The Pitbull Placebo - Svenska Terrierklubben

Rapporterande av hundattacker i media under tidigt 1900-tal
En fascinerande aspekt på tidningsartiklar från 1800- och tidigt 1900-tal, är uppfattningen
och porträtterandet av hundar som emotionella varelser. De kunde beskrivas vara
avundsjuka, förrädiska, ensamma, deprimerade, uppretade, frustrerade, arga osv.
Fastän artiklarna av några kunde avfärdas som antroposofiska, skulle att göra så vara
trångsynt och kontraproduktivt. Vetenskapen av idag håller just på att visa det som har varit
självklart för hundälskare under århundraden – att hundar är emotionella varelser.
I vissa fall beskrevs enbart en hund som elak eller en vilde, medan vid andra tillfällen en
hund kunde beskrivas med stor insikt och förståelse av hunduppförande. Denna uppenbara
önskan att beskriva anledningen och effekterna av hundattacker, fick media att yppa detaljer
som inte förekommer i modernare mer stereotypa beskrivningar.
Medan några beskrivningar kan ha varit dramatiserade, så presenterades i alla fall vad som
tycktes ha varit bakomliggande orsaker till de krafter som utlöst attacken.
Flera exempel tas fram på hundars förhållande till sina närmaste familjemedlemmar kontra
för dem mer okända människor.
Användande och missbruk av mod: Bulldoggen
”Den störste valpen i Mongaup idag, är en brindle Bulldogg lika modig som han är ful.
Varje kvinna som möter honom, klappar honom och tycks vara beredd att kyssa hans fula
tryne, och säga: Duktig hund! Duktig hund!”
Detta är ett utdrag ur Washington Post från 1907, om en bulldogg som räddade tjugo
blåbärsplockande kvinnor i New Jersey. De vandrade längs en inhägnad där en tjur betade.
Tjuren blev ursinnig för vad han tycktes uppfatta som ett intrång, hade sönder staketet och
anföll de snart desperata kvinnorna. En av bärplockerskorna hade med sig en bulldogg, som
när han uppfattade att de flydde från tjuren, gick in i striden. Hunden gensköt och
attackerade tjuren innan den hade nått de flyende kvinnorna.
Som framgår av kapitlet om gårdshundar, var det inte alls ovanligt att boskap attackerade
människor eller att trogna hundar rusade till deras hjälp och skydd. Inte heller var det
ovanligt för hundar att bli uppmärksammade och erkända i media för sina gärningar.
Hundar som benämndes ”Bulldogs” var mycket populära vid slutet av 1800-och i början av
1900-talet. Dessa ”allround-hundar” tilltalade ett brett ägarspektrum.
Bulldoggar fungerade som vakthundar, gårdshundar, jakthundar, polishundar, reskamrater
och som sällskapsdjur, likväl som i sådana inhumana sysselsättningar som hundkamp,
attackhund (jmfr begreppet hangarhund i Sverige. TW komm.), och/eller som ett föremål att
ge sin ägare en känsla av kraft och styrka. Under 1800-talet användes begreppet Bulldog
generiskt för att beteckna en hund som användes för en mängd olika uppdrag. Fastän det
12