The Pitbull Placebo - Svenska Terrierklubben

The Pit Bull Placebo: Slutsatser om hundaggression
”Vi är ensamma, absolut ensamma på denna slumpmässiga planet; och bland alla
former av liv som omger oss, har inte en enda, förutom hunden ingått ett förbund
med oss.”
Maurice Maeterlinck, 1862 – 1949
Nyligen, i North Carolina, reagerade polisen på en rapport om en Pit Bull och en Golden
Retriever som varit i slagsmål. Den ena hunden var bunden vid ett träd, med sitt ena
framben brutet och med djupa sår i nosen från betten från den andra hunden.
Det kan inte råda något tvivel om vilken av hundarna som skadades och hur denna attack
började. Vi har identifierat de två inblandade hundtyperna, vi kände till deras bakgrund,
vi har läst tidningsrubrikerna om vilka hundar som är inblandade i aggression, vi har
lyssnat till politiker ange att vissa raser är källan till hundbettsproblematiken, vi har
t.o.m. hört vissa ”experter” och lagföreträdare berätta om de unika bett Pit Bulls ställer
till med under att angrepp (brytande av ben och slitande i köttet) och genom allt detta
har vi fått lära att det finns ”farliga och aggressiva” raser och att det finns ”vänliga ickeaggressiva”
hundraser.
Idag har bindningen människa/hund – den mest komplexa och djupgående relationen
mellan olika arter under människans historia – reducerats till ett enkelt axiom: Hundens
ras = graden av farlighet.
Vilken förnuftig eller vettig människa skulle kunna förvänta sig att hundar som hålls
under så diametralt motsatta förhållanden (omhuldade kontra misshandlade) visar ett
likartat uppförande Hur, i ett samhälle ojämförbart vad gäller tillgång till information,
har vi blivit fintade att tro att betingelserna och behandlingen av våra hundkumpaner,
inte har någon relevans för deras framtida uppföranden Och hur har vi blivit ett
samhälle så okunnigt och skrämt av några hundar att vi tillåtit en våg av panik att svepa
genom våra områden, tillåtande vissa hundraser att förbjudas, beläggas med krav på
munkorg, begränsade och avlivade i hundratusental i härbärgen runt om i landet
Betänk hur information om hundangrepp har spritts under de senaste hundra åren:
För ett hundra år sedan – Tidningar spred målande beskrivningar och ofta detaljerade
beskrivningar av hundattacker. Emotionella och ofta personifierande termer användes i
ett försök att förstå faktorerna bakom en hundattack. Hundar beskrevs som varande
”elaka av naturen” eller ”provocerat arga.” Människor identifierades som varande
”oskyldiga” offer, eller ”plågoandar” som frammanade en attack. Hundar förstods vara
komplexa varelser som reagerade på mänskligt uppförande. En hunds uppgift och
tillstånd var ofta inkluderat i rapporteringen, då de förstods påverka hundens
uppförande.
32