The Pitbull Placebo - Svenska Terrierklubben

hundangrepp. Emellertid så är en placebo föreskriven endast för att lugna en persons
mentala fångenskap. I dagens klimat av rädsla, fruktan och vilseledning om och ikring
Pit Bulls och hundattacker, så är utplåning av Pit Bullen en placebo som erbjuds för att
lugna människors mentala oro. Detta adresserar självklart inte de bakomliggande
faktorer som gör att hundar angriper och hur de har getts tillgång till sina offer. Inte
heller varför det finns människor som känner behov av att ha hundar som skrämmer,
attackerar, eller slåss med andra, djur eller människor. Dessa faktorer som varit kända i
århundraden, som bidragande till hundaggression, är ignorerade på ett farligt sätt när en
hundattack anses vara en produkt av dess ras.
Att skylla på ras och ignorera mänskligt beteende ger ju människor en känsla av
välmående, då det tillåter oss att lösa frågan utan själviakttagelse.
Att hänga ut hela raser, bildligen, för en minimal procentandels handlingar, när vi
samtidigt ignorerar ägarnas riskabla sätt att hantera sina hundar på, är inte ett effektivt
och inte heller ett acceptabelt sätt att lösa hundaggression på.
Att beskriva två Pit Bulls övergivna i källaren till ett tomt hus, och som desperat som en
sista utväg har satt i sig oätliga föremål och råttgift, som ”familjehundar” är en grotesk
förvrängning av bindningen människa – hund. Att därtill hävda att det kvalfulla och
slutliga beteendet hos dessa hundar är bevis på den aggression denna ras har, är en
monstruös felkaraktärisering av hundbeteende.
Endast genom att tillstå att en samhällelig hysteri har ynglat av sig genom den
sensationsmässiga och oriktiga rapporteringen av hundattacker och endast genom att
skilja ut oss själva från den virvel av känslor, myter, rykten etc. kan vi rationellt och
effektivt adressera hundattacker på ett sätt som kan få dem att minska i antal.
När vi lägger våra förutfattade uppfattningar om raser åt sidan och undersöker de
verkliga orsakerna bakom hundattacker, då kommer vi att upptäcka att det faktiskt var
Golden Retrievern som påbörjade attacken på Pit Bullen i North Carolina – och det var Pit
Bullen som ådrog sig ett benbrott på ena frambenet och allvarliga bitsår, beskrivet i
början av detta avsnitt. Ytterligare undersökning visar att det var den hundens tonårige
husse som uppmanat och sporrat sin Golden till att ge sig på den bundna Pit Bullen.
Hade vi bara tillåtit hundrasen att förklara detta angrepp, hade våra slutledningar blivit
ett komplett misstolkande av fakta.
Det är för länge sedan tid för oss att tänka om vad gäller vårt handlingssätt med
avseende på hundangrepp och den roll människor spelar i detta förhållande mellan arter.
Vi är skyldiga den framtida säkerheten för våra barn och samhällen detta. Vi är skyldiga
våra hundkompanjoner detta.
34