Tinnerö_gaddsteklar_2014

NATUR
I LINKÖPING
2014-1
Gaddsteklar i Tinnerö eklandskap
- Inventering med håv 2014
Tobias Ivarsson

Förord
Under 2014 har Tobias Ivarsson, Växjö, inventerat naturreservatet ”Tinnerö eklandskap kultur
och natur” på gaddsteklar exklusive myror. Inventeringen genomfördes som en traditionell
inventering med håv utan hjälp av fällor eller färgskålar. Inventeringen genomfördes vid fyra
tillfällen mellan maj och augusti. Vid inventeringen noterades 126 gaddsteklar varav 71 vildbin,
vilket får anses som en mycket hög siffra trots att reservatet i stort settt saknar naturliga sandeller
grusförekomster och endast har mindre områden som kan betecknas som torräng. Sandigaoch
grusiga torrängsområden med en riklig blomning av örter och buskar anses som en
förutsättning för riktigt artrika gaddstekelslokaler.
I rapporten görs jämförelser med tidigare inventeringar av gaddsteklar i Tinnerö som främst
genomförts av Håkan Andersson, Calluna. Dessa inventeringar har baserats på fällor, främst
färgskålar 2003, 2009 och 2010 samt bestämning av gaddsteklar från förnsterfällor från
inventeringar genomförda mellan åren 2003 och 2012. Dessa inventeringar har skett med olika
intensitet och inriktning, men generellt kan sägas att materialet från fönsterfällorna gett ett
mycket stort antal vedlevande gaddsteklar, men även många arter av vildbin. Färgskålarna som
anses som den mest kostnadseffektiva inventeringsmetoden för gaddseteklar har gett färre arter
än fönsterfällorna och även färre arter än 2014 års inventering med håv. Detta trots att
fönsterfällor används under tre säsonger. Metoderna har kompletterat varandra och ger
tillsammans en god bild av Tinnerös gaddstekelfauna.
Många nya spännande fynd av både vanliga och sällsynta gaddsteklar har gjorts under 2014 och
särskilt bör nyfynd av väggcitronbi, vialgökbi, bronsguldstekel och rovstekeln Mimesa
bruxellensis omnämnas. Även intressanta fynd av andra insektsgrupper har gjorts till exempel
prickvingad svävfluga, silverfläckad sorgfluga, tallsotblomfluga och smygstekellik glasvinge.
Samtliga dessa arter är rödlistade och nya för reservatet.
Några viktiga slutsatser som kan dras från 2014 års inventering och den sammanfattande
rapporten av Tinnerös gaddstekelfauna är att även områden som saknar naturliga sand- och
grusförekomster kan hysa en mycket rik gaddstekelfauna, att en kombination av olika
inventeringsmetoder ger en mer fullödig bild av ett områdes gaddstekelfauna, att en duktig
fältinventerare kan vara mer kostnadseffektiv än användning av färgskålar och att tillförd
sand/grus kan bli viktiga ”konstgjorda” habitat för gaddsetkelar. Det sistnämnda och övrig ny
kunskap om reservatets födoresurser ger goda förutsättningar att genom aktiva skötselåtgärder
skapa förbättrade förutsättningar för gaddsteklar i Tinnerö och andra områden.
236 arter gaddsetaklar (exklusive myror) varav 101 vildbin är nu kända från Tinnerö eklandskap,
vilket gör området till ett av de mest artika av de områden som inventerats avseende denna
intressanta fauna.
Anders Jörneskog
Kommunekolog
2

Innehållsförteckning
Tinnerö eklandskap 4
Metodik 4
Resultat 5
Gaddsteklar i Tinnerö 6
Guldsteklar 6
Planksteklar 7
Vägsteklar 8
Getingar 9
Bin 10
Korttungebin 11
Vägbin 12
Grävbin 13
Sommarbin 14
Buksamlarbin 15
Långtungebin 17
Viktiga blommor för oligolektiska bin i Tinnerö 19
Rovsteklar 20
Svävflugor 23
Stekelflugor 25
Gaddsteklar i Tinnerö förutsättningar och brister 25
Hotspots för Gaddsteklar i Tinnerö eklandskap 27
Blomflugor 30
Andra intressanta insektfynd under inventeringen 30
Bilaga karta över Tinnerös hotspots för gaddsteklar
Text och foto: Tobias Ivarsson, Svanås Hagtorpet, 342 64 Ör, tel. 0472-76167. saperda@spray.se
3

Tinnerö eklandskap
Tinnerö eklandskap är ett naturreservat alldeles söder om Linköping i Östergötland. Det 687
hektar stora reservatet bildades 2006. Området har en historia som äldre odlingslandskap fram
till början av 1900-talet. Därefter har det används som militärt övningsområde, vilket både
bevarat strukturer från det forna landsskapet och även gynnat processer som är viktiga för
gaddsteklar. Det har under senare år visat sig att militära övningsområden ofta är mycket
värdefulla för sällsynta insekter och då speciellt gaddsteklar som minskat mycket kraftigt i det
övriga landskapet. Andra exempel på värdefulla före detta eller aktiva militära
övningsområden är Marma skjutfält (Eriksson et.al 2005), Bäckaslöv Växjö (Ivarsson 2009),
Skillingaryds skjutfält (Abenius 2006), Kungsladugårdshällarna Visby (Ivarsson 2010).
Från och med 2002 har Linköpings kommun ägt området och har då utfört stora
restaureringsprojekt för att gynna områdets flora och fauna. Bland annat har flera sjöar
återskapats. Tinnerö eklandskap är varierat med ekhagmarker, barr- och lövskogar, åkrar,
slåtterängar, dammar och sjöar. Den stora variationen och kvaliteten på miljöerna gör området
mycket artrikt med många sällsynta och minskande arter bl.a. finns 268 rödlistade arter (ej
fåglar inräknat) rapporterade på artportalen mellan 1980-2014.
Metodik
Tidigare inventeringar av gaddsteklar har gjorts främst med hjälp av färgskålar och
fönsterfällor men även håvning och har utförts främst under 2000-talet exempelvis
(Andersson 2010). Framförallt har ett mycket stort material av vedlevande gaddsteklar
bestämts, steklar som varit bifångst vid inventering av vedlevande skalbaggar. Däremot är
förekomsten av arter beroende av särskilda växter eller marklevande arter inte lika väl
inventerade i området. De tidigare inventeringarna indikerade en mycket rik förekomst av
speciellt vedlevande arter bl.a. den rödlistade rovstekleln Crossocerus congener och
lundmurarbiet Osmia pilicornis, men även inttressanta marklevande arter som fibblesandbi
Andrena fulvago och gläntgökbi Nomada moeschleri.
Under 2014 gjordes inventeringen genom håvning av gaddsteklar när de näringssökte på
blommor eller vid deras boplatser. Främst inriktades inventeringen på solitära vildbin men
även andra gaddsteklar (förutom myror) samlades in. Dessutom inventerades svävflugor och
stekelflugor som lever som parasiter på gaddsteklar. Riktat eftersök gjordes av solitära bin
som är beroende särskilda blommor, exempelvis blåklockor, vädd, ärtväxter med mera och de
olika besöken spreds ut under säsongen för att täcka upp de olika blommornas blomning.
Dock gjordes inget besök under tidig vår när de sälgberoende arterna flyger. Besöken gjordes
under så goda förhållanden som möjligt det vill säga solig, varm och stilla väderlek.
Datum för besöken 2014
16-17 maj
24-25 juni
8-9 juli
14 augusti
4

Resultat
Totalt påträffades 126 gaddstekelarter varav 71 arter bin och då saknas ändå flera vanliga
arter, speciellt bin på sälg då det första besöket gjordes i mitten maj. Totalt är nu 237
gaddsteklar (exklusive myror) påträffade i Tinnerö. Av dessa är 27 arter sociala (humlor och
vissa getingar). Vilket ger att 210 arter är solitära. Denna artrikedom är mycket hög och
öveträffas mig veterligen bara av Harghult i Småland där 249 solitära gaddsteklar påträffades
(Johansson 2010).
Jämförelse mellan olika fångstmetoder vid gaddstekelinventeringar i Tinnerö.
”Skål” är gaddsteklar påträffade vid inventeringar 2003 och 2009-2010 då inventeringarna
främst utfördes med färgskålar (Andersson 2010). ”Fönster” är bifångst av gaddsteklar från
fönsterfällor uppsatta på död ved under olika inventeringar 1997-2012 och ”håv” är arterna
påträffade under denna inventering.
art/metod skål fönster håv
vildbin 58 64 71
övriga 47 101 55
totalt 105 165 126
exklusiva 20 66 24
Artrikedomen av bin i Tinnerö eklandskap
Totalt har nu över hundra arter (101) vilda biarter hittats i reservatet Tinnerö eklandskap,
vilket gör det till ett av de artrikaste områdena i landet. Endast två områden i Sverige har en
dokumenterat högre artrikedom gällande bin nämligen Harghult, Småland med 118 arter
(humlor ej medräknade) (Johansson 2010) och Sölve i Blekinge med 110 påträffade arter
(Franzen 2009).
Ytterligare 25 biarter har rapporterats i reservatets närhet (inom fem kilometer från
reservatsgränsen) under de senaste årtiondena. Detta är bl.a. rödlistade arter som väddsandbi,
lucernbi, pannblodbi och nätblodbi. De flesta av dessa arter kan säkert kolonisera området i
framtiden om rätt förutsättningar för arterna skapas. Flera av de vanligare arterna finns säkert
redan i reservatet. Dessutom finns sannolikt ett mörkertal även när det gäller Tinnerö med
omgivningar då fler än 10 nya biarter hittades under inventeringarna 2014.
Guldstekeln Chrysis fulgida en av 210 arter solitära
gaddsteklar som påträfftats i Tinnerö. Guldsteklar lever
som parasiter på olika rovsteklar, bin eller vägsteklar.
Totalt har 15 arter guldsteklar påträffats i Tinnerö.
5

Gaddsteklar
Steklar är den klart artrikaste insektsordningen i Sverige med totalt minst 8000 arter. De flesta
av dessa arter tillhör de så kallade parasitsteklarna vilka lägger sina ägg inuti ett värddjur.
Ungefär 600 arter är växtsteklar, vilka har larver som lever på växter. Den tredje gruppen
gaddsteklar som i Sverige omfattar totalt 730 arter innefattar bl.a. bin, getingar, rovsteklar,
guldsteklar, vägsteklar och myror. Av gaddsteklarna har samtliga grupper förutom de minsta
som exempelvis dvärggaddsteklar samt myror, mer eller mindre intensivt inventerats i
Tinnerö under 2014.
Guldsteklar Chrysididae 55 arter i Sverige
Guldsteklar är små ofta mycket vackra steklar som nästan uteslutande lever som matparasiter
på andra gaddsteklar främst rovsteklar och bin. I Tinnerö har 15 arter påträffats.
Guldsteklar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Guldsteklar Chrysididae 1980-2014 2014
Chrysis illigeri Wesmael, 1839 1
Chrysis viridula Linnaeus, 1761 2 1
Chrysis ruddii Shuckard, 1838 1
Chrysis ignita (coll.) Linnaeus, 1761 3
Chrysis impressa Schenck, 1856 2 2
Chrysis longula Abeille, 1879 1
Chrysis fulgida Linnaeus, 1761 6
Chrysis angustula Schenck, 1856 16
Chrysis equestris Dahlbom, 1854 1
Bronsguldstekel Hedychridium coriaceum (Dahlbom, 1854) NT 1 1
Rosenguldstekel Hedychridium roseum (Rossi, 1790) 1 1
Chrysura hirsuta (Gerstaecker, 1869) 2
Chrysura radians (Harris, 1776) 1
Pseudomalus auratus (Linnaeus, 1761) 1
Trichrysis cyanea (Linnaeus, 1758) 17 4
Chrysis viridula Linnaeus, 1761
Arten lever som parasit på lergetingar i områdetet. Den är påträffad vid lerig vägkant norr om
Villbacken 9 juli. Den är påträffad på fem lokaler i Östergötland. I Tinnerö tidigare påträffad
vid Vattenåkarebacken 2010.
Bronsguldstekel Hedychridium coriaceum (Dahlbom, 1854) NT
Arten är en sällsynt marklevande guldstekel som anses vara parasit på den ganska vanliga
rovstekeln Lindenius albilabris. Den är påträffad med tre exemplar i brynmiljöerna väster om
Fröberget den 24 juni. Den är påträffad på fyra lokaler i Östergötland. Här påträffades även
värdarten. Båda är nya för Tinnerö eklandskap.
Chrysura radians (Harris, 1776)
Den är en sällsynt guldstekel som parasiterar på vedlevande bin av släktet Osmia. De aktuella
fynden i landet är få. I Tinnerö har arten påträffats vid Humpen 2010. Tidigare rödlistad.
6

Planksteklar Sapygidae 3 arter i Sverige
Det finns endast tre arter i Sverige av denna stekelfamilj som lever som parasiter på
vedlevande solitära bin. De ses oftast vid binas boplatser.
Planksteklar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014
Siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen.
Planksteklar Sapygidae 1980-2014 2014
Gul plankstekel Sapyga clavicornis (Linnaeus, 1758) 6 1
Den gula plankstekeln Sapyga
clavicornis är den enda plankstekeln
som är känd från Tinnerö. Den lever
som parasit på solitära vedlevande
bin.
7

Vägsteklar Pompilidae 62 arter i Sverige
Vägsteklarna är spindelfångande steklar som oftast anlägger sina bon i marken. Det finns
även arter som har sina bon i gamla insektsgångar i död ved. Totalt har 18 arter noterats från
Tinnerö. De olika arterna är mycket lika varandra och är i många fall omöjliga att bestämma i
fält. Några vägsteklar är matparasiter på andra vägsteklar, d.v.s. de lägger sina ägg i andra
vägsteklars bon. I det inventerade området har endast en art Evagetes crassicornis det
levnadssättet.
Vägstekel Dipogon sp. med byte i form av en
blomkrabbspindel.
Vägsteklar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Vägsteklar 1980-2014 2014
Svart murarvägstekel Auplopus carbonarius (Scopoli, 1763) 14
Björkvägstekel Dipogon bifasciatus (Geoffroy, 1785) 7
Ekvägstekel Dipogon subintermedius (Magretti, 1886) 23 1
Aspvägstekel Dipogon variegatus (Linnaeus, 1758) 3
Hjärtvägstekel Priocnemis cordivalvata Haupt, 1927 1
Höstvägstekel Priocnemis exaltata (J.C.Fabricius, 1775) 1
Buskvägstekel Priocnemis hyalinata (J.C.Fabricius, 1793) 4
Kragvägstekel Priocnemis schioedtei Haupt, 1927 3 2
Backvägstekel Priocnemis pusilla (Schiodte, 1837) 1
Större stigstekel Priocnemis perturbator (Harris, 1780) 7 1
Bergvägstekel Agenioideus cinctellus (Spinola, 1808) 7 1
Strandvägstekel Anoplius concinnus (Dahlbom, 1843) 2 1
Skogsvägstekel Anoplius nigerrimus (Scopoli, 1763) 7
Vargvägstekel Anoplius viaticus (Linnaeus, 1758) 1
Finmovägstekel Arachnospila abnormis (Dahlbom, 1842) 1 1
Ögonvägstekel Arachnospila anceps (Wesmael, 1851) 3
Krokvägstekel Arachnospila spissa (Schiødte, 1837) 11 3
Sandgökstekel Evagetes crassicornis (Shuckard, 1837) 1
8

Finmovägstekel Arachnospila abnormis (Dahlbom, 1842)
Är en ganska sällsynt f.d. rödlistad vägstekel påträffad på knappt 20 lokaler i Östergötland.
Arten gräver sina bon i marken sydvända slänter med finkornig sand. Påträffades i brynet
väster om Fröberget 24 juni. Den är inte tidigare påträffad i Tinnerö eklandskap.
Getingar Vespidae 51 arter i Sverige
Det finns både sociala och solitära arter. Totalt har 23 getingarter observerats i Tinnerö, av
dessa är 8 sociala och 15 är solitära. De flesta solitära getingar är vedlevande.
Getingar påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Getingar Vespidae 1980-2014 2014
Sydlig tapetserargeting Discoelius zonalis (Panzer, 1801) 2
Aspvedgeting Symmorphus connexus (Curtis, 1826) 6 1
Takvedgeting Symmorphus debilitatus (Saussure, 1855) 6 2
Större vedgeting Symmorphus murarius (Linnaeus, 1758) VU 1
Ekvedgeting Symmorphus crassicornis (Panzer, 1798) 5
Flenörtsgeting Symmorphus gracilis (Brullé, 1832) 2
Husvedgeting Symmorphus bifasciatus (Linnaeus, 1761) 18
Mörk lergeting Odynerus spinipes (Linnaeus, 1758) 6 2
Hallongeting Gymnomerus laevipes (Shuckard, 1837) 1 1
Trebandad murargeting Ancistrocerus trifasciatus (Müller, 1776) 21 3
Väggmurargeting Ancistrocerus parietinus (Linnaeus, 1761) 11 1
Blank murargeting Ancistrocerus antilope (Panzer, 1798) 7
Vårmurargeting Ancistrocerus nigricornis (Curtis, 1826) 2 1
Rödbent murargeting Ancistrocerus oviventris (Wesmael, 1836) 1 1
Långhårig kamgeting Euodynerus quadrifasciatus (J.C.Fabricius, 1793) 3 1
Bålgeting Vespa crabro Linnaeus, 1758 80 2
Buskgeting Dolichovespula media (Retzius, 1783) 25
Takgeting Dolichovespula saxonica (J.C.Fabricius, 1793) 56 4
Skogsgeting Dolichovespula sylvestris (Scopoli, 1763) 4
Vanlig geting Vespula vulgaris (Linnaeus, 1758) 54
Tyskgeting Vespula germanica (J.C.Fabricius, 1793) 27
Rödbandad geting Vespula rufa (Linnaeus, 1758) 18 2
Jordsnyltgeting Vespula austriaca (Panzer, 1799) 1
Större vedgeting Symmorphus murarius (Linnaeus, 1758) VU
En sällsynt stor vedlevande geting som fångar larver av aspglansbaggen till sina larver.
Sentida fynd i Sverige är främst från de sydöstra landskapen. De enda sentida fyndet i
Östergötland är från Tinnerö 2012.
9

Bin Apoidea 294 arter i Sverige
Totalt 101 arter vilda bin är påträffade i Tinnerö eklandskap sedan 1980 exklusive
honungsbiet Apis mellifera. Av dessa är 83 arter solitära bin och 18 arter är humlor. Med
solitära bin menas bin som inte bildar några samhällen som honungsbiet eller humlorna, utan
en hona samlar själv in föda till sina larver.
Bin lever helt på vegetabilisk föda. De vuxna bina suger nektar från blommor och samlar
pollen som föda åt sina larver. Bin har ofta ett intrikat samspel med de blommande växter de
besöker. Rent allmänt kan bina delas in i oligolektiska arter, alltså arter som är beroende av
endast en eller ett fåtal blomarter, och polylektiska arter vilket är arter som kan samla pollen
från många olika sorters blommor. Binas bon anläggs antingen i redan befintliga små hål (som
exempelvis i insektsgångar i död ved, ihåliga stammar och grenar av hallon, vass m.m.) eller
så grävs hålen ut i marken eller i multnande ved. Olika arter har olika preferenser för hålets
storlek, material, läge m.m. Även markens beskaffenhet har stor betydelse och många arter är
beroende av relativt lättgrävd sandmark, medan andra föredrar jord eller till och med lera.
Gemensamt för arterna är att de gynnas av vegetationsfria markytor, som har ett gynnsamt
mikroklimat (sol och skydd från vinden).
Ungefär en tredjedel av Sveriges biarter har ett parasitiskt levnadssätt, exempelvis gökbin
Nomada, blodbin Sphecodes och snylthumlor. Dessa arter har oftast endast en eller ett fåtal
värdarter, i vars bon de lägger sina ägg. Larverna lever sedan på det pollen som värdarten
samlat in. De är alltså endast matparasiter som med ett finare ord heter kleptoparasiter.
Sveriges bin delas in i fem olika familjer.
Bin är den artgrupp i Sverige med den största andelen rödlistade arter. I senaste nationella
rödlistan 2010 är ungefär 30 % av arterna rödlistade (Gärdenfors 2010). Att många arter
ligger illa till i den svenska naturen beror deras krav på både lämpliga boplatser och
tillräckligt med födoresurser i anslutning till boplatserna. Speciellt svårt har de parasitiska
arterna som är beroende av att värdarter finns i tillräckligt stora populationer över tiden.
Generellt har ändringarna i jordbrukslandskapet varit mest negativa med uppodling,
igenväxning, igenplantering eller för hårt bete. Eldens minskning i skogslandskapet och
regleringen av sjöar och vattendrag har främst minskat arternas möjlighet till bobyggnad. I
Mellaneuropa är flera av de arter som fortfarande betecknas som vanliga i Sverige rödlistade.
Därför har vi ett ansvar för att bevara denna fauna. Positiva nya landskapselement för bina är
bl.a. vägkanter, grustag, militära övningsområden, ruderatmarker och skjutbanor.
Flera biarter ingår i nationella åtgärdsprogram för hotade arter, vilket gjort att bin inventerats
ganska mycket under 2000-talet. Län i södra Sverige som inventerats är bl.a. Östergötland
(Karlsson 2008), Jönköping (Johansson 2006, Abenius 2006), Kronoberg (Sörensson 2007,
Ivarsson opubl), Halland (Abenius & Larsson 2004 och 2005) och Blekinge (Hallin 2007).
10

Korttungebin Colletidae 23 arter i Sverige
Kortungebin innefattar sidenbin Colletes och citronbin Hylaeus. Sidenbina är stora till
halvstora håriga bin som lever i marken och citronbina är små svarta ganska kala bin med
gula markeringar. Citronbina anlägger sina bon i ihåliga växtstänglar eller i håligheter i död
ved. Namnet har de fått av att hanarna luktar citron. I det inventerade området har två arter
sidenbin och nio arter citronbin hittats.
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Korttungebin Colletidae 1980-2014 2014
Vårsidenbi Colletes cunicularius Linnaeus, 1761 3 1
Väggsidenbi Colletes daviesanus Smith, 1846 1 1
Småcitronbi Hylaeus brevicornis Nylander, 1852 2 1
Smalcitronbi Hylaeus angustatus Schenck, 1861 1
Ringcitronbi Hylaeus annulatus Linné, 1758 1
Gårdscitronbi Hylaeus communis Nylander, 1852 45 17
Väggcitronbi Hylaeus pictipes Nylander, 1852 VU 1 1
Ängscitronbi Hylaeus confusus Nylander, 1852 18 7
Kölcitronbi Hylaeus hyalinatus Smith, 1842 3 1
Hedcitronbi Hyaleus gibbus Saunders, 1850 1
Backcitronbi Hyaleus rinki Gorski, 1852 1
Väggcitronbi Hylaeus pictipes Nylander, 1852 VU
Arten påträffades med tre exemplar som håvades vid Fröberget den 24 juni. Den är tidigare
känd från fem lokaler i Östergötland. Den enda sentida ytterligare lokalen i Östergötland är
vid Vreta kloster. Arten anlägger sina bon i små håligheter i död ved, gärna i gamla
byggnader såsom timmerväggar i lador och ladugårdar. Ny art för reservatet.
Citronbin Hylaeus
är små svarta bin
med gula markeringar.
De bygger
sina bon i små
håligheter i exempelvis
död ved.
11

Vägbin Halictidae 57 arter i Sverige
Familjen omfattar de pollensamlande släktena solbin Dufourea, bandbin Halictus och smalbin
Lasioglossum , samt de parasitiskt levande blodbina Sphecodes. Bandbin och smalbin är små
arter som ofta har bandning på bakkroppen. De anlägger sina bon i marken och kan ibland
bilda stora kolonier. Blodbina är hårlösa bin med röd och svart färgteckning. I Tinnerö har en
art solbi, nio arter smalbin, två arter bandbin och sju arter blodbin hittats.
Smalbin Lasioglossum är små svarta bin som anlägger sina
bon i marken.
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Vägbin Halictidae 1980-2014 2014
Ängssolbi Dufourea dentiventris Nylander, 1848 NT 1
Skogsbandbi Halictus rubicundus Christ, 1791 6 4
Ängsbandbi Halictus tumulorum Linné, 1758 27 19
Bronssmalbi Lasioglossum leucopus Kirby, 1802 15 9
Metallsmalbi Lasioglossum morio Fabricius, 1793 8 5
Skogssmalbi Lasioglossum rufitarse Zetterstedt, 1838 9 1
Blanksmalbi Lasioglossum semilucens Alfken, 1914 4
Hedsmalbi Lasioglossum villosulum Kirby, 1802 2 2
Ängssmalbi Lasioglossum albipes Fabricius, 1781 29 18
Mysksmalbi Lasioglossum calceatum Scopoli, 1763 11 4
Svartsmalbi Lasioglossum fratellum Pérez, 1903 2
Brunsmalbi Lasioglossum fulvicorne Kirby, 1802 7 5
Släntblodbi Sphecodes crassus Thomson, 1870 5 3
Mellanblodbi Sphecodes ephippius Linné, 1767 9 8
Småblodbi Sphecodes geoffrellus Kirby, 1802 6 4
Ängsblodbi Sphecodes monilicornis Kirby, 1802 4 3
Sandblodbi Sphecodes pellucidus Smith, 1845 1 1
Ängssolbi Dufourea dentiventris Nylander, 1848 NT
Ett fynd av arten är gjort i Tinnerö, en hane vid den gamla skjutbanan i augusti 2003. Trots
riktat eftersök i blommor av blåklockor hittades inte arten igen, och det är möjligt att den
försvunnit. Då arten flyger sent, främst i juli och augusti är liten blåklocka den viktigaste
pollenkällan. Sensommaren 2014, var mycket torr och vid besöket den 14 augusti var det
mycket få blommande blommor över huvudtaget och knappt någon blommande liten
blåklocka. Känd från drygt 20 lokaler i Östergötland.
12

Grävbin Andrenidae 63 arter i Sverige
Grävbin som främst innefattar släktet sandbin Andrena, anlägger som namnet antyder sina
bon i marken. En ganska stor del av arterna har specialiserat sig på ett fåtal pollenväxter.
Totalt är 21 arter sandbin påträffade i det inventerade området.
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Grävbin Andrenidae 1980-2014 2014
Fibblesandbi Andrena fulvago Christ, 1791 NT 3 2
Videsandbi Andrena clarkella Kirby, 1802 2
Hallonsandbi Andrena fucata F.Smith, 1847 36 4
Äppelsandbi Andrena helvola Linné, 1758 51 5
Blåbärssandbi Andrena lapponica Zetterstedt, 1838 3
Vårsandbi Andrena praecox Scopoli, 1763 5
Ängssandbi Andrena bicolor Fabricius, 1775 14 3
Brynsandbi Andrena fulvida Schenck, 1853 1
Åssandbi Andrena ruficrus Nylander, 1848 1
Hagtornssandbi Andrena carantonica Pérez, 1902 6 3
Sobersandbi Andrena cineraria Linné, 1758 2 1
Gyllensandbi Andrena nigroaenea Kirby, 1802 3 1
Sälgsandbi Andrena vaga Panzer, 1799 3
Småsandbi Andrena minutula Kirby, 1802 4
Morotssandbi Andrena minutuloides RCL Perkins, 1914 3 3
Veronikasandbi Andrena semilaevis Pérez, 1903 4 3
Lundsandbi Andrena subopaca Nylander, 1848 32 12
Lönnsandbi Andrena tibialis Kirby, 1802 1
Vialsandbi Andrena lathyri Alfken, 1899 5 3
Ärtsandbi Andrena wilkella Kirby, 1802 5 3
Trädgårdssandbi Andrena haemorrhoa Fabricius, 1781 28 12
Fibblesandbi Andrena fulvago Christ, 1791 NT
Fibblesandbi är ett krävande bi som endast samlar pollen från fibblor och gräver sina bon i
marken. Arten är beroende av riklig blomning av främst gråfibbla. Under inventeringen 2014
hittades arten på två platser dels brynet väster om Fröberget och dels vid Villbacken. Den är
funnen på knappt 30 lokaler i Östergötland de senaste 30 åren.
Fibblesandbiet Andrena fulvago samlar pollen
främst från gråfibbla. Arten påträffades i de
magraste och mest värdefulla torrängspartierna
i Tinnerö.
13

Vialsandbi Andrena lathyri Alfken, 1899
Vialsandbiet är ett ganska stort solitärt vildbi som samlar pollen från främst gökärt, vilket gör
den till en bra indikatorart för värdefulla magra ängs- och betesmarker. Den påträffades dels i
brynet väster om Fröberget och dels i bryn vid Oxhagen. Flyger på våren i maj-juni.
Ärtsandbi Andrena wilkella Kirby, 1802
En av de vanligare arterna som endast samlar pollen från ärtväxter, för ärtsandbiet speciellt
olika klöverarter. Arten påträffades med tre exemplar på tre olika platser i reservatet. Den är
lik vialsandbiet men flyger senare i juni-juli.
Sommarbin Melittidae 8 arter i Sverige
Sommarbin är en liten bifamilj med endast sommarflygande arter. Bona grävs i marken. De
flesta arter är beroende av en specifik värdväxt. I Tinnerö förekommer två arter lysingsbi
Macropis europaea som samlar pollen från strandlysing och blåklocksbiet Melitta
haemorrhoidalis som samlar pollen från blåklockor.
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Sommarbin Melittidae 1980-2014 2014
Lysingbi Macropis europaea Warncke, 1973 4 4
Blåklocksbi Melitta haemorrhoidalis Fabricius, 1775 2 2
Blåklocksbi Melitta haemorrhoidalis Fabricius, 1775
Arten är funnen på ungefär 25 lokaler i Östergötland. Den samlar pollen från olika blåklockor,
i Tinnerö hittades arten vid Bergsängen och i trädgården till Tinnerö gård den 8 juli. I
trädgården samlade biet pollen från knölklocka. Arten flyger i juli och augusti. Den ärt idigare
inte känd från Tinnerö.
Blåklocksbiet Melitta haemorrhoidalis
samlar bara pollen från blåklockor.
14

Buksamlarbin Megachilidae 51 arter i Sverige
Buksamlarbin har fått sitt namn av att de samlar pollen på undersidan av bakkroppen. Det
finns ett flertal släkten med mycket olika utseende och levnadssätt. De flesta arter anlägger
dock sina bon i håligheter i exempelvis död ved, ihåliga grenar och växtstjälkar m.m. Några
arter i familjen har ett parasitiskt levnadssätt. Totalt 19 arter buksamlarbin har påträffats i
Tinnerö vilket är ett mycket högt antal.
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Buksamlarbin Megachilidae 1980-2014 2014
Smörblommebi Chelostoma florisomne Linné, 1758 38 7
Småsovarbi Chelostoma campanularum Kirby, 1802 20 10
Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841 4
Märggnagbi Hoplitis claviventris Thomson, 1872 9 6
Smalgnagbi Hoplitis leucomelana Kirby, 1802 1 1
Fäbodbi Hoplitis tuberculata Nylander, 1848 1
Lundmurarbi Osmia pilicornis Smith, 1846 7 5
Blåmurarbi Osmia caerulescens Linné, 1758 2
Fibblemurarbi Osmia leaiana Kirby, 1802 7 4
Hedmurarbi Osmia uncinata Gerstaecker, 1869 2 1
Rödmurarbi Osmia bicornis (Linné, 1758) 8 1
Småullbi Anthidium punctatum Latreille, 1809 1 1
Prickpansarbi Stelis ornatula Klug, 1807 6 3
Hartsbi Trachusa byssina Panzer, 1798 10 10
Trätapetserarbi Megachile ligniseca Kirby, 1802 21 3
Smultrontapetserarbi Megachile alpicola Alfken, 1924 4 3
Rosentapetserarbi Megachile centuncularis Linné, 1758 1
Rallarbi Megachile lapponica Thomson, 1872 2
Stocktapetserarbi Megachile willughbiella Kirby, 1802 3 3
Småsovarbi Chelostoma campanularum Kirby, 1802
Småsovarbi är den vanligaste av arterna som är beroende av blåklockor. Det är en liten svart
art som anlägger sina bon i små hål i död ved både i stående träd och i byggnader som lador
och ladugårdar. Småsovarbiet är ganska vanligt i Tinnerö och arten hittades bl.a. vid
Fröberget, Humpen och Halshöga bergsäng. Att arten klarar sig bättre än de andra arterna
knutna till blåklockor kan bero på att den börjar flyga lite tidigare på säsongen och kan
därmed även utnyttja stor blåklocka för pollensamling samt att den är så liten att den inte
behöver samla så mycket pollen. Den är känd från ungefär 40 lokaler i Östergötland.
Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841
Arten är funnen på 13 lokaler i Östergötland. Den är mycket lik småsovarbiet och har samma
levnadssätt men arter är större. Arten ärfunnen tre gånger i Tinnerö under tre olika år bl.a. från
Vattenåkarebacken. Arten eftersöktes utan att återfinnas.
15

Lundmurarbi Osmia pilicornis Smith, 1846
Är påträffad på ungefär 25 lokaler i Östergötland. Den ärganska vanlig i Tinnerö under
besöket i maj, främst i brynmiljöer som exempelvis brynet väster om Fröberget, Oxhagen, och
Humpen. Lundmurarbiet samlar pollen från lungört och gökärt, i Tinnerö säkert nästan
uteslutande på gökärt. Den har varit rödlistad.
Hartsbi Trachusa byssina Panzer, 1798
Hartbiet är ganska vanlig i Östergötland och i Tinnerö är den ett av de mest framträdande
vilda bina då flera stora kolonier påträffades bland annat vid den gamla skjutvallen (minst 50
bon), vägkanter vid Humpen, Villbacken, och i brynet väster om Fröberget. Kolonierna ligger
dels på sandmark (skjutvallen), i vägskärningar (Humpen, Rosenkällasjön) eller på mager
lågvuxen torrmark (bryn väster om Fröberget och Villbacken) Arten samlar endast pollen
från ärtväxter och då främst käringtand Lotus corniculatus. Märkligt nog är den inte tidigare
påträffad i Tinnerö eklandskap.
Hartsbiet
Trachusa
byssina är ett av
Tinnerö´s
karaktärarter
vad gäller vilda
bin. Arten
samlar pollen
från ärtväxter
främst
käringtand.
Troligtvis är
arten den
viktigaste värden
för den
rödlistade
prickvingade
svävflugan.
Trätapetserarbi Megachile ligniseca Kirby, 1802
Arten är känd från knappt 40 lokaler i Östergötland. Det är ett stort tidigare rödlistat bi som
bygger bon i död ved. Den är ganska vanlig i Tinnerö och är under 2014 funnen på tre platser
och det finns ett stort antal tidigare fynd.
16

Långtungebin Apidae 91 arter i Sverige
Långtungebin är en mycket mångformig bifamilj med lång tunga. Här ingår bl.a. det
samhällsbildande hunungsbiet Apis och humlorna Bombus men även solitärt levande pälsbin
Anthophora och långhornsbin Eucera samt de parasitiskt levande gökbina Nomada och
filtbina Epeolus. I Tinnerö har totalt 33 arter påträffats med bland annat 18 arter humlor och
12 arter gökbin.
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Långtungebin Apidae 1980-2014 2014
Cyanmärgbi Ceratina cyanea Kirby, 1802 1 1
Gläntgökbi Nomada moeschleri Alfken, 1913 9 7
Vialgökbi Nomada villosa Thomson, 1870 NT 1 1
Ljunggökbi Nomada rufipes Fabricius, 1793 1 1
Ängsgökbi Nomada fabriciana Linné, 1767 3
Smågökbi Nomada flavoguttata Kirby, 1802 16 9
Sälggökbi Nomada lathburiana Kirby, 1802 3 2
Videgökbi Nomada leucophthalma Kirby, 1802 1
Majgökbi Nomada marshamella Kirby, 1802 7 6
Skogsgökbi Nomada panzeri Lepeletier, 1841 9 3
Trädgårdsgökbi Nomada ruficornis Linné, 1758 8 5
Strimgökbi Nomada striata Fabricius, 1793 9 8
Gyllengökbi Nomada goodeniana Kirby, 1802 2 1
Långhornsbi Eucera longicornis Linné, 1758 2 1
Vallhumla Bombus subterraneus (Linnaeus, 1758) 3 2
Trädgårdssnylthumla Bombus barbutellus (Kirby, 1802) 2
Jordsnylthumla Bombus bohemicus Seidl, 1838 16 6
Hussnylthumla Bombus norvegicus (Sparre Schneider, 1918) 4
Broksnylthumla Bombus quadricolor (Lepeletier, 1832) 3 2
Stensnylthumla Bombus rupestris (Fabricius, 1793) 1
Ängssnylthumla Bombus sylvestris (Lepeletier, 1832) 2 1
Åkerhumla Bombus pascuorum (Scopoli, 1763) 29 1
Gräshumla Bombus ruderarius (Müller, 1776) 10 1
Haghumla Bombus sylvarum (Linnaeus, 1761) 11 2
Trädgårdshumla Bombus hortorum (Linnaeus, 1761) 22 2
Blåklockshumla Bombus soroeensis (Fabricius, 1776) 3 2
Hushumla Bombus hypnorum (Linnaeus, 1758) 16
Ängshumla Bombus pratorum (Linnaeus, 1761) 7
Ljus jordhumla Bombus lucorum (Linnaeus, 1761) 32 1
Mörk jordhumla Bombus terrestris (Linnaeus, 1758) 13
Stenhumla Bombus lapidarius (Linnaeus, 1758) 6 2
Ljunghumla Bombus jonellus (Kirby, 1802) 1
Honungsbi Apis mellifera Linnaeus, 1758 16
Gläntgökbi Nomada moeschleri Alfken, 1913
Denna ovanliga art verkar ha en mycket god population i Tinnerö och påträffades under 2014
på flera platser med som mest fem exemplar vid Frökärrskullen den 17 maj. Gläntgökbiet
lever som parasit på sandbin Andrena. Det är inte klargjort vilken eller vilka arter det rör sig
om. Arten påträffas främst i gläntrik lövskogsmark i östra Mellansverige. Den är känd från 10
lokaler i Östergötland och har tidigare varit rödlistad.
17

Gökbin Nomada lever som parasiter på andra
bin, de lägger sina ägg i andra bins bon och
deras larver äter upp det insamlade pollenet. På
bilden sälggökbi Nomada lathburiana som
parasiterar på sälgsandbi Andrena vaga och
sobersandbi Andrena cineraria.
Vialgökbi Nomada villosa Thomson, 1870 NT
Vialgökbiet är parasit på vialsandbiet Andrena lathyri vilken främst samlar pollen från gökärt.
Den är totalt påträffad på 6 lokaler i Östergötland. Endast 4 av dessa är fortfarande aktuella.
Vialgökbiet påträffades med en hona i brynet väster om Fröberget den 17 maj.
Strimgökbi Nomada striata Fabricius, 1793
Strimgökbiet är kleptoparasit på ärtsandbiet Andrena wilkella. Arten verkar ganska vanlig i
Tinnerö. Flest exemplar påträffades vid Villbacken och vid brynet väster om Fröberget. Arten
är funnen på drygt 10 lokaler i Östergötland.
Långhornsbi Eucera longicornis Linné, 1758
Arten flyger främst i juni och är en av de mest lätt igenkännliga vildbiarterna. Arten är en god
inikator på värdefulla ängs- och betesmarker och arten samlar pollen från olika ärtväxter som
gökärt och käringtand. Den påträffades med en hona vid Hammarhagen den 17 maj, tidigare
påträffad i Tinnerö vid Vattenåkarebacken 2010. Med endast två fynd av en så typisk art visar
att arten är förvånansvärt sällsynt i reservatet med tanke på den rika förekomsten av ärtväxter.
Långhornsbiet är en av de mer lätt
igenkännliga biarterna. Arten samlar
pollen från olika ärtväxter exempelvis
gökärt och käringtand. Den är
förvånadsvärt ovanlig i Tinnerö med
endast två fynd rapporterade på
artportalen.
18

Viktiga blommor för oligolektiska bin i Tinnerö
Bin som bara samlar pollen från en sorts blomma, kallas oligolektiska. I Tinnerö är
blåklockor, fibblor och ärtväxter de viktigaste pollenkällorna för dessa bin.
Bin på blåklockor
Hela sex biarter i Tinnerö har blåklockor som sin huvudsakliga pollenkälla. Dessa är
ängssolbi, blåklocksbi, småsovarbi, storsovarbi, blåklockshumla och broksnylthumla. Arterna
besöker främst stor och liten blåklocka men kan även samla pollen från exempelvis
knölklocka. Arterna har det troligen ganska svårt i reservatet och två av arterna återfanns inte
2014. Eftersom bina främst flyger sent, i juli och augusti behöver de ängar eller betesmarker
som inte slagits eller betas så hårt under sensommaren. Under besöket i augusti 2014 var inte
mycket blommande blåklockor kvar på grund av torkan och betet.
Troligen har de blåklocksberoende bina svårt i
Tinnerö, då varken storsovarbiet Chelostoma
rapunculi (bilden) och ängssolbiet Dufourea
dentiventris inte återfanns trots riktat eftersök.
Bin på fibblor
Åtminstone tre biarter fibblesandbi, fibblemurarbi och hedsmalbi i Tinnerö samlar främst
pollen från fibblor. Alla dessa arter är ovanliga i området och återfinns bara i de finaste
torrängsmiljöerna. Den viktigaste pollenkällan är gråfibbla.
Bin på ärtväxter
De bin som samlar pollen från ärtväxter har en gynnsam status i reservatet. De viktigaste
blommorna är gökärt och käringtand. På grund av sent betespåsläpp i delar av reservatet får
dessa arter blomma ostört under senvår och försommar vilket gynnar biarterna som är
beroende av dem. Hela åtta soltitära bin i Tinnerö samlar främst pollen från ärtväxter, arterna
är vialsandbi, ärtsandbi, långhornsbi, hartsbi, småullbi, vialgökbi, lundmurarbi och
strimgökbi.
19

Rovsteklar 160 arter i Sverige
Rovsteklar är nära besläktade med bin och använder i stort sett samma boplatser, men i
motsatts till bin är rovsteklarna rovdjur. De fångar andra insekter eller sällsynt spindlar som
föda till sina larver. Arterna är solitära även om flera honor ibland kan använda samma
ingångshål. Varje art har sitt speciella byte som de fångar. Totalt har hela 71 rovstekelarter
rapporterats från Tinnerö varav huvuddelen anlägger sina bon i död ved. Det är nog få
områden i Sverige som kan visa en sådan mångfald av rovsteklar som reservatet, speciellt när
det gäller vedlevande arter. Enda liknande siffran jag hittat är 69 arter från Harghult i
Småland (Johansson 2010).
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Rovsteklar 1980-2014 2014
Bivarg Philanthus triangulum (Fabricius, 1775) 1 1
Mimesa bruxellensis Bondroit, 1934 NT 1 1
Mimumesa beaumonti (van Lith, 1949) 2
Mimumesa dahlbomi (Wesmael, 1852) 5
Psenulus brevitarsis Merisuo, 1937 3
Psenulus fuscipennis (Dahlbom, 1843) 5 1
Psenulus concolor (Dahlbom, 1843) 1
Pemphredon morio Vander Linden, 1829 5
Pemphredon lethifer (Shuckard, 1837) 2
Pemphredon inornata Say, 1824 9
Pemphredon lugens Dahlbom, 1842 7 2
Pemphredon montana Dahlbom, 1845 6 1
Pemphredon lugubris (Fabricius, 1793) 40
Spilomena troglodytes (Vander Linden, 1829) 8
Spilomena beata Blüthgen, 1953 5
Spilomena enslini Blüthgen, 1953 4
Spilomena differens Blüthgen, 1953 2
Stigmus pendulus Panzer, 1804 4
Stigmus solskyi Morawitz, 1864 3
Passaloecus singularis Dahlbom, 1844 11 1
Passaloecus monilicornis Dahlbom, 1842 4
Passaloecus insignis (Vander Linden, 1829) 13
Passaloecus corniger Shuckard, 1837 21 2
Passaloecus eremita Kohl, 1893 2 1
Passaloecus borealis Dahlbom, 1844 1
Diodontus medius Dahlbom, 1845 6 4
Mellinus arvensis (Linnaeus, 1758) 3 1
Trypoxylon attenuatum Smith, 1851 5
Trypoxylon clavicerum Lepeletier & Serville, 1828 13 1
Trypoxylon medium de Beaumont, 1945 3
Trypoxylon minus de Beaumont, 1945 19 1
Trypoxylon figulus (Linnaeus, 1758) 21
Oxybelus uniglumis (Linnaeus, 1758) 3
Nitela spinolae Latreille, 1809 4
Tachysphex pompiliformis (Panzer, 1803) 2
Tachysphex obscuripennis (Schenck, 1857) 2 1
20

Rovsteklar fortsättning 1980-2014 2014
Crossocerus subulatus (Dahlbom, 1845) 19
Crossocerus quadrimaculatus (Fabricius, 1793) 6 1
Crossocerus vagabundus (Panzer, 1798) 7
Crossocerus assimilis (Smith , 1856) 9
Crossocerus congener Dahlbom, 1845 NT 16 1
Crossocerus podagricus (Vander Linden, 1829) 11
Crossocerus styrius (Kohl, 1892) 3
Gulnosad småsilvermun-stekel Crossocerus walkeri (Shuckard, 1837) 4
Crossocerus capitosus (Shuckard, 1837) 4
Crossocerus megacephalus (Rossi, 1790) 13
Crossocerus nigritus (Lepeletier & Brullé, 1835) 2
Crossocerus cetratus (Shuckard, 1837) 21 1
Crossocerus barbipes (Dahlbom, 1845) 6
Crossocerus annulipes (Lepeletier & Brullé, 1835) 12
Crossocerus distinguendus (Morawitz, 1866) 3
Crossocerus tarsatus (Shuckard, 1837) 1
Crossocerus varus (Lepeletier & Brullé, 1835) 4 1
Crossocerus ovalis Lepeletier & Brullé, 1835 1
Ectemnius cephalotes (Olivier, 1792) 16
Ectemnius continuus (Fabricius, 1804) 10 1
Ectemnius lapidarius (Panzer, 1804) 13 2
Ectemnius ruficornis (Zetterstedt, 1838) 6 1
Ectemnius cavifrons (Thomson, 1870) 22 3
Ectemnius borealis (Zetterstedt, 1838) 1
Ectemnius dives (Lepeletier & Brullé, 1835) 1 1
Lestica clypeata (Schreber, 1759) 4 3
Lestica subterranea (Fabricius, 1775) 1 1
Rhopalum coarctatum (Scopoli, 1763) 12
Rhopalum clavipes (Linnaeus, 1758) 6
Lindenius albilabris (Fabricius, 1793) 2 2
Nysson spinosus (Forster, 1771) 3
Argogorytes fargeii (Shuckard, 1837) 6 5
Argogorytes mystaceus (Linnaeus, 1761) 1
Astata boops (Schrank, 1781) 1 1
Bivarg Philanthus triangulum (Fabricius, 1775)
En stor koloni påträffades vid den gamla skjutvallen 2014. Den är inte tidigare noterad i
Tinnerö eklandskap.
Bivargen Philanthus triangulum är en stor och
spektakulär rovstekel som lever på honungsbin. En
ganska stor koloni av artern påträffades vid den
gamla skjutvallen centralt i reservatet.
21

Mimesa bruxellensis Bondroit, 1934 NT
En mycket sällsynt art som tidigare ansågs som utdöd i Östergötland. Men ett fynd finns från
Viggeby 2010. Aktuella förekomster finns i Uppland, Sörmland, Närke, Östergötland och
Småland. Arten är beroende av mycket gynnsamt mikroklimat och tycks beroende av att
anlägga bon där det är pågående erosion i finsand. Ett exemplar håvades vid slänten söder om
Rosenkällasjön 24 juni. Arten är ny för Tinnerö eklandskap.
Crossocerus congener Dahlbom, 1845 NT
En av de mest sällsynta rovsteklarna som lever i död ved. Den förekommer främst i
ädellövskogsmiljöer i östra Mellansverige. I Tinnerö har arten en stark population med många
fynd främst från fönsterfällor. Ett exemplar håvades vid Villbacken den 9 juli.
Lestica clypeata (Schreber, 1759)
En ganska ovanlig rovstekel som lever på småfjärilar (speciellt gräsmott). Boet anläggs i
håligheter i död ved. Den har tidigare varit rödlistad. Arten påträffades med en hona vid
vägkant norr om Villbacken den 9 juli, samt två ex. vid brynet väster om Fröberget 24 juni.
Den har fyra aktuella lokaler i Östergötland.
Lestica subterranea (Fabricius, 1775)
En rovstekel som lever på småfjärilar (speciellt gräsmott), men i motsats till släktingen
Lestica clypeata anlägger Lestica subterranea sitt bo i sandig mark. Den hittades med en hona
vid skjutbanan den 24 juni. Arten har tio aktuella lokaler i Östergötland. Den har tidigare varit
rödlistad och är ny för Tinnerö.
Rovstekeln Lestica subterranea är en av få rovsteklar
som fångar fjärilar till sina larver. Den anlägger sina
bon i marken i motsatts till släktingen Lestica clypeata
som utnyttjar håligheter i död ved. Båda arterna är
ovanliga och förekommer i Tinnerö.
22

Svävflugor
Svävflugor är parasiter på olika gaddsteklar. Nio arter är påträffade i Östergötland. Under
inventeringen i Tinnerö hittades fem arter, varav två av dessa är rödlistade.
Svävflugor påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014
Fetstil anger att arter påträffades första gången under inventeringen 2014, siffrorna
anger antal fynd registrerade i artportalen.
Svävflugor Bombyliidae 1980-2014 2014
Villa hottentotta (Linnaeus, 1758) 4 4
Silverfläckad sorgfluga Anthrax trifasciatus Meigen, 1804 NT 2 2
Anthrax anthrax (Schrank, 1781) 2 2
Hemipenthes maurus (Linnaeus, 1758) 3 2
Prickvingad svävfluga Bombylius medius Linnaeus, 1758 NT 8 8
Stor svävfluga Bombylius major Linnaeus, 1758 2 1
Silverfläckad sorgfluga Anthrax trifasciatus Meigen, 1804 NT
Arten har inga tidigare fynd i artportalen från Östergötland. Den räknas som utdöd i
Östergötland enligt senaste rödlistan. Arten är parasit på vedlevande vildbin. I Sverige är
väggbiet Heriades truncorum en känd värdart men troligtvis kan även andra vedlevande
solitära vildbiarter utnyttjas, speciellt som väggbiet inte påträffats i Tinnerö. Under senare tid
finns främst fynd i Mälardalen och östra Småland. Arten är ganska lätt att uppmärksamma då
den ofta sitter på solbelysta trädstammar med små håligheter i motsats till övriga liknande
svävflugor som parasiterar marklevande bin och då främst påträffas på marken. Arten hittades
dels vid brynet väster om Fröberget och dels vid Villbacken den 24 respektive 25 juni.
Prickvingad svävfluga Bombylius medius Linnaeus, 1758 NT
Arten är endast känd från ytterligare två lokaler i Östergötland. Den har en mycket stor
population i reservatet. Populationen är kanske en av de största och livskraftigaste i landet.
Den påträffades med totalt minst 10 exemplar spridda i reservatet, med som mest fyra ex. vid
Humpen den 16 maj. En intressant observation är en äggläggande hona i en koloni av hartsbin
i den gamla skjutvallen den 24 juni. Arten flyger från mitten av maj till slutet av juni. Tidigare
har arten föreslagts parasitera långhornsbin och olika sandbiarter. Arten är parasit då den
lägger sina ägg i olika bins bon och flugans larver lever på det insamlade pollenet, samt även
på bilarven. Jag skulle tro att artens larver lever på pollen från ärtväxter, och i Tinnerös fall
skulle den i så fall lägga sina ägg i bon hos vialsandbi, ärtsandbi, hartsbi och långhornsbi och
dessa arters relativt starka ställning i reservatet ger förutsättning för en stor population för den
prickvingade svävflugan. Den liknande och vanligare stora svävflugan Bombylius major
skulle på liknande sätt kunna vara beroende av vilda bin som samlar pollen från sälg. Den
flyger oftast också tidigare på säsongen.
23

Den rödlistade prickvingade svävflugan Bombylius medius förekommer i en mycket stor population i Tinnerö
eklandskap. Troligtvis lever dess larver i bon av solitära bin som samlar pollen av ärtväxter.
24

Stekelflugor Conopidae
Stekelflugor är en grupp flugor som lever som parasiter på olika gaddsteklar. Totalt är 10 arter
rapporterade från Östergötland. Artgruppen är en mycket dåligt känd insektsgrupp i
Östergötland och tre av de fem noterade arterna är nya arter för landskapet. De tre nya
landskapsfynden är Physocephala rufipes, Myopa tessellatipennis och Conops strigatus.
Stekelflugor påträffade i Tinnerö eklandskap 1980-2014
Siffrorna anger antal fynd registrerade i artportalen.
Stekelflugor Conopidae 1980-2014 2014
Physocephala rufipes (Fabricius, 1781) 1 1
Myopa tessellatipennis Motschulsky, 1859 2 2
Myopa buccata (Linnaeus, 1758) 2 2
Conops strigatus Wiedemann in Meigen, 1824 1 1
Conops flavipes Linnaeus, 1758 2 2
Gaddsteklar i Tinnerö förutsättningar och brister
Gaddsteklar behöver två viktiga saker, boplatser och mat. Ofta är den ena eller andra faktorn
begränsande för hur stor populationen är för en art. Det är inte bara mängden boplatser och
mängden mat som spelar roll utan även avståndet mellan boplatsen och födokällan. Stora arter
kan samla föda på större avstånd medan mindre arter inte flyger några längre sträckor. Även
mikroklimatet är viktigt då steklarna är växelvarma och kan bara vara aktiva när det är varmt
och stilla.
Boplatser
Marklevande arter
Blottad mark finns lite varstans i reservatet men, det är mest i form av jord eller finkornig
sand- lera. Boplatser för marklevande gaddsteklar finns främst vid solexponerade
vägskärningar exempelvis vid Humpen, Söder om Rosenkällasjön, Norr om Dämmet med
mera. Dessutom finns boplatser vid riktigt magra solexponerade bryn med lågvuxen
vegetation som exempelvis väster om Fröberget och vid Villbacken. Riktigt sandmark finns
egentligen bara vid den gamla skjutvallen centrali i reservatet och den sanden är transporterad
till området. Detta gör att många sandmarksarter som finns i omgivningarna saknas eller är
sällsynta i Tinnerö exempelvis de stora rovsteklarna i släktet Ammophila och Podalonia.
Däremot hittades några sällsynta arter knutna till de mer finare fraktionerna exempelvis
finmovägstekel och den rödlistade rovstekeln Mimesa bruxellensis. Även arter som är
beroende av lera finns i reservatet exempelvis mörk lergeting och dess parasit guldstekeln
Chrysis viridula. Många mindre krävande arter bland exempelvis sandbin kan anlägga sina
bon under buskar och dylikt. Generellt är ytan lämpliga boplatser för gaddsteklar mycket liten
i Tinnerö. Men skulle lätt kunna utökas genom aktiva åtgärder. Rödlistade marklevande
gaddsteklar och deras parasiter i Tinnerö är bronsguldstekel, Mimesa bruxellensis, ängssolbi,
fibblesandbi, vialgökbi och prickvingad svävfluga.
25

Vedlevande arter
Gaddsteklar som lever i håligheter i död ved eller kvistar har det mycket bra ställt i Tinnerö.
Det finns rikligt med döda ekar fulla med insektshål efter vedlevande skalbaggar. Dessa
utnyttjas framförallt av många rovsteklar men även av vissa vägsteklar och solitära bin. En
annan lämplig boplats är timmerväggar till hus och ladugårdar, denna miljö finns främst vid
Fröberget. Artrikedomen av vedlevande gaddsteklar är troligen bland de högsta i landet i
Tinnerö. Rödlistade arter i denna kategori är väggcitronbi, större vedgeting, Crossocerus
congener och silverfläckad sorgfluga.
Föda
Variationen i Tinnerös eklandskap ger förutsättning för mycket föda både för steklar beroende
av pollen eller av bytesdjur. För bin är blommande träd och buskar som äpple, sälg och
rosenbuskar mycket viktiga, blommande träd och buskar finns rikligt i stora delar av
reservatet. Några biarter är beroende av vissa blommor som gökärt, käringtand, gråfibbla och
blåklockor. Dessa växter återfinns främst i de magraste och mest välhävdade samt solbelysta
delarna av reservatet. Ytorna är dock generellt ganska små. Många biarter saknas i reservatet
beroende på att pollenkällan är för begränsad. Detta gäller exempelvis väddsandbiet som
samlar pollen från åkervädd. Enligt undersöknigar krävs minst 300 plantor av åkervädd för
att en livskraftig population av väddsandbi ska finnas i ett område (Larsson 2007).
Det är också mycket viktigt att det finns mat under hela säsongen. Sent betespåsläpp och
slåtter gör så att det är en mycket stor blomrikedom på våren och försommaren, allt eftersom
markerna slås eller betas minskar blomprakten och till slut finns födoresurser endast kvar
längs vägkanter och trädgårdsmiljöer. Ett torrår som 2014 var det inte mycket blommor kvar i
mitten av augusti, vilket gör att sent flygande arter exempelvis arter som lever på blåklockor
missgynnas. Även arter som övervintrar som vuxna som smalbin och blodbin har det svårt, då
det för deras del behövs mat under både sensommar och vår. De parasitiska arterna på bin,
blir än mer känsliga, då de kräver att det finns en tillräckligt stor population av värdarterna
över tiden.
Troligtvis är födotillgången för rovlevande gaddsteklar inte lika varierande, men om alla örter
är nedbetade eller slagna på sensommaren finns det rimligtvis mindre av bladlöss eller
växtätande skalbaggar. Dessutom behöver även rovsteklar föda för sig själva och inte bara
föda till sina larver. Den vanligaste födokällan för fullbildade gaddsteklar är nektar från
blommor.
Mikroklimat
Mikroklimatet är för steklarna kanske en lika viktig faktor som mat och boplatser. Steklar kan
bara vara aktiva om de är varma, alltså behöver deras boplatser och födosöksplatser vara
vindskyddade och solbelysta. Eklandskapets variation med bryn och gläntor ger en
förutsättning för arterna, men det är förvånandsvärt hur lite gaddsteklar som finns i de mer
öppna och homogena betesmarkerna och ängarna.
26

Hotspots för Gaddsteklar i Tinnerö eklandskap.
Tinnerö gård
Här finns en rik blomning av bl.a. äppelträd, kryddväxter, spireor, kirskål, knölklocka,
praktlysing med mera. Blommor finns under hela säsongen. Gamla äppelträd med många
insektshål finns och utgör boplats för exempelvis citronbin. Flera intressanta vilda bin
påträffades bl.a. blåklocksbi på knölklocka och lysingbi på praktlysing. Dessutom hittades
tallsotblomfluga (VU) och apelbock på blommande spirea.
Trädgården till Tinnerögård är en mycket
intressant insektslokal, här återfanns exempelvis
den rödlistade tallsotblomflugan VU som
räknades som utdöd i Östergötland.
Fröberget
Trädgården till Fröberget är en viktig insektslokal. Speciellt för arter knutna till död ved då
ladugården har mängder av små håligheter som passar för citronbin och småsovarbin.
Blomrikedomen är också stor med äppelblommor, vinbär, kirskål med mera. På blommande
kirskål hittades den 24 juni inte mindre än fyra olika citronbiarter. Bland annat det rödlistade
väggcitronbiet VU.
I trädgården vid Fröberg påträffades bland annat
det rödlistade väggcitronbiet Hylaeus pictipes.
Blomrikedomen är stor och säsongen för blommor
lång.
Brotorp
Är en gammal torpplats med rik blomning av exempelvis kirskål, ramslök, röllikekrage och
alpjättevädd. Blommor finns under en stor del av säsongen, även när det börjar bli ont om
blommor på andra platser. Brotorp är en viktig plats för blombesökande gaddsteklar och
blomflugor. Under inventeringen noterades många arter bl.a. flera arter citronbin, smalbin och
sandbin.
27

Bryn väster om Fröberget.
Det kanske värdefullaste området för gaddsteklar i Tinnerö är brynmiljöerna väster om
Fröberget. Här påträffades en rad intressanta arter både sådana som är marklevande
exempelvis bronsguldstekel NToch de som är beroende av död ved som silverfläckad
sorgfluga NT. Många arter knutna till ärtväxter finns såsom prickvingad svävfluga NT,
vialgökbi NT, vialsandbi, lundmurarbi och hartsbi (en mindre koloni). Även fibbleberoende
bin som fibblemurarbi och fibblesandbi NT (max fyra pollensamlande exemplar observerade)
finns. Totalt påträffades 25 solitära biarter på lokalen.
De varma brynmiljöerna väster om Fröberget är troligtvis Tinnerö´s viktigaste gaddstekellokal med många
boplatser för både marklevade och vedlevande arter samt fin torrängsflora med gråfibbla och gökärt. Här
påträffades en rad rödlistade arter vialgökbi NT, bronsguldstekel NT, fibblesandbi NT, silverfläckad
sorgfluga NT och prickvingad svävfluga NT.
Villbacken
Vid Villbacken finns en stor glänta med mycket gynnsamt mikroklimat och det finns även
partier med torrängsflora. Här påträffades bl.a. rödlistade arter som silverfläckad sorgfluga
NT, fibblesandbi NT och Crossoserus congener NT. Dessutom finns en koloni med hartsbin.
Villbacken är en viktig lokal både för vedlevande och marklevande arter. Lokalen är artrik
och totalt påträffdes 22 arter solitära bin.
Skjutbanan (gamla LJK:s älgbana)
Det här är enda platsen i reservatet med mycket sand, vilket ger förutsättningar för arter som
saknas eller är ovanliga i andra delar av reservatet. I den gamla skjutvallen finns bl.a. stora
kolonier av både hartsbi och bivarg. Dessutom noterades prickvingad svävfluga och
rovstekeln Lestica subterranea. Här finns även sällsynta fjärilar som violettkantad guldvinge
och silversmygare.
Humpen
Vid vägkanter, betesmarker och bryn vid Humpen påträffades många gaddstekelarter både
marklevande och vedlevande. Bland annat finns vägskärningar med hartsbikolonier, dessutom
påträffades arter som prickvingad svävfluga, gläntgökbi och lundmurarbi. Variationen och
den höga kvaliteten både vad gäller boplatser och föda gör området till det kanske artrikaste
för bin i Tinnerö och 26 arter noterades under inventeringen.
28

Slänt söder om Rosenkällasjön
En slänt med mycket blottad mark. Här finns bland annat en mindre koloni av hartsbin,
dessutom påträffades de rödlistade arterna Mimesa bruxelensis NT (rovstekel) och
smygstekellik glasvinge NT. Ingen av dessa arter var påträffade i Tinnerö tidigare. I slänten
flyger även på våren en stor koloni sälgsandbin och ingick i gaddstekelinventeringen 2010, då
benämnd som lokal Tinnerö 3. En mycket värdefull boplats för marklevande gaddsteklar.
Vägslänten söder om Rosenkällasjön är ett av
reservatets viktigare boplatsmiljöer för marklevande
gaddsteklar.
Frökärrskullen och Långbacken
Ett stort område med variationsrik och hävdgynnad flora, många små gläntor och bryn vilket
ger ett gynnsamt mikroklimat. Här påträffades bland annat broksnylthumla, gläntgökbi och
prickvingad svävfluga.
Flera biarter exempelvis gläntgökbiet är vanligt på
den glänt och brynrika Frökärrskullen.
Bergsängen
Intressanta hagmarker med blåklockor, fibblor och andra hävdgynnade arter. Här påträffades
bland annat blåklocksbi, gläntgökbi och strimgökbi.
Smedstad dammar
Lokalen utgörs av dammar med blomrika slänter och omgivande ängar och bryn. Här
påträffades bland annat väggsidenbi som samlar pollen på prästkragar och baldersbrå.
Dessutom hittades lysingsbi på strandlysing och sexfläckig bastardsvärmare.
29

Blomflugor Syrphidae
Enstaka blomflugor samlades också in under inventeringen, totalt påträffades 43 arter varav
tre utgör nya landskapsfynd. Totalt är nu 100 arter blomflugor rapporterade på artportalen
från reservatet.
Nya landskapsfynd.
Bredfotad gallblomfluga Heringia latitarsis (Egger, 1865)
Ljus gallblomfluga Heringia vitripennis (Meigen, 1822)
Vassfotblomfluga Platycheirus europaeus Goeldlin, Maibach & Speight, 1990
Tallsotblomfluga Psilota atra (Loew, 1817) VU
Tallsotblomflugan är en av våra sällsyntaste blomflugor och lever på äldre träd. Den är
mycket sällsynt över hela sitt utbredningsområde och är knuten till äldre skogar. Förutom tre
fynd från 1800-talet i Östergötland är arten endast påträffad från sju lokaler i landet under
senare tid. Den har ansetts som utdöd i Östergötland. En hona hittades på spirea vid Tinnerö
gård den 24 juni.
Strandmånblomfluga Eumerus ornatus Meigen, 1822
Då det finns en osäker uppgift om fynd av den mycket sällsynta rödhorniga
månblomflugan Eumerus ruficornis Meigen, 1822 från Tinnerö, gjordes lite extra eftersök
efter månblomflugor. Tyvärr hittades inte den arten men väl den liknande och också ovanliga
strandmånblomflugan med flera exemplar. Därmed kan sannolikt den rödhorniga
månblomflugan avskrivas från området.
Andra intressanta insektfynd under inventeringen.
Knubblårsbarkfluga Solva marginata (Meigen, 1820)
Knubblåsbarkflugan är en sällsynt tidigare rödlistad fluga som lever på nyligen döda lågor av
asp. Den har varit föreslagen att ingå i ett eget åtgärdsprogram för hotade arter. Inga tidigare
fynd av arter finns från Östergötland i Artportalen. Den påträffades på en asplåga på
Vattenåkarebacken den 9 juli.
Apelbock Glaphyra umbellatarum (Schreber, 1759)
En ganska sällsynt långhorning som lever på gamla äppelträd. Påträffades på spirea vid
Tinnerö gård 24 juni.
Rödhjon Pyrrhidium sanguineum (Linnaeus, 1758) NT
Denna mycket vackra röda långhorning påträffades på ekris vid Frökärrskullen den 17 maj.
Det finns fynd från endast tre områden i Östergötland, dels söder om Linköping,
Åtvidabergsområdet och vid Skeppeberg i Kinda kommun.
Silversmygare Hesperia comma (Linnaeus, 1758) NT
Silversmygaren äre en spridd men ganska sällsynt fjäril i Östergötland. Den påträffades vid
Skjutbanan i Tinnerö den 14 augusti. Detta är första fyndet i området sedan 1961. Andra
rödlistade dagflygande fjärilar som påträffades i reservatet var violettkantat guldvinge,
purpurmätare och sexfläckig bastardsvärmare.
30

Smygstekellik glasvinge Bembecia ichneumoniformis (Denis & Schiffermüller, 1775) NT
Den smygstekellika glasvingen lever som larv på rötter av käringtand på platser med gynsamt
mikroklimat. En fjäril påträffades vid vägslänten söder om Rosenkällasjön. Den är funnen på
sju lokaler i Östergötland, men inte tidigare i Tinnerö.
Bilaga: Karta över viktiga gaddstekelsmiljöer i Tinnerö eklandskap.
Referenser:
Abenius, J. & Larsson, K. 2004. Gaddsteklar och andra insekter i halländska
sanddynsreservat. Länstyrelsen Halland, meddelande 2004:19.
Abenius, J. & Larsson, K. 2005. Gaddsteklar och andra insekter i fyra halländska
hedområden. Länstyrelsen Halland, meddelande 2005:6.
Abenius, J. 2006. Gaddsteklar på sandmarker i Jönköpings län. Länstyrelsen i Jönköpings län,
meddelande 2006:39.
Andersson, H. 2010. Inventering av gaddsteklar i två kommunala naturreservat i Linköpings
kommun 2010 – Tinnerö eklandskap och Viggeby. Linköpings kommun.
Artdatabanken. Information om många rödlistade arternas levnadssätt och status har hämtats
från www.artdatabanken.se.
Artportalen. Många arters status har fåtts fram genom sök på www.artportalen.se.
Eriksson, P., Fryklund, I., Löfgren, T. & Abenius, J. 2005. Marma skjutfält- en kanonlokal för
insekter. – Ent. Tidskrift 126:1-20.
Franzen, M. & Norén, L. 2009. Gaddsteklar på sandmarker i Blekinge- en inventering av nio
lokaler i Olofströms, Ronneby och Sölvesborgs kommuner 2007-2008. Länsstyrelsen i
Blekinge län.
Gärdenfors, U.(red). 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010. Artdatabanken, SLU, Uppsala.
Hallin, G. 2007. Gaddsteklar från östra Blekinge- samt Ire naturreservat. Länstyrelsen
Blekinge län, Raapport 2007:06.
Ivarsson, T. 2009. Biparadiset ett naturprojekt i Bokhultet, Växjö Jan 2009. Växjö kommun,
Växjö.
Ivarsson, T. 2010. Insekter vid Kungsladugårshällarna 2010. Visby kommun.
Johansson, N. 2006. Solitära bin i Jönköpings län. Länstyrelsen i Jönköpings län, meddelande
2006:40
Johansson, N. 2010. Solitära gaddsteklar (Hymenoptera, Aculeata) på tre torrängsartades
lokaler i övre Emådalen. Entomologisk tidskrift 131 (2): 113-130. Uppsala, Sweden 2010.
31

Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland-Inventerinar i sand- och grusmiljöer 2002-
2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9.
Larsson, M. 2006. To bee or not bee. Critical floral resourcees of wild bees. Acya
Universitatis Uppsaliensis.
Sörensson, M. 2007. Inventering av solitära bin och andra insekter på slåtterängar och i äldre
jordbruksmiljöer i Kronobergs län 2005. Länstyrelsen i Kronobergs län, meddelande 2007:17.
32

Hotspots för gaddsteklar i
Tinnerö eklandskap
11
7
10
5
6
4
2
1
9
Teckenförklaring
Hotspots för gaddsteklar
Områden
1. Tinnerö mangård
2.Fröberget
3. Brotorpet
4. Bryn väster om Fröberget
5. Villbacken
6. Skjutbanan
7. Humpen
8. Vägslänt S Rosenkällajön
9. Frökärrskullen och Långbacken
10. Bergsängen
11. Smedstad dammar
Naturreservat
3
8

Kontaktuppgifter
Adress: Linköpings kommun, Teknik- och
samhällsbyggnadskontoret, 581 81 Linköping
Telefon: 013-20 64 00
Hemsida: www.linkoping.se/natur