Skog och Historia 2003 - Blekinge museum

SKOG OCH HISTORIA 2003
BLEKINGE MUSEUM RAPPORT 2004:9
Thomas Persson

Innehållsförteckning
Bakgrund 1
Inventeringen 2003 1
Målsättning 2
Arbetets uppläggning 2
Utbildning 2
Publika insatser 3
Inventeringsområde 1:
Backaryd och Öljehult socknar 4
Bakgrund 4
Kulturhistoriska förhållanden 4
Sammanställning av registrerade lokaler i Ronneby kommun 8
Kommentar 8
Inventeringsområde 2:
Kyrkhult socken 9
Bakgrund 9
Kulturhistoriska förhållanden 9
Sammanställning av registrerade lokaler i Olofströms kommun 10
Avslutande synpunkter inför fortsatt inventering 11
Bilaga 1 Inventerade områden 2002-2003 12
Bilaga 2 Bildförteckning 13

Bakgrund
Det av riksdagen beslutade miljömålet Levande skogar syftar till att skydda skogsmarkens naturgivna
produktionsförmåga samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och kulturmiljövärden och
sociala värden värnas. Skogens kulturarv är idag ofullständigt känt och de historiska spåren skadas
ofta vid markberedning och avverkning. Orsaken till detta ligger framför allt i bristande
medvetenhet och ofullständigt kunskapsunderlag. Endast en mindre del av skogsmarken är hittills
tillfredsställande inventerad när det gäller fornlämningar och andra kulturlämningar.
Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen har därför tagit initiativ till det rikstäckande projektet
Skog och Historia.
I Blekinge påbörjades projektet Skog och Historia 2001. Det syftar till att ta fram en fungerande
databas, som kan användas i det löpande arbetet av myndigheter och av skogsnäringens aktörer.
Projektet har också en viktig demokratisk aspekt, att genom lokal förankring öka intresset för och
kunskapen om den egna bygdens historia. Skog och Historia är härvid en praktisk tillämpning av
intentionerna inom Agenda Kulturarv, och samverkan med bland annat lokalhistoriker och
hembygdsföreningar är en grundläggande förutsättning. De stora datamängder som insamlas inom
projektet erbjuder vidare utgångspunkter för övergripande analyser av landskapets kulturhistoriska
utveckling. Projektet måste därför vara en integrerad del av kulturmiljöarbetet i länet på såväl lokal
som regional nivå. För en djupare, mera allsidig belysning av den blekingska skogsbygdens historia
i vid mening är tvärvetenskapliga kontakter med universitet och högskola angelägna.
Under 2001 och 2002 genomfördes inom projektet Skog och Historia inventering av kulturlämningar
i tre delområden i västra, mellersta och östra Blekinge. Arbetet gjordes i länsstyrelsens
och skogsvårdsstyrelsens regi med Gerhard Flink, R-Info Kultur, som platsledare. Inventeringen
koncentrerades till några olika terrängtyper, detta för att få en uppfattning om frekvensen av
kulturlämningar inom respektive område och därmed ett underlag för planering av det fortsatta
arbetet. Med samma avsikt men också för att belysa inventeringens användbarhet i det löpande
kulturmiljöarbetet genomförde länsmuseet en pilotstudie av ett 10 km 2
stort skogsområde i norra
Blekinge.
Inventeringen 2003
För 2003 anslog Riksantikvarieämbetet medel för fortsatt inventering. En styrgrupp bestående av
länsstyrelsen, skogsvårdsstyrelsen och länsmuseet har som tidigare svarat för planering av arbetet.
Ambitionen var att med 3-4 arbetslag med anvisade medarbetare genomföra inventeringen. Under
våren och sommaren hade därför skogsvårdsstyrelsen fortlöpande kontakt med berörda
arbetsförmedlingar, som dock av brist på medel inte kunnat anvisa personer till projektet. Under
september tog länsmuseet förnyad kontakt och föreslog att tre av de under föregående år anvisade
medarbetarna skulle knytas till projektet med anställningsstöd. Med medel från länsstyrelsen knöts
ytterligare en medarbetare till projektet. Med 1:e antikvarie Thomas Persson som platsledare har
under oktober-december en inventering genomförts i den norra delen av Ronneby kommun.
Parallellt härmed har ytterligare ett delområde inventerats i Olofströms kommun. Sammanlagt har
ca 120 km 2 skogsmark omfattats av inventeringen. Inläggning i Skogsvårdsstyrelsens databas Kotten
har fortlöpande skett. Länsmuseet har svarat för projektledning, personaladministration och
ekonomisk redovisning.
1

Målsättning
Årets inventering koncentrerades till två delområden, Öljehults och Backaryds socknar samt till
området Kullan-Harasjömåla-Brokamåla i Kyrkhults socken. Inventeringen inom det förstnämnda
området påbörjades 2002 och avsikten har varit att med årets inventeringsomgång kunna studera
kulturlämningarnas frekvens och fördelning inom ett större sammanhängande avsnitt av den
mellanblekingska skogsbygden, om vilken översiktlig kulturhistorisk kunskap tidigare saknats.
Kommande år bör områdena söder härom inventeras i ett brett stråk ända ner till den förhistoriska
centralbygden i söder. Härigenom får vi representativt tvärsnitt genom såväl kustbygd, dalbygd som
skogsbygd.
Det andra inventerade området, Kullan-Harasjömåla-Brokamåla, utvaldes som referensområde
inför kommande inventeringsarbete inom Olofströms kommun. Området ingår till större delen i
Harasjömåla kronopark och präglas i hög grad av rationellt skogsbruk. Även här saknades tidigare
översiktlig kunskap om de kulturhistoriska förhållandena, och fornminnesinventeringen från 1972
tar endast upp tre registrerade lämningar inom det ca 20 km 2
stora området. Med hänsyn till
skogsbrukets karaktär inom området bedömdes det ur skyddssynpunkt väsentligt att snabbt få en
bild av lämningsstruktur och -frekvens.
Inom årets båda inventeringsområden finns två av länets mest aktiva hembygdsföreningar,
Backaryds hembygdsförening samt Kyrkhults hembygdsförening. Båda har skyltat en stor mängd
kulturlämningar inom sina respektive områden och framför allt den förstnämnda har i
studiecirkelform bedrivit systematiska torpinventeringar. Under såväl inventeringsomgången 2002
som 2003 har täta kontakter hållits med föreningsmedlemmar, vars bistånd varit av avgörande
betydelse för resultatet. En målsättning har därför också varit att söka fördjupa detta samarbete med
bland annat kommande gemensamma informationsinsatser.
Arbetets uppläggning
Fältarbetet genomfördes under perioden 1 oktober-15 december. De fyra projektanställda
inventerarna svarade för huvuddelen av fältinventeringen i Backaryds och Öljehults socknar medan
platsledaren inventerat två referensområden i Kyrkhult respektive Öljehults socknar. Granskning av
registrerade objekt har regelbundet gjorts. Viss komplettering av materialet samt dataregistrering
har skett under januari-februari 2004.
Registreringsarbetet har följt anvisningarna i den under året av Skogsstyrelsen och Riksantikvarieämbetet
gemensamt antagna Fälthandledning för Skog & Historia. Materialet har fortlöpande
införts i Skogsvårdsstyrelsens databas Kotten.
Utbildning
Under vecka 40 genomfördes en grundläggande utbildning för inventerarna. Då dessa redan
medverkat under en inventeringsperiod inriktades introduktionen framför allt på att tydliggöra
kulturhistoriska sammanhang i länet samt projektets roll inom länets kulturmiljöarbete.
Utbildningen omfattade i övrigt genomgång av de under året införda nya registreringsrutinerna
samt information om kulturmiljövårdens och skogsvårdsorganisationens uppbyggnad och arbetsfält.
2

Genom skogsvårdsstyrelsens försorg presenterades den nya versionen av Kotten samt rutinerna vid
registrering i denna. Vidare gjordes exkursioner i inventeringsområdet men även i övriga länet.
Introduktionen innefattade vidare studiebesök på länsmuseet, där deltagarna bland annat fick en
information om arkiv och samlingar.
Publika insatser
Markägarinformation, deltagande i skogsdagar, byvandringar m m har under våren och sommaren
2003 varit stående inslag i det publika arbetet. Platsledaren har också svarat för ett antal föredrag
och presentationer för hembygdsföreningar, för skogsägare samt för Nätverket Dokumentera
Blekinge. Särskilt kan nämnas en välbesökt föreläsning vid årets Släktforskardagar, som under
sensommaren var förlagda till Blekinge. Skog och Historia var också ett deltema i en under hösten
genomför tredagarsutbildning för samtliga lärare i Olofströms kommun. Slutligen kan nämnas att
länet var värd för årets Skog och Historiaseminarium.
Nästa utgåva av länsmuseets och hembygdsförbundets gemensamma årsbok, Blekingeboken, ägnas i
sin helhet tema Skog och historia.
Bild 1. Guidad vandring i Gummagölsmåla, april 2003.
3

Inventeringsområde 1
Backaryds och Öljehults socknar
Området omfattar följande blad av
fastighetskartan: 4 E 1j Öjasjömåla, 4F 1a
Ebbamåla, 4F 1b Tattamåla, 4F 1c Räntemåla,
4E 0j Långasjömåla samt 4F 0a Öljehult. Den
sammanlagda ytan uppgår till ca 100 km 2 .
Bakgrund
Inventeringsområdet utgörs öster om Bräkneån av tämligen flack moränmark, väster om ån
övergående i mera kuperad och blockbunden terräng omväxlande med omfattande, numera
utdikade sankområden. Två för bebyggelseutvecklingen viktiga vattendrag finns i området,
Ronnebyån resp. Bräkneån. Idag är området i princip i sin helhet skogsmark med snabbt
krympande inslag av odlad mark Mera omfattande samlad bebyggelse finns endast i anslutning till
kyrkbyn Öljehult samt i Belganet. I övrigt karakteriseras området av smärre gårdsklungor samt
ensamliggande bebyggelse. En betydande del av den senare utgörs av fritidshus.
Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering genomfördes 1969 i området och upptar endast 15
objekt. Samtliga är från historisk tid.
Kulturhistoriska förhållanden
Beläggen på utnyttjandet av området under förhistorisk tid är knapphändiga. Vid inventeringen
2003 kunde dock platsen för ett boplatsfynd från yngre stenålder i Hunnamåla närmare lokaliseras
med hjälp av uppgifter i ATA. I sammanhanget kan även nämnas en av Smålands museum 1986
delvis undersökt stenåldersboplats, belägen vid Horkoneryds kraftverk i Ronnebyån alldeles norr om
länsgränsen. Från inventeringsområdet är även några lösfynd kända: en trindyxa från S. Belganet,
simpla skafthålsyxor från Hunnamåla, Öljehult och Tjurkhult, från sistnämnda by även en
avsatsyxa i brons samt eldslagningsstenar från järnålder. Bland fyndlokalerna märks framför allt
området öster om Tjurken samt Hunnamåla, där jordmån och terrängförhållanden bör ha erbjudit
goda förutsättningar för bosättning redan under förhistorisk tid. Vid inventeringen kunde dock inte
några förhistoriska lämningar påvisas här, men det finns skäl att vid tillfälle ägna områdena
ytterligare uppmärksamhet.
Under dansk tid var området en del av den stora, glest befolkade kronoskogen utmed riksgränsen.
En närmare fixering av gränsen sker först år 1554-55. De äldsta beläggen för områdets många
ortnamn på –hult och -måla tillhör också 1500-talet, men viss bebyggelse redan under medeltid kan
förutsättas. Genom området går Växjövägen, som åtminstone sedan senmedeltid är det viktigaste
handelsstråket från Värend till Ronneby.
Flera av de i gränslistorna nämnda gränsmärkena utmed riksgränsen har registrerats vid
inventeringen och två av dem, Salehall och Stensjöhall, som fornlämningar. Till perioden hör
sannolikt även de nio blästplatser som registrerats i Gummagölsmåla, Öljehult och Hunnamåla.
4

Samtliga utgörs av små ansamlingar av järnslagg. Genom bevarad brevväxling i ATA mellan
torparen J. A. Jonasson i Hunnamåla och Vitterhetsakademien har också lämningar efter
pottaskebränning uppmärksammats utmed Lillån. På sammanlagt fyra platser beskrivs rektangulära
stenplaner med på långsidorna begränsande låga stenmurar. Två sådana anläggningar har kunnat
identifieras vid inventeringen. Med stor sannolikhet kan stenplanerna sammankopplas med den
priviligierade pottaskebränning, som på 1640-talet är koncentrerad just till Hunnamåla.
Bild 2. Gränsmärket Salehall
Vid jordrevningen 1671 brukas samtliga gårdar inom området av kronobönder. Ensamgårdarna
dominerar helt. Endast Öljehult, Hunnamåla och Tjurkhult har flera brukare och är att beteckna
som byar. I början av 1700-talet friköps flertalet gårdar och en succesiv klyvning av de ursprungliga
enheterna sker. Denna kulminerar i början av 1900-talet, då också ett flertal torp blivit mantalssatta
hemman. Enskifte och eller laga skifte genomförs i flertalet byar under 1800-talets första decennier.
Enstaka torp anläggs på den samfällda utmarken redan under 1790-talet, men först efter skiftet sker
en torpetablering i stor skala. Under motsvarande period sker i det närmaste en tredubbling av
befolkningsantalet.
De långa avstånden till kustens köpstäder ledde till att bönderna i området efter Roskildefreden fick
rätt att hålla marknad två gånger per år. Marknadsplatsen låg till en början utmed landsvägen inom
Ebbamåla bys ägor men flyttades senare till Öljehult. Båda platserna har efter anvisningar från
hembygdsföreningen kunna registreras vid inventeringen. Merparten av de vid inventeringen
registrerade lämningarna härrör från den expansiva utvecklingen under 1800-talet.
5

Det gäller det stora antalet lägenhetsbebyggelser, men också ett betydande antal ensamliggande
husgrunder, om vilka närmare uppgifter saknas samt ett antal lokaler med fossil åker,
lintorkningsgropar m m.
Inom områdets västra del är tjärframställningsplatserna påfallande talrika. De i Blekinge
traditionella tjärrännorna dominerar men också runda tjärdalar finns i delar av området. Inte sällan
ligger de båda formerna sida vid sida. Av allt att döma tillhör merparten den omfattande
uppodlingen under torparepoken men sannolikt finns också ett äldre skikt. Ett 20-tal kolbottnar har
vidare registrerats inom området, oftast med en intilliggande kojgrund. Kolbottnarna är som regel
svåra att upptäcka, varför det registrerade antalet knappast ger någon rättvisande bild av kolningens
omfattning. Dateringen är oviss men sannolikt har kol levererats till de närbelägna småländska
järnbruken under 1700- och 1800-talen. Bräken, eller som det senare kallas Stenfors ligger endast
några kilometer norr om länsgränsen. Till Stenfors gick den s k Kjellsavägen genom
Gummagölsmåla.
Bild 3. Slaggvarp, Gummagölsmåla
Bild 4. Rund tjärdal, Gummagölsmåla
Utmed sedan 1940-talet övergivna sträckningar av Växjövägen finns partier med ett flertal bevarade
väghållningsstenar samt milstenshällar i gjutjärn.
6

Invid fallen i Bräkneån och Lillån har lämningar av kvarnar och småindustrier registrerats. Också i
den lilla Husörsbäcken finns en raserad dammvall, På platsen anlades redan 1699 ”Belganet
sågekvarn”, under 1800-talets första hälft ersatt med en skvaltkvarn. Den s k Spikasmedjan i N.
Belganet uppfördes 1869 på byns samfällda timmerplats, ett minne av den redan under tidigt 1700-
tal omfattande flottning nedströms till lastan i Björkeryd.
Bild.5 Bräkneån vid N.Belganet
7

Sammanställning av registrerade lokaler
Ronneby kommun
• Lägenhetsbebyggelser 230
• Husgrunder, historisk tid 48
• Fossil åker 19
• Linberedningsplatser 8
• Tjärrännor/dalar 68
• Kolbottnar 19
• Blästplatser 9
• Kommunikationslämningar 25
• Industrilämningar 25
• Fångstgropar 4
• Gränsmärken 13
• Samlingsplatser 5
• Stenåldersboplats 1
• Övrigt 51
Summa: 575
Kommentar
Årets inventering bekräftar men förtydligar också bilden av området från föregående säsong. Helt
dominerande är lämningarna från 1800-talets torparepok. Detta torde väl stämma med
förhållandena, men dominansen beror inte minst på att det underlagsmaterial hembygdsföreningen
bistått med framför allt omfattat denna typ av lämningar.
8

Inventeringsområde 2
Kyrkhults socken
Området omfattar delar av följande blad av
fastighetskartan: 3 E 8 d Gillesnäs, 3 E 9c
Frostenstorp samt 3 E 9d Vilshult . Sammanlagt har
ca 20 km 2 inventerats.
Bakgrund
Inventeringsområdet utgörs av starkt blockbunden, kuperad moränmark. Ett stort antal mindre
sjöar samt utdikade sankområden finns i området, som i öster begränsas av Vilshultsåns dalgång.
Samlad bebyggelse finns endast i den östligaste delen i anslutning till Kullan samt Vilshults
samhälle. I övrigt finns endast spridda, tidigare torpställen. Större delen av området ingår i
Harasjömåla kronopark och förvaltas av Sveaskog, som här bedriver ett rationellt skogsbruk. 2003
avsattes ett kulturlandskapsavsnitt vid den södra gården i Kullan som naturreservat.
Vid Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering 1972 registrerades endast tre objekt inom
området. Samtliga är från senare historisk tid.
Kulturhistoriska förhållanden
Inga förhistoriska fynd är kända från området och några fysiska lämningar från perioden har inte
heller kunnat påvisas vid den nu genomförda inventeringen.
De äldsta skriftliga beläggen på ortnamnen i området härrör från 1600-talets förra del men
sannolikt kan Kullan förutsättas ha ett medeltida förflutet. Kullans by enskiftades 1814 och hade då
tre brukare. Gårdarna låg väl samlade på höjdryggen ovanför Vilshultsån. En gård flyttades ut vid
skiftet, den idag nordligast belägna. Vid skiftet fanns en handfull torp i den västra delen av den
samfällda utmarken. Laga skifte genomförs 1834-35, och byn har då sex brukare. Den sydligaste
gården flyttas ut till sitt nuvarande läge invid det ovan nämnda reservatet. Vid båda skiftena omtalas
rätten till svedjning i samband med potatisodling. Antalet torpetableringar ökar kraftigt i samband
med laga skiftet.
Inventeringen genomfördes delvis med andra förtecken jämfört med område 1. Ingen regelrätt
torpinventering fanns som utgångspunkt, varför rekognosceringen måste ske mera förutsättningslöst.
Trots detta finns stora likheter med resultatet från ovan beskrivna område. Lämningarna
efter lägenhetsbebyggelser dominerar således materialet även här med den skillnaden att antalet
lokaler med backstugor utan tillhörande åker är påfallande stort. Såväl torp som backstugor torde
samtliga tillhöra 1800-talets befolkningexpansion. Lämningarna efter tjärframställning är även här
talrika. Ett flertal lokaler utgör verkliga produktionsplatser med tjärränna, en eller flera kallmurade
beckgrytor samt kojgrund, belägna intill varandra. I sammanhanget kan även nämnas ett antal
kolbottnar. Som nämnts ovan är en datering av såväl tjärframställningsplatserna som kolbottnarna
ännu en öppen fråga.
9

Flera torde tillhöra torparepoken men sannolikt spänner de över en längre tidrymd. Topografiska
uppgifter från det sena 1700-talet omnämner den ”överflödiga timmerskogen” i området, men också
den omfattande produktionen av tjära och beck.
Sammanställning av registrerade lokaler
Olofströms kommun
• Lägenhetsbebyggelse 53
• Husgrund, historisk tid 21
• Fossil åker 3
• Industrilämningar 2
• Tjärrännor/beckgrytor 45
• Kolbotten 5
• Fångstgård 2
• Fångstgrop 2
• Färdväg 3
• Övrigt 4
Summa: 140
Bild 7. Avverkningsmogen granskog
10

Avslutande synpunkter inför fortsatt inventering
Ca 70 % av länets yta är idag klassad som skog. Det rör sig som regel om högproduktiv skogsmark
med kort omloppstid, vilket med ett alltmer rationaliserat skogsbruk påtagligt ökar frekvensen av
markingrepp. Det förbättrade kunskapsunderlag som Skog och Historia medför är således av
avgörande betydelse ur skyddssynpunkt.
Skog och Historia skall också belysa människans påverkan på landskapet och därmed bidra till att
tydliggöra den historiska utvecklingen i Blekinge. Riksantikvarieämbetets fornminnesinventering
1969-72 berörde endast marginellt områdena utanför centralbygderna i söder och som visats ovan
framträder inom de nu inventerade områdena en ny och mera komplex bild. Materialet är
heterogent och delvis svårtolkat. Lämningarna från torparepoken utgör t ex påtagliga och lätt
identifierbara spår i landskapet. Deras dominans i inventeringsmaterialet tenderar att skymma andra
strukturer och lämningstyper, som kan innehålla en större kunskapspotential. En tydligare
fokusering på funktionella och ekonomiskt betingade system och sammanhang över tid är angelägen
i det fortsatta arbetet. Några sådana områden är produktionen av timmer, kol, tjära och beck, som
redan under dansk tid har stor omfattning men som med örlogsvarvets tillkomst får än större
betydelse. Vilka fysiska spår och strukturer i form av produktionsplatser, kommunikationsleder m m
kan påvisas Punktvisa forskningsinsatser, som också utnyttjar arkivaliskt material, bör göras.
Inom årets inventeringsområde har med något undantag inga förhistoriska lämningar registrerats.
Med tanke på de topografiska förhållandena är detta möjligen riktigt men det finns skäl att i det
fortsatta arbetet förutsättningslöst söka få en kanske mera rättvisande bild av förhållandena.
Framför allt bör områdena närmast norr om högsta kustlinjen ägnas ytterligare uppmärksamhet.
Som tidigare påpekats är det väsentligt att väl inventerade och analyserade referensområden
fortlöpande tas fram. Endast på detta sätt torde det vara möjligt att med någon relevans bedöma
inventeringsmaterialets representativitet och även översiktligt tolka materialet.
Som ovan nämnts beräknas resultatet av Skog och Historia i Olofströms kommun kunna användas
som ett viktigt kunskapsunderlag till det påbörjade kommunala kulturmiljöprogrammet.
Inventeringen bör också i övrigt ses som en integrerad del av kulturmiljöarbetet såväl lokalt som
regional och tillsammans med andra underlag bidra till att teckna en mångfacetterade bild av länets
kulturhistoriska utveckling.
Hembygdsrörelsen med sin ofta mycket goda lokalkännedom har en nyckelroll i projektet.
Gemensamma informationsprojekt kan vara ett sätt att söka fördjupa det lokala intresset och ge
ingångar till övergripande kulturhistoriska sammanhang. Under våren kommer
inventeringsresultatet inom några av områdets byar att redovisas på internet tillsammans med
förslag på lämpliga besöksmål.
11

Bilaga 1 Inventerade områden 2002-2003
12

Bilaga 2 Bildförteckning
Omslagsbild: Fångstgård, Kullan, Kyrkhults socken
Bild 1: Vandring i Gummagölsmåla
Bild 2: Gränsmärket Salehall
Bild 3: Slaggvarp, Gummagölsmåla
Bild 4: Rund tjärdal, Gummagölsmåla
Bild 5: Bräkneån vid N.Belganet
Bild 6: Tjärdal och beckgryta, Kullan
Bild 7: Avverkningsmogen granskog
13