Läs här

1
Scotland Galore – TfiF/DIFFs seniorernas resa 23 – 30.8.2012
Efter nio månader av förberedelser bar det äntligen av med Blue1 till Edinburgh en sen kväll den
23.8. Den självutnämnda kommitten bestående av Reinhold Enqvist och Putte Kock satt sig ner en
dag i december 2011 och gjorde listor på vad en TFiF/DIFFare skulle vilja se och uppleva i
Skottland. The Royal Edinburgh Military Tattoo var högt på listan, vilket bestämde tiden för resan.
Mycket industrihistoria skulle det också vara. Reinhold, som har besökt sin klans hemtrakter flera
gånger har en guidekontakt i Aberdeen, Elma McMenemy. Vi kontaktade henne och fick omedelbar
respons. Tattoobiljetterna fick vi köpa själva utan garantier för att resan skulle bli av. Tattoons box
office tyckte vi var sent ute för det var redan svårt att få biljetter för en större grupp. Så småningom
klarnade programmet. Elma och hennes kolleger gjorde ett fantastiskt planeringsarbete och vi kunde
i januari sätta ut programmet med pris på nätet. Resan blev fullbokad på tre dagar utan info i Gula
Bladet eller email. Vi utökade snart gruppen från 30 till 36.
Där stod vi nu alla 36 vid incheckningen och fick våra boardingkort. Tyvärr var det 20 minuters
promenad genom alla terminalerna och passkontrollen för att komma till gaten. Hur svårt får man
göra det för passagerarna egentligen I Edinburgh möttes vi av vår agent Anne Mackay och
busschauffören. Hotellet Norton House, en fd herrgård, låg inte långt från flygplatsen. Det var ett
ställe med atmosfär och inte minst den bästa ”Full Scottish Breakfast” av alla hotellen på resan.
Fredag 24.8. - Edinburgh
Vår guide Karen MacCormick mötte oss på morgonen och vi satt oss i Ratho Coaches’ buss och
åkte på sightseeing i Edinburgh. Som avslutning denna förmiddag besåg vi National Museum of
Scotland och fick en stor dos av Skottlands kultur- och industrihistoria.
Efter lunchen som var och en fick ta på egen hand fortsatte vi med besök i Edinburgh Castle från
1300-talet. Karen gav en allmän introduktion varefter vi fick utforska borgen i mindre grupper. Vi
åkte därefter tillbaka till Norton House för att äta vår ”Pre-Tattoo Dinner”. Vår avresa från hotellet
var i god tid för att hinna krångla in bussen i Edinburghs centrum. Att hitta en parkeringsplats är
inte det lättaste under festivalerna och Tattoon. Men vi hade otrolig tur för vi fick den sista framför
nationalmuseet. Dessutom var vädrets makter oss nådiga för kvällen var tämligen ljum, vinden svag
och framför allt inget regn. The Royal Edinburgh Military Tattoo har definierats som ”the greatest
show on Earth”. Nog är den imponerande alltid, och som väntat gick det kalla kårar på ryggen när
slutnumret inleddes med den traditionella ensamma säckpipsblåsaren varefter hela besättningen på
kanske uppemot 1000 marscherande musikanter klämmer i med ”Highland Cathedral”, ett stycke
som har föreslagits som Skottlands nationalsång. Originellt nog är den komponerad av en tysk.

2
Lördag 25.8. – mera säckpipor
Det var en jobbig morgon när vi efter en sen kväll måste stiga upp redan ca kl 6 för att hinna med
frukosten. Bussen avgick 7.30 och körde norrut. I en liten småstad vid namn Blairgowrie mötte vi
vår guide Elma och fortsatte in i högländerna. Elma inledde med att ge oss en dos geologi. Nu vet vi
att högländerna begränsas i söder av en förkastningslinje som går tvärs genom hela Skottland. Vårt
mål var Highland Games vid namn the Lonach Gathering, en snart 200-årig tradition, där klanerna
möts för att tävla och ha det roligt tillsammans.

3
Det var ett nöje att se alla dessa tartanklädda skottar blåsa i säckpipor, dansa och slänga stockar och
släggor samt marschera runt. Ännu roligare hade det varit om vädret hade varit bättre. Som det nu
var, upplevde nog många av oss dagen som onödigt kylig och blåsig. Till tröst fick man smaka
whisky i ett tält på området. Marken var mycket uppblött av det myckna regnandet denna sommar.
Lyckligtvis regnade det inte medan vi var där. Vi hade kanske åkt iväg tidigare till Aberdeen om vi
inte hade tappat bort både bussen och chauffören. Elma beklagade att hon inte kom åt att bekanta
sig med gruppen för en stor del av tiden gick åt att leta efter Jock, vår chaufför. Hans mobiltelefon
hade inget fält där han stod. Till sist kom vi iväg exakt enligt den ursprungliga tidtabellen. Vi
checkade in på hotell Brentwood i centrum av granitstaden. Efter en dryg timmes vila var det dags
att söka sig till restaurangen i bottenvåningen. Där stod Craig Steward, vår säckpipsblåsare, och
musicerade medan vi bänkade oss för vår skotska festmåltid. Reinhold Enqvist, för kvällen iklädd
sin egen klans kilt, fick äran att skära i haggisen. Dessvärre deklamerade han inga dikter av Robert
Burns.
Söndag 26.8. – slott och whisky
Dagen inleddes med sightseeing i Aberdeen med Elma som guide. Vi såg en massa intressanta
områden och byggnader som man gärna hade utforskat till fots. Fiskeläget Footdee såg vi faktiskt.
Därefter fortsatte bort från Aberdeen till en attraktiv liten småstad vid namn Inverurie, där det fanns
tid för individuella luncher och mindre inköp. Vi fortsatte några km västerut till slottet Fraser, ett
sagolikt slott som har varit bebott från 1500-talet till rätt så nyligen. Detta slott har haft tur att bli
administrerat av Scotland National Trust.

4
Många andra slott får förfalla för ingen har råd att underhålla dem. Man kan få köpa ett gammalt
slott för 1£ om man så vill enligt Elma, men då måste man kunna bevisa att man råd att restaurera
det till sin forna glans. Efter slottet besökte vi ett äkta whiskydestilleri, Glengarioch (uttalas
glengiiri). På en söndag hade inte guiderna nycklar till fabriken. Men med sprudlande humor
lyckades de skyla över det faktum att vi egentligen inte fick se någonting. Vi lärde oss bl.a. att
whisky aldrig skrivs med ett e och att Johnny Walker är ett utmärkt fönstertvättmedel. Glenfiddich
kan också med fördel användas till dylika ändamål. Lite av husets egna 12 years old fick vi smaka
på samt en ytterst liten bägare Drambuie. På kvällen begav vi oss alla till Ashvale fish&chips i
Aberdeen. Stämningen var på topp och reskassan tillät en hel del vin.
Måndag 27.8 – Oljeborrning och regn
Inför besöket på Rigtrain talade Elma halva söndagen om nödvändigheten av att ikläda sig
högskaftade vandrarskor och att följa alla andra rigorösa säkerhetsföreskrifter. Kanske det var
därför som antalet deltagare i exkursionen till Rigtrain på måndag morgon reducerades till 15.
Tidigare var stället en utbildningsanläggning för arbetare på oljeriggarna, men är numera
Weatherford Evaluation Centre. Till vår besvikelse utfördes ingen skoinspektion. Där finns ett par
oljeriggar av amerikansk modell som står på landbacken utan någon som helst kontakt med olja. Vi
fick springa upp i ett av tornen och få en uppfattning om hur det hela fungerar. Det var väl värt ett
besök för ingenjörer. Under tiden fick den övriga gruppen äntligen lite fritid. Vädret var dessvärre
inte bra. Sämst hittills faktiskt. Och värre skulle det bli. När vi sedan träffade Principal Architect
Trevor Smith började det hälla ner. Han visade oss två av sina största projekt: tillbyggnaderna av
Aberdeen Maritime Museum och His Majesty’s Theatre. Pga måndag (och dessutom Bank Holiday)
var museet stängt dessvärre. Däremot kom vi in i teatern som vi fick se från källare till vind. Färden
mot Edinburgh startade vid 15-tiden. Det öste ner under hela färden och chauffören hade
svårigheter att hålla vindrutan klar. I Edinburgh inkvarterade vi oss i det gamla ärevördiga och
stilfulla hotellet Carlton Barcelo. Dagens middag serverades på restaurang Amber i the Scottish
Whisky Experience. Proppmätta efter ytterligare en sen tre-rätters middag rullade vi ner för backen
och de flesta av oss rakt i säng.
Tisdag 28.8 – Nostalgiska teknikmuseer
Vår guide för resten av resan, Karen, mötte oss i hotellet medan vi checkade ut och lastade oss i
bussen. På dagens program stod två toppintressanta tekniska museer. Det första var strax utanför
Edinburgh i Newtongrange, det skotska gruvmuseet i fd. Lady Victoria Colliery, en kolgruva som
fungerade ända till 1981. Först fick vi se en massa ”big stuff”, dvs stora maskiner som användes
inom gruvorna. Sen fick vi se gruvan ovan jord och en modell av en riktig gruvgång med alla
maskinerna samt den enorma ångmaskinen som höll hela gruvan rullande. Skottlands största maskin
för övrigt.

5
Museet innehöll också en utställning som förevisade levnads- och arbetsförhållandena i
Newtongrange. I minnet stannade uttalandet av en man som när han var barn fick dagligen tvätta sig
sist av alla i familjen. Då var vattnet redan så smutsigt att det inte blev någonting av.
Den andra höjdpunkten var bomullsspinnerierna i New Lanark, ett UNESCO världsarv. Denna
anläggning ägdes i början av 1800-talet av en person vid namn Robert Owens, som var en
föregångare när det gällde förbättrande av arbetsförhållanden för sin personal. En aningen
borgbackslik attraktion var ”Annie McLeod Experience”, där man sittande två och två i små
korgar åkte runt och såg en otrolig visuell presentation av livet på orten. Vi anlände vid 17-tiden till
Glasgow och Novotel. Middagen åts i hotellets matsal från en buffé.
Onsdag 29.8. – Loch Lomond
Bussen avgick igen kl 9 från hotellet. Dagen inleddes med sightseeing i Glasgow. Staden visade sig
vara äldre än vad man skulle kunna tro. Sin första blomstringstid hade den då den var centrum för
tobaksimport från kolonierna. Att det rörde sig om enorma pengar kunde man se på de överdådiga
privatpalatsen. Vi steg av bussen och såg den gamla katedralen. Av smutsen både utanför och
innanför kyrkan att bedöma var inte luften så hälsosam att andas under långa tider. Numera har
Glasgow förlorat det mesta av sin gamla industri såsom skeppsvarv och textilindustri.
Vi fortsatte till Dumbarton och skeppsvarvet William Denny& Brothers’s testtank från 1882. Den
ligger alldeles bredvid den historiska borgen där britannerna härskade över Skottland under tydig
medeltid. Tanken var en föregångare inom skeppsbyggnadsindustrin. Resan fortsatte vidare norrut
till den idylliska byn Luss alltmedan Karen berättade om klanväsendets stormiga historia. I Luss var
det så dags för lunch. Vi kunde också beundra höglandets förkastningslinje.

7
Avslutningsvis for vi tillbaka en bit till sjöns utlopp i Balloch och åkte på en timmes båtfärd på den
natursköna sjön. Trots verkligt dystra väderprognoser lyste solen milt hela dagen. Redan i Glasgow
bara 30 km borta regnade det. På kvällen var det igen dags för en trerätters middag i Brasseriet på
hotell Malmaison. Huset var en före detta episkopal kyrka med grekisk text på fasaden.
Torsdag 30.8. – Stirling och kanaler
Nu var det dags att checka ut för sista gången fast lite senare än de tidigare dagarna. kl 11 bar det
iväg mot Stirling. Borgen där är en av Skottlands förnämsta historiska sevärdheter. Karen fortsatte
sin historia om klanväsendet och bakgrunden till tartanmönstren och kiltarna. Väl framme fick vi
bl.a. höra om alkemisten som både misslyckades att göra bly till guld och att flyga. Klart att han
inte kunde flyga för vingarna var gjorda av hönsfjädrar, och alla vet ju att hönor inte kan flyga.
Kanske mest fascinerande var gobelängerna, som vävs med gamla metoder. Man återskapar gamla
gobelänger från 1500-talet, som har hittats i Stirling och som nu finns i ett museum i New York.
Gobelängerna är delvis bara fragment, varför det krävs mycket sakkunnigt arbete för att göra
mönstren. Varje gobeläng tar ca 2 år att producera för ett team på 3 personer. Ett flertal gobelänger
föreställande infångande av en enhörning var redan färdiga och hade hängts upp i slottet, som är
restaurerat i ursprungligt skick. Där kunde man se med vilken sprakande färgprakt de gamla
kungliga slotten var inredda. kl 17.30 fortsatte vi till Falkirk Wheel, en helt ny sevärdhet från år
2002. Det är en enorm anläggning som flyttar båtar i gondoler mellan Union Canal och
Forth&Clyde Canal med en höjdskillnad på 25 meter. Den fungerar enligt Arkimedes princip så att
den ena gondolen som går upp väger precis lika mycket som den gondol som går ner. Allt som
behövs är bara några kW effekt för att snurra på hjulet. Genialt. Men där finns ingen nyttotrafik
längre utan bara nöjesåkare. Hjulet är en del av ett stort projekt att iståndsätta de historiska
kanalerna. Givetvis åkte vi upp och ner för Falkirk Wheel i båt.

8
Vår avskedsmiddag (trerätters så klart) intog vi vid Union Canal nära flygfältet i ett värdshus vid
namn Bridge Inn. Sedan var det dags att avtacka guiden Karen och chauffören Jock. Karen var en
mycket kunnig guide och hennes berättelser fascinerande. Hon behövde knappast några
minnesanteckningar alls. Det var imponerande. Jock glömmer man sent på grund av hans
fullständigt obegripliga skotska accent. Kl 22.20 avgick vårt flyg hem till Helsingfors, där vi
landade först ca kl 3 på natten.
Avslutningsvis måste nämnas våra eminenta guider Elmas och Karens förtjänstfulla presentationer
om Skottlands politiska och industriella historia. Nu vet vi mera om skottarnas envetna och blodiga
kamp mot den engelska imperialismen, om kungarikens förening och om klanväsendets upplösning
med förföljelser och tvångsförflyttning av högländare till kusterna och för att använda ett
modernare ord, etnisk utrensning. Vi har också lärt oss de envisa och uppfinningsrika skottarnas
viktiga roll i den industriella revolutionen framför allt inom skeppsbyggnad, kolbrytning, verkstäder
och textilindustri. Karen berättade också om den kommande omröstningen om Skottlands
självständighet år 2014. Vi kommer säkert alla att följa med utvecklingen med extra stort intresse.