Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
FILM<br />
Säg att du älskar mig<br />
<strong>QX</strong><strong>QX</strong><strong>QX</strong><strong>QX</strong><br />
Hur ska man bete sig för att bli älskad 15-åriga<br />
Fatou gör som så många andra tonårsflickor –<br />
hon klär sig utmanande, är flörtig och anordnar<br />
en fest för att bli populär i gänget. Killarna i skolan<br />
är inte sena att utnyttja hennes osäkerhet. Medan<br />
en av dem håller för Fatous skrikande mun<br />
våldtar den andra henne samtidigt som han frågar<br />
”Älskar du mig nu” I bakgrunden står Fatous<br />
barndomsvän och bevittnar övergreppet utan att<br />
ingripa. Det är en fullkomligt vidrig scen. Det<br />
här är med andra ord ingen feelgood-film. Klumpen<br />
i magen håller i sig och ögonen hotar att<br />
översvämmas av tårar. I andra halvan av filmen<br />
övergår känslorna av sorg i ren och skär ilska.<br />
Varför är det Fatou som skäms efter våldtäkten<br />
Varför förstår inte hennes mamma att något är<br />
fel Varför kallar hela skolan henne för hora<br />
Och varför vågar inte Fatou berätta för någon om<br />
det som hänt Frustrationen ökar i styrka och på<br />
slutet, när försvarsadvokaten frågar henne vad<br />
hon hade för kläder på sig och om hon hade<br />
druckit, är det nära att jag flyger upp ur biostolen.<br />
Jag får lust att strypa advokaten, fast han bara<br />
finns på film. När jag lämnar salongen sitter<br />
olustkänslan kvar och frågan om varför ingen gör<br />
något mal i mitt huvud.<br />
Daniel Fridells nya film utspelar sig på en<br />
högstadieskola och den har premiär lagom till<br />
skolstarten. Det är en berättelse om ungdomar i<br />
Sverige idag, men det är också en berättelse om<br />
könsroller och vårt rättssystem. Det är en film för<br />
alla.<br />
Magda Gad<br />
C.R.A.Z.Y<br />
Det börjar helt fantastiskt, lite som en kanadensisk Amelie från Montmartre: Zachary föds på julafton 1960<br />
och det första som händer är att han tappas i golvet. Hans religiösa mor är övertygad om att han är speciell<br />
och kan bota släktens krämpor bara genom att tänka på dem. Zach dyrkar sin stränga far och hans far dyrkar<br />
honom - ända tills den dag han kommer på sin son med klänning och halsband... Zach är nämligen speciell<br />
- men på ett helt annat sätt än hans mamma tror; han är bög. Och han drivs nästan till vansinne av att<br />
förneka det för sig själv, sin flickvän och för alla andra...allt<br />
”En av de mest<br />
gedigna komma-ut<br />
historier som<br />
setts på bio<br />
och en varm,<br />
mysig höstfilm”<br />
<strong>QX</strong> <strong>QX</strong><strong>QX</strong><strong>QX</strong><br />
för att vinna tillbaka sin fars kärlek och respekt. Man kan<br />
kanske fråga sig om det vi behöver hösten 2006 är ännu en<br />
”det-är-svårt-och-ångestfyllt-att-komma-ut-historia”. Visst<br />
har vi sett det förut Svaret borde bli ja. Och samtidigt ett<br />
rungande nej.<br />
För även om historien i sig kan kännas konventionell, så<br />
har den nog aldrig presenterats med en sådan här skönt bisarr<br />
ton. Eller med så här bra skådespelare (Marc-André Grondin<br />
är ett fynd som Zach och dessutom en pudding), med så<br />
här roliga kameravinklar och snygg scenografi - och med ett<br />
så här kul musikval! Scenerna där Zach flyr vardagen till Stones<br />
'Sympathy for the Devil' eller Bowies 'Space Oddity' är fantastiska, och C.R.A.Z.Y är inte bara de fem<br />
brödernas initialer, utan också en flitigt spelad sång med Patsy Cline.<br />
En annan snygg sak är hur regissören Jean-Marc Vallée skickligt ställer Zachs androgyna sjuttiotalskille<br />
i kontrast mot andra rådande mansideal, genom att, lite likt de sju dvärgarna, ge varje bror en speciell<br />
karaktär - typ 'sportkillen' och 'MC-killen'. Tyvärr så försvinner som sagt originaliteten lite ju längre filmen<br />
går och jag hade helt klart kunnat slippa den konstiga resan Zach gör i slutet...men detta är ändå helt klart<br />
en av de mest gedigna komma-ut historier som setts på bio och en varm, mysig höstfilm.<br />
Premiär 8 september<br />
Ken Olausson<br />
MÅNADENS IMPORT<br />
Thinking XXX<br />
Undrat hur porrstjärnorna tänker och<br />
vad dom gör när dom inte spelar in sexfilmer<br />
Nu får du svaret. Thinking XXX<br />
är en dokumentär om ett gäng porrskådisar<br />
som öppet berättar om sina liv för<br />
fotografen Timothy Greenfield-Saunders<br />
samtidigt som han plåtar dem, nakna och<br />
med kläderna på. Förutom kvinnliga superstjärnor<br />
som Ginger Lynn och Jenna Jameson<br />
ser vi gayporrfavoriter som Lukas<br />
Ridgeston, Michael Lucas och Aiden Shaw.<br />
Dessutom innehåller dvd:n massor av extramaterial<br />
där så vitt skilda namn som Salman<br />
Rushdie och John Waters berättar om sin<br />
syn på porr. Videon finns även i bokform och<br />
båda säljs på amazon.com.<br />
www.amazon.com 22.99 dollar<br />
”Life is like a<br />
movie. Only you<br />
can´t pick your<br />
genre”<br />
Billy Loomis (Skeet Ulrich),<br />
Scream (1996)<br />
A prarie home companion<br />
<strong>QX</strong><br />
New York waiting<br />
<strong>QX</strong><br />
Hotet inifrån<br />
<strong>QX</strong><strong>QX</strong><br />
Att den här segt snackiga filmen har avsändaren<br />
Robert Altman är synd men let´s face it, regissörens<br />
senaste verk har varit av otroligt stor skillnad<br />
kvalitetsmässigt. Dr T och kvinnorna var såsigt<br />
Tara-drama, Gosford Park var smart ensemblethriller<br />
och balettrullen The Company var oengagerande<br />
seg. Hans senaste verk, A prarie home<br />
companion handlar om ett livesänt radioprograms<br />
sista sändning inför en nostalgisk publik. Och det<br />
pratas, sjungs och pratas lite mer. Det var länge<br />
sen jag såg en film som var så rik på dialog och<br />
samtidigt så oengagerande. Endast vid få tillfällen<br />
gnistrar det till i Garrison Keillers manus.<br />
Lindsay Lohan, Meryl Streep, Woody Harrelson<br />
och inte minst John C Reilly glänser i sina<br />
roller som underhållande radiostjärnor men till<br />
vilken nytta Nej, filmens enda behållning är den<br />
fantastiska amerikanska folkmusiken med stänk<br />
av country och blues. Och eftersom alla filmens<br />
stjärnor sjunger på riktigt så känns det riktigt äkta.<br />
Men då kan man ju lika gärna köpa soundtracket<br />
och skippa filmen. Att fylla dryga två timmars<br />
film med vad som händer under just två timmar<br />
klarar månne en thrillerserie som 24 men att<br />
göra ett radioprogram som film blir bara sömnigt.<br />
Jag refererar en av filmens karaktärer: “Its just<br />
not an interesting story”.<br />
Premiär 8 september<br />
Ronny Larsson<br />
Vissa böcker tar det verkligen lång tid att komma<br />
in i. Man läser sida upp och sida ner utan att<br />
få något grepp om varken historien eller karaktärerna.<br />
Till slut känns det som att det kvittar,<br />
kanske struntar man i att läsa vidare. Precis den<br />
känslan får jag när jag tittar på den här filmen.<br />
Jag väntar ivrigt på att något ska hända, något<br />
som berör mig, men icke. När eftertexterna börjar<br />
rulla har historien fortfarande inte lyckats<br />
gripa tag i mig.<br />
Handlingen kretsar kring Sidney som skickar<br />
en flygbiljett till sin förlorade kärlek Coreen i<br />
hopp om att hon ska möta honom i New York.<br />
Han kastar sin mobiltelefon i havet och bestämmer<br />
sig för att invänta hennes beslut. Av en händelse<br />
råkar han på Amy som i all hast lämnat sin<br />
egoistiska pojkvän. Hon har en dag att spendera i<br />
New York innan hennes flyg går hem till San<br />
Fransisco. Sidneys fallenhet för romantik imponerar<br />
på Amy och det är inte direkt svårt att lista<br />
ut hur det hela slutar. Skådespeleriet är platt och<br />
de svartvita tillbakablickarna på Sidneys relation<br />
med Coreen är ett misslyckat försök att vara pretentiös.<br />
Hade jag hyrt filmen på dvd hade jag<br />
gjort som med den dåliga boken – förpassat den<br />
till skamvrån.<br />
Magda Gad<br />
Är det inte lustigt att de flesta thrillers som går<br />
upp på bio i dag inte är all-that Ett enda avsnitt<br />
av CSI eller 24 är betydligt mer spännande.<br />
Jag hade stora förhoppningar om att Hotet inifrån<br />
med actiongrabbar som Michael Douglas<br />
och Kiefer Sutherland skulle slå de flesta Presidenten-är-hotad-av-lönnmördare-filmer<br />
på fingrarna.<br />
Men nope. Visst är den välgjord och har en<br />
inte originell, men intressant story om hur USA:s<br />
president riskerar att mördas och att någon inom<br />
hans närmaste stab läcker ut hemliga detaljer.<br />
Men för att vara en actionrulle med hyfsad budget<br />
och stora stjärnor så har man rätt att förvänta<br />
sig mer än en habil actionthriller med stänk av<br />
orimlighet. Jag tycker att de flesta avsnitt av Kiefer<br />
Sutherlands egen serie 24 är mer spännande<br />
än det här och serien innehåller inte ens hälften<br />
så många logiska missar under en hel säsong som<br />
två timmar av Hotet inifrån gör. Samtidigt vill<br />
jag poängtera att Hotet inifrån inte är dålig och<br />
funkar som okej tidsfördriv i biomörkret, och det<br />
är schysst att se desperata hemmafrun Eva Longoria<br />
som skön agentrookie. Men det är trist att<br />
thrillers på bio alltför ofta inte håller måttet jämfört<br />
med tv-serierna inom samma genre. Och både<br />
Eva Longoria och Keifer Sutherland borde vara<br />
stoltare över sina dagjobb än detta extraknäck.<br />
Premiär 1 september<br />
Ronny Larsson<br />
MÅNADENS FILMIS<br />
Maria Bello<br />
Född: 18 april 1967. Norristown,<br />
Pennsylvania, USA Känd för: A history<br />
of violence, Coyote Ugly, Payback, Secret<br />
window, Thank you for smoking och tvserien<br />
Cityakuten. Därför älskar vi<br />
henne: begåvad tv-skådis som gjort sig<br />
ett namn som stark birollsinnehaverska.<br />
Golden Globe-nominerades för The Cooler och A<br />
history of violence. Hennes prestation i kommande<br />
World Trade Center är ännu en i raden av plågade<br />
fruar och vi älskar hennes sätt att ständigt<br />
balansera på gränsen till nervsammanbrott. Hennes<br />
tolkning av mellansystern Marsha i Tjechovs Tre<br />
systrar (tyvärr direkt ut på dvd) är även den stort<br />
skådespeleri. Kul fakta: Maria hade huvudrollen i<br />
Mr & Mrs Smith när den blev tv-serie 1996. Tyvärr<br />
lades serien ner efter åtta avsnitt, och kort därefter<br />
kom hennes genombrott i Cityakuten. Är bästa vän<br />
med Carrie-Ann “Matrix” Moss och kvinnorna är<br />
gudmödrar till varandras söner.<br />
36 • <strong>QX</strong> SEPTEMBER 2006