S - QX

I HUVUDET PÅ MATS STRANDBERG
Hanna Wallsten
1. Hanna Wallsten, aktuell författarflata
En smula förbisedd, inklämd mellan
höstens aktuella lesbian-titaner Mian
Lodalen och Birgitta Stenberg, men
om kommande ”Vi skulle älska om vi
bara kunde” är lika vacker och bra som
debuten ”I närheten av solen” så är ingen
lyckligare än jag.
2. Lukta som kladdiga barnfingrar!
Alla vars dagis var utrustat med
Play-Doh, den amerikanska modelleran,
minns fortfarande doften; söt och fullastad
med bitterljuva minnen. Nu finns
Play-Doh-lukten tappad på parfymflaska
i limiterad upplaga (hittade den på
nätet på demeterfragrance.com)
3. Bästa bögparet på bio
Kolla in Strangers With Candy om
den fortfarande går på bio när du läser
detta, inte bara för att det är kvinnlig
underlivshumor på allra lägsta nivån,
inte bara för att den är proppad med
coola birollsinnehavare som Sarah Jessica
Parker, utan också för sidohandlingen
om den frikyrklige NO-läraren
från helvetet och hans berg-och-dalbane-romans
med skolans vaktmästare.
4. Hemskheter och homos i succédeckare
Jag läser aldrig deckare, men nu
måste jag sätta tänderna i Camilla Läckbergs
”Olycksfågeln”, som släpptes för
typ ett andetag sedan och redan sålt
hundratusen ex innan den ens har kommit
ut på pocket. I den här mustiga
mordsoppan finns bland annat ett äldre
lesbiskt par, vars hemliga relation kommer
upp till ytan när den ena kvinnan
blir mördad, och en identitetskrisande
andragenerationsturk som inser att han
är kär i sin arbetsgivare Simon.
Lance Bass
5. ”The Curse Of The Gay Face”
Min favoritbloggare Perez Hilton
kallar det så, och det är roligt för att det
är sant. Det aktuella exemplet är
*NSYNC-aren Lance Bass, som just
kommit ut till ingens förvåning. Vissa
har det bara stämplat i ansiktsdragen på
det där svårdefinierbara men självklara
sättet. Som Lance Bass och Lars-Åke
Wilhelmsson.
6. Blod är tjockare än tjockskallar
I november ska Socialstyrelsen
uppdatera blodgivarreglerna och kors i
taket, kanske kan bögar därefter bli
blodgivare. Hittills har vi inte fått lämna
blod eftersom vi ansetts föra allehanda
smittor. Vårdminister Ylva Johansson
säger i ett uttalande att det är mycket
olyckligt att vi generellt setts som risk-
månadens citat
”I'm not street. If I was I wouldn't be sitting
here in my fucking 50s vintage dress. I'm not
going to sing 'Yes, mummy buys me Marc Jacobs
handbags' because noone can relate to that.”
Lily Allen, kritikerdarling som förtjänar
vartenda lovord för debutskivan ”Allright, Still”
grupp. Anders Tegnell, smittskyddsläkare
på Socialstyrelsen, anser dock inte
att det är diskriminerande, eftersom
”det inte är en mänsklig rättighet att
lämna blod”.
7. Bögrapparen som INTE heter
Maasen
Mmmm, Cazwell. Han är snygg,
han är rappare, han har bar överkropp.
Och han är gay. Och på nya singeln ”All
Over Your Face” (ehm, dra dina egna
slutsatser av titeln) står Amanda Lepore
för refrängen. Redan en klubbhit och
videon är härligt New York-brunstig.
Bryan SInger
8. Bryan Singer tvingades sjunga
ut
Gayjuden som är hetast i Hollywood
efter att ha regisserat ”X-Men”
och nya ”Superman Returns” fick på
fullt allvar frågan om han tänker göra
Stålis till bög. Det låter lite Siwert
Öholm-skärrat, sådär skräckslaget för
homolobbyn. Suck. Och förresten, svaret
på frågan var nej. Dubbelsuck…
9. Boken som kommer att rädda
ditt liv
L Word-författaren A M Homes har
skrivit årets kanske mest omtalade bok,
”This Book Will Save Your Life”. Som
en kvinnlig Bret Easton Ellis-roman
skriven under gassande Los Angelessol,
men mitt i det cyniska erbjuder den
faktiskt en utväg, eller åtminstone en
möjlighet - bland annat i huvudpersonen
Richards nyvunna kontakt med sin
bögson, som han inte träffat på tio år.
10. Sensommarens bästa partyplatta
Okej, Paris Hilton kan inte sjunga,
men vad spelar det för roll Har perfekt
pop någonsin handlat om röstomfång
Paris platta är genial. Och jag ville
verkligen inte tycka det.
En sann saga om sex,
svek och sjukdom
Inte ens Dynastin eller Melrose Place skulle våga snitsa ihop en så här smaskig
intrig. Detta är en sann historia.
En lång och vacker man, välmejslad som en grekisk staty. Han vill bli skådespelare
och träffar en Hollywood-agent, en överviktig, bitchig man med kopplingar
till maffian. Agenten har ett helt stall av hoppfulla unga män som ligger med
honom, vare sig de är hetero eller homo, eftersom han har en förmåga att göra
stjärnor av även de minst talangfulla. Och vår hjälte blir till slut en stjärna, trots att
en enda replik kan kräva över fyrtio omtagningar. Hans självförtroende ökar när
filmrollerna blir fler och till slut är han faktiskt en riktigt hyfsad skådis. Men framför
allt är han en filmstjärna, manlig, sexig, dyrkad av kvinnor. Själv lever han i
ständig rädsla för att hans homosexualitet ska avslöjas. Det är nära några gånger:
pressen känner till allt men agenten lyckas avvärja katastrofen gång på gång, genom
att hota med stämningar eller genom att sälja ut andra, mindre framgångsrika
klienters smutsiga små hemligheter i utbyte. Och vår hjältes kanske mest krävande
roll är den han spelar upp för allmänheten när han gifter sig med en kvinna.
Men om vår hjälte är rädd att avslöjas, av sin fru och hela världen, låter han inte
det hindra honom från att leva ut sexuellt. Han har älskare världen över och tillsammans
jagar de äventyr på nakenstränder i Europa och sexklubbar i New York.
Han anordnar legendariska gruppsexpartyn hemma vid poolen. Han älskar blonda
män och filmstudiorna ser alltid till att ett ”TBK” - Token Blonde Fuck - finns
bland statisterna så att vår hjälte ska kunna fördriva tiden mellan tagningarna med
sex. Allt för att filmstjärnan ska vara nöjd, och inget gör honom mer nöjd än sex,
tycks det. Och till slut, efter ett helt liv av lösa förbindelser, får han den mystiska
bögcancern som börjat sprida panik i gaykretsar under 80-talet. Att han är sjuk avslöjas
strax efter att han medverkat i just Dynastin, och seriens fans oroar sig över
att han kan ha smittat seriens milda matrona genom en filmkyss. Ja, han till och
med anklagas för att vara en del av en homosexuell konspiration som vill besudla
de ”normala” med sin smitta. Det är få som visar någon sympati för den döende.
Och när han är borta dras hans namn - Rock Hudson - i smutsen av tidigare älskare
som vill ha sin del av dollarmiljonerna. The End. Snipp snapp slut. Den här
Hollywood-sagan fick inget lyckligt slut.
Jag har blivit helt hooked på gamla Hollywood. Hyr gamla filmer, läser böcker,
studerar studioporträtt. Det hela började med att jag läste biografin ”Rock Hudson”
av David Bret. Det är en fantastisk, hisnande
bok, en perfekt avvägd blandning av
filmhistoria och snaskigt sexskvaller. Och indirekt
en bok om en spännande del av homohistorien.
För under Hollywoods guldålder,
som också var dubbelmoralens guldålder, levde
folk mer omoraliskt än i Sodom och Gomorra,
bokstavligt talat bakom kulisserna.
Och några av Hollywoods största älskare -
Cary Grant, James Dean, Marlon Brando,
Anthony Perkins,Valentino, Errol Flynn, Richard
Chamberlain, Montgomery Clift och
många fler - var bögar eller bisexuella.
Det är märkligt, det där med att tabun och
skamkänslor är ett så starkt afrodisiakum. Förbjuden
frukt sägs ju smaka bäst, och på 50-talet var
allt som inte platsade i en pastellfärgad, äppelpajsdoftande
villaförort förbjudet. Undra på
att det ångade bakom de antiseptiska fasaderna.
Det är inte utan att man undrar vad
det innebär för oss på 00-talet, som lever
i den upp-och-ner-vända världen:
plötsligt är det sex som är själva ytan.
Porrens buffébord är alltid högst ett
knapptryck bort och vi möts överallt
av bilder på människor som pratar
om sex, låtsas ha sex. Men vad finns
egentligen kvar bakom fasaden
Kommentera krönikan
på Qruiser: mats strandberg
Läs bloggen:
matsstrandberg.blogg.se
”Några av Hollywoods
största
älskare var bögar
eller bisexuella”
FOTO: PETER KNUTSON
Följ och delta i valdebatten, messa med öppna HBT-kandidate i valet,
engagera dig i de partipolitiska klubbarna
www.qruiser.com/regnbagsval
58 • QX SEPTEMBER 2006