Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Klart man inte tror på spöken. Klart man inte<br />
tror på spöken. Klart man blev skiträdd när<br />
man åkte ut på åländsk spökjakt.<br />
spöken<br />
av jonna ekman, foto anna-lena mattsson<br />
å<br />
r 1711 ankrade en rysk galär i<br />
Glosholmsträsk i norra Saltvik. Utan<br />
vidare ceremonier grävde sjömännen<br />
ner de personer som dött av pest ombord. Det<br />
blev inga ståndaktiga begravningar direkt. Man<br />
lär ska ha lagt liken i bergskrevor och täckt över<br />
dem med sten. Vissa slängde man helt sonika i<br />
träsket.<br />
Ryssarnas tilltag straffar sig än idag. Vid nätter<br />
med fullmåne sägs det att man kan se mörka<br />
figurer på stranden. De dansar, skriker och klappar<br />
i händerna. Spöken.<br />
Att förklara vissa paranormala fenomen med<br />
spöken är inget nytt påfund. Fruktan för att de<br />
döda ska återvända för att hemsöka de levande<br />
har genom tiderna skapat ceremonier vars syfte<br />
är att de avlidna människornas själar ska få vila i<br />
frid och inte komma tillbaka.<br />
Ibland tycks ceremonierna dock misslyckas<br />
och av olika anledningar, det kan handla om allt<br />
från hämnd och bitterhet till skam och förlorad<br />
kärlek, verkar det inte bättre än att vissa personer<br />
går igen.<br />
Och givetvis finns det spöken på Åland.<br />
Mängder och massor.<br />
VALDEMAR NYMAN berättar i sin<br />
Finströmskrönika om Karl-August som spökade i<br />
byn ända tills man sådde linfrön på hans grav.<br />
(Lägg på minnet: linfrön och järn är urgamla<br />
skyddsmedel mot gengångare). Samme Nyman<br />
hävdar att man kan höra höga spöktjut och få se<br />
huvuden rulla på Tingsbacka i Emkarby. Orsaken<br />
lär ska vara att häxor avrättats på platsen.<br />
Just Finström tycks vara en svårt drabbad<br />
plats. Det talas exempelvis om att man vissa nätter<br />
kan få se en hand ligga på en väg. Handen ska<br />
tillhöra en gubbe som bodde uppe i ett hus vid<br />
vägen och som valde att spränga sig själv i bitar.<br />
Usch.<br />
EN ANNAN omtalad spökplats är annars Kastelholms<br />
slott. Många är de personer som kan vittna<br />
om underliga händelser vid slottet efter mörkrets<br />
inbrott.<br />
– Jag har hört talas om en slottsvakt som en<br />
gång skulle släcka ner slottet efter stängning, berättar<br />
verksamhetsledare Kari Ruokola.<br />
Vakten släckte först på nedersta våningen och<br />
gick därefter upp en trappa. Väl däruppe tittade<br />
han ner och såg... att det var tänt på nedersta våningen.<br />
Han släckte ner våning två och gick<br />
tvekande upp en trappa till. När han nått tredje<br />
våningen kikade han ner igen och såg att det nu<br />
var släckt längst ner, men tänt på andra våningen.<br />
Ljuset verkade alltså följa efter honom.<br />
– I det skedet släppte han det han hade för<br />
händer och rusade ut, säger Ruokola.<br />
Ruokola har även en egen story på lager.<br />
– En sen kväll var jag inne för att låsa slottet<br />
och då hör det till att försäkra sig om att det inte<br />
finns folk inne i slottet. Man vill ju inte råka låsa<br />
in någon.<br />
Under sin runda hörde han plötsligt ett barn<br />
gråta.<br />
– Jag lyssnade noga och försökte hitta barnet,<br />
men såg ingen någonstans.<br />
Till sist gick han ut på slottsgården för att<br />
lyssna utomhus.<br />
– Jag funderade på ifall det kunde vara fåglarna<br />
som lät, men jag tycker ju att jag borde kunna<br />
skilja fågelskrän från barnagråt. Men när jag<br />
kom ut ur slottet hörde jag ingenting.<br />
Så snart han kom in i slottet hörde han gråtandet<br />
igen.<br />
– Då bestämde jag mig för att larma slottet.<br />
Jag tänkte att då går ju larmet när barnet rör på<br />
sig.<br />
Men när han hade larmat slottet hände... ingenting.<br />
Absolut ingenting. Läskigt.<br />
Lyckligtvis säger man att de allra flesta spöken<br />
är helt ofarliga. Och se, inget av tre spöken <strong>XIT</strong><br />
jagade; Olga, Katarina och Beda, gjorde oss det<br />
minsta illa. ❒<br />
olga<br />
NÄR GÄSTERNA kommer till Eckerö postoch<br />
tullhus får de välja ifall de vill bo i<br />
spökfritt rum eller inte. Oavsett vilket<br />
man väljer finns dock alltid risken att<br />
man hör hasande steg i korridorerna runt<br />
tolvslaget. Men då ska man inte vara<br />
rädd, det är bara husspöket Olga som<br />
traskar omkring och funderar.<br />
Kanske var det 150 år sedan Olga arbetade<br />
som postfröken på Eckerö postoch<br />
tullhus. Att hon var fröken vet vi,<br />
förr i tiden måste man nämligen vara<br />
ogift för att vara anställd på posten.<br />
På denna tid smygläste de postanställda<br />
ofta breven som skickades ut till sjömännen<br />
på stora haven. Där kunde man<br />
läsa skvaller från bygden, vem som var<br />
gravid, vem som gjorde vad med vem...<br />
Det sägs att Olga en gång hittade ett<br />
brev som var omöjligt att ånga upp och<br />
läsa och troligen är det därför hon än<br />
idag smyger hon omkring i post- och tullhuset<br />
av frustration. Det retar henne<br />
fortfarande att hon inte kunde läsa<br />
brevet. ❒<br />
ehm... bu<br />
JAPP, DET SPÖKAR<br />
14<br />
15
Change language