NÃ¥gra ord om magisteruppsatsen - Historiska institutionen - Lunds ...

Ribban ligger högre för magister- och masteruppsatser än för kandidatuppsatsen. Det innebär
dock inte att sidantalet bör vara mycket längre. Det finns inget samband mellan långa
uppsatser och bra uppsatser. Snarare är svårighetsgraden ofta högre när det gäller att dra
samman och ekonomisera sin argumentation. Vi har i anvisningarna till kandidatuppsatsen
som riktmärke angett att den bör vara mellan 30 och 60 sidor för en kandidatuppsats (inkl.
referenser). En magisteruppsats kan vara mellan 40 och 70 sidor, vilket också gäller för en
masteruppsats på 15 hp. Mellan 80 och 100 sidor kan vara ett lämpligt riktmärke för det större
examensarbetet på masternivå.
Det som skiljer en masteruppsats (30 hp) från en magisteruppsats (15 hp) är inte främst
sidantalet utan att ett större material genomgåtts och en större inläsning gjorts. Den skillnad
som annars framträder i kursplanen är att masterkursplanen trycker lite mer på att integrera
kunskaper från andra discipliner än historia.
När det gäller bedömningen av uppsatsen, bör för det första ”nybörjarmisstagen” vara borta
på denna nivå. Akribi och formalia ska fungera (se institutionens instruktion om
utformningen av hänvisningar). I övrigt gäller samma krav som på uppsatser på lägre nivåer,
dock så att de ställs hårdare här. En uppsats som skulle ha fått VG om den lagts fram som
kandidatuppsats behöver inte få samma betyg som uppsats på till exempel magisternivå. Det
är viktigt att minnas detta; de flesta magisteruppsatser brukar vara bra, men bara de extra bra
får spets.
Vad är då en extra bra uppsats på avancerad nivå Man kan säga att det är en uppsats som är
en sammanhängande vetenskaplig text.
Lyftet på denna nivån brukar ofta vara just detta: författaren har en bättre förmåga än tidigare
att hålla samman hela sin text, bygga upp den logiskt, föra ett sammanhängande resonemang,
vilket för läsaren fram till en avslutning som känns som den logiska slutstenen i bygget. Det
hänger inga lösa trådar ur en sådan framställning, det som förs in i texten fyller en funktion
och uppläggningen upplevs som genomtänkt. Detta kan naturligtvis ske på många olika sätt.
En effektiv form är den gamla vanliga analytiska uppbyggnaden av en uppsats, men ingenting
hindrar i princip att samma effekt kan nås t.ex. med en mer berättande framställning. Också
en forsknings-PM ska på detta sätt tankemässigt hänga samman. Inte minst viktigt att är att
uppsatsen språkligt är väl genomförd inom den stil och genre författaren valt. Språket ska
underlätta för läsaren att följa argumentationen, inte stå i vägen.
Kraven på uppsatserna på avancerad nivå är också högre vad det gäller teori eller att placera
in undersökningen i ett större sammanhang. Du har nu vunnit mer erfarenhet av hur teori kan
användas i historisk forskning och sett exempel på hur en empirisk undersökning kan visas ha
betydelse för att förstå/förklara större historiska processer eller tillstånd. Därför bör du nu mer
moget kunna genomföra en forskningsuppgift som inte är begränsad till att redogöra för ett
avgränsat empiriskt material. Du måste kunna redogöra för varför undersökningen är värd att
göra och ge den en större ram, antingen genom att utnyttja teorier eller anknyta den till annan
historisk litteratur.
Ibland uttrycks att uppsatsen på avancerad nivå i princip ska vara möjlig att publicera.
Problemet ska vara klart formulerat och motiverat en i forskningsmässigt och/eller teoretiskt
relevant ram. Angreppssättet ska vara relevant och väl genomfört. Arbetet med källorna ska
fylla normala krav på källkritik och akribi. Slutsatserna ska vara klara, logiska och relevanta i
förhållande till problemställningen. (Att det trots det sällan blir aktuellt med publicering har