Barn som begått brott - Brottsförebyggande rådet

genomförs årligen, på vilka grunder görs de och vilket innehåll och vilken
kvalitet har de Uppdraget avrapporterades i juni 2007 genom Brårapport
2007:16 Barn som begår brott – Polisens hantering av misstänkta
personer under femton år.
Kartläggningen visade att nära 19 000 barn under femton år misstänktes
för brott år 2005. Den brottslighet de misstänktes för ser i stort sett likadan
ut som den bland femtonåringar, vilket innebär att knappt hälften av brotten
är stölder eller snatterier, en femtedel är misshandel och drygt tio procent
skadegörelse. Grövre brott som rån, grov misshandel och olika former
av narkotikabrott förekommer också, men är betydligt ovanligare.
Var femte anmälan utreddes
I omkring var femte anmälan gjordes § 31-utredning 2 . Variationen mellan
landets 21 polismyndigheter var dock anmärkningsvärt stor, från drygt hälften
till som minst tre procent. Ser man till vilka typer av brott som utreddes
var det vanligare bland grövre brott. Det vanligaste utredda brottet var rån
som utreddes i drygt sex fall av tio, följt av inbrottsstöld och grov misshandel
där knappt hälften utreddes. Olovlig körning, ärekränkning och ofredande
utreddes i minst utsträckning. Även om en liten andel stöld och snatteri utreddes,
så var de ändå de i särklass vanligaste brotten i utredningarna.
En § 31-utredning innehöll nästan alltid ett förhör med den misstänkte.
I hälften av alla utredningar hölls inga andra förhör. I resterande fall hördes
även målsäganden och/eller vittnen. I sju av tio förhör med misstänkta
framgick det av förhörsprotokollet att den misstänktes förälder suttit med
under förhöret. I tre av tio förhör har en representant från socialtjänsten
deltagit. I två tredjedelar av de förhör som gjorts under år 2005 inom ramen
för § 31-utredningar erkände den misstänkte brottet. En jämförelse
visar att det inte var vanligare med erkännanden i de fall där även målsägande-
och/eller vittnesförhör gjorts.
Användning av tvångsmedel ovanligt
Det var ovanligt att polisen använde sig av tvångsmedel i form av hämtning,
kroppsvisitation och husrannsakan. Beslag och gripanden var dock
vanligare. Flera av de intervjuade företrädarna för såväl socialtjänsten
som polisen ansåg också att polisen är försiktig i användandet av tvångsmedel
mot barn under femton år. Detta beror dels på att polisen är medveten
om att alla åtgärder måste stå i proportion till intresset av att få ett
brott utrett, dels på en viss osäkerhet kring vad man får och inte får göra
när det rör sig om en misstänkt person under femton år.
2
Då en § 31-utredning är knuten till en misstänkt person och inte ett brott kan flera utredningar
göras inom ramen för en anmälan. När uppgifter presenteras om andel utredda anmälningar
innebär det alltså att minst ett misstänkt barn har utretts enligt 31§ LUL med anledning av anmälan.
16