Nr 12 - Framtidens kultur

LOKAL KULTUR
EN SEMINARIESERIE
RAPPORT
Om passion och mogen kärlek
12
ENTREPRENÖREN -
OM SKAPANDE OCH
DRIVKRAFTER.
14-15 MAJ 2004,
BRÖSARP, ÖSTERLEN.
Att skapa ett liv…
…tillsammans är mera än att hitta
på en ny produkt! Begreppet
entreprenörskap förknippas oftast
med uppfinningar och igångsättande
av nya företag. Produktion
och försäljning står i centrum. När
vi i Brösarp diskuterade begreppet
nämner Bengt Johannisson ordet
”samhällsentreprenör” och det är ju
det vi som arbetar med konst och
kultur är – vi skapar inte produkter
utan ett liv tillsammans med andra
människor. Wanja, Yvonne, Marika,
Jonas, Sara, Bengt och alla andra
som deltog i vårt samtal har alla inneboende
drivkrafter som säkert skiljer
sig åt, men som har det gemensamt
att det leder till ett initiativ
och en vilja och förmåga att också
genomföra. Det är inte människor
som ”lägger sig i bäcken och flyter
med”, utan de vill påverka, skapa,
förändra, skapa upplevelser och
berätta något. Entreprenören är en
person som inte följer spelreglerna,
som vågar bryta det traditionella
mönstret för att skapa nytt.
Entreprenörens insatser irriterar
naturligt nog ofta det etablerade.
Entreprenören är en person som
larmar och gör sig till.
Marika Wachtmeister ställer den
viktiga frågan: Vad kan vi göra för
att undvika att det handlar mer om
oss själva än om våra konstnärer
Lasse Ernst
LOKAL KULTUR är ett
programområde inom
Stiftelsen framtidens kultur
Qi Gong i Himlabacken
Samtal på Österlen
Vi befinner oss i Brösarp på Österlen,
äppelträden står i full blom och naturen
är i full färd med att skapa ett
sommarlandskap av färger och dofter i
varje buskage. När landskapet är som
mest fyllt med växtkraft och styrka att
skapa nytt liv, träffas vi på det tolfte seminariet
i serien Lokal Kultur, just för att
prata om skapande och drivkrafter. Moderator
och vägledare är Yvonne Rock.
Hon inleder samtalet med att poängtera
betydelsen av kultur och att det finns en
kraftfullhet i dess natur. Vi bär alla på berättelser
om skapande och kreativitet. Det
är något personligt med att vara projektledare.
Man kan vara som besatt, förälskad
och fylld av lust att berätta, att verkställa
och att vara entreprenör, menar
Yvonne. För att lyckas riktigt bra och utbyta
tankar på vägen är det viktigt med
nätverk och det är en av anledningarna
till att vi träffas i Brösarp denna helg i
mitten av maj.
Seminariet genomförs i samarbete med
Neon Gallery Brösarp och Himlabacken.
”Det är helt nödvändigt är att komma
in i ett sammanhang där man kan dra
tillsammans”.
Monika Olin-Wikman
Att hitta rätt färdväg
I Brösarp ligger NEON som är en aktiv scen
för samtida konst och musik, med inriktning
på nordiska, europeiska och nordamerikanska
samarbeten. Verksamheten manifesterar
sig i utställningar, konserter,
performences, arbetsprocesser och seminarier.
Jonas Wahlman och Carl-Gunnar
Thosteman på NEON arbetar under 2004
med att tydliggöra galleriets profilering.
Syftet med profilarbetet är att genomföra
en process som leder fram till en vägvisare
för det dagliga arbetet; de kallar det
handlingsregler. Man kan också se det som
en slags moral – ett förhållningssätt som är
grunden för NEON. Denna färdväg ska sitta
i var och ens hjärta och på så sätt åstadkomma
en större säkerhet i varje handling.
Profilen är grunden som möjliggör flexibilitet,
improvisation, en kraft att närvara i det
relevanta och aktuella, utan låsning till uppgjorda
planer. Först tog de fram NEONs
värdegrund. Sedan gick de vidare till att
utifrån en intresseanalys fastställa tre
intressegrupper: besökare, partners och
konsten. Profilen som sådan är en text som
beskriver oss själva, satta i sammanhanget
av vår värdegrund och våra förhållningssätt
gentemot våra intressenter, menar C-G.
Profilen är kommunicerbar, men är först och
främst en professionalisering av vårt eget
dagliga arbete och som skapar en obruten
koppling mellan det inre och det yttre.

Entreprenörskapeten
process, flera faser
En konstinstitution kan liknas vid ett källarföretag i Småland,
menar Marika Wachtmeister, VD för Stiftelsen Wanås
Utställningar. Någon kommer på en uppfinning som leder
till att det krävs en större organisation för att klara verksamheten/produktionen.
Konstprojekten har mycket gemensamt
med företagsvärlden. Hon tar några museer som
exempel; Vida, Louisiana, Thielska galleriet osv. Dessa
har en gång startats av kreativa och handlingskraftiga
eldsjälar. Entreprenörskap, konst och pengar hör ihop,
anser Marika. Konsten på Wanås i nordöstra Skåne är
också ett exempel på företagande och ett lyckat
entreprenörskap som Marika har utvecklat utifrån ett brinnande
intresse för samtidskonsten. Med utgångspunkt i
den verksamheten berättar hon om institutionens utveckling
i flera faser.
FAS 1. Impulser och passion
Embryot var en inbjudan till konstnärer att visa skulpturer
i Parken. Idén grundade sig i att det fanns ett behov för
skulptörer att hitta en ny plats för sin konst. Året var
1987, en samling på 25 konstnärer med färdiga skulpturer
kom. Det var menat att bli en engångsföreteelse. Idén utvecklades
till ett ostrukturerat, enmansföretag där hela
familjen så småningom involverades. Organisation var
obefintlig och Marika gjorde allt jobb själv. Kul, men farligt!
FAS 2. Stiftelsen skapas
Stiftelsen Wanås Utställningar skapades 1996, vilket initialt
ledde till bättre ekonomi och större chanser. Marika var
ovan vid att arbeta med en styrelse och såg dem mer som
motståndare. När underskottet blev ett faktum stöttade
styrelsen Marika och man kunde tillsammans arbeta för
att utveckla verksamheten. Kontoret var fortfarande minimalt
och de anställda få. Marika utförde fortfarande det
mesta arbetet själv, vilket slutade med en överansträngning
2001, då två medarbetare befann sig i USA. Hon
levde helt och hållet för konsten och stiftelsen. Det var
svårt att hålla distans till arbetet och hon sa aldrig nej.
Även om det var roligt och expansivt fick hennes hälsa
betala ett högt pris.
FAS 3. En vuxen institution
Organisationen rätas upp och blir bättre, fler medarbetare
anställs, lunchrum och kontor byggs ut. Man får ett större
ansvar för den utåtriktade verksamheten. Det bedrivs kurser
och pedagogiken utvecklas rejält med konstläger och
levande verkstad. Marika tyckte det var tärande, men samtidigt
nödvändigt för att klara arkiv och allmänhetens krav
på bilder etc. Institutionen hittar fokus och använder sina
speciella resurser bättre. Man arbetar med färre konstnärer
och större projekt. Ryckiga idéer och plötsliga infall
ersätts med god framförhållning och strategiska beslut.
Böcker och kataloger trycks regelbundet.
”Korna går ut och konsten går in” (i ladugården),
Marika Wachtmeister
Marika ställer oss frågan; vad innebär det att en institution
växer sig vuxen Vad betyder det för konsten Vad
är det positiva och vad är förlusterna
För Marika själv är det viktigt att behålla flexibiliteten som
naturligt utmärkte verksamheten från början. Hon tror att
man klarar sig bättre som institution om man är modigare
mot såväl styrelser som politiker och byråkrater. Likaså
att man är modigare i valet av konstnärer och dessutom
värnar mer om dem och det professionella arbete de utför.
Hon menar att som människor har vi inte kommit till världen
för att hålla budgeten. Det är viktigt, men inte det
enda som är viktigt. Vi ska alltid fråga oss själva som institutioner,
likväl som individer – hur använder vi vår tid
och vår talang
FAS 4. Överlämnadet
Vad händer den dag då Marika slutar jobba som VD Själv
menar hon att hennes sista ansvar blir att se till att Stiftelsen
Wanås Utställningar överlever när hon går i pension.
Sedan är det viktigt att hon släpper taget och ger den nya
vd:n fria tyglar att utveckla verksamheten vidare utan att
arbeta ut sig. Som hon uttrycker det själv; ”möjligen kan
jag sitta i arkivet och sortera bilder, men jag bör inte ha
något inflytande över Stiftelsen”.
”Det är nödvändigt för skapandet att
man tillåter sig att byta mål”.
Bengt Johannisson
Projekt Terezin
Mellan samtalen passar Yvonne Rock på att berätta om
ett projekt som hon är engagerad i; ”Historia och Kreativitet
– ett projekt kring Terezin och svensk samtid”. Syftet
är att skapa ett intresse för konsten och kulturen under
nazitiden i Theresienstadt, samt att bidra till en diskussion
om hur denna unika historiska erfarenhet ska förvaltas
i framtiden. En viktig del i arbetet är att ge projektet en
europeisk angelägenhet att bevara och utveckla det historiska
efterlivet i Theresienstadt, inte minst med tanke på
att Förintelsen ägde rum i Europa. Samt att diskutera om
kultur som motstånd, identitet och ansvar för framtiden.
Man är nu inne i en process att skapa ”The Terezin Forum
for Democracy”.

Om lusten att skapa
”Jag är en typisk igångsättare – när jag ser att det funkar
då tröttnar jag”, orden kommer från Wanja Djanaieff, professor
i textil formgivning. Hon är också konstnären som
har kommit att engagera sig i samarbetsprojekt, speciellt
med kvinnogrupper. Wanja beskriver det som känslan att
klättra upp i ett högt utsiktstorn – den pirrande känslan i
magen, förtjusningen över utsikten, blandat med höjdskräcken.
Genom att sammanfläta yrkes- och privatliv har
hon hittat kraften och inspirationen som behövs för att
sätta igång och genomföra saker. Platsens själ blir en av
ledstjärnorna i hennes projekt, vare sig det gäller arbete i
de portugisiska bergen Montemori, ökenområdet Jodhpur
i Indien eller Näs på södra Gotland. Genom att söka efter
och utröna kulturarvet och de lokala traditionerna i en by
kan man förstärka den lokala identiteten och stoltheten.
Därmed kan man skapa grunden till att människor stannar
kvar och blomstrar med hjälp av skapandet och konsten.
”Alla människor har en inneboende kreativitet, annars
skulle folkkonsten inte se ut som den gör”, menar Wanja
som nyligen avlutat ett projekt på Gotland. Kooperativet
”Näsduken” består av 14 kvinnor med jordbrukstradition.
De vill skapa alternativa arbetstillfällen i en stimulerande
miljö, samtidigt som de tar vara på gamla textil-traditioner,
så att de inte glöms bort och förloras för all framtid. Projektet
mynnade ut i att butiken ”Näsduken” och ett café
öppnades, liksom olika design-seminarium anordnas osv.
Wanja tillägger med ett leende; ”i början blev karlarna
som tokiga när inte kvinnorna stod vid spisen i köket,
men de vande sig så småningom vid deras nya projekt”.
I jakt på entreprenörskapet
Bengt Johannisson, som är professor i entreprenörskap
vid Växjö universitet, ger sin bild av entreprenörskap som
kreativ organisering efter resurser. För entreprenörer är
förändring en självklarhet och de projekt som drivs föds
ur det personliga kontaktnätet. Han berättar från ett forskningsprojekt
där han själv iscensätter en begivenhet bland
annat för att studera sitt eget agerande som initiativtagare,
som entreprenör. Projektet innebär att genom en
konstutställning och seminarieserie argumentera för att
konst och vetenskap kan bidra till regional förnyelse.
Bengt väljer att rapportera erfarenheterna som en rad tablåer
över händelser och skeenden som lämnat bestående
och starka intryck. Dit hör t ex nödvändigheten av att
improvisera och handla snabbt och beslutsamt, att bejaka
också vardagsarbetet i förnyelseprojekt och att våga experimentera.
Inte minst uppehåller han sig vid den friktion
och de spänningar som lätt uppstår mellan etablerade
strukturer och förnyelsekrafter. Utmaningen är att göra
något konstruktivt av sådana situationer vilket kräver ett
lagarbete där alla bejakas som olika, men också som jämlika.
Entreprenörskapets Golgatavandring enligt Bengt:
Man vill ha ägandet och ingen annan får tafsa. Man vill
ha hjälp, men ingen får lägga sig i. Man tror sig alltid
vara förföljd och det måste man nästan vara för att få
extra drivkraft. Skapandet är att fånga dagen. Det är ett
experiment och det gäller att ta chansen till spontanitet.
Skapandet är prosaiskt. Det praktiska arbetet är viktigt,
varvat med det intellektuella. Entreprenören är en tusenkonstnär
med en visionär dräkt.
”Vad gör man med folk som är kreativt kissnödiga”
Wanja Djanaieff
Entreprenörer och visioner
Några av deltagarna fick tillfälle att presentera sig:
Michael Nilsson – konststuderande från Kristianstad, har
bl a arrangerat en vandringsled av skulpturer och bygger
kontaktnät via sin website.
Lotte Sederholm – Åkerby Skulpturpark, här möts konst
och natur på ett nytt sätt med upptäckarglädje och där det
blir en plats för fantasin.
Simon Svensson och Eva Andersson – Fåglasångs Kulturförening,
Eljaröd är en ideell förening som vill skapa mötesplatser
för människor vars intresse ligger inom områdena
konst, poesi, musik, historia, historia och natur.
Monika Olin Wikman – Trädgårdsrum Österlen, vill inspirera
människor till att hämta kraft från trädgården, ”Trädgården
som livsrum” och att kunna använda den som ett
alternativt samtalsrum.
Sanna Kihlberg – Dalslands Museum & Konsthall. Den
ekologiska byggnaden ligger i Upperyd, utanför Håverud
i Dalsland. Här visas konst, silver, möbler mm från Dalsland.
I maj invigdes också Dalonien – det nya mikrolandet,
där konstnären Lars Vilks är en av utställarna.
Annica Skoglund – från textilgruppen Marquise i Stehag.
Sykursen som vågade förlora fotfästet en stund, släppte
taget och bildade en textilgrupp. Man ville ta vara på
kvinnokraften och förhöja statusen på begreppet sykurs.

Himlabacken
rummet – rymden – visionen
Sara Erlingsdotter fick en alldeles speciell idé genom sitt
arbete som konstnärlig ledare på Mellby Scenkonst – att
bygga en utomhusscen, inspirerad av den grekiska
amfiteatern, men med nordisk prägel och modern teknik.
Det är ett framtidsprojekt som är tänkt att utvecklas och
byggas under flera år i olika etapper. I sommar tas språnget
inifrån teaterns mörka rum till backens sommarljus, då
Himlabacken invigs i all anspråkslöshet.
Kärnan i verksamheten är teatern, operan, dansen och
musiken. Navet är amfiteatern, placerad mitt i det Österlenska
landskapet, omgiven av träd och ängar med himmel
och hav som fond. Scenen blir cirkelformad och publiken
sitter i en sluttande salong som bildar ett naturligt, akustiskt
rum.
Platsen ställer nya och höga krav på såväl byggtekniken,
som på skådespelarna, sångarna, dansarna och teamen
bakom dem. Här gäller det att hitta andra sätt att bygga en
flexibel scen och skapa föreställningarna utifrån de naturliga
förutsättningarna. I ett initialt skede har man inlett ett
samarbete med landskapsarkitekten Pär Gustafsson och
hans elever på Alnarps Lantbruksuniversitet. Det har
skissats, ritats och konstruerats modeller och teckningar
för att spåna på tänkbara lösningar för utformningen av
Himlabacken. Pär berättar entusiastiskt och inlevelsefullt
om platsens betydelse i landskapet och springer fram och
tillbaka mellan modellerna på väggen och whiteboardtavlan.
”Det slår gnister i naturen vid Himlabacken”, menar
han. Vi befinner oss i ett helt magnetiskt kraftfält, fullt
med övergivna stenkällare, fornlämningar, gamla monument
och nergrävda skatter. Här blir Himlabacken en del
av detta kraftfält och teatern blir ett dramatiskt och reellt
monument i sig. Det gäller att känna in platsen i landskapet
och förstå sambandet för platsens speciella egenskaper
– som akustik, ljus, ljud och årstidernas växlingar –
som alla andra inblandades erfarenheter; regissörer,
scenografer, skådespelare och tekniker osv. Det kan nog
alla deltagare som är med på seminariet i Brösarp intyga,
när vi gör ett studiebesök till Backen. Vi blir väl bekanta
med Himlabackens magi, då vi låter oss vägledas i Andromachi
Lindahls Qi Gong-rörelser.
Catwalk på NEON
Fredagens kvällsarrangemang står NEON för och måltiden
komponeras av Eve Maltais och Johannes Wahlman. De
lovar att ge deltagarna något utöver det vanliga, vilket vi
också får erfara. Inne i galleriets hjärta – det mörka rummet,
har man byggt ett helt rum för samtal och diskussion kring
små bord längs väggarna. Punktbelysning och levande ljus
ger en mysig stämning i rummet. I mitten finns en catwalk
uppbyggd. Innan vi bjuds på en säregen måltid får vi direkt
följa arbetet i köket på en filmduk. Under kvällen presenteras
rätterna och programmet av vår egen konferencier. In
bland rökmoln på catwalken kommer en rad ungdomar från
Brösarp. På menyn står bland annat; Gaspacho Madrid
med limemarinerade räkor, parmaskinka och skillingesparris
på rostad bröd med Ricottaostdressing. Dessutom lättrimmad
fiskduo med färska primörer och Nobidressing, varm
brie med hjortronsylt och rosépeppar, roseccovingelé med
bär och Pontus kladdkaka. Måltiden serveras smakfullt på
keramikplattor. Vi bjuds på rockmusik av ett lokalt band
och diskussionerna kring dagens upplevelser fortsätter…
Dialogen fortsätter kring
Lokal Kultur…
Fler seminarier planeras under 2004 och 2005.
Programmet blir klart under hösten.
Se www.framtidenskultur.se/lokalkul
anmälan / information
Lasse Ernst och Stina Gustafsson
LOKAL KULTUR / EUREKA
Vickleby bygata 12
386 93 Färjestaden
Tel: 0485 - 366 60
Fax: 0485 - 366 70
lokalkultur@framtidenskultur.se
www.framtidenskultur.se/lokalkul