Geografiska informationssystem på Internet - Institutionen för ...

verkas på en del av området så minskar växternas transpiration och därmed ökar den lokala
avrinningen.
Figur 1. Processöversikt vid vattnets infiltration i en icke försurad markprofil, (idé och information från
NE, omarbetad av M. Hedberg, 2003).
3.2.2 Kemiska processer längs vattnets väg
Som tidigare nämts är vatten ett viktigt lösningsmedel. Dess närvaro i landskapet medför även
många kemiska processer som påverkar det lokala ekosystemet. Vid infiltrationen (se Figur 1)
passerar nederbörden först markens översta skikt, vilket består av mer eller mindre nedbrutet
organiskt material. Detta så kallade humusskikt innehåller utbytbara väte- och metallkatjoner,
vilka byter plats med joner i nederbörden och på så sätt utjämnar tillfälliga variationer i
nederbördens sammansättning. Humus fungerar som jonbytare för positiva joner, eftersom vätejoner
avges vid kontakt med markvattnet. Det är framför allt baskatjonerna (katjon=positiv
jon) Ca 2+ , Mg 2+ , Na + och K + som upptar dessa katjonpositioner. Förutom dessa binds nya vätejoner
och aluminium (Grip och Rodhe, 1994).
De bergarter som en gång omvandlats till jordarter genom vittring eller annan omvandlingsprocess
återspeglas idag i markens mineraluppsättning. Bergarterna består av olika mineral
som vart och ett har sin speciella kemiska sammansättning. I markens rotzon vittrar dessa
markmineral genom hydrolys och kemisk nedbrytning vid kontakt med organsiska syror
(Grip och Rodhe, 1994; SNV, 1999). Vid upplösning av markmineral tillförs vattnet ytterligare
metallkatjoner. Vid vittring bryts i första hand lättvittrade mineral ned. Även växterna
11