Bagdad-Bob, menige Jessica Lynch och Cirkus Saddam

33. Ensam med sin ångest
Dragbilden är stor och mörk (36,5x
22,5). President Bush står med nedböjt
huvud. Som betraktare av bilden dras
ens intresse omedelbart till det upplysta
ansiktet. Om presidenten stirrar i marken
eller blundar är oklart. Båda handlingarna
är likvärdiga för att uttrycka
den ångest han påstås ha och den oro
som närmaste omgivningen känner. Bild
och rubrik bildar en gemensam utsaga.
Uppgifterna om presidentens hälsa
kommer enligt Olof Lundh från USA
Today som menar att presidenten
befinner sig långt från det kontrollerade
ansikte som brukar visas på tv-skärmarna.
Vad vi ser nu är en spänd, ångestfylld
och otålig ledare. En av de vänner
som han varit tillsammans med
efter krigsutbrottet har upptäckt skillnaden
i både ögon och röst. Don Evans,
en annan nära vän, säger: ”Presidenten
upplever att han är utvald av Gud att
leda nationen i den här krisen. Och
Evans tillägger: ”Han vet att han tar
historiska beslut. Att be till Gud ofta är
ett sätt att tackla ångesten för Bush.”
I en artikel under dragbilden skriver
Terese Cristiansson som intervjuat psykologen
Claes Wallenius att George W
Bushs pressade beteende kan få ödesdigra
konsekvenser. ”Det leder sannolikt
till att han blir en sämre beslutsfattare”
menar Wallenius. På ett annat ställe
tillfogar han: ”Någonstans har president
Bush troligen också börjat inse att
de felbedömt läget.”
33. Expressen, 8–9, 3 april 2003.
58 | irakkriget iscensatt i svenska medier