Jättelokan i Falkenberg - Falkenbergs kommun
Jättelokan i Falkenberg - Falkenbergs kommun
Jättelokan i Falkenberg - Falkenbergs kommun
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Jättelokan<br />
(Heracleum mantegazzianum)<br />
i <strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong><br />
Marie Karlsson, Miljö- och Hälsoskyddskontoret<br />
<strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong><br />
September 2010
Sammanfattning ....................................................................................................................... 3<br />
Bakgrund................................................................................................................................... 4<br />
Fakta om Jättelokan................................................................................................................. 5<br />
Artinformation........................................................................................................................ 5<br />
Habitat .................................................................................................................................... 5<br />
Livscykel och reproduktion.................................................................................................... 5<br />
Spridning ................................................................................................................................ 5<br />
Problematiken kring jättelokan.............................................................................................. 6<br />
Hälsoeffekter .......................................................................................................................... 6<br />
Biologiska effekter ................................................................................................................. 6<br />
Ekonomiska effekter .............................................................................................................. 6<br />
Bekämpningsmetoder .............................................................................................................. 7<br />
Toppkapning........................................................................................................................... 7<br />
Bete......................................................................................................................................... 7<br />
Rotkapning ............................................................................................................................. 7<br />
Jordbearbetning ...................................................................................................................... 7<br />
Övertäckning .......................................................................................................................... 7<br />
Kemisk bekämpning...............................................................................................................7<br />
Övriga metoder....................................................................................................................... 8<br />
Lagstiftning ............................................................................................................................ 8<br />
Inventeringsmetod.................................................................................................................... 9<br />
Reslutat.................................................................................................................................... 11<br />
Jättelokabestånd i <strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong>.............................................................................. 11<br />
Jättelokamiljöer .................................................................................................................... 12<br />
Nödskott ............................................................................................................................... 15<br />
Jättelokabestånd kring Suseån.............................................................................................. 16<br />
Antalet lokor kring Suseån................................................................................................... 17<br />
Större jättelokabestånd ......................................................................................................... 18<br />
Jättelokabestånd kring Ätran................................................................................................ 19<br />
Bekämpning ............................................................................................................................ 25<br />
Hur har bekämpningen fungerat?......................................................................................... 27<br />
Hur har markägarna skött bekämpningen?........................................................................... 27<br />
Bekämpning av större jättelokabestånd................................................................................ 27<br />
Testrutor ............................................................................................................................... 27<br />
Utskick ................................................................................................................................. 28<br />
Slutsatser................................................................................................................................. 29<br />
Områden som bör kontrolleras 2011.................................................................................... 30<br />
Referenser:.............................................................................................................................. 30<br />
2
Sammanfattning<br />
Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) är en främmande art som introducerades som<br />
trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet.Arten blir mellan 2-3 meter hög och förökar sig genom<br />
fröspridning. Jättelokan bildar monokulturer och den naturliga floran och faunan hotas då den<br />
måste lämna plats åt ”jättelokalandskapen”. Jättelokan kan på detta sätt bidra till en minskad<br />
biologisk mångfald. En jättelokas växtsaft innehåller vissa kemiska substanser som i kontakt<br />
med solljus eller UV-strålning kan orsaka mer eller mindre svåra hudskador.<br />
Under juli 2010 utfördes en detaljerad<br />
kartläggning av jättelokan kring<br />
Suseån i <strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong>.<br />
Kartläggningen utfördes genom att<br />
vandra utmed ån och med GPS mäta in<br />
jättelokors placering.<br />
Kartläggningen visar att jättelokan har<br />
en mycket omfattande utbredning<br />
kring Suseån. Under kartläggningen<br />
inventerades bestånd från allt till<br />
enstaka jättelokor upp till platser med<br />
mer än 10 000-tals jättelokor.<br />
I juli och augusti månad besöktes även<br />
andra kända jättelokabestånd i<br />
<strong>kommun</strong>en. Kända och tidigare okända<br />
bestånd kring ån Ätran har också<br />
kartlagts. Jättelokabestånd återfanns på<br />
ett tiotal platser nära Ätran eller nära<br />
spridningsvägar till Ätran. Dessa<br />
områden måste prioriteras vid<br />
bekämpning framöver för att förhindra<br />
eventuell fröspridning utmed Ätran.<br />
Bild 1. Jätteloka<br />
Sedan 2006 har miljö- och hälsoskyddskontoret uppmanat markägare att bekämpa jättelokan<br />
mekaniskt. Detta har gjorts genom möten och brevutskick. Markägare som inte själva kan<br />
genomföra bekämpningen har möjlighet att anlita FAMI(<strong>Falkenberg</strong>s Arbetsmarknads- och<br />
introduktionsenhet), för detta arbete. Bekämpningen har haft varierande resultat.<br />
Jättelokan har visat sig vara väldigt konkurrenskraftig då den kan etablera sig i många olika<br />
miljöer. Många växter och djur har fått ge plats åt denna nya art. Tack vare kartläggningen<br />
upptäcktes flera tidigare okända bestånd. Det är viktigt att upptäcka nya kolonier tidigt och<br />
bekämpa bestånden för att minska spridningen och arbete framöver. Bekämpningen måste<br />
fortgå löpande, strukturerat och samordnat för att man ska få bukt med problemet.<br />
3
Bakgrund<br />
Med start år 2006 har <strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong> upprättat en bekämpningsplan och initierat<br />
markägarna om bekämpning av jättelokan i <strong>kommun</strong>en. Bekämpningsplanen antogs av<br />
Miljö- och hälsoskyddsnämnden 06 03 09, § 13, Dnr 2005-1310.<br />
<strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong>s jätteloka-projekt har genomförts med hjälp av statligt bidrag till lokala<br />
naturvårdsprojekt (LONA).<br />
Den huvudsakliga kartläggningen genomfördes 2006, men med vissa kompletteringar 2007.<br />
Samtliga berörda markägare har skriftligen upplysts om förekomsten av jättelokan med en<br />
vädjan om att medverka till bekämpningen. Med brevet följde ett informationsunderlag om<br />
”Hur man bekämpar jättelokan”.<br />
Den 15 maj 2007 hölls en informationsträff vid Berte Museum, Slöinge. Nio personer<br />
närvarade. Sommaren 2007 blev ovanligt blöt och regnig vilket försvårade bekämpningen.<br />
För de värst drabbade fastigheterna bedömdes bekämpningen närmast som en övermäktig<br />
uppgift. Det visade sig även svårt att få markägarna till att på frivillig väg genomföra<br />
bekämpningen.<br />
2007/2008 inmatades jättelokor i <strong>kommun</strong>ens geografiskt informationssystem, GIS.<br />
Den 12 maj 2008 hölls ännu en informationsträff vid Berte Museum, Slöinge med berörda<br />
markägare. Sju personer närvarade. Längs med Suseåns stränder förekommer ännu växten<br />
talrikt och växtplatserna är svårtillgängliga. Detta gör det svårt för markägarna att klara av<br />
bekämpningen i egen regi.<br />
2009 erbjöds markägare möjligheten att mot ersättning ta hjälp i form av en patrull på 4-5<br />
personer från FAMI (<strong>Falkenberg</strong>s Arbetsmarknads- och introduktionsenhet), som med liar<br />
slog växten och lade eventuella blomställningar i säckar. FAMI tog ut en avgift på 300 kr i<br />
timman för bekämpning av jättelokan. Bekämpningen påbörjades den 15 maj.<br />
Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen fortsätter arbetet med att lokalisera tidigare noterade<br />
kolonier, söka efter och notera nya kolonier. Miljö- och hälsoskyddsnämnden arbetar även<br />
med att hålla kontakt med markägare och övriga, samt utverka tillstånd från dessa att överlåta<br />
bekämpningsansvaret till FAMI.<br />
2010 höjde FAMI timavgiften till 500 kr för utfört arbete.<br />
2010 hölls ett möte med Länsstyrelsen, Halmstads <strong>kommun</strong> m. fl. för att diskutera<br />
bekämpningen ur ett regionalt perspektiv.<br />
2010 anställdes en miljö- och hälsoskyddsinspektör under juni-september för att genomföra<br />
en mer detaljerad kartläggning av jättelokan med hjälp av en GPS och uppdatera listan över<br />
ansvariga markägare och bekämpare.<br />
4
Fakta om Jätteloka<br />
Jätteloka, jättebjörnloka eller kaukaisisk björnloka (Heracleum mantegazzianum) är en<br />
främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet.<br />
Ursprungsområdet är Kaukasus i Sydosteuropa. Den har sedan spridit sig i landet och finns<br />
framförallt i södra och mellersta Sverige och längs hela Östersjökusten.<br />
Artinformation<br />
Arten räknas som flerårig och är en av de största örterna i Europa som vanligtvis blir mellan<br />
2-3 meter hög men kan även växa upp till 4-5 meter. Bladen kan bli upp till 3 meter i längd<br />
och formar ett paraplyliknande bladverk. Den tillhör familjen flockblomstriga växter där<br />
blomman kan bli en halv meter i diameter. Roten är en pålrot, 30-50 cm lång, ganska grov och<br />
något förgrenad. Jättelokan blommar från juni till augusti i Sverige.<br />
Habitat<br />
Jättelokan trivs gärna i fuktiga områden längs vattendrag, i kärr, på gräsmattor, hedar och<br />
stränder men också vid vägkanter, på ruderatmark som industriområden och banvallar. Den är<br />
mycket konkurrensstark och har förmåga att tillväxa ytterst snabbt, klarar de flesta jordmåner<br />
och tenderar att bilda ”jättelokalandskap” där det mesta utom vedartade växter trängs bort och<br />
dör.<br />
Livscykel och reproduktion<br />
Jättelokan reproducerar sig enbart med hjälp av frön. Vanligtvis tar det tre till fem år innan de<br />
blommar och oftast dör de efter första fröfällningen. Växten kan vänta med att blomma i upp<br />
till tolv års ålder om den lever under sämre förhållanden som t.ex. näringsfattig jord eller<br />
under skuggig vegetation. I genomsnitt producerar en jätteloka ca 20 000 frön, men man har<br />
även hittat enstaka exemplar med upp till 100 000 frön. Köldchocker är nödvändiga för att<br />
fröna skall kunna gro. I början på våren finns det omkring 2000 levande frön/m 2 i marken vid<br />
varje växt. Fröna har lätt för att börja gro och under sommaren finns det ca 200 levande<br />
frön/m 2 kvar i jorden. Omkring 8% av dessa frön överlever i jorden i mer än ett år och 5%<br />
överlever i två. Frövilans längd bestäms i övrigt bland annat av frönas utvecklingsgrad vid<br />
fruktmognaden, frön från samma sådd kan därför gro vid olika tidpunkter. Troligtvis kan<br />
växtens frön överleva i marken i ca 5 år.<br />
Spridning<br />
60-90% av fröna hamnar inom en radie på 4 m 2 kring föräldrarväxten. Bara några få frön<br />
sprids till nya områden med vind, vatten, av boskap och med jord som flyttas med<br />
trädgårdskompost eller fastnar på fordons däck.<br />
5
Problematiken kring jättelokan<br />
Hälsoeffekter<br />
Jättelokans växtsaft innehåller vissa kemiska substanser så kallade furokaminer, som i kontakt<br />
med solljus eller UV-strålning kan orsaka mer eller mindre svåra hudskador av typen<br />
brännblåsor eller återkommande eksem. Hudskadan uppträder först timmar efter exponering<br />
vilket medför att kontakten med växtsaften fortsätter innan man blir medveten om risken<br />
vilket kan resultera i svåra skador. En vecka efter kontakten med växtsaften kan huden<br />
mörkna vilket kan hålla i sig i månader. Därefter kan huden vara känslig för ultraviolett ljus i<br />
flera år. I riskzonen ligger framförallt de människor som arbetar med bekämpningen av<br />
bestånden eller barn som leker bland de höga växterna.<br />
Ekologiska effekter<br />
Jättelokan bildar monokulturer och den naturliga floran och faunan hotas då den måste lämna<br />
plats åt ”jättelokalandskapen”. Jättelokan kan på detta sätt bidra till en minskad biologisk<br />
mångfald. Detta kan också medföra att marken lämnas fri på vissa platser under<br />
vinterhalvåret. Drabbade områden längs vattendrag kan därför utsättas för ökad erosion.<br />
Ekonomiska effekter<br />
Jättelokans konkurrenskraft, spridningsförmåga och giftighet orsakar bekymmer och problem,<br />
dels som olägenhet för människors hälsa och miljö, dels som främmande och expanderande<br />
element i vår naturmiljö. De täta bestånden och dess hälsoeffekter minskar värdena av miljöer<br />
längs vattendrag för rekreation. Även hudskador på grund av jättelokans växtsaft där<br />
människor måste behandlas inom sjukvården kostar samhället pengar.<br />
Det är viktigt att upptäcka nya kolonier tidigt och bekämpa beståndet för att minska<br />
spridningen och arbete framöver. Bekämpningen måste fortgå löpande, strukturerat och<br />
samordnat för att man ska få bukt med problemet. Misslyckande av bekämpningsplanen kan<br />
medföra höga ekonomiska kostnader då varje fröfällning bidrar till nya jättelokor för flera år<br />
framöver.<br />
6
Bekämpningsmetoder<br />
Det finns flera olika sätt att bekämpa jättelokan på.<br />
Toppkapning<br />
Genom att kapa blommande plantor innan frön har bildats hindrar man vidare spridning.<br />
Enklast görs detta med lie. Man bör stoppa blommorna i säck och förstöra eventuella<br />
blomställningar, annars kan frön eftermogna och göra arbetet ogjort. Bestånden ska slås cirka<br />
3-4 gånger per år då plantorna kan sätta nödskott (se bild 7). Jättelokans stora blad kommer så<br />
småningom att täcka stora markytor och hindra solljuset från att tränga ner till marken. Om<br />
man slår jättelokor som inte satt blommor är det viktigt att slå ca 2-4 gånger under<br />
växtperioden för att hindra växten från att samla näring i rotsystemet till en ny blomma.<br />
Bete<br />
Får, kor och hästar kan beta jätteloka då växten har ett högt näringsvärde. Effektivast är att<br />
sätta djuren på bete så tidigt som möjligt när plantorna inte vuxit sig så stora. Det har dock<br />
visat sig att denna bekämpning inte är den effektivaste, då boskap hellre föredrar annan<br />
vegetation. Man bör dock vara uppmärksam på att även djur kan drabbas av fototoxiska<br />
effekter, tex blåsbildning och sår. Se vidare information på Statens veterinärmedicinska<br />
anstalts hemsida.<br />
Rotkapning<br />
Här huggs pålroten av några centermeter under tillväxtpunkten, som ligger i eller strax under<br />
markytan, vid övergång mellan rot eller stam. Plantan ska dras upp så att den inte rotar sig på<br />
nytt. Detta görs med hacka eller spade. Fördelen med denna metod är att växten dör.<br />
Uppgrävning är lämpligast på våren. Denna metod är mycket effektiv, men bara på bestånd<br />
med mindre än 200 lokor då den är mycket energi- och tidskrävande.<br />
Jordbearbetning<br />
Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan i brukad mark. Plöjning<br />
eller användning av jordfräs eller kultivator är ett bra alternativ. Jordbearbetning ska inte<br />
användas på mark som hyser värdefull vegetation.<br />
Övertäckning<br />
Genom att begrava bestånden under lerhaltig, tät jord på 25-30 cm, kvävs jättelokan. Givetvis<br />
ska jorden vara fri från frön.<br />
Kemisk bekämpning<br />
Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel så långt som möjligt undvikas.<br />
Vid kemisk bekämpning bör man använda preparat baserade på glysofat. Glyfosat är enligt<br />
mycket omfattade undersökningar en substans som inaktiveras snabbt i mullhaltig jord och<br />
nedbryts i marken till helt triviala ämnen. Innan den inaktiverats eller brutits ner kemiskt<br />
7
angriper den de flesta växter. Bekämpningsmedel som Rebel Garden, Rebel 165 eller Round<br />
up innehåller glysofat. Man kan bekämpa genom sprutning eller avstrykning på jättelokan.<br />
Användning intill sjöstränder och vid vattendrag måste utföras med största försiktighet då<br />
kemikalierna är giftiga för fisk och alger.<br />
Övriga metoder<br />
Bekämpning med salt eller andra kemiska metoder på jättelokan bör inte rekommenderas då<br />
dess effektivitet inte har bevisats. Om dessa ämnen rinner ner i jordmånen och vattendrag kan<br />
det få negativa konsekvenser.<br />
Lagstiftning<br />
Bekämpningen av jättelokan regleras genom jordbruksverkets ”föreskrifter om bekämpning<br />
av jättelokan” (SJVFS 1998:31). Bestämmelserna säger att i områden där <strong>kommun</strong>en har<br />
upprättat en bekämpningsplan för jättelokan kan länsstyrelsen ålägga en markägare att<br />
bekämpa jättelokan på sin fastighet.<br />
8
Inventeringsmetod<br />
Under 2010 utfördes en detaljerad kartläggning av jättelokan utmed Suseån, från Suseåns<br />
mynning till Halmstads <strong>kommun</strong>gräns.<br />
Utrustning:<br />
GPS - MAGELLAN Professional (MobileMapper TM CX)<br />
Digitalkamera<br />
Kikare<br />
Anteckningsblock<br />
Kartor<br />
Stövlar<br />
Heltäckande klädsel<br />
Vattenflaska<br />
Kartläggningen utfördes genom att vandra utmed ån.<br />
Karta 1. Sträckan som inventerades från Suseåns mynning till Halmstads <strong>kommun</strong>gräns.<br />
9
Vandringen genomfördes främst under juli månad då jättelokan blommar och är lättast att<br />
upptäcka. Själva vandringen tog ca två veckor. Vandringen pågick framförallt på<br />
förmiddagarna då det var svalare ute. Jättelokans växtplatser mättes in med GPS. Vid<br />
inmätningen hölls GPS:en precis jämte jättelokan och en markering lades in på<br />
skärmen/kartan. GPS:en mätte en exakthet på 50-100 cm. Varje jätteloka eller<br />
jättelokabestånd fick ett idnummer, nästan alla fotograferades. Anteckningar om korrekt<br />
digitalbild till rätt GPS-punkt antecknades och eventuella frågor och funderingar skrevs ner.<br />
En GPS-punkt kan bestå av en eller flera lokor. Det viktiga är att man kan se alla lokorna när<br />
man befinner sig vid GPS-punkten. På vissa områden växte jättelokan så tätt och utmed så<br />
långa sträckor så istället för att lägga ett idnummer för varje jätteloka drogs en heldragen linje<br />
där bestånden växte mycket tätt och en streckad linje där det var mindre tätt mellan<br />
jättelokaplantorna.<br />
På eftermiddagarna analyserades det nya materialet. Digitalbilder lagrades på datorn och<br />
GPS-punkterna fördes över till Solen-kartan (ett GIS- program som bygger på MapInfo och<br />
används för att sprida geografisk information). Ansvariga markägare för respektive<br />
lokabestånd kontrollerades och dokumenterades.<br />
Jättelokan är lätt att se och upptäcka då den är så hög och har en vit blomma som syns tydligt<br />
i den gröna vegetationen. Bladen är också lätta att urskilja från annan vegetation då de är så<br />
stora och har en ganska klar grön färg. På vissa ställen utmed Suseån har sikten varit så bra på<br />
båda sidor över ån att det bedömts att det inte behövts vandras på båda sidor. Några få<br />
sträckor utmed Suseån har inte kunnat inventeras då det har varit väldigt svårt att ta sig fram<br />
på båda sidor med branta sluttningar och/eller med mycket tät vegetation. Dessa platser är<br />
däremot få då man för det mesta kunnat se bra från den ena eller den andra sidan ån.<br />
I juli och augusti månad besöktes även andra kända jättelokabestånd i <strong>kommun</strong>en. En båttur<br />
på Ätran (Natura 2000-område), från gamla E6:an upp till Vessigebro samhälle, och på<br />
Ätraforsdammen gjordes för att kontrollera om växten tagit sig dit.<br />
10
Reslutat<br />
Jättelokabestånd i <strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong><br />
Kartläggningen har visat att jättelokan är spridd i <strong>kommun</strong>en (Karta 2). Den förekommer<br />
främst runt tätorterna och utmed våra stora vattendrag. Huvuddelen av bestånden finns runt<br />
Suseån.<br />
Karta 2. Kända bestånd av jättelokan i <strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong>. Kartan finns även på<br />
<strong>kommun</strong>ens hemsida.<br />
11
Jättelokamiljöer<br />
Under kartläggningen inventerades allt från enstaka jättelokor upp till platser med mer än<br />
10 000-tals. Jättelokan återfanns framförallt utmed vatten, eller på fuktiga marker. Jättelokan<br />
kunde ses inne i olika tall- och lövskogar, ängsmark, åkermarker, sandbankar och i vass.<br />
Jättelokan visar sig alltså vara väldigt konkurrenskraftig då den kan etablera sig i så många<br />
olika miljöer.<br />
Bild 2. Nedslagen (med lie) jättelokan i lövskog i Hanarp<br />
12
Bild 3.Jättelokan i vassen i Ugglarp<br />
.<br />
Bild 4. Jättelokan har spridit sig utmed Suseån upp på ängsmarken i Risarp.<br />
13
Bild 5. Jättelokan täcker stora markytor och tränger undan fauna och flora, den bildar<br />
monokulturer.<br />
Bild 6. Lokor utmed järnvägen, Slöinge.<br />
14
Nödskott<br />
På områden där jättelokan bekämpats med lie kunde jättelokan bli stressad efter någon till<br />
några veckor och sätta en blomma som kunde vara kortare än en halvmeter. Det kunde även<br />
finnas blommor på bara 30 cm höjd.<br />
Bild 7. Jättelokan sätter nödskott<br />
15
Jättelokabestånd kring Suseån<br />
Jättelokan har fått en omfattande utbredning kring Suseån. Arten finns mer eller mindre<br />
utmed hela ån, från Suseåns mynning till Halmstads <strong>kommun</strong>gräns (se Karta 3). På vissa<br />
områden växer det mer än 10 000 jättelokor. De heldragna linjerna representerar mycket täta<br />
jättelokabestånd.<br />
Karta 3. Jättelokans utbredning kring Suseån 2010.<br />
Heldragen linje – Täta bestånd av jättelokan.<br />
16
Antalet lokor kring Suseån<br />
Under inventeringen i <strong>kommun</strong>en gjordes även en uppskattning av hur många lokor som varje<br />
bestånd innehöll. Sedan förde man in bestånden i olika kategorigrupper i Solen-kartan för att<br />
få en uppfattning om var de större respektive mindre bestånden fanns.<br />
Karta 4. Antalet lokor utmed Suseån.<br />
Färgen på punkterna representerar antalet lokor i varje bestånd. Se listan nedan med färg för<br />
antal lokor:<br />
1-5: Vit<br />
5-50: Ljusgul<br />
50-100: Gul<br />
100-500: Orange<br />
500- : Röd<br />
17
Karta 5. Antalet lokor utmed Suseån.<br />
Större jättelokabestånd<br />
Markområden med lokabestånd på över 10 000 exemplar, återfanns bland annat vid Dala,<br />
Risarp, Boberg, Uddaveka, Vesslunda, Skrea-Brogård, Askome m.fl.<br />
Jättelokan växte framförallt utmed åkanten då fröna lätt har kunnat spridas med vattnet.<br />
Bestånden kunde växa hundratals meter utmed ån och på vissa platser hade den även spridit<br />
sig inåt land, vid Risarp (Bild 4). Ofta hölls bestånden tillbaks utmed åkanten av markägare<br />
som brukade sin åkerjord.<br />
18
Jättelokabestånd kring Ätran<br />
Kartläggningen visar att det finns en stor risk att jättelokan även sprids utmed Ätran. Flera<br />
jättelokabestånd finns nära Ätran eller nära spridningsvägar till Ätran:<br />
- Gödastorp<br />
- Källstorps våtmark<br />
- Vessigebro<br />
- Askome<br />
- Ätraforsdammen<br />
- Köinge<br />
Karta 6. Gödastorp<br />
Vid båtturen på Ätran (från Vessigebro till gamla E6:an) hittades endast en planta utmed<br />
Ätran och den växte i Gödastorp. Vid upptäckten hade jättelokan redan släppt frön.<br />
Fröställning plockades ner och lades i en påse.<br />
19
Karta 7. Källstorps våtmark<br />
Vid Källstorps våtmark växer jättelokor i de fuktiga markerna kring dammar och i närheten av<br />
Ätran. GPS-punkterna visar kända bestånd, men ytterligare bestånd finns troligtvis inom<br />
området. Noggrannare inventering av våtmarken bör genomföras.<br />
20
Karta 8. Vessigebro<br />
Vid Vessigebro finns flera lokabestånd. Jättelokor på östra sidan om Ätran växer i närheten av<br />
en bäck som utgör ett biflöde till Ätran. Här finns stor spridningsrisk.<br />
GPS-punkten på västra sidan, närmast Ätran har bekämpats kemiskt. Där fanns dock<br />
fortfarande mindre enstaka jättelokablad kvar.<br />
21
Karta 9. Hede, Askome<br />
Vid Hede, Askome har jättelokan följt en bäck som utgör ett litet biflöde till Ätran. Bäcken<br />
rinner även vissa sträckor under åkermarkerna. Den röda linjen representerar jättelokor som<br />
växer utmed bäcken. Den rosa pillinjen visar i vilken riktning bäcken rinner. Det är enbart ett<br />
tio-tal meter kvar innan jättelokor når bäckens mynning. Här är det mycket stor spridningsrisk<br />
till Ätran.<br />
22
Karta 10. Ätraforsdammen.<br />
Kontroll av Ätraforsdammen med båt gjordes i augusti efter tips om att det fanns lokor på<br />
Ledsgårdsö. Tipset stämde och det fanns även lokor på flera platser utmed Ätraforsdammens<br />
strand, vissa bestånd var kända sedan tidigare.<br />
Fröna har lätt kunnat sprida sig med vattnet i Ätraforsdammen ut i omgivande strandkanter.<br />
Den röda punkten i närheten av Vrågård och de två punktern kring badplatsen är de områden<br />
som det växer flest jättelokor kring dammen. De andra GPS-punkterna består framförallt av<br />
enstaka exemplar.<br />
23
Karta 11. Jättelokor i närheten av Högvadsån, Köinge.<br />
Jättelokor har troligen spridit sig i en trädgård och vandrat ner mot Högvadsån, som rinner ut i<br />
Ätran längre söderut. Området mellan Högvadsån och jättelokor består av åkermark vilket<br />
medför att lokorna inte kan få fäste och gro där då den brukas. Spridningsrisken ner mot<br />
Högvadsån är ändå stor då fröna bland annat kan spridas med vinden eller fastna på något<br />
motordrivet fordon.<br />
24
Bekämpning<br />
Börje Tönsgård, ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden, har sedan 2006-2010 haft en<br />
operativ roll vid bekämpningen av jättelokan i <strong>Falkenberg</strong>s <strong>kommun</strong>.<br />
Genom att slå jätteloka, 3-4 gånger under sommaren med lie innan den går i blom och sprider<br />
sina frön, har man på detta sätt försökt hindra fortsatt utbredning. Via Miljö- och<br />
hälsoskyddskontoret kan <strong>Falkenberg</strong>s Arbetsmarknad- och Introduktionsenhet, FAMI, som<br />
består av en patrull på 4-5 personer erbjuda hjälp till markägare vid bekämpning av jätteloka.<br />
Detta mot en avgift på 500 kr/timmen för hela arbetslaget. I genomsnitt tar det 1-2 timmar att<br />
bekämpa ett bestånd/gång för hela arbetslaget. Större områden med runt 100 000 lokor kan ta<br />
upp till 4 timmar/gång. Varje bestånd måste bekämpas 3-4 gånger/år vilket ger en årskostnad<br />
på 1500 – 8000 kr/ bestånd. Samma markägare kan dock ansvara för flera bestånd.<br />
Bild 8. FAMI slår ner jättelokor med lie.<br />
25
Karta 12. Exempel på hur informationen presenteras i Solen Pro.<br />
Färgen på punkterna representerar bekämpningsansvarig av jättelokan. Varje punkt kan<br />
representera såväl en planta som flera 1000 lokor.<br />
Blå – Fami bekämpar.<br />
Röd – Egen Bekämpning (EB), markägaren själv bekämpar jättelokan.<br />
Grön – Nyupptäckta bestånd, ny markägare.<br />
Gul – Fami/EB. Fami och markägaren hjälps åt vid bekämpningen, tex. olika månader.<br />
Rosa - Naturvårdsverket bekämpar.<br />
Heldragen linje – Täta bestånd av jättelokan.<br />
Streckad linje – Mindre tätt mellan bestånden.<br />
26
Hur har bekämpningen fungerat?<br />
Enligt FAMI och Börje Tönsgård har bestånden av jättelokan minskat under de två åren som<br />
FAMI har bekämpat. Många nya bestånd har hittats, även i anslutning till platser där FAMI<br />
redan bekämpar. Nytt kartunderlag kommer att underlätta lokaliseringen av bestånden. Det<br />
bästa vore troligtvis att ha en systematisk uppföljning och bekämpning av beståndplatserna<br />
för bästa resultat. Enligt Börje Tönsgård verkar frön från jättelokan kunna ligga i marken i<br />
cirka 8-10 år.<br />
Hur har markägarna skött bekämpningen?<br />
Vid kartläggningen av jättelokabestånden har bekämpningen bland markägare av jättelokan<br />
varierat. Vissa jättelokaområden sågs noggrant efter av markägaren och bekämpningen<br />
sköttes bra. Många markägare slår lokorna men verkar inte ta det på så stort allvar. För det<br />
mesta fanns det någon/några jättelokor som blommade vid inventeringen. En del av bestånden<br />
verkade markägaren inte ens känna till. Det viktiga är dock att de slås innan den har bildat<br />
frön.<br />
Det fanns också platser som sköttes mindre bra trots att markägaren informerats mer än en<br />
gång genom personligt möte och telefonsamtal om att jättelokor måste slås ned. De misskötta<br />
områdena var några få utmed Suseån men här sprids fröna lätt med vattnet och det etableras<br />
nya bestånd.<br />
Även några få platser utmed Ätran sköttes mindre bra och dessa områden anses viktiga<br />
eftersom jättelokan inte får etablera sig på samma sätt där som kring Suseån.<br />
Bekämpning av större jättelokabestånd<br />
Områden med lokabestånd på över 10 000 exemplar, som Dala, Risarp, Boberg,<br />
Uddaveka, Vesslunda, Skrea-Brogård m.fl, kräver stora insatser vid bekämpning. Områdena<br />
måste kontrolleras regelbundet då lokorna kan slå blom redan på 30 cm höjd, vilket blir mer<br />
komplicerat då spridningen sträcker sig över stora ytor. Det är lätt att missa någon/några<br />
blommande lokor på en höjd lägre än 50 cm. Släpper blomman frön har man arbete för ca 5 år<br />
till framöver.<br />
De större bestånden av jättelokor kan växa flera hundra meter utmed åkanten och sprider sig<br />
även inåt land. Mark i träda bör därför hållas under uppsikt.<br />
Testrutor<br />
Börje Tönsgård har under 2006-2010 bekämpat ett jättelokabestånd på fastigheten Eftra 5:5<br />
med lie. Han har varit noga med att lokorna inte får gå i blom och slagit dem med lie ett visst<br />
antal gånger under somrarna. Enligt Börje Tönsgård har bekämpningen börjat ge resultat.<br />
Man kan nu se att vissa blad på jättelokor har börjat att gulna, möjligen på grund av<br />
näringsbrist. När alla frön har grott och bekämpats bör Eftra 5:5 vara fritt från lokor.<br />
Fler testrutor bör upprättas för att se vilken bekämpningsmetod som är effektivast.<br />
27
Utskick<br />
År 2006-2008 gjordes utskick till markägare som hade jätteloka på sina marker. I brevet<br />
informerades de berörda om att en bekämpningsplan enligt (SJVFS 1998:31) hade antagits.<br />
Där informerades också om arten, ursprung och dess hälsorisker mot människan och<br />
markägaren uppmanades att bekämpa jättelokan.<br />
År 2006 och 2007 skickade man även med ett informationsunderlag om ”Hur man bekämpar<br />
jättelokan”.<br />
2009 och 2010 sker ännu ett utskick med information om att markägare som inte har<br />
möjlighet att själva bekämpa jättelokan, kan mot ersättning anlita FAMI:s arbetslag till<br />
bekämpningen. Det upplystes också om att <strong>kommun</strong>en, i enlighet med jordbruksverkets<br />
föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31), kan ansöka hos länsstyrelsen om<br />
förelägganden för fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att bekämpa jättelokan.<br />
Utskick:<br />
2006-brevutskick till 46 olika markägare<br />
2007-brevutskick till 48 olika markägare<br />
2008-brevutskick till 48 olika markägare<br />
2009-brevutskick/telefonkontakt till 50 olika markägare<br />
2010-skickades brev ut till 47 olika markägare<br />
Markägare som inte svarade på frågan i brevutskicket 2010 om de ville ha hjälp med<br />
bekämpningen av FAMI eller ville sköta den själva ringdes upp. Nästan alla svarade på<br />
förfrågan att de skötte bekämpningen själva. Några av de tillfrågade privata markägarna är<br />
intresserade av att få hjälp med bekämpningen. En del mindre företag och privatpersoner med<br />
större bestånd av jättelokor ansåg att den totala summan från bekämpningen var för hög.<br />
28
Slutsatser<br />
En av våra högsta prioriteringar framöver är att hindra jättelokan att sprida sig till Ätran, som<br />
också är ett Natura 2000-område. I bland annat Askome har växten spridit sig allt närmre ån<br />
och är nu inte längre än ett tiotal meter från Ätran. Områden nära Ätran eller nära<br />
spridningsvägar till Ätran (Karta 6-11) måste övervakas och bekämpas för att jättelokan inte<br />
ska få samma fäste i Ätran, som i Suseån.<br />
Spridningen av jättelokor kring Suseån var påtaglig. För att bekämpningen ska vara<br />
framgångsrik måste alla drabbade markägare inom ett område samverka. Enstaka åtgärder<br />
utan plan och samordning är troligtvis dömd att misslyckas. Bekämpningen måste pågå<br />
fortlöpande under flera år för att få bukt med problemet. Bekämpningsarbetet bör prioriteras i<br />
de övre delarna av ett vattensystem för att successivt radera spridningskällor till de nedströms<br />
belägna områderna.<br />
Vid inventeringen av jätteloka har vi gjort en uppskattning av antalet lokor i varje bestånd. I<br />
framtiden bör bekämpningsåtgärderna följas upp genom att utföra en liknande inventering<br />
kring Suseån och då jämföra om antalet lokor minskat eller ökat.<br />
FAMI ska få tillgång till det kartmaterial vi nu fått fram på jättelokabestånden för att<br />
underlätta deras arbete framöver. Bekämpningen måste ske systematiskt av<br />
beståndsområderna, ca 4 gånger om året. Det är viktigt att man kontrollerar bestånden<br />
noggrant så att även nödskott inte hinner sätta frön.<br />
Det är möjligt framöver att kemiska bekämpningsmedel kan behöva användas på vissa<br />
utvalda bestånd. I närhet av vattendrag och åar skall största möjliga försiktighet iakttas. Den<br />
kemiska bekämpningen ska ske av en person med utbildning inom området.<br />
Kemisk bekämpning av jättelokan är en av de effektivaste metoderna med mindre arbete och<br />
färre kontroller av jättelokan under sommaren. Den kemiska bekämpningen görs en till två<br />
gånger istället för fyra gånger som utförs med lie. Kemikalisk bekämpning tar helt död på<br />
jättelokan, den återkommer då inte heller och skjuter nödskott som kan ske om man slår med<br />
lie. Kemisk bekämpning kommer däremot i konflikt med miljömålet ”En giftfri miljö”.<br />
I framtiden krävs ett ökat samarbete mellan länsstyrelsen och <strong>kommun</strong>en angående att<br />
förelägga privatpersoner om bekämpning av jättelokan. Förslag på att <strong>kommun</strong>erna kan få<br />
laglig rätt att ålägga markägare vid utebliven bekämpning är en önskan, då länsstyrelsen inte<br />
alltid kan prioritera sådana ärenden eller saknar resurser för ändamålet.<br />
För framgångsrik bekämpning bör även samarbete med fiskevårdsområdesföreningar,<br />
båtföreningar, vattendragsgrupper, vattenråd med flera utökas. Dessa aktörer kan bidra med<br />
viktig lokalkännedom.<br />
29
Områden som bör kontrolleras 2011.<br />
Kartläggning och inventering bör utvidgas sommaren 2011. Nedan följer en lista på områden<br />
som bör kontrolleras efter jättelokan:<br />
¤ Ätran – Båttur från Vessigebro samhälle och uppströms längs ån.<br />
¤ Jättelokor som växer i eller i närheten av Ätran (Karta 6-11).<br />
¤ Suseån – som rinner genom Asige och vidare genom Moshult.<br />
¤ Vinån<br />
¤ Tips från allmänheten över platser på jättelokabestånd som ännu inte kontrollerats<br />
Referenser:<br />
C. Nielsen m.fl (2002-2005), Giant Alien Project<br />
Naturvårdsverket (1990) ”Bekämpning av jättelokan”.<br />
Naturvårdsverket. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper,<br />
Rapport 5910 (2008).<br />
Klingenstein, F. (2007): NOBANIS – Invasive Alien Species Fact Sheet – Heracleum<br />
mantegazzianum<br />
30