Jättelokan i Falkenberg - Falkenbergs kommun

Jättelokan
(Heracleum mantegazzianum)
i Falkenbergs kommun
Marie Karlsson, Miljö- och Hälsoskyddskontoret
Falkenbergs kommun
September 2010

Sammanfattning ....................................................................................................................... 3
Bakgrund................................................................................................................................... 4
Fakta om Jättelokan................................................................................................................. 5
Artinformation........................................................................................................................ 5
Habitat .................................................................................................................................... 5
Livscykel och reproduktion.................................................................................................... 5
Spridning ................................................................................................................................ 5
Problematiken kring jättelokan.............................................................................................. 6
Hälsoeffekter .......................................................................................................................... 6
Biologiska effekter ................................................................................................................. 6
Ekonomiska effekter .............................................................................................................. 6
Bekämpningsmetoder .............................................................................................................. 7
Toppkapning........................................................................................................................... 7
Bete......................................................................................................................................... 7
Rotkapning ............................................................................................................................. 7
Jordbearbetning ...................................................................................................................... 7
Övertäckning .......................................................................................................................... 7
Kemisk bekämpning...............................................................................................................7
Övriga metoder....................................................................................................................... 8
Lagstiftning ............................................................................................................................ 8
Inventeringsmetod.................................................................................................................... 9
Reslutat.................................................................................................................................... 11
Jättelokabestånd i Falkenbergs kommun.............................................................................. 11
Jättelokamiljöer .................................................................................................................... 12
Nödskott ............................................................................................................................... 15
Jättelokabestånd kring Suseån.............................................................................................. 16
Antalet lokor kring Suseån................................................................................................... 17
Större jättelokabestånd ......................................................................................................... 18
Jättelokabestånd kring Ätran................................................................................................ 19
Bekämpning ............................................................................................................................ 25
Hur har bekämpningen fungerat?......................................................................................... 27
Hur har markägarna skött bekämpningen?........................................................................... 27
Bekämpning av större jättelokabestånd................................................................................ 27
Testrutor ............................................................................................................................... 27
Utskick ................................................................................................................................. 28
Slutsatser................................................................................................................................. 29
Områden som bör kontrolleras 2011.................................................................................... 30
Referenser:.............................................................................................................................. 30
2

Sammanfattning
Jättebjörnloka (Heracleum mantegazzianum) är en främmande art som introducerades som
trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet.Arten blir mellan 2-3 meter hög och förökar sig genom
fröspridning. Jättelokan bildar monokulturer och den naturliga floran och faunan hotas då den
måste lämna plats åt ”jättelokalandskapen”. Jättelokan kan på detta sätt bidra till en minskad
biologisk mångfald. En jättelokas växtsaft innehåller vissa kemiska substanser som i kontakt
med solljus eller UV-strålning kan orsaka mer eller mindre svåra hudskador.
Under juli 2010 utfördes en detaljerad
kartläggning av jättelokan kring
Suseån i Falkenbergs kommun.
Kartläggningen utfördes genom att
vandra utmed ån och med GPS mäta in
jättelokors placering.
Kartläggningen visar att jättelokan har
en mycket omfattande utbredning
kring Suseån. Under kartläggningen
inventerades bestånd från allt till
enstaka jättelokor upp till platser med
mer än 10 000-tals jättelokor.
I juli och augusti månad besöktes även
andra kända jättelokabestånd i
kommunen. Kända och tidigare okända
bestånd kring ån Ätran har också
kartlagts. Jättelokabestånd återfanns på
ett tiotal platser nära Ätran eller nära
spridningsvägar till Ätran. Dessa
områden måste prioriteras vid
bekämpning framöver för att förhindra
eventuell fröspridning utmed Ätran.
Bild 1. Jätteloka
Sedan 2006 har miljö- och hälsoskyddskontoret uppmanat markägare att bekämpa jättelokan
mekaniskt. Detta har gjorts genom möten och brevutskick. Markägare som inte själva kan
genomföra bekämpningen har möjlighet att anlita FAMI(Falkenbergs Arbetsmarknads- och
introduktionsenhet), för detta arbete. Bekämpningen har haft varierande resultat.
Jättelokan har visat sig vara väldigt konkurrenskraftig då den kan etablera sig i många olika
miljöer. Många växter och djur har fått ge plats åt denna nya art. Tack vare kartläggningen
upptäcktes flera tidigare okända bestånd. Det är viktigt att upptäcka nya kolonier tidigt och
bekämpa bestånden för att minska spridningen och arbete framöver. Bekämpningen måste
fortgå löpande, strukturerat och samordnat för att man ska få bukt med problemet.
3

Bakgrund
Med start år 2006 har Falkenbergs kommun upprättat en bekämpningsplan och initierat
markägarna om bekämpning av jättelokan i kommunen. Bekämpningsplanen antogs av
Miljö- och hälsoskyddsnämnden 06 03 09, § 13, Dnr 2005-1310.
Falkenbergs kommuns jätteloka-projekt har genomförts med hjälp av statligt bidrag till lokala
naturvårdsprojekt (LONA).
Den huvudsakliga kartläggningen genomfördes 2006, men med vissa kompletteringar 2007.
Samtliga berörda markägare har skriftligen upplysts om förekomsten av jättelokan med en
vädjan om att medverka till bekämpningen. Med brevet följde ett informationsunderlag om
”Hur man bekämpar jättelokan”.
Den 15 maj 2007 hölls en informationsträff vid Berte Museum, Slöinge. Nio personer
närvarade. Sommaren 2007 blev ovanligt blöt och regnig vilket försvårade bekämpningen.
För de värst drabbade fastigheterna bedömdes bekämpningen närmast som en övermäktig
uppgift. Det visade sig även svårt att få markägarna till att på frivillig väg genomföra
bekämpningen.
2007/2008 inmatades jättelokor i kommunens geografiskt informationssystem, GIS.
Den 12 maj 2008 hölls ännu en informationsträff vid Berte Museum, Slöinge med berörda
markägare. Sju personer närvarade. Längs med Suseåns stränder förekommer ännu växten
talrikt och växtplatserna är svårtillgängliga. Detta gör det svårt för markägarna att klara av
bekämpningen i egen regi.
2009 erbjöds markägare möjligheten att mot ersättning ta hjälp i form av en patrull på 4-5
personer från FAMI (Falkenbergs Arbetsmarknads- och introduktionsenhet), som med liar
slog växten och lade eventuella blomställningar i säckar. FAMI tog ut en avgift på 300 kr i
timman för bekämpning av jättelokan. Bekämpningen påbörjades den 15 maj.
Miljö- och Hälsoskyddsförvaltningen fortsätter arbetet med att lokalisera tidigare noterade
kolonier, söka efter och notera nya kolonier. Miljö- och hälsoskyddsnämnden arbetar även
med att hålla kontakt med markägare och övriga, samt utverka tillstånd från dessa att överlåta
bekämpningsansvaret till FAMI.
2010 höjde FAMI timavgiften till 500 kr för utfört arbete.
2010 hölls ett möte med Länsstyrelsen, Halmstads kommun m. fl. för att diskutera
bekämpningen ur ett regionalt perspektiv.
2010 anställdes en miljö- och hälsoskyddsinspektör under juni-september för att genomföra
en mer detaljerad kartläggning av jättelokan med hjälp av en GPS och uppdatera listan över
ansvariga markägare och bekämpare.
4

Fakta om Jätteloka
Jätteloka, jättebjörnloka eller kaukaisisk björnloka (Heracleum mantegazzianum) är en
främmande art som introducerades som trädgårdsväxt i Sverige på 1800-talet.
Ursprungsområdet är Kaukasus i Sydosteuropa. Den har sedan spridit sig i landet och finns
framförallt i södra och mellersta Sverige och längs hela Östersjökusten.
Artinformation
Arten räknas som flerårig och är en av de största örterna i Europa som vanligtvis blir mellan
2-3 meter hög men kan även växa upp till 4-5 meter. Bladen kan bli upp till 3 meter i längd
och formar ett paraplyliknande bladverk. Den tillhör familjen flockblomstriga växter där
blomman kan bli en halv meter i diameter. Roten är en pålrot, 30-50 cm lång, ganska grov och
något förgrenad. Jättelokan blommar från juni till augusti i Sverige.
Habitat
Jättelokan trivs gärna i fuktiga områden längs vattendrag, i kärr, på gräsmattor, hedar och
stränder men också vid vägkanter, på ruderatmark som industriområden och banvallar. Den är
mycket konkurrensstark och har förmåga att tillväxa ytterst snabbt, klarar de flesta jordmåner
och tenderar att bilda ”jättelokalandskap” där det mesta utom vedartade växter trängs bort och
dör.
Livscykel och reproduktion
Jättelokan reproducerar sig enbart med hjälp av frön. Vanligtvis tar det tre till fem år innan de
blommar och oftast dör de efter första fröfällningen. Växten kan vänta med att blomma i upp
till tolv års ålder om den lever under sämre förhållanden som t.ex. näringsfattig jord eller
under skuggig vegetation. I genomsnitt producerar en jätteloka ca 20 000 frön, men man har
även hittat enstaka exemplar med upp till 100 000 frön. Köldchocker är nödvändiga för att
fröna skall kunna gro. I början på våren finns det omkring 2000 levande frön/m 2 i marken vid
varje växt. Fröna har lätt för att börja gro och under sommaren finns det ca 200 levande
frön/m 2 kvar i jorden. Omkring 8% av dessa frön överlever i jorden i mer än ett år och 5%
överlever i två. Frövilans längd bestäms i övrigt bland annat av frönas utvecklingsgrad vid
fruktmognaden, frön från samma sådd kan därför gro vid olika tidpunkter. Troligtvis kan
växtens frön överleva i marken i ca 5 år.
Spridning
60-90% av fröna hamnar inom en radie på 4 m 2 kring föräldrarväxten. Bara några få frön
sprids till nya områden med vind, vatten, av boskap och med jord som flyttas med
trädgårdskompost eller fastnar på fordons däck.
5

Problematiken kring jättelokan
Hälsoeffekter
Jättelokans växtsaft innehåller vissa kemiska substanser så kallade furokaminer, som i kontakt
med solljus eller UV-strålning kan orsaka mer eller mindre svåra hudskador av typen
brännblåsor eller återkommande eksem. Hudskadan uppträder först timmar efter exponering
vilket medför att kontakten med växtsaften fortsätter innan man blir medveten om risken
vilket kan resultera i svåra skador. En vecka efter kontakten med växtsaften kan huden
mörkna vilket kan hålla i sig i månader. Därefter kan huden vara känslig för ultraviolett ljus i
flera år. I riskzonen ligger framförallt de människor som arbetar med bekämpningen av
bestånden eller barn som leker bland de höga växterna.
Ekologiska effekter
Jättelokan bildar monokulturer och den naturliga floran och faunan hotas då den måste lämna
plats åt ”jättelokalandskapen”. Jättelokan kan på detta sätt bidra till en minskad biologisk
mångfald. Detta kan också medföra att marken lämnas fri på vissa platser under
vinterhalvåret. Drabbade områden längs vattendrag kan därför utsättas för ökad erosion.
Ekonomiska effekter
Jättelokans konkurrenskraft, spridningsförmåga och giftighet orsakar bekymmer och problem,
dels som olägenhet för människors hälsa och miljö, dels som främmande och expanderande
element i vår naturmiljö. De täta bestånden och dess hälsoeffekter minskar värdena av miljöer
längs vattendrag för rekreation. Även hudskador på grund av jättelokans växtsaft där
människor måste behandlas inom sjukvården kostar samhället pengar.
Det är viktigt att upptäcka nya kolonier tidigt och bekämpa beståndet för att minska
spridningen och arbete framöver. Bekämpningen måste fortgå löpande, strukturerat och
samordnat för att man ska få bukt med problemet. Misslyckande av bekämpningsplanen kan
medföra höga ekonomiska kostnader då varje fröfällning bidrar till nya jättelokor för flera år
framöver.
6

Bekämpningsmetoder
Det finns flera olika sätt att bekämpa jättelokan på.
Toppkapning
Genom att kapa blommande plantor innan frön har bildats hindrar man vidare spridning.
Enklast görs detta med lie. Man bör stoppa blommorna i säck och förstöra eventuella
blomställningar, annars kan frön eftermogna och göra arbetet ogjort. Bestånden ska slås cirka
3-4 gånger per år då plantorna kan sätta nödskott (se bild 7). Jättelokans stora blad kommer så
småningom att täcka stora markytor och hindra solljuset från att tränga ner till marken. Om
man slår jättelokor som inte satt blommor är det viktigt att slå ca 2-4 gånger under
växtperioden för att hindra växten från att samla näring i rotsystemet till en ny blomma.
Bete
Får, kor och hästar kan beta jätteloka då växten har ett högt näringsvärde. Effektivast är att
sätta djuren på bete så tidigt som möjligt när plantorna inte vuxit sig så stora. Det har dock
visat sig att denna bekämpning inte är den effektivaste, då boskap hellre föredrar annan
vegetation. Man bör dock vara uppmärksam på att även djur kan drabbas av fototoxiska
effekter, tex blåsbildning och sår. Se vidare information på Statens veterinärmedicinska
anstalts hemsida.
Rotkapning
Här huggs pålroten av några centermeter under tillväxtpunkten, som ligger i eller strax under
markytan, vid övergång mellan rot eller stam. Plantan ska dras upp så att den inte rotar sig på
nytt. Detta görs med hacka eller spade. Fördelen med denna metod är att växten dör.
Uppgrävning är lämpligast på våren. Denna metod är mycket effektiv, men bara på bestånd
med mindre än 200 lokor då den är mycket energi- och tidskrävande.
Jordbearbetning
Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan i brukad mark. Plöjning
eller användning av jordfräs eller kultivator är ett bra alternativ. Jordbearbetning ska inte
användas på mark som hyser värdefull vegetation.
Övertäckning
Genom att begrava bestånden under lerhaltig, tät jord på 25-30 cm, kvävs jättelokan. Givetvis
ska jorden vara fri från frön.
Kemisk bekämpning
Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel så långt som möjligt undvikas.
Vid kemisk bekämpning bör man använda preparat baserade på glysofat. Glyfosat är enligt
mycket omfattade undersökningar en substans som inaktiveras snabbt i mullhaltig jord och
nedbryts i marken till helt triviala ämnen. Innan den inaktiverats eller brutits ner kemiskt
7

angriper den de flesta växter. Bekämpningsmedel som Rebel Garden, Rebel 165 eller Round
up innehåller glysofat. Man kan bekämpa genom sprutning eller avstrykning på jättelokan.
Användning intill sjöstränder och vid vattendrag måste utföras med största försiktighet då
kemikalierna är giftiga för fisk och alger.
Övriga metoder
Bekämpning med salt eller andra kemiska metoder på jättelokan bör inte rekommenderas då
dess effektivitet inte har bevisats. Om dessa ämnen rinner ner i jordmånen och vattendrag kan
det få negativa konsekvenser.
Lagstiftning
Bekämpningen av jättelokan regleras genom jordbruksverkets ”föreskrifter om bekämpning
av jättelokan” (SJVFS 1998:31). Bestämmelserna säger att i områden där kommunen har
upprättat en bekämpningsplan för jättelokan kan länsstyrelsen ålägga en markägare att
bekämpa jättelokan på sin fastighet.
8

Inventeringsmetod
Under 2010 utfördes en detaljerad kartläggning av jättelokan utmed Suseån, från Suseåns
mynning till Halmstads kommungräns.
Utrustning:
GPS - MAGELLAN Professional (MobileMapper TM CX)
Digitalkamera
Kikare
Anteckningsblock
Kartor
Stövlar
Heltäckande klädsel
Vattenflaska
Kartläggningen utfördes genom att vandra utmed ån.
Karta 1. Sträckan som inventerades från Suseåns mynning till Halmstads kommungräns.
9

Vandringen genomfördes främst under juli månad då jättelokan blommar och är lättast att
upptäcka. Själva vandringen tog ca två veckor. Vandringen pågick framförallt på
förmiddagarna då det var svalare ute. Jättelokans växtplatser mättes in med GPS. Vid
inmätningen hölls GPS:en precis jämte jättelokan och en markering lades in på
skärmen/kartan. GPS:en mätte en exakthet på 50-100 cm. Varje jätteloka eller
jättelokabestånd fick ett idnummer, nästan alla fotograferades. Anteckningar om korrekt
digitalbild till rätt GPS-punkt antecknades och eventuella frågor och funderingar skrevs ner.
En GPS-punkt kan bestå av en eller flera lokor. Det viktiga är att man kan se alla lokorna när
man befinner sig vid GPS-punkten. På vissa områden växte jättelokan så tätt och utmed så
långa sträckor så istället för att lägga ett idnummer för varje jätteloka drogs en heldragen linje
där bestånden växte mycket tätt och en streckad linje där det var mindre tätt mellan
jättelokaplantorna.
På eftermiddagarna analyserades det nya materialet. Digitalbilder lagrades på datorn och
GPS-punkterna fördes över till Solen-kartan (ett GIS- program som bygger på MapInfo och
används för att sprida geografisk information). Ansvariga markägare för respektive
lokabestånd kontrollerades och dokumenterades.
Jättelokan är lätt att se och upptäcka då den är så hög och har en vit blomma som syns tydligt
i den gröna vegetationen. Bladen är också lätta att urskilja från annan vegetation då de är så
stora och har en ganska klar grön färg. På vissa ställen utmed Suseån har sikten varit så bra på
båda sidor över ån att det bedömts att det inte behövts vandras på båda sidor. Några få
sträckor utmed Suseån har inte kunnat inventeras då det har varit väldigt svårt att ta sig fram
på båda sidor med branta sluttningar och/eller med mycket tät vegetation. Dessa platser är
däremot få då man för det mesta kunnat se bra från den ena eller den andra sidan ån.
I juli och augusti månad besöktes även andra kända jättelokabestånd i kommunen. En båttur
på Ätran (Natura 2000-område), från gamla E6:an upp till Vessigebro samhälle, och på
Ätraforsdammen gjordes för att kontrollera om växten tagit sig dit.
10

Reslutat
Jättelokabestånd i Falkenbergs kommun
Kartläggningen har visat att jättelokan är spridd i kommunen (Karta 2). Den förekommer
främst runt tätorterna och utmed våra stora vattendrag. Huvuddelen av bestånden finns runt
Suseån.
Karta 2. Kända bestånd av jättelokan i Falkenbergs kommun. Kartan finns även på
kommunens hemsida.
11

Jättelokamiljöer
Under kartläggningen inventerades allt från enstaka jättelokor upp till platser med mer än
10 000-tals. Jättelokan återfanns framförallt utmed vatten, eller på fuktiga marker. Jättelokan
kunde ses inne i olika tall- och lövskogar, ängsmark, åkermarker, sandbankar och i vass.
Jättelokan visar sig alltså vara väldigt konkurrenskraftig då den kan etablera sig i så många
olika miljöer.
Bild 2. Nedslagen (med lie) jättelokan i lövskog i Hanarp
12

Bild 3.Jättelokan i vassen i Ugglarp
.
Bild 4. Jättelokan har spridit sig utmed Suseån upp på ängsmarken i Risarp.
13

Bild 5. Jättelokan täcker stora markytor och tränger undan fauna och flora, den bildar
monokulturer.
Bild 6. Lokor utmed järnvägen, Slöinge.
14

Nödskott
På områden där jättelokan bekämpats med lie kunde jättelokan bli stressad efter någon till
några veckor och sätta en blomma som kunde vara kortare än en halvmeter. Det kunde även
finnas blommor på bara 30 cm höjd.
Bild 7. Jättelokan sätter nödskott
15

Jättelokabestånd kring Suseån
Jättelokan har fått en omfattande utbredning kring Suseån. Arten finns mer eller mindre
utmed hela ån, från Suseåns mynning till Halmstads kommungräns (se Karta 3). På vissa
områden växer det mer än 10 000 jättelokor. De heldragna linjerna representerar mycket täta
jättelokabestånd.
Karta 3. Jättelokans utbredning kring Suseån 2010.
Heldragen linje – Täta bestånd av jättelokan.
16

Antalet lokor kring Suseån
Under inventeringen i kommunen gjordes även en uppskattning av hur många lokor som varje
bestånd innehöll. Sedan förde man in bestånden i olika kategorigrupper i Solen-kartan för att
få en uppfattning om var de större respektive mindre bestånden fanns.
Karta 4. Antalet lokor utmed Suseån.
Färgen på punkterna representerar antalet lokor i varje bestånd. Se listan nedan med färg för
antal lokor:
1-5: Vit
5-50: Ljusgul
50-100: Gul
100-500: Orange
500- : Röd
17

Karta 5. Antalet lokor utmed Suseån.
Större jättelokabestånd
Markområden med lokabestånd på över 10 000 exemplar, återfanns bland annat vid Dala,
Risarp, Boberg, Uddaveka, Vesslunda, Skrea-Brogård, Askome m.fl.
Jättelokan växte framförallt utmed åkanten då fröna lätt har kunnat spridas med vattnet.
Bestånden kunde växa hundratals meter utmed ån och på vissa platser hade den även spridit
sig inåt land, vid Risarp (Bild 4). Ofta hölls bestånden tillbaks utmed åkanten av markägare
som brukade sin åkerjord.
18

Jättelokabestånd kring Ätran
Kartläggningen visar att det finns en stor risk att jättelokan även sprids utmed Ätran. Flera
jättelokabestånd finns nära Ätran eller nära spridningsvägar till Ätran:
- Gödastorp
- Källstorps våtmark
- Vessigebro
- Askome
- Ätraforsdammen
- Köinge
Karta 6. Gödastorp
Vid båtturen på Ätran (från Vessigebro till gamla E6:an) hittades endast en planta utmed
Ätran och den växte i Gödastorp. Vid upptäckten hade jättelokan redan släppt frön.
Fröställning plockades ner och lades i en påse.
19

Karta 7. Källstorps våtmark
Vid Källstorps våtmark växer jättelokor i de fuktiga markerna kring dammar och i närheten av
Ätran. GPS-punkterna visar kända bestånd, men ytterligare bestånd finns troligtvis inom
området. Noggrannare inventering av våtmarken bör genomföras.
20

Karta 8. Vessigebro
Vid Vessigebro finns flera lokabestånd. Jättelokor på östra sidan om Ätran växer i närheten av
en bäck som utgör ett biflöde till Ätran. Här finns stor spridningsrisk.
GPS-punkten på västra sidan, närmast Ätran har bekämpats kemiskt. Där fanns dock
fortfarande mindre enstaka jättelokablad kvar.
21

Karta 9. Hede, Askome
Vid Hede, Askome har jättelokan följt en bäck som utgör ett litet biflöde till Ätran. Bäcken
rinner även vissa sträckor under åkermarkerna. Den röda linjen representerar jättelokor som
växer utmed bäcken. Den rosa pillinjen visar i vilken riktning bäcken rinner. Det är enbart ett
tio-tal meter kvar innan jättelokor når bäckens mynning. Här är det mycket stor spridningsrisk
till Ätran.
22

Karta 10. Ätraforsdammen.
Kontroll av Ätraforsdammen med båt gjordes i augusti efter tips om att det fanns lokor på
Ledsgårdsö. Tipset stämde och det fanns även lokor på flera platser utmed Ätraforsdammens
strand, vissa bestånd var kända sedan tidigare.
Fröna har lätt kunnat sprida sig med vattnet i Ätraforsdammen ut i omgivande strandkanter.
Den röda punkten i närheten av Vrågård och de två punktern kring badplatsen är de områden
som det växer flest jättelokor kring dammen. De andra GPS-punkterna består framförallt av
enstaka exemplar.
23

Karta 11. Jättelokor i närheten av Högvadsån, Köinge.
Jättelokor har troligen spridit sig i en trädgård och vandrat ner mot Högvadsån, som rinner ut i
Ätran längre söderut. Området mellan Högvadsån och jättelokor består av åkermark vilket
medför att lokorna inte kan få fäste och gro där då den brukas. Spridningsrisken ner mot
Högvadsån är ändå stor då fröna bland annat kan spridas med vinden eller fastna på något
motordrivet fordon.
24

Bekämpning
Börje Tönsgård, ordförande i miljö- och hälsoskyddsnämnden, har sedan 2006-2010 haft en
operativ roll vid bekämpningen av jättelokan i Falkenbergs kommun.
Genom att slå jätteloka, 3-4 gånger under sommaren med lie innan den går i blom och sprider
sina frön, har man på detta sätt försökt hindra fortsatt utbredning. Via Miljö- och
hälsoskyddskontoret kan Falkenbergs Arbetsmarknad- och Introduktionsenhet, FAMI, som
består av en patrull på 4-5 personer erbjuda hjälp till markägare vid bekämpning av jätteloka.
Detta mot en avgift på 500 kr/timmen för hela arbetslaget. I genomsnitt tar det 1-2 timmar att
bekämpa ett bestånd/gång för hela arbetslaget. Större områden med runt 100 000 lokor kan ta
upp till 4 timmar/gång. Varje bestånd måste bekämpas 3-4 gånger/år vilket ger en årskostnad
på 1500 – 8000 kr/ bestånd. Samma markägare kan dock ansvara för flera bestånd.
Bild 8. FAMI slår ner jättelokor med lie.
25

Karta 12. Exempel på hur informationen presenteras i Solen Pro.
Färgen på punkterna representerar bekämpningsansvarig av jättelokan. Varje punkt kan
representera såväl en planta som flera 1000 lokor.
Blå – Fami bekämpar.
Röd – Egen Bekämpning (EB), markägaren själv bekämpar jättelokan.
Grön – Nyupptäckta bestånd, ny markägare.
Gul – Fami/EB. Fami och markägaren hjälps åt vid bekämpningen, tex. olika månader.
Rosa - Naturvårdsverket bekämpar.
Heldragen linje – Täta bestånd av jättelokan.
Streckad linje – Mindre tätt mellan bestånden.
26

Hur har bekämpningen fungerat?
Enligt FAMI och Börje Tönsgård har bestånden av jättelokan minskat under de två åren som
FAMI har bekämpat. Många nya bestånd har hittats, även i anslutning till platser där FAMI
redan bekämpar. Nytt kartunderlag kommer att underlätta lokaliseringen av bestånden. Det
bästa vore troligtvis att ha en systematisk uppföljning och bekämpning av beståndplatserna
för bästa resultat. Enligt Börje Tönsgård verkar frön från jättelokan kunna ligga i marken i
cirka 8-10 år.
Hur har markägarna skött bekämpningen?
Vid kartläggningen av jättelokabestånden har bekämpningen bland markägare av jättelokan
varierat. Vissa jättelokaområden sågs noggrant efter av markägaren och bekämpningen
sköttes bra. Många markägare slår lokorna men verkar inte ta det på så stort allvar. För det
mesta fanns det någon/några jättelokor som blommade vid inventeringen. En del av bestånden
verkade markägaren inte ens känna till. Det viktiga är dock att de slås innan den har bildat
frön.
Det fanns också platser som sköttes mindre bra trots att markägaren informerats mer än en
gång genom personligt möte och telefonsamtal om att jättelokor måste slås ned. De misskötta
områdena var några få utmed Suseån men här sprids fröna lätt med vattnet och det etableras
nya bestånd.
Även några få platser utmed Ätran sköttes mindre bra och dessa områden anses viktiga
eftersom jättelokan inte får etablera sig på samma sätt där som kring Suseån.
Bekämpning av större jättelokabestånd
Områden med lokabestånd på över 10 000 exemplar, som Dala, Risarp, Boberg,
Uddaveka, Vesslunda, Skrea-Brogård m.fl, kräver stora insatser vid bekämpning. Områdena
måste kontrolleras regelbundet då lokorna kan slå blom redan på 30 cm höjd, vilket blir mer
komplicerat då spridningen sträcker sig över stora ytor. Det är lätt att missa någon/några
blommande lokor på en höjd lägre än 50 cm. Släpper blomman frön har man arbete för ca 5 år
till framöver.
De större bestånden av jättelokor kan växa flera hundra meter utmed åkanten och sprider sig
även inåt land. Mark i träda bör därför hållas under uppsikt.
Testrutor
Börje Tönsgård har under 2006-2010 bekämpat ett jättelokabestånd på fastigheten Eftra 5:5
med lie. Han har varit noga med att lokorna inte får gå i blom och slagit dem med lie ett visst
antal gånger under somrarna. Enligt Börje Tönsgård har bekämpningen börjat ge resultat.
Man kan nu se att vissa blad på jättelokor har börjat att gulna, möjligen på grund av
näringsbrist. När alla frön har grott och bekämpats bör Eftra 5:5 vara fritt från lokor.
Fler testrutor bör upprättas för att se vilken bekämpningsmetod som är effektivast.
27

Utskick
År 2006-2008 gjordes utskick till markägare som hade jätteloka på sina marker. I brevet
informerades de berörda om att en bekämpningsplan enligt (SJVFS 1998:31) hade antagits.
Där informerades också om arten, ursprung och dess hälsorisker mot människan och
markägaren uppmanades att bekämpa jättelokan.
År 2006 och 2007 skickade man även med ett informationsunderlag om ”Hur man bekämpar
jättelokan”.
2009 och 2010 sker ännu ett utskick med information om att markägare som inte har
möjlighet att själva bekämpa jättelokan, kan mot ersättning anlita FAMI:s arbetslag till
bekämpningen. Det upplystes också om att kommunen, i enlighet med jordbruksverkets
föreskrifter om bekämpning av jättelokan (SJVFS 1998:31), kan ansöka hos länsstyrelsen om
förelägganden för fastighetsägare eller nyttjanderättshavare att bekämpa jättelokan.
Utskick:
2006-brevutskick till 46 olika markägare
2007-brevutskick till 48 olika markägare
2008-brevutskick till 48 olika markägare
2009-brevutskick/telefonkontakt till 50 olika markägare
2010-skickades brev ut till 47 olika markägare
Markägare som inte svarade på frågan i brevutskicket 2010 om de ville ha hjälp med
bekämpningen av FAMI eller ville sköta den själva ringdes upp. Nästan alla svarade på
förfrågan att de skötte bekämpningen själva. Några av de tillfrågade privata markägarna är
intresserade av att få hjälp med bekämpningen. En del mindre företag och privatpersoner med
större bestånd av jättelokor ansåg att den totala summan från bekämpningen var för hög.
28

Slutsatser
En av våra högsta prioriteringar framöver är att hindra jättelokan att sprida sig till Ätran, som
också är ett Natura 2000-område. I bland annat Askome har växten spridit sig allt närmre ån
och är nu inte längre än ett tiotal meter från Ätran. Områden nära Ätran eller nära
spridningsvägar till Ätran (Karta 6-11) måste övervakas och bekämpas för att jättelokan inte
ska få samma fäste i Ätran, som i Suseån.
Spridningen av jättelokor kring Suseån var påtaglig. För att bekämpningen ska vara
framgångsrik måste alla drabbade markägare inom ett område samverka. Enstaka åtgärder
utan plan och samordning är troligtvis dömd att misslyckas. Bekämpningen måste pågå
fortlöpande under flera år för att få bukt med problemet. Bekämpningsarbetet bör prioriteras i
de övre delarna av ett vattensystem för att successivt radera spridningskällor till de nedströms
belägna områderna.
Vid inventeringen av jätteloka har vi gjort en uppskattning av antalet lokor i varje bestånd. I
framtiden bör bekämpningsåtgärderna följas upp genom att utföra en liknande inventering
kring Suseån och då jämföra om antalet lokor minskat eller ökat.
FAMI ska få tillgång till det kartmaterial vi nu fått fram på jättelokabestånden för att
underlätta deras arbete framöver. Bekämpningen måste ske systematiskt av
beståndsområderna, ca 4 gånger om året. Det är viktigt att man kontrollerar bestånden
noggrant så att även nödskott inte hinner sätta frön.
Det är möjligt framöver att kemiska bekämpningsmedel kan behöva användas på vissa
utvalda bestånd. I närhet av vattendrag och åar skall största möjliga försiktighet iakttas. Den
kemiska bekämpningen ska ske av en person med utbildning inom området.
Kemisk bekämpning av jättelokan är en av de effektivaste metoderna med mindre arbete och
färre kontroller av jättelokan under sommaren. Den kemiska bekämpningen görs en till två
gånger istället för fyra gånger som utförs med lie. Kemikalisk bekämpning tar helt död på
jättelokan, den återkommer då inte heller och skjuter nödskott som kan ske om man slår med
lie. Kemisk bekämpning kommer däremot i konflikt med miljömålet ”En giftfri miljö”.
I framtiden krävs ett ökat samarbete mellan länsstyrelsen och kommunen angående att
förelägga privatpersoner om bekämpning av jättelokan. Förslag på att kommunerna kan få
laglig rätt att ålägga markägare vid utebliven bekämpning är en önskan, då länsstyrelsen inte
alltid kan prioritera sådana ärenden eller saknar resurser för ändamålet.
För framgångsrik bekämpning bör även samarbete med fiskevårdsområdesföreningar,
båtföreningar, vattendragsgrupper, vattenråd med flera utökas. Dessa aktörer kan bidra med
viktig lokalkännedom.
29

Områden som bör kontrolleras 2011.
Kartläggning och inventering bör utvidgas sommaren 2011. Nedan följer en lista på områden
som bör kontrolleras efter jättelokan:
¤ Ätran – Båttur från Vessigebro samhälle och uppströms längs ån.
¤ Jättelokor som växer i eller i närheten av Ätran (Karta 6-11).
¤ Suseån – som rinner genom Asige och vidare genom Moshult.
¤ Vinån
¤ Tips från allmänheten över platser på jättelokabestånd som ännu inte kontrollerats
Referenser:
C. Nielsen m.fl (2002-2005), Giant Alien Project
Naturvårdsverket (1990) ”Bekämpning av jättelokan”.
Naturvårdsverket. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper,
Rapport 5910 (2008).
Klingenstein, F. (2007): NOBANIS – Invasive Alien Species Fact Sheet – Heracleum
mantegazzianum
30