HÄR - Slagproffset

Del VIII Appendix
Bild 308: Fabrice Santoros
backhandslag
Finns det någon tennisteoretiker i
Sverige som kan analysera Fabrice
Santores skagteknik?
Tennisteknik omfattar
företeelser, som kan
testas deduktivt. Det
innebär att man först
formulerar antaganden
– hypoteser – om hur
ett slag bör utföras och
sedan testar hypoteserna
på tennisbanan genom att
studera skickliga spelare.
Om man formulerar en
mängd begrepp utifrån
termer, så kan begreppen
sammanfogas till en teori
över effektiv slagteknik.
Bernt Lundahl har
förklarat hur en effektiv
serve utförs. Han använde
termer och begrepp till en
teori, vars empiriska stöd
återfinns hos servare som
Pete Sampras och Venus
Williams.
i förordet) beror kanske till viss del på frånvaron av väl definierade
och allmänt accepterade begrepp.
Författarens påstående om att dagens elitspelare endast står
med stängd (sluten) fotställning i vissa backhandslag väcker vissa
betänkligheter inte bara vad gäller bokens kunskapsbas utan även
om spelarnas insikter. Ett slag startar från axeln och slagrörelsen
fortskrider via över- och underarmen till handleden och racketen.
Nyckelordet är SLAGAXELN. Den ska röra sig mot bollen till träffen.
Öppen fotställning i forehand underlättar denna rörelse. Det är inte
fallet i backhand, där slagaxeln med öppen fotställning vid framåtsvingens
start direkt avviker från slagriktningen. Bernt Lundahl
har elegant formulerat lösningen på detta problem (se kapitel 13).
Man bör därför stå med sluten fotställning i enhandsbackhand för
att slagaxelns rörelse ska bidra till en idealisk träff. Det gäller även
i 2-h-b, om man använder högern mer än vänstern.
Den mängd av olika slag, som presenteras i boken med färgglada
bilder över slag med kända spelare i aktion, är visserligen
trevliga och stimulerande. Men de kan tyda på ett s.k. induktivt
angreppssätt, vilket innebär att man från enskilda fall formulerar
allmängiltiga slutsatser eller principer. Det behöver visserligen inte
vara fallet med boken, men eftersom problemlösningarna saknar
stöd i bekräftelser av relevanta hypoteser, så gäller det att vara kritisk
mot slutsatserna.
Jag vill med följande lilla utvikning endast antyda att begrepp
som förefaller helt självklara, kan vara fel. Vad innebär det att
slå till bollen med forehand resp. backhand? Avser vi den sida av
kroppen, där bollen träffas eller avser vi den sida av handen som
styr racket mot bollen? Frågan hade nog uppfattats som snurrig
för 25 år sedan. Men nu är den berättigad, när så många spelare
slår tvåhänders backhand (jag tycket att benämningen är bättre
svenska än tvåhandsbackhand). När högerhänta spelare slår med två
händer på skaftet på kroppens vänstra sida, slår de då en tvåhänders
forehand eller en tvåhänders backhand? Hur utförs slaget med två
händer på skaftet på kroppens högra sida och vad kallas slaget i så
fall? Hur slår t.ex. bollgeniet Fabrice Santoro sina grundslag?
Vad menas med en bakåtsving? Man avsåg kanske förr att racketspetsen
var riktad bakåt. Det är fortfarande vanligt, men inte längre
lika självklart. Många spelare utför bakåtsvingen genom att skjuta
tillbaka armbågen med racket framför handleden (stötposition)
och slår sedan utefter en cirkulär bana utan att de stannar racketen
med racketbladet riktat bakåt.
Författaren visar på sidan 16 en skiss över ett grundslag och anger
att rörelsen uppifrån sett är 360º. Varför är slagrörelsen så lång? Träf-
442 - Appendix 4 Svenska Tennisförbundets bok om tennisteknik