Om inbrottslarm - Svensk Försäkring

November 2003
Teknisk information
Om inbrottslarm
En infoskrift från Sveriges Försäkringsförbund
Sveriges Försäkringsförbund är en branschorganisation för de privata försäkringsbolagen.
Förbundet ger ut rekommendationer avseende olika säkerhetsanordningar som
kan ha betydelse i försäkringssammanhang. Avsikten är att lägga fast kvalitets- och
säkerhetsnivåer som de försäkringsbolag som så önskar kan referera till i sina villkor
för olika försäkringsavtal.
Försäkringsförbundets rekommendationer för inbrottslarmanläggningar finns i FTR
130. Där anges de olika krav som rekommenderas gälla för en försäkringsanläggning,
d.v.s. en anläggning som är villkorad i ett försäkringsavtal. Rekommendationerna
hänvisar i de tekniska delarna till regelverk som ges ut av Svenska Stöldskyddsföreningen
(SSF). Dessa sammanfattas i det följande.
1

SSFs regelverk
i sammanfattning
Regelverken är uppdelade i fyra delar:
SSF 130 Regler/Projektering och
installation av inbrottslarmanläggning
SSF 1014 Norm/Materiel - inbrottslarmanläggning
SSF 1015 Norm/Anläggarfirma -
inbrottslarmanläggning
SSF 1016 Norm/Behörig ingenjör -
inbrottslarmanläggning
SSF 130 gäller för fast installerade, trådbundna
inbrottslarmanläggningar inomhus i bostäder,
affärer, lager, industrier m.m. Anläggningar kan
enligt reglerna utföras i tre olika larmklasser
(1-3), där kraven i larmklass 1 är lägst.
Anläggningarna ska vara anslutna till en larmmottagningscentral
som uppfyller kraven i SSF
136. För larmöverföring gäller de kommunikationssätt
som beskrivs i särskilt regelverk.
Regelverket beskriver övervakad trådbunden
och trådlös överföring.
Reglerna vänder sig i första hand till anläggarfirmor
som ska projektera och installera
inbrottslarmanläggningar. Även en anläggningsinnehavare
har nytta av reglerna, t.ex. i samband
med upphandling eller drift. Med anläggningsinnehavare
menas här en anläggningsägare eller
en brukare.
Informationen begränsas till att beskriva vidstående
metoder för provning, klassificering och
certifiering. De bedöms vara de vanligaste för
brandskyddande förvaringsenheter i Sverige.
SSF 1014 innehåller krav och provningsmetoder
för inbrottslarmmateriel. Den vänder sig i första
hand till leverantörer och tillverkare.
SSF 1015 omfattar krav på och klassindelning av
firmor som installerar inbrottslarmanläggningar.
Kraven avser firman, firmans personal, lokaler
och kvalitetssystem. En installationsfirma som
uppfyller kraven kallas anläggarfirma.
SSF 1016 omfattar kompetenskrav på person
(behörig ingenjör) avseende grundkunskap, praktisk
erfarenhet och fackkunskap inom inbrottslarmområdet.
Anläggarfirmor enligt SSF 1015
ska ha minst en sådan person.
Olika aktörer, roller
och ansvar
En konsument, d.v.s. en brukare eller en
ägare har ett eget intresse av en larmanläggning
med utgångspunkt från att skydda sin
verksamhet.
En kravställare (t.ex. ett försäkringsbolag)
kan föreskriva en viss produkt eller tjänst i
visst sammanhang, t.ex. som förutsättning för
ett försäkringsavtal.
Försäkringsbolag kan i sina försäkringsvillkor
hänvisa till rekommendationer som givits
ut av Försäkringsförbundet eller en normutgivare.
Försäkringsbolaget kan både höja och
sänka den nivå som förbundet rekommenderat
eller en normutgivare angivit.
Men en kravställare kan också helt enkelt vara
en köpare eller en beställare av en produkt
eller en tjänst, som önskar få vissa egenskaper
uppfyllda i en leverans och därför skriver
en egen kravlista, som anbudsgivarna har att
utgå från.
I FTR 130 finns exempel på avtalstext som kan
tjäna som underlag för försäkringsavtal eller
andra avtal. Den gäller t.ex. anläggningsinnehavarens
skyldigheter och revisionsbesiktning.
En tillverkare framställer en produkt och en
leverantör tillhandahåller en produkt eller en
tjänst på en marknad.
Ett krav på en produkt eller en tjänst har
utarbetats av kravställaren. Denna kan (men
behöver inte) vara samma person som konsumenten.
Kraven kan i stället vara formulerade
i ett fristående oberoende dokument
(t.ex. standard eller norm) som en normutgivare
(t.ex. SSF) publicerat.
Ett prövningsorgan (certifierare) verifierar
genom ett intyg eller certifikat att produkten
eller tjänsten uppfyller ställda krav.
2

Hur kan jag få olika krav och nivåer verifierade?
I ett försäkringsbolags villkor eller försäkringsbrev
eller i samband med en upphandling
mellan andra parter kan det finnas krav på
tredjepartsintygande att en produkt eller tjänst
uppfyller ställda krav.
Genom en certifierare (certifieringsorgan) kan
då överensstämmelse med dessa krav verifieras
genom ett certifikat eller ett intyg, baserat på
prövning och provning.
Provning sker i laboratorium och resulterar i en
rapport över vilka egenskaper ett provat föremål
visat sig ha.
Prövning sker hos ett prövningsorgan som
jämför egenskaperna enligt provningsrapporten
med egenskaperna enligt en viss norm. Om
normen är uppfylld ufärdas ett intyg (certifikat).
Ett certifikat eller intyg från ett certifieringsorgan
innebär en trygghet i fråga om att kraven
är uppfyllda. I dag då produkter och tjänster
många gånger är komplicerade och omfattande
är det ofta en nödvändighet.
Certifikat kan erhållas för t.ex.
inbrottslarmmateriel
anläggarfirmor
behöriga ingenjörer
larmcentraler.
Marknadens aktörer söker i regel frivilligt certifiering
som ett konkurrensmedel.
Försäkringsförbundet har lagt som en förutsättning
för sina rekommendationer att det finns certifikat
enligt angivna normer. Det finns numera
certifierade firmor, produkter och tjänster att
tillgå. Normalt bör det inte finnas någon anledning
för en konsument att hålla till godo med
mindre.
3

Bör en inbrottslarmanläggning dokumenteras?
Det är av stor vikt att anläggningsdokumentation
upprättas för en inbrottslarmanläggning. SSF
130 ”Projektering och installation av inbrottslarmanläggning”
anger detta som ett krav för att en
inbrottslarmanläggning ska uppfylla reglerna.
Syftet med anläggningsdokumentation är att ge
en anläggningsinnehavare och ett försäkringsbolag
en klar beskrivning av anläggningen.
För försäkringsbolaget innebär en enhetlig och
strukturerad anläggningsdokumentation ett
nödvändigt underlag vid den riskbedömning
som görs när försäkring tecknas.
För anläggningsinnehavaren blir det enklare att
verifiera en inbrottslarmanläggnings omfattning
och utförande och dessutom underlättas service
och underhåll.
För anläggarfirman innebär en tydlig dokumentation
att kundvärdet ökar, service kan planeras
och utföras snabbare, ingående materiel lätt kan
identifieras, utökning eller andra förändringar
i anläggningen underlättas och felsökning i
anläggningen förenklas.
Dokumentation kan vara:
Anläggarintyg som ger en anläggningsinnehavare,
ett försäkringsbolag eller en besiktningsman
information om anläggningens omfattning
och utförande (SSF 1031).
Ritningar och registrering: installationsritningar,
relationsritningar som utvisar ledningsnät
och placering av samtliga ingående enheter,
orienteringsritningar som ger utryckningspersonal
information om platsen för utlöst larm,
registreringshandlingar för ledningsnät som
visar ledningsnätets kopplingspunkter.
Beräkningar för att ge underlag för att dimensionera
anläggningens reservkraft.
Specifikationer över i larmanläggningen ingående
materiel för att underlätta vid service och
förändring.
Skötselinstruktion för att ge anvisningar om
skötsel och handhavande.
Underhållsinstruktion för att ge anvisningar
om förebyggande underhåll och felavhjälpande
åtgärder.
Kontrolljournal för att dokumentera händelser
i larmanläggningen.
Enligt FTR 130 ska en anläggarfirma till anläggningsinnehavaren
överlämna anläggningsdokumentation
omfattande:
anläggarintyg enligt SSF 1031
orienteringsritningar
anvisningar om åtgärder vid utlöst larm, sabotage
eller felsignaler
skötselinstruktion och underhållsföreskrifter
kontrolljournal.
Förvaring av anläggningsdokumentation
I SSFs norm ”Anläggarfirma - inbrottslarmanläggning”,
SSF 1015 anges krav på förvaring
av anläggningsdokumentation. Förvaringskravet
hos anläggarfirman är i första hand till för
att anläggningsdokumentation inte ska komma
i orätta händer och därigenom bli till en risk för
anläggarfirmans kunder.
Anläggningsdokumentation ska förvaras i säkerhetsskåp
som lägst uppfyller fordringarna enligt
svensk standard, SS 3492. Skåpet ska förses med
larmtekniskt punktskydd.
En anläggningsinnehavare rekommenderas
att förvara dokumentationen på samma sätt
som anläggarfirman ska göra.
4