Dialog1501

AKTUELLT | DIALOG
Att bara finnas där
Deras egna barn är vuxna sedan länge. De skulle kunna ägna sig åt varandra och resa runt med
husbilen. Men i Monika och Birger Sjöstens hem har det alltid funnits plats för nya barn. Andras
barn. I trettio års tid har de varit familjehem och öppnat sin dörr för barn som behöver en trygg och
fast punkt i tillvaron.
TEXT CLAES LUNDKVIST FOTO GÖRAN BILLESON
Otto har bott hos Birger och Monika Sjöstedt i fem år och trivs bra. Han är myndig nu, men bor kvar som
inneboende tillsammans med två andra killar, som har Birger och Monica som familjehemsföräldrar.
Familjehemsföräldrar
– Det är ju killarna i huset som håller
mig och Birger unga. Utan dem hade vi
varit antika utan någon koll på vad som
händer i samhället, skrattar Monika vid
köksbordet.
Hon syftar på de tre spelintresserade
killar som för tillfället bor i villan
och som fixar mycket av det tekniska
hemma; inställningar på dator, surfplatta,
teven och annat.
Både Monika och Birger har fyllt 65
år och lite till. Birger jobbar fortfarande
i sonens lackeringsfirma och det gör
även tjugoårige Otto, som är en av de
tre killarna i huset. Otto flyttade in när
han var sexton och har blivit kvar som
inneboende sedan han blev myndig.
Han betalar hyra numera, men ska
snart flytta ihop med sin flickvän i en
egen lägenhet.
– Vi har alltid haft fina killar, säger
Birger och knackar Otto lätt i sidan
med näven.
Monika beskriver sig och Birger som
spontana personer. Monika är dessutom
mycket pratsam och historierna strömmar
ur henne, medan Birger gör en del
inpass.
Monikas och Birgers historia som
familjehem startar i början av 1980-
talet. De hade egna barn hemma och
kompisar kom och gick. Monika jobbade
dessutom som kommunal dagmamma,
vilket förde ytterligare barn
till huset.
En kvinnas dotter som städade på
lekladan i närheten hade fosterbarn,
som det kallades då. Det fick Monika
att fundera på om inte deras familj
också skulle kunna bli familjehem. De
blev överens om att erbjuda sig hos
kommunen. De första barnen kom inte
omedelbart, men efter något år blev det
aktuellt och då gick det desto fortare
och med bara några dagars varsel hade
de en ny familjemedlem.
Gick med plastkassar
De nya familjemedlemmarna blev fler.
Monika minns en av de första. Det var
en av den egna dotterns kompisar, som
sov över väldigt ofta. Till slut undrade
Monika varför och kom på hur det låg
till.
– Den här tjejen på femton år gick alltid
omkring med en kasse med kläder
och sov över hos olika kompisar, mest
hemma hos oss. Det hade pågått i flera
månader. Hon kunde inte bo hos sin
mamma. Hon levde utan eget boende
ett helt år, säger Monika.
Flickan hade så att säga passerat
under skolans och myndigheternas
radar. Efter kontakt med socialkontoret
blev nu Monikas och Birgers hem hennes
familjehem i fyra år.
Förutom att vara familjehem var de
även stödfamilj, som tog emot barn
tillfälligt under helger. De hade även
sommarbarn från Stockholm.
Ryggbesvär och flytt till lägenhet
gjorde dock att de hade några års uppehåll
som familjehem, men de spontana
infallen förde dem tillbaka dit. Den nu
vuxna sonen skulle sälja sitt hus, men
spekulanten hoppade av. Monika och
Birger som hjälpt till med städningen
fick en ingivelse att flytta in och gjorde
så. De köpte sonens hus, med fler rum
än de själva behövde.
Snart hade nya barn och ungdomar
flyttat in. Några kom bara att bo där ett
par år, medan andra stannade längre.
Den äldsta killen har bott hos oss i nio
år. Under åren har nio barn haft sitt
hem hos dem.
Vantrivdes på landet
Otto har bott i familjehem hela sitt
liv. Det fanns missbruk och psykisk
sjukdom i föräldrahemmet. Han och
hans bror omhändertogs när de var två
respektive fyra år. Tyvärr trivdes han
inte så bra i några familjehem. Han och
brodern tvingades flytta från Linköping
ut på landsbygden i andra kommuner.
De kände sig isolerade och fick ingen
bra kontakt med sina familjehemsföräldrar.
Otto var i tonåren på väg in i fel
sällskap.
– Jag trivs bra hos Monika och Birger.
De är som… vanliga vuxna. Och det är
ju viktigt att man trivs med de man har
runt omkring sig, både kompisar och
vuxna.
Umgänget med de två andra killarna
i huset fungerar bra. De har integritet.
– Det är viktigt att ha det och att ha
sitt, säger Otto, som till exempel inte
går in på någons rum utan att fråga
först.
– Det är aldrig något bråk. Det var
nog mer bråk mellan våra egna barn
när de bodde hemma, säger Birger.
Otto har tagit körkort och kan nu
hjälpa till med att skjutsa en av sina
yngre familjehemskompisar. De har till
exempel varit ute och handlat kläder
tillsammans. Han har blivit lite förebild,
tycker Monika.
Hur som helst är Otto på väg ut i
livet, med flickvän, jobb, bostad och
körkort. Kanske måste han studera igen,
eftersom hans gymnasieval inte blev
det rätta. Han har även regelbunden
kontakt med sin egen mamma.
Även för familjehemmet är det viktigt
att ha en bra kontakt till barnens
släktingar, det är föräldrar, syskon, moroch
farföräldrar och andra personer
som står nära, säger Monika:
– Det är viktigt att ungdomarna ser
att det fungerar bra mellan oss, så att
det blir naturliga träffar när vi ses.
Monika och Birger kan med tillfredsställelse
se att det har gått bra för de
flesta av ”sina” barn.
– Jag har inga metoder. Jag bara är
mig själv, säger Monika. Jag är en glad
och spontan person, som tycker om
människor.
Att de har blivit äldre ser inte Birger
som något problem:
– Man har ett annat tålamod nu och
mer tid än när vi hade egna barn. Jag
var nog lite tjurigare då som pappa,
man tar nog saker med mer ro nu, säger
Birger.
Tycka om människor
Monika och Birger tycker att det har
berikat dem att vara familjehem.
Monika har även fått lära känna sig
själv, att inte var för på och framåt,
utan att backa tillbaka ibland. De är
överens om att man måste tycka om
människor och kunna vara flexibel.
– Vi har gått två ”Tonårs COPE”, en
föräldrautbildning om struliga tonåringar.
Den har hjälpt oss mycket när
det var lite jobbigt.
De deltar också sex gånger per år på
familjehemsträffar med andra familjehem
med stöd av två socialsekreterare.
De tycker att det är skönt att få prata av
sig och få lite tips hur man ska hantera
olika situationer som kan uppstå. Framförallt
är det roligt att träffa likasinnade
under trevliga former.
– Det är inget kortsiktigt åtagande.
Det går ju inte att kasta ut ungdomen
om det blir problem. Då får man ta en
dag i taget och till slut blir det bättre,
säger Monika.
!
Vill du veta mer
om att vara familjehem?
Har du tid, engagemang och
plats att ta emot ett barn
eller ungdom som behöver
trygghet och stöd? Du kan
läsa mer om vad det innebär
att vara familjehem på
linkoping.se/blifamiljehem
Du kan också ringa till våra
familjehemskonsultenter på
telefon 013-20 66 00.
20 | DIALOG | 01 | 15 | linkoping.se linkoping.se | 01 | 15 | DIALOG | 21