Untitled - Personligt ombud

Han är sjukskriven, men eftersom han inte tidigare har haft SGI 4 ,
är han inte berättigad till sjukpenning. Han söker inte heller kontakt
med socialförvaltningen för att erhålla ekonomiskt bistånd.
Tanken har inte ens föresvävat honom eller hans familj. Han försörjs
nu av föräldrarna. På dagarna blir han liggande på sin obäddade
säng. På nätterna hörs märkliga ljud från hans rum, men
ingen vågar sig in i rummet, eftersom Christian kan vara mycket
otrevlig och aggressiv. Familjen ser honom endast när han går ut
till köket för att hämta mat eller mjölk. Han tar sin medicin bara
ibland. Han har nu ganska svåra sjukdomssymtom. Han är misstänksam
mot alla och skräckslagen inför att träffa främmande
personer. Han blir allt tyngre och totalt passiv.
I Christians inre är det dock allt annat än lugnt. Han är i ständigt
kontakt med imaginära uppdragsgivare och befälhavare som anklagar
honom för att han inte gör något åt den stundande katastrofen.
De baktalar hans familj och uppmanar honom att göra slut
med dem. Han ser faror överallt och rösterna hotar honom till
livet, eller uppmanar honom att ta sitt liv. De kritiserar varje rörelse
han gör, varje försök till kommunikation med omvärlden. Medicinen
hindrar honom att gå från tanke till handling, men det hänger
på en skör tråd.
Han träffar sin läkare som uppmanar honom att ta medicin och
pratar med honom om att han behöver ha någonting att göra om
dagarna. ”Det är inte bra att ligga i sängen hela dagen Christian”
men Christian hör honom knappt i det ständiga brus av röster som
omger honom. Men han lyckas nicka eller skaka på huvudet på
rätta ställen och doktorn, förklarar att det kommer att ta tid. Han
skriver även en remiss till öppenvården, men kontakten stupar på
Christians totala passivitet.
Det som varit tänkt att ge Christian en sammanhängande vård
och psykiatrisk rehabilitering med olika steg i en vårdkedja visar
sig vara en kedja med brott i praktiskt taget varje länk. Ungefär
som i figur 1.
20