Untitled - Personligt ombud

Det hela blir en stor händelse för den annars så lugna gatan i det
fridfulla villaområdet.
Han får nu diagnosen schizofreni. I flera omgångar om några
månader tvångsvårdas han på en sluten psykiatrisk vårdavdelning.
Han skrivs ut och återkommer med tvång men ibland även
frivilligt när modern lyckas övertala honom att söka hjälp. Han
känner de flesta på avdelningen och han tycker att de är snälla
mot honom. Under sina vistelser på avdelningen börjar han ”trivas”
mer och mer med den omhändertagande men kravlösa attityd
som råder. Familjen lever dock i ständigt oro. Under de perioder
då Christian vistas i föräldrahemmet råder det en spänd och
nervös stämning. Mamman är under flera längre perioder sjukskriven.
Hon engagerar sig i anhörigorganisationen IFS. Gräl uppstår
med maken som hon inte tycker tar tillräckligt aktiv del i det
som händer. Han ger ett intryck av att inte riktigt veta hur han ska
göra. Han har börjat klaga över smärtor i magen. Ett besök på
vårdcentralen bekräftar att han har fått magkatarr.
Mamman ställer allt mer desperata krav på psykiatrin om att
något måste göras. Men hon möts kallsinnigt, ibland respektlöst.
Man både antyder, och säger ibland rent ut, att en del av Christians
problem kanske beror på hans upplevelser i barndomen. Det
är med andra ord delvis mammans fel. Hon skuldbeläggs hårt,
känner skam. Mamman och pappan har nu brottats med Christian
och hans sjukdom i mer än fem år. Det sliter hårt både på deras
äktenskap och relationen till Christians systrar.
1990: Christian 27 år
Under de gångna åren har Christian blivit utsatt för s.k. svängdörrspsykiatri.
Han blir akut sjuk, kommer in på en avdelning, vistas
där några månader, får en hästdos medicin som gör honom
omtöcknad och bedövad. Han skrivs ut, får inget stöd i det dagliga
livet, eller rättare sagt, avsäger sig kontakten med öppenvårdsskötarna
eller helt enkelt struntar i dem. Han har få saker att ta sig
för dagtid, börjar missköta sin medicinering och blir på nytt akut
sjuk. Få eller inga kontakter sker mellan psykiatri och kommunen.
Ungefär som i figur 2.
22