Kust och historia i Skåne - Regionmuseet Kristianstad

2007:33
Kust och historia i Skåne
– En förstudie med naturperspektiv
Åsa Jakobsson
Regionmuseet
Kristianstad
Landsantikvarien i Skåne

Rapport 2007:33
Kust och historia i Skåne
– En förstudie med naturperspektiv
Åsa Jakobsson

Regionmuseet Kristianstad
Landsantikvarien i Skåne
Kristianstad
Box 134, Stora Torg
291 22 Kristianstad
Tel 044 – 13 58 00 vx, Fax 044 – 21 49 02
Lund
Box 153, St Larsomr. Byggnad 10
221 00 Lund
Tel 046 – 15 97 80 vx, Fax 046 – 15 80 39
www.regionmuseet.m.se
© 2007 Regionmuseet Kristianstad / Landsantikvarien i Skåne
Rapport 2007:33
ISSN 1651-0933
Omslagsfoto: Detalj ur karta över byn Önnerups mark vid kusten, Fjelie socken, 1798. Tångansamling
utmed kusten vid Önnerup 2006, Lomma kommun
Kartor ur allmänt kartmaterial, © Lantmäteriverket, Gävle. Dnr 507-99-502.

Innehåll
Sammanfattning 5
Konkreta resultat 6
Kust och historia i Skåne 7
Integrering av natur- och kulturmiljövärden 7
Genomförande 8
Markanvändning enligt kartor 1680-1934 8
Markanvändning och hävd år 2006 10
Inventeringar med biologisk inriktning 10
Skyddade samt speciellt utpekade områden 10
Resultat och analys 11
Historisk markanvändning 11
Markanvändning och hävd år 2006 14
Inventeringar med biologisk inriktning 16
Skyddade samt speciellt utpekade områden 17
Utvärdering 19
Källkritik 19
Informationsspridning 20
Har projektets syfte och målsättning kunnat nås? 21
Ekonomi 22
Bilagor 23

Skåne med sina 16 kustkommuner (röda linjer) och drygt 80 kustsocknar (svarta linjer) markerade.

Kust och historia
Sammanfattning
”Kust och Historia” är ett pilotprojekt för att skapa förutsättningar för en inventering
av den skånska kusten ur ett kulturlandskapsperspektiv. Syftet är att det
kunskapsunderlag som inventeringen utgör kommer att bidra till bevarande av
natur- och kulturmiljöer i kusttrakterna; områden som är under stark förändring
genom omstrukturering av landskapets resurser. Hösten 2005 beviljade Region
Skånes medel ur Miljövårdsfonden till en förstudie om kustens naturvärden, vilket
är en del av projektet. Med utgångspunkten att strandmarkernas biologiska
värden till stor del är ett resultat av människans hävd består studien huvudsakligen
av en omfattande genomgång av markanvändningen utmed Skånes kust under
tidsperioden 1680-1935 och en jämförelse med 2006 års markanvändning
inom samma område. Därtill har markhistoriska studier gjorts av de kustytor som
ingår i Äng- och betesmarksinventeringen från 2004 samt av vissa riksintresseområden
för att se om markhistorien har spelat någon avgörande roll för deras utnämning
som särskilt värdefulla.
Studierna av det äldsta kartmaterialet återger en komplex bild av markanvändningen
utmed kusten som i mångt och mycket berott på de naturförutsättningar
som finns på varje geografisk plats och inom varje enskild bygräns. Beteshävd
är troligen det markbruk som har längst kontinuitet i kustlandskapet, vilket
avspeglas i det äldsta kartmaterialet inte minst i form av en stor andel areal jämfört
med övriga markanvändningstyper. Vid tiden för häradskartan, tidigt 1900-
tal, hade den gemensamma fäladsmarken i flertalet byar delats upp i ett stort antal
enskilda stycken som en följd av laga skiftesreformen. En del av dem blev istället
till åkermark, vilken var den marktyp som vid denna tid ökade i omfattning i Skåne.
Arealen betesmark var trots detta ändå större än åkermarken utmed kusten
vilket inte följde samma utveckling som markbruksförändringarna i övriga Skåne.
Vid undersökningarna av hur kusten används idag ser det ut som om åkerarealen
har gått tillbaka och minskar liksom den sammanlagda ytan ängsmark, som redan
såg ut att ha minskat vid häradskartans tillkomst. Betesmarken däremot har ökat
med två procentenheter.
Resultatet av jämförelserna mellan markanvändningen vid de olika tidsperioderna
ger en tydlig bild av att den traditionella hävden av kusten är försvinnande
till förmån för andra typer av markanvändning. Detta trots att betsmarksarealen
har ökat något utmed kusten. Nu handlar det inte längre om att betesmarker och
ängar omvandlas till åkermark utan det är med stor sannolikhet den ökade bebyggelsen
vid kusten som står för den stora förändringen. Andelen ”övrig mark”
har ökat konstant, vilket går att utläsa ur de framarbetade kartskikten De arter
som sedan länge haft sin livsmiljö i kustzonen måste anpassa sig ännu mer än
tidigare, flytta till lämpligare miljö i den mån det går eller riskera att försvinna.
5

Kust och historia
Med de sammanställningar och fakta som tagits fram i denna förstudie finns det
en grund lagd för en djupare förståelse för de förhållanden som skapat Skånekustens
natur- och kulturmiljövärden. Nu behövs en fördjupning på bynivå samtidigt
som kunskapen förmedlas till dem som bor i, lägger kommunala planer för eller
på annat sätt använder eller påverkar kustlandskapet. Kunskap skapar intresse och
engagemang samt förhoppningsvis en vilja att bruka kustlandskapet på ett hållbart
sätt så att de som kommer efter oss också kan njuta av en variationsrik och
levande kustmiljö i framtiden.
6
Konkreta resultat
• Markanvändningen utmed den Skånska kusten har sammanställts i tre överskådliga
och digitaliserade kartskikt från slutet av 1600-talet fram till och med år 2006
Detta material kan användas som
- kunskapsbas vid en inventering av natur- och kulturmiljöer utmed Skånes kust
- underlag vid framtagande av skötselplaner i kustmiljöer
- ett redskap vid kommunal planering
- ett kunskapsförmedlande material vid kommande utvecklingsarbete i kustbyar
- en översiktkarta som visar på likheter och skillnader mellan olika kuststräckor
• Arealberäkning av markanvändningsfördelningen vid de olika tidsskikten
- Resultatet tydliggör förändringar i vårt sätt att bruka kusten under de senaste 300
åren och med vilken hastighet som detta har ägt rum
• En försöksinventering av kuststräckan Landskrona – Falsterbokanalen med avseende
på både kulturlämningar och naturvärden
- 252 nya forn- eller kulturlämningar har registrerats tillsammans med uppgifter om
markslag och hävdtillstånd, vilket ger nya perspektiv på kustens värden
- Testinventeringen visar på ett nytt sätt att samordna natur- och kulturmiljöinventeringar
där en vinst är att sambandet mellan naturvärden och kultur- och fornlämningar
kan förtydligas för att få en mer enhetlig miljösyn på kustområdet
• Vår kunskap om Skånes kust, dess historia och inneboende värden har ökat
- En mängd geografiska fakta som tidigare inte har förenats och åskådliggjorts tillsammans
i en helhetsbild finns nu samlad och tillgänglig för fortsatt arbete med att
bevara och utveckla kustens värden
• Samband mellan markhistoria och särskilt uppmärksammade områden har studerats.
- Resultatet visar att sambanden mellan höga natur- och kulturmiljövärden och markhistorien
är otydliga

Kust och historia
- Samtidigt kan studier av kustens markanvändningshistoria med stor sannolikhet bidra
till att återfinna intressanta områden med höga värden som förbisetts i fältinventeringar
som görs utan en genomgång av av kulturhistoriska källmaterial
Kust och historia i Skåne
”Kust och Historia” är ett pilotprojekt för att skapa förutsättningar för en inventering
av den skånska kusten. Syftet är att det kunskapsunderlag som inventeringen
utgör i förlängningen kommer att bidra till bevarande av natur- och kulturmiljöer
i kusttrakterna; områden som är under stark förändring genom bebyggelse
och annan omstrukturering av landskapets resurser. I november 2005 ansökte
Regionmuseet om medel från Region Skånes miljövårdsfond som en del i genomförandet
av en förstudie. Medel beviljades till den del av projektet som avser ett
naturvärdesperspektiv på kustens kulturmiljöer. Förstudien förväntades ge svar
på vilka förändringar som skett över tid och rum samt hur mycket av den traditionella
hävden av kustnära marker som återstår.
Integrering av natur- och kulturmiljövärden
I Skåne finns det ingen mark som är orörd av mänsklig hand och en stor del av
kustens biologiska värden har skapats genom människans markbruk sedan den
senaste istidens slut. Varhelst människan drog fram formades nya ekologiska
ordningar där växter och djur trängdes undan eller fick anpassa sig till aktuell
markhävd såsom torvskärning, svedjebruk, uppodling, bete, slåtter och lövtäkt.
Från slutet av 1600-talet och framåt finns detaljerade kartor över omkring 210
byar som funnits utmed den skånska kusten. Därutöver finns ett trettiotal byar
längre in i landet som förfogat över kustmark på ett eller annat sätt. Kartorna
visar att markanvändningen var småskalig och variationsrik vilket gav möjligheter
till livsutrymmen för en mängd arter.
Människans användning av landskapet fortgår ständigt och även om dagens
landskap har förlorat en stor del av sin småskaliga struktur finns ännu många spår
av gångna tiders markbruk. En rad arter har förlorats under tiden medan vissa
hävdberoende växter och djur fortfarande håller sig fast vid resterande livsmiljöer.
Fortfarande finns natur- och kulturmiljöer som är väl värda att slå vakt om på
bred front. För att kunna bevara och utveckla dessa värden är det inte tillräckligt
att enbart se till landskapets naturvärden i sig, utan att undersöka dess markhistoria.
Natur- och kulturmiljö går hand i hand i det skånska landskapet och måste
behandlas tillsammans för att inget skall gå förlorat i onödan. I kust och historia
projektet ses de senaste århundradenas markanvändning därför som en viktig
pusselbit i förståelsen av kustens nutida värden, biologiska som kulturhistoriska.
7

Kust och historia
Genomförande
För att genomföra Kust och historiaprojektet sett ur naturvärdesperspektiv planerades
fyra moment att ingå i arbetet; En genomgång av markanvändningen
utmed Skånes kust under tidsperioden 1680-1935, studier av nutida markanvändning,
granskning av biologiskt inriktade inventeringar och en sammanställning av
skyddade områden i anslutning till kusten. De två sistnämnda momenten har endast
delvis genomförts då medel för projektets fullständiga utförande saknats.
Markanvändning enligt kartor 1680-1934
Det äldsta och relevanta kartmaterialet på Lantmäteriverket i Gävle, som finns
tillgängligt digitalt, studerades först, vilket omfattade 326 kartor över kustbyar
och kuststäder i Skåne, under tidsperioden 1690-1890. Underlaget består av geometriska
kartor från den senare delen av 1600-talet samt skifteskartor från mitten
av 1700 till en bit in på 1900-talet. 15 byar saknar kartor i digital form och finns
därför inte medtagna i studiematerialet. Dessa kan finnas som original eller kopior
i regionala lantmäteriarkiv alternativt i privata arkiv på större gods. Förutom
några byar på Kullahalvön och Bjärehalvön är det framförallt byar på östkusten
som saknar kartritningar. I de två förstnämnda områdena finns kartor som varit
svåra att tyda och markanvändningen är därför oklar. Totalt 24 kartor hör till
denna kategori.
Med det äldre kartmaterialet som utgångspunkt har nya geografiska skikt
med tillhörande databas skapats och hanterats i GIS-programvaran Arcview. Dessa
skikt redovisar markanvändningen utmed kusten, i ett stråk av varierande
bredd, från strandlinjen och in mot land. I första hand användes de äldsta kartorna,
det vill säga geometriska kartor följt av storskifteskartor, eftersom det landskap
som dessa avbildar var relativt oföränderligt under en längre tidsperiod. När
ovan nämnda kartor saknats har yngre kartor från enskifte och laga skifte använts.
Den skånska rekognosceringskartan (1812-1820) har nyttjats som ett komplement
i tolkningen av en del av de mer svårtydda lantmäterikartorna.
Markanvändningen är av fem slag: 1. utmark/fäladsmark. 2. odlad mark
(inägomark) såsom åker eller äng. 3. enbart betesmark. 4. enbart äng (källmaterialet
redovisar inte alltid, eller är svårtolkat, om de legat på inäga eller i utmark) 5.
övrig mark, vilken kan vara allt från fiskelägen eller annan bebyggelse till trädbevuxna
ytor och obrukbar mark. Byar där kartor saknas eller där markanvändningen
inte har kunnat tydas har angivits som ”karta saknas” eller ”oklar mark”.
Efter studien av de äldsta kartorna och framtagandet av ett unikt GIS-skikt över
Skånekustens markanvändning startade arbetet med häradsekonomiska kartan,
den så kallade häradskartan över gamla Kristianstads och Malmöhus län.
8

Kust och historia
Denna karta över Örja by 1761 i Örja socken alldeles utanför Landskrona är en av de äldre lantmäterikartor som studerats
i projektet för att kunna överföras till ett digitalt skikt över markanvändningen utmed Skånes kust.
Den upprättades av Hushållningssällskapet under åren 1910-1934, med start i
Malmöhus län 1910. För att kunna arbeta digitalt med dessa koordinatsattes (rektifierades)
de 62 kartblad som berör kusten och ett nytt geografiskt rutnätssystem
skapades då detta inte funnits tidigare. Därefter kunde nya skikt och en databas
över markanvändningen, vid tiden för häradskartans upprättande, tas fram över
ett stråk längs hela Skånes kust från strandlinjen och in mot land. Dessa koncentrerades
till de tre markslagen åker, äng och betesmark. Åkermarker med markeringen
att de huvudsakligen användes som betesmark har räknats som åker.
För att få en jämförbar yta för beräkning av areal och andel markanvändningstyp
vid de olika tidsperioderna skapades en buffertzon på 100 meter från
den linje där hav möter land vid tiden för häradskartan. Då kustlinjen vid 1900-
talets början skiljer sig markant från dagens kust på många sträckor fick en ny
kustlinje ritas som stämmer med häradskartan. Vid samtliga beräkningar av arealer
har denna linje sedan använts för att få en enhetlig jämförelseyta i alla tidsskikt.
Buffertzonen (i följande text kallad kustzonen), som omfattar samma yta
som det generella strandskyddet, har använts för beräkningar vid samtliga tidsperioder.
En annan geografisk skillnad vid tiden för häradskartan är att gränsen
mellan Skåne och Halland gick mellan socknarna Båstad och Östra Karup och
inte i den norra sockengränsen av Östra Karup socken som idag. Markanvändningen
i Östra Karup socken har därför inte studerats på de äldre kartorna.
9

Kust och historia
Markanvändning och hävd år 2006
Den nutida markanvändningen har studerats på två sätt; dels genom en översiktlig
markhävdskartering i fält på sträckan Landskrona – Falsterbokanalen 2006 och
dels genom information om 2006-års ansökningar om stöd till jordbruket.
Fakta om den nutida markanvändningen utmed kusten tillhandahölls av Länsstyrelsen
i Skåne län i form av ett GIS-skikt från 2006 över mark där jordbrukare i
Skåne ansökt om arealstöd för åkermark och miljöstöd för betesmark eller slåtteräng.
Öar utanför fastlandet ingick inte i materialet och alla jämförelser med
äldre tiders markanvändning på dessa platser har därför strukits.
När de tre tidsperiodernas kartmaterial samlats i GIS-skikt kunde de jämföras
med varandra för att se vilka förändringar som skett med markens användning
utmed Skånes kust från slutet av 1600-talet fram till början av 2000-talet. Resultaten
redovisas delvis platsspecifikt och delvis procentuellt.
Inventeringar med biologisk inriktning
Som ett led i att dokumentera, uppmärksamma och bevara hävdberoende arter i
landet har två rikstäckande inventeringar av värdefulla ängs- och naturbetesmarker
genomförts av Länsstyrelsen med start 1986. Den första kallades ängs- och
hagmarksinventeringen och stod klar 1993, den andra med namnet ängs- och
betesmarksinventeringen avslutades 2004. Inom kust och historia projektet har
samtliga kustnära områden som upptagits i 2004-års ängs- och betesmarksinventering
studerats och sammanställts. Markanvändningshistoriken på dessa marker
är förstås intressant. Följande frågeställningar har studerats: Hur länge har områdena
använts som betesmark eller slåtteräng? Finnas det marker bland dessa som
har plöjts och odlats på 1900-talet? Kan kulturhistoriskt källmaterial, som till exempel
lantmäterikartor, användas för att hitta intressanta marker? GIS-materialet
till studien har hämtats från Länsstyrelsen i Skåne län i samband med tidigare
projekt och för mer ingående informationssökning har en databas vid namn
TUVA använts, som finns tillgänglig på Jordbruksverkets hemsida. Fördjupade
studier av de biologiska inventeringar som berört kusten fram till idag kan vara
intressanta vid en fortsättning av projektet.
Skyddade samt speciellt utpekade områden
Sedan människans medvetande väckts om att många arter och miljöer är känsliga
och riskerar att försvinna om inget görs har olika sätt att värna om dessa tillkommit.
Därför finns det idag en rad verktyg att ta till för att freda särskilt intressanta
marker från alltför hög grad av mänsklig påverkan.
10

Kust och historia
Hästar på bete vid Tostebergakusten i nordöstra Skåne, Kristianstads kommun.
Nationalpark, naturminne, naturreservat och strandskyddsområde är några av de
tidiga skyddsformerna, exempel på andra som tillkommit på senare tid är, biotopskyddsområde,
Natura 2000-område och kulturreservat. Skydd av naturen finns
reglerat i Miljöbalken sedan 1999.
I förstudien har vår ambition varit att göra en studie av markanvändningshistoriken
i dessa områden för att undersöka vilken bakgrund som har lett fram till dagens
värden. En annan fråga som studien tänkt att omfatta är om det finns marker
bland de skyddade områdena som har en kontinuerlig hävd utmed kusten från
de första kartorna fram till idag som inte har uppmärksammats? Uppgifterna
hämtades från Länsstyrelsen i Skåne län men också direkt ur Miljöbalkens 4 kap.
Resultat och analys
Historisk markanvändning
Beteshävd är troligen det markbruk som har längst kontinuitet i kustlandskapet,
vilket avspeglas i det äldsta kartmaterialet. Kartstudien visar att ungefär två femtedelar
av marken närmast den skånska kusten användes som betesmark, utmark
eller fäladsmark. Där gick bybornas tamboskap på gemensamt bete både före och
efter storskiftet ägt rum, det vill säga från slutet av 1600-talet till åtminstone fram
till enskiftets genomförande i början av 1800-talet.
11

Kust och historia
I dessa marker har betesgynnade arter levt och anpassat sig till de förutsättningar
som gräsätarna skapat. Den återkommande störningen som avbetningen innebär
skapar näringsfattiga marker som är livsmiljöer för många arter som ”samsas”
och får plats på små ytor med god ljustillgång. Till varje växt är en rad insekter
knutna som också ”delar” på utrymme och näringstillgång. Betesdjurens existens
och trampet från deras klövar ger också goda chanser till spridning av fröer.
Ju närmare 1900-talet kartorna är ritade desto större andel av utmarken var
uppodlad. Vår nutida tolkning av utmark, med betesbruk som huvudsaklig användning,
är troligen inte samstämmig med hur fäladsmarker brukades i verkligheten.
En stor komplexitet i användandet kan utläsas ur karthandlingarna och
generella antaganden om utmarkens nyttjande kan inte göras för Skånes kust.
Varje by bör ses som en unik plats med egna naturgivna förutsättningar och egna
sätt att nyttja marken.
En karta över Heljarps by i Tofta socken 1790 beskriver fäladsmarken så
här: ”Östre fälad, som till åker och äng är uppodlad, består en del av mylla till ¼ a
½ alns mäktighet med lerbotten och en del av sand med något litet mylla blandad…
Wästre fälad består merendels av sand något ler till ¼ a ½ alns djup matjord”.
Enligt vår kartstudie förefaller sydkusten haft minst andel utmark vid havet,
vilket är en uppgift som bekräftas i litteratur om 1700-talets odlingssystem. Skånes
sydligaste byar brukade generellt sett all mark i tresäde och tamboskapen
hänvisades till bete i den vång som låg i träda för året. Kustmarker i vång och
inäga är dock inget exklusivt för de södra delarna utan kan återfinnas spridda
längs hela Skånekusten, vilket blir tydligt i kartsammanställningen. För byar med
fäladsmarker kan användandet av kustmark till inäga istället bero bättre jordmån
vid kusten än den jord som fanns att tillgå på byns ägor inåt landet.
Ungefär en åttondel av de kustnära ytorna i kartmaterialet anges som ängsmark
eller mer ospecifikt som mark i vång, det vill säga inägomark bestående av
åker och äng. Ängsbrukets tillkomst gynnade framförallt växtarter med sen blomningstid
och frösättning och var länge arealmässigt dominerande över åkerbruket
i hela landet. Åkerbruket, som vid denna tid var en förhållandevis mild behandling
av marken utan konstgödsling och ogräsbekämpning, hade även sina specifika
arter såsom åkerkämpe och de så kallade åkerogräsen. Dessa är i sin tur värdar
för en lång rad insekter, som föder fåglar och andra mindre djur. Hur stor andel
av vångarna utmed kusten som varit åker respektive äng är osäkert då detta inte
alltid har angivits i handlingarna. En generell tumregel gällande andelen äng och
åker inom byarna vid tiden före skiftesreformerna fås dock från det äldre ordspråket
”äng är åkers moder”.
12

Kust och historia
Lantmäterikarta från 1794 över fäladsmarken till byn Ålstorp, Västra Karaby socken. I handlingarna till kartan finns
följande beskrivning: ”Fäladsmarken består av skarp sandmark, ljunglupen, merendels höglänt, med någre kjärr och
sidder samt torvmossar vilka till större delen är uppskurne. Å denna mark äro lyckor som upptagas ungefär vart tjugonde
år och besås med bovete och råg, en del därav kunna sällan eller aldrig upptagas för befarande av flygsanden.
Inhägnaderna som bestå av sandjord äro till åker och äng uppodlade.”
Innebörden av detta var att ängen behövdes för vinterfoder till djuren, vilka bidrog
med gödsel till att sprida på åkern där spannmål och andra grödor kunde
odlas med större framgång. Ungefär fem gånger så mycket äng som åker behövdes
för att näringskedjan skulle vara i balans. Därtill behövdes cirka dubbelt så
mycket betesmark som äng för att föda boskapen under sommarhalvåret. Hur
markfördelningen såg ut mer exakt i byarna var avhängigt om man levde i skog-,
mellan- eller slättbygden.
Den yttersta remsan mot havet runt Skånes kust bestod i många byar av
mark som varken kunnat nyttjas till bete eller odling. Denna strandremsa ingår i
det skikt som kallas ”övrig mark” och upptar knappt en tredjedel av Skånes kust.
Marken benämns i handlingarna som ”oduglig” eller ”otjänlig” och fanns i de
flesta kustbyar men har inte alltid redovisats i kartorna utan ingick ofta som en
del av fäladsmarken. Anteckningar som; ”av flygsand fördärvad” eller ”av tång
överhöljd” finns från flera byar. Uppgifter om tång-, sand- och grustäkt längs
dessa ”odugliga” strandstråk dyker ändå upp här och var i beskrivningarna, så
något har marken ändå givit. På kartor från 1800-talet är en del av den övriga
marken planterad med ”skog”, vilket var ett vanligt sätt att försöka binda sanden
och på så vis förhindra sandflykt.
13

Kust och historia
Fram till tiden för häradskartans upprättande mellan åren 1910-1934 ägde en del
markförändringar rum utmed Skånekusten. Utmarken eller fäladsmarken var inte
längre för allmänt och gemensamt bruk enligt tradition utan delades in i många
mindre ytor som en följd av fördelningen av den gemensamma fäladsmarken till
enskilda ägor vid laga skifte. Detta gav troligen en annorlunda landskapsbild mot
tidigare eftersom nya hägnader och fysiska gränser tillkom. En del av de nya
styckena fortsatte att användas som betesmark. En mindre del av utmarken övergick
till ängsmark. Ängar i inägan verkar delvis ha omvandlats till åker, vilket
tidsmässigt överensstämmer med 1800-talets stora dränerings- och utdikningsverksamhet.
Enligt litteraturkällor ökade andelen åkermark under 1800-talet och troligen
gällde det även för kusten. Detta framkommer dock inte i kartstudierna på grund
av att andelen åker respektive äng inte går att särskilja på de äldsta kartorna. Tidigare
inägomark verkar fortsatt att brukas för odling samtidigt som en uppodling
skett av utmarken. Den största förändringen återfinns på västkusten i gamla
Malmöhus län där betesmarkerna minskade som mest. På Bjärehalvön, som tillhörde
Kristianstads län, verkar det mesta av utmarken dock ha fortsatt att användas
som betesmark.
Procentuellt sett så upptog åkermarken 11 % av kustzonen under tiden för
häradskartan. Andelen mark till betesdjur och slåtterängar var 19 % respektive 2
%, det vill säga ungefär dubbelt så mycket som den uppodlade jorden. All annan
mark upptog sålunda 68 %. Dessa siffror kan jämföras med statistik ur en rapport
från 2002 om lantbruk och lantbrukare i Skåne som verkar innebär att
markanvändningsförändringarna vid kusten inte har följt samma mönster som de
längre in i landet. Denna statistik visar att det fanns ungefär 7,5 gånger mer
åkermark än den sammanlagda betesmarken och ängsmarken i Skåne 1932.
Markanvändning och hävd år 2006
Den översiktliga markhävdskarteringen, utfördes inom den testinventering av
forn- och kulturlämningar som genomfördes tack vare det marknadspolitiska
projektet ”Gröna jobb”, under maj till augusti månad 2006 och bidrog med den
första informationen om den nutida markanvändningen. 252 lämningarna observerades
varav ett trettiotal har direkt anknytning till äldre tiders markbruk. De
utgörs till största delen av hägnadsrester och hägnadssystem samt fossil åkermark.
68 lämningar är värn som ingår i den så kallade Per-Albinlinjen. 21 av de
nyregistrerade kulturhistoriska spåren är båtlänningar, en slags landningsplatser av
varierande ålder för mindre båtar vilka vittnar om den betydelsefulla resurs som
havet utgjort för människan i alla tider.
14

Kust och historia
Del av häradskartan över Malmöhus län 1910-1915, Ålstorp Västra Karaby socken. En stor del av byns utmark var vid denna tid
omvandlad till åkermark, vilket bör ha inneburit en dramatisk förändring av förutsättningarna för områdets växt- och djurliv. De ytor
där markanvändningen inte förändrades och de små rester av förutvarande livsmiljöer såsom träd, vägar och andra gräsbärande ytor fick
fungera som tillflyktsplatser. Senare kan de fungera som betydelsefulla ”naturvärdeskällor” varifrån de undanträngda arterna på nytt kan
sprida sig ut i landskapet om gynnsammare förutsättningar uppstår.
Karteringen åskådliggjorde att ett stort antal lämningar omges av gräsmark eller
sandmark med angränsande gräsmark, varav en större andel hävdas med bete (58
%). En något mindre del, 41 %, av befintliga gräsmarker var utan hävd vid inventeringstillfället
och saknade dessutom spår av betesdjur. 93 av de totalt 252 lämningarna
som observerades omges av annan mark än gräsmark. Vid en jämförelse
av samma ytor på de äldre kartorna ser det ut som om antalet gräsbärande marker
var som högst under tiden före häradskartans tillkomst. Den markskötsel som
noterades vid testinventeringen visade en tendens till en ökning av antalet betade
ytor från tiden för häradskartans upprättande och fram till idag.
När materialet, från Länsstyrelsen i Skåne län, om den nutida markanvändningen
av kusten kom projektet tillhanda var det slutligen dags för den sista jämförelsen
av de markanvändningsförändringar som skett fram till idag.
Resultatet visar att andelen åker och äng närmast havet tenderar ha minskat
på de cirka 70 - 90 år som har passerat sedan häradskartan upprättades. Andelen
betesmark har istället ökat, vilket överensstämmer med resultatet från markhävdskarteringen.
Enligt tidigare nämnda rapport om lantbruk och lantbrukare i
Skåne så minskade åkerarealen i Skåne med drygt 20 % mellan 1934 och 2001.
Samma källa anger att arealen betesmark och äng minskade fram till 1994 för att
därefter öka med knappt 2 % fram till 2001.
15

Kust och historia
Dessa cirkeldiagram visar markfördelningen i kustzonen under de tre jämförda tidsperionerna. Från vänster till höger:
markanvändning enligt äldre lantmäterikartor, häradskartor och enligt uppgifter om jordbruksstöd 2006. Trots att jämförelsen
är ungefärlig på av olika orsaker kan man se en minskning av andelen brukad mark jämfört mot övrig mark. Betesmarken
har ökat fram till idag, vilket kan innebära bättre förutsättningar för kustens hävdberoende arter. Bilaga7
innehåller de arealberäkningar som diagrammen är baserade på.
Uppgifterna från 2006 ger oss information om att 3 % av kustzonen brukas som
åkermark. 22 % är betesmark och endast 1 % används som äng. Resterande mark,
eller övrig mark, inom den studerade kustzonen med 100 meters bredd omfattar
därmed 74 %.
Om man ser till den sammanlagda summan av den mark som idag används
som åker, betesmark och äng på kustnära marker så har denna areal minskat med
ungefär 19 % från början av 1900-talet och fram till idag. För hela Skåne var
minskningen 21 %. Det skulle betyda att marken närmast skånekusten brukas i
en något större grad än mark som ligger längre in i landskapet. Anledningarna till
detta kan vara många. Att människan sedan länge föredragit kustnära marker
framför inlandet är ett välkänt faktum. Kustens klimat bjuder även på lägre temperaturskillnader
mellan dag och natt och jorden är därtill generellt sett bördigare
och mer fördelaktig för odling än mark längre bort från havet.
När det kommer till frågan om hur mycket av den traditionella hävden av
kusttrakterna som återstår kan vi konstatera att det, trots en större andel brukad
mark vid kusten än i inlandet, ser ut att handla om en allt mer decimerad yta.
Inventeringar med biologisk inriktning
Resultatet av genomgången av Ängs- och betesmarksinventeringen från 2004
uppvisar 228 områden inom ett avstånd på 100 m från havet. Samtliga finns med
i 2006 års ansökningar om miljöstöd för betesmarker och slåtterängar utmed kusten,
vilka totalt inbegriper 326 betesmarker och 34 ängar. Det betyder att 2/3 av
det totala antalet ängs- och betesmarker vid kusten har höga natur- och kulturmiljövärden.
Höganäs, Vellinge, Kristianstad och Båstads kommuner har det högsta
antalet dokumenterade kustnära ängs- och betesmarker, vilket kan jämföras med
fakta från kartsammanställningen som visar en stor andel utmarker i dessa trakter.
16

Kust och historia
För Simrishamns kommun, som har näst högst antal ängs- och betesmarker vid
kusten av de 16 kustkommunerna, verkar den historiska markanvändningen varit
mer varierad. Ett antal kartor saknas dock i området vilket försvårar en helhetsbild.
De betesmarker och slåtterängar som inte ingår i äng- och betesmarksinventering
har varierande markhistorisk användning. Bland dessa ingår betesmarker
som enligt denna studie har hävdkontinuitet sedan de äldsta kartorna upprättades.
De kan hysa hävdberoende arter men om så är fallet måste undersökas på plats.
Ett sådant exempel finns i Lilla Hammars by i Vellinge kommun. Byn ligger på
den udde som bildar Foteviken. Den yttersta delen av udden, Hammars Näs, är
upptaget i Äng- och betesmarksinventeringen från 2004. Platsen har en lång kontinuitet
som betesmark vilket kan ses i samtliga kartor, från 1699 fram till idag. I
byn finns det marker sydväst om den gamla bykärnan som brukades som äng
fram till tiden för häradskartan då ängen istället användes till bete för djuren. På
1970-talet var samma marker uppodlade till åkerbruk men än idag finns det ängsväxter
kvar som berättar om dess markhistoria. Denna mark är inte i med i Ängsoch
betesmarksinventeringen. Genom att studera markhistoria kan man alltså
upptäcka områden med höga natur- och kulturvärden, som kanske förbisetts vid
renodlade fältinventeringar.
Skyddade samt speciellt utpekade områden
Det finns ett antal skyddade samt speciellt utpekade områden utmed den skånska
kusten. Hela Skånes kust benämns som riksintresse för högexploaterad kust enligt
Miljöbalkens 4 kap. Riksintresse för naturvård omfattar 24 områden utmed
kusten jämfört med Riksintresse för kulturmiljövård som omfattar 31 områden
och Riksintresse för friluftsliv som är minst 11 stycken (För Riksintresse för kust,
turism och friluftslivet enligt MB 4 kap 2§ saknas en områdesredovisning). På
fem platser utmed kusten sammanfaller flera riksintressen.
Frågan var om markhistorien har spelat någon avgörande roll för deras utnämning
som särskilt värdefulla, har de någon kontinuitet i markanvändningen?
Vid studier av de äldre kartorna kan man se att alla markanvändningstyper
finns representerade i de områden som i vår tid har utnämnts till riksintresse för
naturvård, vilket ger en föraning om ett negativt svar på den första frågan.
17

Kust och historia
Vid tiden för häradskartan kan man se vissa mönster på en del kuststräckor; På
Bjärehalvön nyttjades de framförallt som betesmark. medan nästan samtliga riksintresseområden
för natur på Kullaberg och vidare utmed kuststräckan fram till
Malmö användes som åkermark. Endast en liten andel var äng och betesmark.
Söder om Malmö till och med Trelleborg var markanvändningen i områdena av
alla slag. Resterande riksintresseområden för natur utmed Skånes sydkust och
östkust utgjordes av åker och betesmarker vid tiden för häradskartan.
Samtliga av kustens riksintresseområden för kulturmiljövård utgjordes av
alla markanvändningstyper på de äldre kartorna. Vid jämförelser med häradskartan
blir resultatet att de utpekade riksintresseområdena för kulturmiljövård har en
markhistoria med både betesmark och åkerfält på kuststräckan från Östkusten
ända till och med Malmö kommun på västkusten samt på Bjärehalvön vid den här
tidsperioden. Resterande riksintresseområden för kulturmiljövård brukades till
största delen som åker förutom en liten gnutta ängsmark.
Natura 2000-områden räknas också till riksintressena av vilka det finns totalt
45 stycken i anslutning till kusten. Natura 2000-områden enligt direktivet om
vilda fåglar (SPA) består i huvudsak av vattenområden längs kusten på de äldsta
kartorna. På häradskartan brukades en del av dessa som betesmarker till största
delen. För de områden som har utnämnts till Natura 2000 enligt direktivet om
bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (SCI) finns det inget tydligt
mönster i markanvändningen på de äldsta kartorna. Områdena har utgjorts av alla
markslag från hav till odlad eller övrig mark. Få av dessa har brukats som äng,
bara tre av totalt 35 områden i anslutning till kusten har innehållit en liten yta
ängsmark. De Natura 2000-områden som bestod av övrig mark på de äldre kartorna
upptogs av sandstrand eller flygsand. På häradskartan var ungefär hälften
(18 av 35) av områdena använda delvis som betesmark. Cirka en tredjedel (14 av
35) av områdena innehöll ytor med barrträd, troligen planterade för att motverka
sandflykt. I en tredjedel (12 av 35) av SCI områdena brukades mindre ytor som
åkermark i början av 1900-talet.
En slutsats kring betydelsen av markhistorien i områden som utnämnts som
riksintresse är att det är svårt att hitta samband som tyder på att markanvändningen
har haft betydelse för nutida värden i riksintresseområden utmed kusten.
Skrivbordsundersökningar kring markhistorik och dess betydelse för biologisk
mångfald bör kompletteras med fältstudier för att få relevans.
18

Kust och historia
Utvärdering
Genom projektet har vi fått en god överblick över både den historiska och nutida
markanvändningen utmed Skånes kust och de förändringar som har skett. Att
tolka markbruket med hjälp av äldre kartor och överföra dessa till ett i stort sett
heltäckande stråk längs hela Skåne har givit en helhetsbild av hur man använt
kustområdet närmast havet, vilken sedan tidigare endast funnits beskriven i ord.
Detta blir en god grund i förståelsen av vilka naturvärden som idag finns vid kusten.
Vid fortsatt arbete, vilket huvudsakligen bör ske i fält, kan denna bakgrundskunskap
bland annat användas för att lyfta fram ta, bevara och samtidigt utveckla
möjligheter för kustens värden framåt i tiden. En förteckning över kustens byar
och byar i inlandet, som trots sitt geografiska läge förfogat över delar av kusten,
tillkom som en bonus i arbetet med det äldre kartmaterialet. En stor del av dessa
byar finns fortfarande kvar men många har också ”försvunnit” genom åren.
Arbetet med det äldre kartmaterialet tog längre tid än beräknat och var bitvis
tungrott. Det berodde delvis på att materialet ofta varit svårt att tyda. Vissa
kartor saknar dessutom fullständiga handlingar och beskrivningar. Texten kan
vara ålderdomlig och med annorlunda skrivstil. Här hade vi behövt mer tid och
kompetens som vi inte räknat med vid planeringen av projektet.
Uppgifterna om dagens markanvändning, som hämtades från extern källa,
kom inte projektet tillhanda i tid och motsvarade inte våra uppsatta önskemål.
Materialet fick bearbetas på nytt för att mycket nedlagt arbete plötsligt inte skulle
vara ogjort.
Ett nedbantat projekt från ursprungsidén tillsammans med den tidsbrist
som uppstod, när vissa delar av arbetet tog längre tid än beräknat, har inneburit
att flera frågeställningar har studerats översiktligt eller fått lämnas obesvarade.
Källkritik
• Samtliga gränsdragningar på de äldre lantmäterikartorna har inte alltid
kunnat återges korrekt då linjerna i många fall varit svåra att återfinna i det
yngre kartmaterialet. Detta ger en approximativ bild av markanvändningen.
• Handlingarna till kartorna är tecknande med ett ålderdomligt skrivsätt vilket
i vissa fall kräver specialkompetens som ej funnits inom projektet. Allt
material har därför inte kommit projektet till godo.
19

Kust och historia
• Markhävdskarteringen ger inte en fullständig bild av hävdtillståndet med
fakta som insamlats vid ett enda inventeringstillfälle under vegetationsperioden.
En mark som vid inventeringstillfället stod ohävdad och utan spår
av betesdjur kan mycket väl komma att hävdas senare under säsongen.
Omfattningen av den hävd eller ohävd som observerades vid varje inventeringstillfälle,
vilket har stor betydelse för hävdberoende arter, har inte antecknats.
• Areaberäkningen för 2006 års markanvändning är ungefärlig och inte en
exakt siffra eftersom det ingår 24 marker där jordbrukarna felaktigt har
anmält mer än en slags markanvändning på samma mark. Den förändrade
kustlinjen har också bidragit till de oexakta siffrorna. Ytterligare en felkälla
måste tas med i beräkningen då alla jordbrukare inte söker jordbruksstöd
utan ett okänt antal väljer att stå utanför detta system. Det innebär att det
med stor sannolikhet finns fler marker utmed kusten, som används för
odling, bete eller slåtter än de här redovisade.
Informationsspridning
Parallellt med ”Kust och historia i Skåne – En förstudie” har en dialog mellan
Regionmuseet och några kustkommuner i länet startats upp gällande miljömålsarbetet,
där museet arbetar för att lyfta fram betydelsen av en historisk förståelse
för befintliga natur- och kulturvärden, deras bevarande och utveckling. De resultat
och slutsatser som kommer ur projektet kommer att fungera som ett viktigt
redskap i en fortsatt dialog med samtliga kustkommuner. Materialet som kommer
att hållas lätt tillgängligt kan med fördel användas i kommunernas planeringsarbete.
Förstudien är dessutom en kunskapsbas som kan ligga till grund för en mer
djupgående inventering av kustens befintliga natur- och kulturmiljövärden. Samtliga
forn- och kulturlämningar som registreras under inventeringen av sträckan
Landskrona – Falsterbokanalen kommer att läggas in i Riksantikvarieämbetets
digitala informationssystem om fornminnen, FMIS. Föreliggande slutrapport av
delmomentet naturvärdesperspektiv inom förstudien Kust och historia kommer
att finnas tillgänglig för allmänheten som en nedladdningsbar pdf på Regionmuseets
hemsida och ingår även i det egna arkivet som en del av museets kunskapsuppbyggnad.
Ett pressmeddelande för allmän kännedom om projektets genomförande
och resultat kan komma att skickas ut under hösten 2007.
20

Kust och historia
Har projektets syfte och målsättning kunnat nås?
Förstudiens syfte var att ta fram underlag för hur man kan arbeta med ett naturvärdesperspektiv
i kustlandskapet. Underlaget förväntades ge svar på frågor om
förändringar över tid och rum samt hur mycket av den traditionella hävden av
kusttrakterna som finns kvar.
Med de sammanställningar och fakta som tagits fram i denna förstudie finns det
en grund lagd för en djupare förståelse för de förhållanden som skapat Skånekustens
natur- och kulturmiljövärden. Alla frågor har inte besvarats och förstudien
har inte genomförts på den nivå som var tänkt för projektet som helhet, men
målsättningen att skapa förutsättningar för en inventering av den skånska kusten
kan ändå anses som uppnådd.
Nu behövs en fördjupning på bynivå samtidigt som kunskapen förmedlas till dem
som bor i, lägger kommunala planer för eller på annat sätt använder eller påverkar
kustlandskapet. Fler frågor och problemställningar kommer att dyka upp och
med det mer kunskap och möjligheter till förbättringar samt tillägg som berör
föreliggande arbete. Därför ser vi fram emot nästa steg i arbetet med att bevara
värdefulla natur- och kulturvärden i kustlandskapet.
Foto från Smygehamn på sydkusten 2006, Östra torp socken Trelleborgs kommun
21

Kust och historia
Ekonomi
Totalkostnaden för Kust och Historia – en förstudie uppgår till 828 tkr varav Miljövårdsfonden
har bidragit med en delfinansiering om 200 tkr till förstudien om
naturvärdesperspektiv. I denna del har Regionmuseet satt till 100 tkr av egna medel.
Parallellt med denna har en kulturhistorisk del genomförts där 431 tkr är medel
ur projektet ”Gröna Jobb” plus 96 tkr som är egenfinansierade. Se bilaga 8
för närmare specifikation.
Kust och historia i Skåne - en förstudie
2007-06-28/LH_ÅJ
Kulturhistorisk del:
Sammanställning och analys underlagsmaterial
Kostnad i Tkr Finansiering:
96 96 Regionmuseet
Testinventering, registrering 431 431 "Gröna Jobb"
Naturvärdesperspektiv:
Sammanställning och analys underlagsmaterial,
rapport
79
Kartstudier och GIS-bearbetning 217
Resekostnader 2
Tryckning del- och slutrapport 3
300
200 Region Skånes miljövårdsfond
100 Regionmuseet
Totalkostnad för projektet 828
22

Bilagor
Bilaga 1. Karta; sammanställning av markanvändning utmed kusten enligt äldre
lantmäterikartor under tiden 1680-1900
Bilaga 2. Karta; sammanställning av markanvändning utmed kusten enligt häradsekonomiska
kartan, Kristianstads län 1926-1934, Malmöhus län 1910-1915
Bilaga 3. Markanvändning utmed kusten enligt ansökningar om arealstöd och
miljöstöd 2006 Uppgifter från Länsstyrelsen i Skåne län
Bilaga 4. Instruktioner till Inventeringsprotokoll för markhävdskartering
Bilaga 5. Inventeringsprotokoll för markhävdskartering
Bilaga 6. Resultat av forn- och kulturlämningsinventering av kusten mellan
Landskrona och Falsterbokanalen
Bilaga 7. Arealberäkningar för de jämförda tidsperioderna
Bilaga 8. Ekonomisk redovisning
23

Regionmuseets rapportserie 2006
Kulturmiljö
1. Hässleholms filfabrik, AK, Henrik Borg, 2005 – 2006
2. Barsebäck kyrka, Barsebäcks sn, FU, Lars Salminen, 2002
3. Hovdala slott hus E, L329-förstärkningsåtgärder, Brönnestads sn, AK, Kristina Nilén 2006/2007
4. Tånga kvarn, Välinge sn, AK och DK, Henrik Borg, 2004-2005
5. Tegelgolv i Bäckaskogs kyrka, Kiaby sn, AK & FU, Jan Kockum, 2004 & 2006
6. Kävlinge gamla kyrka, 8 ½ sekler av hemligheter, Byggnadsarkeologisk undersökning, Petter Jansson,
2005
7. Tåstarps kyrka, Tåstarps sn , AK, Lotta Eriksson, 2006-2007
8. Sankt Ibb gamla kyrka, BAD & FU, Cecilia Pantzar & Lars Salminen, 2003-2004
9. Vä kyrkogård – gammal och ny, Vä sn, FU, Tony Björk, 2006
10. Härlövs industriområde boplats och grav, N Åsum och Kristianstad, AU&FU&UN, Helén Lilja,
1999-2005
11. Heliga Trefaldighetskyrkan – restaurering av fönster, AK, Helena Nilsson, 2005
12. Gånggriften i Odarslöv, Odarslöv sn, UN, Anders Edring, 2006
13. Källna kyrka, Källna sn, AF, Lotta Eriksson och Helena Nilsson, 2007
14. En kongemoseboplats i Yngsjö, AU & FU, Anders Edring, 2006
15. Börringe kyrkogård – ”… ett verkligt fridens rum i skuggan av lummiga trädkronor.”, Börringe sn,
Svedala kommun, DK, Helena Nilsson, Lotta Eriksson, Cissela Olsson och Åsa Jakobsson, 2005-
2006
16. Östra Ljungby kyrka, Östra Ljungby sn, AF, Lotta Eriksson och Helena Nilsson, 2007
17. Södervidinge kyrkogård, Södervidinge sn, DK, Lotta Eriksson, 2007
18. Sankt Mikaels kapell i Helsingborg, UN, Lars Salminen, 2004
19. Skånska ruinvårdsprojektet, AK, Jimmy Juhlin Alftberg, 2005-2006
20. Virke kyrkogård, Virke sn, DK, Lotta Eriksson, 2007
21. Några arkeologiska undersökningar i Åhus, Åhus sn, FU & AK, Jan Kockum, 1996 – 2004
22. Kulturreservat i Skåne -en översiktlig utredning, Paul Hansson, 2007
23. S:t Jörgen i Åhus. Åhus 30:5. Åhus sn, FU, Jan Kockum, 2007
24. Bronsåldersbrunnar i Näsby, Kristianstad, UN, Tony Björk, 2006 – 2007
25. Stora Harrie kyrkogård, Stora Harrie sn, DK, Lotta Eriksson, 2007
26. Österslöv gamla prästgård, Österslövs sn, AK, taktäckning, Jimmy Juhlin Alftberg, 2007
27. Månstorps gavla r- säkringsarbeten, V Ingelstad sn, AK, Jimmy Juhlin Alftberg & Henrik Borg, 2007
28. Skarhults slott - vårdplan, Skarhults sn, PJ, Kristina Nilén, 2006-2007
29. Tjörnarps kyrka, Tjörnarps sn, AK, Lars-Göran Strömbom, Mia Jungskär & Lotta Eriksson, 2003-
2004
30. Universitetet 2, f.d. Anatomen, Värdebeskrivning 2007, BD, Henrik Borg 2007-06-21
31. Bäckaskog slott L356 – renovering av västra längans fasad och tak, samt nytillverkning av grindar,
AK, Kristina Nilén, 2006
32. Korsbackakyrkans kyrkogård, DK, Lotta Eriksson och Emelie Petersson, 2007
33. Kust och historia i Skåne – En förstudie med naturperspektiv, PJ, Åsa Jakobsson, 2007
Förkortningar:
AF-antikvarisk förundersökning FU- arkelogisk förundersökning PJ- projektrapport
AK- antikvarisk kontroll KA- kulturhistorisk analys UN- arkeologisk
undersökning
AU-arkeologisk utredning MD-murverksdokumentation BD- byggnadsdokumentation
DK- dokumentation, övrigt OU- osteologisk undersökning BAD-byggn-arkdokumentation