You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Nr 6/2007 Sommar Foto Fredrik Skogkvist<br />
OH<br />
LA<br />
LA<br />
CAMILLA<br />
”<strong>ALLT</strong> <strong>JAG</strong> GÖR<br />
ÄR POLITIK”<br />
DANIEL BJÖRK OM DEMOKRATISKT MODE<br />
LANDET VS STADEN DISCO INFERNO THE WIRE<br />
SOMMARSTIL SIMPSONS<br />
<strong>ALLT</strong>ID<br />
UPPDATERAD:<br />
WWW.RODEOMAGAZINE.SE
HELLY HANSEN BRAND STORE<br />
Hamngatan 31<br />
11147 Stockholm
PHOTO Sterling Lorence<br />
Køp Point Jacket<br />
och få 50% rabatt på Rockhampton Polo<br />
Point Jacket<br />
Rockhampton Polo
shoes and accessories<br />
humlegårdsgatan 14<br />
farrutx.se
TOTAL COMMITMENT
www.sailracing.com<br />
PHOTO BY MALCOLM HANES
NR 6/2007 SOMMAR<br />
Chefredaktör och ansvarig utgivare Johan Wirfält<br />
johan@rodeomagazine.se<br />
Art Director Andreas Bergman<br />
andreas@rodeomagazine.se<br />
ANDERS WIKLUND/SCANPIX<br />
Redaktionschef Caroline Ringskog Ferrada-Noli<br />
caroline@rodeomagazine.se<br />
Modechef Agnes af Geijerstam<br />
agnes@rodeomagazine.se<br />
Seniorredaktör Daniel Björk<br />
daniel@rodeomagazine.se<br />
Chefredaktör, <strong>Rodeo</strong>magazine.se<br />
Roger Wilson<br />
roger@rodeomagazine.se<br />
Modeassistent Agnes Braunerhielm<br />
agnes.b@rodeomagazine.se<br />
den tolfte spelaren<br />
Bernardo Bertoluccis klassiska 70-talsfilm Il Conformista handlar om en man, uppvuxen i en dysfunktionell<br />
familj och känslomässigt hämmad sedan barndomen, som helst av allt bara vill vara vanlig. Det är 30-tal,<br />
norra Italien. Så han blir fascist och agent i underrättelsetjänsten. Han åker till Paris för att kompromettera<br />
och eventuellt mörda en dissident, den filosofiprofessor han själv haft livliga diskussioner med på universitet<br />
ett tiotal år tidigare. Kravet på inordning i systemet är absolut. Men professorns fru skakar om hans<br />
världsbild. Han börjar känna och se igen.<br />
Han flippar.<br />
Vi kom att tänka på Il Conformista efter fotbollsmatchen mellan Sverige och Danmark i Köpenhamn nyligen.<br />
Det känns som om svenska sportjournalister egentligen bara vill vara vanliga, en megafon för känslor hos<br />
”folket”. Samtidigt är de, medvetet eller ej, en del av ett mycket större ekonomiskt system som förvandlar<br />
ett antal män – det är alltid män, som Mats Olsson brukar säga – till globala idoler. Journalisterna hanterar<br />
den interna positioneringen, de släcker falnande stjärnor och tänder nya. Men de bevakar också en<br />
uppdelning som i fotbollens värld är huggen i sten: den mellan utövare och åskådare.<br />
När den rubbas i grunden flippar journalisterna.<br />
Ni minns väl det feta fyllot?<br />
Plöjde man igenom tidningarna dagen efter den där dansken sprungit in på Parkens gräs för att försöka nita<br />
domaren, verkade det som om fotbollen dog där och då. Sportkrönikörerna yrade om attacker på demokratin<br />
(Simon Bank, Aftonbladet 3/6) och hasplade ur sig liknelser med skotten i Sarajevo (Jennifer Wegerup,<br />
Aftonbladet 3/6) och mordet på Anna Lindh (Simon Bank igen).<br />
Fotbollsdomare har attackerats på plan förut, både av spelare och åskådare. Att efterspelet fick sådana<br />
bisarra proportioner den här gången handlar nog om att symboliken var så tydlig: en överviktig, sjövilt<br />
berusad man tar plats på scenen bredvid deffade, adrenalinpumpade stjärnor.<br />
Men också om att medieuppladdningen gick över styr flera dagar före matchen. Offsides Magnus Hagström<br />
konstaterade det i en bra debattartikel i Expressen den 5 juni: för den som följde press och tv var det svårt<br />
att tro annat än att mötet mellan Sverige och Danmark var den just nu ”enskilt viktigaste<br />
händelsen i tillvaron”.<br />
Det är alltid någon som vaknar med baksmälla efter sådant.<br />
Så man kanske borde stannat där, tagit några Alvedon och funderat lite på vad som hände på Parken?<br />
Om sportjournalisterna nu är en del av det system som förvandlar fotbollsspelare till någon sorts moderna<br />
halvgudar, kanske de även påverkar vad som händer i och omkring arenorna i direkt<br />
anslutning till matcherna?<br />
Istället alltså hetsjakt på den danske inkräktaren. Han reducerades till det som ytligt skiljde honom från<br />
männen som redan fanns på planen: tjock, packad. Ett fett fyllo.<br />
Det är i alla fall ingen som kan anklaga svenska sportkrönikörer för att vara svårbegripliga.<br />
Kanske är det här viljan att bara vara vanlig kommer in igen. Identifikationen med ”vanligt folk” verkar<br />
ibland fungera som en frisedel för att skippa alla förklaringsmodeller mer komplicerade än att<br />
ett och ett blir två.<br />
Som modejournalister har vi inte riktigt samma problem. Vi ska ju vara ängsliga elitister, dömda till<br />
grubblerier kring tightsanpassade t-shirts och passformen på en Raf Simons-kostym. Men det kommer en<br />
del gött ur sömnlösa nätter också. Vi har lärt oss att uppskatta offentlig självreflektion.<br />
I det här numret av <strong>Rodeo</strong> är det Daniel Björk som står för den. Modet är ju också ett system, det har<br />
producenter och konsumenter istället för utövare och åskådare men journalisterna vaktar grindarna här som<br />
där. Ängsligheten är förstås en konstant, utan den går ingen modeskribent till jobbet på morgonen. Däremot<br />
känns snacket om att modet skulle vara elitistiskt allt svårare att förstå. Daniel tycker<br />
snarare att det är demokratiskt:<br />
”Det bisarra med mode är att det både är omfördelare av rikedom och upprätthållare av status quo. Mode<br />
medverkar till att markera vem som tillhör vilken klass, men innehåller också de verktyg man behöver för<br />
att komma ur klassmarkörernas kedjor. Mode avgudar skönhet, men ger också människor möjligheten att<br />
förändra sina naturliga förutsättningar. Mode är förtryck, men också en möjlighet till frihet.”<br />
<strong>Rodeo</strong>redaktionen<br />
REDAKTION<br />
Filmredaktör Mattias Dahlström<br />
Konstredaktör Natalia Kazmierska<br />
Litteraturredaktör Björn af Kleen<br />
Musikredaktör Martin Gelin<br />
Klubbredaktör Farnaz Sajadi<br />
Klubbredaktör Göteborg Ghazal Amin<br />
Klubbredaktör Malmö Jonas Grönlund<br />
Spelredaktör Thomas Wiborgh<br />
MEDARBETARE<br />
Emil Arvidson, Margret Attladottir, Kristian<br />
Bengtsson, Louise Enhörning, Hannes Hetta, Naomi<br />
Itkes, Johanna Karlsson, Madelene Lindqvist, Maxim<br />
Lindqvist, Tomas Näsström, Anja-Lisa Rudka,<br />
Fredrik Skogkvist<br />
ANNONSER<br />
Försäljnings- och marknadschef Johannes Wikström<br />
08-54568153<br />
johannes@rodeomagazine.se<br />
Försäljnings- och marknadsansvarig, webb<br />
Tommy Cronebäck, 08-54568151<br />
tommy@rodeomagazine.se<br />
Säljare<br />
Gustaf Jannerfeldt<br />
gustaf@rodeomagazine.se<br />
Vd Adam Nordin, adam@rodeomagazine.se<br />
Grundare Per Tegelöf och Simona Varchi<br />
I samarbete med Christopher Barnekow och<br />
Jakob Lindberg/Smith<br />
Tryck MittMedia Print<br />
Papper 52 g EXO 76<br />
ADRESS<br />
Kaptensgatan 6<br />
114 57 Stockholm<br />
Telefon 08-55588050<br />
E-mail info@rodeomagazine.se<br />
www.rodeomagazine.se<br />
DISTRIBUTION<br />
Ulf Stordal, ulf@varuslussen.se<br />
0705-320242<br />
<strong>Rodeo</strong> kommer ut tio gånger om året, registrerad<br />
upplaga 54 000/månad. Nästa nummer är ute den<br />
31 augusti.<br />
Omslag<br />
Foto Fredrik Skogkvist<br />
ISSN 1652-4799<br />
Det här mediet är RS-Kontrollerat<br />
Chansa inte. Annonsera i kontrollerade medier.<br />
Tidningsstatistik AB Tel. 08-507 424 00<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 10
TYCKER DU OCKSÅ ATT THE TOUGH ALLIANCE ÄR LÖJLIGA?<br />
HÖR AV DIG SÅ SNACKAR VI!<br />
<strong>Rodeo</strong><br />
Kaptensgatan 6<br />
114 57 Stockholm<br />
info@rodeomagazine.se<br />
Hej,<br />
Jag gillar mycket av TTA:s musik och jag fattar att de alltid vill reta<br />
tråkmånsar i musik-Sverige. Men tycker inte till och med ni att det bara<br />
blir löjligt när de hyllar Ultima Thule. Som i senaste numret av <strong>Rodeo</strong>?<br />
Hälsningar,<br />
Elisa P<br />
Elisa,<br />
Att provokation och The Tough Alliance är som ler och långhalm är precis<br />
som du säger inte någon nyhet. Men om man läser vad Eric Berglund säger om<br />
Ultima Thule är vi inte så säkra på vari provokationen egentligen ligger.<br />
Han avfärdar ju deras åsikter som ”missriktat hat”, en följd av ”dålig smak,<br />
brist på intelligens och ett hårt och exkluderande samhälle”. Att känna igen<br />
sig i utanförskap och kompromisslöshet är inte en fråga om ideologi, det är<br />
inte heller de ”extremt vackra melodier” Eric pratar om.<br />
Sedan är han förstås medveten om vad Ultima Thule symboliserar, men som<br />
sagt: han gillar att retas.<br />
Till Johan Wirfält.<br />
Hej,<br />
Lyssnade på Vågen på P1 när du var med idag. Lyssna gärna själv så kommer<br />
du att höra dig själv säga “liksom” i varannan mening. Varför gör du det???<br />
Som chefredaktör och ansvarig utgivare borde du ha ett bättre språk. Även<br />
”sånthärnt” kunde höras. Synd!<br />
Hälsningar,<br />
Eva Olofsson<br />
Hej Eva,<br />
P1 är ju tunga grejer, jag antar att jag var lite nervös och bara blajjade<br />
på. Men jag har slängt ur mig en del ”liksom” och ”såhär” vid tidigare<br />
radioprat också. En tid efter Vågen var jag med i P3 Populär, då tänkte jag<br />
däremot på det här och höll igen bra enligt rapporter från lyssnare. Hur som<br />
helst, hoppas att du ändå fick med dig något av värde från Vågen.<br />
Bästa hälsningar,<br />
Johan<br />
BREV&<br />
MEDARB<br />
ETARE<br />
SOMMAR<br />
Margret Atladottir är en bloggbrat.<br />
Utmärkande för dem är att ha extremt flyt inom<br />
mediavärlden vid ung ålder på grund av en keff<br />
blogg ingen kommer ihåg idag. Nu har hon hamnat<br />
i en minimal-period och ska åka på klubbturné till<br />
Berlin och Barcelona och gå ensam på klubbar och<br />
dansa mot dj:n. I det här numret av <strong>Rodeo</strong> träffar<br />
Margret La Camilla (sid 32). Det var jättemysigt,<br />
de satt i ett hörn på Tennstopet i Stockholm och<br />
käkade, tog varsitt glas vin, gick ut och rökte ihop.<br />
– Det var som att åka tillbaka i tiden, hon dricksade<br />
killen som hängde in våra jackor. Jag gjorde det<br />
inte, he he. Jag ser fram emot hennes comeback,<br />
berättar Margret.<br />
Johanna Karlsson bor i Malmö och har<br />
försörjt sig som underhållningsjournalist i fem år.<br />
Hon har försökt få en interjvu bokad med Chris<br />
Martin under alla de åren, men det har inte gått så<br />
bra. Den mest kända persons lägenhet hon sovit i är<br />
Henke Larssons. I det här numret av <strong>Rodeo</strong> skriver<br />
Johanna om hur den nya discon, en musikscen som<br />
hon levt med sedan 2004, tar över all annan musik.<br />
Hela storyn på sidan 38.<br />
Emil Arvidson skriver den här<br />
presentationen på en buss mellan Washington och<br />
New York, på väg hem från en konferens som gick<br />
ut på att förklara för tretusen arga vänstermänniskor<br />
och en harpspelare hur de ska ta tillbaka Amerika.<br />
Chauffören lyssnar på kinesisk eurotechno och<br />
skriker på bilar som kör om. Emil är jungfru och<br />
träffar i det här numret skådespelaren Felicia<br />
“Snoop” Pearson från The Wire (sid 22). Annars<br />
skriver han fortlöpande om Hillary Clintons byxdress<br />
på hillaryobama2008.blogspot.com. På bilden<br />
bootleggar han en Herreys-konsert.<br />
I och med sommarlovet säger vi hej då till<br />
Andreas Bergman, vår art director<br />
sedan två år tillbaka. Nu ska han flytta till Borås<br />
för att starta designcenter, importera ekologisk<br />
bomull, designa chinos och skrika efter Taco-Anders<br />
Svensson så fort elfsborgspelaren vågar visa sig på<br />
stan. Vi tackar Andreas för att han gjort <strong>Rodeo</strong> till<br />
Sveriges snyggaste tidning och varit en helt igenom<br />
härlig kille.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 12
If we all listened to the same tune, we would<br />
understand each other better. To listen is to<br />
learn. Employing the smartest technology and<br />
smoothest design, WeSC interacts a level<br />
deeper with friends and family. No matter what<br />
activity you do or how misaligned planets will<br />
make you feel, you will still feel at home grooving<br />
with us.<br />
Street Sound ><br />
Fäshion ><br />
Yeah! ><br />
Dj-Pro Premium Street In-Ear Classic<br />
Check www.wesc.com for the complete collection and technical specifications.<br />
photo: Dante
REKOMM<br />
ENDERAT<br />
SOMMAR<br />
Text Maxim Lindqvist<br />
Med anledning av millennieskiftet utsågs Simpsons av magasinet<br />
Time till förra århundradets bästa tv-serie. Mycket kritik har riktats<br />
mot den sedan dess, till och med från de egna leden. Harry<br />
Shearer, som bland annat ger röst åt Mr Burns och Ned Flanders, har exempelvis<br />
uttalat sig surt om Simpsons “sjunkande kvalitet”. En omröstning på<br />
siten The Simpsons Archive visade för ett par år sedan att fansens senaste<br />
favoritavsnitt var 1997 års Homer’s Phobia, medan manusförfattarnas dito<br />
var Behind the Laughter från 2000.<br />
Detta är rent vansinne. I efterhand ter sig de tidiga säsongerna av Simpsons<br />
faktiskt helt erbarmliga. Den tekniska kvaliteten är låg, manusen såsiga.<br />
Det är inte förrän vid mitten av 90-talet som serien börjar nå de höjder<br />
den stadigt ligger på idag. Riktigt bra blir Simpsons nämligen först när<br />
Homers förvandling inletts, då han succesivt går från dumsnäll nallebjörn<br />
till bisarrt korkad krutdurk på ständig jakt efter patentlösningar på livets<br />
bekymmer.<br />
Simpsons humoristiska värde går direkt att härleda till hur arg Homer<br />
blir. Ett av de roligaste avsnitten över huvud taget är I Am Furious Yellow,<br />
där Bart ritar serien Angry Dad om just sin fars raseriutbrott. Vilken säsong?<br />
Tretton, alltså 2002, långt senare än det som kallas seriens ”guldålder”.<br />
I boken Planet Simpson jämför författaren Chris Turner Simpsons med<br />
Beatles och menar att serien är en naturkraft fullt jämförbar med popmusikens<br />
födelse. Kanske det. Hur som helst är det bara en i mängden av<br />
galna teoretiseringar och projiceringar (denna exkluderad) som Simpsons<br />
fått utstå genom åren.<br />
Men Simpsons kulturella genomslag mäts inte i referenser till Robert<br />
Pinsky eller hur många uttryck serien fått in i Oxford’s Dictionary, utan i<br />
Homers galna upptåg. Fåfänga försök att kalla en tecknad tv-serie komplex<br />
riskerar att skymma Simpsons simpla charm, nämligen slapsticken och<br />
absurditeten. Just det absurda har varit den stora behållningen de senaste,<br />
säg, sex säsongerna. Intrigerna tar de mest bisarra vändningar – ett avsnitt<br />
som börjar med att farfar Simpson deltar i OS kan sluta med att Moe sitter i<br />
paneldebatt med författare som Tom Wolfe och Jonathan Franzen.<br />
Denna non sequitur har med mindre framgång anammats av<br />
konkurrerande serien Family Guy, där stringens helt ersatts av oavhängiga<br />
sketcher. Däremot har Family Guys skapare Seth McFarlane slagit<br />
an en sträng av terrorskräck och paranoia i sin andra skapelse, American<br />
Dad. Visst har Simpsons riktat kritik mot både George W Bush (”General<br />
Coco Bananas”) och Irakkriget, men överhuvudtaget undviker serien sant<br />
minerad mark.<br />
I sommar begår serien sin, om inte hett efterlängtade så i alla fall ödesdigra,<br />
biodebut. Kommer världens längst pågående tecknade tv-serie<br />
komma till sin rätt i filmformat? Med arton mer eller mindre formfulländande<br />
säsonger i bakhuvudet blir frågan enkel, och svaret är “ja”.<br />
En svårare fråga är den om filmen kommer ses – och accepteras! – för<br />
vad den är: en modern motsvarighet till Tom & Jerry – The Movie.<br />
Simpsons har biopremiär den 27 juli.<br />
15 <strong>Rodeo</strong>
landet vs Stockholm<br />
Ingmar Bergman,<br />
Ulf Lundell och<br />
Klas Östergren<br />
Man tror man har nåt<br />
att ge som konstnär<br />
Man dricker börjar spela<br />
rysk roulett<br />
En grävling<br />
Vita ensilagebalar<br />
Björn Ranelid<br />
Raskens<br />
Gräs i gläntan<br />
Borrelia<br />
Höskullen<br />
BRITTISKE KONSTSTJÄRNAN<br />
Damien Hirst har en grej för piller.<br />
Nu för tiden verkar han dessutom<br />
ha en grej för dyrbara material.<br />
Liksom, vad är en död tigerhaj i<br />
formaldehyd jämfört med platina,<br />
diamanter, guld och silver? Lite i skymundan från<br />
hans omtalade diamantskalle kränger Hirst grejer på<br />
nätbutiken och förlaget Other Criteria – däribland<br />
armband med pillerberlocker i begränsad upplaga och<br />
till ett väl tilltaget pris (guld 25 000 pund, silver 15 000<br />
pund). Synd bara att man inte får välja piller själv. Lite<br />
av berlockarmbandets poäng ligger ju i att man ska<br />
kunna ha ett ”eget”.<br />
www.othercriteria.com<br />
KÄNDISPARFYMERNA tar större och större del av<br />
försäljningskakan, det verkar inte riktigt vara någon<br />
hejd på folk som sätter sitt namn på någon anonym<br />
blomdoft. Förra månaden var det Prince, nu är det<br />
Mariah Carey och Kate Moss. Mariah känns som om<br />
hon luktar rosa sockervadd, vilket förhoppningsvis<br />
marshmallownoten i hennes kommande parfym M<br />
by Mariah Carey kan täcka. Kate Moss är ungefär lika<br />
förutsägbar, det ska bli en doft som fångar ”både den<br />
fina Kate, och den dåliga Kate”. Rökig ros alltså.<br />
KANSKE ÄR DET den sista utvägen<br />
för dem som vill göra tidning.<br />
Satsa på dyrt, fint papper, tryck en<br />
massa dyra, fina bilder i en väldigt<br />
begränsad upplaga och sälj sedan<br />
resultatet som en ”tidskrift” på<br />
konstmuseer och hos smakfulla<br />
bokhandlare. En dator gör sig ju inte alls lika bra på<br />
soffbordet. Nomenus Quarterly gör det däremot. Erik<br />
Madigan Heck och svenska Anna Skog sitter i New York<br />
och har precis gjort första numret med ambitionen<br />
att sudda ut den berömda gränsen mellan mode och<br />
konst och blanda in lite politik, fi lm och litteratur på<br />
300 blanka sidor. Tidningsnördarna dreglar redan.<br />
www.nomenusquarterly.com<br />
Medborgargarden<br />
Oj...<br />
TOLKNINGSFÖRETRÄDE<br />
HYBRIS<br />
TRISTESS<br />
BLI FULL<br />
TILLSAMMANS MED<br />
IRRITATIONSMOMENT<br />
CRAZY<br />
PIONJÄR<br />
ODLING<br />
OBEHAG<br />
KLAMYDIAKLUSTER<br />
PROBLEMATISKT<br />
INVANDRARE<br />
Ingmar Bergman,<br />
Ulf Lundell och<br />
Klas Östergren<br />
Man tror man har nåt<br />
att ge inom media<br />
Man tar E och börjar<br />
spela rysk roulett<br />
En murvel<br />
Vita plimsolls<br />
Björn Ranelid<br />
Kornél Kovács<br />
Gräs på balkongen<br />
Maria Borelius<br />
Lilla Baren<br />
Tunnelbanan<br />
Funkar<br />
Daniel Espinosa, som tidigare gjort Babylonsjukan, är aktuell med en<br />
ny film. Uden for kæarligheden, eller Ghetto som den svenska titeln<br />
kommer vara, har precis haft premiär i Danmark där den också är gjord.<br />
Premiärdatum för Sverige är ännu inte spikat, än så länge vet ingen<br />
om filmen ens går upp på biodukarna här. Uden for kæarligheden måste<br />
väl vinna någon festival först, Venedig eller nåt, för att Sverige ska<br />
tro på den. Filmen är en<br />
poetisk historia om något<br />
politiskt. Även i Danmark<br />
finns det på sina håll starka<br />
motsättningar mellan judar<br />
och muslimer. Storyn är att<br />
två av dem blir kära, men<br />
stöter på problem eftersom<br />
de råkar ha en världskonflikt<br />
mellan sig. David<br />
”Lasermannen” Dencik spelar<br />
judiske Shmuli, Louise Hart<br />
gör pakistanska Amina.<br />
Daniel, varför gjorde<br />
du en film om detta och<br />
inte om Danmarks egna<br />
ghetto love<br />
främlingsfientlighet?<br />
– Alltså, det har kommit<br />
rätt många filmer om den<br />
danska rasismen redan. Nu<br />
är det som om vi har hittat<br />
en yttre fiende, som står<br />
utanför den danska rasismen,<br />
och samtidigt skildrar den utan att kritisera danskarna specifikt.<br />
Danskarna kommer se filmen och förstå hur uppenbart fruktlöst det är<br />
med rasism, men jag tror inte de hade kunnat ta till sig filmen om den<br />
kritiserat dem.<br />
Är den politisk?<br />
– Nej, det är den inte. Om man ska göra film, fiktion, kan man inte hålla<br />
på med politik. Jag tror det är svårt att skapa utifrån en fastställd<br />
agenda. Det är en kärlekshistoria om två unga människor som utspelar<br />
sig i en annorlunda miljö.<br />
NU<br />
SOM<br />
MAR<br />
Din pappa var med i chilenska student- och sedermera gerillarörelsen<br />
MIR, jag vet ju det för han var i gerillan med min egen pappa. Kan du<br />
känna dåligt samvete för att du inte gör revolution, utan håller på med<br />
kultur istället?<br />
– Jag tror att det där mer är en generationsgrej. Vår generation är inte<br />
lika engagerad. Fast visst, jag har alltid dåligt samvete, samtidigt<br />
måste jag göra det här. Det hade blivit dåligt om jag försökt ägna mig<br />
åt politik.<br />
Caroline Ringskog Ferrada-Noli, foto Andreas Bergman<br />
Uden for kæarligheden går på bio i Danmark.<br />
cedertegs kompass<br />
Du har kanske inte hört talas om Tony Cederteg? Han<br />
är en liten kille som springer runt på alla vernissager<br />
och modevisningar i Stockholm, hittills är han mest<br />
känd för att ha visat stjärten för tyske stjärndesignern<br />
Bernhard Willhelm i en tidning de gjorde tillsammans<br />
under modeveckan i<br />
våras. Det där säger<br />
något om Tony. Inte<br />
att han gillar att visa<br />
stjärten, men att han<br />
gärna smutsar ner<br />
sig lite för konsten,<br />
modet, kulturen och<br />
allt annat han tycker<br />
om. Tony är en av de<br />
mest entusiastiska<br />
människor jag<br />
träffat. Senast vi<br />
sågs berättade han<br />
att han satt ihop en<br />
utställning på Go<br />
Gallery i Milano i<br />
sommar. Den heter For the Compass I Do Not Need<br />
och samlar teckningar och foton från två svenskar, två<br />
kanadensare och sex amerikaner.<br />
– Det är en kombo av väldigt olika människor, men alla<br />
har berört mig på något plan.<br />
Vad gör du när du inte kuraterar<br />
konstutställningar och viker ut dig för Bernhard<br />
Willhelm?<br />
– Jobbar som vårdare i Hammarbyhöjden och driver<br />
förlaget Cederteg.<br />
Du verkar vara en så kallad hipster. Älskar du New<br />
York?<br />
– Ja.<br />
Johan Wirfält<br />
For the Compass I Do Not Need visas på Go Gallery<br />
i Milano till den 26 juli. www.gogallery.it/ www.<br />
cederteg.blogspot.com/<br />
wayfarersdilemmat<br />
Ray-Ban Wayfarers är fina solglasögon på samma<br />
sätt som baskern är en fin mössa. Det finns liksom<br />
inget som kan fucka upp sådana klassiker. Förutom<br />
att få dem upptryckta i ansiktet som ”trendiga”<br />
vill säga. Om anledningen till vårens fullständiga<br />
wayfarerfeber är att de precis har relanserats av nya<br />
tillverkaren Luxottica, är det bara att gratulera till<br />
lyckad marknadsföring. Eller masshypnos kanske?<br />
Olsen-tvillingarna, Mischa Barton, Lindsay Lohan,<br />
Kirsten Dunst, varannan modebloggare, halva<br />
Stockholm. För dem som vill ha något lite mer<br />
crazy än originalet finns Retrosuperfuture som<br />
gör italienska kvalitetsvarianter av piratkopian<br />
gone mad. Dilemmat är bara om man ska ge efter<br />
för fåniga ”om alla andra har kan inte jag ha”-<br />
tendenser, eller milt leende acceptera sin plats i<br />
fårskocken? Jetsettet kommer ju ändå att hitta en<br />
ny modell till nästa sommar, ska vi satsa pengarna<br />
på runda stålbågar?<br />
Agnes af Geijerstam<br />
Ray-Ban Wayfarers finns hos varenda optiker.<br />
CaliRoots i Stockholm säljer Retrosuperfuture.<br />
www.caliroots.com / www.retrosuperfuture.com<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 16
hej då, blattar och svennar<br />
Bloggen AdiosGringo vill ta farväl av både hemtrevliga stereotyper<br />
och tidningen Gringo som den ser ut idag.<br />
Text Johan Wirfält<br />
Gringos första nummer gjordes sommaren 2004. Knappt tre år<br />
senare har Zanyar Adami fått Stora Journalistpriset för sin tidning,<br />
som under tiden blivit en del av Adamiägda företaget Latifeh AB.<br />
Förutom att ge ut titlarna Gringo Grande, Macho och nu senast Förort, arrangerar<br />
Latifeh festivalen Hoodsfred, föreläser på myndigheter och institutioner<br />
och driver den reklambyrå som utvecklat “Spara 4 Life”-konceptet<br />
åt Skandia (kampanjen har bland annat synts på baksidan av <strong>Rodeo</strong>).<br />
Det är med andra ord omöjligt att inte imponeras av Zanyar Adami som<br />
entreprenör och företagsledare.<br />
Men eftersom det vi-och-dem-tänkade som han och Latifeh säger sig<br />
jobba emot hittills varit själva fundamentet för företaget, kan man ju fundera<br />
på vad som händer om de faktiskt lyckas med sin omprogrammering<br />
av Sverige.<br />
Nyckelordet ovan är “lyckas”. För vad är det egentligen Zanyar Adami vill<br />
åstadkomma? En upplösning av den svenska etnocentrismen? Eller bara<br />
försörja sig på den?<br />
Sedan starten i mitten av april har bloggen AdiosGringo försökt reda<br />
ut det där.<br />
Avsändarna, som bara identifierar sig som “det antirasistiska kollektivet<br />
i.p.i.”, granskar Gringo, Latifeh och företagets projekt med inbitna bloggares<br />
sedvanliga intensitet. Eftersom AdiosGringo dessutom skriver med<br />
inbitna bloggares överlägsna självsäkert, tangerar inläggen ibland det rent<br />
raljanta. Men för det mesta är det skarpt, träffande och bara väldigt roligt.<br />
Hade bloggen haft ett måtto kunde det varit hämtat från någon av Latifehs<br />
verksamheter: “Utbildning + underhållning”.<br />
Jag skickar ett mail med frågor till AdiosGringo. Svaren kommer från<br />
“A-M K” någon dag senare:<br />
– Gringo bygger på samma schabloner av “förorten” och “blattar”<br />
som mainstreammedia, men presenterar sina stereotyper som “en positiv<br />
motbild”. Filosofen Aleksander Motturi kallar detta för “etnotism” i en ny<br />
NU<br />
SOM<br />
MAR<br />
bok [Etnotism – en essä om mångkultur, tystnad och begäret efter mening,<br />
Glänta produktion]. Gringos “antirasism” är mest image, ungefär som gravt<br />
könsstereotypa tidningar kallar sig “feministiska”.<br />
Vad skulle ni vilja att Gringo gjorde istället?<br />
– Ett: Kritisera uppdelningen “svenne-blatte” istället för att förstärka<br />
den. Två: Spela med öppna kort. Gringo framställer sig som en ideell organisation<br />
med hela “förorten” som medlem, men är i själva verket ett medie-<br />
och reklamföretag som helt ägs av Zanyar Adami. Tre: Gringogänget<br />
kallar sig journalister och granskare av makten. Samtidigt gör de pr-jobb åt,<br />
affärer med och reklam för samma människor som de påstår sig “granska”.<br />
Se på deras samarbeten med polisen och Skandia – kan man skriva kritiskt<br />
om människorna man sköter marknadsföringen åt?<br />
Ni är anonyma. Varför?<br />
– Tanken är att våra argument ska hamna i fokus. Många som vill veta<br />
vad vi heter vill bara veta om vi är “blattar” eller “svennar”. De är indoktrinerade<br />
av etnotismen. Vår anonymitet är därför en början till en sorts<br />
rasism-avinlärning.<br />
Är det inte förutsägbart att Gringo, som föddes under socialdemokratiskt<br />
styre, får en backlash när en borgerlig regering har makten?<br />
– Frågan utgår från tanken att Gringo är en vänstertidning, men Gringo<br />
tar överhuvudtaget inte ställning i konkreta politiska frågor. De sysslar med<br />
skenradikala grejer som att “ladda om” ord, gå Sverigeparaden och snacka<br />
om kärlek. Det är därför de älskas av allt från vänsterpartister till mode rater,<br />
av både stat och kapital. De berörs inte av regeringsskiftet. Svenskt Näringsliv<br />
älskar Gringo. DN älskar Gringo. Skandia älskar Gringo. Polisen älskar<br />
Gringo. Reinfeldt älskar Gringo och vill fika med Zanyar Adami. Gringo gör<br />
bizniz med samma etablissemang som de i början skulle granska. Det vore<br />
bra om folk intog en sunt kritisk hållning till Gringo, precis som till vilket<br />
företag och tidning som helst.<br />
Adios Gringo hittar du på adiosgringo.wordpress.com<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 18
hej då, blattar och svennar<br />
Bloggen AdiosGringo vill ta farväl av både hemtrevliga stereotyper<br />
och tidningen Gringo som den ser ut idag.<br />
Text Johan Wirfält<br />
Gringos första nummer gjordes sommaren 2004. Knappt tre år<br />
senare har Zanyar Adami fått Stora Journalistpriset för sin tidning,<br />
som under tiden blivit en del av Adamiägda företaget Latifeh AB.<br />
Förutom att ge ut titlarna Gringo Grande, Macho och nu senast Förort, arrangerar<br />
Latifeh festivalen Hoodsfred, föreläser på myndigheter och institutioner<br />
och driver den reklambyrå som utvecklat “Spara 4 Life”-konceptet<br />
åt Skandia (kampanjen har bland annat synts på baksidan av <strong>Rodeo</strong>).<br />
Det är med andra ord omöjligt att inte imponeras av Zanyar Adami som<br />
entreprenör och företagsledare.<br />
Men eftersom det vi-och-dem-tänkade som han och Latifeh säger sig<br />
jobba emot hittills varit själva fundamentet för företaget, kan man ju fundera<br />
på vad som händer om de faktiskt lyckas med sin omprogrammering<br />
av Sverige.<br />
Nyckelordet ovan är “lyckas”. För vad är det egentligen Zanyar Adami vill<br />
åstadkomma? En upplösning av den svenska etnocentrismen? Eller bara<br />
försörja sig på den?<br />
Sedan starten i mitten av april har bloggen AdiosGringo försökt reda<br />
ut det där.<br />
Avsändarna, som bara identifierar sig som “det antirasistiska kollektivet<br />
i.p.i.”, granskar Gringo, Latifeh och företagets projekt med inbitna bloggares<br />
sedvanliga intensitet. Eftersom AdiosGringo dessutom skriver med<br />
inbitna bloggares överlägsna självsäkert, tangerar inläggen ibland det rent<br />
raljanta. Men för det mesta är det skarpt, träffande och bara väldigt roligt.<br />
Hade bloggen haft ett måtto kunde det varit hämtat från någon av Latifehs<br />
verksamheter: “Utbildning + underhållning”.<br />
Jag skickar ett mail med frågor till AdiosGringo. Svaren kommer från<br />
“A-M K” någon dag senare:<br />
– Gringo bygger på samma schabloner av “förorten” och “blattar”<br />
som mainstreammedia, men presenterar sina stereotyper som “en positiv<br />
motbild”. Filosofen Aleksander Motturi kallar detta för “etnotism” i en ny<br />
NU<br />
SOM<br />
MAR<br />
bok [Etnotism – en essä om mångkultur, tystnad och begäret efter mening,<br />
Glänta produktion]. Gringos “antirasism” är mest image, ungefär som gravt<br />
könsstereotypa tidningar kallar sig “feministiska”.<br />
Vad skulle ni vilja att Gringo gjorde istället?<br />
– Ett: Kritisera uppdelningen “svenne-blatte” istället för att förstärka<br />
den. Två: Spela med öppna kort. Gringo framställer sig som en ideell organisation<br />
med hela “förorten” som medlem, men är i själva verket ett medie-<br />
och reklamföretag som helt ägs av Zanyar Adami. Tre: Gringogänget<br />
kallar sig journalister och granskare av makten. Samtidigt gör de pr-jobb åt,<br />
affärer med och reklam för samma människor som de påstår sig “granska”.<br />
Se på deras samarbeten med polisen och Skandia – kan man skriva kritiskt<br />
om människorna man sköter marknadsföringen åt?<br />
Ni är anonyma. Varför?<br />
– Tanken är att våra argument ska hamna i fokus. Många som vill veta<br />
vad vi heter vill bara veta om vi är “blattar” eller “svennar”. De är indoktrinerade<br />
av etnotismen. Vår anonymitet är därför en början till en sorts<br />
rasism-avinlärning.<br />
Är det inte förutsägbart att Gringo, som föddes under socialdemokratiskt<br />
styre, får en backlash när en borgerlig regering har makten?<br />
– Frågan utgår från tanken att Gringo är en vänstertidning, men Gringo<br />
tar överhuvudtaget inte ställning i konkreta politiska frågor. De sysslar med<br />
skenradikala grejer som att “ladda om” ord, gå Sverigeparaden och snacka<br />
om kärlek. Det är därför de älskas av allt från vänsterpartister till mode rater,<br />
av både stat och kapital. De berörs inte av regeringsskiftet. Svenskt Näringsliv<br />
älskar Gringo. DN älskar Gringo. Skandia älskar Gringo. Polisen älskar<br />
Gringo. Reinfeldt älskar Gringo och vill fika med Zanyar Adami. Gringo gör<br />
bizniz med samma etablissemang som de i början skulle granska. Det vore<br />
bra om folk intog en sunt kritisk hållning till Gringo, precis som till vilket<br />
företag och tidning som helst.<br />
Adios Gringo hittar du på adiosgringo.wordpress.com<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 18
ara hos weekday<br />
ATT GÖRA SPECIFIKA PRODUKTER för färgat hår<br />
verkar vara hårvårdsföretagens nya giv. En serie för<br />
brunt hår, en för rött och en för blont, silverschampon,<br />
svart hårpuder, och så vidare. Nu ger sig också Matrix,<br />
som är en av L’Oreals många undermärken in i leken.<br />
Shade Memory lovar att bevara ditt färgade hår längre,<br />
och ska även lyfta fram den naturliga hårfärgen. Fem<br />
olika produkter för tre olika hårfärger gör att man<br />
åtminstone kan hoppas att frisörens inte-fullt-sågiftiga-men-inte-heller-speciellt-hållbara<br />
färgning<br />
sitter längre än tre veckor.<br />
OSCAR JACOBSON ÄR<br />
ett gött gammalt svenskt<br />
gubbmärke som har<br />
tillverkat högkvalitativa<br />
kläder i Borås sedan 1903.<br />
Du har eventuellt sett dem<br />
i din farfars garderob. Till hösten vill Oscar Jacobsson<br />
även ta sig in i din egen, genom att uppdatera sina<br />
klassiker och spela mer på den lätt brittiska elegans<br />
som alltid funnits närvarande. Vi väntar med spänning.<br />
www.oscarjacobson.com<br />
I ÅR SKA DE TVÅ första<br />
etapperna av Tour de<br />
France köras i England, hur<br />
motsägelsefullt det än låter.<br />
Många extremtighta lår och<br />
fettbefriade överkroppar<br />
kommer allra först att trampa<br />
mellan London och Canterbury, sannolikt i de gamla<br />
vanliga reklambeströdda neontröjorna. Alla nördiga<br />
fans däremot, kan klä sig med lite mer stil. Paul Smith<br />
har nämligen parat ihop sig med det brittiska märket<br />
Rapha, som redan tidigare gjort sig känt för sina<br />
snajdiga cykelkläder, och designat en speciell tröja<br />
för att fira. I 60% merinoull, med broderier på ryggen<br />
föreställande den första etappen, grön och lite lagom<br />
retrosnygg. Går att köpa online och passar nog bra<br />
ihop med din nya fi xed gear-cykel.<br />
www.rapha.cc / www.paulsmith.co.uk<br />
Weekday tuffar vidare mot världsherravälde,<br />
vilket bara är härligt om de fortsätter sälja så fina<br />
kläder som de gör. För tillfället ockuperas butiken<br />
Den i New York med Cheap Monday-grejer, till<br />
hösten blir det megastore mitt emot Pub på<br />
Drottninggatan, och butiken på Götgatan har<br />
redan utvidgats med 200 kvadratmeter. Där har<br />
det också varit premiär för nya konceptet Store<br />
Made, kläder av gästdesigner som ska gå att<br />
få specialgjorda i butiken.<br />
Först ut var Karin Granstrand,<br />
nyanställd tjejdesigner<br />
på Cheap Monday och<br />
Petra Högström från Borås<br />
textilhögskola. Tillsammans<br />
kallar de sig Partners in Crime<br />
och har gjort en kollektion<br />
bestående av tjugo plagg.<br />
I höst blir det ytterligare<br />
en tillökning när etiketten<br />
Sunday Sun lanseras som<br />
en lite dyrare variant av<br />
budgetkläderna.<br />
Agnes af Geijerstam<br />
www.weekday.se<br />
vad är det för<br />
kvartersfest?<br />
I mitten av augusti förvandlas Götgatan i Stockholm för en kväll till ett<br />
varmt, maltdoftande partaj. Ölmärket Grolsch tar, med <strong>Rodeo</strong> och Vice som<br />
mediapartners, över puckeln för att fi xa stor kvartersfest. Förutom mängder av<br />
holländsk bira bjuds det på musik från fina artister som Ison & Fille, Kleerup,<br />
Juvelen och Kalle J. Boka in fredag den<br />
17 augusti i almanackan och håll ett öga på<br />
www.grolschblockparty.com för mer info.<br />
N U<br />
Agnes Braunerhielm<br />
www.grolschblockparty.com<br />
drottning av<br />
sand<br />
Jenny Berntsson inleder sista året på Kungliga<br />
Konsthögskolan i Stockholm i höst, och har<br />
redan gjort mindre succé med sin flyktiga<br />
konst. Hon bygger sandslott världen över, för<br />
att sedan låta naturen rasera dem. Kanske<br />
inte några hus att köpa aktier i direkt, men i<br />
konstvärlden är de här abstrakta fastigheterna<br />
mer värda. Nu har Jenny har fått stipendie<br />
av Mejan och ska på turné. I augusti kommer<br />
hon bygga sandslott med isländsk sand,<br />
under hösten bygger hon i Istanbul för att i<br />
januari 2008 avsluta turnén i Mumbai, Indien.<br />
Slotten har tidigare dessutom byggts upp på<br />
holländsk mark. Flippigt!<br />
Caroline Ringskog Ferrada-Noli<br />
iloblog.jennyberntsson.com<br />
ta en avedon<br />
SOM<br />
MAR<br />
”Alla fotografier är riktiga, inget<br />
av dem är sanningen”, brukade<br />
Richard Avedon säga. Följande<br />
bör alltså tas med några spadtag<br />
salt, men i alla fall: Jag brukar<br />
tänka på Richard Avedons bilder<br />
som jag tänker på hans kläder. På<br />
varenda foto jag sett på honom har<br />
han alltid verkat så, hur ska jag<br />
säga, exakt – skjortan instoppad<br />
precis så, byxorna strikt<br />
pressade. Samtidigt finns en nästan<br />
sprittande spontanitet i honom,<br />
som om den noggranna klädseln bara<br />
är där för att mannen i den ska<br />
framträda tydligare.<br />
Modebilderna Avedon tog för<br />
Harper’s Bazaar och amerikanska<br />
Vogue under 50- och 60-talet,<br />
porträttboken Observations som<br />
han gjorde med Truman Capote,<br />
epokgörande sexårsprojektet In the<br />
American West som avslutades 1985<br />
(och som kom att utgöra mallen för<br />
följande 15 års jeansreklam) –<br />
alla var de som Avedon i hans vita<br />
skjorta och svarta slacks.<br />
Strama, men ändå fulla av liv.<br />
Framför allt gillar jag hur han<br />
plåtade vid 50-talets mitt. Uppmuntrad av art director-legenden Alexey Brodovich<br />
gav han modefotot en ny, lättsam touch. På senare år har den där estetiken återvänt<br />
i modemagasin som holländska Fantastic Man, men den fulländades egentligen redan<br />
på Harper’s Bazaars sidor för över 50 år sedan. Kolla själv på Louisiana i sommar,<br />
danskarna premiärvisar den första stora Avedonretrospektiv som gjorts sedan<br />
fotografen gick bort 2004.<br />
Johan Wirfält<br />
Richard Avedon: Fotografier 1946-2004 öppnar på Louisiana den 24 augusti. www.louisiana.dk<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 20
ara hos weekday<br />
ATT GÖRA SPECIFIKA PRODUKTER för färgat hår<br />
verkar vara hårvårdsföretagens nya giv. En serie för<br />
brunt hår, en för rött och en för blont, silverschampon,<br />
svart hårpuder, och så vidare. Nu ger sig också Matrix,<br />
som är en av L’Oreals många undermärken in i leken.<br />
Shade Memory lovar att bevara ditt färgade hår längre,<br />
och ska även lyfta fram den naturliga hårfärgen. Fem<br />
olika produkter för tre olika hårfärger gör att man<br />
åtminstone kan hoppas att frisörens inte-fullt-sågiftiga-men-inte-heller-speciellt-hållbara<br />
färgning<br />
sitter längre än tre veckor.<br />
OSCAR JACOBSON ÄR<br />
ett gött gammalt svenskt<br />
gubbmärke som har<br />
tillverkat högkvalitativa<br />
kläder i Borås sedan 1903.<br />
Du har eventuellt sett dem<br />
i din farfars garderob. Till hösten vill Oscar Jacobsson<br />
även ta sig in i din egen, genom att uppdatera sina<br />
klassiker och spela mer på den lätt brittiska elegans<br />
som alltid funnits närvarande. Vi väntar med spänning.<br />
www.oscarjacobson.com<br />
I ÅR SKA DE TVÅ första<br />
etapperna av Tour de<br />
France köras i England, hur<br />
motsägelsefullt det än låter.<br />
Många extremtighta lår och<br />
fettbefriade överkroppar<br />
kommer allra först att trampa<br />
mellan London och Canterbury, sannolikt i de gamla<br />
vanliga reklambeströdda neontröjorna. Alla nördiga<br />
fans däremot, kan klä sig med lite mer stil. Paul Smith<br />
har nämligen parat ihop sig med det brittiska märket<br />
Rapha, som redan tidigare gjort sig känt för sina<br />
snajdiga cykelkläder, och designat en speciell tröja<br />
för att fira. I 60% merinoull, med broderier på ryggen<br />
föreställande den första etappen, grön och lite lagom<br />
retrosnygg. Går att köpa online och passar nog bra<br />
ihop med din nya fi xed gear-cykel.<br />
www.rapha.cc / www.paulsmith.co.uk<br />
Weekday tuffar vidare mot världsherravälde,<br />
vilket bara är härligt om de fortsätter sälja så fina<br />
kläder som de gör. För tillfället ockuperas butiken<br />
Den i New York med Cheap Monday-grejer, till<br />
hösten blir det megastore mitt emot Pub på<br />
Drottninggatan, och butiken på Götgatan har<br />
redan utvidgats med 200 kvadratmeter. Där har<br />
det också varit premiär för nya konceptet Store<br />
Made, kläder av gästdesigner som ska gå att<br />
få specialgjorda i butiken.<br />
Först ut var Karin Granstrand,<br />
nyanställd tjejdesigner<br />
på Cheap Monday och<br />
Petra Högström från Borås<br />
textilhögskola. Tillsammans<br />
kallar de sig Partners in Crime<br />
och har gjort en kollektion<br />
bestående av tjugo plagg.<br />
I höst blir det ytterligare<br />
en tillökning när etiketten<br />
Sunday Sun lanseras som<br />
en lite dyrare variant av<br />
budgetkläderna.<br />
Agnes af Geijerstam<br />
www.weekday.se<br />
vad är det för<br />
kvartersfest?<br />
I mitten av augusti förvandlas Götgatan i Stockholm för en kväll till ett<br />
varmt, maltdoftande partaj. Ölmärket Grolsch tar, med <strong>Rodeo</strong> och Vice som<br />
mediapartners, över puckeln för att fi xa stor kvartersfest. Förutom mängder av<br />
holländsk bira bjuds det på musik från fina artister som Ison & Fille, Kleerup,<br />
Juvelen och Kalle J. Boka in fredag den<br />
17 augusti i almanackan och håll ett öga på<br />
www.grolschblockparty.com för mer info.<br />
N U<br />
Agnes Braunerhielm<br />
www.grolschblockparty.com<br />
drottning av<br />
sand<br />
Jenny Berntsson inleder sista året på Kungliga<br />
Konsthögskolan i Stockholm i höst, och har<br />
redan gjort mindre succé med sin flyktiga<br />
konst. Hon bygger sandslott världen över, för<br />
att sedan låta naturen rasera dem. Kanske<br />
inte några hus att köpa aktier i direkt, men i<br />
konstvärlden är de här abstrakta fastigheterna<br />
mer värda. Nu har Jenny har fått stipendie<br />
av Mejan och ska på turné. I augusti kommer<br />
hon bygga sandslott med isländsk sand,<br />
under hösten bygger hon i Istanbul för att i<br />
januari 2008 avsluta turnén i Mumbai, Indien.<br />
Slotten har tidigare dessutom byggts upp på<br />
holländsk mark. Flippigt!<br />
Caroline Ringskog Ferrada-Noli<br />
iloblog.jennyberntsson.com<br />
ta en avedon<br />
SOM<br />
MAR<br />
”Alla fotografier är riktiga, inget<br />
av dem är sanningen”, brukade<br />
Richard Avedon säga. Följande<br />
bör alltså tas med några spadtag<br />
salt, men i alla fall: Jag brukar<br />
tänka på Richard Avedons bilder<br />
som jag tänker på hans kläder. På<br />
varenda foto jag sett på honom har<br />
han alltid verkat så, hur ska jag<br />
säga, exakt – skjortan instoppad<br />
precis så, byxorna strikt<br />
pressade. Samtidigt finns en nästan<br />
sprittande spontanitet i honom,<br />
som om den noggranna klädseln bara<br />
är där för att mannen i den ska<br />
framträda tydligare.<br />
Modebilderna Avedon tog för<br />
Harper’s Bazaar och amerikanska<br />
Vogue under 50- och 60-talet,<br />
porträttboken Observations som<br />
han gjorde med Truman Capote,<br />
epokgörande sexårsprojektet In the<br />
American West som avslutades 1985<br />
(och som kom att utgöra mallen för<br />
följande 15 års jeansreklam) –<br />
alla var de som Avedon i hans vita<br />
skjorta och svarta slacks.<br />
Strama, men ändå fulla av liv.<br />
Framför allt gillar jag hur han<br />
plåtade vid 50-talets mitt. Uppmuntrad av art director-legenden Alexey Brodovich<br />
gav han modefotot en ny, lättsam touch. På senare år har den där estetiken återvänt<br />
i modemagasin som holländska Fantastic Man, men den fulländades egentligen redan<br />
på Harper’s Bazaars sidor för över 50 år sedan. Kolla själv på Louisiana i sommar,<br />
danskarna premiärvisar den första stora Avedonretrospektiv som gjorts sedan<br />
fotografen gick bort 2004.<br />
Johan Wirfält<br />
Richard Avedon: Fotografier 1946-2004 öppnar på Louisiana den 24 augusti. www.louisiana.dk<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 20
såsom i en spegel<br />
Felicia Pearson dömdes för mord som fjortonåring. I The Wire spelar hon vad Stephen King kallar<br />
”den mest skrämmande kvinnliga skurk som visats på tv”.<br />
Text Emil Arvidson<br />
NU<br />
SOM<br />
MAR<br />
Fasttejpad på ett solskydd, i en bil på väg från Baltimores utkanter<br />
till stadens centrum och fiskrestaurangen Mo’s, sitter en bild som<br />
föreställer Felicia ”Snoop” Pearson. Hon har armen runt en blond,<br />
senig tonårspojke i jeansjacka. Båda ler. Bilens chaufför, en före detta alkoholist<br />
som nu jobbar med att transportera tv-serien The Wires skådespelare<br />
mellan inspelningsplatser, älskar Snoop. När hans son fick höga betyg på<br />
ett prov fick sonen femtio dollar av Snoop. Sedan tog de bilden som sitter<br />
på solskyddet. ”Bara sådär!”, skrattar chauffören. ”Snoop är på riktigt”.<br />
The Wire, som handlar om den amerikanska staden Baltimores knarklangare,<br />
knarkare, lärare, poliser, hamnarbetare, politiker och skolbarn,<br />
lever på att vara ”på riktigt”. Snoop heter Snoop i tv-serien också, där hon<br />
spelar en yrkesmördare som jobbar åt Marlo Stanfield, västra Baltimores<br />
nya drogkung. I den fjärde säsongens första, kanske bästa scen går hon<br />
in på en järnhandel och köper en spikpistol som ska användas till att spika<br />
igen dörrarna till de ödehus hon gömmer lik i.<br />
När vi äter crabcakes, Baltimores stolthet, tillsammans med Jamie<br />
Hector som spelar Marlo i serien, berättar Snoop om att hon ska använda<br />
pengarna från The Wire till att köpa samma sorts hus hon bommar igen i<br />
serien. De ligger i den förfallna del av Baltimore där hon växte upp, och<br />
Snoop ska restaurera dem och sälja till stadens sjukhus. Dessutom ska hon<br />
starta en ungdomsgård.<br />
Innan The Wire hade Snoop aldrig stått framför en kamera. Hon träffade<br />
en av seriens skådespelare på en klubb och rappade lite. Han tog med<br />
henne till manusförfattarna, som hittade en roll åt Snoop. Hon hade hört<br />
talas om serien, alla i Baltimore har det, men aldrig sett den:<br />
– Ingen har HBO där jag kommer ifrån.<br />
Inför sin första scen frågade Snoop regissören om hon skulle vara som<br />
hon brukar på gatan, regissören sa ja. Senare skrev författaren Stephen<br />
King om ”the most terrifying female villain to ever appear in a television<br />
series” i Entertainment Weekly.<br />
Felicia Pearson föddes för tidigt, med ögon som tittade i kors, av föräldrar<br />
som var djupt beroende av droger. I skolan blev hon retad för sin skelögdhet<br />
och sin sexuella läggning.<br />
– Jag har varit lesbisk så länge jag kan minnas. Jag slog ner mobbare<br />
hela tiden, och när jag var runt tio började jag umgås med kvarterets<br />
knarklangare. De gillade att ha en maskot, säger Snoop.<br />
Fjorton år gammal stod hon i en gränd i Baltimore och sköt två skott<br />
efter en annan flicka. Femtonåriga Okia Toomer blev träffad i vänstra<br />
skinkan, kulan gick igenom en artär och hon dog på sjukhuset. Snoop dömdes<br />
till sexton års fängelse och kom ut efter sex. Bestämd att förändra sitt<br />
liv försökte hon ta jobb på en fabrik där man tillverkade bilplåt, men fick<br />
sparken när det avslöjats att hon suttit i fängelse. Snoop säger att chansen<br />
med The Wire kom från Gud. I en stor artikel i Washington Post för några<br />
månader sen förklarade Okia Toomers familj hur det kändes att se sin dotters<br />
mördare på tv. En dag berättade en av Toomers systrar för sin mamma<br />
att ”den där flickan som dödade Kia är på tv. Hon är fortfarande våldsam”.<br />
En av The Wires skapare, Ed Burns, är gammal polis och lärare från<br />
Baltimore. Han påstår att Snoop är en av tre, fyra personer han träffat i<br />
stadens ghetto som kan se på sig själv utifrån. ”Hon har klarat sig för att<br />
hon kan skratta åt sig själv och sitt liv”.<br />
I Baltimore hör jag ryktesvägen en historia om hur Burns telefon ringde.<br />
Det var Snoop. Hon stod med två kusiner i sina hemkvarter och de höll<br />
fast en man mot gatan. Några veckor tidigare hade förhandskopior av The<br />
Wires fjärde säsong skickats till journalister. Avsnitten läckte ut på nätet<br />
och började säljas på gatorna över hela USA. Mannen som låg med ansiktet<br />
mot trottoaren i östra Baltimore hade försökt sälja en kopia till Snoop. Nu<br />
frågade hon ”Ed, vad vill du att vi ska göra med honom?”<br />
Många The Wire-fans sätter på textningen när Snoop kommer i bild.<br />
Hon talar med mycket slang och en tjock, sävlig Baltimore-dialekt som nu<br />
ska tränas bort med skådespelarlektioner. Snoop vill att folk utanför Baltimore<br />
ska förstå vad hon säger. Det vore också bra om hon kunde bli castad<br />
som vanlig tjej.<br />
Just nu färdigställs den sista säsongen av The Wire, efter det vill Snoop<br />
fortsätta jobba som skådespelare. Men först ska hon lära sig spela någon<br />
annan än sig själv.<br />
Fjärde säsongen av The Wire sänds i SVT i höst.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 22
E SALE SALE SA<br />
YWFS.SE YWFS.SE YW<br />
WHYRED WHYRED<br />
ODEBJER RODEBJER RODEBJE<br />
FS.SE YWFS.SE YWFS<br />
ALE SALE SALE<br />
OPE HOPE HOP<br />
WHYRED WHYRED WH<br />
LE SALE SALE S<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
MAR DAGMAR DA<br />
FS.SE YWFS.SE YWFS<br />
ODEBJER RODEBJER RODEBJE<br />
SJÖSTEDT IDA SJÖSTE<br />
<br />
<br />
<br />
YWFS.SE<br />
Alkohol är<br />
beroendeframkallande
PÅ FAGRA ÖSTERLEN har gröna vågen-folket<br />
tagit tillbaka vad som en gång tillhörde dem. Byn<br />
Vallby befolkas 19-22 juli av experimentell musik,<br />
i såväl en gammal sparbank som i tomma lador<br />
och på vidderna. Det blir barnopera, romanser,<br />
kammarmusik och improvisationer. Och den franske<br />
konstmusikkompositören D Milhaud kommer att spela<br />
i ett övergivet stall där gamla skördetröskor och plogar<br />
står som dinosaurier, stycket heter Jordbruksmaskiner<br />
och spelas på just jordbruksmaskiner och andra<br />
instrument. Man kan tälta på ängarna runt omkring.<br />
www.vallbykonsert.se<br />
“Svart” musik •<br />
Pre-buzz<br />
trendkurvan<br />
<strong>Rodeo</strong> kör termometern lång ner i<br />
samtidens hals.<br />
Kritikerkonsensus<br />
Intellektuella<br />
homosexuella •<br />
Buzz<br />
Mättnadspunkt<br />
Män i shorts •<br />
Sydeuropeiska fixed<br />
gear-cyklar med bockstyre<br />
•<br />
Högkonjunkturen<br />
och dess lingo •<br />
Hellånga svepande<br />
klänningar •<br />
Cykelbudsväskor •<br />
Alperna på<br />
sommaren •<br />
RYAN MCGINLEY är<br />
inte bara den yngste<br />
konstnär som förärats<br />
en soloutställning<br />
på Whitneymuseet<br />
i New York. Han<br />
gillar även att fota nakna människor. Nu har han gjort<br />
en film till Puma som en del i deras lansering av nya<br />
kollektionen Urban Mobility – accessoarer som ska vara<br />
”revolutionerande inom resor i städer”. Slå ihop allt<br />
detta med en ny Pumacykel, och du får en film där två<br />
glada, nakna, unga människor cyklar omkring i naturen<br />
med diverse väskor. Som uppenbarligen fungerar lika<br />
bra utanför asfalterade gator.<br />
www.puma.com<br />
I SAMMA TIDEVARV som Damien Hirst skapar<br />
det dyraste nyproducerade konstverket någonsin,<br />
diamantskallen på Londongalleriet White Cube,<br />
replikerar galleriet White Chapel i samma stad med<br />
att ge bort fet konst gratis. Happeningen är en del av<br />
det större projektet ”Time Out First Thursday”, som<br />
innefattar 80 av östra Londons cutting edge-gallerier<br />
och museum.<br />
www.whitechapel.org<br />
DEN SOM LETAR EFTER<br />
Jeremy Scotts egensinniga<br />
design behöver inte längre sitta<br />
sömnlös över Ebay eller korsa<br />
Atlanten. Numera räcker det<br />
med Östersjön. I Helsingfors<br />
finns butiken Helsinki 10, där<br />
man förutom Jeremy Scott kan beundra och köpa<br />
skapelser från bland annat Dries Van Noten och Junya<br />
Watanabe Men och skor från Vivienne Westwood.<br />
Dessutom finns obligatorisk second hand-avdelning<br />
och ett mini-café. Ta bara rätt väg i porten på<br />
Eriksgatan 3 så blir plötsligt Helsingfors, och mode-<br />
Skandinavien, genast lite roligare.<br />
www.helsinki10.fi<br />
Wallenbergs faktiska<br />
kulturarv •<br />
Birkenstocks •<br />
Elin Klings röv •<br />
Kulturkritik helt<br />
utan referenser •<br />
Surdeg •<br />
• Tennis<br />
Överhype<br />
• Få barn<br />
• “svensk” musik<br />
Sommar (radioprogram)<br />
•<br />
Thailand •<br />
Klimatmoralism •<br />
Autencitet •<br />
Backlash<br />
Backlash<br />
på<br />
backlashen<br />
trädkramare<br />
”I likhet med amatörporren lever den svarta kulturindustrin på att<br />
sälja föreställningar om autenticitet, av en oförmedlad kontakt med<br />
Känslan. Man kan säga att de lever på att vara äkta, för att låna ett<br />
begrepp som den svenska hip hop-eliten hanterat tills det blivit lika<br />
blankslitet som sulorna på deras sneakers.” Citatet är hämtat från en<br />
artikel i Arena 2003, och återfinns även i journalisten Oivvios Polites<br />
nya bok White Like Me (Danger Bay Press). Oivvio whoppar some ass i<br />
boken som utgörs av samlade artiklar om rasism. Gött och trevligt med<br />
någon som vågar vara politiskt korrekt, med Saïds och Fanons ord<br />
klingande som basnoter i varenda satsmelodi.<br />
Teaterförbundets guide till jämställdhet, skriven av genusvetaren<br />
Vanja Hermele, heter I väntan på vadå? Ja, inte är det Godot. Snarare<br />
är det de rigida strukturerna inom teaterbranschen, och hur de kan<br />
styras upp, som Vanja Hermele vill belysa. Boken sätter fingret på<br />
bara för blåblodiga föreställningar om jämställdhet som anses viktiga – men tråkiga, och<br />
hotar Konsten. Om det är så vet man inte, men det känns i alla fall<br />
Ända sedan Victoria Beckham skaffade dem<br />
fräscht att någon tar upp frågan.<br />
har tatueringarna varit i ett enormt behov av<br />
Caroline Ringskog Ferrada-Noli<br />
rebranding. Men hur skulle det någonsin vara<br />
www.dangerbay.se / www.arenagruppen.se<br />
möjligt att undkomma förbannelsen med kinesiska<br />
tecken i svanken?<br />
In kommer Sang Bleu. En tatueringstidning gjord<br />
av en människa med smak (Maxime Buechi som<br />
jobbat på Arena Homme Plus och gjort webb för<br />
Paradis Magazine). Och vips förstår man varför<br />
tatueringar så sällan är sexiga och snygga – det<br />
mesta ser rätt fult ut när de som plåtar och formger<br />
inte vet vad de håller på med. När de däremot gör<br />
det, som på Sang Bleu, blir det väldigt bra. Hur ska<br />
jag nu övertyga min pojkvän om han borde tatuera<br />
sig?<br />
Daniel Björk<br />
www.sang-bleu.com<br />
NU<br />
SOM<br />
MAR<br />
Victoria Bergsmans röst ligger längst,<br />
längst fram när hon sjunger. Bakom<br />
finns några få instrument. Sedan<br />
brytningen med The Concretes förra<br />
året har det gått rätt snabbt, demolåt<br />
förra sommaren, sedan skrevs skivan<br />
med hennes nya projekt Taken by Trees<br />
i vintras och spelades in under åtta<br />
dagar i mars. Musikerna fick inte<br />
repa, de fick inte ens höra låtarna<br />
förrän inspelningen. Tillsammans<br />
med producenten Björn Yttling<br />
skalade Victoria sedan bort mer och<br />
mer, en gitarrist fick till exempel<br />
förhållningsordern att bara spela två<br />
toner åt gången. På en av låtarna dyker<br />
en barnkör upp, och i en annan Verity<br />
Susman från Electrelane. Men resultatet<br />
är verkligen bara som att ha Bergsman<br />
direkt i öronen, ensam.<br />
– Det är skönt när det går fort och man<br />
inte behöver tänka så mycket. Skivan<br />
är väldigt spontan. Men det är läskigt<br />
att höra min röst så ensam, det känns<br />
avslöjande. I The Concretes var det<br />
mycket lager, så jag kunde inte riktigt<br />
höra hur min röst lät för sig själv.<br />
Kaoset i The Concretes förra året, då<br />
stulna instrument och avbrutna turnéer<br />
kulminerade i Victorias Bergsmans<br />
kollaps och avhopp från bandet, har<br />
ältats tillräckligt vid det här laget.<br />
Victoria säger att hon började känna sig<br />
bättre i våras:<br />
– Allt har gått väldigt fort, även<br />
för The Concretes. Jag tror att Lisa<br />
[Milberg, som numera sjunger i bandet]<br />
fick en väldig energikick och behövde<br />
skriva av sig. Medan jag blev väldigt trött och inte kunde göra något alls. Det är olika<br />
hur man reagerar. Jag var trött på hela musikindustrin.<br />
Finns det alternativ till den musikindustrin?<br />
– Det är det jag ska testa nu. Det vore väldigt sorgligt om det inte går att göra det<br />
här utan en massa intervjuer, promotionturnéer och så vidare.<br />
Varför har du kallat projektet Taken by Trees?<br />
– Jag är betagen av naturen på något sätt, men rädd också. Man vet aldrig vad som<br />
händer. Sen tycker jag att ”Taken by Trees” lät fint i en mening, det blir en ren rad. Jag<br />
undrar bara om folk kommer tro att det är trollmusik.<br />
Du borde sagt att du har spelat in den i en ödslig stuga…<br />
– Nej, i ett träd! I en stam. Ha ha. Tillsammans med några ekorrar.<br />
Okej, du satt i ett träd i åtta dagar…<br />
– …och åt svamp.<br />
Agnes af Geijerstam, foto Kristian Bengtsson<br />
Taken by Trees debutalbum Open Field (Rough Trade/Border) finns ute nu. www.takenbytrees.com<br />
intersektionell<br />
sommar<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 24
series: oriental<br />
model: liv tyler<br />
SOUK<br />
Drottninggatan 53<br />
Tel: 08-505 741 60
S T I L<br />
SOMMAR<br />
Urval Agnes af Geijerstam Foto Tomas Näsström Stylist Anja-Lisa Rudka<br />
Det finns vissa material som fungerar extra bra på sommaren.<br />
Halmhatten, raffiaväskan, plastsandalerna, bastkjolen,<br />
den tunnaste pimabomullen. Möjligtvis har det att göra<br />
med att de är svala, eller så är det bara att de gör sig bättre mot en<br />
svag solbränna än vinterblekhet.<br />
Vit hatt J Lindeberg, sandaler Alexandre Herchcovitch<br />
för Melissa/Rizzo, linne Calvin Klein, jeans Lee,<br />
klänning Wood Wood/Weekday, halmhatt Old Touch, gula<br />
skor Top Shop, väska A.P.C.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 26
TT är en gnistrande frisk blond<br />
lager med en lättsam ton av<br />
sommaräng. Doften har tydlig<br />
humlekaraktär och inslag av<br />
fläktande sädesfält. Ett öl som<br />
gör sig strålande såväl som<br />
sällskapsdryck som till god<br />
mat från hela världen.<br />
Hoppas att vi ses.<br />
<br />
www.galatea.se<br />
Alkohol i samband<br />
med arbete ökar<br />
risken för olyckor.
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 28
FRIHET!<br />
JÄMLIKHET!<br />
MODE!<br />
Modet är orättvist. Modet stänger ute. Modet är elitens diktatur över folket. Eller?<br />
Daniel Björk tar nätkändisar, politiska filosofer och H&M till hjälp för att reda ut<br />
ett av samtidens största missförstånd.<br />
Text Daniel Björk Illustration Andreas Bergman<br />
Tro det eller ej, men mode upprör fortfarande.<br />
Det upprör för att det är elitistiskt<br />
och för att det är orättvist, för att det får<br />
människor att köpa dyra plagg i stället för att<br />
skaffa hungriga fadderbarn. Mode är lättsamt,<br />
lustfyllt, ytligt, inte konstigt att det irriterar.<br />
Men det här med att det är odemokratiskt<br />
och elitistiskt? Vad menar folk egentligen?<br />
I det allra första numret av Bon skrev Göran<br />
Sundberg – då modejournalist, idag utred are<br />
och designer med eget märke – en krönika om<br />
att mode aldrig kan vara demokratiskt, att det i<br />
sin essens är elitistiskt. Detta skulle inte ses som<br />
någon kritik av mode utan mer som ett försvar för<br />
stil och finess, ett försök till definition av modets<br />
kärnvärden.<br />
På sistone har jag funderat över denna till<br />
synes uppenbara sanning. Ingen mer än H&M<br />
verkar ifrågasätta den, och jag förstår inte riktigt<br />
varför det är så. Bara för att något kan sammankopplas<br />
med eliter betyder inte det att det<br />
nödvändigtvis är diktatur.<br />
Låt oss prata om elitstyret. Enligt journalisten<br />
Susanne Pagold (i hennes bok De långas sammansvärjning)<br />
bröt uppskjutningen av satelliten<br />
Telstar 1962 ett monopol som modetidningarna<br />
tidigare hade haft när det gällde att förmedla<br />
mode till massorna. Helt plötsligt var det möjligt<br />
att få tillgång till bilder från Paris direkt efter att<br />
de framkallats. Även om det tog ett tag innan<br />
det märktes, innebar Telstar i förlängningen att<br />
en struktur kollapsade. Dittills hade modehusen<br />
tagit fram de nya kjollängderna och formerna,<br />
dessa förmedlades sedan till massorna när<br />
säsongen började och kopierades så småningom<br />
av hemmafruar, unga flickor och alla andra<br />
som inte hade råd med fittings i Paris.<br />
55 år senare har modehusen nästan helt tappat<br />
kontrollen över förmedlingen av smak. Tidningarna<br />
älskar numera att visa spektakulära<br />
uppvisningar, krigsmålningar och obekväma<br />
klänningar – eller bara modeller som trillar. Dessa<br />
bilder kan inte få konsumenterna att sy om<br />
sina kläder, de innehåller för mycket. Det är för<br />
många idéer, för extrema skärningar, för bisarra<br />
material. Modet har inga nycker längre. Eller<br />
kanske snarare: nyckerna kan inte plockas upp av<br />
fotfolket. Själva kommunikationskanalen mellan<br />
eliten och massan är perverterad och oskadliggjord.<br />
Det som kommer ut på andra sidan är rappakalja<br />
i massans öron.<br />
Det har pågått länge nu. Redan under 70-<br />
talet klagade den amerikanska journalisten<br />
Fran Lebowitz humoristiskt över att modet inte<br />
längre dikterade, människor hade ju inte någon<br />
smak och behövde få saker och ting bestämda<br />
åt sig. Det var alltså 30 år sedan. Sedan dess har<br />
modevärldens makt växt men också spritts ut.<br />
Det går inte att säga att modet dikterar, för diktatorerna<br />
existerar inte längre – trots att mode,<br />
kläder och smink finns överallt.<br />
Till och med i P 1.<br />
Är det inte mer korrekt att säga att vi befinner<br />
vi oss i en situation där eliten delats upp i flera<br />
eliter: moderedaktörer, bourgeoisie, nyrika, paparazzikändisar,<br />
kändisstylister? Dessa eliter har<br />
delvis olika agendor. De samverkar inte, de baktalar<br />
varandra. Moderedaktörerna ogillar kändisstylisterna,<br />
bourgeoisien de nyrika.<br />
“En okänd tjej som Cory Kennedy kan bli<br />
modeidol på nätet för att hon fastnar på<br />
festbilder från Los Angeles”<br />
Det får mig att tänka att vi befinner oss i<br />
närheten av en av de klassiska, om än kontroversiella,<br />
definitionerna av vad demokrati är: den<br />
österrikiske statsvetaren Joseph Schumpters.<br />
Schumpter kritiserade den klassiska synen på<br />
demokrati som folkstyre och menade istället att<br />
demokrati var ett system där olika eliter konkurrerar<br />
om makten. Politiska partier är eliter med<br />
egna agendor och det är själva osäkerheten i vem<br />
som kommer att få regera som är demokrati.<br />
I dagens mode ser vi en liknande situation.<br />
Det går inte att säga att en elit bestämmer vad<br />
som är mode. Snarare står olika eliter för olika<br />
idéer om vad som borde vara vara snyggt och<br />
trendigt. Ingen av dessa konkurrerande moden<br />
har ständigt övertaget, särskilt inte ur ett globalt<br />
perspektiv. Likväl uppstår ur denna kakafoni<br />
stilar som blir extremt inflytelserika: det neohippiemode<br />
som dominerade början av det nya milleniet,<br />
eller den smala silhuett som fick sitt främsta<br />
uttryck på Dior Hommes catwalk.<br />
Ett tydligt exempel på hur lite modeeliten dikterar<br />
vad folk ska ha på sig är tulpankjolen. Den<br />
var överallt på catwalken och i modemagasinen<br />
för två år sedan, men aldrig på gatan. Och<br />
då känns det dags att drämma till med Coco<br />
Chanels ord: ett mode som aldrig når gatan är<br />
inte ett mode. Den klassiska modevärlden känns<br />
som ett allt mer marginaliserat kotteri där man<br />
bitchar om varandras klädval och reportage och<br />
psykosälskar Miuccia Prada och Raf Simons.<br />
En annan aspekt i en demokrati är att vem<br />
som helst ska kunna bli en makthavare, åtminstone<br />
principiellt. Det har aldrig varit sant inom<br />
mode, men vi börjar idag se åtminstone embryot<br />
till en situation där modebloggare och internets<br />
stilikoner utmanar de etablerade kanalerna. En<br />
okänd tjej som Cory Kennedy kan bli modeidol<br />
på nätet för att hon fastnar på The Cobra Snakes<br />
festbilder från Los Angeles. Efter henne kommer<br />
fler. I en värld där drivkraften bakom många<br />
av våra största globala stjärnors popularitet<br />
verkar vara att de ser bra ut på bild kanske Cory<br />
Kennedy-tjejer inte är långt ifrån ett stort genombrott.<br />
När nästa stilikonscraze verkar handla<br />
29 <strong>Rodeo</strong>
om modeller som Irina Lazareanu – en person<br />
som inte har någon klassisk talang eller familj<br />
som sin claim to fame – har vi redan nu en situation<br />
där det inte betyder något för publiken om<br />
personen är känd bara för att hon är på bild.<br />
Mode styrs också i allt större grad av vad<br />
“folket” gillar. I takt med att tidskrifters lösnummerförsäljning<br />
blir mer beroende av stjärnor och<br />
paparazzikändisar är det publikens intresse för<br />
vilka kändisar som är intressanta – och i viss mån,<br />
redaktörernas föreställningar om detta – som<br />
styr vilka stjärnor som blir trendsättande. Folket<br />
har blivit medskapande i modet på ett sätt som<br />
är mer direkt än att några få individer sluter sig<br />
samman, subverterar kläderna och skapar en ny<br />
stil eller subkultur som sedan plockas upp av<br />
modedesigner och förs ut som senaste skriket.<br />
Nu känns det som om jag staplar argument<br />
på varandra här, men det går inte att komma<br />
undan lågpriskedjornas allt mer sofistikerade<br />
produktion. Inte heller eBay, designerkläder till<br />
lågpris eller den uppsjö av secondhandaffärer<br />
som poppat upp under det senaste decenniet.<br />
Det är möjligt för vem som helst att göra nästan<br />
vad som helst inom mode. Och om alla kan delta,<br />
är inte det samma sak som att alla har rösträtt?<br />
Det fi nns visserligen kläder och moden som<br />
inte är tillgängliga för alla eftersom de kräver<br />
alldeles för mycket pengar. Men det är också<br />
det enda medel som den absoluta eliten har<br />
för att stänga ute massan, för att på något sätt<br />
vara urskiljbar.<br />
Den franske sociologen Pierre Bourdieu<br />
hävdade att modet hela tiden rör sig för att<br />
bourgeoisien ändrar sina kläder när de börjar<br />
bli kopierade. Men idag framstår högborgerlighetens<br />
kläder mer och mer som en stagnerad<br />
subkultur. De har sina accepterade märken och<br />
looker, men modet står still. “Klassisk stil” är<br />
idag en sista hoppets bastion – en gammal elits<br />
enda sätt att hävda sig mot lågprismodets massor<br />
å ena sidan, och de nya marknaderna och<br />
smakerna i Kina, Indien och deras allierade å<br />
den andra.<br />
Men det kan aldrig påverka modet i någon<br />
större utsträckning. Det är för konservativt, för<br />
stillastående, och det kommer säkerligen inte<br />
nå gatan. Det blir en sorts identitetsmarkör, en<br />
“vi som har sådana här kläder” och är knappast<br />
att jämföra med det Mode som de priviligierade<br />
klädde sig i och lät sippra ner till massorna för ett<br />
halvt sekel sedan. När bratstilen blev trend var<br />
det jämförbart med när vita upptäckte hip hopkläder.<br />
De sipprade inte ner, de sipprade ut.<br />
Jag tror att människors övertygelse om att<br />
mode är odemokratiskt snarare handlar om<br />
att det upplevs som orättvist. Vissa är ju rikare<br />
än andra och kan köpa till sig smak. Andra är<br />
vackrare, smalare, eller har bättre hy. Men hur<br />
mycket pengar man har på banken har faktiskt<br />
inget med modet att göra. Det är möjligtvis en<br />
samhällelig orättvisa, men inget som gör modet<br />
orättvist. Att vissa är födda vackra och har<br />
lättare för att hålla sig smala är måhända en uppenbar<br />
orättvisa, men detsamma gäller intelligens.<br />
Så låt oss, för att få lite perspektiv, dra<br />
in ytterligare en politisk filosof i resonemanget.<br />
Amerikanen John Rawls menar att distributionen<br />
av intelligens i grunden är orättvis eftersom ingen<br />
har förtjänat sin intelligens. Samtidigt tycker<br />
både han och vi att det är okej att en person som<br />
“Den klassiska modevärlden känns som ett allt<br />
mer marginaliserat kotteri där man bitchar om<br />
varandras klädval och reportage och<br />
psykosälskar Miuccia Prada och Raf Simons”<br />
har tagit sin intelligens ett steg längre och skaffat<br />
sig meriter, tjänar mer pengar eller får fler<br />
möjligheter att välja jobb. Men inom mode anses<br />
även den meritokratiska aspekten av det hela<br />
suspekt. Det är som om mode fungerar enligt<br />
någon sorts “den enes bröd, den andres död”-<br />
devis, ett ändlöst nollsummespel där Ninas uppgång<br />
blir Nannes fall.<br />
Så det kanske handlar om förtryck, om att<br />
vi alla är förtryckta av något slags monsterorganism<br />
kallad mode?<br />
Jag har alltid sett modet som en tveeggat<br />
svärd: det är både ett sätt att stänga ute och att<br />
välkomna. Men att mode också är ett spel som<br />
man kan lära sig att spela (även om reglerna<br />
ständigt omformuleras), poängteras alltför sällan.<br />
När de negativa sidorna alltid sätts i fokus<br />
får vi i mina ögon en ännu större orättvisa. För vi<br />
föds med olika attraktionskraft, och utan mode<br />
består denna orättvisa som den är.<br />
Det bisarra med mode är att det både är omfördelare<br />
av rikedom och upprätthållare av status<br />
quo. Mode medverkar till att markera vem som<br />
tillhör vilken klass, men innehåller också de verktyg<br />
man behöver för att komma ur klassmarkörernas<br />
kättjor. Mode avgudar skönhet, men ger<br />
också människor möjligheten att förändra sina<br />
naturliga förutsättningar. Mode är förtryck, men<br />
också en möjlighet till frihet.<br />
Det verkar inte bättre än att när vi säger att<br />
“mode är odemokratiskt”, “mode är orättvist”,<br />
“mode är elitistiskt”, menar vi något så ytligt<br />
och naivt som att det är odemokratiskt för att<br />
alla inte får vara vackra, att det är orättvist för att<br />
alla inte får vara attraktiva, att det är elitistiskt för<br />
att alla inte får vara sexiga. Här skulle jag kunna<br />
släpa in ännu en politisk tänkare, men ni får läsa<br />
om Michael Walzer och hans sfärer själva.<br />
Jag säger istället: nej, alla är inte snygga, attraktiva<br />
eller sexiga. Men alla kan inte vara bra<br />
på allt, det i sig är varken orättvist eller odemokratiskt.<br />
Det finns andra sidor och saker att<br />
bygga sin identitet eller självkänsla kring. Lär dig<br />
ett språk, gå en kurs på universitetet, starta ett<br />
företag, skriv en bok.<br />
Antingen det, eller skriv en insändare om hur<br />
orättvist det är att inte alla i världen kan spanska.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 30
Östermalm<br />
Birger Jarlspassagen, Stockholm<br />
08-6115610<br />
Södermalm<br />
Krukmakargatan 26, Stockholm<br />
08-240044
Skjorta Martin Bergström<br />
Byxor Carin Wester<br />
Strumpbyxor Fogal<br />
Glasögon Customized by Liselotte<br />
Watkins för Martin Bergström<br />
Skor privata<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 32
LA<br />
OH<br />
LA<br />
CAMIL<br />
LA<br />
Det är en sak att göra uppror mot sin pappas överklassbakgrund, något annat att<br />
trotsa den traditionella kvinnorollen i ett land som mest vill vara lagom. Tjugofem år<br />
efter att hon tog sina första steg som it-girl i Stockholms nattliv är Camilla Henemark<br />
en ikon för en ny generation klubbkids. La Camilla är redo för comeback.<br />
Text Margret Atladottir Foto Fredrik Skogkvist Mode Naomi Itkes<br />
Att 90-talet skulle “komma tillbaka”<br />
var kanske inte oväntat, men ändå lite<br />
chockerande. Spagettiklänningar över<br />
långärmade tröjor och den här konstiga nu<br />
rave-vågen kändes väldigt avlägsna för bara<br />
några år sedan. Men anyways, nu är det här.<br />
Robyn blev cool på riktigt och artister som<br />
Kocky och Mapei festar och gör musik som om<br />
det vore 1992. Dagens unga klubbmänniskor<br />
har släppt all återhållsamhet, och att prata med<br />
Camilla Henemark om det hela kändes som det<br />
enda rätta.<br />
Vi bestämmer oss för att äta en bättre middag<br />
på Restaurang Tennstopet i Stockholm. Camilla<br />
kommer i tid och ser precis ut som man kunde<br />
förvänta sig. Vita, tighta, lite utsvängda, byxor<br />
med mönster och en grön blus och två tofsar i<br />
håret. Och en tantvagn i släptåg med prylar. Det<br />
finaste med La Camilla är att hon är så vacker, hon<br />
är 42, ser ut som Naomi Campbell och har värsta<br />
bra hållningen, bättre än någon jag träffat. Och så<br />
är hon snäll, ödmjuk och nästan lite osäker. Hon är<br />
uppenbarligen stammis och hon berättar att hon<br />
valde Tennstopet för att det är så bra att intervjua<br />
folk här. La Camilla har inte bara varit skandalprinsessa,<br />
popstjärna, modell och politiker utan<br />
även journalist. Hon fick en exklusiv intervju med<br />
Gunde Svan till första upplagan av Aftonbladets<br />
söndagsbilaga när det begav sig. Numera kryssar<br />
hon mellan Indien och London och har inget riktigt<br />
hem. Den omskrivna flygplansincidenten förra<br />
våren utmynnade i att ett äldre par fick skadestånd<br />
av Fritidsresor – La Camilla påstods ha haft sex i<br />
tre timmar precis bakom deras stolsryggar<br />
på planet.<br />
I slutet av 80-talet var La Camilla en it-tjej i<br />
Stockholms nattliv och skapade definitionen av<br />
den nya svenska klubbmänniskan. Inspirationen<br />
löper som ljusspåren av en glowstick från Henemarks<br />
80-tal till 2007 års svenska klubbkids: de<br />
färgglada electrofansen, Nachtungarna och flippade<br />
band som Kitty on the Catwalk.<br />
Den gränslöshet hon reppar har fått en effekt<br />
på senare generationer som kan liknas vid<br />
elchocksbehandling vid depression – nånting<br />
läker och man väcks till liv, samtidigt som det<br />
är läskigt. Det har varit så mycket hat, men frågan<br />
är om inte ett sosse-premiärlejon är exakt<br />
“Jag lever som om jag är singel oavsett om jag har<br />
ett förhållande eller inte. Jag orkar inte bry mig om<br />
sånt. Folk som är i mitt liv får anpassa sig”<br />
den byggsten som fattas i popkultursveriges<br />
nyskapande av sig själv. Idag känns hennes<br />
livsstil mer behövd än någonsin.<br />
Hur började allt, Camilla?<br />
– Men gud, det går ju inte att berätta…<br />
Försök!<br />
– Jag blev upptäckt av Sixten Herrgård. Han<br />
hade startat Stockholms första modellagentur,<br />
Stockholmsgruppen, och skulle vara konferencier<br />
på Beckmans avslutningsvisning. Det<br />
här var tidigt 80-tal, så det var under Rossana<br />
Marianos modelltid, långt före Emma [Sjöberg<br />
Wiklund]… Det är så himla länge sedan, det är<br />
så man skäms. När är du född?<br />
Gissa.<br />
– 87.<br />
85…<br />
– Ah, men okej. I alla fall, those where the<br />
days. Jag började som modell, jag höll på med<br />
teater och musik vid sidan om och gick på Kulturamas<br />
teaterlinje. Jag var på en spelning<br />
på Ritz och såg en snubbe som kallade sig för<br />
Barbie. Det var Alexander Bard. Och det var så<br />
grymt, jag blev så glad av honom för jag var trött<br />
på depprocken som var het då. Jag är ju gammal<br />
punkare från början, men jag var less på allt det<br />
där och kände att lite glitter och glamour skulle<br />
vara kul efter alla deppiga och svarta år. Jag fi ck<br />
i alla fall kontakt med honom genom Camilla<br />
Thulin, det var så vi lärde känna varandra. Sedan<br />
bildade vi Army of Lovers, hade några hits, reste<br />
världen runt. And the rest is history. Vi sålde<br />
några miljoner skivor, bla bla bla.<br />
Shit!<br />
– Ja… sedan jobbade jag ju hela tiden som<br />
modell, och startade egen modellagentur med<br />
vanliga människor som hette Zoo Models som<br />
var lite kultförklarad ett tag. Sedan hade jag<br />
klubbar och fester. Jag kommer inte ihåg allt jag<br />
gjort… det är så länge sedan.<br />
– Jag hade ju ett sexprogram också! På Tv<br />
1000! Fast det var konstigt, jag presenterade<br />
inte porrfilmer utan popvideor. Men av någon<br />
töntig anledning hette programmet In bed with<br />
La Camilla. Sedan hade jag ett program på TV3<br />
som hette Sjunde himlen som gick tre säsonger.<br />
Men varför jag la av med det är en helt annan<br />
historia jag inte tänker berätta nu. Den kommer<br />
33 <strong>Rodeo</strong>
i mina memoarer.<br />
Innan man träffar dig så har man en väldigt<br />
bestämd bild av dig. Man tror att du är lite<br />
läskig…<br />
– Herregud, jag har googlat mig själv och<br />
det är så hemskt. Jag orkar inte hålla på och vara<br />
aktiv på nätet, motarbeta det, ha en egen hemsida<br />
och blogga. Jag har fullt upp med att leva.<br />
Har man tid att blogga har man inget liv.<br />
Som jag…<br />
– Men faktiskt… nån måste ju leva så att alla<br />
andra har någonting att skriva om. Några måste<br />
vara som jag också, annars händer det aldrig<br />
någonting. Dessutom är jag för gammal, det är<br />
inte min generation. Jag skulle kunna prova på<br />
att blogga, men det är inget för mig. Det är ungefär<br />
lika kul som att åka skateboard idag, det<br />
hör ungdomen till. Det mest patetiska jag vet är<br />
när folk som tillhör min generation försöker göra<br />
de här grejerna på samma sätt som de unga.<br />
Men brukar du googla dig själv?<br />
– Nej, nej, nej, det är så mycket skräp där.<br />
Det har väl hänt att jag kollat upp grejer, men<br />
inte ofta.<br />
Jag har i alla fall googlat dig, och folk skriver<br />
skit om dig än i dag. Hur kommer det sig?<br />
– Det är konstigt, jag kommer från en tidsålder<br />
som inte är så väldokumenterad. Man<br />
borde ju vara bortglömd. Jag har inte gjort<br />
någonting för att nagla mig fast och synas. Jag<br />
kan förstå om folk tycker jag är intressant, för<br />
jag lever ett grymt intressant liv. Det gör jag och<br />
det är nog därför jag inte kan skriva blogg, folk<br />
skulle tycka att den var helt bisarr. Jag lever i hyperhastighet.<br />
Hur kommer det sig att du lever som du gör?<br />
– Har alltid gjort det. Jag blir så snabbt uttråkad.<br />
Vill du aldrig bara chilla, ta det lugnt, dra ut<br />
på landet och försvinna?<br />
– Någon gång får man ju ett ryck men det<br />
går över. Då brukar jag resa, dra till Himalaya<br />
eller åka och fi ska i Norge. Men då gör jag det<br />
bara i någon vecka. Man borde kanske lugna ner<br />
sig, men äsch, vad är poängen med det? Man<br />
lever ju bara en gång.<br />
Är du singel?<br />
– Jag är alltid singel.<br />
Är det ett slags statement eller har det bara<br />
blivit så?<br />
– Jag har kommit på att jag lever som om jag<br />
är singel oavsett om jag har ett förhållande eller<br />
inte. Jag orkar inte bry mig om sånt. Folk som är<br />
i mitt liv får anpassa sig efter det. Jag lever på<br />
så många olika ställen att det inte går att tänka i<br />
förhållandebanor. Jag är en månad i London, två<br />
i Stockholm, sedan drar jag någon annanstans.<br />
Jag har lägenheter, eller nej inte lägenheter,<br />
snarare väskor kvar hos folk över hela världen.<br />
Jag är så utspridd, då går det inte att ha ett<br />
förhållande. Då har jag ett på varje ställe istället.<br />
Det hör ju till mitt yrke också, som modell<br />
och artist, att vara singel. Det är ju helt hopplöst.<br />
Liksom, antingen har man en person man bara<br />
längtar till och får ett ganska torftigt kärleksliv.<br />
Eller så får man inse att man måste ha en i varje<br />
hamn. Mer respekt till dem.<br />
Jag håller nog lite med dig där…<br />
– Ja, idag känns det som om det fungerar<br />
batt ha det så. För mig funkar det i alla fall.<br />
Det kanske det gör, men det är väl fortfarande<br />
lite kontroversiellt att tänka så som<br />
kvinna?<br />
– Folk förväntar sig att alla ska vilja ha ett<br />
monogamt liv med familj och barn. Men den<br />
poängen förstår jag verkligen inte. Barn? Var<br />
skulle det få plats liksom? Jag har följt fem fågelungar<br />
på min kompis balkong, det känns som<br />
nog med ansvar. Jag fick ont i magen varje dag<br />
när jag skulle kolla till dem. Då känner jag att det<br />
räcker.<br />
Så det har aldrig varit aktuellt för dig att skaffa<br />
barn och man?<br />
– Jag har ju barn, känns det som. Andras<br />
ungar. Det är många som har barn som inte<br />
orkar ta fullt ansvar, då kan det vara bra med en<br />
sidoförälder. Och det ansvaret har jag tagit med<br />
några. Det är rätt kul, man har sett dem växa<br />
upp. Jag blir bjuden på deras studenter och jag<br />
vet att jag ingår i deras liv. Jag är tant Camilla<br />
och jag är stolt över det. Man har en funktion,<br />
och så vet man att någon kommer att ta hand<br />
om en när man blir äldre. Det är en sådan roll<br />
man får skaffa sig om man inte har egna barn.<br />
Att dra en barnvagn i Vasaparken har aldrig varit<br />
min dröm.<br />
Vad hände med Army of Lovers egentligen,<br />
du lade bara ner din del där?<br />
– Ja, alltså, jag vill påstå att vi lade ner 1996.<br />
Ibland dammar man ju av lite, gör lite samlingsplattor,<br />
lite julshower. Men nu tror jag inte det<br />
kommer hända något mer. Det går ju bra för<br />
Alexander och BWO så han kommer nog inte<br />
ta tag i Army of Lovers igen. Men jag turnerar<br />
ju själv, som mig själv från Army of Lovers fast<br />
med mina egna låtar. Det räcker. Även om jag<br />
inte spelar på arenorna som vi spelade på…men<br />
kan man vara förband åt Boney M så är det helt<br />
okej för mig.<br />
Har du varit det?<br />
– Ja, jag brukar till och med köra låtar med<br />
dem. Det är kul, lite nostalgi, de är roliga…förutom<br />
en mardrömsturné vi gjorde 2005 med Dr<br />
Alban. Vi var i Rumänien, det var liksom översvämningar<br />
uppe i transylvanska bergen. Det<br />
var sponsrat av något universitet, men de hade<br />
ju inga pengar. Så Transylvanian Bikers gick in<br />
och sponsrade, men så helt plötsligt stack en<br />
av snubbarna med gaget. Det var katastrof. Alla<br />
lyckades få ut det mesta av sitt gage, men jag<br />
blev helt utan. Jag har fortfarande inte fått betalt.<br />
Däremot har jag fått ett hedersmedlemsbrev<br />
av bikerklubben som jag kanske kan använda<br />
nån i framtiden.<br />
Du får jättegärna berätta för mig om det galna<br />
90-talet i Stockholm.<br />
– Vad gulligt det låter när du säger det så.<br />
Det är jättetrendigt nu har jag förstått. Nej,<br />
men ärligt talat, det var ju galet! När jag var i<br />
Indien för ett tag sedan satt jag och kollade på<br />
Fashion TV och så tyckte jag bara, “fan, vad<br />
snygga kläder!”. “Jäklar vad mycket axelvaddar”,<br />
tänkte jag, ”vad är det här för någonting?”. När<br />
jag fortsatte titta insåg jag helt plötsligt att det<br />
var mig själv jag tittade på. Det var en gammal<br />
Thierry Mugler-visning som jag helt glömt bort,<br />
från -92 eller nåt. Jag tittade på något jag trodde<br />
var nutid, men det var alltså en gammal visning.<br />
Med mig! Jag fick nästan en hjärtattack.<br />
– På den tiden var det verkligen kul med<br />
modevisningar. Det var helt far out. Det var<br />
skridskobanor, man blev nedhissad från taket,<br />
saker var uppbyggda på is, det var så mycket saker<br />
som inte görs idag. Idag ska alla vara casual,<br />
och gå fram och tillbaka. Gud, vad jag saknar<br />
det där galna, när det inte fanns en gräns överhuvudtaget.<br />
Men är inte det på väg tillbaka då?<br />
– Nej, jag tror inte det går faktiskt, trenderna<br />
är så spridda och lösa idag. Det är aldrig<br />
någonting som dominerar hårt. Vi hade liksom en<br />
jet set-feeling i Stockholm på 90-talet som aldrig<br />
kan infinna sig längre, inte ens på Sture plan.<br />
Var det värsta jet set-livet som gällde för dig?<br />
– Ja, det var det verkligen. Då fanns det bara en<br />
grej, vi hängde på Alexandra och Atlantic på 80-<br />
talet, senare på Baby och min klubb, La Camilla.<br />
Hur såg en typisk kväll ut?<br />
– Jag hade först klubb på Drottninggatan,<br />
sedan på Atlantic. Det var så stort, vi hade alltid<br />
kö på 200 meter. Europe som var jättestora då<br />
kom inte ens in för att det var så mycket folk.<br />
Folk gick runt nakna inne, det var bara freaks<br />
som kom in. Folk som jobbade där gjorde det<br />
bara för att de var snygga. Vi hade två stora<br />
macho-lesbianer i dörren och en performanceshow<br />
med två lesbiska brudar som hade stora<br />
köttstycken på sig. De var inlindade i plast och<br />
bet köttet av varandras kroppar. De var rakade<br />
både på huvudet och på könet och alla stod och<br />
kollade. Björn Borg stod alltid längst fram.<br />
Blev det löpsedlar?<br />
– Ja det är klart, det var jätteskandal i tidningarna,<br />
man fick ju inte vara naken på scen.<br />
Det känns som du alltid var med och skapade<br />
rabalder.<br />
– Ja, det blev jämt skandal. Alltid.<br />
Tycker du själv att du är skandalös?<br />
– Nej, jag tycker att jag är frispråkig. Det var<br />
ganska oskyldigt. Saker förstoras upp, lite orgier<br />
måste man väl få ha. Apropå det så gillar jag<br />
verkligen Paris Hilton. You go, girl!<br />
Vilka var it-folket på 90-talet? Vilka var<br />
coolast, vilka hängde du med?<br />
– Alice Timander har ju hängt med hela tiden.<br />
Har hört att hon bara har nåt år kvar, det låter för<br />
hemskt. Måste nog ringa henne. Mauro Scocco<br />
och Stakka Bo, vi var ju ihop i åtta år. Jonas Åkerlund.<br />
Emma Sjöberg, Uffe, jag och Johan Renck,<br />
som ju Stakka Bo faktiskt heter, umgicks mycket.<br />
Hans Wiklund också. Det här var ju långt innan<br />
han och Emma blev ihop. Det är konstigt, några<br />
av dem man hängde med finns ju inte kvar längre,<br />
så det är lönlöst att nämna dem.<br />
Du menar att de har gått bort?<br />
– Nej, nej. De är bara inte kända längre.<br />
Har du fortfarande kontakt med alla?<br />
– Ja, absolut. Jag och Johan pratar en gång i<br />
veckan. Jag tänker i alla fall vara med lika länge<br />
som Alice. Varför skulle jag låta folk vara i fred<br />
liksom? Ha ha.<br />
Hur var det med droger och sprit på festerna då?<br />
– Det var ju droger. Kokain, hela grejen med<br />
Jannike Björling och så…Fast då var kokain<br />
någonting exklusivt. Idag är det ju var mans<br />
drog, det kryllar av det överallt.<br />
Tog du också droger?<br />
– Jag säger såhär, jag har bra spärrar inombords.<br />
Det gäller allt. Mat, sprit, sex och droger.<br />
Jag gör allt, men aldrig i överdåd. Har man de<br />
“Jag har gått in i tre olika studior här i<br />
Stockholm och spelat in house och r’n’b,<br />
men även mer åt rockhållet”<br />
spärrarna så klarar man sig, tyvärr har ju inte alla<br />
det. Jag älskar att tappa kontrollen, men det får<br />
aldrig gå till överdrift. Då kan det gå åt helvete.<br />
Det här med att ha sex offentligt då?<br />
– Ingen har skadats av lite sex.<br />
Jag tänker på Leila K som det ju inte gått så<br />
bra för. Är du kompis med henne?<br />
– Ja, jag har lite kontakt med henne genom<br />
XLNT Marc, men annars inte alls. Vi var kompisar<br />
tidigare, men den kvinnan…det finns inget hopp<br />
för henne alls.<br />
Ska vi prata lite om Dolce Vita-avsnittet på<br />
Kanal 5 där du var med? Du sa att du var pank<br />
och fick gå på soc.<br />
– Wow, det programmet fick verkligen genomslag.<br />
Men så här var det: helt plötsligt hade<br />
jag en period där jag inte hade några pengar<br />
alls. Jag bodde i en miljonlägenhet förvisso, och<br />
jag hade kunnat låna pengar av min pappa. Men<br />
jag hade inga pengar på banken, inga inkomster,<br />
så jag var tvungen att gå till soc. Och till<br />
arbetsförmedlingen, och det var inte direkt lätt<br />
att få jobb. Jag har aldrig haft ett vanligt jobb i<br />
hela mitt liv. Jag hade ju rätt till det också, jag<br />
har alltid betalat skatt. Jag är en äkta sosse som<br />
tycker det är coolt att betala skatt.<br />
– Men i alla fall, jag sålde min lägenhet och<br />
sedan råkade min far gå och dö. Inte så lämpligt<br />
direkt. Men det var en intressant period. Den här<br />
branschen är så konstig. Jag hade tjänat massvis<br />
med pengar under flera år, flera miljoner.<br />
Men jag hade också bränt flera miljoner, och<br />
helt plötsligt hade jag absolut ingenting kvar.<br />
Jag hade inte åkt tunnelbana på 14 år, blev helt<br />
chockad när jag såg att de byggt om.<br />
Du var socialdemokratisk politiker ett tag.<br />
Funderar du på att ge dig in i politiken igen?<br />
– Nej, nej, nej. Inte som politiker. Men jag<br />
kommer alltid vara i politiken genom att visa<br />
med min livsstil att man inte behöver göra vad<br />
alla andra tycker man ska göra. Varenda sak jag<br />
gör är en slags politisk handling som andra kvinnor<br />
kan kolla på och tänka, “jag behöver inte<br />
göra vad som förväntas av mig”.<br />
Hur ser din relation med Mona Sahlin ut nu<br />
för tiden?<br />
– Mona? Ha ha! Den är jättebra. Faktiskt!<br />
Har du pengar nu?<br />
– Jag har gott om pengar! Jag lever på ett<br />
arv. Det var skönt att vara fattig ett tag, men nu<br />
är det rätt skönt att ha mycket pengar. Jag är<br />
fuck off-rik, tillräckligt rik för att be de jag vill att<br />
dra åt helvete. Ha ha!<br />
Vad har du för relation till media, det känns<br />
som att du borde vara bitter över alla skriverier<br />
och löpsedlar?<br />
– Jag har bett Daniel Nyhlén dra åt helvete.<br />
När jag hade klubb under tennisveckan i Båstad<br />
för några år sedan ringde han och krävde ett<br />
vip-bord. Då skrattade jag bara. Han har hittat<br />
på saker jag har sagt, det där som stod 2003 om<br />
att jag skulle kunna tänka mig att sälja sex till<br />
exempel. Det var ett skämt, jag skulle självklart<br />
aldrig göra det. Skriv det, att jag aldrig har sålt<br />
sex.<br />
Hur har relationen med dina föräldrar varit?<br />
– Jättebra.<br />
Vad har de tyckt om att det stått så mycket<br />
negativt i kvällspressen om dig?<br />
– Min pappa, som alltså gick bort för ett och<br />
ett halvt år sedan, nämnde aldrig mitt yrke när<br />
vi träffades, det existerade inte för honom. Han<br />
var äkta överklass, universitetsnigerian. De ser<br />
jättehårt på det där med utbildning, Dr Albans<br />
familj tycker till exempel inte att han har ett tillräckligt<br />
fi nt yrke som tandläkare. Pappa var advokat<br />
och alla i hans släkt var läkare eller advokater,<br />
för honom var det jag gjorde helt ofattbart.<br />
Han berörde det helt enkelt inte.<br />
Funderade du aldrig själv på att bli advokat?<br />
– Nej, aldrig. Jag har alltid trott på något annat,<br />
ett annat sätt att leva än att utbilda mig och<br />
jobba med något högstatus.<br />
Din mamma då?<br />
– Det var henne jag växte upp med och när<br />
det stod något sjukt om mig i tidningen var det<br />
inte mig hon tyckte illa om. Hon är hårfrisörska,<br />
så hon har förstått branschen på ett annat sätt.<br />
Hon har samma inställning som Victoria Silverstedts<br />
mamma som sa ”Det spelar ingen roll vad<br />
folk säger, jag vet vad min dotter går för”.<br />
Vad tycker du om folk som kallar dig föredetting?<br />
Vad gör du nu för tiden, egentligen?<br />
– Ja, men jag är ju det, en föredetting. Men<br />
jag känner att det är dags för mig att göra comeback<br />
snart…Jag har bott i London i några år nu.<br />
Jag ärvde min pappas hus där. Nu har jag har<br />
precis fl yttat tillbaka och är redo att ta mig an<br />
Stockholm!<br />
Vad ska du göra då? Jag har hört nåt om en<br />
turné med Baccara?<br />
– Jaha. Nej, den blir inte av. Den är inställd.<br />
Men jag funderar på att kanske göra en karriär<br />
inom hårdrock. Jag menar, jag kommer aldrig<br />
låta som Lisa Nilsson. Jag ska göra vad jag alltid<br />
gjort. Vi startade Army of Lovers som en reaktion<br />
mot den oglamorösa stämning som infann<br />
sig efter börskrascherna. Glamour var det radikala<br />
då. Jag är punkare och jag tänker aldrig sluta<br />
vara det, jag vill reagera mot det som råder.<br />
Hur känner du inför Stockholm nu?<br />
– Det börjar ljusna. Stockholm borde tacka<br />
Carolina Gynning och Linda Rosing, utan dem<br />
hade vi inte haft några glamourösa kändisar. Det<br />
var sju svåra år här i Stockholm 1998-2005, det<br />
var så oglammigt. Men nu börjar det bli lite bättre.<br />
Det är på väg att glittra igen.<br />
Hur kommer din comeback se ut?<br />
– Det är för många människor inblandade för<br />
att jag ska våga säga några namn. Det jag kan<br />
avslöja än så länge är att jag har gått in i tre olika<br />
studior här i Stockholm och spelat in house och<br />
r’n’b, men även mer åt rockhållet. Alltså, jag älskar<br />
r’n’b men det är inte min påse. Jag är för<br />
svensk för det. Ibland önskar jag att producenterna<br />
vore färgblinda. House däremot!<br />
Men det är alltså musik det handlar om?<br />
– You better believe it! Jag får väl släppa en julsingel<br />
och skänka pengarna till välgörenhet, ha ha!<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 34
Polo Nakkna<br />
Kavaj Carin Wester<br />
Byxor Nakkna<br />
Strumpbyxor Fogal<br />
Skor privata<br />
35 <strong>Rodeo</strong>
Stylistassistent Elin Edlund<br />
Hår Ali Pirzadeh/Mikas<br />
Makeup Johanna Sylvan/Link details<br />
röster om la camilla<br />
Johan Renck, regissör<br />
– Camilla inspirerar fortfarande för att hon var en riktig<br />
punkrockare, för att hon bara var sig själv, utan referenser,<br />
för att hon var intelligent, för att hon alltid, helt<br />
oängsligt, sagt sin sanning, för att hon hade en makalös<br />
utstrålning, för att hon såg overkligt fantastisk ut och för<br />
att hon stod för en feminism som var ärligare och mer intrikat<br />
än normen. Hur kan man inte inspirera då?<br />
Mapei, artist<br />
– Hon har inte betytt något för mig musikaliskt, men hon var<br />
så jävla vacker. Läpparna, håret – hon såg ut som Hilary i<br />
Fresh Prince i Bel Air. Det som betytt mest tycker jag är att<br />
hon trotsat bilden av vad en förortstjej eller mulattjej är.<br />
Det finns en risk att man inte blir tagen på allvar om man har<br />
humor och distans, om media bara har en bild av en. Men hon<br />
trotsade det, hon vägrade göra vad som förväntades av henne.<br />
Det är som Linn, hon är en vanlig svensk tjej men sjunger bäst<br />
r’n’b i Sverige.<br />
Jean Pierre Barda, stylist och frisör<br />
– La Camilla är en makupartist våta dröm. Aldrig en blemma,<br />
mycket mun, mycket ögon och utrycksfull både naturell och<br />
med två ton smink. I sminkstolen var hon supersmidig på<br />
att kommunicera vad som funkade utan att stressa en, och<br />
inspirerande. Ett proffs helt enkelt. Jag kan bara minnas<br />
en gång då divalaterna kickade in och det var inför ett gig<br />
i TV4. Vi hade glömt våra leksaksinstrument i hallen hos<br />
Alexander [Bard] och han var tvungen att åka tillbaka hem.<br />
Planen för att hinna fick bli att jag påbörjade Camillas make<br />
tills han kom tillbaka, och att hon fick fortsätta själv efter<br />
det. När jag sen höll på med Alexander såg jag hur hon mer<br />
eller mindre kladdade på sig maken med kommentaren ”det gör ju<br />
inget om det inte blir bra, de tror ju ända att det är du som<br />
har gjort det...” Jag skrattar gott åt det idag men då ville<br />
jag bara köra ner lösögonfransarna i halsen på henne.<br />
Klänning Acne<br />
Strympbyxor Fogal<br />
Hatt Independent kostymateljé<br />
Glasögon Customized by Liselotte<br />
Watkins för Martin Bergström<br />
Skor privata<br />
Fredrik Skogkvist, fotograf<br />
– Första gången jag jobbade med Camilla var någon gång under<br />
mitten av 90-talet. Jag var assistent till fotografen Robert<br />
Nettarp som skulle plåta ett skivomslag för Camilla.<br />
Robbans idé var att jag skulle klä mig i en liten kostym<br />
och en genomskinlig apmask och vara ett slags attribut till<br />
amazonkvinnan Camilla. På en av bilderna tvingade Robban<br />
mig att stå på knä, Camilla var ovanför mig, mitt huvud tätt<br />
inkört mellan hennes ben. Trots att hon hade på sig ett par<br />
extra trosor så... funkade det inte riktigt vattentätt. Men<br />
det var en het bild! Det hela slutade med att jag gick från<br />
plåtningen aningen förnedrad med lätt irriterad hårbotten och<br />
blev kallad bäver av Robert Nettarp i ett par år framöver.<br />
Synd att skivan aldrig kom ut...<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 36
DISCO!<br />
2000<br />
Den nya discon tog först över skivväskorna hos världens bästa house-dj:s. Nu tar den<br />
över rocken. Johanna Karlsson berättar en personlig historia om en musikgenre som<br />
erövrar vilka ljud den vill och sätter dem i nya sammanhang – oftast ett hemligt rum<br />
fyllt av dansande asiatiska tjejer och deras housepojkvänner.<br />
Text och foto Johanna Karlsson<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 38
Övriga som brytt sig har kopplat nydiscon till en<br />
dj-nördig kultur som bara bytt skepnad sedan den<br />
uppstod inuti en aptröja på 90-talet. Det är därför<br />
den här tidningens chefredaktör på sin blogg<br />
envisas med att kalla 2000-talets disco för<br />
streetwearmusik.<br />
Jag säger inte att den beskrivningen inte<br />
stämmer. But for me, it happened in the 00’s.<br />
Och inte inuti så många t-shirts alls.<br />
2004, när jag var tonåring i ett rum på Nørrebro<br />
i Köpenhamn, råkade jag hitta en skiva<br />
med björnar på i skivbutiken Loud. Den var från<br />
ett skivbolag i London som heter Bear Funk och<br />
lät typ som house fast knäpp house. Bear Funk,<br />
förstod jag, styrdes av Stevie Kotey, som var med<br />
i producentgänget Chicken Lips. Varje namn gav<br />
ett nytt namn. Nu har kontemporär disco egna<br />
flikar i alla skivaffärer men i början fick man leta<br />
upp dem under ”house”, eller till och med under<br />
något med prefi xet electro. För under ”disco”<br />
fanns det bara Chaka Khan.<br />
Vid den här tiden hade jag tre falskleg och<br />
nästan inga kläder, så logiskt sett borde jag blivit<br />
hänvisad till den musikscen som fortfarande<br />
dominerar klubblivet i många storstäder i västvärlden.<br />
En scen som säger att partykids bara<br />
är party så länge allt är sladdrigt, hetsigt och i<br />
neon. Men jag slapp det. Jag hade ju hittat<br />
något bättre. I New York kastades jag in i Chinatown,<br />
i lokaler fyllda av enbart män, förutom små<br />
skaror asiatiska tjejer i svala klubbtjejkläder som<br />
pratade hest, dansade långsamt och kunde hur<br />
mycket som helst om vad olika trummor heter<br />
“Det är musik som rör sig mellan rockproduktioner,<br />
afrikanska trummor, 80-talets balearicscen,<br />
Dungen och La Isla Bonita”<br />
Tidigt 2003 förklarar New York-dj:n Daniel<br />
Wang i en intervju: ”Vi är många klubbromantiker<br />
som älskar disco och sörjer att<br />
lika välkomponerad dansmusik inte görs längre.<br />
Men om man tittar till den samlade kunskap vi<br />
har, vi som samlar, känner, spelar och intresserar<br />
oss för 1975 till 1983 års discoutgivningar – vem<br />
skulle kunna skriva ny musik som den här bättre<br />
än oss?”<br />
Kort efter det säljer norske houseproducenten<br />
Hans-Petter Lindstrøms nydisco-tolva I Feel Space<br />
i sammanhanget ofantliga 18 000 ex (då får man<br />
dessutom räkna in att de flesta som spelar den här<br />
musiken nu för tiden lär göra det från annat format<br />
än en vinyltolva). I Feel Space slår upp dörren för<br />
en våg av ny discoutgivning. Det är musik som rör<br />
sig mellan rockproduktioner, afrikanska trummor,<br />
80-talets balearicscen, Dungen och La Isla Bonita,<br />
och den breder ut sig så mycket att samförstånd<br />
mellan ett par dj:s och klubbkids i varje klubbstad<br />
till slut inte längre är nog.<br />
Suget efter liveakter som förstår dem blir<br />
så starkt att grafiska popbandet The Studio<br />
gör comeback efter ett par undanskymda år på<br />
Göteborgs svartklubbar, och kommer ut som det<br />
finaste komplement en Lindstrømproduktion<br />
kan få.<br />
Alla håller dock inte med om den här tolkningen<br />
av en del av den moderna musikhistorien.<br />
Den 18 maj i år skriver Svenska Dagbladet, i en<br />
artikel om ny pop från Göteborg: ”De ’tropical<br />
needs’ som Studio sjunger om, den havsburna<br />
längtan söderut, kärleken till percussion, vågskvalp,<br />
måsskrin och oljiga rytmer har inte någon<br />
samtida motsvarighet vare sig i Sverige eller<br />
utomlands. Den tycks ha vuxit fram i en liten krets<br />
som, medan solen har gått ner över Röda Sten,<br />
har drömt sig bort och iväg”.<br />
Kanske är det möjligt att Studio och The<br />
Tough Alliance tillsammans vandrat längs<br />
Göteborgs kajer så mycket att de båda gjort<br />
ilande långsamma album, totalt oberörda av<br />
hur många av samtidens dj:s och producenter<br />
som också krälat ner och hämtat ljud på sandstranden<br />
åren före dem. Men deras nya inriktning<br />
skulle också kunna ha att göra med att Uppåt<br />
Framåt och några andra göteborgslokaler<br />
just hade haft klubbsäsonger där de lämnat<br />
tidigare Uffi emedleyn för att istället boka dj:s<br />
som Tim Sweeney, Lindstrøm, Todd Terje, Toby<br />
Tobias, Brennan Green, Metro Area, Rub N Tug,<br />
Daniele Baldelli et cetera. Att det lokala klubbgarde,<br />
som Studio och i viss mån TTA är en del<br />
av, hellre än något annat ville festa till discofi -<br />
erad motellrock.<br />
Göteborg är den stad i Sverige som nydiscon<br />
fått starkast fäste i – trots stockholmsklubbar<br />
som Rollerboys och samma stads medlemsfester<br />
över röda stolsrader i teatersalonger.<br />
I Sverige har en liten del av skaran som brytt<br />
sig om nydiscon försökt knyta ihop den med indieharmonier<br />
som Air France, som faktiskt inte<br />
har ett dugg med saken att göra.<br />
Det felslutet är en följd av att beskriva musiken<br />
enbart med adjektiv, och aldrig med referenser.<br />
i datorers musikprogram. Ingen av dem producerade<br />
musik själva, det gjorde däremot deras<br />
pojkvänner. (Liten uppräkning amerikanska och<br />
europeiska dj:s med japanska flickvänner/fruar:<br />
Danny Krivit, François K, Gilles Peterson, Maurice<br />
Fulton, Tim Sweeney.)<br />
Det var aldrig några andra tjejer där än dem.<br />
Bara killar. Som dansade utan skjortor på efterfester<br />
under East Broadway med barer nerkletade<br />
i tranbärsjuice och kolmörka dansgolv fulla<br />
av disco gjord på körer, techno, 80-tals-onehitwondret<br />
Matthew Wilder och flöjter. Saker som<br />
aldrig skulle kallas bara disco av en normal människa.<br />
Utom kanske i det här sammanhanget.<br />
När Daniel Wang sa det där i inledningen om<br />
att skriva ny disco var han i en situation där han<br />
just gett upp tanken att hans gamla discodrömmar<br />
måste vara knutna till New York. Nyinflyttad<br />
i Berlin med sina kramdjur, Comme des Garçonsskjortor<br />
och skivsamling såg han sig omkring och<br />
upptäckte att saker började hända. Samtidigt<br />
som World Trade Center trillat ihop och askat ner<br />
discons födelsestad, begravningsplats och minneslund<br />
visade en grupp dansmusikproducenter<br />
i Oslo, främst Hans-Peter Lindstrøm och Prins<br />
Thomas, nya vägar för hur gammal disco gick att<br />
följa upp med ny musik.<br />
Att just Norge nått en tätposition på 2000-<br />
talets discoscen beror på att landets dj-kretsar<br />
sedan länge haft ett nära utbyte med brittiska<br />
dj:s. Under 70-talet hängde britter som arbetade<br />
för dj-agenturer i Tromsø och Oslo och intro-<br />
39 <strong>Rodeo</strong>
ducerade svarta klubbhits där. Och utbytet har<br />
aldrig upphört. Londonduon Idjut Boys har till<br />
exempel pendlat till Oslo varje månad sen 1998.<br />
Samtidigt som Oslo drog blickarna till sig<br />
satt DJ Mooner i München. Han kände ingen<br />
gemenskap med jämngamla houseromantiker<br />
längre. Och kidsen ville bara gå på klubbar<br />
som matade dem med två nya electroclashhits<br />
i månaden och lite Blondie däremellan. Mooner<br />
ville istället övertyga folk att lyssna på gammal<br />
elektronisk disco, sånt som halvt bortglömda<br />
dj:s som Daniele Baldelli spelat på det italienska<br />
jet setets utomhusfester vid Adriatiska havet för<br />
25 år sen. När Mooner fått ihop tillräckligt med<br />
rättigheter gav han ut samlingsskivan Elaste<br />
Volume 01– Slow Motion Disco. Fokusen på det<br />
norditalienska snobbiga drogsoundet förstärkte<br />
en riktning som redan fanns inom nydiscon. En<br />
riktning som gick från ett snabbare party kantat<br />
av new york-rytmer mot mer herointrött dansmusik,<br />
med djungelkänsla och rock.<br />
Mycket av riktändringen är ett resultat av att<br />
det här är en scen som bryr sig om vad surfaren<br />
DJ Harvey gör. Innan han i början av 2000-talet<br />
började sprida klädmärket Sarcastics mixskivor<br />
– som smälte den då okände Lindstrøms hjärta<br />
genom att vara den bästa kraut- och afro beatförförelse<br />
norrmannen någonsin hört – hade<br />
Harvey Bassett levt ett liv som 13-årig trummis<br />
i punkband John Peel gillade, som dj på 80-talets<br />
block parties i Brighton och under 90-talet<br />
som macho posternamn för skivbolagen Mo’<br />
Wax, Ministry of Sound och Nuphonic. Slutligen<br />
lämnade han den brittiska syran för Kalifornien<br />
via Hawaii, långsamt sjungande på spår<br />
med Map of Africa, rockgruppen han bildat tillsammans<br />
med Thomas Bollock från New Yorks<br />
Rub N Tug.<br />
Det Harvey Bassett gjort de senaste åren<br />
är att styra sina groupies långt in i bortglömda<br />
Motown-rockgruppen Rare Earth. Map of Africas<br />
debutalbum utspelar sig till största del på en veranda<br />
långt in i Amerika – resten utspelar sig på<br />
motorvägen till och från den verandan. Ändå går<br />
det aldrig att tycka att den fläskiga musiken är<br />
något annat än disco. It’s like, discon förändrar<br />
en, så att man plötsligt när man hör Red Hot Chili<br />
Peppers sjunga om Los Angeles hör exakt hur<br />
man skulle kunna placera in dem på ett dansgolv.<br />
Och så får all skaterock en helt ny lidelse i sig.<br />
Man tar andras produktioner och använder dem<br />
för sina egna syften.<br />
Slutpunkten för vilken rock det är den nya<br />
discon strävat mot märks allra mest hos Sarcastic<br />
Disco, en serie fester runt om i Los Angeles<br />
som ordnas en gång i månaden. DJ Harvey är<br />
hustomte, klädmärket Sarcastic som arrangerar<br />
“Under 70-talet hängde britter som arbetade<br />
för dj-agenturer i Tromsø och Oslo och<br />
introducerade svarta klubbhits där”<br />
kör hårt på hemlighetsmakeriet och släpper inte<br />
adressen till partyt förrän ett dygn före start. Delvis<br />
för att festerna inte har tillstånd (alla ombeds<br />
parkera sina bilar långt in bakom bygg naden,<br />
absolut inte framför), delvis för att Harvey Bassett<br />
gillar att mystifiera sig själv. Han lägger ut<br />
låtar på internet utan att avslöja vad det är förrän<br />
hans fans under några veckor gissat ihjäl sig på<br />
sina forum.<br />
Jag passerar 80 mörka kvarter av lagerlokaler<br />
på väg till en Sarcastickväll i Los Angeles östra<br />
downtown. Vart tionde hus har dörrar som står<br />
på glänt och små grupper av köande människor<br />
utanför, man förstår att där inne har någon fest.<br />
Inga andra tecken på liv hörs eller syns. Framme<br />
på rätt adress står en man med en ny adress,<br />
45 likadana kvarter västerut. Sarcasic Disco har<br />
flyt tat. Väl där går Harvey just ur sin jeep. Han är<br />
smal, solbränd, har långt hår och ja – ni tigger om<br />
att jag ska skriva ut det – skägg. Han ser mycket<br />
yngre ut än vad han är.<br />
Sarcastic-designern Paul Takahashi agerar<br />
springpojke i vit Map of Africa-t-shirt, tillsammans<br />
bär de in sex skivväskor, två cd-case och<br />
extra utrustning. Sen är det disco till sju på morgonen<br />
för mexikaner, amerikaner, det vanliga<br />
japangänget och en svensk. Mest spelar Harvey<br />
rock som är så classic rock att ingen normal människa<br />
skulle kalla den för disco. Utom kanske här.<br />
Här blir classic rock logisk dansmusik.<br />
Det är lite samma sak med Studio. Man sätter<br />
dem på ett litet disco och låter dem ackompanjera<br />
ett dansgolv med tropicaliadansen de gör<br />
när de spelar trummor. Ändå får de recensioner<br />
där det står att de blandar lättillgänglig pop med<br />
”svår elektronika” som vilket indierockband som<br />
helst. Studio är rock som skulle vara bara rock i<br />
vilka sammanhang som helst, utom längst in på<br />
en klubb. Där är de bara disco.<br />
discogeografi<br />
En liten namndropparguide till nydiscon.<br />
norge<br />
Duktiga knarkaren Kango, som har Kango’s<br />
Stein Massiv och skivbolaget Fjordfunk.<br />
Hans samarbetspartner Bjørn Torske. Magnus<br />
International och Blackbelt Andersen på Prins<br />
Thomas skivbolag Full Pupp. Rune Lindbaeks klubb<br />
Undertonar på Nomaden. Prins Thomas klubb Full<br />
Pupp Night och Terje och Dølle Jølles klubb<br />
Shari Vari på Blå. Och Hans-Petter Lindström.<br />
Och lovely lovely lovely sångerskan Christabelle/<br />
Solale som samarbetar med Lindström.<br />
sverige<br />
Göteborgska dj:n St Görans Bear Funk-tolva som<br />
kommer i september. High Feelings Motorpsycho-sak<br />
Leave Norway. Västkustska Ryggdunkar Sällskapets<br />
serie av edits. Studio. Just Like Music från<br />
Jönköping. Rollerboys Recordings.<br />
england<br />
Tirk, som var Nuphonic innan tiderna förändrades<br />
och det blev 2000-tal. Chicken Lips, annat<br />
Stevie Kotey. Fabricfesterna. Horse Meat Disco.<br />
Maurice Fulton. Beyond the Wizard’s Sleeve. Pete<br />
Herbert. Phil Mison. Secret Stealth. Soft Rocks.<br />
Quiet Village. En miljon tegelstenar till dj:s<br />
som är bra på att pyssla vidare på disco kantad<br />
av sammanhang med annan musik och rock som A<br />
Mountain of One. Osv osv osv.<br />
los angeles<br />
29-åriga skivsamlaren Andrew Hogges sida<br />
lovefingers.org och hans Black Disco-fester. Paul<br />
T och Sarcastic Disco-festerna. Lee Douglas.<br />
new york<br />
Rong Musics DJ Spun. Modal Music. Rub N Tug,<br />
tillsammans eller var för sig. What Ever<br />
We Want Records. Nick Chacona. Lovefingers<br />
spegelsida Bumrocks.com. Brennan Green, hans<br />
APT-fester och hans skivbolag Chinatown.<br />
Brooklyngrejerna, som Escort.<br />
centraleuropa<br />
Klubben Private Dancer i Wien, Lux i Lissabon,<br />
Ule Nakovas produktioner i Slovenien, Pilooski i<br />
Paris och Daniel Wang och hans skivetikett Balihu<br />
i Berlin – okej, Frankrike och Tyskland är kanske<br />
inte centraleuropa. Italien i sig självt.<br />
kanarieöarna<br />
Balihu-groupien Ilya Santana är en av världens<br />
sötaste människor. Han sitter i solen i<br />
Las Palmas på Gran Canaria och komponerar<br />
förutsägbara (OBS: bra) discohyllningar till<br />
resten av nydiscovärlden, mycket bättre än<br />
återuppväckta Balihus egna senaste korkade edits.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 40
NOUS AIMONS<br />
LES GARCONS<br />
Foto Louise Enhörning Mode Hannes Hetta
Skjorta Acne, skärp, byxor och skor Yves Saint Laurent. Föregående sida: tröja Martin Margiela, skjorta Miu Miu, solglasögon Ray-Ban. Alla plagg höst/vinter 2007.
Cardigan Marni, scarf Ralph Lauren, byxor Jil Sander, skor Yves Saint Laurent. Alla plagg h/v 2007.
Solglasögon Ray Ban, scarf Charvet, skjorta Acne, byxor Miu Miu. Alla plagg h/v 2007.
Solglasögon Ray Ban, scarf, tröja och byxor Yves Saint Laurent. Nästa sida: tröja Jil Sander, byxor och skor Yves Saint Laurent. Alla plagg h/v 2007.
Smink Megumi Itano/Calliste<br />
Hår Tie Toyama/Calliste<br />
Modell Julien Chanca/Success models
RODEO PROMOTION • ANNONSTEXT<br />
I höst är det 35 år sedan Nike grundades. Det fi ras med modellerna Oregon<br />
Waffl e, LD 1000, Daybreak och Cortez som nytillverkats i tolv klassiska<br />
färgskalor. Därefter har skorna gått igenom en åldringsprocess. Mocka och<br />
Foto Marcus Palmqvist Mode Hege Golf<br />
Modell Eija S/Mikas David S/Marion Vain<br />
använts av stillahavskustens indianstammar. Windrunnern gjorde debut vid<br />
det amerikanska friidrottslandslagets OS-uttagningar i Eugene, Oregon<br />
1980. I år har tre infl ytelserika unga grafi ska formgivare fått chansen att<br />
tyger har blekts, sulorna gulnat – skorna ser ut att ha legat bortglömda i<br />
en låda på vinden i över 30 år. För att återskapa vintagemodellerna in i<br />
minsta detalj använde Nike ursprungsbeskrivningarna från Bill Bowerman,<br />
friidrottstränare och en av företagets grundare.<br />
Så varför väljer Nike att gå tillbaka till arkivet? För att minnas sina enkla<br />
rötter i USA:s löparkretsar. För att hämta inspiration i ett unikt designarv. För att<br />
upptäcka att idéerna som låg till grund för företagets allra första skomodeller<br />
återkommer även i Nikes moderna löparskor.<br />
Parallellt med skorna tittade Nike på sin klassiska Windrunnerjacka.<br />
Jackan var Nikes första plagg någonsin och togs fram för att skydda löpare i<br />
de våta vindarna på USA:s nordvästra stillahavskust. Designteamet hämtade<br />
inspiration i de regncapes av vävd cederträbark som sedan urminnes tider<br />
själva tolka jackan, som med ens hoppar från 80-talets Oregon till 2007<br />
års gator i London, Köpenhamn och Stockholm. Brittiska designduon Call of<br />
the Wild har skapat ett psykedeliskt mönster, medan landsmannen Gassius<br />
hamnat i något mer 80-talsdoftande – en springande korv, kanske? Danska<br />
streetwearentrepenörerna Wood Wood, slutligen, gör ett labyrintliknande<br />
mönster som verkar vara ett resultat av för många långa nätter framför en<br />
åttabits-tv-spelskonsol.<br />
Nikes vintagekollektion av löparskor fi nns exklusivt på Nitty Gritty och<br />
SNS i Stockholm från och med juli. Den klassiska Windrunnerjackan säljs i<br />
alla bra sportaffärer, varianterna med mönster från Call of the Wild, Gassius<br />
och Wood Wood fi nns på SNS och Cali i Stockholm, Fever i Göteborg samt<br />
Monki- och Red Devil-butikerna.
RODEO PROMOTION • ANNONSTEXT
KRI<br />
TIK<br />
MUS<br />
Redaktör<br />
Martin Gelin<br />
martin@rodeomagazine.se<br />
I<br />
K<br />
JA<br />
T.I.<br />
T.I. vs T.I.P.<br />
Inte lika bra som King, men<br />
fortfarande Söderns näst bästa<br />
rappare. Här sparras han med Jay-Z,<br />
Eminem och sina egna issues.<br />
James Blackshaw<br />
The Cloud of Unknowing<br />
Vackra, episka gitarrmeditationer<br />
någonstans mellan Tunng och Tape.<br />
ekvationen är löst<br />
Sommarens yacht rock heter math rock.<br />
Jag tror att min musiksmak den här sommaren<br />
hittills har påverkats av att en air<br />
conditioner, som sitter en meter från<br />
mitt skrivbord, brummar som fyra jetmotorer.<br />
Det funkar inte riktigt att lyssna på Rihanna och<br />
Kelley Polar, man blir sugen på något som för mer<br />
oväsen. Eller så beror det bara på att jag, för första<br />
gången i mitt liv, drabbats av pollenallergi.<br />
Det är allmänt känt att pollenallergiker lyssnar på<br />
mer slamrig och aggressiv musik än icke-pollenallergiker.<br />
Fråga Fredrik Strage.<br />
Jag har hur som helst tvingats inse att jag<br />
tillbringat många av sommarens första veckor<br />
med noise rock-band som Lightning Bolt och<br />
Magik Marker, gammal stökig punkrock, japanska<br />
grindcore-bandet Melt Banana och Sonic<br />
Youth-klassikern Daydream Nation (som precis<br />
kommit ut på något slags nypiffad dubbel-cd).<br />
Men framförallt har jag lyssnat på sommarens<br />
bästa rockskiva, Mirrored med New York-bandet<br />
Battles. Battles gör musik som skämtsamt brukar<br />
kallas för math rock. Den kallas så delvis för att<br />
musiken övergivit rockens traditionella 4/4-beat<br />
och i stället använder sig av krångligare rytmstrukturer<br />
– som 7/8- eller 11/8-rytmer, influerade<br />
av 1970-talets experimentella proggrock och<br />
banbrytande minimalistkompositörer från samma<br />
era, som Steve Reich och Terry Riley.<br />
Math rock var förstås en nedlåtande term från<br />
början. Matt Sweeney från math rock-bandet<br />
Chavez har beskrivit det som konserter där folk<br />
står helt stilla och sedan tar fram en miniräknare<br />
och kalkylerar hur bra musiken faktiskt var. Men<br />
i själva verket lyckas math rock, genom att lägga<br />
all tonvikt på rytmen, vara antitesen till all den<br />
tjatiga rockmusik som just får folk att vilja stå<br />
helt stilla. Battles två första EP-skivor, som finns<br />
samlade på briljanta EP C/ B EP som kom förra<br />
året, har några av de mest fascinerande trummorna<br />
jag hört på länge. Spelas den tillräckligt<br />
sent på natten är risken större att du behöver<br />
den där miniräknaren för att räkna ut hur mycket<br />
du är skyldig klubben för alla pajade drinkglas.<br />
Albumet Mirrored är mer spretigt, svårare att<br />
beskriva. Det är lätt att man börja svamla om<br />
obskyra gamla proggband när man hör Battles.<br />
Det blir ju så när man hör något som faktiskt låter<br />
alldeles nytt, man börjar famla desperat i minnet<br />
efter något liknande. Singeln Atlas är åtminstone<br />
något så enkelt som en catchy poplåt – något<br />
Battles inte direkt ägnade sig åt på sina tidigare,<br />
instrumentala EP-skivor. Atlas har ett galopperande<br />
beat som påminner om glamrock, vilket<br />
har sitt ursprung i att bandets trummis, John<br />
Stainer, har en flickvän i Köln. För några år sedan<br />
var den stora grejen i Köln en typ av techno<br />
som hade ett glamrockigt beat – en techno-subgenre<br />
som kallas schaffel. Atlas är alltså Battles<br />
försök att göra en rockversion av en technomusikstil<br />
som redan var influerad av rock. Låten har<br />
dessutom, i sin tur, remixats av Köln-producenten<br />
DJ Koze (som liksom för att sluta cirkeln<br />
tog bort själva schaffel-rytmen). Atlas har även<br />
en antydan till en melodi, som hämtas från en<br />
uppitchad, kraftigt förvriden, nästan lite retsam<br />
sång. Battles försök med sång har knappast<br />
som avsikt att berätta något med låttexterna,<br />
eller ens att man ska höra orden. Sången puttrar<br />
i stället bara runt i bakgrunden, som ett ljud<br />
bland alla andra. Den är aldrig naturlig, eller ens<br />
mänsklig, utan det låter oftast som de röstförvräng<br />
ningsexperiment som electrofunksångaren<br />
Roger Troutman ägnade sig åt på 1980-talet,<br />
eller som Karin Dreijer på senare år. Vad som gör<br />
Battles musik så unik är nog just dynamiken som<br />
uppstår mellan de här två världarna. I ena hörnan<br />
finns alla de här rent ljudmässiga association erna<br />
till dansmusik – Aphex Twin, kylig amerikansk<br />
r’n’b från 1980-talet, experimentell electronica. I<br />
andra hörnan ligger punk-, metal- och hardcoreljudbilden<br />
som finns i trummorna och gitarrerna.<br />
John Stanier har tidigare spelat trummor i Helmet,<br />
och gitarristen Ian Williams var medlem i<br />
stilbildande math rock-gruppen Don Caballero.<br />
Resultatet blir, hur som helst, en skiva full av något<br />
ganska unikt: ny rock som inte tråkar ut mig.<br />
Battles Mirrored (Warp) finns ute nu.<br />
www.myspace.com/battlestheband<br />
Brick & Lace<br />
Love is wicked<br />
Två uptowntjejer från Kingston gör<br />
sommarens sockrigaste reggaepop.<br />
Fabolous<br />
From Nothin’ to Somethin’<br />
Brooklyn-rapparen lever äntligen upp<br />
till sin image som New Yorks mest<br />
underskattade mc.<br />
NEJ<br />
Justice ”[En bild på ett jävla<br />
kors är titeln]”<br />
Sorry, men det finns inte en ny idé på<br />
hela den här skivan.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 52
GÅ IN OCH LYSSNA PÅ BEASTIE BOYS NYA ALBUM<br />
”THE MIX-UP” PÅ WWW.RODEOMAGAZINE.SE<br />
GÅ IN OCH LYSSNA PÅ CHEMICAL BROTHERS NYA ALBUM<br />
”WE ARE THE NIGHT” PÅ WWW.RODEOMAGAZINE.SE<br />
Freestyle<br />
Dust<br />
EMI’S FESTIVALSOMMAR I DIN MOBIL- SMS’A EMI TILL 72105
KRI<br />
TIK<br />
FILM<br />
Redaktör<br />
Mattias Dahlström<br />
mattias@rodeomagazine.se<br />
JA<br />
Från andra sidan<br />
(bio)<br />
Mörka sjukhuskorridorer,<br />
trilskande<br />
hissar<br />
och sådana där<br />
Forrest Gump-benskenor kan vara en<br />
rätt otäck kombination.<br />
Disturbia<br />
(bio)<br />
Om du bara ska<br />
se en hormonstinn<br />
tonårsfilm<br />
den här sommaren,<br />
varför inte välja en som snor<br />
hela konceptet från Hitchcocks Fönstret<br />
mot gården och innehåller både<br />
David Morse och Carrie Anne Moss?<br />
tidsomställning<br />
I På smällen gräver regissören Judd Apatow ner sig i relationer som bara leder till gapflabb.<br />
Det är en mindre komedirevolution.<br />
Judd Apatows nya komedi På smällen,<br />
hans uppföljare till The 40 Year Old<br />
Virgin, innehåller en hysterisk och nydanande<br />
omtolkning av begreppet ”pruttkudde”<br />
– i en scen som hör till de roligaste jag överhuvudtaget<br />
sett. Det är en på alla sätt och vis i ögonfallande<br />
slutstation i den långa räcka av idiotiska<br />
sätt män umgås på som väldigt mycket amerikansk<br />
humor kretsat kring de senaste femton<br />
åren. Jag har svårt att se hur någon ska kunna ta<br />
det längre utan att det blir sökt, eller betydligt<br />
tråkigare<br />
Men det intressanta med Apatows filmer och<br />
tv-serier – Nollor och nördar och den alldeles för<br />
kortlivade Undecleared, vid sidan av manusuppdrag<br />
på The Critic, The Larry Sanders Show och<br />
Ben Stiller Show – är egentligen inte att han ritar<br />
om komedins karta. Det gör han bara undantagsvis,<br />
som med nämnda ”pruttkudde”-scen.<br />
Visioner, utveckling och utforskning står annars<br />
britterna, och möjligen Stephen Colbert, för.<br />
Judd Apatow är mer som en konsekvent förvaltare.<br />
I The 40 Year Old Virgin spelade Seth<br />
Rogen en kille som gillade att kolla på nakna<br />
tjejer på dvd, onanera och röka gräs. I På smällen<br />
repriserar han egentligen bara sin roll, fast<br />
nu som huvudkaraktär istället för bollplank till<br />
Steve Carrells överårige oskuld. Precis som ”frat<br />
pack”-gänget har också Apatow byggt upp en<br />
trygg återkommande ensemble med frun Leslie<br />
Mann, briljante Paul Rudd, gamle vännen Rogen<br />
och flera av de andra skådespelarna från Nollor<br />
& nördar. Omskakande förändringar är inget för<br />
Apatow.<br />
Det som skiljer honom från många andra komediregissörer<br />
är snarare hans sätt att ställa om<br />
komedins klocka. På smällen är 132 minuter lång.<br />
The 40 Year Old Virgin tog sig också en bra bit<br />
över tvåtimmarsgränsen.<br />
Redan när jag hyrde mina första Porky’s-filmer<br />
hos den lokala videobutiken i mitten av 80-talet<br />
lärde jag mig att den genomsnittliga amerikanska<br />
komedin inte är längre än max nittiofem minuter.<br />
Det är den fastställda, nästan i sten inhuggna,<br />
tid som gäller. Genren behöver inte större<br />
utrymme än så, verkar alla resonera. Utom Judd<br />
Apatow. Han vägrar låta sina komedier ta slut när<br />
konventionen säger att de borde det.<br />
“Om ett gott skratt förlänger livet, borde väl<br />
längre komedier ge fler skratt och alltså göra livet<br />
verkligt långt och roligt?” verkar Apatow fråga<br />
både sig själv och publiken.<br />
Svaret är inte helt glasklart. Om The 40 year<br />
Old Virgin och På smällen tjänar på det mer omfattande<br />
formatet ska jag, särskilt i det senare fallet,<br />
låta vara osagt. Men att någon anser att även komedin<br />
har rätt till utökat utrymme är så ovanligt<br />
att längden nästan får ett egenvärde. Man kan<br />
reta sig på Apatows småtrötta genus resonemang<br />
i På smällen, på hur han låter män och kvinnor<br />
reagera när nya okända tal (x=oplanerad graviditet<br />
efter ett one night stand med en slacker)<br />
trycks in i tidigare lättlösta livsekvationer. Men<br />
hans strävan att låta alla historier och relationer<br />
få rejält utrymme trots att deras enda egentliga<br />
funktion är att leda fram till gapflabbssituationer<br />
känns nästan revolutionerande.<br />
På smällen har biopremiär den 17 augusti.<br />
Tideland<br />
(bio)<br />
Får se vad som<br />
händer med den<br />
här i och med<br />
att Triangelfilm,<br />
som har rättigheterna, konkade. Men<br />
det vore tråkigt om den två år gamla<br />
Tideland än en gång försvann ur<br />
folks medvetande. Den innehåller två<br />
välkomna återföreningar: dels mellan<br />
Terry Gilliam och Jeff Bridges, dels<br />
mellan Terry Gilliam och de konstigare<br />
delarna av hans omfattande<br />
hjärna.<br />
La Jetée<br />
(dvd)<br />
Och när vi ändå<br />
är inne på Gilliam:<br />
missa inte<br />
Chris Markers<br />
mästerliga förlaga till De tolv apornas<br />
armé som släpps i fin Criterionutgåva.<br />
Stillbildskortfilm blir inte<br />
bättre.<br />
NEJ<br />
Hostel II<br />
(bio)<br />
Ni får väl försöka<br />
smiska lite<br />
vett och sans i<br />
mig, men jag går<br />
verkligen inte igång på musikvideoestetisk<br />
backpackersadism.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 54
FASHION - FOOD - DESIGN<br />
FRANKENSTEIN 2007 / ILLUSTRATION JENNY MÖRTSELL
KRI<br />
TIK<br />
TV<br />
Redaktör<br />
Caroline Ringskog Ferrada-Noli<br />
caroline@rodeomagazine.se<br />
JA<br />
Friday Night Lights, TV 5<br />
Coach Taylor säger: Clear eyes, full<br />
hearts, can’t lose!<br />
Emo-sport är den bästa sporten.<br />
John Cassavetes filmer, visas hela<br />
sommaren i SVT<br />
Poetisk realism med eller utan manus,<br />
ibland med Gena Rowlands, i New York<br />
på 60-talet!<br />
maktspel<br />
Nya BBC-serien Party Animals tar ett Romeo och Julia-grepp på brittisk politik.<br />
Jag har alltid tänkt att det osexigaste<br />
som finns är politik. Tydligen till skillnad<br />
från BBC. De marknadsför sin nya serie<br />
Party Animals om fyra 20-nåntingungar som<br />
jobbar i och kring Westminster – Ashika (Tories),<br />
Scott, Danny, Kirstie (Labour) – med att huvudpersonerna<br />
gillar sex och oroar sig för hyran.<br />
Men också för Englands välfärd. Och Party Animals<br />
handlar faktiskt om unga, på riktigt rätt heta<br />
Labour- och Torypolitiker, och deras arbete.<br />
Jag tackar Gud, BBC och det viktorianska,<br />
stela arvet för att serien inte romantiserar “revolutionen”.<br />
Party Animals skapare, produktionsbolaget<br />
World Productions som också låg bakom<br />
moderna klassikern This Life, skildrar 25-åringar<br />
i slapp kostym som engagerar sig i kommunalfrågor,<br />
istället för att glittra upp någon tjomme<br />
på barrikaden i adapterade subkulturkläder från<br />
Top shop. Serien diskuterar visserligen ideologi<br />
ibland, men både dumvänstern och den romantiska<br />
konservatismen är långt borta. Det här<br />
handlar om reella, tråkiga problem som smickrar<br />
tittarens nyhetskoll, men mest om fyra unga<br />
människor och England. Ambitionen är större<br />
än att stjärnögt koka ned politik till något som<br />
ryms på en pin på manchesterkavajslaget. Lika<br />
mycket som det ibland är ideologisk utopi som<br />
lyser genom karaktärerna, berättar Party Animals<br />
om den småaktiga egoism och korruption som<br />
driver en seg maktapparat framåt, och bakåt.<br />
Makttemat når fler nivåer. I ljuset av manipulativa<br />
pr-kampanjer och sakfrågor ter sig även<br />
det privata politiskt: Hierarkin mellan bröderna<br />
Danny och Scott, den olyckliga kärleken Danny<br />
hyser för kollegan Kirstie, som i sin tur ligger<br />
med folk av karriärmässiga skäl. Mest smärtsamt<br />
är hur Ashika – en ung, hott andra generationspakistanska<br />
som gett sig in i spelet väl medveten<br />
om att dess själva ikon fortfarande är den vita<br />
brittiska medelålders mannen – får otaliga förfrågningar<br />
om curryrecept från väljarna. Bara för<br />
att förlora sin valkrets när samma väljare anser<br />
att hon är lätt på foten.<br />
Det älskvärda med Party Animals är att serien<br />
har värdighet, den handlar om unga människor<br />
utan att flirta med en åldersgrupp. De fyra huvudpersonerna<br />
tycks fångade i ett system som<br />
äter upp dem, men som de på samma gång, nästan<br />
masochistiskt, älskar. Det skvallrar lite om<br />
hur emotionell politik är. Och egentligen, varför<br />
inbilla sig att den skulle vara befriad från psykologiska<br />
mekanismer?<br />
Att BBC sänt serien i vår känns symptomatiskt<br />
på flera sätt: Det håller på att bli oglamouröst<br />
med glamour. Ordet revideras i hög hastighet<br />
just nu, och betydelsen landar någonstans kring<br />
att inte hinna äta en trerätters för en högre saks<br />
skull. Engagemang är det nya lyx kan man säga,<br />
riktig exklusivitet har blivit immateriell. Traditionella<br />
statusgrejer – champagne, diamanter och<br />
märkeskläder – förlorar sitt symbolvärde i samma<br />
takt som ”idioter” har gjort dem vulgära. I slutändan<br />
har det tyvärr att göra med vem som bär<br />
statussymbolerna, mer än vad som bärs.<br />
Party Animals leker i alla fall med idén om<br />
lyx som abstrakt. Tjejerna är antifashion, propra<br />
men inte modemedvetna, har ryggsäck och aspirerar<br />
på ett rikt inre liv. Samma med killarna: den<br />
lossade slipsknuten blir den ultimata accessoaren,<br />
überexklusiv eftersom den inte går att få till<br />
om man inte haft en hård dag i parlamentet.<br />
Party Animals har ännu fler bottnar. Den vågar<br />
vara vanlig. På samma sätt som seriens skapare<br />
inser värdet i att hoppa över det stereotypt revolutionära,<br />
skippar de även uppfuckad kronologi,<br />
snabba klipp och andra moderna tv-klyschor.<br />
Istället kommunicerar Party Animals nästan skamlöst<br />
med brittisk dramatradition och Shakespeares<br />
mest kända verk. Men att våga vara förutsägbar<br />
har ett värde i sig, vem fan gör en Romeo och<br />
Julia-historia idag liksom? Och bra dessutom?<br />
Labourpartiet får vara familjen Montague och<br />
Tories familjen Capulet, där Scott är Romeo och<br />
Ashika Julia. För vem kan värja sig mot den kärlek<br />
som är omöjlig, men tvungen och desperat?<br />
Party Animals är helt enkelt ganska genialt.<br />
Party Animals visades på BBC 2 under<br />
våren och cirkulerar som bäst i diverse<br />
fildelningsnätverk. Första säsongen kommer<br />
på dvd i höst.<br />
Sommartorpet, SVT<br />
Det känns inte pregnant att klaga på<br />
Ernst en sommar till.<br />
Elvis – The Early Years,<br />
kommande serie Canal+<br />
Konstigt, visst, men ändå tillräckligt<br />
härligt för att bortse från Jonathan<br />
Rhys Meyers harmynthet och stirrande<br />
monotona blick.<br />
NEJ<br />
Du är vad du äter, TV3<br />
Yo TV3, ni är de<br />
pseudovetenskapliga program<br />
ni visar.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 56
WES “BULLDOG” HUMPTON FOR STÜSSY WORLDTOUR<br />
CONTACT: WWW.STUSSY.DK
KRI<br />
T I K<br />
KONST<br />
FOTO: STEPHEN WHITE<br />
Redaktör<br />
Natalia Kazmierska<br />
natalia@rodeomagazine.se<br />
JA<br />
Finn Art<br />
Till 19 augusti<br />
Eskilstuna<br />
konstmuseum<br />
Elina<br />
Brotherus,<br />
Ilkka Halso och Heli Rekula är<br />
några av konstnärerna som visas<br />
i utställningen Soumalaista<br />
Nykyidadetta, Finn Art i sommar.<br />
Eftersom Eskilstuna är en av landets<br />
finntätaste kommuner känns det logiskt<br />
att det är hit man ska åka för att se<br />
det bästa inom finsk samtidskonst.<br />
Felix och Sirous<br />
Våra män på<br />
Venedigbiennalen,<br />
iranskfödde Sirous<br />
Namazi och tyske<br />
Felix Gmelin, är inte bara invandrare<br />
båda två, utan gör också konst om<br />
rasism och utanförskap, mitt i prick<br />
i integrationsdebatten. Sirous med<br />
juggesoffor och förortsparaboler. Felix<br />
med luciatraditioner eller verktitlar<br />
som Mamma är kines, pappa är japan,<br />
stackars lilla barn. Heja Sverige!<br />
ett populistiskt pretto<br />
Turisterna köar i timmar för att träda in i den ”nya existens bortom materian” som konstnären<br />
Antony Gormley visar i London.<br />
” Besökare som lider av klaustrofobi eller<br />
nervös läggning uppmanas iaktta försiktighet”<br />
står det på en skylt utanför Antony<br />
Gormleys installation Blind Light, som visas<br />
på Hayward Gallery i London.<br />
Man kunde även ha utlyst så kallad prettovarning.<br />
Antony Gormley är nämligen den där typen<br />
av konstnär som avbildar sig själv naken med<br />
blysnorre och säger saker som: ”Jag försöker<br />
göra en skulptur inifrån genom att använda min<br />
kropp som instrument och materia. Formen<br />
kommer ur koncentration.”<br />
I utställningen på Hayward Gallery hittar man<br />
till exempel 300 betongklossar – för övrigt inspirerade<br />
av de fysiska proportionerna hos lika<br />
många Malmöbor – som sägs utgöra ett urbant<br />
landskap av arkitektoniska celler. Hål symboliserar<br />
ögon, munnar och anus.<br />
Man ska alltså gå runt mellan klossarna, kika<br />
in i dessa skånska kroppsöppningar och enligt<br />
konst nären bli medveten om det förlorade jaget.<br />
Här finns även en tavla av rostade mackor som<br />
enligt katalogen handlar om ”varandet”. Lite<br />
fraktalgeometri, någon slags “bubbelmatrix”,<br />
ett och annat mentalt diagram, endoskopiska<br />
rör, dialoger med Malevitj, hyllningar till livet,<br />
enorma svintobollar med titlar som Matrices and<br />
Expansions och evighetsresor i det inre rummet.<br />
”Skulpturen påminner oss om att vi är mänskliga<br />
och förkroppsligade” säger Antony Gormley.<br />
Det gör han inte ostraffat.<br />
När hans spirituella utställning öppnade för<br />
någon månad sen dröjde det inte länge förrän<br />
de brittiska konstkritikerna började tävla om<br />
att håna honom som uppblåst prettopajas. Inte<br />
minst var kulturskribenterna irriterade på Antony<br />
Gormleys välpumpade kropp, som han med alldeles<br />
för stort självförtroende klonat i ett trettiotal<br />
monumentala blyskulpturer och glatt placerat<br />
ut på hustaken runt South Bank:<br />
”Mumbojumbo! Populism! Skrytmåns! Tror<br />
han att vi blir impade! Vem tror han att han är!”.<br />
Som om han vore Storbritanniens svar på<br />
Björn Ranelid.<br />
Fast det konstiga är att djupingen Gormley är<br />
lika avskydd av kulturkännarna som han är älskad<br />
av folket.<br />
Utanför Blind light, ett moln i ett glasrum där<br />
man famlar runt i dimman med panikångest, där<br />
man förväntas träda in i en ny existens bortom materian<br />
och uppleva ”utsidan inuti”, ringlar sig kön<br />
lång av turister och förväntansfulla Gormleyfans.<br />
Hur kommer det sig? När blev pretto poppis?<br />
Jag tror att det handlar om att folk har fattat<br />
att det inte är meningen att man ska ta allvar på<br />
allvar. De har fattat att Gormley i själva verket<br />
gör populärkultur.<br />
Den enorma stålskulpturen Space Station ser<br />
till exempel ut som nåt ondskefullt rymdskepp i<br />
Star Wars. Silverrummet med klädhängare och<br />
aluminiumväggar skulle funka fint som en cyberinredd<br />
Comme des Garçons-butik. De svarta<br />
blymännen som hänger upp och ner från taket i<br />
tortyrställning känns väldigt black metal, medan<br />
ångestkänslan i den dimmiga himmelsboxen<br />
påminner om känslan man får på ett technogolv<br />
med trimmad rökmaskin.<br />
Många har dessutom noterat att armén av<br />
Gormleykloner, som likt lite självmordsbenägna<br />
streetart-konstnärer klättrar runt på Londons husstak,<br />
för tankarna till Spindelmannen.<br />
Och nog är han lite av en superhjälte, Gormley.<br />
Att våga vara både pretto och folklig kräver<br />
ju mod.<br />
Antony Gormleys Blind light visas på<br />
Hayward Gallery till och med 19 augusti.<br />
www.haywardgallery.org.uk<br />
Den hemlösa konsten<br />
Arbetarrörelsens arkiv<br />
och bibliotek<br />
Till oktober<br />
Var är sossekonsten?<br />
Arbetarrörelsens<br />
stora konstsamlingar<br />
är ute på villovägar, stoppas undan i<br />
fackföreningarnas mörka skrubbar och<br />
säljs ut på auktion. Nu kan man se<br />
spåren efter det socialdemokratiska<br />
maktväldet i utställningen Den hemlösa<br />
konsten. Säger antagligen mer om<br />
vad som händer i svensk politik än<br />
Reinfeldts folkhemsrenovering.<br />
Wanås<br />
I år firar Wanås<br />
skulpturpark 20 år och<br />
detta med dubbelt latino:<br />
Fernando Sánches Castillo<br />
gräver ner Franco en<br />
gång för alla, medan Jan<br />
Håfström besegrar den<br />
spanska armadan. Dessutom kryper alla<br />
kulturtanters favoritkonstnär Louise<br />
Bourgeois jättespindel mellan träden.<br />
Allt i tjusig slottsmiljö, för den som<br />
mest vill åt anorna.<br />
NEJ<br />
10 historier<br />
Till 9 september<br />
Moderna muséet<br />
Okej för att Den döende<br />
dandyn är ett av mina<br />
favvokonstverk. Men att plocka fram<br />
ännu mer Hulténkonst och ställa ut<br />
samlingen IGEN känns bara så ofattbart<br />
fantasilöst.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 58
IDEAL<br />
SHOWROOM<br />
BERLIN<br />
13 th — 15 th July 2007<br />
10 a.m. — 8 p.m.<br />
Café Moskau Karl-Marx-Allee 34 10178 Berlin-Mitte<br />
The film festival „You Wear It Well“ curated by Diane Pernet & Dino Dinco,<br />
showcasing short films from Alexander McQueen, Maison Martin Margiela,<br />
Bernhard Willhelm and many more …<br />
Fashion photography by Tomas Näsström<br />
Plus the works of 5 Berlin based artists curated by Galerie Magnus Müller<br />
photograph by TOMAS NÄSSTRÖM<br />
100 INTERNATIONAL AVANT-GARDE DESIGNERS<br />
presenting their SPRING/SUMMER ’08 COLLECTIONS<br />
IDEAL FASHION SHOW / 14 th July 2007 / presents:<br />
(winner Festival d’Hyéres ’07)<br />
Sandra Backlund /se Eric Lebon /fr<br />
Carola Euler/de Elliot Atkinson /uk Doors open 20:30 h / Location t.b.a.<br />
IDEAL FORUM / 14 th & 15 th July 2007 / presents:<br />
www.ideal-berlin.com<br />
layout by VALESKA NEUMANN
K R I<br />
T I K<br />
LITTE<br />
RATUR<br />
Redaktör<br />
Björn af Kleen<br />
bjorn@rodeomagazine.se<br />
JA<br />
Ian Buruma<br />
Murder in Amsterdam. The<br />
Death of Theo Van Gogh and<br />
the Limits of Tolerance<br />
(Atlantic Books)<br />
Ian Buruma står högst på<br />
listan över författare jag<br />
vill intervjua. Han visar i praktiken<br />
hur fruktbart det är att anlägga<br />
ett så kallat ”intersektionellt”<br />
perspektiv på tillvaron. Reportaget om<br />
stämningarna i Holland efter mordet på<br />
provokatören van Gogh är lika klasssom<br />
religions- som etnicitetsmedvetet.<br />
Buruma är smartast i klassen.<br />
Bill Buford<br />
Hett. En amatörs äventyr<br />
som köksslav, pastabagare<br />
och slaktarlärling<br />
(Bonnier fakta)<br />
Jag skiter rätt hårt<br />
i mat, men eleganta<br />
New Yorker-artiklar utkavlade till<br />
reportageböcker är oavsett ämne lika<br />
njutbart pålitliga som den halstrade<br />
råbiffen på Operans bakficka.<br />
Tina Brown<br />
The Diana Chronicles<br />
(Doubleday)<br />
I höst är det 10<br />
år sedan Diana<br />
förolyckades. Varje<br />
kulturredaktör värd sin titel<br />
har inplanerat en mediekritisk<br />
översiktsartikel lagom till<br />
sorgedagen. Smart av forne New Yorkeroch<br />
Vanity Fair-redaktören Tina Brown<br />
att publicera sin bok över Diana redan<br />
till försommaren.<br />
krishantering<br />
Ryktet om samtidslitteraturens död är betydligt överdrivet. Man behöver bara lyfta<br />
blicken bort från OEI och Sverige.<br />
Jag läser tyvärr för lite svensk experimentprosa<br />
och avantgardistisk poesi för att<br />
kunna totalsåga denna genre på lika<br />
goda grunder som Jesper Högström, kritikern<br />
som fyrade av startskottet till den litteraturdebatt<br />
som engagerat så många kritiker denna vår<br />
och försommar.<br />
Den typ av roman jag alltid återkommer till,<br />
och har som roligast när jag läser, har ofta rötter<br />
i det europeiska 1800-talets realistiska berättarkonst.<br />
Den typ av berättelser som enligt<br />
Jesper Högström marginaliserats i Sverige eftersom<br />
så många kvalificerade unga och medelålders<br />
författare ägnar sin tid och kraft åt självinkrökta<br />
språkexperiment.<br />
Tur då att man som läsare inte längre är hänvisad<br />
till den bokkatalog som branschorganet<br />
Svensk bokhandel skickar ut varje säsong med listor<br />
över de större svenska förlagens utgivningar<br />
– en katalog som fortfarande spelar oproportionerligt<br />
stor roll när tidningarnas kulturredaktioner<br />
avgör vilka böcker som ska uppmärksammas<br />
i tidningen. I stället för att stå utanför Albert<br />
Bonniers förlag på Sveavägen och sörja bristen<br />
på goda inhemska berättare kan man till exempel<br />
rikta blicken mot Nigeria och läsa En halv gul<br />
sol, den 30-åriga författaren Chimamanda Ngozi<br />
Adichies 700-sidiga roman om inbördeskriget i<br />
Nigera på 1960-talet.<br />
Det kanske låter torftigt, men jag har släpat<br />
Adichies roman till såväl Luleå som till Italien<br />
denna månad och gång på gång förvånats över<br />
att hur rasande intresserad jag är av Biafrakriget.<br />
Adichie är en påminnelse om den realistiska romanens<br />
fördel: man lär sig om en yttre verklighet<br />
utan minsta ansträngning. Jag tycker hon är ett<br />
ideal.<br />
Vi följer i hennes roman två hotta systrar ur<br />
Nigerias övre medelklass som tillhör det folk<br />
– Igbo – som genom en militärkupp på 60-talet<br />
försöker skapa sin egen stat: Biafra. Upproret<br />
är milt uttryckt kontraproduktivt, leder till ett<br />
fyraårigt inbördeskrig, svält och en massaker på<br />
utbrytarfolket.<br />
Adichie – vars släktingar stred för Biafra – gör<br />
allt annat än föreläser. Tvärtom berättar hon<br />
krigets historia genom att gestalta hur en krets<br />
privilegierade borgarrevolutionärer med politisk<br />
litteratur i biblioteket och tjänare i köket steg för<br />
steg säljer ut sina ideal samtidigt som bombflygplanen<br />
flyger allt lägre och bunkrarna blir allt<br />
fler.<br />
Att Adichie via politiska och historiska<br />
fackböcker lärt sig om kriget – boken avslutas<br />
med en litteraturlista – betyder inte att En halv<br />
gul sol väjer för de romantiska invecklingar som<br />
oundvikligen uppstår mellan människor även i<br />
ett krigs skugga.<br />
Just nu pluggar hon African studies på Yale<br />
och det skulle inte förvåna mig om hennes nästa<br />
roman blir en lika rolig som romantisk story med<br />
utgångspunkt i elituniversitetets elevbibliotek.<br />
Hon har en nästan Woody Allensk blick när hon<br />
i En halv gul sol driver med boksynta borgares<br />
fåfänga.<br />
Jag hade äran att träffa författaren när hon<br />
nyligen passerade Stockholm på en inte särskilt<br />
uppmärksammad promotionturné. Hon halvlåg<br />
barfota i soffan på Strandvägen och drog megalomaniska<br />
skämt om sig själv, internationellt uppburen<br />
och prisad som hon i dag är. Jag ångrar<br />
fortfarande att jag inte bad om hennes autograf.<br />
Chimamanda Ngozi Adichies En halv gul sol<br />
(Albert Bonniers förlag) finns ute nu.<br />
Terry Eagleton<br />
The Meaning of Life<br />
(Oxford University Press)<br />
Om du tror dig skåda din<br />
drömpartner på stranden<br />
i sommar finns bara ett<br />
säkert kort för att<br />
avgöra om du verkligen<br />
är rätt ute. Är personen i fråga<br />
djupt försjunken i den marxistiske<br />
litteraturvetaren Terry Eagletons<br />
existentiella essä The Meaning of<br />
Life, är det henne eller honom du<br />
söker. Annars kan det vara vilken<br />
jävla strandraggare som helst.<br />
NEJ<br />
Camilla Läckberg<br />
Tyskungen<br />
(Forum)<br />
Det är underhållande<br />
banal vardagslitteratur<br />
när huvudpersonerna<br />
Patrik och Erica, han<br />
polis, hon författare,<br />
småkivas över fläskfilé med gorgonzolasås<br />
i villaköket. Men en prosa så befriad<br />
från elegans och högre intelligens är<br />
i förlängningen demoraliserande för<br />
läsaren. Camilla Läckberg var Sveriges<br />
bäst säljande författare 2006. Nu när<br />
hon har så många läsare vid fötterna<br />
kan hon börja agna med lite mer<br />
svårtuggat bete.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 60
Tror du som vi att<br />
allt kommunicerar?<br />
Våra fristående kurser vänder sig till dig som vill ta ett första steg mot en<br />
profession inom PR-, reklam- eller mediebranschen. Tio veckor med undervisning<br />
två kvällar i veckan. Sista ansökningsdag 3/9. Start 24–25/9.<br />
Introkurserna omfattar tio veckor med undervisning en kväll i veckan och<br />
riktar sig till dig som just gått ut gymnasiet. Sista anmälningsdag 31/8.<br />
Start 12–13/9.<br />
Distanskurserna är internetbaserade, men startar och avslutas med workshops<br />
på skolan. Sista ansökningsdag 17/8. Start 1/9.<br />
Välkommen på infokväll torsdag 23/8. Då presenterar vi höstens kurser<br />
och bjuder på miniföreläsningar om kommunikation. För mer info om och<br />
anmälan till infokvällen: 08-587 550 00 eller www.berghs.se.
KRI<br />
TIK<br />
SPEL<br />
Redaktör<br />
Thomas Wiborg<br />
thomas@rodeomagazine.se<br />
JA<br />
Grand Theft Auto IV<br />
(Xbox 360, Playstation 3)<br />
Sist det toppade listan var det 26<br />
dagar kvar till den första trailern. Nu<br />
är det ungefär lika länge kvar tills<br />
jag har spelat det.<br />
Forza Motorsport 2<br />
(Xbox 360)<br />
Racingspel blir inte mycket bättre<br />
sommaren 2007.<br />
The Darkness<br />
(Xbox 360, Playstation 3)<br />
Uppsalas stolthet Starbreeze har gjort<br />
ett av årets bästa skräckäventyr.<br />
”jag hatar datorspel, men jag älskar singstar”<br />
Spelbranschen vill åt dig som hellre förfestar än spelar episka rollspel.<br />
För ett par veckor sedan bjöd Sony in<br />
tidningar och tv-kanaler från hela världen<br />
till London för att visa höstens stora<br />
Playstation 3-spel. Maskinen som har gjort sig<br />
känd för kompromisslös kraft, innesluten i ett<br />
lyxigt blanksvart skal bestyckat med hdmi-kontakter<br />
och optiska ljudportar skulle äntligen få<br />
sträcka på benen.<br />
Så fick vi se actioneposet Heavenly Sword?<br />
Nästa generations God of War, eller Grand Theft<br />
Auto IV?<br />
Inte riktigt. Sony visade upp en handfull små<br />
arkadspel med rymdskepp, badankor och plåtmaskar.<br />
De visade även upp konsolvärldens allra<br />
första vardagsrumssimulator.<br />
Det låter möjligen helt obegripligt. Men egentligen<br />
är det inte konstigare än att alla du känner<br />
älskar Singstar och Buzz – men hatar ”datorspel”.<br />
Förklaringen ligger i att Playstation 3, liksom<br />
Xbox 360 och Wii, är en onlinemaskin. Nätet är<br />
framtiden, men än så länge är nätet något som<br />
en liten grupp hardcorespelare ägnar sig åt. För<br />
att bredda publiken som loggar in på Playstation<br />
Network gör Sony allt som står i sin makt för att<br />
locka dit dina vänner med karaoke- och frågesportspreferenserna.<br />
Den delen av spelpubliken visar gång på gång<br />
sitt totala ointresse för episka rollspel, storslagen<br />
medeltidsslakt och precisionsracing. Sony har insett<br />
det här och ger oss i höst en rad spel som<br />
vem som helst kan, bör, måste gilla.<br />
Super Rub-a-dub är realistiskt gummianksrally.<br />
Du tänker vattenfestival och 90-talsångest, men<br />
vänta tills plastkrokodilerna i badkaret börjar hugga<br />
efter din anka och du måste vicka på handkontrollen<br />
för att rädda den. Det är oemotståndligt.<br />
Home är Sonys stora onlinecommunity där<br />
du bygger en karaktär efter dig själv – alltifrån<br />
benstruktur till ögonbrynens buskighet kan<br />
detaljkontrolleras – skaffar dig en så vräkig lägenhet<br />
som du har råd med och kallar den ditt<br />
digitala hem. Sedan tar minglet vid. Det finns<br />
småspel här och var, men spelets outtalade mål<br />
är bara att glida omkring och vara populärare än<br />
i verkligheten.<br />
Little Big Planet är ett spel jag redan tjatat<br />
sönder på den här sidan. Tänk att de snygga<br />
trasdockorna från den där mjukmedelsreklamen<br />
får liv, bosätter sig i din trädgård och börjar leka<br />
med alltifrån vattenspridaren till en gammal<br />
skate board. Tänk dig sedan att du bygger små<br />
hinderbanor åt dem och till sist att The Go Teams<br />
leksaksmelodier ackompanjerar alltihop. Då har<br />
du årets charmigaste spel.<br />
Sonys mainstreamomvandling av nätet vore<br />
inte komplett utan Singstar, som växer från förfestfenomen<br />
till fullfjädrat glamcommunity. En<br />
hel värld av tidigare spelfientliga 30-åringar har<br />
upptäckt en ny underhållninsform genom de<br />
färgkodade mikrofonerna. Nu kan de ladda ned<br />
låtar, filma sig själva, lägga upp klippen på en<br />
personlig sida, jämföra med andra och bli betygsatta.<br />
Exhibitionismen når oanade höjder med<br />
den nya tekniken. Att gränssnittet i Singstar till<br />
Playstation 3 är skitsnyggt och påminner om ett<br />
chockrosa iTunes kommer säkert inte heller att<br />
skada satsningen.<br />
Det här är fyra spel som har en enda sak gemensamt<br />
– de representerar närmast en negativbild<br />
av spelutbudet i övrigt. De är snabba, älskvärda<br />
bagateller så långt ifrån svulstiga action epos<br />
det överhuvudtaget går att komma. På sätt och<br />
vis påminner de om hur spelmediet såg ut för 20<br />
år sedan – i en tid då spel verkligen bara var en<br />
angelägenhet för tekniktörstande unga män.<br />
Jag skrev om de små pixelspelens långsamma<br />
dödsryckning förra månaden. Mot den bakgrunden<br />
är det förstås glädjande att inte alla spel<br />
måste vara våldsstinna blockbusters. Jag trodde<br />
ärligt talat inte att spel som Little Big Planet någonsin<br />
skulle produceras till Playstation 3.<br />
Att de faktiskt gör det är paradoxalt nog tack<br />
vare dig som aldrig riktigt brytt dig, som möjligen<br />
sjunger några rader på någon förfest. I höst<br />
är det dig alla vill åt.<br />
Eledees<br />
(Wii)<br />
Äntligen händer något med first person<br />
shooter-genren. Äntligen ett Wii-spel<br />
jag vill spela.<br />
NEJ<br />
Shadowrun<br />
(Xbox 360, PC)<br />
Klassiker i nytappning. Någon<br />
glömde informera Fasa Studios om att<br />
lågupplöst cyberpunkestetik inte känns<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 62
KRI<br />
TIK<br />
KLU<br />
BB<br />
Redaktör<br />
Farnaz Sajadi<br />
farnaz@rodeomagazine.se<br />
JA<br />
Floras Kulle<br />
När Annakhan stänger under sommaren<br />
flyttar Stockholms mest omtalade<br />
hip hop-häng några hundra meter<br />
längre bort – till Floras Kulle<br />
i Humlegården. Även om förvuxna<br />
innerstadshiphopare inte känns<br />
spännande är bartendern Davids<br />
margaritas skäl nog att pallra<br />
sig hit.<br />
Trädgården<br />
Förgyll kvällarna på Trädgården med<br />
Skidoo, Eros Video, Disco Rotation, La<br />
Vida Locash, Rekyl och alla andra som<br />
fixar de bästa festerna.<br />
Chinateatern<br />
Eller så förgyller man dem i de anrika<br />
lokalerna bredvid Berns – med Pom Pom,<br />
Rollerboys, Första Hjälpen, Serious<br />
Party och alla andra som fixar de bästa<br />
festerna.<br />
sommaren i city<br />
Det finns saker som är vackrare än utsikten från ”landet”.<br />
Under sommaren brukar livet bli enklare.<br />
Eskapismen som vintern framkallar<br />
läggs åt sidan. Man får en muntrare<br />
inställning till det dagarna bjuder på. Jobbiga<br />
typer kopplar ihop den här årstiden med Bob<br />
Marley och hans efterträdare. Det blir även mer<br />
okej att sitta vid valfri klippa runt Mälaren och<br />
röka på som om det vore det mest naturliga i<br />
världen.<br />
Som barn var somrarna i Stockholm ganska<br />
begränsade. I mitt fall hade jag mig själv och min<br />
gula treväxlade Crescentcykel. Många klasskamrater<br />
åkte till ”Landet”. Jag föreställde mig att<br />
”Landet” var en gemensam plats där alla svenskar<br />
låg uppradade i hängmattor hela dagarna och<br />
käkade kanelbullar och drack saft, samtidigt som<br />
kossor och hästar betade omkring dem.<br />
När jag för ett tag sedan för första gången<br />
besökte en väns lantställe, en liten stuga i<br />
Svabensverk, kändes det spännande att få min<br />
första ”Landet”-upplevelse. Men jag måste<br />
erkänna att jag blev lite besviken när vi kom fram<br />
och jag märkte att det var totalt actionlöst. Där<br />
fanns en herrgård och lite stugor, men förutom<br />
några ungar som lekte i gräsmattan syntes inte<br />
en kotte. Sen var det inte så mycket mer.<br />
Under vuxenåren har man haft möjligheten<br />
att göra annat än att cykla runt bland kolonilotterna<br />
i Bergshamra och tjuväta från hallonoch<br />
vinbärsbuskar tillsammans med de vikarierande<br />
sommarpolarna.<br />
För några år sedan var säsongens höjdpunkt<br />
butiken Mrs H:s årliga rea. För några ynka hundralappar<br />
kunde man tjacka en ny garderob som<br />
på allvar fick en att tro att man levde samma liv<br />
som Carrie Bradshaw och hennes karriärvänner.<br />
Lightpackad på rosévin vinglades det kvällstid<br />
runt i olidligt smärtsamma Sonia Rykielpumps<br />
och Cacharelkjolar i regnbågens alla färger på<br />
Easts uteservering. Det här var en tid då Marc<br />
Jacobsväskor fortfarande var feta snarare än<br />
luffiga, rosévin fem kvällar i rad kändes kul och<br />
folket som trängdes på tå under värmelamporna<br />
på East var stans roligaste att umgås med.<br />
Det var fint. Då.<br />
Men så fort solstrålarnas effekt blir starkare<br />
börjar man också känna att varje dag måste tas till<br />
vara. Ska det inte jobbas på solbrännan, ska det<br />
grillas, hängas på uteserveringar eller nattbadas.<br />
Ofl ytsfaktorer som trängsel, köer och annat<br />
som normalt fuckar upp friden inom en godtas<br />
motvilligt.<br />
Klubbarrangörerna får högre krav på sig att<br />
tänka i nya banor. Samtidigt som vi rastlösa, som<br />
börjar klättra på väggarna när vi stannar hemma<br />
fler än tre kvällar i rad, accepterar det utbud<br />
vi får. När annat än på sommaren skulle man<br />
annars frivilligt ta risken att få håret neddränkt i<br />
fruktiga likördrinkar<br />
eller helt oprovocerat ta emot ryckiga armbågar<br />
i magen?<br />
Förra året bjöd F12 på de bästa sommarnätterna.<br />
I år får minglet mellan de livsfarliga<br />
trapporna (som förr eller senare kommer<br />
bryta nacken på någon hipster) konkurrens av<br />
Trädgården, Mosebacke och uppstickaren Chinateatern<br />
– bara för att nämna några av alla de<br />
sommarsatsningar som stockholmare erbjuds.<br />
Vilket som blev årets sommarhäng återkommer<br />
vi till i höst. När vi bränt semesterstålarna<br />
på vodka och vatten och taxiresorna som de<br />
ljuvliga nätterna kommer kräva.<br />
F12<br />
Förra året var det ”förbannat<br />
trevligt” att tillbringa nätterna<br />
på F12 och skita i allt annat som<br />
hände i resten av stan. I år har<br />
de urbana musikaftnarna reducerats<br />
och istället har exempelvis<br />
gayvänliga Kornélklubben Ficks och<br />
hipstersällskapet bakom Holiday fått<br />
två egna kvällar i veckan.<br />
Funkar också.<br />
NEJ<br />
Sommarmänniskor<br />
Människor som går i idé under vintern<br />
och hösten har förmågan att väcka<br />
irritation bland oss som inte gör det.<br />
Glöm aldrig att vi har sjukt mycket<br />
förtur i allt som är utelivsrelaterat<br />
– det ligger månader av jobb bakom.<br />
Våga tränga er före mig!<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 64
www.luger.se<br />
TA WAY OUT WEST-TÅGET<br />
TILL GÖTEBORG OCH KOLLA IN<br />
ERYKAH BADU, KANYE WEST,<br />
REGINA SPEKTOR MFL!<br />
LIVE PÅ TÅGET:<br />
BLAK TWANG, (UK) SHERLOCK, JUVELEN,<br />
MELO, MAPEI, BASUTBUDET, KOCKY,<br />
EROS VIDEO, YES! SOUNDSYSTEM MFL!<br />
EN BARVAGN OCH EN DISCO-VAGN!<br />
VAKNA I STHLM, SOMNA I STHLM<br />
T/R PÅ ETT DYGN!<br />
Preliminär tidtabell, 11 augusti<br />
Kl 09.00 från Stockholm central Kl 00.30 avresa från Göteborg<br />
1600 sek resa + festivalpass lördag<br />
Bokning och info: www.sjevent.se och www.wayoutwest.se<br />
Presentatör Arrangör Utvalda partners Offi ciell leverantör Mediapartners<br />
www.luger.se<br />
Partners<br />
www.wayoutwest.se<br />
www.myspace.com/wayoutwestfestival
Hos oss får även kläder<br />
och prylar en ny chans.<br />
Second hand<br />
Våra butiker: Hornsgatan 58, Skånegatan 75, Hantverkargatan 78, Stortorget 5, Lövholmsvägen18 och Hagagatan 3. www.stadsmissionen.se
P A<br />
RTY<br />
SOM<br />
MAR<br />
pilgrim<br />
Den 16 juni var en strålande sommardag,<br />
den blev inte direkt sämre när danska<br />
accessoarmärket Pilgrim bjöd in till självaste<br />
Dramatenterrassen. Men det var inte nog,<br />
där uppe langades både öl, vin och en dignande<br />
buffé. I kvällssolen på terrassen glassade <strong>Rodeo</strong><br />
tillsammans med idel trevligt och vackert partajfolk.<br />
I dj-båset stod bland annat Silas från Soulland<br />
och smekte våra dansnerver tills solen gick<br />
ner.<br />
adidas<br />
Den 24 maj passade Adidas Originals<br />
Store i Brunogallerian på att anordna<br />
en riktig helkväll för att fira sina Black<br />
& White- och Winter De Lux-kollektion. Efter<br />
minglet fortatte balunsen på 2.35:1 i Berns källare,<br />
där brittiske discolegenden Gerry Rooney<br />
– bland annat känd som DJ Harveys sidekick på<br />
skivbolaget Black Cock – spelade oklanderlig<br />
streetwearmusik tillsammans med Elias Raam<br />
från Rollerboys Recordings.<br />
Foto Karin Idering och Daria Oudalovas<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 68
Stjärnorna vet vad som kommer hända i sommar.<br />
MODE<br />
HOROSK<br />
OPET<br />
väduren<br />
21 mars – 20 april<br />
30 juni befinner sig fullmånen i ditt tionde<br />
hus av heder och framgång, vilket dagarna<br />
därefter kan leda till en känslomässig<br />
kulmen i ditt förhållande till omvärlden. Eftersom<br />
dina turfärger under denna period är silver och<br />
grafitgrått, är det sannolikt att det inbegriper<br />
din silverfärgade kroppsstrumpa, som du nästan<br />
desperat fortsätter att använda. Men håll ut,<br />
och rör dig långt in i videobutikens dammigare<br />
avdelningar för att hitta 80-talsklassikern Liquid<br />
Sky. Finn där tröst och inspiration, och gå fullt ut<br />
med dina experiment med triangelformat rouge<br />
och utomjordingsestetik. Skynda dig bara, för<br />
snart har Silversurfaren premiär.<br />
oxen<br />
21 april – 21 maj<br />
Din härskarplanet Venus går in i en omvänd<br />
rörelsefas 27 juli, in i Jungfrun.<br />
Detta stimulerar alla former av förändringar<br />
i din livsstil och ditt romantiska liv. Till<br />
exempel kan det leda till att du inser det lätt<br />
patetiska i dina försök att avgöra vilken sorts<br />
hund som är den mest moderiktiga. Okej, taxen<br />
ligger högt upp på listan, mopsen likaså, även<br />
om du mest lutat åt en kelpie eller en trisky de<br />
senaste veckorna. Men faktum är ju att det inte<br />
alls är hunden som gäller längre, andra arter är så<br />
mycket mer spännande. Grisar mer specifikt. Vad<br />
kan vara snyggare än en minigris i swarowskihalsband<br />
och en käck liten väst från Louis Vuitton?<br />
Inget, säger stjärnorna.<br />
tvillingarna<br />
22 maj – 21 juni<br />
Efter 23 juni har Mars rört sig till Oxen och<br />
ditt tolfte solhus. Det är dags att sakta<br />
ner. Att anstränga sig för mycket har aldrig<br />
haft något med mode att göra. Det är dessutom<br />
sommar, och inte en jävel bryr sig längre<br />
om något bortsett från flintastekar och sololja.<br />
Inte för att du ska ge upp helt, men var inte för<br />
otålig. Att gå in för det där raggiga som sågs<br />
på höstvisningarna blir lätt overkill om det är 25<br />
grader ute. Se istället fram mot hösten då du kan<br />
gå in för varianter på Pradas märkliga skapelser.<br />
Ett budgetalternativ är att köpa ett par kardor<br />
och kamma loss på den gamla Helly Hansentröjan<br />
du sparat sedan grungerevivalen i vintras.<br />
Om du börjar nu är du definitivt klar till oktober.<br />
SOMMAR<br />
Liksom dem födda i Oxen påverkas du<br />
kräftan<br />
22 juni – 22 juli<br />
starkt av Venus omvända rörelsefas 27<br />
juli. Att du snurrar 180 grader på den<br />
modifierade kilklacken och går rakt bakåt kan<br />
bli en av effekterna. Gamla problem, gamla affärer<br />
och gamla kontakter kan komma att dyka<br />
upp. Du återupptäcker dina gamla A-linjeskurna<br />
60-talsklänningar på vinden, beundrar Christy<br />
Turlington på Diors haute couture-visning och<br />
diskuterar autenticitet. Inte förrän Jupiter kommer<br />
och för in lite obalans i ditt liv runt 16 augusti<br />
väcks du ur din nyreaktionära personlighet. Sannolikt<br />
genom att du snubblar på stilettklacken<br />
och ramlar rakt in Linda Skugges barnvagn.<br />
Chockterapi fungerar alltid.<br />
lejonet<br />
23 juli – 23 augusti<br />
Det finns en hel del i ditt liv just nu som<br />
du känner att du vill ändra på, du är<br />
också aningen distanserad från omvärlden,<br />
antagligen påverkad av Venus. Fram till<br />
9 augusti när planeten går in i ditt tecken är det<br />
läge att sätta saker i rörelse. Som med så många<br />
andra saker är det bra att vända sig till den<br />
amerikanska västkusten för intryck. Men denna<br />
gång är det inte konstiga träningsmetoder eller<br />
bantnings knark som gäller. Det är kakor. På samma<br />
sätt som karriärister i nöjesindustrin startar<br />
cupcake-bagerier för att ”sakta ner” och ”finna<br />
sig själva”, kan du pröva en svensk approach.<br />
Om du känner att det inte finns några passande<br />
motsvarigheter till halvfabrikatssockerkaka med<br />
berg av ”smörkräm” på, lita på stjärnorna. De är<br />
ju naturliga. Därför ska du baka naturliga kakor.<br />
På surdeg, rågmjöl och honung. Filbunksfrosting<br />
är inte att förakta heller.<br />
jungfrun<br />
24 augusti – 23 september<br />
Den här månaden behöver du tänka efter<br />
lite extra när det gäller dina kreativa projekt.<br />
Titta lite extra på dig själv kanske.<br />
De där ”slitna” Nike-skorna, dina t-shirts som<br />
du tvättat med sand och stoppat i kaustiksoda<br />
för att få rätt ”autentiskt använd” känsla på, alla<br />
pengar du lägger ner på att få kläderna att verka<br />
avslappnat använda redan när du bär dem första<br />
gången (second hand vet man ju inte vem som<br />
har gjort vad i). Tid är pengar. Och pengar kostar<br />
det. Utnyttja i stället hela din kreativa kapacitet<br />
och hyr en polsk betjänt, hushållsnära tjänst liksom.<br />
Det är nästan prisvärt nu för tiden. Sedan<br />
är det bara att göra som Marcus Wallenberg och<br />
låta betjänten gå in dina kläder och skor. Så kan<br />
du glida runt i din nya rökrock från Tom Ford du<br />
köpt för pengarna du sparar.<br />
vågen<br />
24 september – 23 oktober<br />
Sommarsolståndet har setts och passerat,<br />
så du kan redan känna höstdepressionerna<br />
komma knackandes. De flesta<br />
vågar utmärks ju av en nästan omänsklig framförhållning,<br />
och tar gärna ut saker i förhand. Som<br />
vanligt är det väl läge att påpeka att man inte ska<br />
ta ut för mycket i förhand. Typ att du kanske inte<br />
kan räkna med att bli bjuden på slottssemester<br />
i Italien av ditt midsommarligg. Alla klädinköp<br />
i juli bör heller inte vara avsedda för att bäras i<br />
en öppen sportbil på engelska landsbygden<br />
(matchande scarf, bilhandskar och skor från<br />
Tod’s). Bli dock inte alltför överraskad om det<br />
händer, Jupiters påverkar din tysta övertalningsförmåga<br />
mycket starkt fram till 15 juli.<br />
skorpionen<br />
24 oktober – 22 november<br />
I<br />
höst tycker som bekant Marc Jacobs<br />
att man ska klä sig som en sipp dam.<br />
Eftersom du gått genom livet som en<br />
sipp dam ända sedan du sex år gammal satte på<br />
dig din första pärlhalsband, är det inga nyheter.<br />
Däremot ett lite jobbigt inkräktande på ditt område.<br />
Du kan förstå att modeskaparna då och då<br />
finner inspiration i spretande lillfingrar och snörp<br />
på munnen, men blir ändå lite surare än vanligt.<br />
Kanske är det dags att följa Venus in i retrograden<br />
och utvidga din stil lite. Enligt stjärnorna pekar<br />
det på en blandning mellan Mona Sahlin och<br />
Carmela Soprano. Från Nacka: Mycket mascara,<br />
spetig lugg och kavaj. Från New Jersey: Ärmlösa<br />
blusar, mycket lycra och ordentligt fi xade<br />
naglar. Sammantaget: Den sippa damen goes<br />
bananas i förorten.<br />
skytten<br />
23 november – 21 december<br />
Mars går in i Oxen 24 juni och fokuserar<br />
på jobb och dagliga rutiner. Eftersom<br />
det samtidigt råkar vara juli, och du har<br />
semester så kommer denna månad vara relativt<br />
opåverkad av stjärnorna. Hur osannolikt det än<br />
må låta. Utnyttja din nya fria vilja klokt. Frihet under<br />
ansvar är ledorden. Exempelvis kan du vara<br />
måttfull när du försöker experimentera fram sommarens<br />
drink. Förra året var det ju Pimm’s som<br />
gällde, och det är ungefär den alkoholgraden<br />
du bör hålla. Strunta alltså i kombinationerna<br />
vodka-gin, champagne-tequila och whisky-OP.<br />
Länderna runt Medelhavet har en alkoholtradition<br />
bättre anpassad till värme, så välj med fördel<br />
konstiga italienska bitters istället. Cynar till exempel,<br />
eller varför inte Pastis. Enkelt, äckligt och<br />
svalkande.<br />
stenbocken<br />
22 december – 20 januari<br />
Redan i november förra året talade<br />
stjärnorna om batikfärgning, och nu<br />
är det hög tid för dig att ge dig in i de<br />
psykedeliska mönstrens värld. Dock med mer<br />
avancerade tekniker än tidigare, enkla doppfärgningar<br />
och inknutna pärlor är sååå förra året.<br />
Varför inte testa att ge den vita Chloéklänningen<br />
en langa lapu-färgning? Efter fullmånen 30 juni<br />
är det ju också läge att veckla in gamla ovanor<br />
i paketpapper och stoppa dem i arkivet. Samma<br />
tema! För extra miljöpoäng är det bara att använda<br />
sig av östersjöalger i färgningsarbetet.<br />
vattumannen<br />
21 januari – 18 februari<br />
Sommaren innebär många möjligheter till<br />
förströelse, och alla konstintresserade<br />
Vattumän lär vara på väg ner i Europa<br />
för en riktig grand tour. Venedig, Kassel, Münster<br />
etc. Det byggprojekt som kan skönjas i och<br />
med att Mars går in i Oxen 24 juni, kan mycket väl<br />
hänga ihop med detta. Speciellt om du känner<br />
att du vill bygga på fler dimensioner i din nationalitet.<br />
Svenskar kan ju som vi alla vet urskiljas på<br />
kilometers avstånd när de är ute i världen. Testa<br />
att smälta in lite, studera lokalbefolkningen och<br />
shoppa på plats. Italien kan innebära extremkonservativ<br />
klädsel om du är äldre, pösiga jeans och<br />
skabbig ryggsäck om du är yngre. Tyskland är en<br />
hårdare nöt att knäcka, men koncentrera dig på<br />
odefinierbara, praktiska skor och pösiga shorts.<br />
Först då kan du tala med infödingarna på infödingars<br />
språk och känna dig som en riktig europé.<br />
fiskarna<br />
19 februari – 20 mars<br />
Mellan 15 juni och 10 juli befinner sig<br />
Merkurius i sin andra retrograd för året.<br />
Detta kan innebära kommunikationsproblem<br />
med partners och potentiella ligg. Dessutom<br />
bör du vara extra försiktig om du utövar<br />
sport eller mer krävande fysisk aktivitet. Sammantaget<br />
ska du nog undvika att göra den där<br />
vandringen i Sarek som du samlat snajdig utrustning<br />
till hela våren. Inget superhightechmaterial<br />
i jackan kan rädda ditt anseende om sällskapet<br />
bestämmer sig för att ta gps:en och dra för att<br />
du har dissat hans Wayfarers. Om situationen<br />
uppstår: behåll lugnet och gå rakt västerut. Snart<br />
är du i Norge, det förlovade landet. Norrmän är<br />
faktiskt snyggare än svenskar också.<br />
Nyheter varje dag: www.rodeomagazine.se<br />
<strong>Rodeo</strong> 70
PUB PRESENTS<br />
16 — 18TH AUG, STOCKHOLM<br />
WWW.PLUS46FASHION.SE<br />
THE FASHION TRADE SHOW<br />
FOR PROGRESSIVE BRANDS<br />
+46 AWARD: A COMPETITION FOR<br />
THE MOST TALENTED UP AND COMING<br />
DESIGNERS IN SCANDINAVIA.<br />
Jury: Robb Young, Herald Tribune<br />
Diane Pernet, www.ashadedviewonfashion.com<br />
Mandi Lennard, Pr agent: Gareth Pugh, Cassette Playa, POP<br />
Hermann Frankhauser, Wendy & Jim<br />
Joseph Quartana, Seven New York<br />
MAIN PARTNER<br />
PARTNERS<br />
Enskilda galleriet<br />
MEDIA PARTNERS
PUB PRESENTS<br />
16 — 18TH AUG, STOCKHOLM<br />
WWW.PLUS46FASHION.SE<br />
THE FASHION TRADE SHOW<br />
FOR PROGRESSIVE BRANDS<br />
+46 AWARD: A COMPETITION FOR<br />
THE MOST TALENTED UP AND COMING<br />
DESIGNERS IN SCANDINAVIA.<br />
Jury: Robb Young, Herald Tribune<br />
Diane Pernet, www.ashadedviewonfashion.com<br />
Mandi Lennard, Pr agent: Gareth Pugh, Cassette Playa, POP<br />
Hermann Frankhauser, Wendy & Jim<br />
Joseph Quartana, Seven New York<br />
MAIN PARTNER<br />
PARTNERS<br />
Enskilda galleriet<br />
MEDIA PARTNERS
Change language