28 - Rodeo

Vorsprung durch Technik www.audi.se

www.dior.com 

JUDE LAW 

THE NEW FRAGRANCE FOR MEN

M110

NEW MENSWEAR STORE 

STOCKHOLM GREV TUREGATAN 12 

BJÖRN BORG CONCEPT STORES 

THERE IS SOMEONE FOR EVERYONE 

Find your perfect match at BJORNBORG.COM/LOVE 

STOCKHOLM VÄSTERMALMSGALLERIAN SERGELGATAN 12-14 STUREGALLERIAN 40 SKÄRHOLMEN CENTRUM SKRAPAN 

GÖTEBORG ARKADEN 20 MALMÖ SÖDRA FÖRSTADSGATAN 16 LINKÖPING FILBYTERGALLERIAN

inneHåll : TillSamMAns 

S 2 3 

S 68 

S 74 

S86 

S90 

S 97 

S 1 1 7 

S 1 2 7 

S 1 38 

S 14 

3 

S 1 46 

5 6 

7 3 

8 5 

89 

95 

1 1 5 

1 2 5 

136 

144 

arTiklar 

14 RODEO N°8__NOVEMBER 2008 

rekommenderAT 

rUben östlUnd 

roCk i l.A. 

blk jKS 

TrAnSferekonoMin 

mode 

sKönHet 

kritik 

KärA rodeo 

modehoroskoP 

trendcirKeln 

deTAlJer 

mUPPAr s36 

bÄbiSMode s52 

ViT PUdel s80 

aPProVed By bono s86 

RUBEN ÖSTLUND på SiDaN 68. 

noll att ägA , 

noll att förlorA s90 

Ung manSrygg s108 

herrdofT AV roSor s117 

george clooneyS SeXlekSAk s132 

STAlin & r Kelly s132 

nairoBiliknelSe s138 

www.gentswear.se • För info 0046 736 004 335 • www.kenzo.com

Tjänstepension, subst. ˜ en ˜ er • 

En sorts pension som betalar in sig själv. 

Med tjänstepension ökar sannolikheten 

att du har råd att leva ut ditt modeintresse 

även i framtiden. 

Hos oss mår pengar bra.

den förStA frågAn 

Nästa år kommer Chris Anderson, Wiredredaktören och 

författaren bakom Den långa svansen, med Free – en bok 

om att allt håller på att bli gratis. Åtminstone så 

länge det kan digitaliseras. 

Fast redan nu känns det som om man kan gissa vad den 

Chris Anderson-bok som troligen blir uppföljare till Free 

kommer att handla om. För när saker och ting är gratis 

undrar man snart: Varför äga något över huvud taget? 

Och är det då en slump att det just är idén om att 

alla ska äga sina hus som är en av grunderna till den 

finansiella kris som vi kommer få leva med under den 

närmsta framtiden? Inte sedan kommunismen var het har 

nog ägande varit lika dött. 

I artikeln om transferekonomin på sidan 90 läser 

Johan Wirfält därför i tebladen och upptäcker att 

konsumtion inte behöver handla om att äga saker. 

I takt med att samlande blir en anakronistisk företeelse 

som bara väldigt gamla vinylmän håller på med ställer 

han frågan om inte själva grunden för konsumtion har 

förändrats: från förbrukning till förvaltning. 

Vi skickade också Lisa Milberg till Los Angeles. 

I denna kommersialismens högborg visade det sig att det 

hände högst intressanta saker på The Smell, ett ställe 

där ägaren deklarerade att en av hans drivkrafter var att 

få bort businessaspekten ur musiken. Inte för att det är 

något nytt i sig, men så här i slutet av 00-talet känns 

det som om folk inte längre dömer ut sådan idealism som 

naivt, ungdomligt flum. 

Det visar snarare att i dag handlar allt om att 

kunna ha kreativ frihet och att vägra kompromissa med 

det kravet. Den starka egna visionen är grunden såväl för 

modeskapare som Stefan Pilati och Martin Margiela som 

detta nummers Blk Jks (S.86) och Ruben Östlund (S.68). 

Det handlar inte om att det är fult att vilja tjäna 

pengar utan mer om det snåriga i att kompromissa med sin 

vision av just den anledningen. Om att vara passionerad 

och göra saker och ting av kärlek. 

Det kanske låter självklart, men när banker faller 

omkring oss och Island försvinner i en finansiell 

malström, då är det lätt att slås av tanken att Sverige 

skulle må bra av lite mindre debatt om högt och lågt och 

lite mer snack om varför man egentligen skapar något. 


n° 8 noVember 2008 

ChEfREDakTÖR oCh aNSvaRig UTgivaRE 

DaNiEL BjÖRk bjork@rodeo.net 

kREaTiv ChEf 

johaN WiRfäLT wirfalt@rodeo.net 

aRT DiRECToRS 

SaNDBERg&TimoNEN 

REDakTioNSChEf 

johaNNa kaRLSSoN johanna@rodeo.net 

moDEREDakTioN 

agNES BRaUNERhiELm agnes.b@rodeo.net 

mia TiDLUND mia@rodeo.net 

REDakTÖR (RoDEo.NET) 

joNNa Sima jonna@rodeo.net 

DESigNER 

ELiN SkogkviST elin@rodeo.net 

REDakTioN 

Agnes af Geijerstam, Mattias Dahlström, 

Thomas Ekström, Natalia Kazmierska, Björn af Kleen 

och Caroline Ringskog Ferrada – Noli. 

mEDaRBETaRE 

Ola Bergengren, Martin Bergström, Christian Coinbergh, 

Anya de Tobon, Alexandra Dahlström, Frode Fjerdingstad, 

Thobias Fäldt, Ellen af Geijerstam, Jonas Grönlund, 

Kerstin Hallert, Hannes Hetta, Julia Hetta, Naomi Itkes, 

Liz Johnzon, Emil Larsson, Lisa Milberg, Joel Rhodin, 

Mathias Sterner, Jeremy Valender och Marcus Werner Hed. 

ANNONSER 

maRkNaDSChEf 

johaNNES WikSTRÖm johannes@rodeo.net 

+46 (0)8 – 555 880 52 

fÖRSäLjNiNgSSChEf 

DaNiEL ENgSTRÖm daniel@rodeo.net 

+46 (0)8 – 555 880 51 

magNUS LaRSSoN magnus@rodeo.net 

+46 (0)8 – 555 880 53 

DESiRéE LaRSSoN desiree@rodeo.net 

+46 (0)8 – 555 880 50 

vD 

aDam NoRDiN adam@rodeo.net 

+46 (0)8 – 555 880 55 

DiSTRiBUTioN 

ULf SToRDaL ulf@varuslussen.se 

+46 (0) – 705 32 02 42 

RoDEo 

kapTENSgaTaN 6 

114 57 SToCkhoLm 

info@rodeo.net 

+46 (0)8 – 555 880 50 

WWW.RODEO.NET 

foTo : ChRiSTiaN CoiNBERgh 

moDE : ELLEN af gEijERSTam 

moDELL : ChaRLiE (maRioN vaiN) 

Art is quite useless liksom. Låg som hög.__D.B. RoDEo gES UT av fÖRLagET BWW popULäRkULTUR i SamaRBETE 

mED ChRiSTophER BaRNEkoW oCh jakoB LiNDBERg/SmiTh. 

TRYCk oCh REpRo : miTTmEDia pRiNT. iSSN 1652 – 4799.

medarBeTAre 

MAKE UP–ARTIST ANYA DE TOBON 

Anya de Tobon är make up-artist 

och började sin karriär i London. 

Nu jobbar hon nästan uteslutande 

med svenska kunder, såsom H&M, 

Acne, Gant, Lindex, Filippa K, LCF, 

Rodebjer, Whyred, Hope med flera. Anya 

är egentligen inte så intresserad av 

skönhet i sig utan föredrar att prata 

om verklighetsflykt som det viktigaste 

i hennes jobb. 

på SiDaN 120 fiNNS DET BEaUTYjoBB aNYa gjoRT TiLL DET häR NUmRET. 

SKRIBENT KERSTIN HALLERT 

Kerstin Hallert bor sen tio år i 

Paris, efter att i decennier från 

Stockholm retat upp makthavare och 

läsare med sin tv-kritik i Svenska 

Dagbladet och Aftonbladet. Numera 

talar hon tv med Annika Jankell i 

P4-programmet Premiär. Vid sidan av 

tv-världen har hon revolutionerat 

svensk chokladkultur med införandet 

av parisiska perspektiv på handgjord 

choklad med hög kakaohalt. Den trista 

standarden på svenskt smör gör 

däremot att Kerstin Hallert aldrig 

använder uttryck som ”hem till 

Sverige”. I övrigt finns det ständigt 

champagne i hennes kylskåp. 

på SiDaN 138 aDRESSERaR kERSTiN RoDEoLäSaRNa fRåN paRiS. 

STYLIST & FOTOGRAF HANNES HETTA 

& JULIA HETTA 

Hannes och Julia Hetta är syskon 

uppväxta i Uppsala. Hannes är i 

dag redaktör för Vogue Hommes och 

stylist på frilansbasis för i-D, Self 

Service, L’Uomo Vogue och Interview. 

Julia utbildades till fotograf på 

konstakademin i Amsterdam och är nu 

knuten till agenturen Agent Bauer. 

Hon har fotat för tidningar som 

Liebling, Dossier Journal, Costume, 

Dong Magazine och The Face. 

på SiDaN 106 haR SYSkoNEN hiTTaT RoBiN hooDS ÖvERkLaSS-SjäL. 


aLExaNDRa DahLSTRÖm 

kERSTiN haLLERT 

aNYa DE ToBoN 

inTerVJU 

AlexAndrA dAhlStröm 

Alexandra Dahlström är skådespelerska. Just nu reser hon 

till Reykjavik och Wien med en föreställning om Lou- 

Andreas Salomé, medverkar i kommande långfilmen Mañana och 

avslutar klippningen av sin nya kortfilm Kom hit. I det 

här numret har Alexandra intervjuat regissören Ruben 

Östlund för oss. Det blev en jämförelse mellan deras 

erfarenheter av svensk filmbransch. 

VAD ÄR DET BÄSTA RUBEN GJORT? 

__Fyrverkeriscenen i De ofrivilliga. Fast jag misstänker 

att jag kommer gilla Låt dom andra sköta kärleken också. 

VAD ÄR DET BÄSTA DU SJÄLV GJORT? 

__Krocken i tunneln under Piazza Vittorio i mitten av 

Lacrimosa. Den kamerablicken! Eller duvorna vi fångade 

framför Santa Maria Maggiore. 

VAD VAR DET BÄSTA SOM GJORDES INOM FILM 2008? 

__Be kind rewind av Michel Gondry. Enastående scenografi 

och oslagbar framtidstro. Och just det! La Sconosciuta 

av Giuseppe Tornatore. Skräckinjagande och tokvacker 

katharsis, Euripides hade varit stolt. 

RESULTaTET av aLExaNDRa oCh RUBENS mÖTE hiTTaR DU på SiDaN 68. 

SYSkoNEN hETTa.

WWW MARC O POLO COMæææPHONE æ æ æ æ æ æ æ 

rekommenderAt : 

hermèS biodlArdenim 

charleS de gAUlle 

16 hAlsdUkAr 

gUylAnd . .. 

S23 

S56 Martina 

... 

Hoogland Ivanow, John Waters, 

ryggriktiga skor, författarrum, pingvinåkpåse, 

BMW-racer, YSL-halsband, 

Travis Barker, Svart jord, solglasögon 

från Cutler & Gross, Tensta, 

skweee och alla andra av novembers 

79 bästa saker...

hoMmAge 

joHn och 

diVine 

håR : ToNY LUNDSTRÖm (mikaS) / SmiNk : Sofia LEWaNDRoWSki (agENT BaUER) / moDELLER : pETTER WaLLENBERg, maRTa oLDENBURg oCh CoNNY (kLUBB mUmS – mUmS). 

1 

MODE JOHN OCH DIVINE 

John Waters och Divine gjorde mellan 

åren 1966 och 1988 nio filmer tillsammans, 

däribland den uppmärksammade 

luktfilmen Polyester från 1981. Men 

det var 1972 års kultklassiker Pink 

Flamingos som blev den mest omtalade. 

I slutscenen förkunnar voiceovern 

att Divine är ”the filthiest actress 

alive!” innan hon avslutar filmen 

med att äta hundbajs. Vi bad folket 

bakom den mesta John Waters-klubben 

i Sverige, Klubb Mums-Mums, visa sin 

bästa Pink Flamingo-look. 

(John Waters) Kavaj TIGER, polotröja 

BACK, byxor IDA SJÖSTEDT, stövlar 

MARC JACOBS och pälskrage från OLD 

TOUCH. (Divine) Stickad ullklänning 

ANNA HOLTBLAD, träningsbyxor ADIDAS, 

pumps KING SIZE SHOES, örhängen OLD 

TOUCH och discokoppel från VISIGLO. 

foTo : maThiaS STERNER / moDE : maRTiN BERgSTRÖm 

24 RODEO N°8__NOVEMBER 2008 25

eKoMmenderAt 

2 

mode 

ålderdomenS höst 

Finns det ett ögonblick när man 

blir gammal? Och symboliseras detta 

då av att man börjar titta lystet 

på Hermès-scarfar? Det är ju trots 

allt den mesta hantverkslyxprodukten 

som finns. Fundera bara på detta: 

när företaget började tillverka 

sidenscarfar köpte de in råsilket, 

spann trådarna, vävde tyget, lät 

motivdesignern välja på 200 000 

färger till trycket. Varje färg 

krävde runt en månad att torka och 

den mest avancerade designen innehöll 

40 färger. I dag kanske färgerna 

torkar lite fortare, men de är lika 

vackra. Ta till exempel scarfen Les 

chevaux Qataris i rosa. 2 500 spänn 

för en bit siden med hästar på. 

Vadå finanskris? Vill ha.__A.a.G. 

www.hermes.com 


3 

MODE BOmBERJACKA möTER KAVAJ 

Vinterns bästa jacka kommer från 

svenska The Local Firm. Den är 

en blandning av bomberjacka och 

filtkavaj, går ner över rumpan och 

handlederna och är allt som tunna 

yllekappor inte är. Anpassad till 

svensk vinter exempelvis. Dessutom 

ser man väldigt tuff ut när man har 

den på sig. Tanya heter den.__A.a.G. 

www.thelocalfirm.com 

6. 

3. 

4. 

4 

KONST mARIA – DRömmEN 

Om KVINNAN 

hiSToRiSka mUSEET TiLL 30 NovEmBER 

Originalet. Ur-bitterfittan. Missa 

inte den unika samlingen med medeltida 

pietà-skulpturer, offentlig 

för första gången.__N.K. 

5 

MODE DE NYA CROCSEN 

När Martin Luuk och Andres Lokko 

var på Comme des Garçons lyxvaruhus 

Dover Street Market i London 

tidigare i år kretsade den überhippa 

personalen allt närmare dem. Men 

det var inte mannen som valts till 

Sveriges bäst klädde som hade fångat 

deras uppmärksamhet. Det var Martin 

Luuks skor, ett par lätt udda dojor 

som ofta ordineras av läkare mot 

ryggvärk. I höst kan man dessutom 

på 10 Corso Como – Milanobutiken 

med stadens mest utsökta sortiment 

– hitta en hel sektion vikt för 

dessa ryggriktiga skor. Märket MBT 

(Massai Barefoot Technology) är 

inspirerat av Kenyas massajer, men 

till skillnad från vårens Diorvisning 

är det inte estetiken som inspirerar, 

utan massajernas goda hållning, 

som ska komma sig genom att de rör 

sig över olika typer av underlag. 

Sulan på MBT-skorna är därför 

välvd och trots sitt oestetiska 

utseende uppenbarligen en hit i 

modevärlden.__D.B. 

www.swissmasai.se 

6 

MODE VäSKAN – åTERKOmSTEN 

It-väskan har varit stendöd i 

modekretsar ett tag nu och lär väl 

knappast återuppstå inom den närmsta 

tiden. Om folk nödvändigtvis vill 

fortsätta köpa dyra väskor kan man 

i alla fall hoppas på att de väljer 

något av alla de mindre märken som 

poppat upp de senaste åren. Som 

Boyy till exempel. Den kanadeniskthailändska 

duon Jesse Dorsey och 

Wannasiri Kongman startade företaget 

för två år sedan och gör snygga, 

rejäla och samtidigt personliga 

väskor.__A.a.G. 

www.boyybag.com 

retail enquiries: + 45 861 85838 · www.smac-as.com

eKomMenderaT 

jH engStröm 

7 

FOTO FLYGPLATSåTRå 

Svenske hotshotfotografen JH Engström 

fångar Parisflygplats och sambo. 

www.steidlville.com 

Ett vintergrått ljus sänker sig över 

Charles de Gaulle-flygplatsen utanför 

Paris, trots att bilderna lika gärna 

kan vara tagna mitt under sommaren. 

I svenske fotografen JH Engströms nya 

fotobok CDG JHE får alla som när en 

romantik till flygplatser sitt 

lystmäte. Inga människor syns till, 

trots 60 miljoner passagerare per 

år. Bilar, truckar, byggnader står 

övergivna som efter en apokalyps. 

Endast på de sista sidorna syns JH 

Engströms sambo Amanda Ooms, men även 

hon är fångad på en videoskärm, som 

vore hon blott ett svunnet minne. 

JH flyttade till Paris tillsammans med 

sina föräldrar när han var tio år och 

Charles de Gaulle blev hans första 

kontakt med världen utanför Sverige. 

Han återvände drygt tio år senare 

för att bli fotoassistent till Mario 

Testino. I dag bor han i Skåne.__D.B. 

jh ENgSTRÖm CDG JHE (STEiDL) fiNNS UTE NU. 

29

eKoMmenderAt 

8 

litTeraTUr 

SkriVrUmshyPe! 

De senaste årens uppsving för 

litteratur och författare riktar 

nu in sig på de rum där böcker och 

tankar kommer till. I Leka med 

modernismen ägnar konstkritikern 

Ingela Lind en del energi åt att 

beskriva de bohemchica miljöer 

där kollektivet Bloomsburygruppen 

(Virginia Woolf med flera – bilden 

ovan) hängde i början av 1900-talet. 

Magasinet Gods & Gårdar gör samma sak 

i sitt senaste nummer: porträtterar 

Charleston, Bloomsburys ”fantastiska 

sommarnäste där väggarna nästan kan 

tala”. I brittiska dagstidningen 

Guardian pågår en artikelserie 

med bild och text om de ”utrymmen 

där författare skapar”. Samtida 

författarrum blandas med historiska 

lyor. Det är som ett stilla och 

värdigt efterspel för de porrsurfare 

som bränt ut sig på Hemnet.__B.a.K. 

LEka mED moDErnismEn av iNgELa LiND (aLBERT BoNNiERS fÖRLag) 

äR UTE NU. fÖR SERiEN mED fÖRfaTTaRRUm : 

www.guardian.co.uk/books/series/writersrooms 


9 

Tv JEKYLL 

10 

FILM ELEGY 

13. 

viSaS på SvT 

Med Jekyll försöker BBC satsa på 

gamla tv-serievärden gentemot de 

överhängande hot som amerikanska 

HBO:s accelererande succé fört med 

sig. Brittiskt, klassiskt, litterärt, 

få svarta människor,få bögar, lite 

techno, men välgjort. Delvis i röda 

tegelhus. Ny serie med mysticisminslag 

och James Nesbitt.__C.R.F.N. 

viSaS på Bio 

De är kanske egentligen inte så 

mycket att yvas över, Isabel Coixets 

grådaskiga små kärleksfilmer. Men 

hon lyfter eller förstärker nästan 

alltid marginaliserade, bortglömda 

eller tidigare bara felaktigt använda 

skådespelare. Här Patricia Clarkson 

och Dennis Hopper.__M.D. 

11 

LITTERATUR DEN mOTVILLIGE 

JOURNALISTEN 

NURo kiNo oCh jENNY NoRDBERg (NoRSTEDTS) 

Är genuint nyfiken på denna hiskligt 

formgivna spänningsroman om en 

journalist som nystar upp en 

biståndskorruption. Dels för att 

det i branschen glunkas om att ett 

superstort förskott betalats ut 

till författarna. Dels för att jag 

känner Nordberg som en på alla sätt 

glamourös New York-journalist med 

ett eget tilltal.__B.a.K. 

12 

KONST PImP mY KOmmUNALTRAPPA 

TENSTa koNSThaLL UNDER hÖSTEN 

Taxingeplan goes Spanska trappan. 

Det kommer att bli fint!__N.K. 

13 

FORM åTERVINNANDE DESIGN 

pRECioUS av STaffaN hoLm 

I Rodeo nr 6 skrev jag om hur 

mediokra och tillsynes obetydliga 

saker sakta närmar oss och blir till 

de mest betydelsefulla. Den svenske 

formgivaren Staffan Holm är inne 

på samma spår i projektet Precious Precious 

där han reparerat gamla ägodelar. 

Hans flickväns nautilussnäcka från 

hennes tid i Australien gick i tusen 

bitar och Staffan limmade och lade 

i silver. Gamla uttjänta möbler 

länkas till ett nytt liv. Genom att 

återskapa saknade eller trasiga delar 

och ersätta dem i material som tenn, 

titan eller silver.__T.E. 

www.staffanholm.com 

10. 

12. 

Ett oemotståndligt begär 

Tänk dig en upplevelse av teknisk fulländning som griper tag i dig. 

Njut av hemmabiosystemets mjuka runda former och av en Full HD-TV 

i Crystal TV-design vars smekande ytor tonar i rött och transparens. 

Upptäck hur Blu-ray-spelaren och digitala videokameran matchar TV:ns 

upplösning, känn digitalkamerans bekväma tyngd och stilrena uttryck, 

och hur allt är lika lätt att använda som den portabla mediaspelaren och 

mobiltelefonen TouchWiz. Det är produkter som gör ditt liv lite enklare, 

lite snyggare, lite mer innehållsrikt. Det är tveklöst Samsung. 

Läs mer på www.samsung.se 

Samsung Collection: LCD-TV 6-serien 32"– 52", Blu-ray P1500, Mediaspelare P2, Mobil Touchwiz, 

Digitalkamera NV24HD, DV-kamera HMX20, Hemmabiosystem HT-X 7-serien.

eKomMenderaT 

PälSfnatt 

14 

MODE möSSA (BoSS BLaCk) 

Den här hösten har handlat mycket 

om pälsmössor. Men för den som 

inte riktigt känner sig bekväm med 

något som känns som en korsning av 

ett ilsket PETA-möte och det ryska 

tsarrike Sarah Palin påstår sig kunna 

se från sina hemtrakter, funkar den 

här aviatorinspirerade mössan från 

Hugo Boss bra. Det viktigaste är väl 

att mössan är mjuk på insidan? 

www.hugoboss.com 

foTo : EmiL LaRSSoN / moDE : mia TiDLUND 

33

eKoMmenderAt 

15 

form 

chAnelkonSt 

Kapital har ju under en period 

varit ganska lätt att skaffa sig. 

Kulturellt dito är inte lika enkelt. 

De vanligaste sätten för ett företag 

är att be någon omskriven arkitekt 

rita en butik eller ge stipendier 

till unga konstnärer. Chanel, som 

tydligen inte är nöjda med sitt egna 

kulturella kapital, har försökt 

kombinera de två vägarna i Chanel 

mobile art, en utställningspaviljong 

ritad av stjärnarkitekten Zaha 

Hadid fylld med aktuell konst. En 

tvådelad, amöbaformad och plastig 

container i stället för en vit kub 

och glammiga fester. Konsten? Ungefär 

vad man kan vänta sig. Dyra mode- 

eller konstfotografer och etablerade 

samtidskonstnärer som på ett eller 

annat sätt snuddar vid mode, som 

Sophie Calle och Sylvie Fleury. 

__T.E. 

CHanEL mobiLE art viSaS i NEW YoRk TiLL 9 NovEmBER. 

DäREfTER i LoNDoN, moSkva oCh paRiS UNDER 2009 – 2010. 


16 

FILM HR LANDSHöVDING 

väRLDSpREmiäR UNDER SToCkhoLmS fiLmfESTivaL 

Måns Månsson fortsätter sin väldigt 

begåvade lilla cinema verité-vandring 

bland svenska män vi alla har ett 

förhållande till vare sig vi vill 

det eller inte. Sportkommentatorn 

Lasse Kinch har han redan klarat 

av, här ger han sig i kast med 

förre försvarsministern Anders 

Björck.__M.D. 

17 

FORM Bmw – BUDGET 

Fyrakilos BMW-släde för den som har 

allt. Alternativt för den som för en 

billig penning vill kunna säga att 

man kör BMW-racer utan att ljuga. 

169 euro med bag.__T.E. 

www.shop.bmwgroup.com 

17. 

18 

mUsiK 

StockholmSkA 

klistermärken 

När Sveriges Radios mest kända 

pratdiscojournalist (Mats Nileskär) 

får sin korrespondentväskas 

samlade Wu-Tang Clan-klistermärken 

överklistrade av en stor vit 

rektangel med texten ”SKWEEE” 

utan att han gnäller, är det ett 

övertydligt tecken på att en 

majoritet rapälskare snart kommer att 

känna samma sak inför benämningen på 

den elektroniska musik som binder 

Helsingfors till Stockholm (via Silja 

Line). Allra mest rapparna själva 

borde följa hans exempel. För det som 

till exempel Janne Suni – Finlandskompositören 

som Timbaland snodde 

grunden till Nelly Furtados 

fantastiska Do it från – gjort känns 

exakt som easy listening-versioner av 

Stockholmsbaserade skweemakaren Mrs 

Qeadas senaste låtar. Hennes arbete 

borde omsorgsfullt läggas bakom ett 

pratigt men studsigt hip hop-gängs 

verser. Sådan här musik är ju mycket 

mer råvara än något färdigt. Jag 

kommer känna stor sympati för den 

första rapkapitalist som förstår 

att sno från Mrs Qeada.__J.K. 

mRS QEaDa mELLow skwEEE EP gåR aTT BESTäLLa på : 

www.slingandsamo.com 

 

BAS 

Dags att skaka sanden ur skorna, stoppa in skjortan och snygga till sig 

inför hösten. På PUB drar vi vårt strå till stilstacken genom massor av 

nytt höstmode på PUB.03, nyöppnade PUB.02 och våra senaste tillskott, 

Tiger of Sweden, J.Lindeberg och NN07 på PUB.00. Välkommen in. 

032c. 12.72. A Magazine. A Space. Abecita. Abilica. Abro. Adidas. 

Adidas + Missy Elliot. Alpina. Amanda Christensen. Amelié Marciasini. 

Ann-Sofie Back. Another magazine. Antti Asplund. aplace by Diana 

Orving. APLACE by Friends. Arrow. ASICS. Atomic. Back. Bagheera. 

Ben Sherman. Better Bodies. Betty Blue. Billi Bi. Björn Borg. Blank. 

Blend. BLESS. Bleu Foret. Blues PBO. Bobbie Burns. Bondelid. Boss 

Orange. Brittinger. BRONX. Butt. by Malene Birger. Cadari. Caia 

of Sweden. Campomaggi. Canadien. Cat. Catherina Luhcci. CCM. 

Cébé. Cederteg. Champion. Chantelle. Chipie. CHNK. CK Calvin 

Klein. Claesgöran. Clarks Originals. Claudio Ferrici. Clique. Codello. 

COLAB Eyewear. Common Projects. commons&sense. Converse. 

Converse Red. Craft. Crescent. Cross. Dagmar. David & Scotti. David 

Design. Day. Designers Remix Collection. Diana Orving. Didriksons. 

Dobsom. Dockers. Documenta. DONG. Dyrberg/Kern. Eastpak. Ecco. 

Eley Kishimoto. Ellen Kvam. Emporio Armani. Encens. Engelbert. 

Esprit. Exel. Extreme. F-Troupe. Falke. Fantasy. FASR. Fatpipe. Fifth 

Avenue Shoe Repair. Finnfeelings. Fischer. Fjällräven. Fly DVD. Fly 

London. Fornarina. Frank Dandy. Fred Perry. Freddy. Fun Wear. 

G-Star. Gabs. Gambini. GLU. Giro. Gloverall. GRAM se. Haglöfs. 

Hanky Panky. Happy Color. Hederus. Hestra. High Colorado. Hilfiger 

Denim. Holiday. Hope. Hot diamonds. Hugo Boss Orange. Humanoid. 

Hunkydory. Hush Puppies. Håkansson. IcePeak. Isabel Marant-Etoilé. 

Isvidda. IVANAhelsinki. J.Lindeberg. Jamie Jewellery. Janet & Janet. 

Jenny Hellström. Jofa. Julian Red. Junk de Luxe. K by Karl Lagerfeld. 

Karen Walker Eyewear. Kasino A4. Keds. Khrio. Kicks. kidrobot. KIND. 

ÖPPET VARDAG 10–19, LÖRDAG 10–18, SÖNDAG 11–17, WWW.PUB.SE 

Lacoste. Lacoste Club. Le Coq Sportif. Le Specs. Lillsport. Lisa Ask. 

Litkes. Livraison. Ljung. LoLo. Longchamp. Loud & Quiet. Lovisa 

Burfitt. Luxe City Guides. Mads Norgaard. Maidenform. Maison Martin 

Margiela. Manas. Marc O’Polo. Margit Brandt. Marlene Schön. Matt 

Weston. Mentor. Merrell. Met. Modern Amusement. Monark. Mouli. 

Mountain Works. MSLM. Munthe plus Simonsen. Nakkna. Nannini. 

Nebraska. Nerve. NeverLost. Nike. NN07. North Bend. Nuke. OKAY. 

Opening Ceremony. Oroblu. Oscar Jacobson. OUR LEGACY. Oushka. 

Ozakii. Pandora. Passionata. Passigatti. Paul & Joe Sister. Paul Smith 

Shoes. PAZ. Pegleg NYC. Pelican Avenue. Pepe Jeans. Permanent 

Vacation. Peter Jensen. Philippa Green. Philosophy Blues Original. 

PIG. Pilgrim. Placed. Pour. Posh. Pseudonym. Pudel. Puma. Purple 

Fashion. Purple Journal. Raf by Raf Simons. Reebok. Replay. Resteröds. 

Rickard Lindqvist. Rimowa. Rip Curl. Robe di Firenze. Rockport. Rules 

by Mary. Russell Athletic. Röhnisch. S’nob. Sail Racing. Sally-Ann. 

Salming Underwear. Salomon. Sam Ubhi. Samsö Samsö. Schalins 

ringar. Scott. Seger. Self Passage. Self Service. Set. Shoo. Sierra. Silva. 

SIV STOLDAL. Sixtyseven/Mustang. Sjösala. Snöfrid. Sofia C. Spectra. 

Spiewak. St-Martins. Stella Nova. Stenströms. STIGA. Stone Island. 

Stuf. Suit. Superga. Swegmark. TCOL. Ted Baker. Tenson. The Local 

Firm. The Stray Boys. Thomas Burberry. Tiger of Sweden. Timberland. 

Topeco. Tosca Blu. Totes. Tous. Tretorn. Twist & Tango. Typical Freaks. 

Uhlsport. Ullfrotte. Ulrika Sandström. UMF. Unihoc. Unisa. Velour. Via 

Vai. Vic Matie. Viking. Voss & Kompani. WeSC. Whale and the panflute. 

Whyred. Wilson. Won Hundred. YMC. Yonex. Zandstra. Zone. 

BRAND IDENTITY / PUBLIC SPEAKING

eKomMenderaT 

kedje – 

reAktioner 

19. 

24. 

25. 

20. 

21. 

22. 

26. 

23. 

19 

foTo : maThiaS STERNER 

moDE : mia TiDLUND 

REkviSiTa : ELiN SkogkviST 

MODE SmYCKEN 

19. Halsband MILAKI, 

armband FRANCESCA ROMANA DIANA 

20. DYRBERG/KERN 

21. YVES SAINT LAURENT 

22. DAVID & MARTIN 

23. Halsband H&M, pärlarmband H&M, 

armband TI SENTO, 

armband RACHEL LEIGH 

24. ACNE 

25. J DAUPHIN 

26. Halsband CORNELIA, 

halsband ALESSANDRA GALLO, 

halsband AMERICAN APPAREL 

27. HUGO/HUGO BOSS 

28. TED BAKER 

29. Armband DAVID & MARTIN, 

armband PILGRIM, 

armband med ring DYRBERG/KERN 

30. Halsband med ikon SHOCK.SE, 

halsband EFVA ATTLING 

31. TITTI B 

32. POUR 

33. DAVID & MARTIN 

34. Ring DYRBERG/KERN, 

manchettknappar H&M, 

slipsnål DAKO / NK Herrekipering, 

slips BLÄCK / MQ 

36 RODEO N°8__NOVEMBER 2008 37 

27. 

31. 

33. 

28. 

32. 

29. 

34. 

30.

eKoMmenderAt 

35 

konsT 

är det StåUPP? 

nej det är konst 

Det råder inga tvivel om att ”humor” 

är det nya ”mode”. Alltså nästa 

kulturform som kommer att analyseras 

på längden och tvären för att sedan 

demokratiseras, spridas till massorna 

på bloggar och bli superfolklig. Även 

i konsten kommer satiren på bred 

front, rapporterade konsttidningen 

Art News i septembernumret. Jackass, 

Kalup Linzy och Tamy Ben-Tor är 

bra exempel på hur gränsen mellan 

performancekonst och Norra brunn 

har suddats ut. Ben-Tor, som brukar 

klä ut sig till en ortodox dvärg 

eller kvinnlig Hitler och rappa om 

förintelsen, beskrivs till exempel 

som en blandning av Cindy Sherman 

och Borat. I Sverige är vi än så 

länge lite efter. Här har ingen 

dragit på mungiporna i gallerimiljö 

sen Kjartan Slettemark klädde ut 

sig till pudel och bet Moderna 

museet-chefen Olle Granath i benet 

1975.__N.K. 

36 

MODE RODEBJERS SLAmKRYPARE 

På samma sätt som The Local Firm 

gjort höstens jacka kommer även 

höstens skor från Sverige. Carin 

Rodebjer har gjort ett par snedknäppta 

slamkrypare som är precis 

lagom klumpiga och fulsnygga för 

att vara perfekta. Vem vill 

egentligen vara piffig?__A.a.G. 

www.rodebjer.com 

38. 

38. 

37 

Tv GOSSIP GIRL 

SäSoNg Två, viSaS SÖNDagaR kaNaL 5 

Nya säsongen Gossip girl sjunker 

med hög hastighet. Den balansgång 

som tidigare utförts med bravur – 

att aldrig råka ramla ner i skit av 

osannolika syltiga intriger, stela 

nidbilder av ”rika” och allmänt 

opsykologiskt människogestaltande – 

är som bortblåst. Ett slag i ansiktet 

mot konceptet tjej. Tillbaka på 

ruta ett, med bantningstips från 

Veckorevyn och modeblogg som enda 

uttryck, en väg som bara kan sluta 

med sexism och depression. 

__C.R.F.N. 

38 

KONST mARTINA HOOGLAND IVANOw 

faR Too CLoSE, foTogRafiNS hUS TiLL 23 NovEmBER 

Det sägs att man inte kan fly från 

sig själv. Jag tror inte på det. 

Fotografen Martina Hoogland Ivanow 

lämnade catwalken för Kolahalvön – 

och frågan är snarare om hon 

någonsin kan återvända.__N.K. 

39 

LITTERATUR GUYLAND 

miChaEL kimmEL (haRpER) 

Antologin Pittstim, om kissbomber 

och andra problematiska hävdelsebehov 

bland svenska pojkar, har 

en något tyngre storebror i den 

amerikanska sociologen Michael 

Kimmels bok Guyland. Om Amerikas 

unga vita män – deras våld mot 

homosexuella, om date rape och 

skolskjutningar.__B.a.K. 

40 

FILM SOmmARmINNEN 

gåR på Bio NU 

När lackoverallfetischister blir 

gamla blir de blödiga. Olivier 

Assayas, som i Irma Vep visade Maggie 

Chung helt i lack, kommer med en fin, 

möjligen lite väl fin, betraktelse om 

värdet av att vårda sitt arv. Om inte 

för något annat så i alla fall för de 

som ska bära det vidare.__M.D. 

39

eKomMenderaT 

in i igloon 

41 

MODE SOLGLASöGON (CUTLER & gRoSS) 

Fullmånen verkar under de senaste 

säsongerna varit ögonmodets främsta 

inspiration, allt för att ge partiet 

under panngloben en avsmalnande 

och wacko effekt. I vinter växlar 

vi passande nog över till något 

iglooliknande. Vit inramning, mörk 

kärna, skydd mot Arktis solljus, 

inbyggd beredskap på att möta 

smältande glaciärer. Det intellektuella 

lilla klotformatet sitter 

fortfarande där det ska – på näsan. 

CUTLER & gRoSS SäLjS hoS BRiLLoR å SåNT i maLmÖ, WaSa opTik i gÖTEBoRg 

oCh STUREopTikERN i SToCkhoLm. TjaTa på DEm aTT Ta iN RäTT moDELL om 

DE påSTåR aTT DET iNTE äR SäSoNg fÖR SoLgLaSÖgoN jUST NU. 


41

eKoMmenderAt 

råTt och 

blått 

42 

MODE G–STAR 

Holländska G-Star är jeansmärket som 

gärna designar bilar åt Landrover och 

ställer ut på Tokyos designvecka. 


www.g-star.com 

När det gäller jeans finns det lika 

många sätt att fylla detta oftast blå 

plagg med värden som det finns märken. 

Vissa drar åt modehållet och gör 

”designer jeans”, andra talar om 

historia, kopojkar och arbetarestetik. 

Hollandbaserade G-Star, som 

startades 1989, har däremot med udda 

projekt som handgjorda fodral till 

musikinstrument, biodlarställ helt i 

jeanstyg och gallerier under Tokyos 

designvecka försökt koppla märket 

tydligt till designvärlden. Något 

som även märks i deras jeansdesign 

som inspireras av arkitektur och 

funktionell design (snarare än av 

modevärlden), i deras intresse för 

militärestetik (de har lånat en 

knapp från svenska armén) och i 

nyheten Arc Pant-jeansen, som har en 

tredimensionell design. Fast även 

om G-Stars tydligaste profil är ett 

intresse för design visar bredden på 

deras projekt att det inte är det 

enda som driver märket. Ett projekt 

med FN gör det till exempel möjligt 

för G-Stars kunder att påverka 

världens ledare att leva upp till 

millenniemålen om att utrota 

fattigdomen, de deltar under New 

Yorks modevecka och har precis 

utannonserat ytterligare en exklusiv 

linje under namnet Correct Line. 

NÄR BÖRJADE G-STAR KOPPLA MÄRKET SÅ 

TYDLIGT TILL DESIGNVÄRLDEN? 

__Den starkaste och tydligaste 

kopplingen startade 2003 när vi 

började samarbeta med designern Marc 

Newson, något som utvecklades till 

ett långtidsprojekt där han designar 

kläder för G-Star, berättar Shubankar 

Ray, varumärkeschef för G-Star. 

__Och eftersom jeans är en mass

marknadsprodukt liknar det vi gör 

mer industridesign än modedesign. 

Titta bara på klassikerna, som Levi’s 

501:a. Det fanns inga modedesigner 

1873, utan det var tekniker. Eller 

Adidas Stan Smith som också är skapad 

i en fabrik av en grupp produktutvecklare. 

Jeans kommer från samma 

bakgrund. 

VAD UPPSKATTAR FOLK MED G-STARS 

JEANS? 

__De ser en designstil som är 

konsekvent. De ser en specialists 

approach till denim, lite jeansgalning 

blandat med jeansvetenskapsman. 

Det är ett av de där märkena som 

har en signatur men som man kanske 

först upptäcker efter att man har 


hängt med någon en timme, en viss 

knapp i nacken till exempel. De 

upptäcker detaljerna långsamt och 

blir fans. 

DET VERKAR VARA EN VÄLDIGT MASKULIN 

INSTÄLLNING TILL JEANS, OM JAG FÅR 

GENERALISERA. HÅLLER DU MED? 

__Jag antar att vi började designa 

för män och det är de senaste fem 

åren som vi gjort jeans för tjejer. 

Vi skiljer inte så mycket mellan 

jeans för män och jeans för kvinnor, 

och vi måste vara tillgängliga för 

alla och erbjuda en uppsjö av stilar. 

NYLIGEN GJORDE NI OM EN AV AMSTERDAMS 

KANALBÅTAR. HUR KOM DET SIG? 

__Vi har ett projekt som kallas RAW 

Crossover där vi designar om eller är 

medkreatörer till andra märken och 

människors produkter. Det startade 

2004 med Landrover Defender och i år 

har vi gjort en cykel med Cannondale. 

Någon kom till oss och sa att de 

hade en kanalbåt från 1928 som vi 

kunde göra om och det går att hyra 

den nu. Det blir en övning i design. 

Vi testar gränserna för vår design- 

DNA, men skapar samtidigt intressanta 

produkter.__/D.B. 

www.wolsey.se 

FOTO: JOHAN ANNERFELT

eKomMenderaT 

mys – 

kläder 

43. 

48. 49. 

44. 

45. 

46. 

50. 

47. 

43 




47

51. 

55. 56. 57. 

58. 


52. 

53. 

54. 

MODE mYS KLäDER 

43. MTWTFSS WEEKDAY 

44. Huvtröja NIKE, 

långkalsonger RESTERÖDS 

45. AMERICAN APPAREL 

46. Huvtröja WESC, 

byxa AMERICAN APPAREL 

47. WeSC 

48. GÖRAN SUNDBERG 

49. UNIFORMS FOR THE DEDICATED 

50. REEBOK 

51. ELEMENT 

52. DIANA ORVING 

53. LOVISA BURFITT 

54. MIKE & CHRIS 

55. Tröja MONKI, 

vantar MTWTFSS WEEKDAY 

56. Tröja RULES BY MARY, 

tights STYLIEN 

57. DC 

58. AMERICAN APPAREL 

EN FILM AV DOUGLAS GORDON OCH PHILIPPE PARRENO 

ZIDANE 

A 21st Century Portrait 

1 NOVEMBER –14 DECEMBER 2008 

FRIHAMNEN 115 56 STOCKHOL M TOR 11–19 FRE –SÖN 11–17 T +46 8 545 680 40 WWW.MAGASIN3.COM BUSS 1 & 76

eKoMmenderAt 

59 

filM 

AllA konStigheter 

The wackness är två tredjedelar 

småkul buddymovie med Ben Kingsley 

som knarkande terapeut och tvivelaktig 

livscoach till tonårige 

langaren Luke, och en tredjedel 

påminnelse om att det kan finnas något 

vackert i ett brustet hjärta. Det 

är givetvis den sista tredjedelen 

som är mest dope. Över ett whiggerromantiskt, 

1994-nostalgiskt 

soundtrack och till höstens New 

York-porrigaste bilder lär sig unge 

Luke att ”I love you” inte bara är 

det amerikanska språket vackraste 

mening – utan också den mest 

skrämmande.__M.D. 

ThE WaCkNESS viSaS på Bio fRåN 14 NovEmBER. 


60 

FORM BUNKERKYRKA 

Det slog mig när jag stötte på 

kyrkan Sainte-Bernadette du Banlay 

i en bok att den på ett utmärkt sett 

illustrerar att arkitektur inte alls 

handlar om estetiska uttryck. Ytligt 

sett påminner kyrkan kanske om ett 

kvarter i Tensta. Men arkitektur är 

en (oftast) fungerande gestaltning 

av en idé. I det här fallet 

filosofens Virilios intresse för 

andra världskrigets bunkrar. Planen 

(kan ses på webben) genomsyras av 

Claude Parents tankar kring den sneda 

funktionen. Med ett sådant innehåll 

kan det inte bli annat än ett jävligt 

snyggt estetiskt uttryck.__T.E. 

www.ville-nevers.fr/eglise-sainte-bernadette 

61 

LITTERATUR SVART JORD 

gUNNaR LiNDSTEDT (fRaNk) 

Tom Wolfe berättade nyligen i New 

York Times (och i Sydsvenskan) att 

80-talets finansvalpar, som han en 

gång skrev en underbar roman om, 

inte drabbas nämnvärt av finanskrisen 

bland annat eftersom de redan 

investerat sina förmögenheter i små 

herrgårdar med tillhörande mark i 

Connecticut. I Svart jord skildrar 

den undersökande journalisten Gunnar 

Lindstedts hur Stenbeckssfären 

gjort massiva investeringar i rysk 

jordbruksmark. Det gäller att titta 

nedåt om man vill få syn på vart 

världen är på väg.__B.a.K. 

62 

mUsik 

Allt för la – kärleken 

Blink 182-trummisen Travis Barker 

var en vanlig snygg bmxrocktrummis. 

Sen bestämde han sig för att bli 

sin stad. Några år in på 2000-talet 

kastade han sig ut för västra 

Hollywoods höjder. Det finns numera 

inte en tatuering han inte har, ingen 

LA-tjej han inte varit ihop med. 

MTV gjorde en realityserie om han och 

hans frus liv med namnet Meet the 

Barkers, DJ AM förstörde nästan hans 

musiksmak. Han började göra rapcovers 

på bara ett trumset. En sökning i 

uppslagsverket internet kan få fram 

både Crank that och diverse alster av 

The Game och Busta Rhymes spelade av 

enbart en hyperaktiv Travis Barker. 

I början av hösten dog Travis nästan 

i en flygolycka. Medan han nu ligger 

hemma och kisar mot Kaliforniensolen 

för att läka sin kropp får du nöja 

dig med arkivet på Youtube.__/J.K. 

www.youtube.com/havenblvd 

VARDAGAR: 09.30-18.30 | LÖRDAGAR: 09.30-16.00 | SÖNDAGAR: 11.00-15.00 

KILSGATAN 12-14 GÖTEBORG. TELEFON 031-61 98 30 WWW.HOLMENSHERR.SE

eKomMenderaT 

SydPolSdAnsk 



63 

MODE PINGVINDRäKT 

QUiNNY BY hENRik viBSkov 

Köpenhamnsexporten Henrik Vibskov 

har alltid argumenterat för ett 

lössläppt leverne, och vi vet ju 

vad resultatet av ett sådant liv 

blir: barn. Att Henrik nu tagit sitt 

ansvar och inlett ett samarbete med 

sittvagnsproducenten Quinny är därför 

ett glädjande besked. Kollektionen 

Quinny by Henrik Vibskov spänner från 

tvättlappar, solhattar, blöjväskor 

och liggvagnar till regnponchos 

och paraplyn. Allra finast är dock 

pingvindräkten, en så kallad åkpåse 

för bäbisar som tycker att det är 

hett att åka barnvagn iklädda en 

imitation av en djurkropp. 

QUiNNY BY viBSkov gåR aTT BESTäLLa fRåN : 

www.barnbutiken.net 

Vardagar 10–19 

Lördagar 10–18 

Söndagar 11–17

eKomMenderaT 

SnAror 

64. 

69. 70. 

65. 

66. 

67. 

71. 

68. 

64 




55

72. 

76. 

78. 


73. 

77. 

79. 

75. 

74. 

MODE HALSDUKAR 

64. POUR 

65. CARIN WESTER 

66. Randig AMERICAN APPAREL, 

svart HOPE 

67. WEDINS ACCENT 

68. Rutig ERICA LAURELL, 

grå DIESEL 

69. THE RED COLLAR PROJECT 

70. VAN DEURS 

71. H&M 

72. ACNE 

73. VAN DEURS 

74. H&M 

75. CARIN WESTER 

76. FIFTH AVENUE SHOE REPAIR 

77. MONKI 

78. H&M 

79. Mönstrad STYLEIN, 

blå AMERICAN APPAREL 

KENSINGTON PARKA 

WOMEN 

5999:– 

Göteborg Västra Hamngatan 16 

Stockholm Norrlandsgatan 11 

Åre Torg

cdg 

foTo : chriStian 

coinBergh 

/ 

Mode : ellen AF 

geijerSTAm 

MODE H&m / COmmE DES GARçONS 

H&M:s årliga designsamarbete presenterar denna gång japanska avantgardisten 

Rei Kawakubo och hennes märke Comme des Garçons för en bred publik. Comme 

des Garçons slog igenom med en visning 1981 som chockade den parisiska 

modepubliken med sin svarta, dystra look och fick snabbt öknamnet ”Hiroshima 

chic” men i dag har Comme des Garçons antidesign blivit en accepterad del av 

det internationella modet. Kollektionen som gjorts i samarbete med H&M kommer 

i butik den 13 november. / (S.59) Kavaj 998 kr, haremsbyxa 498 kr och blus 

498 kr. / (S.60) Klänning 2 998 kr. (S.61) Shorts 198 kr och skjorta 398 kr. 

(S.62) Blus 498 kr och shorts 698 kr. (S.63) Skjorta 398 kr och byxa 1 998 kr 

(setpris med kavaj). / (S.64) Klänning 998 kr. / (S.65) Kostym 1 998 kr, 

skjorta 398 kr och trench-coat 1 498 kr. 

RoDEo i SamaRBETE mED h&m / CommE DES gaRÇoNS



RoDEo i SamaRBETE mED h&m / CommE DES gaRÇoNS 

håR : aLi piRzaDEh (LiNk DETaiLS) / SkÖNhET : NiNa BELkhiR / foToaSS : vikToR fLUmé oCh ChRiSTiaN hÖgSTEDT / moDEaSS : SaSCha EhNQviST 

moDELLER : jULia h. (NEW BLooD agENCY) oCh ChaRLiE (maRioN vaiN). TaCk TiLL C2, pRoCENTER oCh jamES & pERRa.

c a m i l l a n o r r b a c k 

CONCEPT STORE 

NORRBACKAGATAN 60 

STOCKHOLM 

OPEN 

MO-FRI 11-18 

SAT 12-16 

08-7331479 

WWW.CAMILLANORRBACK.COM 

ArtiklAr : 

rUben östlUnd 

rock i l. a. 

blk jks 

trAnSferekonomin . . . 

S67 

s95 Vi 

... skickade Lisa Milberg från 

The Concretes att utforska musik i 

Los Angeles, tussade ihop Alexandra 

Dahlström med Ruben Östlund, 

beskriver en ny sorts konsumtion 

och upptäcker sydafrikansk rock. 

Novembers bästa kultur helt enkelt...

inTerVjU rUben östlUnd 

eFter kritikersUccén 

med gitArrmongot 

och en inåtVänd 

dokUmentär om kärleken 

till det egnA gänget är 

rUben östlUnd tillbAkA 

med långfilmen 

de ofriVilligA. 

rodeo tUsSAde ihoP den 

cAnneShyllAde 

regiSsören med en 

AnnAn egenSinnig 

filmskAPAre : 

AlexAndrA dAhlStröm. 

det bleV ett SAmTAl om 

romAntik, reAliSm oCh 

finSkA fyllor . 

texT : AlexAndrA dAhlström / foto : rUben hjärtA Verkligheten 

thobiAS fäldt 



”mAn SKA VAra oSäKer 

Som PUBlik, 

mAn SKA SjälV VarA 

tVUngen Att fAtTA beSlUt 

och tA Ställning 

till det Som SKer. ” 

En svepande bilfärd längs Götgatan fram till korsningen 

med Ringvägen inleder Ruben Östlunds nya film De 

ofrivilliga. Det är kväll, hundratals ljus från hyreshus, 

affärer, neonskyltar och övergångsställen rusar förbi 

utanför vindrutan. En sävlig vals hörs i bakgrunden. Vi 

vet inte vart vi är på väg eller var vi kommer ifrån, men 

det går lite snabbare än under en vanlig bilfärd. 

Plötsligt befinner vi oss mitt i ett nyårsfirande; 

hjärtliga, artiga hälsningsfraser hörs utanför bild. 

Senare står hela släkten samlade i trädgården. 

Stämningen är uppsluppen, några raketer och smällare 

avfyras till glada utrop, men en avfyras inte som den 

ska. Från gruppen hörs en sarkastisk gliring riktad 

mot familjeöverhuvudet. Denne pater familias tar illa 

vid sig och stövlar fram till raketerna trots oroliga 

uppmaningar från de andra. En kompakt tystnad lägger 

sig över sällskapet. Det går några ögonblick. Plötsligt 

avfyras raketen precis när avfyraren hukar sig över den. 

Han skadas inte så illa att han svimmar men tillräckligt 

för att få ett rejält sår i huvudet. ”Det är ingen fara!” 

ryter han barskt när de andra frågar hur det gick. 

De ofrivilliga tar sig med små, exakta medel sakta 

men säkert in under huden och stannar sedan kvar som ett 

slags molande värk i magen dagar efter att jag sett den. 

Fem fristående historier sammanflätas med just gruppens 

inverkan på den enskilde individen som gemensam nämnare. 

Vi får följa ovan nämnda släktingar men också fjortisar, 

mellanstadielärare, bussresenärer och grabbgäng. 

Ruben Östlund långfilmsdebuterade med kritikersuccén 

Gitarrmongot 2004. De ofrivilliga är hans andra långfilm. 

och hade premiär i Cannes i sektionen Un certain regard. 

Bägge filmerna bär på en dov oro, ett slags 

uppgivenhet men också en massa skönhet. De är mycket 

grabbigare, rakare och naturligtvis mer erfarna än 

mina egna filmer, vilket gör mig väldigt nyfiken och 

förväntansfull inför att få träffa någon vars uttryck är 

så diametralt olik mitt eget. Allt jag spelar, skriver 

eller regisserar just nu förvandlas oftast till vemodiga 

kärlekshistorier, huvudrollsinnehavarna är sällan fler 

än två. I Rubens filmer, framförallt i De ofrivilliga, 

skildras gruppmekanismer när de är som mest obehagliga, 

och de handlar också uteslutande om grupper. Särskilda 

individer lyfts visserligen fram men utan att riktigt 

få en huvudroll. 

Bland det första jag lägger märke till när jag 

träffar Ruben Östlund är att han är sjukt snabb i tanken 

och när han pratar. Han avbryter många av sina meningar 

och påbörjar i stället nya, det viktigaste är inte hur 

han säger saker, utan vad han säger. 

MAN FÅR ONT I MAGEN AV DINA FILMER, DET KÄNNS SOM DET 

LIGGER OND BRÅD DÖD I LUFTEN. 

__Åh, vad härligt! 

MEN DET VÄRSTA HÄNDER INTE, UTAN BARA DET NÄST VÄRSTA. 

__Du undrar varför jag inte låter det gå åt helvete? Det 

är inte den mest dramatiska utgången jag väljer utan den 

jag har en egen koppling till. 

ANTINGEN VERKAR KÄRLEKEN I DINA FILMER SJÄLVKLAR ELLER 

TAGEN FÖR GIVEN. SKULLE DU KUNNA GÖRA EN HISTORIA MED 

ROMANTIK SOM UTGÅNGSPUNKT? 

__Jag känner ingen lust till det. Tillvaron i sig är 

redan så fantastisk i sin torftighet, i sin humor, 

tillvaron är så fruktansvärt rik. Det finns ingen 

anledning att skruva den. 

À LA BORTA MED VINDEN? 

__Nej, det räcker ju om man går ut och tittar på folk, 

verkligheten är så oerhört välregisserad. Allting händer 

precis med rätt tajming, personen går förbi precis i rätt 

ögonblick, personen där borta tittar hitåt i rätt sekund. 

Om man bara betraktar tillvaron på det sättet inser man 

att den är perfekt. 

VERKLIGHETEN ÖVERTRÄFFAR ALLTSÅ DIKTEN? 

__Men också på ett sätt som... Tillvaron är så 

fruktansvärt välordnad! Kolla han som går där på gatan. 

Kolla hur han är klädd! Det är helt perfekt! Han kan inte 

vara klädd på ett annat sätt. Det är så unikt. Tillvaron 

i sig är så fruktansvärt intressant. 

HAHA, DÅ KOMMER DU BARA SVARA NEJ NU, MEN OM DU VAR 

TVUNGEN ATT GÖRA EN MUSIKAL, VAD SKULLE DEN HANDLA OM? 

__Musikaler är fan det vidrigaste jag vet... Jag hatar 

också Allsång på Skansen. Jag har inte lust att sjunga 

i kör och känna den där gemenskapen. Jag kan känna att 

jag är lite tråkig där. Men jag blir nästan aggressiv av 

tanken på att sitta tillsammans och sjunga i kör. Det 

hör väl ihop med en önskan om att vara individuell, om 

att visa att man är fristående, har egna tankar eller... 

Grodorna och människorna är ju de enda som sjunger i kör. 

VILKET SÄTT ATT ARBETA PÅ FÖREDRAR DU SOM REGISSÖR? 

__Om man tittar på skådespelare har jag ett jätteenkelt 

förhållningssätt och det är nästan alltid att jag brukar 

improvisera... 



” tillVAron i Sig är redAn 

Så fAntAStisk i Sin 

torftighet, 

i Sin hUMor, den är frUktAnsVärt 

rik. deT finnS ingen 

Anledning Att SKrUVA den.” 

JAG VISSTE DET! 

__...och repa på scenen väldigt mycket utifrån hur man 

skulle agerat om man var i den situationen själv. Så 

tänker jag när jag skriver alla scenerna. Hur skulle jag 

ha agerat om jag var i den här situationen själv? Hur är 

det möjligt för mig att inte säga en viss replik i en 

viss situation? Då måste vissa saker hända. Jag utgår 

alltid från det. Om jag känner av upplägget, om jag 

känner av iscensättningen, då har jag problem med det. 

Jag vill inte att man först när man säger ”tack” ser att 

skådespelarna slappnar av. 

BILDSPRÅKET DÅ? DET KÄNNS SOM OM DET ÄR VÄLDIGT MYCKET 

SOM HÄNDER UTANFÖR BILDEN. OCH DET ÄR MYCKET AV DIALOGEN 

SOM ÄR OFF. 

__Jag vill aktivera publiken. När man som åskådare sitter 

och tittar på en scen där någonting sker utanför bild 

blir man tvungen att lägga till bilder själv. Jag har 

problem med väldigt mycket verkar det ju som... Nej, 

men när man går och sätter sig i en biograffåtölj, då 

är man otroligt trygg och i regissörens händer, man vet 

att regissören har goda avsikter... och jag gillar inte 

det! Man ska vara osäker som publik, man ska själv vara 

tvungen att fatta beslut och ta ställning till det som 

sker. Kameran blir ett kallt instrument, jag gillar det 

där kyliga, känslolösa: att man bara har registrerat ett 

skeende och sen ”varsågod, vad säger du om det här?” 

VEM ÄR DIN FAVORITFOTOGRAF? 

__Det finns en bild av den finske fotografen Jouko 

Lehtola jag var väldigt intresserad av. Den är med i De 

ofrivilliga, du vet den där bilden av ryggarna, de håller 

om varandra, med ölburken... 

JA! DEN ÄR SOM ÄR JÄTTELADDAD OCH GANSKA EROTISK 

NÅNSTANS? 

__Juoko Lehtola har tagit väldigt fina bilder just av finsk 

fylla. Finsk fylla och kraschade bilvrak. 

HUR KOMMER DU PÅ DINA EGNA FILMBILDER? DINA UTSNITT ÄR 

GRYMMA. 

__Det har varit miljöer som varit välkända för mig, som 

jag har tyckt om och som betytt någonting för mig. Men 

det enda som avgör om bilden är bra eller inte, det är om 

bilden är möjlig. 

HAR JAG MISSFÖRSTÅTT DET HÄR ELLER ÄR DET SANT ATT DU 

TAR EN SCEN PER DAG? 

__Det har varit något undantag någon gång, men annars har 

det varit en bild och en scen per dag. 

WOW. VAD SÄGER DINA FINANSIÄRER OCH DIN PRODUCENT OM DET? 

__Det roliga är att min producent Erik Hemmendorff 

verkligen är en person som brinner lika mycket som jag 

för att resultatet ska bli bra. Det ekonomiska är totalt 

sekundärt. Den största resursen vi har är energin från 

våra filmer och att vi har så jävla kul hela tiden när vi 

gör det här. 

VARFÖR KAN DET INTE ALLTID VARA SÅ? 

__Man är dålig på att utnyttja den energiresursen folk 

har när de kommer ut från filmskolor. Du har en idé och 

så får du genomföra den fem år senare. Man skalar bort 

allt personligt under bearbetningen. I stället för att 

fokusera på vad som är unikt med personen så går det ut 

på att ta bort det. Med vårt produktionsbolag Plattform 

vill vi göra den totala motsatsen, vi fokuserar på det 

som är unikt hos en regissör och bevarar det genom hela 

produktionen. 

VILKEN ÄR DEN BÄSTA SORTENS SAMHÖRIGHET? 

__Det finns en bild i mobilkameradokumentären En 

enastående studie i mänsklig förnedring som Patrik 

Eriksson har tagit av tjejen han är förälskad i som 

är så jävla fin. Det är ett ögonblick när man ligger i 

sängen tillsammans, precis i början av romansen och man 

är totalt nakna inför varandra. Den bilden har verkligen 

fångat det ögonblicket. Den typen av samhörighet tror 

jag är en av de absolut starkaste man kan känna. Den är 

otroligt fin. Men den är också så flyktig, den blicken går 

inte att bevara... eller går det? Det är så nära man kan 

komma en annan människa. Det har ju egentligen inte att 

göra med hur mycket man känner varandra utan handlar mer 

om en samstämmighet i det ögonblicket då man träffas. 

ELLER OM ATT DU ÄR OINTRESSERAD AV ROMANTIK. SÄMSTA 

SORTENS SAMHÖRIGHET DÅ? 

__Det finns ju en massa exempel på det i De ofrivilliga. 

Till exempel att en jargong man byggt upp med killgänget 

i tjugoårsåldern fortfarande finns kvar i trettioårsåldern. 

Alla kliver rakt in i rollerna man hade förr. 

Egentligen har man ett helt annat liv hemma, men man 

har en roll i killgänget och ytterligare en roll i sin 

vardag. Gruppen blir totalt styrande över ens eget 

beteende. Man är helt ofri som individ. Det är den sämsta 

formen av samhörighet, där individen inte tar något eget 

ansvar för sina egna handlingar, utan där allt går som 

på räls.__A.D. 

DE ofriviLLiGa haR pREmiäR DEN 28 NovEmBER. 


ePorTAge tHe SMell 

lUkten 

aV 

los AngeleS 

hoS en STAd Som 

ofTASt PorträtterAs 

med ett leende 

bländande Som e! 

chAnnelS 

ryAn SeAcreSt, 

kArriäriStiSk SoM 

Ari goldS entoUrAge 

eller med PerFektA 

tUttar 

à lA niP / tUck 

finnS förståS en 

AnnAn, mindre 

dokUmenterAd SidA. 

en mer lågmäld – 

oM än gAnSkA 

Skränig – SådAn, 

där frAmgång 

och PengAr Som 

meSt SPelAr en 

minimAl 

biroll. rodeo 

SkickAde 

the concretes 

liSA Milberg till 

los AngeleS för ATt 

kollA in den 

bloMStrande lillA 

mUSikscen Som 

UTgår 

från PUnkklUbben 

the smell . . . 

text : liSA milberg 



”förStA gången jAg gjorde en 

riktig SPelning Var när jAg Var 

treTton. jAg VAr med i ett 

PUnkbAnd SoM hette the VUlgAritieS. 

Vi hade PolitiskA låtAr om WTo 

ocH SådanA grejer. ” 

Diva DompE, SåNgaRE oCh BaSSiST i BLaCkBLaCk 

Vi börjar i mars 2008. Jag får en länk till en 

myspacesida mailad till mig av en kompis. Den tillhör No 

Age, en neonfärgad punkduo från Los Angeles. Jag fångas 

lite av deras kortfattade, melodiska oväsen men fastnar 

ordentligt först när jag får se skivan. Årets tveklöst 

bästa form – den enda praktiska anledningen att köpa 

skivor nuförtiden. 

Någon månad senare spelar The Mae Shi, ett annat LAband, 

i Shoreditch i London. Sångaren Jon Gray spottar 

och fräser som om han satt en smällare i halsen och jag 

är inte riktigt beredd utan hamnar, nästan omedelbart, 

underst i en entusiastisk publikhög. Inga ben brutna, 

men musikaliskt och fysiskt överkörd. 

Med sommaren kommer Abe Vigoda in i mitt liv, ett 

band om fyra unga män från Los Angeles, som låter lite 

som en spattigare halvmexikansk lillebror till Vampire 

Weekend. 

Sedan dess har No Age gått och blivit posterpojkar 

för en hel scen. Det visar sig förstås att The Mae Shi 

räknas till samma scen. Och Abe Vigoda. Och en massa 

andra band. Los Angeles är stort, världen är liten. Och 

klubben som gett namn till scenen är ännu mindre. Den 

heter The Smell, är öppen för alla åldrar, och ligger 

på en dammig bakgata på 247 S Main Street i downtown 

Los Angeles. Eller som de själva konstaterar på sin 

myspacesida: ”Helping kids off the streets since 1998. 

By leading them into a dark seedy alley”. 

När det gäller att hålla låg profil så framstår 

Stockholms Kafé 44 i jämförelse som Hard Rock Café. 

När jag landar på LAX är det bråttom. Jag ska vara på 

konsertlokalen The Wiltern (det man får om man korsar 

The gatorna Wilshire och The Western) en timme senare 

för att se Abe Vigoda spela förband till just Vampire 

Weekend. Precis som på skiva slingrar melodierna sig 

fram, snabbt och otåligt som en glimrande kall vårflod. 

Längst till vänster står Juan Velazquez på tå som en 

indieballerina i rutig flanellskjorta och smala svarta 

jeans. Hans fingrar dansar omkring på gitarren till små 

frenetiska melodier och mellan varven sjunger han lite, 

någonstans under den långa korpsvarta luggen. I mitten 

står David Reichardt och rör sig långsamt med nedböjt 

huvud medan tonerna från hans bas vankar av och an desto 

snabbare. På hans andra sida står Michael Vidal, bandets 

huvudsakliga sångare som också spelar gitarr. Han är 

storleken större än den delikata Juan och stampar på 

stället som en rastlös ponny. Bakom dem sitter lille 

Gerardo ”Reggie” Guerrero vars armar yr över trummorna 

i yxiga mönster som om han dirigerade fyrverkerier. De 

utnyttjar bara en bråkdel av den stora scenen och hade 

man haft en vit krita hade man enkelt kunnat rita dit 

konturerna av den yta de är vana att spela på. De är 

förvånansvärt bra på att spela för att vara så unga och 

verkar förvånansvärt nervösa för att vara så bra. De 

är tydligen inte alls lika kända i Los Angeles som jag 

föreställt mig. När Abe Vigoda annonserar att de ska 

spela sin sista låt skriker någon i publiken: 

”Good! You suck!”. 

”Has anyone here been to The Smell?” frågar 

Juan tillbaka. Jag hör en, kanske två jakande svar 

från publiken. 

Juan oCH miCHaEL, abE viGoDa, på EN mUR UTaNfÖR ThE WiLTERN, 

ToRSDag 18 SEpTEmBER. 

TYCKER NI ATT MAN KAN PRATA OM EN THE SMELL-SCEN TROTS 

ATT BANDEN ÄR SÅ MUSIKALISKT OLIKA? 

__Juan: Ja, det tycker jag. Vi är ju vänner allihop. 

__Michael: Jag jobbar med Jon från The Mae Shi. På ett 

t-shirtföretag. Men jag upplever inte att folk klumpar 

ihop oss så mycket musikaliskt utan det känns mer som att 

man pratar om en gemenskap. 

VAD SKULLE NI SÄGA ÄR DEN RÖDA TRÅDEN? 

__J: Det är nog framförallt en attityd alla band delar. 

Vi har inställningen att musik ska vara intressant och 

att det ska vara roligt och utvecklande. Ingen började 

spela i band för att åka på stora turnéer. 

HAR NI NÅGRA DIREKTA INFLUENSER? 

__J: Jag lyssnar på all möjlig musik, men Sonic Youth har 

nog betytt mest. De experimenterar med både melodier och 

strukturer, och även när låtarna är väldigt konstiga så 

fastnar de i huvudet på en. 

__M: För mig handlar det nog mer om hur allt man lyssnar 

på smälter ihop. På sistone har jag till exempel lyssnat 

på massa gammal psykedelia. 

HUR FUNKAR ERA TEXTER? 

__M: De är skrivna så att de kan tolkas på många sätt men 

de betyder alla något specifikt för mig. Jag går alltid 

omkring och sjunger för mig själv. Jag läste någonstans 

att jag skrev ”poundianska fraser”, som i poeten Ezra 

Pound. Jag vet inte. Men jag gillar att texterna kan få 

vara ganska dystra medan musiken, i mina öron, är vacker 

och kaotisk och grönskande. 

ER MUSIK HAR KATEGORISERATS SOM TROPISK PUNK. VAR KOMMER 

DET IFRÅN? 

__J: Jag har hela tiden trott att det var Randy i No Age 

som kom på det men vår kompis Lou sa det först. Jag har 

inget emot det men vi har ju liksom hört det till leda. 

__M: Jag upplever också att vi håller på och styr bort 

från det nu. 

__J: Det är ju bättre än att folk säger att man låter som 

skit. Men vi ser oss inte som en del av en tropisk punkscen 

som vill sprida det tropiska punk-budskapet... 







”Vi Ser oSS inte Som 

en del AV en troPiSk 

PUnkScen Som Vill 

SPridA deT troPiSka 

PUnkbUdSkAPet . . .” 

jUaN vELazQUEz, SåNgaRE i aBE vigoDa 

DET HADE KUNNAT VARA VÄRRE. 

__J: Absolut! No Age till exempel kallas ju för new gaze, 

alltså shoe gaze fast nu... 

En promenad från The Wiltern till klubben El Rey längs 

Wilshire Boulevard tar minst 45 minuter, men jag är den 

enda som vet det av personlig erfarenhet. Att ingen 

promenerar i Los Angeles är en underdrift. Jag är framme 

precis i tid för att se Health kliva på scenen. 

Min första kontakt med bandet var via Torontobaserade 

Crystal Castles remix av deras låt Crimewave (en minihit 

i England som av The Observer beskrevs som ”where new 

rave goes to die”). Precis som Abe Vigoda är Health fyra 

stycken och har basisten, John Famiglietti, framme i 

mitten. Men om Abe Vigoda har diskanta jublande melodier, 

som ett slags punkig Paul Simon On Ice-musikal, så är 

Health hårdare, snabbare, dovare, mer. Täta, hetsiga 

trummönster, mörka sakrala körer och uppskruvade 

gitarrer som rosslar och tjuter. Som ett musikaliskt 

nervsammanbrott i American Apparel-kläder. När de börjar 

spela blir publiken närmast scenkanten bokstavligen blåst 

säkert en decimeter bakåt. 

John är lång och smal, med Iggy Pop-fysik och långt 

svart blankt hår som ligger som en pocahontasgardin 

framför hans ansikte de korta, korta stunder hans huvud 

och kropp inte sprätter omkring över scenen. 

JoHn famiGLiEtti, HEaLtH, på TRoTTaREN UTaNfÖR EL REY, ToRSDag 18 SEpTEmBER. 

NI SPELADE IN ER SKIVA PÅ THE SMELL? 

__Ja, vi kollade upp massa studior men hittade ingen 

vi tyckte om och som vi hade råd med. Vi kände också 

att vi inte litade på någon, så vi bestämde oss för att 

hitta ett ställe vi gillade i stället. Vi hade släppt en 

kassett med en livespelning från The Smell och märkte att 

vi gillade ljudet på den väldigt mycket. Trummorna lät 

jättestora. Vi frågade Jim Smith som äger The Smell och 

han sa ja direkt och gav oss ett par extranycklar. Han 

ville inte ens ha betalt. Den killen är ett helgon. 

HUR GICK NI TILLVÄGA NÄR NI SPELADE IN? 

__Det var ett helvete. Vi spelade in ett instrument i 

taget, väldigt noggrant, under flera månaders tid. Vi 

hyrde jättedyr utrustning från Hollywood och fick en hel 

helg till priset av en vardag så vi körde fredag till 

söndag varje vecka. Men eftersom det är spelningar på 

The Smell nästan varje kväll så var vi tvungna att 

montera upp och ner allt varje dag. Vi kom dit fyra på 

morgonen och ställde upp i tre timmar. Sen höll vi på 

till sju på kvällen när allt skulle ner igen, vilket tog 

en timme till. Det var helt miserabelt. Aldrig igen. 

VAD ÄR ETT THE SMELL-BAND FÖR DIG? 

__Musikaliskt kan det vara lite vad som helst, men det är 

en viss typ av band som spelar där. Och även om det är en 

väldigt vänlig atmosfär så är det jättesvårt att få en 

spelning och bryta sig in i gemenskapen. Det enda man kan 

göra är att börja gå dit regelbundet, bli vän med folk 

och få dem att gå i god för dig. Det kan kännas väldigt 

exkluderande men man blir verkligen en del av något. 

HUR GÅR NI TILLVÄGA NÄR NI GÖR LÅTAR? 

__Oftast finns det en idé om låten. Ett koncept. Som 

skrivs ner på papper. 

EN HISTORIA? 

__Nä, ord. Som beskriver vad som ska hända. ”Det här 

ljudet som gör den här figuren samtidigt som den här 

grejen händer”. 

NI VERKAR HA MYCKET IDÉER OM HUR SAKER SKA VARA? 

__Vi vill utvecklas. Vi experimenterar men vi gör det för 

att komma någon vart, inte för sakens skull. De flesta 

experiment är helt värdelösa. Vi vill bli bättre och göra 

bättre musik. Vi vill ju inte slösa med er tid! 

Utanför The Smells uppställda dubbeldörrar på 247 S Main 

Street står en handfull människor och röker, umgås, 

väntar. En smal svartklädd kvinna kring femtio pratar 

med en pojke med mörk blank pottfrisyr och ett hi hatstativ 

under armen. Två killar i knähöga Doc Martens och 

Dead Kennedys-tröja respektive läderkeps diskuterar med 

varandra. En tanig ung kille i korta, limegröna Royal 

Tenenbaums-shorts hänger med en miniatyrversion av Jerry 

Garcia i That 70’s show-kläder. Och en väldigt söt ung 

tjej som visar sig vara Bauhaus-trummisen Kevin Haskins 

dotter, Diva, bär på veganbakverk hon ska sälja när 

hon inte står på scen med sitt band Blackblack. Det är 

söndag eftermiddag och Blackblack, The Widow Babies och 

Rats spelar på dagens matinéföreställning i det gamla 

grossistlager som nu huserar Los Angeles mest omtalade 

punkklubb. En av gästerna är Bill Gray, vars band The Mae 

Shi körde över mig i London den där gången i våras. 

biLL Gray, basist i tHE maE sHi, UTaNfÖR ThE SmELL SÖNDag 21 SEpTEmBER. 

VAD ÄR ER KOPPLING TILL THE SMELL? 

__Första gången jag var där var kanske sju år sen. Jag 

började gå för att en massa punkband spelade och jag var 

väldigt inne på den grejen. Man kunde se dem på andra 

ställen också, i Hollywood och så, men det var ofta 

väldigt dyrt och man kände sig aldrig riktigt hemma. 

Men på The Smell var det helt annorlunda. 

HUR DÅ? 

__När de först öppnade så fanns det absolut inga regler. 

Det var aldrig någon downtown över huvud taget när The 

Smell flyttade hit. Så man kunde dricka var som helst och 

göra vad man ville och det var väldigt tilltalande för 

mig och mina kompisar. Och sedan började jag lära mig om 

alla konstiga band och det gick upp för mig att jag inte 

bara gillade punk... 

HUR KOM DU MED I THE MAE SHI? 

__De var mitt favoritband. Jag såg deras andra spelning 

och de hade inte ens riktiga låtar ännu, det var mest 

oväsen. Men deras energi och konstiga utstrålning gjorde 

det för mig. Jag var ett hängivet fan i flera år och sen 

slutade Ezra, originalsångaren som nu sjunger i ett annat 

band, The Gowns. Men innan han slutade hade han fixat in 

The Mae Shi i en film och en del i det var att de skulle 

spela live på visningen. Så då fick jag äran att skämma ut 

mig som sångare... 

VAD TYCKER DU SAMMANFATTAR THE SMELL BÄST? 

__Hela grejen är att det inte finns någon estetik eller 

musikinriktning som måste följas. Den enda regeln vi alla 

lever efter är väl typ ”var snälla mot varandra och drick 

inte i gränden”. 

Diva DomPE, sånGErska oCH basist i bLaCkbLaCk, via maiL. 

HUR STARTADES BLACKBLACK? 

__Vi bildades för fyra år sedan. Jag skrev låtar för mig 

själv, på bas, och bad min syster att spela trummor till. 

Hon var 13 då och kunde inte riktigt spela trummor. Och 

sedan spelade min dåvarande pojkvän Alex gitarr på vissa 

låtar. Men bandet är ganska annorlunda nu. Alex slutade 

för något år sedan och min syster har flyttat till San 

Francisco så jag är mitt i processen att sätta ihop ett 

nytt band. 

” den endA regeln Vi AllA 

leVer efter är Väl TyP ’ Var 

SnällA moT VArAndrA ocH 

drick inte i gränden.’ ” 

BiLL gRaY, BaSiST i ThE maE Shi 

HUR LÄNGE HAR DU SPELAT MUSIK? 

__Hela mitt liv. Första gången jag gjorde en riktig 

spelning var när jag var tretton. Jag var med i ett 

punkband som hette The Vulgarities. Vi hade politiska 

låtar om WTO och sådana grejer. 

DU GÖR VEGANMAT SOM DU SÄLJER PÅ THE SMELL, HUR KOMMER 

DET SIG? 

__Min väninna Amanda och jag startade ett cateringföretag 

som heter Crops and Rawbers för typ åtta månader sen. 

Jag är vegan och äter mycket rå mat och Amanda äter bara 

rått. Vi säljer även på affären Ooga Booga och gallerier 

som Hope Gallery. Vi vill ge folk god och nyttig mat i 

roliga och kreativa miljöer. 

DET VAR JUAN OCH MICHAEL I ABE VIGODA SOM TIPSADE MIG OM 

DIG. HUR KÄNNER DU DEM? 

__Vi är vänner genom våra band och har gjort spelningar 

ihop. Jag älskar Abe Vigoda, de gör musik som är 

intressant och ny och rolig att dansa till. Vi såg My 

Bloody Valentine tillsammans förra veckan. Vi dansade 

och upplevde en kvarts lång nedbrytning av våra sinnen 

tillsammans. Bra bonding! 

Det tar lite tid för ögonen att vänja sig vid mörkret 

inne på The Smell. Till vänster bakom ett skrangligt 

träbord täckt av flyers sitter en mycket prydlig man kring 

40 (=39), med kortklippt brunt hår och pigga bruna ögon. 

Hans händer vilar på ett kassaskrin, normalt kostar det 

fem dollar att gå in på The Smell. Mannen som tar betalt 

är Jim Smith, klubbens ägare och vars namn jag har hört 

många, många gånger de senaste dagarna. 

Han påminner mig lite om Steve Buscemis karaktär 

i Ghost world, sympatisk, lugn och ordningsam, med en 

onormal skivsamling hemma. Medan han väntar på att någon 

ska ta över åt honom i kassan gör jag ett varv. 

Vid väggen mittemot står några gamla biografstolar 

fastskruvade i golvet och längre in finns fler udda soffor 

och fåtöljer. Väggarna är täckta av lappar (”Drummer 

needed for RAD new punkband! Call me!”), affischer, 

klotter och konstverk. 

Bredvid Jim står en kyl fylld med vattenflaskor – The 

Smell säljer ingen alkohol – och en liten kafédisk med 

två tjejer bakom. I sofforna sitter en handfull personer 

och väntar lugnt på att första bandet ska börja spela. 

Några bläddrar i böcker och tidningar som finns att 

låna från ett par bokhyllor bredvid biostolarna. Henry 

A Kissingers Nuclear weapons and foreign policy står 

bredvid Victoria Beckhams That extra half an inch: Hair, 

heels and everything in between. Något säger mig att det 

inte är Jims personliga urval. Två unga killar och en 

tjej har rullat ut en Twister-plastmatta på marken och 

får långt ifrån entusiastiska instruktioner från en av 

tjejerna bakom kafédisken: ”Höger hand på blå cirkel”. 

Jim smitH, tHE smELLs äGarE, UTaNfÖR ThE SmELL. 

BERÄTTA OM HUR DET BÖRJADE. 

__Vi öppnade The Smell för drygt tio år sen, först i en 

mycket mindre lokal uppe i North Hollywood. Flera lokala 

spelställen stängde under kort tid och det kändes som att 

det inte riktigt fanns något kvar. Från början var det 

jag och två kompisar. Sedan dess har båda valt att gå 

vidare till andra saker så i dag är jag ensam. Men jag 

hade aldrig kunnat sköta allt utan alla volontärer. 

VAR KOMMER NAMNET IFRÅN? 

__Runt hörnet från klubben låg ett yuppieaktigt fik 

som hette The Aroma. Jag gick förbi där en dag när vi 

fortfarande letade namn och fick för mig att det var 

roligt om vårt ställe hette samma sak fast på ett mer 

punkrockigt sätt... 

SPELAR DU SJÄLV MUSIK? 

__Nej, jag har faktiskt aldrig spelat något instrument. 

Jag brukade gå på mycket spelningar bara, jag har alltid 

älskat att se band live. 

OCH DU FÖRSÖRJER DIG INTE PÅ DET HÄR? 

__Nej. Vi går runt och i den mån det blir pengar över så 

investerar jag dem i klubben och kommande evenemang. Jag 

har ett dagjobb, jag jobbar fackligt. 



”miTt mål är frAmförAllt ATt 

tA SjälVA bUSineSSASPekten Ur 

mUSiken oCh SkAPA en miljö där 

folk kAn träffAS och görA konSt 

och mUSik. jAg Vill hållA det Så 

rent ocH oförorenAt Som möjligt.” 

jim SmiTh, gRUNDaRE av ThE SmELL 

HUR MYCKET TID LÄGGER DU NER PÅ THE SMELL? 

__Jag är alltid här om det är spelningar, vilket är 

ungefär fyra gånger i veckan. Och sedan är det ju 

uppdateringar av hemsidor, städning, bandbokning och så. 

Men banden bokar delvis sig själva, bland annat genom att 

huvudbandet kan välja sina egna förband. 

KAN DU INTE KÄNNA ATT DU SKULLE VILJA BÖRJA TJÄNA LITE 

PENGAR PÅ DET NÅGON GÅNG? 

__Det började inte som en affärsidé så det har aldrig 

funnits sådana förväntningar. Jag får väldigt mycket bara 

genom att få följa alla de här banden. Sedan går mina 

vänner hit så det är väldigt givande på ett socialt plan. 

FINNS DET NÅGRA SÄRSKILDA BAND SOM STICKER UT FÖR DIG OCH 

HUR DÅ I SÅ FALL? 

__No Age är väl det band som mest hjälpt till att sprida 

ordet och de är enormt kreativa. Abe Vigoda är kanske de 

jag tycker har utvecklats mest. Jag har säkert sett dem 

minst en gång i månaden sedan de startade och varje gång 

låter de nya. De är ett av de mest unika band jag har 

hört. Och Blackblack är otroligt rara. Det är alltid lika 

härligt när Diva har med sig mat som hon säljer. 

SER DU PÅ VAD DU GÖR SOM POLITISKT? 

__Mitt mål är framförallt att ta själva businessaspekten 

ur musiken och skapa en miljö där folk kan träffas och 

göra konst och musik. Jag vill hålla det så rent och 

oförorenat som möjligt. Och med DIY-tanken kommer det ju 

en antikapitalistisk inställning också, förstås. 

Under mina dagar i Los Angeles hör jag orden rad, 

awesome, The Smell och DIY väldigt ofta. På femte plats 

kommer No Age. Och de kan kanske mer än något annat band 

kopplas ihop med de andra orden. Dean, bandets trummis 

och sångare, driver eget skivbolag. Randy, som spelar 

gitarr, håller på att göra en dokumentär om all agesställen. 

De gör sin egen merchandise, bland annat scarfar 

och solglasögon. Deras ep-samling Weirdo rippers har The 

Smell på omslaget, Randy har hjälpt Jim att installera en 

toalett på The Smell, deras videor visas på MTV och de 

har nått så pass stora framgångar att de nu är signade 

till skivbolaget Sub Pop, det mest kända Seattle har att 

erbjuda vid sidan om – och förstås på grund av – grungen. 

No Age är på turné när jag är i stan så vi kan inte ses. 

DEan sPunt, no aGE, via maiL. 

BERÄTTA OM HUR DU UPPTÄCKTE THE SMELL? 

__Jag gick dit första gången 1998. Det var en mycket 

mindre lokal då och jag var där på en fest, inget band 

spelade. Nästa gång jag var där spelade jag med ett band 

jag hade då som hette Aspirin Kid. Jim var alltid snäll 

och lät oss spela trots att vi verkligen var sådär... 

VAD ÄR DET SOM GÖR DET SÅ ANNORLUNDA FRÅN ANDRA STÄLLEN 

UTAN ÅLDERSGRÄNS? 

__Många sådana ställen känns väldigt avslagna och som om 

de just bara riktar sig till barn. Grejen med The Smell 

är att det är en plats för alla åldrar, gamla och unga. 

JAG SÅG THE WIDOW BABIES PÅ THE SMELL OCH DE NÄMNDE ER 

SOM FÖREBILDER – BLAND ANNAT FÖR ATT NI ÄR SÅ SERIÖSA ATT 

NI HAR EN GRAFISK PROFIL. 

__Jag har alltid varit galen i brittiska 

70-talspunkbandet Crass, och deras bildspråk inspirerade 

mig mycket. Vi ville skapa en väldigt ren look och 

känsla. Och så ville vi ha t-shirts som såg klassiska ut. 

DEN HÄR DIY-ESTETIKEN, HUR MYCKET AV DEN HANDLAR OM ATT 

DET EGENTLIGEN ÄR ENKLARE ATT GÖRA SAKER SJÄLV? 

__Exakt som du säger så handlar mycket om att jag inte 

litar på att folk ska göra jobbet rätt. När vi startade 

No Age så gjorde vi det med massa frågor: Varför spelar 

band bara en gång per dag? Varför gör man t-shirts? 

Varför spelar man i barer? Varför på kvällen? Små frågor 

man aldrig riktigt tänker på kan bli något stort för 

oss, ett tillfälle att skapa konst! Det är vad No Age är 

för oss, ett verktyg för Randy och mig att skapa konst i 

vilken kontext vi vill. 

VAD HÄNDER FRAMÖVER FÖR NO AGE? 

__Vi håller på och jobbar med en serie No Age-projekt 

som inte har med musik att göra: ett klädsamarbete, en 

gerillabutik och hemliga gratisgig utan musik! Och så 

håller vi på med en ny skiva. 

Alla jag träffar är överens om att The Smell 

representerar en inställning snarare än en specifik 

musikstil (även om de nog också kan enas om att lite 

oväsen ofta är en bra start). Men den andra aspekten 

banden har gemensamt är ju själva staden, Arnold 

Schwarzeneggers jättelika bilbana där vinnare och 

förlorare köar till samma In ’n’ Out Burger under en 

kroniskt blå himmel. Väl hemma igen mailar jag lite med 

Mae Shis sångare Jon Gray. Han sammanfattar det såhär: 

__LA är ju verkligen en smältdegel för kulturer och på 

sätt och vis gör det att det inte finns någon kultur. De 

tar ut varandra på något sätt. Men en dominant grej jag 

alltid känner av är den mexikanska influensen. Mexiko 

framställs ofta i filmer som väldigt grusigt och dammigt 

– så är Los Angeles. Jag brukar alltid kunna hitta ett 

slags latinskt element i LA-banden jag gillar._L.M. 

mER iNfoRmaTioN om ThE SmELL oCh BaNDEN kRiNg kLUBBEN hiTTaR DU på : 

www.thesmell.org www.myspace.com/abevigoda www.myspace.com/healthmusic 

www.myspace.com/themaeshi www.myspace.com/blackblack www.myspace.com/nonoage 


clash city 

rockers 

Under apartheid 

var rocken 

de vitas MUsik, 

Men Utan ett tydligt 

förtryck eller Motstånd har 

gränserna suddats Ut. 

JohannesbUrgkvartetten 

Blk Jks 

är lJUdet av ett nytt sydafrika 

och deras episka rock räknar Både 

Bono och 

diplo Bland sina fans. 

text : Jonas grönlUnd / Foto : liz Johnson 

intervJu blk Jks 

Söndag 27 april 2008, youtube–klipp från Harriet’S alter ego, brooklyn. 

Eftermiddag har övergått i kväll. Mitt på Flatbush Avenue 

har en liten butik fyllts av ett femtiotal, kanske är 

det ännu fler, tillsynes rastlöst hippa New York-bor som 

väntar på kvällens spelning. 

Det är trångt. Golvet framför den röda tegelväggen 

har förvandlats till en provisorisk scen. Sladdar, 

högtalare och instrument står huller om buller mellan 

galgar och klädställ. 

Längs väggen i mitten av rummet sitter och står en 

kvartett musiker om vartannat. De ser ut som en blandning 

av gamla rastafaripunkarna Bad Brains och ett gäng 

inhemska konststudenter. 

Klockan har hunnit bli närmare åtta på kvällen. Vissa 

i publiken ser precis så ängsligt avvaktande ut som bara 

människor på liknande gratisspelningar kan göra. Andra 

har efter tålmodig väntan hunnit bli så entusiastiska att 

de börjar hoppa och klappa händerna. 

Mest entusiastisk av alla verkar bandets trummis 

Tshepang Ramoba vara. Han är så uppspelt att han står upp 

och studsar bakom trumsetet samtidigt som han stampar på 

baskaggen. Hans tjocka dreads fläktar kring huvudet likt 

öronen på en cockerspanielvalp. 

Rockriffen från elgitarrerna blir allt mer intensiva, 

utanför fönstret susar en ambulans förbi med tjutande 

sirener och överröstar för en stund musiken. 

En minut in i videoklippet, ett av flera från 

spelningen som cirkulerat så flitigt på nätet att Blk Jks 

lyckats generera fler tidningsuppslag än de gjort låtar, 

har Tshepang Ramoba satt sig ner bakom trummorna för att 

börja sjunga på zulu. Jag förstår såklart inte ett ord. 

Det enda jag uppfattar i texten är namnet på bandet som 

spelar: Blk Jks (uttalas Black Jacks). 

Låten de framför heter Umzabalazo och bygger på 

samma sorts chantande som apartheidtidens protestsånger. 

Genom att väva in de repetitiva vokalerna i knäppande 

gitarrsträngar och bas låter bandet dem svälla tills 

ljudbilden täcker in en hel arena snarare än en tight 

liten klädaffär i Brooklyn. I händerna på ett rockband 

från Sydafrikas kåkstäder förvandlas kampsången till så 

laddad rockmusik att det mycket väl kan vara det mest 

spännande som hänt dubrocken sedan The Clashs Combat rock 

från 1982. 

oktober 2008, på telefon till JoHanneSburg, Sydafrika. 

Mpumi Mcata, gitarrist i Blk Jks och gruppens 

talesperson, svarar artigt i telefon när jag ringer 

upp från södra Sverige. Efter att han kopplat på 

högtalartelefonen dyker även basisten Molefi Makananises 

röst upp i luren. 

Mpumi Mcata startade Blk Jks tillsammans med 

frontsångaren Linda Buthelezi. De hade växt upp 

tillsammans i East Rand, en kåkstad i östra Johannesburg. 

I samband med ett par gig utanför staden rekryterades 

Molefi Makananise och trummisen Tshepang Ramoba till 

bandet. 

__Tshepang trodde nog att vi spelade jazz eller något 

liknande. Även efter att jag spelat första låten för 

honom fattade han inte att det handlade om rock. Det var 

först när Linda och Molefi klev in i rummet och slog på 

sina förstärkare som han förstod vad han gett sig in på, 

säger Mpumi Mcata och skrattar. 

Tshepang Ramoba och Molefi Makananise kommer från 

Soweto i sydvästra delarna av Johannesburg, en stad som 

med förorter i dag har närmare 8 miljoner invånare. Till 

skillnad från Mpumi Mcata och Linda Buthelezi som gick 

från att försöka göra akustiska poesigrejer till att köpa 

elgitarrer, har Ramoba och Makananise en bakgrund inom 

jazz och mer traditionell afrikansk musik. 

Från ett västerländskt perspektiv är det knappast 

häpnadsväckande med ett svart rockband. Men i 

Sydafrika är ett rockband från kåkstäderna fortfarande 

kontroversiellt. Mycket på grund av att rock av många 

svarta länge har setts som fiendens, de vitas, musik. 

Blk Jks verkar sträva efter att öppet visa samma 

uppskattning för allt från afrikanska musiklegender som 

Fela Kuti, lokala stjärnor som reggaesångaren Lucky Dube 

och Busi Mhlongo till den västerländska pop och rock 

som när de växte upp under apartheid var det enda som 

roterade på radion. Mest av allt verkar de vilja bädda 

in sina influenser i så många täcken av elgitarrer som 

det bara går. 

__Just när vi startade Blk Jks var det precis den mixen 

vi var ute efter musikaliskt. Ingen av oss behövde pusha 

något i någon speciell riktning. Det bara hände, berättar 

Mpumi Mcata. 

Den sydafrikanska journalisten Miles Keylock har 

beskrivit Blk Jks musik som att sakta åka bil genom 

Johannesburg med nedvevade rutor. Jag har aldrig varit 

i Johannesburg, eller Jo-burg som sydafrikanerna själva 

kallar staden, men Blk Jks rock – likaväl som jazz från 

kåkstäderna, jamaicansk dub samt olika traditionella 

afrikanska musikstilar – gör att jag inbillar mig att jag 

i alla fall kan föreställa sig hur det skulle kunna vara. 

__Sydafrika har en lång tradition av att göra egna 

tolkningar av populära västerländska låtar. Om man 

gillade en låt från overseas försökte man återskapa den 

med nya texter och annat tempo. Det förekom i alla genrer 

från jazz till pop, berättar Mpumi Mcata. 

__Men samtidigt som musiken alltid var modern var den 

också väldigt medveten om sin sydafrikanska identitet. 

Man försökte aldrig helt att anpassa sig till en gimmick 

eller amerikanskt sound, vi var tvungna att vara stolta 

som folk och nation, speciellt när det handlade om musik, 

fortsätter han. 

Ett av de sydafrikanska band som blandade samtida 

populärmusik med inhemsk musik mest framgångsrikt var 

discorockarna Harari. I början av 80-talet var gruppen 

enormt stora i Sydafrika, de turnerade också i USA och 

sålde över en halv miljon skivor. I dag är de inte bara 

en av Blk Jks förebilder utan även den kanske enskilt 

viktigaste pusselbit som binder ihop episk rock med 

afrikansk pop och upplyftande disco. 

Indierockscenen i Sydafrika älskade Blk Jks redan 

från dag ett. För ett land vars rockband aldrig låtit som 

annat än kopior av sina amerikanska och brittiska 

kolleger, och sällan varit annat än kritvita, stack Blk 

Jks version av rock’n’roll självklart ut. 

Gruppen fick möjlighet att påbörja inspelningar i 

landets största och bästa studio, SABC Studios. Tanken 

var att det arbetet skulle leda fram till albumet After 

robots. Men Blk Jks lyckades inte komma överens med något 

av de storbolag som visat intresse för dem tidigare och 

masterkasetterna förblev liggande. 

__De sa inte vad vi ville höra vid den tiden och vi sa 


interVJU Blk JkS 

“Vår mUSik SPeglAr 

en Verklighet Som iblAnd 

är en SkräCkfilm, iblAnd en 

Action oCh iBland en 

romAnTiSk komedi. ” 

mpUmi mCaTa, BLk jkS 

varken de saker som de ville höra eller var de personer 

de ville att vi skulle vara, förklarar Mpumi Mcata. 

__För oss har det aldrig handlat om att ta tillbaka 

rocken, mixa rock med afrikansk musik eller något sådant. 

Det vi gör är ingen ny grej på det sättet utan en formel 

som redan använts flera gånger tidigare. Det unika är de 

här specifika låtarna. Du kan spela vilken genre du vill 

på vilket sätt du vill, ny som gammal, det spelar ingen 

roll. Det som skiljer en låt som fem personer gillar från 

en låt som fem miljoner gillar är den där lilla magin i 

låten i sig, fortsätter han. 

Med erfarenheten från inspelningarna i bagaget 

började kvartetten se sig om efter andra möjligheter. 

Musikaliskt resulterade det i de insugande låtarna 

Lakeside och One must die som förra året pressades upp 

på en vinyltiotummare i 500 exemplar – en skiva som snart 

började leva ett eget liv på nätet. Tidigare i år spelade 

de in ep:n Mystery i legendariska Electric Lady 

Studios i New York. Fyraspårs-ep:n producerades 

av Brandon Curtis från den amerikanska rockgruppen The 

Secret Machines och finns att hitta på nätet både digitalt 

och på vinyl. 

Fortfarande utan skivkontrakt har Blk Jks fått 

förlita sig på det som i modernt tal kallas kontakter. 

De kan redan räkna bland andra backpackfunkens främsta 

företrädare Diplo samt världssamvetet Bono och hans 

klädmärke Edun till sina största fans. 

När vi pratar genom högtalartelefonen är bandet nyss 

hemkomna från en mindre Europaturné och förbereder sig 

inför en sista kvällsspelning i sin hemstad innan de ska 

ut och fara igen. 

27 april, dagen då Blk Jks spelade i den där lilla 

klädbutiken i Brooklyn, betyder i den sydafrikanska 

kalendern Freedom Day – nationaldagen som instiftats för 

att fira dagen då landet i sitt första demokratiska val 

någonsin valde Nelson Mandela till president. Det är 

fjorton år sedan i dag. Mycket har förändrats till det 

bättre. Mycket har inte har gjort det. 

__Det jag gillar med Blk Jks är att vi som band måste 

försäkra oss om att allt vi säger i vår musik är något 

som stärker människor. Det måste finnas något i musiken 

som alla kan ta med sig och känna att det tillhör 

dem, talar till dem eller handlar om dem, säger Molefi 

Makananise. 

Som land har Sydafrika öppnat sig både mentalt 

och ekonomiskt. Efter att sanktionerna som infördes 

under apartheidstyret drogs tillbaka har utländska 

investerare fått möjlighet att pumpa in pengar i landet. 

Men trots den ekonomiska tillväxten är klasskillnaderna 

fortfarande gigantiska. Många av människorna från 

kåkstäderna kring Johannesburg och Kapstaden, vars 

vänner och familjemedlemmar dog på gatorna i kampen mot 

apartheidregimen, är fortfarande lika fattiga. En stor 

skillnad jämfört med tidigare är att det i dag inte finns 

någon tydlig fiende att rikta sin frustration mot. Det 

finns inte heller någon självklar politisk ledare eller 

parti att sluta upp bakom. 

__Allt det som hänt och allt som händer runt omkring oss 

påverkar oss för att vi tillåter oss att bli påverkade 

av det. Vi gör allt vi kan för att inte försöka fly från 

verkligheten. På så vis finns det alltid mycket att skriva 

om, säger Molefi Makananise. 

__Även om vi inte säger det rakt ut så kan man höra 

att vår musik speglar en verklighet som ibland är en 

skräckfilm, ibland en action och ibland en romantisk 

komedi. Vi får mycket inspiration och ämnen att skriva om 

just tack vare de politiska och sociala förändringarna 

i landet. Sydafrika kommer alltid att vara vårt första 

land. Det är hemma. Men varje mor måste förr eller senare 

tillåta sitt barn se världen, tillägger Mpumi Mcata. 

__M.D. 

BLk jkS Ep mystEry fiNNS UTE NU. på DERaS hEmSiDa fiNNS fLERa 

av DERaS gamLa SLäpp aTT LaDDa NER gRaTiS. 

www.blkjks.blogspot.com 

TaCk TiLL zoLiLE ”zoRo” maTikiNga oCh CLaRa NoRELL fÖR hjäLp mED RESEaRCh om SYDafRika. 


Artikel trAnSferekonomin 

äg 

ingenting ! 

VintAgebUtiker Som 

Säljer mode På 

kommiSSion PloPPAr 

UPP öVerallt oCh 

blockeT, där männiSkor 

AnnonSerAr Ut SAKer de 

tröttnAt På, är Större 

än någonSin. SAmTidigt 

kAn mAn hyrA den 

SenASte it – VäSkan På 

näTet. har 

konsUmtionShySTerin 

gjort ATt Vi börjAt 

Se oSS SoM förVAltAre 

SnArAr än ägAre? 

Välkommen till 

trAnsferekonomin. 

text : johAn Wirfält / foto : olA bergengren / rekViSitA : mArtin bergström 



”folk SoM lämnAr 

kläder till 

osS Ser Sig SjälVa 

Som förVAltAre SnArAre 

än ägAre.” 

ChRiSTiaN QUagLia, jUDiT hERR 

Det mest spektakulära uttalandet under Milanos 

modevecka i september fick inte en enda rubrik. En av 

förklaringarna var säkert att det inte kom från Karl 

Lagerfeld eller Miuccia Prada. Men mest handlade det 

nog om att vad som faktiskt sades låg så långt ifrån 

modevärldens allmänna uppfattning att det helt enkelt 

studsade av radarn. 

I en intervju med New York Times-journalisten Cathy 

Horyn föklarade Karl Templer, en av världens mest 

inflytelserika stylister: ”Det finns ingen anledning att 

äga någonting”. 

När en person som ägnat hela sitt yrkesliv åt att 

nära människors konsumtionsdrömmar via modemagasin och 

globala reklamkampanjer slänger ur sig sådant – då är det 

uppenbart att någonting har hänt. 

Om dagens finanskris verkligen är den värsta sedan 

30-talets depression återstår nog att se. Hur som helst 

känns det inte som en helt avlägsen tanke att de senaste 

månadernas hysteriskt svärtade rubriker till viss del 

färgats av det faktum att världens ekonomiska tillväxt, 

med undantag för några mindre dalar ungefär vart tionde 

år, varit obruten sedan andra världskriget. Vi är vana 

att få vad vi vill. 

ThoREaU – Skog. 

Sedan 50-talet har västvärldens kombinerade 

bruttonationalprodukter i runda tal tredubblats, och 

denna allt mer intensifierade konsumtion har, med 

god hjälp av internets ständiga informationsflöde, 

förvandlat USA, Europa samt allt större delar av Asien 

och övriga världen till ett ”förväntningssamhälle”. Det 

är en sorts kollektivt tillstånd där invånarna, enligt 

ekonomiprofessorn Micael Daléns aktuella bok Nextopia, 

upplever att ”den produkt vi köper i dag kommer att vara 

sämre än den vi kan köpa i morgon”. 

Shopping har helt enkelt blivit det främsta intresset 

för en allt mer överskuggande del av i-världens 

befolkning. Det är i ljuset av detta man ska se Karl 

Templers uttalande. För den som letar finns det nämligen 

fler tecken på förändring i inställningen till hur vi 

människor konsumerar – och i förlängningen till hur vi 

ser på just ägandebegreppet. 

Den senaste femårsperioden har västvärldens 

andrahandsmarknader, särskilt dem för mer nischade 

produkter, exploderat. Att bevisa detta med detaljerad 

statistisk är svårt eftersom andrahandshandeln i 

olika branscher nästan aldrig redovisas separat. I 

stället får man se sig omkring. Då noterar man att 

specialiserade butiker för moderna antikviteter och 

kommissionsförsäljning av vintagemode ploppat upp inte 

bara i Stockholm, Göteborg och Malmö, utan i många större 

svenska städer. Samtidigt växer näthandeln med begagnade 

livsstilsprodukter både nationellt och globalt. Blocket 

omsatte 324 miljoner kronor förra året, en ökning med 35% 

jämfört med 2006. Motsvarande ökning noterades för eBay, 

som 2007 omsatte nästan 68 miljarder kronor. 

BRYaNBoY – väSkaN. 

DE RoSa – RaCER. 

Det mesta tyder dock på att framtiden snarare ligger hos 

mer specialiserade sajter och forum, där välinformerade 

säljare erbjuder kunniga köpare ett mer nischat utbud. 

Enbart i Sverige lanseras flera köp- och säljsajter 

inriktade på moderna antikviteter och vintagemode under 

hösten och vintern, exempelvis deconet.com. 

Hur stor del av varorna på de här siterna som någon 

faktiskt köper – Blocket annonserade förra året ut 

prylar för 140 miljarder kronor – är oklart. Men poängen 

i sammanhanget hittar vi hur som helst i motsatt led. 

Omsättningsökningen för den här typen av handel är ju 

lika mycket ett resultat av att fler och fler, snarare än 

att slänga saker, väljer att försöka sälja dem vidare. 

Vid sidan om ovannämnda e-handelsjättar syns en ny, 

än så länge marginell men samtidigt väldigt talande 

nätföreteelse. På sajter som Bagborroworsteal och 

FractionalLife köper och säljer användarna ingenting. I 

stället betalar de en hyra eller medlemsavgift för att 

få tillgång till olika typer av statusföremål, allt från 

överdimensionerade Lanvinsolglasögon och Marc Jacobs 

Bryanboy-väskor till Quattroporte-bilar från Maserati – 

men bara under begränsad tid. 

Att äga något verkar i de här fallen vara inte så 

mycket ett slutmål som en sorts överångsfas där man tar 

hand om ett plagg, en pryl, vad som helst – och sedan 

lämnar vidare till nästa person i kedjan. 

”Konsumtion” har som bekant blivit synonymt med 

”shopping”. Men att konsumera innebär ju egentligen att 

förbruka något. Ställ det mot Karl Templer-citatet, och 

andemeningen i att ”inte äga någonting” skulle kunna 

tolkas så här: äg mindre, och förvalta i stället för att 

förbruka. 

Vad vi får då är en marknad där materiella värden 

snarare än att snabbt slitas ut och slängas bort i allt 

större utsträckning byter ägare och lever kvar. 

Låt oss kalla detta lilla tankefoster för transferekonomin. 

Nu ska vi ta reda på hur den kan ha uppstått. 

Föga förvånande är följderna av kontinuerligt uppdaterade 

inköpslistor – en ny klänning från Chloé här, 

schackspelet i begränsad upplaga man ska slanta upp för 

på NK där – inte bara glada, obekymrade medborgare. Under 

00-talet har psykologer och sociologer börjat tala om 

något de kallar affluenza. Ordet är en sammanslagning av 

engelskans ”affluence” och ”influenza”, rikedomsinfluensa 

helt enkelt. Det syftar på att just förväntningarna på 

vad en individ ska åstadkomma i form av ökad konsumtion, 

inkomst, karriärsklättring och allmänt personlig framgång 

blivit som ett virus, som i stället för att göra 

människor lyckligare får dem att må allt sämre. 

Den brittisk-schweiziske författaren och popfilosofen 

Alain de Botton har gett fenomenet ett annat, kanske ännu 

mer talande namn: statusstress. 

I boken med samma titel, utgiven 2004, skriver de 

Botton: 

”En markant minskning av den faktiska nöden kan – 

paradoxalt nog – ha åtföljts av en fortsatt och till och 

med ökad känsla av nöd och rädsla för den. De människor 

som är välsignade med rikedom och möjligheter som 

vida överstiger dem som deras förfäder inte ens kunde 

föreställa sig när de brukade det medeltida Europas 

nyckfulla jordar, har visat en häpnadsväckande förmåga 

att uppleva att varken det de är eller det de har är 

tillräckligt.” 

I grunden är det här förstås inget nytt. Att vi 

mår dåligt om vi inte får vad vi tycker att vi har 

förtjänat på olika områden är rätt självklart, precis 

som att de förväntningarna i sin tur styrs av hur 

våra närmaste släktingar eller grannar har det. Redan 

Rousseau var inne på liknande tankegångar när han 

teoretiserade om ädla vildar vid 1700-talets mitt. 

Samtidigt konstaterade han att mer pengar inte är det 

enda alternativet till ett rikare liv – man kan ju alltid 

göra tvärtom och längta efter mindre också. 

Sedan millenieskiftet har ekonomiskt välstånd på en 

nivå som faktiskt tillåter konsumtion av visst lyxmode 

blivit verklighet för en allt större del av västvärldens 

befolkning, inte bara den överklass och högborgerlighet 

som modehusens kollektioner tidigare var nästan helt 

reserverade för. Vill en målare eller ekonomiassistent 

köpa Dior i dag är det mest en fråga om prioriteringar. 

Men poängen är förstås att när det materiella 

välståndet sprids följer statusstressen efter, som ett 

schemalagt influensavirus i november. Samtidigt är det 

knappast någon som överväger att helt sluta shoppa – 

moderna människor är helt enkelt inte byggda för det 

förmodat självhushållande Waldenlivet i en trästuga vid 

någon ensligt belägen skogstjärn. 

Så vad göra? 

Någonting mitt emellan kanske. 

Vilket, som så många gånger förr, för oss till 

Södermalm i Stockholm. På en stump av Hornsgatan vid 

Zinkensdamm ligger de för en och annan Rodeoläsare 

säkert välbekanta butikerna Judits Secondhand och Herr 

Judit. Christian Quaglia driver den senare av de två, 

och blandar kommissionförsäljning av avlagda plagg från 

Stockholms mer modemedvetna mäns garderober med noga 

utvald vintage som han skeppar hem från de inköpsresor 

han gör på kontinenten någon gång i kvartalet. Herr Judit 

är ett popkulturellt fenomen i miniatyr: att pojkar i för 

korta tweedkavajer och patinerade brogues blivit ett 

självklart inslag i Söders gatubild det senaste året är 

till stor del Christian Quaglias förtjänst. 

Men intressantare är hur Herr Judit och Judits Second 

Hand på många sätt har kommit att definiera ett nytt sätt 

att konsumera – ett konsumtionsmönster som råkar ligga 

helt i linje med transferekonomitankarna ovan: 

__Folk som lämnar kläder till oss, och många av dem 

som handlar här, ser ofta sig själva som förvaltare 

snarare än ägare, säger Christian Quaglia. Flera av våra 

inlämnare är äldre kvinnor, 60 år och uppåt. När de visar 

plaggen för mig handlar det om en presentation snarare 

än att bara slänga upp en påse på disken. De kommer från 

en tid där man tog hand om sina kläder och har haft dem 

i malpåse på vinden i 30 år. Om man ska göra sig av med 

plagg efter så lång tid vill man lämna vidare till någon 

som bryr sig om dem. 

För att hitta exempel på att liknande idéer börjar få 

resonans även hos något yngre generationer behöver jag 

bara göra ett godtyckligt nedslag i bekantskapskretsen. 

Den består, med rätt få undantag och inte särskilt 

oväntat, av typisk storstadssvensk medelklass, 

åldersspann 25-45 år. Fram till för ett par år sedan 

samlade många av oss kläder på hög. När högarna vuxit 

till mindre kullar slängdes en del, annat togs till 

Myrorna. Men mängder av kläder, sådana som vi inte 

hade en tanke på att använda det här seklet men heller 

inte kunde förmå oss att rensa ut, blev liggande med 

ytterligare några hekto damm över sig. I dag säljs de 

vidare i mycket högre utsträckning. Delvis handlar det 

säkert om att vi är snåla och inte vill ge bort saker 

som kostat en massa pengar. Men lika mycket, vill jag 

åtminstone tro, är det ett resultat av att under åren ha 

lagt aningen för mycket tid och tanke på garderoben. 

Om det är något som ringar in dagens svenska 

medelklass är det ju hur livsprojektet blivit närmast 

synonymt med livsstilsprojektet, och i ett livstilifierat 

samhälle är kläder ett självklart sätt att definiera sig 

själv inför och gentemot omvärlden. Följaktligen har våra 

garderober i någon mening också blivit en del av oss 

själva. 

För att få en förklaring till hur det här fungerar på 

individnivå pratar jag med Magnus Söderlund, professor 

och chef för Centrum för konsumentmarknadsföring på 

Handelshögskolan. 


ChLoékLäNNiNg. 

kRiS: LEhmaN BRoThERS hQ.


”med mer UddA ProdUkTer 

är det ofTA Så Att folk hAr 

inVeSterAt fASt 

Sig i en SortS förHållAnde 

till dem. det förklArAr VArFör 

VisSA männiSKor är Så 

noggrAnnA 

när de SKA SäljA Vidare 

en ProdUkt. de Vill VetA Att 

den hAmnAr På ’rätt Ställe’ ” 

magNUS SÖDERLiND, pRofESSoR på haNDELShÖgSkoLaN 

__En känd antroplogisk mekanism går ut på att ju mer möda 

du lägger ner på något, desto mer värdefullt måste du 

intala dig själv och andra att det är – annars blir det 

ju svårt att rättfärdiga all tid, energi och pengar du 

lagt ner på föremålet i fråga, säger Magnus Söderlund. 

__Det är förstås inget märkligt i att människor i en 

materiell värld skapar starka band till ett varumärke. 

Med mer udda produkter är det ofta så att folk har 

investerat fast sig i en sorts förhållande till dem – 

de har vårdat dem, pysslat med dem och så vidare. Detta 

skulle kunna förklara varför vissa människor är så 

noggranna i det sista steget, när de ska sälja vidare en 

produkt. De vill helt enkelt veta att den hamnar på ”rätt 

ställe”. 

__Det finns ju alltid en bas som har att göra med att man 

får en slant tillbaka. I någon mening kan vi kanske också 

tala om ett ökat miljömedvetande som gör att folk inte 

längre tycker det är okej att bara kasta saker. Men när 

det gäller nischade produkter så tror jag att man ovanpå 

det kan lägga en annan faktor, den som handlar om att 

man vet varför en kund vill ha en produkt i första 

steget. Det kan finnas en sorts communitytanke här. 

Om man ser sig som tillhörande en grupp där det man 

har gemensamt mest är vissa intressen och att man köper 

vissa varumärken, då kan man genom att förse den här 

gruppen med prylar som den kan fortsätta konsumera också 

odla sina band till gruppen. Eller bara bidra 

till att den fortsätter existera. 

Och det här behöver alltså inte bara gälla mode. 

Samma beteende kan som sagt studeras dagligen på siter 

som Blocket, Lauritz eller eBay, där den sistnämnda sedan 

början av 00-talet blivit hem för tusentals handlare 

inom olika nischer som försörjer sig på att köpa och 

sälja vidare begagnade livsstilsprodukter: moderna 

antikviteter, möbler, designföremål och, populärt i dessa 

dagar, vackra italienska racercyklar. 

__Vi bor i en storstad, en miljö som numera helt bygger 

på tanken att vi ska konsumera, säger Christian Quaglia. 

Jag driver ju själv en butik, självklart vill jag att 

folk ska köpa saker. Men jag tycker att man kan tänka mer 

på vad man köper, och hur man gör det. Som det är nu 

maSERaTi QUaTTRopoRTE. jUDiTS. 

konsumerar de flesta mer än de kan förvalta, men under 

de senaste två-tre åren har jag sett en renässans för, 

tja, de långa värdena. Den senaste trenden är att ”det 

är miljövänligt med second hand”, men människor har 

blivit mer medvetna även när det gäller att bevara fina 

material. Fler verkar tänka att ”köper jag en ny grej 

till garderoben lämnar jag bort två gamla”. Om de hamnar 

hos oss eller hos Myrorna är inte det viktigaste. Hur som 

helst kan man köpa nya grejer med mindre dåligt samvete 

medan någon annan tar över de gamla. 

Vad en site som Bagborroworsteal sammanfattar i sin 

slogan ”Guilty pleasure, minus the guilt”, eller vad 

Karl Templer gav uttryck för under Milanos modevecka, 

är förstås just det här. Även människor som vigt det 

mesta av sin tid åt mode och säsongsbundna trender har 

börjat tröttna på modevärldens internaliserade, allt mer 

hysteriska, konsumtionsbudskap. Statusstressen har nått 

catwalken. Släng in lite allmän ångest över nästa års 

tippade privatekonomiska ökenvandring ovanpå det, ägna 

gärna någon minuts mediterande åt miljön också. Plötsligt 

känns tanken på shopping som en sorts kretslopp, där 

köparen förvaltar för att sedan sälja vidare snarare än 

att slutgiltigt förbruka, ganska självklar. 

Det finns faktiskt ingen anledning att äga någonting 

längre. Åtminstone inte särskilt länge.__J.W. 

enkät trAnSferekonomin 

Vad tycker 

medelklAsSen ? 

Tendenser och teorier i all ära, 

men hur ser transferekonomin ut i 

praktiken? Vi frågade fyra ganska 

typiska livsstilskonsumerande 

stockholmare om deras köp– och 

säljvanor. 

ANDERS FREDRIKSSON 

38, aRkiTEkT 

VILKEN TYP AV PRODUKTER HAR DU FRÄMST 

KÖPT OCH SEDAN SÅLT VIDARE? 

__Begagnade golfklubbor och cyklar. 

HUR MYCKET HAR DU KÖPT OCH SÅLT 

SENASTE ÅRET? 

__Jag har köpt åtta-nio cyklar samt 

lite golfklubbor. För mig handlar 

det om att hitta unika prylar – 

mitt golfset finns det bara två av 

i Sverige, och jag har full koll 

även på det andra settets historia. 

Tre av cyklarna, en ram och några 

golfklubbor är sålda. Två racers är 

ute på Blocket, en klassisk MTB är 

under uppgradering, jag har precis 

köpt alla de rätta komponenterna. 

Sedan är frågan om jag ska glida runt 

på stan eller sälja, den är för fin 

för att mosa runt i skogen med. 

ÄR DET VIKTIGT FÖR DIG VEM SOM KÖPER? 

__Ja, man måste mata systemet och 

till exempel sälja cykeldelar billigt 

för att likasinnade ute i landet ska 

kunna renovera cyklar utan att bli 

ruinerade. Masskonsumismen och den 

ständiga ”utvecklingen” – verklig 

eller upplevd – har gjort att allt 

som inte har klassikerstatus är i 

stort sett värdelöst. Så man betalar 

för engagemang. 

TYCKER DU DET ÄR VIKTIGT ATT ”ÄGA” 

SAKER? 

__Ägande är ointressant, oftast. När 

ett företags utvecklingsbudget är fem 

procent av marknadsföringsbudgeten är 

det något som är fel. Man blir 

aldrig coolast genom att hålla på som 

jag, man tillhör en liten nördig 

konnässörklick. Men grejerna blir 

mina egna, eftersom jag valt dem 

eller byggt ihop dem själv. Så det är 

ett rätt patetiskt försök att stå 

utanför konsumtionssamhället genom 

att bejaka dess baksida. Gunnar 

Ekelöf skriver någonstans om att åka 

till London och köpa hem Burberryrockar 

till hela bekantskapskretsen. 

Nu när allt är tillgängligt har 

världen blivit mindre intressant på 

något sätt. 

ANNA GULLSTRAND, 

27, opERaTiv ChEf på WEBBYRå 



__Möbler. Jag inredde mitt första hem 

billigt, med Ikeamöbler och grejer 

från föräldrar. Detta har jag nu sålt 

– byrå, bord, fåtöljer, soffa, tv – 

och köpt nya möbler för pengarna. 

VAR KÖPER OCH SÄLJER DU? 

__Jag köper på Blocket och Lauritz 

och säljer på Blocket. 

VARFÖR SÄLJER DU VIDARE I STÄLLET FÖR 

ATT GE BORT ELLER SLÄNGA? 

__För att få igen lite pengar. För 

att det är praktiskt att någon kommer 

och hämtar grejerna, för att man kan 

göra det på kvällstid och det är 

relativt enkelt. Och för att det är 

bättre för alla om man säljer vidare 

i stället för att sakerna hamnar på 

soptippen. 

TYCKER DU ATT DET ÄR VIKTIGT ATT 

”ÄGA” SAKER? 

__Äga är viktigt just nu, men inte 

för all framtid. För mig handlar det 

mest om att skapa en mix i hemmet. 

På samma sätt som man blandar H&M och 

dyrare märken i klädväg så blandar 

man på samma vis möbler. Det känns 

också bra att köpa begagnat – det 

behöver inte produceras nytt hela 

tiden, vi kan skicka runt det som 

redan finns mellan varandra. 

veckan med saker jag köpt. Har bara 

sålt en handfull skivor, men å andra 

fått in runt 50 000 på dem. 



__För att andrahandsvärdet – och 

tredje- och fjärdehandsvärdet – på 

skivor och vissa kläder är så högt. 

Det är som aktiehandel, har man 

kunskaperna och köper en viss skiva 

innan efterfrågan peakar kan man göra 

sig en hacka. 



__När det gäller skivor hade jag 

länge ett habegär som gjorde att jag 

inte kunde sälja dem. Men jag blev 

tvungen för att finansiera mitt 

missbruk. När jag väl började sälja 

gick jag ganska snabbt från att vara 

samlare till att upprätta ett system 

med invecklade bytesaffärer – allt 

för att ha de ballaste skivorna. 

HANNAH ENLUND 

29, pSYkoLog 



__Klänningar och skor. 



__Jag har knappt köpt någonting, är 

inne i en säljperiod och har gjort 

mig av med halva garderoben. Den blev 

obrukbar när jag började jobba som 

psykolog. 

VAR KÖPER OCH SÄLJER DU? 

__Köper från eBay och ibland iOffer, 

säljer genom Judits Secondhand. 



__Jag är landstingsanställd? 

FINNS DET NÅGON TANKE OM ATT ANDRA 

LÄTTARE KOMMER ATT FÅ TAG PÅ 

PRODUKTERNA OM DU SÄLJER DEM VIDARE 

PÅ DET SÄTT SOM DU GÖR? 

__Den omtänksamma nörden?! 

Felstorlekar ger jag bort till vänner 

och familj av ungefär det skälet men 

det jag säljer är sådant jag inte 

längre bryr mig om. 



__Nja, somligt behöver jag och 

somligt förälskar jag mig i. Jag 

behåller allt som funkar, förundrar 

mig eller bara gör min dag. 


PER SKOOG 

32, moDEBUTikSChEf 



__Jag köper allt på eBay, från 

underkläder och stereo till exklusiva 

hudkrämer. Jag kollar priset på en 

liter mjölk på eBay innan jag går ner 

till Ica. Har mestadels sålt skivor, 

samt en del kläder och gympadojjor. 



__Jag visar inte leg på posten 

längre, jag får fem-tio paket i

mode : 

ldn oljemålAt 

WArhol – Polaroider 

död nATUr 

cArrAVAggio. . . 

S97 

S115 En 

... 

melankolisk höstromantik, män 

som tagna från Nationalmuseum, 

och naturen förvandlad till 

accessoar. Verklighetens superstars, 

kreativt flow, mode som lek. Så 

kan vi sammanfatta novembers mest 

intressanta mode...

liBerté , 

egalité , 

PerSonAlité 

foto : mArcUS Werner hed 

& jeremy Valender 

/ mode : naomi itkeS 

Jacka, byxor och polo YVES SAINT LAURENT och bangles från CORNELIA.

Cardigan från BEYOND RETRO. Cape SEE BY CHLOÉ och klänning från WESTWOOD ANGLOMANIA.

Kavaj och kjol ANN-SOFIE BACK, nätbody ACNE, strumpbyxor FOGAL och hatt från NOEL STEWART. Vintagepäls från ALAÏA.

SkÖNhET : LiNDa ÖRNSTRÖm (LiNkDETaiLS) / moDEaSS : ELviRa SazESh oCh maLiN SixTENSSoN / moDELLER : hoLLY (SELECT moDELS), pETa, aDham, miDha, miSCha, miChaEL oCh NaThaNiEL. 

Klänning MARIOS SCHWAB och hatt från NOEL STEWART. Klänning SHOEREPAIR BY THE N° och bangels från CORNELIA.

nATUre morte 

FoTo : jUlia heTtA / Mode : hAnneS heTtA

(S.106) Skinnjacka NUMBER (N)INE, hatt ANN DEMEULEMEESTER och fjäderdiadem 

från SONIA BOYAJIAN. / (S.107) Hatt från ANN DEMEULEMEESTER. 

(S.108) Byxor och hatt ANN DEMEULEMEESTER samt nitskärp från GUCCI. 

(S.109) Kavaj ANN DEMEULEMEESTER, skjorta ACNE, stickad tröja MAISON MARTIN 

MARGIELA, scarf LANVIN, manchesterbyxor ANN DEMEULEMEESTER och hatt från 

ANN DEMEULEMEESTER. / (S.110) Rock BURBERRY PRORSUM, skjorta och hatt från 

ANN DEMEULEMEESTER. / (S.112) Skjorta från GUCCI. / (S.113) Skjorta BURBERRY 

PRORSUM, rock ANN DEMEULEMEESTER och scarf från LANVIN. / (S.114) Rock 

YVES SAINT LAURENT, skjorta LANVIN och hatt från ANN DEMEULEMEESTER. 

moDELLER : axEL miRaToN (SUCCESS) oCh aDRiEN (BaNaNaS) / moDEaSS : LaETiTia ChaRRoN.

Jonas&Jesper Foto. Patrik Engquist 

NO GUTS, NO BEAUTY 

Du kan vara lugn, vi är en av Sveriges grymmaste frisörsalonger. Välkommen till Götgatan 31 i Stockholm. 

Boka tid på 08-21 73 92 (93) eller www.harganget.com 

Skönhet : 

äkTA VS Syntetisk 

n° 1 UniSexdoft 

korAllfärgAt 

SMink . . . 

S117 

s125 Vi 

... undersöker idén bakom naturliga 

ingredienser och tipsar om de 

hetaste parfymerna för tillfället. 

Färgexplosion eller naturlig look? 

När det gäller novembers bästa 

skönhet kan det artificiella och 

naturliga existera sida vid sida...

foTo : DaN foRBES 


SkönHeT 

UTomjordiSk 

doft 

SKÖNHET PARFYm 

Syntetiska parfymer kan ofta vara 

mer av ett konstverk än de naturliga 

varianter som folk gärna hypar. 

”Att gå till parfymdisken är som 

att besöka ett galleri och titta på 

tavlor. Man behöver inte gilla det 

man ser, eller luktar på, men man kan 

uppskatta hantverket”, sade L’Oréals 

doftexpert-at-large, Philippe Faure, 

i P1-programmet Stil tidigare i år. 

För parfymskapande, likt 

matlagning eller för den delen mode, 

är just ett hantverk. Precis som 

stora modeskapare har sina modehus 

och kockar sina stjärnrestauranger, 

ligger det bakom varje parfym en näsa 

som komponerat verket för att få det 

att tilltala mer än ett av människans 

fem sinnen. Men, kan en riktig doft 

då verkligen tillverkas i labb? 

För egentligen, ingenting du 

hittar i parfymdisken på de stora 

varuhusen är naturligt, det är 

molekyler framtagna i laboratorium 

och hopsatta till en vätska ungefär 

lika naturnära som plast. Det är 

som glassfrysen på Lidl – inte äkta 

grädde eller vaniljstång så långt 

ögat kan nå. Och eftersom det bästa 

och finaste man kan äta alltid är 

äkta råvaror utan en enda tillsats, 

gäller samma sak för hur man ska 

lukta? Svaret blir både ja och nej. 

Fördelen med äkta parfymer av 

riktiga blommor och ingredienser ur 

naturen snarare än ur labbet och 

köpta i mindre parfymerier eller av 

små passionerade företag, är känslan 

av något genuint och initierat. 

Med en parfym framställd på äkta 

ingredienser är man dessutom helt 

garderad från att lukta syntetiskt. 

För det finns en risk att lukta Ajax. 

Däremot finns begränsningar inom det 

naturliga – man kan inte blanda 

vilka oljor som helst med varandra 

och delar av de äkta doftmolekylerna 

faller sönder i processen. 

Fördelen med syntetiska 

parfymer är, förutom att de är 

mer miljövänliga och mindre 

allergiframkallande, att det går att 

skapa dofter som aldrig tidigare 

existerat på denna planet. New York 

Times doftkritiker Chandler Burr 

jämför det med en konstnär som skapar 

en ny nyans av blå. I dag, när det 

blivit standard att kvinnor ska dofta 

som en blombukett med socker på och 

män som om de hoppat ur duschen 

efter ett bänkpresspass på gymmet, 

kan en parfymör behöva ett labb för 

att släppa kreativiteten fri och fly 

alla klyschor. När nya små molekyler 

noggrant sätts samman till något 

som oberoende av kön blir sexigt 

och väcker känslor så att det slår 

blixtar bakom ögonen, då vinner de 

oäkta labbdofterna. 

Jacques Guerlain, ättling till 

parfymhuset Guerlain, uttryckte det 

så här: ”En parfym måste vara mer 

mystisk än en imitation av något i 

naturen. När en man träffar en kvinna 

ska han inte tänka på rosor, han ska 

tänka på kvinnan.”__/A.B. 

N° 5 EAU PREmIèRE (ChaNEL) 

Coco Chanel ville skapa en riktigt 

artificiell signaturdoft, någonting 

som skapats ur ingenting, likt en 

klänning. Det var flaska nummer fem 

som föll Chanel i smaken, och likaså 

Marilyn Monroe. Hur gärna vi som är 

i tjugoårsåldern än vill, känns det 

som om vi behöver mer livserfarenhet 

för att bära doften. Nu har modehuset 

förstått hur vi känner och skapar 

Chanel N° 5 Eau Première, en lättare 

och ungdomligare variant av N° 5 – 

något att ha på vägen till the real 

deal med andra ord.__/A.B. 

PERFUmE N° 1 (johN gaLLiaNo) 

Efter 20 år gör John Galliano sin 

första parfym. Så dags! 336 försök 

behövdes innan näsorna hittade rätt: 

en pudrig blandning av viol, ros, 

orkidé, patchouli och bärnsten, 

precis som hans mammas gamla smink, 

och precis som det luktar i Gallianos 

ateljé. Doftar det verkligen så 

underbart där som parfymen gör efter 

en tid på huden, förstår man varför 

han jobbar så hårt.__/A.B. 

i gaLLiaNoBUTikER oCh på EURopEiSka vaRUhUS jUST NU, i SvERigE 2009. 

koLLa ävEN EBaY. 

COmmE DES GARçONS FöR H&m 

Comme des Garçons dofter är alltid 

prestigefyllda och avancerade 

alster. För H&M har de dragit ner 

på pretentionerna och därmed nog 

skapat världens mest fulländande 

unisexparfym. För 298 kronor 

dessutom.__/A.B. 

LYRIC mAN (amoUagE) 

KENzO POwER (kENzo) 

Blommiga herrdofter? Idén är 

fantastisk, och både Kenzo och lyxiga 

Amouage har varsin version. Lyric 

Man är baserad på rosor men gjord 

mustig med hjälp av trä, saffran 

och ingefära och ska vara ”doften 

för gentlemannen som vågar åtrå”. 

Kenzo Power är en mer ungdomlig 

historia som toppas med bärnsten och 

koriander. Båda ger en lite rökigare 

blomdoft som passar män likaväl som 

kvinnor.__/A.B. 

kENzo poWER fiNNS i paRfYmDiSkEN oCh LYRiC maN på : 

www.amouage.com

chiCk hABit 

FoTo 

/ 

: 

joel 

rhodin 

Skönhet 

: Anya de tobon lUcy 

(T.V.) Ögonbrynspenna Sculpting Brow 

Pencil N°54 Cendre Noir, mascara 

Exeptionelle De Chanel N°10 Noir, 

ögonpenna Le Crayon Khol N°61 Noir, 

och lipgloss Lèvres Scintillantes 

N°60 Satinette. Alla produkter 

från CHANEL utom ögonskugga MAKE UP 

FOREVER Pure Pigments N°02 Yellow. 

(T.H.) Moisturizer Precision och 

läppbalsam Lip Cure från CHANEL.


mabintoU 

(T.V.) Nagellack Mattese NY N°15 

Neon Power Pink, N°16 Sunburst från 

CHANEL. (T.H.) Moisturizer Sublimage 

och läppbalsam Lip Cure från CHANEL.

SkÖNhET : aNYa DE ToBoN (LiNk DETaiLS fÖR ChaNEL) / håR : ERika SvEDjEvik (LiNk DETaiLS) / moDELLER : LUCY (SToCkhoLmSgRUppEN), SaBiNa (mikaS) oCh maBiNToU (kiD of TomoRRoW). TaCk TiLL jamES & pERRa. 

sAbinA 

(T.V.) Foundation Lift Lumière N°60 

Hale, rouge Les Tissages De Chanel 

N°10 Tweed Pink, mascara Exceptionel 

De Chanel N°10 Noir, ögonbrynspenna 

Sculpre Sourcils N°54 Cendre Noir och 

lipgloss Lèvres Scintillantes N°116 

Delight. Alla produkter från CHANEL 

utom ögonskugga MAKE UP FOREVER Pure 

Pigments N°18 Emerald Green. (T.H.) 

Moisturizer Sublimage och läppbalsam 

Lip Cure. Alla produkter från CHANEL.

Världens RENaste hudvård? 

En komplett hudvårdsserie utan skadliga syntetiska ingredienser - 

är det möjligt? Svaret är ja. Nu finns den naturliga hudvårdssuccén 

REN äntligen i Sverige. Produkterna är 100 procent fria från 

parabener, sulfater, mineraloljor, D.E.A, T.E.A, silikoner och andra 

ämnen som kan vara farliga för din hud. I stället är de rika på 

kraftfulla, naturliga växtextrakt som vårdar utan att göra skada. 

Besök någon av våra återförsäljare och prova RENs ljuvligt 

väldoftande produkter för ansikte och kropp. 

Unna dig ett svalkande lyft i sommar. REN Phyto-Dynamic Instant 

Lifting Spray återfuktar, stramar upp och ger ny lyster åt trött och 

glåmig hy. Eller varför inte prova Glycolactic Skin Renewal Peel 

Mask, en naturligt skön peelingmask med AHA-syror och papain? 

Stockholm: NK, Åhléns City, Accessora, Grooming Store Strandvägen, Grooming Store Skrapan, Eriksbergskliniken, Salong C, Skönhetsborgen 

Göteborg: NK, Åhléns City Halmstad: Birgittakliniken Jönköping: Hudoteket Kristianstad: Ren Hud Internet: www.accessora.se, 

www.grooming.se, www.beautybygrooming.se, www.eleven.se, www.blush.se, www.softskin.se, www.inezza.se, www.hudoteket.se 

Vill du bli återförsäljare för REN? Kontakta Recipe for men AB, Skeppargatan 86, 114 59 Stockholm, tfn: 08-663 70 53 

kritik : 

danCehallbArn 

Statykritik 

eggers & SUdan 

diorHat . . . 

S127 

s136 Det 

... kanske är dags att säga hej då 

till inredningsblingen, hur en tvserie 

om vampyrer refererar till 

Katrina, varför världens filmkritiker 

mutar sina redaktörer. Sålunda 

novembers bästa idéer för att du 

ska tänka vidare...

kriTik 

MUSIK 

familJeAngelÄgenheter 

En dag vaknar Alaine Laughton av 

ett plötsligt ras från köket. En 

råtta har lyckats hoppa upp på 

diskbänken, knuffat omkull ett 

glas och ett grytlock med sin två 

centimeter tjocka svans och låtit 

glaset krossas mot golvet. Sömnigt 

städar Alaine undan skärvorna. 

Ett val från kavajarkivet och en 

kvarts Sephorastund senare har hon 

tagit sig ner till sin metrostation 

på centrala Manhattan. Nedanför 

perrongen klättrar tre andra tjocka 

råttor ovanpå varandra, de står med 

sina nosar vända uppåt som om de 

såg henne i ögonen. Just medan hon 

betraktar dem bestämmer sig Alaine 

för att på allvar tacka nej till den 

chefsposition hon just erbjudits. 

Ett år senare ligger hon i 

toppskiktet av europeiska och 

jamaicanska försäljningslistor med 

sin första, och hittills största, 

låt som solosångerska: No ordinary 

love (inte en Sadecover). Hon har 

också flyttat tillbaka till sitt 

födelseland Jamaica, lämnat både en 

fast anställning hos finansgiganten 

JP Morgan Chase och kvällsjobb som 

studiokörsångerska bakom rapparen 

Cam’ron. Ingenting av det som utgör 

New York – varken råttor, banker 

eller Cam’ron-hits – kan nämligen 

flytta fokus från Alaines övertygelse 

att det bara finns en ö för en 

kärlekssångerska. Och den heter inte 

Manhattan. 

aLaiNE LaUghToN viLL BLi SCRaTChaD. 

Arbetslös, förväntansfull och efter 

försök att slipa bort sin amerikanska 

accent drog hon sina flyttlådor 

söderut och förväntade sig att mötas 

av en motsats till livet hon lämnade 

bakom sig. 

Men tiden har gått även på 

Jamaica. Sounden spelar mp3:or. 

Kokain har blivit en lika vanlig 

tegelsten i landets bygge som någonsin 

the herbal life. Den inhemska 

musiken behöver inte nödvändigtvis 

skapas på plats längre – en ny 

128 RODEO N°8__NOVEMBER 2008 

reggaesångare kan lika gärna 

komma från Österrike. Och antalet 

pizzagödda råttor växer även här. 

Inga gamla grundförutsättningar 

för den jamaicanska musiken verkar 

längre vara kvar. I ett sådant läge: 

vad är lösningen? 

Sommaren 2007 gifter sig Alaine 

med producenten och skivbolagsmannen 

Don Corleone. Våren därpå ger de 

tillsammans ut låten Spin me där 

Alaine förkunnar att hon vill ligga 

på en skivspelare och snurra medan 

dj:s scratchar henne. Parets plan 

är att tillsammans återupprätta den 

lokala singelmarknaden och därigenom 

säkra de patriotiska rytminstitutens 

geografiska placering. 

Smart? Sådär. En mer effektiv 

taktik vore att skaffa många barn. 

För när det gäller att bevara 

en tradition verkar blodsband i 

dag vara en mer produktiv och mer 

tidsenlig sträng att spela på än 

nationell stolthet. Tillhörigheten 

i ett släktskap påverkas inte av 

globaliseringen, ens efternamn ligger 

lugnt kvar, färdigt för en eller 

två föräldrar att bygga sitt egna 

produktionsimperium på. Sedan är det 

bara att hoppas på att barnen sköter 

sig, som när Third World-grundaren 

Ibo Coopers son producerade Guardian 

angel-rytmen. MVG från pappa direkt. 

fREDDiE mCgREgoR. 

En klan som upptäckt detta är 

familjen McGregor, Studio Onenamnet 

Freddie McGregors avkomma. 

Fantastiska sonen Stephen McGregor – 

mer känd under det alias han viskar 

fram då en produktion han stått bakom 

tonat ut – Genius – har aldrig varit 

utanför sina föräldrars villa för att 

skaffa sig ett gängliv. I stället 

har han stannat hemma (tillsammans 

med sin mycket sämre musikerstorebror 

Kemar McGregor) och levt exakt 

som Jack Osbourne. Di Genius ser 

även ut exakt som Jack Osbourne. 

Dålig hållning, röda ögon, smutsig 

t-shirt, illasittande byxor och med 

accessoarer som talfel, putmage 

och välinslagna marijuanapaket i 

bröstfickan. Fram till en nyligen 

genomförd huvudrakning hade Genius 

och Jack också identiska frisyrer. 

McGregors villa ligger i 

Havandale i St Andrews. Bara ett 

stenkast ifrån St Andrews High School 

for Girls, där Alaine växte upp och 

lärde sig älska Jamaicatraditionen. 

Trenchtown är långt, långt borta. 

Möjligheten för nya små 

producentsmåbarn att få en trygg 

uppväxt här är däremot hur närvarande 

som helst. 

Eftersom allt hopp just nu 

är satt till växande, välmående 

familjeföretag går det mot slutet 

av 2008 att se att årets bästa 

dancehallrytm så klart hade 

kyrkklockor i sig – hela året har The 

mission kallat in till vigslar och 

dop. Och bakom den står ännu ett barn 

fastbiten i sin familjetradition – 

dublegenden King Jammys son Baby G. 

__/JOHANNA KARLSSON (vik) 

LITTERATUR 

negoismen 

När Nina Björk i våras tilldelades 

Gerard Bonniers stipendium för 

kulturjournalistik på 128 000 kronor 

löd en del av prismotiveringen: 

”Hon utgår alltid från sig själv. 

Hon talar aldrig från någon annan 

position än sin egen”. 

Det låter lite som ett småcyniskt 

karriärtips från den nya handboken 

Byt namn! – och andra sätt att lyckas 

som journalist av mediestrategerna 

Klas Ekman och Anders Rydell. Men är 

alltså i själva verket den mycket 

spridda motiveringen bakom årets 

Gerard Bonnier-pristagare. 

I romanen Vad är detta vad prövar 

den amerikanske författaren Dave 

Eggers en annan modell än Nina Björks 

prisbelönta. 

Eggers skriver här en 

sudanesisk flyktings självbiografi. 

Berättelsen är baserad på flera 

månaders inspelade intervjuer med 

den till USA invandrade sudanesen 

Valentino Achak Deng. Dave Eggers 

har skrivit ut intervjubanden, 

strukturerat materialet, tagit sig 

författarens frihet att lägga till 

scener och bunta ihop vissa verkliga 

personer till en karaktär. Boken 

har undertiteln Valentino Achak 

Dengs självbiografi och är skriven i 

jagform. 

Att greppet har mottagits som 

kontroversiellt, trots att arbetsmetoden 

är ett ganska klassiskt 

Disarming Matter 

Självutplånande konst 

T o m 1.2.2009 

Disarming Matter 

Självutplånande konst 

T o m 1.2.2009 

www.dunkerskulturhus.se

journalistiskt hantverk, säger kanske 

mer om tiden den är publicerad i än 

om boken som sådan. Dave Eggers utgår 

inte endast från sig själv, vilket 

just nu gör honom originell. 

NiNa UTgåR fRåN Sig SjäLv. 

Ramberättelsen utspelar sig i 

Atlanta, USA. Deng, nu vuxen, 

öppnar en dag sin lägenhetsdörr 

för en kvinna som vill låna 

telefonen. Denna lantliga gästfrihet 

bestraffar sig. Deng slås blodig 

och bakbinds samtidigt som han ser 

sina tillhörigheter lämna huset. Där 

ligger han ensam i en amerikansk 

storstad och sparkar i golvet för att 

förgäves försöka väcka sina kristna 

grannars uppmärksamhet samtidigt som 

en pojke utsedd till vakt släpper 

tunga böcker i ansiktet på honom när 

han ger ifrån sig livstecken: ”Den 

här pojken tror inte att jag hör 

till samma art som han, han tror att 

jag är någon annan sorts varelse, en 

som man kan krossa med tyngden av en 

telefonkatalog.” 

Dessa öppningsscener är så 

fantastiskt skickligt komponerade 

eftersom de tycks fånga hela den 

drygt 500-sidiga romanens motiv och 

stämningar. Dave Eggers skriver 

rörande om övergivenhet och 

utsatthet: den likgiltighet och tysta 

vardagsrasism som möter Deng när han 

väntar i timmar på polis och läkare i 

Atlanta växer samman med den större 

och mer oöverskådliga berättelsen 

om Dengs barndom i inbördeskrigets 

Sudan. Kriget och flyktingströmmarna 

i Östafrika har mötts av samma slags 

koloniala överlägsenhet som Deng i 

Atlanta. ”Det handlar om brutala 

krigare på kamelrygg”, har Carl Bildt 

förklarat kriget. Ni sudaneser ska 

då alltid slåss, suckar man på Dengs 

arbetsplats efter att han rånats. 

När man så börjar lyssna till 

Dengs barndom på flykt undan kriget 

i Sudan känner man redan ett slags 

skuld över händelserna i Afrika 

– utan att man riktigt märkte hur 

det gick till när Dave Eggers lade 

den på en. Vi har alla suttit på en 

läkarmottagning, färre har väntat i 

ett flyktingläger i Kenya. 


Valentino Achak Deng var bara åtta 

när han skildes från sina föräldrar 

och blev en del av en grupp pojkars 

vandring genom Sudan via Etiopien 

till Kenya, där han levde i ett 

flyktingläger i nästan tio år. Som 

läsare tycks man följa denna vandring 

med det utsvultna barnets loja blick 

på omvärlden. Jag har aldrig förr 

läst så lakoniska beskrivningar av 

barnadöd. När en pojke ska dö slutar 

han tala, hans ögon sjunker inåt, 

hans fötter börjar hasa. ”Till slut 

letade en döende pojke upp ett träd 

och satte sig med ryggen mot det och 

somnade. När huvudet föll mot trädet 

rann livet ur honom och hans kropp 

återgick till jorden”. 

Storsäljaren Dave Eggers är 

inte i behov av Gerard Bonniers 

prispengar. Men det är just nu lätt 

att känna sympati för en författare 

som inte endast utgår från sig själv. 

__/BJÖRN AF KLEEN 

vaD är DEtta vaD av DavE EggERS (foRUm) fiNNS UTE NU. 

KONST 

mArtin lUther King, 

mAde in ChinA. 

USA:s första svarta astronaut, en 

kinesisk stenhuggare och en kristen 

frihetskämpe. Nej, det handlar inte 

om castingen till Independence day 

utan om huvudpersonerna i en - på 

flera sätt gigantisk – amerikansk 

konstdebatt. 

Allt började egentligen 1968, 

då medborgarrättsaktivisten och 

baptistpastorn Martin Luther King 

sköts till döds på balkongen till 

sitt motellrum. Sedan dess har han 

hyllats i film, litteratur och inte 

minst av hiphopen. Men märkligt nog 

har det dock aldrig byggts något 

rejält monument över ikonen - landet 

som älskar sina saker supersize har 

än i dag fortfarande ingen megastor 

Kingstaty. 

Anledningarna till det är flera. 

En är bristen på sponsorer (ett 

stenmonument i XXL-storlek kostar 

i runda slängar minst 100 miljoner 

dollar). Att hitta en kvalificerad 

skulptör med känsla för granit är 

också lättare sagt än gjort. Sen har 

vi den politiskt infekterade frågan – 

själva hudfärgen, helt enkelt. 

Efter ett halvt sekel av 

lobbyverksamhet och välgörenhetsmiddagar 

samt en oändlig jakt på 

kvalificerade hantverkare världen 

över, hittade Martin Luther Kings 

minnesfond i alla fall en värdig 

konstnär till slut. 

I februari förra året avslöjade 

man vem som skulle få äran att hugga 

ut mastodontporträttet av Daddy King 

i Washington. 

Det nya kalla kriget bröt 

omedelbart ut. Konstnären som fick 

uppdraget heter nämligen Lei Yixin 

och kommer från Kina. 

Han är inte bara en hejare på att 

karva stenbumlingar, utan råkar också 

vara en av Kinas superskulptörer. 

Och på sin cv har Lei Yixin mängder 

av mästarprojekt – inte minst en 

lång rad mer eller mindre grovhuggna 

Maobyster. 

Utnämningen slog ner som en 

granitklump från rymden i det svarta 

Amerika. 

”Ett slag i ansiktet” kommenterade 

den afroamerikanske konstnären 

Gilbert Young, som genast startade en 

namninsamling i protest. 

giLBERT YoUNg pRoTESTERaR. 

Hur kunde man ens komma på tanken att 

ge det ärofyllda jobbet till en 

kines, som dessutom ägnat sig åt 

att försköna en av 1900-talets mest 

brutala diktatorer? skrev han upprört 

på sin hemsida. 

Varför fick inte en svart konstnär 

skulptera monumentet över afroamerikanernas 

stora hjälte? Och vad 

hände med I-have-a-dream-snacket? 

Kina ligger ju inte direkt i topp när 

det kommer till Martin Luther Kings 

hjärtefrågor, menade andra kritiker. 

Nej, ”100% amerikansk granit, 

100% amerikansk arbetskraft” var 

det enda som skulle kunna göra MLK 

rättvisa, enligt en stenhuggare från 

Kalifornien. 

Att Kings poäng var att vi skulle 

avskaffa just rasismen verkade 

vara glömt för tillfället. Likaså 

att amerikanernas favoritstaty 

Frihetsgudinnan i själva verket 

kommer från Frankrike. 

Intressanta debattinlägg kom hur 

som helst från en viss Ed Dwight 

Different Trains 

av Steve Reich 

med Fläskkvartetten. 

Tears Apart av och med Fläskkvartetten 

Regi, koncept, scenografi: Pia Forsgren 

Glasinstallation: Ann Wåhlström 

Ljus: Hans-Åke Sjöquist 

Kostym: Mikael T Zielinski 

Hösten utsåld. 

Köp biljetter till våren 2009. 

Biljetter: www.ticnet.se eller 08-667 90 13 

Fläskmännen ömsom smekte, ömsom ryckte 

i fioler och elcellos som om de vore nån sorts 

djur som måste tämjas…Det var skitbra, 

gå och se! 

Johan Wirfält, Rodeo 

WWW. J UDISKATE ATE R N.S E

kritiK 

— en gång i tiden känd som USA:s 

förste svarte man i rymden, men 

som sedan han pensionerades från 

astronautjobbet i stället har satsat 

på en ny karriär som konstnär: 

”Han vet inte hur svarta 

människor går, står och hur deras 

axlar lutar”, sa space-Ed Dwight, 

bekymrad över kinesen Lei Yixins 

bristfälliga kunskaper om svarta 

människors biologi när han uttalade 

sig i New York Times. 

mLk Som SovjETpamp. 

”En massa rynkor och stora, bulliga 

kläder” fnös han vid åsynen av 

kinesens första förslag till Kingporträtt. 

Yixins idé, att låta Martin 

Luther King liksom sprängas ut ur 

en tio meter hög klippa med armarna 

i kors över bröstet och blicken 

visionärt fäst i fjärran, kan 

verkligen diskuteras. 

”Jag gjorde hans ögon ljusa och 

framåtblickande för att förmedla hopp 

och tilltro” förklarade skulptören. 

Stora visioner, stora ord. I alla 

fall för ett konstverk som mest ser 

ut som en blandning mellan Stalin och 

R Kelly. 

__/NATALIA KAZMIERSKA 

tHE martin LutHEr kinG mEmoriaL kommER aTT STå fäRDigT våREN 2010 

i WaShiNgToN. viLL DU pRoTESTERa, gå iN på giLBERT YoUNgS hEmSiDa : 

www.kingisours.com 

FILM 

kritiKerimMUnitet 

En kompis till mig recenserade en 

Neil Young-konsert för några år 

sedan. Det var på den tiden när Neil 

tyckte det var en bra idé att göra 

träiga, oklara och jättelånga (är 

något långt är det viktigt nämligen) 

rocklåtar om fiktiva städer. Min 

kompis satte så klart det lägsta 

betyget han kunde ge. Och fick 

tillbringa de nästkommande dagarna 

med att ta emot upprörda mejl och 

telefonsamtal som alla gick ut på 


att han inte fattat ett dugg och inte 

kunde någonting om Neil Young. 

Vissa saker gör man inte 

ostraffat. Inte mot kanoniserade 

ikoner. 

Filmen – och filmkritiken – 

har självklart sina egna heliga 

kor. Bland de heligaste är de 

amerikanska indiefilmmännen med roliga 

frisyrer. Jag inser att jag är en 

del av problemet – när jag tänker 

tillbaka har jag satt både ett och 

två slentrianhöga betyg på männen 

med krulligt elchockshår – men jag 

börjar i alla fall inse hur det 

hela fungerar. Att man letar efter 

igenkännandets trygghet och försakar 

den kritiska värderingen på grund 

av det. Tim Burton, för att ta ett 

uppenbart exempel, kan gång efter 

annan köra sin jag-är-got-och-gillarmörka-sagor-schtick 

tills korna går 

hem i takt till ett Danny Elfmansoundtrack 

utan protester. Sak samma 

med Jim Jarmusch (korna mumlar i all 

oändlighet över ett RZA-soundtrack) 

och David Lynch (korna pratar 

baklänges och blir mjölkade av en 

dvärg). 

faRgo : moRD i SvENSkBYgDER. 

Vilket för oss till bröderna Coen och 

deras Burn after reading. 

Jag gillar i och för sig de 

ironiska brorsorna. Ibland. Blood 

simple, Fargo och Barton Fink var 

utmärkta. Det finns enstaka scener och 

karaktärer jag verkligen uppskattar 

i The big Lebowski och Miller’s 

crossing. No country for old men var 

i all sin benhårda ödslighet helt 

briljant. 

Men bröderna Coen vore inte 

bröderna Coen om de inte följde upp 

ett sånt mästerverk med en tunn, inte 

särskilt rolig förvecklingskomedi. 

Som Burn after reading, 2008 års 

Intolerabe cruelty. 

Det ständiga tematiska, 

genremässiga och kvalitativa 

hattandet ger väl, för all del, i 

ett längre perspektiv något slags 

oförutsägbarhet. ”De där tokiga 

bröderna Coen vet man aldrig riktigt 

var man har”, typ. Men inbilla er 

inte att det är underhållande eller 

i TUNNaSTE LagET. 

spännande – det är bara frustrerande. 

Inte för att Coens behöver bry sig. 

Världens samlade filmkritiker har 

ända sedan filmen hade premiär på 

Venedig filmfestival mutat sina 

redaktörer för att just de ska få 

sätta den stabila betygstrean på 

Burn after reading. Riktigt varför 

förstår jag inte. Är det för att den 

satiriserar CIA? Well, Jon Stewart 

eller Stephen Colbert skulle kunna 

slänga ihop något vassare under 

eftermiddagskaffet. Är det för 

att den är smartare än, säg, en 

genomsnittlig Will Ferrell eller 

Ben Stiller? Det är den möjligtvis 

– möjligtvis – men fan inte roligare 

och, kalla mig simpel eller 

gammalmodig, men jag gillar komedier 

som får mig att skratta. Är det för 

att George Clooneys måttligt begåvade 

häradsbetäckare byggt en rejäl 

dildomaskin i källaren? Okej, det kan 

jag förstå. Det är kul. 

Men samtidigt är det som jag 

alltid har sagt – ett George Clooneyhar-byggt-en-gigantisk-sexleksak-ikällaren-skämt 

gör ingen komedi. Inte 

ens om bröderna Coen har gjort den. 

Eller, om jag tänker efter, kanske 

särskilt inte om de gjort den. 

__/MATTIAS DAHLSTRÖM 

burn aftEr rEaDinG haR BiopREmiäR DEN 7 NovEmBER. 

Tv 

AMerikAkritiSK 

VAmPyrfABel 

Det kväker och ringlar. Allt är 

svettigt och bibliskt och djävulskt 

om vartannat. 

Jag vet inte huruvida konsten 

imiterar livet eller som Oscar Wilde 

sa: livet imiterar konsten. Eller som 

Woody Allen säger: livet imiterar 

dålig tv. Hur som helst verkar det 

Vad händer med kärleken 

när man förlorar jobbet? 

Samhället krisar och människorna kämpar för att klara sig. 

Vi möter kärleksparet Kasimir, som just blivit arbetslös, 

och Karoline och får följa dem under en omvälvande natt 

på ett nöjesfält. 

ALLTID ALLTID 50 % RABATT RABATT FÖR DIG UNDER UNDER 26 ÅR 

KASIMIR OCH KAROLINE 

AV ÖDÖN VON HORVÁTH 

I rollerna 

Magnus Roosmann 

Rebecka Hemse 

Carl-Magnus Dellow 

Jonas Bergström 

Johan Holmberg 

Erik Ehn 

Nadja Weiss 

Sofia Pekkari 

Jennie Silfverhjelm 

Regi Michael Thalheimer 

Premiär 22 november 

Stora scenen 

www.dramaten.se

kriTiK 

som om bra tv just nu imiterar gammal 

fotokonst. 

Inte någonstans i dag går det att 

finna ett modernt drama om blomstrande 

karriärer och sunda sexliv. Ingen 

gets off på pilates och pengar 

längre. 

RiChaRD avEDoN – SÖDER. 

TRUE BLooD – SÖDER. 

Det som fotografer som Mathew 

B. Brady med sina bilder från 

inbördeskriget, Richard Avedon och 

hans skönheter på bensinstationen, 

samt i allra högsta grad Sally 

Mann – paradishängande skogar, 

nakna barn och ormar från djupaste 

södern – byggt hela karriärer på 

kryper in i bra tv nu. True blood 

tar steget fullt ut på den fuktiga 

parkeringsplats där truckerhorornas 

historia berättas i JT Leroys Sarah. 

Det är en gudsförgäten plats, 

Marthaville, som serien utspelar 

sig på. Djupt ner i träsket, för 

långt under jord för att moral 

ska ha kunnat ha letat sig dit. Ku 

klux klans-barnbarn dricker sig 

fulla på sött öl och tabasco, ormar 

slingrar sig i gräset och någon har 

uppenbarligen bitit i äpplet. 

Det absolut mest raffinerande med 

den här nya HBO-produktionen med 

bland annat Oscarbelönade Anna Paquin 

(barnet i Jane Campions Pianot) är 

att samtidigt som det handlar om 

vampyrer är serien en supernykter 

kritik och gestaltning av ett 

Amerika i ekonomisk och social kris 

i allmänhet – och en direkt dialog 

med katastrofen Katrina i synnerhet. 


Seriens söderkonnotationer, white 

trash-glömska, rasism, frånvändhet 

från demokratiska rättigheter som 

att rösta, är grunden som True blood 

vilar på. 

Kalla mig grävande journalist, 

men det är ingen slump att den svarta 

kassörskan med alkad morsa sitter och 

läser Naomi Kleins Chockdoktrinen i 

det hopplösa vitvaruhuset innan hon 

säger upp sig, i seriens första scen. 

Hon har fått nog. Det som händer 

här är helt sjukt säger hon. Hon 

har så rätt. Fukten från träsket 

har fått kanterna att krulla sig. 

Inget funkar. Det är ett samhälle i 

upplösning. Som också bidrar till 

ofrivllig humor: 

aLExaNDER SkaRSgåRD? 

__Jag ska säga till min baby papa när 

han kommer ut på från fängelset att 

han ska döda dig, säger hon till sin 

sorry ass chef. 

__Nej snälla! 

__För helvete, jag har ingen pojkvän, 

eller barn. Och han sitter inte i 

fängelse. Jävla rasist. 

Att sedan True blood handlar om 

vampyrer gör faktiskt ingenting. 

(Alexander Skargård dyker upp som 

vampyren Eric och pratar svenska när 

han blir stressad!) Även porträttet 

av vampyrerna är nutidsorienterande 

och har referenser både till 

medborgarrättsrörelsen och dagens 

kapitalistiska klassamhälle. Det blir 

en fabel som utspelas i träskmarken 

där den där ätliga ramslöken och 

majssockret mjukar upp lukten, och 

insekterna smackar mot rutan. En 

ständig rötmånad. 

Den här serien är mycket mer 

politisk än de andra kusarna i HBOstallet 

någonsin varit. Sopranos 

i all ära. Till och med The wire 

skimrar med sin starka berättelse mer 

som en saga än som ett dokument om 

det USA som går åt helvete. 

Grodorna kväker, folk har 

porrsex, i Marthaville är det alltid 

de sista dagarna i augusti. Och 

precis som hos den källa alla seriens 

metaforer kommer från, landet USA, 

skördar det deliriska tillståndet 

sina offer, allt är nästan hela 

tiden för sent. Precis som med 

klimatet, precis som med ekonomin. 

Precis som oläkbara trauman från 

Katrina. Det finns också en naturlig 

inneboende kritik mot vidskeplighet 

och gudsfruktan, abortmotståndare, 

dödstraffsanhängare, Britney och 

K-fed och annan crazy shit. Vissa 

människor och vampyrer är inte lika 

mycket värda i denna några grader för 

varma värld. 

Först Lil’ Wayne och sedan det 

här. Södern är so hott right now. 

__/CAROLINE RINGSKOG FERRADA-NOLI 

truE bLooD SäNDS på CaNaL+. 

MODE 

Under den BUlligA 

maSSAJklacKen 

Det skulle kunna vara en 

hemtentafråga på modevetenskapen: 

”Diorvisning s/s 2009, vita 

benrangelkvinnor som stolpar runt i 

skor där klacken består av afrikanska 

fertilitetssymboler – dvs små 

kvinnofigurer med markerad rumpa och 

bröst. Analysera, 1 000 ord.” 

maSSajkLaCkaR, DioR S/S 09. 

Var skorna ett invecklat ett 

skämt? För jag fattar ärligt talat 

ingenting. Är det en naturlig 

användning av forntida religiösa 

symboler? Som klackar? Försöker John 

Galliano smyga in någon djupt ironisk 

kommentar om modevärlden i vårt 

undermedvetna? 

Mest känns det som så menlöst 

dålig smak att resten av kollektionen 

fullständigt surnar i dess närhet. 

Skämtet är inte roligt, ironin inte 

tydlig, och om det är allvarligt 

menat – vad fan!? Vill man provocera, 

ta en jungfru Maria-figur i stället, 

då finns i alla fall en motståndare 

med gott om makt att skrika. Och 

rent estetiskt känns det snarare i 

närheten av de kvinnoformade borden 

på mjölkbaren i A clockwork orange, 

än säg, Pradas skulpterade klackar 

från i våras. Galliano har tydligen 

samtal om mode | Onsdagskvällar med visningar 

& föredrag (40 kr) 5/11–3/12 2008. Fri 

entré ons kl 16–20. | www.nordiskamuseet.se 

DV8 PHYSICAL 

THEATRE-FROSSA! 

17–22 NOVEMBER 

FILMPAKET 1 

»DEAD DREAMS OF MONOCHROME MEN« 

»STRANGE FISH« 

MÅNDAG 17 NOV LILLA SCEN KL 19.00 

BILJETTSLÄPP EN TIMME INNAN · FRI ENTRÉ 

FILMPAKET 2 

»ENTER ACHILLES« 

»THE COST OF LIVING« 

TISDAG 18 NOV LILLA SCEN KL 19.00 

BILJETTSLÄPP EN TIMME INNAN · FRI ENTRÉ 

FÖRESTÄLLNING 

»TO BE STRAIGHT WITH YOU« 

20-22 NOV STORA SCEN KL 19.00 

EN FÖRESTÄLLNING OM INTOLERANS, 

RELIGION OCH HOMO/SEXUALITET I EN BLANDNING 

AV DANS, TEXT, FILM OCH ANIMERINGAR 

PUBLIKSAMTAL 

LLOYD NEWSON SAMTALAR OM FILMERNA 

18 NOV LILLA SCEN KLV21 · FRI ENTRÉ 

LLOYD NEWSON SAMTALAR OM FÖRESTÄLLNINGEN 

21 NOV LILLA SCEN KL 17.30-18.30 · FRI ENTRÉ 

BARNHUSGATAN 14 · STOCKHOLM 

08 50899090 · WWW.DANSENSHUS.SE 

6575 MINUTER DANS HÖSTEN 2008!

kriTik 

sagt att inspirationen till 

kollektionen var ”tribal”. Han måste 

vara inne på ungefär samma sak som 

det Din sko gjorde reklam för hela 

sommaren under beteckningen ”Ethnic 

edition”, det vill säga sandaler. 

Kanske förekom det några fransar där 

också. Lite Afrika sådär i allmänhet. 

Jag skulle gärna se en ”ethnic 

edition” i form av plagg inspirerade 

av klädmönster hos Stockholms 

30-åriga medelklass i traditionellt 

svala nordiska färger. Men just det, 

den finns ju redan, och så klart har 

den inte något med ”etnisk” att göra. 

BRa ETNo: jUNYa WaTaNaBE S/S 09. 

Samtidigt gillade jag, precis 

som alla andra, Junya Watanabes 

kollektion som visades i Paris 

någon dag efter Dior. Där blandade 

den japanske designern draperade 

klänningar och överdelar i 

traditionella västafrikanska 

tryck (som ibland nästan påminde 

om sådant man hittar hos Svenskt 

tenn) med mjukt sliten denim. Det 

var ickecyniskt och härligt på 

precis rätt sätt, och Cathy Horyn 

på New York Times kallade det 

”respektfullt”. 

Modevärlden har förstås aldrig 

varit främmande för att mer eller 

mindre respektfullt finkamma resten 

av världen på mönster, klädtyper 

och former. Tur är väl det, om man 

som designer endast kunde förhålla 

sig till sin egen bakgrund hade det 

snart blivit slut på idéer. Dessutom 

är det tacksamt såhär i tider av 

upphovsrättsskydd och arméer av 

piratjagande jurister. Försök hitta 

mönstrens upphovskvinnor där ute på 

tygmarknaden och få dem att kräva en 

bit av kakan. 

Det lär heller knappast dyka upp 

en surmulen företrädare för någon 

massajgrupp som tycker sig äga rätten 

till formen på Diorklackarna. 

Tygerna Watanabe använde sig 

av är underbara i sin egen rätt, 

och blir än mer så när en begåvad 


designer använder dem för att göra 

vackra saker. Snarare än ”etniska” 

eller ”tribala” saker. 

Världen är full av fantastiska 

textiltraditioner, och de förtjänar 

alla att användas mer kreativt än som 

slentrianexotisering eller urtvättade 

i form av exempelvis Odd Mollys 

”folklore”. 

__/AGNES AF GEIJERSTAM 

FORM 

Ut med det gAMlA, 

in med det igen 

Med en precision som får SJ att 

framstå som amatörer anländer 

SBB-tåget till Zürich HB medan 

spårvagnarna rusar förbi de till 

synes perfekta fasaderna på 

privatbankernas palats. Välstädade 

gator. Trimmade gräsmattor. Aldrig 

någon som går mot röd gubbe. Och alla 

dessa silverfärgade Mercedesbilar som 

står parkerade på rad. 

En timme senare, och i kontrast 

till schweizisk precision, minimalism 

och neutralitet, sitter jag och 

dricker kaffe i ett kök ritat av 

Ettore Sottsass. Om man tröttnat 

på det som med Tom Wolfes ord 

beskrivits som ”whiteness & lightness 

& leanness & cleanness & bareness 

& spareness” så borde detta gula, 

rosa och rotfanérade kök kännas helt 

naturligt. Allt är till synes snett, 

pålimmat och ickefunktionellt. 

LiTE väL mYCkET SoTTSaSS? 

Sottsass stil, med ”extra allt”, 

utkristalliserade sig redan i mitten 

på 60-talet. Redan då såg den i 

stort sett ut som vid det publika 

genombrottet med Memphisgruppen 1981 

och fortsatte att göra så ända fram 

till hans död förra året. Tanken 

slår mig, att om det hade varit mitt 

hus (ära vare gud i höjden) som jag 

satt och drack kaffe i – skulle jag 

då slängt ut köket? Jag menar, en 

Sottsasslampa eller så vill man ju 

ha, men att leva där Sottsass tar 

över helt? 

Alla må ha rätt till ett häftigt 

kök, som en etablerad tillverkare 

av budgetkök anser. Men faktum är 

att så fort kvadratmeterpriserna 

på bostadsrätterna i Stockholm 

visade sig ha en tendens att följa 

börsens branta fall så slutade 

telefonen ringa hos min kompis 

Göran. Göran är en mycket skicklig 

snickare och tillika speciallist på 

köksinredningar. Alltid stressad av 

statiska deadlines. Jul, midsommar, 

studentfirande, nyårsafton... Men 

plötsligt utan förvarning: inget att 

sysselsätta sig med. 

De ekonomiska förutsättningarna 

får helt enkelt (precis som alltid) 

sätta ramarna för arkitektur och 

design. Så farväl till extra djupa 

diskbänkar och Bisazzamosaik, avlångt 

svart kakel, köksöar, tysk Bluhmmekanik, 

ugnar i ståhöjd och rostfria 

detaljer. Kanske till och med slutet 

för hämtmat? 

Tiden för flyttkaruseller, och 

för de flyttbara containrar, ”Big 

Bags”, vi sett i varenda gathörn, 

lär avstanna och lämna plats för 

eftertänksamhet. Vi får se fram 

emot mer strukturellt genomtänkta 

lösningar eller enkla personliga 

tillägg. Våga vara individuell utan 

Boffi. Eller ni kanske minns hur Comme 

des Garçons butik i London byggdes? 

Först ut med all inredning på gatan 

och sen in med samma skit igen. Fast 

huller om buller. 

Blingblingen försvinner för att 

lämna plats åt recession chic. Den 

gamle KF-arkitekten Olof Thunström 

uttryckte saken lysande när han tog 

tegelstenarna från det nyss rivna 

huset och började nytt. ”Detta skall 

banne mig bli det mest anspråkslösa 

huset som någonsin byggts” 

Det är ingenting som säger att 

det ena är bättre än det andra. 

Bara annorlunda. Särskilt inte 

för människorna bakom. Thunström, 

eller Thunolle som han kallades, 

slängde sig ner från Katarinahissen 

strax efter pensionsåldern, en 

Stockholmsklenod som han själv ritat. 

Excentrikern Sottsass, alltid först 

på kontoret och med otaliga flumresor 

till Indien bakom sig, blev minst 

nittio år. Vad som dock alltid är bra 

är när tågen kommer och går i tid. 

__/THOMAS EKSTRÖM

eV 

käRA Rodeo : 

i Vår Serie med texter 

rikTAde direkt till dig, läSAren 

AV rodeo, hAr tUren kommit 

till kerStin hAllert, 

legendAriSk tV – kritiker 

och kåsör som 

nU för tiden bor i PAriS, 

frAnkrike. 

— — 

Paris är uppdelad i 20 stadsdelar som kallas 

arrondissement. 

Jag bor vid en stor park i nummer 19. Gatorna ser ut 

som i en film med Jean Gabin. Alla har järnkoll på varann. 

Jag har en fyraåring som kollar på mig. När jag kommer 

rusar han fram och håller upp porten till segerropet: 

__Bonjour madame! 

Han är läcker som en bakelse från Pierre Hermé. Men 

Hermé är värre. Han har fyllt sin nyöppnade tredje butik 

bara med macarons – spröda mandelkakor som ser ut som 

minisemlor – i starka färger och petar in även foie gras 

(gåslever) som fyllning. Det är bara i Paris det finns 

bakelsekungar som Hermé och som ser sitt sortiment som 

rena modehuset. Han är först med att satsa på munmode. 

När man väl kommit genom den långa kön kan man se hur det 

ser ut. Vackrare än läppstift lovar jag. 

Ibland går jag in till Chanel på rue Cambon för att 

lukta på Caroline Kennedys favoritparfym. Hon är dotter 

till Jackie Kennedy Onassis och gillar Chanel N° 23. Det 

är rätt otroligt att hon vill använda den tänker jag 

varje gång. Men det får man leva med. Grejen är att ha 

fått en anledning att gå in i templet, fråga efter doften 

som bara ett fåtal känner till och sedan vara med i den 

lilla balett som då kör i gång. 

På rue Cambon finns också baksidan på hotell Ritz. Man 

ser lätt ingången till Bar Hemingway som serverar drinken 

Karen Blixen där en stor orkidé flyter på ytan och där 

kronbladet ska ätas. Ingen talar franska. 

Det är som att vara på Muthaiga Club i Nairobi. 


Överallt i baren halvsover avdankande storviltjägare. 

Så vad har man där att göra. 

Intill ligger kök- och personalingång för Ritz. Kolla 

den. Genom den vandrade prinsessan Diana en augustinatt 

1997 för att sista gången kliva in i en bil. 

Somligt får man leva med. 

Jag avskyr lördagarna här. I Paris tillåts 

demonstrationståg varje lördag året om. Ingen bryr sig om 

dem där de vaggar fram med banderoller och viskningar och 

skrik mestadels mellan Bastiljen och place de la 

République men det hjälps inte, hela stan drabbas av 

trafikkaos. Värst är det för det bästa med Paris, bussarna 

som får ändrade rutter i flera timmar så man aldrig hittar 

dem. Alternativet metron? Aldrig i livet. Efter tio år i 

Paris har jag fått nog av detta skräckkabinett av 

fasansfulla trappor och långa ekande gångar. 

Dessutom är det absolut förbjudet att se ut som ett 

åskmoln. Då säger förbipasserande: 

__Madame, ett litet leende, tack. 

Det här med folkvett är man noga med. 

Förra måndagen hann jag knappt med bussen och langade 

flåsande upp mina svettiga slantar till föraren. Han bara 

körde på och såg inte åt mig. 

Till slut sa jag: 

__Monsieur, vill ni inte ha mina pengar? 

Han såg inte åt mig utan sa: 

__Madame vad ska jag med dem? 

__Monsieur. Jag skulle vilja ha en biljett, sa jag. 

Då kom en lång blick. 

__I så fall, madame, ber man om det. 

Så går det till i Paris. De har järnkoll på allt. 

I tisdags var det champagne time. Jag satt med en 

svensk kompis på en bar och sa till kyparen: 

__Monsieur, deux verres de champagne. 

Han tog ett par steg tillbaka. 

__Vad säger madame? 

När jag upprepade vände han sig mot resten av lokalen 

och ropade högt: 

__Madame här vill ha deux verres de champagne. 

Gapskratt. Jaha så hade man gjort bort sig igen. 

Någon teaterviskade: 

__Deux coupes de champagne. 

Just det, vin dricks i glas, med champagne heter det 

coupe. 

I övrigt finns det inte någon som gillar Diors hårmode 

inspirerat av massajerna i Kenya. Håret samlat till ett 

upp och nervänt tårtfat med lång fot – det kan bara göra 

ont. 

__/KERSTIN HALLERT 

kERSTiN haLLERT BoR i paRiS oCh LEvER LivET. 

— — 

Erasmus täcker 

en hel del extra 

kostnader 

Studera eller praktisera med Erasmus 

i Europa från 3 till 12 månader. Upplev 

nya kulturer, lär känna nya vänner och 

skaffa dig internationell erfarenhet 

som ger fördelar i karriären. Du får ett 

sti pen dium som täcker en hel del av 

dina kostnader och du kan tillgodoräkna 

dig dina studiepoäng. 

Fråga din studievägledare vad Erasmus kan göra för dig. www.erasmusstudent.se 

BLOMQUIST 2008

inKöPsliStan 

noVember : 

ACNE 08-555 799 00 

ADIDAS 08-599 291 00 

ALESSANDRA GALLO / OLOF E AGENCY www.olofe.se 

ALEXANDER MCQUEEN +33-149 267 030 

AMERICAN APPAREL 08-218 140 

ANN DEMEULEMEESTER +33-142 039 100 

ANNA HOLTBLAD 08-545 02 220 

ANN-SOFIE BACK / ADAM IEZZI PR +44-207 287 1314 

BACK / JUS 08-611 98 00 

BURBERRY www.burberry.com 

BÅGAR & GLAS 08-611 83 09 

CARIN WESTER 08-31 06 18 

CORNELIA / SCANDINAVIAN PRESSROOM 08-545 005 50 

DAVID & MARTIN / IBEYO 08-32 88 01 

DC / SPALT PR 019-36 60 65 

DIANA ORVING / JUS 08-611 98 00 

DIESEL 08-644 55 88 

DYRBERG/KERN 08-744 42 12 

EFVA ATTLING 08-611 90 80 

ELEMENT / SPALT PR 019-36 60 65 

ERICA LAURELL / RED & SQUARE FASHION PR 08-642 68 37 

FIFTH AVENUE SHOE REPAIR 08-642 80 55 

FOGAL +41-44 205 85 85 

FRANCESCA ROMANA DIANA 0707-60 58 60 

GUCCI www.gucci.com 

GÖRAN SUNDBERG / JUS 08-611 98 00 

HENRIK VIBSKOV 08-732 88 50 

HOPE 08-667 64 00 

HUGO BOSS 08-524 632 32 

H&M 08-796 55 00 

IDA SJÖSTEDT / JUS 08-611 98 00 

J.LINDEBERG 08-506 85 000 

KING SIZE SKOR 08-20 78 40 

LANVIN +33-144 713 300 

LOVISA BURFITT / JUS 08-611 98 00 

kollA in Vår hemsidA rodeo.neT 


MARC JACOBS / NATHALIE SCHUTERMAN 08-611 62 01 

MARIOS SCHWAB / ADAM IEZZI PR +44 207 287 1314 

MAISON MARTIN MARGIELA +33-144 536 320 

MIKE & CHRIS / BLENDER AGENCY 08-587 916 00 

MILAJKI 0702-07 83 42 

MINIMARKET 08-661 81 10 

MONKI 0771-610 600 

MTWTFSS WEEKDAY 08-642 17 72 

MQ 031-388 80 00 

NIKE / AWB 08-692 61 71 

NK DAMSKOR 08-762 80 00 

NK HERREKIPERING 08-762 86 11 

NOEL STEWART +44 7974434385 

NUMBER (N)INE +33-142 039 100 

OLD TOUCH 08-349005 

PILGRIM 08-449 14 00 

POUR / JUS 08-611 98 00 

RACHEL LEIGH / PRETTO PR 08-502 290 96 

REEBOK 08-522 35 200 

RESTERÖDS 08-651 00 76 

RULES BY MARY / MNO 08-440 57 57 

SEE BY CHLOÉ / SCANDINAVIAN PRESSROOM 08-545 005 50 

SHOCK.SE 031-15 33 50 

STYLEIN 031-13 34 40 

TED BAKER / MNO 08-440 57 57 

THE RED COLLAR PROJECT / MNO 08-440 57 57 

TIGER 08-440 30 60 

TI SENTO 0515-421 00 

TITTI B / PRETTO PR 08-502 290 96 

UNIFORMS FOR THE DEDICATED / AWB 08-692 61 71 

VAN DEURS / PRETTO PR 08-502 290 96 

VIVIENNE WESTWOOD +44-20 7287 3188 

WEDINS ACCENT 08-508 99 200 

WESC 08-46 50 50 00 

WESTWOOD ANGLOMANIA / SCANDINAVIAN PRESSROOM 08-545 005 50 

YVES SAINT LAURENT +33-1 426 574 59 

den här månAden hAr Vi diSkUteRAT VAd Skillnaden äR På när lily cole 

VikeR UT Sig i fRAnskA PlAyboy oCh näR hon göR det i PARAdiS, Sett gosSiP 

girl tA StÄllning i AmeRikAnSka VAlet, beVAkAt nyA PARfymeR Som göR 

kroPPen blå, inteRVjUAt en SteinSlAndbeRlineR – ägARe, inSett ATt 

kAte Winslet kommeR SPelA ViVienne WeStWood i filmen om henneS liV 

och lySSnAt På Syket fRån UMeå. 

www.magasinetfilter.se 

Du har väl upptäckt Sveriges mest 

omtalade reportagemagasin ? 

J A, JAG VILL PROVA FILTER! 

NUMMER FÖR KRONOR GÄLLER EJ UTLAND 

MITT NAMN 

UTDELNINGSADRESS 

POSTNUMMER OCH ORT 

»Den är snygg, den är tjock, 

den är välskriven.« 

Svenska Dagbladet 

»Kvalitet och inget annat.« 

Dagens Nyheter 

»Läsvärd in till minsta faktaruta.« 

Resumé 

SUPERERBJUDANDE* TILL RODEOS LÄSARE: 

NR FÖR KR 

D U SPARAR KR JÄMFÖRT MED LÖSNUMMERPRISET 

EPOST KAMPANJKOD: 

* O BS! DETTA ERBJUDANDE GÄLLER ENDAST NYA PRENUMERANTER. 

LÄSMAGASINET OM SVERIGE 

Offside Press AB 

c/o Titeldata 

SVARSPOST 

Kundnr: 411298500 

110 12 Stockholm 

Frankeras ej. 

Mottagaren 

betalar 

portot. 

TESTA NU!

Erasmus tar 

hand om dig 

när du studerar 

utomlands 










BLOMQUIST 2008 

modeHoroSkoP 

noVember : 

SKORPIONEN : 24 OKT — 22 NOV 

Du planerar en stor höstfest. Du 

fyller 29. Allt måste bli perfekt. 

Du har rakat hela huvudet med kniv 

på salong, men låtit en precis 

utstickande skäggväxt vara. Kanske 

satsar du på Chris Martin-känslan: 

mjuk bärsele, mjuk rakkniv och mjuka 

världssamveten. Din halsduk är dyrare 

än din jacka. 

Du komponerar ett ödmjukt 

välkomsttal att inleda kvällen med, 

beställer in en hittills ovisad 

kortfilm av Igor Zimmermann att 

screena under fördrinken och låter 

ett av dina egna Norstedtsrefuserade 

manus tryckas med ambitionen att låta 

det ligga framme som toalettlektyr. 

Du har en enkel vit lammullströja 

och jeans från The Local Firm. 

Otvättade. 

Du hyr in en fräsch, politisk 

trubadur – sedan Steve Earles 

medverkan i The wire har du börjat 

betrakta trubaduren som den 

perfekta korsningen mellan gata och 

universitet. Parfymvalet har du kvar. 

Det känns svårt. Helst vill du ha 

något unisex, men där ordet unisex 

aldrig uttalas. Varje eftermiddag 

fram till datumet för festen blir 

en lång orolig researchperiod i 

sökandet efter rätt doft. Din 

önskelista inför födelsedagen fylls 

också hela tiden på. 

Inte förrän på bemärkelsedagens 

morgon inser du att du glömt bort att 

bjuda in några gäster. 

foTo : fRoDE fjERDiNgSTaD 

143

ModeHoroSkoP VäDUREN : 21 MAR — 20 APR 

KRäFTAN : 22 JUN — 22 JUL 

SKYTTEN : 23 NOV — 21 DEC 

Det är mitten av november och din 

bästa kompis ringer skräckslagen 

från Göteborg – dit hon åkte för 

att försöka ligga med Dan Lissvik i 

Studio. Hennes rädsla är befogad, 

inser du, när hon berättar att 

hon fått med sig sin lillasysters 

resväska av misstag – med kläder från 

Gina Tricot. Som den modegalning hon 

är inser hon att hela hennes rykte 

kan krossas i en enda utekväll och 

att ligget med Studiohunken bara är 

att glömma. Inom 30 minuter sitter 

du på X2000 med en akutgarderob. 

STENBOCKEN : 22 DEC — 16 JAN 

Singel igen. Nytt, hemligt 

mobilnummer för att slippa krävande 

sms från ledsna ex. Businesskläder 

är det enda som gäller för dig den 

här månaden, för att snabbt som en 

fallande Swedbankkurs gå vidare från 

parlivet. En ny filtkavaj kanske? Du 

ställer dig i H&M:s kö inför Comme 

des Garçons-samarbetets releasedatum, 

kammar håret över ögonen precis som 

kollektionsmodellerna och håller 

blicken stadigt framåt för att aldrig 

någonsin titta tillbaka. 

VATTUmANNEN : 21 JAN — 18 FEB 

Din inre styrka tar dig till oväntade 

områden: Dolce & Gabbana. Du som 

alltid varit en Acne och Ann-Sofie 

Back-tjej känner nu ett närmast 

latinskt temperament forsa fram 

mellan dina länder. Det blir för 

weird att vara skandinaviskt sval, 

som en pizza med lingonsylt på. Helt 

andra män raggar på dig, män som du 

inte har något gemensamt med. Ett 

gammalt vanligt dilemma: ska man 

välja sexet med mansmannen, eller 

samtalet med pojken? 

FISKARNA : 19 FEB — 20 MAR 

Du känner dig extra äventyrlig den 

här månaden, kära fisk. Den 21 gästar 

färgglada Brooklynbandet MGMT Debaser 

Medis och glömmer att stänga av 

mikrofonerna när extranumret är över. 

Du lyckas slita åt dig en och skriker 

”EFTERFEST HOS MIG!”, följt av ditt 

mobilnummer som du upprepar fyra 

gånger. Två dagar senare upptäcker 

du att Stureplan.se varit och plåtat 

under rubriken ”Tragik och fylla: Vad 

händer med dem som inte kommer in på 

Stureplan när Söder stänger?”. 


Du och din kärasta förenas i en 

riskfylld syn på finanskrisen: att när 

det blir svajigt i samhället måste 

modet vara extra crazy och dyrt, 

som ett slags protest. Du trodde 

aldrig att du skulle slita ditt hår 

för att du missade att plocka upp 

Bernard Willhelms brottardräkter 

med penishål från i våras men efter 

en veckas intensivt ebayande har du 

lagt vantarna på två av dem. Du vill 

inte bli tagen som en blottare så du 

kombinerar med en skort, inspirerad 

av Marc Jacobs förmåga att se 

maskulin ut i detta kvinnoplagg. Och 

eftersom din flickvän går helt klädd 

i Gareth Pugh kan hon inte direkt 

klaga. Det dröjer inte länge förrän 

ni hamnar på Facehunters lista över 

bäst klädda i Skandinavien. 

OXEN : 21 APR — 20 MAJ 

Nära relationer står helt i ditt 

fokus nu i november. Därför 

satsar du på att uppdatera 

din underklädesgarderob, din 

parfymsamling och din badrumshylla 

för intimhygien. Men världsekonomin 

hör av sig för att sätta käppar 

i hjulet. Sedan lågkonjunkturen 

halverat både din inkomst och din 

lust till shopping hamnar du i ett 

dilemma. Vad är egentligen viktigast: 

nya trosor, ny Dior Plasticity 

eller ny Laura Mercier-kroppsolja? 

All konsumtionstvekan gör att du i 

slutändan aldrig kommer förbi själva 

förberedelsefasen och din tålmodigt 

väntande älskare somnar uttråkat – 

alldeles ensam på sin kammare. 

TVILLINGARNA : 23 MAJ — 21 JUN 

Du har varit fascinerad av Baader- 

Meinhof-gruppen ända sedan du läste 

en gammal Bibelintervju med Bobby 

Gillespie, där Primal Scream-sångaren 

hyllade de tyska terroristernas mod. 

Rock’n’roll är stil, stil är politik. 

Och eftersom ingen tysk man varit 

mer rock’n’roll än Andreas Baader 

måste de rent politiskt stått för 

något sunt, det är ju enkel logik. 

När du ser filmen The Baader Meinhof 

Complex blir du därför irriterad – 

den försöker ju utmåla RAF som en 

samling bortskämda narcissister! 

Samtidigt kan du inte blunda för 

filmens modemässiga verkshöjd, som 

bekräftar för dig att Gudrun Ensslins 

tid i Stammheimfängelset är tre av de 

viktigaste åren i modehistorien. 

Ditt teckens personliga element 

Luft ger sig till känna i råvida 

byxben, fladdrande bluslinnen, Pradas 

vingförsedda skor och transparenta 

tröjor från Top Shop. Lyssnande på 

inhemska Blända skyddar du dig mot 

de allra värsta köldangreppen och 

tittande på nya 30 rock kommer du 

ytterligare några skyskrapssteg 

närmre himlen. Hygienmässigt provar 

du nya hudmärket Keb, döpt efter ett 

visst svenskt berg, och känner hur 

du sakta men säkert börjar glida mot 

toppen. Med luft under vingarna. 

LEJONET : 23 JUL — 23 AUG 

Om det är något modeskapares senaste 

vågor av Afrikabranding lärt dig 

så är det ju att gravida kvinnors 

former faktiskt är vackra – om inte 

annat är plötslig höfttillåtelse en 

välbehövlig paus från din uppväxt i 

modeanorexin. Därför blir november 

poncho efter poncho, massajmotiv 

efter massajmotiv och höftkudde 

efter höftkudde. Till slut slänger 

din familj ut alla möbler och låter 

senaste Diorkollektionen vara både 

kudde och täcke, i den gemensamma hög 

ni alla sover i på vardagsrumsgolvet. 

JUNGFRUN : 24 AUG — 23 SEP 

Eftersom nio tiondelar av din 

arbetstid ägnas åt att kånka kassar 

med kläder fram och tillbaka genom 

stan – ja, du är stylistassistent 

– bestämmer du dig för att omsätta 

tiden på gatorna i en modeblogg. Du 

investerar i en snygg digitalkamera 

från Leica och börjar smygfotografera 

vackra människor. Men bara deras 

skor. Du är nämligen övertygad om 

att vägen framåt för modebloggare är 

att bli specialiserade. I november 

lägger du upp fem-sju skobilder om 

dagen. Tydligen är du på rätt spår. 

Efter att Hotspot-Karolina länkat 

till dig den 29 eller 30 (stjärnorna 

kan inte säga helt säkert) hoppar 

veckostatistiken på, ähum, 

Thesebootsaremadeforblogging.com 

snabbt upp till över 12 000 besökare. 

VåGEN : 24 SEP — 23 OKT 

”Varför fick inte jag memot om att 

it-väskan är död”, tänker du när folk 

börjar skratta åt dina tre nya 15 

000-kronorsinköp. Afrika är trendigt 

har du hört. Du skickar väskorna dit. 

Erasmus 

ger dig fördelar 

i karriären 










BLOMQUIST 2008

trendcirkeln 

noVember : 

kritikerkonSensUS 

Tre systrar på Stadsteatern. 

Helt vanliga Dr Martens. 

Amadou & Mariam på Konserthuset. 

Nya Lydmar. 

BUzz 

Tjejer i byxor. 

Pedofilskämt. 

Fisknätstickat. 

När släpps Här föll Imperiet 

på dvd? 

Gamla Levi’s 505-jeans. 

SNaRT SamLaRoBjEkT? 

hELT vaNLiga maRTENS. 

TjEChovS SYSTRaR. 

Pre – BUzz 


Rockbandet Syket. 

Katie Grands nya magasin 

– POP R.I.P.? 

mättnAdSPUnkt 

Cyklar. 

Den grå ullrocken. 

Fantastic Man. 

bAcklASh På backlaShen 

Svensk hudvård gjord på oljan från 

arktiska blåbärs innanmäte. 

USA. 

Liberalismen. 

STäpp-BRÖDERNa. 

öVerhyPe 

Step Brothers 

Den europeiska Woody Allen-kärleken. 

Vad kvinnorna på franska Vogue tar 

på sig. 

bACklASh 

Engagemang – det amerikanska presidentvalet 

är över, vad ska vi bry oss om nu? 

Svenska popduor som beställer remixer 

från discomakare. 

Att backlasha mot amerikansk litteratur. 

Woody Allens Europa-kärlek. 

Bryanboy. 

gEoRgE W. BYE – BYE! 

BIOPREMIÄR 5 DECEMBER

28 - Rodeo

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?