Rapport 2008-23 Brottsutvecklingen i Sverige fram till ar 2007
Rapport 2008-23 Brottsutvecklingen i Sverige fram till ar 2007
Rapport 2008-23 Brottsutvecklingen i Sverige fram till ar 2007
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
RAPPORT <strong>2008</strong>:<strong>23</strong>D EXY
RAPPORT <strong>2008</strong>:<strong>23</strong><strong>Brottsutvecklingen</strong>i <strong>Sverige</strong><strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brå – centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brottBrottsförebyggande rådet (Brå) verk<strong>ar</strong> för att brottsligheten minsk<strong>ar</strong> ochtryggheten ök<strong>ar</strong> i samhället. Det gör vi genom att ta <strong>fram</strong> fakta och spridakunskap om brottslighet, brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete och rättsväsendetsreaktioner på brott.Denna rapport kan beställas hos bokhandeln eller hosFritzes Kundservice, 106 47 StockholmTelefon 08–690 91 90, fax 08–690 91 91, e-post order.fritzes@nj.sePRODUKTIONBrottsförebyggande rådet, Information och förlag,Box 1386, 111 93 StockholmTelefon 08–401 87 00, fax 08–411 90 75, e-post info@bra.seBrå på Internet www.bra.seREDAKTÖR Louise EkströmGRAFISK FORM OCH LAYOUT Tina Hedh-GallantTRYCK Edita Norstedts Västerås <strong>2008</strong>© Brottsförebyggande rådet <strong>2008</strong>ISSN 1100-6676ISBN 978-91-86027-15-5
INNEHÅLLFÖRORD 8DEN SVENSKA BROTTSUTVECKLINGEN 12Inledning 12 • Brottslighetens kunskapskällor 13 • Den svenska brottslighetensomfattning och utveckling 30 • Offer och gärningspersoner 42 •Ärendehanteringen inom rättsväsendet 47 • Referenser 51UTVECKLINGEN INOM OLIKA BROTTSKATEGORIERVÅLDSBROTT 57Dödligt våld 57Sammanfattning 57 • Inledning 58 • Dold brottslighet 59 • Brottsutveckling60 • Regional fördelning 62 • Brottsstruktur 63 • Offer och gärningspersoner70 • Hanteringen i rättsväsendet 77 • Brottsförebyggandeaspekter 81 • Referenser 83Misshandel 86Sammanfattning 86 • Inledning 87 • Misshandelsbrottens mörkertal 88 •Omfattning och utveckling 89 • Utvecklingen av misshandel 92 • Offeroch gärningspersoner 102 • Hanteringen i rättsväsendet 106 • Kriminalpolitikoch brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete 108 • Referenser 110Misshandel mot kvinnor 113Sammanfattning 113 • Inledning 114 • Omfattning 115 • Utveckling120 • De nordiska länderna 126 • Offer och gärningspersoner 127 •Hante ringen i rättsväsendet 133 • Kriminalpolitik och brottsförebyggande<strong>ar</strong>bete 134 • Referenser 137 • Bilagor 140Rån 141Sammanfattning 141 • Inledning 142 • Omfattning och struktur 143 •Utveckling 147 • Butiksrån och övriga rån 148 • Offer och gärningspersoner151 • Hanteringen i rättsväsendet 154 • Kriminalpolitik och brottsförebyggande<strong>ar</strong>bete 156 • Referenser 157SEXUALBROTT 161Inledning 161 • Omfattning 162 • Utveckling 168 • Offer och gärningspersoner175 • Hanteringen i rättsväsendet 178 • Några övriga sexualbrott181 • Brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete och information 185 • Referenser188
STÖLD OCH SKADEGÖRELSE 191Bil<strong>till</strong>grepp 191Sammanfattning 191 • Inledning 192 • Omfattning och utveckling 192 •Offer och gärningspersoner 199 • Hanteringen i rättsväsendet 201 •Brottsförebyggande åtgärder och kriminalpolitik 203 • Referenser 205Bostadsinbrott 208Sammanfattning 208 • Inledning 209 • Omfattning och utveckling 209 •Offer och gärningspersoner 215 • Hanteringen i rättsväsendet 218 •Brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete och kriminalpolitik 220 • Referenser 222Cykelstöld 224Sammanfattning 224 • Inledning 224 • Omfattning och utveckling 225 •Offer och gärningspersoner 229 • Hanteringen i rättsväsendet <strong>23</strong>1 •Kriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete <strong>23</strong>1 • Referenser <strong>23</strong>3Butiksstöld <strong>23</strong>5Sammanfattning <strong>23</strong>5 • Inledning <strong>23</strong>5 • Omfattning och utveckling <strong>23</strong>6 •Offer och gärningspersoner 240 • Hanteringen i rättsväsendet 243 •Brottsförebyggande åtgärder och kriminalpolitik 245 • Referenser 248 •Bilaga 251Skadegörelse 252Sammanfattning 252 • Inledning 253 • Omfattning och utveckling 254 •Offer och gärningspersoner 260 • Hanteringen i rättsväsendet 261 •Brotts före byggande <strong>ar</strong>bete och kriminalpolitik 262 • Referenser 264DROGBROTT 267N<strong>ar</strong>kotikabrott 267Sammanfattning 267 • Inledning 268 • Utvecklingen av den anmäldan<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten 269 • Misstänkta för n<strong>ar</strong>kotikabrott 277 • Hanteringeni rättsväsendet 279 • Brotts förebyggande <strong>ar</strong>bete och kriminalpolitik282 • Referenser 285Rattfylleri 286Sammanfattning 286 • Inledning 286 • Omfattning och utveckling 287 •Gärningspersoner 294 • Hanteringen i rättsväsendet 296 • Brottsförebyggandeåtgärder och kriminalpolitik 299 • Referenser 301EKO- OCH MILJÖBROTT 305Ekonomisk brottslighet 305Sammanfattning 305 • Inledning 306 • Omfattning och utveckling 311 •Offer och gärningspersoner 320 • Hanteringen i rättsväsendet 321 •Kriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete 324 • Referenser 326Miljöbrott 330Sammanfattning 330 • Inledning 330 • Omfattning och utveckling 333 •Offer och gärningspersoner 337 • Hanteringen i rättsväsendet 338 •Kriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete 343 • Referenser 345
FÖRDJUPNING 350Ungdomsbrottslighet 350Inledning 350 • Ungdomsbrottslighetens omfattning och struktur 351 •Ungdomsbrottslighetens utveckling 356 • Påföljder 364 • Avslutandesammanfattning – svensk ungdomsbrottslighet i nordisk belysning 368 •Referenser 370Kvinnors brottslighet 373Inledning 373 • Kvinnors laglydighet och mäns kriminalitet 373 • Kvinnorsbrottslighet i dag 374 • Utvecklingen av kvinnors brottslighet 385 • Sammanfattning391 • Referenser 393Övergrepp i rättssak 395Inledning 395 • Dold brottslighet 398 • Utveckling och struktur enligtkriminalstatistiken 400 • Fördjupad studie av övergrepp i rättssak 404 •Åtgärder för att förebygga övergrepp i rättssak 412 • Referenser 415Lagföringsutvecklingen 417Inledning 417 • Utvecklingen av antalet lagföring<strong>ar</strong> åren 1975–2006419 • Referenser 446Svensk brottsutveckling i internationell belysning 448Inledning 448 • Jämförb<strong>ar</strong>het 448 • Brottsnivåer i <strong>Sverige</strong> och Europa450 • <strong>Brottsutvecklingen</strong> i nio europeiska länder 1975–2005, 461 •Sammanfattning – svensk brottsutveckling i internationell belysning 468 •Referenser 468 • Bilaga. Tabeller och figurer 471
FÖRORDDet finns en mycket stor efterfrågan på <strong>till</strong>förlitliga beskrivning<strong>ar</strong> avden svenska brottsutvecklingen från allmänheten, rättsväsendets myndigheteroch ansv<strong>ar</strong>iga politiker. Bedömning<strong>ar</strong> av brottslighetens omfattningär därför en av Brottsförebyggande rådets viktigaste uppgifter.Brå är det expertorgan i landet som erbjuder en såväl bred ochöversiktlig, som fördjupad och detaljerad, analys av hur exempelvisallmänhetens utsatthet för brott fördelas, hur ungdom<strong>ar</strong>s brottslighetförändras över tid eller hur <strong>Sverige</strong>s brottslighet ter sig i en internationelljämförelse.Sedan år 1976 publicer<strong>ar</strong> Brå rapportserien <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong>.Under årens lopp h<strong>ar</strong> den haft delvis olika form men syftet h<strong>ar</strong>alltid v<strong>ar</strong>it detsamma – att erbjuda en aktuell genomgång av de viktigastetrenderna beträffande olika typer av brott. Föreliggande rapportär inget undantag. Som vanligt h<strong>ar</strong> utred<strong>ar</strong>e från myndighetens olikaenheter samlats för att genomföra beskrivning<strong>ar</strong> utifrån sina expertområden.Två undantag finns, och det är avsnitten om n<strong>ar</strong>kotika somskrivits av forskningssekreter<strong>ar</strong>e Ulf Guttormson från Centralförbundetför alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysning och kapitlet om lagföringsutvecklingensom skrivits av professor Hanns von Hofer vid Stockholmsuniversitet.Årets rapport innehåller en del nyheter. I genomgången av brottstyperutnyttjas förutom kriminalstatistik också Brå:s Nationella trygghetsundersökning(ntu) och andra kompletterande datakällor. Dennagång h<strong>ar</strong> Brå valt att ägna mer utrymme åt några kapitel, <strong>till</strong> exempeldödligt våld och sexualbrott. Genomgången av vissa brottstyper kompletterasockså med specialanalyser speciellt <strong>fram</strong>tagna för att presenterasi denna rapport. Efter genomgången av olika brottstyper finnsdessutom ett avsnitt som mer utförligt behandl<strong>ar</strong> fem särskilt angelägnafrågeområden. Det handl<strong>ar</strong> bland annat om ungdomsbrottslighet,kvinnors brottslighet och övergrepp i rättssak. Avsnitten är utvalda utifrånatt Brå ofta får frågor om just dessa områden.Kvalitetssäkring av samtliga bidrag h<strong>ar</strong> genomförts i flera steg. Denprojektplan Brå tog <strong>fram</strong> granskades av professor Hanns von Hofervid Stockholms universitet. Brå h<strong>ar</strong> haft en intern referensgrupp, beståendeav de tre enhetscheferna Felipe Estrada, Erik Grevholm ochStina Holmberg, som <strong>ar</strong>betat under ledning av rapportens redaktörLouise Ekström. Under <strong>ar</strong>betets slutskede h<strong>ar</strong> Rima Melle fungeratsom assistent. Den interna referensgruppen h<strong>ar</strong> granskat alla bidrag8 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
och också kommit med synpunkter <strong>till</strong> författ<strong>ar</strong>na. Efter den internagenomgången h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>t och ett av avsnitten skickats <strong>till</strong> två oberoendevetenskapliga experter som fått inkomma med komment<strong>ar</strong>er.Vi vill härmed tacka för alla värdefulla synpunkter vi fått från professorernaM<strong>ar</strong>tin Grann, Kriminalvården, Sven-Åke Lindgren, Göteborgsuniversitet, Jerzy S<strong>ar</strong>necki, Stockholms universitet, HenrikTham, Stockholms universitet, Malin Åkerström, Lunds universitetsamt fil.dr L<strong>ar</strong>s Dolmén, Polishögskolan Solna.Stockholm i november <strong>2008</strong>Jan AnderssonGeneraldirektörFelipe EstradaEnhetschefbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>9
Denttsutvec
svenskklingen
Den svenska brottsutvecklingenDEN SVENSKA BROTTSUTVECKLINGENLouise EkströmInledningDet övergripande syftet med denna publikation är att, utifrån <strong>till</strong>gängligadatakällor, redogöra för brottslighetens utveckling i <strong>Sverige</strong>. Redovisningensfokus ligger på utvecklingen under 2000-talet, men för attkunna förstå denna beskrivs brottsutvecklingen även i ett längre perspektiv.Även brottslighetens struktur och omfattning diskuteras, liksomk<strong>ar</strong>aktären på gärningspersoner och brottsoffer. Kriminalpolitisktuppmärksammade gruppers utsatthet för och delaktighet i brott gesett särskilt utrymme och publikationen beskriver även i viss utsträckningrättsväsendets hantering av brottsligheten i termer av uppkl<strong>ar</strong>ingoch lagföring av brott. Den officiella kriminalstatistiken, främst statistikenöver polisanmälda brott, är den huvudsakliga datakällan i publikationen.I syfte att ge en mer nyanserad beskrivning av brottslighetenkommer dock uppgifterna i kriminalstatistiken att kompletteras medandra källor över brottsligheten, främst uppgifter från nationella offerochsjälvdekl<strong>ar</strong>ationsstudier.Publikationen är disponerad i tre del<strong>ar</strong>. Den första delen ger ensamlad beskrivning av brottsligheten i <strong>Sverige</strong> och dess utveckling icentrala del<strong>ar</strong>. Här sammanfattas också några av huvudresultaten frånden fortsatta <strong>fram</strong>ställningen. Avsnittet inleds med en presentation avde kunskapskällor som huvudsakligen används i publikationen samten beskrivning av de felkällor och begränsning<strong>ar</strong> man h<strong>ar</strong> att beaktanär man använder dessa. Denna del vänder sig <strong>till</strong> läs<strong>ar</strong>e som är mindreinsatta i brottslighetens kunskapskällor. Publikationens andra delbeskriver ett antal brottskategorier närm<strong>ar</strong>e. Såväl vålds- och sexualbrott,olika typer av <strong>till</strong>greppsbrott och drogbrott, som ekonomiskabrott och miljöbrott beskrivs <strong>till</strong> k<strong>ar</strong>aktär och utveckling. I publikationenstredje del belyses brottsligheten utifrån några utvalda infallsvinkl<strong>ar</strong>.Här ingår exempelvis kapitel om ungdomsbrottsligheten och omkvinnors brottslighet, men även ett kapitel om den svenska brottsligheteni ett internationellt perspektiv.Publikationen är omfattande och h<strong>ar</strong> k<strong>ar</strong>aktären av ett uppslagsverk.Kapitlena i den andra och tredje delen h<strong>ar</strong> därför utformats så attde kan läsas fristående från v<strong>ar</strong>andra.12 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottslighetens kunskapskällorI tolkning<strong>ar</strong>na av brottsligheten i <strong>Sverige</strong> är vi hänvisade <strong>till</strong> de olikakunskapskällor om brott som finns <strong>till</strong>gängliga. Ett faktum är dock atten del av de brott som begås aldrig blir upptäckta eller endast kommer<strong>till</strong> de närmast berörda personernas kännedom. Det finns såledesingen källa som innehåller information om samtliga brott som begåsi samhället. Tolkning<strong>ar</strong> av brottsligheten utgår med andra ord alltidfrån källor som endast innehåller en större eller mindre del av den faktiskabrottsligheten. Utifrån dessa källor får sedan olika bedömning<strong>ar</strong>göras. Dessa bedömning<strong>ar</strong> blir inte enkl<strong>ar</strong>e av att både allmänhetenssyn på vad som är brottsligt och lagstiftningens definitioner av brottsligagärning<strong>ar</strong> kan förändras under årens lopp.Mot bakgrund av vad som sagts ovan är det således inte möjligtatt ge exakta sv<strong>ar</strong> på hur brottsligheten ser ut eller h<strong>ar</strong> utvecklats. Enfördel är dock att <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> relativt god <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> källor med uppgifterom brott. Genom att kombinera informationen från flera olikakällor kan man i många fall dra rimliga slutsatser om brottslighetenoch dess utveckling.Det är emellertid inte självkl<strong>ar</strong>t att olika datakällor vis<strong>ar</strong> på samm<strong>ar</strong>esultat och det är därför viktigt att man känner <strong>till</strong> definitioner ochfelkällor hos respektive källa för att kunna göra en god bedömning avden brottslighet som studeras. Nedan beskrivs de datakällor som huvudsakligenanvänds i publikationen. Genomgången gör inga anspråkpå att v<strong>ar</strong>a uttömmande, men är <strong>till</strong>räckligt ingående för att läs<strong>ar</strong>en skafå en grundläggande information om källornas för- och nackdel<strong>ar</strong>.Den svenska brottsutvecklingenStatistiken över anmälda brottEn central källa inom forskningen om brottsligheten är uppgifter omanmälda brott. 1 I <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> brottsstatistik förts sedan år 1950, ochsättet att registrera brott h<strong>ar</strong> i princip v<strong>ar</strong>it oförändrat sedan mittenav 1970-talet. Brottsstatistiken ger därför goda möjligheter att studeraförändring<strong>ar</strong> i den anmälda brottsligheten över tid. Samtidigt ärstatistiken behäftad med vissa felkällor som innebär att den inte alltidär den lämpligaste indikatorn när man vill beskriva den faktiskabrottsligheten. Vid många brottstyper behöver man därför kompletterabrottsstatistiken med uppgifter från bland annat offer- och självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>eller andra registerdata. Brottsstatistikensolika felkällor diskuteras nedan, men först ges en kort beskrivning avstatistikens uppbyggnad och innehåll.1Benämns ibland polisanmälda brott, men avser både brott som anmäls <strong>till</strong> polisoch brott som anmäls <strong>till</strong> tull och åklag<strong>ar</strong>e.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>13
Den svenska brottsutvecklingenBROTTSSTATISTIKENS INNEHÅLL OCH UPPBYGGNADI statistiken över anmälda brott redovisas samtliga händelser som anmältsoch registrerats som brott hos polis, tull och åklag<strong>ar</strong>e underett kalenderår. 2 Det innebär att även anmälda händelser som underbrottsutredningens gång inte vis<strong>ar</strong> sig v<strong>ar</strong>a brottsliga gärning<strong>ar</strong> finnsmed i brottsstatistiken. Samtidigt bör det påpekas att det endast är i en(1) procent av de anmälda händelserna som det årligen konstateras attgärningen inte är brottslig. 3 Denna omständighet h<strong>ar</strong> således mycketliten påverkan på brottslighetens nivå totalt sett. Däremot kan den givetvisfå stor betydelse för analysen av antalsmässigt mindre brottstyper.Det gäller i synnerhet anmälning<strong>ar</strong> om dödligt våld, där specialstudierh<strong>ar</strong> visat att närm<strong>ar</strong>e hälften av anmälning<strong>ar</strong>na avser ickebrottsliga händelser som exempelvis olyckor, självmord och naturligdöd (se vid<strong>ar</strong>e kapitlet Dödligt våld).Med brott avses juridiskt sett alla handling<strong>ar</strong> som enligt lag är belagdamed straff. Begreppet anmälda brott omfatt<strong>ar</strong> dock endast brott förvilka dagsböter eller fängelse ingår i straffskalan. 4 Det betyder att lindrig<strong>ar</strong>ebrott som endast kan ge penningböter, främst mindre allv<strong>ar</strong>ligatrafikbrott och -förseelser, inte ingår i statistiken. När brotten presenterasgörs det inte någon skillnad på brottsform eller gärningsmannaskap,utan fullbordade brott redovisas i statistiken <strong>till</strong>sammans medförsök, förberedelse och stämpling <strong>till</strong> brott. Undantag gäller dock förbrottstyperna mord, dråp, våldtäkter, <strong>till</strong>grepp av bil och bostadsinbrott,för vilka de fullbordade brotten redovisas sep<strong>ar</strong>erat från de övrigabrottsformerna.I statistiken räknas brotten utifrån det antal preciserade <strong>till</strong>fällensom ett visst lagrum h<strong>ar</strong> överträtts. Antalsräkningen av brott grundasutöver brotts<strong>till</strong>fällen även på andra faktorer, exempelvis antal utsattapersoner och antal gärningspersoner. Vanligtvis (98 procent) avser anmälning<strong>ar</strong>naendast ett enda brott, men det förekommer att anmälning<strong>ar</strong>med flera brott registreras. Det kan handla om brott som h<strong>ar</strong>pågått under en lång tid (t.ex. misshandel mot kvinna eller n<strong>ar</strong>kotikabrott)eller rikt<strong>ar</strong> sig mot många brottsoffer (t.ex. bedrägeri). Sådanaanmälning<strong>ar</strong> av brott av seriebrottsk<strong>ar</strong>aktär kan, i synnerhet om de avsermindre brottstyper, få stort utslag i statistiken för enstaka år.2Redovisning per kalenderår utgår från tidpunkten för brottsanmälan. De anmäldabrotten kan dock ha ägt rum före det aktuella kalenderåret.3För ytterlig<strong>ar</strong>e omkring 2 procent av de händelser som årligen anmäls <strong>till</strong> polisenkan det inte styrkas att brott h<strong>ar</strong> begåtts.4Här avses brott mot brottsbalken (1962:700), brott mot lagen (1951:649)om straff för vissa trafikbrott (trafikbrottslagen), brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen(1968:64) samt brott mot övriga specialstraffrättsliga författning<strong>ar</strong> med lägstdagsböter i straffskalan.14 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
För vissa brottstyper, bland annat n<strong>ar</strong>kotika- och ekobrott, är antalsräkningensärskilt komplicerad och h<strong>ar</strong> dessutom förändrats över tid.Detta medför särskilda svårigheter när man vill studera utvecklingenöver tid för nämnda brottstyper. Ett sätt att hantera problemet är att istället studera utvecklingen av antalet fall. Antalet fall beskriver nämligenantal anmälning<strong>ar</strong> som omfatt<strong>ar</strong> en viss brottstyp, utan hänsyn<strong>till</strong> hur många brott som registrerats på anmälan. En annan metodför att belysa utvecklingen är att koncentrera sig på uppgifter sen<strong>ar</strong>e irättskedjan, exempelvis misstank<strong>ar</strong> eller lagföring<strong>ar</strong>, som inte lider avsamma problem.DOLD BROTTSLIGHET OCH MÖRKERTALAtt utifrån statistik om en företeelse tolka den verklighet som statistikenavser att belysa är många gånger en svår uppgift, och den officiellakriminalstatistiken är inte på något sätt ett undantag. Det störstaproblemet när man utifrån brottsstatistiken ska dra slutsatser om denverkliga brottsligheten är att långt ifrån alla brott kommer med i statistiken.Dagligen begås en stor mängd brott som aldrig kommer <strong>till</strong>rättsväsendets kännedom, och för många brottstyper är den faktiskabrottsligheten, som vi avser att beskriva, därför betydligt mer omfattandeän vad som <strong>fram</strong>går av den officiella statistiken.Man bruk<strong>ar</strong> i detta sammanhang tala om att det finns en dold brottslighetvid sidan av den anmälda (registrerade) brottsligheten. Den doldabrottslighetens storlek är okänd och v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan olika brottstyper,men antas för vissa brott v<strong>ar</strong>a så pass omfattande att uttrycket»toppen på ett isberg« förtjän<strong>ar</strong> att användas. Relationen (kvoten)mellan det faktiska antalet brott och antalet anmälda brott kallas förmörkertalet. I figur 1 nedan illustreras ett hypotetiskt exempel på hurförhållandet mellan den faktiska och den anmälda/registrerade brottslighetenkan se ut.Den svenska brottsutvecklingenSAMTLIGA BROTTANMÄLDABROTTAnmälda händelsersom ej är brottFigur 1. Relationen mellan den faktiska brottsligheten och den registrerade (anmälda)brottsligheten samt händelser som anmäls <strong>till</strong> polisen som brott, men sominte är belagda med straff.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong> 15
Den svenska brottsutvecklingenMörkertalet h<strong>ar</strong> en central betydelse för hur väl anmälningsstatistikenbelyser brottsligheten och måste alltid tas i beaktande när manbedömer brottsligheten utifrån denna källa. Mörkertalets storlek är givetvisavgörande för hur väl statistiken spegl<strong>ar</strong> brottslighetens faktiskanivå, men eftersom mörkertalet v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan olika typer av brottförsvåras även möjligheten att göra riktiga beskrivning<strong>ar</strong> av den faktiskabrottsstrukturen. Däremot h<strong>ar</strong> mörkertalet, under förutsättning attdet är någorlunda konstant över tid, en mindre betydelse när brottslighetensutveckling studeras. I sådana fall spegl<strong>ar</strong> den anmälda brottslighetensutveckling den faktiska utvecklingen relativt väl, oavsett hurstort eller litet mörkertalet är. Det finns emellertid ofta anledning attanta att även mörkertalet förändras över tid, vilket innebär att det fördet mesta även är komplicerat att använda anmälningsstatistiken <strong>till</strong>att bedöma brottsutvecklingen. Mörkertalet kan påverkas av allt frånförändrade attityder <strong>till</strong> brott i samhället, ändrade försäkringsregler ellerprioritering<strong>ar</strong> hos rättväsendet och andra myndigheter. Exempelviskan en sträng<strong>ar</strong>e syn på b<strong>ar</strong>nmisshandel i samhället leda <strong>till</strong> att flerhändelser där b<strong>ar</strong>n f<strong>ar</strong> illa uppmärksammas och anmäls <strong>till</strong> polisen,utan att det faktiska antalet b<strong>ar</strong>nmisshandelsbrott h<strong>ar</strong> ökat.ANMÄLNINGSBENÄGENHETEN VARIERAR MELLAN OLIKA BROTTAvgörande för hur stor del av brottsligheten som anmäls och därmedkommer med i statistiken över anmälda brott är dels möjligheten attupptäcka brottet, dels viljan att anmäla brottet <strong>till</strong> polisen, den så kalladeanmälningsbenägenheten. I vilken utsträckning brott upptäcksoch polisanmäls v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> dock kraftigt mellan olika typer av brott. Itolkningen av statistiken bruk<strong>ar</strong> man för enkelhetens skull dela uppbrotten i tre kategorier: offerbrott med interaktion respektive offerbrottutan interaktion samt spanings- och ingripandebrott (initiativbrott).Offerbrotten indelas i två kategorier beroende på <strong>till</strong>vägagångssättet.Till offerbrott med interaktion hör olika brott som riktas direkt motbrottsoffret och där han eller hon vanligtvis konfronteras med gärningspersonen.Det kan handla om <strong>till</strong> exempel misshandel, olaga hotoch sexualbrott. Men även rån, som juridiskt sett klassificeras som ett<strong>till</strong>greppsbrott, indelas under denna kategori. Vid denna typ av händelserh<strong>ar</strong> brottets allv<strong>ar</strong>lighetsgrad stor betydelse för om en anmälangörs eller inte. Grövre hot och våld, våld som ger fysiska skador ellerbrott där vapen förekommer anmäls i högre utsträckning är mindreallv<strong>ar</strong>liga och bagatell<strong>ar</strong>tade händelser (Brå <strong>2008</strong>c). Vid offerbrott medinteraktion spel<strong>ar</strong> även den sociala relationen mellan offer och gärningspersonen stor roll för anmälningsbenägenheten. Allmänt gälleratt våld och hot mellan obekanta anmäls oft<strong>ar</strong>e än brott där de inblandadekänner v<strong>ar</strong>andra eller är familjemedlemm<strong>ar</strong> (ibid.). Detta inne-16 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
är <strong>till</strong> exempel att våldsbrott inom familjen blir underrepresenteradei brottsstatistiken, medan så kallat gatuvåld kan antas v<strong>ar</strong>a bättre representerat.För denna typ av brott h<strong>ar</strong> också individens uppfattning av envålds- eller hotsituation som brottslig betydelse för om händelsen anmälseller inte. Det är möjligt att våld som sker som en del av ett yrkesutövandeeller i skolan inte uppfattas som brott i samma utsträckningsom våld som utövas i andra sammanhang (Brå <strong>2008</strong>c, se även kapitletom Misshandel). Det ovanstående innebär sammantaget att brottsstatistikensannolikt beskriver utvecklingen av det grövre våldet, i synnerhetdet som sker mellan obekanta personer, tämligen väl, medanstatistiken är en mer osäker indikator på utvecklingen av familjevåldeller lindrig<strong>ar</strong>e våld och hot.Till kategorin offerbrott utan interaktion hör förmögenhetsbrott avolika slag, exempelvis stöld, inbrott och skadegörelse, men även i vissmån bedrägeri. Benämningen kommer av att det vid denna typ avbrottslighet är ovanligt att offer och gärningsperson konfronteras. Närdet gäller förmögenhetsbrott styrs anmälningsbenägenheten i höggrad av storleken på den ekonomiska skadan. Generellt gäller att förlustav stöldobjekt som beting<strong>ar</strong> ett större värde anmäls i högre gradän stölder och skadegörelse där den ekonomiska förlusten är mindre.Här spel<strong>ar</strong> förekomsten av försäkringsskydd och försäkringsbolagensregler en stor roll. Vid egendomsbrott, exempelvis bil<strong>till</strong>grepp och allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>estöldbrott, där försäkringsbolagen oftast kräver en polisanmälan,kan den polisanmälda brottsligheten antas spegla den faktiskabrottsligheten relativt bra, 5 medan statistiken sannolikt är en sämreindikator vid andra typer av brott, exempelvis bedrägeri och skadegörelse.Brott som oftast anmäls och registreras som ett resultat av polisensoch andra aktörers <strong>ar</strong>betsinsatser, bruk<strong>ar</strong> benämnas spanings- och ingripandebrott(alt. initiativbrott). Mörkertalet antas generellt sett v<strong>ar</strong>amycket högt för denna kategori av brott, som bland annat omfatt<strong>ar</strong>n<strong>ar</strong>kotikabrott och trafikbrott. Till kategorin räknas också en stor delav de ekonomiska brotten, vilka vanligtvis upptäcks vid kontroller somutförs av skattemyndigheten eller Ekobrottsmyndigheten, liksom miljöbrottensom upptäcks genom kontroller av kommunen, länsstyrelsenoch andra <strong>till</strong>synsmyndigheter. Butiksstölder, där risken för att ettbrott ska upptäckas och anmälas hänger samman med detaljhandelnsinsatser för att upptäcka snatterier och andra stölder i butikerna, utgörytterlig<strong>ar</strong>e ett exempel i denna kategori. Det h<strong>ar</strong> även hävdats att skadegörelsemot lokaltrafik och kommun liksom bedrägerier som anmälsav försäkringskassa, bör betraktas som en typ av initiativbrott. DettaDen svenska brottsutvecklingen5Även om det ska <strong>till</strong>äggas att en del bilstölder och stöldbrott som anmäls <strong>till</strong>polisen troligen utgör försäkringsbedrägerier.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>17
Den svenska brottsutvecklingeneftersom även mängden sådana brott som kommer <strong>till</strong> rättsväsendetskännedom i hög grad styrs av myndigheters eller andra aktörers prioritering<strong>ar</strong>och insatser. Sammanfattningsvis utgör anmälningsstatistikenett mycket dåligt mått på den faktiska brottslighetens storlek förkategorin spanings- och ingripandebrott. Eftersom myndigheters ochandra aktörers <strong>ar</strong>betsintensitet och resurser kan v<strong>ar</strong>iera mellan olikaområden och förändras över tid funger<strong>ar</strong> statistiken troligtvis mindrebra som en indikator på brottsutvecklingen i denna kategori, liksomför jämförelser av brottsnivåer mellan regioner.Uppgifter om brottsoffer och gärningspersoneri kriminalstatistikenKriminalstatistiken ger endast i mycket begränsad utsträckning informationom offer för brott. Vissa demografiska uppgifter som offretskön och ålder kan <strong>till</strong>handahållas för ett litet urval brott mot person,och därutöver ges i några enstaka brottstyper även information om k<strong>ar</strong>aktärenpå relationen mellan offer och gärningsperson. För att få enmer fullständig bild av de personer som utsätts för brott måste mandärför använda alternativa källor (se avsnittet om Offerundersökning<strong>ar</strong>nedan).När det gäller gärningspersonerna bakom de anmälda brottenfinns det emellertid mer heltäckande uppgifter att <strong>till</strong>gå genom statistikenöver misstänkta personer. I misstankestatistiken redovisas samtligastraffmyndiga personer som efter avslutad utredning av polis,tull eller åklag<strong>ar</strong>e bedömts v<strong>ar</strong>a skäligen misstänkta för brott. 6 I statistikenredovisas det antal personer som någon gång under kalenderåretregistrerats som misstänkta för en viss brottstyp, så kallad nettoredovisning.Denna källa är därför att föredra när man vill studeraålders- och könsfördelningen bland gärningspersonerna inom en vissbrottskategori. 7 Om man däremot är intresserad av att studera hurstor andel av en viss brottstyp som de misstänkta av ett visst kön ellerinom en särskild åldersgrupp står för, bör man i stället användastatistiken över brottsdeltagande. Ett brottsdeltagande definieras somen misstänkt persons delaktighet i ett visst brott. Här redovisas såledesen och samma person flera gånger i statistiken om han eller honmisstänks för flera brott under ett år. På motsv<strong>ar</strong>ande sätt redovisasv<strong>ar</strong>je enskild persons deltagande i statistiken om flera personer h<strong>ar</strong>6Med straffmyndiga personer avses personer som är 15 år eller äldre vid tidpunktenför brottets genomförande.7En person kan v<strong>ar</strong>a misstänkt för flera brott under ett kalenderår. I statistiken redovisasdock en person b<strong>ar</strong>a en gång per brottstyp som han eller hon misstänksför under året. En bruttoredovisning över det totala antalet gånger som en personh<strong>ar</strong> misstänkts för en viss brottstyp under ett år ges i stället i statistiken överbrottsdeltagande.18 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
egått ett brott <strong>till</strong>sammans. 8 Liksom för misstänkta personer, redovisasbrottsdeltaganden endast för brott som kl<strong>ar</strong>ats upp.Misstankestatistiken är i dag en av de mest anlitade källorna förkunskap om gärningspersonernas ålder och kön. När man använderuppgifter om registrerade misstank<strong>ar</strong> för att beskriva k<strong>ar</strong>aktären pågärningspersonerna vid brott är det emellertid viktigt att hålla i minnetatt de som står som skäligen misstänkta för brott utgör ett mycketlitet urval av samtliga personer som faktiskt begår brott. Utöver detfaktum att endast en liten del av samtliga brott kommer <strong>till</strong> rättsväsendetskännedom, är det endast i omkring 15–20 procent av samtligaanmälda brott som polis och åklag<strong>ar</strong>e lyckas binda en gärningsperson<strong>till</strong> brottet. Hur väl statistiken beskriver samtliga gärningspersoner v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong>dock för olika brottstyper. Mörkertalsproblematiken behöver<strong>till</strong> exempel inte ha någon större betydelse så länge risken att gripasför brott är relativt slumpmässig. Om upptäcktsrisken – vilket oftast ärfallet – inte kan betraktas som en slumpmässig företeelse är den bildav gärningpersonerna som statistiken ger med stor sannolikhet interepresentativ för samtliga gärningspersoner som begår ett visst brott.Generellt sett antas risken att gripas och registreras som misstänkt v<strong>ar</strong>astörre för gärningspersoner som begår brott vid upprepade <strong>till</strong>fällen,och vanemässiga brottsling<strong>ar</strong> tender<strong>ar</strong> därför att v<strong>ar</strong>a överrepresenteradei statistiken. Därutöver kan andra faktorer ha betydelse för hurstor upptäcktsrisken är bland olika grupper av gärningspersoner (Brå<strong>2008</strong>, sou 2006:30). När man studer<strong>ar</strong> ålders- och könsfördelningenhos personer misstänkta för en viss brottstyp bör man således funderapå under vilka omständigheter brottet vanligtvis uppdagas och hur ettgripande sker samt om detta i sin tur kan innebära att vissa grupper avgärningspersoner är överrepresenterade i statistiken.Den svenska brottsutvecklingenUppgifter om rättsväsendets hantering av brottUppgifterna i den officiella kriminalstatistiken kan med fördel användasför att beskriva rättsväsendets olika åtgärder med anledning av debrott som registreras av polisen. Grunduppgifterna i kriminalstatistikenhämtas från rättsväsendets olika ärendehanteringssystem och statistikenutgör i detta avseende en totalundersökning av de ärendensom rättsväsendet hanter<strong>ar</strong>. Att använda statistiken i detta syfte är såledesbetydligt mer okomplicerat än att beskriva den faktiska brottsligheten.8Brottsdeltagande definieras i statistiken som antalet gånger en person misstänksha deltagit i ett brott. Om <strong>till</strong> exempel två personer misstänks v<strong>ar</strong>a delaktiga i sammanlagtfem brott räknas det som tio brottsdeltaganden i statistiken (2 personerx 5 brott =10 brottsdeltaganden).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>19
Den svenska brottsutvecklingenORD-NINGS-BOT UT-FÄRDASBROTTKOMMERTILLPOLISENSKÄNNE-DOMFÖR-UNDER-SÖKNINGINLEDSINFO. TILLSOCIAL-NÄMN-DENMISS-TÄNKTMINDER-ÅRIGPERSONMISS-TÄNKSFÖRBROTTÅTALS-UNDER-LÅTELSEMED-DELASSTRAFF-FÖRE-LÄGGAN-DE UT-FÄRDASÅTALS-PRÖV-NINGVILL-KORLIGDOMFÄNGEL-SEÅTALVÄCKSSKYDDS-TILLSYNÖVRIGA PÅFÖLJDERBÖTERDOM-STOLSAV-GÖRANDEAVSKRIVNINGFRIKÄNNANDEFigur 2. Förenklad bild av flödet i rättsväsendet.Kriminalstatistiken är uppbyggd i olika delområden som v<strong>ar</strong>t ochett motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> olika händelser i rättskedjan. Av statistiken <strong>fram</strong>gårbland annat när polisen registrer<strong>ar</strong> en anmälan, när polis eller åklag<strong>ar</strong>et<strong>ar</strong> ett beslut på brottsanmälan, när åklag<strong>ar</strong>en registrer<strong>ar</strong> en skäligenmisstänkt person, när åklag<strong>ar</strong>en gör åtalsprövning samt när en personfälls för brott i tingsrätten (se figur 2). De olika delområdena redovis<strong>ar</strong>dock endast årliga tvärsnitt av händelserna i brottmålsprocessen.Det är inte möjligt att följa ett enskilt brott genom hela rättskedjanfrån polisanmälan <strong>till</strong> domslut, vilket medför svårigheter när manvill belysa flödet genom rättskedjan, 9 <strong>till</strong> exempel i syfte att utläsa detslutliga utfallet av de brott som anmäls <strong>till</strong> polisen. Ett annat problemmed att beskriva flödet är att vissa beslut/domslut, på grund av långahandläggningstider, kan komma att ske ett sen<strong>ar</strong>e år än anmälningsåret.Detta förhållande h<strong>ar</strong> förvisso mindre betydelse när man villbelysa flödet från anmälan <strong>till</strong> lagföring för större brottskategorier.Det kan dock ha betydelse för vissa brottstyper, <strong>till</strong> exempel sexualbrott,där brottsutredningen kan ta lång tid. Möjligheten att studeraflödet genom rättsväsendet försvåras även genom att de olika statistikområden<strong>ar</strong>edovis<strong>ar</strong> olika enheter (t.ex. brott och personer) samt utgårfrån brotts kataloger med olika avgränsning<strong>ar</strong> och detaljeringsgrad. En9Det beror i huvudsak på att uppgifterna hämtas från olika ärendehanteringssystemhos rättsväsendets myndigheter, som inte är kompatibla med v<strong>ar</strong>andra.20 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
annan svårighet med att följa brotten genom rättskedjan är att vissabrott kan omrubriceras under rättsprocessen. 10 Uppgifterna i kriminalstatistikenkan därför endast översiktligt användas som ett effektochresultatmått på rättsväsendets <strong>ar</strong>bete.UPPKLARADE BROTTStatistiken över uppkl<strong>ar</strong>ade brott redovis<strong>ar</strong> hur stor del av de anmäldabrotten som rättsväsendet kl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> upp. Ett uppkl<strong>ar</strong>at brott behöverdock nödvändigtvis inte innebära att en person h<strong>ar</strong> bundits <strong>till</strong> brottet,utan termen anger endast att brottet h<strong>ar</strong> fått ett så kallat polisiärtkl<strong>ar</strong>läggande. Uppdelningen av brott i ouppkl<strong>ar</strong>ade respektive uppkl<strong>ar</strong>adegörs utifrån de beslut som polis och åklag<strong>ar</strong>e fatt<strong>ar</strong> under brottsutredningensgång.Beslutsgrunder som innebär att ett brott betecknas som uppkl<strong>ar</strong>at,inkluder<strong>ar</strong> exempelvis att den anmälda gärningen inte bedöms utgöraett brott i juridisk mening eller att det inte går att styrka att gärningeninneb<strong>ar</strong> att ett faktiskt brott h<strong>ar</strong> begåtts. Till de uppkl<strong>ar</strong>ade brotten hörsåledes en mängd olika beslut som i praktiken innebär avskrivning avett ärende. Brott som definieras som uppkl<strong>ar</strong>ade trots att utredningenh<strong>ar</strong> lagts ned bruk<strong>ar</strong> kallas för tekniskt uppkl<strong>ar</strong>ade brott. Till denna kategoriuppkl<strong>ar</strong>ingsbeslut hör även så kallade negativa åtalsbeslut, sominnebär att brottet inte kan leda vid<strong>ar</strong>e <strong>till</strong> lagföring, trots att det finnsen misstänkt person identifierad. Exempel på negativa åtalsbeslut äratt brottsmisstanken läggs ner därför att den misstänkte är avliden ellerför att brottet är preskriberat. Ett annat exempel på teknisk uppkl<strong>ar</strong>ingär när gärningspersonen är minderårig (under 15 år) och därmedinte straffmyndig. Personer som inte fyllt femton år är inte straffmyndigaoch kan därför inte dömas för brott de begått. Av denna anledningutreds inte brotten på sedvanligt sätt av polisen genom förundersökning<strong>ar</strong>,och de minderåriga personerna registreras inte heller somskäligen misstänkta personer i polisens ärendehanteringssystem RAR.Av nämnda skäl räknas de brott som lagts ned med beslutet »misstänktyngre än 15 år« som tekniskt uppkl<strong>ar</strong>ade brott i stället för det räknasDen svenska brottsutvecklingen10En händelse, som vid anmälnings<strong>till</strong>fället klassificerats som försök <strong>till</strong> mord, kan<strong>till</strong> exempel efter avslutad utredning rubriceras som grov misshandel på stämningsansökan.I detta fall kommer brottet först att redovisas under mord i anmälningsstatistikenoch sedan som misshandel i statistiken över uppkl<strong>ar</strong>ade brott.Om åtalet leder <strong>till</strong> fällande dom kommer brottet därefter, i det fall det utgör huvudbrotti domslutet, att redovisas som grov misshandel i lagföringsstatistiken.Om domen leder <strong>till</strong> en verkställighet inom kriminalvården kommer det att redovisassom brott. Såväl brottsrubricering som utdömd påföljd i lagföringsstatistikenkan vid<strong>ar</strong>e <strong>till</strong> följd av överklagande i högre instans komma att ändras. Då lagföringsstatistikenenb<strong>ar</strong>t bygger på fällande dom<strong>ar</strong> i tingsrätten och inte t<strong>ar</strong> hänsyn<strong>till</strong> ändring<strong>ar</strong> i högre rättsinstans kan brottsuppgifterna även skilja sig åt mellanlagföringsstatistiken och kriminalvårdsstatistiken.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>21
Den svenska brottsutvecklingenÅtalsundelåtelse5 %Strafföreläggande8 %Övriganegativaåtalsbeslut15 %Brott kanej styrkas6 %Gärningen ej brott2 %Misstänktunder 15 år4 %Övriga uppkl<strong>ar</strong>adebrott där misstänktperson inte finns24 %Åtalsbeslut36 %Figur 3. Andelen uppkl<strong>ar</strong>ade brott (N= 435 933), fördelade efter beslutsgrund, år<strong>2007</strong>. Procent. Tekniskt uppkl<strong>ar</strong>ade beslut respektive personuppkl<strong>ar</strong>ade beslut redovisasmed olika färger. Källa. Brå.som personuppkl<strong>ar</strong>ade brott. Termen personuppkl<strong>ar</strong>ade brott används isin tur för de brott som kl<strong>ar</strong>ats upp genom att åklag<strong>ar</strong>e kunnat bindaen misstänkt person <strong>till</strong> brottet genom ett så kallat lagföringsbeslut,det vill säga beslut om att väcka åtal, utfärda strafföreläggande ellermeddela åtalsunderlåtelse.Som <strong>fram</strong>går av figur 3 fanns det i en majoritet (64 procent) av deuppkl<strong>ar</strong>ade brotten år <strong>2007</strong> en misstänkt person knuten <strong>till</strong> brottet. Depersonanknutna brotten omfattade främst olika så kallade lagföringsbeslut(49 procent), och endast en mindre del (15 procent) av brottendär en misstänkt person fanns identifierad hade lagts ned. Det enskiltvanligaste tekniska uppkl<strong>ar</strong>ingsbeslutet v<strong>ar</strong> i sin tur att brott ej kanstyrkas (6 procent). Det ska i sammanhanget nämnas att många brottförblir ouppkl<strong>ar</strong>ade. År <strong>2007</strong> klassificerades omkring 70 procent avbrotten som ouppkl<strong>ar</strong>ade (beräknat på tvärsnittsstatistik). Det vanligasteskälet <strong>till</strong> att ett brott inte kl<strong>ar</strong>ats upp är att polis eller åklag<strong>ar</strong>eh<strong>ar</strong> beslutat att spaningsuppslag saknas. Andra vanliga skäl är att ingetspaningsresultat h<strong>ar</strong> erhållits, att det trots utredning inte kan styrkasatt den misstänkte h<strong>ar</strong> begått brottet eller att utredningen vis<strong>ar</strong> att denmisstänkte är oskyldig.I statistiken redovisas även andelen uppkl<strong>ar</strong>ade brott – den så kalladeuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten. Andelen uppkl<strong>ar</strong>ade brott skiljer sig mycketåt mellan olika brottstyper. Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten kan v<strong>ar</strong>iera med all-22 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
tifrån 2 procent vid cykelstöld <strong>till</strong> 87 procent vid mord, dråp och misshandelmed dödlig utgång. Allmänt gäller dock att spanings- och ingripandebrott,där det ofta finns en misstänkt person identifierad vidtidpunkten för upprättelse av en brottsanmälan, h<strong>ar</strong> en hög eller myckethög uppkl<strong>ar</strong>ingsprocent (mellan 48 och 83 procent). Våldsbrott ochandra brott mot person som är högprioriterade inom rättsväsendetoch där brottsoffret ofta kan lämna ett signalement på gärningspersonenh<strong>ar</strong> en medelhög uppkl<strong>ar</strong>ingsprocent (i genomsnitt 48 procent),medan <strong>till</strong>greppsbrotten där gärningspersonen ofta är oidentifieradh<strong>ar</strong> en låg uppkl<strong>ar</strong>ingsprocent (i genomsnitt 14 procent).Vid användning av uppkl<strong>ar</strong>ingsstatistiken bör man tänka på att måttenav praktiska skäl beräknas på tvärsnittsdata. Det vill säga andelenuppkl<strong>ar</strong>ade brott beräknas <strong>fram</strong> som kvoten mellan antalet brott somkl<strong>ar</strong>as upp ett visst år och antalet brott som anmälts samma år. Detbehöver inte röra sig om samma brott. På grund av handläggningstiderh<strong>ar</strong> en del av de brott som kl<strong>ar</strong>as upp under ett aktuellt år anmältsett tidig<strong>ar</strong>e år, samtidigt som en del av de brott som anmäls under detaktuella året kl<strong>ar</strong>as upp först under nästföljande år. Detta medför attman ibland kan få en uppkl<strong>ar</strong>ingsprocent på över 100 procent. Närman studer<strong>ar</strong> den långsiktiga utvecklingen h<strong>ar</strong> detta förhållande dockinte någon avgörande betydelse, däremot bör kortsiktiga förändring<strong>ar</strong>tolkas med försiktighet. På samma vis h<strong>ar</strong> det mindre betydelse närman vill beskriva uppkl<strong>ar</strong>ingen för större brottskategorier, men detkan v<strong>ar</strong>a betydelsefullt vid tolkningen av vissa speciella mindre brottstyper,<strong>till</strong> exempel sexualbrott eller ekonomiska brott, för vilka brottsutredningenkan ta längre tid. Måttets uppbyggnad innebär vid<strong>ar</strong>e attuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten kan minska, trots att antalet uppkl<strong>ar</strong>ade brottligger konstant eller <strong>till</strong> och med ök<strong>ar</strong>. Beroende på vilken frågeställningman h<strong>ar</strong> kan det därför ibland v<strong>ar</strong>a angeläget att, vid sidan avuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten, även studera det faktiska antalet uppkl<strong>ar</strong>adebrott.Andelen uppkl<strong>ar</strong>ade brott används ofta som mått på polisens brottsutredandeverksamhet och i förlängningen som ett mått på polisenseffektivitet. Med tanke på att de brottsuppkl<strong>ar</strong>ande besluten är såmånga och h<strong>ar</strong> så skiftande innehåll är det dock i många fall olämpligtatt använda måttet i detta syfte. Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten misstolkasdär<strong>till</strong> ofta som ett mått på andelen anmälda brott där man h<strong>ar</strong> lyckatslagföra en gärningsperson. Begreppet brottsuppkl<strong>ar</strong>ing h<strong>ar</strong> av nämndaskäl v<strong>ar</strong>it föremål för diskussion under de sen<strong>ar</strong>e åren, bland annatdärför att det v<strong>ar</strong>it svårt att använda och tolka begreppet (Riksdagensrevisorer 2003). Det faktum att uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten ofta misstolkash<strong>ar</strong> inneburit att Brå sedan år 1995 i statistiken även redovis<strong>ar</strong> andelenbrott som lett <strong>till</strong> ett lagföringsbeslut – personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten.Den svenska brottsutvecklingenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong><strong>23</strong>
Den svenska brottsutvecklingenLAGFÖRDA PERSONERStatistiken över personer lagförda för brott belyser strukturen, omfattningenoch utvecklingen av den brottslighet som kan konstateras genomlagföringsbeslut. Den ger detaljerad information om påföljdernasinriktning och omfattning och används därför främst <strong>till</strong> att följaförändring<strong>ar</strong> i påföljdsutvecklingen. Därutöver redovis<strong>ar</strong> statistikenhur de lagförda personerna fördel<strong>ar</strong> sig på ålder, kön och efter olik<strong>ar</strong>egionala indelning<strong>ar</strong>. Eftersom uppgifter om lagförda personer är resultatetav en lång selektionsprocess inom rättsväsendet där en mängdolika faktorer spel<strong>ar</strong> in för vem som slutligen blir lagförd, är lagföringsstatistikenmindre lämplig att använda som ett mått på brottsutvecklingen.I lagföringsstatistiken redovisas samtliga personer som under ett kalenderårdömts för brott i tingsrätten samt de personer som meddelatsåtalsunderlåtelse eller godkänt ett strafföreläggande från åklag<strong>ar</strong>en.Personer som förelagts ordningsbot av polis ingår inte, utan redovisassep<strong>ar</strong>at. Uppgifterna om fällande dom<strong>ar</strong> i tingsrätten redovisas oavsettom domen vunnit laga kraft eller överklagats <strong>till</strong> högre instans. Detinnebär att även personer som, efter ett fällande domslut i tingsrätten,frikänts i högre instans ingår i statistiken över lagförda personer. Påmotsv<strong>ar</strong>ande sätt ingår inte de personer i statistiken som efter ett frikännandei tingsrätten h<strong>ar</strong> fällts för brott i högre instans.Trots att begreppet lagförda personer används i statistiken är detinte antalet unika personer, utan det antal lagföringsbeslut personernasammantaget står för under ett år som redovisas i statistiken (s.k. bruttoredovisning).Ett lagföringsbeslut kan vid<strong>ar</strong>e omfatta flera brott. Ilagföringsstatistiken indelas de lagförda personerna efter det så kalladehuvudbrottet i lagföringen. Som huvudbrott räknas det brott somh<strong>ar</strong> strängast straff i straffskalan. Om en och samma dom innehållerfler än en påföljd redovisas på liknande vis endast den så kallade huvudpåföljden,det vill säga den mest ingripande påföljden. När manstuder<strong>ar</strong> brotts- och påföljdsstrukturen i lagföring<strong>ar</strong>na bör man tänkapå att principerna med redovisning efter huvudbrott och huvudpåföljdinnebär att lindrig<strong>ar</strong>e brott och påföljder underskattas i statistiken<strong>till</strong> förmån för de grövre brotten och mer ingripande påföljderna.Vid jämförelser av huvudbrott mellan olika år bör man även v<strong>ar</strong>a uppmärksampå förändring<strong>ar</strong> i de olika brottens straffvärde eftersom det isin tur kan påverka redovisningen av huvudbrott.Allmänhetens självrapporterade erf<strong>ar</strong>enheter av brottOFFERUNDERSÖKNINGARNationella offerundersökning<strong>ar</strong>, där ett riksrepresentativt urval i befolkningen<strong>till</strong>frågas om utsatthet för brott, h<strong>ar</strong> <strong>till</strong> syfte att beskrivaomfattningen och utvecklingen av utsatthet för brott i befolkningen.24 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Ett annat viktigt ändamål är att beskriva hur utsattheten fördel<strong>ar</strong> sigmellan olika grupper i befolkningen och därigenom kunna identifier<strong>ar</strong>iskgrupper med avseende på utsatthet för brott. Undersökning<strong>ar</strong>av detta slag innehåller vanligtvis en mängd olika bakgrundsv<strong>ar</strong>iablerom respondenterna, exempelvis kön, ålder, utbildning, yrke ochregion samt sociala och ekonomiska förhållanden och ger i den meningenlångt mer uttömmande information om brottsoffer än kriminalstatistiken.Offerundersökning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> där<strong>till</strong> den fördelen att de inte h<strong>ar</strong> sammaproblem med mörkertal och förändring<strong>ar</strong> i anmälningsbenägenhetensom kriminalstatistiken. Således kan de utgöra ett viktigt komplement<strong>till</strong> kriminalstatistikens bild av brottslighetens omfattning ochstruktur. Av samma skäl är de även en viktig källa i bedömningen avbrottslighetens utveckling. Om undersökning<strong>ar</strong>na även omfatt<strong>ar</strong> frågorom anmälan av brott, kan de också v<strong>ar</strong>a en hjälp i uppskattning<strong>ar</strong>av anmälningsbenägenhet och dold brottslighet och därmed vid uttolkningenav den polisanmälda brottsligheten. En nackdel med denna<strong>till</strong>ämpning är att offerundersökning<strong>ar</strong> vanligtvis enb<strong>ar</strong>t innehållerinformation om vissa så kallade offerbrott, exempelvis vålds- och hotbrottoch egendomsbrott som stöld och skadegörelse. Undersökning<strong>ar</strong>av detta slag belyser således främst den brottslighet som drabb<strong>ar</strong>privatpersoner, medan de endast i mycket liten utsträckning fång<strong>ar</strong>upp sådana brott som sker mot juridiska personer (stat, myndigheter,företag, organisationer och liknande).Offerundersökning<strong>ar</strong> är i likhet med kriminalstatistiken naturligtvisbehäftade med vissa problem och felkällor. De innebär exempelvisalltid ett visst externt bortfall, som beror på att utvalda personer intekan eller vill medverka i undersökning<strong>ar</strong>na. Om bortfallet är särskiltstort i vissa grupper går det inte utan vid<strong>ar</strong>e att generalisera resultaten<strong>till</strong> befolkningen som helhet. 11 Ett annat problem är att vissa m<strong>ar</strong>ginaliseradegrupper i populationen inte alls nås av denna typ av undersökning<strong>ar</strong>(s.k. undertäckning). Det rör sig exempelvis om socialtutslagna personer, missbruk<strong>ar</strong>e, tungt kriminellt belastade personereller illegala invandr<strong>ar</strong>e (scb 1995) som inte finns med i de register somofta utgör urvalsram för undersökningen. Eftersom dessa grupper ocksåkan antas v<strong>ar</strong>a särskilt utsatta för brott är det kritiskt att de saknasnär det är utsatthet som står i fokus.Ett särskilt problem med offerundersökning<strong>ar</strong> är att respondenternainte alltid h<strong>ar</strong> möjlighet eller vilja att lämna korrekta sv<strong>ar</strong>, vilketinnebär risk för såväl under- som överrapportering av utsattheten förbrott. I synnerhet vid frågor om integritetskränkande brott, exempel-Den svenska brottsutvecklingen11För att kompensera för ett snedvridet bortfall kan man dock använda vikter vidanalysen av materialet (Brå <strong>2008</strong>a).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>25
Den svenska brottsutvecklingenvis vålds- och sexualbrott, är det rimligt att anta att många intervjupersonerväljer att inte berätta om sina erf<strong>ar</strong>enheter. De <strong>till</strong>frågade kanneka att sv<strong>ar</strong>a (internt bortfall), men det kan också förekomma att depå vissa frågor lämn<strong>ar</strong> sv<strong>ar</strong> som de uppfatt<strong>ar</strong> som socialt önskvärda.Händelser kan vid<strong>ar</strong>e förträngas eller glömmas bort, och särskilt mindreallv<strong>ar</strong>liga brott risker<strong>ar</strong> att blir underrapporterade eftersom de <strong>till</strong>frågadehelt enkelt inte minns dem vid intervju<strong>till</strong>fället (s.k. minnesfel).Mer allv<strong>ar</strong>liga brott kan å andra sidan placeras fel (läs <strong>fram</strong>) i tidenoch överrapporteras (s.k. teleskopeffekt). När det gäller frågor som rördet egna hushållet kan vissa händelser helt enkelt v<strong>ar</strong>a okända för den<strong>till</strong>frågade. Mätfel kan även uppstå därför att de <strong>till</strong>frågade definier<strong>ar</strong>den händelse som efterfrågas på olika sätt.När man använder offerundersökning<strong>ar</strong> som ett komplement <strong>till</strong>kriminalstatistiken är det viktigt att tänka på att de båda källorna belyserbrottsligheten utifrån olika perspektiv och således fång<strong>ar</strong> uppolika del<strong>ar</strong> av den faktiska brottsligheten. Vad som ur ett offerperspektivupplevs som en brottslig gärning överensstämmer exempelvisinte alltid med den juridiska bedömningen av ett brott som görsi samband med upptagandet av en brottsanmälan. Väsentliga skillnaderfinns också mellan vilka populationer som ingår i de olika källorna.Den population som nås av offerundersökning<strong>ar</strong> kan närmast beskrivassom normalbefolkningen, medan de brottsoffer som anmälerbrotten kan bestå av såväl fysiska som juridiska personer (företag ochmyndigheter). Det finns sannolikt även ett större inslag av mer socialtm<strong>ar</strong>ginaliserade grupper samt personer med egen brottslighet bakomuppgifterna i kriminalstatistiken. Ett generellt antagande är att anmälningsstatistikendärmed fång<strong>ar</strong> upp allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e och grövre brottslighetän offerundersökning<strong>ar</strong>, som i sin tur tender<strong>ar</strong> att fånga upp lindrig<strong>ar</strong>eoch ibland även ej kriminaliserade händelser.ULF OCH NTU – OLIKA SYFTEN OCH ANVÄNDNINGSOMRÅDENDen hit<strong>till</strong>s mest använda offerundersökningen i <strong>Sverige</strong> är StatistiskaCentralbyråns (scb) Undersökning av levnadsförhållanden (ulf). ulf h<strong>ar</strong>genomförts löpande sedan slutet av 1970-talet och omfatt<strong>ar</strong> frågor omutsatthet för våld, stöld och skadegörelse. Den ger således en unik möjlighetatt följa utsattheten för brott på ett övergripande plan över enlängre period. Undersökningen genomförs i form av årliga besöksintervjuermed ett slumpmässigt urval om cirka 7 500 personer av <strong>Sverige</strong>svuxna befolkning. 12 Sedan st<strong>ar</strong>ten h<strong>ar</strong> totalt drygt 200 000 per-12Åren 1975–1979 drogs urvalet från åldersgruppen 16–74 år och 1980–2001från åldersgruppen 16–84 år. Från och med 2002 finns ingen övre åldersgräns.26 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
soner intervjuats. 13 ulf innehåller frågor inom många områden däruppgifterna om utsatthet för brott endast utgör en mindre del. Trotsatt undersökningen omkring v<strong>ar</strong>t sjunde år h<strong>ar</strong> omfattat fördjupning<strong>ar</strong>inom området som rör brott och trygghet måste informationensom ges om utsatthet och oro för brott anses v<strong>ar</strong>a förhållandevis övergripande.14 Undersökningens största fördel är i stället, som nämndesovan, att den belyser utvecklingen av utsattheten för brott under vadsom i dessa sammanhang betraktas som en mycket lång tid.I syfte att få <strong>fram</strong> en mer fördjupad kunskap om utsattheten förbrott i <strong>Sverige</strong> genomför Brå på uppdrag av regeringen sedan år 2006en årlig offerundersökning – Nationella trygghetsundersökningen (ntu).Målsättningen med undersökningen är i första hand att ta <strong>fram</strong> statistiskauppgifter om utsatthet för brott inom befolkningen och omständigheterdäromkring, men ntu rymmer även frågor om upplevd trygghetsamt inställning och erf<strong>ar</strong>enheter av kontakter med rättsväsendet.Undersökningen bygger på intervjuer med ett slumpmässigt urval om20 000 personer i åldern 16–79 år i befolkningen. Andelen sv<strong>ar</strong>andeligger i p<strong>ar</strong>itet med andra liknande offerundersökning<strong>ar</strong> och uppgår ide två hit<strong>till</strong>s genomförda undersökning<strong>ar</strong>na <strong>till</strong> cirka 76 procent (fören mer detaljerad redovisning av undersökning<strong>ar</strong>na, se Brå <strong>2007</strong> ochBrå <strong>2008</strong>b).ntu ger information om andelen personer eller hushåll som v<strong>ar</strong>itutsatta för en viss brottstyp (prevalens) och hur många brott de h<strong>ar</strong> utsattsför (incidens). Totalt <strong>till</strong>frågas respondenterna om ett tiotal brottstyper.Urvalet motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> antingen brott som drabb<strong>ar</strong> många personer iv<strong>ar</strong>dagen (s.k. mängdbrott som bilstöld, inbrott osv.) eller särskilt allv<strong>ar</strong>ligbrottslighet (misshandel, sexualbrott och personrån). Sammantagetmotsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> de utvalda brottstyperna omkring 40 procent av de anmäldabrottsbalksbrotten, och undersökningen ger således möjlighetatt studera ett brett spektrum av den brottslighet som befolkningenutsätts för. ntu innehåller dessutom mer detaljerad information ombrottsligheten än ulf, och informationen är så långt det är möjligtanpassad efter kriminalstatistiken för att möjliggöra vissa jämförelsermellan de olika källorna. Trots att en avsikt med ntu är att skapa bättremöjligheter <strong>till</strong> jämförelser med kriminalstatistiken än vad ulf medgermåste det här påpekas att det inte går att göra direkta jämförelsermellan antalet anmälda brott och det skattade antalet brott i ntu.Förutom ovan nämnda felkällor finns det flera begränsning<strong>ar</strong> av merDen svenska brottsutvecklingen13Fördjupning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> gjorts vid fyra <strong>till</strong>fällen: 1978, 1984/85, 1992/93 och2001/02.14Från och med år <strong>2007</strong> genomförs undersökningen med telefonintervju som huvudsakligmetod, vilket kan påverka möjligheter <strong>till</strong> jämförelser bakåt i tiden. Uppgifterfrån år <strong>2007</strong> används dock inte i denna publikation.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>27
Den svenska brottsutvecklingenfrågeteknisk <strong>ar</strong>t som försvår<strong>ar</strong> direkta jämförelser av nivåer. Målsättningenär dock att överensstämmelsen ska v<strong>ar</strong>a så pass god att det medtiden blir möjligt att jämföra utvecklingen av olika brottstyper mellanntu och kriminalstatistiken (Brå <strong>2008</strong>a).SJÄLVDEKLARATIONSSTUDIERI så kallade självdekl<strong>ar</strong>ationsstudier <strong>till</strong>frågas personer om sin egenbrottslighet. Den här typen av undersökning<strong>ar</strong> genomförs vanligtvisbland ungdom<strong>ar</strong>, och det är då vanligt att datainsamlingen görs medenkäter som får besv<strong>ar</strong>as anonymt av elever under skoltid. Så kalladeskolundersökning<strong>ar</strong> ger värdefull information om brottslighetenbland ungdom<strong>ar</strong>, som när de genomförs löpande även skap<strong>ar</strong> unikamöjligheter att studera utvecklingen av brottsligheten bland unga. Begränsning<strong>ar</strong>named sådana undersökning<strong>ar</strong> likn<strong>ar</strong> dem som beskrivitsovan för offerundersökning<strong>ar</strong>. Även vid dessa undersökning<strong>ar</strong> uppstårett bortfall, som i skolundersökning<strong>ar</strong> huvudsakligen består av frånv<strong>ar</strong>andeelever. Det är naturligtvis problematiskt att elever som h<strong>ar</strong> högfrånv<strong>ar</strong>o är underrepresenterade när ungdom<strong>ar</strong>nas egen brottslighetska studeras, eftersom det kan antas att de elever som är frånv<strong>ar</strong>andegenerellt sett också h<strong>ar</strong> en högre brottslighet. I likhet med offerundersökning<strong>ar</strong>förekommer även problem med internt bortfall, som blandannat uppstår genom att de som delt<strong>ar</strong> medvetet eller omedvetet gerfelaktiga sv<strong>ar</strong> (Ring 2001).I <strong>Sverige</strong> genomförs sedan år 1995 återkommande riksrepresentativasjälvdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>, där elever i årskurs nio anonymtfår besv<strong>ar</strong>a frågor om delaktighet i olika brott och andra problembeteenden.Därutöver ställs också en mängd frågor om ungdom<strong>ar</strong>nasbakgrund, deras familje- och skolsituation samt deras erf<strong>ar</strong>enheterav utsatthet för brott. Undersökning<strong>ar</strong>na genomförs med enkäteri slumpmässiga urval av skolklasser, och <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2006 hade närm<strong>ar</strong>e40 000 elever deltagit i undersökning<strong>ar</strong>na. I denna publikationanvänds undersökning<strong>ar</strong>na, som här benämns Nationella skolundersökningen(nsu), såväl inom ramen för fördjupningen om ungdomsbrottslighetsom inom andra avsnitt.Självdekl<strong>ar</strong>ationsmetoden används också av Centralförbundet föralkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysning (can) för att studera omfattningenav alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikamissbruk bland ungdom<strong>ar</strong>. Dessa undersökning<strong>ar</strong>h<strong>ar</strong> genomförts sedan början av 1970-talet och innehåller frågorom användning av alkohol och n<strong>ar</strong>kotika. Resultat från can presenterasi avsnittet om n<strong>ar</strong>kotikabrott.Patientregistret och dödsorsaksstatistikFör att studera omfattningen och utvecklingen av våld i samhälletfinns det ytterlig<strong>ar</strong>e några relevanta statistikkällor som bör nämnas.28 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Det gäller dels statistik om dödsorsaker, dels uppgifter om behandlinginom slutenvården.Dödsorsaksstatistiken tas <strong>fram</strong> av Socialstyrelsen och bygger pådödsorsaksintyg som läk<strong>ar</strong>e skriver i samband med dödsfall. Definitionenav dödligt våld utgår i denna statistik således från en medicinskbedömning av dödsorsaken. Dödsorsaksstatistiken h<strong>ar</strong> ett förhållandevislitet mörkertal och kan därför anses som en relativt säker indikatorpå det dödliga våldet. Eftersom utvecklingen av det dödliga våldetkan antas hänga samman med utvecklingen av det grövre våldet ärdödsorsaksstatistik även en relevant källa när man ska studera våldsutvecklingi stort. Ett uppmärksammat problem när dödsorsaksstatistikanvänds för det syftet är dock att man måste ta hänsyn <strong>till</strong> om – och iså fall i vilken utsträckning – brottsoffer kommer under vård snabb<strong>ar</strong>ei dag än tidig<strong>ar</strong>e eller om det på annat sätt kan ha skett förändring<strong>ar</strong>inom sjukvården som h<strong>ar</strong> betydelse för andelen överlevande blandgrovt våldsskadade personer (Granath <strong>2008</strong>).Sedan 1987 registreras alla patienter som söker vård på ett sjukhusoch blir inskrivna för behandling, så kallad slutenvård (Estrada 2005).Det så kallade patientregistret innehåller bland annat uppgifter ompatienternas diagnos och skadornas eventuella yttre orsaker. Genomregisterinformation om patienter som skrivits in på grund av våld frånannan kan utsattheten för grövre våld studeras. I patientregistret ingårdock inte personer som vårdas på sjukhusens akutmottagning<strong>ar</strong>, iöppenvård, på vårdcentraler eller liknande, utan det krävs att patienternablir inskrivna på ett sjukhus för att registrering ska ske. Att patientregistretsåledes endast innehåller information om en del av devåldshändelser som kräver vård är naturligtvis en nackdel då våld ochvåldsutveckling ska studeras. Det är dock rimligt att utgå från att devåldsskador som h<strong>ar</strong> allv<strong>ar</strong>liga konsekvenser för offret sannolikt h<strong>ar</strong> enhög inskrivningsprocent (Estrada 2005). Undantag gäller dock för sexualbrottoch övergrepp mot b<strong>ar</strong>n där det inte är ovanligt med inskrivningpå sjukhus trots att det inte finns några våldsskador dokumenterade(Brå <strong>2007</strong>a). En annan osäkerhetskälla när registret används föratt studera våldsutvecklingen är att förändring<strong>ar</strong> i vårdsystemet kanpåverka i vilken utsträckning patienter placeras inom den slutna vården.Om det föreligger stora skillnader över tid när det gäller vilka typerav skador som leder <strong>till</strong> att patienter läggs in kan det försvåra användningav registeruppgifterna som ett mått på våldsbrottslighetensutveckling. Andra felkällor, <strong>till</strong> exempel bortfall eller fel i registreringenav yttre orsak <strong>till</strong> skadan, kan också påverka registeruppgifternasjämförb<strong>ar</strong>het över tid. Det är också viktigt att ha i åtanke att uppgifternai patientregistret bygger på medicinska bedömning<strong>ar</strong>, vilka intebehöver överensstämma med den juridiska definitionen av vad somutgör brott.Den svenska brottsutvecklingenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>29
Den svenska brottsutvecklingenDen svenska brottslighetens omfattningoch utvecklingBrottslighetens strukturNär brottslighetens struktur ska beskrivas är det särskilt besvärligt attde datakällor som finns <strong>till</strong>gängliga endast inkluder<strong>ar</strong> en del av denfaktiska brottsligheten. Det faktum att mörkertalet dessutom v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong>kraftigt mellan olika brottstyper innebär att statistiken över anmäldabrott är ett mindre lämpligt mått för att beskriva den faktiska brottslighetensstruktur och omfattning. Däremot ger statistiken en bra bildav strukturen på den brottslighet som polis, tull och åklag<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> atthantera årligen.Av de brott som årligen anmäls <strong>till</strong> polisen utgör stöldbrotten enmycket stor del. Som <strong>fram</strong>går av figur 3 dominerades de polisanmäldabrotten år <strong>2007</strong> av <strong>till</strong>greppsbrott av olika slag. De utgjorde närm<strong>ar</strong>ehälften (44 procent) av de anmälda brotten. Tillsammans medskadegörelse, som utgjorde 14 procent, står olika brott mot egendomför närm<strong>ar</strong>e 60 procent av samtliga anmälda brott år <strong>2007</strong>. Brott motperson, som domineras av misshandel, stod i sin tur för 17 procent avde anmälda brotten. Andra större brottsvolymer som polisen hade atthantera v<strong>ar</strong> typiska spanings- och ingripandebrott som n<strong>ar</strong>kotika- ochtrafikbrott, vilka utgjorde 5 respektive 6 procent v<strong>ar</strong>dera av de anmäldabrotten år <strong>2007</strong>. Även bedrägeribrotten utgjorde en inte oväsentlig andel(6 procent) av de anmälda brotten detta år.Övriga brott7 %Brott motperson**16 %Tillgreppsbrott*44 %N<strong>ar</strong>kotikabrott(NSL) 6 %Trafikbrott(TBL) 6 %Skadegörelse14 %Bedrägeribrott6 %* BrB 8 kap.** BrB 3–7 kap.Figur 4. Andel polisanmälda brott (N=1 306 324) efter brottskategori, år <strong>2007</strong>.Procent. Källa: Brå.30 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
De anmälda brottens struktur h<strong>ar</strong> på det hela taget sett lik<strong>ar</strong>tad utunder en lång följd av år. Som en följd av utvecklingen i antalet anmäldabrott de senaste två decennierna h<strong>ar</strong> det dock skett en gradvisförskjutning i den relativa fördelningen av den anmälda brottsligheten,så <strong>till</strong> vida att stöldbrottens andel h<strong>ar</strong> minskat och brottenmot person h<strong>ar</strong> ökat (se avsnittet om <strong>Brottsutvecklingen</strong> 1975–<strong>2007</strong>). Ijämförelse med år 1990 h<strong>ar</strong> andelen <strong>till</strong>greppsbrott minskat med cirka14 procentenheter, medan andelen brott mot person h<strong>ar</strong> ökat med 10procentenheter. 15 Även de anmälda skadegörelse- och n<strong>ar</strong>kotikabrottenh<strong>ar</strong> ökat i andel (med 8 respektive 4 procentenheter) sedan år 1990,delvis på bekostnad av bedrägeribrotten, vilkas andel h<strong>ar</strong> minskat med3 procentenheter under samma period.För att kunna göra en adekvat beskrivning av den faktiska brottslighetensstruktur krävs att man h<strong>ar</strong> kännedom om alla de olika brottstypernasmörkertal. Någon säker sådan kunskap finns tyvärr inte.Där emot kan brottsofferundersökning<strong>ar</strong> bidra med kunskap om dendolda brottsligheten när det gäller vissa offerbrott. Informationen iofferundersökning<strong>ar</strong> kan användas för att komplettera den bild sombrottsstatistiken ger av fördelningen mellan nämnda brottstyper. Ensådan <strong>till</strong>ämpning är dock inte oproblematisk. Som nämndes inledningsvisär även undersökning<strong>ar</strong> av självrapporterad utsatthet behäftadmed ett visst mörkertal i form av externt och internt bortfall, ochdet finns därutöver andra felkällor bland annat vad gäller skattningenav antalet händelser som innebär svårigheter att exakt bedöma brottsstrukturen.Jämförelser mellan offerundersökning<strong>ar</strong> och kriminalstatistikenförsvåras ytterlig<strong>ar</strong>e av att det föreligger väsentliga skillnaderi vilka personer och typer av brott dessa källor fång<strong>ar</strong> upp. Man börtänka på att de <strong>till</strong>frågades erf<strong>ar</strong>enheter, upplevelser och egna bedömning<strong>ar</strong>av vilka brott de h<strong>ar</strong> utsatts för på flera olika sätt kan skilja sigfrån definitionen av brott i kriminalstatistiken. Respondenterna kan<strong>till</strong> exempel ha v<strong>ar</strong>it utsatta för händelser som inte definieras som brottenligt brottsbalken eller som utgör andra brott än de som efterfrågas.Men de kan likaså ha v<strong>ar</strong>it utsatta för brott i juridisk mening, utan attde upplever att så är fallet. Mot bakgrund av det ovanstående är detdirekt olämpligt att jämföra nivåer av antalet skattade händelser i ntuoch antalet anmälda brott i kriminalstatistiken. Men eftersom det kanv<strong>ar</strong>a svårt att veta i vilken utsträckning och på vilket sätt nämnda problempåverk<strong>ar</strong> de skillnader som <strong>fram</strong>står, innebär det sagda även svårigheterför jämförelser av brottsstrukturen. Jämförelser av detta slagkan i bästa fall ge en fingervisning om vilka typer av brott som är överrespektiveunderrapporterade i brottsstatistiken.Den svenska brottsutvecklingen15År 1990 kom antalet anmälda brott – efter en lång period av kontinuerliga ökning<strong>ar</strong>– att plana ut på en relativt stabil nivå (se även figur 8).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>31
Den svenska brottsutvecklingenI figur 5a och 5b redovisas fördelningen av antalet rapporterade händelserför de tiotal brott som efterfrågas i ntu <strong>till</strong>sammans med fördelningenav motsv<strong>ar</strong>ande anmälda brott i kriminalstatistiken år 2006. 16Av jämförelsen <strong>fram</strong>går att brottsstrukturen vad gäller förhållandetmellan brott mot person och egendomsbrott i princip är det motsattai de två källorna. I ntu utgör brott mot person två tredjedel<strong>ar</strong> (66 procent)av den uppgivna utsattheten för brott, medan de endast utgör 38procent bland motsv<strong>ar</strong>ande urval av anmälda brott i brottsstatistiken.Frågan är om skillnaderna kan tolkas som att brott mot person är underrapporteradei statistiken i förhållande <strong>till</strong> brott mot egendom? Attså skulle v<strong>ar</strong>a fallet stöds <strong>till</strong> viss del av självrapporterade uppgifter omanmälningsbenägenheten i ntu. Där sv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> i genomsnitt 25 procent avde personer som uppger sig v<strong>ar</strong>a utsatta för brott mot person att de h<strong>ar</strong>anmält brottet <strong>till</strong> polisen, vilket kan jämföras med i genomsnitt 44procent av de personer som uppger att de v<strong>ar</strong>it utsatta för egendomsbrott(Brå <strong>2008</strong>a). 17Det finns dock flera faktorer som komplicer<strong>ar</strong> tolkningen, inteminst det faktum att de två källorna når olika populationer. Kriminalstatistikenomfatt<strong>ar</strong> <strong>till</strong> skillnad mot ntu även egendomsbrott somdrabb<strong>ar</strong> juridiska personer. Det innebär att den större andelen egendomsbrotti statistiken jämfört med ntu delvis kan v<strong>ar</strong>a en effekt av attde anmälda <strong>till</strong>greppsbrotten i kriminalstatistiken omfatt<strong>ar</strong> en störredel av brottsligheten än uppgifterna i ntu. En annan faktor är somnämndes ovan att definitionerna av vad som är brott skiljer sig åt mellankällorna. Särskilt när det gäller brott mot person, som inrymmerbrotten misshandel, hot och trakasserier, sexualbrott samt rån, kan detråda avvikelser i definitionen som <strong>till</strong> viss del förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>för andelenbrott mot person är mindre i kriminalstatistiken än i ntu. Allmänhetensdefinitioner av olika händelser som h<strong>ar</strong> med våld och hot att göraär subjektiva och inte alltid överensstämmande med den juridiska definitionen,och det kan därför antas att händelserna i ntu i viss måndärför även omfatt<strong>ar</strong> gärning<strong>ar</strong> som inte utgör brott i lagens mening.Vid utsatthet för egendomsbrott, som är mer konkreta händelser, kan16De efterfrågade brottstyperna i NTU <strong>2007</strong> motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> en dryg tredjedel (35 procent)av alla anmälda brott år 2006 eller omkring två femtedel<strong>ar</strong> (41 procent)av alla anmälda brottsbalksbrott samma år - totalt sett 424 600 anmälda brott.Antalet anmälda brott är betydligt färre än de drygt 2 678 000 händelser somrapporterats enligt NTU. Vid jämförelsen bör man tänka på att uppgifterna i NTUär antalet skattade händelser i befolkningen, baserat på information från respondenternaom det antal gånger brott de uppger att de v<strong>ar</strong>it utsatta för h<strong>ar</strong> skett detsenaste året. Denna uppgift kan inte direkt jämföras med antalet anmälda brott ikriminalstatistiken.17Det ska dock påpekas att v<strong>ar</strong>iationerna är stora mellan olika brott inom de tvåkategorierna. Exempelvis v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> anmälningsbenägenheten för egendomsbrottbland hushållen, från 40 procent för cykelstöld <strong>till</strong> 99 procent för bilstöld.32 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
man dock anta att det föreligger mindre definitionsmässiga skillnaderi jämförelse med de anmälda brotten. Det är vid<strong>ar</strong>e troligt att de tvådatakällorna belyser olika typer och svårhetsgrader av brottsligheteni samhället och att även uppgifterna i ntu är behäftade med ett visstbortfall. Ett generellt antagande är exempelvis att kriminalstatistikenfrämst fång<strong>ar</strong> upp det grova våldet, medan offerstudier som ntu fång<strong>ar</strong>upp det lindrig<strong>ar</strong>e våldet. Till skillnad från statistiken antas bortfallet iBostadsinbrott5 %Bedrägeri9 %Bilstöld6 %Misshandel16 %Hot11 %Den svenska brottsutvecklingenStöld ur/från fordon26 %Cykelstöld16 %Ofredande*8 %Sexualbrott2 %Personrån1 %* Då trakasserier inte redovisas i statistiken motsv<strong>ar</strong>as brottet här av ofredande.Figur 5a. Andel anmälda brott (n= 424 627), år 2006. Urval av tio brottstyper.Procent. Källa: Brå.Bostadsinbrott2 %Bedrägeri10 %Stöld ur/från fordon9 %Bilstöld1 %Misshandel 18 %Cykelstöld12 %Personrån3 %Sexualbrott6 %Trakasserier12 %Hot27 %Figur 5b. Andelen skattade brottshändelser (n= 2 678 243) rörande tio olika brott,i NTU <strong>2007</strong> (avser kalenderåret 2006). Procent.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>33
Den svenska brottsutvecklingenntu därmed främst avse grövre och mer integritetskränkande händelser,det vill säga händelser som det kan v<strong>ar</strong>a känsligt att berätta om ien telefonintervju. Det gäller i synnerhet om föröv<strong>ar</strong>en är en nära familjemedlemeller p<strong>ar</strong>tner. När det gäller utsatthet för misshandel ärdet enligt ntu – i likhet med kriminalstatistiken – främst våld mellanobekanta (50 procent) som rapporteras, medan endast en mycket litendel av den självrapporterade utsattheten avser våld i en nära relation(14 procent). I detta avseende är mörkertalet sannolikt stort i båda källorna.Även avseende övriga brottstyper gäller att de rapporterade brotten intu omfatt<strong>ar</strong> lindrig<strong>ar</strong>e brott jämfört med de anmälda brotten i kriminalstatisken.Av jämförelsen <strong>fram</strong>går att det främst är lindrig<strong>ar</strong>e typerav brott mot person, som hot och trakasserier (vilka i statistiken motsv<strong>ar</strong>asav ofredande) som är vanlig<strong>ar</strong>e när man fråg<strong>ar</strong> befolkningenom deras utsatthet för brott. Men även det lindrig<strong>ar</strong>e egendomsbrottetstöld ur/från bil är relativt sett vanlig<strong>ar</strong>e i ntu än i kriminalstatistiken.Medan en dryg fjärdedel av befolkningen uppger sig ha v<strong>ar</strong>it utsattför stöld ur/från bil utgör detta brott endast knappt 10 procent av deanmälda brotten i urvalet. Allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e egendomsbrott, som bilstöldoch bostadsinbrott, vilka antas ha ett relativt litet mörkertal, följer detförväntade mönstret och utgör en större andel av de anmälda brotten(6 respektive 5 procent) än vad det gör bland de självrapporterade händelserna.Resultaten stämmer väl med den allmänna uppfattningenatt anmälning<strong>ar</strong>na främst omfatt<strong>ar</strong> den grövre brottsligheten och attde lindrig<strong>ar</strong>e våldsbrotten är underrepresenterade i statistiken. Det fåräven stöd av uppgifter om antalet anmälda brott i ntu. Där uppges allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>emisshandel ha anmälts i 63 procent av fallen, medan trakasserier,hot och sexualbrott endast uppges ha anmälts i 17–22 procent avfallen (Brå <strong>2008</strong>a, samt för en mer djuplodad analys av anmälningsbenägenhetenBrå <strong>2008</strong>c).Sammantaget tal<strong>ar</strong> jämförelsen mellan kriminalstatistiken och ntuför att lindrig<strong>ar</strong>e brott är underrepresenterade i kriminalstatistiken iförhållande <strong>till</strong> de mer grövre brotten åtminstone vad gäller vissa brottmot person och egendomsbrott som drabb<strong>ar</strong> personer i normalbefolkningen.Det är dock mer tveksamt om resultaten kan tolkas som attolika brott mot person är underrepresenterade i kriminalstatistiken iförhållande <strong>till</strong> egendomsbrotten. Det ska slutligen påpekas att ingenav källorna särskilt väl belyser kontroll- och spaningsbrott, <strong>till</strong> exempeln<strong>ar</strong>kotika-, trafik- och miljöbrott eller brott mot näringsliv och organisationer.Mörkertalet vid dessa typer av brott antas v<strong>ar</strong>a mycket stort,och en fullständig beskrivning av den verkliga brottslighetens strukturskulle sannolikt visa på en mycket stor övervikt för denna brottslighet(se även avsnittena Eko- och Miljöbrott samt Drogbrott).34 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottslighetens geografiska fördelningDet är känt att brottsligheten v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> med urbaniseringsgrad/befolkningstäthetoch är särskilt koncentrerad <strong>till</strong> landets större städer. Serman <strong>till</strong> statistiken över anmälda brott <strong>fram</strong>går att drygt 58 procent avde anmälda brotten år <strong>2007</strong> begicks i något av de tre storstadslänen,där ungefär hälften (51 procent) av befolkningen bor.I figur 6 redovisas det totala antalet anmälda brott per 100 000 invån<strong>ar</strong>ei de olika länen år <strong>2007</strong>, vilket ger en grov bild av den anmäldabrottslighetens geografiska fördelning. Där <strong>fram</strong>går att flest brottper 100 000 invån<strong>ar</strong>e anmäldes i storstadslänen Stockholm och Skånesamt i Västmanlands län år <strong>2007</strong>. Även Södermanlands, Örebro ochVästra Götalands län utmärker sig med ett högt antal anmälda brotttotalt sett, medan Norrlandslänen <strong>till</strong>sammans med Kalm<strong>ar</strong> län uppvisadede lägsta nivåerna. Den inbördes ordningen mellan olika länkan v<strong>ar</strong>iera något från år <strong>till</strong> år, men generellt gäller att ju större tätortdesto fler brott per invån<strong>ar</strong>e. Detta förhållande h<strong>ar</strong> sett likadant ut underen lång tid. Länsfördelningen ser dock något annorlunda ut närman bryter ned anmälning<strong>ar</strong>na på olika brottstyper. Ser man enb<strong>ar</strong>t<strong>till</strong> <strong>till</strong>greppsbrottet står de tre storstadslänen för flest anmälning<strong>ar</strong>relaterat <strong>till</strong> befolkningen under år <strong>2007</strong>, medan Västmanlands, Södermanlandsoch Gotlands län <strong>till</strong>sammans med Stockholms län står förde högsta notering<strong>ar</strong>na av anmälda brott mot person 18 .Den svenska brottsutvecklingenSamtliga brott Tillgreppsbrott Brott mot person18 00016 00014 00012 00010 0008 0006 0004 0002 000-StockholmSkåneVästmanlandHELA RIKETSödermanlandÖrebroVästra GötalandGotlandÖstergötlandHallandVästernorrlandKronobergUppsalaBlekingeJämtlandVärmlandGävleborgDal<strong>ar</strong>naJönköpingNorrbottenKalm<strong>ar</strong>VästerbottenFigur 6. Antal anmälda brott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e länsvis, totalt samt brott mot person(3–7 kap BrB) respektive <strong>till</strong>greppsbrott (8 kap BrB), år <strong>2007</strong>. Källa: Brå.18Vad gäller Gotlands län (och även andra län) som h<strong>ar</strong> stora säsongsv<strong>ar</strong>iationeri befolkningen bör man tänka på att beräkningen av antalet brott per 100 000invån<strong>ar</strong>e baseras på den fastboende befolkningen, vilket åtminstone <strong>till</strong> viss delförkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> den höga nivån brott mot person i förhållande <strong>till</strong> befolkningsmängden.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>35
Den svenska brottsutvecklingenAtt jämföra olika områdens brottslighet utifrån uppgifter om anmäldabrott är inte en helt enkel uppgift. För brottstyper som i höggrad påverkas av polisens insatser, bland annat n<strong>ar</strong>kotika- och trafikbrott,finns det <strong>till</strong> exempel en risk att regionala jämförelser sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>eavspegl<strong>ar</strong> prioritering<strong>ar</strong> inom länspolismyndigheterna än skillnader iden verkliga brottsnivån. Ett mer generellt problem vid regionala jämförelserav anmälda brott är att även den dolda brottsligheten kan v<strong>ar</strong>ieramellan olika områden, vilket resultat från undersökning<strong>ar</strong>na omlevnadsnivåer (ulf) tidig<strong>ar</strong>e indikerat.Under åren 1978–1991 visade uppgifter i ulf på m<strong>ar</strong>kanta skillnaderi anmälningsbenägenheten mellan olika regioner så <strong>till</strong> vida att benägenhetenatt anmäla ökade med urbaniseringsgrad (scb 1991). 19 Sen<strong>ar</strong>eundersökning<strong>ar</strong> tyder dock på att det h<strong>ar</strong> skett en tydlig utjämningav de regionala skillnaderna i utsatthet för brott under 1990-talet (scb2004, s. 48 och s. 111). Denna utveckling bekräftas också av att uppmättaskillnader i antalet anmälda brott per capita h<strong>ar</strong> minskat mellanlänen sedan början av 1990-talet. I kontrast mot detta vis<strong>ar</strong> dock nyauppgifter från ntu <strong>2007</strong> på tydliga skillnader i anmälningsbenägenhetenmellan olika län (Brå <strong>2008</strong>d).Offerundersökning<strong>ar</strong> påverkas inte på samma vis som brottsstatistikenav skillnader i anmälningsbenägenheten och utgör därför ettvärdefullt komplement <strong>till</strong> den regionala bilden. Resultat från ntu föråren 2005–2006 vis<strong>ar</strong> regionala skillnader i utsatthet för brott, vilketbekräft<strong>ar</strong> det mönster som brottsstatistiken uppvis<strong>ar</strong>. Även när mananvänder sig av viktimologiska data <strong>fram</strong>går således en koncentrationav utsatthet för brott <strong>till</strong> storstadslänen och mer tätbefolkade län i SydochMellansverige, jämfört med de nordliga och mer glesbefolkadelänen. Som <strong>fram</strong>går av figur 7a är andelen som uppger sig v<strong>ar</strong>a utsattaför brott mot person som högst i Stockholms (12 procent) och Skånelän (13 procent), medan Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlandslän (samtliga 7 procent) h<strong>ar</strong> lägst andel utsatta i befolkningen. De flestalän ligger dock kring riksgenomsnittet på 11 procent, och skillnadendem emellan är inte särskilt stor (6 procentenheter).För brott mot egendom är den uppmätta skillnaden i utsatthet mellanlänen något större (10 procentenheter) än för brotten mot person(se figur 7b). Även andelen utsatta är högre och uppgår <strong>till</strong> ett riksgenomsnittpå 16 procent. Ungefär samma mönster som för brott motperson <strong>fram</strong>träder dock: Skåne län h<strong>ar</strong> högst andel utsatta (20 procent)i befolkningen, och återigen uppvis<strong>ar</strong> Värmlands, Gävleborgsoch Västernorrlands län (10–11 procent) lägst andel<strong>ar</strong> utsatta (Brå<strong>2008</strong>a). Det ska nämnas att ntu endast ger en beskrivning av den ge-19Jämförelsen avser så kallade H-regioner (sammanslagning av kommuner i 6 olikagrupper efter befolkningstäthet m.m.).36 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Fig 7a. Brott mot person.91087Fig 7b. Brott mot egendom.13131111Den svenska brottsutvecklingen710111478911101214191614161611111617129131111131115171516132014Signifikant högre andel än i riketIngen signifikant skillnad från riksgenomsnittetSignifikant lägre andel än i riketFigur 7a–b. Genomsnittlig andel i befolkningen (16–79 år) som uppger att de h<strong>ar</strong>utsatts för brott mot person respektive egendomsbrott, efter län. Åren 2005–2006.Källa: NTU 2006/<strong>2007</strong>. Brott mot person: riksgenomsnitt 11 procent, minimum 7procent och maximum 13 procent. Brott mot egendom: riksgenomsnitt 16 procent,minimum 10 procent och maximum 20 procent. Signifikans på 99-procentsnivån ibåda figurerna.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>37
Den svenska brottsutvecklingennerella utsattheten för brott i de olika länen. Utöver v<strong>ar</strong>iationerna iurbaniseringsgrad kan uppmätta skillnader bero på att länen h<strong>ar</strong> olikabefolkningssammansättning med avseende på ålder, utbildning, sysselsättning,inkomst med mera (ibid).<strong>Brottsutvecklingen</strong> 1975–<strong>2007</strong>I <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> den registrerade brottsligheten precis som i övriga västvärldenökat kraftigt under efterkrigstiden. Utvecklingen av anmäldabrott kan indelas i tre faser (se figur 8). Den första perioden 1950–1964utmärks av en svag men kontinuerlig ökning av antalet anmälda brott.Under denna period v<strong>ar</strong> ökningstakten i genomsnitt 12 000 brott årligen.Från och med år 1965 och <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1990 uppvis<strong>ar</strong> utvecklingenen betydligt snabb<strong>ar</strong>e ökning med i genomsnitt 33 000 brott per år.Vid mitten av 1960-talet införde Polisen nya rutiner av statistikföringenvilket h<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>förts som en delförkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> den kraftiga ökningen,i synnerhet i början av denna period (Brå 2004). Under 1990-talet planadeökningen ut <strong>till</strong> en relativt stabil nivå. Under 2000-talet visadedock volymen anmälda brott återigen på en ökning, om än i långsamm<strong>ar</strong>etakt än tidig<strong>ar</strong>e. Ökningstakten h<strong>ar</strong> under åren 2000–<strong>2007</strong> legatpå i genomsnitt 15 000 brott per år.Enb<strong>ar</strong>t mellan åren 2006 och <strong>2007</strong> ökade de anmälda brotten med7 procent och år <strong>2007</strong> uppgick de <strong>till</strong> totalt 1,3 miljoner brott, vilketär den högsta nivå som uppmätts sedan statistiken började föras. Närm<strong>ar</strong>etvå tredjedel<strong>ar</strong> av ökningen berodde på en ökning av antalet anmäldaskadegörelse- och bedrägeribrott (se även kapitlet Skadegörelse).Även flertalet brottstyper där antalet anmälning<strong>ar</strong> <strong>till</strong> stor del påverkasav olika kontroll- och spaningsinsatser, så som butikssnatterier, trafikbrott,n<strong>ar</strong>kotikabrott och brott mot alkohollagen ökade (sammantaget6 procent under år <strong>2007</strong>). Endast ett fåtal brottstyper minskadejämfört med året innan. Antalsmässigt v<strong>ar</strong> minskningen störst för anmäldabilbrott och inbrottsstölder (dock ej bostadsinbrott). Se ävenkapitlena Bilbrotts<strong>till</strong>grepp och Bostadsinbrott.Som <strong>fram</strong>går av figur 9 kan den långsiktiga ökningen av antalet anmäldabrott <strong>till</strong> stor del hänföras <strong>till</strong> utvecklingen inom den antalsmässigtstora brottskategorin <strong>till</strong>greppsbrott. Tillgreppsbrottens st<strong>ar</strong>kaökning kan i sin tur kopplas <strong>till</strong> den dramatiska ekonomiska utvecklingsom ägde rum i västvärlden under efterkrigstiden. En kraftig välståndsökningoch med den <strong>fram</strong>växten av ett konsumtionssamhälleoch en ökad <strong>till</strong>gång på v<strong>ar</strong>or samt inte minst bilismens utvecklingär, <strong>till</strong>sammans med en ökad rörlighet hos befolkningen, några av desamhällsfaktorer som lyfts <strong>fram</strong> som delförkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong> <strong>till</strong> egendomsbrottensökning (S<strong>ar</strong>necki 2003, Hofer och Tham 2000). Nämnda samhällsförändring<strong>ar</strong>ägde rum i hela västvärlden, och undersökning<strong>ar</strong> avpolisstatistik vis<strong>ar</strong> att brottsutvecklingen h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it tämligen lik<strong>ar</strong>tad i38 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
övriga västländer (se även kapitlet Svensk brottslighet i internationell belysningsamt Westfelt 2001).Under 1990-talet kom ökningen av <strong>till</strong>greppsbrotten att avstanna,för att under 2000-talet övergå i en minskande trend. Tillgreppsbrottenbestår dock av flera olika brottstyper, v<strong>ar</strong> och en med skilda utvecklingsmönster.Den tydligaste minskningen under 2000-talet h<strong>ar</strong>främst rört <strong>till</strong>grepp av bil, stöld ur/från motordrivet fordon samt cykelstöldoch inbrottsstöld. Vissa andra typer av <strong>till</strong>greppsbrott, exempelvisanmälda butiksstölder, h<strong>ar</strong> legat på en mer stabil nivå under perioden.Mycket tal<strong>ar</strong> för att minskningen i de anmälda bil<strong>till</strong>greppen,där mörkertalet anses v<strong>ar</strong>a litet, motsv<strong>ar</strong>as av en faktisk minskning ochatt det sannolikt är en effekt av ett förbättrat stöldskydd i ny<strong>ar</strong>e bil<strong>ar</strong>.Däremot är tolkningen av utvecklingen för cykelstöld mer osäker. Viddenna brottstyp kan förändrade försäkringsregler ha haft en negativpåverkan på anmälningsbenägenheten med en minskning av antaletanmälda brott som följd (se kapitlena Bil<strong>till</strong>grepp, Bostadsinbrott ochCykelstöld).Då brottskategorin inrymmer en stor v<strong>ar</strong>iation av brottstyper somdrabb<strong>ar</strong> såväl personer och hushåll som företag, samtliga med olikamörkertal, är det svårt att bedöma huruvida det rör sig om en faktiskminskning av <strong>till</strong>greppsbrotten totalt sett. När det gäller de <strong>till</strong>greppsbrottsom drabb<strong>ar</strong> personer och hushåll får den vikande utvecklingendock inget stöd av resultaten från levnadsnivåundersökning<strong>ar</strong>na (ulf).Den svenska brottsutvecklingen1 400 000Samtliga anmälda brottTillgreppsbrott1 200 0001 000 000800 000600 000400 000200 00001950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 8. Antalet anmälda brott totalt respektive antal anmälda <strong>till</strong>greppsbrott (8 kap.BrB). Åren 1950–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>39
Den svenska brottsutvecklingenEnligt uppgifter från ulf h<strong>ar</strong> andelen hushåll i befolkningen som uppgivitatt de v<strong>ar</strong>it utsatta för diverse stöld- och skadegörelsebrott legatpå en relativt stabil nivå på mellan 25,3 och 27,8 procent under åren1990–2003. 20 Med tanke på befolkningsökningen under perioden tyderresultatet sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e på att det skulle ha skett en ökning i utsatthetenför stöld och skadegörelse hos befolkningen. Som nämndes inledningsviskan inte uppgifter från offerundersökning<strong>ar</strong> direkt jämförasmed uppgifter i brottsstatistiken, men kan trots detta utgöra ett värdefulltbidrag <strong>till</strong> tolkningen av utvecklingstrender i den anmälda brottsligheten.I detta fall försvåras dock jämförelsen av att de självrapporteradeuppgifterna i ntu avser stöldbrott och skadegörelse sammantaget.Utvecklingen kan således v<strong>ar</strong>iera för olika brott inom denna brottskategori,utan att det påverk<strong>ar</strong> den uppgivna utsattheten totalt sett. I dettasammanhang ska det också nämnas att skadegörelse är ett brott som<strong>till</strong> skillnad mot <strong>till</strong>greppsbrotten vis<strong>ar</strong> på en ökning i anmälningsstatistiken,även efter år 1990 (se även kapitlet Skadegörelse).Som <strong>fram</strong>går av figur 9 skiljer sig utvecklingen av antalet registreradebrott mot person något från utvecklingen för <strong>till</strong>greppsbrott. Fram<strong>till</strong> år 1990 följde utvecklingen inom de båda brottskategorierna v<strong>ar</strong>andratämligen väl. Brotten mot person, som domineras av misshandelsbrott,h<strong>ar</strong> dock <strong>till</strong> skillnad mot <strong>till</strong>greppsbrotten, fortsatt att ökaunder 2000-talet. Sett <strong>till</strong> hela perioden 1950–<strong>2007</strong> rör det sig om entiofaldig ökning av antalet anmälda brott mot person (se figur 10). Ökningstaktenh<strong>ar</strong> också blivit snabb<strong>ar</strong>e med åren. Åren <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 1964låg antalet anmälda brott mot person på en relativt stabil nivå. Mellanåren 1965 och 1990 ökade antalet brott mot person i genomsnitt med1 300 brott per år och sedan år 1990 h<strong>ar</strong> de anmälda brotten ökat medi genomsnitt 2 000 brott per år.Utvecklingen av brott mot person är svårtolkad. Det beror dels påatt brottskategorin omfatt<strong>ar</strong> ett flertal brottstyper, som misshandel ochsexualbrott, där det är känt att mörkertalet är stort, dels på att benägenhetenatt anmäla dessa brottstyper i hög grad styrs av förändring<strong>ar</strong>i toleransen mot brott i samhället, det vill säga av vilka handling<strong>ar</strong>som allmänheten uppfatt<strong>ar</strong> som relevanta att anmäla <strong>till</strong> polisen. Detkan emellertid konstateras att den kraftiga ökning som statistiken överanmälda brott uppvis<strong>ar</strong> inte får stöd av de alternativa datakällor somfinns att <strong>till</strong>gå när det gäller olika brott mot person, i synnerhet vålds-20Avser andel hushåll som sv<strong>ar</strong>at »ja« på någon av följande frågor i ULF: »H<strong>ar</strong> Dueller någon i Ditt hushåll blivit utsatt för något eller några av följande brott underde senaste 12 månaderna: Stöld eller skadegörelse … A) …i ordin<strong>ar</strong>ie bostaden;B) …på vind, i käll<strong>ar</strong>e, i g<strong>ar</strong>age eller annat förv<strong>ar</strong>ingsutrymme; C) …i fritidsbostaden;D) …av bil; E) …av något i eller från bilen; F) …av cykel, moped, MC ellerdel<strong>ar</strong> av dessa; G) annan stöld, t.ex. på <strong>ar</strong>betsplatsen, i samband med resor, avbåt etc.?«40 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ott. V<strong>ar</strong>ken självrapporterade uppgifter om utsatthet från ulf ellerstatistik över antalet inskrivna i slutenvård från Socialstyrelsens patientregister– två källor som fång<strong>ar</strong> upp såväl det lindrig<strong>ar</strong>e som detgrövre våldet – indiker<strong>ar</strong> att det h<strong>ar</strong> skett någon ökning i utsatthetenför våld under 1990- och 2000-talet. Enligt flera specialstudier h<strong>ar</strong> inteheller det allra grövsta och dödliga våldet ökat under de senaste decennierna(se kapitlet Dödligt våld samt Granath <strong>2007</strong>). Däremot gerlevnadsnivåundersökning<strong>ar</strong>na indikationer på en svag ökning i utsatthetför mer lindriga våldshändelser »hot om våld och något våld« iett längre perspektiv (för en mer ingående redovisning hänvisas <strong>till</strong>kapitlen Misshandel, Misshandel mot kvinnor och Dödligt våld). Trots attnämnda källor h<strong>ar</strong> sina respektive brister tal<strong>ar</strong> resultaten sammantagetför att den ökning som visas i brottsstatistiken när det gäller brottmot person <strong>till</strong> större del är ett resultat av att allt fler brott upptäcksoch kommer <strong>till</strong> polisens kännedom. Detta beror sannolikt främst påatt toleransen mot vålds- och sexualbrott h<strong>ar</strong> minskat i samhället. Attman i samhället t<strong>ar</strong> våld på större allv<strong>ar</strong> demonstreras inte minst genomatt synen på olika våldshandling<strong>ar</strong> skärpts i lagstiftningen (ibid.samt kapitlet Sexualbrott).Men det kan givetvis inte uteslutas att det också h<strong>ar</strong> skett en faktiskökning av brotten mot person inom vissa brottskategorier, bland vissagrupper eller i vissa regionala områden. En brottstyp som <strong>till</strong> exempelvis<strong>ar</strong> på en ökning även i offerundersökning<strong>ar</strong> är de yrkesrelateradebrotten, i synnerhet mot kvinnor. Det finns därutöver tendenseri samhällsutvecklingen, bland annat förändring<strong>ar</strong> i alkoholkonsum-Den svenska brottsutvecklingenTillgreppsbrottBrott mot person1 1001 00090080070060050040030020010001950 1955 1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 9. Indexerat antal anmälda brott mot person (BrB 3–7 kap) respektive anmälda<strong>till</strong>greppsbrott (BrB 8 kap.). Åren 1950–<strong>2007</strong>. (Index år 1950=100) Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>41
ott mot person). Ser man <strong>till</strong> de enskilda brottstyperna <strong>fram</strong>går dockatt kvinnor i högre grad än män uppger att de v<strong>ar</strong>it utsatta för sexualbrott,hot eller trakasserier. Skillnaden i rapporterad utsatthet mellankvinnor och män är störst när det gäller utsatthet för sexualbrott (1,6procent kvinnor jämfört med 0,3 procent av männen), vilket delviskan hänga samman med att det är svår<strong>ar</strong>e för män att berätta om utsatthetför denna typ av brott (se även kapitlet Sexualbrott). Det motsattaförhållandet gäller för självrapporterad utsatthet för misshandeloch personrån, där andelen utsatta generellt sett är större bland mänjämfört med kvinnor. Andelen män som uppgav att de h<strong>ar</strong> utsatts förmisshandel år 2006 v<strong>ar</strong> nästan dubbelt så hög som kvinnornas andel(3,7 respektive 1,9 procent).Resultaten från ntu vis<strong>ar</strong> vid<strong>ar</strong>e att den självrapporterade utsatthetenför brott mot person är som störst bland yngre personer i åldern16 –24 år (20,3 procent) för att sedan minska i takt med stigande ålder.Andelen unga som uppger att de h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it utsatta för brott mot personär omkring dubbelt så stor som andelen personer i åldern 25–44 år ochtre gånger så stor som andelen personer i åldern 45–64 år. Lägst gradDen svenska brottsutvecklingenTabell 1. Andel personer som uppger att de v<strong>ar</strong>it utsatta för brott mot person, efterolika bakgrundsv<strong>ar</strong>iabler. År 2006. Procent.Andel (%) utsattan=1 712Samtliga, 16–79 år 10,5Kön och ålderMän, 16–79 år 10,316–24 år 21,425–44 år 10,645–64 år 7,365–79 år 4,1Kvinnor, 16–79 år 10,816–24 år 20,325–44 år 12,545–64 år 7,865–79 år 5,7Svensk/utländsk bakgrundSvenskfödda med– båda/en förälder inrikes född(a) 10,4– båda föräldr<strong>ar</strong>na utrikes födda 7,8Utrikesfödda 12,5Källa: NTU <strong>2007</strong>.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>43
Den svenska brottsutvecklingenTabell 2. Andel personer som uppger att de v<strong>ar</strong>it utsatta för brott mot person, efterolika bakgrundsv<strong>ar</strong>iabler. År 2006. Procent.Andel (%) utsattan=1 712Samtliga, 16–79 år 10,5Utbildning (högsta)Förgymnasial 12,4Gymnasial 9,7Eftergymnasial 9,7FamiljetypSammanboende utan b<strong>ar</strong>n 6,8Sammanboende med b<strong>ar</strong>n 7,6Ensamstående utan b<strong>ar</strong>n 15,9Ensamstående med b<strong>ar</strong>n 16,6BostadstypSmåhus 8,0Flerfamiljshus 13,7Källa: NTU <strong>2007</strong>.av utsatthet för brott mot person uppges av personer i pensionsåldern(65–79 år). Åldersmönstret ser lik<strong>ar</strong>tat ut för båda könen, men det finnsen generell tendens <strong>till</strong> att kvinnliga brottsoffer i genomsnitt är någotäldre än de manliga brottsoffren. Avseende andra bakgrundsv<strong>ar</strong>iablervis<strong>ar</strong> ntu att den rapporterade utsattheten för olika vålds- och hotbrottär högre än genomsnittet bland utrikesfödda personer (12,5 procent),personer med förgymnasial utbildning (12,7 procent), ensamståendemed eller utan b<strong>ar</strong>n (15,9–16,6 procent) samt boende i flerfamiljshus(13,7 procent). En förhållandevis låg utsatthet för vålds- och hotbrotti jämförelse med riksgenomsnittet rapporteras å andra sidan från personermed minst gymnasial utbildning (9,7 procent), sammanboendemed eller utan b<strong>ar</strong>n (6,8–7,6 procent), boende i småhus (8,0 procent)samt svenskfödda personer med två utrikesfödda föräldr<strong>ar</strong> (7,8 procent).Sammantaget vis<strong>ar</strong> således resultaten på en tendens <strong>till</strong> en högrerapporterad utsatthet för brott bland de mer resurssvaga grupperna ibefolkningen (se tabell 1 och 2 samt Brå <strong>2008</strong>a).ntu ger även information om de svenska hushållens utsatthet föregendomsbrott. Totalt sett uppgav 12,6 procent av hushållen att dehade drabbats av någon typ av egendomsbrott under år 2006. 21 Det21Med egendomsbrott avses i NTU bostadsinbrott, bilstöld, stöld ur/från bil ochcykelstöld.44 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
vanligaste v<strong>ar</strong> att hushållen uppgav att de hade v<strong>ar</strong>it utsatta för cykelstöld(6,9 procent) eller stöld ur och från bil (5,0 procent), medanendast omkring en procent uppgav att de hade v<strong>ar</strong>it utsatta för bostadsinbrotteller bilstöld (Brå <strong>2008</strong>a). I likhet med brott mot personuppger boende i flerfamiljshus i högre grad än boende i småhus att dev<strong>ar</strong>it drabbade av egendomsbrott. Det v<strong>ar</strong> också mer vanligt att hushållmed b<strong>ar</strong>n uppgav att de hade utsatts för egendomsbrott (15,2–20,8), företrädesvis cykelstöld och stöld ur och från bil. Det sen<strong>ar</strong>e förkl<strong>ar</strong>assannolikt av att hushåll med b<strong>ar</strong>n i högre grad äger bil<strong>ar</strong> ochcykl<strong>ar</strong> jämfört med hushåll utan b<strong>ar</strong>n (se även kapitlen Bilbrott respektiveCykelstöld).GärningspersonerIngen källa beskriver samtliga gärningspersoner som begår brott isamhället. Statistiken över misstänkta personer används emellertidofta för att beskriva gärningspersonerna <strong>till</strong> ålder och kön. När mantolk<strong>ar</strong> statistiken bör man dock ha i åtanke att den endast innehållerett urval av samtliga gärningspersoner och att detta urval inte kananses v<strong>ar</strong>a slumpmässigt. Vilka personer som slutligen redovisas i statistikenär sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än ett resultat av slumpen en följd av de insatseroch resurser som rättsväsendet och andra aktörer lägger ned för attbekämpa olika typer av brottslighet och den upptäcktsrisk som följerav detta. För enskilda brottstyper kan man ibland utifrån antagandenom upptäcktsrisken göra bedömning<strong>ar</strong> av vilka grupper som kan förväntasv<strong>ar</strong>a under- eller överrepresenterade i urvalet misstänkta personeroch därigenom dra vissa slutsatser om k<strong>ar</strong>aktären på de faktiskagärningspersonerna bakom de studerade brotten. En sådan bedömningär dock svår att göra för hela den samlade brottsligheten. I denföljande redovisningen beskrivs omfattningen och utvecklingen av demisstänkta personerna efter kön och ålder. Redovisningen tjän<strong>ar</strong> i förstahand som en referens <strong>till</strong> de mer detaljerade redogörelserna omgärningspersonerna som ges i den fortsatta redovisningen om olikabrottstyper.Av statistiken <strong>fram</strong>går att majoriteten av dem som misstänks förbrott är män. År <strong>2007</strong> re gistrerades drygt 88 300 män som skäligenmisstänkta för brott hos polis och åklag<strong>ar</strong>e, vilket motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> 80 procentav samtliga misstänkta personer. De misstänkta kvinnorna utgjordeföljaktligen 20 procent av de misstänkta personerna detta år (cirka22 200 personer). Både antalet misstänkta män och antalet misstänktakvinnor h<strong>ar</strong> ökat sedan mitten av 1970-talet. Ökningen h<strong>ar</strong> i förhållande<strong>till</strong> befolkningsta len v<strong>ar</strong>it större för kvinnorna, och den relativa andelenmisstänkta kvinnor h<strong>ar</strong> därför ökat successivt från 11 <strong>till</strong> 20 procentunder perioden (se även figur 9 i kapitlet Kvinnors brottslighet).Den svenska brottsutvecklingenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>45
Den svenska brottsutvecklingenDen lägsta åldern för att registreras som skäligen misstänkt är straffmyndighetsåldern15 år. År <strong>2007</strong> registrerades drygt 28 200 b<strong>ar</strong>n ochungdom<strong>ar</strong> i ål dern 15–20 år som skäligen misstänkta. Det innebär attungdom<strong>ar</strong>na utgjorde cirka 25 procent av samt liga misstänkta personer,samtidigt som de endast utgjorde knappt 10 procent av befolkningenår <strong>2007</strong>. Ser man <strong>till</strong> utvecklingen av misstänkta i respektiveåldersgrupp i förhållande <strong>till</strong> deras antal i befolkning en <strong>fram</strong>går attFigur 10. Antalet skäligen misstänkta personer per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i medelbefolkningen,fördelat efter ålder. År <strong>2007</strong>. Källa: Brå. Figur 11. Indexerat antal skäligen misstänkta personer per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i medelbefolkningen,fördelat efter ålder. Åren 1975–<strong>2007</strong>. (Index år 1975=100). Källa: Brå.46 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ungdom<strong>ar</strong>, i synnerhet de allra yngsta i åldern 15–17 år, är kraftigt överrepresenteradebland de misstänkta personerna. Som redovisas i figur10 tender<strong>ar</strong> antalet misstänkta personer per 100 000 i befolkningendärefter att sjunka med personernas ålder. Studer<strong>ar</strong> man utvecklingenav antalet misstänkta i olika åldersgrupper sedan år 1975 <strong>fram</strong>går attantalet misstänkta per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i de yngre ålders grupperna(15–20 år) h<strong>ar</strong> minskat något, i synnerhet ungdom<strong>ar</strong> i åldern 18–20 år,medan misstänkta personer inom övriga åldersgrupper h<strong>ar</strong> ökat (figur11). Ökningen i antal misstänkta per 100 000 in vån<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it störst iåldersgruppen 21–29 år, som ökade med drygt 56 procent under perioden1975–<strong>2007</strong>. Sett över hela perioden h<strong>ar</strong> även de misstänkta i åldern21–29 år ökat något (16 procent).Den svenska brottsutvecklingenÄrendehanteringen inom rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingSom <strong>fram</strong>går av figur 12 följde uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten länge en nedåtgåendetrend. Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten låg som högst på 42 procent år1982 och minskade därefter successivt <strong>till</strong> som lägst <strong>23</strong> procent år 1996.Sedan år 1997 h<strong>ar</strong> dock uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten återigen ökat, och andelenuppkl<strong>ar</strong>ade brott ligger nu på samma nivåer som vid mitten av1980-talet. 22 År <strong>2007</strong> uppgick andelen uppkl<strong>ar</strong>ade brott <strong>till</strong> 33 procent.50Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocentenPersonuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten4030201001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 12. Andelen uppkl<strong>ar</strong>ade respektive personuppkl<strong>ar</strong>ade brott, åren 1975–<strong>2007</strong>.Procent. Källa: Brå. Not: År 1999 är behäftad med ett visst bortfall.22Nedgången år 1999 kan delvis förkl<strong>ar</strong>as av ett bortfall i antalet uppkl<strong>ar</strong>ade brottoch misstänkta personer år 1999.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>47
Den svenska brottsutvecklingenPersonuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten h<strong>ar</strong> legat på en konstant nivå på 15–16procent sedan den började redovisas i kriminalstatistiken år 1995. Generelltsett är det således den så kallade tekniska uppkl<strong>ar</strong>ingen som ihuvudsak står bakom ökningen i andelen uppkl<strong>ar</strong>ade brott under detsenaste decenniet.Som nämndes ovan genereras förändring<strong>ar</strong> i uppkl<strong>ar</strong>ingsprocentenytterst av upp- och nedgång<strong>ar</strong> i både antalet anmälda och uppkl<strong>ar</strong>adebrott. De bakomliggande orsakerna <strong>till</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocentens utvecklingkan således v<strong>ar</strong>iera från en period <strong>till</strong> en annan. Utvecklingen åren1975–<strong>2007</strong> kan med hänsyn <strong>till</strong> de underliggande faktorerna indelas ifyra tidsperioder.• Åren 1980–1982 ökade uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten kraftigt, som en följdav att ökningstakten för de uppkl<strong>ar</strong>ade brotten v<strong>ar</strong> högre än för deanmälda brotten. Ökningen av de uppkl<strong>ar</strong>ade brotten under dennaperiod kan hänföras <strong>till</strong> förändring<strong>ar</strong> i brottsstrukturen och <strong>till</strong> attandelen mer lättuppkl<strong>ar</strong>ade brott, som n<strong>ar</strong>kotikabrott och bedrägerier,blev större.• Åren 1983–1993 minskade uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten successivt <strong>till</strong> följdav att antalet brott som polis och åklag<strong>ar</strong>e kl<strong>ar</strong>ade upp låg på sammanivå från år <strong>till</strong> år, samtidigt som de anmälda brotten fortsatteatt öka.• Åren 1994–1996 minskade uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten kraftigt <strong>till</strong> följdav att antalet uppkl<strong>ar</strong>ade brott minskade kraftigt. På endast tre årsjönk antalet uppkl<strong>ar</strong>ade brott från 370 000 <strong>till</strong> 260 000. Den omorganisationav polisväsendet med efterföljande personalminskning<strong>ar</strong>som genomfördes vid tidpunkten h<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>förts som en orsak <strong>till</strong>minskningen i antalet uppkl<strong>ar</strong>ade brott (Brå 2002).• Sedan år 1997 h<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten ökat som en följd av attökningen av antalet uppkl<strong>ar</strong>ade brotten relativt sett v<strong>ar</strong>it större änökningen av antalet anmälda brott.Utvecklingen av uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten h<strong>ar</strong> sett olika ut för olikabrottskategorier. För <strong>till</strong>greppsbrotten kom uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten nästanatt halveras, från 19 <strong>till</strong> 11 procent, under perioden 1975–1997, medanandelen uppkl<strong>ar</strong>ade brott mot liv och hälsa endast minskade med entredjedel, från 61 <strong>till</strong> 44 procent, under samma period. För spanings- ochingripandebrotten h<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten i vissa fall knappt minskatalls. Till exempel låg andelen uppkl<strong>ar</strong>ade rattfylleribrott på en stabilnivå om 90 procent under hela perioden, medan andelen uppkl<strong>ar</strong>aden<strong>ar</strong>kotikabrott minskade något – från 81 <strong>till</strong> 73 procent. Uppkla-48 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ingsprocentens uppgång sedan 1997 återfinns inom samtliga nämndabrottskategorier utom rattfylleribrotten. År <strong>2007</strong> uppgick uppkl<strong>ar</strong>ingsprocentenför <strong>till</strong>greppsbrotten <strong>till</strong> 14 procent, för brott mot livoch hälsa (3 kap. BrB) <strong>till</strong> 48 procent och för n<strong>ar</strong>kotikabrott <strong>till</strong> 77 procent(se även respektive kapitel).Lagförda personerSom redovisas i figur 13 h<strong>ar</strong> antalet personer (brutto) som årligen lagförsför brott mer än halverats sedan mitten av 1970-talet. En störredel av minskningen inträffade redan under åren 1976–1978 i sambandmed att fylleri avkriminaliserades år 1977. Fylleriets avskaffande förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong>i hög grad den minskning på cirka 100 000 lagförda personer somskedde mellan åren 1975 och 1978. Utvecklingen därefter h<strong>ar</strong>, både vadgäller domstols- och åklag<strong>ar</strong>beslut, k<strong>ar</strong>aktäriserats av en något svag<strong>ar</strong>e,men kontinuerlig nedgång i antalet lagföring<strong>ar</strong>. Det är i synnerhet antaletutfärdade strafförelägganden av åklag<strong>ar</strong>e som h<strong>ar</strong> minskat, vilket<strong>till</strong> viss del kan förkl<strong>ar</strong>as av att det genom åren h<strong>ar</strong> införts möjlighetatt förelägga ordningsbot för allt fler brottstyper. Det gäller särskiltbrott mot olika trafikförfattning<strong>ar</strong> och smugglingsbrott. Utfärdadeordningsbotsförelägganden ingår dock inte i statistiken över lagfördapersoner.Åren 1994–1996 skedde en tydlig nivåsänkning av antalet lagföring<strong>ar</strong>,vilket delvis kan förkl<strong>ar</strong>as av en motsv<strong>ar</strong>ande minskning i antaletuppkl<strong>ar</strong>ade brott dessa år. Nedgången förkl<strong>ar</strong>as främst av ett minskatantal lagföring<strong>ar</strong> för brott mot trafikbrottslagen och smugglingslagenDen svenska brottsutvecklingen350 000300 000250 000200 000150 000100 00050 000Lagföring<strong>ar</strong>StrafföreläggandenDom<strong>ar</strong>Åtalsunderlåtelser01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 13. Antalet personer (brutto) lagförda för brott, efter typ av lagföring. Åren1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>49
Den svenska brottsutvecklingensamt för <strong>till</strong>grepps- och bedrägeribrott. Under den senaste perioden(1997–<strong>2007</strong>) h<strong>ar</strong> lagföring<strong>ar</strong>nas nedåtgående trend stabiliserats på entämligen konstant nivå. År <strong>2007</strong> lagfördes 125 200 personer brutto,vilket är den högsta noteringen hit<strong>till</strong>s under 2000-talet (för en meruttömmande analys hänvisats <strong>till</strong> kapitlet Lagföringsutvecklingen 1975-2006).Sett över en längre period (1975–<strong>2007</strong>) h<strong>ar</strong> det <strong>till</strong> följd av det minskadeantalet lagföring<strong>ar</strong> skett vissa förändring<strong>ar</strong> i påföljdsstrukturen.Till en av de större förändring<strong>ar</strong>na i påföljdsstrukturen under dennaperiod hör en halvering av andelen personer som erhållit böter genomstrafföreläggande (en minskning med 29 procentenheter). Den minskadeandelen personer som erhållit strafföreläggande ska, som nämndesovan, bland annat ses mot bakgrund av utvidgningen av ordningsbotsinstituteti slutet av 1990-talet. De flesta övriga påföljder h<strong>ar</strong> mednågra få undantag ökat sin andel under perioden. Större ökning<strong>ar</strong> kanfrämst noteras i andelen personer som meddelats åtalsunderlåtelse (enökning med cirka 6 procentenheter), vilket delvis kan v<strong>ar</strong>a en effekt avatt Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (åm) infört nya ärendesystem vid två <strong>till</strong>fällenunder 2000-talet. <strong>23</strong> En ökad andel lagförda återfinns i ett längre tidsperspektiväven bland personer som erhållit fängelse respektive vill-Fängelse Skydds<strong>till</strong>syn Villkorlig domÖvriga påföljder Böter i domstol Åtalsunderlåtelse7060Strafföreläggande62504030464<strong>23</strong>3201004222218 192017141110 118106 7 84 5 52 3 4 51975 1985 1995 <strong>2007</strong>Figur 14. Andelen personer (brutto) lagförda för brott, efter huvudpåföljd, åren 1975,1985, 1995 och <strong>2007</strong>. Procent. Källa: Brå.<strong>23</strong>År 2000 ersattes en manuell pappersrutin med det elektroniska ärendehanteringssystemetBrådis. Detta ersattes i sin tur år <strong>2007</strong> av ärendehanteringssystemetCåbra.50 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
korlig dom som huvudpåföljd (en ökning med 7 respektive 6 procentenheter).Förändring<strong>ar</strong> i den underliggande brottsligheten bland demsom dömts <strong>till</strong> fängelse h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>sammans med införandet av alternativapåföljder för brott som ger kort<strong>ar</strong>e strafftider bidragit <strong>till</strong> att den genomsnittligastrafftiden bland de fängelsedömda h<strong>ar</strong> ökat från drygt 4<strong>till</strong> drygt 8 månader sett <strong>till</strong> hela perioden 1975–<strong>2007</strong> (se även kapitletLagföringsutvecklingen 1975–2006).ReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (2004). V<strong>ar</strong>för h<strong>ar</strong> brottsuppkl<strong>ar</strong>ingenminskat? En analys av orsakerna. <strong>Rapport</strong> 2002:4. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004). <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). Det grova våldet i sjukvårdsdata.En metodstudie. Författ<strong>ar</strong>e. E. Kühlhorn, E. Grevholm. <strong>Rapport</strong>:<strong>2007</strong>:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). Nationella trygghetsundersökningen2006. Teknisk rapport. <strong>Rapport</strong>: <strong>2007</strong>:15. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Om utsatthet, trygghet och förtroende. <strong>Rapport</strong>: <strong>2008</strong>:3.Stockholm: Brottsförebyggande rådet:Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>b). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Teknisk rapport. <strong>Rapport</strong>: <strong>2008</strong>:5. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>c). Diskriminering i rättsprocessen.Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund. <strong>Rapport</strong><strong>2008</strong>:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>d). Brottsoffers benägenhet att polisanmälabrott. <strong>Rapport</strong>: <strong>2008</strong>:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Estrada, F. (2005) Våldsutvecklingen i <strong>Sverige</strong> – en presentation och analysav sjukvårdsdata. Stencil. Stockholm: Institutet för <strong>fram</strong>tidsstudier.Granath, S. (<strong>2007</strong>). Rättsliga reaktioner på ungdomsbrott 1980–2005.Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.Granath, S. (<strong>2008</strong>). Bättre akutsjukvård – färre dödsoffer? I: Apropå,<strong>2008</strong>/1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.von Hofer, H. och Tham, H. (2000). Theft in Sweden 1831–1998. Stockholm:Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.Ring, J. (2001). Hem och skola, kamrater och brott. Stockholm: Kriminologiskainstitutionen, Stockholms universitet.Den svenska brottsutvecklingenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>51
Den svenska brottsutvecklingenS<strong>ar</strong>necki, J.(2003). Introduktion <strong>till</strong> Kriminologin. Lund: Studentlitteratur.Statistiska Centralbyrån, scb (1991). Offer för vålds- och egendomsbrott1978–1989. <strong>Rapport</strong> 88. Stockholm: Statistiska centralbyrån.Statistiska Centralbyrån, scb (1995). Offer för vålds- och egendomsbrott1978–1993. <strong>Rapport</strong> 88. Stockholm: Statistiska centralbyrån.Statistiska Centralbyrån, scb (2004).Offer för vålds- och egendomsbrott1978–2002. <strong>Rapport</strong> 104. Stockholm: Statistiska centralbyrån.sou (2001:79). Välfärdsbokslut för 1990-talet. Slutbetänkande från KommitténVälfärdsbokslut. Stockholm: Fritzes.sou (2006:30). Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på diskriminering avetniska och religiösa minoriteter inom rättssystem.Westfelt, L. (2001). Brott och straff i <strong>Sverige</strong> och Europa. En studie i komp<strong>ar</strong>ativkriminologi. Stockholm: Kriminologiska institutionen,Stockholms universitet.52 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Den svenska brottsutvecklingenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>53
Utverottskain
tegoriecklingeom olik
VåldsbrottDÖDLIGT VÅLDMikael RyingSammanfattningUnder de senaste 30 åren h<strong>ar</strong> det årligen skett i genomsnitt omkring100 fall av dödligt våld i form av mord, dråp och misshandelmed dödlig utgång. Antalet h<strong>ar</strong> dock minskat under de senaste15 åren, främst när det gäller b<strong>ar</strong>n under 15 år som offer.Det dödliga våldet äger huvudsakligen rum i socialt m<strong>ar</strong>ginaliserademiljöer. Det är <strong>fram</strong>för allt personer med missbruksoch/ellerpsykiska problem som begår denna typ av våldsbrottoch som många gånger även drabbas av dem. Dödligt våld begåsmer sällan mellan personer som inte känner v<strong>ar</strong>andra. I drygt 70procent av fallen känner de inblandade v<strong>ar</strong>andra sedan tidig<strong>ar</strong>e,antingen som familjemedlemm<strong>ar</strong> eller så att de är bekanta medv<strong>ar</strong>andra på annat sätt. Det dödliga våldet begås huvudsakligenmed någon form av vapen, vanligen kniv. Risken för den enskildeatt bli överfallen på allmän plats är extremt liten. Denna riskh<strong>ar</strong> heller inte ökat. Det dödliga våldet som begås av ungdom<strong>ar</strong>i åldern 15–19 år h<strong>ar</strong> inte ökat över tid.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottDet dödliga våldet h<strong>ar</strong> en hög uppkl<strong>ar</strong>ing jämfört med de flestaandra typer av brott. Under perioden 1990–2006 kl<strong>ar</strong>ades i genomsnittöver 80 procent av brotten upp. Den höga nivån h<strong>ar</strong>dock minskat något över tid. En majoritet av gärningspersonernadömdes för mord, den strängaste brottsrubriceringen, ochandelen sådana dom<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> också ökat. Trots den vanliga förekomstenav psykisk sjukdom eller annan psykiatrisk problematikhos dem som begår dödligt våld, döms endast en liten del <strong>till</strong>rättspsykiatrisk vård. Däremot h<strong>ar</strong> andelen livstidsstraff ökat påsen<strong>ar</strong>e år.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>57
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottInledningDet dödliga våldet är en förhållandevis liten brottskategori; i genomsnittbegås 100 fall av mord, dråp eller misshandel med dödlig utgångper år. Ändå är det en av de mest omdiskuterade brottstyperna, naturligtvisberoende på brottets allv<strong>ar</strong>. I detta avsnitt används främst uppgifterur en pågående specialstudie av samtliga fall av dödligt våld somär kända under perioden 1990–2006 24 . Resultaten presenteras i huvudsaki ett utvecklingsperspektiv.DefinitionMed dödligt våld avses här uppsåtligt våld mot någon annan personsom h<strong>ar</strong> lett <strong>till</strong> döden och som av rättsväsendet bedömts som kriminellt.Den kriminella handlingen regleras i brottsbalkens tredje kapitel.Där heter det att om någon beröv<strong>ar</strong> någon annan livet döms denneför mord <strong>till</strong> fängelse i tio år eller på livstid. Är brottet med hänsyn <strong>till</strong>de omständigheter som föranlett gärningen eller i övrigt att anse sommindre grovt, döms för dråp <strong>till</strong> fängelse i lägst sex och högst tio år.Om en kvinna död<strong>ar</strong> sitt b<strong>ar</strong>n vid födelsen eller om hon på grund avfödelsen befinner sig i upprivet sinnes<strong>till</strong>stånd eller i svårt trångmål,döms hon för b<strong>ar</strong>nadråp <strong>till</strong> fängelse i högst sex år.Även misshandel utan uppsåt som lett <strong>till</strong> döden ingår här i begreppetdödligt våld. Det gäller de fall som av rättsväsendet rubriceras sommisshandel eller grov misshandel i kombination med vållande eller grovtvållande <strong>till</strong> annans död. Från det dödliga våldet undantas det som avrättsväsendet bedöms som dödande i nödvärn.StatistikkällorDet finns ett antal olika statistikkällor som redovis<strong>ar</strong> och beskriverdet dödliga våldet. De mest använda är statistiken över anmälda brott,lagföringsstatistiken 25 och dödsorsaksstatistiken 26 . Att statistikkällornaibland vis<strong>ar</strong> olika resultat kan förkl<strong>ar</strong>as av att källornas definitioner avvåld skiljer sig åt.I statistiken över anmälda brott redovisas fall som vid anmälnings<strong>till</strong>fälletbedöms kunna utgöra fullbordade mord, dråp eller misshandelmed dödlig utgång. Specialstudier (se bl.a. Rying 2000, Brå 2003) somgjorts på statistikunderlag för anmälda fall för perioden 1990–2002,bekräft<strong>ar</strong> dock att det slutliga antalet fall av dödligt våld i realiteten ärbetydligt färre än vad som visas i statistiken över anmälda brott.24De uppgifter som redovisas i text och figurer bygger på resultat från denna specialstudieom inte något annat uttryckligen anges.25Statistikansv<strong>ar</strong>ig myndighet är Brottsförebyggande rådet.26Statistikansv<strong>ar</strong>ig myndighet är Socialstyrelsen.58 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Den löpande lagföringsstatistiken redovis<strong>ar</strong> mord, dråp och b<strong>ar</strong>nadråpenligt brottsbalkens definitioner. Här ingår såväl fullbordadebrott som försök och andra former av brott. Det kan v<strong>ar</strong>a anstiftan, förberedelse,stämpling, underlåtenhet att förhindra eller anmäla brottmed mera.Dödsorsaksstatistiken, som tas <strong>fram</strong> av Socialstyrelsen, bygger på dedödsorsaksintyg som läk<strong>ar</strong>e skriver i samband med dödsfall. Dödsorsaksstatistikensdefinition av dödligt våld – benämnt mord, dråp ochannat övergrepp av annan person – utgår från en medicinsk bedömningav dödsorsaken. Statistiken avser de personer som vid dödsfalletv<strong>ar</strong> folkbokförda i <strong>Sverige</strong> oavsett om brottet begåtts i <strong>Sverige</strong> ellerutomlands.Dold brottslighetÖverskattning av det dödliga våldetTill skillnad från de flesta andra brottskategorier är det inte i förstahand den dolda brottsligheten, det så kallade mörkertalet, som är ettproblem när det gäller dödligt våld. Tvärtom är det dödliga våldet kraftigtöverskattat i statistiken över anmälda brott. Den stora diskrepansenmellan antalet anmälda och faktiska brott förkl<strong>ar</strong>as huvudsakligenav det anmälningssystem som polisen införde i början av 1990-talet ochsom bland annat inneb<strong>ar</strong> att de manuella kontrollerna av anmälning<strong>ar</strong>nablev färre än tidig<strong>ar</strong>e. Olika genomgång<strong>ar</strong> av samtliga anmäldafall av dödligt våld i <strong>Sverige</strong> sedan år 1990 vis<strong>ar</strong> att endast omkring hälftenav fallen bestod av dödligt våld (Rying 2000, Brå 2003 och <strong>2007</strong>a).I nämnda specialstudier visade sig en stor andel av det anmälda dödligavåldet v<strong>ar</strong>a självmord, olyckor och alkohol- eller n<strong>ar</strong>kotikaförgiftning.Den främsta orsaken <strong>till</strong> att dessa fall fanns med bland de anmäldabrotten är att polisen vid anmälnings<strong>till</strong>fället hade en misstankeom att en brottslig gärning hade begåtts. Anmälan rubricerades somfullbordat mord, dråp eller misshandel med dödlig utgång för att manskulle kunna initiera en förundersökning. Under förundersökningensgång visade det sig att det inte förelåg något brott, v<strong>ar</strong>för förundersökningenlades ned och brottsmisstanken avskrevs. Dessa anmälning<strong>ar</strong>kv<strong>ar</strong>står dock i statistiken över anmälda fall av dödligt våld.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottUnderskattning av det dödliga våldetDet förekommer även underskattning<strong>ar</strong> i statistiken över dödligt våld.Ett exempel är att dödligt våld anmäls som vållande <strong>till</strong> annans död.En genomgång av samtliga anmälda fall av vållande <strong>till</strong> annans död,som inte avsåg <strong>ar</strong>betsplats- eller trafikolyckor under åren 2002–2006,visade att ett litet antal av de anmälda fallen avsåg våldsbrott med dödligutgång. Dessa fall borde, enligt de instruktioner polisen använderbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>59
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottvid brottsrubricering, ha registrerats som mord, dråp eller misshandelmed dödlig utgång (Rying 2003).En annan felkälla <strong>till</strong> den dolda brottsligheten kan v<strong>ar</strong>a okl<strong>ar</strong>heterkring personer som anmälts som försvunna. Ett litet antal försvunnahittas aldrig, men några återfinns som offer för dödligt våld efter enkort<strong>ar</strong>e eller längre tid. Dessutom h<strong>ar</strong> antalet obduktioner minskat,bland annat på grund av lagändring<strong>ar</strong>, vilket kan dölja offer för dödligtvåld (Veress 1994, Rammer m.fl. 1997).Sammanfattningsvis kan det konstateras att det dödliga våldet enligtkriminalstatistiken är kraftigt överskattat och att så h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it falletunder lång tid.BrottsutvecklingDet dödliga våldet h<strong>ar</strong>, enligt dödsorsaksstatistiken, sedan mitten av1970-talet legat relativt konstant på omkring 100 brott per år (figur1). Statistiken över anmälda brott vis<strong>ar</strong> dock en annan bild av utvecklingen.Enligt den anmäldes i genomsnitt 135 fullbordade mord, dråpoch misshandel med dödlig utgång per år under perioden 1975–1990.Under 1990-talet ökade det genomsnittliga antalet anmälda fall <strong>till</strong> 168brott per år, och <strong>till</strong> och med år <strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> genomsnittssiffran sedan år2000 fortsatt att öka <strong>till</strong> ett genomsnitt på 212 anmälda fall per år.Ökningen av de anmälda brotten i kriminalstatistiken motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong>dock ingen verklig ökning av det dödliga våldet i <strong>Sverige</strong> över tid. Som Figur 1. Antal fall av dödligt våld i <strong>Sverige</strong> enligt statistiken över anmälda brott respektivedödsorsaksstatistiken, åren 1975–<strong>2007</strong> (dödsorsaksstatistiken <strong>till</strong> och medår 2005). Källa: Brå; SoS.60 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
<strong>fram</strong>går ovan vis<strong>ar</strong> dödsorsaksstatistiken således att antalet fall ändasedan år 1975 h<strong>ar</strong> pendlat kring 100 fall per år. Den stora ökningen avantalet anmälda brott sedan början 1990-talet förkl<strong>ar</strong>as i huvudsak avdet anmälningssystem som polisen då införde (t.ex. Rying 2000 och2003, se även under rubriken Dold brottslighet).En pågående specialstudie av det dödliga våldet i <strong>Sverige</strong> sedan år1990 utgör en tredje möjlighet att följa utvecklingen av dessa brott.Enligt denna h<strong>ar</strong> det dödliga våldet minskat sedan år 1990, något somockså bekräftas av utvecklingen enligt dödsorsaksstatistiken. Vid enjämförelse mellan perioderna 1990–1995 och 2002–2006 h<strong>ar</strong> en minskningskett med i genomsnitt elva brott per år eller drygt 10 procent(figur 2).Kan förbättrad sjukvård ligga bakom minskningenav dödligt våld?Det finns ingen entydig förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> den redovisade nedgången avdödligt våld. Framsteg inom sjukvården h<strong>ar</strong> under lång tid förts <strong>fram</strong>som en delförkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> det sjunkande antalet offer för dödligt våld(t.ex. Sveri 1974, H<strong>ar</strong>ris m.fl. 2002). Ökade medicinska kunskaper omvåldsskador samt en snabb<strong>ar</strong>e och bättre akutsjukvård skulle enligtdenna hypotes kunna innebära att fler våldsoffer räddas i dag än tidig<strong>ar</strong>e.Estrada (2005) vis<strong>ar</strong> dock genom en sammanställning av sjukvårdsdataavseende perioden 1974–2002, att antalet patienter som behandlatsför kniv- eller skottskador, det vill säga de våldsmetoder som majoritetenav offren för dödligt våld avlider genom, inte vis<strong>ar</strong> någonökning.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott12010010497938060402001990–1995 1996–2001 2002–2006Figur 2. Genomsnittligt antal offer per år för dödligt våld i <strong>Sverige</strong> 1990–2006.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>61
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottÄven resultaten i detta avsnitt tal<strong>ar</strong> mot att förbättrad sjukvård påett avgörande sätt h<strong>ar</strong> påverkat nedgången av det dödliga våldet. Deallra flesta offer för dödligt våld avlider tämligen omedelb<strong>ar</strong>t (inomen halvtimme) efter brottet. Här går det inte att se några förändring<strong>ar</strong>sedan år 1990. En stor och tämligen oförändrad andel av det dödligavåldet äger dessutom rum inomhus utan andra närv<strong>ar</strong>ande som kankalla på hjälp från sjukvården. Även i de fall då andra personer v<strong>ar</strong>närv<strong>ar</strong>ande, v<strong>ar</strong> det i familjefallen ofta små b<strong>ar</strong>n och i fallen mellanbekanta utanför familjen, ofta alkoholpåverkade missbruk<strong>ar</strong>e. Två vittneskategoriersom hade små möjligheter att snabbt ingripa och kallapå adekvat hjälp.I en studie av det dödliga våldet som begåtts av 15–17-åring<strong>ar</strong> underperioden 1982–2005 <strong>fram</strong>går att majoriteten av fallen inträffat i det offentlig<strong>ar</strong>ummet (Granath <strong>2007</strong>). Här finns alltså större möjlighet förandra människor att ingripa och <strong>till</strong>kalla hjälp. Men inte heller i dennaundersökning <strong>fram</strong>gick det att våldet blivit grövre eller att en förbättradsjukvård på ett tydligt sätt kan förkl<strong>ar</strong>a förhållandet att dödligtvåld mellan unga inte ökat i <strong>Sverige</strong> (Granath <strong>2007</strong>, <strong>2008</strong>). Sammantaget<strong>fram</strong>står, utifrån <strong>till</strong>gänglig kunskap, nivån på det dödliga våldetunder perioden 1990–2006 som tämligen opåverkad av en eventuelltförbättrad vård.Regional fördelningDet dödliga våldet är en <strong>till</strong> antalet liten brottstyp, och de i genomsnitt100 fall som begås årligen är svåra att beskriva geografiskt. Det finns fler<strong>ar</strong>egioner som genomgående h<strong>ar</strong> ett mycket litet antal fall och i andr<strong>ar</strong>egioner fluktuer<strong>ar</strong> nivåerna år från år. Av det skälet görs här en kort<strong>ar</strong>eredovisning av utvecklingen för dels storstadslänen Stockholm,Västra Götaland och Skåne sammantaget, dels övriga län sammanlagda.I storstadslänen bor omkring hälften av <strong>Sverige</strong>s befolkning. Detinnebär att dessa län sammantaget är något överrepresenterade, då igenomsnitt 55 procent av alla fall av dödligt våld sker i storstadslänen.Emellertid h<strong>ar</strong> det skett vissa förändring<strong>ar</strong> över tid, vilka innebär attskillnaden mot övriga landet nära nog h<strong>ar</strong> försvunnit (figur 3).I många fall finns det skillnader i omständigheterna kring brottenberoende på om de begåtts i ett storstadslän eller inte. I storstadslänensker en större andel fall där de inblandade inte känner v<strong>ar</strong>andramedan andelen familjefall är högre i övriga landet. Det är dubbelt såvanligt att det finns brottsliga motiv bakom dödandet i storstadslänenän i övrigt, det vill säga gärningspersonen död<strong>ar</strong> offret i någon formav uppgörelse i kriminella krets<strong>ar</strong> eller brotten sker i samband medatt offret <strong>till</strong> exempel rånas av gärningspersonen. Däremot är psykisksjukdom som utlösande orsak betydligt vanlig<strong>ar</strong>e utanför storstadslä-62 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
7060504030201005842Storstadslänen55nen. Vid<strong>ar</strong>e är både gärningspersonerna och offren i storstadslänenmindre ofta alkoholiserade, de inblandade är något yngre och skjutvapenvanlig<strong>ar</strong>e än i övriga landet. Dessutom är andelen uppkl<strong>ar</strong>ade fallpåtagligt högre utanför storstadslänen, särskilt över tid.45Övriga landet1990–1995 1996–2001 2002–2006Figur 3. Regional fördelning av det dödliga våldet i <strong>Sverige</strong> perioden 1990–2006.Genomsnittliga andel<strong>ar</strong> (procent).5248Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottBrottsstrukturRelationerDödligt våld begås i mycket hög utsträckning (70 procent) av personersom känner offret (figur 4).501990–1995 1996–2001 2002–200640363836 36353330201013 1311 1118210Familj Bekanta Obekanta Ouppkl<strong>ar</strong>adeFigur 4. Offer för dödligt våld fördelat på relation <strong>till</strong> gärningspersonen perioden1990–2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong> (procent).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>63
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottDet dödliga våldet inom familjen sker vanligen i hemmiljön. Kvinnor15 år och äldre dominer<strong>ar</strong> som offer i familjefallen. I genomsnittdödas 20 kvinnor v<strong>ar</strong>je år av någon inom familjen eller släkten. En kl<strong>ar</strong>majoritet dödas av en man som de vid <strong>till</strong>fället hade eller hade haft ennära relation <strong>till</strong>: i genomsnitt 17 kvinnor per år sedan år 1990.Det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer h<strong>ar</strong> inte ökat övertid. I stället h<strong>ar</strong> dessa fall minskat sedan 1970-talet (Brå <strong>2007</strong>c). De vanligastemotiven är sv<strong>ar</strong>tsjuke- och sep<strong>ar</strong>ationsproblematik. Det är ocksårelativt vanligt att kvinnan tidig<strong>ar</strong>e utsatts för våld och hot frångärningspersonens sida. Brotten sker ofta i bostadsmiljön, utan utomståendevittnen och i socialt m<strong>ar</strong>ginaliserade miljöer.I 30 procent av familjefallen, eller i genomsnitt elva fall per år, äroffret av manligt kön (inklusive b<strong>ar</strong>n under 15 år). Fyra av dessa manligaoffer dödas av en kvinna i en nära relation. Till skillnad mot nären kvinna dödas inom ramen för en sådan relation är det mest frekventamotivet för kvinnor som gärningspersoner någon form av bråki en relation där båda p<strong>ar</strong>ter är missbruk<strong>ar</strong>e. Det är vid<strong>ar</strong>e nästan likavanligt att den kvinnliga gärningspersonen i dessa fall död<strong>ar</strong> mannensom en reaktion på det våld han tidig<strong>ar</strong>e utsatt henne för, som det ärmed sv<strong>ar</strong>tsjuke- och sep<strong>ar</strong>ationsproblematik som motiv för manligagärningspersoner. I omkring två av de i genomsnitt elva familjefallendödas det manliga offret av sitt vuxna b<strong>ar</strong>n. Liksom när kvinnor dödasav sina b<strong>ar</strong>n, är psykisk sjukdom vanligt hos gärningspersonerna,men också missbruksrelaterade bråk är relativt vanliga. I övrigt är deti huvudsak fråga om pojk<strong>ar</strong> under 15 år som dödats av någon av föräldr<strong>ar</strong>naoch i enstaka fall förekommer det dödligt våld mellan syskoneller annan familjemedlem.DÖDLIGT VÅLD MOT BARNDet dödliga våldet mot b<strong>ar</strong>n får ofta mycket uppmärksamhet, och detkan utifrån debatten lätt uppfattas som att denna typ av dödligt våldh<strong>ar</strong> ökat. I själva verket h<strong>ar</strong> denna offerkategori minskat sedan 1970-talet (Rying 2004, Janson m.fl. <strong>2007</strong>). Sedan början av 1990-talet är detfråga om en halvering av antalet b<strong>ar</strong>n under 15 år som offer för dödligtvåld, från i genomsnitt tio b<strong>ar</strong>n per år under perioden 1990–1995 <strong>till</strong> igenomsnitt fem b<strong>ar</strong>n per år därefter (figur 5). Det är <strong>fram</strong>för allt falldär gärningspersonerna v<strong>ar</strong> föräldr<strong>ar</strong> som begick självmord i sambandmed brottet som minskade under denna period.I nära 90 procent av fallen är föräldr<strong>ar</strong>na gärningspersoner när b<strong>ar</strong>nblir offer för dödligt våld. Självmord är vanligt förekommande när enförälder död<strong>ar</strong> sitt b<strong>ar</strong>n. I genomsnitt begick eller försökte gärningspersonernabegå självmord i nära hälften av fallen under perioden1990–2006.64 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
18161412108642090 95 00 06Antal 16 9 10 11 6 10 6 1 5 7 6 5 8 3 10 1 3Figur 5. Antal b<strong>ar</strong>n under 15 år som offer för dödligt våld per år under perioden1990–2006.Enligt Temrin och Nordlund (2003) kan omständigheterna kring defall där föräldr<strong>ar</strong> är gärningspersoner grovt delas in i tre grupper:• Psykiskt sjuka kvinnor, som kväver sitt nyfödda b<strong>ar</strong>n.• Psykiskt sjuka och deprimerade föräldr<strong>ar</strong> som i samband med självmordt<strong>ar</strong> med sig b<strong>ar</strong>nen i döden, <strong>till</strong> exempel i samband med ensep<strong>ar</strong>ation.• Fall där b<strong>ar</strong>nen misshandlas <strong>till</strong> döds. Här kan det ofta v<strong>ar</strong>a frågaom manliga gärningspersoner med <strong>till</strong> exempel personlighetsstörning<strong>ar</strong>,ibland med missbruksproblem och/eller sedan tidig<strong>ar</strong>e kriminelltbelastade.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottDet är mycket ovanligt att b<strong>ar</strong>n under 15 år dödas av en för dem obekantperson. För perioden 1990–2006 finns tre kända sådana fall redovisadeoch i ytterlig<strong>ar</strong>e sex fall är brotten ouppkl<strong>ar</strong>ade.Med en fjärdedel av b<strong>ar</strong>noffren utgör spädb<strong>ar</strong>nen (under ett år) denenskilt största årsgruppen. B<strong>ar</strong>n i förskoleåldern (upp <strong>till</strong> sju år) utgörsammanlagt nära 70 procent av b<strong>ar</strong>noffren. Ju yngre offret är, destovanlig<strong>ar</strong>e är det att modern är gärningsperson. Brottsplatsen är vanligenhemmiljön. I jämförelse med dödligt våld generellt är alkoholpåverkanoch missbruk hos gärningspersonerna ovanligt och andelentidig<strong>ar</strong>e kriminellt belastade mindre. Psykisk sjukdom hos gärningspersonenär mycket vanligt när offren är b<strong>ar</strong>n.DÖDLIGT VÅLD MELLAN BEKANTA RESPEKTIVE OBEKANTADet dödliga våldet mellan bekanta som inte är släkt begås oftast mellanpersoner som känner v<strong>ar</strong>andra väl. Det är ofta fråga om våld mellanmän i missbruksrelaterade och kriminella krets<strong>ar</strong>. Brotten sker ibrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>65
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottmycket hög utsträckning i bostadsmiljön. I 60 procent av fallen är såväloffer som gärningspersoner alkoholmissbruk<strong>ar</strong>e. Motiven dominerasav så kallade »fyllebråk« om objektivt sett bagatell<strong>ar</strong>tade saker,respektive av uppgörelser i kriminella krets<strong>ar</strong>. Dessa brott sker ofta islutna miljöer och kniv används i omkring hälften av fallen.Det dödliga våldet mellan obekanta utgörs <strong>till</strong> stor del av det sombruk<strong>ar</strong> benämnas det dödliga gatuvåldet. Det drabb<strong>ar</strong> ofta yngre mänpå allmänna eller nöjesrelaterade platser i samband med händelsersom börj<strong>ar</strong> som mer eller mindre bagatell<strong>ar</strong>tade konflikter. Denna typav dödligt våld h<strong>ar</strong> minskat något jämfört med 1990-talets första hälft.Fall där offret dödas av en obekant gärningsperson i samband medannan brottslighet, <strong>till</strong> exempel rån eller inbrott i offrets bostad, ärmycket ovanliga (det sker ungefär två gånger per år). Dödligt våld medhatbrottsmotiv är också sällsynt och sker i genomsnitt knappt en gångper år. Även sexualmord är mycket ovanliga i <strong>Sverige</strong>.BrottsplatserDet dödliga våldet utspelas i huvudsak i bostadsmiljön (figur 6). I genomsnittsker omkring 70 procent av fallen i sådana miljöer, vilkethänger samman med den höga andelen fall där de inblandade kännerv<strong>ar</strong>andra på ett eller annat sätt. Sedan år 1990 h<strong>ar</strong> andelen fall i bostäderminskat något, samtidigt som andelen fall på allmän plats h<strong>ar</strong>ökat. Bostadsfallen motsv<strong>ar</strong>as av en minskning också rent antalsmässigt,medan antalet fall på allmän plats är detsamma i början och i slutetav undersökningsperioden.807060507165 651990–1995 1996–2001 2002–20064030202229311004 3 2 3 2 2Bostäder Allmänna platser Nöjesrel. platser Övriga platserFigur 6. Brottsplatser vid dödligt våld perioden 1990–2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong>(procent).66 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
K<strong>ar</strong>aktäristiskt för bostadsfallen är bristen på insyn från utomstående.Dessa fall av dödligt våld sker nästan uteslutande med inblandadesom känner v<strong>ar</strong>andra. Det innebär att det är svårt för utomståendeatt ingripa och förhindra brotten. När brottssituationerna uppstår kanockså den sociala bindningen mellan de inblandade bidra <strong>till</strong> att försökatt få hjälp utifrån hindras eller försenas. Dessutom är det mindrevanligt att andra personer är närv<strong>ar</strong>ande vid dessa fall, jämfört meddem som äger rum utanför hemmet. I bostadsmiljön finns också kniv<strong>ar</strong>– det vanligast förekommande vapnet vid dödligt våld – lätt <strong>till</strong>gängliga.Det är således mycket ovanligt att dödligt våld i bostadsmiljönsker mellan inblandade som är obekanta med v<strong>ar</strong>andra. När detförekommer är det nästan alltid kopplat <strong>till</strong> brottsliga motiv, såsombostadsinbrott eller rån.Det dödliga våldet på allmänna platser k<strong>ar</strong>aktäriseras av fall där deinblandade är obekanta med v<strong>ar</strong>andra och även av en stor andel ouppkl<strong>ar</strong>adefall. Här återfinns det så kallade dödliga gatuvåldet. Denna typav dödligt våld sker i mycket stor utsträckning mellan unga män ochinitieras ofta genom bagatellbråk. Det är också mycket vanligt att deinblandade i gatuvåld är alkoholpåverkade. Men det dödliga våldet påallmänna platser omfatt<strong>ar</strong> även fall av så kallade gängbråk, våld somsker med rasistiska motiv eller som riktas mot personer som är homosexuella.En viss del dödligt våld på allmän plats inträff<strong>ar</strong> i sambandmed annan brottslighet, exempelvis rån. Trots den uppmärksamhetdessa fall väcker i massmedia och samhällsdebatten med mera är deinte särskilt vanligt förekommande och det finns inte heller någontendens <strong>till</strong> ökning.Det dödliga våldet på nöjesrelaterade platser är inte heller särskilt vanligtoch h<strong>ar</strong> dessutom minskat under sen<strong>ar</strong>e tid. Omständigheternavid dessa fall påminner ofta om omständigheterna vid det dödliga gatuvåldet.Ökningen av människors deltagande i nöjeslivet h<strong>ar</strong> an gettssom en förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> det ökande våldet i <strong>Sverige</strong> under efterkrigstiden(Wikström 1985 och 1992). Det finns dock inga data som tal<strong>ar</strong> för atten sådan utveckling skulle ha haft någon stor betydelse när det gällerdenna typ av dödligt våld.Det förekommer också ett fåtal fall av dödligt våld begånget på platsersom är mer svårk<strong>ar</strong>aktäriserade som typ av brottsplats, v<strong>ar</strong>för de idenna undersökning benämns som övriga platser. Exempel på sådanaplatser är inhägnade hamnområden, militärområden eller mer slutna<strong>ar</strong>betsplatser som <strong>till</strong> exempel fabriks- eller kontorslokaler. De fall somäger rum på sådana platser skiljer sig inte nämnvärt från det dödligavåldet generellt. Det sker huvudsakligen mellan personer som på någotsätt känner v<strong>ar</strong>andra.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>67
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottVåldsmetoderI tre av fyra fall av dödligt våld användes ett vapen under perioden1990–2006 (figur 7).Det dödliga våldet med kniv h<strong>ar</strong> alltsedan 1970-talet v<strong>ar</strong>it dominerandei <strong>Sverige</strong>. Denna våldsmetod är st<strong>ar</strong>kt förknippad med det dödligavåldet inomhus, vilket i stor utsträckning kan förkl<strong>ar</strong>as av att kniv<strong>ar</strong>finns <strong>till</strong> hands i bostäder. Det dödliga våldet med skjutvapen h<strong>ar</strong> sedanbörjan av 1990-talet utgjort omkring 20 procent av fallen. Antalet fallh<strong>ar</strong> dock minskat något under samma period. I ungefär 60 procent avdessa brott hade gärningspersonen inte licens för vapnet. Det finns fleraviktiga skillnader mellan fallen där gärningspersonerna hade licensför vapnet och fallen utan licens.När gärningspersonen hade licens för vapnet v<strong>ar</strong> offret oftast enkvinna, gärningspersonen en man i nära relation och brottet hängdesamman med sv<strong>ar</strong>tsjuke- och sep<strong>ar</strong>ationsproblematik. Ibland bleväven p<strong>ar</strong>ets b<strong>ar</strong>n offer. Psykisk sjukdom låg bakom en relativt stor andelav dessa fall, vilket bekräftas av den höga andelen självmord ellersjälvmordsförsök, 50 procent, vid dessa fall. Den höga förekomsten avsjälvmord spegl<strong>ar</strong> också det faktum att användningen av skjutvapenvid dödligt våld är den enskilda våldsmetod som är st<strong>ar</strong>kast förknippadmed självmord hos gärningspersonen.Fallen med skjutvapen utan licens rikt<strong>ar</strong> sig i huvudsak mot en förgärningspersonen bekant person där någon form av uppgörelse ellerhämnd, ofta i kriminella och/eller missbruk<strong>ar</strong>krets<strong>ar</strong>, är vanliga motiv.Självmord är mycket ovanligt i samband med dessa fall.504540353025201510501990–1995 1996–2001 2002–200642 43402119 181313 1311 10 11 11 10 10Kniv Skjutvapen Hugg/slag Misshandel StrypningFigur 7. Våldsmetoder vid dödligt våld perioden 1990–2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong>(procent).68 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Det dödliga våldet med hugg- eller slagvapen, exempelvis yxa ellerplanka, sker ofta mellan bekanta i missbruksrelaterade sammanhangeller mellan personer som h<strong>ar</strong> en nära relation. Ett annat relativt vanligtsammanhang är där gärningspersonen död<strong>ar</strong> någon av sina föräldr<strong>ar</strong>.Det dödliga våldet genom misshandel är inte särskilt vanligt förekommandeoch h<strong>ar</strong> en stabil nivå runt 11–12 fall per år. Dessa fall skeri mycket stor utsträckning i missbruksrelaterade sammanhang mellanpersoner som är bekanta eller i samband med relativt bagatell<strong>ar</strong>tadehändelser på allmän plats mellan personer som är obekanta med v<strong>ar</strong>andrasedan tidig<strong>ar</strong>e.Det dödliga våldet genom strypning/kvävning h<strong>ar</strong> minskat något påsen<strong>ar</strong>e år, delvis med anledning av att det dödliga våldet mot b<strong>ar</strong>nh<strong>ar</strong> minskat. När b<strong>ar</strong>n, i synnerhet de allra yngsta, dödas är nämligenstrypning eller kvävning den enskilt vanligaste dödsorsaken. Det ärvid<strong>ar</strong>e dubbelt så vanligt att kvinnor blir offer för denna våldsmetodjämfört med män. Relativt ofta handl<strong>ar</strong> det då om kvinnor som strypseller kvävs <strong>till</strong> döds av en man som de h<strong>ar</strong> en nära relation <strong>till</strong>.MotivI forskningen om det dödliga våldet bruk<strong>ar</strong> man huvudsakligen delaupp motiven i två kategorier: expressiva och instrumentella motiv (t.ex.Block och Block 1991 och 1992). Med expressiva motiv menas här dödligtvåld v<strong>ar</strong>s främsta syfte är att, av olika skäl, med våld skada eller dödaoffret – brottet är ett mål i sig och andra eventuella motiv är sekundära.Dödligt våld med expressiva motiv sker ofta impulsivt och i st<strong>ar</strong>k affekt.Vapen- eller våldsmetoden avgörs av situationen och av vad somfinns <strong>till</strong> hands. Exempel på dessa fall kan v<strong>ar</strong>a dödande på grund avsv<strong>ar</strong>tsjuke- och sep<strong>ar</strong>ationsproblematik eller så kallade fyllebråk.Vid dödligt våld med instrumentella motiv är i stället det huvudsakligamålet att erövra peng<strong>ar</strong> eller andra föremål, men inte att dödaoffret. Exempel är de fall som sker i samband med annan brottslighet,som när gärningspersonen/-personerna gör inbrott i ett hus när äg<strong>ar</strong>enråk<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>a hemma eller i samband med ett rån. Men det kan ocksåhandla om uppgörelser i undre världen. Gärningspersonen utser dåofta i förväg ett offer och h<strong>ar</strong> bestämt såväl brottsplats som med vilkenvåldsmetod han ska hota, skada eller döda offret.Det dödliga våldet i <strong>Sverige</strong> begås i mycket stor utsträckning av expressivaskäl. 27 Endast en dryg tiondel av det dödliga våldet begås av instrumentellaskäl i samband med annan vinningsbrottslighet (16 procentåren 2002–2006).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott27Även i undersökning<strong>ar</strong> från andra länder som USA och Australien är detta fallet(Block och Block 1992, Polk 1994).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>69
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottDen vanligaste kategorin bland de expressiva brotten är så kalladebagatellbråk, som utgör ungefär en tredjedel av allt dödligt våld. De skeroftast av objektivt sett bagatell<strong>ar</strong>tade orsaker. I stor utsträckning inträff<strong>ar</strong>dessa fall i missbruksrelaterade krets<strong>ar</strong> där bråk om en flaska alkohol,en mindre summa peng<strong>ar</strong> eller någon oförrätt ofta ligger <strong>till</strong> grundför våldet. Även det så kallade dödliga gatuvåldet, brott som sker på allmännaplatser mellan inblandade som är obekanta med v<strong>ar</strong>andra, h<strong>ar</strong>vanligen ett motiv som hör <strong>till</strong> denna motivgrupp. Ofta är det fråga omknuff<strong>ar</strong> eller missuppfattning<strong>ar</strong> mellan alkoholpåverkade unga mänsom utgör bakgrunden <strong>till</strong> dessa ofta mycket uppmärksammade fall.Den andra stora kategorin bland de expressiva brotten är de där detfinns en sv<strong>ar</strong>tsjuke- och sep<strong>ar</strong>ationsproblematik. Dessa motiv står bakomen knapp femtedel av det dödliga våldet. I mycket stor utsträckningär gärningspersonen en man som död<strong>ar</strong> en kvinna som han h<strong>ar</strong> ellerh<strong>ar</strong> haft en nära relation <strong>till</strong>. Den tredje kategorin – en dryg tiondel avbrotten – är den där gärningspersonen begår brottet under inflytandeav en psykisk sjukdom och där inga andra kända motiv finns (läs merom denna grupp av gärningspersoner på s. 75).I en dryg femtedel av fallen är motiven okända. Det gäller <strong>fram</strong>förallt de ouppkl<strong>ar</strong>ade fallen och beror främst på två orsaker. Dels är detmånga gånger okl<strong>ar</strong>t v<strong>ar</strong>för offret dödats, dels kan det v<strong>ar</strong>a så att poliseninte vill lämna ut sådana uppgifter då det kan försvåra utredningen.Andelsmässigt h<strong>ar</strong> inte motivfördelningen förändrats särskilt mycketöver tid. Den enda motivkategori som h<strong>ar</strong> ökat sin andel något ärfall som begås i samband med annan brottslighet.Offer och gärningspersonerKönNär det gäller könsfördelningen vid dödligt våld dominer<strong>ar</strong> män, bådesom gärningsperson och offer. Totalt utgör männen 90 procent av gärningspersonerna,en andel som h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it oförändrad sedan flera hundraår i <strong>Sverige</strong> (von Hofer <strong>2008</strong>) och omkring två tredjedel<strong>ar</strong> av offren.Sedan år 1990 h<strong>ar</strong> inga påtagliga förändring<strong>ar</strong> kunnat noteras.GÄRNINGSPERSONERNAS KÖNDet finns flera stora skillnader mellan det dödliga våldet som begås avkvinnliga respektive manliga gärningspersoner.Kvinnliga gärningspersoners dödande är st<strong>ar</strong>kt koncentrerat <strong>till</strong> familjen.I 80 procent av fallen v<strong>ar</strong> offret en familjemedlem, och då ofta enman med vilken kvinnan hade en nära relation. Det gäller i nära hälftenav fallen eller i genomsnitt fyra fall per år. Men även b<strong>ar</strong>n under 15år, särskilt de små b<strong>ar</strong>nen, utgör med nära 30 procent en stor del av detkvinnliga dödliga våldet.70 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Av den påtagliga ansamlingen av familjefall följer att 90 procent avbrotten sker i hemmiljö. Ofta är bagatellbråk eller psykisk sjukdombakgrund <strong>till</strong> brotten. Kvinnor död<strong>ar</strong> mycket sällan en för dem obekantperson. Under undersökningsperioden (1990–2006) fanns detinte heller något fall av sexualmord, hedersmord eller dödligt brottmed hatbrottsmotiv där gärningspersonen är kvinna.De manliga gärningspersonernas dödliga våld är i nära hälften av fallen(46 procent) riktat mot en bekant utanför familjen. Det handl<strong>ar</strong> dåofta om dödligt våld begånget i missbruks- och kriminella miljöer. I 20procent av fallen är offret en kvinna som männen h<strong>ar</strong> haft en nära relation<strong>till</strong>, medan det dödliga våldet i cirka fem procent av fallen är riktatmot b<strong>ar</strong>n under 15 år. Liksom de kvinnliga gärningspersonerna begåräven männen i stor utsträckning dödligt våld i bostadsmiljön. Männenbegår dock en större andel av brotten på allmänna platser jämförtmed de kvinnliga gärningspersonerna (32 procent/10 procent).När det gäller alkoholpåverkan och alkoholmissbruk är fördelningennära nog densamma för de manliga som för de kvinnliga gärningspersonerna(beskrivs mer utförligt nedan). En svensk studie av samtligapersoner lagförda för dödligt våld under perioden 1995–2001, vis<strong>ar</strong>dock att de kvinnliga föröv<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> fler problem i sin psykosocialabakgrund än de manliga föröv<strong>ar</strong>na. Betydligt fler av dem v<strong>ar</strong> uppväxtai ett ogynnsamt emotionellt klimat och/eller utsatta för sexuella övergreppoch/eller hade föräldr<strong>ar</strong> med psykiska problem eller sjukdom(Yourstone 2003).Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottOFFRENS KÖNStora skillnader finns också när man jämför kvinnor och män somoffer. Kvinnliga offer dödas i nära 80 procent av fallen inom familjen,medan endast 20 procent av männen blir offer för dödligt våld i familjen.I nära hälften av fallen med kvinnliga offer är gärningspersonenen man med vilken offret hade haft en nära relation <strong>till</strong>. Motsv<strong>ar</strong>andeandel för manliga offer är sju procent. Manliga offer dödas i ställetoft<strong>ar</strong>e av en man han är nära bekant med, företrädesvis i missbruksochkriminella krets<strong>ar</strong>. Av detta följer att bostadsmiljön är en påtagligtvanlig<strong>ar</strong>e brottsplats vid dödligt våld mot kvinnliga offer, även omstörsta delen av det dödliga våldet mot män också sker i en bostad. Detär dessutom betydligt vanlig<strong>ar</strong>e att de manliga offren är alkoholpåverkadeoch alkoholmissbruk<strong>ar</strong>e än de kvinnliga.ÅldersfördelningDet finns stora skillnader i åldersfördelningen bland de inblandadevid dödligt våld. Gärningspersonerna tender<strong>ar</strong> att v<strong>ar</strong>a yngre än brottsoffren(figur 8). Medianåldern under perioden 1990–2006 v<strong>ar</strong> 32 år förgärningspersonerna och 40 år för offren, något som inte h<strong>ar</strong> förändratsbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>71
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott3530252015105080512Offer2919 19Gärningsperson0–14 år 15–19 år 20–29 år 30–39 år 40–49 år 50–59 år 60– åröver tid. Sex av gärningspersonerna v<strong>ar</strong> under 15 år och därmed intestraffmyndiga. Notera att dessa inte ingår i figur 8.En uppmärksammad grupp bland gärningspersonerna är ungdom<strong>ar</strong>(15–19 år). Det dödliga våld de begår blir ofta omskrivet i media.Dessa fall inträff<strong>ar</strong> ofta på allmän plats och under helgkväll<strong>ar</strong>. Våldetsker vid<strong>ar</strong>e ofta med kniv eller genom misshandel mellan personersom är obekanta med v<strong>ar</strong>andra. Inte sällan st<strong>ar</strong>t<strong>ar</strong> våldet av någon bagatell<strong>ar</strong>tadorsak, exempelvis en knuff. Antalet gärningspersoner i åldern15–19 år h<strong>ar</strong> fluktuerat över tid och även om antalet gärningspersoneri den åldern v<strong>ar</strong> ovanligt högt åren 2004 och 2005, h<strong>ar</strong> dennaålderskategori inte ökat v<strong>ar</strong>e sig antals- eller andelsmässigt (figur 9).2620 1914Figur 8. Åldersfördelning för offer och gärningspersoner vid dödligt våld, åren1990–2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong> (procent).81761816141210864201990 1995 2000 2005 2006Antal 12 12 8 12 11 12 9 7 8 6 9 10 10 5 17 15 4Figur 9. Antal gärningspersoner i åldern 15–19 år under perioden 1990–2006.72 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Som påtalats tidig<strong>ar</strong>e vis<strong>ar</strong> även annan forskning att det dödliga ungdomsvåldethållit sig på en oförändrad nivå (Granath <strong>2007</strong>).Gärningspersonernas ålder v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> beroende på vilken relationde h<strong>ar</strong> <strong>till</strong> offret. Utfallet spegl<strong>ar</strong> i stor utsträckning den livssituationmänniskor h<strong>ar</strong> relationsmässigt i olika åldr<strong>ar</strong>. Ju yngre gärningspersonernaär desto vanlig<strong>ar</strong>e är det att brotten sker utanför familjen. Blandde yngsta gärningspersonerna i åldern 15–19 år h<strong>ar</strong> endast 18 procentav det dödliga våldet begåtts inom familjen och 42 procent mot enobekant person. Detta hänger naturligtvis samman med att personer iden åldern oft<strong>ar</strong>e än vuxna <strong>till</strong>bring<strong>ar</strong> sin tid på allmänna platser, särskiltpå kväll<strong>ar</strong> och på helger. Där träff<strong>ar</strong> de också på personer de inteär bekanta med sedan tidig<strong>ar</strong>e. När gärningspersonerna är 40 år elleräldre begås i stället en majoritet av fallen av dödligt våld mot en familjemedlemoch endast några procent mot en obekant person.Alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaförekomst 28Enligt Lenke (1990) vis<strong>ar</strong> både svensk och internationell forskning omdödligt våld att en stor andel av de inblandade v<strong>ar</strong> alkoholpåverkadevid tiden för brottet. Vid det uppkl<strong>ar</strong>ade dödliga våldet i <strong>Sverige</strong> underperioden 1990–2006 v<strong>ar</strong> i genomsnitt nära 60 procent av gärningspersonernaoch knappt 50 procent av offren påverkade av alkohol. Detfinns dock en tendens mot en minskning av andelen alkoholpåverkadegärningspersoner och offer över tid. En stor andel av de inblandadepersonerna är också att beteckna som alkoholmissbruk<strong>ar</strong>e: gärningspersonernai nära 50 procent av fallen och offren i nära 40 procent avfallen.Det finns svensk forskning som vis<strong>ar</strong> att n<strong>ar</strong>kotika inte är särskiltvanligt förekommande vid våldsbrott (t.ex. Kühlhorn 1984 och 1996).Under åren 1990–2006 v<strong>ar</strong> 30 procent av gärningspersonerna bakomdet dödliga våldet bedömda som n<strong>ar</strong>kotikamissbruk<strong>ar</strong>e och drygt hälftenav dem, 16 procent, v<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikapåverkade vid brottets genomförande.Det v<strong>ar</strong> ännu mindre vanligt att offren v<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikamissbruk<strong>ar</strong>eeller n<strong>ar</strong>kotikapåverkade: 15 procent respektive 7 procent av offren.Trots att n<strong>ar</strong>kotikamissbruk och n<strong>ar</strong>kotikapåverkan förekommer i enviss del av fallen kan det konstateras att det är betydligt vanlig<strong>ar</strong>e attde inblandade vid dödligt våld är alkoholpåverkade eller alkoholmissbruk<strong>ar</strong>e.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott28Bortfallsnivåerna i dessa v<strong>ar</strong>iabler är relativt stora mellan de olika perioderna,v<strong>ar</strong>för alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaförekomsten här inte redovisas i ett utvecklingsperspektiv.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>73
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott60504030201005027Arbetslös13Gärningspersoner13Förtidspensionär19Socioekonomisk status 29De personer som är inblandade i det dödliga våldet <strong>till</strong>hör i stor utsträckningde lägsta skikten i samhället socialt sett (figur 10). Ungefärtvå tredjedel<strong>ar</strong> av gärningspersonerna och närm<strong>ar</strong>e hälften av offren ide studerade fallen v<strong>ar</strong> antingen <strong>ar</strong>betslösa eller förtidspensionerade.Denna stora andel m<strong>ar</strong>ginaliserade personer hänger samman med deni dessa sammanhang vanliga förekomsten av missbruk. 80 procent avde gärningspersoner som i materialet bedömts som alkoholmissbruk<strong>ar</strong>ev<strong>ar</strong> antingen <strong>ar</strong>betslösa eller förtidspensionärer.Socioekonomiskt sett är det dödliga våldet ofta ett inomgruppsrelateratfenomen, särskilt när det gäller de mest m<strong>ar</strong>ginaliserade grupperna.Det innebär att gärningspersoner som är <strong>ar</strong>betslösa eller förtidspensioneradeofta död<strong>ar</strong> ett offer med samma status. Det gäller även ihuvudsak för gärningspersoner som är ålderspensionärer. Inte sällanär det då frågan om en äldre man som död<strong>ar</strong> sin hustru och därefterbegår självmord.17Offer710Arbet<strong>ar</strong>klassMedelklass518PensionärFigur 10. Socioekonomisk status hos gärningspersoner och offer vid dödligt våld,perioden 1990-2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong> (procent).29Det finns ett relativt stort bortfall inom denna v<strong>ar</strong>iabel v<strong>ar</strong>för något utvecklingsperspektivinte redovisas här. För gärningspersonerna är bortfallsnivån 13 procentoch för offren 29 procent. Den höga nivån för offren beror <strong>till</strong> stor del på att poliseninte alltid bryr sig om detta då en stor andel av fallen är »självuppkl<strong>ar</strong>ande«och denna omständighet inte är viktig för utredningen. En rimlig bedömning ärdock att det redovisade utfallet spegl<strong>ar</strong> verkligheten väl.74 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Tidig<strong>ar</strong>e kriminell belastning hos gärningspersonenOmkring 70 procent av gärningspersonerna vid dödligt våld är kriminelltbelastade sedan tidig<strong>ar</strong>e enligt polisens belastningsregister (de 115gärningspersoner som begick självmord i samband med brottet frånräknade).Kriminellt belastade gärningspersoner är särskilt vanliga viddet våld som begås mellan bekanta utanför familjen. Några förändring<strong>ar</strong>i detta avseende h<strong>ar</strong> inte skett sedan år 1990. Sett över en ännulängre tidsperiod h<strong>ar</strong> emellertid en påtaglig ökning av de kriminelltbelastade ägt rum. En undersökning av personer lagförda för dödligtvåld i Stockholms kommun under perioden 1951–1991 (Rying 1996) vis<strong>ar</strong>att andelen tidig<strong>ar</strong>e kriminellt belastade gärningspersoner ökadefrån 33 procent på 1950-talet <strong>till</strong> 77 procent under perioden 1980–1991.Psykisk sjukdom eller störning hos gärningspersonernaRÄTTSPSYKIATRISKA UNDERSÖKNINGARDet är mycket vanligt att de gärningspersoner som begår dödligtvåld h<strong>ar</strong> någon form av psykisk sjukdom eller psykisk störning. Föratt domstolen ska kunna avgöra om en gärningsperson ska dömas <strong>till</strong>fängelse eller rättspsykiatrisk vård, kan man besluta om en rättspsykiatriskundersökning (rpu) enligt lagen (1991:1137) om rättspsykiatriskundersökning. En sådan syft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att man ska få reda på om gärningspersonenlider av en så kallad allv<strong>ar</strong>lig psykisk störning, vilket är enförutsättning för att påföljden ska kunna bli rättspsykiatrisk vård.Under perioden 1990–2006 beslutades det om rättspsykiatrisk undersökningi genomsnitt i 59 procent av fallen. Denna andel h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>ieratgenom åren, men någon tydlig trend finns inte. Ju allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>ebrottsrubriceringen är desto vanlig<strong>ar</strong>e är det med en beslutad rpu. Ifallen rubricerade som mord är det mer än dubbelt så vanligt meden rättspsykiatrisk undersökning som i de fall där brottsrubriceringenv<strong>ar</strong> vållande <strong>till</strong> annans död (71 procent jämfört med 28 procent). Däremotfanns det inga större skillnader i besluten sett <strong>till</strong> faktorer somålder eller om gärningspersonen v<strong>ar</strong> född i <strong>Sverige</strong> eller inte.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottFÖREKOMST AV PSYKISK SJUKDOM ELLER PSYKISK STÖRNINGVid dödligt våld finns det ett relativt stort inslag av gärningspersonermed psykisk sjukdom eller andra psykiska störning<strong>ar</strong>. Av de närm<strong>ar</strong>etre femtedel<strong>ar</strong> av gärningspersonerna som genomgick rpu fick de flesta(95 procent) minst en psykiatrisk diagnos. För övriga gärningspersonersom inte genomgick rpu beslutades i stället i knappt 20 procent avfallen om en liten sinnesundersökning, en så kallad § 7-undersökning,lag (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m., v<strong>ar</strong>viddrygt 70 procent fick minst en psykiatrisk diagnos. Av samtliga gärningspersonersom genomgick någon form av psykiatrisk utredning,bedömdes 90 procent ha en psykisk sjukdom eller någon annan psy-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>75
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottkisk störning. Andelen ök<strong>ar</strong> något, <strong>till</strong> 91 procent, om de 115 gärningspersonersom begick självmord i samband med brottet, vilka i de flestafall bedömdes ha lidit av depressioner, räknas in. 30 Denna höga nivåstämmer väl överens med det som <strong>fram</strong>kommer i annan forskning ifrågan (t.ex. Fazel och Grann 2004).Av de gärningspersoner som genomgick rättspsykiatrisk undersökning(rpu) faller nära två tredjedel<strong>ar</strong> under två kategorier av diagnoser:personlighetsstörning<strong>ar</strong> och psykossjukdom<strong>ar</strong> (figur 11). Den enskiltstörsta kategorin, personlighetsstörning<strong>ar</strong>, utgjorde nära 40 procentav gruppen. Gärningspersoner med personlighetsstörning utgör oftaen stor andel av brottspopulationer vid grova våldsbrott (t.ex. Belfrage1995). De personlighetsstörda gärningspersoner som förekommer viddödligt våld kan i huvudsak sägas k<strong>ar</strong>aktäriseras av att ha bland annatimpulskontrollstörning<strong>ar</strong> eller avsaknad av/eller bristande empatiförmåga,något som lätt kan leda <strong>till</strong> våld (Lidberg 2000).Kategorin psykoser omfatt<strong>ar</strong> ett antal olika diagnoser, såsom olikatyper av schizofreni och depressioner. Psykossjukdom<strong>ar</strong> är det som tidig<strong>ar</strong>ebenämndes som sinnessjukdom<strong>ar</strong>. Även om de olika sjukdoms<strong>till</strong>ståndeninom kategorin skiljer sig åt på många sätt, är en gemensamnämn<strong>ar</strong>e att verklighetsuppfattningen är störd genom exempelvishallucinationer. Detta kan leda <strong>till</strong> vanföreställning<strong>ar</strong>, missförstånd504037302731201050Personlighetsstörning<strong>ar</strong>Psykoser Övrigt Ingen diagnosFigur 11. Diagnosgrupper hos gärningspersoner vid dödligt våld som genomgåtträttspsykiatrisk undersökning (RPU). Perioden 1990–2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong>(procent).30Enligt för<strong>ar</strong>betena <strong>till</strong> lag (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård beskrevs depressionermed självmordstank<strong>ar</strong> som exempel på en allv<strong>ar</strong>lig psykisk störning.76 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
och missuppfattning<strong>ar</strong> i olika situationer, vilket i sin tur kan leda <strong>till</strong>våldsamma handling<strong>ar</strong>.Gruppen övrigt, som utgör en knapp tredjedel av de undersökta,innehåller ett antal olika och disp<strong>ar</strong>ata typer av psykiska störning<strong>ar</strong>.Det är här fråga om missbruksrelaterade diagnoser, liksom om olikatyper av stressrelaterade syndrom, men även vissa typer av depressioneroch neuropsykiatriska störning<strong>ar</strong> finns inom denna grupp.Hanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingDet dödliga våldet är en av de brottskategorier som h<strong>ar</strong> den högstauppkl<strong>ar</strong>ingsnivån, också över tid. Endast sådana brott som vanligtvish<strong>ar</strong> en naturligt känd gärningsperson vid anmälnings<strong>till</strong>fället, sombutiksstöld, n<strong>ar</strong>kotikabrott och rattfylleri (Dolmén 1994), h<strong>ar</strong> en högreandel uppkl<strong>ar</strong>ade fall. En trolig förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> den höga uppkl<strong>ar</strong>ingsnivånvid dödligt våld är att de inblandade vanligen känner v<strong>ar</strong>andraoch att polisen därmed relativt enkelt kan kl<strong>ar</strong>a upp brottet. En annanförkl<strong>ar</strong>ing är att det dödliga våldet ges prioritet i polisens utrednings<strong>ar</strong>bete.Dessa brott utreds alltid även om misstänkt gärningspersonsaknas, något som inte är fallet för många andra brottstyper.Med uppkl<strong>ar</strong>ade fall menas här sådana fall därUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott• gärningspersonen h<strong>ar</strong> kunnat lagföras• det h<strong>ar</strong> kunnat fastställas att en viss person begått brottet men begåttsjälvmord• den kände gärningspersonen inte kunnat gripas.10090807060504030201008782791990–1995 1996–2001 2002–2006Figur 12. Uppkl<strong>ar</strong>ade fall av dödligt våld perioden 1990–2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong>(procent).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>77
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottSedan år 1990 h<strong>ar</strong> i genomsnitt 83 procent av det dödliga våldet kunnatkl<strong>ar</strong>as upp enligt denna definition. Trenden för andelen uppkl<strong>ar</strong>adefall h<strong>ar</strong> dock v<strong>ar</strong>it tydligt nedåtgående under perioden (figur 12). Ennärm<strong>ar</strong>e studie av vad denna minskning beror på återstår att göra.I <strong>fram</strong>tiden kan ouppkl<strong>ar</strong>ade fall, även äldre sådana, komma att kl<strong>ar</strong>asupp i större utsträckning än tidig<strong>ar</strong>e. En omständighet som redanökat möjligheterna att knyta gärningspersoner <strong>till</strong> brottet är dna-tekniken.Denna teknik kan dessutom komma att påverka möjligheternaatt kl<strong>ar</strong>a upp äldre fall vid förnyad genomgång, i de fall teknisk bevisningfinns bev<strong>ar</strong>ad i form av <strong>till</strong> exempel cig<strong>ar</strong>ettfimp<strong>ar</strong> eller flaskorsom h<strong>ar</strong> använts av gärningspersonen och hittats på brottsplatsen.Lagföring<strong>ar</strong> vid dödligt våldBROTTSRUBRICERINGARVid lagföring för dödligt våld används huvudsakligen tre brottsrubricering<strong>ar</strong>.Det är mord (inklusive medhjälp och anstiftan <strong>till</strong> mord) ochdråp (inklusive b<strong>ar</strong>nadråp) samt vållande <strong>till</strong> annans död. Mord ochdråp avser olika grad av uppsåtligt dödande, medan rubricering<strong>ar</strong>navållande eller grovt vållande <strong>till</strong> annans död (i kombination med misshandeleller grov misshandel) avser icke uppsåtligt dödande.De gärningspersoner som lagförs för dödligt våld döms i hög utsträckningför mord (figur 13). Detta förhållande h<strong>ar</strong> dock förändratsöver tid. Under perioden 1990–1995 dömdes mindre än hälften av delagförda gärningspersonerna för mord, att jämföra med nära två tredjedel<strong>ar</strong>av fallen under det två perioderna därefter. Sammantaget medlagföring<strong>ar</strong>na för dråp h<strong>ar</strong> andelen fall där det dödliga våldet bedömtsv<strong>ar</strong>a uppsåtligt ökat från 69 procent åren 1990–1995 <strong>till</strong> 83 procent åren7060641990–1995 1999–2001 2002–2006645044403020253018 191816100Mord Dråp Vållande <strong>till</strong> annans dödFigur 13. Fördelning av brottsrubricering<strong>ar</strong> vid lagföring för dödligt våld under perioden1990–2006. Genomsnittliga andel<strong>ar</strong> (procent).78 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
2002–2006. Någon juridisk analys av omständigheterna i fallen somingår i denna undersökning h<strong>ar</strong> inte gjorts, men några faktorer förtjän<strong>ar</strong>ändå att nämnas.Som tidig<strong>ar</strong>e redovisats h<strong>ar</strong> omständigheterna vid dödligt våld generelltvisat sig v<strong>ar</strong>a påtagligt stabila över tid. Inte heller h<strong>ar</strong> det skettnågra större förändring<strong>ar</strong> relationsmässigt mellan de inblandade, somskulle kunna förkl<strong>ar</strong>a en sträng<strong>ar</strong>e syn på brotten. Skadebilden hos offrenh<strong>ar</strong> förvisso inte undersökts, men inget tyder på att våldet skulle hablivit grövre över tid. Exempel på detta är att inga större förändring<strong>ar</strong>skett i vilka våldsmetoder som används vid brotten. Granaths (<strong>2007</strong>)studie vis<strong>ar</strong> att skadorna bland dem som fallit offer för grovt ungdomsvåldv<strong>ar</strong>it tämligen oförändrade sedan början av 1980-talet. Analyserav sjukhusdata vis<strong>ar</strong> inte heller att antalet offer som behöver läggas inoch vårdas på grund av våld förorsakat av vapen skulle ha ökat underde senaste decennierna (Estrada 2005). Utvecklingen mot att allt flerdöms för mord bör därför rimligen förstås så att domstol<strong>ar</strong>na väljer attse sträng<strong>ar</strong>e på dessa brott.PÅFÖLJDERUtvecklingen av påföljderna för mord och dråp under de senaste 30åren vis<strong>ar</strong> på en tydlig trend mot en större andel fängelsedömda (figur14, s. 80). P<strong>ar</strong>allellt med denna utveckling h<strong>ar</strong> andelen gärningspersonersom döms <strong>till</strong> livstids fängelse för mord 31 ökat från 29 procent(1990–2001) <strong>till</strong> 39 procent (2002–2006) av samtliga som dömdes <strong>till</strong>fängelse för detta brott. Ökningen av livstidsdom<strong>ar</strong> beror på att underlaget<strong>till</strong> att kunna utdöma detta straff h<strong>ar</strong> blivit större, vilket främstberor på två grundläggande förändring<strong>ar</strong>. Dels h<strong>ar</strong> allt fler föröv<strong>ar</strong>e avdödligt våld dömts <strong>till</strong> den sträng<strong>ar</strong>e rubriceringen mord, dels h<strong>ar</strong> alltfärre av de morddömda dömts <strong>till</strong> rättspsykiatrisk vård.Detta innebär också att de faktiska strafftiderna h<strong>ar</strong> ökat över tid. Sedan1990-talet h<strong>ar</strong> nämligen livstidsstraffets faktiska längd och reglernaför villkorlig frigivning ändrats. Före 1990-talet fanns det en praxissom inneb<strong>ar</strong> att livstidsstraffet omvandlades <strong>till</strong> 14–16 års fängelse medvillkorlig frigivning efter halva strafftiden. Sedan början av 1990-taleth<strong>ar</strong> denna praxis förändrats <strong>till</strong> mellan 18 och 25 års fängelse, med enstakaundantag för ännu längre straff (Uttersköld 1998, sou 2002:26,sou <strong>2007</strong>:90). Sedan år 1999 h<strong>ar</strong> också reglerna för villkorlig frigivningändrats, vilket innebär att man nu <strong>till</strong>ämp<strong>ar</strong> frigivning efter två tredjedel<strong>ar</strong>av strafftiden (ibid.). Sedan år 2006 kan livstidsdömda personeransöka om omvandling av sina livstidsstraff efter att ha avtjänat tio år.Stora förändring<strong>ar</strong> är att vänta i frågan om användandet av livstidsfängelse i <strong>fram</strong>tiden. Under lång tid fanns det, enligt två dom<strong>ar</strong> av-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott31Det är enb<strong>ar</strong>t mord (men inte dråp) som h<strong>ar</strong> livstids fängelse i straffskalan.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>79
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott908070605040302010Rättspsykiatrisk vårdFängelseÖvrigt01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 14. Fördelning av påföljder för gärningspersoner lagförda för mord och dråp(inklusive försök <strong>till</strong> dessa brott) under perioden 1975–2006. Andel<strong>ar</strong> (procent),RPV = rättspsykiatrisk vård. Källa: Brå.gjorda i Högsta Domstolen (hd) från år 1985 och år 1999, ingen normalpåföljdför mord, vilket gjorde att domstol<strong>ar</strong>na v<strong>ar</strong> relativt fria attvälja mellan tio års fängelse och livstids fängelse. År <strong>2007</strong> kom hd meden dom som sade att livstidsstraffet ska v<strong>ar</strong>a förbehållet »de allv<strong>ar</strong>ligastefallen«. Domen kom omedelb<strong>ar</strong>t att få en påtaglig effekt och sedandess h<strong>ar</strong> domstol<strong>ar</strong>na v<strong>ar</strong>it mer återhållsamma med att döma utdenna påföljd (Åklag<strong>ar</strong>myndigheten <strong>2007</strong>). Sedan dess h<strong>ar</strong> också enutredning föreslagit att straffskalan för mord ska ändras <strong>till</strong> 10–18 årsfängelse eller fängelse på livstid (sou <strong>2007</strong>:90).En annan viktig förändring i påföljdsvalet över tid är att rättspsykiatriskvård döms ut alltmer sällan vid dödligt våld (se figur 14). Dettatrots att den övervägande delen av de personer som begår dödligtvåld h<strong>ar</strong> någon form av psykisk sjukdom eller psykisk störning. Medanomkring 70 procent av de lagförda för mord och dråp (inklusive försök<strong>till</strong> dessa brott) på 1970-talet dömdes <strong>till</strong> motsv<strong>ar</strong>ande rättspsykiatriskvård och således endast omkring 30 procent <strong>till</strong> fängelse, är förhållandeti stort sett det omvända sedan början av 1990-talet. Dennapåtagliga förändring h<strong>ar</strong> sin bakgrund i två statliga utredning<strong>ar</strong> (sou1977:<strong>23</strong>; sou 1984:64) som låg <strong>till</strong> grund för den nya lag (1991:1129) omrättspsykiatrisk vård som trädde i kraft år 1992. Utredning<strong>ar</strong>na föreslogbland annat att en mindre andel än tidig<strong>ar</strong>e av de psykiskt stördalagöverträd<strong>ar</strong>na skulle dömas <strong>till</strong> rättspsykiatrisk vård (tidig<strong>ar</strong>e slutenpsykiatrisk vård). Dessa förändring<strong>ar</strong> i rättsväsendets syn h<strong>ar</strong> i särskilthög grad påverkat påföljdsutvecklingen för dömda för dödligt våld(Rying 2001).80 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottsförebyggande aspekterDödligt våld är en liten brottskategori: endast omkring 100 fall per år.Det innebär att det är mycket svårt att hitta strategier för att förebyggadessa brott. De sker ofta i bostadsmiljön, mellan personer som kännerv<strong>ar</strong>andra och i stor utsträckning utan vittnen, vilket sammantaget göratt möjligheterna <strong>till</strong> insyn och ingripande i det akuta skedet är små.Samtidigt är dödligt våld det allv<strong>ar</strong>ligaste brott vi känner. Därför är dettrots svårigheterna viktigt att finna brottsförebyggande metoder.Några övergripande aspekter att ta hänsyn <strong>till</strong> är den frekventa förekomstenav alkoholmissbruk, den stora andelen psykiskt sjuka ochstörda gärningspersoner och det i övrigt stora sociala utanförskapetvid dessa brott.Av resultaten i avsnittet om psykiatriska diagnoser <strong>fram</strong>går att detfinns två tydliga riskgrupper som <strong>till</strong>sammans utgör omkring två tredjedel<strong>ar</strong>av gärningspersonerna: dels en grupp bestående av de gärningspersonersom är psykiskt sjuka, dels de som är personlighetsstörda.Gruppen bestående av de psykossjuka, och även de gärningspersonersom begick självmord i samband med brottet, består av instabilamän med bland annat psykoser och depressioner som sjukdomsbild.För denna grupp gärningspersoner h<strong>ar</strong> psykiatrin av naturliga skäl ettstort ansv<strong>ar</strong>. Många av dem är kända inom psykiatrin sedan tidig<strong>ar</strong>eoch det finns exempel på att gärningspersonen v<strong>ar</strong>it i kontakt medpsykiatrin samma dag som det dödliga våldet kom att ske, utan attbli inlagd för vård. Det är således av stor vikt att de gärningspersonersom lider av psykisk sjukdom, depressioner och andra psykiatriskaproblem får tidig och adekvat hjälp av psykiatrin. Något som ocksåpåpekades av regeringens psykiatrisamordn<strong>ar</strong>e i en utredning om psykiatrini <strong>Sverige</strong> (sou 2006:100).Gruppen gärningspersoner med personlighetsstörning<strong>ar</strong> är i storutsträckning kriminellt belastad. Deras dödliga våld sker ofta i missbruksrelateradekrets<strong>ar</strong>. En majoritet av gärningspersonerna inomdenna grupp v<strong>ar</strong> antingen <strong>ar</strong>betslösa eller förtidspensionerade, vilketinnebär att de på många sätt är isolerade från det övriga samhället. Föratt kunna bryta den destruktiva <strong>till</strong>v<strong>ar</strong>o dessa personer lever i, krävsdärför kraftfulla och samverkande åtgärder från samhällsinstitutionersom socialtjänsten, missbruksvården, <strong>ar</strong>betsförmedlingen och polisen(Brookman och Maguire 2003). En sådan strategi skulle även kunnaleda <strong>till</strong> att andra typer av grova våldsbrott förebyggs.Det finns också enskilda typer av dödligt våld där specifika åtgärderkan tänkas påverka utvecklingen. Dödligt våld mot b<strong>ar</strong>n under15 år sker nästan alltid inom familjen med någon av föräldr<strong>ar</strong>na somgärningsperson. Han eller hon är ofta psykiskt sjuk eller störd och genomuppmärksamhet från mödravårds- och b<strong>ar</strong>navårdscentraler, skoloroch psykiatrin kan man fånga upp riskfamiljer. Enligt Janson m.fl.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>81
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott(<strong>2007</strong>) h<strong>ar</strong> manliga gärningspersoner i dessa sammanhang ofta depressionermed självmordstank<strong>ar</strong>, vilket ibland slut<strong>ar</strong> med så kallade utvidgadesjälvmord. Många av dem h<strong>ar</strong> haft kontakt med läk<strong>ar</strong>e den närmastetiden före brottet. Det kan v<strong>ar</strong>a svårt att identifiera de personersom är i riskzonen för att begå dödligt våld mot sitt b<strong>ar</strong>n, men en merdjupgående bedömning av <strong>till</strong> exempel psykiatrin kan v<strong>ar</strong>a värdefull.Bland de kvinnliga gärningspersonerna finns en koncentration <strong>till</strong> desmå b<strong>ar</strong>nen upp <strong>till</strong> fyra <strong>till</strong> sex år. Många av dem h<strong>ar</strong> ett bristande socialtnätverk, och depressioner och annan psykisk sjukdom finns oftamed i bilden.Janson m.fl. (ibid.) påpek<strong>ar</strong> att psykiskt sjuka mödr<strong>ar</strong> med pågåendegraviditet eller små b<strong>ar</strong>n därför är en grupp där samhälleliga instanserkanske h<strong>ar</strong> den största möjligheten att förebygga denna typ av dödligtvåld. Någon förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> den påtagliga minskning av det dödligavåldet mot b<strong>ar</strong>n under 15 år som redovisats ovan finns ännu inte. Eftersomminskningen i stor utsträckning avser fallen med självmordsinslagkan en möjlig förkl<strong>ar</strong>ing v<strong>ar</strong>a just en större uppmärksamhet frånsamhällets sida. Nya antidepressiva mediciner kan också ha bidragit<strong>till</strong> minskningen av dessa fall.En annan typ av dödligt våld som torde v<strong>ar</strong>a möjlig att påverka ärdet som riktas mot kvinnor i nära relationer. I dessa fall finns oftaen hotbild mot kvinnan från mannens sida sedan tidig<strong>ar</strong>e. Många avkvinnorna våg<strong>ar</strong> eller ork<strong>ar</strong> inte ta tag i den hotfulla situationen. Ensamlad information och samverkan mellan olika myndigheter är betydelsefullför att kunna hjälpa de hotade och misshandlade kvinnorna.Det är också viktigt att det finns en samlad resurs dit utsatta kvinnorkan vända sig. Där skulle de kunna få en kontaktperson som kanhjälpa dem med alla kontakter som de behöver ta för att ordna sin situationoch få <strong>till</strong> exempel medicinsk, psykologisk, ekonomisk, social,polisiär och juridisk hjälp.Nationellt centrum för kvinnofrid (nck) i Uppsala är ett exempel påen verksamhet som <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong> med dessa frågor. nck inrättades år 2006och är ett nationellt kunskaps- och resurscentrum som h<strong>ar</strong> i uppdragatt <strong>ar</strong>beta med metodutveckling, information, utbildning, kunskapssammanställningoch forskning om mäns våld mot kvinnor. Centreth<strong>ar</strong> en nationell jourtelefon för utsatta kvinnor och även en patientmottagningför kvinnor som utsatts för fysisk och psykisk misshandeleller sexuella övergrepp.82 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ReferenserBelfrage, H. (1995). Brottsligheten, psykiatrin och samhället. Introduktion<strong>till</strong> den medicinska kriminologin. Falköping: Almkvist & Wiksell,Medicin/Liber utbildning.Block, C. & Block, R. (1991). Beginning with Wolfgang: An Agenda forHomicide Rese<strong>ar</strong>ch. Journal of Crime and Justice, vol. 14, no. 2.Block, R. & Block. C. (1992). Homicide Syndromes and Vulnerability.Studies on Crime and Crime Prevention, vol. 1, no. 1.Brookman, F. & Maguire, M. (2003). Reducing Homicide: A Review ofthe Possibilities. On-line report 01/03. Home Office.www.homeoffice.gov.uk/rds/pdfs2/rdsolr0103.pdfBrottsförebyggande rådet, Brå (1994), Dolmén, L. (1994). Flödet inomrättsväsendet. I: <strong>Brottsutvecklingen</strong> 1992 och 1993. <strong>Rapport</strong> 1994:3.Brottsförebyggande rådet. Stockholm: Fritzes Förlag.Brottsförebyggande rådet, Brå (2001). Dödligt våld mot kvinnor i när<strong>ar</strong>elationer. Författ<strong>ar</strong>e: Mikael Rying. <strong>Rapport</strong> 2001:11. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2003). Dödligt våld i kriminalstatistiken.Författ<strong>ar</strong>e: Mikael Rying. <strong>Rapport</strong> 2003:4. www.bra.seBrottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). Dödligt våld i <strong>Sverige</strong>. Författ<strong>ar</strong>e:Mikael Rying. Opublicerat <strong>ar</strong>betsmaterial. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). Det grova våldet i sjukvårdsdata.En metodstudie. Författ<strong>ar</strong>e: Eck<strong>ar</strong>t Kühlhorn och Erik Grevholm.<strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>c). Utvecklingen av det dödliga våldetmot kvinnor i nära relationer. Författ<strong>ar</strong>e: Mikael Rying. <strong>Rapport</strong><strong>2007</strong>:6. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet; Brå (1994), Dolmén, L. (1994). Flödet inomrättsväsendet. I: Ahlberg, J. (red). <strong>Brottsutvecklingen</strong> 1992 och 1993.<strong>Rapport</strong> 1994:3. Brottsförebyggande rådet. Stockholm: Fritzes Förlag.Brå Forskning. Brå-rapport 1984:1. Stockholm, Brottsförebyggande rådet:Liber/Allmänna Förlaget.Estrada, F. (2005). Våldsutvecklingen i <strong>Sverige</strong>. En presentation och analysav sjukvårdsdata. Arbetsrapport. Institutet för Framtidsstudier;2005:4.Fazel, S. & Grann, M. (2004). Psychiatric Morbidity Among HomicideOffenders: A Swedish Population Study. American Journal of Psychiatry,161:11, November 2004.Gelles, R. J. (1972). The Violent Home. A Study of Physical AggressionBetween Husbands and Wives. SAGE Libr<strong>ar</strong>y of Social Rese<strong>ar</strong>ch vol.13. SAGE Publications. USA.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>83
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottGranath. S. (<strong>2007</strong>). Rättsliga reaktioner på ungdomsbrott 1980–2005. Påföljdsval,uppsåtsbedömning<strong>ar</strong> och kriminalpolitik. En kriminologiskanalys. Doktorsavhandling. Kriminologiska institutionen, Stockholmsuniversitet.Granath, S. (<strong>2008</strong>). Bättre akutsjukvård – färre dödsoffer? Apropå nr1/<strong>2008</strong>.H<strong>ar</strong>ris, A., Thomas, SH., Fisher, GA. & Hirsch, DJ. (2002). Murder andMedicine: The Lethality of Criminal Assault 1960–1999. HomicideStudies, 6:128–166.von Hofer, H. (<strong>2008</strong>), Brott och straff i <strong>Sverige</strong>. Historisk kriminalstatistik1750–2005. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholmsuniversitet.Janson, S., Moniruzzaman, S. & Hjern, A. (<strong>2007</strong>). Kan b<strong>ar</strong>namord förebyggas?Läk<strong>ar</strong>tidningen nr 10/<strong>2007</strong>.Kühlhorn, E. (1984). Våldet i en teoretisk belysning. I: Den svenskavåldsbrottsligheten.Kühlhorn, E. (1996). Svenska erf<strong>ar</strong>enheter. I: Våld, alkohol och övriga droger.Stockholm: Folkhälsoinstitutet.Lenke, L. (1990): Alcohol and criminal violence – Time series analyses ina comp<strong>ar</strong>ative perspective. Stockholm: Almqvist & Wiksell international.Lidberg, L. (2000). Psykopati, personlighetsstörning<strong>ar</strong>, personlighetsmodelleroch test. I: Lidberg, L. (red.) Svensk rättspsykiatri – en handbok.Lund: Studentlitteratur.Polk, K. (1994). When Men Kill – Scen<strong>ar</strong>ios of Masculine Violence. CambridgeUniversity Press. Hong Kong.Rammer, L., Gustavsson, E., Forsberg, M., Ahlm, K. och Eriksson, A.(1997). Brister i handläggningen av dödsfall utanför sjukhus. Särtryckur Läk<strong>ar</strong>tidningen vol. 94 nr. 50 1997.Rying, M. (1996). Reaktioner på våldsbrott med dödlig utgång. C-uppsats.Kriminologiska institutionen, Stockholms Universitet.Rying, M. (2000). Dödligt våld i <strong>Sverige</strong> 1990–1998. Licentiatavhandling.Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.Rying, M. (2004). Dödligt våld mot b<strong>ar</strong>n – mindre än förr. Välfärd 2003nr. 4.sou 1977:<strong>23</strong>. Psykiskt avvikande lagöverträd<strong>ar</strong>e. Stockholm: Liber. AllmännaFörlaget.sou 1984:64. Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten. Stockholm: Liber.Allmänna Förlaget.sou 2002:26. Frigivning från livstidsstraff. Stockholm: Fritzes.sou 2006:100 (2006). Ambition och ansv<strong>ar</strong>. Nationell strategi för utvecklingav samhällets insatser <strong>till</strong> personer med psykiska sjukdom<strong>ar</strong> och funktionshinder.Socialdep<strong>ar</strong>tementet. Stockholm: Fritzes.84 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
sou <strong>2007</strong>:90. Straffskalan för mord. Stockholm: Fritzes.Sveri. K. (1974). Våldet i samhället. Tidskrift for Kriminalhvidenskab,nr. 1.Temrin, H. & Nordlund, J. (2003). B<strong>ar</strong>n som dödas av sina föräldr<strong>ar</strong>.Apropå nr. 2/2003.Uttersköld, S. (1998). Om livstidsstraffet. Stockholm: Juridiska institutionen,Stockholms universitet.Veress, B. (1994). Obduktionernas antal minsk<strong>ar</strong>. Särtryck ur Läk<strong>ar</strong>tidningenvol. 91, nr. 28–29 1994.Wikström, P-O. H. (1985). Everyday Violence in Contempor<strong>ar</strong>y Sweden.Situational and Ecological Aspects. Report 15. Stockholm: NationalCouncil for Crime Prevention. Liber/Allmänna Förlaget.Wikström, P-O. H. (1992). Våld. En kunskapsöversikt. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Yourstone, J. (2003). Kvinnor som död<strong>ar</strong>. En jämförelse av psykosocialabakgrundsfaktorer hos kvinnliga och manliga föröv<strong>ar</strong>e dömda för dödligtvåld i <strong>Sverige</strong> åren 1995–2001. Magisteruppsats. Stockholm: Psykologiskainstitutionen, Stockholms universitet.Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (<strong>2007</strong>). Påföljd för mord. Rättspm <strong>2007</strong>:16. Utvecklingscentrumi Göteborg. .Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>85
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottMISSHANDELFelipe EstradaSammanfattningDe uppgifter som allmänheten lämn<strong>ar</strong> i olika svenska offerundersökning<strong>ar</strong>vis<strong>ar</strong> att utsattheten för misshandel generellt settinte ökat sedan början av 1990-talet. Det finns dock ett undantagsom är viktigt att uppmärksamma och det är den tydliga ökningsom skett av kvinnor som uppger att de utsatts för våld i <strong>ar</strong>betet.Forskning vis<strong>ar</strong> att denna ökning <strong>fram</strong>för allt gäller kvinnorsom <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong> inom vård, omsorg och skola. Offerundersökning<strong>ar</strong>navis<strong>ar</strong> också att det grövre våld som medfört att den utsattebehövt söka någon form av vård inte h<strong>ar</strong> ökat. I offerundersökning<strong>ar</strong>får man inte heller stöd för att en mer omfattande omfördelningav den upprepade utsattheten skulle ha skett sedanbörjan av 1990-talet.Den mycket kraftiga ökningen av polisanmälda misshandelsbrottunder de senaste decennierna förkl<strong>ar</strong>as därför sannoliktav andra faktorer än av att allt fler medborg<strong>ar</strong>e drabbats av våld.Ökningen av misshandelsanmälning<strong>ar</strong> kan, i stället för att sessom ett mått på en ständigt ökande omfattning av våld, betraktassom en indikation på att samhället t<strong>ar</strong> våld på allt större allv<strong>ar</strong>och att det våld som sker i allt mindre utsträckning förbliroupptäckt.I vilken mån denna tolkning också är rimlig för b<strong>ar</strong>nmisshandelär en mer öppen fråga eftersom vi här sakn<strong>ar</strong> alternativaindikatorer. Kl<strong>ar</strong>t är dock att de allra grövsta fallen av b<strong>ar</strong>nmisshandel– de som leder <strong>till</strong> slutenvårdsbehandling eller <strong>till</strong> dödeninte h<strong>ar</strong> ökat sedan 1990. Tidig<strong>ar</strong>e analyser av de polisanmäldamisshandelsbrotten antyder att ökningen <strong>fram</strong> <strong>till</strong> slutet av1990-talet i huvudsak förkl<strong>ar</strong>as av att fler brott kom <strong>till</strong> myndigheternaskännedom.Sammantaget <strong>fram</strong>står en beskrivning av misshandelsutvecklingensom t<strong>ar</strong> fasta på att samhällets ökade insatser lett <strong>till</strong> attmer våld synliggjorts sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än att fler människor blivit utsattasom rimlig. Noterb<strong>ar</strong>t är emellertid att det i dagsläget inte går86 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
att finna stöd för en tolkning av en generellt minskande utsatthetför misshandel, vilket reser frågor om vilka åtgärder som ärrimliga inför <strong>fram</strong>tiden.Slutligen kan det konstateras att den beskrivning Brå gör av densvenska allmänhetens utsatthet för misshandel motsv<strong>ar</strong>as avden som görs i våra skandinaviska grannländer.InledningUnder de senaste decennierna h<strong>ar</strong> våldsbrott v<strong>ar</strong>it en central fråga iden offentliga debatten. Uppmärksamheten kring våldsutvecklingenkännetecknas sedan lång tid <strong>till</strong>baka i alla nordiska länder av beskrivning<strong>ar</strong>om en kraftigt ökande våldsbrottslighet (se t.ex. Estrada 1997,Balvig 2000, Kivivouri, Kemppi och Smolej 2002, Christie 2005). Forskningensanalyser av våldsutvecklingen antyder dock att bilden är långtmer mångfasetterad.Omfattningen av våldsbrott i <strong>Sverige</strong> är inte helt lätt att avgöra. Omen händelse i ett visst läge uppfattas som våld eller inte är något somskiljer sig åt mellan olika situationer och grupper. Poliser, sjukvård<strong>ar</strong>e,hemtjänstpersonal råk<strong>ar</strong> ofta ut för händelser som i ett annat sammanhangskulle betraktas som misshandel, men som i stället ses somincidenter som h<strong>ar</strong> med ens <strong>ar</strong>bete att göra. Vi vet utifrån frågeundersökning<strong>ar</strong>att de flesta våldshändelser som inträff<strong>ar</strong> i <strong>Sverige</strong> inte polisanmäls(Brå <strong>2008</strong>b).Vad som uppfattas som våld förändras också över tid. Detta manifesterasinte minst i lagstiftningen, där en rad våldshandling<strong>ar</strong> somtidig<strong>ar</strong>e inte v<strong>ar</strong> lagstridiga nu h<strong>ar</strong> blivit det. År 1965 kriminaliseradesvåldtäkt inom äktenskapet, 1979 kriminaliserades b<strong>ar</strong>naga, 1989 utvidgadesvad som skulle innefattas i grov misshandel (von Hofer 2006,Granath <strong>2007</strong>). Ytterlig<strong>ar</strong>e en indikation på att toleransen gentemotvåld minskat är att ungdomsvåld som tidig<strong>ar</strong>e rubricerats som grovmisshandel nu i större utsträckning bedöms som mord- eller dråpförsök(Granath <strong>2007</strong>, se också kapitlet Ungdomsbrottslighet).En ökning av exempelvis antalet anmälda misshandelsbrott där offretär 7–14 år kan därför v<strong>ar</strong>a uttryck för att fler b<strong>ar</strong>n blir utsatta för våldmen också för en utveckling där fler händelser som tidig<strong>ar</strong>e inträffat iskolan och inte polisanmälts kommer <strong>till</strong> rättsväsendets kännedom (set.ex. Estrada <strong>2007</strong>). Likaså kan fler polisanmälda misshandelsbrott motkvinnor i nära relationer, eller mot män i det offentliga rummet, v<strong>ar</strong>aett uttryck för att fler personer blir utsatta för våld, men också för attfler våldshändelser kommer <strong>till</strong> rättsväsendets kännedom.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>87
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottMisshandelsbrottens mörkertalEnligt Brå:s (<strong>2008</strong>a) Nationella trygghetsundersökning (ntu) utsattes omkring175 000 personer för misshandel år 2006. ntu vis<strong>ar</strong> att omkringen tredjedel av dem som utsatts för misshandel anmälde brottet <strong>till</strong>polis. Det finns dock skillnader i anmälningsbenägenheten. Allv<strong>ar</strong>ligavåldshändelser polisanmäls i större utsträckning, äldre anmäler någotoft<strong>ar</strong>e än yngre, och misshandel mellan obekanta tender<strong>ar</strong> att oft<strong>ar</strong>ekomma <strong>till</strong> polisens kännedom än våld mellan bekanta eller blandnärstående (Brå <strong>2008</strong>b). Kl<strong>ar</strong>t är emellertid att de allra flesta misshandelsfallsom sker i <strong>Sverige</strong> fortf<strong>ar</strong>ande inte polisanmäls. Den stora fördelenmed att använda uppgifter från intervjuundersökning<strong>ar</strong> är såledesatt fler utsatta för misshandel synliggörs, jämfört med om analysenbegränsas <strong>till</strong> enb<strong>ar</strong>t de brott som finns i kriminalstatistiken.Samtidigt som det är uppenb<strong>ar</strong>t att offerundersökning<strong>ar</strong> är en viktigkunskapskälla är det nödvändigt att också uppmärksamma att deinte är ett perfekt mått på misshandelsbrottslighetens omfattning ochutveckling. En förändrad syn i samhället på vad som är att betraktasom misshandel kan självfallet också ha återverkning<strong>ar</strong> på intervjupersonersbenägenhet att uppge sådan utsatthet. I de fall där de <strong>till</strong>frågadedrabbats av allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e våld som lett <strong>till</strong> mer entydiga konsekvenser ärförändring<strong>ar</strong> i synen på våld sannolikt ett mindre problem. Offerundersökning<strong>ar</strong>nah<strong>ar</strong> dock också andra begränsning<strong>ar</strong>. Det rör sig ombortfall, svårigheter att studera vissa typer av brott samt under- ochöverrapportering (scb 2004, se också inledningskapitlet).I ntu är bortfallet cirka 20 procent, vilket anses v<strong>ar</strong>a ett jämförelsevislågt bortfall (Brå <strong>2008</strong>a). Det problematiska är att detta bortfall sannoliktinnehåller personer vilkas utsatthet för våld är högre än blandde sv<strong>ar</strong>ande. Grupper som vi vet är särskilt utsatta – <strong>till</strong> exempel straffade,missbruk<strong>ar</strong>e och hemlösa – fångas i mindre utsträckning uppmed denna typ av intervjuundersökning<strong>ar</strong> (Nilsson 2002). Ett annatproblem är att b<strong>ar</strong>ns utsatthet för brott inte alls beskrivs eftersom personerunder 16 år inte intervjuas i de svenska offerundersökning<strong>ar</strong>na.Ett tredje viktigt problem h<strong>ar</strong> att göra med intervjupersonernas lägrebenägenhet att uppge utsatthet som är av mer känslig k<strong>ar</strong>aktär. Dettagäller i synnerhet mäns våld mot kvinnor i hemmet, händelser somkan antas bli underrapporterade.Sammantaget betyder detta att bedöm<strong>ar</strong>e av misshandelsbrottensomfattning och utveckling måste <strong>ar</strong>beta med flera indikatorer, kategorisering<strong>ar</strong>och avgränsning<strong>ar</strong>. I denna rapport redovis<strong>ar</strong> Brå omfattningenoch utvecklingen av en rad våldsbrott utifrån olika indikatorer.I föreliggande kapitel ligger fokus på den generella omfattningen ochutvecklingen av misshandel (BrB 3:5–6). B<strong>ar</strong>nmisshandel ägnas docksärskild uppmärksamhet. De källor som kommer att presenteras är kriminalstatistik,intervjuundersökning<strong>ar</strong> samt sjukvårdsdata. I andra ka-88 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
pitel i boken redovisas våld mot kvinnor, ungdomsvåld, dödligt våld,rån samt sexuellt våld mer utförligt.Omfattning och utvecklingMisshandelns omfattning och strukturDe flesta våldsbrott som polisanmäls är misshandelsbrott. Under år<strong>2007</strong> polisanmäldes 72 643 misshandelsbrott mot personer äldre än14 år (kallas härefter för misshandel mot vuxna) och ytterlig<strong>ar</strong>e 9 619mot b<strong>ar</strong>n under 15 år. I drygt 60 procent av misshandelsbrotten motvuxna v<strong>ar</strong> offret en man och i närm<strong>ar</strong>e 40 procent en kvinna (figur 1).De brott som män och kvinnor polisanmält skiljer sig tydligt åt. Deflesta männen h<strong>ar</strong> utsatts för våld utomhus av en obekant person. Dettavåld bruk<strong>ar</strong> k<strong>ar</strong>aktäriseras som »gatuvåld«. Kvinnorna h<strong>ar</strong> däremotmisshandlats inomhus av en gärningsperson som är bekant. Dennastatistik används ofta för att beskriva det våld som kvinnor utsätts förav män de h<strong>ar</strong> eller h<strong>ar</strong> haft en nära relation med. I följande kapitelbeskrivs våld mot kvinnor mer ingående.Som redan nämnts är den faktiska omfattningen av misshandelstörre än det vi kan se enligt polisanmälda brott. Enligt ntu utsattesåren 2005–2006 omkring 2,5 procent av befolkningen (16–79 år) förmisshandel (Brå <strong>2008</strong>a). Detta motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> 175 000 personer och av dessaUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott70606357504840373020101815181611160MantotaltKvinnatotaltManobktuthManobktinhManbktuthManbktinhKvinnaobktuthKvinnaobktinhKvinnabktuthKvinnabktinhFigur 1. Polisanmälning<strong>ar</strong> om misshandel mot män (n= 45 786) respektive kvinnor(n= 26 857), år <strong>2007</strong>. Andel<strong>ar</strong> fördelade efter relation och plats för brottet. Förkortning<strong>ar</strong>avseende relation och plats: obkt uth = obekant utomhus, obkt inh = obekantinomhus, bkt uth=bekant utomhus, bkt inh= bekant inomhus. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>89
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottv<strong>ar</strong> det uppemot 40 000 som uppgav att de sökte någon form av vårdsom konsekvens av våldet. Omkring två tredjedel<strong>ar</strong> av dem som i ntuuppgett att de utsatts för våld är män. Grovt sett är det tre olika typerav fall som dominer<strong>ar</strong> de misshandelsbrott som allmänheten uppger iofferundersökning<strong>ar</strong> (tabell 1):• våld i bostad, som oftast sker inom nära relationer eller mellan bekanta• våld i <strong>ar</strong>betslivet, som <strong>fram</strong>för allt drabb<strong>ar</strong> yrkesgrupper som <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong>med övervakning, handel samt vård och omsorg• våld på gator och torg, som oftast sker i samband med nöjeslivsdeltagandemellan tidig<strong>ar</strong>e obekanta eller endast ytligt bekanta.Noterb<strong>ar</strong>t är att fördelningen mellan män och kvinnor skiljer sig mellandessa typer av misshandel. Män är oftast utsatta för gatuvåld ellervåld från en obekant gärningsperson. Kvinnor misshandlas oftast aven bekant eller närstående man och våldet sker, jämfört med våld motmän, betydligt oft<strong>ar</strong>e i en bostad. Detta mönster stämmer väl överensmed det som <strong>fram</strong>träder i kriminalstatistiken. En betydligt större an-Tabell 1. Typ av misshandel efter kön. Procent.Kvinnor(16–79 år)Män(16–79 år)Andel (%) utsatta 1,9 3,3Andel (%)händelser(n=316)Andel (%)händelser(n=924)Relation <strong>till</strong> gärningspersonen- närstående 29 3- bekant 42 30- helt okänd 28 66Typ av plats- en bostad 27 6- en <strong>ar</strong>betsplats/skola 34 <strong>23</strong>- en allmän plats 35 63- annan plats 4 8Gärningsperson (troligen) alkohol- eller drogpåverkad 36 70Intervjuperson alkoholpåverkad 19 45Synliga märken/kroppsskada 65 67Skador som krävt sjukvård 16 21Händelsen h<strong>ar</strong> polisanmälts 32 35Källa: NTU 2006–07.90 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
del av männen uppger att gärningspersonen troligen v<strong>ar</strong> alkohol- ellerdrogpåverkad och det är också kl<strong>ar</strong>t fler bland de manliga offren somsjälva v<strong>ar</strong>it påverkade av alkohol. Våld i <strong>ar</strong>betslivet är den våldstyp somär jämnast fördelad mellan män och kvinnor (Estrada, Nilsson ochWikman <strong>2007</strong>). Det finns vid<strong>ar</strong>e endast mindre skillnader i de skadorsom män och kvinnor rapporter<strong>ar</strong> samt i benägenheten att anmälamisshandelshändelsen <strong>till</strong> polis.Misshandel mot b<strong>ar</strong>nAtt beskriva omfattningen av b<strong>ar</strong>nmisshandel är svår<strong>ar</strong>e än att beskrivamisshandelns omfattning när det gäller vuxna. I stor utsträckningär vi hänvisade <strong>till</strong> att utgå från kriminalstatistiken. Trots att det undersen<strong>ar</strong>e år <strong>till</strong>kommit skyldigheter för vissa yrkesgrupper att anmälamisstänkta fall av b<strong>ar</strong>nmisshandel är det fortf<strong>ar</strong>ande b<strong>ar</strong>a en mindredel av alla misshandelsbrott mot b<strong>ar</strong>n som anmäls. Därför kan vi inteutgå från att kriminalstatistiken ger en representativ bild av v<strong>ar</strong>e sigomfattningen eller brottslighetens sammansättning. Till skillnad frånden beskrivning som fås av vuxnas utsatthet för misshandel genomofferundersökning<strong>ar</strong> kan vi inte jämföra b<strong>ar</strong>ns utsatthet för misshandelmed den bild som erhålls från offerundersökning<strong>ar</strong> eftersom b<strong>ar</strong>nyngre än 15 år inte intervjuas.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott908070848160504940302010164 410196260Småb<strong>ar</strong>ntotaltSkolb<strong>ar</strong>ntotalt0–6 år:obktuth0–6 år:obktinh0–6 år:bktuth0–6 år:bktinh7–14 år:obktuth7–14 år:obktinh7–14 år:bktuth7–14 år:bktinhFigur 2. Misshandel mot b<strong>ar</strong>n 0–6 år (n= 1 548) respektive b<strong>ar</strong>n 7–14 år (n=8 071),anmälda brott år <strong>2007</strong>. Andel<strong>ar</strong> fördelade efter relation och plats för brottet. Förkortning<strong>ar</strong>avseende relation och plats: obkt uth = obekant utomhus, obkt inh = obekantinomhus, bkt uth=bekant utomhus, bkt inh= bekant inomhus. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>91
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottI kriminalstatistiken kan vi precis som gjorts ovan för vuxna k<strong>ar</strong>tlägg<strong>ar</strong>elation och plats där misshandeln ägt rum samt dela upp våldetmot b<strong>ar</strong>n i två grupper – småb<strong>ar</strong>n upp <strong>till</strong> sex år och skolb<strong>ar</strong>n mellan7 och 14 år. Mer än 80 procent av de 9 619 polisanmälda misshandelsbrottenmot b<strong>ar</strong>n (år 2006) drabbade b<strong>ar</strong>n mellan 7 och 14 år (figur 2).I hälften av brotten äger händelsen rum inomhus och gärningspersonenär en bekant. Vanligt är också att våldet från en bekant skett utomhus.Från tidig<strong>ar</strong>e k<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong> av dessa polisanmälning<strong>ar</strong> vet viatt en mycket stor del handl<strong>ar</strong> om skolrelaterat våld (Estrada <strong>2007</strong>, seockså Brå 2006c).Våldet mot småb<strong>ar</strong>nen h<strong>ar</strong> en annan k<strong>ar</strong>aktär. I nästan 90 procent avhändelserna är föröv<strong>ar</strong>en bekant och de allra flesta av dessa brott är familjerelaterade(Brå, 2000c). Denna typ av våld är naturligtvis svårt attupptäcka eftersom b<strong>ar</strong>n inte h<strong>ar</strong> möjligheter att genom en polisanmälansynliggöra sin utsatthet. Då dessa händelser oftast sker i hemmenfinns sällan vuxna som inte är involverade i våldshandlingen som kangöra en polisanmälan.Regional fördelningDen polisanmälda misshandelsbrottsligheten skiljer sig i omfattningmellan olika län. Självfallet h<strong>ar</strong> befolkningsrika län fler anmälda brott.Flest brott anmäls sålunda i storstadslänen. Om man ställer antaletpolisanmälda misshandelsbrott i <strong>Sverige</strong> i relation <strong>till</strong> antalet invån<strong>ar</strong>efår man <strong>fram</strong> att det år <strong>2007</strong> anmäldes 752 misshandelsbrott per100 000 invån<strong>ar</strong>e. Skillnaden mellan länen kv<strong>ar</strong>står när man kontroller<strong>ar</strong>för befolkningsmängden. Flest misshandelsbrott i förhållande <strong>till</strong>folkmängden (per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i länet) anmäldes i Stockholms(976) och Södermanlands (888) län. Lägst antal anmälda brott hadeKronobergs (540) och Jönköpings län (604).Utvecklingen av misshandelInledningsvis påpekades att i ett samhälle där acceptansen gradvisminsk<strong>ar</strong> för vad som är legitim våldsutövning kommer fler händelserän tidig<strong>ar</strong>e att betraktas som klandervärda och meningsfulla att anmäla<strong>till</strong> polis. Det är därför förenat med stora svårigheter att utifrånenb<strong>ar</strong>t anmälda brott göra korrekta bedömning<strong>ar</strong> av den faktiska utsatthetenför våldsbrott. Samtidigt är det ett faktum att misshandelsbrottkommer <strong>till</strong> rättväsendets kännedom genom polisanmälning<strong>ar</strong>.Anmälan av brott utgör första länken i rättskedjan där det vid<strong>ar</strong>e <strong>ar</strong>betetsedan leder <strong>till</strong> att brott kl<strong>ar</strong>as upp eller att utredningen läggsned, att misstänkta identifieras och lagförs. En beskrivning av polisanmäldabrott är därför viktig, oavsett hur väl det spegl<strong>ar</strong> utvecklingen92 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
av det faktiska problem som ligger bakom anmälan. I följande avsnittanalyseras misshandelsutvecklingen också med hjälp av• uppgifter från skolundersökning<strong>ar</strong> där niondeklass<strong>ar</strong>e anonymt berätt<strong>ar</strong>om sin egen våldsbrottslighet och utsatthet för brott• nationella offerundersökning<strong>ar</strong> där den vuxna befolkningen uppgersin utsatthet för olika typer av våldshändelser. Genom dem ärdet möjligt att särskilja hur allv<strong>ar</strong>liga skador som offren fått, v<strong>ar</strong> våldetägt rum och så vid<strong>ar</strong>e.• uppgifter från sjukvården om personer, b<strong>ar</strong>n såväl som vuxna, somskrivits in och behandlats på grund av en våldshändelse.V<strong>ar</strong> och en av dessa källor h<strong>ar</strong> brister (se inledningskapitlet). Därförär forsk<strong>ar</strong>e överens om att man i undersökning<strong>ar</strong> om brottslighetensomfattning och utveckling gör klokt i att kritiskt utnyttja alla de källorsom står <strong>till</strong> förfogande.Polisanmälda misshandelsbrott mot vuxna och b<strong>ar</strong>nSedan 1980 h<strong>ar</strong> antalet polisanmälda misshandelsbrott mot offer 15 åreller äldre ökat kontinuerligt (figur 3). Även om hänsyn tas <strong>till</strong> att <strong>Sverige</strong>sbefolkning ökat (från 8,3 <strong>till</strong> 9,0 miljoner) under perioden såhandl<strong>ar</strong> det om en tredubbling av antalet misshandelsbrott. Ökningengäller samtliga underkategorier som är möjliga att belysa i brottsstatistiken(se figur 1). Mest h<strong>ar</strong> anmälda misshandelsbrott som skettutomhus mellan obekanta ökat (från 7 000 <strong>till</strong> 26 000), men även an-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott80 000Polisanmälda misshandelsbrott mot vuxen 15 år eller äldre70 00060 00050 00040 00030 00020 00010 00001981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 3. Antal anmälda misshandelsbrott mot personer 15 år och äldre, 1981–<strong>2007</strong>.Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>93
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottmälda brott inomhus mellan bekanta ök<strong>ar</strong> kraftigt (från drygt 9 000<strong>till</strong> 24 000). Misshandelsbrott där män är offer utgör som nämnts denstörsta delen av anmälning<strong>ar</strong>na, utvecklingen är dock lik<strong>ar</strong>tad förbåda könen.Att följa utvecklingen av b<strong>ar</strong>nmisshandel låter sig i princip b<strong>ar</strong>a görasgenom de brott som kommer <strong>till</strong> myndigheternas kännedom. Polisanmäldabrott är en central kunskapskälla. Tidig<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> det konstateratsatt b<strong>ar</strong>nmisshandel lämpligen delas upp mellan sådan misshandelsom mestadels sker inom familjen mot småb<strong>ar</strong>n och sådan som drabb<strong>ar</strong>7–14-åring<strong>ar</strong> (vanligen i skolan). Sedan 1981 h<strong>ar</strong> antalet anmäldamisshandelsbrott där offret är i åldern 7–14 år ökat kraftigt såväl <strong>till</strong>antal som procentuellt (figur 4). Ökningen är först svag under 1980-talet, men anmälning<strong>ar</strong>na ök<strong>ar</strong> sedan kraftigt under 1990-talet och ini 2000-talet. De anmälda misshandelsbrotten mot de mindre b<strong>ar</strong>nenök<strong>ar</strong> också. Precis som för skolb<strong>ar</strong>nen gäller att 1980-talet kännetecknasav en förhållandevis låg ökningstakt. Under 1990-talets första hälftsker en kraftig ökning av anmälning<strong>ar</strong>na. Fram <strong>till</strong> år 2005 ligger desedan tämligen stabilt kring 1 000 anmälning<strong>ar</strong> per år. Åren 2005–<strong>2007</strong>sker dock återigen en kraftig ökning och år <strong>2007</strong> anmäldes drygt 1 500misshandelsbrott mot småb<strong>ar</strong>n.Sammantaget h<strong>ar</strong> de polisanmälda misshandelsbrotten ökat kraftigtunder de senaste decennierna oavsett vilken grupp av brott somanalyseras. En uppenb<strong>ar</strong> fråga är om denna mer eller mindre linjäraökning av anmälda misshandelsbrott sv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> mot en verklighet där alltfler i den svenska befolkningen också h<strong>ar</strong> utsatts för våld.Polisanmälda misshandelsbrott mot b<strong>ar</strong>n 7–14 årPolisanmälda misshandelsbrott mot b<strong>ar</strong>n 0–6 år9 0008 0007 0006 0005 0004 0003 0002 0001 00001981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 4. Antal anmälda misshandelsbrott mot b<strong>ar</strong>n 0–6 år respektive 7–14 år,1981–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.94 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Allmänhetens utsatthet för misshandelenligt offerundersökning<strong>ar</strong>Eftersom Brå:s ntu-undersökning hit<strong>till</strong>s enb<strong>ar</strong>t genomförts åren2006–<strong>2008</strong> går det inte att utläsa längre trender i allmänhetens utsatthetför misshandel. Sedan 1978 genomför Statistiska Centralbyrån årligenundersökning<strong>ar</strong> av levnadsförhållanden (ulf) bland 16–84-åring<strong>ar</strong>där frågor om utsatthet för olika typer av våldshandling<strong>ar</strong> ingår. Årligenintervjuas omkring 6 000 personer och bortfallet ligger omkring20 procent (för en närm<strong>ar</strong>e beskrivning av ulf se scb 2004). Dessa undersökning<strong>ar</strong>beskriver, precis som ntu-undersökningen, mycket välde erf<strong>ar</strong>enheter som större delen av befolkningen h<strong>ar</strong> av brott. Däremotlyckas de inte beskriva erf<strong>ar</strong>enheter bland exempelvis straffade,missbruk<strong>ar</strong>e och hemlösa, personer som enligt tidig<strong>ar</strong>e forskning ärutsatta för många våldsbrott (Nilsson 2002).Under 1980-talet är andelen utsatta för något våld enligt offerundersökning<strong>ar</strong>natotalt sett lägre än efter år 1990 (2,7 respektive 3,7 procentav befolkningen i åldern 16–84 år). Stora del<strong>ar</strong> av denna förändringinträff<strong>ar</strong> i övergången mellan decennierna bland såväl män som kvinnor(figur 5). Det finns dock en tydlig skillnad mellan utvecklingenav mäns och kvinnors utsatthet efter år 1990. Männens utsatthet förvåld ligger på en oförändrad nivå (kring 4,5 procent), och under åren2000–2005 är utsattheten lägre än den som rapporterades i början av1990-talet. För kvinnorna <strong>fram</strong>träder i stället en svag men kontinuerligökning av utsatthet för våld under hela 1990-talet. Under 2000-taletsförsta fem år stabiliseras kvinnors utsatthet på en högre nivå än tidi-Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottVåld mot män (16–84 år)Våld mot kvinnor (16–84 år)Våld som lett <strong>till</strong> läk<strong>ar</strong>besök (män)Våld som lett <strong>till</strong> läk<strong>ar</strong>besök (kvinnor)6,05,55,04,54,03,53,02,52,01,51,00,50,01980–81 1982–83 1984–85 1986–87 1988–89 1990–91 1992–93 1994–95 1996–97 1998–99 2000–01 2002 2004 2005–03Figur 5. Andel utsatta för våld respektive våld som föranlett läk<strong>ar</strong>besök, efter kön.SCB:s ULF-undersökning<strong>ar</strong> åren 1980–2005. Procent.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>95
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottg<strong>ar</strong>e. Ser man enb<strong>ar</strong>t <strong>till</strong> det grövre våldet, där den utsatte uppger atthan eller hon drabbats av våld som medfört någon form av sjukvård,ligger nivåerna för såväl män som kvinnor mer eller mindre oförändradeunder hela perioden. Det betyder att den kraftiga ökningen avpolisanmälda misshandelsbrott inte kan hänföras <strong>till</strong> att allmänheten(det vill säga den stora del av befolkningen som representeras av offerundersökning<strong>ar</strong>na)oft<strong>ar</strong>e än förr utsätts för grövre våld.Eftersom det är de allv<strong>ar</strong>ligast skadade offren som oftast polisanmälersin utsatthet (70 procent av dem med allv<strong>ar</strong>liga skador uppgavatt de polisanmält enligt ntu, se Brå <strong>2008</strong>b) skulle detta kunna antydaen ökad anmälningsbenägenhet hos dem som utsatts för så pass grovtvåld att de uppsökt vård (exempel på en sådan utveckling redovisas avBrink m. fl. 1997 och Danielsson m. fl. 2005). Ett annat alternativ är attökningen av polisanmälning<strong>ar</strong> kan hänföras <strong>till</strong> en högre anmälningsbenägenhetbland den större grupp som utsatts för våld som inte medförtallv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e skador. Bland dessa offer är det fortf<strong>ar</strong>ande så att de allraflesta inte polisanmäler (Brå <strong>2008</strong>b). I början av 1980-talet bedömdePersson (1980:24) att anmälningsbenägenheten närmast v<strong>ar</strong> obefintligvid våldsbrott där offret och gärningspersonen är bekanta med v<strong>ar</strong>andraoch där våldet inte lett <strong>till</strong> allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e skador. På grund av dennaomfattande dolda brottslighet räcker det med små förändring<strong>ar</strong> i anmälningsbenägenhetenför att det ska få stora effekter i den registreradebrottsligheten. En tredje möjlighet är att ökningen av polisanmälda5,04,54,03,53,02,52,01,51,00,5Gatuvåld 16–84 årVåld i <strong>ar</strong>betslivet 16–64 årVåld i bostad 16–84 år0,01982–83 1984–85 1986–87 1988–89 1990–91 1992–93 1994–95 1996–97 1998–99 2000–01 2002 2004 2005–03Figur 6. Andel utsatta för våld i bostad (16–84 år), på allmän plats (16–84 år)samt våld i <strong>ar</strong>betslivet (16–64 år). SCB:s ULF-undersökning<strong>ar</strong> åren 1980–2005.Procent.96 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
misshandelsbrott också motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> en ökning av misshandelsbrott somsker mot grupper som representeras dåligt i offerundersökning<strong>ar</strong>.Förutom att beskriva allmänhetens utsatthet för våld av olika allv<strong>ar</strong>sgradär det via offerundersökning<strong>ar</strong> möjligt att beskriva utvecklingenav olika typer av våld. Sedan 1980-talets början uppvis<strong>ar</strong> de olikatyperna av misshandel olika utvecklingstrender (figur 6). Andelen16–64-åring<strong>ar</strong> som uppger att de utsatts för våld eller hot i <strong>ar</strong>betsliveth<strong>ar</strong> ökat påtagligt, och denna ökning är särskilt stor bland kvinnor(se kapitlet Misshandel mot kvinnor samt Estrada, Nilsson och Wikman<strong>2007</strong>). Nivån på gatuvåldet h<strong>ar</strong> fluktuerat under perioden. Tydligt ärdock att andelen som uppger sig ha utsatts för våld på allmän platsinte h<strong>ar</strong> ökat sedan början av 1990-talet, sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e tvärtom. För våld i bostadsker det en uppgång från slutet av 1980-talet <strong>till</strong> omkring år 1995,därefter ligger andelen utsatta oförändrat kring 1,5 procent av befolkningeni åldern 16–84 år.Antal våldshändelser per utsatt offerNoterb<strong>ar</strong>t är att polisanmälda misshandelsbrott gäller händelser medanden mest <strong>till</strong>förlitliga informationen från offerundersökning<strong>ar</strong> avserutsatta personer. Den stora skillnaden i utvecklingstrender mellanpolisanmälda brott och utsatta offer skulle därför kunna hänga sammanmed att misshandelsbrott där samma offer utsätts vid upprepade<strong>till</strong>fällen ökat i omfattning och också börjat anmälas mer <strong>till</strong> polisen.Enligt offerundersökning<strong>ar</strong> uppger fler kvinnor att de utsatts för våldi <strong>ar</strong>betslivet och här är det således möjligt att anmälning<strong>ar</strong> av upprepademisshandelsbrott h<strong>ar</strong> ökat. Vid våld mellan obekanta på offentligaplatser, som är den kategori som ökat kraftigast i statistiken överanmälda brott, är dock detta ett mindre troligt scen<strong>ar</strong>io eftersom detär mindre vanligt med upprepad utsatthet inom denna kategori. Inomgatuvåldet finns inte heller en ökande andel utsatta enligt offerundersökning<strong>ar</strong>na.En annan möjlig förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> ökningen av anmälda våldshändelserkan v<strong>ar</strong>a att utsattheten ökat hos de begränsade del<strong>ar</strong> av befolkningensom inte offerundersökning<strong>ar</strong> lyckas representera (t.ex. hemlösa ochmissbruk<strong>ar</strong>e). Dessa grupper kan också växa i omfattning vilket i så fallkan leda <strong>till</strong> fler våldshändelser utan att det <strong>fram</strong>träder i offerundersökning<strong>ar</strong>na.Samtidigt är det sannolikt så att dessa m<strong>ar</strong>ginaliseradegrupper inte polisanmäler sin utsatthet i någon större utsträckning.Sammantaget är det därför svårt att tänka sig att v<strong>ar</strong>e sig en ökning avextremt utsatta individer eller en ökad utsatthet i gruppen märkb<strong>ar</strong>tpåverkat utvecklingen av antalet anmälda misshandelsbrott.Bedömning<strong>ar</strong> av utvecklingen av antalet våldshändelser utifrån offerundersökning<strong>ar</strong>är tyvärr svåra att göra då uppgifternas kvalitet ansesv<strong>ar</strong>a mer osäker (scb 2004:34). Det är givet att osäkerheten i re-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>97
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottTabell 2. Andel utsatta för våld eller hot uppdelat efter antal händelser (maximalt 52<strong>till</strong>fällen under senaste året).1980–89 1990–99 2000–05Antal <strong>till</strong>fällen Andel (%) Andel (%) Andel (%)0–1 gång 97,6 96,7 96,62–5 gånger 1,70 2,30 2,406–12 gånger 0,44 0,64 0,6413–52 gånger 0,25 0,34 0,31Källa: ULF 1980–2005.spondenters uppgifter om antal händelser är större än uppgifterna omhuruvida man över huvud taget utsatts under senaste året. I den månurvalet inbegriper individer som rapporter<strong>ar</strong> ett mycket stort antalhändelser kommer detta att väga tungt i beräkning<strong>ar</strong> av utvecklingenav antal händelser (Brå <strong>2008</strong>a, s. 32f). 32 I det följande beskrivs utvecklingenav antal händelser bland dem som uppgett maximalt 52 våldsellerhothändelser (tabell 2).Sedan 1980-talet h<strong>ar</strong> omkring 97 procent av de intervjuade utsattsupp <strong>till</strong> en gång för våld eller hot under de senaste tolv månaderna. Efter1980-talet sker det en viss uppgång i andelen som uppger att de utsattstvå eller fler gånger. Det är uppenb<strong>ar</strong>t att denna förändring dels ärmycket liten, dels att den inte h<strong>ar</strong> fortsatt under 2000-talet. Sammantagetär det åtminstone i ulf-undersökningen svårt att se att en ökad utsatthetbland de enskilda våldsoffren skulle förkl<strong>ar</strong>a den kontinuerligaoch kraftiga ökning som skett av polisanmälda misshandelsbrott.Utvecklingen av b<strong>ar</strong>nmisshandel enligt offerundersökning<strong>ar</strong>Av naturliga skäl är det mycket svårt att med traditionella offerundersökning<strong>ar</strong>synliggöra småb<strong>ar</strong>ns utsatthet för våld. Man kan använda sigav omfångsundersökning<strong>ar</strong> av exempelvis yrkesgrupper som kommeri kontakt med misshandlade b<strong>ar</strong>n, men de är oftast svåra att användaför att beskriva förändring<strong>ar</strong> över tid. Den redovisning som presenteratsovan utifrån polisanmälda brott är därför, trots sin känslighet förförändrad anmälningsbenägenhet, den bästa indikatorn vi h<strong>ar</strong>. I en tidig<strong>ar</strong>ek<strong>ar</strong>tläggning kunde Brå (Brå 2000c) tydligt visa att ökningen avpolisanmälda b<strong>ar</strong>nmisshandelsbrott åren 1990–1997 hängde sammanmed att fler lindriga fall synliggjorts samtidigt som de brott där b<strong>ar</strong>nenfått allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e skador inte ökade. I vilken mån denna utvecklingfortsatt eller om de senaste årens kraftiga ökning av polisanmälning<strong>ar</strong>också spegl<strong>ar</strong> en faktiskt ökad b<strong>ar</strong>nmisshandel, går inte att bedöma.32Vanligtvis beaktas detta genom att studier <strong>till</strong>ämp<strong>ar</strong> ett tak på antal händelsersom redovisas per enskild individ (ofta redovisas b<strong>ar</strong>a upp <strong>till</strong> sex brott).98 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
987654321Pojk<strong>ar</strong> utsatta för grövre våldFlickor utsatta för grövre våld01995 1997 1999 2001 2003 2005Figur 7. Andel pojk<strong>ar</strong> respektive flickor i årskurs 9 som h<strong>ar</strong> utsatts för grövre våld,1995–2005. Källa: NSU.När det gäller skolb<strong>ar</strong>n h<strong>ar</strong> vi genom Brå:s återkommande skolundersökningom brott en bra källa att komplettera med. I skolundersökningen<strong>fram</strong>går att andelen niondeklass<strong>ar</strong>e som utsatts för grövre våldlegat mer eller mindre oförändrad och mellan åren 1995 och 2005 (figur7). Precis som för de vuxna vis<strong>ar</strong> alltså offerundersökning<strong>ar</strong> på enannan bild än den som <strong>fram</strong>träder i brottsstatistiken. Tidig<strong>ar</strong>e forskningh<strong>ar</strong> påvisat att ökningen av misshandelsanmälning<strong>ar</strong> där offretär i grundskoleåldern hänger samman med ökad anmälningsbenägenhetfrån skolorna (Estrada <strong>2007</strong>). Brå:s skolundersökning<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> attandelen som uppger att de utsatts för våld i just skolan inte heller h<strong>ar</strong>ökat utan att den pendl<strong>ar</strong> kring 40 procent (Brå 2006, s. 29).Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottAntal våldsskadade som skrivits in i sjukvårdenUppgifter från sjukvården är värdefulla för bedömning<strong>ar</strong> av våldsbrottslighetensomfattning och utveckling eftersom vården h<strong>ar</strong> potentialatt beskriva de fall som är allv<strong>ar</strong>liga, men som i mindre utsträckningpolisanmäls eller uppges i offerundersökning<strong>ar</strong> (Estrada 2005).Sedan år 1964 finns det i <strong>Sverige</strong> ett patientregister över personer somskrivits in och vårdats på offentliga sjukhus, det vill säga det som bruk<strong>ar</strong>benämnas slutenvård (Socialstyrelsen 2004). I registret finns informationom inskrivning<strong>ar</strong> <strong>till</strong> följd av skador från misshandel. En storfördel med detta register är att det täcker hela landet samt beskriverutvecklingen över lång tid.En grundläggande felkälla för patientregistrets förmåga att fungerasom indikator på våldsutvecklingen är förändring<strong>ar</strong> i vårdsystemetsom innebär att patienter placeras utanför eller inom den slutna vår-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>99
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott20015010050Hela befolkningen7–14-åring<strong>ar</strong>0–6-åring<strong>ar</strong>001990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006Figur 8. Antal patienter som skrivits in i sluten vård på grund av våldsskada. B<strong>ar</strong>n0–6 år respektive 7–14 år (vänster y-axel som v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan 0 <strong>till</strong> 200 patienter)samt hela befolkningen (höger y-axel som v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan 0 <strong>till</strong> 3 500 patienter).Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret.den (Estrada 2005). Alla de personer som drabbas av våld och som enb<strong>ar</strong>tvårdas på sjukhusens akutmottagning<strong>ar</strong>, i öppenvård, på vårdcentraler,jourmottagning<strong>ar</strong>, i skolhälsovård, av tandläk<strong>ar</strong>e etc. ingår intei statistiken (Socialstyrelsen 2004). Analyser av regionala sjukhusområdenvis<strong>ar</strong> att öppenvården t<strong>ar</strong> hand om cirka 85 procent av de våldsskadade(Jerre 2006, Brå <strong>2007</strong>e). Denna andel h<strong>ar</strong> möjligen ökat någotunder sen<strong>ar</strong>e år men det handl<strong>ar</strong> inte om några drastiska förändring<strong>ar</strong>(Jerre 2006). I dagsläget saknas tyvärr <strong>till</strong>förlitlig öppenvårdsstatistikpå nationell nivå. Vid<strong>ar</strong>e är det självfallet så att uppgifter från sjukvårdenenb<strong>ar</strong>t kan beskriva den misshandel som är så pass allv<strong>ar</strong>lig attden kräver vård och att patienten gett en korrekt beskrivning av vadsom orsakat skadan.Med beaktande av det ovan sagda kan det konstateras att antalet förvåldsskador inskrivna patienter fluktuerat sedan början av 1990-talet(figur 8). Under första delen av 1990-talet ökade antalet inskrivna föratt nå en tydlig toppnivå år 1994, då drygt 3 000 personer skrevs in påsjukhusen <strong>till</strong> följd av våld. Därefter minskade antalet våldsbehandladepåtagligt under några år. 33 Under 2000-talets första år sker återigenen svag ökning men nivåerna ligger fortf<strong>ar</strong>ande lägre än vid 1990-taletsbörjan. Antalet småb<strong>ar</strong>n som skrivits in för behandling på grund av3 5003 0002 5002 0001 5001 00050033År 1997 infördes ett nytt registreringssystem och år 1998 finns ett större bortfallän normalt i slutenvårdsdata (se Estrada 2005). Dessa faktorer förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> delvisnivåminskningen efter år 1996.100 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
våldsskador h<strong>ar</strong> legat mer eller mindre oförändrat kring 25–30 b<strong>ar</strong>nper år. För de äldre b<strong>ar</strong>nen ligger nivån också stabil fast på en högrenivå (cirka 75 b<strong>ar</strong>n per år).Misshandelsutvecklingen – en summering med nordiskutblickUnder de senaste decennierna h<strong>ar</strong> alla typer av polisanmälda misshandelsbrott,mot bekanta såväl som obekanta inom- eller utomhus, ökatkraftigt. Samtidigt vet vi från offerundersökning<strong>ar</strong> att det fortf<strong>ar</strong>andeär så att de allra flesta misshandelsbrott som allmänheten utsätts förinte kommer <strong>till</strong> rättsväsendets kännedom. De uppgifter som medborg<strong>ar</strong>nalämn<strong>ar</strong> i dessa studier vis<strong>ar</strong> också att utsattheten för misshandelgenerellt sett inte ökat sedan början av 1990-talet. Det finns dock ettviktigt undantag och det är den tydliga ökning som skett av kvinnorsom uppger att de utsatts för våld i <strong>ar</strong>betet. Offerundersökning<strong>ar</strong>na vis<strong>ar</strong>också att det grövre våld som medför att den utsatte behöver sökanågon form av vård inte h<strong>ar</strong> ökat.Tillgänglig sjukvårdsstatistik från Socialstyrelsens slutenvårdsregistervis<strong>ar</strong> att antalet patienter som skrivits in för att behandlas för envåldsskada inte ökat sedan början av 1990-talet. De flesta våldsskadorbehandlas dock i öppenvården och här saknas data över tid på nationellnivå.Mot bakgrund av det som <strong>fram</strong>kommer från <strong>fram</strong>för allt offerundersökning<strong>ar</strong>,men också från sjukvårdsdata och statistik över dödligtvåld, förefaller det rimligt att inte tolka den mycket kraftiga ökningenav polisanmälda misshandelsbrott som att allt fler medborg<strong>ar</strong>e drabbasav misshandel. Ökningen av misshandelsanmälning<strong>ar</strong> kan, i ställetför att ses som ett mått på en ständig utbredning av våldet i <strong>Sverige</strong>, betraktassom en indikation på att samhället t<strong>ar</strong> våld på allt större allv<strong>ar</strong>och att den misshandel som sker i allt mindre utsträckning går oupptäckt.Noterb<strong>ar</strong>t är emellertid att det i dagsläget är svårt att finna stödför en tolkning av en minskande utsatthet för misshandel, vilket reserfrågor om vilka åtgärder som är rimliga inför <strong>fram</strong>tiden.I vilken mån ovanstående tolkning också är giltig för b<strong>ar</strong>nmisshandelär en mer öppen fråga eftersom vi här sakn<strong>ar</strong> offerundersökning<strong>ar</strong>.Kl<strong>ar</strong>t är dock att de allra grövsta fallen av b<strong>ar</strong>nmisshandel – de somleder <strong>till</strong> slutenvårdsbehandling eller <strong>till</strong> döden – inte h<strong>ar</strong> ökat sedan1990. Från tidig<strong>ar</strong>e analyser av de polisanmälda misshandelsbrottenvet vi att ökningen <strong>fram</strong> <strong>till</strong> slutet av 1990-talet i huvudsak förkl<strong>ar</strong>adesav att fler brott kom <strong>till</strong> myndigheternas kännedom.Den beskrivning som gjorts ovan likn<strong>ar</strong> i stor utsträckning beskrivningenav våldsutvecklingen i våra skandinaviska grannländer (Stene2006, Balvig och Kyvsga<strong>ar</strong>d <strong>2007</strong>, Rättspolitiska forskningsinstitutet<strong>2007</strong>, Sirén m.fl. <strong>2007</strong>). I Danm<strong>ar</strong>k, Finland och Norge ök<strong>ar</strong> de polisan-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>101
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottmälda misshandelsbrotten samtidigt som nivån på det dödliga våldetär oförändrat. Precis som i <strong>Sverige</strong> finns det sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e tendenser <strong>till</strong> färreoffer för dödligt våld under de första åren på 2000-talet (se föregåendekapitel). Vid<strong>ar</strong>e vis<strong>ar</strong> offerundersökning<strong>ar</strong>na från våra nordiska länderatt allmänhetens utsatthet legat oförändrad med undantag för det yrkesrelateradevåldet som precis som i <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> ökat något.Offer och gärningspersonerDet h<strong>ar</strong> konstaterats ovan att såväl offerundersökning<strong>ar</strong> som polisanmäldamisshandelsbrott vis<strong>ar</strong> att männen utgör omkring två tredjedel<strong>ar</strong>av offren för misshandel. Sjukvårdsdata h<strong>ar</strong> ungefär samma fördelning,möjligen med en än st<strong>ar</strong>k<strong>ar</strong>e koncentration <strong>till</strong> manliga offer(Estrada 2005). Enligt ntu dominer<strong>ar</strong> de yngre åldersgrupperna såvälbland kvinnliga som manliga misshandelsoffer (tabell 3). Noterb<strong>ar</strong>tär dock att den manliga dominansen bland offren inte gäller i åldersgruppen45–64 år, där det i stället är fler kvinnor än män som uppgeratt de utsatts för misshandel.Offerundersökning<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> också på andra skillnader i utsatthetsriskför olika befolkningsgrupper. Vanligen identifieras tre grupper somh<strong>ar</strong> högre risk att utsättas för misshandel. Den första består av <strong>fram</strong>förallt unga män, men i viss mån också kvinnor, som utsätts för våld frånobekanta i samband med nöjeslivsdeltagande. Den andra gruppen bestårav kvinnor som utsätts för våld i nära relationer eller av bekantaoch inom denna grupp utgör ensamstående mödr<strong>ar</strong> en högriskgrupp(Estrada och Nilsson 2004). Den tredje dominerande offergruppen utgörsav dem som utsätts för yrkesrelaterat våld. Här v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> riskernanaturligtvis beroende på typ av <strong>ar</strong>bete. Under 1980-talet v<strong>ar</strong> skillnadernamellan män och kvinnor små men sedan 1990-talet gäller attkvinnors utsatthet ökat som en följd av att fler som verk<strong>ar</strong> inom vård,omsorg och skola uppger att de utsatts för våld (se kapitlet Misshandelmot kvinnor samt Estrada m. fl. <strong>2007</strong>).Tabell 3. Andel personer som uppger att de utsatts för misshandel under senasteåret. Efter kön och ålder. Procent.MänAndel (%)KvinnorAndel (%)Samtliga 16–79 år 3,0 2,016–24 år 9,2 6,025–44 år 3,2 2,345–64 år 0,8 1,165–79 år 0,3 0,0Källa: NTU <strong>2007</strong>.102 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Tabell 4. Andel personer som uppger att de v<strong>ar</strong> utsatta för misshandel, efter kön ochgärningsperson. Procent.KvinnorAndel (%)MänAndel (%)Antal gånger bland utsatta personer: (n=245) (n=439)– 1 gång 65 65– 2–3 gånger 19 22– 4 eller fler gånger 16 13Om flera ggr: v<strong>ar</strong> det samma gärningsperson? (n=96) (n=151)– ja, vid alla/båda <strong>till</strong>fällena 54 7– ja, vid de flesta <strong>till</strong>fällen 8 6– nej 38 86Källa: NTU 2006–07.Skillnaderna mellan dessa typer av våld blir tydliga när man ser <strong>till</strong>hur fördelningen av upprepad utsatthet för misshandel skiljer sig mellanmän och kvinnor (tabell 4). Av de kvinnor som utsatts för misshandelangav två tredjedel<strong>ar</strong> (65 procent) att de drabbats en gång underdet föregående kalenderåret, en femtedel (19 procent) att de utsatts 2–3gånger och 16 procent att de utsatts för våld vid fyra eller fler <strong>till</strong>fällen.Bland männen är fördelningen i princip densamma. Drygt hälften (54procent) av de upprepat utsatta kvinnorna uppger emellertid att gärningspersonenv<strong>ar</strong>it densamma vid dessa <strong>till</strong>fällen, medan knappt v<strong>ar</strong>tionde (7 procent) man uppger att gärningspersonen v<strong>ar</strong>it densamma.Detta understryker de skillnader som finns i vilka typer av våld somkvinnor och män utsätts för.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottGärningspersonerHistoriskt h<strong>ar</strong> den manliga övervikten bland dem som döms för våldv<strong>ar</strong>it mycket stor. Under nästan hela 1900-talet utgjorde männen omkring95 procent av dem som befunnits skyldiga <strong>till</strong> misshandel (vonHofer <strong>2008</strong>). Under de senaste decennierna h<strong>ar</strong> dock kvinnornas andelökat (utförlig<strong>ar</strong>e beskrivet i kapitlet om kvinnors brottslighet). År2006 utgjorde kvinnorna 13 procent och männen 87 procent, av demsom misstänktes för misshandel. Männens andel v<strong>ar</strong> störst när det gällervåld mot andra vuxna män (93 procent) och lägst beträffande våldetmot b<strong>ar</strong>n i åldern 0–6 år (66 procent).I Brå:s offerundersökning ntu går det att belysa hur stor del av gärningspersonernasom är män respektive kvinnor också utifrån alla defall som inte leder <strong>till</strong> polisanmälan. De uppgifter som de intervjuadelämn<strong>ar</strong> i ntu bekräft<strong>ar</strong> det som <strong>fram</strong>kommer av statistiken över misstänkta.89 procent av offren uppger att gärningspersonen v<strong>ar</strong> en manoch 11 procent pek<strong>ar</strong> ut en kvinna (tabell 5). Undersökningen vis<strong>ar</strong>brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>103
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottTabell 5. Andel personer som uppger att de utsatts för misshandel. Fördelning avoffer och gärningsperson efter kön. Procent.Gärningspersonen v<strong>ar</strong>:Kvinna (11 %) Man (89 %)Offret man 30 69Offret kvinna 70 31Totalt 100 100Källa: NTU 2006–07.Tabell 6. Andel personer som uppger att de utsatts för misshandel. Fördelning avoffer och gärningsperson efter kön. Procent.Offret v<strong>ar</strong>:Kvinna (35 %) Man (65 %)Gärningspersonen man 79 95Gärningspersonen kvinna 21 5Totalt 100 100Källa: NTU 2006–07.också att det finns en tendens att våldet riktas mot en person av sammakön. 70 procent av de kvinnliga och 69 procent av de manliga gärningspersonernah<strong>ar</strong> misshandlat en person av samma kön.Det är samtidigt ett faktum att de flesta offer oavsett kön utsatts förvåldet av en man (tabell 6). Bland männen (som utgör merp<strong>ar</strong>ten avoffren) är det 95 procent som utsatts av en annan man. Även om nästanv<strong>ar</strong> femte kvinna (21 procent) uppger att gärningspersonen v<strong>ar</strong> enkvinna är det också en mycket stor majoritet av kvinnorna som misshandlatsav en man.Gärningspersonerna vid misshandel mot b<strong>ar</strong>nntu-undersökningen kan inte synliggöra vilka som utsätter b<strong>ar</strong>n förmisshandel. För detta ändamål kan statistiken över misstänkta användas.Jämfört med våldet mot vuxna, där männen utgör närm<strong>ar</strong>e90 procent av de misstänkta gärningspersonerna, är fördelningen vidb<strong>ar</strong>nmisshandel påtagligt jämn<strong>ar</strong>e mellan könen (tabell 7). Vid våldmot småb<strong>ar</strong>n utgör kvinnor en tredjedel av de misstänkta. Bland bådemän och kvinnor är de flesta av gärningspersonerna i åldern 25–49 år.Från tidig<strong>ar</strong>e k<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong> står det kl<strong>ar</strong>t att merp<strong>ar</strong>ten av dessa ärb<strong>ar</strong>nens föräldr<strong>ar</strong> (Brå 2000c).104 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Tabell 7. Misstänkta för misshandel mot b<strong>ar</strong>n <strong>2007</strong>. Efter kön och offergrupp. Antaloch procent.Offret v<strong>ar</strong>:0–6 år 7–14 årAntal Andel (%) Antal Andel (%)Gärningspersonen kvinna 79 29 348 25Gärningspersonen man 197 71 1 046 75Totalt 276 100 1 394 100Källa: Brå.Misshandelsbrotten som rör 7–14-åring<strong>ar</strong> fördel<strong>ar</strong> sig något annorlunda.Här är andelen kvinnor något lägre jämfört med våldet motsmåb<strong>ar</strong>n, men dock högre än vid våld mot vuxna. Åldersstrukturenskiljer sig också genom att det förutom en dominans av medelålders(30–49 år) också finns ett stort inslag av 15-åriga gärningspersoner. Dettaantyder att en stor del av våldet mot 7–14-åring<strong>ar</strong>, förutom från föräldr<strong>ar</strong>,utövas av andra b<strong>ar</strong>n. Det sen<strong>ar</strong>e våldet kan delvis belysas genomBrå:s nationella skolundersökning om brott där niondeklass<strong>ar</strong>euppger om de utsatts eller begått våldsbrott under senaste året (Brå2006; en mer detaljerad redovisning av dessa undersökning<strong>ar</strong> görs ikapitlet Ungdomsbrottslighet). Under perioden 1995–2005 uppger omkringv<strong>ar</strong> tionde pojke i årskurs 9 att han slagit någon under senasteåret. Andelen flickor som slagit någon ligger kring 3 procent. Av undersökningen<strong>fram</strong>går vid<strong>ar</strong>e att drygt 7 procent av pojk<strong>ar</strong>na och nästan4 procent av flickorna utsatts för så pass grovt våld att de behövtuppsöka någon form av vård. Detta våld h<strong>ar</strong> i nästan hälften av fallenskett i skolan.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottUtvecklingen av antalet misstänkta för misshandelI andra kapitel redovisas utvecklingen av ungdom<strong>ar</strong>s och kvinnorsvåldsbrottslighet mer utförligt. I det följande presenteras därför enb<strong>ar</strong>tden övergripande utvecklingen av antalet personer misstänkta förmisshandel. Än en gång är det värt att påtala att statistiken över misstänktaenb<strong>ar</strong>t innehåller de brott där offret polisanmält misshandeln(vilket är i en minoritet av fallen) och där också polisen funnit enmisstänkt gärningsperson. Därför blir slutsatser om utvecklingen avolika gruppers brottsaktivitet vanskliga utifrån denna statistik.Sedan 1981 h<strong>ar</strong> antalet personer som misstänks för misshandel ökatmed omkring 70 procent (med kontroll för befolkningsutvecklingenär ökningen drygt 50 procent). Ökningen är alltså svag<strong>ar</strong>e än den somredovisats ovan för anmälda brott och inte heller lika kontinuerlig.Antalet misstänkta ligger i stället tämligen oförändrat under 1980-taletbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>105
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott Figur 9. Antal misstänkta för misshandel 1981–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.för att därefter öka kraftigt <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1995 (figur 9). Under sen<strong>ar</strong>e delenav 1990-talet minsk<strong>ar</strong> antalet misstänkta för att sedan igen öka tydligtunder perioden 2000–2006. Ökningen under 2000-talets första årär tämligen kraftig och återfinns hos både unga och gamla. Ökningenär dock som mest <strong>fram</strong>trädande i åldersgruppen över 20 år samt hoskvinnor. Likaså beror ökningen på att fler debutanter, sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än återfallsbrottsling<strong>ar</strong>,kommer in i rättssystemet och misstänks för våldsbrott(se fördjupningen om Kvinnors brottslighet respektive Lagföringsutvecklingen1975–2006).Hanteringen i rättsväsendetDe flesta misshandelsbrott som polisanmäls kl<strong>ar</strong>as inte upp. Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocentenvid misshandelsbrott är dock högre än för exempelvisegendomsbrott, vilket h<strong>ar</strong> att göra med att offren ofta kan ge viss informationom gärningspersonen <strong>till</strong> polisen. I takt med den kraftigaökningen av polisanmälda brott h<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten minskatsuccessivt (figur 10). Av de brott som kl<strong>ar</strong>as upp får en stor andel en såkallad »teknisk uppkl<strong>ar</strong>ing«. Det betyder att förundersökningen läggsner då anmälan eller polisutredningen vis<strong>ar</strong> att fallet inte innehåller<strong>till</strong>räckliga fakta för att ett brott ska kunna styrkas, men det kan ocksåbero på att den misstänkte gärningspersonen inte är straffmyndig ochkan åtalas (Brå <strong>2007</strong>d). Personuppkl<strong>ar</strong>ade brott är de där en straffmyndiggärningsperson bundits <strong>till</strong> brottet. Sedan år 1995, då det går attfölja utvecklingen av just dessa brott, h<strong>ar</strong> denna andel minskat frånomkring 25 <strong>till</strong> 20 procent.106 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
70605040302010Uppkl<strong>ar</strong>ade misshandelsbrottPersonuppkl<strong>ar</strong>ade misshandelsbrott01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 10. Andel uppkl<strong>ar</strong>ade misshandelsbrott totalt samt personuppkl<strong>ar</strong>ade, 1975–<strong>2007</strong>. Procent. Källa: Brå.Lagförda för misshandelDet h<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>gått att en mindre del av dem som begår misshandelsbrottblir föremål för rättsväsendets insatser. Men vilken blir då påföljdenför de gärningspersoner som lagförs för ett misshandelsbrott?År <strong>2007</strong> lagfördes 8 185 personer för misshandel och ytterlig<strong>ar</strong>e 872för grov misshandel. De flesta lagförda för misshandel fick villkorligdom som huvudpåföljd, medan de som dömdes för grov misshandelfick en frihetsberövande påföljd (figur 11). Det bör noteras att ungdom<strong>ar</strong>s(15–17 år respektive 18–20 år) påföljder för misshandel skiljer sigfrån vuxnas. Ungdom<strong>ar</strong>, och i synnerhet de som är i åldern 15–17 år, fåroftast ungdomsvård eller den nya påföljden ungdomstjänst (se vid<strong>ar</strong>ekapitlet Ungdomsbrottslighet).Fängelse är den enskilt vanligaste påföljden för grov misshandel förpersoner som är 18 år och äldre när brottet begås, medan de yngreofta får ungdomsvård eller sluten ungdomsvård (se även kapitlet Lagföringsutvecklingen1975–2006). Åtalsunderlåtelse (ingår bland övrigapåföljder i figur 11) är mycket ovanligt.De som döms <strong>till</strong> fängelse för misshandel får oftast 1–3 månadersfängelse, vilket betyder att straffen ligger i den lägre delen av straffskalan(misshandel kan ge från 14 dag<strong>ar</strong> <strong>till</strong> och med två års fängelse).En delförkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> detta är att personer i åldern 18–20 år h<strong>ar</strong> rätt <strong>till</strong>strafflindring när de döms <strong>till</strong> fängelse. De flesta fängelsedom<strong>ar</strong> förgrov misshandel (kan v<strong>ar</strong>iera från 1–10 års fängelse) ger fängelse i ett<strong>till</strong> två år. Detta gäller för perioden 2000–2005.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>107
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott807060504030201001613Misshandel32FrihetsberövadSkydds<strong>till</strong>synVillkorligdom17 17Ungdomstjänst/vård5Figur 11. Påföljder för misshandel (n= 8 185) respektive grov misshandel (n=872) år<strong>2007</strong> bland personer 15 år och äldre (procent). Källa: Brå.I vilken mån det finns en förändring över tid i domstol<strong>ar</strong>nas rubriceringav våldsbrott är okl<strong>ar</strong>t. En studie av ungdom<strong>ar</strong> (15–17 år) somdömts för grövre våldsbrott under åren 1980–2005 vis<strong>ar</strong> dock en utvecklingdär fler unga döms utifrån en grövre rubricering än tidig<strong>ar</strong>e(Granath <strong>2007</strong>). Ett exempel är att våld som på 1980-talet bedömdessom grov misshandel sedan mitten av 1990-talet oft<strong>ar</strong>e rubriceras somförsök <strong>till</strong> mord. Ett annat exempel är att domstolen oft<strong>ar</strong>e väljer attdöma för mord i stället för dråp vid dödligt våld i nära relationer (Brå<strong>2007</strong>b).71Grov misshandel13Böter Övrigt Frihetsberöva<strong>till</strong>sykorligSkydds-Vill-dom212Ungdomstjänst/vårdBöter2ÖvrigtKriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>beteUnder de senaste 25 åren h<strong>ar</strong> våldsbrottsligheten v<strong>ar</strong>it ett av de mestprioriterade brottsområdena inom svensk kriminalpolitik. Ett stortantal projekt och kampanjer h<strong>ar</strong> bedrivits mot <strong>till</strong> exempel b<strong>ar</strong>nmisshandel,ungdomsvåld, våld mot kvinnor, knivvåld, våld i <strong>ar</strong>betslivet.Informationssatsning<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> syftat <strong>till</strong> att öka medvetenheten omproblemen, ändra attityder och ytterst att minska omfattningen avvåldet. Lag<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> också ändrats och nya h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>kommit. År 1982 gjordesen ändring i lagstiftningen som inneb<strong>ar</strong> att misshandel på enskildplats faller under allmänt åtal. År 1988 utvidgades bestämmelsen omgrov misshandel (BrB 3:6) <strong>till</strong> att innefatta våld som tidig<strong>ar</strong>e betraktatssom misshandel (Granath <strong>2007</strong>). Som ett led i strävandena att förebyggavåld mot kvinnor infördes år 1988 lagen om besöksförbud. Lagen108 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
h<strong>ar</strong> skärpts i flera omgång<strong>ar</strong> under 1990- och 2000-talet (Brå <strong>2007</strong>a).Utifrån samma strävan utformades bestämmelsen om grov kvinnofridskränkningår 1998 (BrB 4:4a, se också Brå 2000b). Sedan början av1990-talet h<strong>ar</strong> också det våld som sker i samband med yrkesutövningsatts alltmer i fokus (Estrada, Nilsson och Wikman <strong>2007</strong>). År 1993 komexempelvis föreskriften om våld och hot i <strong>ar</strong>betsmiljön (afs 1993:2)som <strong>till</strong>ägg <strong>till</strong> <strong>ar</strong>betsmiljölagen.Utöver olika projekt och lagändring<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> självfallet också rättsväsendetsmyndigheter fokuserat på våldsbekämpning. Inte minst bördet poängteras att polisen sedan 1980-talet i olika insatser fokuserat påatt förebygga och beivra ungdoms-, gatu- och kvinnovåld. Polisen h<strong>ar</strong>utöver det våld som främst drabb<strong>ar</strong> allmänheten också riktat sina resursermot den mer organiserade grova våldsbrottsligheten i <strong>Sverige</strong>.Vid<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> en rad andra insatser gjorts i samhället. Viktiga att lyfta<strong>fram</strong> är de våldsförebyggande insatser som skett genom olika frivilligorganisationers<strong>ar</strong>bete och då kanske främst kvinnojourerna.Trots allt <strong>ar</strong>bete är det emellertid uppenb<strong>ar</strong>t att våldsbrottsligheteninte minskat under de senaste decennierna. Av den genomgång somgjorts i detta kapitel <strong>fram</strong>går att ungefär en lika stor del av allmänhetenuppger att de utsatts för våld år 2006 som exempelvis år 1990. Betyderdetta att allt kriminalpolitiskt <strong>ar</strong>bete under de senaste 20 årenv<strong>ar</strong>it missriktat eller förgäves? Och vad säger i så fall detta om de insatsersom kan krävas för att i <strong>fram</strong>tiden minska medborg<strong>ar</strong>nas utsatthetför våld?Innan en alltför pessimistisk slutsats dras bör det emellertid konstaterasatt utvecklingen under de senaste decennierna också innefatt<strong>ar</strong>trender i samhället som sannolikt påverkat omfattningen av våld påett mer negativt sätt. Forskning vis<strong>ar</strong> att alkoholkonsumtionen är närakopplad <strong>till</strong> våld. I <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> det funnits ett tydligt historiskt sambanddär ökat berusningsdrickande följts av ökat våld (Lenke 1990,<strong>2007</strong>). Med tanke på att den svenska alkoholkonsumtionen och berusningsdrickandetökat under de senaste 20 åren (Boman m.fl. <strong>2007</strong>)finns det alltså här en tydlig motverkande faktor som uppenb<strong>ar</strong>ligenförsvårat en utveckling mot minskat våld.En annan förkl<strong>ar</strong>ing som tidig<strong>ar</strong>e forskning lyft <strong>fram</strong> är den betydelseskillnader i levnadsförhållanden h<strong>ar</strong> för våldets omfattning ochfördelning. Det finns ett tydligt samband där ojämlika samhällen kännetecknasav väsentligt mer våld än mer jämlika (se forskningsgenomgångi Westfelt 2001). I <strong>Sverige</strong> vet vi också att de grupper som oftastdrabbas av våld är de socialt och ekonomiskt mest utsatta (Estradaoch Nilsson <strong>2007</strong>). En samhällsutveckling där vissa befolkningsgrupperfår det bättre ekonomiskt, socialt och hälsomässigt, samtidigt somandra lever sina liv med allt tydlig<strong>ar</strong>e resursbrister utgör därför ocksåen grogrund för ökade skillnader i befolkningens utsatthet och utö-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>109
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottvande av våld. Forskningen vis<strong>ar</strong> att segregation och ojämlikhet i <strong>Sverige</strong>inte minskat utan sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e ökat något under sen<strong>ar</strong>e år (Socialstyrelsen2006). Även detta är alltså ett förhållande som bör vägas in i entolkning av v<strong>ar</strong>för våldet inte minsk<strong>ar</strong> trots samhällets olika insatser.Det finns således ett uppenb<strong>ar</strong>t behov att minska misshandelsbrottslighetensomfattning i <strong>Sverige</strong>. Det finns också en potential att lyckas.Det handl<strong>ar</strong> om ett fortsatt <strong>ar</strong>bete med att synliggöra olika formerav våld genom attitydkampanjer och samhällsdebatt, att gå vid<strong>ar</strong>e iöversynen av lag<strong>ar</strong>s utformning samt att ytterlig<strong>ar</strong>e intensifiera rättsväsendets<strong>ar</strong>bete med våldsförebyggande insatser. Men det står ocksåkl<strong>ar</strong>t att det <strong>ar</strong>betet inte räcker för att minska misshandelsbrottslighetenom inte också andra viktiga samhällsförhållanden påverkas. Minskatberusningsdrickande, minskad ojämlikhet och ökad delaktighet isamhället, speciellt för de mest utsatta grupperna, är tre faktorer somutifrån kunskaper från tidig<strong>ar</strong>e forskning kan anses ha en kl<strong>ar</strong> potentialatt minska våldet i vårt samhälle.ReferenserBalvig, F. (2000). Det Voldsomme Samfund. Om vold som problem og faengselsom lösning. Köpenhamn: Jurist- og Okonomforbundets Forlag.Balvig, F. och Kyvsga<strong>ar</strong>d, B. (<strong>2007</strong>). Danskernes udsathed for kriminalitet2005/2006. Köpenhamn: Justitsministeriet.Boman, U., Hradilova Selin, K., Ramstedt, M. och Svensson, J. (<strong>2007</strong>).Alkoholkonsumtionen i <strong>Sverige</strong> <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2006. sorad <strong>Rapport</strong>serie,nr 48. Stockholm: Stockholms universitet, sorad.Brink, O., Ch<strong>ar</strong>les, Annie., Sabroe, S., Jensen J., och Sorensen, W. (1997).Mindre vold og hyppigere politianmeldelse. Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskap.1997; 84:103–114.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000a). Ungdom<strong>ar</strong> som rån<strong>ar</strong> ungdom<strong>ar</strong>i Malmö och Stockholm. Författ<strong>ar</strong>e: Tommy Andersson. <strong>Rapport</strong>2000:6. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000b). Grov kvinnofridskränkning – enk<strong>ar</strong>tläggning. Författ<strong>ar</strong>e: Jenny Soukkan och Peter Lindström. <strong>Rapport</strong>2000:11. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000c): B<strong>ar</strong>nmisshandel. En k<strong>ar</strong>tläggningav polisanmäld misshandel av små b<strong>ar</strong>n. Författ<strong>ar</strong>e: Lotta Nilsson.<strong>Rapport</strong> 2000:15. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. Författ<strong>ar</strong>e: Robert Svensson. <strong>Rapport</strong> 2006:5. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). Besöksförbud. De berörda och deraserf<strong>ar</strong>enheter. Författ<strong>ar</strong>e: Emma Lindahl och Olle Westlund. <strong>Rapport</strong><strong>2007</strong>:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.110 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). Utvecklingen av dödligt våld motkvinnor i nära relationer. Författ<strong>ar</strong>e: Mikael Rying. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:6.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>c). Förtroendet för rättsväsendet, resultatfrån Nationella trygghetsundersökningen. Författ<strong>ar</strong>e: MadeleineBlixt och Felipe Estrada. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:9. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>d). Misshandel mellan obekanta –kan fler brott kl<strong>ar</strong>as upp? Författ<strong>ar</strong>e: Anna Eksten. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:12.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>e). Det grova våldet i sjukvårdsdata– en metodstudie. Författ<strong>ar</strong>e: Eck<strong>ar</strong>t Kühlhorn och Erik Grevholm.<strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:13. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a): Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Om utsatthet, trygghet och förtroende. Författ<strong>ar</strong>e: AnnikaTöyrä m.fl. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>b). Brottsoffers benägenhet att anmälabrott. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:12. Författ<strong>ar</strong>e: L<strong>ar</strong>s Westfelt. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Christie, N. (2005). Lagom mycket kriminalitet. Stockholm: Natur ochkultur.Danielsson, Å., Blomqvist, E., Bylund, P-O. och Björnstig, U. (2005).Fler polisanmäler våldsbrott och gängvåldet ök<strong>ar</strong>. K<strong>ar</strong>tläggningav personskador på grund av misshandel i Umeå. Läk<strong>ar</strong>tidningen.2005;102(12–13): 945–948.Estrada, F. (1997). Ungdomsvåld: upptäckten av ett samhällsproblem.Ungdomsbrottslighet i svensk dagspress 1950–1994. Sociologisk Forskning,34: 51–72.Estrada, F. (2005). Våldsutvecklingen i <strong>Sverige</strong> – en presentation ochanalys av sjukvårdsdata. Arbetsrapport 2005:4. Institutet för Framtidsstudier.Estrada, F. (<strong>2007</strong>). Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattningoch struktur och Ungdomsvåld: uppmärksamhet och reaktion. I:F. Estrada och J. Flyghed (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten.Lund: Studentlitteratur.Estrada, F. och Nilsson, A. (2004). Exposure to threatening and violentbehaviour among single mothers – the significance of lifestyle,neighbourhood and welf<strong>ar</strong>e situation. British Journal of Criminology,44:2:168–187.Estrada, F. och Nilsson, A. (<strong>2007</strong>). Den ojämlika utsattheten. Ett bidrag<strong>till</strong> forskningen om brottslighet och levnadsnivå. I: Brott i välfärden,festskrift <strong>till</strong> Henrik Tham. Stockholm: Kriminologiska institutionen,Stockholms universitet.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>111
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottEstrada, F., Nilsson, A., och Wikman, S. (<strong>2007</strong>). Det ökade våldet i <strong>ar</strong>betslivet.En analys utifrån de svenska offerundersökning<strong>ar</strong>na. NordiskTidskrift for Kriminalvidenskab, 94:56–73.Granath, S. (<strong>2007</strong>). Rättsliga reaktioner på ungdomsbrott 1980–2005.Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.Heiskanen, M., Sirén, R. och Aromaa, K. (2004). Victimisation and fe<strong>ar</strong>in Finland 2003. National Rese<strong>ar</strong>ch Institute of Legal Policy, Report59. Helsingfors.von Hofer, H. (2006). Ökat våld och/eller vidgade definitioner? NordiskTidskrift for Kriminalvidenskab, 93:193–208.von Hofer, H. (<strong>2008</strong>). Brott och straff i <strong>Sverige</strong>. Historisk kriminalstatistik1750–2005. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholmsuniversitet.Jerre, K. (2006). Akutvårdsdata som indikator på våldsbrottslighetensutveckling. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet,Stockholm.Kivivouri, J., Kemppi, S. och Smolej, M. (2002). Front Page Violence, (engelsksammanfattning), Helsinki: National rese<strong>ar</strong>ch Institute of LegalPolicy.Lenke, L. (1990). Alcohol and criminal violence – Time series analyses ina comp<strong>ar</strong>ative perspective. Stockholm: Almqvist och Wiksell international.Lenke, L. (<strong>2007</strong>). Ungdomsmissbrukets betydelse för ungdomsbrottslighetensutveckling. I: F. Estrada och J. Flyghed (red.) Den svenskaungdomsbrottsligheten. Lund: Studentlitteratur.Nilsson, A.(2002). Fånge i m<strong>ar</strong>ginalen – uppväxtvillkor, levnadsförhållandenoch återfall i brott bland fång<strong>ar</strong>. Stockholm: Kriminologiska institutionen,Stockholms universitet.Rättspolitiska forskningsinstitutet (<strong>2007</strong>). Crime and criminal justice inFinland 2006. Report 229. Helsingfors: Rättspolitiska forskningsinstitutet.SCB (2004). Offer för vålds- och egendomsbrott 1978–2002. <strong>Rapport</strong> 104.Stockholm: Statistiska centralbyrån.Sirén, R., Kivivouri, J., Kääriäinen, J. och Aaltonen, M. (<strong>2007</strong>). Suomalaistenkokema väkivalta 1980–2006. Verkkokatsauksia 1/<strong>2007</strong>. Helsingfors:Rättspolitiska forskningsinstitutet.Socialstyrelsen (2004). Statistik över avsiktligt våld mot b<strong>ar</strong>n. Stockholm:Socialstyrelsen, epc.Socialstyrelsen (2006). Social <strong>Rapport</strong>. Stockholm: Socialstyrelsen, epc.Socialstyrelsen (<strong>2007</strong>). Skador och förgiftning<strong>ar</strong> behandlade i slutenvård2005. Hälsa och Sjukdom<strong>ar</strong> – statistikrapport <strong>2007</strong>:6. Stockholm: Socialstyrelsen,epc.Stene, R. (2006). Ikke mer utsatt – men flere tatt, Samfunnsspeilet,2006/5–6.112 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
MISSHANDEL MOT KVINNORKl<strong>ar</strong>a Hradilova Selin och Olle WestlundSammanfattningÅr <strong>2007</strong> anmäldes närm<strong>ar</strong>e 27 000 brott rubricerade som misshandelmot kvinnor, v<strong>ar</strong>av drygt två tredjedel<strong>ar</strong> utgjordes avmisshandel av bekant gärningsperson. Totalt h<strong>ar</strong> den anmäldamisshandeln mot kvinnor ökat med drygt 30 procent under2000-talet. Enligt större svenska offer undersökning<strong>ar</strong> är det<strong>fram</strong>för allt två grupper som rapporter<strong>ar</strong> utsatthet: ensamståendemödr<strong>ar</strong> som främst utsätts för våld av närstående och kvinnorsom blir utsatta för våld i yrkeslivet. Det är också i dessa tvågrupper som ökningen är mest tydlig. Våld mot ensamståendemödr<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> enligt Statistiska Centralbyråns levnadsnivåundersökning<strong>ar</strong>(ulf) ökat med 44 procent och våld inom yrkeslivetmed 37 procent under åren 2000–2005.Ökningen av den anmälda misshandeln mot kvinnor kan åtminstonedelvis bero på en ökad anmälnings benägenhet, eftersomulf vis<strong>ar</strong> att andelen kvinnor som rapporter<strong>ar</strong> utsatthet förvåld totalt sett inte ökat på ett motsv<strong>ar</strong>ande sätt sedan mitten av1990-talet. Dock h<strong>ar</strong> andelen utsatta ensamstående mödr<strong>ar</strong> nuåter nått upp <strong>till</strong> samma nivå som rådde vid mitten av 1990-talet,enligt ulf. Enligt särskilda be<strong>ar</strong>betning<strong>ar</strong> som gjorts <strong>till</strong> dettaavsnitt utifrån uppgifter i Brå:s två första Nationella trygghetsundersökning<strong>ar</strong>(ntu, se även Brå <strong>2007</strong>b, Brå <strong>2008</strong> avseende ensamståendemödr<strong>ar</strong>s utsatthet under år 2005 respektive 2006) ärrisken att drabbas för våld cirka fyra gånger högre i denna gruppjämfört med sammanboende kvinnor.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottÅr <strong>2007</strong> misstänktes drygt 5 800 personer för misshandel motkvinnor. Sedan år 2000 h<strong>ar</strong> det skett en ökning med 33 procent.Männen utgjorde under åren 2001–<strong>2007</strong> i genomsnitt drygt 80procent av de personer som anmäls för misshandel mot kvinnor.Det tycks emellertid finnas en tendens <strong>till</strong> att andelen kvinnorbland de misstänkta ök<strong>ar</strong> något under perioden. Ålders- ochkönsfördelningen skiljer sig åt beroende på om brottet är riktatmot en bekant eller en obekant person, med en högre andel yngreoch kvinnliga gärningspersoner bland de misstänkta när detgäller brott mot obekant.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>113
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottInledningVåld mot kvinnor är ett problem som blivit alltmer uppmärksammatde senaste decennierna, <strong>fram</strong>för allt det våld som sker inom nära relationer.Detta h<strong>ar</strong> bland annat tagit sig uttryck i flera förändring<strong>ar</strong> ilagstiftningen.Sedan år 1982 faller misshandel på enskild plats under allmänt åtal,vilket innebär att det inte är målsäganden som avgör om brottet skaanges <strong>till</strong> åtal och att en anmälan inte kan återkallas. År 1988 infördeslagen om besöksförbud. År 1994 inrättades Rikskvinnocentrum, en enhetvid Uppsala akademiska sjukhus för våldtagna och misshandladekvinnor. 1998 trädde bestämmelsen om grov kvinnofridskränkningi kraft. Denna bestämmelse fokuser<strong>ar</strong> på upprepade övergrepp ochkränkning<strong>ar</strong> som begåtts av en man som kvinnan h<strong>ar</strong> eller h<strong>ar</strong> haften nära relation med. Samma år gav regeringen i Kvinnofridspropositionen(prop. 1997/98:55) instruktioner <strong>till</strong> myndigheter, såväl inom somutom rättsväsendet, om en rad olika åtgärder, bland annat satsning<strong>ar</strong>på utbildning, för att bekämpa våld mot kvinnor. År 2003 skärpteslagen om besöksförbud och två nya typer av besöksförbud träddei kraft, bland annat besöksförbud i gemensam bostad. År 2006 förtydligadessocialtjänstens ansv<strong>ar</strong> för våldsutsatta kvinnor i Socialtjänstensstöd <strong>till</strong> våldsutsatta kvinnor (prop. 2006/07:38). År <strong>2007</strong> inrättadesKvinnofridslinjen vid Nationellt centrum för kvinnofrid (nck, tidig<strong>ar</strong>eRikskvinnocentrum) vid Akademiska sjukhuset på uppdrag av regeringen.Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor somutsatts för hot och våld. År <strong>2007</strong> tog regeringen <strong>fram</strong> en handlingsplanför hur våldet mot kvinnor (skr. <strong>2007</strong>/08:39) kommer att bekämpasunder pågående mandatperiod. Handlingsplanen innehåller drygt 50åtgärder på olika områden, bland annat avseende ökade resurser, ökadkompetens, förändring<strong>ar</strong> i lagstiftningen, uppföljning<strong>ar</strong> och utvärdering<strong>ar</strong>av <strong>ar</strong>betet inom såväl rättsväsendet som socialtjänsten och kvinnojourerna.Definitionen av våld kan v<strong>ar</strong>iera och omfatt<strong>ar</strong> i vissa fall såväl fysisktsom sexuellt våld och hot. Misshandel och grov misshandel ärkriminaliserat enligt 3 kap. 5–6 § i brottsbalken. Här anges rörandemisshandel:Den som <strong>till</strong>fog<strong>ar</strong> en annan person kroppsskada, sjukdom eller smärtaeller försätter honom eller henne i vanmakt eller något annat sådant<strong>till</strong>stånd, döms för misshandel <strong>till</strong> fängelse i högst två år eller, om brottetär ringa, <strong>till</strong> böter eller fängelse i högst sex månader. […] Vid bedömandehuruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningenv<strong>ar</strong> livsf<strong>ar</strong>lig eller om gärningsmannen <strong>till</strong>fogat svår kroppsskada ellerallv<strong>ar</strong>lig sjukdom eller eljest visat särskild hänsynslöshet eller råhet.114 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
I detta avsnitt redovisas även statistik över anmälda brott om grovkvinnofridskränkning.Kvinnofridskränkning avser upprepade kränkning<strong>ar</strong> av en kvinnautförda av en man hon h<strong>ar</strong> eller h<strong>ar</strong> haft en nära relation med ochsom v<strong>ar</strong>it ägnade att allv<strong>ar</strong>ligt skada hennes självkänsla. Kränkning<strong>ar</strong>nakan bland annat utgöras av misshandel, men även av exempelvisolaga hot, ofredande, hemfridsbrott och sexuellt tvång (Brå 2000,Domstolsverket 2001). Grov kvinnofridskränkning är kriminaliseradenligt 4 kap. 4a § i brottsbalken.I kriminalstatistiken redovisas sedan år 1981 polisanmäld misshandelfördelat på följande kategorier: misshandel mot man, mot kvinna,mot b<strong>ar</strong>n 0–6 år och mot b<strong>ar</strong>n 7–14 år. Inom v<strong>ar</strong>je kategori redovisasäven om gärningspersonen v<strong>ar</strong> en bekant eller obekant person ochom brottet skett utomhus eller inomhus. I föreliggande avsnitt redovisaskategorin misshandel mot kvinna. Härutöver kommer även statistikfrån Brå:s Nationella trygghetsundersökning (ntu), StatistiskaCentralbyråns (scb) levnadsnivåundersökning<strong>ar</strong> (ulf) samt data frånsjukvårdens slutenvård (patientregistret) att redovisas. Uppgifter omutsatthet för brott i ntu och ulf kompletter<strong>ar</strong> kriminalstatistiken eftersombrott inte alltid anmäls <strong>till</strong> polisen. Dessa intervjuundersökning<strong>ar</strong>kan alltså delvis kompensera för det mörkertal i statistiken somuppstår då brott av olika anledning<strong>ar</strong> inte anmäls <strong>till</strong> polisen.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottOmfattningOmfattning enligt kriminalstatistikenÅr <strong>2007</strong> polisanmäldes 26 857 brott rubricerade som misshandel motkvinna. I statistiken är dessa brott uppdelade i två kategorier: den enaavser om offret v<strong>ar</strong> bekant eller obekant med offret, den andra ombrottet skedde inomhus eller utomhus. Drygt hälften (15 251 brott) utgjordesav misshandel som skett inomhus av bekant, se figur 1.Den polisanmälda misshandeln mot kvinnor utmärks av att den <strong>till</strong>övervägande del begås av en person som är bekant med offret (<strong>till</strong> skillnadfrån misshandel mot män som vanligtvis begås av en obekant person).Kategorin misshandel inomhus mot kvinna av bekant användsibland för att beskriva det våld som kvinnor utsätts för av män somde h<strong>ar</strong> eller h<strong>ar</strong> haft en nära relation med, men den kategorin inrymmeräven våld av en bekant som kvinnan inte h<strong>ar</strong> en nära relation<strong>till</strong>. 34 Värt att nämna är att anmälningsbenägenheten tender<strong>ar</strong> att v<strong>ar</strong>a34Från och med maj 2005 definieras »bekant« i polisens riktlinjer för kodning avbrott som relationer där gärningspersonen är känd av offret mer än <strong>till</strong> namn ochutseende. Denna generella definition gällde även före maj 2005, men då ingickäven <strong>till</strong>ägg för <strong>till</strong> exempel situationer där offret v<strong>ar</strong> lang<strong>ar</strong>e av n<strong>ar</strong>kotika, taxichaufför,ordningsvakt eller dylikt.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>115
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottUtomhus,bekant medoffret16 %Inomhus,obekantmed offret11 %Utomhus,obekantmed offret16 %Inomhus,bekant medoffret57 %Figur 1. Fördelning av anmälning<strong>ar</strong> om misshandel mot kvinna avseende plats ochmisstänkt person år <strong>2007</strong>. Procent. Källa: Brå.något lägre för brott där gärningspersonen är bekant med offret (Brå<strong>2008</strong>). Det betyder att andel<strong>ar</strong>na som avser bekanta gärningspersoneri realiteten sannolikt är något högre än vad som <strong>fram</strong>går av kriminalstatistiken.När det gäller grov kvinnofridskränkning, som många gånger innefatt<strong>ar</strong>en serie av misshandelsbrott, gjordes 2 514 anmälning<strong>ar</strong> som rubriceradespå detta sätt år <strong>2007</strong>. I anmälning<strong>ar</strong> med denna brottsrubriceringär det vanligt att flera händelser av <strong>fram</strong>för allt misshandel ochhot ingår.Omfattningen enligt offerstudierAnalyser av uppgifter från de två första ntu-undersökning<strong>ar</strong>na, somavser händelser under åren 2005 och 2006, pek<strong>ar</strong> mot att endast entredjedel av de våldshändelser som utsatta kvinnor uppgav anmäls <strong>till</strong>polisen (se även Brå <strong>2007</strong>b och Brå <strong>2008</strong>). Det innebär att det finnsett betydande mörkertal i kriminalstatistiken och att den bild somförmedlas där inte kan användas som ett säkert mått på utsatthetenför våld bland kvinnor. Ett flertal offerundersökning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> gjorts föratt försöka få en mer fullständig bild av hur vanligt det är att kvinnorutsätts för misshandel.Kring årsskiftet 1999–2000 genomfördes en enkätundersökning avUppsala universitet och Rikskvinnocentrum. 35 Enligt resultaten, sompublicerades i rapporten Slagen Dam, uppgav fem procent av de <strong>till</strong>frågadekvinnorna att de hade utsatts för fysiskt våld under de senastetolv månaderna (Lundgren m.fl. 2001).35Studien genomfördes på uppdrag av regeringen genom Brottsoffermyndigheten.116 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
I en enkätstudie som Brå genomförde år 2001, och som besv<strong>ar</strong>adesav 3 376 förvärvs<strong>ar</strong>betande kvinnor (sv<strong>ar</strong>sfrekvensen v<strong>ar</strong> 66 procent),redovisades att 3,8 procent utsatts för våld under de senaste 12 månaderna.I Lundgrens studie v<strong>ar</strong> våld i nära relationer den vanligaste typenav våld, men i Brå:s studie, som endast avsåg förvärvs<strong>ar</strong>betandekvinnor, v<strong>ar</strong> våld i yrkeslivet det vanligaste. Hälften av de våldsutsattakvinnorna i Brå:s studie hade utsatts för våld av klienter, patienter ellerelever, medan en fjärdedel blivit utsatta av nuv<strong>ar</strong>ande eller tidig<strong>ar</strong>enärstående man (Brå 2002b).Enligt uppgifter från ntu-undersökning<strong>ar</strong>na avseende utsatthet underåren 2005 och 2006 uppgav 1,9 procent av kvinnorna att de utsattsför våld under det föregående kalenderåret. Enligt scb:s årliga undersökning<strong>ar</strong>om levnadsförhållanden (ulf, se Inledningskapitlet) liggerdock andelen våldsutsatta kvinnor på mellan 3,0–3,3 procent per årunder första hälften av 2000-talet (scb <strong>2008</strong>).Som <strong>fram</strong>går av denna genomgång v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> andelen kvinnor somuppger att de utsatts för våld under de senaste 12 månaderna mellan 1,9procent (ntu) och 5 procent (Slagen Dam). Skillnaderna mellan resultatenav dessa studier kan sannolikt förkl<strong>ar</strong>as av att frågeformulering<strong>ar</strong>och definitioner av våld skiljer sig åt något. I ntu ställs frågorna på såsätt att sv<strong>ar</strong>en direkt kan jämföras med kriminalstatistiken, vilket innebären något snäv<strong>ar</strong>e våldsdefinition och därmed lägre uppskattning<strong>ar</strong>av våldets omfattning. 36 De tre undersökning<strong>ar</strong>na använder även olikadatainsamlingsmetoder. ntu genomförs via telefonintervjuer, ulf viabesöksintervjuer medan Slagen Dam baserades på enkäter.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottVanligt att misshandeln sker inom ramen för kvinnansyrkesutövningDen allmänna bilden av våldet mot kvinnor är att det främst skerinom ramen för en nära relation. De åtgärder som vidtagits för attminska våldet h<strong>ar</strong> i stor utsträckning också haft den utgångspunkten.Av ntu <strong>fram</strong>går också att kvinnor i större utsträckning än män misshandlasav en närstående gärningsperson. Men den typ av våld motkvinnor som är vanligast enligt ntu inträff<strong>ar</strong> inte i en nära relation,utan utövas av en bekant person som inte är närstående. I 42 procentav våldshändelserna v<strong>ar</strong> gärningspersonen en bekant, i 29 procent ennärstående 37 och i 28 procent någon helt okänd. När kvinnan utsätts36I Slagen Dam definieras fysiskt våld enligt följande: »Med fysiskt våld menas t.ex.att bli slagen i ansiktet eller på kroppen, att bli knuffad, att bli upptryckt mot envägg, att bli sp<strong>ar</strong>kad, fasthållen för att bli slagen, biten, att bli knivskuren ellerskjuten«. Detta kan jämföras med Brå:s NTU-undersökning där fysiskt våld definierassom: »Slog, sp<strong>ar</strong>kade eller utsatte någon dig med avsikt för något annatfysiskt våld, så att du skadades eller så att det gjorde ont?«37Motsv<strong>ar</strong>ande andel rapporterad av män v<strong>ar</strong> 3 procent.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>117
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottTabell 1. Relationer mellan offer och gärningspersoner i 316 våldshändelser somuppgetts av kvinnor i NTU avseende åren 2005 och 2006.Gärningsperson Andel (%)Närstående 29Helt okänd 28Bekant 42Om bekant:för våld av en ytligt bekant sker det ofta inom ramen för kvinnans yrkesutövning.Exempel på gärningspersoner i dessa fall är <strong>ar</strong>bets- ellerskolkamrater, lär<strong>ar</strong>e och patienter (se tabell 1). I ulf-undersökningenår 2005 uppgav 4,1 procent av kvinnorna att de utsattes för yrkesrelateratvåld medan 1,8 procent rapporterade utsatthet för våld i bostadenoch lika stor andel (1,8 procent) uppgav att de upplevt så kallatgatuvåld. ntu vis<strong>ar</strong> vid<strong>ar</strong>e att mer än en tredjedel (35 procent) av densjälvrapporterade misshandeln h<strong>ar</strong> skett i samband med kvinnans yrkesutövande,vilket är en högre andel än bland männen (25 procent, sekapitlet Misshandel).När man tolk<strong>ar</strong> dessa siffror bör man ha i åtanke att kvinnor kan halätt<strong>ar</strong>e att berätta att de blivit misshandlade i yrket än i en nära relation.Våld av en närstående präglas därför troligen av ett högre mörkertalän det yrkesrelaterade våldet. Det gäller inte enb<strong>ar</strong>t kriminalstatistikenutan även intervjudata, även om det sannolikt är lätt<strong>ar</strong>e att berättaom utsatthet för våld i en intervjusituation än vid en polisanmälan.Att anmäla våldsincidenter som sker på <strong>ar</strong>betsplats är reglerat sedanår 1993, då en föreskrift om våld och hot i <strong>ar</strong>betsmiljön lades <strong>till</strong> i Arbet<strong>ar</strong>skyddsstyrelsenskungörelse med föreskrifter om åtgärder motvåld och hot i <strong>ar</strong>betsmiljön (afs 1993:02). Det finns emellertid skäl atttro att det finns ett mörkertal även gällande det yrkesrelaterade våldet,inte minst inom kvinnodominerade yrkesgrupper som vård, skola ochsocialt <strong>ar</strong>bete. Enligt en studie av Estrada m.fl. (<strong>2007</strong>) är det inom dessa100nära bekant 22bekant <strong>till</strong> utseendet 30ytligt bekant 49Om ytligt bekant:100privat bekantskap 12formell bekantskap (<strong>ar</strong>bets-/skolkamrat, lär<strong>ar</strong>e, patient) 88Källa: NTU, 2005–06.100118 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
yrkesgrupper vanlig<strong>ar</strong>e än i andra yrkesgrupper att inte anmäla våld. Ien stor majoritet av fallen är skälet att man bedömer att våld är en delav <strong>ar</strong>betet. Vid en jämförelse av våld utövat av närstående gärningspersonmed händelser som är yrkesrelaterade kan man konstatera att våldinom nära relationer h<strong>ar</strong> en grövre k<strong>ar</strong>aktär. Sammanlagt 25 procentav händelserna av våld mellan närstående ledde <strong>till</strong> att kvinnan fåttskador som krävt sjukvård, enligt ntu. Motsv<strong>ar</strong>ande andel vid yrkesrelateradehändelser är 12 procent.Bland samtliga självrapporterade våldshändelser i ntu, oavsett relation<strong>till</strong> gärningspersonen, h<strong>ar</strong> våldet lett <strong>till</strong> synliga märken ellerkroppsskada i 65 procent av fallen, och kvinnan v<strong>ar</strong> inte sällan i behovav sjukvård, vilket gällde i 16 procent av fallen (se kapitlet Misshandel).En tredjedel h<strong>ar</strong> utsatts vid flera <strong>till</strong>fällenDet våld som sker inom nära relationer eller inom familjen utmärksav att offren relativt ofta är utsatta för våld vid upprepade <strong>till</strong>fällen.Enligt självrapporterade uppgifter från ntu h<strong>ar</strong> 35 procent av de kvinnorsom blivit utsatta för våld uppgett att det skett oft<strong>ar</strong>e än en gång.Av dem h<strong>ar</strong> sedan 62 procent rapporterat att det rörde sig om sammagärningsperson vid samtliga eller de flesta <strong>till</strong>fällen. Det kan jämförasmed upprepad utsatthet bland män, där visserligen samma andel(35 procent) uppgav att de blivit utsatta upprepade gånger men blanddem sv<strong>ar</strong>ade endast 13 procent att gärningspersonen v<strong>ar</strong> densamma (setabell 4 i kapitlet Misshandel).Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottRegionala skillnader enligt kriminalstatistikenAnmälningsbenägenheten kan v<strong>ar</strong>iera mellan olika län, och antaletanmälning<strong>ar</strong> kan också påverkas av skillnader i polismyndigheternaskapacitet att ta emot anmälning<strong>ar</strong>. Om ett län h<strong>ar</strong> förhållandevismånga anmälda brott kan det därför innebära att såväl anmälningsbenägenhetenär högre som att den faktiska förekomsten av våld ärhögre än i andra län. Det kan också bero på i vilken utsträckning polisenuppmärksammat brottstypen i särskilda satsning<strong>ar</strong> och vilket förtroendeutsatta kvinnor h<strong>ar</strong> för polisen. Ökning<strong>ar</strong> i ett län kan ocksåv<strong>ar</strong>a en följd av att enstaka anmälning<strong>ar</strong> innehåller ett stort antal brott.Den regionala statistiken är därför svårtolkad.I förhållande <strong>till</strong> folkmängden (per 100 000 invån<strong>ar</strong>e) anmäldes flestmisshandelsbrott mot kvinnor år <strong>2007</strong> i Stockholms (381), Södermanlands(352) och Västmanlands (340) län. De tre län som hade det lägstaantalet brott i förhållande <strong>till</strong> folkmängden v<strong>ar</strong> under samma år Kronobergs(198), Kalm<strong>ar</strong> (204) och Värmlands (<strong>23</strong>2) län. 3838Grov kvinnofridskränkning är en relativt ny brottsrubricering med begränsad <strong>till</strong>lämpningoch redovisas därför inte regionalt.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>119
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottUtvecklingUtveckling enligt kriminalstatistikenFörändring<strong>ar</strong> i den polisanmälda brottsligheten kan ha flera orsaker.De kan spegla förändring<strong>ar</strong> i den faktiska brottsligheten, i anmälningsbenägenheten,förändring<strong>ar</strong> i lagstiftning eller i polisens kapacitet attta emot anmälning<strong>ar</strong> om brott. När det gäller att tolka kortsiktiga förändring<strong>ar</strong>i statistiken är också antalsräkningen av brott en faktor attta hänsyn <strong>till</strong>. Vid exempelvis misshandel räknas v<strong>ar</strong>je preciserat <strong>till</strong>fällesom ett brott. En förändring i antalet anmälda brott kan därföribland v<strong>ar</strong>a en följd av enstaka anmälning<strong>ar</strong> som innehåller ett stortantal registrerade brott.Även lagstiftningen kan påverka den polisanmälda brottslighetensomfattning. När det gäller lagstiftningen skedde en betydelsefull förändringi början av 1980-talet. Från och med år 1982 faller misshandelpå enskild plats under allmänt åtal. Detta innebär att det inte längreär offret som måste ange brottet <strong>till</strong> åtal och betyder att brottet kananmälas oavsett om kvinnan vill anmäla eller inte. Detta h<strong>ar</strong> med storsannolikhet bidragit <strong>till</strong> synen på misshandel mot kvinnor som ettsamhällsproblem och inte som en privat angelägenhet, vilket i sin tursannolikt h<strong>ar</strong> medfört en ökning av antalet anmälning<strong>ar</strong> om misshandeloch därmed en minskning av mörkertalet (se figur 2).Den polisanmälda misshandeln mot kvinnor h<strong>ar</strong> ökat med 150 procentsedan år 1982. Sedan år 2000 <strong>fram</strong> <strong>till</strong> <strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> ökningen v<strong>ar</strong>it 31procent. Inom kategorin misshandel av bekant h<strong>ar</strong> ökningen v<strong>ar</strong>it någotmindre (se figur 3).30 000Misshandel mot kvinna 15 år eller äldreGrov kvinnofridskränkning25 00020 00015 00010 0005 00001982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006Figur 2. Antal anmälda brott om misshandel mot kvinna samt grov kvinnofridskränkningunder perioden 1982–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.120 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Som <strong>fram</strong>gått tidig<strong>ar</strong>e (se figur 1) är statistiken uppdelad i fyra gruppernär det gäller den polisanmälda misshandeln mot kvinnor. Denstörsta gruppen utgörs av anmälning<strong>ar</strong> där kvinnor misshandlats inomhusav en bekant person, 57 procent av samtliga anmälning<strong>ar</strong> för<strong>2007</strong>. De tre övriga grupperna (misshandel inomhus av obekant, utomhusav bekant samt utomhus av obekant person) står v<strong>ar</strong> och en fören avsevärt mindre andel av de anmälda våldsbrotten. Om man däremotenb<strong>ar</strong>t studer<strong>ar</strong> i vilken utsträckning v<strong>ar</strong> och en av de fyra gruppernaökat under de senaste 25 åren, finner man att det är de mindregrupperna som ökat mest. Detta <strong>fram</strong>går av figur 3, där ingångsvärdetför alla de olika grupperna satts <strong>till</strong> 100 (oavsett skillnader i den faktiskanivån).Figur 3 vis<strong>ar</strong> att de mindre våldskategorierna tredubblats sedan 1982medan kategorin våld inomhus av en bekant grupperna fördubblats.Den typ av anmälning<strong>ar</strong> som ökat mest under 2000-talet är våld motkvinna utomhus av obekant.GROV KVINNOFRIDSKRÄNKNINGBrottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning infördes år 1998. Dengrad i vilken rättsväsendet h<strong>ar</strong> kommit att använda den nya brottskoden,och hur snabbt denna utveckling h<strong>ar</strong> gått, kan därför påverka utvecklingenav antalet anmälda brott för vissa andra brottstyper genomatt brott som skulle ha registrerats som <strong>till</strong> exempel misshandel i ställetrubriceras som grov kvinnofridskränkning. Utvecklingen av polisens<strong>ar</strong>bete kan också bidra <strong>till</strong> att anmälning<strong>ar</strong> rubriceras som grovUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott450400350300250200150100500Inomhus, obekant med offretUtomhus, obekant med offretUtomhus, bekant med offretInomhus, bekant med offret1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003 2006Figur 3. Utveckling av anmälning<strong>ar</strong> av misshandel mot kvinna med avseende på typav misshandel, perioden 1982–<strong>2007</strong> (index 1982= 1). Procent. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>121
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottkvinnofridskränkning i stället för som misshandel, i takt med att manblir allt bättre på att bemöta och fråga kvinnor om deras utsatthet.Under år <strong>2007</strong> gjordes 2 514 anmälning<strong>ar</strong> som rubricerades somgrov kvinno frids kränkning. Antalet anmälda brott där man använtbrottsrubriceringen grov kvinno fridskränkning h<strong>ar</strong> mer än fördubblats(+119 procent) under perioden 2000–<strong>2007</strong>. Brottskoden v<strong>ar</strong> emellertidrelativt ny under denna period och det går inte att utesluta attden ökning som fortf<strong>ar</strong>ande sker <strong>till</strong> viss del beror på såväl en växandekännedom om brottsrubriceringen bland allmänheten som en ökad<strong>till</strong>ämpning av koden inom rättsväsendet. Under perioden 2004–<strong>2007</strong>h<strong>ar</strong> den genomsnittliga ökningen per år av antalet anmälning<strong>ar</strong> omgrov kvinnofridskränkning v<strong>ar</strong>it 8 procent.Utvecklingen enligt offerstudierI likhet med kriminalstatistiken pek<strong>ar</strong> scb:s ulf-undersökning<strong>ar</strong> moten ökning av våldet mot kvinnor på längre sikt. Det bör dock påpekasatt informationen i kriminalstatistiken och ulf inte är helt jämförb<strong>ar</strong>,eftersom kriminalstatistiken avser anmälda brott (det vill sägahändelser) och ulf avser antalet kvinnor som anger att de utsatts (fören eller flera våldshändelser), se figur 4. Den ökning som <strong>fram</strong>går avulf hänför sig främst <strong>till</strong> 1990-talet och h<strong>ar</strong> planat ut under 2000-talet.Under 2005 uppgav tre procent av kvinnorna i åldern 16–84 år att deutsatts för något våld under de senaste 12 månaderna, vilket är sammaandel som i början av 2000-talet. Ungefär två tredjedel<strong>ar</strong> av de kvinnor3,5Något våld Våld med kroppsskada Våld som krävt läk<strong>ar</strong>besök3,02,52,01,51,00,50,01980–81 1982–83 1984–85 1986–87 1988–89 1990–91 1992–93 1994–95 1996–97 1998–99 2000–01 2002 2004 2005–03Figur 4. Självrapporterad utsatthet för olika grader av våld bland kvinnor 16–84 årenligt ULF. Procent.122 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
som anger att de utsatts för våld uppger att det orsakat någon form avkroppsskada. Utvecklingen när det gäller denna grövre form av våldlikn<strong>ar</strong> utvecklingen av våldet mot kvinnor generellt, det vill säga »någotvåld« oavsett allv<strong>ar</strong>lighetsgrad. Det grövsta våldet, det vill säga detsom krävt läk<strong>ar</strong>vård, rapporteras av cirka en halv procent av kvinnornaoch andelen h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it relativt stabil sedan början av 1980-talet.I ulf ställs också frågor om v<strong>ar</strong> våldet ägt rum, med tre sv<strong>ar</strong>salternativ:bostad, egen <strong>ar</strong>betsplats och allmän plats (både inomhus ochutomhus, kallat »gatuvåld«). Av figur 5 <strong>fram</strong>går att dessa tre kategorierv<strong>ar</strong> ungefär lika vanliga i mitten av 1980-talet, men att de sedan utvecklatspå olika sätt. Antalet kvinnor som uppger att de utsatts för våld ibostaden (innefattande våld i nära relationer) samt kvinnor som blivitutsatta för våld i offentlig miljö ligger på en stabil nivå sedan 1980-talet.Det våld som däremot h<strong>ar</strong> ökat är det som uppges ske i yrkeslivet.Andelen av de sv<strong>ar</strong>ande kvinnorna som anger att de utsatts för sådantvåld h<strong>ar</strong> tredubblats sedan 1982.Även om utsatthet för yrkesrelaterat våld uppges oft<strong>ar</strong>e än utsatthetför våld mot närstående, tal<strong>ar</strong> uppgifter från ntu för att det yrkesrelateradevåldet inte lika ofta leder <strong>till</strong> skador. Detta indiker<strong>ar</strong> att det yrkesrelateradevåldet mot kvinnor h<strong>ar</strong> en lindrig<strong>ar</strong>e k<strong>ar</strong>aktär än våld frånnärstående. En särskild analys vis<strong>ar</strong> att 12 procent av de yrkesrelateradevåldshändelserna h<strong>ar</strong> krävt sjukvård. Motsv<strong>ar</strong>ande uppgift när det gällervåld från närstående är 26 procent (redovisas inte i tabellform).Det är rimligt att anta att ökningen av det yrkesrelaterade våldethänger samman med att antalet kvinnor på <strong>ar</strong>betsm<strong>ar</strong>knaden ökat se-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott5,04,54,03,53,02,52,01,51,00,5Våld i bostad Gatuvåld Yrkesrelaterat våld0,01982–83 1984–85 1986–87 1988–89 1990–91 1992–93 1994–95 1996–97 1998–99 2000–01 2002 2004 2005–03Figur 5. Självrapporterad utsatthet för våld eller hot inom olika miljöer bland kvinnor16–64 år enligt ULF. Procent.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>1<strong>23</strong>
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottdan början av 1980-talet. Ökningstrenden i andelen utsatta yrkesverksammakvinnor v<strong>ar</strong> dock <strong>fram</strong>för allt koncentrerad <strong>till</strong> 1980-talet (scb2006), medan den största ökningen av det yrkesrelaterade våldet skeddesen<strong>ar</strong>e. En möjlig förkl<strong>ar</strong>ing kan därför också v<strong>ar</strong>a att våldsincidenterinom <strong>till</strong> exempel äldreomsorgen och psykiatrin alltmer kommitatt betraktas som misshandel, medan det tidig<strong>ar</strong>e oft<strong>ar</strong>e kan ha settssom något man <strong>till</strong> viss del fick tåla när man <strong>ar</strong>betade inom dessa sektorer.En studie av Estrada m.fl. (<strong>2007</strong>) vis<strong>ar</strong> att <strong>ar</strong>betsrelaterat våld h<strong>ar</strong>ökat i omfattning både bland kvinnor och bland män, men att ökningenv<strong>ar</strong>it särskilt stor för kvinnor inom vård, omsorg och skola.Utvecklingen enligt uppgifter från slutenvårdEn ytterlig<strong>ar</strong>e datakälla när det gäller våldsutvecklingen är Socialstyrelsenspatientregister över personer som skrivits in och vårdats på offentligasjukhus (även kallat slutenvård) för skador de fått i sambandmed övergrepp (Socialstyrelsen 2004, se även kapitlet Misshandel). Dessauppgifter ger en bild av hur det grövre våldet h<strong>ar</strong> utvecklats, inteminst eftersom mörkertalet kan antas v<strong>ar</strong>a lågt i dessa fall. Bristen medpatientregistret är dock att det påverkas av förändring<strong>ar</strong> i vårdsystemetoch att det inte omfatt<strong>ar</strong> personer som söker medicinsk hjälp för sinaskador från exempelvis öppenvården.I figur 6 nedan visas antalet patienter respektive vård<strong>till</strong>fällen per100 000 kvinnor i befolkningen; uppgifterna avser övergrepp motkvinnor mellan 1990 och 2006. Det <strong>fram</strong>går att nivån v<strong>ar</strong> något högreunder 1990-talet jämfört med 2000-talet. I absoluta tal är dock skillna-2018161412108642Tillfällen per 100 000 Personer per 100 00001990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006Figur 6. Övergrepp mot kvinnor av annan person. Antal patienter respektive vård<strong>till</strong>fällenper 100 000 kvinnor i befolkningen. Källa: Socialstyrelsen, Patientregistret.124 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
den relativt liten. Totalt sett, utan kontroll för befolkningsstorleken,h<strong>ar</strong> 544 kvinnor vårdats för övergrepp av annan person år 2006. Motsv<strong>ar</strong>andesiffra för 1990 v<strong>ar</strong> 598 kvinnor.Som tidig<strong>ar</strong>e redovisats uppger cirka en halv procent av samtligakvinnor i ulf-undersökningen att de blivit misshandlade så pass svårtatt de v<strong>ar</strong> i behov av läk<strong>ar</strong>vård. Andelen är relativt stabil över tid. Omräknat<strong>till</strong> befolkningsantalet motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> andelen cirka <strong>23</strong> 000 kvinnormellan 16 och 79 år (år 2006). Det är alltså få av de utsatta kvinnornasom hamn<strong>ar</strong> i patientregistret. Sammantaget tyder såväl självrapporteradeuppgifter som patientdata på att det grövre våldet mot kvinnorinte h<strong>ar</strong> ökat sedan år 2000 (se även kapitlet Dödligt våld).Utvecklingen i sammandragKriminalstatistiken vis<strong>ar</strong> på en uppgång av anmälda fall av misshandeli samtliga kategorier av misshandel mot kvinnor (inomhus/utomhusrespektive av bekant/obekant) men ökningen är minst uttalad när detgäller fall av anmäld misshandel av bekant inomhus. Trots en viss omfördelningutgör dock denna kategori fortf<strong>ar</strong>ande merp<strong>ar</strong>ten av denanmälda misshandeln mot kvinnor.Enligt ulf h<strong>ar</strong> det grövre våldet (som enligt <strong>till</strong>frågade kvinnorbestått i våld som krävt läk<strong>ar</strong>besök) legat konstant sedan 1980-talet,kring en halv procent bland kvinnor mellan 16 och 84 år. Dock h<strong>ar</strong> detskett en ökning av andelen kvinnor som uppger att de utsatts för våldmed kroppsskada samt något våld. Denna ökning inträffade <strong>fram</strong>förallt under 1990-talet, v<strong>ar</strong>efter en utplaning skett under 2000-talet. Dådet gäller utvecklingen av olika typer av våld vis<strong>ar</strong> ulf att såväl gatuvåldsom våld i bostad legat på en jämn nivå sedan 1980-talet (drygt 1procent) medan yrkesrelaterat våld mot kvinnor ökat, särskilt under1990-talet, från cirka 2 <strong>till</strong> närm<strong>ar</strong>e 4 procent. Socialstyrelsens registeröver slutenvård uppvis<strong>ar</strong>, liksom ulf, en ökning under första halvanav 1990-talet. Därefter inträffade en liten minskning och sedan en utplaningunder 2000-talet (cirka 12 kvinnor per 100 000 kvinnor i befolkningen).Sammanfattningsvis pek<strong>ar</strong> <strong>till</strong>gängliga uppgifter mot en ökning avvåldet mot kvinnor totalt sett sedan 1980-talet, både enligt självrapporteradeuppgifter och kriminalstatistiken över anmälda brott. Ökningenär emellertid snabb<strong>ar</strong>e och mer kontinuerlig enligt kriminalstatistikenoch fortsätter även under 2000-talet, då det självrapporteradevåldets ökning plan<strong>ar</strong> ut. Det grova våldet som h<strong>ar</strong> krävt läk<strong>ar</strong>vård förefallerligga på en relativt stabil nivå enligt såväl offerundersökning<strong>ar</strong>som sjukvårdsdata.Den stora ökningen i anmälda brott kan antas hänga samman meden ökad anmälningsbenägenhet, vilken i sig kan bero på ett flertal olikafaktorer, <strong>till</strong> exempel den ökade uppmärksamheten och en minskadUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>125
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrotttolerans för detta brott i samhället, liksom även förändring<strong>ar</strong> i lagstiftningen.Även en ökad beredskap och kunskap om våld mot kvinnorinom polisen kan antas öka utsatta kvinnors anmälningsbenägenhet.Dessa faktorer kan också påverka kvinnors benägenhet att i offerundersökning<strong>ar</strong>berätta att de utsatts för våld. En faktisk ökning av vissatyper av våld kan dock inte uteslutas. Självrapporterade data tal<strong>ar</strong> föratt det yrkesrelaterade våldet mot kvinnor h<strong>ar</strong> ökat, <strong>fram</strong>för allt under1990-talet.De nordiska ländernaNivåerna av våld mot kvinnor i de nordiska grannländerna är relativtlik<strong>ar</strong>tade, även om vissa mindre v<strong>ar</strong>iationer förekommer. De olikhetersom finns kan därför bero på skillnader i hur frågorna h<strong>ar</strong> ställts i deolika nationella undersökning<strong>ar</strong>na. I en jämförelse kan man emellertidse trender som likn<strong>ar</strong> den svenska utvecklingen, nämligen en relativtjämn nivå under 2000-talet enligt nationella offerundersökning<strong>ar</strong>.En återkommande finsk nationell enkätundersökning redovis<strong>ar</strong> attandelen kvinnor (15–74 år) som uppger fysiskt våld under de senaste 12månaderna totalt sett ligger på en relativt stabil nivå sedan år 1993 (Sirénoch Honkatukia 2005). I studien noteras en uppgång av yrkesrelateratvåld mot kvinnor, medan andra typer av våld tenderat att minska,<strong>till</strong> exempel våld inom nöjeslivet och i nära relationer (se även Piispam.fl. 2006, Sirén m.fl. <strong>2007</strong>).En dansk nationell viktimiseringsstudie, genomförd via telefonintervjuermed kvinnor i åldr<strong>ar</strong>na 16–74 år, redovis<strong>ar</strong> att det under detsenaste decenniet inte skett någon förändring i andelen kvinnor somutsatts för fysiska övergrepp under det senaste året (Balvig och Kyvsga<strong>ar</strong>d<strong>2007</strong>). Studien vis<strong>ar</strong> också att andelen dansk<strong>ar</strong> som utsatts förvåld i anslutning <strong>till</strong> <strong>ar</strong>bete ökat under perioden, samtidigt som andelenutsatta inom ramen för nöjeslivet minskat.Norsk Statistisk Sentralbyrås livsvillkorsundersökning<strong>ar</strong> (lku), somgenomförs med en kombination av besöks- och telefonintervjuer, vis<strong>ar</strong>på en stabil nivå de senaste decennierna (Statistisk Sentralbyrå <strong>2008</strong>).Av lku <strong>fram</strong>går också att våldet främst sker i egen eller annans bostadeller på <strong>ar</strong>betsplats samt, i tredje hand, på offentlig plats. V<strong>ar</strong>iationernamellan de år som undersökningen gjorts är relativt stora och det ärdärför vanskligt att urskilja trender avseende grupper av gärningspersoneroch våldets <strong>ar</strong>enor över tid. Dock tycks andelen gärningspersonerbland tidig<strong>ar</strong>e eller nuv<strong>ar</strong>ande familjemedlemm<strong>ar</strong> eller släkting<strong>ar</strong>minska något under de senaste två decennierna.126 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Offer och gärningspersonerOffer enligt NTU och ULFKriminalstatistiken ger endast mycket begränsad information om offervid misshandel. Offerundersökning<strong>ar</strong> som ulf och ntu kan därförkomplettera bilden. Kriminalstatistiken förutsätter <strong>till</strong> exempel att anmälanom brott h<strong>ar</strong> gjorts, medan offerstudier fång<strong>ar</strong> upp både händelsersom kommit <strong>till</strong> polisens kännedom och händelser som aldrigblivit anmälda. En styrka med dessa studier är att de innehållermer detaljerad information om såväl offren som gärningspersonerna.Bland annat kan sådana undersökning<strong>ar</strong> ge information om vilka individuellafaktorer som kan förhöja risken för en kvinna att utsättasför våld, om det finns några specifika riskgrupper samt vilken typ avvåld det rör sig om.Enligt uppgifter från ntu är självrapporterade våldshändelser motkvinnor ofta yrkesrelaterade (35 procent av händelserna) eller h<strong>ar</strong> utförtsav närstående gärningspersoner (29 procent av händelserna), setabell 2. Närstående gärningspersoner är huvudsakligen tidig<strong>ar</strong>e ellernuv<strong>ar</strong>ande p<strong>ar</strong>tner.Kvinnor som utsätts för våld av närstående är ofta yngre, står oft<strong>ar</strong>eutanför <strong>ar</strong>betsm<strong>ar</strong>knaden och tender<strong>ar</strong> överlag att befinna sig ien sårb<strong>ar</strong> position i samhället. När det gäller kvinnor som är yrkesverksamm<strong>ar</strong>åder ett omvänt förhållande, kvinnorna tender<strong>ar</strong> att v<strong>ar</strong>aäldre och ha större sociala och ekonomiska resurser. Detta ligger ocksåi linje med tidig<strong>ar</strong>e svenska studier som visat att det förekommer enmycket liten överlappning mellan dessa två riskgrupper (Estrada ochNilsson 2004). Även den danska undersökningen som nämndes tidig<strong>ar</strong>evis<strong>ar</strong> på liknande mönster avseende riskgrupper för p<strong>ar</strong>tnervåld(Balvig och Kyvsga<strong>ar</strong>d 2006), det vill säga yngre kvinnor i förhållande<strong>till</strong> äldre, ensamstående mödr<strong>ar</strong> i förhållande <strong>till</strong> kvinnor utan b<strong>ar</strong>noch sammanboende kvinnor, kvinnor med kort<strong>ar</strong>e utbildning i förhållande<strong>till</strong> kvinnor med längre utbildning.Det våld som sker inom ramen för yrket är, jämfört med relationsvåldet,inte lika grovt. Däremot tycks det v<strong>ar</strong>a den typ av våld som ökatmest under sen<strong>ar</strong>e tid och utgör den i dag största kända kategorin enligtde särskilda analyser av ntu som presenteras i tabell 2.Av tabell 2 <strong>fram</strong>går också att unga kvinnor löper en särskilt hög riskatt utsättas för våld. Bland kvinnor mellan 16 och 24 år v<strong>ar</strong> andelenutsatta 5 procent, v<strong>ar</strong>efter den sjunker successivt med stigande ålder.Samtidigt vis<strong>ar</strong> tabellen att huvudp<strong>ar</strong>ten av våldet mot unga kvinnorv<strong>ar</strong>ken är yrkesrelaterat eller utövat av närstående. En särskild analys(redovisas ej i tabell), vis<strong>ar</strong> att andelen kvinnor i denna åldersgruppuppger att drygt hälften av våldshändelserna skett på allmän plats.Detta kan jämföras med kvinnor äldre än 24 år, där andelen händelsersom uppges ha skett på allmän plats är 22 procent.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>127
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottTabell 2. Kvinnor utsatta för våld generellt respektive yrkesrelaterat våld samt våld i nära relation, eftersociodemografisk bakgrund. NTU avseende 2005–2006. Procent.Utsatt för våld(andel personer):AntalAndel(%)Om utsatt(andel händelser):V<strong>ar</strong> händelsenyrkesrelaterad?Andel(%)V<strong>ar</strong> gärningspersonennågon närstående?(p<strong>ar</strong>tner/fd p<strong>ar</strong>tner)Andel(%)16–24 år 2 658 5,0 4 36 (25)25–44 år 3 650 2,1 43 33 (32)45–64 år 3 194 1,3 70 12 (12)65–79 år 2 049 0,0 0 0Sammanboende utan b<strong>ar</strong>n 4 140 1,0 49 19 (18)Sammanboende med b<strong>ar</strong>n 2 554 1,0 68 12 (9) 1Ensamstående utan b<strong>ar</strong>n 4 203 3,3 17 33 (27)Ensamstående med b<strong>ar</strong>n 634 3,9 45 44 (39)Förgymnasial utbildning 3 247 2,6 11 38 (27)Gymnasial utbildning 4 530 1,7 49 28 (27)Eftergymnasial utbildning 3 489 1,5 50 17 (18) 4Förvärvs<strong>ar</strong>betande 6 089 1,8 51 24 (25) 4Hem<strong>ar</strong>betande 154 0,6 - 0Ålderspensionär 1 829 0,0 - 0Förtids/avtalspensionär 591 1,2 - 30 (30) 2Studer<strong>ar</strong> 2 249 4,3 - 34 (19)Arbetslös/i AM-åtgärd 437 3,8 - 60 (40) 3Stockholm/Göteborg/Malmö 3 667 2,0 31 25 (21)Större städer 4 275 2,0 33 37 (31)Mindre städer/landsbygd 3 609 1,6 44 <strong>23</strong> (19)Samtliga 11 551 1,9 35 29 (24)Källa: NTU.1Baserat på 35 händelser.2Baserat på 6 händelser.3Baserat på 24 händelser.4Sv<strong>ar</strong>anden betrakt<strong>ar</strong> inte sin tidig<strong>ar</strong>e p<strong>ar</strong>tner som närstående vid sv<strong>ar</strong>s<strong>till</strong>fället,därför kan andelen som uppger p<strong>ar</strong>tner/tidig<strong>ar</strong>e p<strong>ar</strong>ter v<strong>ar</strong>a högre än närstående.128 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Att inga kvinnor i åldr<strong>ar</strong>na 65–79 år h<strong>ar</strong> uppgett att de utsatts förvåld är anmärkningsvärt. En möjlig förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> dessa skillnader kanv<strong>ar</strong>a att äldre kvinnor oft<strong>ar</strong>e än andra h<strong>ar</strong> sin man/p<strong>ar</strong>tner hemmav<strong>ar</strong>ande.De kan därför v<strong>ar</strong>a obenägna att sv<strong>ar</strong>a på frågor om p<strong>ar</strong>tnervåldi en telefonundersökning. I äldre generationer kan det eventuelltockså upplevas som svår<strong>ar</strong>e att tala om eventuellt våld inom ramen förnära relationer. Det är också tänkb<strong>ar</strong>t att äldre kvinnor i vårdhem intenås av intervjuundersökning<strong>ar</strong> av detta slag och att de i den mån deutsätts för våld h<strong>ar</strong> begränsade möjligheter att rapportera detta i formav intervjuer.VÅLD MOT ARBETSLÖSA KVINNOR OCH YRKESRELATERAT VÅLDAtt det yrkesrelaterade våldet ökat m<strong>ar</strong>kant skulle kunna peka motatt förvärvs<strong>ar</strong>betande kvinnor är en av riskgrupperna (se figur 5). Detstämmer självfallet att yrkesverksamma kvinnor löper en större riskatt utsättas för våld i samband med sitt yrke: drygt hälften av händelsernaär yrkesrelaterade för dessa kvinnor enligt ntu (se tabell 2). Mendet är inte så att dessa kvinnor oft<strong>ar</strong>e utsätts för våld generellt sett. Andelensom uppgett någon form av våld enligt ntu v<strong>ar</strong> lika stor blandförvärvs<strong>ar</strong>betande kvinnor (1,8 procent) som bland samtliga kvinnor(1,9 procent). Att stå utanför <strong>ar</strong>betsm<strong>ar</strong>knaden innebär däremot enfördubblad risk att utsättas för våld (3,8 procent).Tabell 2 vis<strong>ar</strong> att sammanlagt 35 procent av samtliga händelser avvåld mot kvinnor v<strong>ar</strong> yrkesrelaterade. Framför allt gäller det kvinnori åldr<strong>ar</strong>na 45–64. Bland dem är 70 procent av våldshändelserna relaterade<strong>till</strong> deras yrke. Också sammanboende med b<strong>ar</strong>n, som visserligeni mycket lägre grad utsätts för våld generellt, rapporter<strong>ar</strong> att en storandel av våldshändelserna v<strong>ar</strong> yrkesrelaterade (68 procent). Risken föryrkesrelaterat våld är samtidigt kl<strong>ar</strong>t lägre bland kvinnor med enb<strong>ar</strong>tgrundskoleutbildning (11 procent av händelserna) än bland kvinnormed högre utbildning (cirka hälften av händelserna). Skillnaden kandelvis förkl<strong>ar</strong>as av att det bland kvinnor med enb<strong>ar</strong>t grundskoleutbildningär något vanlig<strong>ar</strong>e med äldre och pensionerade kvinnor.I Välfärdsbokslutet (Estrada och Nilsson 2001) <strong>fram</strong>gick att situationenför ekonomiskt svaga grupper i befolkningen h<strong>ar</strong> försämrats under1990-talet, bland annat när det gäller utsattheten för våld. 39 I dessafall är våld inom en relation troligen det vanligast förekommande våldet(sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än våld i <strong>ar</strong>betslivet). Socioekonomiskt svaga grupper kandock antas v<strong>ar</strong>a underrepresenterade bland de sv<strong>ar</strong>ande i intervjuundersökning<strong>ar</strong>,vilket i så fall innebär att den totala utsattheten är meromfattande än vad traditionella studier vis<strong>ar</strong>.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott39Avsnittet om utsatthet för våld baserades på resultat från SCB:s ULF-undersökning<strong>ar</strong>.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>129
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottVÅLD DÄR GÄRNINGSPERSONEN ÄR NÄRSTÅENDESammanlagt 29 procent av det totala antalet rapporterade våldshändelseri ntu avsåg en närstående gärningsperson. I 24 procent av fallenv<strong>ar</strong> föröv<strong>ar</strong>en den nuv<strong>ar</strong>ande eller tidig<strong>ar</strong>e p<strong>ar</strong>tnern (tabell 2).Utsatthet för våld som utförts av närstående är vanligast bland 20-<strong>till</strong> 44-åriga kvinnor, särskilt bland ensamstående kvinnor med b<strong>ar</strong>n(44 procent) och kvinnor som av olika anledning<strong>ar</strong> befinner sig utanför<strong>ar</strong>betsm<strong>ar</strong>knaden (bland <strong>ar</strong>betslösa kvinnor anger 60 procent attgärningspersonen v<strong>ar</strong> närstående, inte sällan en nuv<strong>ar</strong>ande eller föredetta p<strong>ar</strong>tner). Utsatthet för våld rapporteras också oft<strong>ar</strong>e av kvinnorbosatta i större städer (dock inte Stockholm, Göteborg eller Malmö).Kvinnor med högre (eftergymnasial) utbildning uppger däremot mersällan att de utsatts för våld i en nära relation och det gäller oavsettålder.Att sammanboende kvinnor, <strong>fram</strong>för allt de med b<strong>ar</strong>n, rapporter<strong>ar</strong>mindre p<strong>ar</strong>tnervåld än ensamstående kvinnor, kan förefalla motsägelsefullt.Det finns dock flera tänkb<strong>ar</strong>a orsaker. Dels kan det v<strong>ar</strong>a såatt ensamstående kvinnor oft<strong>ar</strong>e uppger att de utsatts för våld från enföre detta p<strong>ar</strong>tner 40 eller från en nuv<strong>ar</strong>ande p<strong>ar</strong>tner som de inte del<strong>ar</strong>hushåll med. Ett annat skäl kan v<strong>ar</strong>a att sammanboende kvinnor, medeller utan b<strong>ar</strong>n, h<strong>ar</strong> svår<strong>ar</strong>e att i en telefonintervju berätta om våld dekan v<strong>ar</strong>a utsatta för i en pågående relation. På så sätt kan risken förp<strong>ar</strong>tnervåld v<strong>ar</strong>a underskattad i statistiken gällande denna grupp.En förhöjd risk för ensamstående mödr<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> i andra studier visatsig <strong>fram</strong>för allt hänga samman med försvagade välfärdsresurser – i termerav sämre hälsa, lägre utbildning, dålig ekonomi eller bristfälligtsocialt nätverk. Den förhöjda risken gäller i synnerhet våld i hemmetsamt upprepat våld (Estrada och Nilsson 2004). Det är rimligt att antaatt utsattheten från närstående bland ensamstående mödr<strong>ar</strong> sammanhängermed sep<strong>ar</strong>ationer från b<strong>ar</strong>nens fäder. Brå:s senaste k<strong>ar</strong>tläggningav personer som berörs av besöksförbudslagen pek<strong>ar</strong> också motatt ansökning<strong>ar</strong> om besöksförbud vanligtvis avser yngre och medelåldersföräldr<strong>ar</strong> där sep<strong>ar</strong>ation pågår eller skett (Brå <strong>2007</strong>a).När kvinnan uppger att föröv<strong>ar</strong>en är eller v<strong>ar</strong>it närstående, gällerför de flesta kategorierna att gärningspersonen vanligen är hennesnuv<strong>ar</strong>ande eller tidig<strong>ar</strong>e p<strong>ar</strong>tner. En något annorlunda bild <strong>fram</strong>träderbland de yngsta kvinnorna mellan 16 och 24 år (och därmed ävenbland studerande och/eller kvinnor utan avslutad gymnasial utbildning).Dessa kvinnor uppger i en dryg tredjedel av fallen att gärningspersonenv<strong>ar</strong>it närstående, men samtidigt att en tidig<strong>ar</strong>e eller nuv<strong>ar</strong>andep<strong>ar</strong>tner v<strong>ar</strong>it gärningsperson i endast en fjärdedel av händelserna.Gärningspersonerna skulle i dessa händelser därför kunna v<strong>ar</strong>a en40Låga antal observationer <strong>till</strong>åter inte en mer detaljerad analys.130 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
familjemedlem eller en nära vän. Samtidigt är det bland dessa ungakvinnor vanlig<strong>ar</strong>e att gärningspersonen v<strong>ar</strong>ken är närstående eller yrkesrelaterad.Bland unga kvinnor är det därför sannolikt att våldet oft<strong>ar</strong>esker inom nöjeslivet. Som tidig<strong>ar</strong>e nämnts uppger drygt hälften avde unga kvinnorna att utsattheten skett på allmän plats.Gärningspersoner enligt kriminalstatistikenKriminalstatistiken ger genom statistiken över misstänkta personerviss information om gärningspersonerna vid sexualbrott. Men ävenom viss information är <strong>till</strong>gänglig är den inte fullständig, eftersominte alla anmälda brott innehåller en identifierad misstänkt person(det vill säga är personuppkl<strong>ar</strong>ade). Det finns därför skäl att tolka dessastatistiska uppgifter med viss försiktighet.År <strong>2007</strong> misstänktes 5 850 personer för misshandel mot kvinnor. Sedanår 2000, då antalet misstänkta v<strong>ar</strong> 4 398 personer, h<strong>ar</strong> det skett enökning med 33 procent. Männen utgjorde under perioden 2000–<strong>2007</strong>i genomsnitt 83 procent av de personer som anmälts för misshandelmot kvinnor. Det tycks emellertid finnas en tendens <strong>till</strong> att andelenkvinnor bland de misstänkta ökat något under perioden. Sedan år2000, då andelen kvinnor v<strong>ar</strong> 14 procent, h<strong>ar</strong> den successivt ökat <strong>till</strong>18 procent år <strong>2007</strong>.Ålders- och könsfördelningen skiljer sig åt beroende på om brottetär riktat mot en bekant eller en obekant person. Antalet yngre gärningspersonerär högre bland de misstänkta när det gäller brott motobekant, jämfört med brott mot bekant. De misstänkta personernaskiljer sig kraftigt i ålder, och olika åldersgrupper misstänks olika oftaberoende på om misshandeln anmäls ha skett inomhus eller utomhus,av bekant eller obekant. Den åldersgrupp som år <strong>2007</strong> dominer<strong>ar</strong>bland personer misstänkta för misshandel av bekant inomhus är personermellan 30 och 49 år (50 procent). Denna åldersgrupp står sammaår även för relativt stora andel<strong>ar</strong> när det gäller misshandel av bekantutomhus (37 procent) och av obekant inomhus (33 procent). Personermellan 15 och 20 år utgör den största gruppen bland dem som misstänksför misshandel av obekant utomhus (42 procent) trots den snävaåldersavgränsningen. År 2000 utgjorde denna åldersgrupp 29 procentav samtliga personer som misstänktes för misshandel mot kvinna avobekant utomhus.Det är <strong>fram</strong>för allt två åldersgrupper bland de misstänkta som ök<strong>ar</strong>under perioden 2000–<strong>2007</strong> (se figur 7). Den yngsta gruppen (15–20-åring<strong>ar</strong>) misstänkta ök<strong>ar</strong> under perioden med 94 procent (från 644 <strong>till</strong>1 249 personer) och den allra äldsta gruppen (över 59 år) ök<strong>ar</strong> med 80procent, från 137 <strong>till</strong> 247 personer (redovisas ej i figur).Under 2000-talet h<strong>ar</strong> andelen unga (15–20 år) ökat successivt frånatt år 2000 utgöra 15 procent av det totala antalet misstänkta <strong>till</strong> 21Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>131
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott2502001501005015–20 år 21–29 år 30–49 år 50– år02000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 7. Åldersfördelning bland personer som misstänks för misshandel mot kvinna,åren 2000–<strong>2007</strong> (index år 2000= 100 procent). Källa: Brå.procent år <strong>2007</strong>. Samtidigt h<strong>ar</strong> andelen misstänkta 30–49-åring<strong>ar</strong>successivt minskat med ett motsv<strong>ar</strong>ande antal procentenheter, från 50<strong>till</strong> 43 procent. Den här förskjutningen av misstänkta personer <strong>till</strong> yngreåldersgrupper kan antas hänga samman med den relativa ökningenav misshandel mot kvinna utomhus av obekant som beskrivits tidig<strong>ar</strong>e.Ökningen av unga och äldre misstänkta kan också hänga sammanmed demografiska förändring<strong>ar</strong> (dessa grupper h<strong>ar</strong> kommit attutgöra allt större andel<strong>ar</strong> av den totala befolkningen sedan år 2000),men även med en ökad frekvens av anmälning<strong>ar</strong> mot personer i dessaåldersgrupper. 41Beträffande det anmälda fysiska våldet mot kvinnor observeras sammanfattningsvisen viss förändring under 2000-talet med avseende påoffer och gärningspersoner. Den alltjämt typiska misshandeln, inomhusav en bekant person i medelåldern, minsk<strong>ar</strong> något och särskilt iförhållande <strong>till</strong> den misshandel som sker utomhus av obekanta ungapersoner. En annan tendens som kan spåras under 2000-talet är att densom misstänks oft<strong>ar</strong>e är kvinna.41Antalet 15–20-åring<strong>ar</strong> ökade i landet med <strong>23</strong> procent under perioden 2000–<strong>2007</strong> och antalet personer över 59 år ökade under samma period med 13procent. Samtidigt antingen minskade eller kv<strong>ar</strong>stod antalet personer i flera åldersgrupper(0–15, 21–39 och 50–59-åring<strong>ar</strong>). Det är emellertid inte b<strong>ar</strong>a befolkningsökningensom kan förkl<strong>ar</strong>a v<strong>ar</strong>för de allra yngsta och äldsta åldersgruppernastår för en allt större andel av de anmälda misshandelsfallen mot kvinnor.Även då man räkn<strong>ar</strong> antalet misstänkta per 100 000 personer är det just dessatvå åldersgrupper som står för den största ökningen (ökningen under 2000-taleth<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it 58 procent för 15–20-åring<strong>ar</strong> och 59 procent för personer över 59 år).132 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Endast män kan anmälas för grov kvinnofridskränkning och år <strong>2007</strong>misstänktes 813 män för brottet. En betydande majoritet av de misstänktaär mellan 21 och 49 år gamla och åldersfördelningen bland demisstänkta h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it stabil under 2000-talet.Gärningspersoner enligt NTUEnligt ntu-uppgifter som redovisats tidig<strong>ar</strong>e (se tabell 1) är gärningspersonenoftast bekant med den utsatta kvinnan (42 procent), medanandelen helt okända gärningspersoner är 28 procent. I den resterandecirka tredjedelen av händelserna är föröv<strong>ar</strong>en någon närstående (29procent). Totalt sett är gärningspersonen offrets före detta eller nuv<strong>ar</strong>andep<strong>ar</strong>tner i en fjärdedel av de rapporterade våldshändelserna(se tabell 2). Detta återspegl<strong>ar</strong> sig även i hur många kvinnor som blirutsatta upprepade gånger av samma gärningsperson – något som ärmycket vanlig<strong>ar</strong>e bland kvinnorna än bland männen.ntu vis<strong>ar</strong> vid<strong>ar</strong>e att i en dryg femtedel (21 procent) av alla händelserav misshandel mot kvinnor v<strong>ar</strong> gärningspersonen en kvinna (se tabell6 i kapitlet Misshandel). Kvinnliga gärningspersoner återfinns även ifall där offret är en man, men det är betydligt mer ovanligt (5 procentav händelserna). I 36 procent av samtliga våldshändelser v<strong>ar</strong> gärningspersonenberusad eller troligen berusad enligt offret.I den finska nationella enkätundersökningen som nämndes tidig<strong>ar</strong>ev<strong>ar</strong> gärningspersonen avseende fysiskt våld under det senaste året oftasten nuv<strong>ar</strong>ande p<strong>ar</strong>tner (knappt 7 procent) och därefter en tidig<strong>ar</strong>ep<strong>ar</strong>tner, knappt 5 procent (Piispa m.fl. 2006). Den tredje kategorin utgjordesav gärningspersoner andra än nuv<strong>ar</strong>ande och tidig<strong>ar</strong>e p<strong>ar</strong>tneroch uppgick <strong>till</strong> drygt 1 procent. I den danska telefonintervjustudienuppgavs att gärningspersonen, som i denna del baseras på utsatthetsedan kvinnan fyllde 16 år, oftast v<strong>ar</strong> en tidig<strong>ar</strong>e p<strong>ar</strong>tner (Balvig ochKyvsga<strong>ar</strong>d 2006). Därefter följde obekant, familjemedlem eller bekantoch <strong>till</strong> sist nuv<strong>ar</strong>ande p<strong>ar</strong>tner.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottHanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingÅr <strong>2007</strong> uppgick den totala uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten beträffande misshandelmot kvinnor <strong>till</strong> 47 procent och det innebär inte någon påtagligförändring jämfört med tidig<strong>ar</strong>e år under 2000-talet. Personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocentenuppgick <strong>till</strong> 21 procent år <strong>2007</strong>. Sedan år 2000 h<strong>ar</strong> densjunkit något från att ha legat på 25 procent. Personuppkl<strong>ar</strong>ingen ärhögre när det gäller misshandel mot kvinnor av bekant än av obekantoch uppgick i dessa kategorier <strong>till</strong> <strong>23</strong> respektive 15 procent år <strong>2007</strong>. Tendensen<strong>till</strong> nedgång i personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten syns i anmälning<strong>ar</strong>som avser både bekanta och obekanta gärningspersoner.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>133
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottUppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten är därmed något högre vid misshandel motkvinna jämfört med misshandel mot man. Vid misshandel mot manv<strong>ar</strong> den totala uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten år <strong>2007</strong> 44 procent och personuppkl<strong>ar</strong>adefall av misshandel mot man 17 procent.I lagföringsstatistiken sker redovisningen inte efter offrets kön utanefter huvudbrottets lagrum, det vill säga under rubrikerna misshandelrespektive grov misshandel. Det är därför inte möjligt att urskilja hurmånga som blivit lagförda för misshandel mot just kvinnor.Kriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>beteÅtgärder för att motverka våld mot kvinnor fokuseras ofta på det våldsom begås i nära relationer, det vill säga av kvinnans nuv<strong>ar</strong>ande ellerföre detta make, sambo eller pojkvän. Dessa åtgärder vis<strong>ar</strong> att synen påvåld mot kvinnor i nära relationer h<strong>ar</strong> förändrats, från att ha betraktatssom en privat angelägenhet <strong>till</strong> att mer och mer betraktas som ett samhällsproblemmed aspekter som inte begränsas <strong>till</strong> rättslig hantering,utan som även innehåller frågeställning<strong>ar</strong> om sociala och ekonomisk<strong>ar</strong>esurser, inte minst ifråga om möjligheter och förutsättning<strong>ar</strong> för attförändra livssituationen för en utsatt grupp.Samtidigt vis<strong>ar</strong> självrapporteringsstudier av våld mot kvinnor attvåldet huvudsakligen sker på två olika områden: i en nära relation ochi <strong>ar</strong>betslivet. Våld mot kvinnor i anslutning <strong>till</strong> yrkesrollen h<strong>ar</strong> ökatoch denna ökning h<strong>ar</strong> dessutom v<strong>ar</strong>it större än bland män. Trots detyrkesrelaterade våldets lindrig<strong>ar</strong>e k<strong>ar</strong>aktär är det i dag, enligt de storastudier som redovisats här, den <strong>ar</strong>ena där våld mot kvinnor rapporterasoftast. Samtidigt ök<strong>ar</strong> antalet anmälning<strong>ar</strong> om misshandel motkvinnor i kriminalstatistiken och det förefaller därför rimligt att antaatt en inte obetydlig del av denna ökning består i ett ökat antal anmälning<strong>ar</strong>om våld inom yrkeslivet.Ökningen av <strong>ar</strong>betsrelaterat våld är inte begränsad <strong>till</strong> <strong>Sverige</strong> utanåterfinns även i andra eu-länder och särskilt inom vård, omsorg ochskola, som traditionellt sett är kvinnodominerade yrken. En svenskstudie, genomförd inom ramen för Institutet för <strong>fram</strong>tidsstudier, vis<strong>ar</strong>också att utsattheten för yrkesrelaterat våld mot kvinnor är högstinom dessa tre områden (Jerre <strong>2007</strong>). 42Denna utveckling kan motivera att debatten om våld mot kvinnor,som under många år fokuserat på våld i nära relationer utövat av manligap<strong>ar</strong>tner, vidgas <strong>till</strong> att inbegripa även våld mot kvinnor i sambandmed yrkeslivet. Resultaten gör det också relevant att diskutera möjligaåtgärder för att förebygga våld mot kvinnor inom yrkeslivet. Effekten42Detta gäller i jämförelse med andra yrken. En uppdelning på kön vis<strong>ar</strong> att risken föratt män utsätts för våld inom vård, omsorg och skola är högre än risken för kvinnor.134 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
av åtgärder för att förebygga våld kan v<strong>ar</strong>iera beroende på <strong>ar</strong>betsplatsensk<strong>ar</strong>aktär och vilka enskilda riskfaktorer som råder. I Jerres studienämns särskilt hög anspänning (negativ stress), ensam<strong>ar</strong>bete (i kritiskasituationer) samt belysning. Dessa riskfaktorer skulle kunna påverkasav rutiner som anpassas efter lokala förhållanden och typ av <strong>ar</strong>betsplats.Samtidigt pek<strong>ar</strong> studien på att antalet riskfaktorer på en <strong>ar</strong>betsplatsi sig h<strong>ar</strong> stor betydelse. I Jerres studie <strong>fram</strong>kom en förhöjd risksärskilt då flera riskfaktorer föreligger samtidigt och att detta gällerkvinnors utsatthet mer än mäns.Åtgärder när det gäller relationsvåld h<strong>ar</strong> i enlighet med debattenstått i fokus i samhället. Utöver att ett flertal lag<strong>ar</strong> införts och skärptsunder de senaste decennierna och den handlingsplan som regeringenlagt <strong>fram</strong> (se kapitlets inledning) förekommer en omfattande ideellverksamhet med fokus på frågor som rör våld mot kvinnor. Antaletkvinno- och tjejjourer inom ramen för de båda organisationerna Riksorganisationenför kvinnojourer och tjejjourer i <strong>Sverige</strong> (Roks) och<strong>Sverige</strong>s Kvinnojourers Riksförbud (skr) uppgick år 2006 <strong>till</strong> cirka 150stycken (Roks <strong>2008</strong>, skr <strong>2008</strong>). Dessa jourer ger stöd, hjälp och skyddåt våldsutsatta kvinnor, deras b<strong>ar</strong>n samt åt flickor.För att förstärka detta <strong>ar</strong>bete fick Socialstyrelsen år 2005 i uppdragav regeringen att fördela 81,5 miljoner kronor <strong>till</strong> kvinno- ochtjejjoursverksamheter under år 2006 (Socialstyrelsen <strong>2007</strong>). Av dessaskulle 77,5 miljoner kronor fördelas <strong>till</strong> länsstyrelserna för vid<strong>ar</strong>e fördelningoch resterande 4 miljoner skulle fördelas av Socialstyrelsen<strong>till</strong> riksorganisationer som organiser<strong>ar</strong> ideella kvinno- och tjejjourer.Socialstyrelsens första rapport vis<strong>ar</strong> att satsningen resulterat i att kommunernaaktualiserat frågan om våld mot kvinnor, men <strong>fram</strong>för alltlett <strong>till</strong> ökade möjligheter <strong>till</strong> rekrytering av personal <strong>till</strong> kvinnojourerna.Detta h<strong>ar</strong> i sin tur inneburit längre öppettider för telefonjoureroch mottagning<strong>ar</strong> samt mer tid för aktiviteter och samtal. <strong>Rapport</strong>enredovis<strong>ar</strong> också att medlen bidragit <strong>till</strong> en kompetenshöjning inomsåväl kvinnojourer som socialtjänsten.Ett annat viktigt <strong>ar</strong>bete görs av Kvinnofridslinjen. Denna verksamhet,som drivs vid Nationellt centrum för kvinnofrid på uppdrag av regeringen,hade under de tre första månaderna (hösten <strong>2007</strong>) mottagitdrygt 100 samtal per dygn (Nationellt centrum för kvinnofrid <strong>2008</strong>).De tre vanligaste frågorna i dessa samtal rörde vad som är att betraktasom våld, hur man ska förhålla sig <strong>till</strong> hot samt vad som händer medb<strong>ar</strong>nen om kvinnan lämn<strong>ar</strong> mannen. Att dessa frågor är vanliga i samtalenär intressant ur ett brottsförebyggande perspektiv, eftersom depek<strong>ar</strong> på de behov som utsatta kvinnor h<strong>ar</strong>, nämligen ökad kunskapom våld, stöd i en hotfull livssituation samt information om umgängeoch vårdnad vid en eventuell sep<strong>ar</strong>ation. I den mån kvinnor får stödoch känner sig säkr<strong>ar</strong>e i dessa frågeställning<strong>ar</strong> kan det underlätta förUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>135
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottdem att avsluta våldsamma relationer och därmed på sikt förebyggaupprepat våld.Ett av de mer aktuella initiativen på det brottsförebyggande områdetnär det gäller våld mot kvinnor sätter rättsväsendet i fokus. Under<strong>2008</strong> gav regeringen i uppdrag åt Rikspolisstyrelsen (rps) att utvecklaoch bygga upp en miljö särskilt anpassad för att utreda våld mot kvinnordär representanter från flera av rättsväsendets myndigheter <strong>till</strong>sammansmed sociala myndigheter ska mötas för att underlätta för utsattakvinnor. Syftet är att utifrån ett prisbelönt (European Crime PreventionAw<strong>ar</strong>ds) <strong>ar</strong>bete i Skåne sätta samman en nationell modell. Totaltsatsas 5 miljoner kronor under två år. Utmärkande för Kvinnofridsprogrammeti Skåne är att det drivs gemensamt av Malmö kommunoch polisen, och att även Kriminalvården och Åklag<strong>ar</strong>myndigheten,Brottsoffermyndigheten, Malmö högskola, Universitetskliniken MalmöAllmänna Sjukhus (umas) och ideella organisationer ingått i samverkansgruppen.Arbetet h<strong>ar</strong> bland annat lett <strong>fram</strong> <strong>till</strong> kriscentrumför såväl kvinnor och b<strong>ar</strong>n (år 2000) som män (år 2002), en gemensamyrkeshandbok för de olika myndigheterna, program för medicinsktomhändertagande vid sexuella övergrepp och en specialistmottagningför hedersrelaterat våld vid umas. Polisen h<strong>ar</strong> därutöver st<strong>ar</strong>tat en familjevåldsroteloch Åklag<strong>ar</strong>myndigheten h<strong>ar</strong> inrättat särskilda familjevåldsåklag<strong>ar</strong>e(Brå <strong>2007</strong>c).Merp<strong>ar</strong>ten av de insatser som görs för att förebygga våld mot kvinnorhandl<strong>ar</strong> om att förstärka möjligheterna att förhindra att våld upprepas.En annan typ av insatser som avser att förebygga upprepad utsatthet,är behandlingsprogram som riktas mot män som utöv<strong>ar</strong> våld mot sinkvinnliga p<strong>ar</strong>tner. En k<strong>ar</strong>tläggning av sådana verksamheter h<strong>ar</strong> gjortspå uppdrag av Näringsdep<strong>ar</strong>tementet (Eriksson 2006). <strong>Rapport</strong>en vis<strong>ar</strong>att det vid tidpunkten för k<strong>ar</strong>tläggningen fanns 50 verksamheter, v<strong>ar</strong>avmerp<strong>ar</strong>ten st<strong>ar</strong>tat efter 1996. Bland dessa ingår insatser inom ramenför kriminalvården och rättspsykiatrin, generella manscentra/kriscentraför män, mansmottagning<strong>ar</strong> med fokus på våld, insatser inom ramenför myndighetssamverkan samt integrerade insatser. Studien vis<strong>ar</strong>också att dokumentation och utvärdering<strong>ar</strong> av innehåll och resultatkan utvecklas för att förstärka verksamheternas <strong>ar</strong>bete och möjligheteratt påvisa att mäns våld mot kvinnor och b<strong>ar</strong>n kan förebyggas. Bristenpå en samlad uppföljning och utvärdering när det gäller behandling avmän som utövat våld mot kvinnor påtalas även i Uppföljning av Kriminalvårdensbehandlingsprogram för män som dömts för våld i nära relationer(<strong>2007</strong>/08:rfr9), som sammanställts på uppdrag av Justitieutskottet.Att förebygga våld mot kvinnor är, sammanfattningsvis, ett <strong>ar</strong>betesom kräver insatser på flera områden och på olika nivåer: rättsligt ochsocialt, individuellt och kollektivt. Insatserna bör riktas mot såväl utsattakvinnor som gärningspersoner.136 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Referenserafs 1993:02. Våld och hot i <strong>ar</strong>betsmiljön. Arbet<strong>ar</strong>skyddsstyrelsens kungörelsemed föreskrifter om åtgärder mot våld och hot i <strong>ar</strong>betsmiljönsamt allmänna råd om <strong>till</strong>ämpningen av föreskrifterna. Stockholm:Arbet<strong>ar</strong>skyddsstyrelsens författningssamling.Balvig, F. och Kyvsga<strong>ar</strong>d, B. (<strong>2007</strong>). Danskernes udsathed for kiminalitet.Köpenhamn: Köpenhamns universitet/Justitieministeriets Forskningsenhed.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000). Grov kvinnofridskränkning. <strong>Rapport</strong>2000:11. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2001). Upprepad utsatthet för brott. <strong>Rapport</strong>2001:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2002a). Att förebygga våld mot kvinnor inära relationer. <strong>Rapport</strong> 2002:8. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2002b). Våld mot kvinnor i nära relationer.En k<strong>ar</strong>tläggning. <strong>Rapport</strong> 2002:14. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004). <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. <strong>Rapport</strong> 2004:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). Besöksförbud. De berörda och deraserf<strong>ar</strong>enheter. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). Nationella trygghetsundersökningen2006. Om utsatthet, trygghet och förtroende. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:14.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>c). ecpa. European Crime PreventionAw<strong>ar</strong>ds <strong>2007</strong>. Hemsida: . Hämtat 3 juni <strong>2008</strong>.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Om utsatthet, trygghet och förtroende. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:3. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Domstolsverket (2001). Den nya kvinnofridslagen. Särtryck av en <strong>ar</strong>tikelseriei tidningen Nämndemannen i sam<strong>ar</strong>bete med dv. Hemsida:. Hämtat 24 m<strong>ar</strong>s 2004.Eriksson, H. (2001). Ofrid? Våld mot äldre kvinnor och män – en omfångsundersökningi Umeå kommun. Umeå: Brottsoffermyndigheten.Eriksson, H., och Juklestad, O. N. (2004). Äldre som brottsoffer. Lindgren,M., Petterson, K-Å. och Hägglund, B. (red). Utsatta och sårb<strong>ar</strong>abrottsoffer. Stockholm: Jure förlag AB.Eriksson, M., Biller, H. och Balkm<strong>ar</strong>, D. (2006). Mäns våldsutövande –b<strong>ar</strong>ns upplevelser. Stockholm: Näringsdep<strong>ar</strong>tementet.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>137
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottEstrada, F. och Nilsson, A. (2001). Brottslighet som välfärdsproblem –Utsatthet för brott och oro för brott 1988–1999. I: Bergm<strong>ar</strong>k, Å. (red.)Ofärd i välfärden. Kommittén Välfärdsbokslut, sou 2001:54. Stockholm:Fritzes.Estrada, F. och Nilsson, A. (2004). Exposure to threatening and violentbehaviour among single mothers. The significance of life style,neighbourhood and welf<strong>ar</strong>e situation. British Journal of Criminology,44:168-187.Estrada, F., Nilsson, A. och Wikman, S. (<strong>2007</strong>). Det ökade våldet i <strong>ar</strong>betslivet.En analys utifrån de svenska offerundersökning<strong>ar</strong>na. NordiskTidskrift for Kriminalvidenskab, 94:56–73.Jerre, K. (<strong>2007</strong>). Ök<strong>ar</strong> de våldsrelaterade <strong>ar</strong>betsmiljöproblemen? En studieav våld i <strong>ar</strong>betslivet utifrån de svenska Arbetsmiljöundersökning<strong>ar</strong>na1991–2005. Stockholm: Institutet för <strong>fram</strong>tidsstudier.Lundgren, E. m.fl., (2001). Slagen Dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda<strong>Sverige</strong> – en omfångsundersökning. Umeå: Fritzes OffentligaPublikationer.Nationellt centrum för kvinnofrid (<strong>2008</strong>). Pressmeddelande <strong>2008</strong>-03-06. Hemsida: . Hämtat 27 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Olsson, M. (1998). Misshandel. I: <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 1995–1997.Brå-rapport 1998:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Fritzes.Piispa, M., Heiskanen, M., Kääriäinen, J., och Sirén, R., (2006). Violenceagainst women in Finland. National Rese<strong>ar</strong>ch Institute of Legal Policy.Publication, 225. Helsingfors: The European Institute for CrimePrevention and Control.Proposition 1997/98:55. Kvinnofrid. Regeringens hemsida: .Hämtat 9 juni 2004.Proposition 2006/07:38. Socialtjänstens stöd <strong>till</strong> våldsutsatta kvinnor. Regeringenshemsida: www.regeringen.se. Hämtat 13 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Skrivelse <strong>2007</strong>/08:39. Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor,hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.Regeringens hemsida: www.regeringen.se. Hämtat 4 april <strong>2008</strong>.rfr9 <strong>2007</strong>/08 (<strong>2008</strong>). Uppföljning av Kriminalvårdens behandlingsprogramför män som dömts för våld i nära relationer. <strong>Rapport</strong> från riksdagen.Regeringens hemsida: . Hämtat 3 april<strong>2008</strong>.Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i <strong>Sverige</strong> (<strong>2008</strong>).Hemsida: . Hämtat 4 april<strong>2008</strong>.Sirén, R. och Honkatukia, P. (2005). Victimization to violence in Finland.Results from 1980–2003 National Surveys. Publikation 216. Helsingfors:Rättspolitiska forskningsinstitutet.138 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Sirén, R., Kivivuori, J., Kääriäinen, M. och Aaltonen, M. (<strong>2007</strong>). Suomalaistenkokema väkivalta 1980–2006. Verkkokatsauksia 1/<strong>2007</strong>. Helsingfors:Rättspolitiska forskningsinstitutet.Socialstyrelsen (<strong>2007</strong>). Statliga medel <strong>till</strong> kvinnojoursverksamheter 2006.Artikelnr <strong>2007</strong>-109-8. Socialstyrelsens hemsida: .Statistiska centralbyrån (2004). Offer för våld och egendomsbrott 1978–2002. Kapitel 2. Offer för våld eller hotelser. Statistiska centralbyrånshemsida: www.scb.se. Hämtat 9 juni 2004.Statistiska centralbyrån (2006). På tal om kvinnor och män – en lathundom jämställdhet. Statistiska centralbyrån.Statistiska centralbyrån (<strong>2008</strong>). Statistiska Centralbyråns hemsida:. Hämtat 20 janu<strong>ar</strong>i<strong>2008</strong>.Statistisk Sentralbyrå (<strong>2008</strong>). Hemsida: . Hämtat 16 maj<strong>2008</strong>.<strong>Sverige</strong>s Kvinnojourers Riksförbund (<strong>2008</strong>). Hemsida: .Hämtat 27 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Wikström, P-O. H. (1985). Everyday violence in contempor<strong>ar</strong>y Sweden, 15.Brottsförebyggande rådet. Stockholm: Allmänna Förlaget.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>139
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottBilagorTabell B1. Procentuell förändring i andelen utsatta kvinnor <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 2005.Sedan 1980–81Andel (%)Sedan 1990–91Andel (%)Sedan 2000–01Andel (%)Något våld 76 20 0Våld med kroppsskada 55 13 -19Våld som krävt läk<strong>ar</strong>vård 25 0 0Ensamstående utan b<strong>ar</strong>n 17 -8 -24Ensamstående med b<strong>ar</strong>n 272 74 44Sammanboende utan b<strong>ar</strong>n 64 6 20Sammanboende med b<strong>ar</strong>n 100 57 -8Våld i bostad 6* 13 -10Gatuvåld -10* -10 -14Yrkesrelaterat våld 215* 78 37Källa: ULF.12Ensamstående med b<strong>ar</strong>nEnsamstående utan b<strong>ar</strong>nSammanboende med b<strong>ar</strong>nSammanboende utan b<strong>ar</strong>n10864201980–81 1982–83 1984–85 1986–87 1988–89 1990–91 1992–93 1994–95 1996–97 1998–99 2000–01 2002 2004 2005–03Figur B1. Självrapporterad utsatthet för våld eller hot bland kvinnor 16–64 år, eftercivilstånd, åren 1980–2005. Procent. Källa: ULF.140 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
RÅNSven GranathSammanfattningRån är ett allv<strong>ar</strong>ligt brott som enligt brottsstatistiken ökat kraftigtunder 1990-talet och sedan under 2000-talet v<strong>ar</strong>ierat kringen jämn men historiskt sett hög nivå. Framför allt är det personochbutiksrån som ökat. Där står brottsaktiva ungdomsgäng istorstäderna och personer med omfattande missbruksproblemför en stor del av brotten. Bank- och postrånen h<strong>ar</strong> däremotminskat sedan mitten av 1990-talet och låg år <strong>2007</strong> på den lägstanivån på tjugo år med 68 anmälda brott. Detta anses främst beropå en ökad teknisk säkerhet, en minskad kontanthantering vidbank- och postkontoren samt allmänt färre kontor. Även riktadepolisinsatser mot vissa grupper tycks ha haft betydelse. Minskning<strong>ar</strong>nah<strong>ar</strong> heller inte helt kompenserats av så kallade överflyttningseffekter<strong>till</strong> de uppmärksammade värdetransportrånen,även om dessa rån ökade kraftigt i slutet av 1990-talet. Vissaöverflyttning<strong>ar</strong> kan dock under 2000-talet ha skett <strong>till</strong> butiksrånen,i synnerhet mot guld-, urmak<strong>ar</strong>- och juvelbutiker.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottOmkring en procent av <strong>Sverige</strong>s befolkning drabbas v<strong>ar</strong>je år avrånliknande händelser enligt de senaste större offerundersökning<strong>ar</strong>na.Vissa särskilda grupper utsätts dock i högre omfattning.Bland dem kan nämnas ungdom<strong>ar</strong> i storstadsområdensamt vissa yrkes- och företag<strong>ar</strong>kategorier, såsom anställda i ochinnehav<strong>ar</strong>e av jourlivsbutiker, guld- och urmak<strong>ar</strong>butiker och videobutikersamt taxiför<strong>ar</strong>e.Trots kraftiga ökning<strong>ar</strong> av rånen h<strong>ar</strong> polis och åklag<strong>ar</strong>e i sammaomfattning som tidig<strong>ar</strong>e lyckats binda gärningspersoner vidbrotten. Till skillnad från många andra brottstyper h<strong>ar</strong> alltsåuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten för rånen inte minskat över tid. Detta vis<strong>ar</strong>att rånen är högprioriterade i rättsväsendets <strong>ar</strong>bete. För attförebygga rån behövs dock åtgärder på flera plan. Bland annatkan situationell, teknisk brottsprevention ha stor betydelse. I ettlängre perspektiv <strong>fram</strong>står också socialpolitiska åtgärder somviktiga, inte minst när det gäller personrån mellan unga.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>141
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottInledningRån är ett allv<strong>ar</strong>ligt brott som uppmärksammas alltmer. Numera betraktasrån ofta i första hand som ett våldsbrott, även om det rent juridisktsorteras under <strong>till</strong>greppbrotten. Med rån avses i 8 kap. 5–6 §brottsbalken (1962:700) handling<strong>ar</strong> där någon genom våld eller hotom våld stjäl annans egendom. Även gärning<strong>ar</strong> där den som vid enstöld anträffas på b<strong>ar</strong> gärning och då sätter sig <strong>till</strong> motvärn genomvåld eller hot ska enligt brottsbalken (BrB) rubriceras som rån. Rånbehöver alltså inte b<strong>ar</strong>a v<strong>ar</strong>a planerade aktioner med skjutvapen, maskeroch flyktbil<strong>ar</strong>. Det kan även handla om snatterier eller väskryckning<strong>ar</strong>som övergått i så kallade motvärnsrån när gärningspersonenblivit hindrad och då försökt hota, slå eller knuffa sig ur situationenmed stöldgodset i behåll.Lagen skiljer också på rån och grovt rån. Med grovt rån avser brottsbalkenexempelvis rån där det våld som rån<strong>ar</strong>en hot<strong>ar</strong> med eller använderär livsf<strong>ar</strong>ligt, eller att rån<strong>ar</strong>en på ett hänsynslöst sätt utnyttjatden rånades skyddslösa ställning (BrB 8 kap. 6 §). Något särskilt lagrumför rån lindrig<strong>ar</strong>e än normalgraden finns däremot inte. I ställetkan man dömas för andra brott, <strong>till</strong> exempel olaga hot och stöld, omhandlingen »med hänsyn <strong>till</strong> våldet, hotet eller omständigheterna iövrigt [är] av mindre allv<strong>ar</strong>ligt <strong>ar</strong>t« (BrB 8 kap. 5 § 2 st.). Alla brott sominledningsvis i rättsprocessen rubriceras som rån definieras alltså intei slutdomen som rån.Straffskalorna för rån är relativt höga. Mellan ett och sex års fängelseför rån och mellan fyra och tio år för grovt rån. De höga straffskalornainnebär att en betydande del av dem som sitter intagna i svenska fängelserär dömda för just rån (omkring 10 procent enligt den officiellakriminalstatistiken). V<strong>ar</strong>ken straffskalorna eller brottsbalkens definitionerav rånbrott h<strong>ar</strong> ändrats under 1990- eller 2000-talet.Tre huvudkategorier av rånI brottsstatistiken redovisas rånen efter vilken typ av brottsobjekt ellerbrottsoffer de riktats mot. Totalt redovisas ett tiotal rånkategorier.Rånen i de olika kategorierna skiljer sig åt i flera avseenden, men detfinns även likheter dem emellan. För enkelhetens skull h<strong>ar</strong> de olik<strong>ar</strong>åntyperna i den fortsatta presentationen och analysen indelats i trehuvudkategorier, för vilka bland annat mörkertal, förekomst av skjutvapenoch värde på det <strong>till</strong>gripna tender<strong>ar</strong> att v<strong>ar</strong>a lik<strong>ar</strong>tade.Den första kategorin är bank-, post- och värdetransportrån, som är enliten kategori men där brotten vanligen avser stora värden. I underkategorinvärdetransportrån ingår dock även rån mot värdebefordran,exempelvis då en person rånas på dagskassan som den transporter<strong>ar</strong><strong>till</strong> banken. Den andra huvudkategorin är butiksrån och övriga rån. Häringår förstås butiksrånen, men även rån mot restaurang, mot dataföre-142 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
tag, taxirån samt förberedelser <strong>till</strong> rån där det är okl<strong>ar</strong>t exakt vilket objektsom skulle rånas. Den tredje kategorin är personrån, <strong>till</strong> vilka merp<strong>ar</strong>tenav de rån som sker mot enskilda utanför deras yrkesutövningräknas, samt i denna presentation även rån mot funktionshindrad. Tillkategorin personrån hör också de på sen<strong>ar</strong>e år uppmärksammade såkallade bilrånen, även om dessa antagligen ofta redovisas under kategorin»övriga rån« i statistiken.Tidig<strong>ar</strong>e bedömning<strong>ar</strong> tal<strong>ar</strong> för att i princip samtliga bank-, postochvärdetransportrån och en stor del av butiksrånen och de övrig<strong>ar</strong>ånen anmäls <strong>till</strong> polisen (Ahlberg 2004). Mörkertalet är således litet.Kriminalstatistiken är därför en bra källa för att belysa utvecklingenoch omfattningen av dessa typer av rån. Däremot pek<strong>ar</strong> resultat frånofferundersökning<strong>ar</strong> på att en stor del av alla personrån inte anmäls<strong>till</strong> polisen. Mörkertalet för denna råntyp – som samtidigt är den vanligaste– är alltså betydligt högre än för andra rån. Särkskilt stort h<strong>ar</strong>mörkertalet funnits v<strong>ar</strong>a när det gäller vissa speciella offergrupper, exempelvishemlösa (Flyghed 2000).Omfattning och strukturÅr <strong>2007</strong> anmäldes drygt 8 600 rån, vilket utgör närm<strong>ar</strong>e en (1) procentav samtliga anmälda brott det året. Rån är därmed ett i statistiken mindrevanligt brott än misshandel, olaga hot eller inbrott – men vanlig<strong>ar</strong>eän exempelvis våldtäkt, mordbrand eller förskingring.Merp<strong>ar</strong>ten av de rån som polisanmäls är personrån, som sv<strong>ar</strong><strong>ar</strong>för närm<strong>ar</strong>e tre fjärdedel<strong>ar</strong> av alla anmälning<strong>ar</strong>. Den näst största kategorinär de rån som betecknas butiksrån och övriga rån (mot restauranger,växlingskontor m.m.). Bank-, post- och värdetransportrån,den i nyhetsrapporteringen mest uppmärksammade gruppen av rån,Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottTaxirån1 %Övriga rån16 %Bank-, post- ochvärdetransportrån1 %Butiksrån9 %Personrån73 %Figur 1. Andel polisanmälda rån efter typ, år <strong>2007</strong>. Procent. (N=8 673.) Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>143
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottutgör däremot endast två procent av samtliga anmälda rån (se figur1). Man bör dock minnas att det v<strong>ar</strong>ierande mörkertalet indiker<strong>ar</strong> attfördelningen mellan de olika råntyperna kan se annorlunda ut i verkligheten.Sannolikt utgör exempelvis personrånen en ännu större delav alla rån än vad anmälningsstatistiken vis<strong>ar</strong>. Fördelningen mellan deolika huvudkategorierna av rån i brottsstatistiken är i stort oförändradsedan början av 2000-talet. Den lilla kategorin bank-, post- och värdetransportrånh<strong>ar</strong> dock tenderat att bli ytterlig<strong>ar</strong>e något mindre de allrasenaste åren.Vapenanvändning och <strong>till</strong>vägagångssättRånbrott förknippas ofta med skjutvapen eller annan vapenanvändning.Kriminalstatistiken redovis<strong>ar</strong> också de anmälda rånen utifrånom de skett med skjutvapen eller inte. När det gäller användning avandra vapen och <strong>till</strong>vägagångssätt vid rånen, kan en viss kunskap fåsgenom tidig<strong>ar</strong>e gjorda specialstudier.Bank-, post- och värdetransportrånen kännetecknas av en mycket högandel brott med skjutvapen eller vad som uppfattats som skjutvapen.Vid närm<strong>ar</strong>e 80 procent av dessa rån h<strong>ar</strong> skjutvapen förekommit enligtanmälningsstatistiken år <strong>2007</strong>. Ett typiskt bank- eller postrån går <strong>till</strong>så att en eller flera maskerade rån<strong>ar</strong>e t<strong>ar</strong> sig in bakom disken och där<strong>till</strong>griper peng<strong>ar</strong>, ofta i anslutning <strong>till</strong> det aktuella kontorets öppningsellerstängningstider. Vid värdetransportrånen är antalet gärningspersoneroft<strong>ar</strong>e fler än vid bank- och postrånen (i 84 procent av värdetransportrånenär de fler än en, jämfört med 41 procent för bank- ochpostrånen) och så gott som alltid beväpnade. Inte sällan används bådehandeldvapen och yxa, med vilken rån<strong>ar</strong>na slår sig in i för<strong>ar</strong>hytten.Vid butiksrån och övriga rån (kontorsrån, taxirån m.m.) är användningav skjutvapen mindre vanligt än vid bank-, post- och värdetransportrånen,men ändå relativt vanligt förekommande. Sammantagetuppges att skjutvapen h<strong>ar</strong> använts vid en fjärdedel av de anmälda brotten.Butiksrånen sep<strong>ar</strong>at h<strong>ar</strong> dock en högre andel fall med skjutvapen,omkring en dryg tredjedel. Vid butiksrånen är också andra typer avvapen såsom kniv<strong>ar</strong>, yxor, slagträn eller pepp<strong>ar</strong>sprayer vanliga. Dettainnebär att det totalt sett b<strong>ar</strong>a är en mindre del (14 procent) av butiksrånensom sker helt utan vapen. Själva <strong>till</strong>vägagångssättet vid butiksrånenär ofta ett snabbt angrepp mot kassan, där rån<strong>ar</strong>en genomvapenhot och eventuellt viss skadegörelse <strong>till</strong>tving<strong>ar</strong> sig kontanter. Butiksrån<strong>ar</strong>enager<strong>ar</strong> typiskt sett ensam och kommer vid det enskilda rånetsällen över ett byte som överstiger fyrsiffriga belopp.Personrånen utförs sällan med skjutvapen. Enligt anmälningsstatistikenförekom skjutvapen vid drygt fem procent av personrånen år <strong>2007</strong>.Det tycks dock relativt vanligt att någon form av vapen (kniv, batong,etc.) använts. Enligt den Nationella trygghetsundersökningen (ntu)144 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
förekom kniv, slagträ eller annan typ av vapen i omkring en tredjedelav de rån som enskilda svensk<strong>ar</strong> utsattes för år 2006 (Brå <strong>2008</strong>). Oft<strong>ar</strong>iktas personrånen mot ungdom<strong>ar</strong> och utförs av andra ungdom<strong>ar</strong>, intesällan flera <strong>till</strong> antalet och okända för offret. Det unga offret angripsvanligen på en offentlig plats utomhus såsom en gata, ett torg eller allmännakommunikationer (Brå 2000).Regional fördelningRån är ett utpräglat storstadsbrott. Av alla anmälda rån år 2006 anmäldes45 procent <strong>till</strong> polismyndigheterna i Stockholms, Malmö ochGöteborgs kommuner, samtidigt som b<strong>ar</strong>a omkring 17 procent av <strong>Sverige</strong>sinvån<strong>ar</strong>e bor i dessa kommuner. Denna slagsida på storstadskommunerär större än för brott generellt, som <strong>till</strong> 25 procent fördelade sigpå någon av de tre nämnda kommunerna år 2006.Koncentrationen <strong>till</strong> storstadsregioner är ungefär lika stor för samtligatyper av rån, möjligen med undantag för bank- och postrån. Deanmäls inte lika ofta som andra rån – endast <strong>till</strong> 35 procent – i någonav de tre mest tätbebyggda kommunerna (Stockholm, Malmö och Göteborg).Sett <strong>till</strong> fördelningen mellan länen i <strong>Sverige</strong> är dock bank-,post- och värdetransportrånens koncentration <strong>till</strong> storstadsregionernalika hög som för andra rån. Däremot v<strong>ar</strong> bank- och postrånens koncentration<strong>till</strong> storstadsregionerna lägre även på länsnivå under slutet av1990-talet och på 2000-talet – troligen på grund av att Stockholmsregionenv<strong>ar</strong> först ut med en generell ökning av säkerheten på bankkontoren(Brå 2004a). Att koncentrationen <strong>till</strong> storstadslänen nu åter är högkan därför tolkas som att bankkontoren ute i landet numera i de flestafall h<strong>ar</strong> samma säkerhetsnivå som kontoren i storstadsregionerna.Värdetransportrånen tycktes åren 2004–2006 liksom tidig<strong>ar</strong>e år under2000-talet <strong>till</strong> stor del v<strong>ar</strong>a ett Stockholmsfenomen. Mellan 60 och70 procent av alla sådana rån anmäls i Stockholms län, medan storstadslänenSkåne och Västra Götaland inte är högre representerade änövriga län. Även så kallade bilrån, där en eller fler gärningspersoner<strong>till</strong>tving<strong>ar</strong> sig en bil mot offrets vilja, är i hög grad ett Stockholmsfenomen.Tidig<strong>ar</strong>e studier vis<strong>ar</strong> att drygt 50 procent av de anmälda bilrånenskedde i Stockholms län (Brå 2005).Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottRånens utbredning enligt den Nationella trygghetsundersökningen(NTU)Även om vissa typer av rån h<strong>ar</strong> ett lägre mörkertal än många andravåldsbrott vis<strong>ar</strong> naturligtvis kriminalstatistiken inte rånbrottslighetenshela omfattning. Som nämnts är mörkertalet troligen litet för bank-,post- och värdetransportrån, butiksrån och övriga rån, men större ochmer svårbedömt för personrån, som in sin tur är den volymmässigtstörsta rånkategorin. Den årliga Nationella trygghetsundersökningenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>145
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott(ntu), där ett slumpmässigt urval av närm<strong>ar</strong>e 15 000 svensk<strong>ar</strong> besv<strong>ar</strong><strong>ar</strong>frågor om bland annat utsatthet för olika typer av brott, är därför ettvärdefullt komplement <strong>till</strong> kriminalstatistiken.I 2006 respektive <strong>2007</strong> års ntu uppgav närm<strong>ar</strong>e 1 procent av svensk<strong>ar</strong>naatt de utsatts för rån (Brå <strong>2008</strong>). Majoriteten (80 procent) uppgersig ha utsatts för de typer av rån som ligger inom kategorin personrån.Den övriga femtedelen uppgav att de hade utsatts för brotten »medanledning av sitt yrke« (Brå <strong>2007</strong>). Andelen personrån är således ännustörre i ntu än i kriminalstatistiken. Detta är ett förväntat resultat, eftersomanmälningsbenägenheten torde v<strong>ar</strong>a lägre för personrånen änför rån som drabb<strong>ar</strong> personer i deras yrkesliv (t.ex. butiks- eller kontorsrån).En stor del av dem som enligt ntu utsatts för rån är personeri åldern 16–24 år. Denna andel låg i <strong>2007</strong> års undersökning på 45 procentoch i 2006 års på 54 procent. ntu pek<strong>ar</strong> alltså på att utsattheten förrån kan v<strong>ar</strong>a kl<strong>ar</strong>t mer utbredd bland unga än bland äldre.När det gäller hur stort mörkertalet för personrån verkligen är, gerresultaten i ntu något motstridiga indikationer. Närm<strong>ar</strong>e hälften (44procent) av dem som i <strong>2007</strong> års undersökning uppgav att de drabbatsav rån angav att rånet anmälts <strong>till</strong> polisen. Liknande resultat fann mani k<strong>ar</strong>tläggning av personrån bland ungdom<strong>ar</strong> i Stockholm och Malmöunder slutet av 1990-talet (Brå 2000). Utifrån sv<strong>ar</strong>en i ntu bordedet samtidigt totalt ha skett omkring 90 000 rån i <strong>Sverige</strong> år 2006, v<strong>ar</strong>avcirka 72 000 kan betraktas som personrån. Om anmälningsbenägenhetenverkligen ligger på 44 procent borde det då ha anmälts omkring30 000 personrån i <strong>Sverige</strong> år 2006. Detta är närm<strong>ar</strong>e fem gångerså många personrån som faktiskt anmäldes det året. Denna bristandeöverensstämmelse kan ha flera förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong>. För det första kan de <strong>till</strong>-Polisanmälda rån10 0009 0008 0007 0006 0005 0004 0003 0002 0001 00001987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 2. Antal polisanmälda rån år 1987–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.146 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
frågade i ntu överrapportera i vilken utsträckning de faktiskt anmältrånet <strong>till</strong> polisen, på grund bland annat av att detta upplevs som önskvärt.För det andra kan de <strong>till</strong>frågade överrapportera själva utsattheten,dels genom att man i ntu uppger händelser som av rättsväsendet i självaverket inte definieras som rån, dels genom så kallade teleskopeffekter(man uppger rånhändelser som inträffat längre <strong>till</strong>baka i tiden ändet senaste året). För det tredje kan de <strong>till</strong>frågade rapportera händelsersom inträffat och polisanmälts utanför <strong>Sverige</strong>.Oavsett orsakerna <strong>till</strong> den bristande överensstämmelsen kan alltsåden verkliga andelen personrån som polisanmäls ligga betydligt lägreän de 44 procent som ntu vis<strong>ar</strong>. Osäkert är dock hur mycket lägre. Iv<strong>ar</strong>t fall är det mindre än hälften av alla personrån som anmäls <strong>till</strong>polisen.UtvecklingTotalt sett ökade anmälning<strong>ar</strong> om rån kraftigt under slutet av 1980-talet och under 1990-talet. Ökningen h<strong>ar</strong> därefter avstannat och antaletbrott h<strong>ar</strong> sedan början av 2000-talet fluktuerat kring samma nivå(se figur 2). Utvecklingen för rånen som samlad brottskategori styrs imångt och mycket av personrånen som är antalsmässigt flest.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottBank-, post- och värdetransportrånBank-, post- och värdetransportrånen följer en annan trend än rånengenerellt. Efter en kraftig ökning i början av 1990-talet h<strong>ar</strong> rånen motdessa branscher sammantaget minskat både under 1990- och 2000-talet(se figur 3). Just värdetransportrånen (inklusive rån mot värdebeford-400Bank-, post- och värdetransportrån3503002502001501005001987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 3. Antal polisanmälda bank-, post- och värdetransportrån år 1987–<strong>2007</strong>.Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>147
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottran) h<strong>ar</strong> dock inte uppvisat något minskning, utan h<strong>ar</strong> under 2000-legat jämnt på drygt 50 anmälda brott per år, efter att ha ökat i slutetav 1990-talet. Rånen mot bank- och postkontor h<strong>ar</strong> däremot minskatkraftigt både på 1990- och 2000-talet. År <strong>2007</strong> låg dessa rån på den lägstanivån på tjugo år (63 anmälda bankrån och 5 anmälda postrån).Minskning<strong>ar</strong>na av bank- och postrån h<strong>ar</strong> förkl<strong>ar</strong>ats främst med attbank- och postkontoren som hanter<strong>ar</strong> kontanter blivit färre och säkr<strong>ar</strong>e.Trots att en viss överflyttningseffekt <strong>till</strong> värdetransportrån är möjligh<strong>ar</strong> en sådan inte kunnat kompensera för minskningen i bank- ochpostrån (Brå 2004b). Man h<strong>ar</strong> också antagit att <strong>fram</strong>gång<strong>ar</strong> inom polisenmed att gripa ett p<strong>ar</strong> högaktiva och specialiserade ligor v<strong>ar</strong> av betydelseför minskningen i mitten av 1990-talet (Brå 2004b).Butiksrån och övriga rånDet som här kallas butiksrån och övriga rån går i sin helhet inte att följaöver tid, eftersom en statistikomläggning i slutet av 1990-talet gjortatt innehållet i kriminalstatistikens kategori »övriga rån« förändratsöver tid. Butiksrån sep<strong>ar</strong>at och vissa andra enskilda typer av rån som iföreliggande undersökning kategoriserats som övriga rån, exempelvistaxirån, går däremot att följa. Det vis<strong>ar</strong> sig då att butiksrånen ökat successivti princip hela den senaste tjugoårsperioden, medan taxirånenökade under 1990-talet för att sedan under 2000-talet ligga på en jämneller <strong>till</strong> och med något minskande nivå (se figur 4).ButiksrånTaxirån1 00090080070060050040030020010001987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 4. Antal polisanmälda butiks- respektive taxirån, år 1987–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.148 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Ökning<strong>ar</strong>na av butiksrån h<strong>ar</strong> tidig<strong>ar</strong>e förkl<strong>ar</strong>ats med att vissa ungdomsgängbörjat ägna sig åt dessa brott (Brå 2004a). Även vuxna missbruk<strong>ar</strong>ebedöms stå för en del av ökning<strong>ar</strong>na. Bakom utvecklingenfinns också en förändrad <strong>till</strong>fällesstruktur. Antalet kvällsöppna småbutikermed låg bemanning (t.ex. jourlivsbutiker och bensinstationer)h<strong>ar</strong> successivt ökat sedan mitten av 1980-talet (Brå 2002). Samtidigt h<strong>ar</strong>det rent tekniskt blivit svår<strong>ar</strong>e att genomföra vissa andra vanliga brottsåsom bilstölder och bilinbrott.Det h<strong>ar</strong> också diskuterats att ökning<strong>ar</strong>na av butiksrån kan bero påöverflyttningseffekter från den minskande kategorin bank-, post- ochvärdetransportrån. Detta förefaller rimligt utifrån att butiksrånen fortsattatt öka även under 2000-talet och att ökning<strong>ar</strong>na även gäller debutiksrån som genomförs med skjutvapen. Skjutvapenanvändning ärju ann<strong>ar</strong>s något som känneteckn<strong>ar</strong> bank-, post- och värdetransportrånen.Främst är det rån mot urmak<strong>ar</strong>- och guldsmedsbutiker, där värdetpå rånbytet som regel är tämligen stort och professionalismen vidrånen generellt högre, som kan ha drabbats av överflyttningseffekterfrån bank- och postrånen (Brå 2002).En liten men uppmärksammad råntyp som åtminstone delvis sorter<strong>ar</strong>under övriga rån är de tidig<strong>ar</strong>e nämnda bilrånen eller de så kalladebilkapning<strong>ar</strong>na. Tidig<strong>ar</strong>e k<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> att dessa rån ökatmellan 1990-talet och 2000-talet (Brå 2005). Det finns dessvärre ingauppgifter om hur utvecklingen sett ut efter år 2004, eftersom dennatyp av rån inte särredovisas i kriminalstatistiken. Trots ökning<strong>ar</strong> i ettlängre perspektiv v<strong>ar</strong> dock själva omfattningen av denna råntyp vidden senaste specialstudien fortf<strong>ar</strong>ande låg. Omkring 100 bilrån anmäldesår 2004 (Brå 2005), vilket kan jämföras med drygt 800 butiksrånoch 6 300 »vanliga« personrån samma år.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottPersonrånDe anmälda personrånen h<strong>ar</strong>, som tidig<strong>ar</strong>e antytts, ökat kraftigt underslutet av 1980- och andra halvan av 1990-talet, vilket h<strong>ar</strong> bidragit <strong>till</strong> attde anmälda rånen totalt sett ökat. Under 2000-talet tycks dock ökningenha avstannat och antalet anmälda personrån låg år <strong>2007</strong> på ungefärsamma nivå som år 2000 (se figur 5, s. 150). När det gäller den undergruppav personrånen som utgörs av rån mot funktionshindrade h<strong>ar</strong>däremot anmälning<strong>ar</strong>na minskat sedan 1990-talet.En bedömning utifrån tidig<strong>ar</strong>e k<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong> är att det både i slutetav 1980-talet och under andra hälften av 1990-talet blev vanlig<strong>ar</strong>eatt vissa ungdomsgäng, främst i storstäderna, ägnade sig åt personrån.Den första uppgången antas främst ha drabbat medelålders män, medan1990-talets uppgång främst drabbade andra ungdom<strong>ar</strong> – inte minsti och med att mobiltelefonerna blev ett populärt rångods (Brå 2000,brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>149
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottBrå 2004a). Att ökning<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> planat ut, dels i början av 1990-taletoch dels på 2000-talet, h<strong>ar</strong> på motsv<strong>ar</strong>ande sätt förkl<strong>ar</strong>ats utifrån enminskad aktivitet i vissa nätverk av ungdom<strong>ar</strong>. Dessa h<strong>ar</strong> helt enkeltstörts, hindrats och lagförts genom aktivt polis<strong>ar</strong>bete, vilket fått genomslagi statistiken då personrån är en förhållandevis liten brottskategori(Brå 2004a).En del av 1990-talets ökning av personrån mellan ungdom<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong>också förkl<strong>ar</strong>ats med en ökad anmälningsbenägenhet för rånhändelser,samt att gärning<strong>ar</strong> som tidig<strong>ar</strong>e inte rubricerats som rån vid anmälanoch förundersökning<strong>ar</strong> under 1990-talet allt oft<strong>ar</strong>e kommit attgöra det (Brå 2000). Att denna typ av fenomen kan förkl<strong>ar</strong>a en del avden kraftiga ökningen av anmälda personrån, stöds av det faktum attdeltagandet i personrån inte generellt tycks ha ökat bland yngre ungdom<strong>ar</strong>sedan mitten av 1990-talet. Andelen ungdom<strong>ar</strong> i årskurs niosom i de nationella skolundersökning<strong>ar</strong>na uppger att de »hotat för attfå en sak« h<strong>ar</strong> sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e minskat än ökat över tid (Brå 2006). Detta utesluterdock inte att personrån bland unga samtidigt faktiskt h<strong>ar</strong> ökat.Ökning<strong>ar</strong>na kan mycket väl ligga på en liten, problematisk grupp avungdom<strong>ar</strong> som kanske inte ens delt<strong>ar</strong> i skolundersökning<strong>ar</strong>na, ellerpå äldre ungdom<strong>ar</strong> som över huvud taget inte är aktuella för dessaundersökning<strong>ar</strong>.Troligen h<strong>ar</strong> alltså ökning<strong>ar</strong>na av personrån i anmälningsstatistikendubbla orsaker. För det första h<strong>ar</strong> det skett faktiska ökning<strong>ar</strong> av brottenbland vissa problematiska grupper av ungdom<strong>ar</strong> och unga vuxna,vilka i sin tur påverkats bland annat av den förändrade <strong>till</strong>fällesstruk-8 000Personrån inkl. rån mot funktionshindrad7 0006 0005 0004 0003 0002 0001 00001987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 5. Antal polisanmälda personrån (inklusive rån mot funktionshindrad) år 1987–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.150 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
tur som fler dyra och bärb<strong>ar</strong>a föremål bland unga fört med sig. För detandra h<strong>ar</strong> en ökad uppmärksamhet på fenomenet höjt anmälningsbenägenhetenoch vidgat definitionerna av vad som anmäls och rubricerassom ett rån. Ett rimligt antagande är även att anmälningsbenägenhetenockså påverkats av att de föremål ungdom<strong>ar</strong>na bär med sig ochblir rånade på blivit dyr<strong>ar</strong>e.Offer och gärningspersonerVilka som är de typiska offren och gärningspersonerna vid rånbrottskiljer sig naturligtvis åt beroende på vilken typ av rån det är fråga om.Butiksrånen h<strong>ar</strong> sina typiska offer och gärningspersoner, medan personrånenh<strong>ar</strong> andra.Bank-, post- och värdetransportrånUtöver de juridiska personer som själva företagen utgör drabb<strong>ar</strong> bank-,post- och värdetransportrånen av naturliga skäl de anställda inom dessabranscher. Det är överlag ovanligt med fysiskt våld vid bank- ochpostrån (Brå 2004b) och synnerligen ovanligt att detta drabb<strong>ar</strong> andraän de anställda (V<strong>ar</strong>dalis och Cox 1998) – även om det i kriminalhistorienfinns några kända gisslandramer som involverat kunder. Vid värdetransportråneni <strong>Sverige</strong> förekommer dock fysiskt våld mot väkt<strong>ar</strong>eeller polis vid omkring en tredjedel av fallen (Brå 2004b).Några uppgifter om vilken typ av bank- eller postkontor eller värdetransportersom oftast rånas finns inte. Det h<strong>ar</strong> däremot konstateratsatt bank- och postrånen vanligen sker på tider utanför kontorens ordin<strong>ar</strong>ieöppettider, det vill säga före klockan 10 eller efter klockan 15, elleri nära anslutning <strong>till</strong> de vanliga tiderna för öppning och stängning(Brå 2004b). Värdetransportrånen tycks däremot begås på andra tider,inte sällan på natten (Brå 2004a). Det h<strong>ar</strong> också <strong>fram</strong>kommit en visskoncentration av dessa rån <strong>till</strong> december månad, vilket kan förkl<strong>ar</strong>asav att det transporteras ovanligt mycket kontanter i samband med julhandeln(Brå 2004b). Vid<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> det konstaterats att de mer välorganiseraderånen, som innebär en högre risk för skadegörelse eller fysisktvåld, relativt sett är vanlig<strong>ar</strong>e i länen utanför storstadsregionerna, ävenom det skett en viss utjämning härvidlag under början av 2000-talet(Brå 2004b).De personer som begår bank-, post- och värdetransportrånen är vanligenmän i åldern 20–30 år med hög kriminell belastning. Snittåldernbland de misstänkta ligger på 25 år (Brå 2004b), vilket gör dem<strong>till</strong> i genomsnitt något äldre än de misstänkta för andra typer av rån.Drygt 40 procent h<strong>ar</strong> lagförts hela nio eller fler gånger tidig<strong>ar</strong>e (Brå2004b). En relativt stor andel av de misstänkta, 12 procent, h<strong>ar</strong> ocksåkoppling <strong>till</strong> av polisen kända kriminella gäng. För att v<strong>ar</strong>a en så passUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>151
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottgrovt belastad grupp är den kända debutåldern i brott hos bank-, postochvärdetrans portrån<strong>ar</strong>na relativt hög, 18 år (Brå 2004b). Detta kanantyda att dessa rån<strong>ar</strong>e typiskt sett inte <strong>till</strong>hör de kriminella gruppersom allra tidigast utvecklat ett missbruk eller kommer från hushållmed de tyngsta sociala problemen. I början av 2000-talet, i takt medatt bank- och postrånen totalt sett blev ovanlig<strong>ar</strong>e, ökade också denredan höga organiseringsgraden vid dessa rån, med fler gärningsmäninblandade per rån och ökad förekomst av maskering och skjutvapen(Brå 2004b). Detta kan innebära att antalet personer som är inblandadei sådana rån inte minskat i samma utsträckning som antalet genomfördabrott.Butiksrån och övriga rånOffren för butiksrån och övriga rån är, liksom vid bank-, post- ochvärdetransportrånen, av naturliga skäl de anställda inom råndrabbadebranscher. När det gäller butiksrån är risken att drabbas enligt entidig<strong>ar</strong>e studie av de anmälda brotten år 2000 högre för exempelvisjouröppna livsmedelsbutiker, urmak<strong>ar</strong>e samt kiosk- och tobakshandl<strong>ar</strong>esamt videobutiker än för andra typer av butiker (Brå 2002). Detfinns inga jämförb<strong>ar</strong>a uppgifter om huruvida detta h<strong>ar</strong> förändrats deallra senaste åren, men urmak<strong>ar</strong>nas och guldbutikernas utsatthet kanha ökat ytterlig<strong>ar</strong>e något sedan början av 2000-talet. Detta eftersombank- och postrånen minskat de senaste åren och, som tidig<strong>ar</strong>e konstaterats,risker<strong>ar</strong> sådana minskning<strong>ar</strong> att leda <strong>till</strong> att just guld- ochurmak<strong>ar</strong>butiker drabbas av så kallade överflyttningseffekter (Brå 2002,Brå 2004b).De misstänkta för butiksrån är <strong>till</strong> relativt stor del, 47 procent år2006, ungdom<strong>ar</strong> i åldern 15–20 år. Detta innebär att butiksrån<strong>ar</strong>e i genomsnittär yngre än bank-, post- och värdetransportrån<strong>ar</strong>e, men någotäldre än personrån<strong>ar</strong>e. I k<strong>ar</strong>tläggningen av de anmälda butiksrånen år2000 <strong>fram</strong>gick att en inte helt obetydlig grupp bland de misstänkta förbutiksrån också v<strong>ar</strong> vuxna missbruk<strong>ar</strong>e med en omfattande tidig<strong>ar</strong>ebrottslighet (Brå 2002). Totalt hade närm<strong>ar</strong>e en tredjedel av dem sommisstänktes för butiksrån år 2000 lagförts nio eller fler gånger tidig<strong>ar</strong>e.Även de ungdom<strong>ar</strong> som misstänks för butiksrån är i hög omfattningkända för brott sedan tidig<strong>ar</strong>e (Brå 2002).När det gäller andra typer av rån inom övrigt-kategorin i <strong>Sverige</strong>finns det än så länge få sammanställda uppgifter om vilka brottsoffreneller gärningspersonerna är. Bilrånen h<strong>ar</strong> som tidig<strong>ar</strong>e nämnts v<strong>ar</strong>it föremålför en specialstudie, i vilken det visade sig att dessa rån <strong>till</strong> stordel begås av unga män med en för sin ålder omfattande kriminell belastning(Brå 2005).152 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
PersonrånPersonrånen begås, som tidig<strong>ar</strong>e nämnts, ofta av ungdom<strong>ar</strong> och riktasmot andra ungdom<strong>ar</strong>. Utsattheten för rån är därmed generellt högreför tonåring<strong>ar</strong> än för andra åldersgrupper. Enligt en specialstudie iMalmö och Stockholm år 1999 hade mellan fem och tio procent avniondeklassungdom<strong>ar</strong>na drabbats av en rånliknande händelse det senasteåret (Brå 2000). Detta kan jämföras med att en procent av helabefolkningen drabbas av rån enligt ntu (Brå <strong>2007</strong>a, Brå <strong>2008</strong>). Ävenntu vis<strong>ar</strong> dock att utsattheten för rån är högre bland ungdom<strong>ar</strong> äni den övriga befolkningen. ntu vis<strong>ar</strong> för ungdom<strong>ar</strong>nas del också entydlig skillnad i utsatthet mellan könen: pojk<strong>ar</strong> 16–24 år utsätts signifikantoft<strong>ar</strong>e för rån än flickor i samma ålder. I de högre åldr<strong>ar</strong>na finnsdäremot inga tydliga könsskillnader ifråga om utsattheten.När det gäller ungdom<strong>ar</strong> skiljer sig troligen utsattheten för rån ocksåkraftigt åt mellan olika regioner. Personrån h<strong>ar</strong> utifrån de nationellatrygghetsundersökning<strong>ar</strong>na funnits v<strong>ar</strong>a ett typiskt storstadsfenomen(Brå <strong>2008</strong>). Ungdom<strong>ar</strong>s utsatthet för hot generellt h<strong>ar</strong> också visatsig v<strong>ar</strong>a signifikant större i storstadslänen Stockholm och Skåne än iövriga riket (Brå <strong>2007</strong>b). Typiska offer för personrån tycks alltså v<strong>ar</strong>atonårspojk<strong>ar</strong> eller unga män boende i en storstadsregion. Allra oftastutsätts de för rån på allmän plats, såväl enligt ntu såväl som enligt tidig<strong>ar</strong>eofferstudier (Brå 2000, Brå <strong>2007</strong>a).Vuxna över 24 år som utsatts för personrån h<strong>ar</strong> enligt en specialstudieav Brå:s ntu-material oft<strong>ar</strong>e än de yngre utsatts för rån i den egnabostaden eller på annan icke allmän plats (29 procent jämfört med 16procent). Att genomföra ett rån mot någon i dennes hem räknas rentjuridiskt ofta som ett grovt rån, på grund av den särskilda integritetskränkningsom detta innebär. Risken för att ett rån ska ur<strong>ar</strong>ta i grovteller <strong>till</strong> och med dödligt våld tycks också större när offret rånas i sitthem jämfört med på allmän plats. En specialstudie av de dom<strong>ar</strong> somsamlats in inom ramen för Brå-projektet »Dödligt ungdomsvåld« vis<strong>ar</strong>att de som fallit offer för rånmord förövat av tonåring<strong>ar</strong> i <strong>Sverige</strong> åren1982–2006 i två tredjedel<strong>ar</strong> av fallen (totalt 17 stycken) är personer somutsatts för brottet i sitt hem. Inte i något fall där offret avlidit h<strong>ar</strong> brottetskett på allmän plats såsom gata eller torg. I samtliga fall är offrenför tonåring<strong>ar</strong>s rånmord personer över 30 år, allra oftast medelålderseller äldre ensamboende personer.En mycket stor (och ökande) andel av dem som misstänks för personrånär unga män i åldern 15–20 år. År 2006 utgjorde 15–20-åring<strong>ar</strong>nanärm<strong>ar</strong>e 70 procent av alla misstänkta (se figur 6). En genomgång avsamtliga 15–20-åring<strong>ar</strong> som lagförts för sådana rån år 2000 vis<strong>ar</strong> ocksåatt relativt många (67 procent) av de unga gärningspersonerna v<strong>ar</strong>lagförda för brott sedan tidig<strong>ar</strong>e. En tredjedel hade lagförts tre ellerfler gånger tidig<strong>ar</strong>e. Rån förövade av unga h<strong>ar</strong> också visat sig v<strong>ar</strong>a ettUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>153
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrott7006005004003002001000Andel misstänkta 15–20 årAntal misstänkta 15–20 år1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 6. Antal 15–20-åring<strong>ar</strong> misstänkta för personrån (vänster y-axel), samt andel15–20-åring<strong>ar</strong> i procent av samtliga misstänkta för personrån (höger y-axel). Åren1987–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.så kallat strategiskt brott, det vill säga en brottstyp som st<strong>ar</strong>kt förutsägeren fortsatt brottsk<strong>ar</strong>riär (Brå 2000b). En annan specialstudie visadeatt utlandsfödda ungdom<strong>ar</strong> boende i socioekonomiskt mindre gynnsammaområden utgjorde en oproportionerligt stor del av dem sommisstänktes för ungdomsrån i storstäderna (Brå 2000a). Sammanfattningsvistycks alltså den typiske gärningspersonen vid personrån v<strong>ar</strong>aen ung man som är inne i eller på väg in i en kriminell k<strong>ar</strong>riär ochbor i ett storstadsområde som domineras av socioekonomiskt svagahushåll.80706050403020100Hanteringen i rättsväsendetRån är ett allv<strong>ar</strong>ligt brott med höga straffsatser och stor prioritet inomrättsväsendet. Sannolikheten att en rån<strong>ar</strong>e grips och lagförs efter ettenskilt brotts<strong>till</strong>fälle är dock inte särskilt stor. Den så kallade personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten,alltså den andel av alla anmälda brott där manlyckas binda en misstänkt person vid brottet, uppgick år 2006 <strong>till</strong> 13procent.Det bör emellertid påpekas att personuppkl<strong>ar</strong>ingen för rån är högreän vid många andra <strong>till</strong>greppsbrott. Vid exempelvis bilstöld liggerpersonuppkl<strong>ar</strong>ingen numera på omkring fem procent. Till skillnadfrån vad som är fallet vid många andra brott h<strong>ar</strong> personuppkl<strong>ar</strong>ingenför rån inte minskat de senaste de senaste decennierna. När det gälleruppkl<strong>ar</strong>ingen totalt, där alltså även uppkl<strong>ar</strong>ing där man inte binder en154 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Figur 7. Andel uppkl<strong>ar</strong>ade respektive personuppkl<strong>ar</strong>ade anmälda rån, åren 1987–<strong>2007</strong>. Procent. Källa: Brå.person vid brottet (s.k. teknisk uppkl<strong>ar</strong>ing) inkluderas, finns i ställeten tendens <strong>till</strong> ökning på 2000-talet (se figur 7).Det faktum att uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten, trots ett allt större antal anmäldabrott, inte h<strong>ar</strong> minskat över tid antyder att rån är ett prioriteratbrott i polisens och övriga rättsväsendets <strong>ar</strong>bete. Rån, i synnerhetpersonrån, h<strong>ar</strong> också, liksom andra brott som innehåller ett våldsmoment,fått en stor uppmärksamhet i den kriminalpolitiska debattenunder 1990- och 2000-talet. En annan omständighet som vis<strong>ar</strong> att rånär högprioriterat i polisens <strong>ar</strong>bete är att andelen anmälda fall som avserförberedelse <strong>till</strong> rån är relativt hög, åtminstone vid bank-, post- ochvärdetransportrånen (närm<strong>ar</strong>e 25 procent, se Brå 2004b) och butiksrånen(närm<strong>ar</strong>e 5 procent, se Brå 2002). Dessa förberedelseanmälning<strong>ar</strong>är ofta ett resultat av omfattande spanings- och underrättelse<strong>ar</strong>beteinom polisen.Av de personer 18 år eller äldre som år 2006 befanns skyldiga <strong>till</strong> rånsom huvudbrott dömdes närm<strong>ar</strong>e 70 procent <strong>till</strong> fängelse, med en genomsnittstidpå ett och halvt år vid rån av normalgraden. De övriga 30procenten fick i de flesta fall skydds<strong>till</strong>syn som huvudpåföljd. För denrelativt stora grupp råndömda som är under 18 år är dock ungdomsvårdinom socialtjänsten eller sluten ungdomsvård de dominerandepåföljderna. V<strong>ar</strong>ken för ungdom<strong>ar</strong>na eller för de vuxna rån<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong>påföljderna enligt kriminalstatistiken förändrats nämnvärt de senasteåren. En k<strong>ar</strong>tläggning gjord av Åklag<strong>ar</strong>myndigheten år <strong>2007</strong> visadedock på något minskade strafftider vid fängelsedom<strong>ar</strong> för grovt rånUtvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>155
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Våldsbrottmellan år 2000 och år 2005. Detta förkl<strong>ar</strong>ades <strong>till</strong> stor del av att andelenfall som avsåg förberedelse <strong>till</strong> grovt rån ökat. För rån av normalgradenfanns inga skillnader i strafftider mellan de undersökta åren(Åklag<strong>ar</strong>myndigheten <strong>2007</strong>).Inte heller h<strong>ar</strong> den andel av rånbrotten som i domstol<strong>ar</strong>na rubricerassom grova förändrats över tid. Omständigheter som gör att ett rånrubriceras som grovt är bland annat om rån<strong>ar</strong>en använt ett livsf<strong>ar</strong>ligtvapen (t.ex. skjutvapen), om rånet utförts mot någon i dennes privatahem eller om offret kan betraktas som en särskilt sårb<strong>ar</strong> och utsatt person,exempelvis en äldre eller funktionshindrad person.Kriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>beteÄven om rånen är en antalsmässigt relativt liten brottskategori medförde svåra konsekvenser både enskilda personer och för samhället i stort.De individer som drabbas av rån utsätts i och med våldsmomentet förallv<strong>ar</strong>ligt obehag, f<strong>ar</strong>or och kränkning<strong>ar</strong>. För både privatpersoner ochföretag kan påfrestning<strong>ar</strong>na också bli stora i och med de ekonomiskaskador som brotten orsak<strong>ar</strong>. Det är således ytterst angeläget med kriminalpolitiskaoch brottsförebyggande åtgärder som verk<strong>ar</strong> för att håll<strong>ar</strong>ånbrottsligheten på en låg nivå.En viktig förebyggande strategi när det gäller såväl butiks-, sombank- och postrånen, är åtgärder som rent fysiskt försvår<strong>ar</strong> brottensgenomförande, alltså så kallad situationell brottsprevention. Det kanhandla om att begränsa mängden <strong>till</strong>gängliga kontanter genom brukav sedelbox<strong>ar</strong>, slutna kassasystem och värdeskåp med tidlås eller deponeringslucka,samt sedelutmat<strong>ar</strong>e för kontanter. Exempel på andrasituationella åtgärder i butik är begränsning<strong>ar</strong> av ensam- och kvälls<strong>ar</strong>bete,övervakningskameror och ändrad utformning av butikslokalen,såsom ökad insyn genom butiksfönstren, låsta bakdörr<strong>ar</strong> med titthållsamt god belysning vid kundentrén. En viktig aspekt av de tekniskaoch kontantbegränsande åtgärderna är att informera dem som kommerin i lokalen (och därmed potentiella rån<strong>ar</strong>e) om att sådana skyddfinns. Som tidig<strong>ar</strong>e nämnts h<strong>ar</strong> situationella åtgärder haft en betydandeinverkan på att bank- och postrånen minskat sedan början av 1990-talet (Brå 2004b). En risk vid sådana åtgärder är visserligen att brottslighetenflytt<strong>ar</strong> över <strong>till</strong> nya objekt, men sådana överflyttning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong>ken för rån eller för brott generellt visat sig v<strong>ar</strong>a lika stora som deaktuella minskning<strong>ar</strong>na (Hesseling 1994, Brå 2004b).Då många rån begås av en relativt liten grupp kriminella kan ävenriktade polisinsatser v<strong>ar</strong>a ett sätt att få ned brottsligheten. Åtminstonenär det gäller vissa särskilda underkategorier av rån, såsom bankrån ellerrån mot urmak<strong>ar</strong>e, anses det kunna ge tydliga brottsförebyggandeeffekter att bedriva spaningsverksamhet som inrikt<strong>ar</strong> sig på att verkli-156 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
gen få tag i gärningspersonerna (Brå 2001, Brå 2002). Detta eftersomman ant<strong>ar</strong> att rånen begås av ett litet antal professionella personer somann<strong>ar</strong>s är mycket benägna att upprepa brotten. Även person- och butiksrånförövade av ungdom<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> visat sig minska på ett sätt som syns iåtminstone den regionala statistiken när polisen k<strong>ar</strong>tlagt och stört vissasärskilt brottsaktiva grupper av ungdom<strong>ar</strong> (rps 2000). Det handl<strong>ar</strong>här alltså om prevention genom såväl inkapaciterings- och nätverkseffekter,som sociala insatser aktualiserade genom polisingripandena.När det gäller just bankrån och vissa typer av butiksrån är sannoliktsjälva inkapaciteringen mer effektiv än de rehabiliterande och socialainsatserna. De potentiellt stora ekonomiska byten och den höga statusi den kriminella världen som dessa typer av rån kan ge innebär att deantagligen alltid h<strong>ar</strong> en attraktionskraft på vissa individer.Socialpolitiska åtgärder kan också v<strong>ar</strong>a viktiga, i synnerhet när detgäller personrån. Då dessa rån <strong>till</strong> stor andel begås av ungdom<strong>ar</strong> frånstorstadsområden med hög koncentration av sociala problem (Brå2000), kan sociala klyftor och utanförskap v<strong>ar</strong>a en del av de bakomliggandeorsakerna. Internationell forskning vis<strong>ar</strong> exempelvis på sambandmellan våldsbrott generellt och låga nivåer av så kallat socialtkapital, i termer av bland annat misstänksamhet och brist på identifikation,bland invån<strong>ar</strong>na i ett samhälle (Galea m.fl. 2002). Även om deekonomiska värden som de unga rån<strong>ar</strong>na kommer över ofta är tämligensmå, antyds i svenska undersökning<strong>ar</strong> också att rånen kan v<strong>ar</strong>a ettsätt för ungdom<strong>ar</strong> från resurssvaga hem att »ge igen« på vad som uppfattassom mer privilegierade grupper av ungdom<strong>ar</strong> (Brå 2000). Olikasociala och politiska insatser för att motverka klassklyftor, segregationoch utanförskap kan därför v<strong>ar</strong>a ett i längden viktigt sätt att minskaantalet ungdomsrån.Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (2000a). Ungdom<strong>ar</strong> som rån<strong>ar</strong> ungdom<strong>ar</strong>i Malmö och Stockholm. <strong>Rapport</strong> 2000:6. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000a). Strategiska brott. <strong>Rapport</strong>2000:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå, (2002). Butiksrån. <strong>Rapport</strong> 2002:16.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004a). Ahlberg, J. Rån, I: Dolmén,L.,(red.), <strong>Brottsutvecklingen</strong> 2001–2003. <strong>Rapport</strong> 2004:3, Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004b). Bank-, post- och värdetransportrån.En analys av rånen under 1990-talet. Webbpublikation, Brottsförebygganderådet: .brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>157
Utvecklingen inom olika brottskategorier • VåldsbrottBrottsförebyggande rådet, Brå (2005). Kort om: Bilrån. Informationsbladfrån Brottsförebyggande rådet juni 2005. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). Nationella trygghetsundersökningen2006. De första resultaten om utsatthet, trygghet och förtroende.<strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:14. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). Ungdom<strong>ar</strong> och brott i <strong>Sverige</strong>s län1995–2005. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:30. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Om utsatthet, trygghet och förtroende. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:3. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Flyghed, J. (2000). Vräkning – orsak eller verkan. I: Rundqvist, W. ochSwärd, H. (red.) Hemlöshet – an antologi om olika perspektiv och förkl<strong>ar</strong>ingsmodeller.Stockholm: C<strong>ar</strong>lssons.Galea, S. m.fl. (2002). Social Capital and Violence in the United States,1974–1993, Social Science & Medicine 55 (2002), s. 1373–1383.Hesseling, R. (1994). Displacement: A Review of the Empirical Literature.I: Cl<strong>ar</strong>ke. R. V. (ed.), Crime Prevention Studies, vol. 3. New York:Criminal Justice Press.Rikspolisstyrelsen, rps (2000). Polisväsendets årsredovisning år 2000.Stockholm: Berlings Skogs.Åklag<strong>ar</strong>myndigheten. åm (<strong>2007</strong>). Domstol<strong>ar</strong>nas påföljdspraxis vid vissavåldsbrott – En rapport från Åklag<strong>ar</strong>myndigheten <strong>2007</strong>. Stockholm:Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.V<strong>ar</strong>dalis, J. & Cox, T. C., (1998), A descriptive analysis of bank robberiesin Dade Country, Florida, during 1994, Journal of Security administration,21:1–18.158 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
SexualbrottPeter L. M<strong>ar</strong>tens och Kl<strong>ar</strong>a Hradilova SelinInledningSexualbrotten omfatt<strong>ar</strong> enligt kapitel 6 i brottsbalken flera brottstyper.Antalsmässigt utgör sexualbrotten en liten brottskategori: år <strong>2007</strong>utgjorde de mindre än 1 procent av det totala antalet polisanmäldabrott 43 . Brottskategorin är heterogen med v<strong>ar</strong>ierande allv<strong>ar</strong>lighetsgradfrån grov våldtäkt med inslag av misshandel <strong>till</strong> gester med kränkandesexuell innebörd. Sexualbrotten kan grovt delas in i fyra huvudkategorier:våldtäkt, sexuellt tvång, utnyttjande med mera, blottning och såkallat annat sexuellt ofredande (annat än blottning). Alltsedan 1970-talets sen<strong>ar</strong>e hälft h<strong>ar</strong> lagstiftningen för sexualbrotten v<strong>ar</strong>it föremålför kritisk diskussion. Kapitel 6 i brottsbalken h<strong>ar</strong> om<strong>ar</strong>betats helt tvågånger sedan brottsbalken började gälla år 1965, nämligen åren 1984och 2005. Efter år 1984 reviderades och kompletterades sexualbrottslagstiftningenvid olika tidpunkter, främst bestämmelserna om våldtäktoch sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n och ungdom<strong>ar</strong>.En ny sexualbrottslagstiftningDen 1 april 2005 trädde en ny sexualbrottslagstiftning i kraft. Syftetmed den är dels att ytterlig<strong>ar</strong>e förstärka och tydliggöra v<strong>ar</strong>je människasabsoluta rätt <strong>till</strong> personlig och sexuell integritet och sexuellt självbestämmande,dels att på olika sätt lyfta <strong>fram</strong> och förstärka skyddetför b<strong>ar</strong>n och ungdom<strong>ar</strong> mot att utsättas för sexuella kränkning<strong>ar</strong> ochsexuellt våld.Bland annat h<strong>ar</strong> våldtäktsbrottet utvidgats genom att kravet påtvång h<strong>ar</strong> sänkts och formerna av hot för att <strong>till</strong>tvinga sig ett samlageller en samlagsliknande handling h<strong>ar</strong> lindrats. Vid<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> o<strong>till</strong>börligtutnyttjande av person på grund av att denne befinner sig i ett hjälplöst<strong>till</strong>stånd (medvetslöshet, sömn, berusning eller annan drogpåverkan)inkluderats i bestämmelsen om våldtäkt och därmed flyttats utur den tidig<strong>ar</strong>e bestämmelsen om sexuellt utnyttjande. Till skillnadfrån den tidig<strong>ar</strong>e sexualbrottslagen h<strong>ar</strong> den nya lagen särskilda straffbestämmelserför brott som rikt<strong>ar</strong> sig mot b<strong>ar</strong>n: våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n,sexuellt utnyttjande av b<strong>ar</strong>n, sexuellt övergrepp mot b<strong>ar</strong>n, utnyttjande avb<strong>ar</strong>n för sexuell posering samt köp av sexuell handling av b<strong>ar</strong>n (förförelseav ungdom i den tidig<strong>ar</strong>e brottsrubriceringen). Den tidig<strong>ar</strong>e lagenUtvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrott431,1 procent av alla anmälda brott mot brottsbalken.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>161
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrott(1998:408) mot köp av sexuella tjänster (sexköpslagen) h<strong>ar</strong> flyttats ini 6 kap. brottsbalken (1962:700) och fått benämningen köp av sexuelltjänst (BrB 6:11). Däremot ligger bestämmelsen mot b<strong>ar</strong>npornografibrottkv<strong>ar</strong> i brottsbalken under avsnittet om brott mot allmän ordning (BrB16:10a) och bestämmelsen mot människohandel för bland annat sexuellaändamål i brottsbalken under avsnittet om brott mot frihet ochfrid (BrB 4:1a p.1).OmfattningDold brottslighetInnan olika uppgifter om sexualbrotten presenteras bör man hålla iminnet att det är fråga om brott som sannolikt h<strong>ar</strong> ett mycket stortmörkertal. Sexualbrotten hör <strong>till</strong> de mest integritetskränkande brotten.Sexualitet är ett känsligt område och sexualbrott något som ärännu känslig<strong>ar</strong>e att tala om, i synnerhet om de begås av närståendepersoner. En del offer för detta brott t<strong>ar</strong> själva på sig skulden, omvärldenfår ofta inget veta och än mindre polisen. Skuld- och skamkänslorkan således utgöra hinder för att polisanmäla brottet.Mörkertalet v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> troligen för olika typer av sexualbrott. Grovabrott anmäls i högre grad än lindrig<strong>ar</strong>e brott, och brott där gärningspersonenär helt obekant för offret anmäls i högre grad än brott därgärningspersonen är någon närstående. Brott som begås på allmänplats anmäls i högre grad än brott som begås i den privata sfären. Dettainnebär att grova brott med obekanta gärningspersoner är överrepresenteradei statistiken jämfört med mindre grova brott där gärningspersonernaär bekanta med offren.När det gäller sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n inträder ännu en faktor somminsk<strong>ar</strong> sannolikheten för att ett brott anmäls <strong>till</strong> polisen. B<strong>ar</strong>n kanoftast inte själva anmäla. Mörkertalet för dessa brott styrs av i hur höggrad b<strong>ar</strong>n kan berätta vad de blivit utsatta för, i vilken mån de blirtrodda och i vilken utsträckning de personer som får b<strong>ar</strong>nets förtroendebeslut<strong>ar</strong> att polisanmäla händelsen.Offerstudier av utsatthet för brott bland allmänheten är ett viktigtkomplement <strong>till</strong> kriminalstatistiken. De ger en viss uppfattning ombrottets omfattning i samhället, men erhållna sv<strong>ar</strong> är också st<strong>ar</strong>kt beroendeav hur frågorna är ställda. Följdfrågor om huruvida brottet anmälts<strong>till</strong> polisen eller inte ger en fingervisning om storleken på mörkertalet.Sådana studier fång<strong>ar</strong> inte heller in alla sexualbrott, men deger ändå information om oftast lindrig<strong>ar</strong>e incidenter, som inte lett <strong>till</strong>polisiärt ärende. Man h<strong>ar</strong> länge v<strong>ar</strong>it medveten om att det endast ären mycket begränsad andel av alla sexualbrott som blir kända för polisen(M<strong>ar</strong>tens 2004). Uppgifter från Brå:s Nationella trygghetsundersökning(ntu) vis<strong>ar</strong> att polisen får kännedom om cirka 10–20 procent162 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
av alla sexualbrott (Brå <strong>2008</strong>b). När det gäller övergrepp av uttaladvåldtäktsk<strong>ar</strong>aktär ligger andelen utsatta som gjort en polisanmälan påen högre nivå, nämligen 28 procent, enligt sv<strong>ar</strong>en från dem som i ntuuppger att de h<strong>ar</strong> utsatts.Anmälningsbenägenheten påverkas med stor sannolikhet av händelseroch debatter i samhället. Exempelvis h<strong>ar</strong> det konstaterats att utvecklingenav de anmälda sexualbrotten från mitten av 1960-talet <strong>till</strong>början av 1990-talet sammanföll med svängning<strong>ar</strong> i samhällsdebatten(M<strong>ar</strong>tens 1988 och 1989). Mörkertalet är alltså dels stort, dels v<strong>ar</strong>ierandeöver tid, vilket gör det svårt att dra säkra slutsatser om den faktiskautvecklingen av sexualbrotten.Omfattning i kriminalstatistikenUnder år <strong>2007</strong> anmäldes totalt cirka 12 500 sexualbrott. Sexuellt ofredandeär den största brottskategorin och utgör hälften av alla anmäldasexualbrott, v<strong>ar</strong>av de flesta (nästan 85 procent) är sexuellt ofredandeannat än blottning (<strong>till</strong> exempel verbalt eller fysiskt antastande ochtelefonsamtal, sms, e-post eller brev med sexuella anspelning<strong>ar</strong>). Enannan nästan lika stor kategori är våldtäkt (inklusive grov våldtäkt ochförsök <strong>till</strong> våldtäkt) som utgjorde nära två femtedel<strong>ar</strong> av alla anmäldasexualbrott. Ungefär en tiondel av brotten är sexuellt tvång, utnyttjandemed mera (se figur 1). Den sistnämnda kategorin omfatt<strong>ar</strong> sexuellttvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av b<strong>ar</strong>n och sexuelltövergrepp mot b<strong>ar</strong>n. 44 Kategorin övriga sexualbrott utgjorde 3 procentUtvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottÖvrigt3 %Sexuelltofredandeannat änblottning41 %Våldtäkt38 %Blottning8 %Sexuelltutnyttjandem.m. 10 %Figur 1. Polisanmälda sexualbrott, fördelade efter brottstyp, år <strong>2007</strong> (N=12 563).Källa: Brå.44Även grovt sexuellt tvång, grovt sexuellt utnyttjande och grovt sexuellt övergreppmot b<strong>ar</strong>n.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>163
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottav de anmälda brotten och omfatt<strong>ar</strong> brottstyperna koppleri 45 , köp avsexuell tjänst, utnyttjande av b<strong>ar</strong>n för sexuell posering 46 och köp avsexuell handling av b<strong>ar</strong>n under 18 år. Dessa sexualbrott som ofta ärbåde Internetbaserade och kommersiellt inriktade h<strong>ar</strong> delvis följt ikölvattnet av den informationsteknologiska utvecklingen. Dessa brottbehandlas mer ingående under rubriken »Några övriga sexualbrott«sen<strong>ar</strong>e i kapitlet.Inom kategorierna våldtäkt/grov våldtäkt, sexuellt tvång, utnyttjandemed mera och annat sexuellt ofredande än blottning redovis<strong>ar</strong> kriminalstatistikenuppgifter om antal polisanmälda brott mot personunder 15 år och mot person 15 år och äldre. Sammanlagt 27 procentav de anmälda våldtäkterna eller grova våldtäkterna är brott mot b<strong>ar</strong>nunder 15 år. För sexuellt tvång och utnyttjande med mera är andelenbrott mot b<strong>ar</strong>n 74 procent och för sexuellt ofredande 29 procent.Beträffande våldtäkt redovis<strong>ar</strong> kriminalstatistiken även sep<strong>ar</strong>atauppgifter om huruvida brottet är fullbordat eller ett försöksbrott ochom det skett utomhus eller inomhus. En kl<strong>ar</strong> majoritet av de registreradevåldtäktsbrotten är fullbordade våldtäkter, v<strong>ar</strong>av flertalet h<strong>ar</strong> ägtrum inomhus (tabell 1). Hela 94 procent av de registrerade våldtäktsbrottenmot b<strong>ar</strong>n under 15 år är fullbordade våldtäkter. Motsv<strong>ar</strong>andeandel för personer 15 år och äldre är 89 procent.Tabell 1. Polisanmälda våldtäkter mot person under 15 år respektive 15 år och äldreuppdelat på fullbordade våldtäkter och våldtäktsförsök samt om brottet ägde rumutomhus respektive inomhus. År <strong>2007</strong>.Våldtäkt/grov våldtäktMot person under 15 årMot person 15 år eller äldreAntal Andel (%) Antal Andel (%)Fullbordad utomhus 175 14 662 19Fullbordad inomhus 974 80 2 458 70Försök utomhus 27 2 <strong>23</strong>2 7Försök inomhus 38 3 183 5Totalt 1 214 100 3 535 100Källa: Brå.45Inklusive grovt koppleri.46Inklusive grovt utnyttjande av b<strong>ar</strong>n för sexuell posering.164 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
FÖRDJUPAD ANALYS AV VÅLDTÄKTERBrå:s fördjupade analys av de polisanmälda våldtäkterna mot personer15 år eller äldre för år 2006 (Brå <strong>2008</strong>a) 47 visade att andelen överfallsvåldtäkteri samtliga anmälning<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong> 12 procent. Den vanligaste mötesplatsenföre brottet v<strong>ar</strong> offrets och/eller gärningspersonens hem (33procent) och det v<strong>ar</strong> också där nästan hälften av våldtäkterna (48 procent)ägde rum. Omkring 17 procent av övergreppen skedde utomhus.I 16 procent av händelserna hade grovt våld använts och i en tredjedelav fallen blev offret fysiskt skadat.Under nästan v<strong>ar</strong> fjärde våldtäkt v<strong>ar</strong> offret försatt i någon form avså kallat hjälplöst <strong>till</strong>stånd, antingen genom kraftig berusning, sömneller på grund av minneslucka eller medvetslöshet. Resultaten visadevid<strong>ar</strong>e att i nästan v<strong>ar</strong>t femte anmält fall (18 procent) v<strong>ar</strong> fler gärningspersonerpå något sätt inblandade, även om alla nödvändigtvis inte v<strong>ar</strong>lika aktiva vid samma <strong>till</strong>fälle.Beträffande de undersökta fallen av polisanmälda våldtäkter v<strong>ar</strong> offretoch gärningspersonen eller -personerna ofta enb<strong>ar</strong>t ytligt bekanta(41 procent) eller kände inte v<strong>ar</strong>andra alls (33 procent). I cirka 17procent av händelserna v<strong>ar</strong> föröv<strong>ar</strong>en offrets p<strong>ar</strong>tner eller före dettap<strong>ar</strong>tner. Mörkertalet antas dock v<strong>ar</strong>a som störst för våldtäkt i en när<strong>ar</strong>elation och det erhållna resultatet avviker förmodligen från den faktiskafördelningen. Risken kan dessutom förväntas v<strong>ar</strong>a större för upprepadeövergrepp när föröv<strong>ar</strong>en h<strong>ar</strong> eller h<strong>ar</strong> haft en nära relation medoffret. I v<strong>ar</strong>t tionde fall fanns det uppgifter om att offret blivit utsattflera gånger.Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottOmfattning enligt offerstudierHur vanligt förekommande i befolkningen är det att man under en ettårsperiodblivit utsatt för sexuellt våld? I Brå:s Nationella trygghetsundersökning(ntu) avseende självrapporterad utsatthet för sexualbrottunder åren 2005 och 2006 uppgav 0,8 procent (<strong>23</strong>0 personer) av samtligasv<strong>ar</strong>ande (ca 22 500 personer) att de v<strong>ar</strong>it med om en händelse avsexuellt våld under den senaste 12-månadersperioden 48 . Bland kvinnorär andelen 1,4 procent och bland män 0,3 procent. Uppräknat <strong>till</strong> an-47Under våren <strong>2008</strong> publicerade Brå en rapport baserad på en djup<strong>ar</strong>e granskningav fritexter och förhörsprotokoll gällande fall av fullbordad våldtäkt respektivevåldtäktsförsök mot personer 15 år och äldre (Brå <strong>2008</strong>:13). Underlaget v<strong>ar</strong>anmälning<strong>ar</strong> från åren 1995, 2000, 2004 och 2006 och syftet v<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>för alltatt studera utvecklingen av den polisanmälda våldtäktsbrottsligheten över tid (seäven under rubriken Utveckling).48Frågan formulerades enligt följande: »Förutom händelser du redan nämnt, tvingade,angrep eller ofredade någon dig sexuellt under förra året? Det gäller bådeallv<strong>ar</strong>liga och mindre allv<strong>ar</strong>liga händelser, t.ex. hemma, på jobbet, i skolan eller pånågon allmän plats. «brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>165
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrotttalet personer i befolkningen i åldern 16–79 år under 2006 skulle dessaandel<strong>ar</strong> motsv<strong>ar</strong>a drygt 49 000 kvinnor respektive nästan 11 000 män.Av de <strong>23</strong>0 intervjupersonerna som uppgav att de upplevt sexuelltvåld sv<strong>ar</strong>ade 214 på frågan i vilken mån detta v<strong>ar</strong> en engångsföreteelseeller om man h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it med om flera incidenter. Mer än hälften, 54 procent,hade upplevt sexuellt våld en gång under det senaste året, medandet i de resterande fallen rörde sig om upprepad utsatthet, oftast tvåeller tre incidenter. För 6 procent handlade det om ett mönster av utsatthet:de uppgav att de drabbats 10 eller fler gånger av sexuellt våld.I hälften av fallen med upprepad utsatthet begicks brotten av sammagärningsperson.De som uppgav att de blivit utsatta för sexuellt våld fick sedan berättamer i detalj om omständigheterna kring upp <strong>till</strong> tre händelserav denna typ. Sammanlagt beskrevs 290 händelser (se tabell 2). Resultatenvis<strong>ar</strong> att av samtliga rapporterade händelser v<strong>ar</strong> majoriteten fallmed en helt obekant gärningsperson (61 procent). Fall med en närståendegärningsperson utgjorde enb<strong>ar</strong>t 10 procent av samtliga händelser.Återigen bör det nämnas att denna siffra med all sannolikhet är enunderskattning av den faktiska omfattningen, vilket h<strong>ar</strong> att göra medsvårigheterna att under en telefonintervju berätta om övergrepp somsker i en pågående relation. Samtidigt kan det v<strong>ar</strong>a så att just sexuelltvåld, <strong>till</strong> skillnad från annat fysiskt våld, oft<strong>ar</strong>e förekommer utanför enp<strong>ar</strong>relation (Lundgren m. fl. 2001).Majoriteten av de beskrivna händelserna är våldtäkter som begåsav en enda gärningsperson, men i 6 procent av händelserna figurer<strong>ar</strong>flera föröv<strong>ar</strong>e 49 . I nära hälften av de beskrivna händelserna v<strong>ar</strong> föröv<strong>ar</strong>en(troligen) berusad. Även offret v<strong>ar</strong> inte sällan påverkat av alkohol(30 procent). I ungefär 5 procent av händelserna v<strong>ar</strong> brottet så allv<strong>ar</strong>ligtatt offret uppsökte sjukvård. Sammanlagt 18 procent av händelsernaskedde i en bostad och v<strong>ar</strong> femte (21 procent) på en <strong>ar</strong>betsplats eller ien skola. Mer än hälften av incidenterna (52 procent) uppgavs ha ägtrum på någon allmän plats, det vill säga på en gata, ett torg, ett tåg, enbuss eller ett nöjeslivsställe. Det kan delvis förkl<strong>ar</strong>as av att sådana övergreppär lättast att berätta om. Sexuellt våld som sker i hemmet och/eller av en närstående föröv<strong>ar</strong>e omnämns däremot mer sällan underen intervju.Av tabell 2 <strong>fram</strong>går också hur de intervjuade själva skulle ha betecknatde händelser som de beskrivit: nästan en tredjedel av händelsernaupplevdes av intervjupersonen som sexuellt tvång, 13 procent somvåldtäkt och 7 procent som sexuellt utnyttjande 50 .49Andelen skiljer sig betydligt från de 18 procent av polisanmälda våldtäkter därfler gärningspersoner skulle v<strong>ar</strong>it inblandade (Brå <strong>2008</strong>). Skälet är en bred<strong>ar</strong>edefinition av sådana våldtäkter i Brå:s tidig<strong>ar</strong>e k<strong>ar</strong>tläggning.50Övriga händelser skulle offret inte beskriva i någon av dessa termer.166 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Tabell 2. Olika typer av självrapporterade sexualbrott. NTU. Procent.Relation <strong>till</strong> gärningspersonenAndelen av samtligahändelser (%)(n=290)Närstående 10Bekant 29Helt obekant 61100Antal gärningspersoner1 person 942 eller fler 6100Gärningspersonen berusad/drogpåverkadJa/troligen 48Nej, tror inte det 22Nej 30100Offret berusadJa 29Nej 71100Sökt sjukvårdJa 5Nej 95100BrottsplatsBostad 18Arbetsplats/skola 21Allmän plats (gator, torg, tåg, buss, nöjesställen) 52Annan plats 9100Skulle beskriva händelsen som……våldtäkt 13…sexuellt tvång 31…sexuellt utnyttjande 7…annat 49100Källa: NTU.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>167
Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottUtvecklingNär det gäller sexualbrottens utveckling över tid finns i stort sett enb<strong>ar</strong>tkriminalstatistiken att utgå ifrån. Självrapporterade uppgifterfrån offerstudier ger inte möjlighet att studera förekomsten av dessabrott över tid; scb:s undersökning om levnadsförhållanden (ulf) (seInledning) omfatt<strong>ar</strong> inte frågor om sexualbrott, och data från den årligantu-studien, där sådana frågor ställs, h<strong>ar</strong> hit<strong>till</strong>s samlats in underen begränsad period. Analyser av dessa uppgifter över tid kommer attbli möjliga först längre <strong>fram</strong>.Avsnittet om utveckling av sexualbrottsligheten baser<strong>ar</strong> sig därförfrämst på analyser av den officiella kriminalstatistiken, men kompletterasmed den nyligen publicerade fördjupande studien om förändringeni brottsstrukturen beträffande våldtäkt (Brå <strong>2008</strong>a). Denna analyskan v<strong>ar</strong>a en hjälp vid tolkningen av anmälningsstatistiken i termerav faktisk utveckling respektive anmälningsbenägenhet. <strong>Brottsutvecklingen</strong>enligt kriminalstatistiken kommenteras utifrån ett kort<strong>ar</strong>e ochett längre tidsperspektiv. Det kort<strong>ar</strong>e perspektivet omfatt<strong>ar</strong> de senastetre åren, 2005–<strong>2007</strong>, det vill säga utvecklingen sedan den nya lagstiftningenträdde i kraft den 1 april år 2005. I det längre tidsperspektivetbeskrivs utvecklingen från år 1975 och <strong>fram</strong>åt.Utveckling enligt kriminalstatistikenSett i ett längre perspektiv h<strong>ar</strong> antalet polisanmälda sexualbrott totaltsett femdubblats från 2 800 anmälda brott år 1975 <strong>till</strong> cirka 12 500 brottår <strong>2007</strong> 51 (se figur 2). Utvecklingen vis<strong>ar</strong> en kl<strong>ar</strong>t uppåtgående trendmed en särskilt kraftig ökning åren 1992 och 1993. Det skedde en ökningi samtliga typer av sexualbrott under de båda åren.Efter mitten av 1980-talet riktades en allt större uppmärksamhet påallv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e brott, såsom sexuella övergrepp mot b<strong>ar</strong>n, våldtäkt och sexuellatrakasserier (annat sexuellt ofredande), vilket kan ha medfört enhöjd anmälningsbenägenhet för dessa brott. Under de senaste tio årenh<strong>ar</strong> allv<strong>ar</strong>liga former av våldtäkt mot unga kvinnor, bland annat så kalladegruppvåldtäkter, fått stor uppmärksamhet i den allmänna debatten(Brå 2000). Detta h<strong>ar</strong> delvis bidragit <strong>till</strong> att våldtäktsbestämmelsenom<strong>ar</strong>betades och fick ändrad lydelse den 1 juli 1998 och därmedett bred<strong>ar</strong>e användningsområde (handlingens kränkningsgrad sattes icentrum i stället för typen av sexuell handling).Under den korta tidsperioden 2005–<strong>2007</strong>, det vill säga två år efterändringen av sexualbrottslagen, h<strong>ar</strong> det skett påtagligt stora förändring<strong>ar</strong>när det gäller utvecklingen av de registrerade sexualbrotten.51Befolkningsstorleken h<strong>ar</strong> visserligen ökat under denna period men även kontrolleratför denna förändring kan i stort sett samma trend observeras (beträffande <strong>till</strong>exempel våldtäkt, se Bilaga i Brå <strong>2008</strong>:13).168 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Polisanmälda sexualbrott14 00012 00010 0008 0006 0004 0002 00001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 2. Antal polisanmälda sexualbrott, åren 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.BlottningAnnat sexuellt ofredandeVåldtäkt, grov våldtäktSexuellt utnyttjande m.m.6 000Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrott5 0004 0003 0002 0001 00001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 3. Antal polisanmälda sexualbrott, efter brottstyp, åren 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>169
Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottAntalet anmälda sexualbrott totalt ökade med 7 procent. Ser man påstatistiken för de enskilda brottstyperna h<strong>ar</strong> våldtäktsbrotten ökat,medan sexuellt utnyttjande, tvång med mera h<strong>ar</strong> minskat (se figur 3).Detta beror sannolikt på att de handling<strong>ar</strong> som tidig<strong>ar</strong>e rubriceradessom sexuellt tvång med mera nu rubriceras som våldtäkt.Kategorin övriga sexualbrott h<strong>ar</strong> mer än fördubblats under denna period,från drygt 150 <strong>till</strong> knappt 400 registrerade brott. Det beror blandannat på att nya brottstyper <strong>till</strong>kommit i kapitel 6 i brottsbalken, <strong>till</strong>exempel utnyttjande/grovt utnyttjande av b<strong>ar</strong>n för sexuell posering,köp av sexuell handling av b<strong>ar</strong>n och köp av sexuell tjänst (som tidig<strong>ar</strong>elåg utanför brottsbalken).VÅLDTÄKTDet totala antalet polisanmälda våldtäkter 52 ökade från knappt 800 år1975 <strong>till</strong> över 2 100 år 1993. Därefter minskade antalet anmälda brott underett p<strong>ar</strong> år för att sedan öka igen. År 2003 v<strong>ar</strong> antalet anmälda brottför första gången högre än 2 500. Men efter att den nya sexualbrottslagenträdde i kraft i april 2005 ökade antalet från ungefär 3 800 <strong>till</strong> drygt4 700 brott år <strong>2007</strong> (se figur 3). Mest ökade antalet våldtäkter mot b<strong>ar</strong>nunder 15 år från drygt 700 anmälda brott <strong>till</strong> cirka 1 200 brott.Den långsiktiga utvecklingen av våldtäktsbrotten bestäms främstav hur anmälning<strong>ar</strong>na av fullbordade våldtäkter inomhus utvecklats.4 0003 5003 0002 5002 0001 5001 000500Våldtäkt inomhusVåldtäkt utomhus01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 4. Antal polisanmälda våldtäkter inomhus respektive utomhus, åren 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.52Inklusive grova våldtäkter samt våldtäktsförsök.170 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Detta är den kl<strong>ar</strong>t dominerande våldtäktskategorin. Antalet anmäldavåldtäkter inomhus h<strong>ar</strong> ökat med nästan 650 procent sedan år 1975.Ökningen är relativt kontinuerlig <strong>till</strong> och med år 1988. Den fortsätterdärefter men då med vissa svängning<strong>ar</strong> i antal med m<strong>ar</strong>kanta topp<strong>ar</strong>för åren 1989, 1993 och 1999. Efter år 2004 sker nästan en fördubblingav antalet anmälda våldtäkter <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong> (se figur 4). Anmäldavåldtäkter utomhus ökade med lite mer än 300 procent under perioden1975–<strong>2007</strong>. Mellan åren 1999 och <strong>2007</strong> mer än fördubblades antalet anmäldabrott, från 500 <strong>till</strong> nästan 1 100 brott.Utvecklingen under denna period är en konsekvens såväl av ändring<strong>ar</strong>nai våldtäktsbestämmelsen som trädde i kraft den 1 juli 1998som av den nya sexualbrottslagstiftningen som gäller från den 1 april2005. Båda ändring<strong>ar</strong>na inneb<strong>ar</strong> en vid<strong>ar</strong>e definition av våldtäktsbegreppet.SEXUELLT TVÅNG, UTNYTTJANDE M.M.Antalet anmälda brott betecknade som sexuellt tvång, utnyttjande m.m.ökade kontinuerligt från 1980-talets början från 500 anmälda brott <strong>till</strong>nästan 2 200 brott år 1993, vilket motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> mer än fyrdubbling. Därefterh<strong>ar</strong> antalet brott per år v<strong>ar</strong>ierat mellan 1 500 och 2 000. Efter att dennya sexualbrottslagen trädde i kraft i april 2005 h<strong>ar</strong> antalet anmäldabrott sjunkit påtagligt och låg på cirka 1 200 brott år <strong>2007</strong>, vilket är enminskning med 27 procent. Minskningen är störst (nästan 60 procent)för sexuellt tvång och utnyttjande med mera av person under 15 år, därden misstänkte personen inte h<strong>ar</strong> en nära relation <strong>till</strong> offret.En minskning av antalet brott av sexuellt utnyttjande är ett förväntatmönster efter år 2004 med tanke på att våldtäktsbegreppet vidgadesi den nya lagstiftningen och inkluder<strong>ar</strong> sexuella handling<strong>ar</strong> somtidig<strong>ar</strong>e definierades som sexuellt tvång och utnyttjande. Därmed ök<strong>ar</strong>också antalet anmälda våldtäktsbrott i ännu större utsträckning än periodeninnan.Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottSEXUELLT OFREDANDENär det gäller polisanmält sexuellt ofredande ser utvecklingen mycketolika ut för blottning respektive annat sexuellt ofredande. Fram <strong>till</strong> slutetav 1980-talet v<strong>ar</strong> blottning den antalsmässigt största kategorin, medanannat sexuellt ofredande utgjorde den största kategorin under 1990-talet(se figur 3) 53 . Som <strong>fram</strong>går av figuren h<strong>ar</strong> den sistnämnda kategorinökat mycket kraftigt och kontinuerligt sedan början av 1990-talet medanblottning uppvis<strong>ar</strong> en relativt stabil nivå (kring 1 500 anmälning<strong>ar</strong>53Observera att kategorin »Övriga sexualbrott« (dvs. koppleri och förförelse av ungdom)inte ingår i figuren. Under tidsperioden h<strong>ar</strong> antalet anmälda brott v<strong>ar</strong>ieratmellan 26 och 150 per år.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>171
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottper år) . Sedan år 2005 h<strong>ar</strong> sexuellt ofredande ökat med 2 procent. Annatsexuellt ofredande än blottning, som är den största sexualbrottskategorinantalsmässigt, ökade med 7 procent medan blottning minskade i antalmed hela 20 procent, även om ingen förändring observeras i ett längreperspektiv (se följande avsnitt). Sammantaget h<strong>ar</strong> strukturen förändratsunder de drygt 25 åren, och år 1975 v<strong>ar</strong> fördelningen mellan blottningoch annat sexuellt ofredande i princip omvänd mot år <strong>2007</strong>.Kategorin annat sexuellt ofredande utgörs <strong>fram</strong>för allt av verbala angrepp,sexuella åtbörder, telefonsamtal eller brev med sexuellt innehåll(Olsson 1994), det vill säga generellt sett lindrig<strong>ar</strong>e brott än sexuellttvång och utnyttjande med mera. Under 1990-talet debatteradessexuella trakasserier relativt mycket i medierna. Under 2000-talet h<strong>ar</strong>sexuella trakasserier via sms och e-post v<strong>ar</strong>it aktuella i den allmännadebatten. Man kan anta att dessa typer av trakasserier <strong>fram</strong>för allt anmälsjust som annat sexuellt ofredande. Dessutom h<strong>ar</strong> den stora uppmärksamhetenantagligen fått en ökad anmälningsbenägenhet <strong>till</strong>följd. Den nya tekniska utvecklingen h<strong>ar</strong> bidragit <strong>till</strong> en ändrad <strong>till</strong>fällesstrukturför dessa brott. En fråga som vore intressant att undersökanärm<strong>ar</strong>e är i vilken omfattning sexuella ofredanden via den nya tekniken,bland annat e-post och sms, kan ha bidragit <strong>till</strong> en faktisk ökningunder sen<strong>ar</strong>e år.UTVECKLINGEN AV SEXUALBROTT MOT BARN UNDER 15 ÅRVåldtäkt/grov våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n under 15 år redovisas sedan länge somen egen underkategori i statistiken, och sedan år 1987 särredovisas ävensexuellt utnyttjande av b<strong>ar</strong>n inom nära relationer (oftast inom familjen)respektive inom övriga relationer samt så kallat annat sexuelltofredande mot b<strong>ar</strong>n.Mellan åren 1975 och 1986 fluktuerade antalet anmälda våldtäkteroch grova våldtäkter mot person under 15 år mellan 60 och drygt 100 perår. Därefter, <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 2004, ökade antalet successivt <strong>till</strong> närm<strong>ar</strong>e 500brott. Efter lagändringen 2005 och utvidgningen av våldtäktsbegreppeth<strong>ar</strong> antalet anmälda brott ökat m<strong>ar</strong>kant <strong>till</strong> cirka 1 200 år <strong>2007</strong>. Sedanår 1987 h<strong>ar</strong> det också skett en successiv ökning av anmälda brottför kategorierna sexuellt ofredande annat än blottning mot b<strong>ar</strong>n under15 år från drygt 400 <strong>till</strong> cirka 1 500 brott (mer än 250 procent).Utvecklingen för kategorin sexuellt tvång, utnyttjande m.m. inomnära relation (inom familjen) skiljer sig tydligt från de övriga kategorierna.Från år 1987 <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1993 mer än fyrdubblades antalet anmäldabrott, från ungefär 300 <strong>till</strong> 1 200 brott och v<strong>ar</strong> den största kategorinsexualbrott mot b<strong>ar</strong>n. Därefter halverades antalet successivt <strong>fram</strong><strong>till</strong> år 1996 och h<strong>ar</strong> sedan dess fluktuerat mellan 450 och 600 brott perår.172 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
1 8001 6001 4001 2001 000800600400200VåldtäktSexuellt utnyttjande m.m. i nära relationSexuellt utnyttjande m.m., övriga relationerAnnat sexuellt ofredande01987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 5. Antal polisanmälda sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n under 15 år, efter brottstyp, åren1987–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.Antalet anmälning<strong>ar</strong> av sexuellt utnyttjande mot b<strong>ar</strong>n utom familjenh<strong>ar</strong> haft en stigande trend under sen<strong>ar</strong>e år <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2003, ävenom det v<strong>ar</strong>it kl<strong>ar</strong>a årliga v<strong>ar</strong>iationer. Efter år 2003 h<strong>ar</strong> antalet brottsjunkit från cirka 900 brott <strong>till</strong> nästan 400.Att antalet polisanmälda brott av sexuellt utnyttjande av b<strong>ar</strong>n under15 år minskat – i synnerhet brotten utom familjen – samtidigt somantalet våldtäktsbrott mot b<strong>ar</strong>n under 15 år ökat är sannolikt en effektav den nya sexualbrottslagen. 1980-talets fokus på sexualbrott motb<strong>ar</strong>n inom familjen, som återspegl<strong>ar</strong> sig i de kraftigt stigande anmälning<strong>ar</strong>naav sexuellt utnyttjande inom nära relation <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 1993, avlöstesunder 1990-talet av en större uppmärksamhet på pedofili ochspridningen av b<strong>ar</strong>npornografi. Den allmänna debatten om sexuellaövergrepp mot b<strong>ar</strong>n utvidgades således under 1990-talet och kom attinkludera även olika former av sexuella övergrepp mot b<strong>ar</strong>n och ungdom<strong>ar</strong>utanför familjen.Under 2000-talet h<strong>ar</strong> frågor som vuxnas sexuella kontakter medb<strong>ar</strong>n på Internet (Brå <strong>2007</strong>a) och spridning av b<strong>ar</strong>npornografi på Internetfått stor uppmärksamhet i den allmänna debatten. Kommunikationsteknikensutveckling h<strong>ar</strong> inneburit ändrade <strong>till</strong>fällesstruktureroch gjort det enkl<strong>ar</strong>e för personer med pedofilläggning att kommai kontakt med b<strong>ar</strong>n och ungdom<strong>ar</strong> i sexuella syften. Gärningspersonernah<strong>ar</strong> också fått andra möjligheter att bilda personliga kontaktnätUtvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>173
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottsinsemellan för att utbyta erf<strong>ar</strong>enheter och distribuera tagna bilderoch filmsekvenser. Ökningen av annat sexuellt ofredande av b<strong>ar</strong>n under15 år skulle kunna v<strong>ar</strong>a en följd av både en högre anmälningsbenägenhetoch en högre faktisk brottslighet.EN FÖRDJUPAD ANALYS AV VÅLDTÄKTSUTVECKLINGENBrå:s fördjupade studie av polisanmälda våldtäkter (inklusive försöksbrotten)åren 1995–2006 (Brå <strong>2008</strong>a) mot person 15 år eller äldre hadesom syfte att se närm<strong>ar</strong>e på förändring<strong>ar</strong>na i den anmälda våldtäktsbrottslighetensstruktur över tid. Tabell 3 sammanfatt<strong>ar</strong> de slutsatserman kunde dra när det gäller förändring<strong>ar</strong> i omständigheterna kringde polisanmälda våldtäktsbrotten under den studerade perioden. Detgäller alltså förändring<strong>ar</strong> i andel<strong>ar</strong> händelser med vissa omständigheterbland samtliga polisanmälning<strong>ar</strong> av våldtäkt eller våldtäktsförsök.På grund av den stora totala ökningen i våldtäktsanmälning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> deflesta typer av våldtäkter blivit fler i absoluta tal, men vissa h<strong>ar</strong> ökatmer än andra med delvis förändrad brottsstruktur som resultat.Ökningen gäller <strong>fram</strong>för allt mindre grova våldtäkter där brottetsgrovhet bedömdes i termer av brukat våld, vapen eller förekomstenav skador på offret. Däremot h<strong>ar</strong> antalet polisanmälda fall med fler gärningspersonerökat och de utgör nu en större andel av samtliga våldtäktsanmälning<strong>ar</strong>än vad fallet v<strong>ar</strong> i mitten på 1990-talet. Det h<strong>ar</strong> vid<strong>ar</strong>eskett en relativ ökning av våldtäkter med obekant gärningspersonmedan fall där gärningsperson och offer h<strong>ar</strong> en nära relation, liksomfall där brottet begåtts i gärningspersonens och/eller offrets hem minsk<strong>ar</strong>i proportion <strong>till</strong> andra våldtäktsbrott. Även utomhusvåldtäkternaoch överfallsvåldtäkterna utgör en mindre andel än tidig<strong>ar</strong>e, medanvåldtäkter i en tredje persons bostad h<strong>ar</strong> blivit vanlig<strong>ar</strong>e. Ytterlig<strong>ar</strong>e enförändring gäller vem som anmält brottet <strong>till</strong> polisen: anmälan kom-Tabell 3. Relativ förändring (procentandel<strong>ar</strong>) i olika omständigheter kring våldtäkt(inkl. försök) mot personer 15 år eller äldre som anmälts <strong>till</strong> polisen, 1995 –2004.Minskad andelVåldtäkter i nära relationerVåldtäkter i offrets/gärningspersonensbostadUtomhusvåldtäkterÖverfallsvåldtäkterVåldtäkter med inslag av grovt våld/hot,vapen, skadorAnmälning<strong>ar</strong> direkt från offretÖkad andelVåldtäkter mellan obekantaVåldtäkter i annans bostadVåldtäkter med fler gärningspersonerVåldtäkter med berusat/drogpåverkatofferAnmälning<strong>ar</strong> genom tredje p<strong>ar</strong>tKälla: Brå.174 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
mer allt oft<strong>ar</strong>e från någon annan än offret, inte minst från professionellthåll (skola, läk<strong>ar</strong>e, socialtjänst med mera).Resultaten tolkas främst i termer av ökad anmälningsbenägenhet,eftersom det <strong>fram</strong>för allt är händelser som tros v<strong>ar</strong>a lätt<strong>ar</strong>e att anmäla(obekant gärningsperson, mindre våld, m.m.) som ökat mest. Samtidigtkan inte en faktisk ökning av vissa typer av våldtäkt uteslutas. Internetanvändandetsom h<strong>ar</strong> ökat väsentligt under just denna periodh<strong>ar</strong> bidragit <strong>till</strong> att det är lätt<strong>ar</strong>e att komma i kontakt med helt obekantapersoner i sexuella syften. Internet bidr<strong>ar</strong> dessutom <strong>till</strong> att pornografinkan spridas obegränsat och en del forsk<strong>ar</strong>e anser att det finns ettsamband mellan pornografispridning och våldtäktsbrottslighet, ävenom det inte råder konsensus i denna fråga. Under samma period h<strong>ar</strong>utbudet av <strong>ar</strong>enor för snabba möten (pub<strong>ar</strong>, b<strong>ar</strong>er, diskotek) ökat ochalkoholkonsumtionen i sig h<strong>ar</strong> stigit väsentligt (Boman m. fl. <strong>2007</strong>).En verklig ökning av våldtäkter av en obekant eller mycket ytligt bekantgärningsperson, p<strong>ar</strong>allellt med ökad anmälningsfrekvens av dessabrott, är alltså sannolik. Bedömningen av i vilken utsträckning ökningenav våldtäktsbrotten beror på en ökad anmälningsbenägenhetrespektive en ökad faktisk våldtäktsbrottslighet i samhället försvårasdock av att den juridiska definitionen på våldtäkt utvidgats genomsexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft i april 2005.Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottOffer och gärningspersonerOffer och gärningspersoner i kriminalstatistikenI kriminalstatistiken ges mycket lite information om både offren ochgärningspersonerna för sexualbrott. Statistiken över registrerade sexualbrottger upplysning om ålder och kön när det gäller de misstänktapersonerna, men när det gäller offren finns endast information baseradpå ålder (brott mot person under 15 år och mot person 15 år ochäldre). Beträffande brottskategorin sexuellt tvång och utnyttjande medmera redovisades <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1998 om offret v<strong>ar</strong> en person av sammaeller motsatt kön som föröv<strong>ar</strong>en, det vill säga om brottet v<strong>ar</strong> av homosexuelleller heterosexuell k<strong>ar</strong>aktär. Statistiken visade att offren förheterosexuella brott nästan uteslutande v<strong>ar</strong> flickor och offren för homosexuellabrott så gott som alltid pojk<strong>ar</strong>. Hur utvecklingen sett utde senaste fem åren kan vi inte uttala oss om eftersom uppdelningeninte redovisats efter år 1998. Speciellt <strong>fram</strong>tagen statistik över anmäldabrott av sexuellt tvång och utnyttjande med mera för åren 2006 och<strong>2007</strong> vis<strong>ar</strong> att något under 20 procent av de anmälda brotten i dennämnda kategorin är brott mot person av samma kön och att det finnsen tendens att andelen är något högre när offret är under 15 år och ståri nära relation <strong>till</strong> den misstänkte.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>175
Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottMISSTÄNKTA GÄRNINGSPERSONERI samband med polisanmälan av ett sexualbrott h<strong>ar</strong> man ofta inte någonutpekad fysisk person som preliminärt kan bindas <strong>till</strong> brottet.Sexualbrott med endast en misstänkt person är dels brott där offretkänner föröv<strong>ar</strong>en, dels brott där gärningspersonen blivit gripen påb<strong>ar</strong> gärning eller en person som polisen identifierat i samband medspanings<strong>ar</strong>bete. Sexualbrotten h<strong>ar</strong> en personuppkl<strong>ar</strong>ing som ligger påomkring 20 procent vilket antyder att endast få brott h<strong>ar</strong> en utpekadmisstänkt person.År <strong>2007</strong> misstänktes något mer än 2 100 personer för sexualbrott. Avdem är 41 procent misstänkta för våldtäktsbrott och 37 procent för sexuelltofredande annat än blottning (se tabell 4). Personer i åldern 15–20år utgjorde 20 procent av de misstänkta totalt sett. Högst andel ungdom<strong>ar</strong>mellan 15 och 20 år, nästan 40 procent, fanns bland dem sommisstänktes för våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n under 15 år. Andelen ungdom<strong>ar</strong> ärstrax under 25 procent bland personer som misstänktes för sexuellt utnyttjandemed mera av person under 15 år.Antalet kvinnor som misstänks för sexualbrott är mycket litet. De40 kvinnor som misstänktes år <strong>2007</strong> utgjorde 2 procent av det totalaantalet misstänkta personer.Antalet personer misstänkta för sexualbrott ökade påtagligt fråndrygt 600 år 1975 (och något färre de följande åren) <strong>till</strong> drygt 2 100 personerår <strong>2007</strong>. Antalet h<strong>ar</strong> ökat särskilt kraftigt sedan år 1999 då anta-Tabell 4. Antal personer misstänkta för sexualbrott, totalt samt andel ungdom<strong>ar</strong> ochkvinnor, år <strong>2007</strong>. Procent.Brottstyp Misstänkta personerTotalt därav 15–20 år därav kvinnorAntal Andel (%) Antal Andel (%)Våldtäkt inkl. grov 874 221 25 8 1mot person under 15 år 275 107 39 5 2mot person 15– år 619 122 20 3 0Sexuellt tvång, utnyttjande m.m. 347 - 0 8 2mot person under 15 år 244 57 <strong>23</strong> 6 2mot person 15– år 107 26 24 2 2Blottning 149 17 11 - 0Annat sexuellt ofredande mot 275 42 15 6 2person under 15 årAnnat sexuellt ofredande övriga 520 83 16 16 3fallSexualbrott totalt 2 145 421 20 40 2Källa: Brå.176 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
let misstänkta v<strong>ar</strong> strax under 900. Under 2000-talet h<strong>ar</strong> alltså antaletmisstänkta personer mer än dubblerats. Samtidigt som antalet misstänktaför sexualbrott h<strong>ar</strong> ökat h<strong>ar</strong> också andelen misstänkta ungdom<strong>ar</strong>mellan 15 och 20 år ökat. Andelen ungdom<strong>ar</strong> ökade mellan åren1999 och <strong>2007</strong> från 12 procent <strong>till</strong> 20 procent.Offer och gärningspersoner enligt en fördjupningsstudieoch NTUI Brå:s analys av polisanmälda våldtäkter mot person 15 år och äldre (Brå<strong>2008</strong>a) för åren 1995–2006 konstateras att offren ofta är unga. Närm<strong>ar</strong>ehälften är mellan 18 och 29 år, och 16 procent är i åldern 15–18 år. 54 Gärningspersonensmedianålder 55 v<strong>ar</strong> något högre än offrens, nämligen30 år. Som tidig<strong>ar</strong>e nämnts h<strong>ar</strong> det blivit vanlig<strong>ar</strong>e att fler gärningspersonerfigurer<strong>ar</strong> i en våldtäktsanmälan (18 procent år 2006).I Brå:s ntu från åren 2005 och 2006 h<strong>ar</strong>, som redan nämnts, 1,4 procentav kvinnorna och 0,8 procent av männen blivit utsatta för någotsexuellt våld – allt från tvång och angrepp <strong>till</strong> ofredande. Det är <strong>fram</strong>förallt kvinnor som uppger att de blivit utsatta för sexuellt våld (87procent av händelserna), men även män h<strong>ar</strong> beskrivit att de drabbatsav sådana händelser (13 procent), se tabell 5. I några av de rapporteradehändelserna v<strong>ar</strong> föröv<strong>ar</strong>en en kvinna (7 procent). Mörkertalet är troligensärskilt stort bland utsatta män, <strong>fram</strong>för allt i kriminalstatistiken,men sannolikt även enligt självrapporterade uppgifter om utsatthetför sexuellt våld. Det beror förmodligen på att män skäms att tala öppetom att de utsatts för sexuella övergrepp.Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottTabell 5. Offer och gärningspersoner: kön och ålder vid självrapporterade fall avsexuellt våld enligt NTU (2005–06). Procent.Offrets könAndelen av samtliga händelser (%)(n=290)Man 13Kvinna 87100Gärningspersonens könMan 93Kvinna 710054Medianåldern bland offren i 2006 års anmälning<strong>ar</strong> är 24 år (vilket är något lägreän för år 1995).55Där en känd gärningsperson saknades fick offret uppskatta dennes ålder.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>177
Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottHanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingUnder år <strong>2007</strong> blev 6 500 sexualbrott uppkl<strong>ar</strong>ade, v<strong>ar</strong>av 68 procent v<strong>ar</strong>brott som anmäldes under det året och 28 procent brott som anmäldesåret innan, det vill säga år 2006. Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten för sexualbrottentotalt låg år <strong>2007</strong> på 52 procent, v<strong>ar</strong>av 35 procent v<strong>ar</strong> teknisk uppkl<strong>ar</strong>ingoch 17 procent personuppkl<strong>ar</strong>ing (angående de olika typerna avuppkl<strong>ar</strong>ing, se avsnittet Den svenska brottsutvecklingen). Kategorin försök<strong>till</strong> våldtäkt inomhus mot person över 15 år h<strong>ar</strong> den lägsta totala uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten(33 procent).Personuppkl<strong>ar</strong>ingen – det vill säga andelen brott som ledde <strong>till</strong> åtal,strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse – v<strong>ar</strong>ierade mellan 14 procentoch 21 procent mellan åren 1995 och <strong>2007</strong>. Det lägsta värdet noteradesår 2001 och det högsta år 2005, det vill säga det år då den nya sexualbrottslagenbörjade gälla. Det går dock inte att skönja någon trend iutvecklingen av personuppkl<strong>ar</strong>ingen under den nämnda perioden (sefigur 6).Personuppkl<strong>ar</strong>ingen v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan olika typer av sexualbrott. Denhögsta personuppkl<strong>ar</strong>ingen år <strong>2007</strong> återfanns för köp av sexuell tjänstmed nästan 60 procent. Uppkl<strong>ar</strong>ingen för sexuellt tvång, utnyttjandemed mera mot person under 15 år med nära relation <strong>till</strong> den misstänktev<strong>ar</strong> relativt hög med drygt 35 procent. Försök <strong>till</strong> våldtäkt utomhushade av naturliga skäl låg personuppkl<strong>ar</strong>ing med en andel på under10 procent.Av de uppkl<strong>ar</strong>ade sexualbrotten totalt år <strong>2007</strong> där misstänkt personfanns ledde något mer än 60 procent <strong>till</strong> ett åtalsbeslut. Kategorin våld-Uppkl<strong>ar</strong>ade sexualbrottPersonuppkl<strong>ar</strong>ade sexualbrott60504030201001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 6. Uppkl<strong>ar</strong>ings- och personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocent för samtliga sexualbrott, åren1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.178 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
täkt inklusive grov våldtäkt mot person under 15 år hade den högstaandelen åtalsbeslut. Även kategorin sexuellt tvång/utnyttjande motb<strong>ar</strong>n under 15 år med en nära relation mellan b<strong>ar</strong>net och den misstänktehade en relativt hög andel brott som gick <strong>till</strong> åtal.LagföringUnder år <strong>2007</strong> lagfördes 985 personer för sexualbrott 56 . Av dessa dömdes397 personer, det vill säga 40 procent, <strong>till</strong> fängelse. 208 personerdömdes <strong>till</strong> böter, 75 personer <strong>till</strong> skydds<strong>till</strong>syn, 87 personer <strong>till</strong> villkorligdom v<strong>ar</strong>av 29 <strong>till</strong> samhällstjänst och 9 personer <strong>till</strong> rättspsykiatriskvård. För 131 personer utfärdades strafföreläggande och för 9 personermeddelades åtalsunderlåtelse.Den vanligaste påföljden för våldtäkt/grov våldtäkt är fängelse. Närdet gäller lagförda för våldtäkt mot vuxna v<strong>ar</strong> andelen dömda <strong>till</strong> fängelsenästan 90 procent och när det gäller våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n drygt 75procent år <strong>2007</strong>. Den genomsnittliga fängelsetiden för våldtäkt motvuxna v<strong>ar</strong> 28 månader och för grov våldtäkt 70 månader. Motsv<strong>ar</strong>andefängelsetider för våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n v<strong>ar</strong> 24 månader och för grov våldtäkt55 månader. Detta mönster – att personer som döms för våldtäktmot vuxna oft<strong>ar</strong>e blir dömda <strong>till</strong> fängelse än personer som blir dömdaför våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n – återfanns även bland de lagförda år 2006. Likasåvisade 2006 års statistik ett längre utdömt genomsnittligt fängelsestraffför våldtäkt mot vuxna än för våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n. I den allmännadebatten <strong>fram</strong>hävs att våldtäktsbrott mot b<strong>ar</strong>n borde dömas särskilthårt. Det kan förhålla sig så att det råder större osäkerhet bland rättensledamöter när målsäganden är ett b<strong>ar</strong>n, vilket leder <strong>till</strong> en större försiktighetvid straffutmätningen. För sexuellt ofredande är den vanligastepåföljden böter, som 45 procent av de lagförda dömdes <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>. Majoritetenav samtliga bötesdom<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong> avsåg sexuellt ofredande somhuvudbrott. Strafföreläggande (böter och/eller villkorlig dom) v<strong>ar</strong> denvanligaste påföljden för köp av sexuell tjänst. Nästan 60 procent av delagförda personerna hade detta som huvudbrott.Antalet personer lagförda för sexualbrott h<strong>ar</strong> sedan år 1975, med undantagför en nedgång åren 1993–1997, mer än dubblerats. År <strong>2007</strong> lagfördesnästan 1 000 personer, vilket kan jämföras med cirka 400 personerår 1975. Särskilt påtaglig h<strong>ar</strong> utvecklingen v<strong>ar</strong>it efter år 2004. Detökade antalet lagförda personer för sexualbrott h<strong>ar</strong> givetvis att göramed att inflödet av anmälda sexualbrott h<strong>ar</strong> ökat kraftigt sedan år 1975,det vill säga mer än fyrdubblats.Det h<strong>ar</strong> skett en viss förändring i påföljdsmönstret för personer somblir lagförda för sexualbrott. På 1980-talet ökade andelen som dömdes<strong>till</strong> fängelse från 30 procent år 1980 (där andelen legat sedan mittenUtvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrott56Uppgifterna i avsnittet avser huvudbrott och huvudpåföljd.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>179
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottav 1970-talet) <strong>till</strong> 45 procent år 1990 (M<strong>ar</strong>tens 1998a). Under 1990-taletminskade andelen och låg på 32 procent år 1999 och h<strong>ar</strong> legat på dennivån de efterföljande åren. Under 2000-talet h<strong>ar</strong> andelen fängelsedömdaökat något och legat kring 40 procent sedan år 2004. År 2005v<strong>ar</strong> andelen så hög som 46 procent. Böter v<strong>ar</strong> den vanligaste påföljdenför sexualbrott år 1980. Denna påföljd minskade under 1980-talet <strong>till</strong> enfjärdedel år 1990 och höll sig på ungefär denna nivå <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2000.Därefter h<strong>ar</strong> andelen sjunkit <strong>till</strong> 21 procent och legat på den nivån sedanår 2003 <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2006. Denna fluktuation i påföljderna för delagförda personerna återspegl<strong>ar</strong> bland annat de förändring<strong>ar</strong> i mönstretför de polisanmälda sexualbrotten som skett under den aktuellaperioden (se figur 3).Lagföringsstatistikens redovisning<strong>ar</strong> följer brottsbalkens rubricering<strong>ar</strong>för sexualbrotten. Den nya sexualbrottslagen som trädde i kraftår 2005, är mer detaljerad än den tidig<strong>ar</strong>e när det gäller sexualbrottmot b<strong>ar</strong>n. Sålunda <strong>fram</strong>går av lagföringsstatistiken för år <strong>2007</strong> att 72procent av de personer som lagfördes för våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n dömdes<strong>till</strong> fängelse och att denna andel v<strong>ar</strong> betydligt högre bland dem somlagfördes för grov våldtäkt mot b<strong>ar</strong>n, nämligen 88 procent. År 2005 v<strong>ar</strong>motsv<strong>ar</strong>ande andel<strong>ar</strong> 66 respektive 81 procent. I lagföringsstatistikenföre år 2005 redovisades sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n enb<strong>ar</strong>t under rubriceringensexuellt tvång och utnyttjande med mera av underårig. Om mangår bakåt i tiden ser man att det under de senaste 25 åren h<strong>ar</strong> skett enstraffskärpning av sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n. Statistiken över lagföring<strong>ar</strong>för år 1980 vis<strong>ar</strong> att <strong>23</strong> procent av de lagförda dömdes <strong>till</strong> fängelse försexuellt utnyttjande med mera av underårig och att skydds<strong>till</strong>syn (36procent) v<strong>ar</strong> den vanligaste påföljden. Under 1980-talet ökade andelenfängelsedömda m<strong>ar</strong>kant och uppgick <strong>till</strong> 63 procent år 1990. Samtidigtminskade andelen dömda <strong>till</strong> skydds<strong>till</strong>syn <strong>till</strong> 11 procent. Åren innande nya lagbestämmelserna trädde i kraft låg andelen fängelsedömdaför denna brottstyp kring 60 procent. För att få en viss jämförelse medden tidig<strong>ar</strong>e lagföringsstatistiken gjordes en sammanslagning av de nuaktuella sexualbrotten mot b<strong>ar</strong>n (våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt utnyttjandeoch sexuellt övergrepp) vilket visade att andelen lagfördasom dömdes <strong>till</strong> fängelse v<strong>ar</strong> 70 procent år 2005, 65 procent år 2006och 62 procent år <strong>2007</strong>. Andelen lagförda som dömdes <strong>till</strong> skydds<strong>till</strong>synoch villkorlig dom för dessa brott låg på ca 10 procent v<strong>ar</strong>dera denämnda åren.Att fängelsestraff – dessutom i en allt större utsträckning – i ett längreperspektiv är den vanligaste påföljden när det gäller sexualbrottmedan det inte är lika vanligt att dömas <strong>till</strong> vård spegl<strong>ar</strong> kanske denväxande uppfattningen om att sexualbrottsling<strong>ar</strong> inte är avvikande isin personlighet och inte nödvändigtvis lider av någon psykisk sjukdom.Psykiatriska diagnoser förekommer dock bland sexualbrotts-180 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
dömda i en relativt stor utsträckning. Svensk forskning, baserad påmatchning mellan olika register, vis<strong>ar</strong> att andelen sexualbrott som begåsav en person med någon psykiatrisk diagnos är drygt 20 procent(Fazel m.fl. <strong>2007</strong>).Några övriga sexualbrottDet finns några rättsliga typer av sexualbrott och lag<strong>ar</strong> som <strong>till</strong>kommitpå sen<strong>ar</strong>e år, nämligen lagen mot b<strong>ar</strong>npornografibrott och utnyttjandeav b<strong>ar</strong>n för sexuell posering. Vid<strong>ar</strong>e finns några nya lag<strong>ar</strong> mot verksamhetersom är relaterade <strong>till</strong> prostitution, nämligen förbudet motköp av sexuell tjänst, lagen mot människohandel för sexuella ändamål(BrB 4:1a p.1) och koppleri (som är en gammal brottstyp). Uppdagandetav de ny<strong>ar</strong>e brottsformerna och därmed antalet registrerade brottär beroende av polisens prioritering<strong>ar</strong> och resurser att bedriva spaning.Det är fråga om brottstyper som snabbt ändr<strong>ar</strong> k<strong>ar</strong>aktär i takt med denteknologiska utvecklingen, vilket försvår<strong>ar</strong> polisens spanings<strong>ar</strong>bete.B<strong>ar</strong>npornografiLagen mot b<strong>ar</strong>npornografibrott (BrB 16:10a) rör produktion och distributionav b<strong>ar</strong>npornografiska bilder och filmsekvenser samt innehavav desamma. Den trädde i kraft den 1 janu<strong>ar</strong>i 1999. Brottet särredovisadesförsta gången i statistiken över anmälda brott år 2000. År 2004anmäldes 600 brott vilket är det högsta antalet registrerade brott hit<strong>till</strong>s.Den höga siffran för det året beror delvis på att polisen i maj2004 genomförde en razzia som resulterade i att 118 svenska män grepsoch delgavs misstanke om b<strong>ar</strong>npornografibrott (den så kallade Sleipnerhärvan,gp <strong>2007</strong>-06-19, svt 2006-12-27). År <strong>2007</strong> anmäldes drygt 340b<strong>ar</strong>npornografibrott, inklusive grova brott. Av dessa v<strong>ar</strong> drygt 270 brottInternetbaserade, det vill säga närm<strong>ar</strong>e 80 procent 57 .För drygt tio år sedan spreds b<strong>ar</strong>npornografiska bilder via personligakontakter (personliga nätverk) och per post. Spridningen v<strong>ar</strong> dåi huvudsak begränsad <strong>till</strong> <strong>Sverige</strong>, även om det inom nätverken fannspersoner som tog hem material från andra länder (sou 1997:29, bilaga3). Materialet bestod ofta av filmsekvenser från gamla smalfilmer (i detså kallade Super 8-formatet) och bilder publicerade i b<strong>ar</strong>npornografiskatidskrifter från 1970-talet. Det rörde sig om material som produceradesföre 1980, då produktion och spridning av sådant material ännuinte hade kriminaliserats i <strong>Sverige</strong> (sou 1997:29).På sen<strong>ar</strong>e år h<strong>ar</strong> b<strong>ar</strong>npornografiskt material fått allt större spridningvia olika sidor på Internet. Med den nya tekniken kan övergrepp påUtvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrott57Särskild brottskod för Internetbaserade b<strong>ar</strong>npornografibrott infördes i juni 2006,vilket förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> den låga siffran i 2006 års statistik.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>181
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottb<strong>ar</strong>n lätt dokumenteras, redigeras och läggas ut på Internet och spridassnabbt. Många sidor är rent kommersiella där man får betala för<strong>till</strong>gången <strong>till</strong> b<strong>ar</strong>npornografi. Som verktyg i sin spaningsverksamheth<strong>ar</strong> Interpol i dag katalogiserat cirka en halv miljon bilder i sin databasöver b<strong>ar</strong>npornografiskt material och i rikskriminalens digitala <strong>ar</strong>kivfinns nästan lika många bilder. Interpol uppskatt<strong>ar</strong> att antalet b<strong>ar</strong>nsom avbildats är 10 000–20 000. Några av dessa b<strong>ar</strong>n är svenska. (SeInuits nyhetsbrev december <strong>2007</strong>, www.inuit.se/page=197).Brott mot lagen om b<strong>ar</strong>npornografibrott är ett så kallat spaningsbrott.Antalet anmälda brott beror alltså på vilka resurser polisen läggerner för att identifiera personer som misstänkta. Polisen är beroendeav tips från allmänheten i spaning<strong>ar</strong>na efter brott. Av de anmälning<strong>ar</strong>om b<strong>ar</strong>npornografibrott som Nilsson (2003) gick igenom, v<strong>ar</strong> nästanhälften tips <strong>till</strong> polisen av personer som stött på sådant material pånätet. V<strong>ar</strong>je månad kommer över tusen tips in <strong>till</strong> ecpat Hotline 58 , v<strong>ar</strong>aven del vid<strong>ar</strong>ebefordras <strong>till</strong> polisen. Merp<strong>ar</strong>ten av tipsen rör sig ommisstänkt b<strong>ar</strong>npornografiskt material.År 2005 <strong>till</strong>sattes en b<strong>ar</strong>npornografiutredning som hade i uppdragatt se över bestämmelserna och anknytande lagstiftning. Syftet meddenna översyn v<strong>ar</strong> att möjliggöra en effektiv<strong>ar</strong>e bekämpning av b<strong>ar</strong>npornografioch således förstärka b<strong>ar</strong>nens ställning vid b<strong>ar</strong>npornografibrott.Flera förslag togs <strong>fram</strong> i betänkandet och bland annat föreslogsatt en 18-årsgräns införs i definitionen av b<strong>ar</strong>npornografi. Ett annatförslag v<strong>ar</strong> att b<strong>ar</strong>npornografibrott utvidgas <strong>till</strong> att även »omfatta densom mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade <strong>till</strong>fällen,i stor omfattning eller på liknande sätt skaff<strong>ar</strong> sig <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> b<strong>ar</strong>npornografiskabilder« (sou <strong>2007</strong>:54).Personalomsättningen bland de poliser som utreder b<strong>ar</strong>npornografibrottär mycket hög enligt Rikspolisens verksamhetsberättelse 2006(s. 29). För att avlasta Rikspolisens <strong>ar</strong>bete h<strong>ar</strong> man utvecklat en ny modellför ärendehantering genom att låta v<strong>ar</strong>je polismyndighet ute ilandet sköta den operativa verksamheten och granskningen av beslagtagetmaterial. Rikspolisens särskilda grupp ska koncentrera sitt <strong>ar</strong>betekring underrättelseverksamhet, brottsofferidentifiering och internationellakontakter när det gäller b<strong>ar</strong>npornografibrott. Denna modellkräver särskild utbildning av poliser från olika regioner, och under år<strong>2007</strong> räknade man med att 40 utbildade poliser runt om i landet skullekunna sättas in i <strong>ar</strong>betet med att granska b<strong>ar</strong>npornografiskt material.58Så kallade hotlines mot b<strong>ar</strong>npornografi finns i flera länder. Vanligtvis t<strong>ar</strong> dessaemot rapporter från allmänheten om b<strong>ar</strong>npornografi på Internet. ECPAT <strong>Sverige</strong>h<strong>ar</strong> däremot breddat verksamheten och t<strong>ar</strong> även emot tips om misstänkt traffickingoch b<strong>ar</strong>nsexturism. (http://www.ecpathotline.se/info.asp).182 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Utnyttjande/grovt utnyttjande av b<strong>ar</strong>n för sexuell poseringI och med den nya sexualbrottslagstiftningen infördes en ny bestämmelseför utnyttjande av b<strong>ar</strong>n för sexuell posering (BrB 6: 8) som straffbeläggerhandling<strong>ar</strong> där b<strong>ar</strong>n övertalas att visa sig nakna eller utföra sexuellahandling<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>för en webbkamera eller liknande. Inkodningenav detta brott skedde dock successivt i samband med polisanmälan underdet första året, då antalet registrerade brott v<strong>ar</strong> 22, och täcker såledesinte hela året 2006. Under <strong>2007</strong> anmäldes 70 brott under hela året.Sexköpslagen, människohandel och koppleriLagen om förbud mot köp av sexuella tjänster som trädde i kraft den1 janu<strong>ar</strong>i 1999 är specifik för <strong>Sverige</strong> och h<strong>ar</strong> satt en speciell prägel påprostitutionsmönstret i <strong>Sverige</strong> jämfört med många andra länder. Lagenledde snabbt <strong>till</strong> att den synliga gatuprostitutionen minskade (Socialstyrelsen<strong>2007</strong>). Genom Internets snabba utveckling under 2000-talet h<strong>ar</strong> dock en stor del av försäljningen av sexuella tjänster flyttat <strong>till</strong>särskilda sidor på Internet.Den nu gällande bestämmelsen om förbud mot köp av sexuell tjänst(6 kap. § BrB) trädde i kraft den 1 april 2005 och ersatte den tidig<strong>ar</strong>elagen (1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster. Brottet registreradesi den officiella kriminalstatistiken för första gången år 1999. Detåret anmäldes 94 brott. År <strong>2007</strong> anmäldes nästan 190 brott; det h<strong>ar</strong>alltså skett en fördubbling av antalet anmälda brott på nio år. Utvecklingenav antalet registrerade brott vis<strong>ar</strong> två topp<strong>ar</strong> under den aktuellaperioden: år 2003 registrerades 300 brott och år 2005 så många som460 brott. Det höga antalet år 2003 berodde bland annat på att polisenavslöjade en så kallad bordellhärva i Stockholms län vilken stod för enstörre del av de anmälda brotten. År 2005 anmäldes 400 sexköpsbrottenb<strong>ar</strong>t i två län: Skåne län (247 brott) och Stockholms län (153 brott).År <strong>2007</strong> lagfördes 85 personer för brott mot lagen om köp av sexuelltjänst som huvudbrott. Av dem dömdes 33 personer <strong>till</strong> böter och för50 personer utfärdades strafföreläggande.Sedan år 1998 följer Socialstyrelsen på regeringens uppdrag fortlöpandeutvecklingen och omfattningen av prostitutionen på nationellnivå (Socialstyrelsen <strong>2007</strong>). Det är svårt att uppskatta antalet personersom är verksamma i prostitutionen. I sin k<strong>ar</strong>tläggning av prostitutionenår <strong>2007</strong> uppskatt<strong>ar</strong> Socialstyrelsen med viss reservation att cirka200 personer är verksamma i gatuprostitution i Stockholm, knappt70 i Malmö och cirka 30 i Göteborg. Sexköp<strong>ar</strong>e och sexsälj<strong>ar</strong>e rör siginom och mellan olika kontaktzoner, <strong>till</strong> exempel gatumiljöer, Internet,krog och restaurang, hotell, massageinstitut, lägenhetsbordeller.Mönstret kan se något olika ut i olika del<strong>ar</strong> av landet (Socialstyrelsen<strong>2007</strong> s. 7). Internet h<strong>ar</strong> på sen<strong>ar</strong>e tid v<strong>ar</strong>it den mest betydelsefulla kon-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>183
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrotttaktzonen och sättet att ta kontakt växl<strong>ar</strong> mellan <strong>till</strong> exempel hemsidor,forum, blogg<strong>ar</strong>, chatt<strong>ar</strong> och kontaktsidor. Mobiltelefoni h<strong>ar</strong> uppenb<strong>ar</strong>ligenfått en allt större roll i kontaktsättet.År 2002 infördes ett nytt brott i brottsbalken benämnt människohandelför sexuella ändamål (4 kap.1a §). Brottet t<strong>ar</strong> sikte på gränsöverskridandehandel med människor som syft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att dessa ska utnyttjasför olika sexuella ändamål, som prostitution eller <strong>fram</strong>ställningav pornografisk film. År 2004 utvidgades brottet <strong>till</strong> att även omfattamänniskohandel som inte är gränsöverskridande samt människohandelsom syft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> andra former av utnyttjande, <strong>till</strong> exempel tvångs<strong>ar</strong>bete.59 Straffet för människohandel är fängelse i lägst två och högst tioår, eller om brottet är mindre grovt fängelse i högst fyra år. Under år<strong>2007</strong> anmäldes 15 brott mot denna lagbestämmelse, vilket är det lägstaantalet under de år som brottet registrerats. År 2005 är det år då deflesta brotten anmäldes, nämligen 44 brott. Under hela femårsperioden(2002–<strong>2007</strong>) registrerades 137 brott. Rikskriminalpolisen (2006)konstater<strong>ar</strong> i en lägesrapport om människohandel för sexuella ändamålunder år 2005 följande: »Under 2005 h<strong>ar</strong> försäljningen på Internetdelvis ändrat k<strong>ar</strong>aktär. I dag kan sexköp<strong>ar</strong>e beställa kvinnor <strong>till</strong> <strong>Sverige</strong>via Internet genom att ringa en bokningscentral i utlandet. Resor ochhotellrum betalas, troligtvis av bokningscentralen, och sedan skickaskvinnorna <strong>till</strong> <strong>Sverige</strong> eller <strong>till</strong> något annat land på beställning. Direktiv<strong>till</strong> kvinnorna och sexköp<strong>ar</strong>na om tid och plats för överenskomnasexköp förmedlas genom Internet och sms. På annonssidan <strong>fram</strong>gårofta i kl<strong>ar</strong>text att sexköp<strong>ar</strong>en ska sätta in en viss del, oftast hälften, avköpesumman på ett konto och betala resterande summa kontant <strong>till</strong>kvinnan« (s. 20). Rikskriminalpolisen h<strong>ar</strong> uppskattat att mellan 200och 300 kvinnor årligen är utsatta för människohandel i <strong>Sverige</strong>. Hälftenutnyttjas i Stockholmsområdet. I Stockholm h<strong>ar</strong> Stiftelsen Kvinnoforumi ett pilotprojekt <strong>till</strong>sammans med flera myndigheter 60 st<strong>ar</strong>tat»samverkan för stöd <strong>till</strong> personer utsatta för människohandel« somfinansieras av Europeiska Flyktingfonden. Syftet med projektet är attutveckla rutiner för att stödja de utsatta kvinnorna (www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?aticleid=55425).Med koppleri (6 kap. 12 § BrB) avses bland annat när en person livnärsig på inkomsten från en annan persons prostitution. År <strong>2007</strong> registrerades65 brott av koppleri/grovt koppleri. Om man blick<strong>ar</strong> bakåt itiden ser man att antalet registrerade brott v<strong>ar</strong>ierade mellan 15 och 4559Lagen om det nya brottet trädde i kraft den 1 juli år 2002 och lagen om det utvidgadebrottet den 1 juli 2004.60De myndigheter som ingår i sam<strong>ar</strong>betsprojektet är Rikspolisen, Socialstyrelsen,Transkulturellt centrum, Länsstyrelsen i Stockholm, Polismyndigheten i Stockholmslän och Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.184 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ott med ett genomsnitt på 25 brott per år under hela 1990-talet. Under2000-talets åtta första år h<strong>ar</strong> antalet registrering<strong>ar</strong> legat på en högrenivå: mellan 43 och 98 brott med ett årligt genomsnitt om 65 brott.Denna högre nivå kan delvis bero på att polisen lagt ner mer resurserpå och blivit skicklig<strong>ar</strong>e i att upptäcka liknande brott (Rikskriminalpolisen2006).Enligt Socialstyrelsens senaste k<strong>ar</strong>tläggning av prostitutionen i <strong>Sverige</strong>(Socialstyrelsen <strong>2007</strong>) finns stort behov av kunskap inom polisenoch socialtjänsten om prostitutionens utbredning och hur manbäst <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong> mot prostitution. Fram <strong>till</strong> 1990-talets början v<strong>ar</strong> prostitutionenett ganska överblickb<strong>ar</strong>t fenomen för de aktörer som bevakadeoch <strong>ar</strong>betade med dessa frågor. Prostitutionen v<strong>ar</strong> mer öppenoch begränsad <strong>till</strong> gatan och sexklubb<strong>ar</strong>. Det finns nu många sätt förköp<strong>ar</strong>e och sälj<strong>ar</strong>e av sexuella tjänster att nå v<strong>ar</strong>andra. En del kvinnoroch män engagerade i prostitution h<strong>ar</strong> flera länder som sitt verksamhetsområde.Även handel med personer för sexuella ändamål sker iorganiserad form och över landsgränser. Denna utveckling av prostitutionenh<strong>ar</strong> gjort det allt svår<strong>ar</strong>e för samhället att hitta adekvata förebyggandeåtgärder. I storstäderna finns prostitutionsgrupper/enheter isocialtjänstens regi som h<strong>ar</strong> <strong>till</strong> uppgift att hjälpa män och kvinnor attta sig ur prostitution, bland annat genom uppsökande verksamhet, behandlingoch kunskapsspridning. Det finns också förebyggande verksamhetersom rikt<strong>ar</strong> sig <strong>till</strong> köp<strong>ar</strong>e av sexuella tjänster (kast) i form avrådgivning, stödsamtal och behandling. Flera polismyndigheter <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong>förebyggande genom att störa pågående prostitutionsverksamhetpå gatan, på porrklubb<strong>ar</strong> och på Internet.Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottBrottsförebyggande <strong>ar</strong>bete och informationBrottsförebyggande åtgärder kan delas in i primär prevention, sekundärprevention och tertiär prevention. När det gäller att förebygga sexualbrott(<strong>fram</strong>för allt mot b<strong>ar</strong>n) h<strong>ar</strong> den primära preventionen syftat<strong>till</strong> att höja allmänhetens medvetande om problemet. Det h<strong>ar</strong> ocksågenomförts åtgärdsprogram riktade mot b<strong>ar</strong>n med syftet att öka derasförmåga att göra motstånd i en övergreppssituation. Exempel påsekundär prevention är socialt stöd och information <strong>till</strong> b<strong>ar</strong>n och föräldr<strong>ar</strong>som bedöms <strong>till</strong>höra riskgrupper. Behandling av föröv<strong>ar</strong>e för attförhindra återfall i brott (gäller såväl då b<strong>ar</strong>n är offer som då vuxna ärdet) är exempel på tertiär prevention.Genom tv-kanaler och Internet h<strong>ar</strong> avancerad pornografi blivit lätt<strong>till</strong>gängligför ungdom<strong>ar</strong> och vuxna. Därför är det viktigt att ungdom<strong>ar</strong><strong>till</strong> exempel i skolundervisningen nås med diskussioner om sexualitet,relationer, jämställdhet mellan könen och personlig integritet.En bättre insikt i människans sexualdrift och sexualitetens betydelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>185
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottför mellanmänskliga relationer skulle möjligtvis ge en human<strong>ar</strong>e synpå sexualiteten och på sikt kanske även leda <strong>till</strong> en minskning av degrövre sexualbrotten. Brå:s publikation V<strong>ar</strong> går gränsen? (Brå <strong>2007</strong>b),som är en skolhandledning för tema<strong>ar</strong>beten om integritet, sexualbrottoch sexuella trakasserier och vänder sig <strong>till</strong> elever från årskurs 7 <strong>till</strong> årskurs3 i gymnasiet, kan ses som ett led i ett sådant sexualbrottsförebyggande<strong>ar</strong>bete i skolan.Nationellt centrum för kvinnofrid (nck) vid Uppsala universitet h<strong>ar</strong>på regeringens uppdrag tagit <strong>fram</strong> en handbok med <strong>till</strong>hörande guidesom avser att förbättra omhändertagandet av sexualbrottsoffer inomvården (nck <strong>2008</strong>a, <strong>2008</strong>b). Tanken är att alla inom hälso- och sjukvårdensom kommer i kontakt med sexualbrottsoffer ska ha beredskap föratt kunna möta offrets medicinska, emotionella och rättsliga behov.Hälso- och sjukvården är ofta den första aktören som sexualbrottsoffermöter och ett förtroendeingivande bemötande i den inledande kontaktenkan bidra <strong>till</strong> en högre anmälningsbenägenhet. Under sen<strong>ar</strong>etid h<strong>ar</strong> användningen av de så kallade ’rapekiten’ ökat m<strong>ar</strong>kant (Brå<strong>2008</strong>a). Rapekit är en uppsättning av medicinska redskap som användsnär ett våldtäktsoffer söker sjukvård i en nära anslutning <strong>till</strong> brottet.Syftet är att säkra bevis i form av dna-spår.Behandling av sexualbrottsföröv<strong>ar</strong>eSexualbrott är ingen enhetlig brottstyp och orsakerna <strong>till</strong> föröv<strong>ar</strong>nasbeteende v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan olika brottstyper. Olika former av terapi användssom behandling av sexualbrottsling<strong>ar</strong>: individuell terapi, gruppterapi,psykodynamiskt inriktad terapi, kognitiv beteendeterapi ochstödsamtal (Hedlund 1990, Långström och Sjöstedt 2000). F<strong>ar</strong>makologiskeller medicinsk behandling för att dämpa sexualdriften (kemiskkastrering) h<strong>ar</strong> också praktiserats med viss <strong>fram</strong>gång men en sådanåtgärd är mycket sällsynt i <strong>Sverige</strong>. Under 2000-talet h<strong>ar</strong> relations- ochsamlevnadsprogrammet eller ros-metoden fått ett brett genomslag i behandlingenav sexualbrottsföröv<strong>ar</strong>e inom den svenska kriminalvården,speciellt vid behandling av våldtäktsföröv<strong>ar</strong>e och föröv<strong>ar</strong>e av sexualbrottmot b<strong>ar</strong>n. Metoden h<strong>ar</strong> kognitiv inriktning med inslag avbåde gruppsamtal och individuella samtal med en handled<strong>ar</strong>e somär psykolog eller beteendevet<strong>ar</strong>e. I gruppsamtalen ingår fem <strong>till</strong> sexintagna som träff<strong>ar</strong> handled<strong>ar</strong>en två gånger i veckan under ett halvåroch samtal<strong>ar</strong> om teman som h<strong>ar</strong> relevans för de övergreppshandling<strong>ar</strong>som gruppmedlemm<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> begått. Sådana teman kan v<strong>ar</strong>a relationer,känslor, empati, övergreppets skador och konsekvenser för offretoch olika kognitiva förvrängning<strong>ar</strong>. Den individuella behandlingenkompletter<strong>ar</strong> gruppsamtalen och berör klientens specifika problem.Metoden h<strong>ar</strong> utvecklats i Kanada och där h<strong>ar</strong> man uppskattat att programmetminsk<strong>ar</strong> återfallen i sexualbrott med 30–40 procent. En för-186 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
utsättning för att få delta i behandlingsprogrammet är att klienten ärmotiverad, behärsk<strong>ar</strong> svenska språket någorlunda bra och att den utdömdafängelsetiden inte är för kort. Eftersom sexualbrott är så tabubelagtär det dock mycket vanligt att de dömda förnek<strong>ar</strong> sin skuld ochdärmed inte känner sig motiverade <strong>till</strong> behandling. En sådan motivationär samtidigt avgörande för att behandlingen ska ge effekt 61 .För att förstärka och utöka det sexualbrottsförebyggande <strong>ar</strong>betet föreslårRegnér och Långström (<strong>2008</strong>) att man inrätt<strong>ar</strong> en nationell »hotline« (telefonlinje) för män som själva uppfatt<strong>ar</strong> sig v<strong>ar</strong>a i riskzonenatt begå sexuella övergrepp mot kvinnor, b<strong>ar</strong>n och andra män, dit dekan ringa, dels för att få akut rådgivning per telefon, dels för att blislussade <strong>till</strong> sexologiska mottagning<strong>ar</strong>. Även om man i <strong>Sverige</strong> under2000-talet fått ett fast<strong>ar</strong>e grepp om behandlingen av sexualbrottsling<strong>ar</strong>,saknas systematiska uppföljning<strong>ar</strong> och utvärdering<strong>ar</strong> av de <strong>till</strong>ämpadebehandlingsmetoderna.Sammantaget h<strong>ar</strong> både det pro-aktiva och reaktiva <strong>ar</strong>betet med sexualbrottslighetenfått fler fronter att bevaka under 2000-talet. Arbetetmed att förebygga de traditionella sexualbrotten är, som <strong>fram</strong>går ovan,komplicerat och insatserna vil<strong>ar</strong> på osäker grund. De nya lag<strong>ar</strong>na motb<strong>ar</strong>npornografi, köp av sexuell tjänst och människohandel för sexuellatjänster, h<strong>ar</strong> blivit svår<strong>ar</strong>e att kontrollera på grund av att kontakteroch handel sker via internationella Internetsidor som ofta är dolda.Genom den nya datatekniken h<strong>ar</strong> de nya brottsformerna kommitatt bli en del av den internationella organiserade brottsligheten. Menäven den traditionella sexualbrottsligheten h<strong>ar</strong> fått en ny dimensiongenom Internet. Det förekommer exempelvis att vuxna etabler<strong>ar</strong> kontaktmed b<strong>ar</strong>n, ungdom<strong>ar</strong> och andra vuxna genom olika chatt<strong>ar</strong> påInternet och där bestämmer träff i syfte att göra sexuella närmanden,så kallad grooming (Brå <strong>2007</strong>a). Sexuellt ofredande förekommer ocksåi form av meddelanden per e-post och sms. I dag vet man mycket liteom i vilken utsträckning den nya tekniken h<strong>ar</strong> använts i samband medolika sexualbrott. En ingående k<strong>ar</strong>tläggning om detta vore värdefullinför <strong>fram</strong>tiden.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrott61I <strong>Sverige</strong> finns fyra slutna anstalter med speciella avdelning<strong>ar</strong> för sexualbrottsling<strong>ar</strong>,där ROS-metoden <strong>till</strong>ämpas: Norrtälje, Härnösand, Skogome och Kristianstad.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>187
Utvecklingen inom olika brottskategorier • SexualbrottReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (1994). Sexuellt tvång och sexuellt ofredandemot vuxna. I: Ahlberg, J. (red.) <strong>Brottsutvecklingen</strong> 1992 och1993. <strong>Rapport</strong> 1994:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000). Statistik om gruppvåldtäkter. Bråpm 2000/3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004). <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. <strong>Rapport</strong> 2004:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). Vuxnas sexuella kontakter medb<strong>ar</strong>n över Internet. Omfattning, k<strong>ar</strong>aktär, åtgärder. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:1.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). V<strong>ar</strong> går gränsen? Handledning förtema<strong>ar</strong>beten om integritet, sexuella trakasserier och sexualbrott. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a). Våldtäkt mot personer 15 år ochäldre. Utvecklingen under åren 1995 och 2006. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:13. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2208b). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Dagens Nyheter (<strong>2007</strong>). <strong>2007</strong>-03-08. B<strong>ar</strong>nporrfall blir liggande, .Göteborgs Posten (<strong>2007</strong>). <strong>2007</strong>-06-19. Lär<strong>ar</strong>e greps i b<strong>ar</strong>nhärva. .Fazel, S., Sjöstedt, G,, Långström, N. och Grann, M. (<strong>2007</strong>). Severe MentalIllness and Risk of Sexual Offending in Men: A Case-ControlStudy Based on Swedish National Registers. Journal of Clinical Psychiatry,68:4, s. 588–596.Hedlund, E. (1990). Gruppterapi med män som begått sexualbrott. Stockholm:Sesam.Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J. & Kalliokoski, A-M (2001).Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda <strong>Sverige</strong> – en omfångsundersökning.Stockholm: Brottsoffermyndigheten och Uppsala universitet.Långström, N. och Seto, M.C. (2006). Exhibitionistic and voyeuristicbehavior in a Swedish population survey. Archives of Sexual Behaviour,no. 35, 2006.Långström, N. och Sjöstedt, G. (2000). Att påverka och påverkas. Kriminalvårdensinsatser för sexualbrottsdömda i anstalt. K<strong>ar</strong>olinska institutet,sektionen för rättspsykiatri. <strong>Rapport</strong> nr. 1. Kriminalvårdensforskningskommitté.M<strong>ar</strong>tens, P. L. (1988). Kriminalstatistikens bild av sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n.I: Kling, Å. (red.): Ett b<strong>ar</strong>n f<strong>ar</strong> illa. Sexuella övergrepp inom familjenpsykologiska synpunkter på bakgrund, utredning och behandling.Stockholm: Psykologiförlaget.188 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
M<strong>ar</strong>tens, P. L. (1989). Sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n. <strong>Rapport</strong> 1989:1. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.M<strong>ar</strong>tens, P. L. (1990). Sexualbrott mot b<strong>ar</strong>n. Beskrivning av de misstänktabrotten. <strong>Rapport</strong> 1990:6. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.M<strong>ar</strong>tens, P.L. (1998a). Sexualbrott. I: Ahlberg, J. (red.) <strong>Brottsutvecklingen</strong>i <strong>Sverige</strong> 1995–1997. <strong>Rapport</strong> 1998:2. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Nationellt centrum för kvinnofrid (<strong>2008</strong>a). Nationellt handlingsprogramför hälso- och sjukvårdens omhändertagande av offer för sexuellaövergrepp. Handbok. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid(nck) vid Uppsala universitet.Nationellt centrum för kvinnofrid (<strong>2008</strong>b). Guide för omhändertagandeefter sexuella övergrepp. Uppsala: Nationellt centrum för kvinnofrid(nck) vid Uppsala universitet, <strong>2008</strong>.Nilsson, L. (2003). Sexuell exploatering av b<strong>ar</strong>n – vad döljer sig bakomsexualbrottsstatistiken? En k<strong>ar</strong>tläggning av polisanmälda brott motb<strong>ar</strong>n med inslag av sexuell exploatering. Uppdrag av Utredningenom kunskap om sexuell exploatering av b<strong>ar</strong>n i <strong>Sverige</strong> (S 2003:05).Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Regnér, Å. och Långström, N. (<strong>2008</strong>). Inrätta en het linje för personer iriskzonen. Ett samtal kan stoppa sexbrottet. .Rikskriminalpolisen (2006): Människohandel för sexuella ändamål m.m.Lägesrapport 8, 1 jan–31 dec 2005. <strong>Rapport</strong> 2006:4. Stockholm: Rikskriminalpolisen,Kriminalpolisenheten, sektionen för kriminalunderrättelsetjänst.Socialstyrelsen (2000). Ungdom<strong>ar</strong> som förgriper sig sexuellt. Expertrapport.Stockholm: Socialstyrelsen.Socialstyrelsen (<strong>2007</strong>). Kännedom om prostitution <strong>2007</strong>. .sou 1997:29. B<strong>ar</strong>npornografifrågan. Innehavskriminalisering m.m. Betänkandeav B<strong>ar</strong>npornografiutredningen. Stockholm: Fritzes.sou 2001:14. Sexualbrotten. Ett ökat skydd för den sexuella integriteten ochangränsande frågor. Betänkande av 1998 års Sexualbrottskommitté.Stockholm: Fritzes.sou <strong>2007</strong>:54. B<strong>ar</strong>net i fokus – En skärpt lagstiftning mot b<strong>ar</strong>npornografi.Betänkande av 2005 års b<strong>ar</strong>npornografiutredning. Stockholm: Fritzes.svt 2006-12-27. Krav på ökade resurser mot b<strong>ar</strong>nporr. .Wikström, P-O.H. (1991). Urban crime, criminals and victims. The Swedishexperience in an Anglo-American comp<strong>ar</strong>ative perspective.New York: Springer Verlag.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Sexualbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>189
Stöld och skadegörelseBILTILLGREPPOlle Westlund och L<strong>ar</strong>s WestfeltSammanfattningAntalet anmälda bilbrott, här definierat som bil<strong>till</strong>grepp samtstöld ur och från motordrivet fordon, h<strong>ar</strong> minskat under 2000-talet och i synnerhet sedan år 2002. Den genomsnittliga minskningenav bil<strong>till</strong>greppen h<strong>ar</strong> sedan 2002 v<strong>ar</strong>it 12 procent per år.Såväl antalet fullbordade som försök <strong>till</strong> bil<strong>till</strong>grepp v<strong>ar</strong> under<strong>2007</strong> de lägsta sedan dagens kriminalstatistik infördes år 1975.Utvecklingen av stöld ur och från motordrivet fordon h<strong>ar</strong> generelltsett följt samma utveckling som bil<strong>till</strong>greppen.Den huvudsakliga orsaken <strong>till</strong> den kraftiga minskningen av bil<strong>till</strong>greppbedöms v<strong>ar</strong>a den nya lagstiftning som infördes år 1998efter eu-direktiv 95/56/ec. Denna lagstiftning inneb<strong>ar</strong> att alla ny<strong>till</strong>verkadebil<strong>ar</strong> skulle förses med elektroniska stöldskydd, såkallade immobilisers. I takt med att bilp<strong>ar</strong>ken successivt bytsut, innebär detta att en allt mindre andel bil<strong>ar</strong> kan stjälas utan<strong>till</strong>gång <strong>till</strong> bilnyckel (som krävs för att sätta elektroniska stöldskyddur spel).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseRisken för att få sin bil stulen hänger därutöver i hög grad sammanmed vilken bil man h<strong>ar</strong> och i viss utsträckning på v<strong>ar</strong> manbor. Den relativa risken att få sin bil stulen är högst om manäger en bil av märkena Mazda, Ford eller Saab. Risken för bil<strong>till</strong>greppär dock avsevärt mindre för bil<strong>ar</strong> <strong>till</strong>verkade år 1998 ochsen<strong>ar</strong>e, oavsett fabrikat. Drygt 90 procent av samtliga <strong>till</strong>gripnabil<strong>ar</strong> återfinns. Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten är emellertid låg: år <strong>2007</strong>v<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten 15 procent av de anmälda bil<strong>till</strong>greppenoch 4 procent avseende stölderna ur och från motordrivetfordon. Sannolikt beror den låga uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten på attdessa brott mycket ofta sker utan kontakt mellan offer och gärningsperson.Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten h<strong>ar</strong> dock ökat under 2000-talet när det gäller bil<strong>till</strong>grepp.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>191
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseInledningMed bilbrott avses vanligen bil<strong>till</strong>grepp och stölder ur och från motordrivetfordon. I vissa sammanhang inkluderas även skadegörelse påbil i kategorin bilbrott, då det vid anmälan kan v<strong>ar</strong>a svårt att skilja påett stöldförsök och skadegörelse. Närapå samtliga bil<strong>till</strong>grepp i <strong>Sverige</strong>faller under 8 kap. 7 § brottsbalken, det vill säga <strong>till</strong>grepp av fortskaffningsmedel.Tillgrepp av fortskaffningsmedel infördes år 1962 som ensärskild brottstyp (Holmqvist m.fl. 1998). Skälet är att nästan samtligastulna bil<strong>ar</strong> i <strong>Sverige</strong> anses som <strong>till</strong>gripna sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än stulna. Bil<strong>ar</strong>nastjäls för att användas en kort<strong>ar</strong>e tid och återfinns i mycket hög utsträckning(drygt 90 procent), vilket innebär att det för stöld nödvändiga<strong>till</strong>ägnelseuppsåtet saknas vid många brott och är ett specialfallav egenmäktigt förf<strong>ar</strong>ande.Här definieras bilbrott som bil<strong>till</strong>grepp och stöld ur och från motordrivetfordon. Tillsammans utgör dessa två brottsrubricering<strong>ar</strong> en relativtstor andel av den totala anmälda brottsligheten i landet. Cirka entiondel av samtliga anmälning<strong>ar</strong> om brott kan betraktas som bilbrottoch innefatt<strong>ar</strong> stora ekonomiska värden.I den officiella kriminalstatistiken delas bil<strong>till</strong>greppen in i fullbordadebrott respektive försöksbrott. För att ett bil<strong>till</strong>grepp ska anses somfullbordat krävs att bilen h<strong>ar</strong> flyttats. Om de del<strong>ar</strong> som är nödvändigaför att st<strong>ar</strong>ta bilen h<strong>ar</strong> angripits utan att bilen flyttats anses det röra sigom ett försöksbrott.De övriga brotten som riktas direkt mot bil<strong>ar</strong> är stöld ur och frånmotordrivet fordon, som innefatt<strong>ar</strong> samtliga motordrivna fordon ochalltså inte b<strong>ar</strong>a personbil<strong>ar</strong> 62 , skadegörelse och egenmäktigt förf<strong>ar</strong>ande.De två sistnämnda kategorierna, skadegörelse och egenmäktigtförf<strong>ar</strong>ande, innefattas således här inte i samlingsbegreppet bilbrott idenna genomgång. I det följande redovisas endast bil<strong>till</strong>grepp, såvälfullbordade som försök, samt stöld ur och från motordrivna fordon.Omfattning och utvecklingOmfattningUnder år <strong>2007</strong> anmäldes cirka 32 000 bil<strong>till</strong>grepp v<strong>ar</strong>av omkring 9 000v<strong>ar</strong> försöksbrott. Försöksbrotten utgör ungefär en fjärdedel av samtligaanmälda bil<strong>till</strong>grepp under år <strong>2007</strong>. Samtidigt anmäldes drygt 95 000stölder ur och från motordrivet fordon. Uppgifterna i kriminalstatis-62Kategorin stöld ur och från motodrivet fordon inkluder<strong>ar</strong> förutom personbil<strong>ar</strong> ocksåandra motordrivna fordon och kan därför innehålla stölder från husbil<strong>ar</strong> ochsläpvagn<strong>ar</strong>.192 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
tiken stämmer väl överens med antalet bilstölder som kan uppskattasutifrån Nationella trygghetsundersökningen (ntu). Enligt dessa självrapporteradeuppgifter h<strong>ar</strong> 0,9 procent av hushållen med bil utsattsför bilstöld (bil<strong>till</strong>grepp) under år <strong>2007</strong> (ntu <strong>2008</strong>a). Detta motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong>uppskattningsvis cirka 27 000 bilstölder på nationell nivå.Eftersom en bil kan representera ett stort ekonomiskt värde och försäkringsbolagenkräver en polisanmälan för att betala ut ersättning äranmälningsbenägenheten hög för bil<strong>till</strong>grepp. Det betyder omvänt attden dolda brottsligheten är mycket liten. Enligt den senaste mätningenfrån ntu avseende år <strong>2007</strong> anmäldes 98 procent av bil<strong>till</strong>greppen i<strong>Sverige</strong> under år <strong>2007</strong> (Brå <strong>2008</strong>a). När det gäller stölder ur och frånmotordrivet fordon vis<strong>ar</strong> undersökningen också att cirka två tredjedel<strong>ar</strong>av alla utsatta anmäler brottet <strong>till</strong> polisen. Det huvudsakliga skälet<strong>till</strong> att utsatta personer inte polisanmäler stölder ur och från motordrivetfordon är enligt samma undersökning att brottet inte anses v<strong>ar</strong>a<strong>till</strong>räckligt allv<strong>ar</strong>ligt (Brå <strong>2008</strong>b).Omständigheter kring bilbrottTidig<strong>ar</strong>e ej publicerade uppgifter från ntu, vilka tagits <strong>fram</strong> särskilt fördetta avsnitt, vis<strong>ar</strong> att bil<strong>till</strong>greppen är relativt jämnt fördelade överåret. 63 Knappt 60 procent uppges ha skett på en v<strong>ar</strong>dag och tre fjärdedel<strong>ar</strong>under natten. Mer än 65 procent skedde i offrets bostadsområde.Drygt 90 procent av de drabbade h<strong>ar</strong> fått <strong>till</strong>baka bilen, men b<strong>ar</strong>a entiondel av dem säger att bilen i stort sätt är i samma skick som tidig<strong>ar</strong>e.Hälften uppger att bilen delvis är förstörd och 40 procent att förstörelsenär avsevärd.Vid stöld ur och från motordrivet fordon <strong>fram</strong>kommer i ntu att 84procent av stölderna avser personbil<strong>ar</strong>. Sett <strong>till</strong> fördelningen av brottenöver året finns en viss anhopning i det tredje kv<strong>ar</strong>talet. Två tredjedel<strong>ar</strong>av brotten sker i offrets bostadsområde.L<strong>ar</strong>mtjänst 64 h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>handahållit uppgifter som kan användas för attmer i detalj beskriva bilbrottsligheten. Utifrån L<strong>ar</strong>mtjänsts uppgifter,som hämtas från polisens efterlysningssystem, <strong>fram</strong>går att risken att utsättasför bil<strong>till</strong>grepp inte enb<strong>ar</strong>t beror på regionala och lokala omständigheter.Också vilken typ av fabrikat man äger h<strong>ar</strong> betydelse för riskenatt utsättas. Av tabell 1 på sidan 194 <strong>fram</strong>går att bil<strong>ar</strong> av märket MazdaUtvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse63I den beskrivning av brottens k<strong>ar</strong>aktär som följer nedan finns inte samtliga händelseroch offer medräknade. Resultaten bygger dock på 98 procent av offren och82 procent av händelserna som uppgetts totalt.64L<strong>ar</strong>mtjänst AB ägs av Försäkringsförbundets Serviceaktiebolag (FSAB) och h<strong>ar</strong>som uppgift att minska sakförsäkringsbolagens skadekostnader.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>193
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseTabell 1. Andel eftersökta fordon, andel ej avlysta fordon av stulna fordon samt antalbil<strong>ar</strong> i trafik, efter fabrikat, år <strong>2007</strong>. 65FabrikatAndel eftersökta(%)Förändring *00–07 (%)Andel ejavlysta (%)Antal bil<strong>ar</strong> itrafik -07Mazda 1,84 -8 4 82 872Ford 1,03 0 4 297 020Saab 0,94 -60 4 366 768Nissan 0,82 -5 6 97 015Daihatsu 0,80 11 13 1 886Jeep 0,77 -54 14 12 799Alfa Romeo 0,66 -54 12 7 451BMW 0,65 -36 20 137 764Honda 0,61 -39 8 49 830Audi 0,59 -2 13 213 166Opel 0,57 -65 6 193 694Chrysler 0,55 38 12 34 090Mitsubishi 0,50 11 9 87 615Porsche 0,47 -20 35 5 532Volkswagen 0,46 -18 10 417 654Fiat 0,43 -59 12 22 725Mercedes-Benz 0,34 -26 26 142 552Volvo 0,29 -17 10 999 131Toyota 0,26 -50 7 260 755Chevrolet 0,<strong>23</strong> 0 29 33 <strong>23</strong>1Hyundai 0,<strong>23</strong> -18 9 82 960Sub<strong>ar</strong>u 0,19 -50 11 24 435Suzuki 0,19 -65 9 29 131Peugeot 0,17 -58 9 152 579Citroën 0,14 -36 9 84 035Renault 0,13 -28 10 174 510Skoda 0,11 - 9 109 750Totalt antal ** 20 325 - 1 676 4 120 950* Urvalet är detsamma som för motsv<strong>ar</strong>ande tabell i <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 1998–2000(Brå 2001:10).** Gäller endast de bilmärken som tabellen omfatt<strong>ar</strong>.Källa: L<strong>ar</strong>mtjänst AB.65Urvalet av fabrikat h<strong>ar</strong> gjorts i enlighet med en tidig<strong>ar</strong>e rapport (Brå 2001:10) för attmöjliggöra jämförelser. De fabrikat som ingår är i huvudsak de med flest bil<strong>ar</strong> i trafik.Ett fabrikat h<strong>ar</strong> dock <strong>till</strong>kommit. Skoda visade sig år <strong>2007</strong> ha över 100 000 bil<strong>ar</strong> itrafik vilket innebär att detta fabrikat bör ingår i listan. De 4 120 950 registreradebil<strong>ar</strong> som tabellen gäller utgör 97 procent av samtliga bil<strong>ar</strong> i trafik (samtliga bil<strong>ar</strong> itrafik under år <strong>2007</strong> uppgick <strong>till</strong> 4 258 463). Med »avlysta« fordon menas fordonv<strong>ar</strong>s efterlysning inte upphört att gälla då statistiken sammanställs för aktuellt år.194 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
är de som oftast eftersöks av polisen (efterlyses) 66 då hänsyn tas <strong>till</strong>antalet fabrikat i trafik. Efter Mazda är det bilmärkena Ford och Saabsom oftast eftersöks i förhållande <strong>till</strong> deras antal. Det är dock viktigtatt <strong>till</strong>ägga att bilens ålder h<strong>ar</strong> betydelse och att fabrikatens åldersstrukturkan se olika ut (se även rubriken Nya elektroniska stöldskyddbakom nedgången).Av tabell 1 <strong>fram</strong>går att det finns relativt stora skillnader mellan fabrikatennär det gäller hur stor andel som eftersöktes år <strong>2007</strong> i förhållande<strong>till</strong> år 2000. Eftersom bil<strong>till</strong>greppen minskat generellt enligtkriminalstatistiken är det väntat att flertalet bilfabrikat h<strong>ar</strong> en mindreandel efterlysta bil<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong>, men vissa h<strong>ar</strong> minskat kraftig<strong>ar</strong>e än genomsnittet.Skillnaderna h<strong>ar</strong> förmodligen att göra med hur många bil<strong>ar</strong>det finns av ett visst fabrikat som är så gamla att de sakn<strong>ar</strong> elektronisktstöldskydd. En ytterlig<strong>ar</strong>e förkl<strong>ar</strong>ing kan v<strong>ar</strong>a att olika fabrikat påannat sätt h<strong>ar</strong> förbättrat stöldskyddet mellan årsmodeller.Av L<strong>ar</strong>mtjänsts statistik i tabell 1 <strong>fram</strong>går att 92 procent av samtligaeftersökta bil<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong> avlysts (att en bil avlysts betyder i praktiken atten efterlyst bil h<strong>ar</strong> återfunnits och inte längre är eftersökt). Andelenåterfunna bil<strong>ar</strong> skiljer sig dock mellan olika fabrikat. Porsche, Chevroletoch Mercedes-Benz h<strong>ar</strong> högst andel ej återfunna bil<strong>ar</strong>. Det är rimligtatt anta att en del av de bil<strong>ar</strong> som inte återfinns, det vill säga somkv<strong>ar</strong>står som efterlysta, förts ut ur landet.Regionala skillnaderI genomsnitt skedde 75 bil<strong>till</strong>grepp per 10 000 personbil<strong>ar</strong> i trafik i <strong>Sverige</strong>år <strong>2007</strong>. Den bilrelaterade brottsligheten uppvis<strong>ar</strong> dock relativtstora regionala skillnader. År <strong>2007</strong> hade Stockholms (114), Västra Götalands(104) och Örebro (77) län högst antal bil<strong>till</strong>grepp per 10 000 personbil<strong>ar</strong>i trafik. Västerbotten hade den lägsta nivån med 29 anmäldastölder per 10 000 personbil<strong>ar</strong> i trafik.Då det gäller stölder ur och från motordrivna fordon skedde i genomsnitt2<strong>23</strong> stölder per 10 000 personbil<strong>ar</strong> i trafik år <strong>2007</strong>. Även antaletanmälda stölder ur och från motordrivet fordon skiljer sig regionalt.Denna regionala fördelning följer det mönster som bil<strong>till</strong>greppenuppvis<strong>ar</strong>, nämligen en förhöjd frekvens i storstadsområdena. Gotlandh<strong>ar</strong> det lägsta antalet stölder ur och från motordrivet fordon (59 per10 000 personbil<strong>ar</strong> i trafik). De mest drabbade länen per 10 000 personbil<strong>ar</strong>i trafik är enligt kriminalstatistiken Stockholms (322), VästraGötalands (300) och Skåne (283) län. Totalt stod de tre storstadslänenUtvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse66Med eftersökta bil<strong>ar</strong> avses sådana som polisen efterlyst. Det betyder att antaletanmälda bil<strong>till</strong>grepp inte kan likställas med antalet eftersökta, eftersom inte allaanmälda bil<strong>till</strong>grepp leder <strong>till</strong> efterlysning. Antalet anmälda bil<strong>till</strong>grepp är därförsannolikt högre än antalet eftersökta bil<strong>ar</strong> i L<strong>ar</strong>mtjänsts statistik.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>195
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseför närm<strong>ar</strong>e två tredjedel<strong>ar</strong> av det totala antalet stölder ur motordrivetfordon (62 072 av totalt 95 176 anmälda stölder ur och från motordrivetfordon).Det finns regionala skillnader även i andelen efterlysta bil<strong>ar</strong> somavlyses. De län som år <strong>2007</strong> hade den högsta andelen ej återfunna personbil<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong> enligt uppgifter från L<strong>ar</strong>mtjänst: Västernorrlands (12 procent),Värmlands och Uppsala län (11 procent). De län som h<strong>ar</strong> denhögsta andelen återfunna personbil<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong> Västerbottens (97 procent),Gotlands och Dal<strong>ar</strong>nas (96 procent) län.Utveckling 1975–<strong>2007</strong>Under perioden 1975–1984 anmäldes mellan cirka 32 700 och 44 500bil<strong>till</strong>grepp per år. Efter år 1984 ökade antalet bil<strong>till</strong>grepp kraftigt undersex år för att kulminera med strax över 75 500 anmälda bil<strong>till</strong>greppår 1990. Därefter minskade bil<strong>till</strong>greppen kontinuerligt under fyra år,v<strong>ar</strong>efter antalet återigen ökade <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 1997, då drygt 66 000 bil<strong>till</strong>greppanmäldes. Under perioden 1998–2002 minskade antalet bil<strong>till</strong>greppmed i genomsnitt 1,5 procent per år.Ett avgörande trendbrott skedde efter år 2002. Som <strong>fram</strong>går av figur1, inleddes då en kraftig minskning av såväl fullbordade som försök<strong>till</strong> bil<strong>till</strong>grepp. Under denna period h<strong>ar</strong> antalet anmälda bil<strong>till</strong>greppminskat med i genomsnitt 12 procent per år. Minskningen avser huvudsakligende fullbordade bil<strong>till</strong>greppen (se nästa avsnitt).Figur 2 vis<strong>ar</strong> hur ofta bilbrott äger rum i förhållande <strong>till</strong> antaletpersonbil<strong>ar</strong> i trafik sedan år 1975, det vill säga hur risken att utsättasPolisanmälda bil<strong>till</strong>grepp Fullbordat Försök80 00070 00060 00050 00040 00030 00020 00010 00001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 1. Antal anmälda bil<strong>till</strong>grepp, fullbordade samt försök, under perioden 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.196 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
50045040035030025020015010050Antal stölder ur och från motordrivet fordon per 10 000 personbil<strong>ar</strong> i trafikAntal bil<strong>till</strong>grepp per 10 000 personbil<strong>ar</strong> i trafik01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 2. Antal anmälda bil<strong>till</strong>grepp och stölder ur och från motordrivet fordon per10 000 personbil<strong>ar</strong> i trafik under perioden 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.för bilbrott h<strong>ar</strong> förändrats. Utvecklingen av antalet anmälda stölderur och från motordrivna fordon följer i stora drag utvecklingen förbil<strong>till</strong>greppen. 67Risken att utsättas för stöld ur och från motordrivet fordon låg relativtstabilt på en nivå kring 350 anmälda stölder per 10 000 bil<strong>ar</strong> itrafik från 1975 <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1983. Därefter ökade antalet anmälning<strong>ar</strong>kraftigt <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1986 då antalet stölder uppgick <strong>till</strong> 468. Efter dettaminskade risken <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 1994 för att sedan återigen öka <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 1997(408). Åren 1998–2002 v<strong>ar</strong> risken oförändrad, men efter år 2002 påbörjadesäven för bil<strong>till</strong>greppen en kraftig minskning. Sedan år 2002 h<strong>ar</strong>de anmälda stölderna ur och från motodrivet fordon minskat med igenomsnitt 8 procent per år för att år <strong>2007</strong> nå den lägsta nivån sedanår 1975 (2<strong>23</strong>).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseNya elektroniska stöldskydd bakom nedgångenEn viktig förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> minskningen av bil<strong>till</strong>greppen under sen<strong>ar</strong>e årär det eu-direktiv (95/56/ec) som trädde i kraft år 1998. Direktivet kräveratt samtliga ny<strong>till</strong>verkade bil<strong>ar</strong> ska v<strong>ar</strong>a utrustade med elektronisktstöldskydd, så kallade immobilisers. 68 Även om de elektroniska stöld-67Som nämnts ovan går det inte att i brottsstatistiken särredovisa stölder ur ochfrån personbil (vilka ingår i kategorin motordrivna fordon).68Det finns ett antal typer av immobilisers vilka på olika sätt syft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att förhindra attbilen kan st<strong>ar</strong>tas, genom att <strong>till</strong> exempel isolera tändningssystemet, bränslesystemeteller st<strong>ar</strong>tmotorn eller en kombination av dessa.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>197
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseskydden inte utesluter möjligheten <strong>till</strong> bil<strong>till</strong>grepp krävs dock hjälpmedeloch kunskap som få gärningspersoner tycks ha <strong>till</strong>gång <strong>till</strong>. Enstudie av Home Office i England, där man studerat risken för <strong>till</strong>greppi förhållande <strong>till</strong> bilp<strong>ar</strong>kens ålder och implementeringen av immobilisers,redovis<strong>ar</strong> resultat som vis<strong>ar</strong> att immobilisers h<strong>ar</strong> en st<strong>ar</strong>kt brottsförebyggandeeffekt (Brown och Thomas 2003). Utvecklingen i Englandgår i linje med den minskning som skett i <strong>Sverige</strong>.Den totala minskningen av stölder ur motordrivet fordon h<strong>ar</strong> sedanår 1998 v<strong>ar</strong>it närm<strong>ar</strong>e 40 procent, jämfört med en halvering av bil<strong>till</strong>greppenunder samma period. Den relativt kraftiga och samtidigaminskningen av stölderna ur och från motordrivna fordon, vilket intedirekt påverkas av immobilisers, kan bero på att dessa två brott mångagånger sker vid samma <strong>till</strong>fälle.Att bil<strong>till</strong>greppen i <strong>Sverige</strong> numera främst avser bil<strong>ar</strong> utan immobilisers<strong>fram</strong>går av uppgifter från L<strong>ar</strong>mtjänst rörande efterlysta bil<strong>ar</strong>under perioden 1 september 2005–28 febru<strong>ar</strong>i 2006. Under den undersöktaperioden efterlystes totalt 13 360 bil<strong>ar</strong>. Av dem v<strong>ar</strong> 1 003 <strong>till</strong>verkadei <strong>Sverige</strong> år 2000 eller sen<strong>ar</strong>e (L<strong>ar</strong>mtjänst, 2006). 69 L<strong>ar</strong>mtjänst h<strong>ar</strong>även studerat <strong>till</strong>vägagångssättet vid <strong>till</strong>grepp av eftersökta bil<strong>ar</strong> <strong>till</strong>verkadei <strong>Sverige</strong> från år 2000. Av L<strong>ar</strong>mtjänsts analys <strong>fram</strong>går att närm<strong>ar</strong>ehälften av de 1 003 bil<strong>ar</strong>na efterlysts (458 stycken) efter det att äg<strong>ar</strong>enförst förlorat sin nyckel. Nyckl<strong>ar</strong>na <strong>till</strong> 17 bil<strong>ar</strong> hade förlorats i sambandmed rån, 148 i samband med inbrott och i resterande fall (293bil<strong>ar</strong>) hade nyckeln förlorats på annat sätt. Vid sidan av efterlysning<strong>ar</strong><strong>till</strong> följd av förlorade nyckl<strong>ar</strong> utgörs <strong>23</strong>4 av de 1 003 fallen av ärendendär bilen aldrig v<strong>ar</strong>it borta (utan där polisen av olika anledning<strong>ar</strong> registreratfelaktiga uppgifter). Den tredje största kategorin (186 bil<strong>ar</strong>)utgörs av olovligt brukande, bedrägeri och förskingring. Den fjärdeoch minsta kategorin (74 bil<strong>ar</strong>) utgörs av bilstöld utan nyckel. I 17 fallh<strong>ar</strong> man kunnat fastställa vad som hänt och av dem uppvis<strong>ar</strong> 5 bil<strong>ar</strong>skador som tyder på att det elektroniska stöldskyddet (immobilisern)h<strong>ar</strong> manipulerats.Detta betyder sammanfattningsvis att en stor majoritet av bilstöldernaavser äldre bil<strong>ar</strong> (utan immobiliser), 70 och att i de fall nya bi-69Det kan enligt forsk<strong>ar</strong>e finnas flera skäl, vid sidan av immobilisers, <strong>till</strong> att en storandel av bil<strong>till</strong>greppen avser äldre årsmodeller (Brown och Thomas 2003). Behovetav reservdel<strong>ar</strong> <strong>till</strong> äldre bil<strong>ar</strong> kan betyda en ökad risk för stölder av äldre bil<strong>ar</strong>för att på så sätt <strong>till</strong>godose m<strong>ar</strong>knaden. Ett annat skäl kan v<strong>ar</strong>a att det t<strong>ar</strong> en visstid för nya stöldmetoder att utvecklas och att det därför sker en viss eftersläpning,vilket främst drabb<strong>ar</strong> äldre modeller. Ett tredje skäl kan v<strong>ar</strong>a att äldre årsmodellerär vanlig<strong>ar</strong>e i resurssvaga områden där brottsligheten generellt sett tender<strong>ar</strong> attv<strong>ar</strong>a högre.70Enligt uppgifter från SCB bestod bilp<strong>ar</strong>ken i slutet av år <strong>2007</strong> <strong>till</strong> 37 procent avbil<strong>ar</strong> <strong>till</strong>verkade före 1998. Denna andel kommer av naturliga skäl att fortsätta attminska de kommande åren.198 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
l<strong>ar</strong> (med immobiliser) <strong>till</strong>grips sker en majoritet av <strong>till</strong>greppen medhjälp av en nyckel som gärningspersonen kommit över via oaktsamhet,stöld, inbrott eller rån (se även Kriven och Ziersch <strong>2007</strong>).Vid sidan av den kraftiga minskningen av bil<strong>till</strong>grepp som redovisasi figurerna 1 och 2 ovan, konstater<strong>ar</strong> också internationella studier attimmobilisers h<strong>ar</strong> påtagliga effekter (Potter och Thomas 2001), samt attdet finns en tendens <strong>till</strong> att gärningspersonerna på grund av immobilisers»flytt<strong>ar</strong>« från nya och värdefulla bil<strong>ar</strong> <strong>till</strong> äldre, men mera lät<strong>till</strong>gängligabil<strong>ar</strong> (Brown och Thomas 2003).Jämte elektroniska skydd finns även mekaniska stöldskydd, <strong>till</strong> exempelrattkrycka. Dessa skydd h<strong>ar</strong> också visat sig effektiva för att stoppagärningspersoner, men svenska projekt h<strong>ar</strong> visat att det är svårt attfå biläg<strong>ar</strong>e att använda detta skydd i någon större omfattning (Brå2006b). I takt med att andelen bil<strong>ar</strong> med immobilisers ök<strong>ar</strong> finns detdärför skäl att anta att bil<strong>till</strong>greppen kommer att fortsätta att minska,såvida nya och effektiva metoder att stjäla nya bil<strong>ar</strong> inte dyker upp.Internationella studier pek<strong>ar</strong> mot att nyckelstölder (i syfte att kringgåimmobilisers) h<strong>ar</strong> ökat under sen<strong>ar</strong>e år (Copes och Cherbonneau2006). En engelsk studie av drygt 8 000 bil<strong>till</strong>grepp under perioden1998–2001 vis<strong>ar</strong> att bilnyckel användes vid 85 procent av alla <strong>till</strong>greppav bil<strong>ar</strong> registrerade efter 1997 i de fall gärningspersonernas <strong>till</strong>vägagångssättv<strong>ar</strong> känt (Levesley m.fl. 2004). Det enligt studien vanligaste,och allt vanlig<strong>ar</strong>e, sättet för tjuven att komma över bilnyckeln v<strong>ar</strong> inbrott.Det näst vanligaste <strong>till</strong>vägagångssättet (18 procent) v<strong>ar</strong> att stjälabil<strong>ar</strong> i vilka nyckeln v<strong>ar</strong> kv<strong>ar</strong>lämnad. Denna andel ökade under perioden.Brottsplatserna rörde sig då ofta om sådana platser där man lämn<strong>ar</strong>bilen obevakad under kort<strong>ar</strong>e perioder (g<strong>ar</strong>ageuppf<strong>ar</strong>ter, bensinstationer,utanför affärer och affärslokaler), vilket kan tyda på en ökadgrad av planerade <strong>till</strong>grepp.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseOffer och gärningspersonerOfferRisken att utsättas för bilrelaterade brott beror delvis på v<strong>ar</strong> man bor.De regionala skillnaderna kan, som nämnts tidig<strong>ar</strong>e, v<strong>ar</strong>a relativt stora.Tidig<strong>ar</strong>e lokala undersökning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> också visat att risken att utsättasför stöld eller skadegörelse (däribland bil<strong>till</strong>grepp och stöld ur ochfrån motordrivet fordon) är störst i de större tätorternas bostadsområden.Särskilt stor är risken i områden där allmännyttans bostadsbestånddominer<strong>ar</strong>, och de flesta blir också utsatta för brott i det egnabostadsområdet. Att bo i ett område med många resurssvaga hushållsammanhänger således med risken att utsättas för dessa brott (Wikströmm.fl. 1997, Dolmén 2002, Estrada och Nilsson 2006).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>199
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseEnligt ntu drabbades 0,9 procent av hushållen (med bil) någongång under år <strong>2007</strong> av bilstöld (ntu <strong>2008</strong>a). Brå:s särskilda analyserav tidig<strong>ar</strong>e ej publicerade uppgifter från ntu vis<strong>ar</strong> också att risken ärojämnt fördelad för olika grupper i befolkningen. Det finns en tendens<strong>till</strong> att utsattheten för bil<strong>till</strong>grepp är högre i mer urbana områden.När det gäller skillnader mellan olika typer av hushåll vis<strong>ar</strong> detsig att boende i lägenheter, och särskilt hyresrätter, rapporter<strong>ar</strong> en någothögre utsatthet (1,3 respektive 1,5 procent) i förhållande <strong>till</strong> boendei villor och äganderätter (0,4 respektive 0,6 procent). Skillnaderna kanhänga samman med att olika typer av p<strong>ar</strong>kering<strong>ar</strong> är mer eller mindrevanliga beroende på hushållstyp. ntu tyder inte på att det finns någrasignifikanta skillnader i utsatthet för utrikes födda jämfört med personerfödda i <strong>Sverige</strong>. Analysen pek<strong>ar</strong> inte heller på att bristande ekonomisk<strong>ar</strong>esurser (kontantm<strong>ar</strong>ginal 71 ) innebär en påtagligt förhöjd riskatt utsättas för bilbrott.Utsattheten för stöld ur och från motordrivna fordon är mer omfattandeän bil<strong>till</strong>greppen. Enligt ntu h<strong>ar</strong> 5 procent av hushållen utsattsför detta år <strong>2007</strong>. Även här finns en något större andel utsatta blandboende i lägenheter i förhållande <strong>till</strong> boende i villor men skillnadernaär små. Detsamma gäller urbana områden som också vis<strong>ar</strong> en förhöjdrisk. I de tre storstäderna är den genomsnittliga utsattheten 6,4 procentjämfört med 3,9 procent i mindre städer och på landsbygden. Skillnaderavseende födelseland och kontantm<strong>ar</strong>ginal är däremot obetydliga.GärningspersonerEftersom uppkl<strong>ar</strong>ingsnivåerna för bilbrott är mycket låga (se nästaavsnitt) är det sannolikt att kriminalstatistiken över misstänkta geren mindre <strong>till</strong>förlitlig bild av gärningspersonerna. Uppgifter om gärningspersonernabör därför hämtas från flera källor. Här redovisas därföräven resultat från ett antal nationella och internationella intervjuochenkätstudier.År <strong>2007</strong> misstänktes 2 380 personer för bil<strong>till</strong>grepp. Detta innebären kraftig minskning jämfört med år 2000, då 3 562 personer misstänktesför bil<strong>till</strong>grepp. Under denna period h<strong>ar</strong> antalet misstänktapersoner alltså minskat med en tredjedel, vilket kan jämföras med enhalvering av antalet anmälda bil<strong>till</strong>grepp under samma period (se figur1). När det gäller stölder ur och från motordrivet fordon h<strong>ar</strong> antaletmisstänkta personer minskat med drygt 40 procent (från 2 735personer år 2000 <strong>till</strong> 1 569 år <strong>2007</strong>). Denna minskning motsv<strong>ar</strong>as av enlika stor minskning av antalet anmälda stölder ur och från motordrivetfordon (-40 procent) under samma period.71Att ha kontantm<strong>ar</strong>ginal sv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> mot möjligheten att kunna skaffa <strong>fram</strong> 15 000 kronorinom en vecka.200 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
De misstänktas ålder och kön h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it stabilt under 2000-talet. Närdet gäller bil<strong>till</strong>grepp h<strong>ar</strong> andelen män under denna period legat mellan92 och 95 procent. När det gäller stöld ur eller från motordrivetfordon h<strong>ar</strong> andelen kvinnor under 2000-talet pendlat mellan 6 och8 procent. Andelen personer under 20 år som är misstänkta för bil<strong>till</strong>grepph<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>ierat mellan 35 och 39 procent och det h<strong>ar</strong> inte hellerskett någon påtaglig förändring i åldersstrukturen bland de misstänktasom helhet.Brå:s skolundersökning om brott bland elever i årskurs 9 pek<strong>ar</strong>mot att bilbrotten tender<strong>ar</strong> att minska även i denna åldersgrupp (Brå2006a). År 1995 uppgav 10 procent av pojk<strong>ar</strong>na att de stulit ur bil ochdenna andel h<strong>ar</strong> relativt stadigt minskat <strong>till</strong> knappt 5 procent år 2005.Motsv<strong>ar</strong>ande uppgifter för bil<strong>till</strong>grepp bland pojk<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> en minskningfrån 4,5 procent <strong>till</strong> 2,3 procent. Andelen flickor som uppger attde stulit ur bil h<strong>ar</strong> under samma period legat relativt stabilt på knappa2 procent. Bland flickor som uppger att de begått bil<strong>till</strong>grepp h<strong>ar</strong> andelenlegat konstant strax under 1 procent.Intervjuundersökning<strong>ar</strong> med gärningspersoner vis<strong>ar</strong> att motivenför bil<strong>till</strong>grepp v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong>. Nästan hälften av 50 intervjuade gärningspersoner(i åldr<strong>ar</strong>na 16–46 år) uppgav i en studie genomförd av Brå att de<strong>till</strong>gripit bil<strong>ar</strong> för att <strong>till</strong>godose ett transportbehov, medan 28 procentuppgav nöjesåkning som enda skäl för <strong>till</strong>greppen (Brå 1994). Skälenför <strong>till</strong>greppen förändras i takt med gärningspersonens ålder. Hos ungagärningspersoner är det främsta motivet nöjesåkning och för de äldrehandl<strong>ar</strong> det om transportbehov eller vinstintresse. En sen<strong>ar</strong>e intervjustudiegenomförd med 42 unga män (15–27 år) lagförda för bilbrott vidNational Comprehensive Auto-theft Rese<strong>ar</strong>ch System (c<strong>ar</strong>s) i Australienvis<strong>ar</strong> att grupptryck/gruppstatus, nöjesåkning, hämnd samt ledautgör typiska skäl <strong>till</strong> bil<strong>till</strong>grepp (Casey <strong>2007</strong>). Bland de intervjuadev<strong>ar</strong> det vanligt att man efterhand och med stigande ålder övergick <strong>till</strong>att stjäla bil<strong>ar</strong> av vinstintresse. Andra studier vis<strong>ar</strong> att gärningspersonernaofta kommer från socioekonomiskt svaga förhållanden och oftah<strong>ar</strong> tidiga och flertaliga kontakter med rättsväsendet, inte enb<strong>ar</strong>t i sambandmed bilbrott (Ziersch och Turner 2005, Ziersch 2005).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseHanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingDå bilbrott vanligtvis begås utan någon kontakt mellan gärningspersonoch offer är uppkl<strong>ar</strong>ingsnivåerna mycket låga. Knappt 4 900 bil<strong>till</strong>greppoch drygt 3 700 stölder ur och från motordrivet fordon kl<strong>ar</strong>adesupp år <strong>2007</strong>. Detta innebär att uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten v<strong>ar</strong> 15 procentför bil<strong>till</strong>grepp och 4 procent för stöld ur och från motordrivet fordon.Andelen personuppkl<strong>ar</strong>ade brott, det vill säga ärenden där po-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>201
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelselisen identifierat en skäligen misstänkt gärningsperson uppgick <strong>till</strong> 6respektive 2 procent.Personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten h<strong>ar</strong> legat konstant under 2000-taletför såväl bil<strong>till</strong>grepp (mellan 6 och 7 procent) som stöld ur och frånmotordrivet fordon (mellan 1 och 2 procent). Under samma periodh<strong>ar</strong> dock den totala uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten (personupppkl<strong>ar</strong>ing ochteknisk uppkl<strong>ar</strong>ing) ökat avseende bil<strong>till</strong>grepp (från 9 procent år 2000<strong>till</strong> 15 procent år <strong>2007</strong>). Den kraftigaste ökningen gäller fullbordadebil<strong>till</strong>grepp, där den totala uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten av fullbordade bil<strong>till</strong>grepph<strong>ar</strong> ökat från 10 procent <strong>till</strong> 18 procent år <strong>2007</strong>.Personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten kan i viss mån påverkas av i vilken utsträckninggärningspersonerna antänder bil<strong>ar</strong>na och därmed förstörbevis som kan användas för att identifiera gärningspersonen. Enligt internationellforskning på området finns det <strong>fram</strong>för allt två motiv <strong>till</strong>att tända eld på <strong>till</strong>gripna bil<strong>ar</strong>. Det huvudsakliga skälet är att förstöraspår (vilket kan ske efter nöjesåkning, bedrägeri 72 och i fall där bil<strong>ar</strong>använts som hjälpmedel vid andra brott). Ett annat skäl kan också beståi »nöjet« av att tända eld på bilen (Ransom <strong>2007</strong>).LagfördaI lagföringsstatistiken redovisas bil<strong>till</strong>grepp i bestämmelsen för <strong>till</strong>greppav fortskaffningsmedel (8 kap. 7 § BrB). Denna bestämmelseinnefatt<strong>ar</strong> även <strong>till</strong>grepp av andra motordrivna fordon, men statistikenkan ändå ge en bild av de gärningspersoner som döms för bil<strong>till</strong>greppoch vilka påföljder de får. Det förekommer också att bil<strong>till</strong>grepp klassificerassom grov stöld enligt 8 kap. 4 § brottsbalken. Detta h<strong>ar</strong> dockåtminstone tidig<strong>ar</strong>e v<strong>ar</strong>it mycket ovanligt (Holmqvist m.fl. 1998).Utifrån lagföringsstatistiken kan man med visst fog betrakta bil<strong>till</strong>greppsom ungdomsbrott. En stor andel av personerna som lagförtsmed <strong>till</strong>grep av fortskaffningsmedel som huvudbrott är under 21 år.Under år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 55 procent av de lagförda under 21 år. Generellt setth<strong>ar</strong> det inte skett någon förändring under 2000-talet av de lagförda närdet gäller olika åldersgrupper.År <strong>2007</strong> lagfördes 1 069 personer för <strong>till</strong>grepp av fortskaffningsmedelsom huvudbrott. 24 procent av dem dömdes <strong>till</strong> fängelse, 18 procent<strong>till</strong> skydds<strong>till</strong>syn och 9 procent <strong>till</strong> villkorlig dom. En dryg fjärdedelav de lagförda lämnades över <strong>till</strong> socialtjänsten och för 5 procentstannade påföljden vid böter. Under 2000-talet h<strong>ar</strong> antalet lagfördaminskat efter en topp år 2002 då totalt 1 732 personer lagfördes. De72En australiensisk studie vis<strong>ar</strong> att andelen återfunna bil<strong>ar</strong> som antänts är påtagligthögre då bilen är 6–15 år gammal jämfört med både yngre och äldre bil<strong>ar</strong>. Ensannolik förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> detta är enligt författ<strong>ar</strong>en att dessa bil<strong>ar</strong> fortf<strong>ar</strong>ande h<strong>ar</strong> ettvisst försäkringsvärde samtidigt som g<strong>ar</strong>antin h<strong>ar</strong> gått ut (Ransom <strong>2007</strong>).202 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
olika påföljdernas inbördes förhållanden h<strong>ar</strong> legat relativt stabilt under2000-talet, med undantag av böter. Jämfört med år 2006 h<strong>ar</strong> antaletböter halverats under <strong>2007</strong> (från 121 <strong>till</strong> 58). I början av år <strong>2007</strong> infördesungdomstjänst, <strong>till</strong> vilket 140 personer (mellan 15 och 21 år gamla)dömdes under det första året. Syftet med denna nya påföljd h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>itatt ersätta böter och kort<strong>ar</strong>e frihetsberövanden.Brottsförebyggande åtgärder och kriminalpolitikDen bilrelaterade brottsligheten står för en betydande andel av den totalaanmälda brottsligheten och medför stora kostnader för samhälletoch för den enskilde. Bilbrott hänger också samman med andra brott,främst <strong>till</strong>greppsbrott och n<strong>ar</strong>kotikabrott (Kühlhorn 1982). Forskningvis<strong>ar</strong> också att bil<strong>till</strong>grepp är ett så kallat strategiskt brott – ett debutbrottsom indiker<strong>ar</strong> en hög risk för fortsatt brottsk<strong>ar</strong>riär. I en undersökningav Brå återfanns hela 27 procent av dem som i sin brottsdebutlagförts för bil<strong>till</strong>grepp bland personer som under sin brottsk<strong>ar</strong>riärlagförs minst nio gånger (Brå 2000).Mot denna bakgrund gav regeringen år 2003 Brå i uppdrag att, <strong>till</strong>sammansmed Rikspolisstyrelsen (rps), ut<strong>ar</strong>beta och genomföra entreårig strategi för att minska de bilrelaterade brotten. Som underlagför uppdraget låg ett idédokument, Det går att reducera bilbrottslighet,som föreslog en rad åtgärder mot bilrelaterade brott (Brå 2002). Vidsidan av produktion och spridning av metoder för analys av lokalabrottsprognoser och aktuell statistik ingick i projektet även en studieav bilbrottsligheten i två kommuner, Landskrona och Sandviken, däreffekterna av olika åtgärder studerades (Brå 2006b). Dessa och andr<strong>ar</strong>esultat pek<strong>ar</strong> mot att det går att förebygga bilbrottslighet.Åtgärder för att förebygga bilbrott kan grovt delas in i två kategorier:information och olika former av situationell brottsprevention. Informationengår huvudsakligen ut på att uppmärksamma biläg<strong>ar</strong>e pårisker och informera om att det är äldre bil<strong>ar</strong> som är mest stöldbegärligasamt att uppmana bilister att ta med sig sina värdesaker från bilen.En av de största kampanjerna av detta slag är polisens och försäkringsbranschensTöm bilen själv.Situationell brottsprevention avseende bilbrott kan ta sig många uttryckmen ofta rör det sig om att på olika sätt skapa insyn och naturligövervakning på p<strong>ar</strong>keringsplatser. Något som ofta diskuteratsi samband med situationell brottsprevention på p<strong>ar</strong>keringsplatser ärolika former av kameraövervakning. Både brittiska och svenska studierh<strong>ar</strong> visat att kameraövervakning kan v<strong>ar</strong>a en effektiv åtgärd motbrott på p<strong>ar</strong>keringsplatser, särskilt om den sätts in <strong>till</strong>sammans medandra brottsförebyggande åtgärder. Två förutsättning<strong>ar</strong> är viktiga föratt nå <strong>fram</strong>gång med kameraövervakning på p<strong>ar</strong>keringsplatser (BråUtvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>203
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse2003). För det första är det viktigt att såväl potentiella gärningspersonersom biläg<strong>ar</strong>e får kännedom om att området är övervakat. För detandra h<strong>ar</strong> den miljö som p<strong>ar</strong>keringsplatsen är belägen i stor betydelse.Det h<strong>ar</strong> <strong>till</strong> exempel visat sig v<strong>ar</strong>a betydligt effektiv<strong>ar</strong>e med kameraövervakningpå boendep<strong>ar</strong>kering<strong>ar</strong>, som är geografiskt avgränsade, äni större allmänna g<strong>ar</strong>age. Med tanke på den integritetsdiskussion somofta förs i samband med kameraövervakning kan det även nämnas attdet i Brå:s undersökning inte <strong>fram</strong>kommit några indikationer på attkameraövervakningen upplevdes som integritetskränkande av de personersom använde p<strong>ar</strong>keringsplatserna (Brå 2003, se även Wästerfors2006).En form av situationell brottsprevention som h<strong>ar</strong> visat sig v<strong>ar</strong>a effektivär olika former av tekniska stöldskydd. Dessa kan delas in i två huvudkategorier,dels skydd mot stölder ur bilen, som laminerade glasrutoreller förstärkta lås, dels skydd mot stöld av bilen, <strong>till</strong> exempelrattkryckor eller immobilisers.Rattkryckorna h<strong>ar</strong> visat sig v<strong>ar</strong>a mycket effektiva mot såväl bil<strong>till</strong>greppsom stöld ur och från fordon. Detta h<strong>ar</strong> sannolikt att göra medatt rattkryckan signaler<strong>ar</strong> en medvetenhet hos biläg<strong>ar</strong>en som gör detosannolikt att det ligger något värdefullt kv<strong>ar</strong>lämnat i bilen. Det h<strong>ar</strong>dock visat sig svårt att få biläg<strong>ar</strong>e att använda rattkryckor. Trots att manh<strong>ar</strong> delat ut kryckorna gratis eller subventionerat dem samt informeratom fördel<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> användningen v<strong>ar</strong>it begränsad (Malm, 2004).Ett ytterlig<strong>ar</strong>e sätt att förebygga bil<strong>till</strong>grepp är att märka bilens olikadel<strong>ar</strong> och på så sätt försvåra möjligheterna att stjäla bil<strong>ar</strong> för att efterdemontering sälja dem som del<strong>ar</strong> (H<strong>ar</strong>ris och Cl<strong>ar</strong>ke 1991, Rhodes ochKling 2003).Det förefaller motiverat att brottsförebyggande åtgärder även avserbilnyckl<strong>ar</strong>. Inte minst mot bakgrund av den utveckling som sker, bådei <strong>Sverige</strong> och andra länder med motsv<strong>ar</strong>ande lag<strong>ar</strong> om elektroniskastöldskydd för ny<strong>till</strong>verkade bil<strong>ar</strong> där immobilisers försvår<strong>ar</strong> bil<strong>till</strong>grepp,men även mot bakgrund av att internationella studier visat attnyckelstölder tycks öka (Levesley m.fl. 2004). En studie av Copes ochCherbonneau (2006) h<strong>ar</strong> tagit fasta på denna utveckling och därförintervjuat 27 personer som lagförts för bilbrott med hjälp av nyckel.Studien vis<strong>ar</strong> på fyra typer av gärningspersoner och ger därför vissinformation om hur brott kan förebyggas, <strong>fram</strong>för allt av biläg<strong>ar</strong>ensjälv: personer som uppmärksamm<strong>ar</strong> gynnsamma <strong>till</strong>fällen och <strong>till</strong>fälligheter(<strong>till</strong> exempel i samband med bostadsinbrott eller helt enkeltatt man passer<strong>ar</strong> en bil med nyckeln kv<strong>ar</strong>lämnad), personer som aktivtsöker eller aktivt vänt<strong>ar</strong> in <strong>till</strong>fällen där biläg<strong>ar</strong>e tender<strong>ar</strong> att v<strong>ar</strong>a mindreförsiktiga (<strong>till</strong> exempel vid g<strong>ar</strong>ageuppf<strong>ar</strong>ter, utanför b<strong>ar</strong>er, bensinstationereller affärer), personer som använder våld eller hot om våld(olika former av personrån) samt personer som manipuler<strong>ar</strong> offret för204 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
att <strong>till</strong>skansa sig en nyckel (<strong>till</strong> exempel genom att föreställa vänlig ochhederlig, utge sig för att hjälpa eller v<strong>ar</strong>a en presumtiv bilköp<strong>ar</strong>e).Avslutningsvis kan det v<strong>ar</strong>a värt att lyfta <strong>fram</strong> att bilbrottslighetenutgör ett särskilt intressant område ur kriminalpolitisk och brottsförebyggandesynvinkel. De senaste åren vis<strong>ar</strong> på en mycket positiv utveckling,där en vanligt förekommande typ av brott som drabb<strong>ar</strong> mångaolika grupper i samhället och rör stora ekonomiska värden effektivt förebyggsmed relativt enkla medel. Men hur kommer bilbrottslighetenatt utvecklas i <strong>fram</strong>tiden? Det är rimligt att minskningen av bilbrottenkommer att plana ut och att de gärningspersoner som då fortf<strong>ar</strong>andeär aktiva är mer planerande och h<strong>ar</strong> mer avancerad kunskap. Detta tal<strong>ar</strong>för att andelen yngre gärningspersoner blir mindre i takt med bilp<strong>ar</strong>kensmodernisering.ReferenserBrown, R. och Thomas, N. (2003). Aging Vehicles: evidence of the effectivenessof new c<strong>ar</strong> security from the Home Office C<strong>ar</strong> Theft Index.Security Journal, vol. 16, 3:45–53.Brottsförebyggande rådet, Brå (1994). Bilbrottsligheten och brottsprevention.Brå-pm 1994:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Fritzes.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000). Strategiska brott. <strong>Rapport</strong> 2000:3.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2002). Det går att reducera bilbrottslighet.Idédokument. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2003). Kameraövervakning i brottsförebyggandesyfte. <strong>Rapport</strong> 2003:11. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006a). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006b). Minska bilbrott. Nationella åtgärdermot bilbrott. Slutredovisning av ett regeringsuppdrag. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Om utsatthet, trygghet och förtroende. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:3.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>b). Brottsoffers benägenhet att polisanmälabrott. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Casey, S. (<strong>2007</strong>). The motivation of motor vehicle theft offenders. c<strong>ar</strong>s.Hemsida: . Hämtat 10 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Copes, H. och Cherbonneau, M. (2006). The key to auto theft. Emergingmethods of auto theft from the offenders perspective. Britishjournal of criminology, 46:917–934.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>205
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseDolmén, L. (2002). Brottslighetens geografi. En analys av brottsligheten iStockholms län. Akademisk avhandling, Kriminologiska institutionen,Stockholms universitet.eu-direktiv (95/96/ec). Kommissionens direktiv 95/96/ec av den 8 november1995 om anpassning <strong>till</strong> den tekniska utvecklingen av rådetsdirektiv 74/61/eeg om anordning<strong>ar</strong> för att förhindra obehörigt utnyttjandeav motorfordon.Estrada, F. och Nilsson, A. (2006). Segregation och utsatthet för egendomsbrott.Betydelsen av bostadsområdets resurser och individuella riskfaktorer.Arbetsrapport. Hemsida: . Hämtat 15 april <strong>2008</strong>.H<strong>ar</strong>ris, P. och Cl<strong>ar</strong>ke, R. V. (1991). C<strong>ar</strong> chopping, P<strong>ar</strong>ts m<strong>ar</strong>king and themotor vehicle theft law enforcement act of 1984. Social sciences rese<strong>ar</strong>ch,75:107–116.Holmqvist, L. m.fl. (1998). Brottsbalken – En komment<strong>ar</strong>. Stockholm:Norstedts Juridik.Kriven, S. och Ziersch, E. (<strong>2007</strong>). New c<strong>ar</strong> security and shifting vehicletheft patterns in Australia. Security Journal, 20:111–122.Kühlhorn, E. och Edlund, T. (1982). Bilism i n<strong>ar</strong>komansamhället. I:Knutsson, J. (red.) <strong>Brottsutvecklingen</strong> 1982. <strong>Rapport</strong> 1982:4. Stockholm:Brottsförebyggande rådet. Liber förlag.L<strong>ar</strong>mtjänst (2006). Elektroniskt stöldskydd. Immoprojekt nr 2. Stockholm:L<strong>ar</strong>mtjänst.Levesley, T., Braun, G., Wilkinson, M. och Powell, C. (2004). Emergingmethods of c<strong>ar</strong> theft – theft of keys. London: Home Office.Lewis, C. m.fl. (2004). Crime trends in the eu. European Journal onCriminal Policy and Rese<strong>ar</strong>ch, 10:187–2<strong>23</strong>.Malm, U. (2004). Fastighetsäg<strong>ar</strong>e i sam<strong>ar</strong>bete för minskad bilbrottslighet.Göteborg: Malm Kommuni kation ab.Potter och Thomas (2001). Engine immobilisers: How effective <strong>ar</strong>e they?National Motor Vehicle Theft Reduction Council. Hemsida: . Hämtat 10 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Ransom (<strong>2007</strong>). A profile of motor vehicle theft-related <strong>ar</strong>son in New SouthWales and South Australia. c<strong>ar</strong>s. Hemsida: .Hämtat 10 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Rhodes, W. och Kling, R. (2003). Evaluation of the effectiveness of automobilep<strong>ar</strong>ts m<strong>ar</strong>king and anti-theft devices on preventing theft. Hemsida:. Hämtat 17m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Van Kesteren, J.N., Mayhew, P. och Nieuwbeerta, P. (2000). CriminalVictimisation in Seventeen Industrialised Countries: Key-findings fromthe 2000 International Crime Victims Survey. The Hague, Ministry ofJustice, wodc.206 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Wikström, P.-O., Torstensson, M. L. och Dolmén, L. (1997). Lokala problem,brott och trygghet i Dal<strong>ar</strong>na. <strong>Rapport</strong> 1997:3 från problemgruppen,forskningsenheten. Stockholm: Polishögskolan.Wästerfors, D. (2006). Kamerans konsekvenser. En fallstudie av kameraövervakningmot bilbrott i Landskrona. Lund: Sociologiska institutionen.Ziersch, E. (2005). Motor vehicle theft in South Australia – a profile of juvenileoffenders. c<strong>ar</strong>s. Hemsida: .Hämtat 10 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Ziersch, E. och Turner, N. (2005). Drug use and vehicle crime – An analysisof duma data on offenders <strong>ar</strong>rested for motor vehicle theft. c<strong>ar</strong>s. Hemsida:. Hämtat 10 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong>.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>207
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseBOSTADSINBROTTAnnika TöyräSammanfattningDrygt en procent av alla anmälda brott under år <strong>2007</strong> utgjordesav bostadsinbrott, vilket innebär att närm<strong>ar</strong>e 17 000 sådanabrott anmäldes <strong>till</strong> polisen detta år. Sedan mitten av 1980-taleth<strong>ar</strong> antalet anmälda bostadsinbrott successivt sjunkit (trots ökning<strong>ar</strong>vissa år), men under den senaste tioårsperioden h<strong>ar</strong> denneråtgående trenden stannat av. Antalet inbrott i småhus h<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong>it relativt stabilt sedan 1996, medan antalet inbrott i lägenheth<strong>ar</strong> ökat kontinuerligt under 2000-talet. Majoriteten av de anmäldabostadsinbrotten sker dock fortf<strong>ar</strong>ande i småhus.Under större delen av 2000-talet h<strong>ar</strong> Skåne, Stockholms och Hallandslän haft högst antal anmälda bostadsinbrott i förhållande<strong>till</strong> folkmängden medan det i Västerbottens, Gotlands, Jämtlandsoch Norrbottens län anmäls lägst antal bostadsinbrottper 100 000 invån<strong>ar</strong>e. Cirka hälften av bostadsinbrotten anmälsi landets storstadsområden (Stockholm, Malmö och Göteborg).Anmälningsbenägenheten för bostadsinbrott är relativt hög iförhållande <strong>till</strong> många andra brottstyper. Närm<strong>ar</strong>e tre fjärdedel<strong>ar</strong>av bostadsinbrotten uppges v<strong>ar</strong>a anmälda enligt den Nationellatrygghetsundersökningen ntu (Brå <strong>2008</strong>a).Andelen bostadsinbrott som kl<strong>ar</strong>as upp inom rättsväsendet ärlåg och antalet misstänkta personer är därför litet. De personersom hanteras inom rättsväsendet som misstänkta för bostadsinbrottger sannolikt inte en representativ bild av det totala antaletgärningspersoner. Unga personer och personer med missbruksproblemär förmodligen överrepresenterade bland demsom åker fast för bostadsinbrott.208 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
InledningBostadsinbrott utgjorde drygt en procent av alla anmälda brott underår <strong>2007</strong> och är därmed att betrakta som ett förhållandevis ovanligtbrott. Trots detta är bostadsinbrott intressant att studera. Det ärett allv<strong>ar</strong>ligt brott av integritetskränkande k<strong>ar</strong>aktär (se nedan) och enbetydande källa <strong>till</strong> oro och otrygghet hos allmänheten (Brå <strong>2008</strong>a).Enligt Statistiska Centralbyråns undersökning<strong>ar</strong> av levnadsförhållanden(ulf) försöker många aktivt att skydda sig mot bostadsinbrott påolika sätt.Bostadsinbrott faller, <strong>till</strong>sammans med flera andra <strong>till</strong>greppsbrott, ide flesta fall under rubriceringen grov stöld i 8 kap. 4 § brottsbalken.Med inbrott menas att gärningspersonen ska ha gjort intrång i en bostad.Annan stöld i bostad, där gärningspersonen inte brutit sig in,kategoriseras därför inte som bostadsinbrott. Som bostad räknas denordin<strong>ar</strong>ie bostaden, och i de flesta fall avses endast själva boytan. Inbrotti käll<strong>ar</strong>e, vind och g<strong>ar</strong>age ingår därför vanligtvis inte i kategorin.Fritidshus omfattas, enligt 8 kap. 4 § brottsbalken, av begreppet bostad,men ingår inte i föreliggande redovisning.Rubriceringen av bostadsinbrott h<strong>ar</strong> ändrats vid två <strong>till</strong>fällen underde senaste 30 åren. Första gången år 1976, då det beslutades att bostadsinbrottskulle rubriceras som stöld av normalgraden såvida det intefanns försvårande omständigheter. År 1988 skärptes rubriceringen, ochom intrång i bostad hade skett utgjorde detta återigen i sig en försvårandeomständighet. Bostadsinbrott betraktas därför vanligtvis somgrov stöld, och skärpningen motiverades av den integritetskränkningsom ett bostadsinbrott innebär för den som utsätts. Enligt för<strong>ar</strong>betena<strong>till</strong> denna bestämmelse ska emellertid graden av integritetskränkningtas i beaktande och vissa händelser kan rubriceras som stöld av normalgradentrots att gärningspersonen gjort intrång i bostad.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseOmfattning och utvecklingOmfattning och dold brottslighetÅr <strong>2007</strong> anmäldes totalt närm<strong>ar</strong>e 17 000 bostadsinbrott <strong>till</strong> polisen,v<strong>ar</strong>av närm<strong>ar</strong>e 10 000 v<strong>ar</strong> inbrott i småhus och drygt 7 000 v<strong>ar</strong> lägenhetsinbrott.Enligt den Nationella trygghetsundersökningen (ntu) h<strong>ar</strong>cirka en procent av hushållen, vilket motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> ungefär 40 000 hushåll,utsatts för bostadsinbrott under år 2006 (Brå <strong>2008</strong>a). Upprepadutsatthet för bostadsinbrott är inte särskilt vanligt i <strong>Sverige</strong>, men nturesultatenvis<strong>ar</strong> att det sker eftersom de cirka 40 000 drabbade hushållenutsattes för totalt cirka 50 000 bostadsinbrott under år 2006. Deflesta av de utsatta hushållen (82 procent) utsattes dock endast för ettbostadsinbrott.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>209
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseBostadsinbrott beskrivs ofta som en brottstyp med relativt litendold brottslighet, och ny kunskap från ntu bekräft<strong>ar</strong> den bilden (Brå<strong>2008</strong>a). Närm<strong>ar</strong>e tre fjärdedel<strong>ar</strong> (74 procent år 2006) av bostadsinbrotteni denna undersökning uppges v<strong>ar</strong>a polisanmälda. Det innebäratt anmälningsbenägenheten för bostadsinbrott är hög jämfört medmånga andra brottstyper. Men ändå kommer en fjärdedel av de bostadsinbrottsom drabb<strong>ar</strong> normalbefolkningen inte <strong>till</strong> polisens kännedom.Det skäl som <strong>fram</strong>för allt anges <strong>till</strong> att ett bostadsinbrott intepolisanmälts är att det är meningslöst för att man upplever att poliseninte kan göra något. Den orsaken uppges för närm<strong>ar</strong>e fyra av tio av dehändelser som inte polisanmälts.När uppgifterna från anmälningsstatistiken och ntu jämförs blirdet tydligt att det finns betydande skillnader i antalet bostadsinbrott.Om tre fjärdedel<strong>ar</strong> av de bostadsinbrott som uppges i ntu skulle ha anmälts<strong>till</strong> polisen, borde antalet anmälda bostadsinbrott i kriminalstatistikenuppgå <strong>till</strong> drygt det dubbla i förhållande <strong>till</strong> vad som verkligenh<strong>ar</strong> anmälts. Detta tros ha flera orsaker, bland annat att man i ntu intesärskiljer inbrott i den ordin<strong>ar</strong>ie bostaden från inbrott i fritidshus. Frågeundersökning<strong>ar</strong>av det här slaget fång<strong>ar</strong> också in både andra typerav händelser än vad som efterfrågas och händelser som inte skett inomden efterfrågade referensperioden. ntu fång<strong>ar</strong> därmed troligtvis in flerbrottstyper och brottshändelser än anmälningsstatistiken för inbrott ismåhus och lägenheter ett givet år (se vid<strong>ar</strong>e Brå <strong>2008</strong>c).Resultaten från ntu vis<strong>ar</strong> att egendomsbrott (såsom bostadsinbrottoch fordonsrelaterade brott) generellt polisanmäls i större utsträckningän brott mot person (såsom hot och misshandel). Ett viktigt skäl<strong>till</strong> detta kan v<strong>ar</strong>a att försäkringsbolagen kräver att brottet ska v<strong>ar</strong>a polisanmältför att ersättning för förlorad eller skadad egendom ska betalasut (Brå <strong>2008</strong>c). Försäkringsrelaterade faktorer h<strong>ar</strong> därmed sannolikten betydande inverkan på anmälningsbenägenhet, och avsaknad avhemförsäkring kan v<strong>ar</strong>a en sådan avgörande faktor. Enligt StatistiskaCentralbyråns undersökning<strong>ar</strong> av levnadsförhållanden (ulf) uppgeremellertid de allra flesta att de h<strong>ar</strong> hemförsäkring för sin bostad. Underåren 1996–2003 h<strong>ar</strong> andelen som uppger att de h<strong>ar</strong> hemförsäkringlegat stabilt runt 95 procent.Intressant i detta sammanhang är att andelen som h<strong>ar</strong> hemförsäkringför sin bostad är mindre bland boende i lägenhet (och i synnerhetboende i hyreslägenhet) jämfört med boende i småhus, trots att dessaskillnader h<strong>ar</strong> minskat över tid (scb 2004). De faktorer som huvudsakligensamv<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> med innehav av hemförsäkring uppges v<strong>ar</strong>a justboende- och upplåtelseform liksom boendestand<strong>ar</strong>d och individuellaekonomiska resurser, vilket indiker<strong>ar</strong> att det <strong>fram</strong>för allt är resurssvagahushåll som sakn<strong>ar</strong> hemförsäkring. I linje med detta vis<strong>ar</strong> också ntu-210 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
esultaten att den dolda brottsligheten är större för inbrott i lägenhetän i småhus. Andelen polisanmälda inbrott i småhus uppges v<strong>ar</strong>a 83procent, medan 67 procent av lägenhetsinbrotten uppges v<strong>ar</strong>a anmälda<strong>till</strong> polisen. I de fall då ett egendomsbrott såsom bostadsinbrott inteanmäls, trots att hemförsäkring finns, grund<strong>ar</strong> sig detta troligtvis ofta iett rationellt övervägande hos den utsatta. Det kan exempelvis handlaom att kostnaden för självrisken är för hög i förhållande <strong>till</strong> värdet avdet som stulits eller förstörts (Brå <strong>2008</strong>c).Regionala skillnaderI hela landet anmäldes 185 bostadsinbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e underår <strong>2007</strong>. 73 De län i <strong>Sverige</strong> med högst antal anmälda bostadsinbrott per100 000 invån<strong>ar</strong>e är Skåne, Stockholms och Hallands län med 343, <strong>23</strong>4respektive <strong>23</strong>4 anmälda bostadsinbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e (<strong>2007</strong>).Skåne och Hallands län h<strong>ar</strong> utmärkt sig på detta sätt under hela 2000-talet och Stockholms län under de senaste fem åren (2003–<strong>2007</strong>). Imajoriteten av de övriga länen anmäldes mellan 90 och 180 bostadsinbrottper 100 000 invån<strong>ar</strong>e år <strong>2007</strong>. De fyra län som år <strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> lägstantal anmälda bostadsinbrott är Västerbottens (64 anmälda bostadsinbrottper 100 000 invån<strong>ar</strong>e), Gotlands (65), Jämtlands (69) och Norrbottenslän (70). Under hela 2000-talet h<strong>ar</strong> dessa län haft lägst antalanmälda bostadsinbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e.De enskilda kommuner som under 2000-talet h<strong>ar</strong> funnits bland detio kommuner i landet med högst antal anmälda bostadsinbrott underminst fem av åren (2000–<strong>2007</strong>) är Klippans, Bjuvs, Perstorps, Svalövsoch Sjöbo kommuner (samtliga belägna i Skåne län). I dessa kommunerh<strong>ar</strong> antalet anmälda bostadsinbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e underperioden v<strong>ar</strong>ierat mellan cirka 350 och 700 och en övervägande andelav dessa inbrott begicks i småhus.Närm<strong>ar</strong>e hälften (47 procent) av bostadsinbrotten år 2006 uppgesenligt ntu ha drabbat boende i storstadsregionerna (Stockholm, Göteborgoch Malmö). Detta mönster ligger i linje med kriminalstatistiken,där 49 procent av de anmälda bostadsinbrotten under sammaperiod skedde i dessa regioner.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseNär och hur sker bostadsinbrotten?Antalet anmälda bostadsinbrott v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> något över årets månader, vilket<strong>fram</strong>går av figur 1 på sidan 212. Det är <strong>fram</strong>för allt under vinter-73Denna typ av redovisning kan också utgå från antalet brott per 100 000 bostäder,men resultatens mönster skiljer sig inte nämnvärt åt mellan de olika redovisningssätten.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>211
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse2 0001 8001 6001 4001 2001 000800600400200Polisanmälda inbrott i bostad (lägenhet, villa)0Jan Feb M<strong>ar</strong> Apr Maj Jun jul Aug Sep Okt Nov DecFigur 1. Genomsnittligt antal polisanmälda bostadsinbrott i hela landet per månadunder perioden 2004–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.måna derna oktober–janu<strong>ar</strong>i som flest bostadsinbrott anmäls. 74 Undersemestermånaden juli sker också en ökning jämfört med de andra vårochsomm<strong>ar</strong>månaderna. Ökning<strong>ar</strong>na i juli, december och janu<strong>ar</strong>i berorpå att dessa perioder präglas av ledigheter då många är bortrestafrån sina bostäder.Däremot verk<strong>ar</strong> bostadsinbrotten inte v<strong>ar</strong>a koncentrerade <strong>till</strong> vissaveckodag<strong>ar</strong> eller tider på dygnet. I ntu uppger de <strong>till</strong>frågade att bostadsinbrottenägde rum på veckoslut i ungefär samma utsträckningsom på v<strong>ar</strong>dag<strong>ar</strong>, likaså på dagtid i ungefär samma utsträckning sompå natten. Däremot finns ett tydligt samband mellan tid på dygnet ochdel av veckan. Närm<strong>ar</strong>e 70 procent av de bostadsinbrott som ägde rumpå v<strong>ar</strong>dag<strong>ar</strong> uppges ha skett på dagtid. Det motsatta förhållandet gällerför bostadsinbrott som sker på helger, då 70 procent av inbrotten i ställetutfördes på natten. 75 Fördelningen beror sannolikt på att det är detidpunkter då många befinner sig på andra platser än i det egna hemmet.På v<strong>ar</strong>dag<strong>ar</strong> befinner sig många utanför hemmet på dagen medande flesta är hemma nattetid. På helger står däremot flera bostädertomma hela dygnet medan potentiella vittnen (grann<strong>ar</strong> och liknande)74Viktigt att notera är att dessa uppgifter redovis<strong>ar</strong> tidpunkten för polisanmälan. Detär alltså inte tidpunkten för bostadsinbrottet som redovisas, även om anmälanförmodligen oftast görs i anslutning <strong>till</strong> att inbrottet upptäcks. I de fall inbrottetskett medan de boende v<strong>ar</strong>it bortresta kan anmälan naturligtvis göras längre ifrånden tidpunkt då brottet begicks.75Här är viktigt att notera att en stor andel av de <strong>till</strong>frågade (cirka en fjärdedel) intevet när inbrottet ägde rum. Dessa inbrott betraktas här som bortfall och resultatenbaseras endast på information från de individer som vet när inbrottet skedde.212 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Altan-/balkongdörr27 %Altan-/balkongdörr18 %Övrigt15 %Fönster26 %Övrigt10 %Villa/radhusLägenhetEntrédörr20 %Fönster38 %Entrédörr46 %Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseFigur 2. Ingångsväg för gärningspersonerna vid bostadsinbrott, åren 2005–<strong>2007</strong>.N=554 (villa/radhus) respektive 419 (lägenhet). Källa: Brå, polisanmälning<strong>ar</strong>.är vakna och i rörelse i betydligt mindre utsträckning under natten änpå dagen. I en kvalitativ intervjuundersökning bland 20 personer sombegått bostadsinbrott (Pira <strong>2008</strong>) uppges dessa förutsättning<strong>ar</strong> ha storbetydelse för när inbrotten begås.En särskild analys av 1 000 slumpmässigt utvalda polisanmälning<strong>ar</strong>(från hela landet) av fullbordade eller försök <strong>till</strong> bostadsinbrott, somanmälts under åren 2005–<strong>2007</strong>, ger en bild av på vilket sätt gärningspersonernatog sig in i bostäderna (figur 2). 7676Kategorin okänt och övrigt består huvudsakligen av andra <strong>till</strong>vägagångssätt ände redovisade, exempelvis att ta sig in genom ett öppet fönster eller genom käll<strong>ar</strong>fönster.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>213
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseVid lägenhetsinbrotten tog sig gärningspersonen vanligtvis in i lägenhetengenom entré- eller ytterdörren, vilket v<strong>ar</strong> fallet vid 46 procentav de studerade lägenhetsinbrotten. Vid övriga lägenhetsinbrotthade gärningspersonerna tagit sig in genom fönster, vanligtvis i m<strong>ar</strong>kplan(26 procent) eller genom altan- eller balkongdörr (18 procent).Vid inbrott i småhus v<strong>ar</strong> det vanligast att gärningspersonen tog sigin genom fönster i m<strong>ar</strong>kplanet (38 procent) eller genom altandörr/balkongdörreller dylikt (27 procent). I endast 20 procent av de studeradesmåhusinbrotten användes entrédörren som ingångsväg.I cirka 60 procent av det totala antalet studerade fall h<strong>ar</strong> gärningspersonernabrutit sig in genom att <strong>till</strong> exempel bryta, bända ellertvinga dörr<strong>ar</strong>/dörrk<strong>ar</strong>m<strong>ar</strong> eller fönster/fönsterk<strong>ar</strong>m<strong>ar</strong>, borra i låset, användadyrk eller försöka skruva loss dörr- eller fönsterbrädor. I cirka 17procent av fallen h<strong>ar</strong> fönsterrutor krossats. Det kan v<strong>ar</strong>a fönsterrutori anslutning <strong>till</strong> entrédörr<strong>ar</strong>, altan- eller balkongdörr<strong>ar</strong>, men det kanockså v<strong>ar</strong>a andra fönster. Denna metod används för att komma åt dörrlåseller fönsterhake från insidan av huset.Utvecklingen 1975–<strong>2007</strong>Statistiken över anmälda brott bruk<strong>ar</strong> anses ge en bra bild av den faktiskaomfattningen när det gäller brottstyper med hög anmälningsbenägenhet.V<strong>ar</strong>iationer i anmälningsbenägenhet över tid kan emellertidresultera i förändring<strong>ar</strong> i antalet anmälda brott, trots att denfaktiska brottsligheten är stabil. För bostadsinbrott saknas emellertidkunskap om anmälningsbenägenhet bakåt i tiden, v<strong>ar</strong>för det är svårtatt uttala sig om sådana förändring<strong>ar</strong>.Antalet polisanmälda bostadsinbrott v<strong>ar</strong> som högst i mitten av 1980-talet med närm<strong>ar</strong>e 25 000 anmälda brott år 1984 (figur 3). Sedan mittenav 1980-talet <strong>fram</strong> <strong>till</strong> mitten av 1990-talet h<strong>ar</strong> antalet anmälda bostadsinbrottgenerellt sett sjunkit, trots ökning<strong>ar</strong> under vissa år. Under desenaste tio åren h<strong>ar</strong> dock den neråtgående trenden stannat av.Totalt sett h<strong>ar</strong> antalet anmälda bostadsinbrott v<strong>ar</strong>ierat mellan cirka15 000 och 18 000 per år under 2000-talet. Sedan 1996 redovisas inbrotti småhus (villa, rad- eller kedjehus och liknande) och lägenhet sep<strong>ar</strong>ati anmälningsstatistiken. De anmälda inbrotten i småhus h<strong>ar</strong> minskatnågot under sen<strong>ar</strong>e delen av 2000-talet (med undantag för år <strong>2007</strong>då en ökning h<strong>ar</strong> skett) medan antalet polisanmälda lägenhetsinbrotth<strong>ar</strong> ökat kontinuerligt under hela 2000-talet. Av det totala antalet anmäldabostadsinbrott utgjorde lägenhetsinbrotten 43 procent år <strong>2007</strong>.Denna andel h<strong>ar</strong> tidig<strong>ar</strong>e v<strong>ar</strong>it mindre, <strong>till</strong> exempel 33 procent år 2003(Brå 2004). Antalet bostadsinbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e under perioden1975–<strong>2007</strong>, liksom antalet inbrott i småhus respektive lägenhet per100 000 invån<strong>ar</strong>e under åren 1996–<strong>2007</strong> följer samma mönster som beskrivsi figur 3, vilket innebär att förändring<strong>ar</strong> i befolkningsmängden214 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
30 00025 00020 00015 00010 0005 000Samtliga bostadsinbrott Inbrott i småhus Lägenhetsinbrott01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 3. Antalet anmälda bostadsinbrott 1975–<strong>2007</strong> samt antalet anmälda inbrott ismåhus respektive lägenheter 1996–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.under den aktuella perioden inte påverk<strong>ar</strong> utvecklingen. Inte hellernär hänsyn tas <strong>till</strong> förändring<strong>ar</strong> i bostadsbeståndet påverkas utvecklingsmönstret.Oro för bostadsinbrottTrots att bostadsinbrott är en brottstyp som det är förhållandevis litenrisk att utsättas för, vis<strong>ar</strong> ntu att de är en källa <strong>till</strong> oro, särskilt i vissabefolkningsgrupper. Detta beror förmodligen på att bostadsinbrott avmånga upplevs som en kränkning av integriteten. Totalt sett uppger 15procent av befolkningen i åldern 16–79 år att de oroat sig ganska ellermycket ofta för inbrott i sin bostad under de senaste tolv månaderna(Brå <strong>2008</strong>a). Boende i småhus oro<strong>ar</strong> sig i större utsträckning för bostadsinbrottän boende i lägenhet och andelen oroliga är också högrehos kvinnor än hos män samt hos medelålders och äldre personer jämförtmed unga personer.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseOffer och gärningspersonerOfferTidig<strong>ar</strong>e forskning vis<strong>ar</strong> att risken att utsättas för bostadsinbrott <strong>fram</strong>förallt v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> i förhållande <strong>till</strong> boendeområdets k<strong>ar</strong>aktär och vilkasocioekonomiska förhållanden som råder på områdesnivå, medan personligaförhållanden förefaller ha mindre betydelse för risken att utsättas(Estrada och Nilsson 2006). Även enligt ntu är bostadsinbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>215
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseen brottstyp som drabb<strong>ar</strong> olika typer av hushåll i ungefär samma utsträckning.77En analys på kommunnivå vis<strong>ar</strong> att det finns två skilda faktorer somsammanfaller med i vilken grad bostadsinbrott är relativt sett vanligtförekommande i kommunen. 78 I kommuner där den genomsnittligaförmögenheten är hög anmäls fler inbrott i småhus (i relation <strong>till</strong> hurmånga småhusbostäder som finns totalt sett i kommunen). I förmögnakommuner bor de mest resursst<strong>ar</strong>ka troligtvis i småhus och dessablir i större utsträckning utsatta för bostadsinbrott för att det finnsgott om attraktivt stöldgods. Å andra sidan vis<strong>ar</strong> analysen att en högandel individer som uppbär någon form av ekonomiskt bistånd (exempelvissocialbidrag) i en kommun h<strong>ar</strong> ett st<strong>ar</strong>kt samband med antaletanmälda inbrott i lägenheter (när hänsyn är taget <strong>till</strong> hur mångalägenhetsbostäder som finns i kommunen). Här rör det sig i ställettroligtvis om utsatthet i resurssvaga områden där både offer och gärningspersonh<strong>ar</strong> låg socioekonomisk status.GärningspersonerAntalet bostadsinbrott som kl<strong>ar</strong>as upp inom rättsväsendet är få ochdärför är också antalet misstänkta personer litet. År <strong>2007</strong> misstänktes661 personer för bostadsinbrott. Detta är dessutom betydligt färre änunder åren 2000–2006, då antalet misstänkta stabilt låg runt 900–1 000personer. Antalet misstänkta personer per 100 000 invån<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>itrelativt stabilt under 2000-talet, med undantag för en kraftig minskningår <strong>2007</strong>. Även inom olika åldersgrupper h<strong>ar</strong> antalet misstänktav<strong>ar</strong>it stabilt under perioden, vilket pek<strong>ar</strong> på att det inte skett några betydandeförändring<strong>ar</strong> i vilka åldersgrupper som ertappas med att begåbostadsinbrott.De gärningspersoner som upptäcks och hanteras i rättsväsendet gerförmodligen inte en representativ bild av gärningspersonerna totaltsett, eftersom vissa grupper av gärningspersoner förmodligen är merbenägna att åka fast (t.ex. Mawby 2001). Bland de gärningspersonersom hanteras i rättsväsendet är troligtvis unga personer och personermed missbruksproblem överrepresenterade (ibid.).77Jämförelser h<strong>ar</strong> gjorts med avseende på familjetyp (sammanboende/ensamstående,med/utan b<strong>ar</strong>n), bostadstyp (villa, rad-/kedjehus och lägenhet) samt boendeort(storstad, större stad och mindre stad/landsbygd).78Antalet anmälda inbrott i lägenhet (per 100 000 lägenheter i kommunen) respektiveantalet anmälda inbrott i småhus (per 100 000 småhus i kommunen) i<strong>Sverige</strong>s 291 kommuner h<strong>ar</strong> relaterats ett antal indikatorer för socioekonomiskstatus i respektive kommun. Indikatorerna utgörs av invån<strong>ar</strong>nas genomsnittligaförmögenhet och inkomst samt andelen invån<strong>ar</strong>e i kommunen som är <strong>ar</strong>betslös<strong>ar</strong>espektive uppbär ekonomiskt bistånd (exempelvis socialbidrag).216 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Utifrån uppgifterna om misstänkta personer ser bostadsinbrott <strong>till</strong>relativt stor del ut att v<strong>ar</strong>a ett brott som begås av unga personer, då entredjedel av de misstänkta under år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> i åldern 15–20 år. 79 Detförefaller rimligt att tro att unga gärningspersoner inte hunnit bli särskiltskickliga i att begå inbrott och av just denna anledning oft<strong>ar</strong>e blirertappade. De skickliga och erf<strong>ar</strong>na gärningspersonerna förbereder sigdäremot i större utsträckning, exempelvis genom att sprida riskerna isina kontakter med häleribranschen och ofta sam<strong>ar</strong>beta med ett antalhäl<strong>ar</strong>e i stället för med enstaka aktörer (Brå 2006b). De mer erf<strong>ar</strong>nagärningspersonerna gör också mer noggranna bedömning<strong>ar</strong> av riskernainnan brotten begås och är mindre benägna att begå riskfyllda inbrottän yngre, oerf<strong>ar</strong>na gärningspersoner (Wahlin 1999).Trots att antalet ungdom<strong>ar</strong> som misstänks för bostadsinbrott är förhållandevisstabilt över tid, vis<strong>ar</strong> den självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökningbland ungdom<strong>ar</strong> i årskurs nio som Brottsförebyggande rådet genomförsedan 1995 att andelen ungdom<strong>ar</strong> som begår inbrott h<strong>ar</strong> minskatkontinuerligt mellan 1995 och 2005. 80 Det är <strong>fram</strong>för allt pojk<strong>ar</strong>na somstår för minskningen, medan nivån är mer stabil bland flickor (Brå2006c). Andelen pojk<strong>ar</strong> i årskurs 9 som uppger att de begått något inbrottde senaste tolv månaderna h<strong>ar</strong> i det närmaste halverats (från 21procent år 1995 <strong>till</strong> 11 procent år 2005). Motsv<strong>ar</strong>ande andel flickor h<strong>ar</strong>legat runt 5 procent under hela perioden, förutom vid första mät<strong>till</strong>fället(1995) då drygt 7 procent av flickorna uppgav att de begått inbrott.Jämfört med många andra brottstyper är inbrott ett relativt ovanligtbrott bland ungdom<strong>ar</strong>. Viktigt att notera är dock att inbrott är ett merallv<strong>ar</strong>ligt brott än exempelvis snatteri/stöld i butik, vilket <strong>23</strong> procentav pojk<strong>ar</strong>na och 20 procent av flickorna år 2005 uppgav att de gjort sigskyldiga <strong>till</strong> under de senaste tolv månaderna. Undersökningen belyseremellertid inbrott totalt sett (inte enb<strong>ar</strong>t i bostad), v<strong>ar</strong>för möjligheten<strong>till</strong> jämförelser är begränsad.Förutom en överrepresentation av unga tros också personer medmissbruksproblem v<strong>ar</strong>a överrepresenterade bland dem som misstänksför bostadsinbrott. Personer som vid brotts<strong>till</strong>fället är drogpåverkadeeller h<strong>ar</strong> ett st<strong>ar</strong>kt begär att snabbt få <strong>fram</strong> peng<strong>ar</strong> <strong>till</strong> droger ager<strong>ar</strong>förmodligen annorlunda vid ett inbrott och löper därmed troligtvisstörre risk att åka fast än gärningspersoner med andra motiv. Dennagrupp h<strong>ar</strong> förmodligen också en hög brottsfrekvens, vilket också tordeöka risken för upptäckt.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse79Motsv<strong>ar</strong>ande andel misstänkta ungdom<strong>ar</strong> (15–20 år) för samtliga brott är 25procent år <strong>2007</strong>.80Samma undersökning vis<strong>ar</strong> även att andelen ungdom<strong>ar</strong> som begått stöldrelateradebrott totalt sett h<strong>ar</strong> minskat under perioden. Det gäller också för de flestastuderade enskilda stöldrelaterade brottstyperna med ett fåtal undantag (cykelstöldoch stöld från eget hem) där nivåerna är relativt stabila (Brå 2006c).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>217
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseDe personer som misstänktes för bostadsinbrott under år <strong>2007</strong> utgörshuvudsakligen av män. Andelen kvinnor bland de misstänktapersonerna uppgick år <strong>2007</strong> <strong>till</strong> 10 procent (eller 68 personer). Dettakan jämföras med andelen misstänkta kvinnor totalt sett, för samtligabrott, som uppgår <strong>till</strong> 20 procent. Andel<strong>ar</strong>na kvinnor respektive mänsom misstänks för bostadsinbrott h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it relativt stabila alltsedan år1984 (då misstänkta personers kön började särredovisas) men under2000-talet kan en svag ökning av andelen kvinnor iakttas, jämfört med1980- och 1990-talen. Skillnaden beror dock främst på att antalet misstänktapersoner h<strong>ar</strong> minskat bland båda könen men att antalsminskningenär större bland männen.Bostadsinbrott är en brottstyp som bedöms ha betydande koppling<strong>ar</strong><strong>till</strong> häleribranschen (Brå 2006b). I en studie av Wahlin (1999)där 21 personer som dömts <strong>till</strong> fängelse för bostadsinbrott djupintervjuats,uppges att försäljning av de stulna föremålen huvudsakligensker via häl<strong>ar</strong>e. Trots att stöldgodset oftast inte är beställt på förhand,uppger samtliga av de intervjuade att de h<strong>ar</strong> kontakter med flertalethäl<strong>ar</strong>e och en god bild av olika häl<strong>ar</strong>es intresse att köpa olika typerav stöldgods. Detta indiker<strong>ar</strong> att många inbrottstjuv<strong>ar</strong> är väl insatta ivad som efterfrågas på hälerim<strong>ar</strong>knaden och h<strong>ar</strong> betydande kontaktermed densamma.Hanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ade brottAndelen bostadsinbrott som totalt sett kl<strong>ar</strong>as upp inom rättsväsendetär relativt liten (13 procent år <strong>2007</strong>). När det gäller bostadsinbrott, ochäven många andra brott mot förmögenhet, h<strong>ar</strong> den utsatta sällan settgärningspersonen och det finns vanligen inte några andra vittnen, vilketförsvår<strong>ar</strong> möjligheterna att binda någon person <strong>till</strong> brottet. Andelenpersonuppkl<strong>ar</strong>ade brott är således ännu mindre och uppgick år<strong>2007</strong> endast <strong>till</strong> 3 procent. Att polisen ertapp<strong>ar</strong> en person med stöldgodsfrån ett bostadsinbrott innebär sällan att personen kan bindas<strong>till</strong> själva inbrottet, vilket i stället vanligtvis leder <strong>till</strong> att brottsrubriceringenblir häleri (Pira <strong>2008</strong>).Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocent för bostadsinbrott totalt sett under perioden1975–<strong>2007</strong> samt personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocent under perioden 1995–<strong>2007</strong>redovisas i figur 4. Av figuren <strong>fram</strong>går att personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocentenh<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it relativt stabil under 2000-talet medan uppkl<strong>ar</strong>ingsprocententotalt sett h<strong>ar</strong> ökat m<strong>ar</strong>kant, <strong>till</strong> skillnad mot under 1980-talet då denminskade kontinuerligt och under 1990-talet då den v<strong>ar</strong> förhållandevisstabil.218 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
161412108642Uppkl<strong>ar</strong>ade bostadsinbrottPersonuppkl<strong>ar</strong>ade bostadsinbrott01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 4. Uppkl<strong>ar</strong>ingsprocent för bostadsinbrott år 1975–<strong>2007</strong> samt personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocentår 1995–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.Ökningen under 2000-talet beror huvudsakligen på att den tekniskauppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten 81 h<strong>ar</strong> ökat, samtidigt som både personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocentenoch antalet anmälda bostadsinbrott v<strong>ar</strong>it relativt stabilaunder denna period. År <strong>2007</strong> skedde dock en kraftig minskningav andelen såväl uppkl<strong>ar</strong>ade som personuppkl<strong>ar</strong>ade brott (figur 4). En11-procentig ökning av antalet anmälda bostadsinbrott år <strong>2007</strong> bidr<strong>ar</strong>förmodligen <strong>till</strong> minskningen i andelen personuppkl<strong>ar</strong>ade inbrott.Denna ökning förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> dock inte hela den 42-procentiga minskningeni andelen personuppkl<strong>ar</strong>ade bostadsinbrott detta år. Ökningen iantalet anmälda brott kan dock ha resulterat i att polisen inte hunnitutreda brotten i samma takt som tidig<strong>ar</strong>e, v<strong>ar</strong>för en del av de bostadsinbrottsom anmäldes under år <strong>2007</strong> troligtvis kommer att kl<strong>ar</strong>as uppunder år <strong>2008</strong>. Viktigt att notera är dock att även antalet personuppkl<strong>ar</strong>adebostadsinbrott h<strong>ar</strong> minskat kraftigt från 722 brott år 2006 <strong>till</strong>466 brott år <strong>2007</strong>.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsePåföljderBostadsinbrott ingår, som tidig<strong>ar</strong>e nämnts, <strong>till</strong>sammans med andra<strong>till</strong>greppsbrott huvudsakligen i rubriceringen grov stöld. Av den anledningensärredovisas inte påföljder gällande bostadsinbrott i lagföringsstatistikenoch de kan således heller inte redovisas här.81Ett brott kan v<strong>ar</strong>a tekniskt uppkl<strong>ar</strong>at då det exempelvis vis<strong>ar</strong> sig att en eventuellmisstänkt person är under 15 år eller att händelsen inte bedöms som brott (sevid<strong>ar</strong>e i kapitlet Inledning).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>219
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseBrottsförebyggande <strong>ar</strong>bete och kriminalpolitikBrottsförebyggande <strong>ar</strong>beteFörebyggande <strong>ar</strong>bete mot bostadsinbrott kan delas in i ett antal olikaområden såsom tekniskt skydd, social kontroll, bebyggelseinriktadeåtgärder, förebyggande av andra brottstyper som h<strong>ar</strong> anknytning <strong>till</strong>bostadsinbrott och polisens <strong>ar</strong>betssätt.Att skydda sin bostad från inbrott kan exempelvis ske med hjälp avlås och l<strong>ar</strong>m (tekniskt skydd) men också med hjälp av sam<strong>ar</strong>bete inommer eller mindre organiserade sociala nätverk, exempelvis så kalladgrannsamverkan (där social kontroll kompletter<strong>ar</strong> de tekniska skyddsåtgärderna).Enligt ulf år 2000–2001 uppgavs att 38 procent av hushållenskydd<strong>ar</strong> sin bostad med extra lås (såsom sju<strong>till</strong>håll<strong>ar</strong>lås eller polislås).En betydligt mindre andel skydd<strong>ar</strong> bostaden med inbrottsl<strong>ar</strong>moch säkerhetsdörr (6 procent v<strong>ar</strong>dera). Sex av tio t<strong>ar</strong> alltid hjälp avgrann<strong>ar</strong> eller andra att hålla uppsikt över bostaden när de är bortresta.En av tio gör detta ibland medan närm<strong>ar</strong>e tre av tio uppger att de aldrigt<strong>ar</strong> hjälp av andra. Resultaten såg ut på liknande sätt år 1992–1993med undantag för skydd med hjälp av säkerhetsdörr och inbrottsl<strong>ar</strong>m.Dessa andel<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> fördubblats mellan de två mät<strong>till</strong>fällena, då de 1992–1993 låg på cirka tre procent v<strong>ar</strong>dera. Förmodligen h<strong>ar</strong> omfattningenav dessa typer av skydd fortsatt att öka även sedan det senaste mät<strong>till</strong>fället2000–2001. Personer som gjort sig skyldiga <strong>till</strong> bostadsinbrottuppger också att tekniska skyddsåtgärder av ovan nämnda slag h<strong>ar</strong> enavskräckande effekt i viss utsträckning (Pira <strong>2008</strong>).Organiserad grannsamverkan är numera en etablerad form avbrottsförebyggande <strong>ar</strong>bete i <strong>Sverige</strong> (Rikspolisstyrelsen 2006). I mittenav 1980-talet etablerades grannsamverkan för första gången i <strong>Sverige</strong>(Linköping). På sen<strong>ar</strong>e år h<strong>ar</strong> grannsamverkan även spridit sig från atthuvudsakligen bedrivas i småhusområden <strong>till</strong> att även omfatta flerfamiljshusi socialt utsatta bostadsområden, ofta med fastighetsäg<strong>ar</strong>ensom viktig aktör (se exempelvis Svenska Bostäder 2006). Grannsamverkankan bedrivas på olika nivåer men det vanligaste är att det initierasav de boende i sam<strong>ar</strong>bete med polis, försäkringsbolag och Svenskastöldskyddsföreningen. De så kallade minimikraven för grannsamverkaninnebär bland annat att de boende ska upprätta någon form av dokumentationöver lösöret i sina hem, stöldmärka värdefulla föremål, seöver fönster och dörr<strong>ar</strong>, meddela sina grann<strong>ar</strong> när de reser bort samtkontakta polisen om de ser något »fel« eller misstänkt (Rikspolisstyrelsen2006). Forskning på området h<strong>ar</strong> tidig<strong>ar</strong>e inte kunnat påvisa attgrannsamverkan minsk<strong>ar</strong> antalet bostadsinbrott (Tilley 2005, Bennettoch Durie 1999) men däremot h<strong>ar</strong> man kunnat konstatera att grannsamverkanh<strong>ar</strong> en positiv inverkan på de boendes upplevda trygghet.En ny forskningsgenomgång på området (Brå <strong>2008</strong>b) h<strong>ar</strong> dock kunnatvisa att grannsamverkan h<strong>ar</strong> en viss positiv effekt när det gäller att fö-220 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ebygga både bostadsinbrott och annan brottslighet. Personer som begåttbostadsinbrott uppger också i en ny studie att en märkb<strong>ar</strong>t fungerandegrannsamverkan h<strong>ar</strong> en avskräckande effekt, medan enb<strong>ar</strong>t enskylt om grannsamverkan h<strong>ar</strong> mindre effekt (Pira <strong>2008</strong>).Grannsamverkan och annan bebyggelseinriktad förebygg<strong>ar</strong>verksamhet(exempelvis förbättrad utomhusbelysning) syft<strong>ar</strong> huvudsakligen<strong>till</strong> att begränsa möjligheterna att begå bostadsinbrott (och andrabrott) och därigenom även begränsa utbudet av föremål som är möjligaatt stjäla. Forskning på området (Schneider 2005, Brå 2006b) beton<strong>ar</strong>emellertid vikten av ökad kunskap om samt riktade insatser mothäleribranschen för att effektivt kunna förebygga bostadsinbrott. Dettapå grund av att häleribranschens efterfrågan på stulna föremål ochdess betydelse för avyttring av stöldgods från bostadsinbrott visat sigv<strong>ar</strong>a stor och därmed får anses utgöra en betydande del av m<strong>ar</strong>knadenför det som stjäls vid inbrotten.Tidig<strong>ar</strong>e forskning (se Brå 2003) h<strong>ar</strong> visat att ökade regionala polisiärainsatser mot n<strong>ar</strong>kotikabrottslighet h<strong>ar</strong> viss inverkan (om än svag)på antalet anmälda bostadsinbrott i regionen (medan den bilrelateradebrottsligheten påverkas i betydligt större omfattning av sådanainsatser). Polisens ökade resurser mot n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten underde senaste åren h<strong>ar</strong> hit<strong>till</strong>s dock inte resulterat i tydliga nedgång<strong>ar</strong> iantalet anmälda bostadsinbrott på riksnivå.Polisen h<strong>ar</strong> under sen<strong>ar</strong>e år anammat nya <strong>ar</strong>betssätt för att kunnakl<strong>ar</strong>a upp fler bostadsinbrott. I betydligt större utsträckning än tidig<strong>ar</strong>e<strong>till</strong>ämpas i dag dna-bevisning för att kl<strong>ar</strong>a upp sådana och andrabrott (skl <strong>2008</strong>). Detta h<strong>ar</strong> möjliggjorts av en lagstiftning om utökadanvändning av dna-teknik inom brottsbekämpning, som trädde i kraftår 2006 (sfs 2005:877). En särskild satsning från polisens sida att utredafler så kallade mängdbrott (där bland annat bostadsinbrott ingår)innebär också att fler och mer omfattande brottsplatsundersökning<strong>ar</strong>ska göras vid mängdbrott för att säkra bevismaterial (Brå 2005). Vidmånga inbrott lämn<strong>ar</strong> gärningspersonen spår efter sig som innehållerdna (skl <strong>2008</strong>). Det handl<strong>ar</strong> exempelvis om hårstrån, saliv och blodpå krossade glasrutor. Sådan bevisning kan initialt kontrolleras direktmot befintliga register över kända gärningspersoner. Om detta inte gernågot resultat sp<strong>ar</strong>as bevisningen som sedan kan användas för att knytaen och samma person <strong>till</strong> flera brott vid ett sen<strong>ar</strong>e <strong>till</strong>fälle om personenblir aktuell i en utredning av något annat brott. På så vis kan flerabrott kl<strong>ar</strong>as upp vid ett <strong>till</strong>fälle om man lyckas gripa en person somv<strong>ar</strong>it aktiv och lämnat den typen av spår efter sig vid flera brott. Utvärdering<strong>ar</strong>av hur detta <strong>ar</strong>betssätt eventuellt h<strong>ar</strong> förbättrat rättsväsendetsmöjligheter att kl<strong>ar</strong>a upp fler bostadsinbrott saknas dock i nuläget.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>221
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseReferenserBennett, T. och Durie, L. (1999). Preventing Residential Burgl<strong>ar</strong>y in Cambridge:From Crime Audits to T<strong>ar</strong>geted Strategies. Police Rese<strong>ar</strong>ch Series,Paper 108. London: Home Office.Brottsförebyggande rådet, Brå (2003). Polisens insatser mot n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten.Omfattning k<strong>ar</strong>aktär och effekter. <strong>Rapport</strong> 2003:12.Författ<strong>ar</strong>e: Granath, S., Svensson, D. och Lindström P. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004). <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. <strong>Rapport</strong> 2004:3. Dolmén, L (red). Stockholm: Brottsförebygganderådet. Fritzes.Brottsförebyggande rådet, Brå (2005). Eriksson, S. Fler brott mot vanligamänniskor ska lösas. Tidskriften Apropå nr 3/2005. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006a). Konsten att läsa statistik ombrottslighet. <strong>Rapport</strong> 2006:1. Sporre, T. och Stand<strong>ar</strong>, R. (red). Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006b). Häleri. Den organiserade brottslighetensmöte med den legala m<strong>ar</strong>knaden. <strong>Rapport</strong> 2006:6. Författ<strong>ar</strong>e:Korsell, L. m.fl. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006c). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Författ<strong>ar</strong>e: Svensson, R. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>). N<strong>ar</strong>kotikastatistik 2006. <strong>Rapport</strong><strong>2007</strong>:24. Klingspor, K. (red). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Om utsatthet, trygghet och förtroende. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:3.Författ<strong>ar</strong>e: Töyrä, A., Wigerholt, J. och Eriksson, K. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>b). Effectiveness of neighbourhoodwatch in reducing crime. Författ<strong>ar</strong>e: Bennett, T.H., Holloway, K.R. ochF<strong>ar</strong>rington, D.P. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>c). Brottsoffers benägenhet att anmälabrott. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:12. Författ<strong>ar</strong>e: Westfelt, L. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Estrada, F. och Nilsson, A. (2006). Segregation och utsatthet för egendomsbrott.Betydelsen av bostadsområdets resurser och individuella riskfaktorer.Arbetsrapport/Institutet för Framtidsstudier; 2006:5. Stockholm:Institutet för Framtidsstudier.Mawby, R.I. (2001). Burgl<strong>ar</strong>y. Crime and Society Series. Devon: WilliamPublishing.Pira, K. (<strong>2008</strong>). Vad vet vi om bostadsinbrott? 20 gärningspersoners sv<strong>ar</strong>. Polismyndigheteni Stockholms län.222 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Statens kriminaltekniska laboratorium, skl (<strong>2008</strong>). Årsberättelse <strong>2007</strong>.Linköping: Statens kriminaltekniska laboratorium.Statistiska centralbyrån, scb (2004). Offer för våld och egendomsbrott1978–2002. Författ<strong>ar</strong>e: Häll, L. <strong>Rapport</strong> 104. Örebro: Statistiska centralbyrån.Regeringskansliet (2005). dna i brottsbekämpningen. Faktablad: Justitiedep<strong>ar</strong>tementetJu 05.20, oktober 2005.Rikspolisstyrelsen (2006). Informationsskrift om grannsamverkan.Hämtat <strong>2008</strong>-03-05. .Schneider, J.L. (2005). Stolen-Goods M<strong>ar</strong>kets. Methods of Disposal.British Journal of Criminology 45 (129–140).Svensk författningssamling (sfs) 2005:877. Lag om ändring i polisdatalagen(1998:622).Svenska bostäder (2006). Trygghet i Järva. Resultat från k<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong> iAkalla, Husby, Rinkeby och Tensta/Hjulsta. Problem och åtgärder. Stockholm:ab Svenska Bostäder.Tilley, N. (2005). Handbook of Crime Prevention and Community Safety.Devon: Willian Publishing.Wahlin, L. (1999). Den rationella inbrottstjuven. En studie om rationalitetoch rationellt handlande i brott. Lund Dissertations in Sociology 29.Lund: Sociologiska institutionen, Lunds universitet.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>2<strong>23</strong>
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseCYKELSTÖLDÅsa LenneröSammanfattningUnder år <strong>2007</strong> polisanmäldes 67 600 cykelstölder. Det är en ökningmed drygt 1 procent jämfört med föregående år. Det är förtidigt att avgöra om ökningen är <strong>till</strong>fällig eller bryter den nedåtgåendetrend som, med mindre fluktuationer, pågått sedan börjanpå 1990-talet. Trenden h<strong>ar</strong> dock försvagats under 2000-talet.Under mitten av 1990-talet genomförde många försäkringsbolagförändring<strong>ar</strong> i försäkringsvillkoren för cykelstölder. Dessaförändring<strong>ar</strong> kan ha medfört både minskad anmälningsbenägenhetoch minskat antal faktiska cykelstölder och på så vis bidragit<strong>till</strong> den nedåtgående trenden av polisanmälda cykelstölder.Det finns vissa regionala skillnader när det gäller cykelstölder.Framför allt i län där det finns en större stad med universitet ellerhögskola ligger antalet cykelstölder ofta på en relativt högnivå. Gotlands, Västmanlands, Skåne, Örebro, Uppsala och Östergötlandslän h<strong>ar</strong> haft bland de högsta antalen cykelstölder per100 000 invån<strong>ar</strong>e under 2000-talet. Dock h<strong>ar</strong> antalet anmäldacykelstölder minskat i samtliga län sedan år 2000.InledningCykelstölder är ett brott som drabb<strong>ar</strong> många människor. Det är detvanligaste enskilda egendomsbrottet som allmänheten utsätts för i<strong>Sverige</strong> och det är också ett brott som många upplever som ett stortproblem i sin boendemiljö (Brå 2000, Brå <strong>2008</strong>a). Enligt internationelltjämförande undersökning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> <strong>Sverige</strong> <strong>till</strong>sammans med Holland,Danm<strong>ar</strong>k och Japan högst andel personer som uppger att de h<strong>ar</strong>utsatts för cykelstöld. Dessa länder är samtidigt de cykeltätaste ländernai undersökning<strong>ar</strong>na (van Kesteren m.fl. 2000, Brå 2001).Juridiskt sett omfattas cykelstöld av bestämmelserna i kapitel 8i Brottsbalken <strong>till</strong>sammans med andra typer av stöldbrott. I statistikenöver anmälda brott redovisas dock cykelstöld som en egen brottskategori.Cykelstölder utgör en relativt stor del av de polisanmäldabrotten. Cirka 5 procent av samtliga polisanmälda brott samt cirka 12224 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
procent av de polisanmälda stöldbrotten är cykelstölder. Den doldabrottsligheten är förhållandevis hög när det gäller cykelstölder (Brå2004, Brå 2006a).Omfattning och utvecklingAnmäld och dold brottslighetUnder år <strong>2007</strong> polisanmäldes 67 600 cykelstölder. Eftersom den doldabrottsligheten är relativt stor för cykelstölder är möjligheterna att utifrånstatistiken dra slutsatser om brottslighetens omfattning begränsade.Försäkringsskyddet och värdet på den stulna cykeln är faktorersom <strong>fram</strong>för allt h<strong>ar</strong> betydelse för anmälningsbenägenheten (Brå<strong>2008</strong>b). Det är troligt att den dolda brottsligheten är högre för stölderav äldre och mindre kostsamma cykl<strong>ar</strong>, som inte ersätts av försäkringsbolagen,och lägre för ny<strong>ar</strong>e och dyr<strong>ar</strong>e cykl<strong>ar</strong>. Förändring<strong>ar</strong> avvillkoren i försäkringsskyddet kan påverka både den registrerade ochden faktiska stöldbrottsligheten. Om försäkringsskyddets självrisk höjsär det sannolikt att färre cykeläg<strong>ar</strong>e är benägna att polisanmäla cykelstöld.Samtidigt är det tänkb<strong>ar</strong>t att en höjning av försäkringsskyddetkan påverka cykeläg<strong>ar</strong>na att bli mer aktsamma om sina cykl<strong>ar</strong> och istörre utsträckning använda sig av säkr<strong>ar</strong>e lås och vidta andra förebyggandeåtgärder. En förändring i försäkringsskyddet kan då leda <strong>till</strong>färre cykelstölder.När man studer<strong>ar</strong> omfattningen och utvecklingen bör man beaktaäven andra källor än brottsstatistiken. Till exempel kan offer- ochsjälvdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> ge viss kompletterande information,även om dessa h<strong>ar</strong> sina brister, bland annat i form av över- och underrapporteringav utsatthet för brott (se även del 1 och kapitlet BrottslighetensKunskapskällor). Enligt den Nationella trygghetsundersökningen(ntu) uppgav cirka 7 procent av hushållen att de v<strong>ar</strong>it utsatta förcykelstöld under år 2006, vilket motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> cirka 267 000 82 hushåll och331 000 83 händelser (Brå <strong>2008</strong>a). De flesta, cirka 60 procent, av cykelstöldernauppgavs ske på allmän plats och resterande på privat plats(Brå <strong>2008</strong>a). I Brå:s nationella skolundersökning (ntu) år 2005 uppgavknappt 16 procent av ungdom<strong>ar</strong>na att de under de senaste tolv månadernahade utsatts för cykelstöld, andelen h<strong>ar</strong> sjunkit något över tid. Isamma undersökning uppgav närm<strong>ar</strong>e 14 procent att de begått cykelstöldunder de senaste tolv månaderna, andelen h<strong>ar</strong> ökat något underde senaste åren (Brå 2006b).Enligt ntu uppgavs att cirka 40 procent av cykelstölderna h<strong>ar</strong> blivitpolisanmälda (Brå <strong>2008</strong>a). Det skulle motsv<strong>ar</strong>a omkring 130 000 an-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse82Skattat värde (Brå <strong>2008</strong>a).83Skattat värde (Brå <strong>2008</strong>a).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>225
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsemälning<strong>ar</strong>. Att det skattade antalet inte överensstämmer med antaletpolisanmälda cykelstölder kan bero på olika former av överrapporteringi ntu. Exempelvis kan respondenterna på grund av okl<strong>ar</strong>a minnesbilderha uppgett stölder som skett före undersökningsåret 2006. Detkan också v<strong>ar</strong>a så att respondenterna tror att en anmälan h<strong>ar</strong> gjortseller att de på grund av sociala förväntning<strong>ar</strong> uppger att brottet h<strong>ar</strong>anmälts, trots att så inte h<strong>ar</strong> skett. Oaktat en möjlig överrapporteringindiker<strong>ar</strong> resultaten att det faktiska antalet cykelstölder är betydligtfler än de som anmäls <strong>till</strong> polisen. Den faktiska omfattningen av cykelstölderär dock svåruppskattad, men kan enligt ntu v<strong>ar</strong>a fem gånger såstor som den registrerade brottsligheten.I ntu ställs frågan om orsaken <strong>till</strong> att man valt att inte polisanmälaen cykelstöld. Den vanligaste orsaken uppgavs v<strong>ar</strong>a att man ansåg att»det v<strong>ar</strong> meningslöst i och med att polisen ändå inte kunde göra något«.Denna anledning uppgavs av 34 procent av respondenterna. Dennäst vanligaste orsaken v<strong>ar</strong>a att »självrisken v<strong>ar</strong> för hög« (22 procent).Den tredje vanligaste orsaken uppgavs v<strong>ar</strong>a »annat skäl« (19 procent)och den fjärde vanligaste (17 procent) v<strong>ar</strong> att »brottet är en bagatell/småsak« (Brå <strong>2008</strong>b).Utvecklingen åren 1975–<strong>2007</strong>Utvecklingen av polisanmälda cykelstölder över en längre tidsperiod,från år 1975 <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>, kan delas in i fyra faser baserat på utvecklingsmönstret(se figur 1).Under den första fasen, åren 1975–1987, följde de anmälda cykelstöldernaen relativt jämn utveckling i en svagt uppåtgående trend. Antaletanmälda cykelstölder under denna fas v<strong>ar</strong> som lägst år 1976 (70 300140 000Polisanmälda cykelstölder120 000100 00080 00060 00040 00020 00001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 1. Antal anmälda cykelstölder, åren 1975—<strong>2007</strong>. Källa: Brå.226 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ott) och som högst år 1984 (94 000 brott). Under den andra fasen,åren 1987–1993, ökade antalet anmälda cykelstölder m<strong>ar</strong>kant. Ökningenv<strong>ar</strong> cirka 58 procent, från drygt 80 000 brott år 1987 <strong>till</strong> 127 000 brottår 1993. I den tredje fasen, 1993–2001, minskade däremot antalet anmäldacykelstölder med cirka 40 procent. Det inneb<strong>ar</strong> en <strong>till</strong>bakagång avhela ökningen från den föregående fasen. I den fjärde och sista fasen,åren 2001–<strong>2007</strong>, v<strong>ar</strong> trenden fortf<strong>ar</strong>ande nedåtgående, men betydligtsvag<strong>ar</strong>e än tidig<strong>ar</strong>e. År 2006 noterades den lägsta nivån över hela mätperioden,knappt 66 700 polisanmälda brott.Ökning<strong>ar</strong> och minskning<strong>ar</strong> i antalet anmälda brott kan som tidig<strong>ar</strong>enämnts härröra från en ökad eller minskad anmälningsbenägenhet,utan att den faktiska brottsligheten förändras. Bland annat kanförändring<strong>ar</strong> i försäkringsskyddet 84 påverka anmälningsbenägenheten(Ekbom m.fl. 2006, von Hofer 1985) och det kan därför v<strong>ar</strong>a intressantatt även studera försäkringsbolagens verksamhet när man tolk<strong>ar</strong> stöldbrottsstatistikensutveckling. Vid en jämförelse mellan statistiken överantalet polisanmälda cykelstölder och antalet cykelstölder anmälda<strong>till</strong> försäkringsbolagen <strong>fram</strong>går det att utvecklingen av anmälning<strong>ar</strong><strong>till</strong> försäkringsbolagen i stort följer utvecklingen av polisanmälning<strong>ar</strong>.Enligt uppgifter från <strong>Sverige</strong>s Försäkringsförbund anmäldes i genomsnittknappt 48 procent av de polisanmälda cykelstölderna <strong>till</strong>försäkringsbolagen mellan åren 1986 och <strong>2007</strong>. Det ska <strong>till</strong>äggas atteventuella felkällor i statistiken över cykelstölder anmälda <strong>till</strong> försäkringsbolagenär okända och att tolkning<strong>ar</strong>na därför är behäftade medviss osäkerhet.Den kraftiga ökningen av polisanmälda cykelstölder under denandra fasen (1987–1993), kan delvis v<strong>ar</strong>a en effekt av ökad <strong>till</strong>gång påstöldbegärliga cykl<strong>ar</strong> (Ring 1994). Men den kan även sättas i sambandmed relativt generösa försäkringsvillkor under denna period. Mellanåren 1987 och 1993 ersatte försäkringsbolagen i genomsnitt 99 procentav de cykelstölder som anmäldes <strong>till</strong> försäkringsbolagen, enligt statistikfrån <strong>Sverige</strong>s Försäkringsförbund. Under mitten av 1990-talet ändradedock flera försäkringsbolag metod för att räkna ut nivån på självrisken.Medan självrisken tidig<strong>ar</strong>e ofta v<strong>ar</strong>it en fast summa, räknadesden därefter <strong>fram</strong> som en andel av cykelns värde. Försäkringsbolagenskärpte även <strong>till</strong> viss del kraven på säkr<strong>ar</strong>e lås och förv<strong>ar</strong>ingsutrymmenför cykl<strong>ar</strong>na. Från slutet av 1990-talet och <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2006 minskadeandelen ersatta cykelstölder <strong>till</strong> en nivå på i genomsnitt 89 procent.Dessa förändring<strong>ar</strong> i försäkringsskyddet kan således ha medfört enminskad anmälningsbenägenhet och på så vis bidragit <strong>till</strong> nedgångeni polisanmälning<strong>ar</strong> under den tredje fasen mellan åren 1993 och 2001.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse84Försäkringsbolagen kräver en polisanmälan som underlag för att ge ersättning vidstöldbrott.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>227
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseTrots att de största effekterna av förändring<strong>ar</strong>na i försäkringsskyddettorde ha uppstått redan i slutet av 1990-talet, kan även den fortsattaminskningen under 2000-talet <strong>till</strong> viss del förkl<strong>ar</strong>as av att anmälningsbenägenhetenh<strong>ar</strong> minskat <strong>till</strong> följd av ett mindre generöst försäkringsskydd.Med tanke på att kraven från försäkringsbolagen även kanha bidragit <strong>till</strong> en ökad medvetenhet kring stöldskydd hos de enskildacykeläg<strong>ar</strong>na, samt att det numera finns säkr<strong>ar</strong>e cykellås, är därför enannan tänkb<strong>ar</strong> förkl<strong>ar</strong>ing att stölderna faktiskt h<strong>ar</strong> minskat.Samtidigt vis<strong>ar</strong> resultaten från skolundersökningen inte på någonstörre förändring av andelen ungdom<strong>ar</strong> som h<strong>ar</strong> begått cykelstöldermellan åren 1995 och 2005 (Brå 2006b). Då dessa resultat är begränsade<strong>till</strong> elever i nionde klass kan de dock inte generaliseras <strong>till</strong> att gällasamtliga som begår cykelstöld. Dessutom gäller dessa resultat inte antaletstölder, utan andelen elever som uppger att de h<strong>ar</strong> begått cykelstölderunder de senaste 12 månaderna. År <strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> minskningen avde polisanmälda cykelstölderna avstannat och man kan <strong>till</strong> och mednotera en mindre ökning. Det är för tidigt att avgöra om det är frågaom ett nytt trendbrott eller om en <strong>till</strong>fällig förändring. Det ska dock<strong>till</strong>äggas att försäljningen av nya cykl<strong>ar</strong>, baserat på skattning<strong>ar</strong> frånLeverantörsföreningen, h<strong>ar</strong> ökat under de senaste åren, och särskiltunder år <strong>2007</strong> anses ökningen v<strong>ar</strong>a särskilt stor (omkring 8 procent).Försäljningsuppgifterna är belagda med osäkerhet då det handl<strong>ar</strong> omrelativt grova skattning<strong>ar</strong>.Sammanfattningsvis kan sägas att det minskade antalet polisanmäldacykelstölder troligtvis kan förkl<strong>ar</strong>as både av lägre anmälningsbenägenhetoch av färre cykelstölder. Effekten av respektive faktor är docksvår att uppskatta, men båda är sannolikt <strong>till</strong> viss del följden av ett mindregeneröst försäkringsskydd. Dock ska poängteras att omkring hälftenav de polisanmälda cykelstölderna inte anmäls <strong>till</strong> försäkringsbolagen.Med andra ord finns det uppenb<strong>ar</strong>ligen andra incitament utöverförsäkringsskyddet <strong>till</strong> att göra en polisanmälan. En anledning <strong>till</strong> attpolisanmäla cykelstölden är att det då finns en möjlighet att återfå denstulna cykeln via polisens hittegods.Regionala skillnaderDet finns vissa regionala skillnader när det gäller cykelstölder. Antaletpolisanmälda cykelstölder per 100 000 invån<strong>ar</strong>e år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> högst iGotlands län. Gotlands höga nivå relaterat <strong>till</strong> invån<strong>ar</strong>antalet kan förkl<strong>ar</strong>asav att befolkningen mångdubblas 85 under somm<strong>ar</strong>månadernapå grund av turist<strong>till</strong>strömningen, medan den bofasta befolkningenär förhållandevis liten. Effekten av turismen styrks även av att de flesta85Antalet besök<strong>ar</strong>e v<strong>ar</strong> drygt tolv gånger så många som den bofasta befolkningenår 2006 (Gotlands kommun <strong>2007</strong>).228 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
cykelstölder i Gotlands län äger rum i juli <strong>till</strong> skillnad från övriga del<strong>ar</strong>av landet, som ofta h<strong>ar</strong> märkb<strong>ar</strong>t färre cykelstölder just under julimånad. Andra län som hade ett högt antal cykelstölder per 100 000 invån<strong>ar</strong>eär Västmanlands, Skåne, Örebro och Uppsala län. Under hela2000-talet h<strong>ar</strong> Gotlands och Västmanlands län legat i topp v<strong>ar</strong>je år.Även Skåne, Örebro, Uppsala och Östergötlands län h<strong>ar</strong> under periodenhaft ett högt årligt antal cykelstölder per 100 000 invån<strong>ar</strong>e. De anmäldacykelstölderna h<strong>ar</strong> dock minskat i samtliga län sedan år 2000,med mellan 13 och 38 procent. Norrbottens, Västerbottens och Gotlandslän stod för de största minskning<strong>ar</strong>na, medan de anmälda cykelstöldernai Kronobergs län minskade minst.I län där det finns en större stad med ett universitet eller en högskola,<strong>till</strong> exempel Skåne, Örebro och Uppsala län, ligger antalet cykelstölderofta på en relativt hög nivå. Det är troligt att denna faktor generer<strong>ar</strong>både stor <strong>till</strong>gång och efterfrågan på cykl<strong>ar</strong>, vilket kan förkl<strong>ar</strong>aden högre nivån av cykelstölder (Brå 1999, van Kesteren m.fl. 2000, vanDijk, m.fl. <strong>2007</strong>). Vid granskning av anmälda cykelstölder i kommunernaunder 2000-talet kan konstateras att universitetsstäderna Lundoch Örebro v<strong>ar</strong> de kommuner som hade flest cykelstölder relaterat<strong>till</strong> invån<strong>ar</strong>antalet 86 under hela perioden. Även Västerås, Uppsala ochUmeå <strong>till</strong>hör de kommuner som hade många cykelstölder. Specifiktför kommuner med universitet v<strong>ar</strong> att de generellt vis<strong>ar</strong> på en tydlig<strong>ar</strong>enedgång av cykelstölderna i juli, samt motsv<strong>ar</strong>ande uppgång vid höstterminensst<strong>ar</strong>t, jämfört med övriga områden. Enligt ntu år 2006 v<strong>ar</strong>boende i större städer 87 mer utsatta för cykelstöld än boende i storstäder88 och mindre städer inklusive landsbygd 89 (Brå <strong>2008</strong>a). I gruppenstörre städer ingår de flesta universitetsstäder. Det regionala mönstretenligt ntu likn<strong>ar</strong> således mönstret i statistiken över anmälda brott.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseOffer och gärningspersonerOffer enligt NTU och Brå:s skolundersökningResultat från ntu vis<strong>ar</strong> att boende i flerfamiljshus (9 procent) v<strong>ar</strong> utsattaför cykelstöld i relativt stor utsträckning jämfört med samtliga utsattai befolkningen (7 procent), medan boende i småhus (5 procent) v<strong>ar</strong> utsattai mindre grad (Brå <strong>2008</strong>a). Enligt ntu v<strong>ar</strong> hushåll med b<strong>ar</strong>n mestutsatta för cykelstöld i populationen, vilket troligtvis hänger samman86Studenter är skrivna där de studer<strong>ar</strong> om de bor där största delen av tiden. Därmedräknas de med i invån<strong>ar</strong>antalet.87Kommuner med fler än 90 000 invån<strong>ar</strong>e inom en 30 kilometers radie från kommuncentrum,bortsett från storstadskommunerna.88Storstadskommunerna Stockholm/Södertälje, Göteborg, Malmö/Lund/Trelleborg.89Kommuner med färre än 90 000 invån<strong>ar</strong>e inom en 30 kilometers radie från kommuncentrum.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>229
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsemed att de i regel äger fler cykl<strong>ar</strong> än hushåll utan b<strong>ar</strong>n. I synnerhet ärdet ensamstående med b<strong>ar</strong>n som utsatts för cykelstöld (närm<strong>ar</strong>e 15 procent).Motsv<strong>ar</strong>ande andel bland sammanboende med b<strong>ar</strong>n v<strong>ar</strong> knappt 9procent. ntu-undersökningen som gjordes år 2005 vis<strong>ar</strong> på liknanderesultat (Brå <strong>2007</strong>).Den nationella skolundersökningen år 2005 vis<strong>ar</strong> att utsatthet för cykelstöldv<strong>ar</strong> något vanlig<strong>ar</strong>e bland pojk<strong>ar</strong> än bland flickor. Knappt 19procent av pojk<strong>ar</strong>na uppgav sig ha v<strong>ar</strong>it utsatta för cykelstöld. Motsv<strong>ar</strong>andeandel bland flickorna v<strong>ar</strong> knappt 13 procent (Brå 2006b). Att pojk<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong> mer utsatta för cykelstöld kan hänga samman med att pojkcykl<strong>ar</strong>kan v<strong>ar</strong>a attraktiv<strong>ar</strong>e att stjäla för de generellt sett mer brottsbenägnapojk<strong>ar</strong>na (Brå 2005). Både andelen pojk<strong>ar</strong> och flickor som h<strong>ar</strong> utsattsför cykelstöld h<strong>ar</strong>, med vissa v<strong>ar</strong>iationer, minskat något över tid (Brå2006b).GärningspersonerGärningspersonerna bruk<strong>ar</strong> indelas i tre grupper beroende på motivetbakom cykelstölderna (Brå 1987). Den första gruppen utgörs av demsom stjäl en cykel för en <strong>till</strong>fällig cykeltur. Yngre gärningspersoner <strong>till</strong>hörofta den här gruppen. Den andra gruppen utgörs av missbruk<strong>ar</strong>esom stjäl cykl<strong>ar</strong> i syfte att sälja dem. Den tredje gruppen består avprofessionella tjuv<strong>ar</strong> som stjäl cykl<strong>ar</strong> på ett mer organiserat sätt förfinansiell vinning (Brå 1987). Det finns således inslag av både <strong>till</strong>fällesbrottslighetoch brottslighet i mer organiserade former när det gällercykelstölder.Totalt sett misstänktes drygt 600 personer för cykelstöld år <strong>2007</strong>.Uppkl<strong>ar</strong>ingen av cykelstölder är mycket låg (se nedan under rubrikenRättsväsendets hantering), således är det relativt få personer som h<strong>ar</strong>registrerats som misstänkta för cykelstöld. Ett litet underlag innebäratt det är vanskligt att utifrån statistiken över misstänkta personer dranågra generella slutsatser om gärningspersonerna när det gäller cykelstöder.Det man dock kan konstatera med hjälp av statistiken är könoch ålder på de gärningspersoner som kommit <strong>till</strong> rättsväsendets kännedomoch registrerats som skäligen misstänkta för cykelstöld.Av de drygt 600 personerna som misstänktes för cykelstöld år <strong>2007</strong>v<strong>ar</strong> en dryg tredjedel i åldern 30–49 år och en dryg femtedel v<strong>ar</strong> mellan15 och 17 år. Relaterat <strong>till</strong> andel i befolkningen är misstänkta för cykelstöldi åldersgruppen 15–17 år kraftigt överrepresenterade. Antaletmisstänkta personer h<strong>ar</strong> minskat med nästan 40 procent under de senastetio åren vilket h<strong>ar</strong> medfört en förskjutning i åldersfördelningenså <strong>till</strong> vida att de misstänkta i åldern 30–49 år h<strong>ar</strong> minskat något, medanandelen i åldersgruppen 15–17 år h<strong>ar</strong> ökat. Av de misstänkta personernav<strong>ar</strong> 88 procent män och således v<strong>ar</strong> endast 12 procent kvinnor.<strong>23</strong>0 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Enligt den nationella skolundersökningen år 2005 uppgav drygt 18procent av pojk<strong>ar</strong>na att de hade begått cykelstöld. Bland flickorna v<strong>ar</strong>andelen som hade begått cykelstöld lägre, drygt 8 procent. Andelenpojk<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> sjunkit något sedan år 1995, medan motsv<strong>ar</strong>ande andel förflickor h<strong>ar</strong> ökat något (Brå 2006b).Hanteringen i rättsväsendetDet finns ofta små möjligheter att kl<strong>ar</strong>a upp de cykelstölder som anmäls<strong>till</strong> polisen. Det beror främst på att gärningspersonen i regel ärokänd och att det sällan finns någon övrig information kring brottetsom gör det möjligt att identifiera denne (Brå 1999, Brå 2002). Brottsskadansstorlek mätt i ekonomiska värden är ofta relativt låg, vilketbidr<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att det är ett förhållandevis lågt prioriterat brott hos polisen(Persson 2005). Sammantaget innebär det att mycket få cykelstölderkl<strong>ar</strong>as upp. År <strong>2007</strong> uppgick uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten för cykelstölder<strong>till</strong> drygt 2 procent.Andelen personuppkl<strong>ar</strong>ade brott, det vill säga där en straffmyndigperson befunnits skyldig <strong>till</strong> brottet, uppgick <strong>till</strong> knappt 1 procent avsamtliga anmälda cykelstölder år <strong>2007</strong>. Det motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> 550 cykelstölder.Ytterlig<strong>ar</strong>e drygt 1 000 cykelstölder kl<strong>ar</strong>ades upp på annat sätt, <strong>till</strong> exempelpå grund av att den misstänkte personen ej v<strong>ar</strong> straffmyndig elleratt det inte gick att styrka att ett brott faktiskt hade begåtts. Under2000-talet h<strong>ar</strong> såväl uppkl<strong>ar</strong>ings- som personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten legatpå relativt konstanta nivåer.Kriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>beteCykelstöld är det vanligaste egendomsbrottet som allmänheten utsättsför i <strong>Sverige</strong> (Brå <strong>2008</strong>a). Många upplever också cykelstölder som ettstort problem i sin boendemiljö (Brå 2000). Cykelstölder kan förebyggasmed så kallade situationella åtgärder. På allmänna platser kan deninformella sociala kontrollen <strong>till</strong> exempel utnyttjas genom att cykelp<strong>ar</strong>kering<strong>ar</strong>placeras på platser väl synliga för många som passer<strong>ar</strong> elleruppehåller sig på platsen. Den väl synliga platsen ök<strong>ar</strong> upptäcktsrisken,vilket kan avskräcka från stölder (Brå 2000). På liknande sätt kanden informella sociala kontrollen utnyttjas i bostadsområden medflerfamiljshus. Detta genom att placera cykelp<strong>ar</strong>kering<strong>ar</strong> exempelvispå husets <strong>fram</strong>sida så att de kan överblickas av människor som rör sigi området och även från fönster i bostäderna. Det är bättre än insynsskyddadecykelrum där eventuella gärningspersoner kan agera i lugnoch ro om de väl t<strong>ar</strong> sig in. I cykelrum stjäls ofta cykeldel<strong>ar</strong> (Polismyndigheteni Stockholms län 2005). Cykelstölder kan även förebyggas genomformell bevakning i form av bevakade cykelp<strong>ar</strong>kering<strong>ar</strong>, vilketUtvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong><strong>23</strong>1
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsefinns i en rad kommuner runt om i landet. Bevakade cykelp<strong>ar</strong>kering<strong>ar</strong>är oftast placerade i anslutning <strong>till</strong> centralstationen och de centraladel<strong>ar</strong>na av kommunen. En annan viktig brottsförebyggande åtgärd ärnyttjande av cykelställ som gör det möjligt att låsa fast cykeln i ramen(Brå 2000).Mängdbrott är brott som ofta rikt<strong>ar</strong> sig mot den enskilda individeneller hushållet. Det är den brottslighet som drabb<strong>ar</strong> flest medborg<strong>ar</strong>eoch skap<strong>ar</strong> en känsla av otrygghet i samhället. Under år 2005 inleddepolisen en nationell satsning mot mängdbrottslighet, där cykelstölder<strong>till</strong>sammans med bland annat bostadsinbrott och skadegörelsebrott,ingår i definitionen. Uppkl<strong>ar</strong>ingen vid olika mängdbrott är låg ochi syftet med mängdbrottssatsningen ingår att öka polisens förmågaatt utreda och kl<strong>ar</strong>a upp fler sådana brott. I syftet ingår även att ökapolisens förmåga att förebygga brott som berör många medborg<strong>ar</strong>e,samt att ägna brottsoffren större uppmärksamhet. Mängdbrottsprojekteth<strong>ar</strong> föranlett en förändring av polisens verksamhetsmetoder. Denya verksamhetsmetoderna ska underlätta och göra det möjligt förpolisen att öka uppkl<strong>ar</strong>ingen av mängdbrotten (rps <strong>2008</strong>a). Resultatensom hit<strong>till</strong>s h<strong>ar</strong> presenterats särredovis<strong>ar</strong> inte cykelstölder, utande ingår i en grupp som omfatt<strong>ar</strong> fordonsrelaterade brott. Resultatenvis<strong>ar</strong> att den gruppen h<strong>ar</strong> ökat när det gäller ärenden redovisade <strong>till</strong>åklag<strong>ar</strong>e år 2006, jämfört med år 2005, samt minskat när det gäller antalanmälda brott under samma period (rps <strong>2008</strong>b).Det kan, som nämnts tidig<strong>ar</strong>e, dock finnas andra orsaker <strong>till</strong> att deanmälda brotten blivit färre än att den faktiska brottsligheten minskat.En sådan orsak är de tidig<strong>ar</strong>e nämnda förändring<strong>ar</strong>na i försäkringsskyddet,vilket kan ge <strong>till</strong> följd att antal anmälda brott minsk<strong>ar</strong> ellerök<strong>ar</strong>. En stor mängd brott, som <strong>till</strong> exempel cykelstölder, polisanmälsfrämst på grund av att de är försäkringsrelaterade och försäkringsbolagenkräver en polisanmälan som underlag för sitt ersättningsbeslut.En stor del av dessa brott h<strong>ar</strong> mycket små chanser att bli uppkl<strong>ar</strong>ade(Persson 2005). Persson men<strong>ar</strong> att det vore önskvärt att försäkringsbolagen<strong>till</strong> viss del gav efter på sina krav på polisanmälan gentemot försäkringstag<strong>ar</strong>na.På så vis skulle man frigöra polisiära resurser <strong>till</strong> attanvändas på brott med högre kriminalpolitisk relevans och med störremöjligheter att kl<strong>ar</strong>as upp (Persson 2005).<strong>23</strong>2 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (1987). V<strong>ar</strong>för v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten.Författ<strong>ar</strong>e: Ahlberg, J, Knutsson, J. <strong>Rapport</strong> 1987:1. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1997). Brottförebyggande åtgärder i praktiken.Författ<strong>ar</strong>e: Fahlén, A, Nääs, M. <strong>Rapport</strong> 2004:6. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000). Brottförebyggande åtgärder i praktiken.Författ<strong>ar</strong>e: Grevholm, E. <strong>Rapport</strong> 2000:1. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2001). Brottsligheten i olika länder. Författ<strong>ar</strong>e:Dolmén, L. <strong>Rapport</strong> 2001:18. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2002). V<strong>ar</strong>för h<strong>ar</strong> brottsuppkl<strong>ar</strong>ingenminskat? Författ<strong>ar</strong>e: Ahlberg, J. <strong>Rapport</strong> 2002:4. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004). Cykelstöld. Författ<strong>ar</strong>e: Svensson,R. Dolmén, L. (red.). <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. <strong>Rapport</strong>2004:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2005). Stöld, våld och droger bland ungdom<strong>ar</strong>i årskurs nio. Författ<strong>ar</strong>e: Ring, J. <strong>Rapport</strong> 2005:4. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006a). Konsten att läsa statistik ombrottslighet. Redaktörer: Sporre, T. och Stand<strong>ar</strong>, R. <strong>Rapport</strong> 2006:1.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006b). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. Författ<strong>ar</strong>e: Svensson, R. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>). Nationella trygghetsundersökningen2006. Författ<strong>ar</strong>e: Blixt, M., C<strong>ar</strong>lstedt, M., Töyrä, A. <strong>Rapport</strong><strong>2007</strong>:14. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Författ<strong>ar</strong>e: Eriksson, K., Töyrä, A., Wigerholt, J. <strong>Rapport</strong><strong>2008</strong>:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>b). Brottsoffers benägenhet att polisanmälabrott. Författ<strong>ar</strong>e: Westfelt, L. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:12. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Ekbom, T., Engström, G., Göransson, B. (2006). Människan Brottet Följderna.ScandBook AB, Falun.Gotlands kommun (<strong>2007</strong>). Gotland i siffror <strong>2007</strong>. Bild&Reklam AnnonsbyråAB, Visby.Persson, L. G. W. (2005) Högre uppkl<strong>ar</strong>ing av mängdbrott. Stockholm:Rikspolisstyrelsen.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong><strong>23</strong>3
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsePolismyndigheten i Stockholms län (2005). Bo Tryggt 05. .Hämtad 4 juni <strong>2008</strong>.Ring, J. (1994). Cykelstölder bland ungdom<strong>ar</strong>. Allmän kriminologi, Stockholmsuniversitet, C-uppsats.rps (<strong>2008</strong>a). Polisen ska lösa fler mängdbrott. . Hämtad 4 juni<strong>2008</strong>.rps (<strong>2008</strong>b). Mängdbrottsresultat år 2006. . Hämtad4 juni <strong>2008</strong>.van Dijk, J., van Kesteren, J., Smit, P. (<strong>2007</strong>). Criminal Victimization inInternational Perspective. Key findings from the 2004–2005 InternationalCrime Victims Survey. United Nations Office on Drugs andCrime (unodc) and the United Nations Interregional Crime andJustice Rese<strong>ar</strong>ch Institute (unicri).van Kesteren, J., Mayhew, P., Nieuwbeerta, P. (2000). Criminal Victimizationin Seventeen Industrialized Countries. Key findings from the 1996International Crime Victims Survey and eu ics. Rese<strong>ar</strong>ch and Policyreport no. 257. The Netherlands: Ministry of Justice.von Hofer, H. (1985). Brott och straff i <strong>Sverige</strong>. Stockholm: Statistiskacentralbyrån.<strong>23</strong>4 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
BUTIKSSTÖLDLouise EkströmSammanfattningÅr <strong>2007</strong> anmäldes cirka 58 000 butiksstölder, vilket är en ökningmed 11 procent jämfört med år 2000. Utvecklingen av antaletbutiksrån h<strong>ar</strong> alltsedan början av 1990-talet utmärkts av storanivåfluktuationer kring en svagt nedåtgående trend och detär därför ännu för tidigt att uttala sig om huruvida de senasteårens uppgång är av mer <strong>till</strong>fälligt slag eller utgör ett trendbrott.Butiksstölder h<strong>ar</strong> där<strong>till</strong> ett stort mörkertal, vilket gör att detär mycket svårt att bedöma brottslighetens omfattning och utveckling.I vilken utsträckning de butiksstölder som sker kommer<strong>till</strong> rättsväsendets kännedom beror i huvudsak på intensiteteni butikens bevakningsinsatser.Genom att butiksstölder är ett så kallat ingripandebrott, kan enjämförelsevis stor andel av de anmälda brotten kl<strong>ar</strong>as upp. År<strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten 61 procent, v<strong>ar</strong>av en övervägandedel (42 procent) kl<strong>ar</strong>ades upp genom att en gärningspersonkunde bindas <strong>till</strong> brottet. År <strong>2007</strong> misstänktes cirka 20 400 personerför butiksstöld. Omkring två femtedel<strong>ar</strong> (40 procent) avde misstänkta personerna v<strong>ar</strong> kvinnor medan en knapp femtedel(18 procent) utgjordes av ungdom<strong>ar</strong> under 18 år. Bland demsom lagfördes för snatteri som huvudbrott år <strong>2007</strong> fick 62 procentböter (genom dom eller strafföreläggande) som huvudpåföljd.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseInledningButiksstölder handl<strong>ar</strong> ofta om <strong>till</strong>grepp <strong>till</strong> relativt låga belopp ochde flesta stölder i butik sorter<strong>ar</strong> därför under den lindrig<strong>ar</strong>e formenav stöldbrott – snatteri. Samtidigt som butiksstölder räknas <strong>till</strong> denmindre allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e brottsligheten, utgör de på grund av sitt stora antalett omfattande problem för såväl handeln som samhället i stort.Branschorganisationen Svensk Handel uppskatt<strong>ar</strong> att den svenska detaljhandelnv<strong>ar</strong>je år drabbas av förluster för milj<strong>ar</strong>dbelopp <strong>till</strong> följdav brottsligt svinn. Där<strong>till</strong> kommer stora kostnader för investering<strong>ar</strong> ibrottsförebyggande åtgärder och kontrollsystem. Även för rättsväsen-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong><strong>23</strong>5
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsedet innebär hanteringen av de cirka 60 000 butiksstölder som anmälsårligen en inte helt obetydlig belastning.Med butiksstöld avses stöld och snatteri i butik, v<strong>ar</strong>uhus eller kommersiellutställningslokal. Vid rubriceringen av ett butiks<strong>till</strong>grepp utgörenligt praxis det <strong>till</strong>gripnas värde i allmänhet den avgörande omständigheten.Högsta domstolen h<strong>ar</strong> i flera avgöranden slagit fast attgränsen mellan stöld och snatteri normalt ska dras vid ett värde om800 kronor (se det av Högsta domstolen senast meddelade avgörandeti frågan nja 2003 s. 495). I brottsstatistiken redovisas stölder och snatterieri butik under en gemensam brottskategori (butiksstöld), vilketinnebär att det inte är möjligt att särskilja de två brotten från v<strong>ar</strong>andra.Ett rimligt antagande är dock att huvuddelen av de polisanmälda butiksstöldernautgör snatterier (Brå 1998, Brå 2004).Butiksstölder upptäcks främst genom kontrollåtgärder i butikernaoch inordnas därmed under kategorin spanings- och ingripandebrott.Det innebär att de anmälda brotten <strong>till</strong> stor del spegl<strong>ar</strong> hur omfattandeoch effektiv bevakningen är i butikerna. Förmodligen är det endasten liten del av alla butiksstölder som upptäcks och anmäls <strong>till</strong> polisen<strong>till</strong> följd av butikernas kontroller, och det faktiska antalet butiksstölderbedöms därför v<strong>ar</strong>a mycket större än den registrerade brottsligheten.Det stora mörkertalet vid butiksstölder innebär att det inte är möjligtatt uttala sig om butiksstöldernas omfattning utifrån uppgifter i anmälningsstatistiken.Om mörkertalet förändras över tid kan det ävenv<strong>ar</strong>a svårt att använda anmälningsstatistiken för att bedöma butiksstöldernasrelativa utveckling. Däremot kan statistiken <strong>till</strong> exempel användassom ett grovt uppföljningsinstrument för att utvärdera insatsermot butiksstölder eller för att upptäcka eventuella trendförändring<strong>ar</strong>och lokala skillnader som sedan kan följas upp med andra mått.För att få en <strong>till</strong>förlitlig bild av butiksstöldernas omfattning ochutveckling måste man komplettera kriminalstatistiken med kunskapfrån alternativa källor. Det kan exempelvis röra sig om uppgifter ombrottsligt svinn eller observations- och självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>.V<strong>ar</strong> och en av dessa källor h<strong>ar</strong> sina brister, men genom att kombineradem kan man sannolikt få <strong>fram</strong> en mer rättvisande bild av butiksstöldernasomfattning och utveckling.Omfattning och utvecklingOmfattning och mörkertalÅr <strong>2007</strong> anmäldes drygt 57 900 stölder och snatterier i butik, vilketmotsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> knappt 5 procent av den totala registrerade brottslighetenoch cirka 10 procent av samtliga anmälda <strong>till</strong>greppsbrott samma år.Som nämnts ovan förblir många butiksstölder oupptäckta och avdem som trots allt upptäcks anmäls inte alla <strong>till</strong> polisen. Huruvida de<strong>23</strong>6 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
stölder och snatterier som upptäcks också anmäls <strong>till</strong> polisen anses ihuvudsak bero på tre faktorer: värdet på det <strong>till</strong>gripna, butikens rutinerför brottsanmälan och stöldernas omfattning (Brå 2002). Eftersomdet ofta saknas ett ekonomiskt incitament för att göra en polisanmälani det enskilda fallet, styrs anmälningsbenägenheten sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>eav butikernas rutiner för att beivra snatterier och stölder. Det är vid<strong>ar</strong>etroligt att anmälningsrutiner, liksom kontrollinsatsernas intensitet,samv<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> med hur omfattande problemet med stölder är i den enskildabutiken.Ett särskilt problem för butiker är interna stölder som begås av butikenspersonal. Denna grupp står normalt sett inte under samma kontrollsom butikskunderna och h<strong>ar</strong> genom sin delaktighet i verksamhetenäven möjlighet att begå mer raffinerade och svårupptäckta stölder.Det är därför rimligt att anta att mörkertalet för den interna stöldbrottslighetenär större än för de kundrelaterade butiksstölderna (Brå 2002).Alternativa datakällor för butiksstöldernas omfattningDet saknas i dag undersökning<strong>ar</strong> som på ett <strong>till</strong>förlitligt sätt mäterbutiksstöldernas omfattning. En metod som ofta används för att mätaden faktiska stöldbrottsligheten i butiker och v<strong>ar</strong>uhus är uppskattning<strong>ar</strong>av svinnet inom den svenska handeln. Sådana skattning<strong>ar</strong> är emellertidmycket osäkra, inte minst på grund av svårigheten att urskiljadet brottsliga svinnet från annan typ av svinn i företagens bokföring.Det gäller <strong>till</strong> exempel administrativt svinn (fel vid inventering, kassahanteringo.d.) och fysiskt svinn (förstörda v<strong>ar</strong>or med mera). Ett annatproblem är att skattning<strong>ar</strong>na troligtvis även omfatt<strong>ar</strong> annan typ avvinningsbrottslighet inom detaljhandel utöver rena stölder, exempelvisbedrägerier. Det medför att resultaten från skattning<strong>ar</strong> av detta slagofta uppvis<strong>ar</strong> kraftiga v<strong>ar</strong>iationer. Vid<strong>ar</strong>e ger sådana skattning<strong>ar</strong> endastinformation om butikernas uppskattade förluster <strong>till</strong> följd av stöld,inte antalet stöld<strong>till</strong>fällen, vilket ytterlig<strong>ar</strong>e försvår<strong>ar</strong> tolkningen av resultaten.Sammanfattningsvis bör skattning<strong>ar</strong> som baseras på uppgifterom brottsligt svinn tolkas med en viss försiktighet.Enligt uppgifter från Svensk Handel uppgick det brottsliga svinnetinom detaljhandeln <strong>till</strong> närm<strong>ar</strong>e 12 milj<strong>ar</strong>der kronor år 2006, motsv<strong>ar</strong>ande3 procent av den totala omsättningen. Trots att uppgifter om detbrottsliga svinnet endast ger en mycket grov fingervisning om butiksstöldernasomfattning är det uppenb<strong>ar</strong>t att det endast är en bråkdel avalla stöldbrott i butik som upptäcks och anmäls <strong>till</strong> polisen.Hur stor andel av butiksstölderna som begås internt är okl<strong>ar</strong>t. I äldrestudier h<strong>ar</strong> man uppskattat att de interna stölderna utgör mellan 10och 30 procent av samtliga stölder i butik (rps 1993, Brå 2002), medanSvensk Handel uppskatt<strong>ar</strong> att cirka en fjärdedel av det brottsliga svinnetår 2006 kan hänföras <strong>till</strong> interna stölder.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong><strong>23</strong>7
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseI en nyligen genomförd internationellt jämförande undersökningav stölder och snatterier inom ett urval av butiker i detaljhandeln,The Global Retail Theft B<strong>ar</strong>ometer, uppskattades kostnaden för stölderoch snatterier (inklusive brottsförebyggande åtgärder) <strong>till</strong> 1,32 procentav den totala omsättningen inom den svenska detaljhandeln år2006/<strong>2007</strong>. Enligt undersökningen ligger <strong>Sverige</strong> <strong>till</strong>sammans medFinland på den högsta nivån i Norden och något högre än genomsnittetför Västeuropa på 1,26 procent, men lägre än genomsnittet på 1,36procent för samtliga 32 länder i Europa. Skillnaderna är dock små ochav resultaten kan man konstatera att omfattningen av det brottsligasvinnet är påtagligt lika i de europeiska länderna (Bamfield <strong>2007</strong>).Bilden av hur vanligt det är med butiksstöld kan kompletteras medkunskap från observations- och självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>. Observationsstudier,där butikskontrollanter skugg<strong>ar</strong> ett slumpmässigturval av kunder, h<strong>ar</strong> inte genomförts i <strong>Sverige</strong>. Däremot kan man fåen bild av hur vanligt det är att 15-åring<strong>ar</strong> begår butiksstölder från denNationella skolundersökningen (nsu), som är en löpande självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökningbland elever i nionde klass i <strong>Sverige</strong>. Enligt resultatfrån undersökning<strong>ar</strong>na (1995–2005) uppger omkring v<strong>ar</strong> tredje skolungdomatt han eller hon h<strong>ar</strong> tagit något i en affär det senaste kalenderåret(se även under rubriken Gärningspersoner nedan).<strong>Brottsutvecklingen</strong> 1975–<strong>2007</strong>År <strong>2007</strong> anmäldes drygt 57 900 butiksstölder, vilket är en ökning med3 procent jämfört med år 2006. Sett <strong>till</strong> hela 2000-talet h<strong>ar</strong> antalet anmäldastölder i butik ökat med cirka 11 procent eller knappt 5 900brott. De senaste två årens ökning följer emellertid på ett p<strong>ar</strong> år medett minskande antal anmälning<strong>ar</strong> och utvecklingen faller således in iett mönster av nivåmässiga v<strong>ar</strong>iationer som v<strong>ar</strong>it utmärkande för deanmälda butiksstölderna de senaste tjugo åren (se figur 1). De anmäldabutiksstölderna är dock fortf<strong>ar</strong>ande färre än toppåret 1991 då cirka69 500 snatterier och stölder i butik anmäldes.Studeras utvecklingen i ett längre perspektiv <strong>fram</strong>träder en kraftigökning av de anmälda butiksstölderna. Mellan år 1975 och år 1991skedde nästan en tredubbling av antalet butiksstölder, från knappt 26600 <strong>till</strong> drygt 69 500 anmälda butiksstölder. Därefter h<strong>ar</strong>, som redannämnts, antalet butiksstölder fluktuerat kring en nivå på i genomsnitt58 800 butiksstölder årligen i en svagt nedåtgående trend. Det årligaantalet anmälda butiksstölder h<strong>ar</strong> under perioden 1992–<strong>2007</strong> v<strong>ar</strong>ieratmed som högst ±10 procent per år.Som <strong>fram</strong>går av figur 1 följer antalet anmälda stölder i butik i principutvecklingen för det totala antalet stöld- och <strong>till</strong>greppsbrott. Dettal<strong>ar</strong> för att utvecklingen av stölder i butik och stöldbrottsligheten generellti huvudsak styrs av samma mekanismer. Den långsiktiga ök-<strong>23</strong>8 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
800 000700 000600 000500 000400 000300 000200 000100 000Polisanmälda <strong>till</strong>greppsbrott totalt (8 kap. BrB)Polisanmälda butiksstölder01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 1. Antalet polisanmälda butiksstölder (höger y-axel) respektive <strong>till</strong>greppsbrotttotalt (vänster y-axel), åren 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.ningen av butiksstölder förkl<strong>ar</strong>as också, i likhet med stöldbrottslighetentotalt, främst av att det h<strong>ar</strong> skett stora förändring<strong>ar</strong> i den så kallade<strong>till</strong>fällesstrukturen över tid (Brå 1998, Hofer och Tham 2000). Inomhandeln h<strong>ar</strong> förändring<strong>ar</strong> såsom övergången från försäljning över disk<strong>till</strong> självbetjäning, <strong>till</strong>sammans med etableringen av allt fler butiker,storm<strong>ar</strong>knader och v<strong>ar</strong>uhus, successivt inneburit en ökad <strong>till</strong>gång påstöldbegärliga v<strong>ar</strong>or och därmed fler möjligheter <strong>till</strong> att begå brott.Effekten av förändring<strong>ar</strong> i <strong>till</strong>fällesstrukturen inom handeln v<strong>ar</strong> somstörst under 1960 –1970-talen, men fortsätter än i dag (exempelvis genominförandet av självskanning av priset på v<strong>ar</strong>or i butik och snabbkassorutan personal). En annan mer generell förkl<strong>ar</strong>ing som <strong>fram</strong>förtssom bidragande orsak <strong>till</strong> stöldbrottslighetens utveckling är detsedan 1970-talet växande n<strong>ar</strong>kotikamissbruket (Knutsson 1996). Därutövertorde en delförkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> ökningen v<strong>ar</strong>a att butikerna i allt högregrad kommit att uppmärksamma problemet med stölder och att kontrollinsatsernadärmed blivit mer omfattande med tiden (Brå 2001).Som <strong>fram</strong>går av figur 1 indiker<strong>ar</strong> anmälningsstatistiken att ökningenav butiksstölderna avstannade i början av 1990-talet. De kraftigav<strong>ar</strong>iationer som m<strong>ar</strong>ker<strong>ar</strong> utvecklingen därefter är svåra att förkl<strong>ar</strong>a.Ett rimligt antagande är att v<strong>ar</strong>iationerna i anmälningsstatistiken avspegl<strong>ar</strong>de insatser som vidtas inom handeln för att beivra stöldbrotten,men samtidigt tyder samstämmigheten med utvecklingen av deövriga stöldbrotten på att anmälning<strong>ar</strong>nas nivå även påverkas av andramer generella faktorer. En hypotes som lagts <strong>fram</strong> i det avseendet är att80 00070 00060 00050 00040 00030 00020 00010 0000Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong><strong>23</strong>9
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseintensiteten och omfattningen av bevakningen inom detaljhandelnv<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> med storleken på den faktiska omfattningen av stölder och attanmälningsstatistiken därför torde beskriva den faktiska brottsutvecklingentämligen väl. Växelverkan mellan kontrollernas intensitet å enasidan och den faktiska brottslighetens omfattning å andra sidan kandock innebära att statistiken över anmälda brott ger en något förstärktbild av brottslighetens faktiska utveckling (Brå 1998).Offer och gärningspersonerUtsatta butikerVissa butiker drabbas i högre utsträckning än andra av stölder ochsnatterier. Utsattheten för brott är sällan slumpmässig, utan hängerofta samman med vissa egenskaper hos butikerna eller andra omständighetersom skap<strong>ar</strong> gynnsamma förutsättning<strong>ar</strong> för brott. När det gällerbutiksstölder kan man särskilt peka på fyra faktorer som kan habetydelse för en butiks utsatthet: a) bransch<strong>till</strong>hörighet, b) butiksstorlek,kundunderlag och försäljningssätt, c) områdesegenskaper och d)omfattningen av säkerhetsåtgärder (Cl<strong>ar</strong>ke 2002).Att bransch<strong>till</strong>hörigheten antas ha betydelse för utsattheten förstöld och snatteri hänger samman med att vissa v<strong>ar</strong>or och v<strong>ar</strong>ukategorierär mer attraktiva att stjäla än andra. Vid<strong>ar</strong>e tender<strong>ar</strong> större butikeroch v<strong>ar</strong>uhus med stort kundunderlag att i högre grad utsättas för stölderoch snatterier. Utsattheten för brott h<strong>ar</strong> även visat sig hänga sammanmed butikens närmiljö och andra yttre förutsättning<strong>ar</strong>. Exempelvish<strong>ar</strong> affärsgator och köpcentrum uppvisat högre risk i det avseendet.Detsamma gäller för butiker som är placerade nära centrumområden,allmänna kommunikationsmedel eller i områden med sociala problem(Brå 1994, Cl<strong>ar</strong>ke 2002).Enligt Svensk Handel är de mest utsatta branscherna beräknat påsvinnets andel av omsättningen i fallande ordning byggv<strong>ar</strong>um<strong>ar</strong>knader,v<strong>ar</strong>uhus, klädbutiker och dagligv<strong>ar</strong>uhandel. Lägst svinn h<strong>ar</strong> skobutikeroch andra butiker som h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>orna bakom disk eller inlåsta(Svensk Handel 2001). Motsv<strong>ar</strong>ande mönster <strong>fram</strong>träder i en analys avett slumpmässigt urval av anmälning<strong>ar</strong> om stöld i Stockholms län år2003 (Brå 2004). Erf<strong>ar</strong>enheter vis<strong>ar</strong> vid<strong>ar</strong>e att det ofta är mindre och/eller mer kostsamma v<strong>ar</strong>or som <strong>till</strong>grips. Svensk Handel list<strong>ar</strong> i nämndordning godis, rakprodukter, batterier, filmrull<strong>ar</strong> och kaffe som defem mest attraktiva v<strong>ar</strong>orna att stjäla (Svensk Handel 2001). Liknanderesultat h<strong>ar</strong> även <strong>fram</strong>kommit i internationella studier (Cl<strong>ar</strong>ke 2005,Adams och Hollinger 2006, Bamfield 2006).240 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
GärningspersonerDen främsta källan som finns att <strong>till</strong>gå för kunskap om gärningspersonerär statistiken över misstänkta personer. När man använder misstankestatistikenär det dock viktigt att komma ihåg att de misstänktapersonerna endast utgör ett mycket begränsat urval av alla de gärningspersonersom faktiskt begår butiksstöld. Även om upptäcktsrisken kanantas v<strong>ar</strong>a slumpmässig, står det kl<strong>ar</strong>t att mer högfrekventa gärningspersonerlöper en större risk för upptäckt än <strong>till</strong>fälliga brottsling<strong>ar</strong>.Det är också tänkb<strong>ar</strong>t att butikspersonal och väkt<strong>ar</strong>e är mer uppmärksammapå vissa kundgrupper än andra, exempelvis ungdom<strong>ar</strong>, invandr<strong>ar</strong>eeller missbruk<strong>ar</strong>e, och att vissa grupper av den anledningen kanv<strong>ar</strong>a överrepresenterade i statistiken (F<strong>ar</strong>rington 1999).KÖN OCH ÅLDER BLAND MISSTÄNKTA FÖR BUTIKSSTÖLDÅr <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> omkring 20 400 personer misstänkta för butiksstöld. Misstank<strong>ar</strong>naomfattade totalt sett 29 800 brottsdeltaganden, vilket innebäratt det fanns en skäligen misstänkt person vid v<strong>ar</strong>annan anmäldbutiksstöld detta år (se även under rubriken Rättsväsendets hanteringnedan). Andelen skäligen misstänkta personer vid butiksstölder är iförhållande <strong>till</strong> många andra <strong>till</strong>greppsbrott mycket hög.Bland de personer som misstänktes för butiksstöld år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 40procent kvinnor. Andelen kvinnor är således omkring dubbelt så storbland personer misstänkta för butiksstöld som bland brottsmisstänktapersoner totalt sett. Utvecklingen av snatteribrott h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it påfallandelika för män och kvinnor, och kvinnornas andel h<strong>ar</strong> legat på dennanivå alltsedan år 1984 (när kön infördes i redovisningen av misstänktapersoner).Det är inte enkelt att förkl<strong>ar</strong>a den relativt sett höga kvinnorepresentationenvid butiksstölder. Kort kan nämnas att tidig<strong>ar</strong>e studier h<strong>ar</strong>visat att kvinnors brottslighet tender<strong>ar</strong> att v<strong>ar</strong>a mer instrumentell (nyttoinriktad)och mindre våldsam än männens brottslighet (Brå 1990,Brå 1999b). Inom den kriminologiska forskningen h<strong>ar</strong> det även pekatspå att <strong>till</strong>fällesstrukturen kan se olika ut för kvinnor och män. Blandannat h<strong>ar</strong> det påpekats att kvinnor allmänt sett spender<strong>ar</strong> mer tid i butikeroch därmed h<strong>ar</strong> fler <strong>till</strong>fällen att begå butiksstölder i jämförelsemed männen (Brå 1998, se även kapitlet Kvinnors brottslighet).Butiksstöld och snatterier betraktas som ett typiskt ungdomsbrott iden meningen att en förhållandevis stor andel ungdom<strong>ar</strong> begår dettabrott. Att stöld i butik är ett av de mer vanligt förekommande brottenbland ungdom<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>går av Brå:s skolundersökning<strong>ar</strong>. Enligt de senasteresultaten från år 2005 uppgav cirka <strong>23</strong> procent av pojk<strong>ar</strong>na och20 procent av flickorna att de stulit eller snattat i butik det senaste året.I jämförelse med 1995 års undersökning, då motsv<strong>ar</strong>ande andel<strong>ar</strong> uppgick<strong>till</strong> 41 respektive 33 procent, h<strong>ar</strong> den självrapporterade brottslighe-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>241
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse1412108642091215–17 årMisstänkta män/1 000 inv.5418–20 år5 5321–24 år325–29 år4 330–39 årMisstänkta kvinnor/1 000 inv.2 240–49 årFigur 2. Antal kvinnor och män misstänkta för butiksstöld per 1 000 invån<strong>ar</strong>e i medelbefolkningen,efter ålder. År 2006. Källa: Brå, SCB.ten dock minskat påtagligt. Undersökning<strong>ar</strong>na vis<strong>ar</strong> även på en generellminskning av ungdom<strong>ar</strong>nas självdekl<strong>ar</strong>erade brottslighet över tid,liksom på en allt lägre tolerans för brott (Brå 2006b).Ser man <strong>till</strong> statistiken över misstänkta personer <strong>fram</strong>går att ungdom<strong>ar</strong>i åldern 15–17 år endast sv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> för totalt knappt en femtedel (18procent) av de misstänkta för butiksstöld år <strong>2007</strong>. I relation <strong>till</strong> åldersgruppensstorlek i befolkningen är ungdom<strong>ar</strong> under 18 år dock tydligtöverrepresenterade bland de misstänkta personerna (se figur 2).När det gäller de yngre gärningspersonerna i åldern 15–17 år är antaletmisstänkta per 1 000 invån<strong>ar</strong>e mer än dubbelt så stort som i befolkningentotalt sett. Bland unga flickor i samma åldersgrupp är antaletmisstänkta per 1 000 invån<strong>ar</strong>e hela fyra gånger större än för samtligakvinnor misstänkta för butiksstöld.2150–59 år10,53360– år SamtligaBROTTSBELASTNINGGärningspersonerna vid butiksstöld h<strong>ar</strong> beskrivits som en heterogengrupp bestående av såväl vanemässiga och professionella kriminellasom <strong>till</strong>fällesbrottsling<strong>ar</strong>, med tonvikt på den sen<strong>ar</strong>e kategorin (se bl.a.Cameron 1964, Moore 1983, Abelson 1989). De misstänktas brottsbelastningredovisas inte i kriminalstatistiken, men en fingervisning omgärningspersonernas brottsbelastning kan fås från uppgifter om tidig<strong>ar</strong>ebelastning bland lagförda för snatteri. Av dem som lagfördes försnatteri som huvudbrott år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> drygt hälften (55 procent) tidig<strong>ar</strong>eostraffade sedan tidig<strong>ar</strong>e. En knapp femtedel (18 procent) hade lagförts242 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
vid ett <strong>till</strong> två tidig<strong>ar</strong>e <strong>till</strong>fällen och 28 procent vid minst tre tidig<strong>ar</strong>e<strong>till</strong>fällen, v<strong>ar</strong>av omkring 11 procent vid minst tio <strong>till</strong>fällen. En specialstudieav brottsbelastningen bland samtliga personer som misstänktesför butiksstöld och snatteri år 2003 vis<strong>ar</strong> dock på en något högrebrottsbelastning: närm<strong>ar</strong>e två tredjedel<strong>ar</strong> (63 procent) av personernav<strong>ar</strong> sedan tidig<strong>ar</strong>e lagförda för brott vid tidpunkten för den aktuellabrottsmisstanken. De flesta av dem som v<strong>ar</strong> brottsbelastade (70 procent)hade lagförts vid minst tre <strong>till</strong>fällen och nästan två femtedel<strong>ar</strong>(38 procent) vid minst tio <strong>till</strong>fällen (Brå 2004). Även om man, somdet h<strong>ar</strong> påpekats tidig<strong>ar</strong>e, måste beakta att de misstänkta personernaendast utgör en mycket liten del av alla som begår butiksstölder ochatt urvalet sannolikt inte spegl<strong>ar</strong> den »typiske« butikssnatt<strong>ar</strong>en, vis<strong>ar</strong>studien att det finns en grupp mycket grovt belastade gärningspersonersom begår butiksstölder.Inslaget av mer vanemässiga och professionella brottsling<strong>ar</strong> görsig även gällande genom att det finns koppling<strong>ar</strong> mellan snatteri ochstölder i butik och hälerim<strong>ar</strong>knaden. Enligt en Brå-rapport om hälerihandl<strong>ar</strong> det då oftast om mer professionella tjuv<strong>ar</strong> som antingen systematisktstjäl mindre och/eller dyrb<strong>ar</strong>a v<strong>ar</strong>or för vid<strong>ar</strong>eförsäljning, exempelvis<strong>till</strong> oseriösa butiker, eller som stjäl exklusiva v<strong>ar</strong>or på beställningav en kund. Insiderstölder som begås av butikens personal utgörockså bidrag <strong>till</strong> hälerim<strong>ar</strong>kanden (Brå 2006a). Inom forskningen h<strong>ar</strong>man även pekat på n<strong>ar</strong>kotikamissbruk<strong>ar</strong>e som en identifierb<strong>ar</strong> gruppbland dem som mer vanemässigt begår stölder och snatteri för vid<strong>ar</strong>eförsäljning(Bennett m.fl.).Hanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingButiksstölder är ett så kallat ingripandebrott, vilket innebär att en förhållandevisstor andel (61 procent år <strong>2007</strong>) av de anmälda brotten kl<strong>ar</strong>asupp. I en övervägande del sker uppkl<strong>ar</strong>ingen genom att en gärningspersonkan identifieras och bindas <strong>till</strong> brottet. Den så kalladepersonuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten – det vill säga andelen anmälda brottsom lett <strong>till</strong> åtalsbeslut eller lagföring genom strafförelägganden elleråtalsunderlåtelser – är följaktligen relativt hög och uppgick år <strong>2007</strong> <strong>till</strong>42 procent (se figur 3). En annan vanlig uppkl<strong>ar</strong>ingsgrund vid butiksstöldär att den misstänkte gärningspersonen inte är straffmyndig (under15 år) och åtal därför inte kan väckas. År <strong>2007</strong> kunde 8 procent avde anmälda brotten (4 800 brott) kl<strong>ar</strong>as upp av detta skäl.Såväl andelen uppkl<strong>ar</strong>ade som personuppkl<strong>ar</strong>ade butiksstölder h<strong>ar</strong>legat på en konstant nivå sedan mitten av 1990-talet. Sett i ett längreperspektiv h<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten dock minskat, från en nivå på igenomsnitt 74 procent under åren 1975–1994 <strong>till</strong> en nivå på i genom-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>243
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse9080706050403020100Uppkl<strong>ar</strong>ade butiksstölderPersonuppkl<strong>ar</strong>ade butiksstölder1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 3. Uppkl<strong>ar</strong>ings- respektive personuppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten för butiksstöld, åren1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.snitt 64 procent under perioden därefter. En större del av minskningenåterfinns i den så kallade tekniska uppkl<strong>ar</strong>ingen av butiksstölder ochkan troligtvis främst förkl<strong>ar</strong>as av en minskad användning av rapporteftergifterinom polisen (Brå 1999).LagföringButiksstöld är inte en renodlad juridisk kategori, utan redovisas <strong>till</strong>sammansmed andra typer av <strong>till</strong>greppsbrott under 8 kap. 1–2 § i brottsbalkeni lagföringsstatistiken. Det går inte att urskilja butiksstöldernafrån andra typer av stöld (1 §) i statistiken över anmälda brott. Ett rimligtantagande är dock att en stor del lagföring<strong>ar</strong> om snatteri (2 §) rörbutikssnatterier 90 .90Påståendet att butikssnatterier utgör en större del av lagföring<strong>ar</strong>na med snatterisom huvudbrott bygger på de två antagandena att a) butikssnatterier anmälsoft<strong>ar</strong>e än andra typer av snatterier och b) att butikssnatterier oft<strong>ar</strong>e leder <strong>till</strong> lagföringän andra typer av snatterier. Att butiker anmäler oft<strong>ar</strong>e än andra typer avbrottsoffer beror på att de vanligtvis drabbas av upprepade stölder och därförofta h<strong>ar</strong> som princip att anmäla brott. Detta trots att värdet på det <strong>till</strong>gripna ärmycket lågt och det därför sällan finns något ekonomiskt incitament för att anmälasnatteri, något som kan få privatpersoner att avstå från anmälan. Att butikssnatterierlagförs ofta förkl<strong>ar</strong>as (utöver att de anmäls oft<strong>ar</strong>e) av att gärningspersonenvid butiksstöld ofta ertappas på b<strong>ar</strong> gärning och att personuppkl<strong>ar</strong>ingen därför ärhögre än vid många andra typer av snatterier och stölder.244 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
År <strong>2007</strong> lagfördes knappt 13 600 personer för snatteri som huvudbrott91 . Straffet för snatteri är böter och följaktligen erhöll en övervägandemajoritet (62 procent) av dem som lagfördes för snatteri bötergenom dom eller strafföreläggande som huvudpåföljd. Enb<strong>ar</strong>t straffföreläggandeutgjorde 40 procent av lagföring<strong>ar</strong>na och är således denvanligaste påföljden vid snatteri. Nästan lika vanligt (37 procent) v<strong>ar</strong>dock att åklag<strong>ar</strong>en meddelade åtalsunderlåtelse för brottet. Ser manenb<strong>ar</strong>t <strong>till</strong> de ungdom<strong>ar</strong> i åldern 15–20 år som lagfördes för snatteriår <strong>2007</strong> är förhållandet emellertid det omvända. Närm<strong>ar</strong>e 69 procentmeddelades åtalsunderlåtelser, medan 30 procent fick böter i någonform. Andra påföljder för snatteri är mycket ovanliga.Brottsförebyggande åtgärder och kriminalpolitikMed hjälp av situationella åtgärder som t<strong>ar</strong> sin utgångspunkt i självabrottssituationen och som syft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att reducera <strong>till</strong>fällena för brottkan man sannolikt förebygga en stor del av stölder och snatterier ibutik. Åtgärder av denna typ kan handla om att försvåra för brottetsgenomförande, öka upptäcktsrisken, minska utbytet av eller rättfärdigandetav brott. En stor del av det brottsförebyggande <strong>ar</strong>betet fallersåledes på butikernas ansv<strong>ar</strong>. Det är dock osäkert i vilken utsträckningsådana åtgärder lyckas avstyra mer vanemässiga eller professionellabrottsling<strong>ar</strong> från att begå brott. Dessa grupper av gärningspersonerstjäl oftast v<strong>ar</strong>or för avyttring mot kontanter eller som försörjning avett missbruk och är sannolikt mer motiverade <strong>till</strong> att begå brott. Detender<strong>ar</strong> därför att med tiden lära sig bemästra olika typer av brottsskydd(Hayes 1999). Det föreligger också en risk för överflyttningseffekter<strong>till</strong> andra brottsobjekt eller brottstyper. För att motverka brottsom begås av denna grupp av gärningspersoner krävs troligtvis i ställetmer riktade åtgärder.Det finns i dag en uppsjö av preventionsåtgärder som kan vidtasför att förebygga stölder och snatterier i butik (se nedan). Tyvärr saknaskunskap om vilka åtgärder som är mer effektiva för att förebyggastölder och snatterier i butik. Det mesta av forskningen på områdetär därutöver begränsad <strong>till</strong> mindre, lokala fältstudier och det kan därförv<strong>ar</strong>a svårt att dra några generella slutsatser utifrån dem. Problemetmed stölder och deras orsaker kan dessutom v<strong>ar</strong>iera mellan olika butiker,vilket innebär att de brottsförebyggande åtgärderna bör anpassasUtvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse91Som huvudbrott väljs, om flera brott ingår i en lagföring, det brott som h<strong>ar</strong> densträngaste straffskalan. Uppgiften omfatt<strong>ar</strong> således inte de personer som samtidigtlagförts för andra (grövre) brott och antalet utgör en minimiskattning avsamtliga snatterilagföring<strong>ar</strong> samma år. En tidig<strong>ar</strong>e genomgång av lagföringsuppgifterår 2003 visade dock att snatteribrottet utgjorde huvudbrott i 80 procent avsamtliga lagföring<strong>ar</strong> som innehöll snatteri.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>245
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse<strong>till</strong> den enskilda butikens specifika problembild. Störst möjlighet attförebygga stölder i butik h<strong>ar</strong> man därför sannolikt om man ant<strong>ar</strong> ettproblemorienterat <strong>ar</strong>betssätt som innebär att man k<strong>ar</strong>tlägger och analyser<strong>ar</strong>butikens problem med stölder innan man vidt<strong>ar</strong> åtgärder. På såvis kan man sannolikt även hitta den mest kostnadseffektiva lösningenpå problemet med stölder.Brottsförebyggande åtgärder mot butiksstölderSituationella åtgärder mot butiksstölder inriktas vanligtvis mot tredelområden: butiksmiljö, personal och teknik (Cl<strong>ar</strong>ke 2002). Förebyggandeåtgärder i butiksmiljön t<strong>ar</strong> sikte på butikens fysiska utformningoch v<strong>ar</strong>uexponering. Sättet att exponera v<strong>ar</strong>or i butiken kan hastor betydelse för stöldnivån och det mest effektiva sättet att förebyggastölder torde v<strong>ar</strong>a att sälja v<strong>ar</strong>or över disk (Brå 2002). Samtidigt risker<strong>ar</strong>den typer av åtgärder att ha en hämmande effekt på försäljningenoch är därför sällan realistiska att genomföra. I stället kan man väljaatt inrikta åtgärderna på att öka upptäcktsrisken för brott. Att inredabutiken så att personalen får en god överblick av lokalen eller omdisponerastöldbergärliga v<strong>ar</strong>or <strong>till</strong> platser i butiken där personalen oftauppehåller sig är relativt enkla åtgärder som i några mindre studierh<strong>ar</strong> visat sig ha viss preventiv effekt på stöldbrottsligheten (F<strong>ar</strong>rington1999). Andra åtgärder i butiksmiljön kan handla om att tydligt informeraom att snatteri är en brottslig gärning i syfte att avskräcka kundernafrån att begå brott. Exempelvis kan förekomsten av skylt<strong>ar</strong> ochdekaler med texten »snatteri polisanmäls« ha viss effekt på brottsligheten(C<strong>ar</strong>ter 1996, F<strong>ar</strong>rington 1999; ).Till de vanligaste åtgärderna i butik för att motverka stöld och snatterihör olika tekniska hjälpmedel, <strong>till</strong> exempel v<strong>ar</strong>ul<strong>ar</strong>m och övervakningskameror.Elektroniska v<strong>ar</strong>uskydd används i mycket hög utsträckningoch denna typ av brottsskydd h<strong>ar</strong> också i flera studier visat sigha en förebyggande effekt (se bl.a. Di Lion<strong>ar</strong>do och Cl<strong>ar</strong>ke 1996, F<strong>ar</strong>rington1999, Langton och Hollinger 2005). Det h<strong>ar</strong> dock påpekats atteffekten vid v<strong>ar</strong>ul<strong>ar</strong>m kan v<strong>ar</strong>a temporär och att de mer professionellabrottsling<strong>ar</strong>na med tiden ofta upptäcker metoder för att neutraliseraåtgärder av detta slag. Även de få studier som h<strong>ar</strong> publicerats om denförebyggande effekten av övervakningskameror i butiksmiljön vis<strong>ar</strong>att den preventiva effekten är avtagande med tiden (Beck och Willis1999). Samtidigt uppges just l<strong>ar</strong>m och kameror, enligt en intervjuundersökningmed tidig<strong>ar</strong>e snatt<strong>ar</strong>e, v<strong>ar</strong>a de två mest avskräckande åtgärdernai butik (Hayes 1999).I större butiker och v<strong>ar</strong>uhus med hög kundfrekvens används oftabutikskontrollanter eller väkt<strong>ar</strong>e för att förstärka bevakningen i butikerna.Den preventiva effekten av butikskontrollanter och väkt<strong>ar</strong>e äri dag inte närm<strong>ar</strong>e känd. Några mindre studier h<strong>ar</strong> dock visat att bu-246 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
tikskontrollanter endast observer<strong>ar</strong> ett fåtal av stölderna i butik ochatt butikens egen personal ofta står för en större del av upptäckterna(Burrows 1988, Hayes 1999). Synliga och uniformerade väkt<strong>ar</strong>e, liksomkännedom om att butikskontrollanter finns på plats, kan dock ha enavskräckande effekt på potentiella brottsling<strong>ar</strong> (Hayes 1999).Många av de åtgärder som vidtas för att förhindra kundstölder, exempelviskameraövervakning, kan även användas för att förebygga internastölder. Flertalet åtgärder för att motverka personalstölder handl<strong>ar</strong>om att försvåra brottets genomförande. Det kan ske genom olikaformer av rutin- och säkerhetskontroller i <strong>ar</strong>betet, exempelvis kontrollervid personalens hemgång eller vid ankomst av v<strong>ar</strong>or eller genomatt begränsat <strong>till</strong>träde <strong>till</strong> olika del<strong>ar</strong> av eller funktioner i (lagerhantering)butiken (Langton och Hollinger 2005).En del butiker <strong>till</strong>ämp<strong>ar</strong> olika typer av screeningmetoder, exempelvisutdrag ut belastningsregistret eller drogtester vid och under anställningi syfte att upptäcka personer som h<strong>ar</strong> högre risk att begå stöld.Sådana metoder kan dock upplevas som integritetskränkande och risker<strong>ar</strong>om de sker löpande att skapa en misstro mellan butiksledningoch personal, vilket i sin tur kan underbygga en oärlighet hos personalen.I en jämförande studie mellan butiker med lågt respektive högtsvinn i USA <strong>fram</strong>gick emellertid att screeningmetoder jämte l<strong>ar</strong>m ochkameraövervakning v<strong>ar</strong> en av få åtgärder som v<strong>ar</strong> signifikant vanlig<strong>ar</strong>ei butiker med mycket lågt svinn (Langton och Hollinger 2005).Personalens kunskap och engagemang är en viktig aspekt i detbrottsförebyggande <strong>ar</strong>betet. Många åtgärder mot brott handl<strong>ar</strong> därförom att höja säkerhetsmedvetandet hos personalen och därigenomäven den informella kontrollen. Exempelvis h<strong>ar</strong> återkommande inventering<strong>ar</strong>av butikens svinn <strong>fram</strong>hållits som viktiga för att höja personalenssäkerhetstänkande med brottspreventiva effekter som följd(C<strong>ar</strong>ter 1996, Curtis 1998). Kl<strong>ar</strong>lagda säkerhetsrutiner och utbildning isäkerhetsfrågor är givetvis också en förutsättning för att många andrabrottsförebyggande åtgärder i butiken som kräver personalens engagemangska v<strong>ar</strong>a effektiva.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseKriminalpolitikDen kriminalpolitiska debatten h<strong>ar</strong> i fråga om bekämpningen av butiksstölderi huvudsak rört två frågor. Dels effektiviseringen av rättsväsendetshandläggning av den stora volymen snatteribrott (sou 1982:39,sou 1992:61, sou 2002:44), dels införandet av ett straffsanktionerat förbudmed syfte att kunna utestänga personer som lagförts för snatterifrån den butikslokal där brottet tidig<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> skett (sou 1995:146, Ds2002:25).Såväl möjligheten att utfärda så kallade <strong>till</strong>trädesförbud i butik, sominförandet av en förenklad brottsutredning och lagföring h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it fö-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>247
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseremål för diskussioner och överväganden i lagstiftningssammanhangunder lång tid och flera förslag h<strong>ar</strong> därvid lagts <strong>fram</strong>. Till exempel föreslogTrygghetsutredningen i sitt slutbetänkande (sou 1995:146) attstraffbestämmelsen om olaga intrång skulle utvidgas <strong>till</strong> platser dit allmänhetenh<strong>ar</strong> fritt <strong>till</strong>träde (t.ex. butiker), och senast år 2002 föreslogBeredningen för rättsväsendets utveckling (bru) en utvidgning av ordningsbotsinstitutet<strong>till</strong> alla brott med böter i straffskalan, som i detenskilda fallet endast kan rendera penningbot (t.ex. snatteri). Nämndaförslag kom dock båda att mötas av st<strong>ar</strong>k kritik i remissbehandlingen,vilket inneb<strong>ar</strong> att regeringen aldrig <strong>ar</strong>betade <strong>fram</strong> några lagrådsremisseri frågorna.Ett förslag som h<strong>ar</strong> kommit att <strong>till</strong>ämpas – dock utan att det föranlettsav någon ny lagstiftning (se Lagrådets protokoll 2005-02-07) –är den förenklade utredningsmetoden »snattefonen«. Metoden, somkortfattat innebär att vissa del<strong>ar</strong> av brottsutredningen vid snatteribrott,bland annat identifiering av den misstänkte, förhör och hävande av ettgripande, handläggs per telefon med en särskild kontaktperson vidpolismyndigheten, <strong>till</strong>ämpas numera i vissa polismyndigheter i landet,däribland i Skåne och Värmlands län (Polisen <strong>2008</strong>). Förhoppningenär, som tidig<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> påpekats, att de effektivitetsvinster som metodenmedför även ska ha vissa brottspreventiva effekter (sou 2002:44).Genom den ändring som infördes i lagen om godtrosförvärv den1 juli 2003 är det inte längre möjligt att göra godtrosförvärv av stöldgodseller annan olovligt <strong>till</strong>gripen egendom. Det är inte utrett vilkeninverkan denna lagändring h<strong>ar</strong> haft på stölder och snatterier i butik,men det är tänkb<strong>ar</strong>t att den kan ha haft en förebyggande effekt på debutiksstölder som sker i avyttringssyfte.ReferenserAbelson, E.S. (1989). When Ladies Go A-Thieving: Middle-Class Shopliftersin the Victorian Dep<strong>ar</strong>tment Store. New York: Oxford Press.Adams, A., Hollinger, R.C (2006). 2006 National Retail Security Survey– Final Report. Gainesville, Florida: University of Florida. SecurityRese<strong>ar</strong>ch ProjectBamfield, J. (2006). The European Retail Theft B<strong>ar</strong>ometer. Nottingham:Centre for Retail Rese<strong>ar</strong>ch.Bamfield, J. (<strong>2007</strong>). The Global Retail Theft B<strong>ar</strong>ometer. Nottingham:Centre for Retail Rese<strong>ar</strong>ch.Beck, A., Willis, A. (1999). Context-Specific Measures of cctv Effectivenessin the Retail Sector. I: Tilley, N., Painter, K. (red.) Surveillance ofPublic Space: cctv, Street Lighting and Crime Prevention. Crime PreventionStudies Series, Vol. 10:251–269. New York: Criminal JusticePress.248 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Burrows, J. (1988). Retail Crime: Prevention Through Crime Analysis.Crime Unit, Paper 11. London: Home Office Crime PreventionUnit.Brottsförebyggande rådet, Brå (1990). Tiby, E. (1990). Kvinnor och brotti stadsmiljö, I: Wikström, P-O.(red.) Brott och åtgärder mot brott istadsmiljön. <strong>Rapport</strong> 1990:5. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1994). Brott och ordningsstörning<strong>ar</strong> i butiker.<strong>Rapport</strong> 1994:2. Författ<strong>ar</strong>e: M<strong>ar</strong>ie Torstensson. Stockholm:Brottsförebyggande rådet. Allmänna förlaget.Brottsförebyggande rådet, Brå (1998). Knutsson. J. (1998). Butiksstölder.I: Ahlberg, J. (red.) <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong>, 1995–1997. <strong>Rapport</strong>1998:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1999a) Lindström, P. (1999). Innebärfärre rapporteftergifter och åtalsunderlåtelser minskad brottslighetoch ökad trygghet? I: Åtta reflektioner om kriminalpolitik. En antologi.<strong>Rapport</strong> 1999:9. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1999b). Kvinnors brottslighet. Författ<strong>ar</strong>e:M. Waldén. <strong>Rapport</strong> 1999:15. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2001). Edlund, M. (2001) Butiksstölder.I: Ulriksson, B. (red.) <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 1998–2000. <strong>Rapport</strong>2001:10. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2002). Butiksstölder – problembild ochåtgärder. Författ<strong>ar</strong>e: M. Edlund och L. Westfelt. Skrift. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004). Ekström, L. (2004) Butiksstölder.I: Domén, L. (red.) (2004) <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. <strong>Rapport</strong>2004:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006a). Häleri. Den organiserade brottslighetensmöte med den legala m<strong>ar</strong>knaden. <strong>Rapport</strong>: 2006:6. Författ<strong>ar</strong>e:L. Källman, L. Korsell. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006b). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. Författ<strong>ar</strong>e: Robert Svensson. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Cameron, M.O. (1964). The Booster and the Snitch: Dep<strong>ar</strong>tment StoreShoplifting. London: The Free Press of Glencoe.C<strong>ar</strong>ter, N. (1996). Functional analysis of stimuli influencing retail theft.Uppsala: Acta Universitatis Upsaliensis.Cl<strong>ar</strong>ke, R. V. (1999). Hot products: understanding, anticipating and reducingdemand for stolen goods. London: Home Office.Cl<strong>ar</strong>ke, R. V. (2002). Shoplifting. Problem-Oriented Guides for PoliceSeries No. 11. Washington: Dep<strong>ar</strong>tment of Justice, Office of CommunityOriented policing Service.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>249
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseCurtis, B. (1998). Retail security: Controlling loss for profit. Woburn: Butterworth.DiLion<strong>ar</strong>do, R. (1996). Defining and measuring the economic benefitof electronic <strong>ar</strong>ticle surveillance. Security Journal 7(1): 3–9.DiLion<strong>ar</strong>do, R., Cl<strong>ar</strong>ke, R. (1996b). Reducing the rew<strong>ar</strong>ds of shoplifting:An evaluation of ink tags. Security Journal 13(4): 19-33.F<strong>ar</strong>rington, D. P. (1999). Measuring, explaining and preventing shoplifting:A review of British rese<strong>ar</strong>ch. Security Journal 12:9–27.Hayes, R. (1999). Shop theft: An analysis of Shoplifter Perceptions andSituational Factors. Security Journal, 99:7–18.von Hofer, H., Tham, H. (2000). Theft in Sweden: 1831–1998. Stockholm:Stockholms universitet, kriminologiska institutionen.Knutsson. J. (1996). Snatt<strong>ar</strong>en – vanlig men okänd. Apropå 1996, 4:19–22.Langton, L., Hollinger, R.C. (2005) Correlates of Crime Losses in theRetail Industry, Security Journal 18 (3): 27–44.Mayer, M. (2002). Background Checks in Focus. hr Magazine. Vol 47,1:59–63.Moore, R. H. (1983). College Shoplifters. Rebutal of Beck and McIntyre.Psychological Report, 53:1111–1116.Rikspolisstyrelsen (1993). Projekt angående utvärdering av aktion mot butiks<strong>till</strong>grepp.pob 1993:21. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.sou 2002:44. Snabb<strong>ar</strong>e lagföring 3 – Snatteribrott. Delbetänkande av Beredningenför rättsväsendets utveckling (bru). Stockholm: Fritzes.sou 1995:146. Trygghet mot brott – rollfördelning och samverkan. Slutbetänkandefrån Trygghetsutredningen. Stockholm: Fritzes.sou 1992:61. Ett reformerat åklag<strong>ar</strong>väsende. Slutbetänkande av Åklag<strong>ar</strong>utredningen.Stockholm: Fritzes.sou 1982:39. Stöld i butik. Betänkande av stöldutredningen. Stockholm:Allmänna förlaget.Polisen (<strong>2008</strong>). Uppgifter från polisens hemsida <strong>2008</strong>-09-05: .Svensk Handel (2001). Opublicerat material.250 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Bilaga80 00070 00060 00050 00040 00030 00020 00010 000Butiksstöld Butiksstöld/100 000 inv. Butiksstöld/1 000 <strong>ar</strong>bst.01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur B1. Antal polisanmälda butiksstölder totalt (vänster axel) samt antal butiksstölderper 100 000 i medelbefolkningen respektive per 1 000 <strong>ar</strong>betsställen (högeraxel), åren 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå, SCB.1400120010008006004002000Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>251
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseSKADEGÖRELSEPer AlvantSammanfattningDen polisanmälda skadegörelsen h<strong>ar</strong> ökat kontinuerligt sedanår 1975. Ökningen, som avser samtliga typer av skadegörelse, h<strong>ar</strong>inneburit en fördubbling av antalet anmälda skadegörelsebrottperioden 1975–<strong>2007</strong>. Enb<strong>ar</strong>t mellan åren 2006 och <strong>2007</strong> ökadeskadegörelsebrotten med 21 procent, från cirka 150 000 brott<strong>till</strong> 179 000 brott. Klotter mot kollektivtrafik v<strong>ar</strong> den enskildabrottskategori som ökade mest. En stor del av denna ökning gåratt återfinna i Stockholms län och förkl<strong>ar</strong>as <strong>till</strong> stor del av attStorstockholms lokaltrafik (sl) h<strong>ar</strong> skapat en elektronisk databasöver sanerat klotter och sedan år <strong>2007</strong> anmäler allt klotter<strong>till</strong> polisen.Skadegörelse är ett brott som utmärks av ett stort mörkertal,vilket innebär att det är osäkert att tolka den verkliga brottsutvecklingenutifrån den officiella statistiken. Ökning<strong>ar</strong> ochminskning<strong>ar</strong> i statistiken kan orsakas såväl av en ökad anmälningsbenägenhetsom av en ökning av den faktiska brottsligheten.Därför är möjligheten att bedöma omfattningen ochutvecklingen av skadegörelsebrottsligheten utifrån statistikenöver anmälda brott begränsad. Alternativa källor <strong>till</strong> kriminalstatistikenh<strong>ar</strong> ofta ett annat perspektiv eller belyser endast endel av brottsligheten och kan endast i viss mån komplettera bildenav skadegörelsebrottslighetens utveckling.Bland annat vis<strong>ar</strong> Statistiska centralbyråns undersökning avlevnadsförhållanden (ulf) den senaste tjugoårsperioden att allmänheteninte upplever skadegörelse som ett ökande problemi det egna bostadsområdet. I Brå:s skolundersökning<strong>ar</strong> åren1995–2005 uppvisas <strong>till</strong> och med en minskande delaktighet i skadegörelsebland ungdom<strong>ar</strong> i nionde klass. Detta behöver dockinte helt tala emot ökningen i kriminalstatistiken. I nämndaundersökning<strong>ar</strong> mäts andelen hushåll och personer, medan statistikenmäter antalet brotts<strong>till</strong>fällen. Antalsräkningen av skadegörelseär mycket omfattande, vilket betyder att ökning<strong>ar</strong> avbrottsfrekvensen inom mindre grupper kan få stort genomslag252 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
i statistiken. Det finns också indikationer på att vissa aktörer isamhället, såväl inom stat och kommuner som privata trafikochbostadsbolag med flera h<strong>ar</strong> anammat en sträng<strong>ar</strong>e hållningmot skadegörelse och klotter, med en ökad anmälningsbenägenhetsom följd. Det torde kunna förkl<strong>ar</strong>a åtminstone en del avökningen av de anmälda skadegörelsebrotten under sen<strong>ar</strong>e år.Den nya tekniken h<strong>ar</strong> också börjat få visst genomslag i domstol<strong>ar</strong>nasbedömning av klotterbrottslighet. I dag kan åklag<strong>ar</strong>eoch polis binda en och samma person <strong>till</strong> flera klotterbrott medhjälp av digitala foton, och en person kan bli fälld för grov skadegörelseäven mot sitt nekande. Trots mörkertalet ger den polisanmäldaskadegörelsebrottsligheten således viktig informationom den ärendemängd som rättsväsendet h<strong>ar</strong> att hantera.InledningSkadegörelse är ett brott som innehåller många olika typer av gärning<strong>ar</strong>.Här återfinns bland annat klotter och skadegörelse på bil<strong>ar</strong>. Ettspektrum av preventiva åtgärder som sinsemellan är mycket olika h<strong>ar</strong>utprovats inom området. Två av de mer omdiskuterade åtgärderna på2000-talet är försök att minska klotter med så kallade lagliga klottervägg<strong>ar</strong>och att installera övervakningskameror på offentliga platser föratt minska bil<strong>till</strong>grepp och skadegörelse.Skadegörelse finns reglerat i brottsbalkens 12 kapitel och rubricerasi tre svårighetsgrader: åverkan, skadegörelse och grov skadegörelse. Ibrottsstatistiken kategoriseras brotten på ett annat sätt än i lagtexten.När polisen ska redovisa skadegörelsebrotten statistiskt sker det utifrånvilken typ av skadegörelse det handl<strong>ar</strong> om, vem som h<strong>ar</strong> drabbatsav brottet och vilket föremål som blivit utsatt. I statistiken över anmäldaskadegörelsebrott finns brotten rubricerade i följande kategorier:Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse• Skadegörelse på motorfordon, inte genom brand. Skadegörelse på motorfordoninnebär oftast krossade bilrutor och strålkast<strong>ar</strong>e, <strong>till</strong>buckladetak och dörr<strong>ar</strong>, sönderskurna däck eller repad lack. Sådan skadegörelsesom hänger samman med försök <strong>till</strong> <strong>till</strong>grepp, rubricerasdock inte som skadegörelse.• Skadegörelse genom brand (även på motorfordon). De bränder som anmälssom skadegörelse utgörs av anlagda bränder där egendom h<strong>ar</strong>förstörts eller riskerats, dock utan att människor h<strong>ar</strong> blivit skadadeeller riskerat att skadas. Det kan innebära att någon tänt eld på enpapperskorg, en bil eller ett annat föremål.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>253
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse• Klotter mot kollektivtrafik. Med klotter menas all skrift och alla målning<strong>ar</strong>som görs utan <strong>till</strong>stånd av den som äger objektet. Sedan 2005redovisas klotter mot kollektivtrafik som en egen kategori i brottsstatistiken.Det innebär klotter som förekommer på områden somär avsedda för kollektivtrafik. Det kan även innebära klotter i ochutanpå tunnelbanevagn<strong>ar</strong>, buss<strong>ar</strong>, busskurer och spår samt klotteri anslutning <strong>till</strong> kollektivtrafikens område. Stora städer som Stockholm,Göteborg och Malmö med omfattande kollektivtrafiknät stårför en stor del av dessa anmälning<strong>ar</strong>.• Klotter/övrigt klotter. I denna kategori återfinns klotter som inte sker påområden som klassas som kollektivtrafik, men som sker mot stat, kommunoch landsting, privata fastighetsäg<strong>ar</strong>e och privatpersoner. Detkan innebära klotter på fastigheter, i trappuppgång<strong>ar</strong>, gångtunnl<strong>ar</strong>, påskolgård<strong>ar</strong>, skåp, bro<strong>ar</strong> och fasader. Klotter började redovisas som enegen kategori i brottsstatistiken år 1996. Dessförinnan återfanns detpolisanmälda klottret under kategorin »annan skadegörelse«.• Skadegörelse mot stat, kommun och landsting (ej klotter). Här återfinnspolisanmäld skadegörelse mot fastigheter och m<strong>ar</strong>k som ägs avkommunen, staten eller landstinget i form av skolor, daghem, sjukhusoch p<strong>ar</strong>ker. Det kan exempelvis innebära skadegörelse på glasrutor,lampor, papperskorg<strong>ar</strong> och bänk<strong>ar</strong>. Skadegörelse mot statligaeller kommunala bolag ingår däremot inte i denna kategori.• Annan skadegörelse. I denna kategori ingår den skadegörelse sominte ryms inom de kategorier som redogjorts för ovan. Här återfinnsde flesta andra former av skadegörelse som är riktad mot privatpersonersegendom, statliga och kommunala bolag samt butiker, nöjesställenoch liknande.Omfattning och utvecklingDold brottslighetMånga skadegörelsebrott anmäls aldrig <strong>till</strong> polisen, gärningspersonenär ofta okänd och majoriteten av de anmälda brotten kl<strong>ar</strong>as aldrigupp. Det innebär att mörkertalet är stort och att en stor del av skadegörelseninte redovisas i kriminalstatistiken. Möjligheterna att bedömaden faktiska omfattningen och utvecklingen utifrån statistikenöver anmälda brott är därför begränsade. Del<strong>ar</strong> av skadegörelsebrottslighetenkan belysas med alternativa källor, som offer- och självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>.En sådan alternativ källa är Brå:s skolundersökningom brott (nsu), som ger en bild av hur stor andel av de ungai 15-årsåldern som begått skadegörelse. En annan källa är StatistiskaCentralbyråns (scb) undersökning av levnadsförhållanden (ulf) som254 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ger en bild av hur allmänheten uppfatt<strong>ar</strong> problemen med skadegörelsei det egna bostadsområdet. De här källorna ger dock inte uppgifterom hur många skadegörelsebrott som begås i samhället, men bidr<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong> för sig med information om hur man ska tolka skadegörelsens omfattningoch utveckling.När tolkning<strong>ar</strong> om den faktiska brottsligheten trots allt ska görasutifrån den anmälda brottsligheten, finns det några generella förhållandeni anmälningsbenägenheten som behöver beaktas. Ett sådantförhållande är att benägenheten att polisanmäla brott ök<strong>ar</strong> med storlekenpå den ekonomiska skadan. Är ett föremål försäkrat och skadanöverstiger självrisken är sannolikheten för en polisanmälan större änom skadan understiger självrisken. Anmälningsbenägenheten tycksockså v<strong>ar</strong>a större för skador som riktas mot privatpersoner eller småföretag än för skador som gäller statens, kommuners, landstings ochstora företags egendom. Det går dock att skönja en ökad benägenhetatt anmäla skadegörelse bland några av dessa aktörer. Ett exempel ärStorstockholms lokaltrafik, sl, som från och med år <strong>2007</strong> fotografer<strong>ar</strong>och anmäler i princip allt klotter som sker i kollektivtrafiken i Stockholmslän. Benägenheten att anmäla kan också påverkas av yttre faktorer.En debatt i media om skadegörelse kan resultera i en ökad uppmärksamhetbland privatpersoner och andra aktörer som i sin tur kanleda <strong>till</strong> fler polisanmälning<strong>ar</strong>.BrottsstrukturÅr <strong>2007</strong> polisanmäldes cirka 179 000 skadegörelsebrott i <strong>Sverige</strong>. Detmotsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> omkring 14 procent av den totala polisanmälda brottsligheten.I figur 1 anges antalet anmälda brott mot de olika kategorierna avUtvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseSkadegörelsegenom brand3 %Klotter motkollektivtrafik10 % Klotter/övrigtklotter19 %Skadegörelse påmotorfordon26 %Skadegörelse motstat, kommunm.m. 16 %Annanskadegörelse26 %Figur 1. Andel polisanmälda skadegörelsebrott efter kategori, år <strong>2007</strong> (N=179 030)procent. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>255
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseskadegörelse i procent. Siffrorna baseras på samtliga inrapporteradeskadegörelsebrott år <strong>2007</strong>.Av figur 1 <strong>fram</strong>går att skadegörelse på motorfordon och klotterbrott<strong>till</strong>sammans utgör drygt hälften (55 procent) av den polisanmäldaskadegörelsebrottsligheten. Klotterbrotten utgör sammantaget denstörsta andelen av skadegörelsen med 29 procent. Skadegörelse genombrand står däremot för en mycket liten andel (3 procent) av det totalaantalet polisanmälning<strong>ar</strong>. I gruppen »annan skadegörelse«, där endryg fjärdedel (26 procent) av de polisanmälda brotten ryms, återfinnsanmälning<strong>ar</strong> som inte kunnat kategoriseras inom någon av de andragrupperna.<strong>Brottsutvecklingen</strong> 1975–<strong>2007</strong>I figur 2 visas den långsiktiga utvecklingen av polisanmäld skadegörelsemellan åren 1975 och <strong>2007</strong>. Figuren vis<strong>ar</strong> att den polisanmälda skadegörelsebrottslighetenh<strong>ar</strong> ökat kontinuerligt från cirka 55 800 brottår 1975 <strong>till</strong> omkring 179 000 brott år <strong>2007</strong>. Omräknat i antal polisanmäldabrott per 100 000 av medelfolkmängden h<strong>ar</strong> antalet skadegörelsebrottmer än fördubblats. Denna ökning är generellt sett större änför många andra brottstyper.Under 2000-talet h<strong>ar</strong> antalet polisanmälda skadegörelsebrottökat med 45 procent (se tabell 1). År 2000 anmäldes knappt 1<strong>23</strong> 600brott, vilket kan jämföras med år <strong>2007</strong> då cirka 179 100 brott anmäldes.Ökningen är – som ovan nämnts – en del av en kontinuerlig ökningsom pågått sedan 1975 och gäller samtliga skadegörelsekategorier.Polisanmäld skadegörelse, grov skadegörelse, åverkan200 000180 000160 000140 000120 000100 00080 00060 00040 00020 00001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 2. Antalet polisanmälda skadegörelsebrott åren 1975–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.256 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Klotter 92 är dock den enskilda kategori av skadegörelse som ökat mestunder 2000-talet. År 2000 anmäldes cirka 24 800 klotterbrott, vilketkan jämföras med cirka 52 300 anmälda klotterbrott år <strong>2007</strong>. Det innebärmer än en fördubbling (ökning med 111 procent) av det anmäldaklottret sett över en åttaårsperiod. Då även den övriga anmälda skadegörelsebrottslighetenh<strong>ar</strong> ökat under denna period h<strong>ar</strong> andelen klotterbrottlegat på en stabil nivå om knappt 30 procent i förhållande <strong>till</strong>all anmäld skadegörelse.Mellan år 2006 och år <strong>2007</strong> ökade den polisanmälda brottsligheteni <strong>Sverige</strong> kraftigt. År <strong>2007</strong> anmäldes nästan 1,3 miljoner brott i <strong>Sverige</strong>,vilket är 7 procent fler anmälning<strong>ar</strong> än föregående år. Det är denhögsta nivå som uppmätts sedan statistiken började föras. En viktigbidragande faktor <strong>till</strong> uppgången är de anmälda skadegörelsebrotten,som stod för över hälften (61 procent) av den totala ökningen. Studer<strong>ar</strong>man skadegörelsebrotten specifikt <strong>fram</strong>går att dessa ökade med 21Tabell 1. Antalet polisanmälda skadegörelsebrott efter typ av brott, åren 2000–<strong>2007</strong>.Brottstyp 2000 2002 2004 2006 <strong>2007</strong>Källa: Brå.Procentuellförändring2000–<strong>2007</strong> (%)SAMTLIGA BROTT 1 214 968 1 <strong>23</strong>4 784 1 248 743 1 224 958 1 306 324 812 kap. Skadegörelsebrott1<strong>23</strong> 560 140 371 147 263 147 708 179 088 45Skadegörelse, grov skadegörelse,1<strong>23</strong> 519 140 341 147 222 147 669 179 030 45åverkan (1–3)På motorfordon41 418 42 494 42 783 41 348 46 212 12(inte genom brand)Genom brand4 406 4 359 4 968 5 673 6 153 40(även på motorfordon)Klotter mot kollektivtrafik. . . 7 857 18 316Klotter/övrigt klotter 24 759 42 904 40 003 29 466 33 945 37Mot stat, kommun, 14 135 14 724 20 354 21 878 28 163 99landsting (ej klotterfr.o.m. 1996)Annan skadegörelse(ej klotter fr.o.m. 1996)38 801 35 860 39 114 41 447 46 241 19Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelse92Kategorin klotter utgörs av en sammanräkning av Klotter mot kollektivtrafik samtKlotter/övrigt klotter.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>257
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseprocent enb<strong>ar</strong>t mellan åren 2006 och <strong>2007</strong>. Ökning<strong>ar</strong> återfanns inomsamtliga kategorier av skadegörelsebrott. Klotterbrotten (40 procent)och skadegörelse mot stat, kommun och landsting (29 procent) stårför de största andelsmässiga ökning<strong>ar</strong>na. Kategorin klotter mot kollektivtrafikh<strong>ar</strong> mer än fördubblats (ökning med 133 procent) på ett år.Det ska dock påpekas att detta brott infördes som egen brottskategoriförst år 2005, vilket kan förkl<strong>ar</strong>a en del av den snabba procentuellaökningen. Denna förkl<strong>ar</strong>ing är dock inte <strong>till</strong>räcklig, eftersom man dårimligen borde ha sett en motsv<strong>ar</strong>ande minskning av antalet brott ikategorin klotter/övrigt klotter, där klotter mot kollektivtrafik tidig<strong>ar</strong>erapporterades in. Men även denna kategori ökade med 15 procent underår <strong>2007</strong>.För att kunna förkl<strong>ar</strong>a v<strong>ar</strong> i landet de stora ökning<strong>ar</strong>na av klotter motkollektivtrafik skett och eventuella orsaker <strong>till</strong> det, behöver man brytaned statistiken på regional nivå. En genomgång av de anmälda klotterbrottenpå länsnivå vis<strong>ar</strong> att cirka 15 700 eller 85 procent av samtliga18 200 inrapporterade klotterbrott mot kollektivtrafik i hela landet år<strong>2007</strong> kunde hänföras <strong>till</strong> Stockholms län. Den snabba ökningen av inrapporteratklotter kan sannolikt <strong>till</strong> stor del förkl<strong>ar</strong>as med förändradeanmälningsrutiner hos Storstockholms lokaltrafik (sl). Företaget h<strong>ar</strong>sedan tidig<strong>ar</strong>e infört en så kallad nolltolerans mot klotter i kollektivtrafikensom bland annat innebär att allt klotter ska saneras inom 24timm<strong>ar</strong> och anmälas <strong>till</strong> polisen. För att möjliggöra detta byggde sl år2006 upp en stor databas där allt klotter registreras innan sanering 93 .sl uppger att de nya rutinerna för att dokumentera klotter, som på allv<strong>ar</strong>trätt i kraft under år <strong>2007</strong>, h<strong>ar</strong> medfört att en betydligt större del avklotterbrotten i Stockholms kollektivtrafik numera anmäls <strong>till</strong> polisen(Storstockholms lokaltrafik 2006).Skadegörelse mot stat, kommun och landsting ökade med 29 procentmellan åren 2006 och <strong>2007</strong>, från cirka 22 000 <strong>till</strong> drygt 28 000 anmälning<strong>ar</strong>.Även här kan sannolikt en ökad anmälningsbenägenhetförkl<strong>ar</strong>a del<strong>ar</strong> av ökningen. Inom denna kategori återfinns skadegörelseinom kollektivtrafiken, exempelvis uppskurna säten och alla typerav glaskross, som i likhet med klottret registreras och anmäls. Inomdenna kategori återfinns även en stor del av den skadegörelse som skermot bostadsbolag, skolor och kommunala förvaltning<strong>ar</strong>, som även desannolikt h<strong>ar</strong> blivit mer noggranna med att anmäla skadegörelse <strong>till</strong>polisen.93De som saner<strong>ar</strong> klotter på SL fotografer<strong>ar</strong> samtliga »tagg<strong>ar</strong>« (klottersignaturer),målning<strong>ar</strong> och repning<strong>ar</strong> innan de avlägsnas. Dessa digitala foton läggs sedan ini databasen och kvalitetsbedöms. De godkända fallen skickas i elektronisk formvid<strong>ar</strong>e <strong>till</strong> polisens klottergrupp, som t<strong>ar</strong> upp dessa som brottsanmälning<strong>ar</strong>.258 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> som mäter skadegörelseSom nämnts tidig<strong>ar</strong>e kommer få skadegörelsebrott <strong>till</strong> polisens kännedom.Den stora ökningen av de polisanmälda skadegörelsebrottensom skett mellan åren 2006 och <strong>2007</strong> avspegl<strong>ar</strong> med stor sannolikhetinte en lik<strong>ar</strong>tad ökning av den faktiska brottsligheten. En betydandedel av ökningen kan säkerligen förkl<strong>ar</strong>as av en ökande anmälningsbenägenhetdär också ny teknik gör det enkl<strong>ar</strong>e att anmäla klotterbrottoch annan skadegörelse jämfört med början av 2000-talet. För att få enmer nyanserad bild av hur den faktiska brottsutvecklingen kan se utbör den polisanmälda brottsligheten kompletteras med uppgifter frånandra källor, bland annat så kallade offer- och självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>.Denna undersökningsmetod h<strong>ar</strong> givetvis också sina problem,<strong>till</strong> exempel bortfall eller över- och underrapportering av denegna brottsligheten eller utsattheten för brott. Två offer- respektivesjälvdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>, som bland annat mäter utvecklingenav skadegörelse över tid, är Statistiska centralbyråns Undersökningom levnadsförhållanden, ulf, och Brå:s Nationella skolundersökning(nsu). Ingen av dessa undersökning<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> att skadegörelsebrottenskulle ha ökat i <strong>Sverige</strong> de senaste tio åren.I ulf fråg<strong>ar</strong> man om skadegörelse upplevs som vanligt i det egnabostadsområdet. Enligt undersökningen är det inte fler personer i dagsom upplever en omfattande skadegörelse än för femton år sedan. År2005 tyckte närm<strong>ar</strong>e 13 procent att skadegörelse v<strong>ar</strong> vanligt i det egnabostadsområdet. Det kan jämföras med år 1980–1981 då 15 procent tyckteatt skadegörelse v<strong>ar</strong> vanligt i bostadsområdet. Siffran h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it förhållandeviskonstant över tid (scb 2004).I Brå:s skolundersökning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> man sedan 1995 anonymt frågat ungdom<strong>ar</strong>om utsatthet för brott, egen brottslighet och problembeteenden.Generellt vis<strong>ar</strong> resultaten från undersökningen att andelen ungasom uppger att de begått brott h<strong>ar</strong> minskat mellan åren 1995 och 2005(Brå, 2006). Minskningen gäller främst skadegörelsebrott och stöldbrott.Ser man specifikt <strong>till</strong> skadegörelsebrotten <strong>fram</strong>kommer bildenatt det blir allt mindre vanligt att ungdom<strong>ar</strong> ägn<strong>ar</strong> sig åt denna typ avbrottslighet. År 1995 uppgav 53 procent av pojk<strong>ar</strong>na och 38 procent avflickorna att de begått något skadegörelsebrott de senaste tolv månaderna.År 2005 v<strong>ar</strong> motsv<strong>ar</strong>ande siffra 38 procent för pojk<strong>ar</strong>na och <strong>23</strong>procent för flickorna (Brå 2006). I tolkningen av resultaten bör mandock beakta följande: Även om det generellt är färre ungdom<strong>ar</strong> i dagsom uppger att de gjort sig skyldiga <strong>till</strong> skadegörelse, kan detta v<strong>ar</strong>aförenligt med att en liten grupp ungdom<strong>ar</strong> som står för en förhållandevisstor del av skadegörelsen kan ha en fortsatt hög eller <strong>till</strong> och medökande brottsfrekvens. Denna grupp kan utebli från eller v<strong>ar</strong>a underrepresenteradi sv<strong>ar</strong>en i självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>na.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>259
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseOffer och gärningspersonerOfferSkadegörelse är ett brott som rikt<strong>ar</strong> sig mot ett föremål, exempelvis entunnelbanevagn, ett fordon, en husfasad eller liknande. Skadegörelseskiljer sig därmed från exempelvis misshandel, som är ett brott somrikt<strong>ar</strong> sig mer mot en enskild person. Däremot kan enskilda personereller företag lida stor skada i form av ekonomiska förluster och obehag<strong>till</strong> följd av skadegörelsebrotten.Det finns inte några bra och <strong>till</strong>förlitliga mått på hur många privatpersonersom utsätts för skadegörelse. I Statistiska centralbyrånsundersökning<strong>ar</strong> bruk<strong>ar</strong> omkring 25 procent av svenska folket uppgeatt de blivit utsatta för något stöld- eller skadegörelsebrott i den egnabostaden under de senaste tolv månaderna. Denna andel h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it förhållandeviskonstant över tid (scb 2004). Emellertid går det inte utläsanågot om utvecklingen av utsatthet för stöld respektive skadegörelsesep<strong>ar</strong>at.Storstockholms lokaltrafik (sl) är en enskild aktör som drabbas hårtav klotter och skadegörelse. Företaget uppger att de årligen avsätteromkring 120 miljoner kronor för att återställa klotter och annan skadegörelse(Storstockholms lokaltrafik 2006), men även flerfamiljshus,skolbyggnader, cykel- och gångtunnl<strong>ar</strong>, elskåp, brofundament och liknandekan drabbas av klotter (Brå 2003).GärningspersonerDet stora mörkertalet i kombination med att mycket få av de anmäldaskadegörelsebrotten kl<strong>ar</strong>as upp medför att statistiken över misstänktapersoner och över lagföring<strong>ar</strong> endast innehåller en liten del av samtligagärningspersoner. Det innebär också att det utifrån uppgifter ikriminalstatistiken är svårt att uttala sig generellt om ålder och könbland dem som gör sig skyldiga <strong>till</strong> skadegörelse.Skadegörelse och främst klotter bruk<strong>ar</strong> räknas som ett utpräglatungdomsbrott. Denna bild <strong>fram</strong>går även när man ser <strong>till</strong> statistikenöver misstänkta personer. Andelen misstänkta ungdom<strong>ar</strong> är större förskadegörelse än för många andra brottstyper. Ser man <strong>till</strong> den totalabrottsligheten utgjorde 15–20-åring<strong>ar</strong> cirka 25 procent av samtligamisstänkta personer år <strong>2007</strong>. Andelen ungdom<strong>ar</strong> (15–20 år) som misstänksför skadegörelsebrott är högre och h<strong>ar</strong> utgjort omkring 40 procentunder den senaste tioårsperioden. Under sen<strong>ar</strong>e delen av 2000-taleth<strong>ar</strong> antalet misstänkta ungdom<strong>ar</strong> ökat. År <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 45 procent eller3 362 personer av dem som misstänktes för skadegörelse i åldern 15–20år. En del av denna ökning kan dock förkl<strong>ar</strong>as av att antalet ungdom<strong>ar</strong>även ökat i befolkningen.Det är främst män som begår skadegörelsebrott. Av samtliga personersom misstänktes för någon typ av skadegörelse år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 91 pro-260 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
cent män. Den manliga dominansen är ännu större för klotterbrotten,där 95 procent av de misstänkta år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> män. Enligt kriminalstatistikenär det omkring tio gånger vanlig<strong>ar</strong>e att en 15-årig pojke misstänksför skadegörelse än en 15-årig flicka. I självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>,som Brå:s skolundersökning, är skillnaderna mellan könen inte likastora. Enligt uppgifter som ungdom<strong>ar</strong>na själva lämn<strong>ar</strong> är det knapptdubbelt så stor andel pojk<strong>ar</strong> som flickor som uppger att de utfört någonskadegörelse.Forskning vis<strong>ar</strong> att det är svårt att peka ut någon typisk klottr<strong>ar</strong>e.Ofta är det en ung man, men där upphör likheterna. Utöver detta ärgruppen heterogen och gärningspersonerna kan exempelvis kommafrån skilda socioekonomiska bakgrunder. Även deras kriminalitet i övrigtkan v<strong>ar</strong>iera. En del klottr<strong>ar</strong>e begår olika klotterrelaterade brott,som att stjäla sprayburk<strong>ar</strong>, utan att v<strong>ar</strong>a kriminella i övrigt. Blandklottr<strong>ar</strong>na finns dock även ett antal personer som begår andra ochgrövre brott, exempelvis misshandel, stöld och n<strong>ar</strong>kotikabrott (Johnsson<strong>2007</strong>, Shannon 2003).Hanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingSkadegörelsebrott är <strong>till</strong>sammans med stöldbrott en av de brottskategoriersom h<strong>ar</strong> den lägsta uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten. Titt<strong>ar</strong> man på åren1975–<strong>2007</strong> minsk<strong>ar</strong> dessutom uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten över tid. År 1975kl<strong>ar</strong>ades 22 procent av den anmälda skadegörelsebrottsligheten upp,medan den totala uppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 11 procent. Manbör dock <strong>till</strong>ägga att antalet polisanmälda skadegörelsebrott ökat, vilketgör att det faktiska antalet skadegörelsebrott som kl<strong>ar</strong>as upp i dagändå är fler jämfört med år 1975. Av de totalt cirka 179 000 skadegörelsebrottsom anmäldes år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> det drygt 4 procent eller omkring6 900 brott, som kunde personuppkl<strong>ar</strong>as, vilket innebär att man kundeknyta en gärningsperson <strong>till</strong> brottet.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseLagföring<strong>ar</strong>, brottsrubricering<strong>ar</strong> och påföljderLagtexten om skadegörelse skärptes den 1 janu<strong>ar</strong>i 2004 och det maximalafängelsestraffet höjdes från sex månader <strong>till</strong> ett år. Är skadegörelsenringa ska brottet rubriceras som åverkan. Straffet för åverkan är böter.Är skadegörelsen omfattande ska brottet rubriceras som grov skadegörelse.Straffet för grov skadegörelse är fängelse i högst fyra år.År <strong>2007</strong> redovisades cirka 3 450 lagföring<strong>ar</strong> med skadegörelse somhuvudbrott. Skadegörelse av normalgraden v<strong>ar</strong> den dominerandebrottsrubriceringen och utgjorde 94 procent av det totala antalet lagföring<strong>ar</strong>för skadegörelse år <strong>2007</strong>. I två tredjedel<strong>ar</strong> (67 procent) av lagföring<strong>ar</strong>naår <strong>2007</strong> blev huvudpåföljden böter, utdömt av domstol el-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>261
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseler utfärdat av åklag<strong>ar</strong>e i form av strafföreläggande. Nio procent av delagförda personerna överlämnades <strong>till</strong> ungdomsvård och ungdomstjänst,två procent fick skydds<strong>till</strong>syn och cirka en procent fick villkorligdom. Endast 45 personer, vilket motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> två procent av samtligalagföring<strong>ar</strong> för skadegörelse, dömdes <strong>till</strong> fängelse samma år. När manläser statistiken om påföljder bör man betänka att många av dem sombegår skadegörelsebrott är under 21 år. Det innebär att domstol<strong>ar</strong> t<strong>ar</strong>hänsyn <strong>till</strong> personernas låga ålder vid påföljdsvalet.Brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete och kriminalpolitikSkadegörelse är ett brott med stort mörkertal. En del kan sannoliktförkl<strong>ar</strong>as med en låg anmälningsbenägenhet hos privatpersoner, fastighetsäg<strong>ar</strong>eoch företag som driver kollektivtrafik. Orsaker kan v<strong>ar</strong>aatt värdet av skadegörelsen understigit självrisken, att anmälningsrutinernai många fall v<strong>ar</strong>it tidsödande samt att det ofta saknats en gärningspersonsom kunnat knytas <strong>till</strong> brottet. Med ny teknik h<strong>ar</strong> dockmöjligheterna att anmäla skadegörelse förenklats. Sedan några år <strong>till</strong>bakakan man anmäla brott <strong>till</strong> polisen via Internet. Digitalkameroroch mobiltelefonkameror innebär utökade möjligheter att fotograferaskadegörelsen och snabbt sända in dessa bilder <strong>till</strong> polisen.Den digitala tekniken h<strong>ar</strong> i Västeuropa och i usa medfört att intressetför kameraövervakning som brottsförebyggande metod ökat på 2000-talet. Beräkning<strong>ar</strong> som gjorts i England vis<strong>ar</strong> att det finns omkring 4,2miljoner offentliga kameror landet. I <strong>Sverige</strong> är kameror på offentligaplatser sällsynt, men h<strong>ar</strong> installerats exempelvis på Möllevångstorgeti Malmö och på Kasernplan i Landskrona. Kollektivtrafikföretag ochskolor h<strong>ar</strong> också visat stort intresse för kameraövervakning. I Hallandpågår ett försök med kameror i buss<strong>ar</strong> som bland annat ska minskastenkastning och annan skadegörelse på buss<strong>ar</strong>na. Studier vis<strong>ar</strong> att kameraövervakningkan reducera skadegörelse och annan brottslighet,speciellt om den kombineras med andra brottsförebyggande åtgärdersom exempelvis förstärkt belysning (Brå <strong>2007</strong>).Den nya digitala tekniken h<strong>ar</strong> på 2000-talet även inneburit att storasamhällsaktörer börjat anmäla skadegörelse i större omfattning än tidig<strong>ar</strong>e.Främst är det <strong>ar</strong>betet mot klotter som intensifierats från ochmed mitten av 2000-talet. Den vanligaste åtgärden är en restriktiv hållningmed egendomsbevakning och snabb sanering av ny<strong>till</strong>kommetklotter. Man h<strong>ar</strong> också inlett försök med så kallade lagliga klottervägg<strong>ar</strong>,där ungdom<strong>ar</strong> får måla graffiti under ordnade former. Lagliga vägg<strong>ar</strong>är en kontroversiell metod. Bland annat h<strong>ar</strong> det riktats kritik motatt de lagliga vägg<strong>ar</strong>na leder <strong>till</strong> att fler vill klottra, vilket inte är syftetmed vägg<strong>ar</strong>na. Någon vetenskaplig utvärdering av effekterna av försökmed lagliga vägg<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> ännu inte gjorts i <strong>Sverige</strong>.262 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Två internationellt uppmärksammade åtgärdsprogram mot klotterh<strong>ar</strong> genomförts i Helsingfors i Finland och i Brügge i Belgien. IHelsingfors h<strong>ar</strong> snabb sanering kombinerats med att fler ungdom<strong>ar</strong>h<strong>ar</strong> gripits och lagförts av polis och väkt<strong>ar</strong>bolag. Ungdom<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> ocksåerbjudits medling och reducerade skadestånd om de upphör medklottrandet. Försöket är inte vetenskapligt utvärderat, men ansv<strong>ar</strong>igauppger att nyrekryteringen av klottr<strong>ar</strong>e minskat och att saneringskostnadernai dag är mycket lägre än när projektet började. I Brügge h<strong>ar</strong>snabb sanering och gripanden av klottr<strong>ar</strong>e kombinerats med att <strong>till</strong>mötesgåungdom<strong>ar</strong> och lagligt erbjuda dem möjligheter att måla graffiti.Projektet vann den brottsförebyggande tävlingen European CrimePrevention Aw<strong>ar</strong>ds, ecpa, år 2001, men är i likhet med projektet i Helsingforsinte vetenskapligt utvärderat (Brå 2005).KriminalpolitikDen uppmärksammade klotterproblematiken h<strong>ar</strong> lett <strong>till</strong> lagskärpning<strong>ar</strong>på 2000-talet. År 2004 höjdes straffet för skadegörelse från fängelsei sex månader <strong>till</strong> fängelse i ett år. Lagskärpningen ledde även <strong>till</strong>ändring<strong>ar</strong> i polislagen (§ 19 polislagen). Sedan första janu<strong>ar</strong>i 2004 h<strong>ar</strong>polisen fått utökade befogenheter att visitera personer som misstänksv<strong>ar</strong>a på väg att klottra.I praktiken är det dock vanlig<strong>ar</strong>e att privata väkt<strong>ar</strong>bolag griper klottr<strong>ar</strong>eän att polisen gör det. Enligt uppgifter från polisen i Stockholmslän gjordes omkring 1 000 gripanden för klotter i länet år 2006. SL:segendomsbevakning som sköts av privata väkt<strong>ar</strong>bolag uppges ha ståttför omkring hälften av dessa. Resterande gripanden uppges andra väkt<strong>ar</strong>bolagoch polisen ha gjort.Även i synen på bevisningen av klotter i domstol<strong>ar</strong> går det att skönjaen viss förändring under 2000-talet. Åklag<strong>ar</strong>myndigheten h<strong>ar</strong> i en promemoriaår 2005 kommenterat ett antal dom<strong>ar</strong> som ska ge vägledningför hur man ska se på den straffrättsliga bedömningen av klotter. Avavgörande betydelse för om klottret ska rubriceras som grov skadegörelseär bland annat om »den v<strong>ar</strong>it omfattande, organiserad, systematiskoch planlagd« eller om »den h<strong>ar</strong> fått negativa konsekvenser församfärdseln t.ex. då tåg och spårvagn<strong>ar</strong> måste tas ur bruk för saneringoch rep<strong>ar</strong>ations<strong>ar</strong>beten« (Åklag<strong>ar</strong>myndigheten 2005).Åklag<strong>ar</strong>e och polis h<strong>ar</strong> utformat en ny metod för att få <strong>till</strong> fler fällandedom<strong>ar</strong> för klotterbrott. En grund för denna bevisning är att digitalafoton på klottersignaturer, så kallade tagg<strong>ar</strong>, sp<strong>ar</strong>as i databaser. Strategingår ut på att försöka knyta den person som blir gripen för målandeav en tagg <strong>till</strong> andra fotograferade tagg<strong>ar</strong> i databasen. Som klotter räknasäven så kallad scratching, där en signatur repas in i en ruta ellerannat föremål med ett vasst verktyg. Statens kriminaltekniska laboratoriumh<strong>ar</strong> också granskat flera fall av digitala foton av klotter för attUtvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelsebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>263
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Stöld och skadegörelseom möjligt försöka fastställa hur stor sannolikheten är att klottret h<strong>ar</strong>utförts av en och samma person. I dag finns tekniska möjligheter attvisa färgbilder på klotter i många rättssal<strong>ar</strong>.De elektroniska möjligheterna att anmäla skadegörelse h<strong>ar</strong> medstor sannolikhet påverkat anmälningsbenägenheten. År <strong>2007</strong> polisanmäldesomkring 52 000 klotterbrott i <strong>Sverige</strong>. Polisen räkn<strong>ar</strong> medatt skadegörelseanmälning<strong>ar</strong>na kommer att öka ytterlig<strong>ar</strong>e inom denärmaste åren <strong>till</strong> följd av det stora intresset för nya sanerings- och anmälningsrutinerbland bostadsbolag, statliga företag och kollektivtrafikföretag.Det ökande intresset för att anmäla skadegörelse kommersannolikt att minska mörkertalet för skadegörelsebrott.ReferenserB<strong>ar</strong>nombudsmannen (<strong>2007</strong>). Vem kan man lita på? B<strong>ar</strong>n och unga berätt<strong>ar</strong>om brott. B<strong>ar</strong>nombudsmannen rapporter<strong>ar</strong>, br <strong>2007</strong>:02. Stockholm.Brottsförebyggande rådet, Brå (2003). Klotter. En inventering av klotterförebyggandeåtgärder. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2005). Klotterförebyggande åtgärder. Enidéskrift om att tänka p<strong>ar</strong>allellt. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>). Kameraövervakning och brottsprevention.En systematisk genomgång. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:29. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Johnson, M. (<strong>2007</strong>). Graffiti – individ, kultur, samhälle. I: Estrada ochFlyghed (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten. Lund: Studentlitteratur.Proposition 2002/02:138. Åtgärder mot klotter och annan skadegörelse.Shannon, D. (2003). Swedish Graffiti a Criminological Perspective. Stockholm:Institutionen för kriminologi, Stockholms universitet.Statistiska centralbyrån (scb 2004) Offer för vålds- och egendomsbrott1978–2002. <strong>Rapport</strong> 104. Stockholm: Statistiska centralbyrån. Meraktuella data om Undersökningen av levnadsförhållanden, ulf,finns också på .Storstockholms lokaltrafik (2006) Årsberättelse 2006, ab Storstockholmslokaltrafik, organisationsnummer 55 60 13-0683.Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (2005). Vägledning för den straffrättsliga bedömningenav klotter. Rättspm 2005:9. Utvecklingscentrum Malmö. www.aklag<strong>ar</strong>e.se.264 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
DrogbrottNARKOTIKABROTTUlf GuttormssonSammanfattningUnder år <strong>2007</strong> anmäldes närm<strong>ar</strong>e 72 000 n<strong>ar</strong>kotikabrott. N<strong>ar</strong>kotikabrottär ett så kallat spanings- och ingripande brott, vilketinnebär att omfattningen av den anmälda brottsligheten främstär beroende av myndighetsprioritering<strong>ar</strong>. Den faktiska brottslighetenär därmed också avsevärt större än den registrerade.Utvecklingen av antalet anmälning<strong>ar</strong> mot n<strong>ar</strong>kotikalagstiftningenkan i princip beskrivas som linjärt ökande mellan åren1975–<strong>2007</strong>. Under 2000-talet h<strong>ar</strong> de anmälda fallen om n<strong>ar</strong>kotikabrottdock ökat i högre takt än tidig<strong>ar</strong>e, med mer en fördubblingav de anmälda fallen mellan åren 2000–<strong>2007</strong>. Det är <strong>fram</strong>förallt kategorin eget bruk som står för de sen<strong>ar</strong>e årens ökningav anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrott. Enb<strong>ar</strong>t eget bruk utgjorde grundför 59 procent av alla anmälning<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong>. Såväl den lång- somkortsiktiga ökningen kan delvis förkl<strong>ar</strong>as av ändring<strong>ar</strong> i lagstiftningenoch <strong>till</strong>ämpningen av denna medan förändring<strong>ar</strong> i myndighetersresurser och prioritering<strong>ar</strong> främst tycks ha påverkatuppgången under 2000-talet.Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottDet kan inte hållas för sannolikt att n<strong>ar</strong>kotikamissbruket h<strong>ar</strong>ökat på samma vis som anmälningsstatistiken under 2000-talet.Centralförbundet för alkohol och n<strong>ar</strong>kotikaupplysnings (can)skolundersökning<strong>ar</strong> av n<strong>ar</strong>kotikaanvändningen bland elever iårskurs 9 vis<strong>ar</strong> i motsats <strong>till</strong> anmälningsstatistiken på minskning<strong>ar</strong>i andelen ungdom<strong>ar</strong> som uppger att de provat n<strong>ar</strong>kotikaunder 2000-talet. Även skattning<strong>ar</strong> av det tunga missbrukets utvecklingunder 2000-talet, baserat på analyser av olika n<strong>ar</strong>kotik<strong>ar</strong>elateradeindikatorer, pek<strong>ar</strong> på en viss nedgång av det allv<strong>ar</strong>ligasten<strong>ar</strong>kotikamissbruket under sen<strong>ar</strong>e år och beskriverdärmed en annan utveckling än anmälningsstatistiken.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>267
Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottÅr <strong>2007</strong> misstänktes 21 220 personer för brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen.Åttiofem procent av de misstänkta v<strong>ar</strong> män och omkringen femtedel v<strong>ar</strong> tjugo år eller yngre. Bland de personersom misstänks för brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen ökade andelenyngre misstänkta under 1990-talet, vilket är i linje med vadsom <strong>fram</strong>kommit av k<strong>ar</strong>tläggningen av det tunga missbruket.InledningSedan 1960-talets slut h<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikamissbruket betraktats som ett allv<strong>ar</strong>ligtsamhällsproblem i <strong>Sverige</strong>. Som en följd av detta h<strong>ar</strong> lagstiftningensuccessivt skärpts samtidigt som allt större resurser avsattsinom rättsväsendet för n<strong>ar</strong>kotikabekämpning. Att området sedanlänge är prioriterat illustreras exempelvis av att scb redan år 1975 börjadesärredovisa n<strong>ar</strong>kotikalagföring<strong>ar</strong>, vilket Brå sedan fortsatt med efterövertagandet av statistikansv<strong>ar</strong>et år 1994.Som påpekats i många sammanhang är n<strong>ar</strong>kotikabrott främst ettspaningsbrott. Det är sällan allmänhet, brottsoffer, vittnen eller liknandestår för anmälning<strong>ar</strong>na, utan omfattningen av den anmäldabrottsligheten är beroende av myndighetsprioritering<strong>ar</strong>. Den faktiskabrottsligheten är därmed också avsevärt större än den registrerade.För att kunna avgöra i vilken utsträckning kriminalstatistiken spegl<strong>ar</strong>n<strong>ar</strong>kotikabrottslighetens verkliga struktur och utveckling måste mani huvudsak förhålla sig <strong>till</strong> två faktorer: förändring<strong>ar</strong> i lagstiftningenoch <strong>till</strong>ämpning av denna samt förändring<strong>ar</strong> i myndigheters resurseroch prioritering<strong>ar</strong> för n<strong>ar</strong>kotikabekämpning. Att kriminalstatistikenär en svag indikator på missbruksutvecklingen står dock helt kl<strong>ar</strong>t. Föratt kunna dra slutsatser om n<strong>ar</strong>kotikamissbrukets omfattning och utvecklingmåste man i stället använda andra källor och indikatorer.Dagens n<strong>ar</strong>kotikastrafflag (1968:64) trädde i kraft år 1968 och komdå att ersätta den tidig<strong>ar</strong>e n<strong>ar</strong>kotikaförordningen (1962:704). N<strong>ar</strong>kotikastrafflagenregler<strong>ar</strong> innehav, överlåtelse och <strong>fram</strong>ställning av n<strong>ar</strong>kotika,samt sedan år 1988 även konsumtion av n<strong>ar</strong>kotika och innehållertre huvudbrott: normalbrott, ringa n<strong>ar</strong>kotikabrott och grovt n<strong>ar</strong>kotikabrott.Med överlåtelse avses det som i dagligt tal kallas langning. Vidinnehavsbrott h<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikan bedömts v<strong>ar</strong>a för egen konsumtion ochinte för vid<strong>ar</strong>eförsäljning, oftast rör det sig då om små mängder n<strong>ar</strong>kotika.Svårhetsgraden avgörs bland annat med ledning av mängd ochtyp av n<strong>ar</strong>kotika, och i princip är det b<strong>ar</strong>a gärning<strong>ar</strong>na eget bruk ochinnehav som kan betraktas som ringa n<strong>ar</strong>kotikabrott. Smuggling avn<strong>ar</strong>kotika faller under lagen om straff för smuggling (2000:1225). Ävensmugglingsbrott behandlas i det följande.268 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Vilka prep<strong>ar</strong>at som i sin tur är att betrakta som n<strong>ar</strong>kotika avgörs avregeringen och kungörs bland annat i Läkemedelsverkets föreskrifter(lvfs) om förteckning<strong>ar</strong> över vad som klassas som n<strong>ar</strong>kotika. Antaletn<strong>ar</strong>kotikaklassade prep<strong>ar</strong>at utökas kontinuerligt och därmed utvidgasgradvis vad som är att betrakta som n<strong>ar</strong>kotikabrott.Några exempel på förändring<strong>ar</strong> som historiskt sett h<strong>ar</strong> påverkaträttsväsendets insatser mot n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten är bland annat enskärpning av praxis för åtalsunderlåtelser år 1980 i syfte att i större utsträckningkomma åt detaljhandeln, liksom påföljande höjning<strong>ar</strong> avstraffsatserna under åren 1981 och 1985 samt inte minst kriminaliseringenav bruk av n<strong>ar</strong>kotika år 1988 med den därpå följande utökningenav straffskalan för ringa brott från böter <strong>till</strong> sex månaders fängelseår 1993. Höjningen av maximistraffet gjordes i syfte att ge polisen rättatt ta blod- eller urinprov vid misstanke om n<strong>ar</strong>kotikakonsumtion.Det finns flera aspekter på vad som kan betraktas som n<strong>ar</strong>kotikabrott,utöver de mest typiska brotten som nämnts ovan. Under 1999ändrades exempelvis lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrottnär nollgräns för n<strong>ar</strong>kotika infördes i vägtrafiken (med undantag avn<strong>ar</strong>kotikaklassade läkemedel som används enligt läk<strong>ar</strong>es ordination).Mellan åren 2000 och <strong>2007</strong> ökade antalet anmälda drograttfylleribrottfrån cirka 300 <strong>till</strong> drygt 11 000. Denna brottstyp berörs inte här utanbehandlas under avsnittet om rattfylleri. Att personer med ett tungtn<strong>ar</strong>kotikamissbruk ofta begår andra typer av brott utöver de som rörsjälva n<strong>ar</strong>kotikahanteringen är väl känt, inte minst gäller det olikaegendomsbrott i syfte att försörja missbruket. Denna typ av n<strong>ar</strong>kotik<strong>ar</strong>elateradbrottslighet behandlas inte heller i detta kapitel, utan i detföljande redovisas endast brott mot n<strong>ar</strong>kotika- och smugglingslagen.Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottUtvecklingen av den anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrottslighetenUnder 2000-talet h<strong>ar</strong> antalet anmälda brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagenmer än fördubblats. Under år <strong>2007</strong> anmäldes närm<strong>ar</strong>e 72 000 n<strong>ar</strong>kotikabrott,jämfört med cirka 45 000 under 2004 och drygt 32 000 underår 2000. Det motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> en ökning från 448 anmälda brott per 100000 invån<strong>ar</strong>e år 2000 <strong>till</strong> 941 anmälda brott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e år<strong>2007</strong>. 94 Uppgången från år 2000 är i stort sett linjär och eftersom antaletbrottsanmälning<strong>ar</strong> totalt sett h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it relativt oförändrat underdenna period h<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikabrottens andel av samtliga anmälda brottökat från närm<strong>ar</strong>e 3 <strong>till</strong> drygt 5 procent.I anmälningsstatistiken delas brotten upp i <strong>fram</strong>ställning, överlåtelse,innehav, eget bruk samt <strong>till</strong> och med år 2006 kombinationen94Avseende medelbefolkningen i åldern 15 år och äldre.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>269
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott706050403020100Anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrott 2000 Anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrott <strong>2007</strong>5943 44Eget bruk32Innehav (inkl.komb. medeget bruk)Figur 1. Polisanmälda brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen efter typ av gärning, år 2000och <strong>2007</strong>. Procent. Källa: Brå, registret över anmälda brott.innehav och eget bruk 95 . Enb<strong>ar</strong>t eget bruk utgjorde grund för 59 procentav alla anmälning<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong> och innehav (inkluderat kombinationskategorinmed bruk) v<strong>ar</strong> grund för 32 procent. Överlåtelsebrottensv<strong>ar</strong>ade för 8 procent av de anmälda brotten, medan <strong>fram</strong>ställningbidrog med en knapp procent. Av figur 1 <strong>fram</strong>går att det <strong>fram</strong>för alltär kategorin eget bruk som står för de sen<strong>ar</strong>e årens ökning av anmäldan<strong>ar</strong>kotikabrott.Antalet anmälda brott mot smugglingslagen som avsåg n<strong>ar</strong>kotikauppgick <strong>till</strong> knappt 1 400 år <strong>2007</strong>, vilket motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> 18 anmälda brottper 100 000 invån<strong>ar</strong>e i medelbefolkningen. Jämfört med anmäldan<strong>ar</strong>kotikabrott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen uppgår således smugglingsbrottenendast <strong>till</strong> någon enstaka procent av dessa. Antalet anmäldasmugglingsbrott h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it i denna storleksordning sedan år 2004. Föregåendeår uppvis<strong>ar</strong> statistiken en viss oregelbundenhet som delvistorde v<strong>ar</strong>a av teknisk natur. Inga andra källor, som <strong>till</strong> exempel polisensb<strong>ar</strong>-register 96 , pek<strong>ar</strong> på så stora svängning<strong>ar</strong> i den upptäckta n<strong>ar</strong>kotikasmugglingen.128ÖverlåtelseFramställning95En förändring i instruktionen för hur anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrott ska kodas infördesunder 2006. Ändringen inneb<strong>ar</strong> att kombinationskategorin »innehav och egetbruk« upphörde som egen kod. Brott enligt kategorin som dessförinnan registreradessom ett brott på anmälan, registreras numera som två brott, »eget bruk«respektive »innehav«.96Polisens och Tullens gemensamma beslags- och analysregister (BAR) innehållerbland annat uppgifter om antal och mängder beslag av n<strong>ar</strong>kotika och dopningsmedelmed mera, samt analysuppgifter om sammansättning och renhet i beslagtagnan<strong>ar</strong>kotikaprep<strong>ar</strong>at från Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL).270 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
80 00070 00060 00050 00040 00030 00020 00010 000Anmälda fall av n<strong>ar</strong>kotikabrott01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 2. Antal anmälning<strong>ar</strong> (fall) mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen, åren 1975– <strong>2007</strong>. Källa:Brå, registret över anmälda brott.I figur 2 ges en bild av utvecklingen av antalet anmälning<strong>ar</strong> mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagenfrån år 1975 och <strong>fram</strong>åt. Att studera ett längre tidsperspektivär inte enb<strong>ar</strong>t intressant i sig, utan underlätt<strong>ar</strong> även jämförelsermed andra indikatorer. I figuren presenteras, <strong>till</strong> skillnad mot det föregående,antalet anmälda fall och inte antalet anmälda brott eftersomdet förra måttet befunnits spegla trenderna mer korrekt. 97Med undantag av den <strong>till</strong>fälliga uppgången i 1980-talets början, somförkl<strong>ar</strong>as av den praxisändring som beskrevs i inledningen, kan utvecklingenpå det stora hela beskrivas som linjärt ökande mellan år1975 och millennieskiftet. Under 2000-talet h<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikabrottsanmälning<strong>ar</strong>nafortsatt att öka, men i än högre takt än tidig<strong>ar</strong>e. Av figur 2<strong>fram</strong>går att det under perioden h<strong>ar</strong> skett en näst in<strong>till</strong> tiofaldig ökningav antalet anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrottsfall.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott97Ett fall n<strong>ar</strong>kotikabrott avser en anmälan med minst ett n<strong>ar</strong>kotikabrott. Ett och sammafall kan således omfatta flera brott. Tidig<strong>ar</strong>e accepterades i betydligt störreutsträckning att flera händelser, <strong>till</strong> exempel ett antal innehav som erkändes vidett och samma <strong>till</strong>fälle, kom att inkluderas i statistiken som ett visst antal sep<strong>ar</strong>atabrott. I dag är kraven på vad som ska räknas som brott i anmälningsstatistikenstörre, bland annat vad gäller precisering av brotts<strong>till</strong>fälle men även beträffandeandra omständigheter. Som en konsekvens av detta ligger sedan millennieskiftetkvoten mellan brott och fall runt 1,1 medan den under periodens början sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>ev<strong>ar</strong> tre brott per fall. Detta betyder att serien överanmälda brott <strong>till</strong> innehåll inteär fullt jämförb<strong>ar</strong> under perioden 1975–<strong>2007</strong>. Jämför man anmälningsstatistikenmed uppgifter om misstänkta respektive lagförda finner man att antalet anmäldafall bättre beskriver den historiska utvecklingen än vad antalet anmälda brott gör.Sedan millennieskiftet är skillnaden mellan antalet anmälda fall och brott liten ochtämligen konstant.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>271
Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottInledningsvis nämndes att det sedan 1970-talet h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>kommit nyalag<strong>ar</strong> och att ytterlig<strong>ar</strong>e droger n<strong>ar</strong>kotikaklassats. Det är högst sannoliktatt utvidgningen av vad som är att betrakta som n<strong>ar</strong>kotikabrotth<strong>ar</strong> bidragit <strong>till</strong> uppgången som figur 2 beskriver. Ett ytterlig<strong>ar</strong>e skäl<strong>till</strong> ökningen torde v<strong>ar</strong>a att området prioriterats alltmer av rättsväsendet.Att så är fallet <strong>fram</strong>går bland annat av Rikspolisstyrelsens redovisning<strong>ar</strong>av antalet års<strong>ar</strong>betskrafter som ägnats n<strong>ar</strong>kotika<strong>ar</strong>betet inompolisverksamheten. Enligt dessa ökade antalet förbrukade års<strong>ar</strong>betskrafterfrån cirka 900 i början av 2000-talet <strong>till</strong> drygt 1 300 år <strong>2007</strong>. 98Det h<strong>ar</strong> bland annat i Brå-rapport 2003:12 konstaterats att uppgifternaom polisens <strong>ar</strong>betsinsatser <strong>till</strong> följd av statistikomläggning<strong>ar</strong> inte ärhelt jämförb<strong>ar</strong>a över tid. Likafullt kan det konstateras att en ökningägt rum under 2000-talet, liksom att dagens nivå oavsett jämförelseproblematikenär väsentligt högre jämfört med de cirka 200 års<strong>ar</strong>betskraftersom redovisades år 1975. Att en sådan intensifiering av insatsernainte skulle avspeglas i kriminalstatistiken är mycket osannolikt.Sammanfattningsvis h<strong>ar</strong> antalet anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrott ökat bådei ett kort<strong>ar</strong>e och i ett längre tidsperspektiv. Det är främst de ringa brotten(bruksbrotten) som står för den tämligen kraftiga ökningen under2000-talet. Att skärpning<strong>ar</strong> av lagstiftningen samt resursökning<strong>ar</strong> bidragit<strong>till</strong> uppgången står utom alla tvivel.Regional fördelning av anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrottDrygt 41 000 av de anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrotten, eller 58 procent, härrördefrån något av de tre storstadslänen år <strong>2007</strong>. Detta innebär en knappöverrepresentation för storstadslänen i n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten eftersom51 procent av befolkningen är bosatt i någon av dessa regioner. Attstorstäderna är något överrepresenterade stämmer överens med andraindikatorer på n<strong>ar</strong>kotikakonsumtionens utbredning, som <strong>till</strong> exempelsjälvdekl<strong>ar</strong>ationsstudier eller slutenvårdsstatistik, enligt vilka överrepresentationennormalt är ännu större.Det högsta antalet brott, 18 639 stycken, anmäldes år <strong>2007</strong> i Stockholmslän. Om man relater<strong>ar</strong> anmälning<strong>ar</strong>na <strong>till</strong> folkmängden kommerStockholm dock först på tredje plats med 964 anmälda brott per100 000 invån<strong>ar</strong>e. Flest n<strong>ar</strong>kotikabrott per capita hade Örebro (1 021)följt av Västmanlands län (984). I hela landet anmäldes totalt 782 n<strong>ar</strong>-98Tidsredovisningen, som bygger på inrapporterade <strong>ar</strong>betade timm<strong>ar</strong> omräknade<strong>till</strong> års<strong>ar</strong>betskrafter, t<strong>ar</strong> inte hänsyn <strong>till</strong> i vilken grad n<strong>ar</strong>kotika<strong>ar</strong>betet utförts av specialutbildaden<strong>ar</strong>kotikapoliser, ej heller om den ökade tidsåtgången exempelvispåverkats av alltmer omständliga rapporteringsrutiner. En utredning vid Polishögskolanfann att under 2006 <strong>ar</strong>betade närm<strong>ar</strong>e 800 poliser med n<strong>ar</strong>kotika åtminstone40 procent av sin <strong>ar</strong>betstid, v<strong>ar</strong>av ca en fjärdedel uteslutande ägnade sigåt n<strong>ar</strong>kotika. Studien visade även att mycket av den tid polisen ägn<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikaärendenproduceras inom ingripandeverksamheten (Holgersson <strong>2007</strong>).272 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
kotikabrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e och särskilt få v<strong>ar</strong> anmälning<strong>ar</strong>na iJönköpings län (362 brott per capita).<strong>Sverige</strong> är i huvudsak en avsättningsm<strong>ar</strong>knad för n<strong>ar</strong>kotika, vilketinnebär att i stort sett all n<strong>ar</strong>kotika som konsumeras i <strong>Sverige</strong> ärproducerad utomlands och insmugglad i landet. Att n<strong>ar</strong>kotikan oftasmugglas in i landet söder ifrån är påtagligt, inte minst i statistikenöver anmälda n<strong>ar</strong>kotikasmugglingsbrott: år <strong>2007</strong> härrörde 49 procentav dessa enb<strong>ar</strong>t från Skåne län. Stockholms län stod också för en relativtstor andel (42 procent) och <strong>till</strong>sammans sv<strong>ar</strong>ade de tre storstadslänenför 94 procent av smugglingsanmälning<strong>ar</strong>na. Även relaterat <strong>till</strong>invån<strong>ar</strong>antalet låg Skåne och Stockholm högst (med 42 respektive 17anmälda brott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e) samtidigt som Norrbottens länkom på tredje plats med 8 smugglingsbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e.Missbruksutvecklingen enligt alternativa indikatorerSom nämnts ovan är den registrerade n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten i höggrad beroende av myndigheters insatser och prioritering<strong>ar</strong>. För att fåen mer komplett illustration av den faktiska n<strong>ar</strong>kotikabrottslighetenär det därför viktigt att ställa denna bild mot andra <strong>till</strong>gängliga indikatorer.En sådan källa är Centralförbundet för alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysnings(can) skolundersökning<strong>ar</strong> i årskurs 9. Från denna är detkänt att (15–16-åriga) ungdom<strong>ar</strong> i allt mindre grad rapporterat att deprövat n<strong>ar</strong>kotika någon gång under 2000-talet. 99 Nedgången följer påen kraftig ökning under 1990-talet, vilken i sin tur avlöste en nedgångsom inleddes runt år 1980 (can <strong>2008</strong>). Det kan konstateras att utvecklingenför anmälda brott under 2000-talet således är den motsatta förandelen ungdom<strong>ar</strong> som uppger att de prövat n<strong>ar</strong>kotika.Givet upptäcktsrisken är det rimligt att anta att den mer regelbundnaanvändningen av n<strong>ar</strong>kotika torde sätta större avtryck i brottsstatistiken<strong>fram</strong>för den mer experimentella. Bortsett från det låga värdet <strong>2007</strong>h<strong>ar</strong> andelen skolelever som använt n<strong>ar</strong>kotika senaste 30 dag<strong>ar</strong>na legatpå en förhållandevis hög nivå under hela 2000-talet och uppvis<strong>ar</strong> därmeden bättre överensstämmelse med utvecklingsriktningen för anmäldabrott. I den mån data finns <strong>till</strong>gänglig för äldre ungdom<strong>ar</strong> ellerunga vuxna vis<strong>ar</strong> de på lik<strong>ar</strong>tade tendenser. Utvecklingen av n<strong>ar</strong>kotikaanvändningenhos befolkningen i stort är dessvärre sämre belyst änbland yngre ungdom<strong>ar</strong> (can <strong>2008</strong>). 100Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott99Samma tendens visas även i Brå:s nationella skolundersökning<strong>ar</strong> (Brå, 2006).100Den mest aktuella studien är den nyst<strong>ar</strong>tade årliga hälsoenkäten från Statensfolkhälsoinstitut och denna vis<strong>ar</strong> att någon procent bland svenska 16–84-åring<strong>ar</strong>åren 2004–<strong>2007</strong> sv<strong>ar</strong>at att de använt cannabis under senaste månaden, vilketmotsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> runt 75 000 personer i åldersintervallet. Månadsaktuell konsumtion v<strong>ar</strong>i särklass vanligast bland yngre män.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>273
Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottSannolikt är det dock storkonsumenterna av n<strong>ar</strong>kotika som generer<strong>ar</strong>merp<strong>ar</strong>ten av brottsanmälning<strong>ar</strong>na, sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än ungdom<strong>ar</strong> ellervuxna som mer <strong>till</strong>fälligt och under mer socialt kontrollerade formeranvänder n<strong>ar</strong>kotika. Det beror dels på att storkonsumenterna regelbundetkonsumer<strong>ar</strong>, inneh<strong>ar</strong> samt i vissa fall även överlåter n<strong>ar</strong>kotika,dels på att de torde löpa större upptäcktsrisk eftersom de många gångerutöv<strong>ar</strong> annan kriminalitet och ofta redan är kända av polisen sedantidig<strong>ar</strong>e. Storkonsumenter av n<strong>ar</strong>kotika nås endast i mycket ringa gradav frågeundersökning<strong>ar</strong>, v<strong>ar</strong>för andra metoder måste användas för attbelysa missbruksutvecklingen inom denna grupp.År 1979 genomfördes en omfattande k<strong>ar</strong>tläggning av det »tunga n<strong>ar</strong>kotikamissbruket«.Den följdes upp åren 1992 och 1998 (Olsson m.fl.2001). K<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong>na visade att antalet personer med ett tungt n<strong>ar</strong>kotikamissbrukökade mellan från 19 000 år 1992 <strong>till</strong> 26 000 år 1998(figur 4). Några efterföljande undersökning<strong>ar</strong> av samma typ h<strong>ar</strong> integenomförts men i gengäld finns en uppskattning som baseras på be<strong>ar</strong>betning<strong>ar</strong>av slutenvårdsstatistik (för en närm<strong>ar</strong>e beskrivning se del1 och kapitlet Brottslighetens kunskapskällor), som utgör den bästa <strong>till</strong>gängligakällan för att beskriva den sen<strong>ar</strong>e utvecklingen av tungt missbruk.Enligt denna beräkning fortsatte uppgången <strong>fram</strong> <strong>till</strong> och medår 2001, då antalet tunga missbruk<strong>ar</strong>e uppskattades <strong>till</strong> 28 000. Därefterh<strong>ar</strong> antalet personer med tungt missbruk sjunkit något och enligt densenast <strong>till</strong>gängliga uppgiften från år 2004 uppskattades antalet personermed tungt missbruk åter v<strong>ar</strong>a av samma storleksordning som år1998 (Socialstyrelsen 2006). Denna källa pek<strong>ar</strong> alltså på en liten ned-Prövat någon gångAnvänt senaste 30 dag<strong>ar</strong>na1098765432101975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 3. Andelen elever i årskurs 9 som h<strong>ar</strong> uppgett att de någon gång prövat n<strong>ar</strong>kotik<strong>ar</strong>espektive använt n<strong>ar</strong>kotika de senaste 30 dag<strong>ar</strong>na, åren 1975–2006. ProcentKälla: CAN.274 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
gång av det allv<strong>ar</strong>ligaste n<strong>ar</strong>kotikamissbruket under 2000-talet och beskriverdärmed en annan utveckling än anmälningsstatistiken.Ytterlig<strong>ar</strong>e en central indikator som indiker<strong>ar</strong> en nedgång i n<strong>ar</strong>kotikakonsumtionenunder 2000-talet är den n<strong>ar</strong>kotik<strong>ar</strong>elaterade dödligheten.Enligt Socialstyrelsens redovisning<strong>ar</strong> av dödsorsaksstatistikenökade antalet n<strong>ar</strong>kotik<strong>ar</strong>elaterade dödsfall kontinuerligt mellan 1975och 2001, från 35 <strong>till</strong> 403 fall. Därefter h<strong>ar</strong> en nedgång skett och år 2006uppgick dödsfallen <strong>till</strong> 310 stycken (can <strong>2008</strong>). Nedgången kan förvissodelvis förkl<strong>ar</strong>as av att den grupp som uppvis<strong>ar</strong> högst dödlighet,opiatmissbruk<strong>ar</strong>na, fått <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> en utökad så kallad substitutionsbehandlingmed läkemedlen metadon och Subutex (buprenorfin).Under år <strong>2007</strong> uppskattades att närm<strong>ar</strong>e 3 000 personer fick substitutionsbehandlingmed sådana medel (Mobilisering mot n<strong>ar</strong>kotika<strong>2007</strong>). Oaktat detta kan det ändå konstateras att såväl självdekl<strong>ar</strong>eradeuppgifter bland unga och vuxna, som uppskattning<strong>ar</strong> av antalet personermed problematiskt missbruk och den med detta förknippade n<strong>ar</strong>kotikadödligheteninte uppvis<strong>ar</strong> några direkta uppgång<strong>ar</strong> under 2000-talet. Beroende på v<strong>ar</strong> man lägger fokus <strong>fram</strong>träder tvärtom bilden aven stagnation eller rent av en något förbättrad situation.Sammantaget måste det fastslås att bilden av n<strong>ar</strong>kotikamissbruketsutveckling skiljer sig avsevärt från den kraftiga ökningen som den anmäldan<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten uppvis<strong>ar</strong> under 2000-talet. Att den faktiskan<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten skulle ha ökat i den mån som anmälningsstatistikenger intryck av är därmed inte troligt. Frågan är i ställetom den faktiska n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten över huvud taget ökat i om-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott30 00025 00020 00015 00010 0005 000UNO/MAX-undersökning<strong>ar</strong>naSkattning<strong>ar</strong> från slutenvårdsdata01979 1982 1985 1988 1991 1994 1997 2000 2003Figur 4. Skattning<strong>ar</strong> av antal personer med ett tungt n<strong>ar</strong>kotikamissbruk, åren 1979–1998 respektive 1998–2004.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>275
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott12 00010 0008 0006 0004 0002 000Cannabis Amfetamin Läkemedel Heroin Kokain01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 5. Antal beslag (av tull och polis) av cannabis, amfetamin, läkemedel, heroinoch kokain, åren 1975–2006. Källa: RPS.fattning sedan år 2004, trots den kraftiga uppgången av anmälning<strong>ar</strong>na.En förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> diskrepansen är, som redan nämnts, att alltmerpolisresurser ägnats n<strong>ar</strong>kotikaområdet, v<strong>ar</strong>vid fler n<strong>ar</strong>kotikabrott upptäcksoch rapporteras och att resurserna i stor grad lagts på att rapporteraeget bruk. Det begås sannolikt miljontals bruksbrott årligenoch även om anmälning<strong>ar</strong>na ökat är det således fortf<strong>ar</strong>ande endast enbråkdel av brotten som återfinns i brottsstatistiken. Därmed är ocksåutrymmet för ytterlig<strong>ar</strong>e ökning<strong>ar</strong> i statistiken mycket stort 101 .N<strong>ar</strong>kotikam<strong>ar</strong>knadenFör att få en uppfattning om vilka prep<strong>ar</strong>at som förekommer på m<strong>ar</strong>knadenoch hur detta förändrats över tid kan Rikspolisstyrelsens beslags-och analysregister (b<strong>ar</strong>) användas. I figur 5 visas polisens ochtullens samlade beslagsantal av cannabis, amfetamin, läkemedel 102 , heroinoch kokain. Dessa är de fem mest frekvent konfiskerade prep<strong>ar</strong>at-101Att det skett en satsning på att beivra bruksbrotten märks inte minst i ökningenav de urin- och blodprov som vid misstanke om konsumtion sänds <strong>till</strong> Rättsmedicinalverketför analys. Dessa ärenden uppgick <strong>till</strong> ca 6 400 år 1994 (första helåretmed lagstiftningen) och <strong>till</strong> närm<strong>ar</strong>e 28 000 under 2006. Holgersson (<strong>2007</strong>)konstater<strong>ar</strong> att etablerade missbruk<strong>ar</strong>e ofta återkommer i kroppsbesiktning<strong>ar</strong>naoch på tre undersökta orter 2006 stod de 15 procent oftast förekommande individernaför runt 40 procent av kroppsbesiktning<strong>ar</strong>na.102Med läkemedel avses i sammanhanget n<strong>ar</strong>kotikaklassade läkemedel avsedda föricke-medicinskt bruk, främst sömnmedel eller lugnande medel men också vissatyper av smärts<strong>till</strong>ande medel.276 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
typerna, och som <strong>fram</strong>går h<strong>ar</strong> beslagen ökat mer eller mindre kontinuerligt,utom för heroin som uppvis<strong>ar</strong> en nedgång under de närmastföregående åren. Cannabis och läkemedel är de droger som ökat mestde allra senaste åren. Att döma av beslagen förekommer cannabis ochamfetamin betydligt oft<strong>ar</strong>e än kokain och heroin. Totalt sett h<strong>ar</strong> antaletn<strong>ar</strong>kotikabeslag niodubblats mellan 1975 och <strong>2007</strong>, i likhet medutvecklingen för anmälningsstatistiken.Även av n<strong>ar</strong>kotikalagföringsstatistiken <strong>fram</strong>går att cannabis respektiveamfetamin är de kl<strong>ar</strong>t vanligast förekommande drogerna. Därefterföljer n<strong>ar</strong>kotikaklassade läkemedel och sedan heroin respektive kokain.I cirka en tredjedel av lagföring<strong>ar</strong>na 2006 förekom flera n<strong>ar</strong>kotikaprep<strong>ar</strong>at.Denna andel h<strong>ar</strong> ökat från ca 20 procent under 1990-taletsförsta hälft, vilket kan v<strong>ar</strong>a en indikation på att blandmissbruk blivitallt vanlig<strong>ar</strong>e. Den största relativa ökningen för något enskilt prep<strong>ar</strong>ati lagföring<strong>ar</strong>na återfinns för kokain som i absoluta tal förekommer sjugånger så ofta i dag jämfört med för tio år sedan.Från och med år 1988 finns information från polisen om n<strong>ar</strong>kotikapriseri detaljistled (gatupriser) för cannabis, amfetamin, kokain ochheroin. För att möjliggöra jämförelser över tid justeras uppgifterna enligtscb:s konsumentprisindex (Fender och Guttormsson <strong>2007</strong>). Prisernaför dessa prep<strong>ar</strong>at h<strong>ar</strong> grovt sett halverats under perioden. Den storanedgången skedde under 1990-talet medan priserna v<strong>ar</strong>it oförändratlåga under de senaste åren. Det kan konstateras att den svenska prisutvecklingenföljer den internationella tämligen väl (jfr unodc <strong>2008</strong>).P<strong>ar</strong>allellt med rättsväsendets ökade insatser mot n<strong>ar</strong>kotika och åtföljandebeslagsökning<strong>ar</strong>, sjönk således priserna på m<strong>ar</strong>knaden under1990-talet för att därefter stabiliseras på en låg nivå under 2000-talet. Eftersomkonsumtionen ökade under 1990-talet kan inte prisnedgångenses som ett resultat av en vikande efterfrågan. Tvärtom ligger det nära<strong>till</strong> hands att tolka den <strong>till</strong>gängliga informationen som en ökning avn<strong>ar</strong>kotika<strong>till</strong>gängligheten i <strong>Sverige</strong>, åtminstone under 1990-talet, ochdå inte enb<strong>ar</strong>t i ekonomiska utan även i fysiska termer. Den oförändradelåga prisnivån under sen<strong>ar</strong>e år indiker<strong>ar</strong> en oförändrad <strong>till</strong>gång.Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottMisstänkta för n<strong>ar</strong>kotikabrottVid beskrivning<strong>ar</strong> av andra typer av brottslighet tal<strong>ar</strong> man ofta i termerav offer och gärningspersoner. Den typiska n<strong>ar</strong>kotikabrottslingenär någon som själv använder n<strong>ar</strong>kotika, och n<strong>ar</strong>kotikabrotten betecknasnormalt som offerlösa. Det kan nämnas i sammanhanget att såvälanhöriga som samhället i stort i ett vid<strong>ar</strong>e offerperspektiv är indirektaoffer för n<strong>ar</strong>kotikamissbrukets följdverkning<strong>ar</strong>.År <strong>2007</strong> misstänktes 21 220 personer för brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen.Jämfört med år 2004 är detta en uppgång med 29 procent ochbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>277
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottsåledes en mindre kraftig ökning än anmälning<strong>ar</strong>na som ökade med48 procent under samma period. Utifrån statistiken över misstänktapersoner kan vissa enkl<strong>ar</strong>e demografiska beskrivning<strong>ar</strong> göras.Under <strong>2007</strong> uppgick andelen n<strong>ar</strong>kotikabrottsmisstänkta kvinnor<strong>till</strong> 15 procent, att jämföra med 20 procent för samtliga brott. Proportionenn<strong>ar</strong>kotikabrottsmisstänkta kvinnor h<strong>ar</strong> praktiskt taget v<strong>ar</strong>itoförändrad ända sedan år 1986, då könsfördelningen började redovisasi statistiken över misstänkta (betrakt<strong>ar</strong> man lagföring<strong>ar</strong> för n<strong>ar</strong>kotikabrottfinner man att könsfördelningen v<strong>ar</strong>it densamma alltsedan1970-talets mitt).I de tidig<strong>ar</strong>e omnämnda k<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong>na av det »tunga missbruket«från åren 1979, 1992 och 1998 låg andelen kvinnor runt <strong>23</strong> procent(Olsson m.fl. 2001). Kvinnornas andel av de n<strong>ar</strong>kotik<strong>ar</strong>elateradedödsfallen är av en lik<strong>ar</strong>tad storleksordning, medan andelen kvinnorvårdade för n<strong>ar</strong>kotikamissbruk sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e ligger runt en tredjedel (can<strong>2008</strong>). Att kvinnliga n<strong>ar</strong>kotikamissbruk<strong>ar</strong>e är underrepresenterade ikriminalstatistiken kan bero på att de i mindre omfattning ägn<strong>ar</strong> sigåt andra kriminella aktiviteter och därmed generellt sett h<strong>ar</strong> en lägreupptäcktsrisk än män.Under år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 21 procent av de misstänkta personerna tjugo åreller yngre, 55 procent v<strong>ar</strong> mellan 21 och 39 år och närm<strong>ar</strong>e en fjärdedelv<strong>ar</strong> 40 år eller däröver. Denna fördelning är i princip densammaunder perioden 2004–<strong>2007</strong>. Studer<strong>ar</strong> man ålderssammansättningen avmisstänkta för n<strong>ar</strong>kotikabrott i ett längre tidsperspektiv <strong>fram</strong>kommerdock tydliga v<strong>ar</strong>iationer. Helt uppenb<strong>ar</strong>t ökade andelen yngre misstänktaunder 1990-talet, vilket är i linje med vad som <strong>fram</strong>kommit av9015–20 år 21–39 år 40 år807060504030201001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 6. Andelen misstänkta personer för brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen fördelat pååldersgrupper, åren 1975–<strong>2007</strong>. Procent. Källa: Brå.278 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
självdekl<strong>ar</strong>ationsstudier och k<strong>ar</strong>tläggning<strong>ar</strong> av det tunga missbruket(se figur 6).Det ska samtidigt påpekas att andelen unga är betydligt lägre i dagän vid mitten av 1970-talet, då närm<strong>ar</strong>e hälften (44 procent) av de misstänktav<strong>ar</strong> under 21 år, det vill säga en mer än dubbelt så stor andel somår 2006. Detta illustrer<strong>ar</strong> att n<strong>ar</strong>kotikamissbruk vid den tiden v<strong>ar</strong> etttämligen ungt fenomen i <strong>Sverige</strong>. Under samma tid v<strong>ar</strong> endast 4 procentav de misstänkta 40 år eller äldre. Uppgången av andelen äldreberor på att flera av dem som debuterade under 1970- och 1980-talenalltjämt finns kv<strong>ar</strong> i missbruk och n<strong>ar</strong>kotikakriminalitet. I k<strong>ar</strong>tläggningenav det tunga missbruket från 1998 fann man exempelvis attmedelåldern v<strong>ar</strong> 35 år och att över hälften missbrukat n<strong>ar</strong>kotika i merän 10 år.Sammanfattningsvis kan det konstateras att den typiske misstänkten<strong>ar</strong>kotikabrottslingen är en man i yngre medelåldern. Med ledning avvad som <strong>fram</strong>kommer av anmälningsstatistiken kan också <strong>till</strong>äggas atthan sannolikt är bosatt i något av de tre storstadslänen. Andelen yngre(20 år och därunder) h<strong>ar</strong> legat s<strong>till</strong>a under 2000-talet, men steg i taktmed den ökande nyrekryteringen under 1990-talet.Hanteringen i rättsväsendetSom redan nämnts initieras de allra flesta n<strong>ar</strong>kotikaärenden av rättsväsendetsjälvt, även om det exempelvis kan förekomma att andra personersom på något sätt är involverade i n<strong>ar</strong>kotikakriminalitet lämn<strong>ar</strong>tips <strong>till</strong> polisen. Följaktligen finns det praktiskt taget alltid en misstänktperson redan då anmälan upprättas, inte minst numera då enökande andel av de anmälda n<strong>ar</strong>kotikabrotten rör eget bruk.Av de totalt 71 546 brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen som anmäldes underår <strong>2007</strong> registrerades 77 procent som uppkl<strong>ar</strong>ade, vilket i princip ärsamma nivå som år 2004 (78 procent). Detta är en mycket hög nivå omman beakt<strong>ar</strong> att en tredjedel (33 procent) av samtliga anmälda brott registreradessom uppkl<strong>ar</strong>ade år <strong>2007</strong>. Med uppkl<strong>ar</strong>ade brott avses samtligaanmälda brott som fått ett så kallat »polisiärt kl<strong>ar</strong>läggande« underkalenderåret, vilket inte nödvändigtvis betyder att man bundit engärningsperson <strong>till</strong> brottet. Exempelvis betraktas beslut om att »brottej kan styrkas« som uppkl<strong>ar</strong>ade i statistiken. Men även andelen personuppkl<strong>ar</strong>aden<strong>ar</strong>kotikabrott (dvs. beslut om åtal, strafföreläggandeeller åtalsunderlåtelse) är förhållandevis hög och uppgick <strong>till</strong> 58 procentår <strong>2007</strong>. Motsv<strong>ar</strong>ande andel bland samtliga anmälda brott v<strong>ar</strong> 16procent.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>279
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott25 00020 00015 00010 0005 0000TotaltRinga Normalt Grovt1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006Figur 7. Antal personer lagförda för n<strong>ar</strong>kotikabrott (som huvudbrott) efter brottetssvårighetsgrad, åren 1986–2006. Källa: Brå.Lagförda för n<strong>ar</strong>kotikabrottBrå ger ut en särskild publikation kallad N<strong>ar</strong>kotikastatisk där mera detaljeradebe<strong>ar</strong>betning<strong>ar</strong> av n<strong>ar</strong>kotikalagföring<strong>ar</strong>na presenteras (Brå<strong>2007</strong>a). Där redovisas samtliga personer lagförda för n<strong>ar</strong>kotikabrott(inkl. smuggling av n<strong>ar</strong>kotika), och med lagföring avses fällande domsamt strafföreläggande och åtalsunderlåtelse 103 . Sedan år 2003 h<strong>ar</strong> antaletn<strong>ar</strong>kotikalagföring<strong>ar</strong> ökat med över en fjärdedel (figur 7). Uppgångenh<strong>ar</strong> pågått alltsedan 1990-talets början och kan huvudsakligenhänföras <strong>till</strong> de ringa brotten. Efter år 2003 h<strong>ar</strong> dock även brott avnormalgraden ökat, och år 2006 bidrog denna kategori med en knappfjärdedel av alla lagföring<strong>ar</strong>. Sedan ett antal år uppgår de grova n<strong>ar</strong>kotikabrotten<strong>till</strong> runt 450 stycken. Detta är en något högre nivå än under1990-talet, men uttryckt i andel<strong>ar</strong> av samtliga lagföring<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> de grovabrotten sjunkit från 4 <strong>till</strong> 2 procent.Den relativa minskningen av svårhetsgraden i lagföring<strong>ar</strong>na spegl<strong>ar</strong>sedan införandet av konsumtionsförbudet ökningen av anmälning<strong>ar</strong>naom eget bruk. När gärningen eget bruk infördes år 1988 v<strong>ar</strong> detfå som dömdes för detta, men när fängelse infördes i straffskalan vidhalvårsskiftet år 1993 h<strong>ar</strong> även lagföring<strong>ar</strong> för bruk ökat kraftigt. Brukutgjorde den enda gärningen i 56 procent av dom<strong>ar</strong>na och strafföreläg-103Till skillnad från övriga avsnitt om lagföring<strong>ar</strong> redovisas här endast uppgifter <strong>fram</strong><strong>till</strong> och med år 2006. Det beror på att n<strong>ar</strong>kotikastatistiken delvis bygger på ettinkodat material och därför publiceras med längre periodicitet jämfört med lagföringsstatistiken.280 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
gandena år 2006, att jämföra med 44 procent år 2004 eller 39 procentår 2000.Påföljder för n<strong>ar</strong>kotikabrottAv samtliga personer som lagfördes för n<strong>ar</strong>kotikabrott som huvudbrottår 2006 erhöll över hälften (55 procent) böter genom dom ellerstrafföreläggande. Den därnäst vanligaste påföljden v<strong>ar</strong> åtalsunderlåtelse(22 procent) följt av fängelse (13 procent). Utöver dessa tre påföljdstyperutdöms i cirka 10 procent av fallen andra påföljder somskydds<strong>till</strong>syn, någon form av vård eller liknande (figur 8). Böter ochåtalsunderlåtelse gavs dock i huvudsak (69 respektive 28 procent) <strong>till</strong>personer som lagförts för ringa n<strong>ar</strong>kotikabrott, medan lagförda för n<strong>ar</strong>kotikabrottav normalgraden i första hand dömdes <strong>till</strong> fängelse (54 procent)eller skydds<strong>till</strong>syn (27 procent). Bland dem som dömdes för grovan<strong>ar</strong>kotikabrott v<strong>ar</strong> fängelse (97 procent) den huvudsakliga påföljden.Jämfört med tidig<strong>ar</strong>e mätpunkter h<strong>ar</strong> i synnerhet bötesstraffen ökat iantal, vilket är i led med att lagföring<strong>ar</strong> som rör ringa brott ökat kraftigtöver tid. Den relativt sett minsta ökningen av de redovisade påföljdstypernaär fängelsestraffen som <strong>till</strong> skillnad mot tidig<strong>ar</strong>e år nu ärfärre än åtalsunderlåtelserna.Ungefär en femtedel (19 procent) av fängelsedom<strong>ar</strong>na 2006 ledde<strong>till</strong> högst två månaders fängelse och hälften av de dömda (50 procent)fick en strafftid mellan över två och högst tolv månader. Knappt entredjedel (31 procent) fick således ett fängelsestraff på över ett år. Sedanär 1997 h<strong>ar</strong> den genomsnittliga utdömda fängelsetiden för n<strong>ar</strong>kotikabrottökat från 14 <strong>till</strong> 19 månader. Ökningen kan delvis förkl<strong>ar</strong>as av attUtvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott9 0008 0007 0006 0005 0004 0003 0002 0001 0000Åtalsunderlåtelse Fängelse Böter1986 1991 1996 2001 2006Figur 8. Antal personer lagförda efter huvudpåföljderna fängelse, böter (genom domeller strafföreläggande) samt åtalsunderlåtelser, där n<strong>ar</strong>kotikabrottet v<strong>ar</strong>it huvudbrott.V<strong>ar</strong>t femte år 1986– 2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>281
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottde kortaste fängelsestraffen på högst två månader h<strong>ar</strong> blivit mindrevanliga, men i huvudsak är det dock en relativt liten grupp med tämligenlånga fängelsestraff som dragit upp den genomsnittliga strafftiden.Ökningen av antalet fängelsedom<strong>ar</strong> samt strafflängderna sätteravtryck inom kriminalvården. Under år 2006 hade över en femtedelav de i anstalter nyintagna n<strong>ar</strong>kotikabrott som huvudbrott. Sedan år2005 är n<strong>ar</strong>kotikabrott det vanligaste huvudbrottet bland nyintagna,<strong>till</strong> skillnad mot tidig<strong>ar</strong>e då <strong>till</strong>greppsbrotten utgjorde den största enskildakategorin. Samma år bedömdes 61 procent av de nyintagna hamer eller mindre grava problem med n<strong>ar</strong>kotikamissbruk och dennaandel h<strong>ar</strong> alltsedan millennieskiftet legat över 50 procent (Kriminalvårdsstyrelsen<strong>2007</strong>).Många som döms för n<strong>ar</strong>kotikabrott återfaller. Av dem som lagfördesför detta brott år 2002 hade en dryg tredjedel (35 procent) återigenlagförts för n<strong>ar</strong>kotikabrott inom ett år. Efter tre år hade över hälften(57 procent) återfallit i ny n<strong>ar</strong>kotikalagföring, jämfört med genomsnittetpå 46 procent sett <strong>till</strong> samtliga brott. I ettårsuppföljningen är detendast olovlig körning som uppvis<strong>ar</strong> en högre återfallsfrekvens än n<strong>ar</strong>kotikabrottenoch i treårsuppföljningen finns ingen annan brottstypmed högre återfallsfrekvens.För att kunna möta det stora och ökande vårdbehovet på anstalternafick Kriminalvården år 2002 i uppdrag av regeringen att göra ensärskild satsning på att bekämpa n<strong>ar</strong>kotikamissbruket bland intagna.Inledningsvis v<strong>ar</strong> det tänkt att den särskilda satsningen skulle v<strong>ar</strong>a undertre år. Sen<strong>ar</strong>e beslutade regeringen att den skulle fortsätta ävenefter år 2005. I korthet går satsningen ut på att identifiera n<strong>ar</strong>kotikamissbruk<strong>ar</strong>esom kommer <strong>till</strong> kriminalvården, att utreda deras behovoch motivera dem att sluta missbruka, samt att erbjuda dem behandlingpå särskilt inrättade behandlingsavdelning<strong>ar</strong>. Brå h<strong>ar</strong> i två olikaomgång<strong>ar</strong> utvärderat Kriminalvårdens n<strong>ar</strong>kotikasatsning. Den senasterapporten omfattade en effektstudie som visade att intagna missbruk<strong>ar</strong>esom vistats på en behandlingsavdelning återföll i signifikant lägreutsträckning än en matchad kontrollgrupp som v<strong>ar</strong>it intagna innann<strong>ar</strong>kotikasatsningen st<strong>ar</strong>tade. Störst effekt hade vården i anstalt omden pågick under en inte alltför kort tid och kombinerades med enutslussningsperiod på ett behandlingshem (Brå <strong>2008</strong>:18).Brottsförebyggande <strong>ar</strong>bete och kriminalpolitikI janu<strong>ar</strong>i 2001 överlämnade N<strong>ar</strong>kotikakommissionen, som <strong>till</strong>sattes1998, sitt slutbetänkande (sou 2000:126). Kommissionen fann blandannat att balansen mellan förebyggande insatser, vård och kontrollåtgärderhade förskjutits under 1990-talet <strong>till</strong> förmån för kontrollåt-282 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
gärderna och konstaterade att polisen alltmer blivit en central aktör isamhällets <strong>ar</strong>bete mot n<strong>ar</strong>kotika.Som en följd av kommissionens <strong>ar</strong>bete antogs propositionen om ennationell handlingsplan mot n<strong>ar</strong>kotika (prop. 2001/02:91) och för attgenomföra denna <strong>till</strong>sattes år 2002 en nationell n<strong>ar</strong>kotikasamordn<strong>ar</strong>e– Mobilisering mot n<strong>ar</strong>kotika – med huvuduppdraget att utvecklasam<strong>ar</strong>betet mellan myndigheter, kommuner, landsting och frivilligorganisationer.Även n<strong>ar</strong>kotikaforskning samt utvecklandet av insatserinom kriminalvården prioriterades (Mobilisering mot n<strong>ar</strong>kotika,<strong>2007</strong>). Enligt regeringsbeslut avvecklades n<strong>ar</strong>kotikasamordn<strong>ar</strong>en frånoch med år <strong>2008</strong> och <strong>ar</strong>betet fortsätter i stället inom den befintligamyndighetsstrukturen. Samtidigt inrättades en samordningsfunktioninom Regeringskansliet i form av ant-sekret<strong>ar</strong>iatet samt en interdep<strong>ar</strong>temental<strong>ar</strong>betsgrupp (samant).Sedan länge h<strong>ar</strong> det övergripande målet v<strong>ar</strong>it ett n<strong>ar</strong>kotikafritt samhälleoch även i handlingsplanen för n<strong>ar</strong>kotikapolitiken åren 2006–2010 ligger detta mål fast (prop. 2005/06:30). Denna övergripande målsättningkan brytas ned i delmålen att minska nyrekryteringen <strong>till</strong>missbruk, att förmå personer med missbruksproblem att upphöramed sitt missbruk samt att minska <strong>till</strong>gången på n<strong>ar</strong>kotika. Om detförebyggande <strong>ar</strong>betet respektive vårdinsatserna är <strong>fram</strong>gångsrika h<strong>ar</strong>detta givetvis en positiv effekt på antalet missbruk<strong>ar</strong>e liksom mera indirektaeffekter på n<strong>ar</strong>kotikakriminaliteten. Den under sen<strong>ar</strong>e år utbyggdaläkemedelsassisterade behandlingen för opiatmissbruk<strong>ar</strong>e kanutgöra ett exempel på den typen av vårdinsats.Det tredje delmålet, <strong>till</strong>gångsbegränsningen, h<strong>ar</strong> en mer direktkoppling <strong>till</strong> det brottsförebyggande <strong>ar</strong>betet och kriminalpolitiken.Några större förändring<strong>ar</strong> av n<strong>ar</strong>kotikalagstiftningen eller samhälletsinriktning i <strong>ar</strong>betet mot n<strong>ar</strong>kotikakriminalitet h<strong>ar</strong> dock inte gjorts under2000-talet, utan ofta handl<strong>ar</strong> det om justering<strong>ar</strong> på detaljnivå. Under2000-talet h<strong>ar</strong> exempelvis ett antal medel <strong>till</strong>kommit på listan övervad som ska betraktas som n<strong>ar</strong>kotika, bland annat ghb. Vid<strong>ar</strong>e omklassadessömnmedel med substansen flunitrazepam (t.ex. Rohypnol) frånförteckning IV <strong>till</strong> II under år 2001 så att användningen av detta medelkontrolleras hård<strong>ar</strong>e. En särskilt betydelsefull förändring av mer praktisknatur är den redan omnämnda ökningen av polisresurserna somägnades n<strong>ar</strong>kotika<strong>ar</strong>betet under 2000-talet. Relaterat i års<strong>ar</strong>betskrafterär ökningen drygt 50 procent under perioden 2000–<strong>2007</strong>. I handlingsplanensägs att bekämpandet av såväl den organiserade som den småskaligan<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten ska utvecklas.Handlingsplanen t<strong>ar</strong> också upp den satsning mot n<strong>ar</strong>kotika som inleddesår 2002 inom kriminalvården. Bakgrunden v<strong>ar</strong> att en ökande andelintagna bedömdes ha n<strong>ar</strong>kotikaproblem och att andelen sedan år 2000överstigit 50 procent. Därför h<strong>ar</strong> kriminalvårdens organisation anpassatsUtvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>283
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott<strong>till</strong> att i högre grad behandla klienter med n<strong>ar</strong>kotikamissbruksproblematikoch i handlingsplanen sägs att denna satsning bör fortsätta.År 2006 beslöt regeringen att <strong>till</strong>sätta en utredning som ska se överden rad av olika lag<strong>ar</strong> och förordning<strong>ar</strong> som regler<strong>ar</strong> ämnen som kananvändas i missbrukssyfte. Utredningen ska analysera regler om kontrollav n<strong>ar</strong>kotika men också om n<strong>ar</strong>kotikaprekursorer (dvs. utgångsämnensom kan användas vid n<strong>ar</strong>kotika<strong>till</strong>verkning), dopningsmedel,lösningsmedel, tänd<strong>ar</strong>gaser och andra hälsof<strong>ar</strong>liga v<strong>ar</strong>or som användsi berusningssyfte samt undersöka hur de förhåller sig <strong>till</strong> v<strong>ar</strong>andra ochse hur systemen kan göras mer lättöverskådliga.I och med att N<strong>ar</strong>kotikakommissionen fann att polisens roll ökati n<strong>ar</strong>kotika<strong>ar</strong>betet gjorde Brå en utvärdering av resursanvändningeninom polisen (Brå 2003:12). I utvärderingen konstateras att det främstär insatser långt ut i missbrukskedjan som ökat (en utveckling som avkriminalstatistiken att döma alltså fortsatt), samtidigt som det befannssvårt att finna positiva effekter av detta. Insatser som enligt utvärderingentycktes ge bättre effekt på missbruket v<strong>ar</strong> en tydlig prioriteringav överlåtelsebrotten samt konfiskering av n<strong>ar</strong>kotika. Utred<strong>ar</strong>na menadeatt <strong>till</strong>gångsbegränsande polis<strong>ar</strong>bete kan ha kommit att undervärderasnär det gäller att uppnå de n<strong>ar</strong>kotikapolitiska målen.I sen<strong>ar</strong>e utredning<strong>ar</strong> om n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten h<strong>ar</strong> Brå påpekat attn<strong>ar</strong>kotikadistributionen bedrivs i nätverksform där deltag<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> olika<strong>ar</strong>betsområden samt att störst effekt sannolikt uppnås om de viktigasteaktörerna i distributionskedjan, personer som utgör regionala och lokalaknutpunkter, kan identifieras och lagföras. Att gripa enskilda missbruk<strong>ar</strong>eeller för den delen n<strong>ar</strong>kotikakurirer ses som mindre effektivt i jämförelsemed att gripa dessa tämligen svårersatta nyckelpersoner (Brå 2005).I Brå-rapporten V<strong>ar</strong>t tog alla peng<strong>ar</strong>na vägen anges att en nödvändigkomplettering av brottsbekämpningen är att fokusera mera påpenninghanteringen i syfte att störa de kriminella aktiviteterna (Brå<strong>2007</strong>b). Ett kreditsystem genomsyr<strong>ar</strong> n<strong>ar</strong>kotikam<strong>ar</strong>knaden och om fokusinte endast läggs på gärningspersonerna utan även på betalningsströmm<strong>ar</strong>nakan detta leda <strong>till</strong> att kreditsystemet utsätts för påfrestning<strong>ar</strong>,vilket i sin tur kan leda <strong>till</strong> att n<strong>ar</strong>kotikaentreprenörerna ochderas aktiviteter blir mera sårb<strong>ar</strong>a och synliga. Vid<strong>ar</strong>e påpekas i rapportenatt det är intressant<strong>ar</strong>e för myndigheterna att k<strong>ar</strong>tlägga investering<strong>ar</strong>och konsumtion sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än regelrätt penningtvätt, eftersombehovet av det sistnämnda inte bedöms som stort. Att fokusera mer påpeng<strong>ar</strong>na är ett delvis nytt angreppssätt som – för att kunna spåra ochåterföra utbyte av kriminalitet och därmed minska incitamentet förbrottslighet – fordr<strong>ar</strong> ett utökat sam<strong>ar</strong>bete mellan flera myndigheter.Statens folkhälsoinstitut h<strong>ar</strong> i uppdrag att följa upp de tre delmåleni den nationella n<strong>ar</strong>kotikapolitiska handlingsplanen. Senast 1 janu<strong>ar</strong>iår 2010 ska en utvärdering presenteras.284 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>). Behandling av n<strong>ar</strong>kotikamissbruk<strong>ar</strong>ei fängelse. En effektstudie. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:18 Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). N<strong>ar</strong>kotikastatistik. <strong>Rapport</strong><strong>2007</strong>:24. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). V<strong>ar</strong>t tog alla peng<strong>ar</strong>na vägen?En studie av n<strong>ar</strong>kotikabrottslighetens ekonomihantering. <strong>Rapport</strong><strong>2007</strong>:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2003). Polisens insatser mot n<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten.Omfattning, k<strong>ar</strong>aktär och effekter. <strong>Rapport</strong> 2003:12.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Centralförbundet för alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysning, can (<strong>2008</strong>).Drogutvecklingen i <strong>Sverige</strong> <strong>2008</strong>. <strong>Rapport</strong>serie nr 112. Stockholm: Centralförbundetför alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysning.Fender, E. och Guttormsson, U. (<strong>2007</strong>). N<strong>ar</strong>kotikaprisutvecklingen i <strong>Sverige</strong>1988–2006. <strong>Rapport</strong>serie nr 103. Stockholm: Centralförbundetför alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysning.Holgersson, S. (<strong>2007</strong>). K<strong>ar</strong>tläggning av svenska polisens n<strong>ar</strong>kotikabekämpning.Mobilisering mot n<strong>ar</strong>kotika, rapport <strong>23</strong>. Stockholm: Mobiliseringmot n<strong>ar</strong>kotika.Kriminalvårdsstyrelsen (<strong>2007</strong>). Kriminalvård och statistik 2006. Norrköping:Kriminalvården, Utvecklingsenheten.Mobilisering mot n<strong>ar</strong>kotika (<strong>2007</strong>). Den n<strong>ar</strong>kotikapolitiske samordn<strong>ar</strong>ensslutrapport för verksamheten 2002–<strong>2007</strong>. Stockholm: Mobiliseringmot n<strong>ar</strong>kotika.Olsson, B. Adamsson Wahren, C. och Byqvist, S. (2001). Det tunga n<strong>ar</strong>kotikamissbruketsomfattning i <strong>Sverige</strong> 1998. max-projektet, delrapport3. <strong>Rapport</strong>serie nr 61. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- ochn<strong>ar</strong>kotikaupplysning.Regeringens proposition 2005/06:30. Nationella alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikahandlingsplaner.Regeringens proposition 2001/02:91. Nationell n<strong>ar</strong>kotikahandlingsplan.Socialstyrelsen (2006). Individ- och familjeomsorg – lägesrapporter 2005.Stockholm: Socialstyrelsen.sou 2000:126 (2000). Vägvalet – den n<strong>ar</strong>kotikapolitiska utmaningen. Slutbetänkandeav N<strong>ar</strong>kotikakommissionen. Stockholm: Fritzes.unodc (<strong>2008</strong>). World Drug Report <strong>2008</strong>. Statistics. United Nations OfficeOn Drugs and Crime.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>285
Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottRATTFYLLERITove SporreSammanfattningUnder 1990-talet genomfördes två omfattande reformer inomtrafiknykterhetslagstiftningen, vilket ledde <strong>till</strong> att både den faktiskaoch den anmälda rattfylleribrottsligheten minskade. Frånatt stadigt ha minskat under nästan hela 1990-talet ökade denanmälda rattfylleribrottsligheten under åren 2001–<strong>2007</strong>. Underår <strong>2007</strong> anmäldes omkring 29 400 rattfylleribrott <strong>till</strong> polisen.Det är en ökning med 7 procent om man jämför med år 2006,då cirka 27 400 brott anmäldes.Utvecklingen av antalet anmälda rattfylleribrott h<strong>ar</strong> under hela2000-talet v<strong>ar</strong>it kraftig och ökat med 69 procent. Troliga orsaker<strong>till</strong> detta är <strong>till</strong>komsten av lagstiftningen för drograttfyllerioch polisens kraftiga ökning av slumpmässiga utandningsprover.Dessa faktorer förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> med största sannolikhet det mestaav ökningen av den anmälda rattfylleribrottsligheten. Men detär även troligt att en faktisk ökning av rattfylleribrottslighetenskett under åren 1999–2004 eftersom både trafikolyckor och alkoholkonsumtionockså ök<strong>ar</strong> under denna period. Åren därefter(2006–<strong>2007</strong>) kan man se en minskning av alkoholkonsumtionenmedan både dödsolyckor och olyckor med misstänktalkoholpåverkan v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> något, men ligger på en lägre nivå änåren innan. Det gör att Brå:s bedömning av utvecklingen, ochhur möjligheten är att bedöma denna givet de datakällor vi h<strong>ar</strong>,är att den troliga förkl<strong>ar</strong>ingen <strong>till</strong> det fortsatta ökade antalet anmäld<strong>ar</strong>attfylleribrott under åren 2006–<strong>2007</strong> inte är en reell ökning,utan en effekt av att antalet utandningsprover som polisenutför h<strong>ar</strong> ökat så dramatiskt.InledningI <strong>Sverige</strong> finns en lång historia av engagemang i alkoholfrågor. Nykterhetsrörelsenh<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it st<strong>ar</strong>k och på olika sätt <strong>ar</strong>betat med dessa frågorvilket kan antas ha påverkat utformningen av lag<strong>ar</strong>na om rattfylleribrottenoch allmänhetens inställning <strong>till</strong> dessa (Brå, 1995). <strong>Sverige</strong> v<strong>ar</strong>också ett av de första länderna i världen som införde straff för rattfyl-286 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
leri, b<strong>ar</strong>a Norge v<strong>ar</strong> före. När det gäller brottsförebyggande åtgärderär rattfylleri ett av de få brott där preventiva effekter av lagstiftningenkunnat beläggas (Norström och Andersson 1996). Skärpning<strong>ar</strong> i lagstiftningenunder år 1990 och 1994 medförde med stor sannolikhet attden faktiska rattfylleribrottsligheten minskade (se nedan).Straffet för rattfylleri h<strong>ar</strong> förändrats successivt från det att första påbudetkom på 1920-talet <strong>fram</strong> <strong>till</strong> den nuv<strong>ar</strong>ande lagstiftningen, somträdde i kraft under första hälften av 1990-talet. Den första reella lagstiftningen,från år 1941, innehöll ansv<strong>ar</strong>sbestämmelser baserade påpromillegränser. Gränsvärdena för det som i dag avser det vanliga respektivedet grova brottet, bestämdes då <strong>till</strong> 0,8 respektive 1,5 promille.Efter ytterlig<strong>ar</strong>e tio år kom dagens lag, lag (1951:649) om straff för vissatrafikbrott, att gälla, där § 4 och 4a i dag regler<strong>ar</strong> trafiknykterhetsbrotten.Under första hälften av 1990-talet genomfördes två omfattande reformerav rattfyllerilagstiftningen.Lagstiftningen som trädde i kraft den 1 juli 1990, inneb<strong>ar</strong> generelltsett tre förändring<strong>ar</strong> av rattfylleribrottet. För det första ändrades detsom tidig<strong>ar</strong>e benämndes som rattonykterhet och rattfylleri <strong>till</strong> att istället bli ett gradindelat brott – rattfylleri och grovt rattfylleri. För detandra sänktes den nedre straffb<strong>ar</strong>hetsgränsen från 0,5 <strong>till</strong> 0,2 promille.För det tredje ändrades bedömningen av brottets svårhetsgrad samtpåföljdsvalet vid rattfylleri. I stället för att enb<strong>ar</strong>t se <strong>till</strong> promillenivånskulle domstolen, precis som vid andra gradindelade brott, göra ensamlad bedömning av omständigheterna.Den andra ändringen av trafiknykterhetslagstiftningen ägde rumden 1 febru<strong>ar</strong>i 1994. Gränsvärdet för grovt rattfylleri sänktes från 1,5 <strong>till</strong>1,0 promille och maximistraffet för grovt rattfylleri höjdes från ett <strong>till</strong>två års fängelse. Det uttalades också att fängelsestraffet skulle betraktassom normalpåföljd vid grovt rattfylleri. Straffet för rattfylleri är i dagslägetböter eller fängelse i högst sex månader. Anses brottet v<strong>ar</strong>a grovtska gärningspersonen dömas <strong>till</strong> fängelse i högst två år. Den 1 juli 1999infördes också en särskild angivelse under § 4 avseende förbud motrattfylleri under påverkan av n<strong>ar</strong>kotika.Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottOmfattning och utvecklingOmfattning och förändrade <strong>ar</strong>betsrutinerÅr <strong>2007</strong> anmäldes drygt 29 200 rattfylleribrott; i relation <strong>till</strong> folkmängdenmotsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> det cirka 320 anmälda rattfylleribrott per 100 000invån<strong>ar</strong>e. Mörkertalet är mycket stort när det gäller rattfylleri, vilketinnebär att den faktiska brottsligheten är betydligt mer omfattandeän vad som <strong>fram</strong>går av anmälningsstatistiken. Enligt Vägverkets trafiksäkerhetsenkätför år <strong>2007</strong> uppger fem procent av de <strong>till</strong>frågade attde under de senaste tolv månaderna kört bil efter att ha druckit st<strong>ar</strong>-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>287
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottk<strong>ar</strong>e alkohol än lättöl. Den senaste studien som vis<strong>ar</strong> hur omfattanderattfylleriet är i dag, uppskatt<strong>ar</strong> att det v<strong>ar</strong>je dag görs cirka 12 500 rattfylleriresor(ntf <strong>2008</strong>). Persson (1980) h<strong>ar</strong> i en studie uppskattat denfaktiska rattfylleribrottsligheten <strong>till</strong> omkring 200 gånger större än densynliga. Det skulle i så fall innebära att det i dag begås drygt fyra miljonerrattfylleribrott v<strong>ar</strong>je år. I en norsk studie (Greve 1987) beräknadestrafiknykterhetsbrotten uppgå <strong>till</strong> 7 000 under en genomsnittsdag, vilketskulle innebära cirka 2,5 miljoner rattfylleribrott per år.Tolkningen av brottsutvecklingen i termer av den anmälda brottslighetenförsvåras av att den dolda rattfylleribrottsligheten är stor i relation<strong>till</strong> den registrerade polisanmälda brottsligheten. Rattfylleribrottupptäcks främst genom polisens kontroller. Uppgifter från Statens KriminaltekniskaLaboratorium (2000), som analyser<strong>ar</strong> luftutandningsprov,vis<strong>ar</strong> att under åren 1996–2000 kom drygt 25 procent av rattfylleribrotten<strong>till</strong> polisens kännedom genom rutinkontroller. Knappt 40procent upptäcktes genom polisens allmänna övervakning, 24 procentupptäcktes genom tips från allmänheten och drygt 10 procent genomolyckor eller ett avvikande körbeteende.Relationen mellan den dolda och den anmälda brottsligheten påverkasav att brotten i så stor utsträckning upptäcks av polisen. Ompolisen förändr<strong>ar</strong> sina kontrollrutiner, syns det också i antalet anmäld<strong>ar</strong>attfylleribrott. Den dolda rattfylleribrottslighetens storlek i relation<strong>till</strong> den anmälda h<strong>ar</strong> under de senaste decennierna påverkats av<strong>fram</strong>för allt tre förändring<strong>ar</strong> i den polisiära kontrollverksamheten.För det första ökade antalet polisiära kontroller under andra hälftenav 1980-talet. Antalet rutinmässiga sållningsprov eller rutinkontrollerökade drastiskt från omkring 600 000 (1984) <strong>till</strong> över 1 700 000 (1994).Den dolda brottsligheten bör därmed ha minskat under denna periodeftersom polisen då griper fler rattfyllerister. Å andra sidan förändradesockså praxis avseende rutinkontroller under början av 1990- talet.Från att koncentrera kontrollåtgärderna <strong>till</strong> punktinsatser på vissatider, dag<strong>ar</strong> och platser då antalet rattfyllerister förväntades v<strong>ar</strong>a högt,övergick polisen <strong>till</strong> mer slumpmässiga kontroller. Denna övergånghade troligtvis motsatt effekt i och med att träffsäkerheten för kontrollernaminskade. Åren efter 1994 minskade polisen antalet utandningsprover.I vad mån den försämrade träffsäkerheten vägs upp av fler kontrollerär emellertid okl<strong>ar</strong>t. Enligt Norström och Skog (2001) kunde manunder år 2000 åter se att polisen riktade sina kontroller. Enligt statistikfrån Rikspolisstyrelsen (2004) är det <strong>fram</strong>för allt polisen i Stockholmslän som övergått <strong>till</strong> riktade kontroller, eftersom de h<strong>ar</strong> en högre träffbildpå andelen positiva utandningsprov. Procentuellt är träffbildeninte så mycket högre än för övriga del<strong>ar</strong> av landet, men då Stockholmstår för en antalsmässigt stor del av den anmälda rattfylleribrottslighe-288 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
3 000 0002 500 0002 000 0001 500 0001 000 000500 0000Antal utandningsprov1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 1. Antalet alkoholutandningsprov tagna av polisen, åren 1981–<strong>2007</strong>. Källa:RPS.ten kan slutresultatet påverkas något. Huruvida detta v<strong>ar</strong> en <strong>till</strong>fälligåtgärd, på grund av att vissa regioner på prov hade lördagsöppna Systembolag,eller om det är en permanent ändring av polisens rutiner,är dock okl<strong>ar</strong>t. Den tredje förändringen h<strong>ar</strong> skett under 2000-talet dåantalet utandningsprover ökat från 1,1 miljoner år 2000 <strong>till</strong> 2,5 miljonerår <strong>2007</strong>.Polisen h<strong>ar</strong> utbildat allt fler poliser i yttre tjänst i att känna igen tydligatecken på drogpåverkan, vilket bidragit <strong>till</strong> att fler drogtester utförs.Av de drogtester som gjordes år 2006 uppvisade 83 procent spår avn<strong>ar</strong>kotika eller läkemedel (Rikspolisstyrelsen <strong>2007</strong>). Det är dock viktigtatt ha i åtanke att det b<strong>ar</strong>a är en viss andel av den anmälda brottslighetensom påverkas när polisen ändr<strong>ar</strong> praxis för rutinkontroller.Den relativt stora andel fall av rattfylleri som upptäcks genom trafikolyckor,misstänkt <strong>fram</strong>förande av fordon och tips från allmänheten,påverkas i betydligt mindre grad.Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottUtveckling – anmälda brottUnder år <strong>2007</strong> anmäldes omkring 29 400 rattfylleribrott <strong>till</strong> polisen.Det är en ökning med 7 procent om man jämför med år 2006, då cirka27 400 brott anmäldes. Utvecklingen av antalet anmälda rattfylleribrotth<strong>ar</strong> under hela 2000-talet v<strong>ar</strong>it kraftig och ökat med 69 procent.Sedan år 1975 kan utvecklingen av antalet anmälda rattfylleribrotti stort sett beskrivas i fyra olika perioder (se figur 2). Den första perioden,från mitten av 1970-talet <strong>till</strong> mitten av 1980-talet, v<strong>ar</strong> relativt stabilmed en nivå på mellan 21 000 och 22 000 anmälning<strong>ar</strong> årligen. Denbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>289
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott35 00030 00025 00020 00015 00010 0005 0000Anmälda rattfylleribrottAnmälda drograttfylleribrott1975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 2. Antalet anmälda rattfylleribrott åren 1975–<strong>2007</strong> (den undre kurvan för åren1999–<strong>2007</strong> avser enb<strong>ar</strong>t drograttfylleri). Källa: Brå.kraftiga nedgången år 1985 beror troligtvis på en omorganisation avpolisen, vilket resulterade i färre trafikpoliser (Knutsson 1992). Underperiod två som sträcker sig från år 1985 <strong>till</strong> 1991, ökade antalet anmäld<strong>ar</strong>attfylleribrott och år 1991 v<strong>ar</strong> antalet uppe i 26 100 brott.Under den tredje perioden, åren 1991–1998, minskade antalet anmäld<strong>ar</strong>attfylleribrott m<strong>ar</strong>kant med i genomsnitt 10 procent årligen, vilketsannolikt är ett resultat av de omfattande reformerna på lagstiftningsområdetunder åren 1990 och 1994. År 1998 v<strong>ar</strong> antalet anmälda rattfylleribrottdrygt 12 100. Åren 1999–<strong>2007</strong>, under den fjärde och sista perioden,ökade antalet anmälda rattfylleribrott återigen och v<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong>uppe i drygt 29 200 brott, vilket är den högsta mätningen under helaperioden. Den undre kurvan som redovisas under denna period vis<strong>ar</strong>antalet drograttfylleribrott.Utvecklingen ser olika ut i olika län, detta beror i sin tur mycket påatt rattfylleri är ett spanings- och ingripandebrott och i hög grad påverkasav att kontrollinsatserna v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> för de olika länen. Insatsernakan v<strong>ar</strong>a extra höga i ett län under ett år för att nästa år v<strong>ar</strong>a högre iett annat län. Eftersom kontrollinsatserna skiljer sig åt mellan de olikalänen är den regionala v<strong>ar</strong>iationen i anmälda rattfylleribrott ett högstosäkert mått på de faktiska geografiska skillnaderna. Därför görs ingenredovisning av rattfylleribrottsligheten på regional nivå, en sådan redovisningskulle mer v<strong>ar</strong>a en analys över vilka olika insatser de olikapolismyndigheterna gör för rattfylleribrottsligheten.290 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Trafikolyckor och alkoholkonsumtionEftersom antalet anmälda rattfylleribrott som enskild källa inte är ettbra mått på den faktiska brottsligheten bör man även studera andrastatistikkällor för att få en uppfattning om den faktiska utvecklingenav rattfylleribrottsligheten. En sådan statistikkälla är antalet trafikolyckor,en annan är alkoholkonsumtionen.Att alkoholkonsumtion i samband med motortrafik medför enökad risk för olyckor är i dag ett relativt okontroversiellt faktum. Sambandetmellan alkoholkonsumtion och trafikolycksrisk är påvisad i enmängd studier. Risken att orsaka en trafikolycka h<strong>ar</strong> visats öka redanvid en påverkansgrad under 0,5 promille (sou 1970:61). V<strong>ar</strong>je ökning avalkoholhalten i blodet med 0,2 promille medför att risken för singelolyckorfördubblas enligt en engelsk studie (Zador 1991). Två svenskastudier belägger också detta. Enligt Vägverket (2003) v<strong>ar</strong> närm<strong>ar</strong>e hälftenav för<strong>ar</strong>na i singelolyckorna med dödlig utgång påverkade av alkoholeller andra droger. Vid<strong>ar</strong>e hade 20 procent av de personbilsför<strong>ar</strong>esom under åren 2000–2002 avlidit på grund av trafikolyckor påvisat enblodalkoholhalt på över 0,2 promille (Eriksson 2004).6 0005 0004 0003 0002 0001 000Singelolyckor*Misstänkt alkoholpåverkade**Dödsolyckor1 800001980 1983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 <strong>2007</strong>1 6001 4001 2001 000800600400200Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott* Antalet olyckor domineras av sådana där någon blivit lindrigt skadade – proportionerna3/1. Mörkertalet för lindrigt skadade är troligen generellt mycket stort. Tal istorleksordningen 60–70 procent uppmättes under 80-talet. Det är inte kl<strong>ar</strong>lagt ommörkertalet är konstant eller om det v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan enstaka år.** För<strong>ar</strong>e av motorfordon som misstänkts påverkade av alkohol eller droger, inklusivemopedför<strong>ar</strong>e. Ett misstankebegrepp i vid bemärkelse används, omfatt<strong>ar</strong> också detv<strong>ar</strong>dagliga »tror du att«. Sv<strong>ar</strong>sbortfallet på denna fråga är mycket stort.Figur 3. Antal polisrapporterade singelolyckor (vänster axel), antal polisrapporteradevägtrafikolyckor med dödlig utgång (höger axel) och antal för<strong>ar</strong>e med misstänktalkoholpåverkan delaktiga i vägtrafikolyckor med personskada (höger axel),åren 1980–<strong>2007</strong>. Källa: SIKA.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>291
Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottEnligt Vägverket v<strong>ar</strong> drygt 40 procent av de personbilsför<strong>ar</strong>e somomkom i trafiken år 2006 påverkade av alkohol.Den andra statistikkällan som kan komplettera den anmälda rattfylleribrottslighetenär alkoholkonsumtionen. Undersökning<strong>ar</strong> påvis<strong>ar</strong>ett samband mellan alkoholkonsumtion på samhällsnivå och anmältrattfylleri (Kendell 1984, Sm<strong>ar</strong>t och Mann 1987). Samv<strong>ar</strong>iationenmellan totalkonsumtionen i ett land och antalet trafikolyckor h<strong>ar</strong> däremotstuderats i liten utsträckning. Norström och Andersson (1996)h<strong>ar</strong> dock visat att det finns ett tydligt samband mellan förändring<strong>ar</strong> avden totala alkoholkonsumtionen (mätt i antal sålda liter alkohol percapita) och förändring<strong>ar</strong> av antalet trafikolyckor.Trafikolycksfallsutvecklingen och alkoholkonsumtionen är motbakgrund av ovanstående viktiga informationskällor vid analyser avden faktiska rattfylleribrottsligheten. Därför redovisas i det följandeutvecklingen av de höggradigt alkoholrelaterade döds- respektivesingelolyckorna, utvecklingen av antalet för<strong>ar</strong>e som misstänkts ha v<strong>ar</strong>italkoholpåverkade i samband med trafikolyckor där det förekommitpersonskada samt utvecklingen av den skattade totala alkoholkonsumtionen.Efter att ha ökat något under 1980-talet minskade dödsolyckornaoch singelolyckorna successivt under första häften av 1990-talet (se figur3). Mellan åren 1997 och 2000 ökade åter igen dödsolyckorna, menmellan åren 2001–2006 h<strong>ar</strong> de sedan åter minskat. År 2006 rapporteradescirka 400 dödsolyckor <strong>till</strong> polisen, vilket är den lägsta nivå av antaletdödsolyckor som rapporterats sedan början av 1980-talet. År <strong>2007</strong> ökadeantalet dödsolyckor något men antalet är ändå betydligt lägre än underhela 1980- och 1990-talet. Antalet polisrapporterade singelolyckoruppvis<strong>ar</strong> däremot en fortsatt ökning. De ökade med 67 procent mellanåren 1996 och <strong>2007</strong>, från drygt 3 300 <strong>till</strong> drygt 5 500.Under första delen av 1990-talet minskade antalet för<strong>ar</strong>e med misstänktalkoholpåverkan i samband med polisrapporterade trafikolyckormed personskada drastiskt. Som <strong>fram</strong>går av figur 3 är mönstret detsammasom för utvecklingen av dödsolyckor och singelolyckor. I likhetmed singelolyckor ökade också dessa olyckor med misstänkt alkoholpåverkanefter år 1997. Olyckor med misstänkt alkoholpåverkan ökade<strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2003 då de v<strong>ar</strong> cirka 1 150 <strong>till</strong> antalet. Efter det h<strong>ar</strong> de återigenminskat och år 2006 v<strong>ar</strong> dessa olyckor omkring 970 <strong>till</strong> antalet.Under år <strong>2007</strong> kan noteras en uppgång; antalet rapporterade olyckorv<strong>ar</strong> 1 059. Ett nytt system för registrering av skador och olyckor, somtogs i bruk år 2002, kan dock ha påverkat statistiken över singelolyckoroch för<strong>ar</strong>e med misstänkt alkoholpåverkan så att mörkertalet blivit någotmindre.Som nämnts tidig<strong>ar</strong>e finns också ett samband mellan ökad alkoholkonsumtionoch antalet rattfylleribrott. Alkoholkonsumtionen ökade292 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
m<strong>ar</strong>kant mellan åren 2000 och 2004. År 2000 v<strong>ar</strong> den totala alkoholkonsumtionen8,4 liter per person över 15 år och under år 2004 hadeden ökat <strong>till</strong> 10,5 liter. Under sen<strong>ar</strong>e år h<strong>ar</strong> dock den totala alkoholkonsumtionenminskat något och v<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong> 9,8 liter per person över 15 år(Kühlhorn m.fl. 2000, Leifman och Gustafsson 2003, sorad <strong>2008</strong>).Ök<strong>ar</strong> rattfylleribrottsligheten?Som tidig<strong>ar</strong>e nämnts genomfördes två omfattande reformer inom trafiknykterhetslagstiftningenunder 1990-talet. Huvudresultatet i utvärderingenav 1990 års reform (Norström och Andersson 1996) är attreformen ledde <strong>till</strong> att den faktiska rattfylleribrottsligheten minskademed omkring 18 procent och att antalet trafikolyckor med dödlig utgångminskade med omkring 8 procent. Resultaten är statistiskt säkerställdaoch t<strong>ar</strong> hänsyn <strong>till</strong> förändring<strong>ar</strong> i alkoholkonsumtionen ochtrafikflödesintensiteten. Även 1994 års reform torde ha bidragit <strong>till</strong> attrattfylleribrotten därefter fortsatte att minska. I utvärderingen av reformen(Brå 1998) påtalas att minskningen av antalet anmälda rattfylleribrottfortsatte efter ikraftträdandet år 1994. Antalet dödsolyckoroch singelolyckor minskade också mer än vad som kunde förväntas.Slutsatsen v<strong>ar</strong> att reformen således följdes av en faktisk minskning avantalet rattfylleribrott.När det gäller den kraftiga uppgången av antalet anmälda rattfylleribrottunder åren 1999 <strong>till</strong> och med <strong>2007</strong> finns fyra tänkb<strong>ar</strong>a förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong>.Den första och enskilt största förkl<strong>ar</strong>ingen är att antalet anmälning<strong>ar</strong>av rattfylleri under påverkan av n<strong>ar</strong>kotika, ett brott sominfördes i lagstiftningen den 1 juli 1999, ökat m<strong>ar</strong>kant (se figur 2). År2000 v<strong>ar</strong> omkring 3 800 (22 procent) av antalet anmälda rattfylleribrottjust rattfylleri under påverkan av n<strong>ar</strong>kotika. År <strong>2007</strong> hade dessaanmälning<strong>ar</strong> ökat <strong>till</strong> cirka 11 200 (38 procent av det totala antalet anmäld<strong>ar</strong>attfylleribrott).En andra förkl<strong>ar</strong>ing är den kraftiga ökningen av polisens slumpmässigautandningsprover som nämnts tidig<strong>ar</strong>e. Ökningen h<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>förallt skett under 2000-talet då antalet prover ökade från drygt en miljonår 2000 <strong>till</strong> drygt 2,5 miljoner år <strong>2007</strong> (se figur 1). Den tredje förkl<strong>ar</strong>ingen,som troligen inte är lika betydande som de två föregående, tordev<strong>ar</strong>a polisens riktade kontroller mot områden nära lördagsöppna systembolagår 2000 (Norström och Skog 2001) och Stockholmspolisensriktade kontroller på sen<strong>ar</strong>e år (Rikspolisstyrelsen 2004). Den fjärdeförkl<strong>ar</strong>ingen, som är något mer osäker, h<strong>ar</strong> att göra med polisens ändraderegistreringsrutiner för anmälda trafikbrott, en förändring somemellertid endast kan ha en liten effekt på rattfylleribrotten.Ovanstående fyra faktorer förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> med största sannolikhet detmesta av ökningen av den anmälda rattfylleribrottsligheten. Men detär även troligt att en faktisk ökning av rattfylleribrottsligheten skeddeUtvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>293
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottunder åren 1999–2004 eftersom både trafikolyckor och alkoholkonsumtionockså ökade under denna period. Åren därefter (2006–<strong>2007</strong>)kan man se en minskning av alkoholkonsumtionen medan både dödsolyckoroch olyckor med misstänkt alkoholpåverkan v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> någotmen fortf<strong>ar</strong>ande ligger på en lägre nivå än åren innan. Det gör att dentroliga förkl<strong>ar</strong>ingen <strong>till</strong> det fortsatta ökade antalet anmälda rattfylleribrottinte är en reell ökning, utan en effekt av att antalet utandningsproversom polisen utför h<strong>ar</strong> ökat dramatiskt.GärningspersonerMisstänkta personerUnder år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> omkring 19 700 personer misstänkta för rattfylleribrott.Av dessa misstänktes 26 procent (cirka 5 000 personer) för drograttfylleri.Av de 19 700 som misstänktes för rattfylleribrott v<strong>ar</strong> drygt2 100 personer, eller 11 procent, kvinnor. Andelen kvinnor h<strong>ar</strong> ökattämligen konstant under hela 2000-talet från att i början utgöra 9,5procent av antalet misstänkta <strong>till</strong> att år <strong>2007</strong> utgöra 11 procent. Sett i ettlängre perspektiv h<strong>ar</strong> kvinnornas andel ökat m<strong>ar</strong>kant, år 1975 utgjordede 4 procent av antalet misstänkta för rattfylleribrott.En ökning av kvinnors bilkörande och en förändring av deras alkoholkonsumtionär troligen förkl<strong>ar</strong>ingen <strong>till</strong> ökningen av antalet och600500400300200100Misstänkta män/100 000 inv.Misstänkta kvinnor/100 000 inv.60504030201001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 20050Figur 4. Antal misstänkta män respektive kvinnor per 100 000 invån<strong>ar</strong>e 15 år elleräldre, åren 1975–<strong>2007</strong>. 104 (Observera att kurvorna ligger på två olika axl<strong>ar</strong>. Antaletmän avläses från den vänstra axeln och antalet kvinnor avläses från den högra axeln).Källa: Brå.104Nedgången under år 1999 beror på bortfall i statistiken.294 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
andelen misstänkta kvinnor under 1970- och 1980-talen. Under dennaperiod ökade kvinnornas alkoholkonsumtion i relation <strong>till</strong> männensoch de drack också oft<strong>ar</strong>e koncentrerat (Kühlhorn 1998, Kühlhorn ochLeifman 1998). Under 1990-talet följde utvecklingen av antalet kvinnorsom misstänks för rattfylleribrott trenden för antalet misstänkta mäntämligen väl, se figur 4.Däremot skedde inga omfattande förändring<strong>ar</strong> vad gäller kvinnornasalkoholkonsumtion och bilkörande efter slutet av 1980-talet. Dessafaktorer är således inte <strong>till</strong>räckliga för att förkl<strong>ar</strong>a den fortsatta ökningenav andelen kvinnliga gärningspersoner under 1990- och 2000-talen.En förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> ökningen av andelen kvinnor under 1990-talet äratt effekten av olika preventiva åtgärder är störst bland personer medgod prognos för behandling, nämligen i det här fallet männen (se t.ex.Skog 1992).Det kan förkl<strong>ar</strong>as på följande sätt: andelen problemkonsumenter ärstörre bland dömda kvinnor än män i jämförelse med normalbefolkningen(Bergman 1994). Kvinnliga rattfyllerister antas därför relativtsett ha en sämre prognos än män. När de preventiva åtgärderna förstärksminsk<strong>ar</strong> därför antalet misstänkta kvinnor mindre än antaletmisstänkta män (se figur 5). Den största ökningen av antalet misstänktapersoner per 100 000 invån<strong>ar</strong>e (15 år och äldre) h<strong>ar</strong> skett bland devuxna kvinnorna. Att antalet unga gärningspersoner minsk<strong>ar</strong> kraftig<strong>ar</strong>eUtvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott350300Kvinnor över 20 årMän över 20 årKvinnor 15–20 årMän 15–20 år2502001501005001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 5. Antal misstänkta män och kvinnor i olika åldersgrupper (index), per 100 000invån<strong>ar</strong>e i respektive kategori, åren 1975–<strong>2007</strong>. 105 Index år 1975=100. Källa: Brå.105Nedgången under år 1999 beror på bortfall i statistiken.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>295
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottän antalet vuxna och att kvinnors andel av de misstänkta ök<strong>ar</strong>, liggeri linje med vad som kan förväntas i ljuset av de preventiva teorierna.Eftersom det finns en koppling mellan rattfylleri och alkoholkonsumtionfinns det anledning att anta att den första grupp som minsk<strong>ar</strong> sittrattfylleribeteende är de yngre, som inte hunnit med att utveckla ettproblematiskt alkoholbruk.ÅterfallRattfyllerister tender<strong>ar</strong> att ha en högre alkoholkonsumtion än befolkningeni allmänhet och andelen alkoholister/alkoholproblematikerär större bland rattfyllerister än bland allmänheten (Brå 1998;sou 1970:61). Eftersom en stor del av rattfylleribrotten hänger sammanmed ett alkoholberoende är det rimligt att anta att gärningspersonernaåterfaller ofta. Att ofta återfalla i ett visst beteende betyder emellertidinte nödvändigtvis att man polisanmäls lika ofta, även om riskenatt upptäckas ök<strong>ar</strong>. Återfall i brott mäts dessutom ofta genom brottsom konstateras av en lagföring, det vill säga åtalsunderlåtelse, straffföreläggandeeller dom. Sammantaget innebär detta att uppgifter omåterfallet därför är miniskattning<strong>ar</strong>. Detta gäller i synnerhet rattfylleridär upptäcktsrisken är mycket liten.Tidig<strong>ar</strong>e studier om återfall i rattfylleri vis<strong>ar</strong> att omkring 20 procentav dem som lagförs återfaller inom fem år (Brå 1998). En specialstudiesom Brå genomförde på uppdrag av Dagens Nyheter, vis<strong>ar</strong> att avsamtliga som år 2004 lagfördes för rattfylleri v<strong>ar</strong> 35 procent tidig<strong>ar</strong>edömda för rattfylleri under de senaste 12 åren. Andelen kvinnor somhade minst en tidig<strong>ar</strong>e lagföring v<strong>ar</strong> 22 procent och andelen av männenv<strong>ar</strong> 37 procent.Hanteringen i rättsväsendetRattfylleri stadgas i § 4 och 4a i trafikbrottslagen. Straffet för rattfylleriär böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet bedöms somgrovt ska gärningspersonen dömas <strong>till</strong> fängelse i högst två år. Från ochmed den första juli 1999 finns också särskilt angivet i lagen att den somkör under påverkan av n<strong>ar</strong>kotika också kan dömas för rattfylleri.Under år <strong>2007</strong> lagfördes omkring 460 personer för rattfylleri underpåverkan av n<strong>ar</strong>kotika, 8 000 personer för rattfylleri och 5 000 personerför grovt rattfylleri (avser endast huvudbrott). 106 Den vanligastepåföljden, 51 procent, vid rattfylleribrott under påverkan av n<strong>ar</strong>kotikav<strong>ar</strong> böter utfärdat av domstol, den näst vanligaste, 25 procent, v<strong>ar</strong> straffföreläggande,det vill säga böter utfärdat av åklag<strong>ar</strong>e. När det gäller106Grovt rattfylleri avser både rattfylleri under påverkan av alkohol och n<strong>ar</strong>kotika.296 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
attfylleri är den dominerande påföljden, 83 procent, strafföreläggande.I princip alla övriga fall, 14 procent, renderade böter utfärdade avdomstol. Endast 0,1 procent av personerna lagförda för rattfylleri dömdes<strong>till</strong> fängelse. När det gäller det grova brottet är påföljdsstrukturenhelt annorlunda. Den vanligaste påföljden för grovt rattfylleri underår <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> fängelse, 52 procent. Den genomsnittliga strafftiden v<strong>ar</strong> tvåmånader. Andra vanliga påföljder v<strong>ar</strong> villkorlig dom, <strong>23</strong> procent, <strong>till</strong>övervägande del i kombination med samhällstjänst och skydds<strong>till</strong>syn,21 procent. Fördelningen av påföljderna för drograttfylleri, rattfyllerioch grovt rattfylleri återges i tabell 1.I 1990 års reform angavs att det skulle göras en samlad bedömningav helheten när påföljden bestämdes. Detta inneb<strong>ar</strong> att andelen fängelsedom<strong>ar</strong>för grova rattfyllerister minskade kraftigt. Året före reformen(1989) dömdes drygt 70 procent av de grova rattfylleristerna <strong>till</strong>fängelse, medan motsv<strong>ar</strong>ande andel året efter reformen (1991) v<strong>ar</strong> 42procent. Överflyttningen skedde <strong>till</strong> påföljden villkorlig dom. Andelengärningspersoner dömda <strong>till</strong> villkorlig dom ökade från 5 procentår 1989 <strong>till</strong> 28 procent år 1991.Den drastiska minskningen av andelen grova rattfyllerister somdömts <strong>till</strong> fängelse, noterades relativt sn<strong>ar</strong>t av rättsväsendet. Redan underår 1991 meddelades därför en rad domslut från Högsta Domstolendär fängelsestraffets position som normalpåföljd i samband med grovtrattfylleri befästes. Efter dessa uppmärksammade dom<strong>ar</strong> återställdessuccessivt nivån beträffande andelen fängelsedom<strong>ar</strong> för grova rattfyllerister.Redan under år 1993 uppgick andelen fängelsedömda grova ratt-Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottTabell 1. Påföljdsstruktur för personer lagförda för drograttfylleri, rattfylleri eller grovtrattfylleri som huvudbrott, år <strong>2007</strong>.Drograttfylleri Rattfylleri Grovt rattfylleri TotaltAntalAndel(%)AntalAndel(%)AntalAndel(%)AntalAndel(%)Dom<strong>ar</strong> 268 58,0 1 178 15,0 4 903 98,0 6 349 47,0Fängelse 8 2,0 7 0,1 2 604 52,0 2 619 20,0Rättspsykiatrisk vård - - - - 2 0,0 2 0,0Skydds<strong>till</strong>syn 10 2,0 13 0,1 1 028 21,0 1 051 8,0Villkorlig dom 1 0,2 5 0,1 1 151 <strong>23</strong>,0 1 157 9,0Ungdomsvård/-tjänst 1 0,2 35 0,4 47 1,0 83 0,6Böter <strong>23</strong>4 51,0 1 107 14,0 12 0,2 1 353 10,0Övriga dom<strong>ar</strong> 14 3,0 11 0,1 59 1,0 84 0,6Strafföre läggande 116 25,0 6 556 83,0 49 1,0 6 721 50,0Åtalsunder låtelse 79 17,0 192 2,0 32 1,0 303 2,0Totalt 463 100,0 7 926 100,0 4 984 100,0 13 373 100,0brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>297
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrott8070605040302010Fängelse Villkorlig dom Skydds<strong>till</strong>syn01986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006Figur 6. Andelen grova rattfyllerister dömda <strong>till</strong> fängelse, villkorlig dom respektiveskydds<strong>till</strong>syn, åren 1986–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.fyllerister <strong>till</strong> nästan 60 procent. Åren 1997 och 1998 v<strong>ar</strong> andelen grov<strong>ar</strong>attfyllerister som dömdes <strong>till</strong> fängelse 67 respektive 68 procent.Den 1 janu<strong>ar</strong>i 1999 infördes möjligheten att förena villkorlig dommed föreskrift om samhällstjänst. Syftet v<strong>ar</strong> att ge alternativ <strong>till</strong> fängelsestraffi de fall där ett sådant ann<strong>ar</strong>s skulle ha v<strong>ar</strong>it aktuellt. Det ursprungligasyftet stämmer väl överens med hur strukturen för påföljderunder åren 1999 och 2002 också blev. Andelen grova rattfylleristersom dömdes <strong>till</strong> fängelse sjönk kraftigt, från 49 procent år 1999 <strong>till</strong> 42procent år 2002 samtidigt som andelen villkorliga dom<strong>ar</strong> i kombinationmed samhällstjänst ökade påtagligt. Under år 2003 hände i stortsett samma sak som år 1991, nämligen att åklag<strong>ar</strong>en drev ett rättsfall(nja 2002:81) upp <strong>till</strong> Högsta Domstolen, som i sin tur fastställde attfängelse ska v<strong>ar</strong>a normalpåföljd i samband med grovt rattfylleri. Enligtdomstolen skulle påföljden dock bedömas från fall <strong>till</strong> fall och avgörandeskulle v<strong>ar</strong>a den åtalades promillehalt. Under de följande årenökade andelen grova rattfyllerister som dömdes <strong>till</strong> fängelse medanpåföljden villkorlig dom sjönk. Andelen dömda <strong>till</strong> fängelse mellanåren 2003 och 2006 uppgår <strong>till</strong> mellan 52 och 55 procent vilket inneb<strong>ar</strong>en ökning, men inte riktigt <strong>till</strong> samma nivåer som på 1980- och 1990-talet. Under samma tidsperiod uppgår andelen dömda <strong>till</strong> villkorligdom <strong>till</strong> mellan 21 och <strong>23</strong> procent. Fördelningen av påföljderna <strong>fram</strong>gårav figur 6.298 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottsförebyggande åtgärder och kriminalpolitikNär trafiksäkerhet studeras och i synnerhet rattfylleri, som är orsaken<strong>till</strong> en fjärdedel av alla dödsolyckor i trafiken, är det av intresse attrelatera <strong>till</strong> den så kallade Nollvisionen. Det långsiktiga målet för visionenär att ingen ska dödas eller skadas allv<strong>ar</strong>ligt <strong>till</strong> följd av trafikolyckor.Nollvisionen lanserades 1995 och riksdagen tog beslut om denhösten 1997. Utvecklings<strong>ar</strong>betet efter riksdagsbeslutet h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it omfattande,både när det gäller synen på trafiksäkerhet och hur man ska nåmålet. Några exempel på vad som hänt är fler trafikljus, fler rondeller,lägre hastigheter i tätbebyggda områden, mittb<strong>ar</strong>riärer och alkolås(Vägverket <strong>2007</strong>). Efter det att Nollvisionen etablerats i <strong>Sverige</strong>h<strong>ar</strong> också antalet dödade i trafiken minskat, även om målet med atthögst 270 människor ska behöva dödas i trafiken år <strong>2007</strong> inte nåddes. IAlko låsutredningen (sou 2006:72) sammanfattades läget med att Nollvisionensmål inte kan nås så länge alkohol förekommer i trafiken.Inter nationellt förutsägs det att trafikskador kommer att bli den tredjeeller fjärde vanligaste dödsorsaken i världen på grund av den kraftigatrafikökningen i utvecklingsländerna. Inom eu h<strong>ar</strong> beslut fattats omatt halvera antalet trafikdödade i unionen <strong>till</strong> år 2010.När rattfylleribrottsligheten ök<strong>ar</strong> och i synnerhet om antalet alkoholrelateradeolyckor ök<strong>ar</strong> får det ofta stor uppmärksamhet. I janu<strong>ar</strong>iår 2006 presenterades ett delbetänkande av rattfylleriutredningen (sou2006:12) avseende utredning om rattfylleri och sjöfylleri. Utredningenär ett led i den nationella planen för att förebygga alkoholskador. Särskiltprioriterat i denna plan är trafiknykterhet och förstärkta insatserför att minska de alkoholrelaterade olyckorna i trafiken. Genom dettaska också antalet rattfylleribrott minskas. Ett flertal myndigheter, företagoch organisationer är involverade i det nationella <strong>ar</strong>betet medatt öka trafiksäkerheten, som bland annat ska uppnås genom förhöjdtrafiknykterhet. Att minska alkoholkonsumtionen kan te sig som ensvår uppgift, inte minst därför att alkoholen blivit mer <strong>till</strong>gänglig. Delsh<strong>ar</strong> antalet utskänkningsställen med längre öppettider ökat, dels fårman numera föra in mer alkohol från utlandet. Som nämnts tidig<strong>ar</strong>eh<strong>ar</strong> dock alkoholkonsumtionen minskat något de senaste åren (sorad<strong>2008</strong>).Rattfylleriutredningen hade också i uppdrag att utvärdera vilka effekterde tidig<strong>ar</strong>e lagstiftningsreformerna under åren 1990 och 1994haft på rattfylleribrottsligheten. Utredningen konstater<strong>ar</strong> att reformernaledde <strong>till</strong> att rattfylleribrottsligheten sannolikt minskade under1990-talet och att detta i sin tur bör ha lett <strong>till</strong> en ökad trafiksäkerhet.Som ett resultat av utredningen kommer tjänstemän inom Tullverket(och Kustbevakningen, se nedan) att få ökade möjligheter att ingripamot rattfylleri genom att kunna ta alkoholutandningsprov.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>299
Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottDelbetänkandet som presenterades i början av år 2006 behandladeockså frågan om sjöfylleri. Uppdraget v<strong>ar</strong> bland annat att övervägaom en promillegräns för sjöfylleri som inte är grovt bör införas ochom Kustbevakningens möjligheter att ta rutinmässiga alkoholutandningsprov.Detta h<strong>ar</strong> resulterat i att Kustbevakningen från den 1 juliår <strong>2008</strong> fått större möjligheter att ingripa mot sjöfylleri genom att taalkohol utandningsprover, både rutinmässiga sållningsprov och bevisprov.Den nu gällande sjölagen (1994:1009) regler<strong>ar</strong> sjöfylleri enligt tvåsvårhetsgrader, sjöfylleri och grovt sjöfylleri. Från början fanns ingapromillegränser satta som skiljer sjöfylleri från grovt sjöfylleri, menår 1999 ändrades bestämmelserna så att omständigheter som särskiltskulle beaktas vid bedömningen av om brottet v<strong>ar</strong> grovt v<strong>ar</strong> om gärningspersonenhaft en alkoholkoncentration om minst en promille iblodet.Alkolåsutredningen (sou 2006:72) h<strong>ar</strong> utrett möjligheterna att införaett krav på alkolås eller andra tekniska system som förhindr<strong>ar</strong> rattfyllerii alla nya bil<strong>ar</strong> som är registrerade i <strong>Sverige</strong>. Utredningen seralkolås som ett redskap att skydda medtrafikanter från att drabbas avolyckor. Den gör vid<strong>ar</strong>e bedömningen att ett författningsreglerat kravpå alkolås bör införas för alla nya personbil<strong>ar</strong> som registreras i <strong>Sverige</strong>från och med år 2012 och i alla lastbil<strong>ar</strong> och buss<strong>ar</strong> som registreras frånoch med år 2010. Detta förutsätter dock en formell ansökan <strong>till</strong> EU om<strong>till</strong>stånd för <strong>Sverige</strong> att införa nationell lagstiftning om alkolås. Vid<strong>ar</strong>evill utredningen att alla som gjort sig skyldiga <strong>till</strong> rattfylleri får kravpå att endast köra fordon med alkolås som villkor för fortsatt körkortsinnehav.Brå h<strong>ar</strong> i sitt remissv<strong>ar</strong> emellertid påpekat (Brå 2006) att detfinns stora problem med tekniken vad gäller alkolås och att det får ansestveksamt om detta går att åtgärda <strong>till</strong> år 2012. Förutom detta finnsen del okl<strong>ar</strong>heter om de <strong>fram</strong>tida kostnaderna för alkolås. I övrigt sespositivt på förslagen och bedömningen görs att det med största sannolikhetskulle innebära stora förändring<strong>ar</strong> för rattfylleribrottslighetenoch återfall i dessa brott. Alkolås h<strong>ar</strong> hit<strong>till</strong>s i första hand använts somett redskap i rehabilitering av lagförda rattfyllerister och för att kvalitetssäkratransporter. Redan innan utredningen <strong>till</strong>sattes fanns möjlighetför rattfyllerister att i stället för att få körkortet indraget ansöka omatt delta i ett alkolåsprogram. I programmet krävs bland annat att för<strong>ar</strong>enunder färd också måste blåsa vid slumpmässigt återkommandekontroller. Många företag h<strong>ar</strong> också låtit installera alkolås i sina fordonför att kvalitetssäkra sina transporter, exempelvis taxibolag, transportfirmoroch kommuner. I slutet av år <strong>2007</strong> fanns i <strong>Sverige</strong> cirka 20 000alkolås installerade i fordon och ett år sen<strong>ar</strong>e beräknas siffran v<strong>ar</strong>a över70 000. Sedan utredningen presenterades h<strong>ar</strong> det v<strong>ar</strong>it val och den ny<strong>ar</strong>egeringen h<strong>ar</strong> inte skrivit någon proposition i frågan. När det gälleralkolås är det stor skillnad mellan <strong>Sverige</strong> och andra länder, där Sve-300 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ige ligger närmast i att införa obligatoriskt alkolås. Frågan diskuterasockså i usa, Kanada och Norge.Polisens slumpmässiga utandningsprover antas också ha en preventivpåverkan på rattfylleribrottsligheten. Enligt studier h<strong>ar</strong> det <strong>fram</strong>gåttatt personer med erf<strong>ar</strong>enhet av utandningsprov också anser att detfinns en större risk att bli upptäckt jämfört med dem som inte blivitutsatta för proverna (Törnros 1995). Till och med de som känner enperson som blivit testad upplever en större risk att bli upptäckt. Underhela 2000-talet h<strong>ar</strong> polisens slumpmässiga utandningsprover ökat dramatiskt,vilket kan sägas ha en förebyggande effekt i och med att denupplevda upptäcktsrisken ök<strong>ar</strong>.Vid individinriktade åtgärder kan särskilda program och behandling<strong>ar</strong>ge effekter om de är inriktade på dem som h<strong>ar</strong> missbruksproblem,vilket en stor del av rattfylleristerna h<strong>ar</strong>. Ett exempel på detta ärundervisningsprogrammet Rattfällan, som det sedan mitten av 1980-talet v<strong>ar</strong>it möjligt att frivilligt delta i efter en rattfylleridom. En utvärderingsom gjordes för tio år sedan vis<strong>ar</strong> att återfall i rattfylleri förförstagångsdömda minskade med en tredjedel för dem som genomgåttprogrammet. För bilister med fler än en rattfylleridom fanns dockingen skillnad om man jämför med dem som inte genomgått programmet(vti 1997).Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottReferenserBergman, H. (1994). audit – The Alcohol Use Disorders Identification Test,manual. K<strong>ar</strong>olinska Sjukhuset.Brottsförebyggande rådet, Brå (1995). Rattfylleribrottets historia 70 år.<strong>Rapport</strong> 1995:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1998). Rattfylleri. Utvärdering av 1994års reform av trafiknykterhetslagstiftningen. <strong>Rapport</strong> 1998:7. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Remissyttrande över delbetänkandetAlkolås – nyckeln <strong>till</strong> nollvision (sou 2005:72) och slutbetänkandetÖppna möjligheter med Alkolås (sou 2006:72). Stockholm: Brottsförebygganderådet.Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning, sorad(<strong>2008</strong>). Den totala alkoholkonsumtionen i <strong>Sverige</strong> under <strong>2007</strong> – en preliminärskattning av registrerad och oregistrerad alkohol. Stockholm:Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning. Stockholmsuniversitet.Dagens Nyheter (2005). Artikl<strong>ar</strong> om rattfylleri. Beställning från Brå.Stockholm.Eriksson, A. (2004). Personlig kommunikation. RättsmedicinalverketsRättsmedicinska avdelning. Umeå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>301
Utvecklingen inom olika brottskategorier • DrogbrottGreve, V. (1987). Rattonykterhet och straff. Apropå 2. Stockholm. Brottsförebygganderådet.Kendell, R. E. (1984). The Beneficial Consequences of the UnitedKingdom’s Declining per Capita Consumption of Alcohol in 1979–82. Alcohol & Alcoholism 19:271–276. Oxford Journals, Oxford UniversityPress.Knutsson, J. (1992). Ökad eller stabil straffnivå. rps Forskning 1992:3.Stockholm: Polishögskolan.Kühlhorn, E. (1998). Svenska alkoholvanor i ett förändringsperspektiv.I: Kühlhorn, E. och Björn, J. (red.) Svenska alkoholvanor i förändring.Sober förlag, Kristianstad.Kühlhorn, E. och Leifman, H. (1998). Drinking Habits in Sweden. (manuskript).Kühlhorn, E. m.fl. (2000). Alkoholkonsumtionen i <strong>Sverige</strong> under 1990-talet. oas. Socialdep<strong>ar</strong>tementet, Stockholm.Leifman, H. och Gustafsson, N.-K. (2003). En skål för det nya millenniet.En studie av svenska folkets alkoholkonsumtion i början av 2000-talet. Forskningsrapport nr. 11. sorad; Stockholms universitet.nja: 2002:81, s. 653.Norström, T. och Andersson, J. (1996). Utvärdering av 1990 års reform avtrafikbrottslagen (stencil). Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Norström, T. och Skog, O.-J. (2001). Effekter av lördagsöppna systembolagsbutiker.Uppföljning av de första tio månaderna (stencil). Stockholm:Institutet för social forskning, Stockholms Universitet.Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande. Nättidningen(<strong>2008</strong>). Artikel: Ny ntf-studie om rattfylleriet i länen: 65 fylleresor omdagen på Gotland – drygt 2100 i Västra Götaland. Hämtat den 3 september<strong>2008</strong> från . Publicerat17 juni <strong>2008</strong>.Persson, L.G.W. (1980). Hidden Criminality–Theoretical and MethodologicalProblems, Empirical Results. Stockholm. Dept. of Sociology, Universityof Stockholm.Rikspolisstyrelsen (<strong>2007</strong>). Polisens Årsredovisning 2006. Stockholm.Rikspolisstyrelsen.Skog, O.-J. (1992). Om n<strong>ar</strong>kotikakontrollens virkninger. Stoffmisbruk.Tidskrift om n<strong>ar</strong>kotika och rusproblemer 4:42.Sm<strong>ar</strong>t, R.G. och Mann, R.E. (1987). L<strong>ar</strong>ge Decrease in Alcohol-RelatedProblems Following a Slight Reduction in Alcohol Consumptionin Ont<strong>ar</strong>io 1975–83. British Journal of Addiction 82:285-291. BlackwellPublishing.sorad <strong>2008</strong>. den totala alkoholkonsumtionen i <strong>Sverige</strong> under förstakv<strong>ar</strong>talet <strong>2008</strong>. Stockholm: sorad.302 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
sou 1970:61. Trafiknykterhetsbrott. Betänkande avgivet av kommittén förlagstiftning angående trafiknykterhetsbrott. Stockholm: Justitiedep<strong>ar</strong>tementet.sou 2006:12. Rattfylleri och sjöfylleri. Delbetänkande av rattfylleriutredningen.Stockholm: Fritzes.sou 2006:72. Öppna möjligheter med alkolås. Slutbetänkande av Alkolåsutredningen.Stockholm: Fritzes.Statistiskt material, Statens Kriminaltekniska Laboratorium (2000).Statistiskt material, Riskpolisstyrelsen (2004).Törnros, J. (1993). Rattfällan: Utvärdering av kurs för fängelsedömda rattfyllerister:Återfall inom en fyraårsperiod. Statens Väg- och Transportforskningsinstitut.vti meddelande 703. Linköping.Törnros, J. (1995). Effects of a Random Breath Testing Campaign in SouthernSweden (stencil). Swedish Road and Transport Rese<strong>ar</strong>ch Institute(vti), Sweden.Vägverket (2003). Djupstudierapport över dödsolyckor i södra <strong>Sverige</strong> 1997–2002. Publikation 2003:136.Vägverket (<strong>2007</strong>). Trafiksäkerhet. Resultat från <strong>2007</strong> års trafiksäkerhetsenkät.Borlänge. Vägverket.Zador, P.L. (1991). Alcohol-Related Relative Risk of Fatal Driver Injuriesin Relation to Driver Age and Sex. Journal of Studies on Alcohol52:302–310. Alcohol rese<strong>ar</strong>ch Documentation, Inc.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Drogbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>303
Eko- och miljöbrottEKONOMISK BROTTSLIGHETLinda KällmanSammanfattningEkonomisk brottslighet är ett samlingsbegrepp och många av debrott som ryms inom begreppet h<strong>ar</strong> diffusa offer och skadeverkning<strong>ar</strong>.Det är en typisk spanings-/utredningsbrottslighet, vilketinnebär att antalet upptäckta brott i mångt och mycket står iproportion <strong>till</strong> samhällets kontroll- och <strong>till</strong>synsverksamhet.De två största ekobrottskategorierna är skattebrott och bokföringsbrott,som <strong>till</strong>sammans står för närm<strong>ar</strong>e 90 procent av allamisstänkta ekobrott. Dessa brott upptäcks och anmäls främst avSkatteverket och av konkursförvalt<strong>ar</strong>e. Räknat i antalet <strong>till</strong> Åklag<strong>ar</strong>myndigheteninkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> dessa brott ökatstadigt under hela 2000-talet. Insiderbrott och o<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkanär antalsmässigt små brottskategorier, som dockh<strong>ar</strong> ökat kraftigt både vad gäller brottsmisstank<strong>ar</strong> och lagfördabrott. Ökningen hänger samman med att en ny och mer omfattandelagstiftning, lagen 2005:377 om straff för m<strong>ar</strong>knadsmissbrukvid handel med finansiella instrument, trädde i kraft år 2005.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottEkonomisk brottslighet är särskilt vanligt i vissa branscher, exempelvisrestaurang-, frisör- och byggbranschen. För att förbättrakontrollmöjligheterna när det gäller sv<strong>ar</strong>t<strong>ar</strong>bete infördes år2006 lagen (2006:575) om särskild skattekontroll i vissa branscher,enligt vilken Skatteverket h<strong>ar</strong> rätt att kontrollera personalligg<strong>ar</strong>ehos restauranger och frisörer. I syfte att minska deoredovisade intäkterna kommer det från år 2010 att krävas certifieradekass<strong>ar</strong>egister hos alla företag som t<strong>ar</strong> emot kontant betalning,enligt lagen <strong>2007</strong>:592 om kass<strong>ar</strong>egister m.m.Myndigheterna sats<strong>ar</strong> mycket på att utveckla underrättelseverksamhetenoch sam<strong>ar</strong>betet mellan myndigheterna avseende såvälorganiserad som ekonomisk brottslighet. Ett exempel på utvecklingenär de regionala underrättelsecentra (ruc) som bildats iGöteborg, Malmö och Stockholm.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>305
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottInledningDet är lätt att föreställa sig offer för traditionella brott som stöld ochmisshandel, och inte svårt att <strong>ar</strong>gumentera för att samhället ska <strong>ar</strong>betaför att minska sådana brott. Skadeverkning<strong>ar</strong>na av sådan brottslighetär fysiska och ekonomiska skador, samtidigt som det finns en förståelseför den psykiska kränkning som brotten ofta innebär. Ekonomiskbrottslighet är ett svårdefinierat begrepp och många av de brott somryms inom begreppet h<strong>ar</strong> mer diffusa offer och skadeverkning<strong>ar</strong>. Medvetenhetenom den ekonomiska brottslighetens skadliga inverkan påsamhällsekonomin och att även enskilda personer kan drabbas hårth<strong>ar</strong> dock ökat (Croall 2004), och i dag är den ekonomiska brottslighetenett prioriterat område för de rättsvårdande myndigheterna (skr.1994/95:217, skr. 2003/04:178, s. 6).Det h<strong>ar</strong> hävdats att ekonomisk brottslighet kost<strong>ar</strong> samhället långtmycket mer peng<strong>ar</strong> än traditionella brott (Sutherland 1983, s. 9, Brå2003a, s. 15, skr. 2003/04:178). En indikation på vilka summor det kanhandla om är Skatteverkets uppskattning av det så kallade skattefelet– den skatt som enkelt uttryckt inte kan fastställas därför att inkomsteroch kapital döljs. Skattefelet beräknas <strong>till</strong> cirka 5 procent av bnp,motsv<strong>ar</strong>ande 10 procent av den skatt som v<strong>ar</strong>je år fastställs för företagoch privatpersoner. Det innebär i dagsläget 133 milj<strong>ar</strong>der (skv <strong>2007</strong>,s. 242), v<strong>ar</strong>av 100 milj<strong>ar</strong>der kan hänföras <strong>till</strong> företagssektorn (ibid. s.243). Dessa siffror är en miniminivå för samhällets kostnader eftersomde enb<strong>ar</strong>t handl<strong>ar</strong> om skatteundandragandet och inte t<strong>ar</strong> hänsyn <strong>till</strong>exempelvis ökade kostnader <strong>till</strong> följd av prisk<strong>ar</strong>teller, snedvriden konkurrensetc.ProblembranscherInom några branscher är ekobrott mer vanligt förekommande äninom andra. Oredovisade intäkter och sv<strong>ar</strong>t<strong>ar</strong>bete är vanligt i branschermed omfattande kontanthantering, exempelvis restaurang-, taxiochfrisörbranschen (sou 1997:111, skv <strong>2007</strong>, s. <strong>23</strong>9 f.). Stora problemfinns dock även i andra branscher; särskilt inom byggbranschen h<strong>ar</strong>problem uppmärksammats. Där förekommer en organiserad handelmed sv<strong>ar</strong>t <strong>ar</strong>betskraft med koppling<strong>ar</strong> <strong>till</strong> annan och grövre kriminalitet(Brå <strong>2007</strong>b). Problemen inom byggbranschen är så stora att konkurrensenbedöms v<strong>ar</strong>a satt ur spel (skv <strong>2007</strong>, s. 240). Andelen oredovisadeintäkter i förhållande <strong>till</strong> de redovisade bedöms v<strong>ar</strong>a störst inomfiskenäringen och jord- och skogsbruket; i absoluta tal är problemetstörst bland uthyrnings- och företagsservicefirmor, inom detaljhandelnoch byggbranschen (skv 2006:4, s. 47–48).306 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
BrottsdefinitionEkonomisk brottslighet eller ekobrott är inte ett entydigt begrepp somkan hänföras <strong>till</strong> något enskilt lagrum. Det är i stället ett samlingsbegrepp,v<strong>ar</strong>s innehåll v<strong>ar</strong>it föremål för diskussion alltsedan Sutherlandförde <strong>fram</strong> begreppet »white-coll<strong>ar</strong> crime« på 1940-talet (Sutherland1983). Sutherland syftade på brott som begås av personer på högrepositioner i näringslivet: prisk<strong>ar</strong>teller, missledande m<strong>ar</strong>knadsföring,<strong>ar</strong>betsmiljöbrott, skattebrott och en lång rad andra handling<strong>ar</strong> somdrabbade konkurrenter, konsumenter eller anställda. Det centrala v<strong>ar</strong>gärningspersonens ställning och position i näringslivet. Definitionerh<strong>ar</strong> sedan dess föreslagits från en rad olika utgångspunkter, exempelvisbrottslighetens offer eller kontexten för brottet (sou <strong>2007</strong>:8, s. 51, seockså Bergqvist, <strong>2007</strong>, s. 35 f., s. 44–48). Även en sådan omständighetatt det krävs särskild kompetens för att utreda brotten h<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>förtssom kriterium på vad som ska räknas som ekonomisk brottslighet (Ds1996:1, s. 189).Man h<strong>ar</strong> även skiljt på brott som begås i en näringsverksamhets intresse– företagsrelaterade brott (corporate crime), och brott som begåsinom ramen för en näringsverksamhet, men i stället är riktade motdenna verksamhet – yrkesrelaterade brott (occupational crime) (Clin<strong>ar</strong>doch Quinney 1967; jfr också begreppen systembrottslighet respektivemanschettbrottslighet som föreslogs i Brå 1996). Av traditionh<strong>ar</strong> fokus i <strong>Sverige</strong> legat på den företagsrelaterade brottsligheten ellerbrott som riktas mot det allmänna och mot m<strong>ar</strong>knadens funktionssätt– skattebrott, bokförings- och borgenärsbrott samt insiderbrott –sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än på brott som drabb<strong>ar</strong> företag eller konsumenter (Lindgren2000, Lindgren 2001, Korsell 2006).Den definition som blivit politiskt vedertagen i <strong>Sverige</strong> – kvalificerad,kontinuerlig och systematisk brottslighet som h<strong>ar</strong> vinning somdirekt motiv och som förövas inom ramen för en näringsverksamhetsom i sig inte är kriminaliserad – formulerades år 1981 av Justitieutskottet(Ju 1980/81:21, s. 62). Olika v<strong>ar</strong>ianter av denna definition h<strong>ar</strong> sedanaktualiserats i olika utredning<strong>ar</strong> (se sou <strong>2007</strong>:8, s. 51 f. och s. 137 f. fören utförlig<strong>ar</strong>e diskussion). Ekobrottsberedningen, som i sitt betänkandeEffektiv<strong>ar</strong>e ekobrottsbekämpning föreslog inrättandet av en särskildekobrottsmyndighet, menade att definitionen inte borde v<strong>ar</strong>a alltförlåst och ansåg att brottslighetens kvalifikationsgrad v<strong>ar</strong> viktig<strong>ar</strong>e änanknytningen <strong>till</strong> näringsverksamhet (Ds 1996:1). Ekobrottsmyndighetensansv<strong>ar</strong>sområde kan ses som den praktiska <strong>till</strong>ämpningen avregeringens syn på vad som är ekonomisk brottslighet, men är inteUtvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>307
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbaserat på någon specifik definition av begreppet 107 . I detta <strong>ar</strong>bete inkluderasföljande brottstyper 108 :• Förskingring (10 kap. 1–3 brottsbalken [1962:700], hädanefter BrBeller brottsbalken) och trolöshet mot huvudman (10 kap. 5 § brottsbalken).Förskingring innebär att gärningspersonen missbruk<strong>ar</strong> enförtroendeställning för egen vinning och därigenom orsak<strong>ar</strong> huvudmannen(exempelvis <strong>ar</strong>betsgiv<strong>ar</strong>en) skada. Vid trolöshet mothuvudman behöver inte gärningspersonen ha någon egen vinningav brottet.• Borgenärsbrott (11 kap. 1–4 § brottsbalken). Brotten omfatt<strong>ar</strong> oredlighetoch vårdslöshet mot borgenärer, o<strong>till</strong>börligt gynnande av borgenär(rubriceringen ersätter den tidig<strong>ar</strong>e benämningen mannamånmot borgenär) samt försvårande av konkurs eller exekutiv förrättning.Borgenärsbrotten innebär att en gäldenär som är eller risker<strong>ar</strong>att hamna på obestånd ager<strong>ar</strong> på ett sätt som kan innebära skada förfordringsäg<strong>ar</strong>na. Försvårande av konkurs eller exekutiv förrättningär en ny rubricering från år 2005 och innebär att en gäldenär lämn<strong>ar</strong>oriktiga uppgifter om <strong>till</strong>gång<strong>ar</strong> och skulder i samband medkonkurs eller annan exekutiv förrättning.• Bokföringsbrott (11 kap. 5 § brottsbalken). Brottet innebär att bokföringsaknas eller är så bristfällig att verksamheten inte i huvudsak107Ekobrottsmyndighetens ansv<strong>ar</strong>sområde är begränsat såväl sakligt som geografisktoch omfatt<strong>ar</strong> borgenärs- och bokföringsbrott (11 kap. 1–5 § BrB), brottmot aktiebolagslagen (2005:551), brott mot lagen (1967:531) om tryggandeav pensionsutfästelser m.m. samt olika brott mot skattebrottslagen (2–8, 10 §skattebrottslagen [1971:69]) samt mål v<strong>ar</strong>s handläggning »ställer särskilda kravpå kännedom om finansiella förhållanden, näringslivsförhållanden, skatterätt ellerliknande« i de fall målen hänför sig <strong>till</strong> Stockholms län, Västra Götalands län,Skåne län, Hallands län, Blekinge län eller Gotlands län. Myndigheten h<strong>ar</strong> vid<strong>ar</strong>eett rikstäckande ansv<strong>ar</strong> för EU-bedrägerier (9 kap. 1–3 § BrB), subventionsmissbruk– felaktig användning av EU-medel (9 kap. 3a § BrB), insiderbrott ocho<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkan (2, 3, 7, 8 § lagen [2005:377] om straff för m<strong>ar</strong>knadsmissbrukvid handel med finansiella instrument), samt mål »som lämpligenbör handläggas vid Ekobrottsmyndigheten med hänsyn främst <strong>till</strong> att målet rörkvalificerad ekonomisk brottslighet som h<strong>ar</strong> nationell utbredning eller internationellanknytning eller är av principiell natur eller av stor omfattning« (förordning[<strong>2007</strong>:972] med instruktion för Ekobrottsmyndigheten). Penninghäleri och -förseelse(»penningtvätt«) (9 kap. 6a § och 7a § BrB) är exempel på brott som myndighetenhandlägger utan att det finns direkt utpekat som deras ansv<strong>ar</strong>sområde(se Ekobrottsmyndighetens hemsida www.ekobrottsmyndigheten.se).108Till grund för urvalet ligger främst en strävan efter att kunna jämföra uppgifternamed förra utgåvan av <strong>Brottsutvecklingen</strong> (Brå 2004a). Till detta urval h<strong>ar</strong> <strong>ar</strong>betsmiljöbrottenlagts <strong>till</strong>. Anledningen är att såväl <strong>ar</strong>betsmiljöbrott som miljöbrott kanses som ekonomisk brottslighet, men medan miljöbrotten beskrivs i ett eget avsnitti <strong>Brottsutvecklingen</strong>, h<strong>ar</strong> <strong>ar</strong>betsmiljöbrotten tidig<strong>ar</strong>e v<strong>ar</strong>it förbisedda.308 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
kan bedömas utifrån den. Bokföringen är viktig för många intressenter,exempelvis kreditgiv<strong>ar</strong>e och invester<strong>ar</strong>e. (År 2005 skärptesmaxstraffet för grovt bokföringsbrott från fyra <strong>till</strong> sex års fängelse.)• Mutbrott (20 kap. 2 § brottsbalken) och bestickning (17 kap. 7 § brottsbalken)utgör <strong>till</strong>sammans det som vanligen kallas korruptionsbrott.Tillsammans med vissa förskingrings- och trolöshetsbrott kande också beskrivas som maktmissbruksbrott (Brå <strong>2007</strong>a). Mutbrottinnebär att någon t<strong>ar</strong> emot eller begär muta eller annan o<strong>till</strong>börligbelöning för sin tjänsteutövning. Bestickning innebär att erbjudaeller på begäran lämna en muta eller annan o<strong>till</strong>börlig belöningför någons tjänsteutövning. Någon lagstadgad gräns för vad somär att betraktas som muta finns inte och även praxis är okl<strong>ar</strong>; detviktiga är att givandet är ägnat att påverka tjänsteutövningen (prop.1975/76:176). Korruptionsbrott kan ske i både offentlig och privatsektor. Ett typiskt fall som rör båda sektorerna är när en anbudsgiv<strong>ar</strong>ei samband med offentlig upphandling erbjuder eller krävs påmuta för att få ordern. Båda p<strong>ar</strong>terna är straffansv<strong>ar</strong>iga, men densom tagit initiativet genom att erbjuda eller begära en muta får normaltett sträng<strong>ar</strong>e straff. Avböjer ena p<strong>ar</strong>ten att medverka är denandra p<strong>ar</strong>ten ändå straffb<strong>ar</strong>, även om transaktionen inte fullföljts.• Arbetsmiljöbrott och brott mot <strong>ar</strong>betsmiljölagen (1977:1160), hädanefterbenämnd <strong>ar</strong>betsmiljölagen eller aml. Till <strong>ar</strong>betsmiljöbrotten räknasbåde brottsbalkens rubricering<strong>ar</strong> om vållande <strong>till</strong> annans död,vållande <strong>till</strong> annans kroppsskada eller sjukdom samt <strong>fram</strong>kallandeav f<strong>ar</strong>a, när dessa brott begåtts genom att föreskrifter i <strong>ar</strong>betsmiljölagenåsidosatts (3 kap. 10 § BrB) och de fall där en <strong>ar</strong>betsgiv<strong>ar</strong>e brytermot föreskrifter som meddelats med stöd av <strong>ar</strong>betsmiljölagen (8kap. 1–2 § <strong>ar</strong>betsmiljölagen [1977:1160]) 109 .Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott• Brott mot skattebrottslagen (1971:69), hädanefter kallad skattebrottslageneller SkBrL. Lagen omfatt<strong>ar</strong> bland annat rubricering<strong>ar</strong>na skattebrott(2–4 §), vårdslös skatteuppgift (5 §), skatteavdragsbrott (6 §),skatteredovisningsbrott (7 §) och försvårande av skattekontroll (10§). Att lämna oriktiga uppgifter eller underlåta att lämna exempelvisdekl<strong>ar</strong>ation i syfte att undgå skatt utgör skattebrott, och att åsidosättabokföringsskyldigheten eller annan skyldighet att bev<strong>ar</strong>a räkenskaperkan utgöra försvårande av skattekontroll.109Termen <strong>ar</strong>betsmiljöbrott används i texten som en gemensam term för brottsrubricering<strong>ar</strong>na<strong>ar</strong>betsmiljöbrott (3 kap. 10 § BrB) och brott mot <strong>ar</strong>betsmiljölagen, ominget annat anges.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>309
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott• Insiderbrott och o<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkan regleras i lagen(2005:377) om straff för m<strong>ar</strong>knadsmissbruk vid handel med finansiellainstrument. Den nya lagen h<strong>ar</strong> ersatt den tidig<strong>ar</strong>e insiderstrafflagen(2000:1086) och brottsrubriceringen o<strong>till</strong>börlig kurspåverkanh<strong>ar</strong> ändrats <strong>till</strong> o<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkan. Vid insiderbrott utnyttj<strong>ar</strong>någon insiderinformation, som ännu inte är offentliggjord,för att exempelvis sälja eller köpa värdepapper innan informationenhunnit komma ut och påverka kursen. Vid o<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkanmanipuleras m<strong>ar</strong>knaden, <strong>till</strong> exempel genom skenaffärer.• Brott mot aktiebolagslagen (2005:551), hädanefter kallad aktiebolagslageneller abl. Det finns flera handling<strong>ar</strong> som är straffb<strong>ar</strong>a enligtaktiebolagslagen. Brotten handl<strong>ar</strong> ofta om överträdelse av detså kallade låneförbudet (aktiebolag får ej ge lån <strong>till</strong> vd, styrelseledamöter,aktieäg<strong>ar</strong>e eller andra närstående). Ett annat exempel är attnågon som inte aktivt delt<strong>ar</strong> i styrelse<strong>ar</strong>betet utses som styrelseledamotför att dölja någon annans inflytande i bolaget (och därigenomfunger<strong>ar</strong> som bulvan). Den gamla aktiebolagslagen (1975:1385) ersattesden 1 janu<strong>ar</strong>i år 2006 av den nya lagen med samma namn.• Överträdelse av näringsförbud, enligt 25 § lagen [1986:436] om näringsförbud.Näringsförbud för viss tid (3–10 år) kan meddelas personersom begått grova ekonomiska brott eller på annat sätt grovtåsidosatt sina skyldigheter som näringsidk<strong>ar</strong>e. Att överträda ett näringsförbudär ett brott för vilket gärningspersonen kan dömas <strong>till</strong>böter eller fängelse.Om statistikkällorDe flesta ekobrott upptäcks av myndigheter eller konkursförvalt<strong>ar</strong>e,som anmäler misstänkta brott direkt <strong>till</strong> åklag<strong>ar</strong>e. När ekobrotten tidig<strong>ar</strong>ei huvudsak utreddes av polisens ekorotl<strong>ar</strong> utgjorde endast registreradeanmälning<strong>ar</strong> om ekobrott hos polisen underlag <strong>till</strong> kriminalstatistiken.I samband med att Ekobrottsmyndigheten och Skatteverketsskattebrottsenheter bildades år 1998 förändrades rutinerna, och mångaekobrott kom att utredas av polis vid Ekobrottsmyndigheten eller avskattebrottsenheterna (främst brott mot skattebrottslagen). Därmedregistrerades inte längre alla misstänkta ekobrott av polisen, och underlaget<strong>till</strong> kriminalstatistiken utgjordes därefter även av uppgifterom anmälda ekobrott från Åklag<strong>ar</strong>myndigheten. <strong>Rapport</strong>eringen frånåklag<strong>ar</strong>na gällde dock endast brott där det fanns en skäligen misstänktperson, medan brott som rörde personer med en lägre misstankegradinte längre rapporterades in. Sedan år <strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> rapporteringen dockändrats igen och numera erhåller Brå uppgifter om brott även i de310 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
fall där en misstänkt person saknas eller misstankegraden är lägre 110 .Utöver underrapporteringen åren 1998–2006 h<strong>ar</strong> det även visat sig attåklag<strong>ar</strong>na inte alltid räknat och kodat brotten på samma sätt som polisenoch att det dessutom kan skilja mellan olika åklag<strong>ar</strong>e (Brå 2005).Överlag är åklag<strong>ar</strong>nas principer för antalsräkning mer ärendeorienteradoch därmed inte lika extensiv som den hos polisen.Sammantaget innebär det nämnda att det inte går att jämföra statistikenöver anmälda ekobrott före och efter år 1998 respektive år2006/<strong>2007</strong>. Av denna anledning bygger redovisningen av utvecklingenför olika typer av ekobrott i detta avsnitt i stället på Åklag<strong>ar</strong>myndighetensstatistik över inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> 111 , som inte genomgåttlika stora förändring<strong>ar</strong> som den officiella kriminalstatistiken över tid.I genomgången är det viktigt att tänka på att enheterna anmälda brottrespektive brottsmisstank<strong>ar</strong> inte är direkt jämförb<strong>ar</strong>a med v<strong>ar</strong>andra.Som exempel kan nämnas att år <strong>2007</strong> registrerade Åklag<strong>ar</strong>myndighetencirka 8 700 misstank<strong>ar</strong> om bokföringsbrott, medan den officiellakriminalstatistiken för samma år omfatt<strong>ar</strong> cirka 4 700 anmälda bokföringsbrott.(För en utförlig<strong>ar</strong>e beskrivning av skillnaderna mellan detvå statistikgren<strong>ar</strong>na, se Brå 2005.)Omfattning och utvecklingMörkertal och dold brottslighetMörkertalet för ekobrottsligheten bedöms v<strong>ar</strong>a större än för mångaandra brottstyper (Brå 2003a; Korsell, 2003). En orsak är att ekobrott,<strong>till</strong> skillnad från brott som misshandel och stöld, sällan drabb<strong>ar</strong> någonenskild person, och därmed finns det inga brottsoffer som kan anmälabrotten <strong>till</strong> polisen. De flesta av de brott som behandlas här är i ställettypiska spanings- eller utredningsbrott som upptäcks i huvudsak genomsamhällets <strong>till</strong>syns- och kontrollfunktioner. Den upptäckta brottslighetensäger därför mer om kontrollverksamheten än om brottslighetensom sådan (Korsell 2003, Brå 2006 s. 71, Bergqvist <strong>2007</strong>, s. 66).De allra flesta ekobrott anmäls av Skatteverket och konkursförvalt<strong>ar</strong>e,men anmälning<strong>ar</strong> görs även av Finansinspektionen (insiderbrott ocho<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkan), Finanspolisen (penning häleri), Tull-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott110År <strong>2007</strong> införde Åklag<strong>ar</strong>myndigheten successivt ett nytt ärendesystem (Cåbra)som ersatte åklag<strong>ar</strong>nas tidig<strong>ar</strong>e ärendesystem (Brådis och Envis), vilket h<strong>ar</strong> medförtkvalitetsförbättring<strong>ar</strong> i den officiella statistiken över anmälda brott. Under år<strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> Brå även tagit <strong>fram</strong> nya instruktioner för kodning av brott, i syfte attanpassa åklag<strong>ar</strong>nas antalsräkning <strong>till</strong> polisens.111Inom åklag<strong>ar</strong>väsendet förs statistik över brott på tre nivåer: ärende, brottsmisstankeoch misstänkt (person). Ett ärende kan gälla en eller flera personer somv<strong>ar</strong> och en misstänks för ett eller flera brott. Ett ärende kan därför rymma flerabrottsmisstank<strong>ar</strong> (se Åklag<strong>ar</strong>myndighetens hemsida www.aklag<strong>ar</strong>e.se).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>311
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottverket, aktiebolagens externa revisorer (t.ex. bokföringsbrott, brottmot aktiebolagslagen), myndigheter som administrer<strong>ar</strong> eu-bidrag (eubedrägerier)samt allmänheten. Brottsmisstank<strong>ar</strong> rapporteras ocksåfrån kriminalunderrättelseverksamheten vid Ekobrottsmyndigheten(ebm 2006, s. 8). För de flesta typer av ekobrott är staten målsägande.När det gäller annan brottslighet kan offerundersökning<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>a <strong>till</strong>hjälp för att bedöma den dolda brottsligheten, men de flesta ekobrotth<strong>ar</strong> inte den typen av tydliga fysiska offer. För skattebrott, som ju berörhela statens finanser, finns dock vissa beräkning<strong>ar</strong>, baserade bland annatpå nationalräkenskaperna (skv <strong>2007</strong>). Det så kallade skattefelet kananvändas för att beräkna hur mycket skatt som undandras och inomvilka områden, även om det inte kan säga något om antalet brott. Avdet beräknade skattefelet på 133 milj<strong>ar</strong>der står mikroföretagen (företagdär lönesumman uppgår <strong>till</strong> mindre än en miljon kronor årligen)för drygt 50 milj<strong>ar</strong>der. Det är mer än den skatt som fastställs för dessaföretag och tyder på ett skatteundandragande av mycket stor omfattning.Nästan hälften av skattefelet, 66 milj<strong>ar</strong>der kronor, utgörs avsv<strong>ar</strong>t<strong>ar</strong>bete. Det internationellt relaterade skattefelet – gällande blandannat punktskatter, mervärdesskatt och skatt på kapital – beräknas <strong>till</strong>46 milj<strong>ar</strong>der, men osäkerheten i beräkning<strong>ar</strong>na är stor (skv <strong>2007</strong>, s. 242f.).Den kända skattebrottsligheten kan också jämföras med antaletskatte<strong>till</strong>ägg som Skatteverket beslut<strong>ar</strong> om. Skatte<strong>till</strong>ägg är en administrativsanktion som Skatteverket kan besluta om i stället för att göraen anmälan om skattebrott. Enligt Skatteverkets riktlinjer ska brottsanmälangöras när det undanhållna beloppet överstiger ett prisbasbelopp,i andra fall ska skatte<strong>till</strong>ägg v<strong>ar</strong>a den enda sanktionen (skv <strong>2007</strong>,s. 268). Skatte<strong>till</strong>äggen uppgick år 2005 <strong>till</strong> sammanlagt drygt 1,1 milj<strong>ar</strong>dkronor. När det gäller skatte<strong>till</strong>ägg som baseras på felaktighetersom upptäcks vid den årliga taxeringen, står fysiska personer för denstörsta andelen såväl antalsmässigt (83 procent) som beloppsmässigt(53 procent) (skv <strong>2007</strong>, s. 264 f.) 112 . De högsta genomsnittliga skatte<strong>till</strong>äggenavser inkomstskatt och punktskatter. Grovt räknat går det50–60 beslut om skatte<strong>till</strong>ägg på v<strong>ar</strong>je anmälan om brott som görs avSkatteverket, eller 25–30 per brottsmisstanke som inkommer <strong>till</strong> Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.Det är alltså endast en bråkdel av alla som potentielltundanhåller skatt som blir anmälda för skattebrott och än färre somblir lagförda.För vissa typer av ekobrott som drabb<strong>ar</strong> företag finns studier somlikn<strong>ar</strong> offerundersökning<strong>ar</strong>. I en internationell studie som genomförtsav revisions- och redovisningskoncernen PricewaterhouseCoopers tas112År 2006 ökade det totala skatte<strong>till</strong>ägget kraftigt, <strong>till</strong> drygt 2,4 milj<strong>ar</strong>der kronor,beroende på ett fåtal men beloppsmässigt stora beslut avseende inkomstskatt.312 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
land annat korruptionsbrotten upp. Studien vis<strong>ar</strong> att nästan hälftenav alla brott upptäcks av en slump och man konstater<strong>ar</strong> därför att mörkertalettroligen är mycket stort (PricewaterhouseCoopers <strong>2007</strong>, s. 4).Endast några få procent av de anmälda brotten h<strong>ar</strong> upptäckts genomföretagens interna kontrollsystem (ibid. s. 27), och svenska företag h<strong>ar</strong>dessutom i lägre grad än i övriga världen infört olika brottsförebyggandeåtgärder för att öka säkerheten och kontrollen (ibid s.27). Merutvecklade kontrollsystem skulle troligen leda <strong>till</strong> fler upptäckta brott(jfr förslagen på brottsförebyggande åtgärder i Brå <strong>2007</strong>a).StrukturSkattebrott, bokförings- och borgenärsbrott står för närm<strong>ar</strong>e 90 procentav den misstänkta ekobrottsligheten (se figur 1). Bland brottenmot skattebrottslagen dominer<strong>ar</strong> brottsrubricering<strong>ar</strong>na skattebrott,skatteförseelse och grovt skattebrott (2–4 § skattebrottslagen) med cirka6 600 inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong>, v<strong>ar</strong>av cirka 3 500 enb<strong>ar</strong>t avsågmervärdesskattelagen, samt försvårande av skattekontroll (10 § skattebrottslagen)med cirka 3 300 inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong>. Grovaskattebrott kodas i allt högre utsträckning under en egen kod; år<strong>2007</strong> uppgick antalet registrerade misstank<strong>ar</strong> om grova skattebrott <strong>till</strong>knappt 1 600. Tillsammans utgjorde de olika skattebrotten 52 procentav de brottsmisstank<strong>ar</strong> som registrerades av Åklag<strong>ar</strong>myndigheten år<strong>2007</strong> (se figur 1). Brotten upptäcks och anmäls främst i samband medSkatteverkets kontroller.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottBokföringsbrott37 %Borgenärsbrott2 %Skattebrottslagen52 %Trolöshet mothuvudman2 %Förskingring5 %Överträdelse avnäringsförbud
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottBokföringsbrott är det vanligaste enskilda ekobrottet. En viktig förkl<strong>ar</strong>ingär att motivet för bokföringsbrott inte är direkt ekonomiskvinning utan sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e att dölja andra ekobrott. Det är därför vanligt attbokföringsbrott förekommer <strong>till</strong>sammans med misstank<strong>ar</strong> om andraekobrott. En felaktig eller obefintlig bokföring kan försvåra eller heltomintetgöra möjligheterna att reda ut andra misstänkta ekobrott (Brå1996, s. 188–120). Bokföringsbrott h<strong>ar</strong> därför stor betydelse för såvälekobrottslingen som ekobrottsutred<strong>ar</strong>en. År <strong>2007</strong> registrerades cirka8 700 misstank<strong>ar</strong> om bokföringsbrott, vilket utgjorde 37 procent avalla ekobrottsmisstank<strong>ar</strong>. Brotten upptäcks oftast i samband med konkursförvaltningeller skatterevisioner.Bokföringen i konkursbolag granskas alltid av konkursförvalt<strong>ar</strong>e.En viktig uppgift är att säkra resurser för borgenärerna – de som h<strong>ar</strong>fordring<strong>ar</strong> på konkursbolaget. Borgenärsbrotten är dock relativt få, motsv<strong>ar</strong>ande2 procent av den misstänkta ekobrottsligheten år <strong>2007</strong>. Det äri regel svår<strong>ar</strong>e att bevisa borgenärsbrott, i synnerhet om bokföringenär bristfällig, och förvalt<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> sällan resurser för mer omfattandeutredning<strong>ar</strong> (Korsell 2003). Det innebär att borgenärsbrotten sannoliktär underrepresenterade i statistiken.De antalsmässigt små brotten som brott mot aktiebolagslagen, insiderbrott(<strong>till</strong>sammans med o<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkan) och överträdelseav näringsförbud utgjorde <strong>till</strong>sammans knappt 3 procent av denupptäckta ekobrottsligheten. Även dessa brott upptäcks genom myndigheternaskontroller och <strong>till</strong>syns<strong>ar</strong>bete, exempelvis Finansinspektionens<strong>till</strong>syn över aktörerna på finansm<strong>ar</strong>knaden.Korruptions- och förskingringsbrott, samt trolöshet mot huvudman skiljersig från övriga ekobrott eftersom anmälning<strong>ar</strong> om misstänkta brottsällan h<strong>ar</strong> någon koppling <strong>till</strong> myndigheternas kontrollverksamhet.Förskingrings- och trolöshetsbrott upptäcks och anmäls i huvudsakav den som lider skada av brottet. Drygt hälften av alla anmälning<strong>ar</strong>om misstänkta korruptionsbrott görs av privatpersoner eller den misstänktes<strong>ar</strong>betsgiv<strong>ar</strong>e. Många väljer också att lämna anonyma tips <strong>till</strong>polisen eller direkt <strong>till</strong> Riksenheten mot korruption. Misstänkt korruptionkan exempelvis anmälas av en konkurrent <strong>till</strong> ett företag somerbjudit mutor i samband med en upphandling (Brå <strong>2007</strong>a, s. 27–28).Korruptionsbrotten h<strong>ar</strong> inte räknats in i brottsstrukturen, eftersom detinte finns statistik på brottsmisstankenivå för de brotten.Inte heller för <strong>ar</strong>betsmiljöbrotten finns statistik på brottsmisstankenivå.År <strong>2007</strong> anmäldes knappt 1 200 <strong>ar</strong>betsmiljöbrott enligt 3 kap. 10 §brottsbalken och brott mot <strong>ar</strong>betsmiljölagen, v<strong>ar</strong>av närm<strong>ar</strong>e 800 gälldevållande <strong>till</strong> kroppsskada. Många brott anmäls av <strong>ar</strong>betsmiljöverket,som år 2005 stod för v<strong>ar</strong> fjärde anmälan om misstänkt brott (Turesson2006).314 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
UtvecklingI slutet av 1970 låg antalet anmälda ekobrott 113 runt 5 000–6 000 per år,men hade <strong>till</strong> början av 1980-talet ökat <strong>till</strong> det dubbla. Ökningen kanv<strong>ar</strong>a ett resultat av den satsning mot ekobrott som gjordes i slutet av1970-talet och början av 1980-talet, då bland annat polisens ekorotl<strong>ar</strong>infördes (sou <strong>2007</strong>:8, s. 56 f.). Ekobrotten låg sedan relativt stabilt runt12 000 anmälda brott per år <strong>fram</strong> <strong>till</strong> mitten av 1990-talet. Antalet anmäldabrott hade år 1995 ökat <strong>till</strong> 16 000, vilket kan förkl<strong>ar</strong>as av denekonomiska krisen som ledde <strong>till</strong> många konkurser och därigenommånga upptäckta brott. Det tidiga 1990-talets finanskris och flera uppmärksammadefall av oseriösa skalbolagshärvor gav också upphov <strong>till</strong>ett ökat fokus på ekobrott (sou <strong>2007</strong>:8, s. 58). Antalet anmälda brottminskade sedan kraftigt i slutet av 1990-talet, vilket <strong>till</strong> viss del h<strong>ar</strong> attgöra med att myndighetsstrukturen lades om då Ekobrottsmyndighetenbildades år 1998. Statistiken för i synnerhet åren 1998 och 1999 ärdärför osäker och det är vanskligt att jämföra den statistik som togs<strong>fram</strong> före år 1998 med den som tagits <strong>fram</strong> från år 2000 (Brå 2005).I figur 2 nedan ges en övergripande bild av den ekonomiska brottslighetensutveckling från 1999, baserat på det totala antalet <strong>till</strong> åklag<strong>ar</strong>eninkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> för följande brottstyper: bokföringsbrottoch borgenärsbrott, skattebrott, förskingring och trolöshet mot huvudman,brott mot aktiebolagslagen, insiderbrott och o<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkansamt överträdelse av näringsförbud. Korruptionsbrotten och <strong>ar</strong>betsmiljöbrottenh<strong>ar</strong> inte räknats in eftersom uppgifterna om de brotten ärbaserade på inkomna ärenden <strong>till</strong> Riksenheten för korruption respektivepå <strong>till</strong> polisen anmälda brott, det vill säga andra statistiska enheterän inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong>.År 2000 registrerades 10 000 brottsmisstank<strong>ar</strong> av Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.Utvecklingen under 2000-talet h<strong>ar</strong> sedan inneburit en stadig ökningav antalet inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong>, med en större uppgång år2004, följd av en ännu kraftig<strong>ar</strong>e uppgång år <strong>2007</strong>, något som diskuterasnärm<strong>ar</strong>e nedan. Sammantaget h<strong>ar</strong> antalet misstänkta ekobrott fördubblatsmellan åren 2001 och <strong>2007</strong> men även på längre sikt är trendenen ökning.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott113Siffrorna avser anmälda brott mot skattebrottslagen, borgenärsbrott (inklusivebokföringsbrott) och förskingringsbrott (från år 1988 även trolöshet mot huvudman).För åren <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1997 saknas siffror för brott mot aktiebolagslagen,medan siffror för insiderbrott och överträdelse av näringsförbud saknas <strong>fram</strong> <strong>till</strong>år 1998, eftersom dessa brott tidig<strong>ar</strong>e inte särredovisades.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>315
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott25 00020 00015 00010 0005 000Inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong>01999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 2. Antal inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> 1999–<strong>2007</strong>. Källa: Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.BOKFÖRINGS- OCH BORGENÄRSBROTTBokföringsbrotten h<strong>ar</strong> ökat stadigt under hela 2000-talet, från knappt4 000 inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> år 2000 <strong>till</strong> 8 700 år <strong>2007</strong> (se figur3). Mellan år 2006 och <strong>2007</strong> ökade antalet brottsmisstank<strong>ar</strong> med 26procent. Det bruk<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>hållas att bokföringsbrotten följer konkursutvecklingen(Korsell 2003), men medan antalet konkurser sjunkitv<strong>ar</strong>je år sedan 2004 (se itps <strong>2008</strong>, s. 26) h<strong>ar</strong> det i stället skett en kraftigökning av antalet brottsmisstank<strong>ar</strong> om bokföringsbrott. Förkl<strong>ar</strong>ingenkan v<strong>ar</strong>a att Brå från år <strong>2007</strong> gjort ett förtydligande kring antalsräkningenav bokföringsbrottet, i syfte att anpassa polisens och åklag<strong>ar</strong>nasrapportering. Någon egentlig ökning av antalet brottsmisstank<strong>ar</strong>2006–<strong>2007</strong> torde det därför inte v<strong>ar</strong>a fråga om. I genomsnitt leder v<strong>ar</strong>fjärde konkurs <strong>till</strong> att misstänkta brott anmäls (ebm 2006, s. 7).Antalet inkomna misstank<strong>ar</strong> om borgenärsbrott h<strong>ar</strong> minskat stadigtunder 2000-talet, frånsett en <strong>till</strong>fällig ökning år 2002 (se figur 4). Denfrämsta förkl<strong>ar</strong>ingen är troligen det minskade antalet konkurser, mendå antalet bokföringsbrott ändå ökat skulle en bidragande orsak kunnav<strong>ar</strong>a att de som anmäler brott i högre utsträckning »nöjer sig« medatt anmäla bokföringsbrott i stället för att försöka få underlag <strong>till</strong> enanmälan om borgenärsbrott. Det höjda maxstraffet för grovt bokföringsbrottkan möjligen ha bidragit <strong>till</strong> fler sådana överväganden.SKATTEBROTTÄven skattebrotten h<strong>ar</strong> ökat under hela 2000-talet, räknat i antal inkomnabrottsmisstank<strong>ar</strong> (se figur 3). En större ökning, från ca 5 500<strong>till</strong> ca 7 800 brottsmisstank<strong>ar</strong>, skedde åren 2003–2004. Efter en smärrenedgång kom sedan en kraftig ökning år <strong>2007</strong>, från ca 7 500 <strong>till</strong> ca316 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
12 000 brottsmisstank<strong>ar</strong>. Ökningen år 2004 kan delvis förkl<strong>ar</strong>as meden ökning av antalet anmälning<strong>ar</strong> från Skatteverket det året, följt av ensmärre nedgång i antal anmälning<strong>ar</strong> och färre brottsmisstank<strong>ar</strong> de följandetvå åren. Antalet anmälning<strong>ar</strong> från Skatteverket ökade sedan någotår <strong>2007</strong>, men den kraftiga ökningen av antalet registrerade brottsmisstank<strong>ar</strong>samma år är oproportionerligt hög. En del av förkl<strong>ar</strong>ingen14 00012 00010 0008 0006 0004 0002 000BokföringsbrottSkattebrott01999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 3. Antal inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong>, åren 1999–<strong>2007</strong>. Källa: Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott1 200BorgenärsbrottBrott mot aktiebrottslagenBrott mot insiderstrafflagen*1 00080060040020001999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>* Insiderstrafflagen (2000:1086) ersattes år 2005 med lagen (2005:377) om straffför m<strong>ar</strong>knadsmissbruk vid handel med finansiella instrument.Figur 4. Antal inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong>, åren 1999–<strong>2007</strong>. Källa: Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>317
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottär att Ekobrottsmyndigheten och Åklag<strong>ar</strong>myndigheten gått igenomrutinerna för registrering av brottsmisstank<strong>ar</strong> och tagit <strong>fram</strong> förtydligaderiktlinjer. En ökning av antalet misstank<strong>ar</strong> om skattebrott v<strong>ar</strong> enväntad effekt av detta. Detta är ett tydligt exempel på hur statistikenmer spegl<strong>ar</strong> myndigheternas <strong>ar</strong>bete än själva brottsligheten, och attdet inte b<strong>ar</strong>a handl<strong>ar</strong> om att kontroller och operativ verksamhet påverk<strong>ar</strong>hur många brott som upptäcks utan också om effekten av ren<strong>ar</strong>egistreringsrutiner.INSIDERBROTT OCH BROTT MOT AKTIEBOLAGSLAGENDe anmälda insiderbrotten är relativt få, trots en kraftig ökning avmisstänkta insiderbrott och misstänkt o<strong>till</strong>börlig kurspåverkan under2000-talet (se figur 4). Ökningen kan förkl<strong>ar</strong>as med ett ökat fokus påbrott som rör finansm<strong>ar</strong>knaderna, men h<strong>ar</strong> också att göra med att dennya lagen som trädde i kraft den 1 juli 2005 (2005:377) är mer omfattandeän den tidig<strong>ar</strong>e lagstiftningen. Förbuden mot insiderhandeloch röjande av insiderinformation omfatt<strong>ar</strong> nu alla som h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>gång<strong>till</strong> insiderinformation och inte som förr vissa grupper. Rubriceringeno<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkan omfatt<strong>ar</strong> också fler situationer än dentidig<strong>ar</strong>e rubriceringen o<strong>till</strong>börlig kurspåverkan. Lagändringen h<strong>ar</strong>också inneburit att Finansinspektionen rapporter<strong>ar</strong> misstänkta brott<strong>till</strong> Ekobrottsmyndigheten i ett tidig<strong>ar</strong>e skede än förut. Förändring<strong>ar</strong>nah<strong>ar</strong> <strong>till</strong>sammans bidragit <strong>till</strong> att antalet inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong>fyrdubblats mellan åren 2005 och <strong>2007</strong>.Antalet inkomna brottsmisstank<strong>ar</strong> som gäller brott mot aktiebolagslagenv<strong>ar</strong> tre gånger fler år <strong>2007</strong> än år 2000, men h<strong>ar</strong> legat relativtstabilt sedan 2003 (se figur 4). Det finns dock en topp för år 2004 sominte h<strong>ar</strong> analyserats närm<strong>ar</strong>e här.KORRUPTION OCH ANDRA MAKTMISSBRUKSBROTTRiksenheten mot korruption, en särskild enhet inom Åklag<strong>ar</strong>myndighetenbildades år 2003 och handlägger samtliga ärenden som rör givandeoch tagande av muta i <strong>Sverige</strong>. Enheten <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong> aktivt för att flerkorruptionsbrott ska upptäckas och lagföras. Då korruption i grundenofta handl<strong>ar</strong> om maktmissbruk, hanteras ibland även närliggandebrott som förskingring och trolöshet mot huvudman (Brå <strong>2007</strong>a). Enrad uppmärksammade fall, exempelvis åtalen mot butikschefer inomSystembolaget, torde <strong>till</strong>sammans med enhetens <strong>ar</strong>bete ha bidragit <strong>till</strong>en ökad medvetenhet om dessa brott och en ökning av antalet anmäldabrott. Det går dock inte att urskilja antalet anmälda mut- ochbestickningsbrott i brottsstatistiken, och åklag<strong>ar</strong>na särredovis<strong>ar</strong> inteheller längre dessa brottsmisstank<strong>ar</strong>. De uppgifter som finns är i ställetantal ärenden inkomna <strong>till</strong> Riksenheten, och dessa vis<strong>ar</strong> inte entydigtpå någon ökning av misstänkta brott. Enheten h<strong>ar</strong> sedan den bildades318 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
år 2003 och <strong>fram</strong> <strong>till</strong> den 2 juni <strong>2008</strong> handlagt 474 ärenden, v<strong>ar</strong>av 54 år2003 (från den 1 juli), 73 år 2004, 103 år 2005 (det år då Systembolagetsbutikschefer anmäldes), 88 år 2006 och 109 år <strong>2007</strong> (muntlig uppgiftvid samtal med Riksenheten mot korruption den 2 juni <strong>2008</strong>).En relativt liten del av de ärenden som kommer in <strong>till</strong> Riksenhetenmot korruption leder <strong>till</strong> beslut om att väcka åtal. I v<strong>ar</strong>je ärende kandet finnas flera brottsmisstank<strong>ar</strong>; räknat i brottsmisstank<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> sigrunt en tredjedel sakna grund eller v<strong>ar</strong>a alltför vaga för vid<strong>ar</strong>e utredning(Brå <strong>2007</strong>a) 114 .ARBETSMILJÖBROTTSlutet av 1980-talet inneb<strong>ar</strong> en st<strong>ar</strong>k ökning av antalet anmälda <strong>ar</strong>betsmiljöbrott(se figur 5). Orsaken <strong>till</strong> den kraftiga ökningen h<strong>ar</strong> inte analyseratsnärm<strong>ar</strong>e, men det kan konstateras att ökningen sammanträffademed den överhettning i ekonomin som rådde dessa år (se Aunesluomaoch Fellman 2006). Antalet anmälda brott sjönk sedan kraftigt, för attfrån slutet av 1990-talet återigen öka, i synnerhet under 2000-talet: år<strong>2007</strong> anmäldes runt 1 200 <strong>ar</strong>betsmiljöbrott, mer än dubbelt så mångasom år 2002 då antalet anmälning<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong> cirka 500. Antalet anmälda <strong>ar</strong>betsmiljöbrottär i dag <strong>till</strong>baka på samma nivå som i början av 1980-talet.Stressig<strong>ar</strong>e <strong>ar</strong>betstempo eller ökad medvetenhet bland <strong>ar</strong>betstag<strong>ar</strong>naär möjliga förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong> <strong>till</strong> de senaste årens ökning (Bergström,<strong>2008</strong>), men förbättrade rutiner och en ökad kunskap från polisens sida<strong>fram</strong>hålls också som förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong> (Liljestrand <strong>2008</strong>).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott2 0001 8001 6001 4001 2001 000800600400200Anmälda <strong>ar</strong>betsmiljöbrott totaltVållande <strong>till</strong> kroppsskada i samband med <strong>ar</strong>betsolycka01983 1986 1989 1992 1995 1998 2001 2004 <strong>2007</strong>Figur 5. Antal anmälda <strong>ar</strong>betsmiljöbrott (inklusive brott mot <strong>ar</strong>betsmiljölagen), åren1983–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.114I studien ingick 147 avslutade ärenden, innehållande totalt 248 brottsmisstank<strong>ar</strong>.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>319
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottOffer och gärningspersonerMan kan enligt Lindgren (2002, refererad i Brå 2004b) tala om tre typerav utsatthet för ekobrott: en primär utsatthet som drabb<strong>ar</strong> enskildaindivider, en sekundär utsatthet som drabb<strong>ar</strong> företag och organisationeroch en tertiär utsatthet som mer diffust berör olika samhällsmål (Brå2004, s. 18, se också Brå 2000:<strong>23</strong>). Några exempel på de förstnämndatyperna av utsatthet är anställda som skadas i <strong>ar</strong>betet på grund av attföretaget inte lever upp <strong>till</strong> <strong>ar</strong>betsmiljölagens krav, invester<strong>ar</strong>e och kreditgiv<strong>ar</strong>esom förlor<strong>ar</strong> peng<strong>ar</strong> när ett företag körs i botten av oseriösaföretag<strong>ar</strong>e, kunder som blir lurade, företag som slås ut på grund av illojalkonkurrens från skattefuskande branschkolleger. Sådan utsatthetbidr<strong>ar</strong> också <strong>till</strong> den tertiära utsattheten – exempelvis sjunkande skattemoral,minskad <strong>till</strong>tro <strong>till</strong> m<strong>ar</strong>knadens spelregler eller <strong>till</strong> samhälletsförmåga att bekämpa brott, försämrad <strong>till</strong>växt etc.De mer diffusa skadorna och vad de kost<strong>ar</strong> samhället är svåra attberäkna (skr. 2003/04:178). Förtroendeförlusten <strong>fram</strong>hålls ofta som detstörsta hotet, då förtroende är avgörande för affärsrelationer och fördet ekonomiska livet i stort (Brå 2003a, s. 14, Alalehto och Sjödin 2003,s. 81). Förtroendekommissionen, som inrättades år 2002 med uppgiftatt analysera behovet av åtgärder för att säkerställa förtroendet för näringslivet,nämner förstärkta insatser mot ekonomisk brottslighet somett av fyra prioriterade områden – övriga är en förbättrad bolagsstyrning,förtroendet för finanssektorn och en effektiv<strong>ar</strong>e konkurrenspolitik(sou 2004:47).GärningspersonerÅr <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 2 895 personer misstänkta för borgenärs- och bokföringsbrottoch 1 806 personer misstänkta för brott mot skattebrottslagen.436 personer v<strong>ar</strong> misstänkta för förskingring och 119 personer misstänktaför trolöshet mot huvudman. Antalet misstänkta för de storabrottskategorierna skattebrott och bokföringsbrott h<strong>ar</strong> ökat underhela 2000-talet, något som Skatteverket bedömer är en följd av skattebrottsenheternas<strong>till</strong>komst (skv <strong>2007</strong>, s. 270).Den typiska ekobrottslingen enligt tidig<strong>ar</strong>e studier är en man i yngremedelåldern (Brå, 1996, s. 149). Enligt statistiken är cirka 90 procentav dem som är misstänkta för skattebrott samt bokförings- och borgenärsbrottmän, bland misstänkta för förskingringsbrott och trolöshetmot huvudman är männens andel drygt 60 respektive 70 procent.Bland dem som är misstänkta för skattebrott, bokförings- och borgenärsbrottsamt förskingring är runt 60 procent i åldern 30–49 år. I sammaålder är också runt hälften av dem som är misstänkta för trolöshetmot huvudman. När det gäller korruptionsbrott kan det <strong>till</strong>äggas attmajoriteten av de misstänkta muttag<strong>ar</strong>na är företräd<strong>ar</strong>e för offentligsektor, medan de allra flesta misstänkta mutgiv<strong>ar</strong>e är företräd<strong>ar</strong>e för320 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
den privata sektorn (Brå <strong>2007</strong>a, s. 63). Muttag<strong>ar</strong>nas medelålder är högreän mutgiv<strong>ar</strong>nas (Brå <strong>2007</strong>a, s. 65).Förkl<strong>ar</strong>ingen <strong>till</strong> männens överrepresentation i ekobrottsstatistikenär att brotten ofta begås inom ramen för en näringsverksamhetoch att de misstänkta företrädesvis h<strong>ar</strong> en position som innebär bådemöjlighet att begå brott och straffansv<strong>ar</strong> för de brott som begås inomverksamheten. Överrepresentationen förkl<strong>ar</strong>as därför <strong>till</strong> stor del avmotsv<strong>ar</strong>ande överrepresentation i näringslivet: cirka 70 procent av allaegenföretag<strong>ar</strong>e är män (jfr Nutek <strong>2007</strong> och Statistiska centralbyrånsstatistik om antalet sysselsatta), 70–80 procent av chefspositionernai näringslivet innehas av män, och i börsbolagens företagsledning<strong>ar</strong>upptas närm<strong>ar</strong>e 90 procent av platserna av män (se Renstig 2006).Dessutom är flera av problembranscherna typiskt manliga branscher.En studie av skattebrottsling<strong>ar</strong> och personer som lagförts för stöldbrottvis<strong>ar</strong> att skattebrottslingen inte alltid stämmer in på Sutherlandsbeskrivning av högstatuspersoner. Drygt hälften av dem som dömsför skattebrott h<strong>ar</strong> tidig<strong>ar</strong>e brottsbelastning: cirka 30 procent är tidig<strong>ar</strong>elagförda för trafikbrott, knappt 20 procent h<strong>ar</strong> en tidig<strong>ar</strong>e lagföringsom gäller andra ekobrott, och drygt 20 procent h<strong>ar</strong> någon gånglagförts för traditionella brott som exempelvis <strong>till</strong>greppsbrott ellervåldsrelaterade brott. Skattebrottslingen h<strong>ar</strong> en social bakgrund somi ganska hög utsträckning likn<strong>ar</strong> »medelsvenssons« (Brå 2003b). Socialtväletablerade ekobrottsling<strong>ar</strong> återfinns främst i de riktigt storaekobrottsärendena som rör svårupptäckt och sofistikerad brottslighet(Brå 1996, s. 153 f.).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottHanteringen i rättsväsendetSom tidig<strong>ar</strong>e beskrivits är den officiella brottsstatistiken missvisandenär det gäller ekobrott, vilket också påverk<strong>ar</strong> uppkl<strong>ar</strong>ingsstatistiken.Ett alternativt mått på rättsväsendets förmåga att hantera ekobrottsärendenär statistiken från Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (inklusive Ekobrottsmyndigheten)över antalet avslutade ärenden och brottsmisstank<strong>ar</strong>och andelen därav som avslutats genom lagföringsbeslut.För bokföringsbrotten ligger andelen lagföringsbeslut relativt stabiltrunt 30 procent. För de flesta andra brott är det vanligt att lagföringsandelenpendl<strong>ar</strong> mer eller mindre mycket från år <strong>till</strong> år. Orsaken<strong>till</strong> skillnaden kan v<strong>ar</strong>a att medan bokföringsbrotten är relativt enklaatt utreda, så är utredning<strong>ar</strong>na av andra brott mer komplicerade ochi högre grad beroende av kvaliteten på de anmälning<strong>ar</strong> som kommerin. För exempelvis borgenärsbrotten h<strong>ar</strong> andelen avslut genom lagföringsbeslutv<strong>ar</strong>ierat mellan 9 och 32 procent under 2000-talet.Man kan säga att andelen lagföringsbeslut mäter utrednings<strong>ar</strong>betetkvalitativt, medan balansen mellan inkomna och avslutade ärendenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>321
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott8 0007 0006 0005 0004 0003 0002 0001 000Inkomna ärendenAvslutade ärenden02001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 6. Antal inkomna och avslutade ärenden hos Åklag<strong>ar</strong>myndigheten inklusiveEkobrottsmyndigheten, åren 2001–<strong>2007</strong>. Källa: Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.är ett kvantitativt mått på <strong>ar</strong>betet. Sedan år 2005 h<strong>ar</strong> antalet avslutadeärenden överstigit antalet inkommande (figur 6), vilket ses som ett resultatav nya rutiner för mängdärendeshantering. Rutinerna syftade<strong>till</strong> att enkl<strong>ar</strong>e ärenden skulle hanteras snabb<strong>ar</strong>e för att mer resurserskulle kunna läggas på allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e brottslighet och mer kompliceradeärenden (se EBM:s årsredovisning<strong>ar</strong> för åren 2005–<strong>2007</strong>), men h<strong>ar</strong>också inneburit att åklag<strong>ar</strong>na lyckats beta av en del äldre ärenden ochfå ner balanserna.LagföringPå det stora hela h<strong>ar</strong> lagföringen för ekobrott (sammanräknat för debrottstyper som behandlats i denna text) ökat under 2000-talet. Ettökat antal lagföring<strong>ar</strong> för de stora volymbrotten, bokföringsbrott ochskattebrott, står för huvuddelen av ökningen. Ökningen beror på attfler brott upptäcks och utreds. År <strong>2007</strong> lagfördes 1 395 personer förbokföringsbrott av normalgraden och 53 personer för grovt bokföringsbrott,mot 949 personer år 2000. Antalet dom<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> dock inteökat nämnvärt, så den ökade lagföringen består främst i ett ökat antalstrafförelägganden och åtalsunderlåtelser. För brott mot skattebrottslagenlagfördes 411 personer år 2000 och 643 personer år <strong>2007</strong> 115 .Allt fler personer lagförs för korruptionsbrott – år <strong>2007</strong> lagfördes13 personer för bestickning och 33 personer för mutbrott, mot endastfem respektive sex personer år 2000. Eftersom det inte längre finns115Uppgifterna i detta avsnitt gäller lagföring<strong>ar</strong> där de uppräknade brotten v<strong>ar</strong>it huvudbrott.322 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
statistik på brottsmisstankenivå för korruptionsbrotten är det svårt attsäga om ökningen motsv<strong>ar</strong>as av fler upptäckta brott. Sannolikt är ökningen<strong>till</strong> stor del ett resultat av att utrednings<strong>ar</strong>betet förbättrats sedanRiksenheten mot korruption bildades. För de närliggande brottenförskingring och annan trolöshet mot huvudman h<strong>ar</strong> antalet lagföring<strong>ar</strong>minskat, från 1 182 år 2000 <strong>till</strong> 811 år <strong>2007</strong> 116 . Minskningen förkl<strong>ar</strong>asfrämst av att färre brott anmäls.Det ökade antalet inkomna misstank<strong>ar</strong> om insiderbrott och o<strong>till</strong>börligm<strong>ar</strong>knadspåverkan h<strong>ar</strong> fått visst genomslag i antalet lagföring<strong>ar</strong>.År <strong>2007</strong> lagfördes nio personer för insiderbrott och o<strong>till</strong>börlig m<strong>ar</strong>knadspåverkan,jämfört med en person år 2000. Ökningen av anmälda<strong>ar</strong>betsmiljöbrott och brott mot <strong>ar</strong>betsmiljölagen h<strong>ar</strong> däremot inte lett<strong>till</strong> en motsv<strong>ar</strong>ande ökning av lagföring<strong>ar</strong>na, även om en viss ökningh<strong>ar</strong> skett, från sammanlagt 50 <strong>till</strong> 63. Det är brott mot <strong>ar</strong>betsmiljölagensom står för hela den ökningen.PåföljderSedan Ekobrottsmyndigheten bildades år 1998 h<strong>ar</strong> andelen fängelsedom<strong>ar</strong>minskat kraftigt för bokföringsbrotten och skattebrott av normalgraden.En möjlig förkl<strong>ar</strong>ing är att samhällets förbättrade resurser föratt upptäcka och utreda brott samtidigt innebär att andelen mindreallv<strong>ar</strong>liga brott ök<strong>ar</strong>. För bokföringsbrottet h<strong>ar</strong> andelen fängelsedom<strong>ar</strong>av det totala antalet dom<strong>ar</strong> sjunkit från 22 procent (av 943 dom<strong>ar</strong>) år1998 <strong>till</strong> 11 procent (av 577 dom<strong>ar</strong>) år 2005. Från år 2006 är lagföringsstatistikenuppdelad på bokföringsbrott av normalgraden respektivegrovt bokföringsbrott. För bokföringsbrott av normalgraden v<strong>ar</strong> andelenfängelsedom<strong>ar</strong> 9 procent (av 695 dom<strong>ar</strong>) år <strong>2007</strong>, för grovt brottv<strong>ar</strong> andelen 92 procent (av 52 dom<strong>ar</strong>). För skattebrott av normalgradenh<strong>ar</strong> andelen fängelsedom<strong>ar</strong> sjunkit från 43 (av 128 dom<strong>ar</strong>) <strong>till</strong> 10 procent(av 2<strong>23</strong> dom<strong>ar</strong>) under perioden 1998–<strong>2007</strong>. För grovt skattebrotth<strong>ar</strong> däremot andelen fängelsedom<strong>ar</strong> under samma period ökat m<strong>ar</strong>ginelltfrån 80 <strong>till</strong> 85 procent (av 97 respektive <strong>23</strong>7 dom<strong>ar</strong>). Den genomsnittligastrafflängden vid fängelsedom v<strong>ar</strong> år <strong>2007</strong> sex månaderför bokföringsbrott av normalgraden respektive 21 månader för grovtbokföringsbrott, fyra månader för skattebrott av normalgraden och 19månader för grovt skattebrott.Vid sidan av brottspåföljd (lagföring) kan skadestånd utdömas. Brottinom näringsverksamhet kan också leda <strong>till</strong> beslut om särskild rättsverkan.Exempel på sådana beslut är näringsförbud, rådgivnings- eller biträdesförbud,företagsbot och förverkande (Dahlqvist och Holmquist, 2004, s.327–328). Förekomsten av dessa sanktionsformer h<strong>ar</strong> inte studerats här.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott116Siffrorna gäller hela kap. 10 brottsbalken och inte enb<strong>ar</strong>t förskingring (inklusiveundandräkt och grov förskingring) och trolöshet mot huvudman.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>3<strong>23</strong>
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottKriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>beteHur ekobrottsbekämpningen bäst ska utformas h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it föremål föromfattande diskussioner sedan slutet av 70-talet, med undantag fören period i slutet av 1980-talet då intresset v<strong>ar</strong> svalt (Korsell 2000, sou<strong>2007</strong>:8, s. 56 f.). Ekobrottsberedningen som <strong>till</strong>sattes år 1994 inneb<strong>ar</strong>ett avstamp för en förnyad satsning mot ekonomisk brottslighet. Denstrategi (skr. 1994/95:217) som beredningen ut<strong>ar</strong>betade h<strong>ar</strong> haft stor betydelseför det fortsatta utvecklings<strong>ar</strong>betet. Beredningen konstateradebland annat att den dåv<strong>ar</strong>ande myndighetsstrukturen inte v<strong>ar</strong> adekvatoch nämnde bildandet av en särskild myndighet som ett alternativ,vilket så småningom ledde <strong>till</strong> att Ekobrottsmyndigheten bildades år1998. Efter en översyn av Ekobrottsmyndigheten år <strong>2007</strong> konstateradesatt myndighetsstrukturen fortf<strong>ar</strong>ande inte är optimal och det föreslogs<strong>till</strong> och med att myndigheten skulle läggas ned (sou <strong>2007</strong>:8).Skatteverkets skattebrottsenheter bildades samma år som Ekobrottsmyndighetenoch h<strong>ar</strong> blivit en viktig resurs i brottsbekämpningen.En stor del av skattebrotten utreds vid skattebrottsenheterna, medåklag<strong>ar</strong>e från Ekobrottsmyndigheten eller Åklag<strong>ar</strong>myndigheten somförundersökningsled<strong>ar</strong>e. Man h<strong>ar</strong> även utvecklat en särskild metod,Twin Track, för att ta v<strong>ar</strong>a på erf<strong>ar</strong>enheter från tidig<strong>ar</strong>e utredning<strong>ar</strong> idet brottsförebyggande <strong>ar</strong>betet (skv <strong>2008</strong>, s. 40 f.). Allt större resurserläggs också på underrättelse<strong>ar</strong>bete. År <strong>2007</strong> lades 7 procent av skattebrottsenheternaspersonalresurser på underrättelse<strong>ar</strong>bete (skv <strong>2008</strong>, s.41). Samtidigt h<strong>ar</strong> antalet revisioner i Skatteverkets fiskala verksamhetminskat kraftigt, från runt 18 000 i slutet av 1980-talet, <strong>till</strong> ca 6 000 år2006. Den långsiktiga minskningen av antalet revisioner h<strong>ar</strong> dock inteföljts av motsv<strong>ar</strong>ande minskning av antalet upptäckta skattebrott, vilketskulle kunna förkl<strong>ar</strong>as av ett allt bättre urval för kontrollverksamheten,där ökade resurser läggs på prioriterade riskområden (skv <strong>2008</strong>,s. 22 f.).I Göteborg, Malmö och Stockholm h<strong>ar</strong> det bildats regionala underrättelsecentra(ruc) för samverkan mot organiserad brottslighet, därekonomisk brottslighet ofta ingår. I sam<strong>ar</strong>betet ingår förutom Ekobrottsmyndighetensoch länspolismyndigheternas kriminalunderrättelsetjänsteräven Åklag<strong>ar</strong>myndigheten, Tullverket, Skatteverket ochKronofogdemyndigheten (se sou <strong>2007</strong>:8, s. 93, ebm <strong>2008</strong>, s. 27). Alltstörre fokus läggs också på att spåra och återföra utbyte av brott och ensärskild brottsutbytesenhet h<strong>ar</strong> bildats vid Ekobrottsmyndigheten 117 .För att komma åt de stora problemen med sv<strong>ar</strong>t<strong>ar</strong>bete i vissa branscherh<strong>ar</strong> en ny lag införts, lag (2006:575) om särskild skattekontroll ivissa branscher. Lagen gäller företag inom restaurang- och frisörbran-117I en pågående studie genomför Brå en utvärdering av RUC (Göteborg) ochBrottsutbytesenheten.324 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
scherna. År <strong>2007</strong> genomförde Skatteverket 30 000 kontroller av personalligg<strong>ar</strong>e(skv <strong>2008</strong>, s. 24). Det h<strong>ar</strong> även införts en lag om certifieradekass<strong>ar</strong>egister, lagen (<strong>2007</strong>:592) om kass<strong>ar</strong>egister m.m. Den nya lageninnebär att alla företag som säljer v<strong>ar</strong>or eller tjänster mot kontant betalningska ha certifierade kass<strong>ar</strong>egister från och med den 1 janu<strong>ar</strong>i2010. Syftet är att minska problemen med oredovisade intäkter i branschermed omfattande kontanthantering.Den tekniska utvecklingen och globaliseringen skap<strong>ar</strong> nya brotts<strong>till</strong>fällenvilket kräver att också regleringen och metoderna för det brottsförebyggandeoch det brottsbekämpande <strong>ar</strong>betet utvecklas (Norrman2000;, Hetzler 2003). Inom eu sträv<strong>ar</strong> man exempelvis efter enhetlig<strong>ar</strong>örelseregler samt skärpt och samordnad <strong>till</strong>syn på finansm<strong>ar</strong>knaderna.M<strong>ar</strong>knaden för värdepapper är <strong>till</strong> stor del internationell och ett gemensamtregelverk är därför viktigt såväl ur konkurrenssynpunkt somför konsumentskyddet. <strong>Sverige</strong>s nya lag (2005:377) om straff för m<strong>ar</strong>knadsmissbrukvid handel med finansiella instrument h<strong>ar</strong> sin grundi eg-direktivet (2003/6/eg) om m<strong>ar</strong>knader för finansiella instrument(mifid eller »m<strong>ar</strong>knadsmissbruksdirektivet«, se ebm <strong>2007</strong>a, s. 56 f.).Arbetet med att införa enhetliga regler på olika områden innebärinte alltid sträng<strong>ar</strong>e regler och utökad kontroll för <strong>Sverige</strong>s del. eu <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong>för att h<strong>ar</strong>monisera reglerna om revision (2006/43/eg), någotsom av kommissionen bedöms v<strong>ar</strong>a »av central betydelse för att återställainvester<strong>ar</strong>nas förtroende för finansm<strong>ar</strong>knaden« (dir. 2006:96),men som i <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> fått <strong>till</strong> följd att revisionsplikten för små aktiebolagska avskaffas (dir. 2006:128). Att revisionsplikten avskaffas kankomma att ha betydelse för skattekontrollen men också för förmåganatt upptäcka brott, eftersom revisorerna i dag h<strong>ar</strong> anmälningsplikt vidbrottsmisstanke.År 2004 fick Utredningen för en modernisering av konkurrensreglernai uppdrag att föreslå en lagstiftningsmodell för en kriminaliseringav konkurrensbrott (dir. 2003:175). Ett lagförslag om kriminaliseringav överträdelser av förbudet mot konkurrensbegränsande sam<strong>ar</strong>beteoch förbudet mot missbruk av dominerande ställning presenterades<strong>till</strong>sammans med en konsekvensanalys i betänkandet Konkurrensbrott:En lagstiftningsmodell (sou 2004:131). Flera remissinstanser, bland andraÅklag<strong>ar</strong>myndigheten, Ekobrottsmyndigheten och svenskt Näringsliv,avstyrkte i sina remissv<strong>ar</strong> en kriminalisering. Av allt att döma är någonkriminalisering inte längre aktuell (se prop. <strong>2007</strong>/08:135). Den svenskasynen på konkurrensbrott skiljer sig kraftigt från den amerikanskasom är mycket hård<strong>ar</strong>e. I ett särskilt yttrande <strong>till</strong> utredningen ochremisserna h<strong>ar</strong> betonats att en svensk kriminalisering förutsätter ettsystem med kronvittnen, något som diskuterats men som inte är aktuellti <strong>Sverige</strong> (2004:131). I stället h<strong>ar</strong> <strong>Sverige</strong> en »leniency«-princip sominnebär att konkurrensskadeavgiften sätts ned för den p<strong>ar</strong>t som anmä-Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>325
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottler förbjudna sam<strong>ar</strong>beten och k<strong>ar</strong>teller etc. (2004:131). Ekobrott är som<strong>fram</strong>hållits ett komplicerat område och den ökning som ses på fleraområden kan nog i första hand ses som ett uttryck för att samhället t<strong>ar</strong>brottsligheten på allt större allv<strong>ar</strong> och därför sätter in mer resurser föratt bekämpa den.ReferenserAlalehto, T. och Sjödin J. (2003). Business as usual: Två exempel på ekobrotti den svenska v<strong>ar</strong>dagen. I: Förebyggande metoder mot ekobrott. Enantologi. <strong>Rapport</strong> 2003:10. Stockholm: Brottsförebggande rådet.Aunesluoma, J. och Fellman, S. (red.) (2006). Från olika <strong>till</strong> jämlika. Finlandsoch <strong>Sverige</strong>s ekonomier på 1900-talet. Skrifter utgivna av Svenskalitteratursällskapet i Finland 682:3.Bergqvist, M. (<strong>2007</strong>). Räkna med den ekonomiska brottsligheten. Om detkvantitativa studiet av ekonomisk brottslighet. Kriminologiska institutionensavhandlingsserie nr 22.Bergström, M. (<strong>2008</strong>). Fler polisanmälda <strong>ar</strong>betsmiljöbrott. Byggnads<strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong>en.Webbpublikation publicerad <strong>2008</strong>-02-05, hämtad <strong>2008</strong>-02-18..Brottsförebyggandet rådet, Brå (1996). Ekonomisk brottslighet – den rättsligaprocessen. Brå-pm 1996:5. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000). Från storsvindel <strong>till</strong> småfiffel – temani internationell ekobrottsforskning. Författ<strong>ar</strong>e: Lindgren, S-Å. ochTheandersson, C. <strong>Rapport</strong> 2000:<strong>23</strong>. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggandet rådet, Brå (2003a). Förebygga ekobrott. Behov ochmetoder. Författ<strong>ar</strong>e: Korsell, L. <strong>Rapport</strong> 2003:1. Stockholm: Brottsförebyggandetrådet.Brottsförebyggandet rådet, Brå (2003b). Skattefiffl<strong>ar</strong>e och tjuv<strong>ar</strong>. En studieav sociala förhållanden och brottsbelastning hos två grupper av lagfördagärningsmän. Författ<strong>ar</strong>e: Ring, J. Webb-publikation. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggandet rådet, Brå (2004a). <strong>Brottsutvecklingen</strong> 2001–2003.Brå-rapport 2004:3. Stockholm: Brottsförebyggandet rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004b). Lurad och förgiftad. Att avslöjautsatthet för ekobrott. Författ<strong>ar</strong>e: Croall, H. <strong>Rapport</strong> 2004:1. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggandet rådet, Brå (2005). Kvalitetsstudie om ekobrott.Webb-publikation. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggandet rådet, Brå (2006). Konsten att läsa statistik om brottslighet.<strong>Rapport</strong> 2006:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.326 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottsförebyggandet rådet, Brå (<strong>2007</strong>a). Korruptionens struktur i <strong>Sverige</strong>:»Den korrupte upphandl<strong>ar</strong>en« och andra fall om mutor, bestickningoch maktmissbruk. Författ<strong>ar</strong>e: K<strong>ar</strong>lsson, M. och Korsell, L. <strong>Rapport</strong><strong>2007</strong>:21. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggandet rådet, Brå (<strong>2007</strong>b). Organiserat sv<strong>ar</strong>t<strong>ar</strong>bete i byggbranschen.Författ<strong>ar</strong>e: C<strong>ar</strong>lström, A., Lantz Hedström, H. och Heber,A. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:27. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Clin<strong>ar</strong>d, M. B. och Quinney, R. (1967). Criminal Behaviour Systems: ATypology. New York: Holt, Rineh<strong>ar</strong>t and Winston.Ekobrottsmyndigheten, ebm (2006). Årsredovisning 2005. Tillgängligelektroniskt, hämtad <strong>2008</strong>-02-21. .Ekobrottsmyndigheten, ebm (<strong>2007</strong>a). <strong>Rapport</strong> om den ekonomiska brottsligheten.<strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:1. Tillgänglig elektroniskt, hämtad <strong>2008</strong>-02-20. .Ekobrottsmyndigheten, ebm (<strong>2007</strong>b). Årsredovisning 2006. Tillgängligelektroniskt, hämtad <strong>2008</strong>-02-19. .Ekobrottsmyndigheten, ebm (<strong>2008</strong>). Årsredovisning <strong>2007</strong>. Hämtad <strong>2008</strong>-02-22. www.ekobrottsmyndigheten.se/upload/ÅR/EBM-%20rsRedovis07web.pdf.Ekobrottsmyndigheten, ebm (www). Ekobrottsmyndighetens webbplats,hämtad <strong>2008</strong>-06-02. www.ekobrottsmyndigheten.se.Verket för näringslivsutveckling, Nutek (<strong>2007</strong>). Entreprenörsskapsb<strong>ar</strong>ometern<strong>2007</strong>. B <strong>2007</strong>:4. Elektroniskt dokument. Hämtat<strong>2008</strong>-02-26. .Hetzler, A. (2003). Vita lögner och blå dunster: Manipulationer i finansm<strong>ar</strong>knadensgråzoner. I: Brottsförebyggande rådet, Brå. Förebyggandemetoder mot ekobrott: En antologi. Brå-rapport 2003:10. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Institutet för <strong>till</strong>växtstudier, itps (<strong>2008</strong>). Konkurser och offentliga ackord<strong>2007</strong>. S<strong>2008</strong>:002. Tillgänglig på webben, hämtad <strong>2008</strong>-02-25. .Korsell, L. (2000). Ekobrott, liksom! Svensk Juristtidning, nr 12, s. 932–965.Korsell, L. (2003). Bokföringsbrott – en studie i selektion. Avhandlingsserienr 13. Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.Stockholm.Korsell, L. (2006). Ekonomisk och organiserad brottslighet. NordiskTidsskrift for Kriminalvidenskab. December 2006, årgång 93. nr 3.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>327
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottLiljestrand, J. (<strong>2008</strong>). Fler anmäls för <strong>ar</strong>betsmiljöbrott. Arbetsmiljöupplysningenswebbplats. Elektroniskt dokument. Hämtat <strong>2008</strong>-04-07..Lindgren, S-Å. (2000). Ekonomisk brottslighet – ett samhällsproblem medförhinder. Lund: Studentlitteratur.Lindgren, S-Å. (2001). Staten – ett brottsoffer med särställning. I: Åkerström,M. och Sahlin, I. (red.). Det motspänstiga offret. Lund: Studentlitteratur.Magnusson, D. (<strong>2007</strong>). Olika typer av momsbrott i samband medgränsöverskridande handel inom eu. I: Skatteundandragande, penningtvättoch organiserad brottslighet. Handelshögskolan i Stockholm,forskningsrapport nr 19, s. 128–148.Norrman, B. (2000). Globalisering, informationsteknik & brottslighet.I: Antologi. Perspektiv på ekobrottsligheten. <strong>Rapport</strong> 2000:10. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.PricewaterhouseCoopers (<strong>2007</strong>). Economic crime: people, culture & controls.The 4th biennial Global Economic Crime Survey. Resultat från <strong>Sverige</strong>.Elektroniskt dokument, hämtat <strong>2008</strong>-05-13. .Renstig, M. (2006). Kvinnliga chefer i näringslivet 2006. Statistik. SNS,Studieförbundet Näringsliv och Samhälle: .Sutherland, E. H. (1983). White Coll<strong>ar</strong> Crime. The Uncut Version. New Haven:Yale University Press.Skatteverket, skv (2006). Sv<strong>ar</strong>tköp och sv<strong>ar</strong>tjobb i <strong>Sverige</strong>. Del 1: Undersökningsresultat.<strong>Rapport</strong> 2006:4. Stockholm: Skatteverket.Skatteverket, skv (<strong>2007</strong>). Skatter i <strong>Sverige</strong> <strong>2007</strong>. Skattestatistisk årsbok.skv 152 utgåva 10. Stockholm: Skatteverket.Skatteverket, skv (<strong>2008</strong>). Årsredovisning <strong>2007</strong>. skv 165 utgåva 16. Stockholm:Skatteverket.Statistiska centralbyrån, scb (<strong>2008</strong>). Statistikdatabasen, <strong>ar</strong>bets m<strong>ar</strong>knad,hämtad <strong>2008</strong>-02-26. .Turesson, P. (2006). Arbetsmiljömålen fortsätter att öka. Arbet<strong>ar</strong>skydd2006, 4:16–19.Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (www). Åklag<strong>ar</strong>myndighetens webbplats, hämtad<strong>2008</strong>-06-03. www.aklag<strong>ar</strong>e.se.328 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Propositioner, utredning<strong>ar</strong>, betänkandenDir. 2003:175. Effektivisering av det konkurrensrättsliga regelverket för företagenm.m., <strong>till</strong>äggsdirektiv.Dir. 2006:96. Revisorer och revision; genomförande av eg-direktiv m.m.Dir 2006:128. Tilläggsdirektiv <strong>till</strong> Utredningen om revisorer och revision;genomförande av eg-direktiv m.m.Ds 1996:1. Effektiv<strong>ar</strong>e ekobrottsbekämpning.Prop. 1975/76:176. Om ändring i brottsbalken m.m.Prop. <strong>2007</strong>/08:135. Ny konkurrenslag m.m.sou 1997:111. Branschsaneringsutredning och andra metoder mot ekobrott.Huvudbetänkande av Branschsaneringsutredningen. Stockholm:Fritzes.sou 2004:47. Näringslivet och förtroendet. Betänkande av Förtroendekommissionen.Stockholm: Fritzes.sou 2004:131. Konkurrensbrott. En lagstiftningsmodell. Slutbetänkande avUtredningen om en modernisering av konkurrensreglerna. Stockholm:Fritzes.sou <strong>2007</strong>:8. Nya förutsättning<strong>ar</strong> för ekobrottsbekämpning. Betänkandeav Utredningen om översyn av Ekobrottsmyndigheten. Stockholm:Fritzes.Skr. 1994/95:217. Regeringens skrivelse <strong>till</strong> riksdagen. Samlade åtgärder motden ekonomiska brottsligheten.Skr. 2003/04:178. Regeringens skrivelse. Handlingsplan mot den ekonomiskabrottsligheten.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>329
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottMILJÖBROTTJohanna HagstedtSammanfattningDet är svårt att uttala sig om miljöbrottens faktiska utveckling.Miljöbrott betraktas som offerlösa i traditionell mening, eftersom»miljön« eller »naturen« är den som drabbas, vilket bidr<strong>ar</strong><strong>till</strong> att mörkertalet är stort. Det finns inga säkra källor och antaletanmälda brott spegl<strong>ar</strong> i stor utsträckning de insatser ochprioritering<strong>ar</strong> som gjorts av <strong>till</strong>synsmyndigheterna.Sedan år 2003 h<strong>ar</strong> antalet anmälda brott mot miljöbalken följten svagt nedgående trend. Den bryts år <strong>2007</strong> på grund av en omläggningsom gjorts i statistiken. Antalet anmälning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> ökatmest för miljöbrott (29 kap. 1 § mb) som nu är den största kategorinav brott mot miljöbalken (1998:808) och utgör 37 procentav alla anmälning<strong>ar</strong>. Anmälning<strong>ar</strong>na om nedskräpning (29 kap.7 § mb) h<strong>ar</strong> också ökat vilket kan förkl<strong>ar</strong>as av en ökad medvetenhethos allmänheten och att de brotten begås på platser ditallmänheten h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>träde. Den i övrigt nedgående trenden kantroligtvis förkl<strong>ar</strong>as av att miljöbalken i stort inte fått den effektsom förväntades, att utredningstiderna är bland de längsta föralla brottstyper och att endast 11 procent av alla ärenden leder<strong>till</strong> åtal. Detta, i kombination med att straffen som utdöms ärmycket låga ger inte incitament <strong>till</strong> att upptäcka, anmäla ochutreda miljöbrott.InledningMiljöbrott som begrepp är nytt i förhållande <strong>till</strong> många andra brottstyper.Den första renodlade miljölagen: miljöskyddslagen, kom år 1969.Men det v<strong>ar</strong> inte förrän på 1970- och 1980-talen då en rad uppmärksammademiljöskandaler ägde rum, exempelvis bt-Kemi, efterföljt avtunnelbygget i Hallandsåsen, som miljöbrott blev ett mer allmänt begreppoch miljöfrågorna generellt fick ett större fokus (Mårald 2001,Brå 2002a, Mårald <strong>2007</strong>). Internationella händelser, som Tjernobylkatastrofen,Exxon Valdez grundstötning utanför Alaskas sydkust somledde <strong>till</strong> ett enormt oljeutsläpp och gaskatastrofen i Bhopal i Indien,bidrog också <strong>till</strong> att miljöfrågorna fick större uppmärksamhet.330 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Länge utvidgades miljölagstiftningen och kompletterades av allt flerlag<strong>ar</strong> och förordning<strong>ar</strong>. När miljöbalken (1998:808) trädde i kraft år1999 samlades miljölagstiftningen på ett ställe, även om vissa bestämmelsersom rör miljön också finns kv<strong>ar</strong> bland annat i brottsbalkens 13kapitel och i skogsvårdslagen (1979:429). Miljöbalkens (mb) mål är attfrämja en hållb<strong>ar</strong> utveckling 118 . Genom miljöbalken infördes månganya bestämmelser. Två av de största nyheterna v<strong>ar</strong> dels de allmännahänsynsreglerna, att verksamheter måste vidta vissa försiktighetsmåttoch skyddsåtgärder enligt ett antal principer, dels miljökvalitetsnormernasom specificer<strong>ar</strong> hur höga halter av ett visst ämne som får förekommai naturen (prop. 1997/98:49).Trots att miljöbrott som kriminologiskt begrepp h<strong>ar</strong> använts underett trettiotal år finns fortf<strong>ar</strong>ande ingen enhetlig definition. Till miljölagstiftningenräknas i dag miljöbalken med <strong>till</strong>hörande förordning<strong>ar</strong>och föreskrifter och vissa bestämmelser i brottsbalken, jakt- ochfiskelagstiftningen, lag (2000:1225) om straff för smuggling samt lag(1980:424) om åtgärder mot förorening från f<strong>ar</strong>tyg. Det är således enmycket bred brottskategori. I föreliggande kapitel definieras dock miljöbrottsom de gärning<strong>ar</strong> som är belagda med straff enligt miljöbalken.Miljöbrott utgörs av sådana handling<strong>ar</strong> som orsak<strong>ar</strong> förorening<strong>ar</strong>eller skadliga effekter eller risker för sådana i vatten, m<strong>ar</strong>k eller luftoch som medför, alternativt kan medföra, hälsorisker för människor,djur och växter eller annan betydande olägenhet för miljön. Förutsättningenär dock att handling<strong>ar</strong>na inte <strong>till</strong>åtits av någon <strong>till</strong>ståndsmyndigheteller är allmänt vedertagna. En viktig utgångspunkt vid mångamiljöbrott är att vad som är brottsligt normalt bestäms utifrån de <strong>till</strong>ståndsom många verksamheter måste ha för att få bedriva sin verksamhet.Det är de krav som ställs i <strong>till</strong>ståndet som är utgångsläget närfrågan om ett överutsläpp ska fastställas, och huruvida ett miljöbrottbegåtts eller inte. Villkoren i <strong>till</strong>ståndet kan med andra ord jämställasmed ett slags omvänt brottsrekvisit 119 .Straffbestämmelserna för miljöbrotten finns samlade i miljöbalkens29 kapitel. Nedan beskrivs kort de viktigaste brotten som ingår där:Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott118Det finns ingen vedertagen definition av begreppet hållb<strong>ar</strong> utveckling. Inom FNanvänds dock den definition som användes i Bruntlandskomissionen: »Hållb<strong>ar</strong>utveckling är en utveckling som <strong>till</strong>godoser behoven av i dag utan att äventyrakommande generationer möjligheten att <strong>till</strong>godose sina behov. Begreppet h<strong>ar</strong> ensocial, ekonomisk och ekologisk dimension.«119Termen brottsrekvisit är ett juridiskt begrepp för de förutsättning<strong>ar</strong> som måstev<strong>ar</strong>a uppfyllda för att ett brott i lagens mening ska föreligga. Vid <strong>till</strong>ståndsprövadeverksamheter blir det omvänt eftersom förutsättning<strong>ar</strong>na eller kraven i <strong>till</strong>ståndet istället måste följas för att verksamheten ska v<strong>ar</strong>a laglig.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>331
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott• Miljöbrott (29 kap. 1 § mb) t<strong>ar</strong> sikte på förorening<strong>ar</strong> i m<strong>ar</strong>k, vatteneller luft samt olägenheter i miljön genom buller, skakning ellerstrålning. I samma lagrum finns också det grova miljöbrottet och ikapitlets andra p<strong>ar</strong>agraf, oaktsamhetsbrottet vållande <strong>till</strong> miljöstörning.• Förseelse mot områdesskydd (29 kap. 2a § mb) gäller om det bryts motföreskrifter som beslutats för att skydda ett visst geografiskt område<strong>till</strong> exempel en nationalp<strong>ar</strong>k, ett kulturreservat eller biotopskyddsområde.• Artskyddsbrott (29 kap. 2b § mb) t<strong>ar</strong> sikte på när någon obehörigent<strong>ar</strong> befattning med djur- eller växt<strong>ar</strong>t, ägg, rom eller bon som gärningspersonenvet eller h<strong>ar</strong> skälig anledning att anta, h<strong>ar</strong> åtkommitsgenom brott mot föreskrifter i miljöbalken (infördes den 1 janu<strong>ar</strong>i<strong>2007</strong>).• Miljöf<strong>ar</strong>lig kemikaliehantering (29 kap. 3 § mb) handl<strong>ar</strong> om uppsåtligaoch oaktsamma gärning<strong>ar</strong> avseende bristande skyddsåtgärder, produktvaleller försiktighetsmått med kemikalier.• O<strong>till</strong>åten miljöverksamhet (29 kap. 4 § mb) t<strong>ar</strong> sikte på den som påbörj<strong>ar</strong>eller bedriver en verksamhet eller vidt<strong>ar</strong> en åtgärd utan attha erhållit nödvändiga <strong>till</strong>stånd, godkännanden eller motsv<strong>ar</strong>ande.Brottet avser även överträdelse av <strong>till</strong>ståndsvillkor eller villkor fördispens eller annat liknande villkor.• Försvårande av miljökontroll (29 kap. 5 § mb) gäller för den som intelämn<strong>ar</strong> underrättelser eller uppgifter som myndigheterna kan krävaenligt miljöbalken eller som redovis<strong>ar</strong> oriktiga uppgifter som h<strong>ar</strong>betydelse för <strong>till</strong>ståndsprövningen eller <strong>till</strong>synen.• Bristfällig miljöinformation (29 kap. 6 § mb) kompletter<strong>ar</strong> det nyssredovisade brottet försvårande av miljökontroll. Det avser en merallmän informationsskyldighet, där någon bryter mot miljöbalkengenom att antingen inte ge in handling<strong>ar</strong> eller redovisa felaktigauppgifter. Dessutom avses en mer preciserad informationsskyldighet,där någon inte följer märkningskraven som kan gälla för exempelviskemiska produkter.• Nedskräpning (29 kap. 7 § mb) avser en situation där någon skräp<strong>ar</strong>ned utomhus på en plats <strong>till</strong> vilken allmänheten h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>träde ellerinsyn.• Blankettstraffbud innebär att straffbestämmelsen inte innehåller någonsjälvständig brottsbeskrivning. I stället h<strong>ar</strong> beskrivningen be-332 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
gränsats <strong>till</strong> att avse en överträdelse av en materiell regel som finnsi en annan p<strong>ar</strong>agraf i miljöbalken. Det finns ett femtiotal sådanablankettstraffbud i miljöbalken.Som nämnts finns del<strong>ar</strong> av den miljörättsliga lagstiftningen i enskildabestämmelser i brottsbalken, jaktlagen [1987:259], fiskelagen [1993:787]och smugglingslagen. Dessa kommer inte att ingå i den följande statistisk<strong>ar</strong>edovisningen. Anledningen är att endast vissa brott enligtenskilda regler i dessa lag<strong>ar</strong> är att betrakta som miljöbrott. Ofta görsheller inte någon uppdelning i statistiken, vilket gör det omöjligt attskilja på överträdelser mot miljön och övriga brott.Omfattning och utvecklingMiljöbrotten bruk<strong>ar</strong> benämnas offerlösa i bemärkelsen att det oftainte finns någon enskild person som drabbats på samma sätt som för<strong>till</strong> exempel misshandel och stöld (du Rées 2001). I stället talas det omatt »medborg<strong>ar</strong>na«, »naturen« eller »kommande generationer« skadasav att naturen förorenas eller av att vissa djur<strong>ar</strong>ter blir alltmer sällsynta.Detta bidr<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att mörkertalet är mycket stort och <strong>till</strong> att miljöbrottenkan benämnas utredningsbrott, då de ofta inte upptäcks avmålsäg<strong>ar</strong>e utan påträffas av de <strong>till</strong>synsmyndigheter, <strong>till</strong> exempel kommuneroch länsstyrelser, som h<strong>ar</strong> <strong>till</strong> uppgift att kontrollera bland annatmiljöf<strong>ar</strong>liga verksamheter.Statistiken över antalet anmälda miljöbrott kan därför användassom en indikator på miljöbrottens utveckling i termer av lagstiftningsförändring<strong>ar</strong>och resurser för miljöbrottsbekämpning, men spegl<strong>ar</strong> imycket liten grad miljöbrottens faktiska omfattning och utveckling.En ytterlig<strong>ar</strong>e felkälla är den allmänna miljömedvetenheten som påverk<strong>ar</strong>antalet anmälning<strong>ar</strong>. Den tydliga uppgången under år 1999 v<strong>ar</strong>ett resultat av att miljöbalken infördes den 1 janu<strong>ar</strong>i 1999 och ersattenaturvårdslagen och miljöskyddslagen. Stora resurser lades ned föratt m<strong>ar</strong>kera att miljöbrott v<strong>ar</strong> ett nytt, prioriterat område och inombåde polisen och åklag<strong>ar</strong>väsendet infördes nya organisationer för attbekämpa miljöbrott. Antalet anmälning<strong>ar</strong> ökade kraftigt, <strong>till</strong> viss delpå grund av att man införde en anmälningsplikt för alla överträdelsersom upptäcktes i samband med de kontroller som utförs av <strong>till</strong>synsmyndigheterna.Kontrollerna är ofta inriktade på just miljö, men endel brott upptäcks också i samband med andra kontroller som detockså åligger <strong>till</strong>synsmyndigheterna att göra.Det kan nämnas att miljöbrotten skiljer sig från många andrabrottstyper eftersom anmälning<strong>ar</strong> ofta görs direkt <strong>till</strong> åklag<strong>ar</strong>e i ställetför <strong>till</strong> polisen. Åklag<strong>ar</strong>en beslut<strong>ar</strong> då om att inleda förundersökningrespektive väcka åtal. Statistik från Åklag<strong>ar</strong>myndigheten h<strong>ar</strong> därförUtvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>333
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott6 0005 0004 0003 0002 0001 000Anmälda miljöbrottInkomna ärenden <strong>till</strong> Åklag<strong>ar</strong>myndigheten01985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 1. Antal anmälda miljöbrott, åren 1985–<strong>2007</strong>, samt antal inkomna ärenden <strong>till</strong>Åklag<strong>ar</strong>myndigheten, åren 2001–<strong>2007</strong>. 120 Källa: Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.använts som ett komplement på vissa ställen i kapitlet eftersom den officiellabrottsstatistiken utgår ifrån polisanmälning<strong>ar</strong> och inte får medde fall som anmäls direkt <strong>till</strong> åklag<strong>ar</strong>e. Samtidigt är mörkertalet stortoch det finns därför ingen datakälla som ger en bild av den faktiskabrottsligheten.För åren 2003 <strong>till</strong> 2006 kan man urskilja en svag nedåtgående trendi antalet anmälning<strong>ar</strong>. Den kan troligen förkl<strong>ar</strong>as av att miljöbalkensnyhetsvärde avtagit och rutiner nu h<strong>ar</strong> hunnit formas för sam<strong>ar</strong>betetmellan olika myndigheter. Antalet inkomna miljöbrottsärenden <strong>till</strong>Åklag<strong>ar</strong>myndigheten h<strong>ar</strong> även de minskat under de åren, trots att antaletärenden för de flesta andra brottskategorier h<strong>ar</strong> ökat (Åklag<strong>ar</strong>myndigheten,<strong>2007</strong>). Det kan också förkl<strong>ar</strong>as av att miljöbalken intefått den effekt som förväntats, då få personer lagförs och straffen ärmycket låga (K<strong>ar</strong>lm<strong>ar</strong>k 1999, du Rées 2001, Korsell 2001, Sterzel m.fl.2005; Åklag<strong>ar</strong>myndigheten <strong>2007</strong>). Utredningstiderna är också långa.Alla dessa faktorer h<strong>ar</strong> sammantaget en negativ inverkan på benägenhetenatt upptäcka och utreda miljöbrott.Den plötsliga ökningen i antalet anmälning<strong>ar</strong> om miljöbrott för år<strong>2007</strong> beror främst på att ett nytt statistikhanteringssystem införts hosÅklag<strong>ar</strong>myndigheten (Brå <strong>2008</strong>a). Tidig<strong>ar</strong>e redovisade Åklag<strong>ar</strong>myndighetenendast de brott där det fanns en skäligen misstänkt person.De siffrorna inkluderades också i den officiella anmälningsstatistiken.120Anledningen <strong>till</strong> att antalet inkomna ärenden är färre än antalet anmälda brottär att ett ärende kan innehålla flera brott medan en anmälan upprättas för v<strong>ar</strong>jeenskild brottshändelse.334 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Nu registreras även de brott där det finns en lägre misstankegrad ellerdär ingen misstänkt person finns alls. Det innebär att antalet inkomnaärenden <strong>till</strong> Åklag<strong>ar</strong>myndigheten och antalet anmälda brott ökadeunder <strong>2007</strong>. Någon drastisk reell ökning av antalet miljöbrott är detalltså inte fråga om, även om det inte kan uteslutas att antalet anmäldabrott mellan åren 2006 och <strong>2007</strong> även kan ha stigit av andra orsaker.De mest anmälda brottstyperna är nedskräpning, miljöbrott ocho<strong>till</strong>åten miljöverksamhet genom avsaknad av <strong>till</strong>stånd. Nedskräpningsbrottenär många då de kan begås av alla, är lätta att känna igenoch därmed kan upptäckas och anmälas av många, medan det högaTabell 1. Antal anmälda brott efter brottsrubricering i miljöbalkens 29:e kapitel, v<strong>ar</strong>tannatår 2001–<strong>2007</strong>, samt procentuell förändring under perioden 2001–<strong>2007</strong>.Brottsrubriceringi miljöbalken2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Procentuellförändring01–07Miljöbrott, grovt miljöbrott (1 §) 422 432 507 1774 420 %Vållande <strong>till</strong> miljöstörning (2 §) 305 290 325 103 -66 %Miljöf<strong>ar</strong>lig kemikaliehantering 59 460 74 121 105 %(3 §)O<strong>till</strong>åten miljöverksamhet genom522 732 472 585 -12 %avsaknad av <strong>till</strong>stånd etc.(4 § 1st.)O<strong>till</strong>åten miljöverksamhet 216 149 121 249 -15 %genom brytande av villkor(4 § 2st.)Försvårande av miljökontroll 510 77 31 82 -84 %(5 §)Bristfällig miljöinformation 158 45 17 16 -90 %(6 §)Nedskräpning (7 §) 745 1 248 1 679 1 601 115 %Brott mot miljöbalken ”avseende163 151 200 1<strong>23</strong> -24 %naturvård och <strong>ar</strong>tskydd”(8 § 1–5, 8–11, 16, 17, 28 p)Brott mot miljöbalken ”avseende73 72 79 57 -22 %miljöskydd och vattenverk-samhet” (8 § 6, 7, 12–15 p)Brott mot miljöbalken i samband 194 83 63 32 -83 %med kemikaliehantering etc.”(8 § 18–27 p)”Förbud mot djurhållning m.m.” 52 46 27 19 -63 %(9 §)”Obehörig befattning med djur 10 1 6 9 -10 %eller växt<strong>ar</strong>t etc.” (10 §)Totalt Miljöbalken 3 429 3 786 3 620 4 771 39 %Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>335
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottantalet anmälning<strong>ar</strong> av o<strong>till</strong>åten miljöverksamhet beror på att <strong>till</strong>synsmyndigheternasprimära uppgift är att reglera miljöf<strong>ar</strong>liga verksamheter.En stor del av <strong>till</strong>synen går därför ut på att se <strong>till</strong> att nödvändiga<strong>till</strong>stånd innehas av dem som bedriver miljöverksamheter. Därför upptäcksmånga sådana brott.Ökningen i antalet miljöbrottsanmälning<strong>ar</strong> kan förkl<strong>ar</strong>as av att väldigtmånga överträdelser ingår under den rubriceringen. Okunskaphos anmäl<strong>ar</strong>en kan också bidra <strong>till</strong> att många överträdelser som anmälsrubriceras som miljöbrott enligt 1 § miljöbalken trots att de h<strong>ar</strong>egna straffrättsliga benämning<strong>ar</strong>.Den procentuella förändringen över åren kan v<strong>ar</strong>iera mycket kraftigt.Det beror på att det finns en tydlig selektion där de brott som lättastupptäcks prioriteras och leder <strong>till</strong> flest anmälning<strong>ar</strong>. Nedskräpningär som nämnts alltid lätt att upptäcka, och i takt med en ökad medvetenheth<strong>ar</strong> antalet anmälning<strong>ar</strong> ökat v<strong>ar</strong>je år. Enskilda insatser från<strong>till</strong>synsmyndigheterna under vissa år kan få väldigt stora genomslag istatistiken, <strong>till</strong> exempel kemikalieinspektionens insatser mot träskyddsbehandlatvirke (Brå 2004a, Korsell 2003). Generellt gäller att ju flerkontroller som görs, desto fler anmälning<strong>ar</strong> blir det. Men det är ocksåså att de grövre brotten är svår<strong>ar</strong>e att upptäcka, vilket gör att en stordel av anmälning<strong>ar</strong>na rör mindre allv<strong>ar</strong>liga överträdelser. Sammanfattningsviskan konstateras att en stor del av miljöbrottsligheten är doldoch att anmälning<strong>ar</strong>nas omfattning å ena sidan spegl<strong>ar</strong> de brott somär lättast upptäcks, å andra sidan de brott där resurser läggs ned för attupptäcka dem.Miljöbrott37 % Nedskräpning34 %Övriga brott1 %Försvårande avmiljökontroll 2 %Vållande <strong>till</strong>miljöstörning 2 %Miljöf<strong>ar</strong>ligkemikaliehantering3 %Brott mot 29:8miljöbalken 4 %O<strong>till</strong>åten miljöverksamhet17 %Figur 2. Andel miljöbrott (N=4 771) efter p<strong>ar</strong>agraf i miljöbalken (MB), år <strong>2007</strong>. Procent.Källa: Brå.336 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
En genomgång h<strong>ar</strong> gjorts av alla anmälning<strong>ar</strong> som avser grova jaktbrottmot skyddade rovdjurs<strong>ar</strong>ter under åren 1995 <strong>till</strong> 2005 (Brå <strong>2007</strong>).Ungefär 30 grova jaktbrott h<strong>ar</strong> anmälts per år de senaste åren. Dessah<strong>ar</strong> över en tioårsperiod lett <strong>till</strong> i snitt tre åtal och två fällande dom<strong>ar</strong>om året. För dessa brott finns också alternativa statistikkällor somgrund<strong>ar</strong> sig på de beräkning<strong>ar</strong> som görs av den zooekologiska forskningen(Liberg och Andrén 2006, Persson 2006, Sahlén m.fl. 2006,Sand m.fl. 2006, Tjernberg 2006). Jämför man dessa siffror med brottsstatistiken<strong>fram</strong>kommer att mörkertalet är mycket stort och att antaletanmälning<strong>ar</strong> och antalet dömda personer är mycket få i förhållande<strong>till</strong> det antal björn<strong>ar</strong>, lodjur, kungsörn<strong>ar</strong>, järv<strong>ar</strong> och v<strong>ar</strong>g<strong>ar</strong> som dödasillegalt v<strong>ar</strong>je år (Brå <strong>2007</strong>).Offer och gärningspersonerDå privatpersoner i regel inte betraktas som direkta offer för miljöbrott,även om utsläpp kan medföra stora skador både för den enskildaoch på den omgivande miljön (Brå 2004b), ställs inte frågor om utsatthetför miljöbrott i de offer- och självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> somgenomförs av bland annat Brå och scb. Det finns därför ingen statistiksom belyser hur många personer som anser sig ha utsatts för miljöstörning<strong>ar</strong>,<strong>till</strong> exempel buller, avgaser och utsläpp som h<strong>ar</strong> en mer direktpåverkan och som är att betrakta som miljöbrott. Detta gör att vi h<strong>ar</strong>en relativt låg kunskap om vilka som betrakt<strong>ar</strong> sig som offer för dennatyp av brott. Det kan samtidigt v<strong>ar</strong>a svårt att ställa frågor om utsatthetUtvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott800Samtliga misstänkta Misstänkta män Misstänkta kvinnor Kön okänt70060050040030020010001999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 3. Antalet personer misstänkta för brott mot miljöbalken totalt, samt uppdelatpå kön. Åren 1999–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>337
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottför miljöbrott eftersom det kan finnas gränsdragningsproblem mellanvad som faktiskt utgör ett miljöbrott och vad som kan v<strong>ar</strong>a en miljöstörningeller en miljöpåverkande handling som inte nödvändigtvisär straffb<strong>ar</strong>.Gärningspersonerna kan v<strong>ar</strong>a både fysiska och juridiska personer,något som särskiljer miljöbrotten från annan, mer traditionell brottslighet.Miljöbrott h<strong>ar</strong> därför mycket gemensamt med den ekonomiskabrottsligheten, och det finns forsk<strong>ar</strong>e som men<strong>ar</strong> att miljöbrott är enform av ekobrott (Korsell 2004). Hur stora andel<strong>ar</strong> av gärningspersonernasom är fysisk eller juridisk person går dock inte att utröna av statistiken.Kl<strong>ar</strong>t är dock att en stor andel av brotten begås inom ramenför näringsverksamhet, då miljöf<strong>ar</strong>lig verksamhet typiskt sett bedrivsav företag och andra organisationer.När det gäller fysiska personer kan statistiken över misstänkta personerbidra med information om vem som begår de miljöbrott somupptäcks. År <strong>2007</strong> misstänktes 512 personer för brott mot miljöbalken.Antalet misstänkta personer h<strong>ar</strong> minskat årligen sedan 2004. I nio fallav tio är gärningspersonen en man (se figur 3). Den höga andelen mänkan förkl<strong>ar</strong>as av att det oft<strong>ar</strong>e är män som inneh<strong>ar</strong> de höga positionerinom företag som medför straffrättsligt ansv<strong>ar</strong> för brott som sker inomramen för näringsverksamheten. Medelåldern för de misstänkta männenligger i åldersintervallet 50–59 år medan det för kvinnor är 40–49år. Vad åldersskillnaden mellan könen beror på är dock svårt att veta.Den höga medelåldern beror också på att man normalt måste ha uppnåtten viss position inom en näringsverksamhet för att nå de <strong>ar</strong>betspositionersom kan leda <strong>till</strong> straffansv<strong>ar</strong> (Korsell 2003).Det kan <strong>till</strong>äggas att det för miljöbrotten finns en ganska stor andelmisstänkta personer där både kön och ålder är okända. Troligen liggerförkl<strong>ar</strong>ingen <strong>till</strong> detta i att statistiken bygger på att en misstänkt angestrots att det är en juridisk person som i slutändan sanktioneras.Hanteringen i rättsväsendetUppkl<strong>ar</strong>ingUppkl<strong>ar</strong>ingsprocenten för miljöbrottsligheten är visserligen hög i jämförelsemed traditionella brott, men det är få brott som personuppkl<strong>ar</strong>asoch någon binds <strong>till</strong> brottet. Ofta finns en misstänkt gärningsperson,men det är svårt att binda denne <strong>till</strong> brottet med bevis. Det leder<strong>till</strong> att den tekniska uppkl<strong>ar</strong>ingen är desto större, vilket innebär att enmycket stor andel av brottsmisstank<strong>ar</strong>na skrivs av och aldrig leder <strong>till</strong>lagföring (se figur 4). Under <strong>2007</strong> lades 55 procent av alla förundersökning<strong>ar</strong>ned och i 32 procent av fallen inleddes inte förundersökningöver huvud taget (se figur 5 s. 340) (Åklag<strong>ar</strong>myndigheten <strong>2008</strong>). Delåga siffrorna beror på att brotten ofta är svåra både att utreda och be-338 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
908070605040302010Uppkl<strong>ar</strong>ade miljöbrottPersonuppkl<strong>ar</strong>ade miljöbrott02000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 4. Andel uppkl<strong>ar</strong>ade och personuppkl<strong>ar</strong>ade miljöbrott, åren 2000–<strong>2007</strong>. Procent.Källa: Brå.visa. Det är mycket svårt att visa att den misstänkte, i de fall det finns ensådan, haft uppsåt eller v<strong>ar</strong>it grovt oaktsam. Ett annat problem är attfastställa vem som haft det straffrättsliga ansv<strong>ar</strong>et när det är fråga ombrott som begåtts inom ramen för ett företag. Här finns nämligen möjlighet<strong>till</strong> så kallad ansv<strong>ar</strong>sdelegation, det vill säga att den som normalth<strong>ar</strong> ansv<strong>ar</strong>et deleger<strong>ar</strong> det på någon annan. I vilken mån det är möjligtatt helt avsäga sig ett sådant ansv<strong>ar</strong> är dock något som diskuteras (K<strong>ar</strong>lm<strong>ar</strong>k1999, Lundkvist 2002).Andelen personuppkl<strong>ar</strong>ade brott h<strong>ar</strong> minskat under år <strong>2007</strong>, vilketh<strong>ar</strong> att göra med den statistikomläggning som Åklag<strong>ar</strong>myndighetengenomfört. Som nämnts tidig<strong>ar</strong>e innebär omläggningen att även debrott där det inte finns någon misstänkt eller där misstankegraden ärlåg räknas in i statistiken. Det bidr<strong>ar</strong> troligen <strong>till</strong> att även andelen uppkl<strong>ar</strong>adebrott minsk<strong>ar</strong>. I <strong>fram</strong>tiden kan det förväntas att andelen falldär en person kan bindas <strong>till</strong> brottet minsk<strong>ar</strong> ytterlig<strong>ar</strong>e i och med enökad användning av administrativa sanktioner.Såväl forskning som statistik pek<strong>ar</strong> på att miljöbrotten h<strong>ar</strong> bland delängsta utredningstiderna och en mycket låg andel lagföring<strong>ar</strong> i förhållande<strong>till</strong> antalet anmälda brott. Miljöbrotten är den brottstyp som<strong>till</strong>sammans med ekobrotten t<strong>ar</strong> längst tid för utredning och åtalsbeslut(Åklag<strong>ar</strong>myndigheten <strong>2008</strong>). Genomströmningstiden, det villsäga den tid det t<strong>ar</strong> från att ett ärende kommer in <strong>till</strong> åklag<strong>ar</strong>en <strong>till</strong> attett beslut tas om att väcka åtal, är mycket lång. År <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> medelvärdetför ett miljöbrottsärende 341 dag<strong>ar</strong>. Detta kan jämföras med <strong>till</strong>Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>339
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottFörundersökningnedlagd55 %Åtal ej väckt2 %Förundersökningejinledd32 %Åtal11 %Figur 5. Andel ärenden där förundersökning ej inletts, blivit nerlagd eller där åtalväckts, år <strong>2007</strong> (N=3 280). Procent. Källa: Åklag<strong>ar</strong>myndigheten.exempel våldsbrott (124 dag<strong>ar</strong>), som normalt också betraktas som svårutredda,och n<strong>ar</strong>kotikabrott (92 dag<strong>ar</strong>). Trots långa utredning<strong>ar</strong> lederendast 11 procent av alla anmälning<strong>ar</strong> <strong>till</strong> åtal.Inställningen hos många är att miljöbrotten fortf<strong>ar</strong>ande inte prioriterasoch tas på allv<strong>ar</strong> och attityden finns att ärendena inte ledernågonstans. Detta h<strong>ar</strong> gjort att personal och handlägg<strong>ar</strong>e på <strong>till</strong>synsmyndigheternainte alltid anmäler brott och <strong>till</strong> och med undvikeratt anmäla ringa fall av misstänkta miljöbrott eftersom sannolikhetenatt någon lagförs är liten (du Rées 2001, Brå 2002b, Ebbesson 2003, duRées 2004, KemI 2005, Brå 2006, Brå <strong>2008</strong>b). De som bedriver <strong>till</strong>synsitter dessutom ofta på dubbla stol<strong>ar</strong> då de måste upprätthålla en br<strong>ar</strong>elation och ge information <strong>till</strong> företag som de samtidigt utöv<strong>ar</strong> <strong>till</strong>synmot. En anmälan kan då leda <strong>till</strong> att ett <strong>fram</strong>tida sam<strong>ar</strong>bete försvåras(du Rées 2001, Korsell 2001).Lagföring<strong>ar</strong>Antalet lagföring<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong>, liksom antalet anmälning<strong>ar</strong> och misstänkta,minskat under åren 2003 <strong>till</strong> <strong>2007</strong>. Andelen misstänkta som lagförs iförhållande <strong>till</strong> det totala antalet misstänkta är mycket låg för miljöbrotten.Enligt Åklag<strong>ar</strong>myndighetens statistik (Åklag<strong>ar</strong>myndigheten<strong>2008</strong>) lagfördes endast 10 procent av alla misstänkta, det vill säga 295personer, genom dom, strafföreläggande eller åtalsunderlåtelse år <strong>2007</strong>(detta kan jämföras med att ungefär 60 procent av alla misstänkta personerför alla typer av brott lagförs). Den låga siffran beror delvis pådet som skrivits ovan om svårutredda brott och bevisproblem menockså på den åtalsprövningsregel som infördes för brott mot miljöbalkenår 2003 (29 kap. 11 §, 4 st.). Regeln innebär att om en gärning inte340 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
600500400300200100Lagföring<strong>ar</strong> totaltStrafföreläggandenDom<strong>ar</strong>Åtalsunderlåtelser01995 1997 1999 2001 2003 2005 <strong>2007</strong>Figur 6. Antalet lagföring<strong>ar</strong> för brott mot miljöbalken (huvudbrott) totalt, samt uppdelatpå antalet dom<strong>ar</strong>, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser, åren 1995–<strong>2007</strong>.Källa: Brå.kan antas föranleda annat än böter, och miljösanktionsavgift kan tasut, bör åtal inte väckas såvida det inte är påkallat ur allmän synpunkt(prop. 2002/03:54). Eftersom de flesta miljöbrott ger böter är det troligtatt många åtal inte väcks med hänsyn <strong>till</strong> åtalsprövningsregeln. Tillsammansmed regeln om anmälningsplikt ger detta alltså en låg andelväckta åtal i förhållande <strong>till</strong> antalet anmälning<strong>ar</strong>.Enligt den officiella lagföringsstatistiken ser vi i figur 6 att antaletdom<strong>ar</strong>, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser minskat under åren2004 <strong>till</strong> <strong>2007</strong> och att antalet lagförda därför gjort detsamma. Somnämnts tidig<strong>ar</strong>e bör nivån under 2001 <strong>till</strong> 2003 ses delvis som ett resultatav miljöbalkens ikraftträdande år 1999. På grund av de långa utredningstidernafinns en viss eftersläpning som gör att antalet lagföring<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong> som högst år 2002. Det v<strong>ar</strong> också året efter att de första miljöåklag<strong>ar</strong>nahade utbildats och där syftet v<strong>ar</strong> att fler miljöbrott skulle leda <strong>till</strong>lagföring (Riksåklag<strong>ar</strong>en 1998).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottPåföljderStraffen för miljöbrott är nästan uteslutande böter. Mindre vanliga ärpåföljderna villkorlig dom, företagsbot och fängelse. Administrativasanktioner i form av miljösanktionsavgifter är dock den vanligaste åtgärdenvid miljööverträdelser.Miljösanktionsavgifter utfärdas av <strong>till</strong>synsmyndigheterna. Antaletutfärdade avgifter uppgick år <strong>2007</strong> <strong>till</strong> 986 och motsv<strong>ar</strong>ade ett beloppbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>341
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrott2 5002 0001 5001 0005000Miljösanktionsavgift Böter Villkorlig dom1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 7. Antalet utfärdade bötespåföljder och beslut om villkorlig dom (höger y-axel)samt miljösanktionsavgifter 121 (vänster y- axel) åren 1999–<strong>2007</strong>. Källa: Naturvårdsverket.om tio miljoner kronor. Summorna som påförs kan uppgå <strong>till</strong> väsentligthögre belopp än böter, mellan 1 000 och 1 miljon kronor, men liggeroftast på cirka 10 000 kronor. Kommunerna står för den störstaandelen av de utfärdade sanktionerna, 76 procent. Länsstyrelsen ochde övriga centrala <strong>till</strong>synsmyndigheterna står för 10 procent respektive14 procent (Naturvårdsverket <strong>2008</strong>). Miljösanktionsavgiften infördesi samband med miljöbalken år 1999 och riktade sig då mot företag.Sedan <strong>2007</strong> är det också möjligt att ålägga privatpersoner attbetala miljösanktionsavgifter (Förordning om miljösanktionsavgiftersfs 1998:950). Andelen utfärdade miljösanktionsavgifter h<strong>ar</strong> stigit desenaste åren men minskade drastiskt år <strong>2007</strong>. Detta tros bero på attdet rått en del okl<strong>ar</strong>heter kring <strong>till</strong>ämpningen av de nya reglerna somträdde i kraft år <strong>2007</strong>. På sikt är det dock troligt att antalet utfärdademiljösanktionsavgifter kommer att öka då målet med de straffrättsligaändring<strong>ar</strong> som infördes <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong>it att i högre grad använda administrativaåtgärder vid mindre allv<strong>ar</strong>liga överträdelser. Ett annat skäl äratt administrativa sanktioner uppfattas som regelmässigt effektiv<strong>ar</strong>eän förundersökning, strafföreläggande och åtal. Kurvan i figur 7 bördärför inte tolkas som att den spegl<strong>ar</strong> den faktiska utvecklingen avmiljöbrotten, utan bör ses som en indikator på hur praxis sett ut närdet gäller avgifterna.180160140120100806040200121De beslut om miljösanktionsavgift som redovisas kan ha hävts efter överprövningav beslutande myndighet eller miljödomstol/miljööverdomstolen men finnas kv<strong>ar</strong> istatistiken.342 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Fördelen med de administrativa sanktionerna är att man inte behöverta reda på vem som innehaft det straffrättsliga ansv<strong>ar</strong>et, utan kanålägga ett företag i sin helhet att betala bötesbeloppet. Huruvida brottetbegåtts med uppsåt eller av oaktsamhet behöver heller inte utredas.En ytterlig<strong>ar</strong>e möjlighet att utöva påtryckning<strong>ar</strong> är genom föreläggandeav vite, som görs av domstol eller någon <strong>till</strong>synsmyndighet.Sanktionen omfattas dock av förbudet mot dubbel bestraffning, vilketinnebär att det inte är möjligt att också väcka åtal i ärendet eftersomdet kan leda <strong>till</strong> ett andra straff. Det kan v<strong>ar</strong>a en nackdel i vissa fall dåöverträdelser vis<strong>ar</strong> sig v<strong>ar</strong>a allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e än man först trott eller då depågår en längre tid.Som nämnts tidig<strong>ar</strong>e är sannolikheten att dömas för miljöbrottmycket låg. Till detta kommer att påföljderna i praktiken, vilket kurvani figur 6 också tydligt vis<strong>ar</strong>, sällan blir mer än böter (K<strong>ar</strong>lm<strong>ar</strong>k1999, du Rées 2001, Brå 2002b, Brå 2006, Brå <strong>2008</strong>b). Antalet utdömdabötesstraff h<strong>ar</strong> legat mellan 68 och 114 under de senaste fyra åren ochvillkorlig dom som oftast kombineras med böter h<strong>ar</strong> utdömts mellan1 och 6 gånger per år. Uppgifter om företagsbot finns inte <strong>till</strong>gängligai statistiken över utdömda påföljder. Enligt K<strong>ar</strong>lm<strong>ar</strong>k h<strong>ar</strong> användningenv<strong>ar</strong>it mycket sällsynt men sedan år <strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> företagsbot <strong>till</strong>ämpatsi allt större utsträckning, vilket ligger i linje med att detta ska v<strong>ar</strong>a denprimära sanktionen för brott som begås inom ramen för näringsverksamhet(muntlig uppgift <strong>2008</strong>). I likhet med miljösanktionsavgifternakännetecknas företagsboten av att det inte behöver fastställas vem somhaft ansv<strong>ar</strong>et för handlingen, utan ansv<strong>ar</strong>ig näringsidk<strong>ar</strong>e åläggs attbetala det utdömda beloppet.I snitt h<strong>ar</strong> ett fängelsestraff utdömts v<strong>ar</strong>tannat år i <strong>Sverige</strong> under densenaste tioårsperioden. Fängelsestraff är därför närmast uteslutna, såvidabrottet inte är mycket grovt (Åklag<strong>ar</strong>myndigheten 2006).Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottKriminalpolitik och brottsförebyggande <strong>ar</strong>beteMed de senaste årens ökade fokus på miljöfrågor kommer också ettökat intresse för miljöbrottsligheten. Den senaste tidens allv<strong>ar</strong>liga miljökatastroferoch ett ökat mediefokus kring miljöproblemen h<strong>ar</strong> troligenbidragit <strong>till</strong> att 70 procent av allmänheten anser sig v<strong>ar</strong>a mycketeller ganska oroade över klimatförändring<strong>ar</strong>na (Demoskop, <strong>2007</strong>).Opinionsundersökning<strong>ar</strong> som Samhälle, Opinion och Massmedia Institutet(som Institutet) genomfört vis<strong>ar</strong> att den nedåtgående trendsom hållit i sig sedan 80-talet vänt under de senaste två åren och attsvensk<strong>ar</strong>na nu i ökad utsträckning anser att miljön är ett viktigt samhällsproblem(som Institutet 2006).Även miljölagstiftningen h<strong>ar</strong> utvecklats under de senaste åren. Ändring<strong>ar</strong>naspegl<strong>ar</strong> <strong>till</strong> viss del det ökade globala ansv<strong>ar</strong> som h<strong>ar</strong> börjatbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>343
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrotttas för miljön. Det är också i vissa fall rent tekniska ändring<strong>ar</strong> för attkl<strong>ar</strong>göra och rätta <strong>till</strong> en del formulering<strong>ar</strong> som v<strong>ar</strong> okl<strong>ar</strong>a när miljöbalkeninfördes. Kritik h<strong>ar</strong> riktats mot att miljöbalkens regler v<strong>ar</strong> alltförinvecklade (prop. 2004/05:129). Därför gjordes år 2003, liksom år2005, en del ändring<strong>ar</strong> i miljöbalken för att minska den administrativabördan för mindre företag samt få <strong>till</strong> stånd en effektiv<strong>ar</strong>e miljöprövning.I mitten av år 2006 ändrades reglerna för företagsbot. Påföljden skafå ett utökat användningsområde och utdömas när ett brott begåttsinom ramen för en näringsverksamhet och där näringsidk<strong>ar</strong>ens ansv<strong>ar</strong>sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än det individuella ansv<strong>ar</strong>et är primärt (prop. 2005/06:59). Beloppetkan uppgå <strong>till</strong> mellan 5 000 och 10 miljoner kronor.Den första janu<strong>ar</strong>i år <strong>2007</strong> trädde en mängd nya bestämmelser ikraft. Målet med de nya reglerna h<strong>ar</strong> även här v<strong>ar</strong>it att göra bestämmelsernaeffektiv<strong>ar</strong>e och tydlig<strong>ar</strong>e. Syftet h<strong>ar</strong> också v<strong>ar</strong>it att i högre gradundvika dubbel bestraffning genom att man åläggs att betala både <strong>till</strong>exempel miljösanktionsavgift och ett eventuellt bötesstraff vid lagföring(prop. 2005/6:182). Handling<strong>ar</strong>na delas därmed upp i sådana somanses allv<strong>ar</strong>liga och som bör medföra straffansv<strong>ar</strong> och sådana som ärmindre allv<strong>ar</strong>liga och där miljösanktionsavgifter i stället bör användas,vilket också v<strong>ar</strong>it en av anledning<strong>ar</strong>na <strong>till</strong> att införa sanktionsavgifterfrån början (Zila 1992).Det återstår att se vad ändring<strong>ar</strong>na i miljöbalkens sanktionssystemmedför för ändring<strong>ar</strong> i praktiken och vilken effekt dessa får för påföljdernasom utdöms för miljöbrott. Antagligen kommer de vanligastraffen att användas i ännu mindre utsträckning än vad som redangörs, och då endast vid allv<strong>ar</strong>liga miljööverträdelser, medan de administrativasanktionerna används allt oft<strong>ar</strong>e.När det gäller den lagstiftning som berör skyddade djur- och växt<strong>ar</strong>terh<strong>ar</strong> den nya termen Artskyddsbrott också införts i början av <strong>2007</strong>.Den nya brottsrubriceringen bör tolkas som att samhället ser allt allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>epå denna typ av brottslighet (prop. 2005/06:182).Det globala fokus som miljön fått leder också <strong>till</strong> att eu:s betydelseoch inflytande ök<strong>ar</strong>. När det gäller lagstiftningsfrågor h<strong>ar</strong> man i direktivsom utformats bland annat betonat vikten av att alla länder h<strong>ar</strong>samma straffsatser för miljöbrott för att inget land ska kunna utgöraen fristad för miljöf<strong>ar</strong>liga verksamheter (eu kommissionen 2006). Ettannat initiativ från eu är de nya reach-bestämmelserna (Registration,Evaluation, Authorisation and restriction of Chemicals). reach är enny samlad kemikalielagstiftning som trädde i kraft i början av år <strong>2007</strong>.De stora nyheterna är bland annat att producenter eller importörer avkemikalier numera h<strong>ar</strong> ansv<strong>ar</strong>et att bevisa att kemikalierna inte h<strong>ar</strong>några oacceptabla, miljöf<strong>ar</strong>liga egenskaper. Kemikalien måste sedanregistreras hos ansv<strong>ar</strong>ig nationell myndighet (i <strong>Sverige</strong> är denna myn-344 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
dighet Kemikalieinspektionen). Detta h<strong>ar</strong> gjort att man h<strong>ar</strong> kontrollöver vilka kemikalier som används i landet och i vilka mängder de förekommer.Samtidigt h<strong>ar</strong> dock <strong>Sverige</strong> behövt mildra den nationellalagstiftningen och <strong>till</strong>åta användningen av vissa kemikalier som tidig<strong>ar</strong>ev<strong>ar</strong>it förbjudna, då detta krävts för att upprätthålla den fria handelnsom råder inom eu. Straffbestämmelserna h<strong>ar</strong> införlivats i svensklagstiftning och gäller från och med den 1 augusti <strong>2007</strong>.Samtidigt med straffbestämmelserna för reach h<strong>ar</strong> också nya reglerom ansv<strong>ar</strong> för avhjälpande av miljöskador <strong>till</strong>kommit. Där vill man utökaproducentens ansv<strong>ar</strong> vid allv<strong>ar</strong>liga miljöskador (prop. 2006/07:95),vilket hör tätt ihop med den så kallade »föroren<strong>ar</strong>en betal<strong>ar</strong>«-principen.Alla de ovan nämnda förändring<strong>ar</strong>na kommer troligen att leda <strong>till</strong>att allt större resurser läggs ned på att kontrollera, upptäcka, anmälaoch lagföra brott mot miljön. För att bekämpa miljöbrott h<strong>ar</strong> åklag<strong>ar</strong>väsendetfått ökade anslag som gått <strong>till</strong> att förbättra metodutvecklingenoch anställa miljövet<strong>ar</strong>e för att öka kompetensen inom det naturvetenskapligaområdet (Åklag<strong>ar</strong>myndigheten <strong>2008</strong>). Insatser h<strong>ar</strong> ocksågjorts av miljöåklag<strong>ar</strong>na vid utvecklingscentrum i Malmö för att utredav<strong>ar</strong>för så få åtal väcks och så få personer lagförs. Målet är att kunnaföreslå åtgärder för att vända den negativa utveckling som börjat skönjas.Förhoppningsvis leder detta <strong>till</strong> bättre metoder för att utreda brottenpå ett <strong>till</strong>fredsställande sätt och <strong>till</strong> kort<strong>ar</strong>e handläggnings tider,vilket leder <strong>till</strong> större effektivitet och fler åtal och lagföring<strong>ar</strong>. Till dessatt praxis på området ändras eller skapas för att höja straffvärdet förmiljöbrott kan det tänkas att den fluktuerande nedgången i antaletanmälning<strong>ar</strong> sedan år 2002, liksom i antalet misstänkta och lagfördakommer att fortsätta i <strong>fram</strong>tiden.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (2002a). Giftfabriken som sprängdes. BTKemi-skandalen och miljöbrottsbegreppets etablering. Författ<strong>ar</strong>e: Mårald,E. <strong>Rapport</strong> 2002:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2002b). Miljöstraffrätt i praktiken – enstudie av rätts<strong>till</strong>ämpningen. Författ<strong>ar</strong>e: du Rées, H. <strong>Rapport</strong> 2002:10.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004a). Canow, I och Korsell, L. (2004).Miljöbrott. I: Dolmén, L. (red.) <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> 2001–2003.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004b). Lurad och förgiftad. Att avslöjautsatthet för ekobrott. Författ<strong>ar</strong>e: Croall, H. <strong>Rapport</strong> 2004:1. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>345
Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottBrottsförebyggande rådet, Brå (2006). Är vi bra på miljöbrott? En snabbanalys.Författ<strong>ar</strong>e: Skagerö, A. Webbrapport 2006:5. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>). Illegal jakt på stora rovdjur. Enkonflikt i laglöst land? Författ<strong>ar</strong>e: Pyka, M., m.fl.. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:22.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a). Anmälda brott. Slutlig statistikför år <strong>2007</strong>. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>b). Illegal handel med hotade djurochväxt<strong>ar</strong>ter. En förstudie. Författ<strong>ar</strong>e: Hagstedt, J och Korsell, L. <strong>Rapport</strong><strong>2008</strong>:14 . Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Demoskop (<strong>2007</strong>). Miljö och klimatförändring<strong>ar</strong>. 2492 intervjuer medallmänheten. April <strong>2007</strong>. www.demoskop.se/file<strong>ar</strong>chive/1/1196/Värderingsundersökning%20-%20Miljö%20och%20klimatförändring<strong>ar</strong>.pdf. Hämtat den 17 janu<strong>ar</strong>i <strong>2008</strong>.du Rées, H. (2001). Can criminal law protect the environment? I: Journalof Scandinavian Studies in Criminology and Crime Prevention.Vol 2. Nr 2. s. 109–126. Storbritannien: Taylor & Francis Group.du Rées, H. (2004). Miljöbrott, myndighet och m<strong>ar</strong>knad. En studie om miljöstraffrättoch allmänprevention. Doktorsavhandling, KriminologiskaInstitutionen, Stockholms Universitet.Ebbesson, J. (2003). Miljörätt. Uppsala: Iustus förlag.eu-kommissionen (2006). Commission strengthens environmental protectionthrough criminal law, abolishing »safe havens« of environmental crime.Publicerat den 9 febru<strong>ar</strong>i <strong>2007</strong>. http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/07/166&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=en%20. Hämtat den 10 janu<strong>ar</strong>i <strong>2008</strong>.K<strong>ar</strong>lm<strong>ar</strong>k, S. (1999). Miljörätt ur straffrättsligt perspektiv. Andra upplagan.Stockholm: Nordstedts juridik.K<strong>ar</strong>lm<strong>ar</strong>k, S. (<strong>2008</strong>). Muntlig delgivning. <strong>2008</strong>-05-15.KemI (2005). KemI:s polisanmälning<strong>ar</strong> efter miljöbalkens införande. pm2/05. Sundbyberg: Kemikalieinspektionen.Korsell, L. (2001). Big stick, little stick – strategies for controlling andcombating environmental crime. I: Journal of Scandinavian Studiesin Criminology and Crime Prevention. Vol 2. Nr 2. s. 109–126.Korsell, L. (2003). Bokföringsbrott – en studie i selektion. Avhandling, KriminologiskaInstitutionen, Stockholms universitet.Korsell, L. (2004). Bokslut. Brå:s satsning på ekobrottsforskning 1998–2002.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Liberg, O. och Andrén, H. (2006). Lodjuret – Artfakta. Grimsö Forskningsstationoch <strong>Sverige</strong>s Lantbruksuniversitet (slu).Lundkvist, P. (2002). Kan straffrättsligt ansv<strong>ar</strong> delegeras? I: Flores juriset legum. Festskrift <strong>till</strong> Nils J<strong>ar</strong>eborg. Red.: Asp, P., Herlitz, C. E. ochHolmqvist, L. Uppsala: Iustus förlag.346 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Mårald, E. (2001). The BT Kemi scandal and the establishment of theenvironmental crime concept. I: Journal of Scandinavian Studies inCriminology and Crime Prevention. Vol 2. Nr 2. s. 109–126.Mårald, E. (<strong>2007</strong>). Svenska miljöbrott och miljöskandaler 1960–2000.Halmstad: Gidlunds förlag.Naturvårdsverket (<strong>2008</strong>). Officiell statistik för miljösanktionsavgifter(1999–<strong>2007</strong>). .Hämtad den 9 janu<strong>ar</strong>i <strong>2008</strong>.Persson, J. (2006). Järvens status och ekologi i <strong>Sverige</strong>. Grimsö Forskningsstation.Proposition 1997/98:49. Miljöbalk.Proposition 2002/03:54. Tillsyn och sanktioner på miljörättens område.Proposition 2004/05:129. En effektiv<strong>ar</strong>e miljöprövning.Proposition 2005/06:59. Företagsbot.Proposition 2005/06:182. Miljöbalkens sanktionssystem m.m.Proposition 2006/07:95. Ett utvidgat miljöansv<strong>ar</strong>.Riksåklag<strong>ar</strong>en (1998). Effektiv<strong>ar</strong>e miljöbrottsbekämpning. <strong>Rapport</strong>.December 1998.Sahlén,V., Swenson, J., Brunberg, S. och Kindberg, J. (2006). Björnen i<strong>Sverige</strong>. En rapport från Skandinaviska Björnprojektet <strong>till</strong> den svenskaRovdjursutredningen. <strong>Rapport</strong> 2006:4. Skandinaviska Björnprojektet.Sand, H. m.fl. (2006). V<strong>ar</strong>gen – Artfakta. En sammanställning av datafrån det skandinaviska v<strong>ar</strong>gforskningsprojektet skandulv <strong>2007</strong> påuppdrag av utredningen om de stora rovdjuren. Grimsö Forskningsstation.som Institutet (2006). Svenska trender 1986–2006. Red.: Holmberg, S.och Weibull, L. Göteborg: Göteborgs Universitet. . Hämtadden 9 janu<strong>ar</strong>i <strong>2008</strong>.Sterzel, G., Borgeke, M. och Reimer, S. (2005). Studier rörande påföljdspraxism.m. Tredje upplagan. Stockholm: Jure.Tjernberg, M. (2006). Kungsörnens status och ekologi i <strong>Sverige</strong> 2006 samttänkb<strong>ar</strong>a prognoser för <strong>ar</strong>tens utveckling. ArtDatabanken, <strong>Sverige</strong>sLantbruksuniversitet (slu).Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (2006). Årsredovisning 05.Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (<strong>2007</strong>). Årsredovisning år 06.Åklag<strong>ar</strong>myndigheten (<strong>2008</strong>). Årsredovisning <strong>2007</strong>.Zila, J. (1992). I stället för straff. Sanktionsavgifter som kriminalpolitisktmedel mot bagatellbrottslighet. Stockholm: Juristförlaget.Utvecklingen inom olika brottskategorier • Eko- och miljöbrottbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>347
Förd
jupning
FördjupningUNGDOMSBROTTSLIGHETFelipe Estrada och Sven GranathInledningDet är välkänt att ungdom<strong>ar</strong>s brottslighet ökat kraftigt under efterkrigstiden.Detta är inte unikt för <strong>Sverige</strong> utan gäller också för övrigaVästeuropa (Estrada 1999, <strong>2007</strong>, Westfelt 2001). Mer okl<strong>ar</strong>t är dock hurdenna ökning sett ut. Är det frågan om en kontinuerlig och linjär ökningsedan 1950-talet? Eller h<strong>ar</strong> nivån stabiliserats och v<strong>ar</strong>it oförändradsedan 1970-talet och möjligen börjat minska under sen<strong>ar</strong>e år? Vilken avdessa beskrivning<strong>ar</strong> som gäller h<strong>ar</strong> betydelse när politiken gentemotungdomsbrottsligheten ska bedömas. Ungdomen uppfattas ofta sombär<strong>ar</strong>e av <strong>fram</strong>tiden, vilket gör att ungdom<strong>ar</strong>s brottslighet kan uppfattassom ett tecken på <strong>fram</strong>tida sociala problem för såväl ungdom<strong>ar</strong>nasjälva som för samhället i stort. En bra beskrivning av ungdomsbrottslighetensutveckling är därför en viktig beståndsdel för en kunskapsbaseradsamhälls- och kriminalpolitik.Brott som begås av ungdom<strong>ar</strong> tender<strong>ar</strong> att i hög utsträckning drabbaandra ungdom<strong>ar</strong> (Estrada 1999, S<strong>ar</strong>necki 2001, Granath <strong>2007</strong>). Ungdom<strong>ar</strong>är den åldersgrupp som är kl<strong>ar</strong>t mest utsatt när det gäller stöldochvåldsbrott (Brå <strong>2008</strong>a) och en stor del av dessa h<strong>ar</strong> brott begåtts avpersoner i samma ålder. Kunskap om hur ungdomsbrottsligheten serut och förändras ger därför viktiga indikationer om hur ungdom<strong>ar</strong>slevnadsvillkor och trygghet i stort utvecklas.Detta kapitel h<strong>ar</strong> som syfte att kortfattat beskriva kunskapen omungdomsbrottslighetens omfattning, struktur och utveckling. Hurmånga unga är det egentligen som begår brott? Vilka brott begår de?Hur ser utvecklingen ut över tid? Fokus ligger på perioden 1990–<strong>2007</strong>.Med ungdomsbrottslighet avses främst <strong>till</strong>greppsbrott, skadegörelseoch våldsbrott 122 begångna av individer i åldr<strong>ar</strong>na 15–20 år. Vi fokuser<strong>ar</strong>emellertid även på ungdom<strong>ar</strong> som offer för brott. Förutom attdet finns ett egenvärde i att synliggöra unga brottsoffer, är detta ocksåett sätt att ytterlig<strong>ar</strong>e beskriva ungdomsbrottslighetens omfattningoch utveckling. I synnerhet när det gäller våldsbrott är det välkänt attmycket av våldet sker mellan jämnåriga.122Tillgreppsbrott: Brott mot 8 kap. brottsbalken (1962:700), <strong>till</strong> exempel snatteri,stöld, rån och <strong>till</strong>grepp av fortskaffningsmedel. Våldsbrott: Brott mot 3–4 kap.brottsbalken, <strong>till</strong> exempel misshandel, mord, olaga hot. Dessutom kommer alternativaindikatorer som beskriver ungdom<strong>ar</strong>s självrapporterade erf<strong>ar</strong>enheter avolika typer av stöld- och våldsbrott att användas.350 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Kapitlet är disponerat enligt följande. Först redovisas ungdomsbrottslighetensomfattning och struktur. Därpå görs en uppskattningav utvecklingen och avslutningsvis beskrivs påföljdsutvecklingen. Fören utförlig diskussion om de olika data som utnyttjas i detta kapitel(kriminalstatistik och offerundersökning<strong>ar</strong>) hänvisas läs<strong>ar</strong>en <strong>till</strong> rapportensinledning. Här nöjer vi oss med att konstatera att datakällornasbrister innebär att man i undersökning<strong>ar</strong> om brottslighetens omfattningoch utveckling gör klokt i att utnyttja flera av de källor somstår <strong>till</strong> förfogande.FördjupningUngdomsbrottslighetens omfattning och strukturUnga mest brottsbelastadeÅr <strong>2007</strong> misstänktes omkring 21 400 personer i åldern 15–20 år förbrott mot brottsbalken. Enligt kriminalstatistiken är ungdom<strong>ar</strong> därmedden mest brottsaktiva åldersgruppen i samhället. I figur 1 presenterasbrottsdeltagandet i olika åldr<strong>ar</strong>. Vi ser då ett grundläggandemönster som kriminologisk forskning fått <strong>fram</strong> under lång tid i såväl<strong>Sverige</strong> som internationellt, nämligen att ungdomsåren innebären tydlig topp i brottsaktivitet. Vid 20-årsåldern avt<strong>ar</strong> sedan brottsligheten,vilket antyder att för den stora majoriteten av ungdom<strong>ar</strong> kanbrottslig aktivitet ses som en övergående fas.Ungdom<strong>ar</strong>s överrepresentation innebär inte att de flesta brott i samhälletbegås av ungdom<strong>ar</strong>; bakom majoriteten av de registrerade brot-12010098919515 år16 år806040<strong>2007</strong>348 49 31661 585037 33214726256504<strong>23</strong>51993 2000 <strong>2007</strong>24617 år18–20 år21–25 år25–29 år30–49 år50– årFigur 1. Antal registrerade brottsdeltaganden (i brottsbalksbrott) per 1 000 invån<strong>ar</strong>ei respektive åldersgrupp, åren 1993, 2000 och <strong>2007</strong>. Källa: Brå, SCB.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>351
Fördjupning40– år29 %15–20 år26 %30–39 år21 %25–29 år12 %21–24 år12 %Figur 2. Andel brottsdeltaganden för personer misstänkta för brottsbalksbrott. Genomsnittför åren 2004–<strong>2007</strong> för olika åldersgrupper. Procent. Källa: Brå.ten återfinns en vuxen gärningsperson (det vill säga äldre än 20 år). Devuxna utgör sammantaget en mycket större andel av befolkningen,v<strong>ar</strong>för de också totalt sett sv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> för fler brott (figur 2). Vid<strong>ar</strong>e bör detpåpekas att de vuxnas andel av brottsligheten tender<strong>ar</strong> att öka medbrottslighetens allv<strong>ar</strong>sgrad. Ett undantag från detta mönster utgörsdock av personrånen där en majoritet av de misstänkta gärningspersonernaär 15–20 år gamla. Även när det gäller misshandel står ungdom<strong>ar</strong>för en relativt stor del (34 procent åren 2006 och <strong>2007</strong>) av allamisstänkta.Ungdomsbrott enligt kriminalstatistikoch självdekl<strong>ar</strong>ationsstudierNär man vill uttala sig om vilka brott ungdom<strong>ar</strong> oftast begår är kriminalstatistikenen o<strong>till</strong>räcklig källa, eftersom olika brottstyper h<strong>ar</strong>olika upptäcktsrisker. Till exempel misstänktes år <strong>2007</strong> fler 15-åring<strong>ar</strong>för ett fullbordat bil<strong>till</strong>grepp än för cykelstöld (168 mot 73 stycken),något som självfallet inte är ett uttryck för att bil<strong>till</strong>grepp är ett vanlig<strong>ar</strong>ebrott bland unga. Ett alternativ <strong>till</strong> kriminalstatistiken erbjudsgenom självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>. I tabell 1 presenteras de vanligastebrottstyperna bland 15-åring<strong>ar</strong> utifrån dels den nationella skolundersökningenom brott (Brå 2006), dels statistiken över misstänktapersoner. Något som är mycket tydligt från denna jämförelse är attantalet ungdom<strong>ar</strong> som v<strong>ar</strong>je år begår brott vida överstiger antalet somblir misstänkta för det. Om rättsväsendet skulle få tag på alla 15-åring<strong>ar</strong>som under år 2005 begick cykelstöld borde omkring 16 900 personerha registrerats. I kriminalstatistiken återfinns enb<strong>ar</strong>t 33 stycken.De kl<strong>ar</strong>t vanligaste brotten bland ungdom<strong>ar</strong> är lindriga stöldbrottoch skadegörelse. Den övergripande bild som fås från självdekl<strong>ar</strong>ationsdataöverensstämmer i vissa del<strong>ar</strong> väl med kriminalstatistiken.352 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Skillnaderna avser dels de grövre brottstyperna misshandel, rån ochbil<strong>till</strong>grepp som på grund av högre upptäcktsrisk är mer vanliga i kriminalstatistiken,dels de enligt ungdom<strong>ar</strong>na själva relativt vanliga gärning<strong>ar</strong>naskadegörelse, cykelstöld och häleri som <strong>fram</strong>står som merovanliga om man utgår från kriminalstatistik. 1<strong>23</strong>Brottsfördelningen i tabell 1 är inte helt olik den som gäller för debrott som vuxna misstänks för. Ungdom<strong>ar</strong> gör sig dock mer sällan änvuxna skyldiga <strong>till</strong> rattfylleri, ekonomiska brott eller kvinnomisshandel.Vuxna å andra sidan begår mer sällan än unga skadegörelse, cykelstöldereller personrån.Sammanfattningsvis kan alltså butiksstöld, skadegörelse och cykelstöldbetraktas som typiska ungdomsbrott, både genom att det är förhållandevisvanligt att ungdom<strong>ar</strong> någon gång begått sådana brott ochgenom att ungdom<strong>ar</strong> sv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> för en relativt stor del av dem som misstänksför dessa brott. Ur det sen<strong>ar</strong>e perspektivet kan även misshandeloch personrån sägas v<strong>ar</strong>a typiska ungdomsbrott.FördjupningTabell 1. Rangordning av de vanligaste ungdomsbrotten enligt den nationella skolundersökningenår 2005 (andel niondeklass<strong>ar</strong>e som uppger brott under senaste året),respektive andel av samtliga 15-åring<strong>ar</strong> som misstänks för brott år 2005. Procent. 124Kriminalstatistik (n= 130 105) Självdekl<strong>ar</strong>ationsdata (n= 7 449)Andel 15-åring<strong>ar</strong> (%)Andel elever(%)Stöld totalt 1,8 Stöld totalt 52Butiksstöld 1,3 Vandaliserat (skadegörelse) 31Misshandel 0,8 Stöld i skola 26Skadegörelse 0,5 Butiksstöld 22Inbrott 0,3 Cykelstöld 13Bil<strong>till</strong>grepp 0,2 Köpt stulet (häleri) 10Rån 0,1 Inbrott 8Stöld i skola 0,1 Slagit någon (misshandel) 6Häleri 0,1 Använt falsk ID (bedrägeri) 5Stöld ur bil 0,05 Stöld ur bil 3Bedrägeri (falsk ID) 0,05 Hotat för att få sak (rån) 2Cykelstöld 0,03 Bil<strong>till</strong>grepp 2Väskryckning 0,03 Väskryckning 1Källa: Brå, 2006:7 och <strong>Sverige</strong>s officiella kriminalstatistik.1<strong>23</strong>Värt att påpeka är dock att det finns kvalitativa skillnader mellan de självrapporteradebrotten och de brott som ungdom<strong>ar</strong> misstänks för. I de självrapporteradebrotten ingår förseelser som sannolikt inte skulle leda <strong>till</strong> åtgärder från rättsväsendetäven om de anmäldes.124Ungdom<strong>ar</strong> som sv<strong>ar</strong>at att de begått flera olika brott är medräknade i respektivekategori (dvs. dubbelräkning).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>353
FördjupningOlika ungdomsgruppers brottslighetEtt annat av kriminologins grundläggande fakta är att brottslighet istor utsträckning är ett manligt fenomen. I ett historiskt perspektivh<strong>ar</strong> exempelvis andelen kvinnliga gärningspersoner utgjort mindre äntio procent av de lagförda för misshandel och 25 procent av de lagfördaför stöldbrott (von Hofer <strong>2008</strong>, se också kapitlet om Kvinnors brottslighet).Generellt gäller att ju grövre brottslighet desto större andel avbrotten begås av män. Det finns där<strong>till</strong> enligt kriminalstatistiken kl<strong>ar</strong>askillnader i vilka brottstyper flickor och pojk<strong>ar</strong> begår. Pojk<strong>ar</strong> misstänksoftast för skadegörelse, misshandel och olovlig körning, flickorna försnatteri, bedrägeri och n<strong>ar</strong>kotikabrott. Skillnaden mellan pojk<strong>ar</strong> ochflickor är stora också när det gäller omfattningen av brottsligheten.Flickornas andel av de misstänkta minsk<strong>ar</strong> påtagligt ju fler brott denmisstänkte gjort sig skyldig <strong>till</strong>. De stora skillnader som finns mellankönen enligt kriminalstatistiken bekräftas i princip av de nationellasjälvdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>na (Brå 2006), även om dessa överlagvis<strong>ar</strong> väsentligt mindre skillnader än kriminalstatistiken (tabell 2). Undersen<strong>ar</strong>e år finns dessutom en viss tendens <strong>till</strong> att skillnaden i pojk<strong>ar</strong>soch flickors såväl registrerade som självdekl<strong>ar</strong>erade brottslighet minskat(se vid<strong>ar</strong>e kapitlet om Kvinnors brottslighet).Kriminologisk forskning vis<strong>ar</strong> att de uppväxtvillkor och levnadsförhållandensom människor lever under h<strong>ar</strong> betydelse för brottslighetensomfattning och struktur. En större andel av de ungdom<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>s föräldr<strong>ar</strong>är <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong>e och som bor i lägenhet, än de v<strong>ar</strong>s föräldr<strong>ar</strong> är högretjänstemän och som bor i villa, rapporter<strong>ar</strong> sålunda att de begått brott isjälvdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> (Brå 2006, Ring och Svensson <strong>2007</strong>).Dessa undersökning<strong>ar</strong> belyser i första hand mindre allv<strong>ar</strong>liga brottsom stora del<strong>ar</strong> av en ungdomskull begår. När man fokuser<strong>ar</strong> på allv<strong>ar</strong>-Tabell 2. Självrapporterad brottslighet bland pojk<strong>ar</strong> och flickor i åk 9. Urval av brottstyper.Procent. Åren 1995 och 2005.Brott Pojk<strong>ar</strong> (%) Flickor (%)1995 2005 1995 2005Vandaliserat 44 30 18 13Stöld i affär 41 <strong>23</strong> 33 20Köpt stulet 28 15 9 6Cykelstöld 20 18 7 8Inbrott 21 11 7 5Slagit någon 12 9 4 3Hotat för att få sak 5 3 1 1Skadat med <strong>till</strong>hygge 4 3 1 1Källa: Brå, 2006:7.354 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
lig<strong>ar</strong>e brottslighet som fortsätter under ungdomsåren och som sen<strong>ar</strong>erisker<strong>ar</strong> att påverka levnadsförhållandena i vuxen ålder är skillnadernamellan olika sociala grupper än mer påtaglig (Hagan och McC<strong>ar</strong>thy1997, Nilsson 2002, Sampson och Laub 2003, Ring och Svensson <strong>2007</strong>).Från tidig<strong>ar</strong>e forskning vet vi att risken för lagföring för något brottsbalksbrott(t.ex. stöld, skadegörelse och misshandel) är tre gånger såstor för de ungdom<strong>ar</strong> som växer upp i ett <strong>ar</strong>bet<strong>ar</strong>klasshem jämförtmed i ett överklasshem och drygt fyra gånger större när det gäller lagföringför våldsbrott (Wikström 1987).Eftersom klassbakgrund är ett begränsat och trubbigt mått på individersuppväxtvillkor kan vi v<strong>ar</strong>a säkra på att överriskerna för deb<strong>ar</strong>n som h<strong>ar</strong> allv<strong>ar</strong>liga välfärdsproblem under sin uppväxt är betydligthög re. Många forsknings genomgång<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> att fattigdom, med deslitning<strong>ar</strong> och destruktiva konflikter detta kan innebära för en familj,är en grundläggande faktor som interager<strong>ar</strong> med en mängd andraproblem (Haveman och Wolfe 1995, Lundström och Wiklund 2000,Yngwe 2004). Utöver familjens ekonomiska förutsättning<strong>ar</strong> <strong>fram</strong>stårdet sociala stödet (eller sociala kapitalet) som en grund läggande resurs.Föräldr<strong>ar</strong> kan också ha mer allv<strong>ar</strong>liga problem, såsom missbruk,kriminalitet och benägenhet <strong>till</strong> misshandel eller sexuella övergrepp(Hagan och McC<strong>ar</strong>thy 1997, Stenberg 2000, Nilsson 2002), vilka ytterlig<strong>ar</strong>ehöjer riskerna för olika negativa konsekvenser för b<strong>ar</strong>nen. Engrupp som visat sig speciellt sårb<strong>ar</strong> är de b<strong>ar</strong>n som växer upp i fosterhemeller som h<strong>ar</strong> omfattande kontakter med de sociala myndigheternaunder de tidiga uppväxtåren (Vinnerljung 1996a, 1996b, Sundellm.fl. 2004). Det är alltså inte överraskande att uppväxtförhållandenaför den absoluta majoriteten av de människor som hamn<strong>ar</strong> i fängelseoch långv<strong>ar</strong>igt missbruk präglas av olika typer av resursbrister (Nilsson2002).I debatten om ungdomsbrottslighet uppmärksammas inte sällanatt det finns en överrepresentation av gärningspersoner med utländskbakgrund. Mindre uppmärksammat är att motsv<strong>ar</strong>ande gäller utsatthetenför speciellt våldsbrott som alltså också är större bland ungdom<strong>ar</strong>med utländsk bakgrund (Petterson, <strong>2007</strong>). När det gäller brottslighetberor överrepresentationens storlek dels på vilken indikatorsom används, dels på vilken brottstyp som undersöks. Ser man <strong>till</strong>den totala ungdomsbrottsligheten såsom den kommer <strong>till</strong> uttryck isjälvdekl<strong>ar</strong>ations undersökning<strong>ar</strong>na handl<strong>ar</strong> det om en överrepresentationpå cirka 1,5 gånger. I kriminalstatistikens uppgifter över demsom lagförts för brott ök<strong>ar</strong> denna skillnad <strong>till</strong> omkring 2,0, och serman <strong>till</strong> allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e våldsbrott är överrepresentationen trefaldig (vonHofer m.fl. 1998, Brå 2005, Pettersson, <strong>2007</strong>).Det är viktigt att påpeka är att överrepresentationen inte innebäratt det är ungdom<strong>ar</strong> med utländsk bakgrund som står för flertaletFördjupningbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>355
Fördjupningav ungdomsbrotten eller att det överlag skulle finnas tydliga kulturellamönster i brottstyper med avseende på etnicitet. De allra flestaungdomsbrotten begås av ungdom<strong>ar</strong> med »helsvensk« bakgrund ochbrottsstrukturen följer den som redovisats ovan i tabell 1 (von Hoferm.fl. 1998, Ring 1999).Den överrepresentation som redovisats är också förväntad mot bakgrundav att b<strong>ar</strong>n och unga med utländsk bakgrund växer upp underrelativt sett mer ogynnsamma ekonomiska och sociala förhållanden.På individnivå är det exempelvis vanlig<strong>ar</strong>e att hushåll med utländskbakgrund h<strong>ar</strong> ekonomiska problem, lägre utbildningsnivå och svag<strong>ar</strong>betsm<strong>ar</strong>knadsanknytning (Ds 2004:41). Allt detta påverk<strong>ar</strong> individenssociala band <strong>till</strong> såväl familj som samhälle. Familjer med utländskbakgrund påverkas dessutom i större utsträckning av de negativastrukturella effekterna av boendesegregationen eftersom de oft<strong>ar</strong>ebor i de mest problembelastade bostadsområdena (Kölegård-Stjärnem.fl. <strong>2007</strong>). Kriminologisk forskning h<strong>ar</strong> exempelvis visat att ungdom<strong>ar</strong>som h<strong>ar</strong> goda hemförhållanden, det vill säga vilkas individförhållandeninte innebär överrisk för brott, uppvis<strong>ar</strong> betydligt högre brottslighetnär de bor i en omgivning som präglas av omfattande socialproblematik (Wikström och Loeber 2000). Detta hänger bland annatsamman med kamraternas betydelse för ungdomskriminalitet samtde mer omfattande problem som skolor i sådana områden tvingas förhållasig <strong>till</strong>. Dessutom finns det en växande forskning av som vis<strong>ar</strong> atten del av överrepresentationen beror på en diskriminerande myndighetsutövningfrån polis och rättsväsende (för en genomgång se Brå<strong>2008</strong>b).Ungdomsbrottslighetens utvecklingEn vanlig bild av ungdomsbrottsligheten är att den ök<strong>ar</strong> kraftigt, blirgrövre och ständigt går ner i åldr<strong>ar</strong>na (Estrada 1997, <strong>2007</strong>). Men detstämmer inte med den samlade bild som forskningen ger. I detta avsnittbeskrivs utvecklingen såsom den ser ut dels utifrån kriminalstatistiken(det vill säga brott som kommit <strong>till</strong> rättsväsendets kännedom),dels utifrån självrapporterings- och offerundersökning<strong>ar</strong>. Genom attta hänsyn <strong>till</strong> helhetsbilden fås en bättre bedömning. Avsnittet avslutasmed en sammanfattande bedömning och jämförelse med andranordiska länder.Generell utveckling utifrån kriminalstatistikenAntalet ungdom<strong>ar</strong> som misstänks för brottsbalksbrott h<strong>ar</strong> legat mereller mindre oförändrat under de senaste 30 åren (figur 3). Det är värtatt komma ihåg att stöldbrotten utgör en stor majoritet och misshandelsbrottenen minoritet av de anmälda brotten. Med undantag för356 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Fördjupning Figur 3. Anmälda brottsbalksbrott samt antal för brottsbalksbrott misstänkta ungdom<strong>ar</strong>(15–20 år, respektive vuxna (21–) åren1975–<strong>2007</strong>. Index år 1975= 100.Bastal år 1975: anmälda brott (n= 643 045), vuxna (n = 33 206), unga (n= 1 941).Källa: Brå.minskningen under år 1999 (som beror på brister i statistiken övermisstänkta just detta år) följer svängning<strong>ar</strong>na bland 15–20-åring<strong>ar</strong>nai princip förändring<strong>ar</strong> i antalet ungdom<strong>ar</strong> i befolkningen. I relation<strong>till</strong> befolkningsutvecklingen är det färre av de unga som misstänks förbrott på 2000-talet jämfört med på 1990-talet.Utvecklingen för de anmälda brotten samt antalet misstänkta kanlämpligen delas upp i två steg, först åren 1975–1990 och därefter 1990–<strong>2007</strong>. Under den första perioden, åren 1975–1990, ökade den anmäldabrottsligheten med omkring 60 procent. Denna utveckling motsv<strong>ar</strong>asväl av hur antalet vuxna förändras. Fram <strong>till</strong> 1990-talets början ök<strong>ar</strong>antalet misstänkta vuxna med drygt 60 procent. Antalet misstänktaungdom<strong>ar</strong> höll sig däremot under motsv<strong>ar</strong>ande period på en tämligenoförändrad nivå. Eftersom antalet vuxna (personer äldre än 20 år) utgörhuvuddelen av dem som misstänks för brott finns så här långt ingastörre problem att tolka utvecklingen mellan anmälda brott och antalför brott misstänkta personer.Efter 1990 upphör ökningen av anmälda brott. År <strong>2007</strong> är antaletanmälda brott ungefär lika många som i början av 1990-talet. Antaletmisstänkta individer följer dock en annan utveckling. Speciellt underandra hälften av 1990-talet minsk<strong>ar</strong> både antalet misstänkta vuxna ochantalet misstänkta unga kraftigt samtidigt som de anmälda brottenligger oförändrade. Vad som händer under denna period är sannoliktinte att det blir färre antal brottsling<strong>ar</strong> utan att rättsväsendet underbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>357
Fördjupning35 00030 00025 00020 0001995199815 000200110 00020045 000<strong>2007</strong>0Brott motpersonTillgreppsbrottSkadegörelseN<strong>ar</strong>kotikabrottTrafikbrottFigur 4. Antal misstänkta brottsdeltaganden registrerade på ungdom<strong>ar</strong> 15–20 år,uppdelat på olika brottstyper. Åren 1995–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.denna period får tag på färre gärningspersoner än tidig<strong>ar</strong>e. Under deförsta åren på 2000-talet sker i stället det motsatta. Samtidigt som deanmälda brotten fortsätter att ligga kv<strong>ar</strong> på en stabil nivå ök<strong>ar</strong> såväl antaletmisstänkta vuxna som misstänkta ungdom<strong>ar</strong>. För ungdom<strong>ar</strong>nasdel förkl<strong>ar</strong>as denna ökning delvis av att antalet unga i befolkningenökade påtagligt under åren 2000–<strong>2007</strong>. Totalt sett är utvecklingen avantalet misstänkta ungdom<strong>ar</strong> tämligen oförändrad under åren 1975–<strong>2007</strong>. Antalet misstänkta vuxna h<strong>ar</strong> däremot ökat tydligt. År <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong>antalet misstänkta vuxna 55 procent högre än år 1975. Denna ökningmotsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> alltså i princip ökningen av anmälda brott.Ser man närm<strong>ar</strong>e på utvecklingen av olika brottstyper är det tydligtatt det under de senaste tio åren skett en kl<strong>ar</strong> minskning av antaletunga som misstänks för <strong>till</strong>greppsbrott. Antalet som misstänks förskadegörelse- och trafikbrott är mer oförändrat. Antalet misstänkta förbrott mot person – där misshandel dominer<strong>ar</strong> – och n<strong>ar</strong>kotikabrottök<strong>ar</strong> däremot tydligt (se figur 4). Minskningen i <strong>till</strong>greppsbrott är mestpåtaglig när det gäller bil<strong>till</strong>grepp och inbrott. Snatterier och personrån,som också ingår i kategorin <strong>till</strong>greppsbrott, ök<strong>ar</strong> däremot. Skullerån inkluderas bland brotten mot person, skulle ökningen av dennabrottskategori blir än mer accentuerad.Innebär detta då att ungdom<strong>ar</strong> alltmer sällan delt<strong>ar</strong> i bilstölderoch inbrott, men allt oft<strong>ar</strong>e i misshandel och n<strong>ar</strong>kotikabrott? Nej,inte nödvändigtvis. Rättsväsendets kapacitet att kl<strong>ar</strong>a upp ungdom<strong>ar</strong>sstöldbrott, inte minst de bilrelaterade, kan ha minskat över tid. Dettaskulle i så fall betyda att det egentligen inte finns någon minskad358 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
stöldbrottslighet bland ungdom<strong>ar</strong>. Med vålds- och n<strong>ar</strong>kotikabrottenkan det förhålla sig tvärtom. Dessa brott uppmärksammas ofta i samhällsdebatten,av lagstift<strong>ar</strong>en samt av polisen och det övriga rättsväsendet(se kapitlen om Misshandel och N<strong>ar</strong>kotikabrott). Mycket tyderpå att anmälningsbenägenheten hos offer, vittnen och institutionerökat vid våldshändelser vilket i så fall leder <strong>till</strong> en överskattning avutvecklingen av ungas faktiska våldsbrottslighet. När det gäller n<strong>ar</strong>kotikabrotth<strong>ar</strong> också lagstiftningen ändrats på ett avgörande sätt underperioden, 125 vilket innebär avsevärt större möjligheter för polis ochåklag<strong>ar</strong>e att binda såväl vuxna som ungdom<strong>ar</strong> <strong>till</strong> lindrig<strong>ar</strong>e n<strong>ar</strong>kotikabrott.Vad dessa invändning<strong>ar</strong> innebär är helt enkelt att man för attbedöma utvecklingen av ungdom<strong>ar</strong>s brottslighet också måste användaandra kunskapskällor.FördjupningUtveckling utifrån självdekl<strong>ar</strong>ations- och offerundersökning<strong>ar</strong>Fram <strong>till</strong> nu h<strong>ar</strong> redovisningen av ungdomsbrottslighetens utvecklingutgått från kriminalstatistiken som gett en bild av att färre unga misstänksför stöld- och skadegörelsebrott samtidigt som fler misstänksför våldsbrott. Som påpekats tidig<strong>ar</strong>e vet vi emellertid att många ungdomsbrottbegås utan att de upptäcks, anmäls och registreras (se tabell1). Detta betyder att uppgifter från den officiella kriminalstatistikenger en viktig, men långt ifrån fullständig, bild av ungdomsbrottsligheten.En kompletterande källa <strong>till</strong> kunskap om den faktiska ungdomsbrottslighetensutveckling är de självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> somhit<strong>till</strong>s genomförts under åren 1995–2005 (Brå 2006). Nästa datainsamlingsker i slutet av år <strong>2008</strong>. Även offerundersökning<strong>ar</strong> är värdefulla idetta sammanhang. Dessa indikatorer h<strong>ar</strong> dock välkända brister (<strong>till</strong>exempel olika typer av bortfall) vilka behandlats utförligt i rapportensinledande kapitel.Självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>na vis<strong>ar</strong> att andelen elever somdeltagit i stöld- och skadegörelsebrott minskat tydligt sedan mitten av1990-talet, vilket alltså bekräft<strong>ar</strong> bilden från kriminalstatistiken. Deltagandeti våld av olika slag är däremot tämligen oförändrat eller svagtminskande (se figur 5).Minskningen i stöld och skadegörelse gäller, med undantag för cykelstölder,de flesta typer av handling<strong>ar</strong> inom dessa brottskategorier,lindriga såväl som allv<strong>ar</strong>liga. Eftersom stöld och skadegörelse är så passdominerande brottskategorier innebär utvecklingen också att den totalaandelen niondeklassungdom<strong>ar</strong> som h<strong>ar</strong> någon erf<strong>ar</strong>enhet av attdelta i brott minsk<strong>ar</strong> under den undersökta perioden.125År 1993 infördes fängelse i straffskalan för n<strong>ar</strong>kotikabrott genom egen konsumtion,vilket innebär att polis vid misstanke om sådant brott kan använda tvångsmedelsåsom urinprovtagning (för en utvärdering, se Brå 2000:21).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>359
FördjupningBåde de grupper av elever som begår någon enstaka brottslig handlingoch de som begår ett större antal brott minsk<strong>ar</strong> andelsmässigt.Detta innebär att också antalet rapporterade brottsgärning<strong>ar</strong> minsk<strong>ar</strong>.Någon »pol<strong>ar</strong>isering« mellan de laglydiga och de brottserf<strong>ar</strong>na märkssåledes inte i dessa studier när det gäller själva brottsaktiviteten (Brå2006). En rimlig invändning är att skolundersökning<strong>ar</strong>nas bortfallmiss<strong>ar</strong> de mest brottsbelastade ungdom<strong>ar</strong>na (se dock Shannon 2006).Brå h<strong>ar</strong> genomfört bortfallsanalyser som t<strong>ar</strong> hänsyn <strong>till</strong> förändring<strong>ar</strong> ibortfallet och resultaten vis<strong>ar</strong> att huvudslutsatsen att antalet unga sombegår brott minskat kv<strong>ar</strong>står.Hit<strong>till</strong>s h<strong>ar</strong> ungdom<strong>ar</strong>s brottslighet beskrivits genom att se på utvecklingenav unga som misstänkts för brott respektive själva uppgivitatt de begått brott. I följande avsnitt byter vi perspektiv och fokuser<strong>ar</strong>på ungdom<strong>ar</strong> som offer för brott. Förutom att det finns ett egenvärdei att synliggöra unga brottsoffer är detta också ett sätt att ytterlig<strong>ar</strong>ebeskriva ungdomsbrottslighetens omfattning och utveckling. En begränsningi Brå:s skolundersökning om brott är att den koncentrer<strong>ar</strong>sig på just niondeklass<strong>ar</strong>nas brottslighet. Det är möjligt att brottslighetenutveckl<strong>ar</strong> sig annorlunda bland äldre ungdom<strong>ar</strong> (samtidigt ärdet uppenb<strong>ar</strong>t att 15-åring<strong>ar</strong>nas position som den mest brottsbelastadeåldersgruppen kv<strong>ar</strong>står under de senaste decennierna, se figur 1 i detföregående avsnittet). I synnerhet när det gäller våldsbrott är det välkäntatt mycket av våldet sker mellan jämnåriga.Genom scb:s undersökning<strong>ar</strong> av levnadsförhållanden (ulf) är detmöjligt att följa utvecklingen av 16–24-åring<strong>ar</strong>s utsatthet för våld eller7060504030201006662595552464037353331211917 181511 119 9 10 9Stöld Skadegörelse Våld Våld exkl.burit kniv8 9 87N<strong>ar</strong>kotika199519971999200120032005Figur 5. Andel ungdom<strong>ar</strong> som uppger att de begått olika brottshandling<strong>ar</strong> 1995–2005. Procent. Källa: Brå 2006:7.360 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
hot. Denna utsatthet, i synnerhet den som sker på allmän plats, borderimligen påverkas om deltagandet i våldsbrott ök<strong>ar</strong> bland ungdom<strong>ar</strong>äldre än 15 år. Över tid vis<strong>ar</strong> det sig emellertid att andelen 16–24-åring<strong>ar</strong>som uppger att de utsatts för något hot eller våld i gatumiljö sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>eminsk<strong>ar</strong> än ök<strong>ar</strong> (se figur 6).Offerundersökning<strong>ar</strong>na säger dock ingenting om hur <strong>till</strong>greppsbrottslighetenbland äldre ungdom<strong>ar</strong> utvecklats. Från niondeklassundersökningenvet vi att en stor andel av niondeklass<strong>ar</strong>na, oavsett kön,uppger att de blivit utsatta för något brott under senaste året. Omkringv<strong>ar</strong> tredje pojke och flicka h<strong>ar</strong> blivit bestulen och 5–6 procent h<strong>ar</strong> blivitutsatta för så pass grovt våld att de uppgett att de sökt någon formav vård. Utsatthetsnivån för såväl stöld- som våldsbrott är oförändradunder perioden 1995–2005 (Brå 2006).Ytterlig<strong>ar</strong>e ett sätt att jämföra utvecklingen bland niondeklass<strong>ar</strong>eoch äldre ungdom<strong>ar</strong> är att se <strong>till</strong> självrapporterade n<strong>ar</strong>kotikabrott.Centralförbundet för alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysning (can) genomförv<strong>ar</strong>je år studier av bland annat mönstrades (vanligen 18–19-årigapojk<strong>ar</strong>) och niondeklass<strong>ar</strong>es drogvanor. Dessa undersökning<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong>att såväl andelen mönstrade pojk<strong>ar</strong> som andelen pojk<strong>ar</strong> i årskurs niosom uppger att de använt n<strong>ar</strong>kotika ök<strong>ar</strong> mellan åren 1995 och 1999för att därefter minska i ungefär motsv<strong>ar</strong>ande omfattning <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år2006 (se can <strong>2007</strong>, s. 27). Motsv<strong>ar</strong>ande utveckling <strong>fram</strong>går även av Brå:ssjälvdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> (Brå 2006, s.43).Sammantaget <strong>fram</strong>träder i frågeundersökning<strong>ar</strong> en bild av ett minskandeantal ungdom<strong>ar</strong> som begått stöld- och skadegörelsebrott ochFördjupning14121012 12Ungdom<strong>ar</strong> 16–24 år utsatta för gatuvåld1312121111109864201990–911992–931994–951996–971998–992000–012002–032004 2005Figur 6. Andel 16–24-åring<strong>ar</strong> utsatta för något gatuvåld enligt SCB:s offerundersökning<strong>ar</strong>,år 1990–2005. Procent. Källa: SCB, ULF.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>361
Fördjupningen oförändrad andel som uppger att de begått våldsbrott eller använtn<strong>ar</strong>kotika. Det finns inget i de uppgifter som unga lämn<strong>ar</strong> om sin egenutsatthet för våld som tyder på att allt fler ungdom<strong>ar</strong> är inblandade ivåldsbrott. En fråga som kv<strong>ar</strong>står är om det ändå kan v<strong>ar</strong>a så att denovanlig<strong>ar</strong>e men grövre våldsbrottsligheten bland unga uppvis<strong>ar</strong> en annanutveckling. Detta undersöks närm<strong>ar</strong>e i nästa avsnitt.En fördjupad analys av dödligt och grövre ungdomsvåldDet finns en typ av registrerad brottslighet där mörkertal och förändradanmälnings- och mottagningsbenägenhet kan antas spela mindreroll för nivåerna över tid. Det handl<strong>ar</strong> om den lilla kategori av våldsbrottsom h<strong>ar</strong> dödlig utgång eller är nära att ha dödlig utgång. Närm<strong>ar</strong>ebestämt är det de brott som i domstolen rubriceras som mord, dråp,misshandel med vållande <strong>till</strong> annans död, mord- eller dråpförsök samtdel<strong>ar</strong> av den brottslighet som rubriceras som grov misshandel.När det gäller dödligt våld hävdas inom kriminologisk forskning attutvecklingen av denna brottslighet över längre tid avspegl<strong>ar</strong> omfattningenav våldsbrott i allmänhet (se <strong>till</strong> exempel von Hofer <strong>2008</strong>). Ennyligen genomförd analys av fullbordat dödligt ungdomsvåld i <strong>Sverige</strong>åren 1981–2005 vis<strong>ar</strong> också att en stor del av dessa brott begås i sam-30Lagförda personerFall2520152419181622211716201710501982–86 1987–91 1992–96 1997–2001 2002–2006Figur 7. Antal ungdom<strong>ar</strong> (15–17 år) lagförda för mord, dråp eller vållande <strong>till</strong> annansdöd genom våldsbrott, samt antal enskilda fall 126 av sådana brott. År 1982–2006.Källa: Brå.126Överensstämmer med antalet offer. Att antalet lagförda ungdom<strong>ar</strong> är fler än antaletfall beror på att det i vissa ärenden bedömts att fler än en gärningsperson deltagiti det dödliga våldet mot offret. Över tid finns inga förändring<strong>ar</strong> i hur mångagärningspersoner som i genomsnitt döms för att ha deltagit i något våldsbrottmot respektive offer, men antalet som döms för just dödligt våld ök<strong>ar</strong>.362 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
and med, eller i nära anslutning <strong>till</strong>, andra grova brott. De ungdom<strong>ar</strong>som dömts för dödligt våld står också för en stor mängd andra brott idet område där de bor (Granath <strong>2007</strong>). Detta tal<strong>ar</strong> för att utvecklingenav det dödliga ungdomsvåldet i någon mening också avspegl<strong>ar</strong> utvecklingenav annat grövre ungdomsvåld.De fullbordat dödliga våldsbrotten (mord, dråp och misshandelmed dödlig utgång) förövade av unga 15–17 år h<strong>ar</strong> sedan början av1980-talet v<strong>ar</strong>ken blivit fler eller färre. Antalet unga dömda för sådantvåld är per sexårsperiod ungefär detsamma på 2000-talet som på 1990-eller 1980-talet (se figur 7). En viss nedgång skedde under andra halvanav 1990-talet, vilket sammanfaller med att det totala antalet tonåring<strong>ar</strong>i landet då v<strong>ar</strong> färre än under de tidig<strong>ar</strong>e och sen<strong>ar</strong>e perioderna. Nivåernaav antalet dömda för dödligt våld tycks över perioden 1981–2005inte i nämnvärd omfattning heller ha påverkats av förändring<strong>ar</strong> i uppkl<strong>ar</strong>ingenav dessa brott, eller av att allt fler utsatta för livsf<strong>ar</strong>ligt våldav unga räddas <strong>till</strong> livet av en förbättrad akutsjukvård (Granath <strong>2007</strong>,<strong>2008</strong>). I sammanhanget kan också nämnas att antalet personer 10–24år som enligt scb:s dödsorsaksstatistik dödats genom uppsåtligt våldminskat något under 2000-talet.Antalet unga lagförda för mord-/dråpförsök eller grov misshandelh<strong>ar</strong> däremot ökat kraftigt både på 1990- och på 2000-talet. Detta hängeri första hand samman med att de rättsliga definitionerna av vilkahandling<strong>ar</strong> som utgör sådana brott h<strong>ar</strong> vidgats alltmer de senaste 20åren (Granath <strong>2007</strong>). Ökning<strong>ar</strong>na av lagförda för mordförsök ellergrov misshandel behöver alltså inte avspegla några faktiska ökning<strong>ar</strong>av livsf<strong>ar</strong>ligt eller grövre ungdomsvåld.Ett mer lämpligt sätt att studera utvecklingen för livsf<strong>ar</strong>liga men ejdödande våldsbrott av unga kan därför v<strong>ar</strong>a att lägga ihop antalet dom<strong>ar</strong>för mord-/dråpförsök respektive grov misshandel där den ungegjort sig skyldig <strong>till</strong> knivhugg som gått in i offrets vänstra bröstkorg ellerbuk och där orsakat livshotande, inre skador. Dessa gärning<strong>ar</strong> tordeju alltid ha rubricerats som antingen mord-/dråpförsök eller grov misshandel,samt i lika hög utsträckning över tid komma <strong>till</strong> rättsväsendetskännedom. Antalet dom<strong>ar</strong> avseende sådant våld vis<strong>ar</strong> sig då v<strong>ar</strong>a tämligenkonstant sedan slutet av 1980-talet (figur 8). Detta kan i sin turavspegla en tämligen jämn nivå av knivvåld bland unga de senaste 20åren. Hade det grova knivvåldet bland unga ökat påtagligt de senasteåren borde detta ha lett <strong>till</strong> en ökning av dom<strong>ar</strong> avseende knivhuggmed livshotande skador.Sammanfattningsvis motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> alltså utvecklingen av fullbordatdödligt ungdomsvåld och livsf<strong>ar</strong>ligt knivvåld förövat av unga lagfördade tämligen jämna nivåer av deltagande i våld som niondeklassundersökning<strong>ar</strong>naoch scb:s offerundersökning<strong>ar</strong> vis<strong>ar</strong> för 1990-talet och2000-talet. Därmed motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> inte utvecklingen de kraftiga och kon-Fördjupningbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>363
FördjupningTabell 3. Antal ungdom<strong>ar</strong> 15–17 år dömda för grov misshandel eller för mord-/dråpförsök,där våldet bestått i knivhugg som gått in i offrets buk eller vänster bröstkorgoch orsakat inre, livshotande skador. Åren 1988–2005.PeriodBrottsrubricering 1988–93 1994–99 2000–05Grov misshandel* 16 10 12Mord-/dråpförsök 5 7 10Totalt 21 17 22Källa: Granath <strong>2007</strong>.*Uppräknat estimat baserat på ett urval av hälften av alla dom<strong>ar</strong> aktuell tidsperiod.tinuerliga ökning<strong>ar</strong> av ungas misshandelsbrott som syns i kriminalstatistiken.Detta kan indikera att ökningen av antalet misstänkta förvåldsbrott i kriminalstatistiken <strong>till</strong> stor del beror på andra omständigheterän på att allt fler unga begår våldsbrott eller på att själva våldetde begår blir allt grövre.PåföljderNär man beskriver ungdomsbrottsligheten och dess utveckling är detockså relevant att beskriva de påföljder brotten ger. Vad blir egentligenkonsekvenserna för de unga som befinns skyldiga <strong>till</strong> brott? H<strong>ar</strong> detskett några förändring<strong>ar</strong> härvidlag under 2000-talet eller 1990-talet? Påföljdsutvecklingenkan också ge en indikation på samhällets strategiermot ungdomsbrottsligheten och hur prioriterat problemet är.Påföljdssystemet ser lite olika ut för 15–17-åring<strong>ar</strong> respektive 18–20-åring<strong>ar</strong>. Påföljderna ungdomstjänst, ungdomsvård (en påföljd som baser<strong>ar</strong>sig på åtgärdsprogram inom socialtjänsten) och sluten ungdomsvård(en tidsbestämd frihetsberövande påföljd som ersätter fängelse)är exempelvis i första hand tänkta för 15–17-åring<strong>ar</strong>na. Utrymmet attmeddela så kallad åtalsunderlåtelse, den lindrigaste sanktionsformennär unga befinns skyldiga <strong>till</strong> brott, är också större vid 15–17-åring<strong>ar</strong>sbrott än 18–20-åring<strong>ar</strong>s. När det gäller 18–20-åring<strong>ar</strong>na ger lagen i gengäldmer utrymme att använda kriminalvårdens påföljder, det vill sägafängelse, skydds<strong>till</strong>syn eller villkorlig dom.Den enskilt vanligaste påföljden för såväl 15–17-åring<strong>ar</strong> som 18–20-åring<strong>ar</strong> som lagförs för brott är dock böter genom strafföreläggandeeller domstolsbeslut (se figur 8). Att få betala en viss summa peng<strong>ar</strong> <strong>till</strong>staten är alltså för ungdom<strong>ar</strong>, liksom för vuxna, den typiska rättsligakonsekvensen av brott. Nästan lika vanligt för 15–17-åring<strong>ar</strong>na är ocksåatt meddelas åtalsunderlåtelse, det vill säga att registreras som skyldig<strong>till</strong> brott utan att få annan formell sanktion än att hamna i kriminalre-364 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
6050403415–17-åring<strong>ar</strong>553718–20-åring<strong>ar</strong>Fördjupning302620100ÅU13BÖ/SF4VÅS0,512VID0,5SK916FÄ/SLUFigur 8. Fördelning av huvudpåföljder bland unga 15–17 år respektive 18–20 årsom lagförs för brott år <strong>2007</strong>. Procent. (ÅU= åtalsunderlåtelse, BÖ/SF= böter/strafföreläggande, VÅS= ungdomsvård inom socialtjänsten inklusive ungdomstjänst,VID= villkorlig dom, SK= skydds<strong>till</strong>syn, FÄ/SLU= fängelse eller sluten ungdomsvård).Källa: Brå.gistret, samt att av domstolen överlämnas <strong>till</strong> vård eller ungdomstjänstinom socialtjänstens regi (figur 8). För de 15–17-åring<strong>ar</strong> som kommerså långt i rättsprocessen att de åtalas och döms i domstol är ungdomsvårdeller samhällstjänst numera <strong>till</strong> och med vanlig<strong>ar</strong>e än böter.De frihetsberövande påföljderna, sluten ungdomsvård eller fängelse,utdöms däremot <strong>till</strong> en mycket liten del av alla lagförda ungdom<strong>ar</strong>.För 18–20-åring<strong>ar</strong>na handl<strong>ar</strong> det om knappt tio procent och för 15–17-åring<strong>ar</strong>na endast om en (1) procent.Typiska påföljder för några av de vanligasteungdomsbrottenPåföljderna för ungdom<strong>ar</strong>na ser naturligtvis olika ut beroende på vilketbrott det är fråga om. För två av de vanligaste och mer v<strong>ar</strong>dagligaungdomsbrotten, snatteri och skadegörelse, är åtalsunderlåtelse ellerbötesstraff de dominerande påföljderna (figur 9). Andelen bötesstraffär särskilt hög vid skadegörelse (72 procent år 2006) även om detta,som vi kommer att återkomma <strong>till</strong>, minskat något de allra senasteåren. Vid de mer allv<strong>ar</strong>liga, men ändå typiska ungdomsbrotten misshandeloch rån, dominer<strong>ar</strong> andra, mer ingripande påföljder. De yngreungdom<strong>ar</strong>na (15–17-åring<strong>ar</strong>na) får ofta påföljder i socialtjänstens regi,medan de äldre (18–20-åring<strong>ar</strong>na) vanligen får villkorlig dom, skydds<strong>till</strong>syneller, åtminstone vid rån, fängelse. Även de 15–17-åring<strong>ar</strong> somlagförs för rån får relativt ofta frihetsberövande påföljd, främst i formbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>365
Fördjupning8070605053467244ÅUBÖ/SFVÅS4030201003530271920161290,51 <strong>23</strong>30,30,4Snatteri Skadegörelse Misshandel RånVIDSKFÄ/SLUFigur 9. Fördelning av huvudpåföljder bland unga 15–20 år som vid huvudbrott lagförtsför snatteri, skadegörelse, misshandel respektive rån, år 2006. Procent. (ÅU=åtalsunderlåtelse, BÖ/SF= böter/strafföreläggande, VÅS= ungdomsvård inom socialtjänsteninklusive ungdomstjänst, VID= villkorlig dom, SK= skydds<strong>till</strong>syn, FÄ/SLU= fängelse eller sluten ungdomsvård). Källa: Brå.7060605619945040302010027 28 21343713920262 1 0,5 1 0,5 0,2 1ÅU BÖ VÅS VD SK FÄ/SLU19982002<strong>2007</strong>Figur 10. Fördelning av huvudpåföljder bland unga 15–17 år som lagförs för brott,åren 1994–<strong>2007</strong>. Procent. (ÅU= åtalsunderlåtelse, BÖ/SF= böter/strafföreläggande,VÅS= ungdomsvård inom socialtjänsten inklusive ungdomstjänst, VID= villkorligdom, SK= skydds<strong>till</strong>syn, FÄ/SLU= fängelse eller sluten ungdomsvård). Källa: Brå.366 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
av sluten ungdomsvård. Föga förvånande är rån därmed det av de genomgångnabrotten där andelen frihetsstraff är som högst.Förändring<strong>ar</strong> i påföljdernaHur utveckl<strong>ar</strong> sig då valet av påföljder för ungdomsbrott över tid?Finns det några tydliga förändringslinjer de senaste åren? För de äldreungdom<strong>ar</strong>na, 18–20-åring<strong>ar</strong>na, h<strong>ar</strong> det inte skett några större förändring<strong>ar</strong>i påföljderna de senaste 10 åren. För 15–17-åring<strong>ar</strong>na finnsdäremot vissa tydliga trender. För det första h<strong>ar</strong> andelen bötesstraffminskat sedan mitten av 1990-talet. I stället h<strong>ar</strong> överlämnande <strong>till</strong> vårdinom socialtjänsten och ungdomstjänst blivit allt vanlig<strong>ar</strong>e påföljder(figur 10). En förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> denna utveckling, som också konstateratsi tidig<strong>ar</strong>e studier, är att domstol<strong>ar</strong>na sedan mitten av 1990-talet intelängre finner böter <strong>till</strong>räckligt ingripande vid våldsbrott av normalgraden,exempelvis misshandel (Granath <strong>2007</strong>).Att allt fler unga döms <strong>till</strong> påföljder i socialtjänstens regi hängerdelvis också samman med att bruket av så kallad åtalsunderlåtelseför 15–17-åring<strong>ar</strong> minskat tydligt sedan mitten av 1980-talet (Granath<strong>2007</strong>). Som <strong>fram</strong>går av figur 10 h<strong>ar</strong> dock andelen åtalsunderlåtelseråterigen ökat för de yngre ungdom<strong>ar</strong>na. Förkl<strong>ar</strong>ingen <strong>till</strong> denna utvecklingtycks ligga i att andelen lagföring<strong>ar</strong> som avser v<strong>ar</strong>dagliga ochvanliga ungdomsbrott, såsom snatteri och skadegörelse, h<strong>ar</strong> ökat, menockså i att åklag<strong>ar</strong>na återigen blivit generellt mer benägna att ge åtalsunderlåtelsevid dessa brott. Antalet och andelen åtalsunderlåtelserför 15–17-åring<strong>ar</strong> ök<strong>ar</strong> nämligen inom brottskategorierna snatterieroch skadegörelser. 127 En del av de senaste tjugo årens utveckling motmer ingripande påföljder för ungdomsbrott kan därmed v<strong>ar</strong>a på vägatt brytas.I ett längre perspektiv h<strong>ar</strong> också frihetsstraffen ökat något för 15–17-åring<strong>ar</strong>nas del. En förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> detta är införandet av sluten ungdomsvårdår 1999, men också en tidig<strong>ar</strong>e under 1990-talet pågåendetrend att mer ofta döma <strong>till</strong> fängelsestraff vid de grövsta våldsbrotten(Granath <strong>2007</strong>). Dessförinnan, under 1980-talet och första halvan av1990-talet, dominerade påföljder i socialtjänstens regi även vid mord,dråp, försök <strong>till</strong> mord eller dråp och grov misshandel med vållande <strong>till</strong>annans död.Fördjupning127År 2006 fick 67 procent av de 15–17-åring<strong>ar</strong> som lagfördes för snatteri och 22procent av dem som lagfördes för skadegörelse åtalsunderlåtelse. Motsv<strong>ar</strong>andeåren 2004–2005 v<strong>ar</strong> 48 respektive 10 procent.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>367
FördjupningAvslutande sammanfattning– svensk ungdomsbrottslighet i nordisk belysningUngdom<strong>ar</strong>s brottslighet h<strong>ar</strong> länge väckt vuxenvärldens engagemang,och vid olika tidpunkter uppmärksammas olika problem. I början av2000-talet h<strong>ar</strong> samhället <strong>till</strong> exempel fokuserat på ungas organiseradevåldsutövning i så kallade fotbollsfirmor, på gaturånen som följt i spårenav ungas ökade <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> värdefulla mobiltelefoner och mp3-spel<strong>ar</strong>e samt det våld som är relaterat <strong>till</strong> ungas deltagande i nöjeslivet.Under 1990-talet uppmärksammades grova våldsbrott som följde i spårenav den då stora skinheads-rörelsen. 1980-talet v<strong>ar</strong> det decennium dåungdomsvåldet på allv<strong>ar</strong> fick status som ett allv<strong>ar</strong>ligt samhällsproblem(Estrada 1997). Tidig<strong>ar</strong>e v<strong>ar</strong> uppmärksamheten stor kring ungas missbrukav n<strong>ar</strong>kotika, alkohol och sniffning samt den omfattande stöldbrottsligheten.Ungdomsbrotten kan alltså uppenb<strong>ar</strong>ligen ändra k<strong>ar</strong>aktärmen likaså kan samhällets fokus. Följande två citat från svenskadagstidning<strong>ar</strong> (se Estrada 1997) illustrer<strong>ar</strong> dock att ungdom<strong>ar</strong>s våldsutövningpå intet sätt är en ny företeelse i vårt samhälle:Den senaste tidens uppmärksammade våldsbrott h<strong>ar</strong> inte begåtts avsocialt utslagna, berusade eller n<strong>ar</strong>kotikapåverkade utan av nyktra,välklädda och fysiskt vältränade ungdom<strong>ar</strong>. Syftet h<strong>ar</strong> inte främst v<strong>ar</strong>itatt komma över peng<strong>ar</strong> eller värdeföremål. Våldet h<strong>ar</strong> istället begåttssom en form av perverst nöje. (Aftonbladet 1986)En ny fasansfull dödsmisshandel h<strong>ar</strong> inträffat, denna gång i Nackapå torsdagskvällen. En 61-årig man går ut för att lägga på ett brev ochblir vittne <strong>till</strong> hur tre yngling<strong>ar</strong> överöser en person med sp<strong>ar</strong>k<strong>ar</strong> ochslag. Han försöker ingripa men blir själv överfallen och misshandlad såsvårt att han efter en kort stund avlider. Detta sker på öppen gata ochinför flera kringboendes ögon. (Svenska Dagbladet 1970)Syftet med detta kapitel h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it att gå bortom de enskilda allv<strong>ar</strong>ligabrott som unga begår och i stället erbjuda en forskningsbaserad bildav den svenska ungdomsbrottslighetens omfattning och utveckling.Utifrån de källor som finns <strong>till</strong> vårt förfogande förefaller det som attungdomsbrottsligheten i <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> minskat sedan mitten av 1990-talet,något som huvudsakligen hänger samman med att allt färre ungadelt<strong>ar</strong> i stöld- och skadegörelsebrott. Även om det saknas säkra indikatorerannat än för 15-åring<strong>ar</strong>, är det rimligt att det minskade deltagandeti egendomsbrott också gäller ungdom<strong>ar</strong> i omkringliggandeåldr<strong>ar</strong>.Deltagandet i våldsbrott tycks däremot v<strong>ar</strong>a tämligen oförändrat.Kriminalstatistiken indiker<strong>ar</strong> visserligen en ökning av våldsbrott, mendetta h<strong>ar</strong> inte åtföljts av några synliga ökning<strong>ar</strong> i självdekl<strong>ar</strong>ations- och368 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
offerundersökning<strong>ar</strong>. Inte heller h<strong>ar</strong> antalet fall av det allra grövstaungdomsvåldet – fullbordat dödligt våld eller grov misshandel förövatmed kniv – ökat. En rimlig tolkning av de disp<strong>ar</strong>ata utvecklingstendensernaifråga om våldsbrott är att allt fler våldshändelser kommer<strong>till</strong> rättsväsendets kännedom. Resultaten från fördjupningsstudien avgrovt ungdomsvåld vis<strong>ar</strong> också att definitionerna av vad som är ett allv<strong>ar</strong>ligtvåldsbrott vidgats hos de myndighetsutövande institutionerna(Granath <strong>2007</strong>).Även i Danm<strong>ar</strong>k och Finland vis<strong>ar</strong> självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>att stöldbrottsligheten minskat bland ungdom<strong>ar</strong> de senaste tio åren,samtidigt som erf<strong>ar</strong>enheterna av våldsbrott är tämligen oförändrade(Balvig 2006, Kivivuori och Salmi 2006, för våld i Norge se även Stene2006). I Norge, liksom i <strong>Sverige</strong>, vis<strong>ar</strong> kriminalstatistiska analyser på ennedgång i andelen unga som registreras för stöld, men en uppgång iandelen registrerade för n<strong>ar</strong>kotikabrott (Stene och Thorsen <strong>2007</strong>). Detminskade deltagandet i stöld bland de danska och finska ungdom<strong>ar</strong>nainnebär, på samma sätt som i <strong>Sverige</strong>, att andelen laglydiga ungdom<strong>ar</strong>tycks ha ökat över tid. I den danska undersökningen sätts detta isamband med en allmän tendens <strong>till</strong> »självdisciplinering« bland unga.Bland annat konstateras att allt fler av de unga ser kritiskt på att drickasig kraftigt berusad eller på att skolka från skolan.I Danm<strong>ar</strong>k konstateras också att utvecklingen vis<strong>ar</strong> att avståndetmellan de laglydiga ungdom<strong>ar</strong>na och de aktivt kriminella blir alltmertydligt i termer av livsstil och i användandet av våld. För de brottsbelastade<strong>fram</strong>går, <strong>till</strong> skillnad från de laglydiga, att en allt högre andelh<strong>ar</strong> använt våld flera gånger det senaste året och att fler h<strong>ar</strong> erf<strong>ar</strong>enhetav haschrökning (Balvig 2006, s. 31f). I <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> någon sådan pol<strong>ar</strong>iseringhit<strong>till</strong>s inte kunnat beläggas när det gäller brott generellt ellervåld. I genomsnitt h<strong>ar</strong> de högbelastade ungdom<strong>ar</strong>na sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e begåttfärre än fler våldsbrott över tid (Brå 2006). I fråga om sociala faktoreroch livsstil, exempelvis droganvändning och skolprestationer, saknasdock kunskap om huruvida de laglydiga och de högbelastade blir alltmer olika över tid. När det gäller utsattheten för brott i <strong>Sverige</strong> finnsemellertid undersökning<strong>ar</strong> som pek<strong>ar</strong> på en ökad pol<strong>ar</strong>isering. Gruppermed en ansamling av olika välfärdsproblem fick under 1990-taleterf<strong>ar</strong>a en ökande utsatthet för brott samtidigt som mer resursst<strong>ar</strong>kagrupper i stället redovisade minskande utsatthet för brott (Estrada ochNilsson <strong>2007</strong>). I vilken mån också ungdomsbrottsligheten blivit merojämlik kv<strong>ar</strong>står därför fortf<strong>ar</strong>ande som en angelägen kunskapsluckaatt fylla för svensk brottsforskning.FördjupningNya typer av brott?Avslutningsvis är det viktigt att påpeka att trenden mot en över tidminskad ungdomsbrottslighet, i <strong>Sverige</strong> såväl som i andra nordiskabrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>369
Fördjupningländer, bygger på undersökning<strong>ar</strong> av tämligen traditionell brottslighet.Hur utvecklingen ser ut för nya, Internetrelaterade typer av brottsäger v<strong>ar</strong>ken självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>na eller kriminalstatistikennågonting om. Det är inte orimligt att fildelning och Internetrelateradetrakasserier kommit att bli tämligen vanliga även bland dei övrigt relativt laglydiga ungdom<strong>ar</strong>na. Kunskapsläget är dock alltförbristfälligt för att hävda att dessa handling<strong>ar</strong> skulle ha »ersatt« dentraditionella, oftast övergående egendomsbrottsligheten bland unga.En annan kunskapslucka gäller utvecklingen av de uppmärksammadepersonrånen bland unga. Anmälning<strong>ar</strong> om dessa brott ökademycket kraftigt under i stort sett hela 1990-talet (Brå 2004). Samtidigtär det v<strong>ar</strong>ken fler eller färre niondeklass<strong>ar</strong>e som i självrapportundersökning<strong>ar</strong>nauppger att de »hotat för att få sak«. Teoretiskt skulle docksmå men problematiska grupper av ungdom<strong>ar</strong> som inte delt<strong>ar</strong> i undersökning<strong>ar</strong>nakunna stå för ökning<strong>ar</strong> av personrånen på 1990- och2000-talen. Om fler unga därigenom faktiskt utsätts för personrån, gerdessvärre v<strong>ar</strong>ken niondeklass- eller scb-undersökning<strong>ar</strong>na något säkertsv<strong>ar</strong> på. Dessa undersökning<strong>ar</strong> redovis<strong>ar</strong> nämligen b<strong>ar</strong>a utsattheten förhot av något slag bland unga (som är oförändrad). Kanske kan dockde sedan år 2006 årligen genomförda trygghetsundersökning<strong>ar</strong>na (Brå<strong>2008</strong>a) <strong>fram</strong>över fylla denna kunskapslucka, eftersom respondenternai denna undersökning specifikt frågas om de v<strong>ar</strong>it utsatta för rån.ReferenserBalvig, F. (2006). Den Ungdom! Om den stadigt mere omsiggrebende lovlydighetblandt unge i Danm<strong>ar</strong>k. Köpenhamn: Det Kriminalpreventiveråd.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004). Rån. I: <strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong>2001–2003. <strong>Rapport</strong> 2004:3. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000). Kriminaliseringen av n<strong>ar</strong>kotikabruk.Författ<strong>ar</strong>e: Peter Lindström m. fl. <strong>Rapport</strong> 2000:21. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2005). Brottslighet bland personer födda i<strong>Sverige</strong> och i utlandet. Författ<strong>ar</strong>e: Peter M<strong>ar</strong>tens och Stina Holmberg.<strong>Rapport</strong> 2005:17. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. Författ<strong>ar</strong>e: Robert Svensson. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>a). Nationella trygghetsundersökningen<strong>2007</strong>. Författ<strong>ar</strong>e: Annika Töyrä m.fl. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:3. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.370 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>b). Diskriminering i rättsprocessen.Författ<strong>ar</strong>e: David Shannon m.fl. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:4. Stockholm: Brottsförebygganderådet.can (<strong>2007</strong>). Mönstrandes drogvanor 2006. <strong>Rapport</strong> nr. 105. Stockholm:Centralförbundet för alkohol- och n<strong>ar</strong>kotikaupplysning.Ds (2004:41). Ekonomiskt utsatta b<strong>ar</strong>n. Stockholm: Socialdep<strong>ar</strong>tementet.Estrada, F. (1997). Ungdomsvåld: upptäckten av ett samhällsproblem.Sociologisk Forskning 1997, 4: 51-72.Estrada, F. (1999). Ungdomsbrottslighet som samhällsproblem. Stockholm:Stockholms universitet, Kriminologiska institutionen.Estrada, F. (<strong>2007</strong>). Ungdomsbrottslighetens utveckling, omfattningoch struktur och Ungdomsvåld: uppmärksamhet och reaktion., I:F. Estrada och J. Flyghed (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten.Lund: Studentlitteratur.Estrada, F. och Nilsson, A. (<strong>2007</strong>). Den ojämlika utsattheten. Ett bidrag<strong>till</strong> forskningen om brottslighet och levnadsnivå. I: Brott i välfärden,festskrift <strong>till</strong> Henrik Tham. Stockholm: Stockholms universitet, Kriminologiskainstitutionen.Granath, S. (<strong>2007</strong>). Rättsliga reaktioner på ungdomsbrott 1980–2005. Påföljdsval,uppsåtsbedömning<strong>ar</strong> och kriminalpolitik. Stockholm: Stockholmsuniversitet, Kriminologiska institutionen.Granath, S. (<strong>2008</strong>). Bättre akutsjukvård – färre dödsoffer? Apropå, <strong>2008</strong>,1: 12-13.Hagan, J. och McC<strong>ar</strong>thy, B. (1997). Mean Streets. Youth crime and homelessness.Cambridge: Cambridge University Press.Haveman, R. och Wolfe, B. (1995). The determinants of children’s attainment:A review of methods and findings. Journal of EconomicLiterature 33:1829–78.von Hofer, H. (<strong>2008</strong>). Brott och straff i <strong>Sverige</strong>. Historisk kriminalstatistik1750–2005. Stockholm: Kriminologiska institutionen Stockholmsuniversitet.von Hofer, H., S<strong>ar</strong>necki, J. och Tham, H. (1998). Invandr<strong>ar</strong>na ochbrottsligheten, I: von Hofer, H. (red.) Brottsligheten i Europa. Lund:Studentlitteratur.Kivivuori, J. och Salmi, V. (2006). Trends of Self-Reported Juvenile Delinquencyin Finland, 1995–2004. I: Mykkänen, E. (red.) Rese<strong>ar</strong>ch ReportSumm<strong>ar</strong>ies 2005. Helsinki: National Rese<strong>ar</strong>ch Institute of LegalPolicy.Kölegård Stjärne, M. m.fl. (<strong>2007</strong>). Boendesegregationens utvecklingoch konsekvenser. Socialvetenskaplig Tidskrift, 14:153-178.Lundström, T. och Wiklund, S. (2000). Att växa upp i familjer med långv<strong>ar</strong>igtförsörjningsstöd. Stockholm: fou-rapport 2000:3, Stockholmsstad.Fördjupningbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>371
FördjupningNilsson, A. (2002). Fånge i m<strong>ar</strong>ginalen – uppväxtvillkor, levnadsförhållandenoch återfall i brott bland fång<strong>ar</strong>. Stockholm: Kriminologiska institutionen,Stockholms universitet.Pettersson, T. (<strong>2007</strong>). Utländsk bakgrund och ungdomsbrottslighet. I:F. Estrada och J. Flyghed (red.) Den svenska ungdomsbrottsligheten.Lund: Studentlitteratur.Ring, J. (1999). Hem och skola, kamrater och brott. Stockholm: Kriminologiskainstitutionen, Stockholms universitet.Ring, J. och Svensson, R. (<strong>2007</strong>). Social class and criminality amongyoung people. Journal of Scandinavian Studies in Criminology andCrime Prevention, 8/2, 210–<strong>23</strong>3.Sampson, R. och Laub, J. (2003). Sh<strong>ar</strong>ed beginnings divergent lives. Delinquentboys to age 70. H<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong>d: H<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong>d university press.S<strong>ar</strong>necki, J. (2001). Delinquent Networks: Youth Co-offending inStockholm. Cambridge: Cambridge University Press.Shannon, D. (2006). Chronic offenders or disadvantaged youth. Institutionalizedmales as missing cases in school based delinquency rese<strong>ar</strong>ch.Journal of Scandinavian studies in criminology and crime prevention,vol 7, no 1: 78–100.Stenberg, S-Å. (2000). Inheritance of Welf<strong>ar</strong>e Recipiency: An IntergenerationalStudy of Social Assistance Recipiency in Postw<strong>ar</strong> Sweden.Journal of M<strong>ar</strong>riage and the Family, 62, 228–<strong>23</strong>9.Stene, R. (2006). Ikke mer utsatt – men flere tatt. Samfunnsspeilet,2006/5-6.Stene, R. och Thorsen, L. (<strong>2007</strong>). Ungdomskriminalitet og straff i endring.I: Normann, T. (red.) Ungdoms levekår (sa 93). Oslo-Kongsvinger:Statistisk sentralbyrå.Sundell, K., m.fl. (2004). Socialtjänstens b<strong>ar</strong>n. Hur många är de, vilka ärinsatserna, hur ofta återaktualiseras de och vad händer dem i vuxen ålder?Stockholm: fou-rapport 2004:4, Stockholms stad.Westfelt, L. (2001). Brott och straff i <strong>Sverige</strong> och Europa. Avhandlingsserie nr5, Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.Wikström, P-O. (1987). Patterns of crime in a birth cohort. Age, sex andsocial class differences. Project metropolitan 24. Stockholm: Sociologiskainstitutionen, Stockholms universitet.Wikström, P-O. och Loeber, R. (2000). Do disadvantaged neighbourhoodscause well-adjusted children to become adolescent delinquents?Criminology, 38:1109–1142.Vinnerljung, B. (1996a). Fosterb<strong>ar</strong>n som vuxna. Lund: Arkiv.Vinnerljung, B. (1996b). Svensk forskning om fosterb<strong>ar</strong>nsvård: en översikt.Stockholm: Liber.Yngwe, P-E. (2004). Forskning om ekonomisk utsatthet och b<strong>ar</strong>ns livschanser.I: Ekonomiskt utsatta b<strong>ar</strong>n, Ds 2004:41. Stockholm: Socialdep<strong>ar</strong>tementet.372 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
KVINNORS BROTTSLIGHETSolveig Holl<strong>ar</strong>iFördjupningInledningKöns<strong>till</strong>hörigheten är betydelsefull när det gäller en persons brottsdeltagande.På v<strong>ar</strong>je kvinna som misstänks för ett brott går det fyra misstänktamän. Av alla de personer som under år <strong>2007</strong> misstänktes förbrott v<strong>ar</strong> b<strong>ar</strong>a 20 procent kvinnor. Dessa stora skillnader mellan könenfinns också när det gäller olika typer av brott.Då kvinnors brottslighet b<strong>ar</strong>a utgör en liten del av brottsligheten,risker<strong>ar</strong> den att inte synas i analyser som fokuser<strong>ar</strong> på den totala brottslighetensstruktur och utveckling.Det huvudsakliga syftet med detta kapitel är att utifrån <strong>till</strong>gängligakällor beskriva hur kvinnors brottsnivå och brottsstruktur ser ut ochh<strong>ar</strong> utvecklats över tid. I kapitlet undersöks också vilka likheter ochskillnader det finns jämfört med männens brottslighet.År 1999 publicerade Brå rapporten Kvinnors brottslighet (Brå 1999)som behandlade utvecklingen mellan åren 1975 och 1995. Det här kapitletbygger vid<strong>ar</strong>e på den rapporten. I fokus ligger den brottsutvecklingsom skett under åren 1995–<strong>2007</strong>.Kvinnors laglydighet och mäns kriminalitetKvinnor h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it och är mindre brottsliga än män. De förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong>som h<strong>ar</strong> givits <strong>till</strong> den stora skillnaden mellan könen h<strong>ar</strong> tenderat attbygga på teorier som utgår från generella antaganden om kvinnorsoch mäns egenskaper och beteenden. Kvinnor h<strong>ar</strong> ansetts, och ansesibland fortf<strong>ar</strong>ande, v<strong>ar</strong>a mer inriktade på omsorg och vård av familjoch b<strong>ar</strong>n, mer empatiska och mindre benägna att ta risker än män.Tidig<strong>ar</strong>e användes ofta naturvetenskap för att förkl<strong>ar</strong>a dessa skillnader.Men under sen<strong>ar</strong>e år h<strong>ar</strong> i stället intresset ökat för att undersökakriminalitet ur ett genusperspektiv. Den moderna forskningen h<strong>ar</strong>ofta utgått från att innehållet i könsrollerna ger olika förutsättning<strong>ar</strong>för män respektive kvinnor.Frågor som diskuteras inom forskningen är bland annat vilken betydelsefamiljen och socialisationen h<strong>ar</strong> haft för att forma personer enligtgängse könsroller. Leder flickors erf<strong>ar</strong>enheter under uppväxten <strong>till</strong>att de blir mindre brottsbenägna än pojk<strong>ar</strong>? En annan fråga som ställsär hur samhällets normer och värdering<strong>ar</strong> påverk<strong>ar</strong> könsrollerna. Är detmindre förenligt med den traditionella kvinnorollen än med den traditionellamansrollen att begå brott?brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>373
FördjupningNågot förenklat tycks förväntning<strong>ar</strong>na på kvinnor ofta fortf<strong>ar</strong>andev<strong>ar</strong>a att de ska v<strong>ar</strong>a mindre aggressiva och maktlystna men mer empatiskaoch ansv<strong>ar</strong>skännande än män. När kvinnor ska leva upp <strong>till</strong> sådanaförväntning<strong>ar</strong> är det möjligt att deras benägenhet att begå brottockså minsk<strong>ar</strong>. För män står däremot brottsligt beteende inte i likast<strong>ar</strong>k motsättning <strong>till</strong> manlighet, utan i vissa fall kan det, enligt forskningen,<strong>till</strong> och med förstärka den manliga identiteten.Förändring<strong>ar</strong> i jämställdhet, både inom yrkeslivet och i familjelivet,kan också påverka brottsdeltagandet. När kvinnors och mäns roller isamhället börj<strong>ar</strong> likna v<strong>ar</strong>andra, förväntas deras brottsmönster sammanfallaalltmer. Enligt vissa teorier anses kvinnors större delaktighetpå samhällets offentliga <strong>ar</strong>ena v<strong>ar</strong>a en bidragande orsak <strong>till</strong> att en ökadkvinnlig brottslighet.Kvinnors brottslighet i dagEtt sätt att beskriva kvinnors brottslighet utifrån misstankestatistikenär att redovisa kvinnornas andel i förhållande <strong>till</strong> hela populationen misstänktapersoner. Genom att beräkna de misstänkta kvinnornas andel avsamtliga misstänkta personer för olika brottstyper, exempelvis antalkvinnor misstänkta för mord i procent av det totala antalet personermisstänkta för mord, kan man belysa vid vilka brottstyper det är mereller mindre ovanligt med kvinnliga gärningspersoner.Enligt Brå:s kriminalstatistik för år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> drygt 22 200 kvinnoroch 88 300 män misstänkta för någon form av brottslig gärning. Detinnebär att kvinnorna utgjorde 20 procent av det totala antalet misstänkta.När det gäller brott mot brottsbalken uppgår kvinnorna <strong>till</strong> ennågot högre andel (24 procent).Såväl antal misstänkta kvinnor som andel kvinnor av det totala antaletmisstänkta personer v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> kraftigt mellan de olika typerna avbrott. Den största andelen misstänkta kvinnor gäller mened, där kvinnornaår <strong>2007</strong> utgjorde närm<strong>ar</strong>e hälften (48 procent) av det totala antaletmisstänkta personer (se tabell 1). Därnäst kommer övrig stöld ochsnatteri (36 procent), som även utgör den största antalsmässiga brottskategorinbland misstänkta kvinnor, följt av bedrägeri, ärekränkningoch allmänf<strong>ar</strong>lig vårdslöshet, där kvinnornas andel uppgick <strong>till</strong> cirkaen tredjedel. Ur tabellen <strong>fram</strong>går att andelen misstänkta kvinnor ocksåär relativt hög när det gäller förfalskningsbrott, våld mot tjänstemanoch förskingringsbrott.År <strong>2007</strong> utgjorde de kvinnor som v<strong>ar</strong> misstänkta för misshandel 13procent av det totala antalet misstänka personer.Mindre vanligt, både i faktiskt antal och i relation <strong>till</strong> mäns brottslighet,är det att kvinnor är misstänkta för sexualbrott och rån ellergrovt rån. När det gäller fordons<strong>till</strong>grepp, inbrottsstöld och skadegö-374 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Tabell 1. Antal och procentandel misstänkta kvinnor av samtliga misstänkta personerfördelat på olika brottstyper, år <strong>2007</strong>. Not. De fem antals- respektive andelsmässigthögsta notering<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> fetats och strukits under i tabellen.Brottstyp(siffror inom p<strong>ar</strong>entes anger kapitel och p<strong>ar</strong>agraf)Andelkvinnor(%)AntalmisstänktakvinnorTotalt antalmisstänktapersonerSamtliga misstänkta personer 20 22 224 112 304Misstänkta för brott mot brottsbalken 24 17 105 72 551BrB 3 kap. Brott mot liv och hälsamord, dråp och misshandel med dödlig utgång(BrB 3:1–2 och 3: 5–6) 9 17 188försök <strong>till</strong> mord eller dråp (BrB 3:1–2 och 3:11) 11 32 295misshandel inkl. grov, ej med dödlig utgång (BrB 3:5–6) 13 1 949 15 153vållande <strong>till</strong> annans död (BrB 3:7 och 3:10) 13 13 98BrB 4 kap. Brott mot frihet och frid 14 1 831 12 985BrB 5 kap. Ärekränkningsbrott 30 566 1 894BrB 6 kap. Sexualbrott 2 40 2 145BrB 8 kap. TillgreppsbrottFördjupninginbrottsstöld (BrB 8:1–2 och 8:4) 8 371 4 375övrig stöld och snatteri (BrB 8:1–2 och 8:4) 36 8 882 24 795rån, grovt rån (BrB 8:5–6) 5 80 1 604<strong>till</strong>grepp av icke motordrivet fortskaffningsmedel(BrB 8:1–2 och 8:4) 12 78 668<strong>till</strong>grepp av motordrivet fortskaffningsmedel (BrB 8:7) 7 218 3 100BrB 9 kap. Bedrägeri m. m.bedrägeri, grovt bedrägeri, bedrägligt beteende (BrB 9:1–3) 33 1 695 5 168häleri, häleriförseelse, penninghäleri (BrB 9:6, 9:6a och 9:7) 13 299 2 322BrB 10 kap. Förskingring och annan trolöshet 21 412 1 922BrB 11 kap. Brott mot borgenärer m. m. 11 330 2 895BrB 12 kap. Skadegörelsebrott 9 652 7 434BrB 13 kap. Allmänf<strong>ar</strong>liga brottallmänf<strong>ar</strong>lig vårdslöshet (BrB 13:6) 30 103 346BrB 14 kap. Förfalskningsbrott <strong>23</strong> 406 1 793BrB 15 kap. Mened, falskt åtal m. m. 48 849 1 771BrB 16 kap. Brott mot allmän ordning 13 102 763BrB 17 kap. Brott mot allmän verksamhet 13 884 6 681våld mot tjänsteman (BrB 17:1 och 17: 5) 22 464 2 144hot m. m. mot tjänsteman (BrB 17:1–2 och 17: 5) 11 251 2 336Misstänkta för brott mot specialstraffrättsliga författning<strong>ar</strong> 12 6 863 56 042brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen (1968:64) 15 3 203 21 220brott mot trafikbrottslagen (1951:649) 10 3 273 31 351Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>375
Fördjupningrelsebrott utgör kvinnor ett större antal men fortf<strong>ar</strong>ande en liten andel(mindre än 10 procent) i förhållande <strong>till</strong> männen.Mäns och kvinnors brottsmönster tämligen lik<strong>ar</strong>tadeEtt annat sätt att presentera kvinnors brottslighet är att beräkna denprocentuella fördelningen av olika brottstyper inom gruppen av misstänktakvinnor, exempelvis antalet kvinnor misstänkta för mord i procentav det totala antalet misstänkta kvinnor. Brottsstrukturen blandmisstänkta kvinnor kan sedan jämföras med motsv<strong>ar</strong>ande fördelningbland misstänkta män.Antalet misstänkta kvinnor v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> kraftigt mellan olika brottstyper.Då det i flera fall rör sig om antalsmässigt få misstänkta kvinnorinom en brottstyp, h<strong>ar</strong> vissa brott av samma typ här slagits samman istörre kategorier. Totalt redovisas sex brottskategorier: a) hot- och våldsbrottmot person, b) stöldbrott, c) skadegörelse, d) förtroendebrott, e) brottmot trafikbrottslagen och f) brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen. 128 För att fåett säkr<strong>ar</strong>e underlag h<strong>ar</strong> siffrorna för åren 2005–<strong>2007</strong> slagits sammani några av figurerna. Siffrorna för antalet misstänkta män h<strong>ar</strong> behandlatspå samma sätt för att möjliggöra jämförelser mellan könen.För både kvinnor och män v<strong>ar</strong> olika former av såväl stöldbrott somhot- och våldsbrott de två vanligaste typerna av brott, vilket <strong>fram</strong>gårav figur 1. Närm<strong>ar</strong>e hälften av alla misstänkta kvinnor (43 procent) v<strong>ar</strong>misstänkta för att ha utfört någon form av stöldbrott. Näst vanligast, inärm<strong>ar</strong>e en femtedel (18 procent) av fallen v<strong>ar</strong> den misstänkta kvinnanmisstänkt för någon form av hot- och/eller våldsbrott. När det gällermän v<strong>ar</strong> hot- och våldsbrott, tätt följt av stöldbrott de vanligaste typernaav brott som män misstänktes för (26 respektive <strong>23</strong> procent).Brott mot trafikbrottslagen utgjorde den tredje största brottstypenför både kvinnor och män. Men här v<strong>ar</strong> skillnaden mellan könenmycket stor. Av de misstänkta kvinnorna v<strong>ar</strong> 13 procent misstänkta128I gruppen Hot- och våldsbrott mot person ingår Fullbordat mord och dråp samtMisshandel med dödlig utgång (BrB 3:1–2 och 3:5–6), Försök <strong>till</strong> mord ellerdråp (BrB 3:1–2 och 3:11), B<strong>ar</strong>nadråp (BrB 3:3), Misshandel, ej med dödligutgång (BrB 3:5–6), Vållande <strong>till</strong> annans död (BrB 3:7 och 3:10), Brott motfrihet och frid (BrB 4), Sexualbrott (BrB 6), Rån, grovt rån (BrB 8:5–6), Våld mottjänsteman (BrB 17:1 och 17:5) och Hot m.m. mot tjänsteman (BrB 17:1–2 och17:5). I gruppen Stöldbrott ingår Tillgrepp av motordrivet fordon (BrB 8:7), Tillgreppav ej motordrivet fordon (BrB 8:1–2 och 8:4), Inbrottsstöld, ej av skjutvapenm.m. (BrB 8:1–2 och 8:4), Övrig stöld och snatteri (BrB 8:1–2 och 8:4) ochHäleri, häleriförseelse (BrB 9:6–7). I gruppen Förtroendebrott ingår Bedrägeriinkl. grovt bedrägligt beteende (BrB 9:1–3), Förskingring och annan trolöshet(BrB 10), Brott mot borgenärer m.m. (BrB 11) och Förfalskningsbrott (BrB 14).Skadegörelsebrott regleras i BrB 12. Trafikbrott och n<strong>ar</strong>kotikabrott regleras i tvåav de specialstraffrättsliga lag<strong>ar</strong>na: lag om straff för vissa trafikbrott (1951:649)och n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen (1968:64).376 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
för brott mot trafikbrottslagen. Motsv<strong>ar</strong>ande andel för männen v<strong>ar</strong> <strong>23</strong>procent. Däremot v<strong>ar</strong> andelen kvinnor och män som misstänktes förn<strong>ar</strong>kotikabrott, den fjärde vanligaste brottsformen för både kvinnoroch män, ungefär lika stor (12 respektive 15 procent). Andelen mänsom misstänktes för förtroendebrott v<strong>ar</strong> något mindre än för kvinnorna.Skadegörelsebrott v<strong>ar</strong>, trots sin ringa andel för såväl män som kvinnor,nästan dubbelt så vanligt bland de misstänkta männen som blandde misstänkta kvinnorna.Sammantaget vis<strong>ar</strong> figur 2 och 3 (på nästa sida) att kvinnors ochmäns övergripande brottslighetsstruktur är tämligen lik<strong>ar</strong>tad, så <strong>till</strong>vida att samma typer av brott är vanligast förekommande bland misstänktaav bägge könen. Samtidigt finns det noterb<strong>ar</strong>a skillnader mellankönen i den inbördes brottsfördelningen.FördjupningBåde kvinnor och män är mest brottsaktiva när de är ungaAv figur 1 <strong>fram</strong>går att det sammantaget är färre kvinnor per capita änmän per capita som är misstänkta för att ha begått brott. Detta gälleri alla åldersgrupper. År <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> 0,6 procent av alla kvinnor och 2,3procent av alla män misstänkta för något brott. Fördelat över olikaåldersgrupper <strong>fram</strong>går att kvinnor är mest brottsaktiva när de är riktigtunga, mellan 15 och 17 år. I åldern 18–20 år h<strong>ar</strong> andelen misstänktakvinnor nästan halverats. Andelen misstänkta fortsätter därefter attsjunka i takt med att kvinnorna blir äldre. I stort sett likn<strong>ar</strong> kvinnorsoch mäns brottsdeltagande v<strong>ar</strong>andra i de olika åldersgrupperna. Av figur1 <strong>fram</strong>går tydligt att både kvinnor och män är mest brottsaktiva iungdomen och att kriminaliteten minsk<strong>ar</strong> med åldern.6050Kvinnor misstänkta/1 000 invMän misstänkta/1 000 inv40302010015–17 år 18–20 år 21–29 år 30–39 år 40–49 år 50–59 år 60– år SamtligaFigur 1. Antal misstänkta personer per 1 000 invån<strong>ar</strong>e i befolkningen, efter ålder ochkön, genomsnitt åren 2005–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>377
FördjupningBrott mottrafikbrottslagen13 %Brott motn<strong>ar</strong>kotikastrafflagen12 %KvinnorHot- och våldsbrott18 %Skadegörelsebrott3 %Förtroendebrott11 %Stöldbrott43 %Figur 2. Andel kvinnor misstänkta för brott, efter olika brottstyper, åren 2005–<strong>2007</strong>sammantaget. Procent. Källa: Brå.Brott motn<strong>ar</strong>kotikastrafflagen15 %MänHot- och våldsbrott26 %Brott mottrafikbrottslagen<strong>23</strong> %Skadegörelsebrott5 %Förtroendebrott8 %Stöldbrott<strong>23</strong> %Figur 3. Andel män misstänkta för brott, efter olika brottstyper. åren 2005–<strong>2007</strong>sammantaget. Procent. Källa: Brå.15-åring<strong>ar</strong>nas brottslighet enligt olika källorSom tidig<strong>ar</strong>e <strong>fram</strong>gått innehåller kriminalstatistiken ett mörkertalsom består av brott som aldrig kommer <strong>till</strong> myndigheternas kännedom.Så kallade självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> inte detta problemutan vis<strong>ar</strong> därför ofta på en högre brottsfrekvens än kriminalstatistiken.I detta kapitel jämförs statistik över misstänkta 15-åriga flickoroch pojk<strong>ar</strong> med resultaten i Brå:s niondeklassundersökning. För attmöjliggöra en jämförelse mellan kriminalstatistik över antal misstänktapersoner och Brå:s niondeklassundersökning används här del<strong>ar</strong> avden brottsgruppering som tidig<strong>ar</strong>e presenterats.378 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
12108Misstänkta flickorMisstänkta pojk<strong>ar</strong>10,2Fördjupning64203,12,73,42,30,51,00,1Hot- och våldsbrott Stöldbrott Skadegörelsebrott Samtliga brottFigur 4. Andel 15-åriga flickor respektive pojk<strong>ar</strong> misstänkta för hot- och våldsbrott,stöldbrott och skadegörelse av samtliga misstänkta 15-åriga flickor respektive pojk<strong>ar</strong>,år 2005. Procent. Källa: Brå.STORA SKILLNADER MELLAN KÖNEN ENLIGT KRIMINALSTATISTIKENEnligt Brå:s statistik över misstänkta personer v<strong>ar</strong> sju procent av 15-åring<strong>ar</strong>na misstänkta för någon form av brott år 2005. Det är en relativtstor andel om man jämför med hela befolkningen från 15 år och uppåtdär tre procent v<strong>ar</strong> misstänkta för något brott. Bland de 15-åriga flickornav<strong>ar</strong> det tre procent som misstänktes för brott och bland pojk<strong>ar</strong>nav<strong>ar</strong> det tio procent. Enligt kriminalstatistiken är det alltså tre gångerså vanligt att en 15-årig pojke är misstänkt för något brott än att en likagammal flicka är det.Vilka sorters brott flickor respektive pojk<strong>ar</strong> är misstänkta för v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong>också, vilket <strong>fram</strong>går av figur 4. Pojk<strong>ar</strong> är, enligt kriminalstatistiken,betydligt oft<strong>ar</strong>e än flickor misstänkta för hot- och våldsbrott. Skillnadenmellan könen är också mycket stor när det gäller skadegörelsebrott.Däremot är skillnaden mellan pojk<strong>ar</strong> och flickor liten när detgäller stöldbrotten.SKILLNADEN MELLAN KÖNEN ÄR MINDREENLIGT BRÅ:S NATIONELLA SKOLUNDERSÖKNINGÅr 2005 bestod urvalet <strong>till</strong> Brå:s nationella skolundersökning (nsu) av9 386 elever som anonymt fick besv<strong>ar</strong>a frågor om förekomst och omfattningav sitt (problematiska) beteende. Enligt skolundersökningenär det vanlig<strong>ar</strong>e med kriminella beteenden än vad som <strong>fram</strong>går ur statistikenöver misstänkta personer. Detta är inte anmärkningsvärt eftersomsjälvdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> av detta slag fång<strong>ar</strong> upp de brottsom sällan eller aldrig anmäls <strong>till</strong> polisen. Det intressanta med dennabrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>379
Fördjupning50454035Flickor3242Pojk<strong>ar</strong>38302520<strong>23</strong>151210550Totalt våldsrelateradebrottTotalt stöldrelateradebrottSkadegörelseFigur 5. Självdekl<strong>ar</strong>erad brottslighet av flickor respektive pojk<strong>ar</strong> i nionde klass, olikabrottstyper, år 2005. Procent. Källa: Brå, NSU.jämförelse är dock inte att jämföra nivåer, utan att granska hur relationernamellan könen när det gäller brottsdeltagande ser ut i de två olikamaterialen.Fem procent av flickorna och drygt en dubbelt så stor andel av pojk<strong>ar</strong>nauppger att de h<strong>ar</strong> begått någon form av våldsbrott. Närm<strong>ar</strong>e entredjedel av flickorna och drygt fyra av tio pojk<strong>ar</strong> uppger sig ha begåttnågon form av stöldbrott. 129 Skadegörelsebrott h<strong>ar</strong> utförts av närm<strong>ar</strong>ev<strong>ar</strong> fjärde flicka och drygt v<strong>ar</strong> tredje pojke enligt deras egna uppgifter.Den kanske intressantaste skillnaden mellan de två resultaten äratt likheterna mellan pojk<strong>ar</strong> och flickor är större när de själva beskriversin brottslighet än när rättsväsendet för statistik över misstänktapersoner, även om det fortf<strong>ar</strong>ande finns tydliga skillnader mellan könen.Detta gäller speciellt våldsrelaterad brottslighet och skadegörelsebrottslighet.När det gäller hot- och våldsbrott är det sex gånger vanlig<strong>ar</strong>eatt en 15-årig pojke är misstänkt än att en jämnårig flicka är det.Men när ungdom<strong>ar</strong>na själva uppger sitt deltagande i våldsbrott är detb<strong>ar</strong>a drygt dubbelt så vanligt att pojken h<strong>ar</strong> deltagit än att flickan h<strong>ar</strong>gjort det. En liknande situation gäller skadegörelsebrott. Det är mer äntio gånger vanlig<strong>ar</strong>e att en 15-årig pojke är misstänkt för skadegörelseän att en lika gammal flicka är det. Enligt de uppgifter som ungdom<strong>ar</strong>nasjälva lämnat är det däremot en nästan dubbelt så stor andel pojk<strong>ar</strong>som flickor som uppger att de h<strong>ar</strong> utfört någon skadegörelse.129De siffror som ligger <strong>till</strong> grund för figur 5 avser kategorin Totalt stöldrelaterad exkl.stöld från skola, eget hem, lurat folk på peng<strong>ar</strong> samt kategorin Totalt våldsrelateradexklusive burit kniv i Brå:s niondeklassundersökning, då dessa kategorier ärmest jämförb<strong>ar</strong>a med Brå:s statistik över antal misstänkta personer.380 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Stöldbrotten skiljer sig från mönstret på så sätt att resultaten från debåda undersökning<strong>ar</strong>na likn<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>andra. Här är det en nästan lika storandel 15-åriga flickor som 15-åriga pojk<strong>ar</strong> som är misstänkta för brott. EnligtBrå:s nationella skolundersökning (nsu) är skillnaden mellan pojk<strong>ar</strong>soch flickors självdekl<strong>ar</strong>erade stöld också relativt liten. 130FördjupningKvinnors våldsbrottslighetÅr <strong>2007</strong> misstänktes drygt 1 900 kvinnor och drygt 15 000 män för misshandel(BrB 3:5–6). Kvinnorna utgjorde 13 procent av de misstänktaKvinnor40–49 år16 %50–59 år6 %Kvinnor60– år2 %15–17 år25 %18–20 år12 %30–39 år22 %21–29 år17 %Figur 6. Andel kvinnor misstänkta för misshandel efter ålder, åren 2005–<strong>2007</strong>sammantaget. Procent. Källa: Brå.MänMän40–49 år16 %50–59 år7 %60– år2 %15–17 år18 %18–20 år15 %30–39 år18 %21–29 år24 %Figur 7. Andel män misstänkta för misshandel efter ålder, åren 2005–<strong>2007</strong> sammantaget.Procent. Källa: Brå.130Den nyutkomna Stockholmsenkäten som genomförts av Preventionscentrum iStockholm, där ca 11 500 ungdom<strong>ar</strong> besv<strong>ar</strong>at frågor om bland annat eget brottsdeltagande,stärker denna bild.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>381
Fördjupningpersonerna. Som <strong>fram</strong>går av figur 6 och 7 ser åldersstrukturen för kvinnorrespektive män relativt likadan ut när det gäller misshandel. Förbägge könen gäller att relativt unga personer står för en stor andel avdem som misstänks för misshandel. Exempelvis utgör 15–20-åring<strong>ar</strong>naen tredjedel av alla personer som misstänks för misshandel. Detta gällerbåde kvinnor och män. Det är också relativt ovanligt för personersom är i 50-årsåldern och uppåt att v<strong>ar</strong>a misstänkta för misshandel,också detta gäller både kvinnor och män. Även den övriga åldersstrukturenser liknande ut för kvinnor och män.NÄR KVINNOR SLÅR, SÅ SLÅR DE OFTAST ANDRA KVINNORBrottsstrukturen för kvinnor och män ser både lika och olika ut. Blandkvinnorna v<strong>ar</strong> misshandel av en annan kvinna vanligast och blandmännen v<strong>ar</strong> motsv<strong>ar</strong>ande misshandel, av en annan man, vanligast, vilket<strong>fram</strong>går av tabell 2. Det v<strong>ar</strong>, procentuellt sett betydligt vanlig<strong>ar</strong>ebland kvinnor än bland män att ha misshandlat ett b<strong>ar</strong>n som är yngreän 15 år.De små b<strong>ar</strong>nen misshandlades oftast av kvinnor som av åldern attdöma sannolikt v<strong>ar</strong> deras vårdnadshav<strong>ar</strong>e. Av de kvinnor som misstänktesför misshandel mot b<strong>ar</strong>n 0–6 år v<strong>ar</strong> närm<strong>ar</strong>e hälften i åldern30–39 år och ytterlig<strong>ar</strong>e en tredjedel i åldern 21–29 år. De resterandev<strong>ar</strong> främst i åldern 40–49 år. I nästan alla dessa fall v<strong>ar</strong> gärningspersonenbekant med b<strong>ar</strong>net och misshandeln skedde <strong>till</strong> allra största deleninomhus. Sammantaget pek<strong>ar</strong> detta mot att det är mödr<strong>ar</strong>na ellerandra kvinnor som t<strong>ar</strong> hand om b<strong>ar</strong>nen som står för den största delenav misshandeln mot de mindre b<strong>ar</strong>nen.Tabell 2. Antal och procentandel kvinnor respektive män misstänkta för misshandel,efter typ av brottsoffer, år <strong>2007</strong>.KvinnorMänBrott Antal Andel (%) Antal Andel (%)Misshandel mot b<strong>ar</strong>n 0–6 år 79 4 197 1Misshandel mot b<strong>ar</strong>n 7–14 år 348 17 1 046 7Misshandel mot kvinna 15– år 1 049 50 4 737 34Misshandel mot man 15– år 622 30 7 975 57Totalt Misshandel* 2 098 100 13 955 100Källa: Brå.* En och samma person kan v<strong>ar</strong>a misstänkt för misshandel mot flera brottsoffer v<strong>ar</strong>förtotalen här överstiger (netto-) antalet kvinnor (n=1 949) resp. män (n=15 153) misstänktaför misshandel totalt sett år <strong>2007</strong>.382 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
1009080706094Kvinnor, bekanta med offret90837762Män, bekanta med offret8568Fördjupning50404<strong>23</strong>020100Misshandel motb<strong>ar</strong>n 0–6 årMisshandel motb<strong>ar</strong>n 7–14 årMisshandel motkvinna 15– årMisshandel motman 15– årFigur 8. Kvinnor respektive män misstänkta för misshandel efter typ av brottsoffer,åren 2005–<strong>2007</strong> sammantaget. Procent. Källa: Brå.GÄRNINGSPERSON OCH BROTTSOFFER KÄNNER OFTAST VARANDRADen misshandlande personen känner oftast den person som misshandlas.Speciellt när det gäller små b<strong>ar</strong>n, mellan 0 och 6 år v<strong>ar</strong> detendast ett fåtal gärningspersoner, män som kvinnor, som misstänktesför misshandel av ett b<strong>ar</strong>n som de inte v<strong>ar</strong> bekanta med. Även när detgäller de lite större b<strong>ar</strong>nen, mellan 7 och 14 år, v<strong>ar</strong> det absolut vanligastatt gärningsperson och brottsoffer v<strong>ar</strong> bekanta med v<strong>ar</strong>andra. Dettav<strong>ar</strong> vanlig<strong>ar</strong>e bland gärningskvinnorna än bland gärningsmännen, vilket<strong>fram</strong>går av figur 8.När män blir misshandlade är sannolikheten betydligt större att dekänner föröv<strong>ar</strong>en om denne är en kvinna än om denne är en man. Förkvinnor som blir misshandlade är sannolikheten större att de kännerföröv<strong>ar</strong>en om denne är en man. Det rör sig således sannolikt ofta omvåld i nära relationer. För både kvinnor och män innebär det också attom de misshandl<strong>ar</strong> en person som de inte känner så är det oft<strong>ar</strong>e enperson av samma kön.TRYGGHETSUNDERSÖKNING BEKRÄFTAR KRIMINALSTATISTIKENKriminalstatistiken innehåller ett mörkertal som består av brott somaldrig kommer <strong>till</strong> myndigheternas kännedom. Den Nationella trygghetsundersökningen(ntu) som Brå började genomföra år 2006 utgördärför ett viktigt komplement <strong>till</strong> kriminalstatistiken. Trots det storaantalet <strong>till</strong>frågade personer utgör kvinnor som föröv<strong>ar</strong>e en liten del.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>383
FördjupningDärför h<strong>ar</strong> resultaten från undersökning<strong>ar</strong>na år 2006 och <strong>2007</strong> slagitssamman och redovisas här som en enhet.De frågor i ntu som berör gärningspersonens kön är följdfrågor <strong>till</strong>personer som uppger att de v<strong>ar</strong>it utsatta för rån, sexualbrott, våld, hotoch trakasserier. De siffror som är relativt jämförb<strong>ar</strong>a med statistik överantal misstänkta kvinnor gäller rån, sexualbrott, våld och hot. När detgäller trakasserier går det inte att jämföra ntu:s resultat med kriminalstatistiken,eftersom de lagrum som kategoriser<strong>ar</strong> statistiken över misstänktainte motsv<strong>ar</strong>as av de frågor som ställs i ntu.Det ska påpekas att de frågor om rån, sexualbrott, misshandel ochhot som ställs i ntu inte är helt likadana som de formulering<strong>ar</strong> i brottsbalkensom ligger <strong>till</strong> grund för kriminalstatistiken (för jämförb<strong>ar</strong>hetenmellan dessa källor se även del 1 och kapitlet Brottslighetens kunskapskällor).Samtidigt innebär de två uppsättning<strong>ar</strong>na statistik attfrågan angrips ur två v<strong>ar</strong>andra kompletterande vinkl<strong>ar</strong>. Siffrorna h<strong>ar</strong>sammanförts i en och samma tabell.Som <strong>fram</strong>går av tabell 3 uppger v<strong>ar</strong> tionde person som i ntu sagtatt han eller hon blivit utsatt för misshandel, att gärningspersonen v<strong>ar</strong>en eller flera kvinnor. Det är en något mindre andel än andelen kvinnorsom enligt kriminalstatistiken v<strong>ar</strong> misstänkta för misshandel åren2006 och <strong>2007</strong> sammantaget. Andelen kvinnor som utsatt någon förhot är cirka tio procent oavsett om statistik över misstänkta personereller sv<strong>ar</strong> från ntu används. Andelen personer som i ntu uppger att deblivit utsatta för rån eller sexualbrott av en eller flera kvinnor uppgår<strong>till</strong> 5 respektive 7 procent. Motsv<strong>ar</strong>ande andel kvinnor enligt kriminalstatistikenv<strong>ar</strong> 5 respektive 2 procent. Det är dock endast 11 respektive 15personer som i ntu h<strong>ar</strong> uppgett att de utsatts för rån respektive sexualbrottav en kvinna, v<strong>ar</strong>för det inte går att dra några säkra slutsatser frånntu om andelen kvinnliga föröv<strong>ar</strong>e vid dessa brott. Resultaten vittn<strong>ar</strong>ändå om att det är ovanligt att bli utsatt för rån eller sexualbrott av enTabell 3. Andel kvinnor av samtliga gärningspersoner enligt NTU , samt andel kvinnorav samtliga misstänkta personer enligt kriminalstatistiken, åren 2006–<strong>2007</strong> sammantaget.Olika brottstyper. Procent.BrottstypAndel kvinnor avsamtliga gärningspersonerenligt NTU (%)Andel kvinnor av samtligamisstänkta personeri kriminalstatistiken (%)Rån 5 5Sexualbrott 7 2Misshandel 11 13Hot 10 10Trakasserier 20 Ej jämförb<strong>ar</strong>tKälla: Brå, NTU.384 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
kvinnlig gärningsperson. Andelen personer som i ntu uppger att deblivit utsatta för trakasserier av en eller flera kvinnor uppgår nästan <strong>till</strong>en femtedel. Då det inte finns någon motsv<strong>ar</strong>ighet <strong>till</strong> detta i kriminalstatistiken,kan några jämförelser inte göras.En granskning av ntu:s uppgifter om gärningspersonens kön i relation<strong>till</strong> brottsoffrets kön när det gäller misshandel och hot vis<strong>ar</strong> attnär män är brottsoffer är 94 procent av föröv<strong>ar</strong>na också män. När kvinnorär brottsoffer, uppger 22 procent av de misshandlade och 16 procentav de hotade att gärningspersonen v<strong>ar</strong> en kvinna.Sammantaget tycks resultaten från ntu bekräfta och förstärka denbild av kvinnors våldsbrottslighet som kriminalstatistiken ger. Enligtntu är andelen kvinnor som föröv<strong>ar</strong>e av rån, misshandel eller hot likastor eller nästan lika stor som kvinnornas andel av misstänkta personeri statistiken för liknande brott.FördjupningUtvecklingen av kvinnors brottslighetEnligt den rapport om kvinnors brottslighet som Brå publicerade år1999 (Brå 1999) h<strong>ar</strong> kvinnors registrerade brottslighet historiskt settlegat relativt högt under mitten av 1800-talet, minskat under sekletssen<strong>ar</strong>e del och därefter ökat under 1900-talets andra hälft. Kvinnor h<strong>ar</strong>genomgående stått för en avsevärt större andel av stöldbrotten än avvåldsbrotten, även om de begått färre stöldbrott än män. Studien behandladefrämst åren mellan 1975 och 1995. För att ge ett längre perspektivinleds följande avsnitt med utvecklingen under perioden 1975–<strong>2007</strong>. Därefter koncentreras <strong>fram</strong>ställningen på hur utvecklingen h<strong>ar</strong>sett ut under perioden 1995–<strong>2007</strong>.Kvinnors andel av antal misstänkta personer ök<strong>ar</strong>Under perioden 1975–<strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> antalet misstänkta kvinnor ökat med138 procent och antalet misstänkta män h<strong>ar</strong> ökat med 17 procent. Denstora ökningen bland kvinnorna kan b<strong>ar</strong>a delvis förkl<strong>ar</strong>as av att antaletmisstänkta kvinnor år 1975 v<strong>ar</strong> betydligt färre än antalet misstänktamän. I absoluta tal h<strong>ar</strong> antalet misstänkta kvinnor ökat ungefär likamycket som antalet misstänkta män. År <strong>2007</strong> misstänktes 12 879 flerkvinnor och 12 655 fler män än år 1975 för någon form av brott.Utvecklingen för både kvinnor och män h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>ierat över tid vilket<strong>fram</strong>går av figur 9 på nästa sida 131 . För kvinnor skedde den största ökningenunder perioden 1975–1993. Antal misstänkta kvinnor och männådde en topp år 1993. Därefter följde en kort nedgång, men sedan år131Utvecklingen redovisas här med indexerad data, som beskriver procentuella förändring<strong>ar</strong>av antalet misstänkta bland män respektive kvinnor misstänkta för brott,utan hänsyn <strong>till</strong> nivån.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>385
Fördjupning2,52,0KvinnorMän1,51,00,50,01975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 9. Procentuell förändring inom respektive kön av antal misstänkta kvinnor ochmän, samtliga brott, åren 1975–<strong>2007</strong>. (Index, år 1975=1). Källa: Brå.1999 h<strong>ar</strong> antalet misstänkta män och kvinnor ökat 132 . Denna ökningh<strong>ar</strong> dock v<strong>ar</strong>it betydligt större bland kvinnorna än bland männen.Trots den större både procentuella och faktiska ökningen av antalmisstänkta kvinnor är det fortf<strong>ar</strong>ande stora skillnader i antal kvinnoroch män som misstänks för brott. Men skillnaden tender<strong>ar</strong> långsamtatt bli mindre. År 1975 utgjorde kvinnorna 11 procent av de misstänktapersonerna. Två decennier sen<strong>ar</strong>e, år 1995, v<strong>ar</strong> 18 procent av de misstänktapersonerna kvinnor. I dag är v<strong>ar</strong> femte misstänkt (20 procent)en kvinna. Den utveckling mot en allt större andel misstänkta kvinnorsom beskrevs i Brå-rapporten från 1999 h<strong>ar</strong> fortsatt, om än i långsamm<strong>ar</strong>etakt.Skillnaden mellan kvinnor och män minsk<strong>ar</strong> i de flestabrottstyperAntalet misstänkta för brott mot brottsbalken utgjordes år <strong>2007</strong> avtotalt cirka 72 500 personer, vilket innebär en ökning med 6 procent(cirka 4 000 personer) i jämförelse med år 1995. Ökningen bestod huvudsakligenav misstänkta kvinnor, som under perioden ökade med 19procent, medan förändringen i antal misstänkta män v<strong>ar</strong> försumb<strong>ar</strong>.Utvecklingen sedan år 1995 skiljer sig kraftigt åt mellan olika sortersbrottstyper. För att få ett stabil<strong>ar</strong>e underlag och en tydlig<strong>ar</strong>e redovisningh<strong>ar</strong> vissa brottstyper grupperats. Dessa grupper är, enligt sammaindelning som tidig<strong>ar</strong>e, hot- och våldsbrott, stöldbrott samt förtroendebrott(för mer detaljerad information, se not 87).132Den <strong>till</strong>fälliga nedgången förkl<strong>ar</strong>as av ett stort bortfall i data år 1999.386 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
KVINNORS BROTTSLIGHET ÖKAR MER ÄN MÄNNENSSedan år 1995 h<strong>ar</strong> antalet misstänkta kvinnor när det gäller stöldbrottförst minskat, sedan ökat, för att år <strong>2007</strong> återgå <strong>till</strong> något under 1995 årsnivå. Utvecklingen för män h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it lik<strong>ar</strong>tad, men den procentuellaminskningen av antal misstänkta män för stöldbrott h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it störreän för kvinnorna. År <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> det 28 procent färre män än år 1995 sommisstänktes för någon form av stöldbrott. Antal kvinnor som är misstänktaför förtroendebrott h<strong>ar</strong> ökat, antal män misstänkta för sammabrott h<strong>ar</strong> minskat, se figur 10.När det gäller utvecklingen av antal personer som är misstänkta förhot- och våldsbrott ser det annorlunda ut. Antalet kvinnor samt antaletmän misstänkta för hot och våld mot person h<strong>ar</strong> ökat kraftigt underperioden. Den procentuella förändringen inom respektive kön serdock olika ut. År <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> antalet kvinnor som misstänktes för hot ochvåld mot person närm<strong>ar</strong>e 90 procent högre än år 1995. Under sammaperiod ökade andelen män misstänkta för hot- och våldsbrott med 26procent.Av figur 10 <strong>fram</strong>går också att n<strong>ar</strong>kotikabrotten står för en kraftigökning för både kvinnor och män. Under perioden 1995 <strong>till</strong> <strong>2007</strong> ökadeantalet kvinnor misstänkta för brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen med136 procent. Antalet män som misstänktes för n<strong>ar</strong>kotikabrott ökadenästan lika mycket, vilket innebär att kvinnornas andel av den totalan<strong>ar</strong>kotikabrottsligheten därmed inte förändrats under perioden. Denligger konstant på cirka 15 procent. Under samma tid ökade antaletkvinnor misstänkta för brott mot trafikbrottslagen med drygt hälf-Fördjupning160140120100806040200-20-40Hot- ochvåldsbrottStöldbrott Förtroende- SkadegöbrottrelsebrottTrafikbrottN<strong>ar</strong>kotikabrottKvinnor 86 % -4 % 18 % -4 % 53 % 136 %Män 26 % -28 % -9 % -12 % 33 % 131 %Figur 10. Kvinnor respektive män misstänkta för vissa brottstyper. Procentuell förändringåren 1995–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>387
Fördjupningten (53 procent) och männen med en tredjedel. Det innebär att kvinnornasandel av misstänkta för brott mot trafikbrottslagen också ök<strong>ar</strong>men i långsam takt, från 9 procent år 1995 <strong>till</strong> 10 procent år <strong>2007</strong>. Antaletmisstänkta personer för skadegörelsebrott h<strong>ar</strong> minskat, och där h<strong>ar</strong>den procentuella minskningen när det gäller de misstänkta männenv<strong>ar</strong>it större än när det gäller de misstänkta kvinnorna.ANTAL KVINNOR MISSTÄNKTA FÖR STÖLDBROTT ÄR NÅGOT FÄRREÅR <strong>2007</strong> ÄN ÅR 1995År 1995 v<strong>ar</strong> nästan v<strong>ar</strong> fjärde person som misstänktes för stöldbrott enkvinna. År <strong>2007</strong> hade denna andel ökat <strong>till</strong> 28 procent. Detta berordock inte på att antalet misstänkta kvinnor h<strong>ar</strong> ökat, tvärtom h<strong>ar</strong> antaletminskat med drygt 400 personer under perioden. Men antalet mänsom är misstänkta för stöldbrott h<strong>ar</strong> minskat än mer, med drygt enfjärdedel (närm<strong>ar</strong>e 10 000 personer) under perioden 1995 <strong>till</strong> <strong>2007</strong>.Av figur 11 <strong>fram</strong>går att antalet misstänkta kvinnor år <strong>2007</strong> i förhållande<strong>till</strong> antalet misstänkta kvinnor år 1995 h<strong>ar</strong> minskat kraftigt närdet gäller häleri, men också minskat när det gäller <strong>till</strong>grepp av ej motordrivetfordon. 133 Förändringen när det gäller inbrott, övrig stöld ochsnatteri samt <strong>till</strong>grepp av motordrivet fordon h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it försumb<strong>ar</strong> underperioden. De misstänkta männen h<strong>ar</strong> å sin sida minskat relativtkraftigt procentuellt när det gäller alla dessa brott.20100-10-20-30-40-50-60Inbrott, ejskjutvapenÖvrig stöldoch snatteriTillgrepp av ejmotordrivetfordonTillgrepp avmotordrivetfordonHäleriKvinnor 2 % -2 % -18 % 0 % -41 %Män -34 % -19 % -53 % -39 % -44 %Figur 11. Kvinnor respektive män misstänkta för stöldbrott. Procentuell förändringåren 1995–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.133Minskningen när det gäller <strong>till</strong>grepp av ej motordrivet fordon bygger på relativtsmå siffror, från 95 misstänkta kvinnor år 1995 <strong>till</strong> 78 misstänkta kvinnor år<strong>2007</strong>.388 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ANTALET KVINNOR MISSTÄNKTA FÖR HOT- OCH VÅLDSBROTTHAR ÖKAT KRAFTIGT ÅREN 1995–<strong>2007</strong>Sammantaget h<strong>ar</strong> antalet kvinnor som är misstänkta för hot- och våldsbrottökat kraftigt (med 86 procent) under perioden, från cirka 2 500kvinnor år 1995 <strong>till</strong> cirka 4 700 kvinnor år <strong>2007</strong>. Motsv<strong>ar</strong>ande ökningför männen är 26 procent. Under samma period h<strong>ar</strong> kvinnorna ökatsin andel från 9 <strong>till</strong> 13 procent när det gäller totalt antal misstänkta förhot- och våldsbrott mot person.Misshandel och brott mot frihet och frid h<strong>ar</strong> ökat kraftigt och v<strong>ar</strong>,som <strong>fram</strong>går av tabell 1 tidig<strong>ar</strong>e i kapitlet, efter stöld och snatteri detvå vanligaste brotten mot brottsbalken som kvinnor misstänktes förår <strong>2007</strong>. När det gäller våld och hot mot tjänsteman h<strong>ar</strong> antalet kvinnorunder den undersökta perioden mer än fördubblats. Antalet kvinnorrespektive män som är misstänkta för rån h<strong>ar</strong> haft en ungefär likastor ökning, runt 70 procent, men när det gäller kvinnorna rör det sigom ett mindre antal brott. Antalet kvinnor som misstänks för mordh<strong>ar</strong> minskat, men där är siffrorna alltför små för att man ska kunna dranågra generella slutsatser. 134Kvinnorna h<strong>ar</strong>, som <strong>fram</strong>gått tidig<strong>ar</strong>e, haft en stor procentuell ökningnär det gäller hot- och våldsbrott under perioden 1995–<strong>2007</strong>. Ennärm<strong>ar</strong>e granskning av de yngre gärningspersonerna (mellan 15 och20 år) vis<strong>ar</strong> att utvecklingen rent generellt h<strong>ar</strong> sett liknande ut när detFördjupning1301109070503010-10Våld och hot SamtligaBrott motMisshandelfrihet och frid Rån, grovt rån mot hot- ochtjänsteman våldsbrottKvinnor 78 % 91 % 67 % 110 % 86 %Män 14 % 33 % 75 % 15 % 26 %Figur 12. Kvinnor respektive män misstänkta för hot- och våldsbrott. Procentuellförändring åren 1995–<strong>2007</strong>.Källa: Brå.134Under 1990-talets andra hälft uppgick antalet kvinnor misstänkta för (fullbordat)mord <strong>till</strong> cirka tio personer årligen; under perioden 2004–<strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> ungefär femtonkvinnor årligen misstänkts för mord.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>389
Fördjupning250200150Misstänkta kvinnor 15–20 år157Misstänkta män 15–20 år2<strong>23</strong>10010592969782905056430Misshandel avman totaltMisshandel avkvinna totaltMisshandel avobekant kvinnaMisshandel avobekant kvinnautomhusMisshandel avbekant kvinnaFigur 13. Kvinnor respektive män i åldern 15–20 år misstänkta för misshandel. Procentuellförändring åren 2000–<strong>2007</strong>. Källa: Brå.gäller kvinnor och män under de senaste åren, mellan åren 2000–<strong>2007</strong>.I figur 13 <strong>fram</strong>går att antalet misstänkta kvinnor och män h<strong>ar</strong> ökat närdet gäller både misshandel mot kvinna och misshandel mot man. Närdet gäller misshandel av obekant kvinna h<strong>ar</strong> de unga kvinnorna ökatsitt brottsdeltagande betydligt mer än de unga männen (157 procentför kvinnorna och 96 procent för männen). Den mest dramatiska ökningengäller dock misshandel av obekant kvinna utomhus. När detgäller denna brottstyp h<strong>ar</strong> den relativa ökningen bland de unga kvinnornav<strong>ar</strong>it mer än dubbelt så stor som bland de unga männen. I jämförelsemed år 2000 v<strong>ar</strong> det sju år sen<strong>ar</strong>e 2<strong>23</strong> procent fler unga kvinnorsom v<strong>ar</strong> misstänkta för misshandel utomhus av en kvinna som honv<strong>ar</strong> obekant med. 135 Motsv<strong>ar</strong>ande ökning för de unga männen v<strong>ar</strong> 97procent.Även när det gäller det som i v<strong>ar</strong>dagstal bruk<strong>ar</strong> kallas för gatuvåldmellan unga, alltså misshandel utomhus mot obekant man eller kvinna,h<strong>ar</strong> kvinnorna haft en större procentuell ökning än männen. Underåren 2000–<strong>2007</strong> ökade misstänkta kvinnoantalet i åldern 15–20 årmed 132 procent. Motsv<strong>ar</strong>ande ökning för männen v<strong>ar</strong> 45 procent.135Ökningen bygger på relativt små siffror, från 52 misstänkta kvinnor år 2000 <strong>till</strong>168 misstänkta kvinnor år <strong>2007</strong>.390 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
SammanfattningRedovisningen ovan vis<strong>ar</strong> att antalet misstänkta kvinnor v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> kraftigtmellan olika brottstyper. Det numerärt sett vanligaste brott somen kvinna misstänktes för år <strong>2007</strong> v<strong>ar</strong> övrig stöld och snatteri (BrB8:1–2 och 8:4). Närm<strong>ar</strong>e hälften av alla misstänkta kvinnor v<strong>ar</strong> underåren 2005–<strong>2007</strong> misstänkta för ett stöldbrott. Bland männen v<strong>ar</strong> motsv<strong>ar</strong>andeandel en knapp fjärdedel.FördjupningKvinnor är betydligt mindre brottsliga än mänAv samtliga misstänkta gärningspersoner är v<strong>ar</strong> femte kvinna. Skillnadenmellan könen är oberoende av ålder, då det inom alla åldersgrupperär färre kvinnor än män som är misstänkta för att ha begått någotbrott. Också inom alla brottstyper är antalet misstänkta kvinnor mindreän antalet misstänkta män. Sammantaget tycks alltså män, enligtkriminalstatistiken, v<strong>ar</strong>a betydligt brottslig<strong>ar</strong>e än kvinnor när det gällerall brottslighet och inom alla åldersgrupper.Kvinnors och mäns brottslighet ser olika ut beroende på vilkenbrottstyp det rör sig om. Exempelvis utgjorde de misstänkta kvinnorna48 procent av det totala antalet personer som år <strong>2007</strong> misstänktes förmened, falskt åtal m.m. (BrB 15). Andelen kvinnor av totalt antal misstänktapersoner för övrig stöld och snatteri (BrB 8:1–2 och 8:4) uppgickår <strong>2007</strong> <strong>till</strong> 36 procent. Det är mer ovanligt för kvinnorna än för männenatt misstanken gäller exempelvis n<strong>ar</strong>kotikabrott eller någon formav hot- och våldsbrott. Av dem som misstänktes för brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagenv<strong>ar</strong> 15 procent kvinnor. Vid misshandel utgjorde kvinnorna13 procent av alla misstänkta personer och när det gäller olaga hot(BrB 4:5) utgjorde de 10 procent. Statistiken över hot bekräftas av resultatenfrån den Nationella trygghetsundersökningen (ntu). När det gällermisshandel v<strong>ar</strong> andelen kvinnor som v<strong>ar</strong> misstänkta i statistiken <strong>till</strong>och med större än andelen kvinnor som v<strong>ar</strong> föröv<strong>ar</strong>e enligt ntu.Sexualbrott och rån är två brottskategorier där andelen misstänktakvinnor är mycket liten. Där utgjorde kvinnorna endast 2 respektive 5procent av det totala antalet misstänkta personer år <strong>2007</strong>.När det gäller de unga lagöverträd<strong>ar</strong>na, 15-åring<strong>ar</strong>na, kan statistikenöver misstänkta personer kompletteras med resultaten från Brå:s nationellaskolundersökning (nsu). Likheterna mellan flickor och pojk<strong>ar</strong>i brottslighet är betydligt större när de själva beskriver sin brottslighetän vad som <strong>fram</strong>kommer i statistiken över misstänkta 15-åriga flickoroch pojk<strong>ar</strong>. Vid hot- och våldsbrott och skadegörelsebrott är det mycketvanlig<strong>ar</strong>e att en 15-årig pojke är misstänkt än att en jämnårig flickaär det. Men enligt niondeklassundersökningen är skillnaden mellankönens våldsrelaterade brottslighet avsevärt mindre. Uppdelningen påkön när det gäller stöldbrott är dock mer lik<strong>ar</strong>tad enligt den officiellakriminalstatistiken och niondeklassundersökningen.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>391
FördjupningFrågan är vad denna stora skillnad när det gäller skadegörelse ochvåldsbrott kan bero på. En tänkb<strong>ar</strong> orsak <strong>till</strong> skillnaderna skulle kunnav<strong>ar</strong>a att flickor och pojk<strong>ar</strong> i Brå:s niondeklassundersökning h<strong>ar</strong> värderatorden i frågeformuläret olika och därigenom också sv<strong>ar</strong>at olika.En annan förkl<strong>ar</strong>ing <strong>till</strong> v<strong>ar</strong>för pojk<strong>ar</strong> anmäls och misstänks oft<strong>ar</strong>e änflickor kan v<strong>ar</strong>a att det finns faktiska skillnader, såväl i k<strong>ar</strong>aktären pådeltagandet som i brottets grovhet (svårhetsgrad) i flickors och pojk<strong>ar</strong>sbrottslighet. Sammantaget är det svårt att ge ett entydigt sv<strong>ar</strong> på fråganom v<strong>ar</strong>för pojk<strong>ar</strong>s och flickors brottsdeltagande ser så olika ut i debägge materialen.Kvinnor och män är lika i sin kriminalitetTrots att antalet kvinnor som misstänktes för att ha begått brott v<strong>ar</strong>mycket mindre än antalet misstänkta män, vis<strong>ar</strong> undersökningen attkvinnors och mäns övergripande brottslighetsstruktur är tämligen lik<strong>ar</strong>tad.Kvinnors och mäns brottsdeltagande likn<strong>ar</strong> också, enligt misstankestatistiken,v<strong>ar</strong>andra rent åldersmässigt då åldersfördelningeninom respektive kön ser relativt likadan ut för kvinnor och för män.Det är betydligt ovanlig<strong>ar</strong>e att kvinnor misstänks för misshandelän att män gör det, men åldersstrukturen för detta brott ser likadan utför de två könen. I bägge fallen är det de unga kvinnorna och männensom står för en oproportionerligt stor andel i förhållande <strong>till</strong> deras andelav befolkningen. Av det totala antalet kvinnor som misstänktes förmisshandel åren 2005–<strong>2007</strong>, utgjorde de unga kvinnorna i åldern 15–20år 37 procent. Motsv<strong>ar</strong>ande siffra för de unga männen v<strong>ar</strong> 33 procent.Den tidig<strong>ar</strong>e forskningen som pek<strong>ar</strong> på att våld ofta utövas inom respektivekön förstärks av föreliggande undersökning. Vid misshandeltycks det relativt vanligt att kvinnor misshandl<strong>ar</strong> kvinnor och att mänmisshandl<strong>ar</strong> män, även om motsatsen naturligtvis också förekommeri ganska stor omfattning.Kvinnors brottslighet ök<strong>ar</strong>, särskilt när det gäller våld och hotStatistiken över antal misstänkta personer pek<strong>ar</strong> entydigt på att kvinnorsbrottslighet ök<strong>ar</strong>. År 1975 utgjordes 11 procent av de misstänktapersonerna av kvinnor. Tjugo år sen<strong>ar</strong>e, år 1995, v<strong>ar</strong> 18 procent av demisstänkta personerna kvinnor. I dag utgör kvinnorna 20 procent avsamtliga misstänkta personer.Denna utveckling ser olika ut beroende på vilken brottstyp det gällermen rent generellt tender<strong>ar</strong> skillnaden mellan kvinnor och män attminska i de flesta brottstyper. Förändringen beror ibland på att antaletmisstänkta män för vissa brott minsk<strong>ar</strong> mer än antalet kvinnor som ärmisstänkta för samma brott. Så ser exempelvis utvecklingen ut när detgäller personer som är misstänkta för stöldbrott och skadegörelsebrottunder åren 1995–<strong>2007</strong>. Antalet kvinnor misstänkta för förtroendebrott392 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
h<strong>ar</strong> ökat under perioden samtidigt som antalet män misstänkta förförtroendebrott h<strong>ar</strong> minskat. Vid andra brottstyper, exempelvis trafikbrottoch kanske mest av allt, hot- och våldsbrott, h<strong>ar</strong> antalet misstänktakvinnor ökat betydligt mer, relativt sett, än antalet misstänkta män.Det tycks således som att kvinnor, procentuellt sett, tender<strong>ar</strong> att blimer brottsliga än männen. Speciellt när det gäller våldsbrottslighetverk<strong>ar</strong> det som att kvinnorna alltmer t<strong>ar</strong> över männens beteende. Underåren 1995 <strong>till</strong> <strong>2007</strong> h<strong>ar</strong> antal kvinnor misstänkta för hot- och våldsbrottökat med närm<strong>ar</strong>e 90 procent, samtidigt som antalet män misstänktaför hot- och våldsbrott h<strong>ar</strong> ökat med knappt 30 procent. Denstora skillnaden i ökning gäller både för misshandel, brott mot frihetoch frid samt våld och hot mot tjänsteman.För de brott som uppvis<strong>ar</strong> en ökning (hot- och våldsbrott och trafikbrott),ök<strong>ar</strong> andelen misstänkta kvinnor betydligt mer än andelenmisstänkta män. För de brott där antalet misstänkta personer minsk<strong>ar</strong>(stöldbrott och skadegörelsebrott) är den procentuella minskningenavsevärt större för männen än för kvinnorna. När det gäller olika formerav förtroendebrott stod kvinnorna för en relativt kraftig ökningunder samma period som antalet misstänkta män minskade synb<strong>ar</strong>t.Antal misstänkta personer för n<strong>ar</strong>kotikabrott ökade däremot mycketkraftigt (med drygt 130 procent) för både kvinnor och män.Trots att skillnaden mellan kvinnor och män fortf<strong>ar</strong>ande är stor,tycks det sammantaget som att könen alltmer närm<strong>ar</strong> sig v<strong>ar</strong>andra närdet gäller brottsdeltagande, mätt i antal misstänkta personer. Kvinnortender<strong>ar</strong> att likna män och män tender<strong>ar</strong> att likna kvinnor. Därför ärde förkl<strong>ar</strong>ingsmodeller som utgår från att skillnader mellan kön ärnaturgiven inte så användb<strong>ar</strong>a. Sådana biologiska förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong> kan gemodeller som syft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att förkl<strong>ar</strong>a brottsnivåer. Men det är svårt att sehur de skulle kunna bidra <strong>till</strong> att förkl<strong>ar</strong>a en utveckling, en förändringsom h<strong>ar</strong> skett under den korta tiden av tre decennier. Möjligtvis kanorsakerna <strong>till</strong> de förändrade brottsmönstren för kvinnor och män därförsökas i de förändrade livsbetingelser, könsroller och förväntning<strong>ar</strong>som både kvinnor och män växer upp med och lever under.FördjupningReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (1990). Kvinnor och brott. <strong>Rapport</strong> 1990:1.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1999). Kvinnors brottslighet. <strong>Rapport</strong>1999:15. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>393
FördjupningBrottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>). Diskriminering i rättsprocessen.Om missgynnande av personer med utländsk bakgrund. <strong>Rapport</strong><strong>2008</strong>:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Burc<strong>ar</strong>, V. (2002). Rädsla för brott. En undersökning om Ljungbyungdom<strong>ar</strong>srädsla för och erf<strong>ar</strong>enheter av brott. Lunds universitet 2002:1.Burc<strong>ar</strong>, V. (2005). Gestaltning<strong>ar</strong> av offererf<strong>ar</strong>enhet. Samtal med unga mänsom utsatts för brott. Lund. Sociologiska institutionen, Lunds universitet.Connell, R. (1995). Masculinities. Berkeley, Los Angeles: University ofCalifornia Press.Ericson, C. (2005). Kvinnor och män i kriminalpolitiska motioner. En analysi ljuset av tre feministiska perspektiv. Stockholms universitet, Kriminologiskainstitutionen, rapport 2005:4.Kivivuori, J. (<strong>2007</strong>). Delinquent Behaviour in Nordic Capital Cities. ScandinavianRese<strong>ar</strong>ch Council for Criminology. Helsingfors: NationalRese<strong>ar</strong>ch Institute of Legal Policy.Kordon, S. och Wetterqvist, A. (2006). Gärningsmannen är en kvinna. Enbok om kvinnlig brottslighet. Stockholm: Bokförlaget dn.Lundgren, E., Heimer, G., Westerstrand, J., Kalliokoski, A-M. (2001).Slagen dam Mäns våld mot kvinnor i jämställda <strong>Sverige</strong> – en omfångsundersökning.Umeå: Brottsoffermyndigheten och Uppsala Universitet.Lövkrona, I. red (2001). Mord, misshandel och sexuella övergrepp. Historiskaoch kulturella perspektiv på kön och våld. Lund: Nordic AcademicPress.Nordic Council of Ministers (2005). Kön & Våld Ett nordiskt forskningsprogram2000–2004. Tema Nord 2005:544. Slutrapport. NordicCouncil of Ministers.Preventionscentrum i Stockholm, Presens (<strong>2008</strong>). Stockholmsenkäten.<strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>:1.Sobieraj, S. (1998). Taking Control: Toy Commercials and the SocialConstruction of Patri<strong>ar</strong>chy. I: Bowker, L. H. (red.) Masculinitiesand Violence. Rese<strong>ar</strong>ch on Men and Masculinities Vol. 10 ThousandOaks: sage Publications.Utbildningsdep<strong>ar</strong>tementet (1993). Visst Är Vi Olika! En antologi för kunskapoch debatt om likheter och olikheter mellan flickor och pojk<strong>ar</strong> ochderas olika villkor och förutsättning<strong>ar</strong> i skolan. Stockholm. Utbildningsdep<strong>ar</strong>tementet.394 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ÖVERGREPP I RÄTTSSAKLinda WedingFördjupningInledningEn grundval för rättsordningen är att vittnen och målsägande fritt ochsanningsenligt kan lämna uppgifter <strong>till</strong> rättsväsendet. Brottsoffer ochvittnen risker<strong>ar</strong> emellertid att utsättas för påtryckning<strong>ar</strong> av personersom h<strong>ar</strong> ett intresse av att brottet inte kommer <strong>till</strong> rättsväsendets kännedomeller att den som anklagats frias från brott. Om det <strong>fram</strong>stårsom lönsamt att systematiskt hindra rättssystemet kan möjligheternaatt lagföra allv<strong>ar</strong>lig brottslighet försvåras avsevärt (prop. 1996/97:135).För att undvika detta måste de som medverk<strong>ar</strong> i en rättsprocess skyddasmot olika former av påtryckning<strong>ar</strong>. Bestämmelserna om övergreppi rättssak, som återfinns i 17 kap. 10 § i brottsbalken, är ett betydelsefulltuttryck för detta skydd.Syftet med föreliggande kapitel är att ge en beskrivning av vad somk<strong>ar</strong>aktäriser<strong>ar</strong> den anmälda och lagförda brottsligheten för övergreppi rättssak. H<strong>ar</strong> den anmälda brottsligheten förändrats över tid och i såfall på vilket sätt? Sammanfaller anmälningsstatistiken med den ökningsom skett i antal lagföring<strong>ar</strong>? Statistiken kan i viss mån beskrivabrottsutvecklingen, men är bristfällig när det gäller fördjupad kunskapom brottet. Därför ingår i kapitlet även en fördjupad beskrivningav övergrepp i rättssak. Detta kvalitativa avsnitt kan ge en bild av brottetsstruktur och besv<strong>ar</strong>a frågor om gärningspersonerna: vilka motivde haft, i vilka situationer brottet skett och på vilket sätt. Likaså skabrottsoffren diskuteras: vilka som utsatts och vilka konsekvenserna avövergrepp i rättssak blir. Denna fördjupade del är kapitlets huvudfokus.Fördjupningsavsnittet baseras främst på en studie av ett förundersökningsmaterial,som är en del av en mer omfattande undersökningsom gjorts om o<strong>till</strong>åten påverkan mot brottsoffer och vittnen (Brå<strong>2008</strong>). I den studien gjordes även intervjuer med brottsoffer och vittnensom utsatts för o<strong>till</strong>åten påverkan samt med myndighetspersoneroch personer från den ideella sektorn vilka möter personer som v<strong>ar</strong>itutsatta för o<strong>till</strong>åten påverkan. Studien fångade därför upp även sådanafall som inte anmälts. P<strong>ar</strong>alleller kommer att dras <strong>till</strong> denna tidig<strong>ar</strong>estudie, bland annat då det finns vissa väsentliga skillnader mellan brottetövergrepp i rättssak och det vid<strong>ar</strong>e begreppet o<strong>till</strong>åten påverkan. 136136Begreppet beskrivs mer ingående i avsnittet Svårdefinierat begrepp nedan.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>395
FördjupningAllra först följer en introduktion av brottet och en kort beskrivningav de straffskärpning<strong>ar</strong> som ägt rum. Därefter följer en diskussionkring de särskilda omständigheter som rör den dolda brottslighetenvid denna typ av brott. Sedan presenteras utvecklingen enligt kriminalstatistikenoch efter det följer fördjupningsavsnittet. Kapitlet avslutasmed brottsförebyggande åtgärdsförslag.Svårdefinierat begreppI lagtexten definieras övergrepp i rättssak på följande sätt (Brb 17:10):Den som med våld eller hot om våld angriper någon för att denne gjortanmälan, fört talan, avlagt vittnesmål eller ann<strong>ar</strong>s vid förhör avgettutsaga hos en domstol eller annan myndighet eller för att hindra någonfrån en sådan åtgärd, döms för övergrepp i rättssak, <strong>till</strong> fängelse ihögst fyra år eller, om brottet är ringa, <strong>till</strong> böter eller fängelse i högst sexmånader. Detsamma ska gälla, om man med någon annan gärning,som medför lidande, skada eller olägenhet, eller med hot om en sådangärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål eller ann<strong>ar</strong>savgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra honomfrån att avge en sådan utsaga. Är brottet grovt, döms <strong>till</strong> fängelse, lägsttvå år och högst åtta år.Handling<strong>ar</strong> som samlas i det juridiska begreppet »övergrepp i rättssak«syft<strong>ar</strong> med andra ord <strong>till</strong> att påverka rättsprocessen, genom våld ellerhot om våld, inklusive subtila hot, men även genom andra gärning<strong>ar</strong>som medför lidande eller skada. 137 Övergrepp i rättssak förutsätter alltsåett grundbrott (ungefär som häleri förutsätter ett förbrott) och det ärrättsväsendets hantering av detta grundbrott som övergrepp i rättssaksyft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att påverka, genom att utöva inflytande på målsägande ochvittnen. Övergrepp i rättssak kan ske i samband med grundbrottet, föratt förhindra att en anmälan görs, eller i ett sen<strong>ar</strong>e skede, som en konsekvensav en anmälan eller ett vittnesmål. Brottet kan även äga rum isamband med rättegång eller långt sen<strong>ar</strong>e, efter det att gärningspersonenavtjänat en straffpåföljd.Exemplen nedan är tagna ur dom<strong>ar</strong> och förundersökningsprotokollför övergrepp i rättssak och illustrer<strong>ar</strong> hur hoten kan ske antingen uttryckligeneller mer underförstått, bland annat beroende på i vilketsammanhang de uttalas.137Att betala ersättning <strong>till</strong> ett vittne för att denna person inte ska vittna, klassas intesom övergrepp i rättssak (Holmqvist m.fl. <strong>2007</strong>). Handlingen räknas i stället sombestickning.396 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
En kort stund efter en misshandel kommer gärningspersonen <strong>till</strong>baka<strong>till</strong> den plats där det skadade offret befinner sig och säger »om ni polisanmälerdetta, kommer det b<strong>ar</strong>a bli ännu värre! Du kommer att dödå.«Efter år av misshandel och kränkning<strong>ar</strong> hot<strong>ar</strong> en man sin sambo genomatt säga »om jag åker dit, kommer jag se <strong>till</strong> att du inte h<strong>ar</strong> någon<strong>fram</strong>tid, du kommer inte att kunna bo kv<strong>ar</strong> här i staden« samt att honska »få ta konsekvenserna« av sin anmälan.FördjupningInne i rättegångssalen kommer en man, som är vän med gärningspersoneni grundbrottet, <strong>fram</strong> <strong>till</strong> en person som just vittnat och säger »duförstår inte vad du gett dig in på din hora«.Från fängelset skick<strong>ar</strong> en man ett vykort med texten »Tjena din jävlagolbög. Ny månad, ny ränta!« Bredvid texten hade mannen ritat enstreckgubbe hängandes i en galge.Brå h<strong>ar</strong> tidig<strong>ar</strong>e studerat o<strong>till</strong>åten påverkan mot brottsoffer och vittnen(Brå <strong>2008</strong>). Begreppet o<strong>till</strong>åten påverkan innefatt<strong>ar</strong> allv<strong>ar</strong>liga trakasserier,hot, våld, skadegörelse och korruption där gärningspersonenssyfte är att påverka en persons agerande <strong>till</strong> egen fördel (jfr Brå2005). O<strong>till</strong>åten påverkan och övergrepp i rättssak h<strong>ar</strong> således sammasyfte, men o<strong>till</strong>åten påverkan är ett bred<strong>ar</strong>e begrepp som även inkluder<strong>ar</strong>icke straffb<strong>ar</strong>a påverkansformer som exempelvis k<strong>ar</strong>tläggning avpersoner.Skärpt syn på brottetStraffet för övergrepp i rättssak h<strong>ar</strong> diskuterats och skärpts vid ett flertal<strong>till</strong>fällen. År 1982 infördes grovt brott i straffskalan för övergrepp irättssak. Bakgrunden v<strong>ar</strong> att <strong>till</strong>talade och vittnen i bland annat n<strong>ar</strong>kotikamåluppfattades ha blivit mer ovilliga att tala fritt av rädsla förolagliga efterspel. Under 1990-talet skärptes straffskalorna ytterlig<strong>ar</strong>e.De tidig<strong>ar</strong>e straffskalorna ansågs inte i <strong>till</strong>räcklig grad uttrycka hur allv<strong>ar</strong>ligtsamhället såg på dessa brott. »Uppkomsten av grupper som öppetställer sig utanför lagen och som inte gör någon hemlighet av attde negliger<strong>ar</strong> den offentliga rättsordningen kan inte accepteras«, <strong>ar</strong>gumenterademan från politiskt håll (prop. 1996/97:135, s. 9). År 2002 höjdesstraffskalorna ytterlig<strong>ar</strong>e. Det tidig<strong>ar</strong>e straffet böter eller fängelse ihögst två år ändrades nu <strong>till</strong> fängelse i högst fyra år eller, om brottet ärringa, <strong>till</strong> böter eller fängelse i högst sex månader. För grovt brott höjdesstraffet från fängelse lägst ett och högst sex år <strong>till</strong> fängelse lägst tvåoch högst åtta år (prop. 2001/02:59). Straffet anpassades därmed <strong>till</strong> vadsom gällde för mened (Holmqvist m.fl. <strong>2007</strong>).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>397
FördjupningDold brottslighetDet finns en rad faktorer som gör att brottet övergrepp i rättssak intekommer <strong>till</strong> myndigheternas kännedom och följaktligen inte hellerregistreras i kriminalstatistiken. Det är dels omständigheter som göratt brottet inte anmäls <strong>till</strong> polisen, dels förhållanden som innebär attde brott som trots allt anmäls inte rubriceras som övergrepp i rättssak.AnmälningsbenägenhetFör vissa brottstyper kan uppmärksamhet i media och av politiker leda<strong>till</strong> att anmälningsbenägenheten ök<strong>ar</strong>. Så också för övergrepp i rättssak.Samtidigt kan större fokus på att vittnen och brottsoffer utsätts förpåverkansförsök få motsatt effekt. Detta eftersom rykten om att det ärf<strong>ar</strong>ligt att vittna eller anmäla brott kan förstärka rädslan hos dem somutsatts för övergrepp i rättssak. 138För att ett brott som övergrepp i rättssak ska komma <strong>till</strong> rättsväsendetskännedom, behövs på sätt och vis en dubbel anmälan av brott. Enutgångspunkt för övergrepp i rättssak är att det finns ett grundbrottsom offret för övergrepp i rättssak h<strong>ar</strong> en koppling <strong>till</strong>. Den som h<strong>ar</strong>utsatts för övergrepp i rättssak kan v<strong>ar</strong>a offer även för grundbrottet,anhörig <strong>till</strong> offret eller v<strong>ar</strong>a vittne <strong>till</strong> grundbrottet. En förutsättningför att en handling ska rubriceras som övergrepp i rättssak är därför atträttsväsendet får kännedom om grundbrottet. Taget ur sitt sammanhangkan handlingen ann<strong>ar</strong>s betraktas som ett annat brott, exempelvisolaga hot eller misshandel.Sannolikheten torde v<strong>ar</strong>a större att offret eller vittnet anmäler övergreppi rättssak om en anmälan om grundbrottet görs. En stor andel avövergrepp i rättssak begås i samband med relationsvåld, en brottslighetför vilken anmälningsbenägenheten kan ha ökat (prop. 2002/03:70; seäven avsnittet Misshandel mot kvinnor). Likaså står brottsaktiva ungdom<strong>ar</strong>för en betydande del av de övergrepp i rättssak som lagförs.I dag finns tecken på en förändrad syn på ungdom<strong>ar</strong>s brott och enminskad tolerans mot våld. Skolor rapporter<strong>ar</strong> våldsbrott i högre grad(Estrada <strong>2007</strong>) och ungdomsvåld uppmärksammas i större utsträckningav rättsväsendet (Granath <strong>2007</strong>; se även avsnittet Ungdomsbrottslighet).Sammantaget kan detta i sin tur bidra <strong>till</strong> att öka anmälningsbenägenhetenäven för övergrepp i rättssak.Inom kriminella ungdomsgrupper råder ofta normen att brott inteanmäls <strong>till</strong> polisen (Fondén <strong>2007</strong>). Å ena sida kan detta tala för ett stortmörkertal avseende övergrepp i rättssak i denna grupp. Å andra sidankan en underförstådd praxis att inte »gola« innebära att övergrepp i138Det kan även leda <strong>till</strong> självcensur hos dem som inte utsatts för påverkansförsökmen som på grund av rädsla dr<strong>ar</strong> sig för att anmäla eller vittna om brott.398 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ättssak inte »behöver« begås. Därför kan det sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e röra sig om enform av självcensur, det vill säga en rädsla att anmäla brott trots attinga uttryckliga påtryckning<strong>ar</strong> skett (Brå <strong>2008</strong>). Det motsv<strong>ar</strong>ande gälleräven inom andra gruppering<strong>ar</strong>, som organiserad brottslighet, ochinom relationsvåld (Brå <strong>2008</strong>).Generellt minsk<strong>ar</strong> anmälningsbenägenheten när gärningspersonenär känd för den som utsatts för brott (Brå 2006). Ofta finns det någonform av relation mellan gärningsperson och offer vid övergreppi rättssak (se fördjupningsavsnittet nedan). Sammanfattningsvis tordebrottet övergrepp i rättssak ha ett stort mörkertal och brottet kommerdärför i många fall inte <strong>till</strong> rättsväsendets kännedom (sou 2000:88, sou1998:40). Det finns dock, som beskrivits ovan, skäl som tal<strong>ar</strong> för att benägenhetenatt anmäla övergrepp i rättssak kan ha ökat.FördjupningKonkurrerande brottÖvergrepp i rättssak är ett komplicerat brott i den bemärkelsen atthandlingen kan ge sken av att v<strong>ar</strong>a ett annat brott, om kontexten inteär känd. I de fall övergrepp i rättssak sker i form av olaga hot eller misshandelklassas brottet juridiskt som övergrepp i rättssak. 139I anmälningsstatistiken redovisas dock brottet som det uppfattadesvid anmälnings<strong>till</strong>fället. Trots att definitionen för övergrepp i rättssakär tydlig, tycks gränsen mellan olaga hot och övergrepp i rättssakibland v<strong>ar</strong>a fin. Det kan v<strong>ar</strong>a svårt för den som t<strong>ar</strong> emot en anmälan attavgöra om det rör sig om olaga hot eller övergrepp i rättssak. Identiskahot kan förmedlas, men det är sammanhanget som påverk<strong>ar</strong> brottsrubriceringen.Även offret kan sakna kunskap om att det finns ett brottsom heter övergrepp i rättssak och därför enb<strong>ar</strong>t anmäla att ett olagahot eller en misshandel ägt rum.Allt detta h<strong>ar</strong> inverkan på anmälningsstatistiken, eftersom vissa fallav övergrepp i rättssak felaktigt registreras som olaga hot eller misshandelvid anmälnings<strong>till</strong>fället. Studien av dom<strong>ar</strong> och förundersökningsprotokollvis<strong>ar</strong> att övergrepp i rättssak ibland initialt rubricerassom olaga hot i polisrapporten. Även lagföringsstatistiken kan påverkasav liknande problem i brottsrubriceringen. Några av dem som v<strong>ar</strong>dömda för övergrepp i rättssak hade dömts för liknande gärning<strong>ar</strong>tidig<strong>ar</strong>e, men brottet hade då rubricerats som olaga hot. 140139H<strong>ar</strong> brottet däremot skett genom en grov misshandel, ett brott som h<strong>ar</strong> högrestraffvärde än övergrepp i rättssak, kan gärningspersonen dömas för de bådabrotten i konkurrens (Holmqvist m.fl. <strong>2007</strong>).140Gärning<strong>ar</strong>na som rubricerats som olaga hot v<strong>ar</strong> mycket sn<strong>ar</strong>lika och hade sketti näst in<strong>till</strong> identiska sammanhang som de hot som rubricerats som övergrepp irättssak.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>399
FördjupningDIFFUS GRÄNS MELLAN GRUNDBROTT OCH ÖVERGREPP I RÄTTSSAKSåväl offer som anmälningsmottag<strong>ar</strong>e h<strong>ar</strong> ibland också svårt att bedömavad som är grundbrott och vad som är övergrepp i rättssak, vilketkomplicer<strong>ar</strong> brottsrubriceringen. De båda brotten kan nämligen överlappav<strong>ar</strong>andra eftersom övergrepp i rättssak kan ha skett kontinuerligtunder en längre tid, i samband med att andra brott upprepats. Exempletnedan beskriver ett fall där gärningspersonen dömts för bådeövergrepp i rättssak och grov kvinnofridskränkning.En man dömdes för övergrepp i rättssak mot sin fru vid fem <strong>till</strong>fällen.Mannen dömdes även för grov kvinnofridskränkning genom våld, hotoch förolämpning<strong>ar</strong>. Efter att kvinnan anmält mannen och kompletterandepolisförhör hållits med dem båda, försökte mannen v<strong>ar</strong> ochv<strong>ar</strong>annan dag få henne att ta <strong>till</strong>baka anmälan genom att hota henne<strong>till</strong> livet. Han hotade även att ta deras b<strong>ar</strong>n ifrån henne. Kvinnanuppgav att när hon tidig<strong>ar</strong>e anmält sin man för misshandel, hade hanförvånad kommit hem från ett förhör och sagt »du backade inte?«. Hanhade förväntat sig att hon skulle ta <strong>till</strong>baka sin anmälan, vilken honinte gjort.I en situation som denna är det möjligt att enb<strong>ar</strong>t grundbrottet registrerasnär en anmälan väl görs. I de studerade förundersökning<strong>ar</strong>nafanns exempel på hur övergreppet i rättssak hade ägt rum i omedelb<strong>ar</strong>anslutning <strong>till</strong> grundbrottet, men att enb<strong>ar</strong>t grundbrottet anmälts. En<strong>till</strong>äggsanmälan om övergrepp i rättssak hade gjorts i ett sen<strong>ar</strong>e skede,i vissa fall i samband med förhör.Utveckling och struktur enligt kriminalstatistikenAnmälda fallÖvergrepp i rättssak finns inte särredovisad i den officiella statistikenöver anmälda brott, utan redovisas under en kategori för »övriga brottmot 17 kapitlet i brottsbalken« (brottskod 1707). 141 Därför h<strong>ar</strong> tidig<strong>ar</strong>estudier om anmälda övergrepp i rättssak saknats. Det h<strong>ar</strong> dock kunnatkonstateras att kategorin som helhet ökat, och då brottet övergrepp irättssak är den dominerande brottskategorin i gruppen h<strong>ar</strong> det antagitsatt ökningen <strong>till</strong> stor del förkl<strong>ar</strong>as av en motsv<strong>ar</strong>ande ökning avdenna brottslighet.141I denna kategori (brottskod 1707) ingår även brotten bestickning; o<strong>till</strong>börligt verkandevid röstning, tagande av o<strong>till</strong>börlig belöning vid röstning; brott mot rösthemlighet;skyddande av brottsling; främjande av flykt; överträdelse av myndighetsbud; hindrande av förrättning samt föregivande av allmän ställning.400 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
För att närm<strong>ar</strong>e undersöka i vilken utsträckning ökningen avserbrottet övergrepp i rättssak h<strong>ar</strong> en specialstudie av anmälning<strong>ar</strong> rörandebrottskod 1707 gjorts. 142 Studien omfatt<strong>ar</strong> samtliga anmälning<strong>ar</strong>med denna brottskod som skrivits in i polisens databas r<strong>ar</strong> (rationellanmälansrutin) under perioden 1999–2006. 143 Anmälning<strong>ar</strong> om övergreppi rättssak identifierades på polismyndigheterna genom sökning<strong>ar</strong>på den registrerade brottsrubriceringen. Sökning<strong>ar</strong>na gjordes medhjälp av olika stavningskombinationer av begreppet »övergrepp i rättssak«som tagits <strong>fram</strong> av Brå för detta ändamål. På Brå gjordes en motsv<strong>ar</strong>andesökning i fritexterna på anmälning<strong>ar</strong> avseende år 2006. Etturval av de anmälning<strong>ar</strong> som gav träff på övergrepp i rättssak utgjordedärefter underlag för inkodning av vissa omständigheter vid brottet,som formen på övergrepp i rättssak, antal offer och offrens kön. 144 Utifrånanmälning<strong>ar</strong>nas di<strong>ar</strong>ienummer gjordes också en sökning i Brå:smisstankeregister. På så sätt kunde information om kön och ålder vidbrotts<strong>till</strong>fället inhämtas om personer misstänkta för övergrepp i rättssak.Resultatet av denna genomgång är att anmälning<strong>ar</strong>na om övergreppi rättssak ökat. Mellan åren 1999 och 2006 ökade antalet anmälning<strong>ar</strong>om övergrepp i rättssak från drygt 2 400 <strong>till</strong> drygt 4 100, vilket visas ifigur 1, sidan 402. 145 Detta motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> en ökning med drygt 70 procentpå sju år. Huruvida ökningen av antalet fall spegl<strong>ar</strong> en reell ökningeller beror på en ökad benägenhet att anmäla brottet är dock svårt attavgöra. Som diskuterats tidig<strong>ar</strong>e finns en rad faktorer som kan påverkaanmälningsstatistiken.Andelen anmälda fall som avsett övergrepp i rättssak av samtligabrott i kategorin övrigt h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it relativt konstant under undersökningsperioden.Ett rimligt antagande är att övergrepp i rättssak äventidig<strong>ar</strong>e år sv<strong>ar</strong>at för en motsv<strong>ar</strong>ande andel av brottskategorin övrigabrott mot 17 kapitlet.De fall av övergrepp i rättssak som beskrevs i anmälningsstatistikenhade huvudsakligen begåtts genom hot. Att övergrepp i rättssak skettgenom våld v<strong>ar</strong> mindre vanligt och andelen våldsfall h<strong>ar</strong> dessutomFördjupning142Stort tack <strong>till</strong> statistikern Benny Lindroos och kod<strong>ar</strong>en Kristina Sigge för hjälpenmed detta.143Eftersom Brå inte fick in uppgifter för undersökningsperiodens samtliga år frånVästra Götalands län, Blekinge län samt Västmanlands län, h<strong>ar</strong> dessa uppgifterinputerats.144Av de polisanmälning<strong>ar</strong> som konstaterades v<strong>ar</strong>a övergrepp i rättssak hämtadesvia fritexten information om <strong>till</strong>vägagångssättet (hot eller våld) för övergrepp irättssak m.m. från alla anmälning<strong>ar</strong> för år 2006, samt ett stickprov på 2000 anmälning<strong>ar</strong>för åren 1999–2005.145Statistiken över anmälda övergrepp i rättssak redovisas från år 1999 eftersomflera av <strong>Sverige</strong>s polismyndigheter på grund av gallring sakn<strong>ar</strong> uppgifter om anmälning<strong>ar</strong>som gjorts för tidig<strong>ar</strong>e år.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>401
Fördjupning6 0005 0004 000Övergrepp i rättssakÖvriga brott mot 17 kap.3 0002 0001 00001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 1. Antal anmälda fall av övergrepp i rättssak samt antal anmälda fall av »övrigabrott« mot 17 kap., åren 1975–2006 respektive åren 1999–2006. Källa: RAR, polisanmälning<strong>ar</strong>och Brå, registret över anmälda brott.Tabell 1. Antal anmälda fall om övergrepp i rättssak fördelat på typ av gärning, åren1999–2002 och 2003–2006.GärningPeriod1999–2002 2003–2006Andel fall ( %) Antal fall Andel fall ( %) Antal fallHot 87 798 91 1 199Våld 12 107 7 95Okänd 2 16 2 31Källa: Brå:s register över anmälda brott och Polisens RAR-register (n = 2 246).Not. Antalet fall är antalet polisanmälning<strong>ar</strong> som rör minst ett brott om övergrepp irättssak. Att andelen inte summer<strong>ar</strong> <strong>till</strong> 100 beror på avrundning.minskat något över tid. I tabell 1 visas fördelningen mellan hot ochvåld och dess utveckling. 146 Att andelen hot i förhållande <strong>till</strong> våld ökatnågot mellan de två undersökta perioderna indiker<strong>ar</strong> att en del av ökningenav de anmälda brotten kan bero på att anmälningsbenägenhetenför övergrepp i rättssak h<strong>ar</strong> ökat. Detta eftersom grövre brott generelltanmäls i högre grad än lindrig<strong>ar</strong>e brott (Brå 2006). Ök<strong>ar</strong> andelenlindriga brott i förhållande <strong>till</strong> de grövre brotten kan det således v<strong>ar</strong>a146För att stickproven ska få lägre v<strong>ar</strong>ians och därmed ge säkr<strong>ar</strong>e skattning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong>åren slagits ihop <strong>till</strong> två fyraårsintervaller. Några av händelserna kunde inte klassassom v<strong>ar</strong>e sig hot eller våld eftersom anmälning<strong>ar</strong>na inte innehöll någon informationom hur brottet gått <strong>till</strong>.402 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
en indikation på att toleransen för brottet h<strong>ar</strong> minskat, med en ökadanmälningsbenägenhet som följd.Genomgången av anmälning<strong>ar</strong>na visade även att något fler män änkvinnor hade blivit utsatta för övergrep i rättssak. Skillnaden i andel<strong>ar</strong>mellan könen hade minskat något mellan åren 1999 och 2006. Genomanmälningsstatistiken kunde även konstateras att drygt 90 procent avanmälning<strong>ar</strong>na hade ett offer, medan drygt 5 procent av anmälning<strong>ar</strong>n<strong>ar</strong>örde två offer i samma ärende. Denna fördelning v<strong>ar</strong> mer ellermindre konstant över tid.I den särskilda studien som gjordes på misstankeregistret <strong>fram</strong>gårtydligt att det främst är män som misstänkts för övergrepp i rättssak.Flera av gärningspersonerna v<strong>ar</strong> unga när de begick brottet, och dennaåldersfördelning v<strong>ar</strong> relativt konstant över tid. Ungefär hälften av demsom misstänkts för övergrepp i rättssak v<strong>ar</strong> mellan 15 år och 25 år.FördjupningLagförda brottÄven de lagförda brotten vis<strong>ar</strong> på en m<strong>ar</strong>kant ökning över tid. Antaletlagförda övergrepp i rättssak h<strong>ar</strong> nästin<strong>till</strong> fördubblats under den senastetioårsperioden, från 463 lagförda brott år 1998 <strong>till</strong> 803 år <strong>2007</strong>. 147Liksom för anmälningsstatistiken är det svårt att bedöma om ökningenav lagföring<strong>ar</strong> beror på en faktisk ökning av antal brott eller påLagförda brott om övergrepp i rättssak90080070060050040030020010001996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 <strong>2007</strong>Figur 2. Antal lagförda brott för övergrepp i rättssak, inklusive grovt brott, åren1996–<strong>2007</strong>. Källa: Brå, registret över lagförda personer.147Antal brott i lagföring<strong>ar</strong> ingår inte i Brå:s officiella statistik över lagförda personer.Denna statistik h<strong>ar</strong> i stället sammanställts genom ett specialutdrag ur Brå:slagföringsregister över samtliga lagföring<strong>ar</strong> som avser övergrepp i rättssak. Medlagföring<strong>ar</strong> avses domslut i underrätt samt åklag<strong>ar</strong>beslut om att meddela åtalsunderlåtelseeller utfärda strafföreläggande (som godkänts av den förelagde).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>403
Fördjupningandra faktorer. En anledning <strong>till</strong> att fler brott lagförs är dock sannoliktatt de anmälda brotten om övergrepp i rättssak h<strong>ar</strong> ökat. De kontinuerligastraffskärpning<strong>ar</strong>na som ägt rum under undersökningsperiodenkan emellertid v<strong>ar</strong>a ytterlig<strong>ar</strong>e en anledning <strong>till</strong> att lagföringsstatistikenvis<strong>ar</strong> på en stigande kurva. Likaså kan det faktum att brottstypenuppmärksammats i media under sen<strong>ar</strong>e år (jfr Brå <strong>2008</strong>) leda <strong>till</strong> attdessa ärenden prioriteras inom rättsväsendet, vilket i sin tur kan påverkasåväl anmälnings- som lagföringsstatistiken. Dessa är sannoliktsamverkande faktorer, eftersom uppmärksamhet kring problemet ochen ökning i lagföringsstatistiken kan leda <strong>till</strong> en ökad anmälningsbenägenhet,som kan innebära att fler lagförs.Fördjupad studie av övergrepp i rättssakI följande avsnitt presenteras en fördjupning av brottet övergrepp irättssak. Fördjupningen baseras främst på ett urval fällande dom<strong>ar</strong> ochbakomliggande förundersökningsprotokoll från år 2006. 148 Ett metodproblemär att de fall som studerats är sådana som upptäckts av brottsbekämpandemyndigheter och där gärningspersonen fällts i domstol.De selektionsprocesser som föregått domen innebär således att resultatetfrån materialet inte utan vid<strong>ar</strong>e kan generaliseras <strong>till</strong> att gälla denfaktiska brottsligheten. Resultaten ska sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e ses som en fallstudie avden brottslighet som kunnat konstateras i dom<strong>ar</strong>. Förundersökningsmaterialetkompletteras dock av information från studien om o<strong>till</strong>åtenpåverkan mot brottsoffer och vittnen, där även andra forskningsmetoder<strong>till</strong>ämpades (Brå <strong>2008</strong>). Likaså kompletteras fördjupningsavsnittetav kriminalstatistik, eftersom statistiken innehåller fall som anmältsoch inte alltid lett <strong>till</strong> domstol. Dessutom avser förundersökningsmaterialetenb<strong>ar</strong>t händelser där dom meddelats år 2006, och brottsutvecklingenskulle därför inte kunna beskrivas utan hjälp av statistiken.Som nämnts ovan utgör materialet en del av en större studie (Brå<strong>2008</strong>). I denna studie konstaterades att o<strong>till</strong>åten påverkan <strong>fram</strong>för alltutövas av brottsaktiva ungdom<strong>ar</strong>, män som utöv<strong>ar</strong> relationsvåld och avorganiserad brottslighet. Att dessa tre kategorier av gärningspersonerär centrala kan v<strong>ar</strong>a bra att ha i åtanke när övriga resultat presenteras.TillvägagångssättFörundersökningsmaterialet visade, i linje med ovan nämnda anmälningsstatistik,att övergrepp i rättssak oftast skett genom hot och mersällan genom våld. Hoten rörde främst hot om våld eller hot <strong>till</strong> li-148Studien omfatt<strong>ar</strong> 102 slumpmässigt valda dom<strong>ar</strong> och bakomliggande förundersökningsprotokoll,där fällande dom meddelades år 2006. Förundersökningsmaterialetinnehåller 119 gärningspersoner och 111 offer för övergrepp i rättssak.404 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
vet. Hot om annat än våld förekom i några fall och kunde exempelvishandla om hot att inte få träffa en familjemedlem.Att själva övergreppet i rättssak bestått av en våldshandling v<strong>ar</strong> somsagt ovanligt. Däremot uttrycktes hoten i vissa fall i samband med våld.De gånger övergrepp i rättssak skett i form av våld, som en mer isoleradhändelse, h<strong>ar</strong> det i studien definierats som just övergrepp i rättssakgenom våld. Övergrepp i rättssak genom hot som skett i samband meden misshandel, h<strong>ar</strong> klassats som två brott: övergrepp i rättssak genomhot, och misshandel.Övergrepp i rättssak <strong>fram</strong>fördes företrädesvis direkt <strong>till</strong> personen,öga mot öga. Hot uttalades även per telefon och i några fall via Internet,sms eller per post. Framför allt ungdom<strong>ar</strong> använde sig av Internet,antingen via chatt- eller e-postmeddelanden. Likaså användes hemsidorsom forum för hot, vilket inneb<strong>ar</strong> att hoten v<strong>ar</strong> synliga också förandra personer än offret.I studien om o<strong>till</strong>åten påverkan (Brå <strong>2008</strong>), där även intervjuer gjordesmed brottsoffer och vittnen som utsatts för påverkan, <strong>fram</strong>kom attpåtryckning<strong>ar</strong>na också kunde ta formen av trakasserier. Detta eftersombegreppet o<strong>till</strong>åten påverkan, <strong>till</strong> skillnad från övergrepp i rättssak,även inkluder<strong>ar</strong> trakasserier. Exempel på trakasserier kunde v<strong>ar</strong>aatt gärningspersonen skickade otaliga sms eller gjorde en m<strong>ar</strong>keringgenom att dra fingr<strong>ar</strong>na över halsen. Även dessa icke straffb<strong>ar</strong>a påverkansformerkunde skrämma brottsoffer och vittnen.FördjupningRESURSER SOM ANTYDER KAPACITET HOS GÄRNINGSPERSONENDen som begår övergrepp i rättssak vill ibland visa eller låta påskinaatt det finns kapacitet att realisera uttalade hot. Den »verkliga« kapacitetenkan v<strong>ar</strong>a begränsad, men om mottag<strong>ar</strong>en uppfatt<strong>ar</strong> kapacitetensom reell kan det få avgörande konsekvenser för övergrepp i rättssak,genom att man <strong>till</strong> exempel inte våg<strong>ar</strong> anmäla brott (Brå <strong>2008</strong>). Ettslags resurs i detta sammanhang är att göra gällande koppling<strong>ar</strong> <strong>till</strong>kriminella krets<strong>ar</strong>, vilket ibland uttalades av gärningspersoner. Det förekomatt ungdom<strong>ar</strong> exempelvis hotade genom att påstå att de hadekontakter inom kriminella gäng, vilket kunde skrämma offren även ide fall de inte kände <strong>till</strong> gänget i fråga.Likaså kan medbrottsling<strong>ar</strong> utgöra ett slags resurs för att understrykaett hot. Det förekom att flera gärningspersoner dömdes för att habegått övergrepp i rättssak <strong>till</strong>sammans. Andra gånger deltog flera gärningspersoneri grundbrottet, men det v<strong>ar</strong> enb<strong>ar</strong>t en av dem som hotadebrottsoffret att inte anmäla. I en sådan situation kände offret <strong>till</strong> attflera gärningspersoner sannolikt hade ett intresse i att brottet inte uppdagades,vilket kan ha hindrat brottsoffret från att kontakta polisen.Ytterlig<strong>ar</strong>e en resurs som kan ge en antydan om kapacitet är att hotamed vapen, eller att påpeka att det finns <strong>till</strong>gång <strong>till</strong> vapen. Vapenbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>405
Fördjupningfigurerade i knappt häften av förundersökning<strong>ar</strong>na. Det v<strong>ar</strong> emellertidmycket sällan som vapen användes vid övergrepp i rättssak. Dockförekom vapen vid grundbrottet, som kunde ha skett i omedelb<strong>ar</strong> anslutning<strong>till</strong> övergreppet i rättssak. På grund av denna »överlappning«är det svårt att isolera de händelser där vapen använts vid övergrepp irättssak, men det går att hävda att vapen inte sällan förekom i sambandmed övergrepp i rättssak.En annan aspekt kan relateras <strong>till</strong> de personer som, utöver att de begåttövergrepp i rättssak, också regelbundet utsatt en nära anhörig förvåld eller kvinnofridskränkning. Hot från personer som man vet h<strong>ar</strong>kapacitet att sätta hoten i verket blir ofta mer skrämmande (Brå <strong>2007</strong>).Den som h<strong>ar</strong> misshandlats av en närstående upplever sannolikt hotom våld från samma person som högst realiserb<strong>ar</strong>a.Plats och situation för övergreppetFöreträdesvis skedde övergrepp i rättssak på ett tidigt stadium, ofta redani samband med själva grundbrottet. 149 I några av dessa fall kan brottetsn<strong>ar</strong>ast tolkas som en del av grundbrottet, utöver syftet att mot<strong>ar</strong>betaen anmälan eller ett vittnesmål. Det v<strong>ar</strong> ibland svårt att avgöra omövergrepp i rättssak skett planerat eller om p<strong>ar</strong>terna stött på v<strong>ar</strong>andraav en slump. Några risktidpunkter går emellertid att urskilja, som närgärningspersonen fått kännedom om att en anmälan gjorts eller i sambandmed förhör: antingen när gärningspersonen själv förhörts ellernär gärningspersonen fått veta att målsäganden eller vittnet förhörts.Endast i några få fall ägde övergrepp i rättssak rum i samband medrättegången. Som nämndes tidig<strong>ar</strong>e förekommer däremot mer subtilapåverkansförsök, som gester och blick<strong>ar</strong> eller närv<strong>ar</strong>o av en stor gruppanhöriga eller kamrater <strong>till</strong> den <strong>till</strong>talade i samband med huvudförhandlingen(Brå <strong>2008</strong>). Situationen vid rättegången präglas således avicke straffb<strong>ar</strong>a påverkansformer, sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än av övergrepp i rättssak.Att övergrepp i rättssak förekom efter rättegångsdagen v<strong>ar</strong> ovanligt.Några få fall fanns dock, men dessa situationer v<strong>ar</strong> speciella och rördebland annat gärningspersoner som kontaktat målsäganden eller vittnetfrån fängelse eller psykiatrisk klinik. Det fanns även exempel påfall av övergrepp i rättssak som skett en lång tid, ibland flera år, efterdet att grundbrottet ägt rum, men som inte tydligt kunde relateras <strong>till</strong>någon kritisk tidpunkt i händelseförloppet, som exempelvis att domfallit eller att gärningspersonen avtjänat sitt straff. Även för dessa situa-149Det finns naturligtvis omfattande metodologiska problem med att undersökadetta, eftersom för gärningspersonen »<strong>fram</strong>gångsrika« fall av övergrepp i rättssakinte anmäls. Annat datamaterial i Brå:s rapport <strong>2008</strong>, som även överensstämmermed internationell forskning, indiker<strong>ar</strong> dock att påverkansförsök i ett sent skedeär mycket ovanligt.406 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
tioner v<strong>ar</strong> det svårt att bedöma om gärningen v<strong>ar</strong> överlagd eller omgärningspersonen stött på vittnet eller målsäganden av en ren <strong>till</strong>fällighet.Det samlade resultatet från studien om o<strong>till</strong>åten påverkan vis<strong>ar</strong>på ett liknande mönster, att påverkansförsök efter huvudförhandlingär mycket ovanligt (Brå <strong>2008</strong>).Eftersom övergrepp i rättssak företrädesvis inträffade i sambandmed grundbrottet v<strong>ar</strong> platsen för övergrepp i rättssak i hög grad avhängigv<strong>ar</strong> grundbrottet ägde rum. De fall som rörde relationsvåld utspeladesig <strong>fram</strong>för allt i hemmet, medan situationer relaterade <strong>till</strong>ungdomsbrottslighet oftast skedde utomhus i den omgivning där gärningspersoneroch offer rörde sig. Ungdom<strong>ar</strong> begick ibland övergreppi rättssak över Internet eller via sms på mobilen. Eftersom datorn ochmobilen ofta används i hemmet, når även dessa påverkansformer in iden privata sfären (Brå <strong>2008</strong>).FördjupningMotivEtt i materialet vanligt förekommande – och uppenb<strong>ar</strong>t – motiv <strong>till</strong> övergreppi rättssak v<strong>ar</strong> att gärningspersonen inte ville att målsäganden ellervittnet skulle lämna uppgifter <strong>till</strong> myndigheterna. Samtidigt v<strong>ar</strong> det inteovanligt att signaler på indirekta motiv förmedlades, som exempelvisen strävan efter högre status. Detta gällde <strong>fram</strong>för allt i de fall som rördeungdomsbrottslighet. Övergrepp i rättssak kunde begås mitt <strong>fram</strong>förögonen på polisen, vilket knappast syftade <strong>till</strong> att undvika en anmälan.Sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e v<strong>ar</strong> motivet att hävda sig, både inför sina vänner och inför offret.Att exempelvis nämna kontakter inom kriminella krets<strong>ar</strong> kan både genererastatus inför andra ungdom<strong>ar</strong> och få den som utsatts att avstå frånatt anmäla brott. Likaså tycks för de fall som rörde relationsvåld ett indirektmotiv ha v<strong>ar</strong>it att visa eller utöva makt och kontroll över offret.Det finns ytterlig<strong>ar</strong>e motiv av mer långsiktig k<strong>ar</strong>aktär <strong>till</strong> övergreppi rättssak. Inom exempelvis organiserade gruppering<strong>ar</strong> kan ett indirektsyfte v<strong>ar</strong>a att även för <strong>fram</strong>tida vittnen och brottsoffer demonstrera attdet är riskabelt att anmäla eller vittna om brott. Genom rykten om hotoch våld kan andra dra sig för att lämna uppgifter <strong>till</strong> myndigheterna,trots att de själva inte utsatts för övergrepp i rättssak (Brå <strong>2008</strong>).GärningspersonerI förundersökningsmaterialet v<strong>ar</strong> det främst män som dömts för övergreppi rättssak och många av gärningspersonerna v<strong>ar</strong> unga när debegick brottet. Nästan hälften av dem v<strong>ar</strong> under 20 år. Ett liknandemönster <strong>fram</strong>går av statistiken som nämndes ovan; de som misstänktsför övergrepp i rättssak v<strong>ar</strong> män och ungefär hälften av gärningspersonernav<strong>ar</strong> mellan 15 och 25 år. Utifrån de studerade dom<strong>ar</strong>na och förundersökning<strong>ar</strong>nakan gärningspersonerna, i grova drag, knytas <strong>till</strong> debrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>407
Fördjupningtre kategorierna ungdomsbrottslighet, relationsvåld samt en mindreandel <strong>till</strong> organiserad brottslighet (jfr Brå, <strong>2008</strong>). 150GÄRNINGSPERSONEN FÖR GRUNDBROTTETPåtryckning<strong>ar</strong> i form av övergrepp i rättssak kan komma antingen frånden som begått grundbrottet eller från andra personer som h<strong>ar</strong> intresseav att brottet inte kommer <strong>till</strong> rättsväsendets kännedom eller att densom anklagats för grundbrottet frikänns. I allmänhet v<strong>ar</strong> det den somhade begått övergrepp i rättssak som v<strong>ar</strong> gärningsperson i grundbrottet.I de fall någon annan person begått övergrepp i rättssak v<strong>ar</strong> haneller hon oftast bekant eller släkt med gärningspersonen för grundbrottet.Det förekom även att den som begått övergrepp i rättssak v<strong>ar</strong>indirekt delaktig i grundbrottet, exempelvis genom att personen v<strong>ar</strong>itpå platsen där grundbrottet utspelade sig. I några fall hade två ellertre gärningspersoner i samma dom dömts för övergrepp i rättssak, antingendå de utfört brottet <strong>till</strong>sammans eller hade begått v<strong>ar</strong>sitt övergreppi rättssak.TIDIGARE BROTTSBELASTNINGMajoriteten av dem som hade begått övergrepp i rättssak v<strong>ar</strong>, utövergrundbrottet, brottsbelastade sedan tidig<strong>ar</strong>e. Inte sällan hade de tidig<strong>ar</strong>eutövat olaga hot och några av personerna v<strong>ar</strong> tidig<strong>ar</strong>e dömda förövergrepp i rättssak. De få gärningspersoner som inte fanns med i polisensbelastningsregister v<strong>ar</strong> unga och hade nyligen blivit straffmyndiga.Flera av dem som dömts för övergrepp i rättssak inom ramen förrelationsvåld hade tidig<strong>ar</strong>e dömts för kvinnofridskränkning eller misshandel.Således v<strong>ar</strong> övergrepp i rättssak inte en isolerad brottshändelseför dessa personer.KÄNNEDOM OM BROTTETFlertalet gärningspersoner, <strong>fram</strong>för allt ungdom<strong>ar</strong>, förnekade att dehade begått övergrepp i rättssak. Några av dem medgav de faktiskaomständigheterna men förnekade brott. Gärningspersoner kunde resonerai stil med att »jag v<strong>ar</strong> där och jag sa så <strong>till</strong> målsäganden, menjag begick inte övergrepp i rättssak!« Alternativt »jag sa så för att deinte skulle ringa polisen…«. Denna <strong>ar</strong>gumentation tyder inte minst påokunskap om brottets existens. I studien om o<strong>till</strong>åten påverkan gjordesintervjuer med myndighetspersoner som möter ungdom<strong>ar</strong>. Flertaletav dem som intervjuats, däribland poliser, gav samma bild; ungdom<strong>ar</strong>känner inte <strong>till</strong> att det är brottsligt att hota någon för att denneinte ska anmäla ett brott (Brå <strong>2008</strong>).150En viss överlappning förekommer, exempelvis kan vissa ungdomsgruppering<strong>ar</strong>räknas som organiserade.408 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
I dom<strong>ar</strong> och förundersökning<strong>ar</strong> förekom relativt få personer somkan sägas ha anknytning <strong>till</strong> organiserad brottslighet. När däremot detvid<strong>ar</strong>e begreppet o<strong>till</strong>åten påverkan studerats syns även personer medkoppling<strong>ar</strong> <strong>till</strong> organiserad brottslighet bland påtryck<strong>ar</strong>na. Denna kategoriav påverk<strong>ar</strong>e använder i hög grad subtila metoder eller utnyttj<strong>ar</strong>ett f<strong>ar</strong>lighetsrykte för att påverka brottsoffer och vittnen. En personiklädd mc-väst kan exempelvis ge ett skrämmande intryck enb<strong>ar</strong>t genomatt sitta i rättegångssalen. Väl medvetna om brottet och rättsväsendetssyn på det, undviker dessa personer sannolikt att i formell, juridiskmening begå brottet övergrepp i rättssak (Brå <strong>2008</strong>).FördjupningOffer för övergrepp i rättssakBland offren för övergrepp i rättssak fanns något fler män än kvinnor.Denna bild stämmer överens med de anmälning<strong>ar</strong> som studerats, somäven vis<strong>ar</strong> att skillnaden i andel<strong>ar</strong> mellan könen minskat något mellanåren 1999 och 2006. Liksom gärningspersonerna v<strong>ar</strong> ungefär hälften avoffren som figurerade i förundersökning<strong>ar</strong>na unga, från 15 år upp <strong>till</strong>drygt 20 år. 151Majoriteten av dem som utsatts för övergrepp i rättssak v<strong>ar</strong> brottsofferi grundbrottet, medan en mindre andel v<strong>ar</strong> vittnen <strong>till</strong> grundbrottet.Det v<strong>ar</strong> emellertid inte alltid helt okomplicerat att dela in bevispersonernai målsägande och vittnen eftersom det förekom situationerdär samma person v<strong>ar</strong> både vittne och brottsoffer. Exemplet nedanillustrer<strong>ar</strong> problematiken.En kvinna misshandlades av sin berusade man och utsattes därefterför övergrepp i rättssak genom att mannen hotade att komma <strong>till</strong>bakaoch döda henne om hon ringde polisen för att han v<strong>ar</strong> på väg att kör<strong>ar</strong>attfull. Kvinnan v<strong>ar</strong> således vittne <strong>till</strong> det rattfylleribrott som han hotadehenne att inte anmäla, samtidigt som hon just hade fallit offer förmisshandeln.Det finns flera möjliga förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att de som utsätts för övergreppi rättssak i högre grad är brottsoffer än vittnen. Ett skäl, som även lyfts<strong>fram</strong> inom brittisk forskning, är att brottsoffer i större utsträckning änvittnen anmäler brott och att det är därför de utsätts (Mayn<strong>ar</strong>d 1994).En annan anledning är att brottsoffret oft<strong>ar</strong>e är känt sedan tidig<strong>ar</strong>eför gärningspersonen (Davis, Smith och Henley 1990, Fyfe 2001). Dessutomh<strong>ar</strong> brott mot person alltid ett offer men inte alltid vittnen. Enmöjlig förkl<strong>ar</strong>ing är även att anmälningsbenägenheten är högre blandbrottsoffer än vittnen, eftersom brottsoffer generellt h<strong>ar</strong> mer att vinnapersonligen på att anmäla brottet (Brå <strong>2008</strong>).151Den exakta åldern på offren <strong>fram</strong>gick inte alltid i materialet.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>409
FördjupningVid några fall av övergrepp i rättssak förekom att flera personer bevittnadehändelsen. Det kan då v<strong>ar</strong>a svårt att avgöra om hotet uppfattadessom riktat mot samtliga eller enb<strong>ar</strong>t mot en person. Oavsett dettakan en tänkb<strong>ar</strong> följd bli att ingen av de närv<strong>ar</strong>ande våg<strong>ar</strong> anmäla ellervittna om brottet. Sett från ett vid<strong>ar</strong>e perspektiv är dessa personer dessutomvittnen <strong>till</strong> brottet övergrepp i rättssak samtidigt som de indirektdrabbats av övergrepp i rättssak. Eventuellt påverkas de därför att inteheller anmäla eller vittna om brottet övergrepp i rättssak.RELATIONEN MELLAN GÄRNINGSPERSON OCH OFFERDet v<strong>ar</strong> inte ovanligt att offret kände gärningspersonen sedan tidig<strong>ar</strong>e.Relationen mellan offer och gärningsperson v<strong>ar</strong>ierade, exempelviskunde de befinna sig i, eller hade tidig<strong>ar</strong>e haft i en kärleksrelation,v<strong>ar</strong>a vänner eller bekanta. För de fall som rörde ungdomsbrottslighet<strong>fram</strong>gick inte alltid hur eller om gärningspersonen och offret kändev<strong>ar</strong>andra, däremot fanns ofta indikationer på att de rört sig i sammageografiska område genom att de gått på samma skola eller vistats påsamma fritidsgård.I de fall där gärningspersonen v<strong>ar</strong> okänd för offret, där offret exempelvisblivit »påhoppad« på gatan, skedde övergrepp i rättssak nästanuteslutande i samband med grundbrottet. Offret blev således förstutsatt för ett grundbrott av en okänd gärningsperson och därefter, iomedelb<strong>ar</strong> anslutning, för övergrepp i rättssak. Detsamma gällde förvittnen som utsatts av en okänd gärningsperson. De hade bevittnaten stöld eller skadegörelse och blev, som en följd av detta, utsatta förövergrepp i rättssak, i direkt anslutning <strong>till</strong> grundbrottet. Några av devittnen som fallit offer för övergrepp i rättssak blev utsatta i sin tjänsteutövningsom polis, väkt<strong>ar</strong>e eller busschaufför.Även anhöriga <strong>till</strong> målsägande och vittnen utsattes för övergrepp irättssak, även om det v<strong>ar</strong> ovanligt. I ett fall blev en tonåring offer dåhan mottog hotet »om din syster inte t<strong>ar</strong> <strong>till</strong>baka anmälan så kommervi att döda henne och dig«. Utöver detta kan anhöriga påverkas direktgenom att hot riktats mot dem, som exempelvis »om du anmäler dettaska jag döda din fru«, men också indirekt genom den oro som ett övergreppi rättssak mot en familjemedlem kan skapa.KonsekvenserHur den som utsatts för övergrepp i rättssak reager<strong>ar</strong> kan naturligtvisbero på flera olika omständigheter, som grundbrottets natur, k<strong>ar</strong>aktärenpå övergrepp i rättssak och personliga förutsättning<strong>ar</strong> hos denenskilde individen. Enligt fördjupningsstudien hade dock så gott somsamtliga personer som utsatts för övergrepp i rättssak påverkats genomatt de känt sig skrämda eller oroliga. I några fall beskrev offrenexplicit hur de påverkats av just övergrepp i rättssak. De uppgav att de410 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
inte kunde äta eller sova, inte ville v<strong>ar</strong>a ensamma, v<strong>ar</strong> rädda för att gåut eller v<strong>ar</strong> vaksamma om de gick ut. Exempel fanns även på fall därden som utsatts för övergrepp i rättssak inte vågade bo hemma underen tid efter brottet, eller hade flyttat <strong>till</strong> en annan ort. Några v<strong>ar</strong> övertygadeom att gärningspersonen kunde sätta hotelserna i verket ellerv<strong>ar</strong> förvissade om att bli utsatta igen. Några upplevde f<strong>ar</strong>a för sitt liv. Ytterlig<strong>ar</strong>een konsekvens v<strong>ar</strong> oro inför att träffa gärningspersonen igenvid en eventuell rättegång och några ville undvika att sitta i samma salsom gärningspersonen vid rättegången.Dessa exempel på konsekvenser gäller såväl för målsägande som förvittnen. Obehaget kunde bestå en lång tid och några beskrev hur defortf<strong>ar</strong>ande v<strong>ar</strong> rädda flera månader och <strong>till</strong> och med år efter det attövergrepp i rättssak inträffat. I vissa fall v<strong>ar</strong> denna bestående oro begränsad<strong>till</strong> när offret exempelvis rörde sig i gärningspersonens trakter.Det förekom fall där rädslan hos den som utsatts för övergrepp i rättssakförstärkts av att personen bott på en liten ort. Ett vittne påpekadeatt han v<strong>ar</strong> rädd att han skulle bli igenkänd av gärningspersonen eftersomstaden han bodde i v<strong>ar</strong> så liten.FördjupningANMÄLAN OM BROTTUtöver den skada de som utsatts för brottet lider kan övergrepp i rättssakäven utgöra ett hot mot rättssäkerheten. I fördjupningsstudien<strong>fram</strong>gick exempelvis att anmälan om grundbrottet i vissa fall dragit utpå tiden, men det <strong>fram</strong>gick inte alltid om anmälan förhalats på grundav övergrepp i rättssak eller av andra skäl. I de fall anmälan hade dröjt,hann ibland nya brott begås mot samma offer. Detta gällde företrädesvismot kvinnor som utsatts för våld i en nära relation. För situationersom rörde relationsvåld förekom även exempel på hur offret tagit <strong>till</strong>bakasina uppgifter, som en konsekvens av övergrepp i rättssak, ochdärefter igen utsatts för misshandel. I några fall vågade den som utsattsför övergrepp i rättssak inte anmäla och någon annan person hade istället anmält brottet. Anmälan om själva övergreppet i rättssak skeddedäremot företrädesvis omgående efter händelsen. Det förekom dockatt brottet anmäldes sen<strong>ar</strong>e, ibland i samband med förhör gällandegrundbrottet. Således hade enb<strong>ar</strong>t grundbrottet anmälts initialt. Ettskäl <strong>till</strong> detta kan möjligen v<strong>ar</strong>a målsägandens okunskap om brottetövergrepp i rättssak.I förlängningen kan en konsekvens av brottet bli att <strong>fram</strong>tida brottsofferoch vittnen, som exempelvis via media eller genom bekanta hörttalas om övergrepp i rättssak, dr<strong>ar</strong> sig för att anmäla brott eller på annatsätt medverka i rättsprocesser, av rädsla för att utsättas för påtryckning<strong>ar</strong>(jfr Brå <strong>2008</strong>).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>411
FördjupningÅtgärder för att förebygga övergrepp i rättssakFlera förslag h<strong>ar</strong> de senaste åren lagts <strong>fram</strong> om vad som kan görasför att förbättra situationen för målsägande och vittnen. En kärnfrågah<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it vad som kan förbättras i samband med rättegången (Se t.ex.brom och boj 2002, brom och dv 2004, prop. 2000/01:79, Lindgren ochQv<strong>ar</strong>nström 2003). Åtgärderna h<strong>ar</strong> inte enb<strong>ar</strong>t syftat <strong>till</strong> att minska riskenför övergrepp i rättssak utan <strong>fram</strong>för allt <strong>till</strong> att öka tryggheten förvittnen och brottsoffer.Att delta i en rättegång är för de flesta en ovan situation. Därför kanbrottsoffer få stöd av ett målsägandebiträde och hjälp från ideella organisationer,som brottsoffer- och kvinnojourer. Någon motsv<strong>ar</strong>ighet<strong>till</strong> målsägandebiträde finns dock inte för vittnen. Detta stöd vil<strong>ar</strong> istället på ideella verksamheter i <strong>Sverige</strong>. De som h<strong>ar</strong> fått detta stöd ochfått kunskap om hur en rättegång går <strong>till</strong>, h<strong>ar</strong> känt sig trygg<strong>ar</strong>e (prop.2000/01:79, brom och dv 2004). Sannolikheten att ett brottsoffer stårfast vid sina uppgifter är större om hon eller han h<strong>ar</strong> fått lämplig informationoch bra stöd (brom <strong>2007</strong>a). Den som känner sig mer tryggsom vittne eller målsägande kan därför v<strong>ar</strong>a bättre rustad att hanteraövergrepp i rättssak och således lätt<strong>ar</strong>e kunna stå emot påverkansförsök.Flera aktörer h<strong>ar</strong> emellertid påpekat att informationen är bristfälligoch att den inte når ut <strong>till</strong> alla som behöver den (brom <strong>2007</strong>a,Lindgren och Qv<strong>ar</strong>nström 2003). När övergrepp i rättssak ägt rum förerättegången kan brottsoffer och vittnen tänkas v<strong>ar</strong>a särskilt oroliga.Därför kan vittnesstöd och information dessutom fylla en viktig funktioni att motverka effekterna av övergrepp i rättssak. Det h<strong>ar</strong> hänt attförhandling<strong>ar</strong>, som riskerat att behöva ställas in då vittnen inte velatdelta, kunnat genomföras tack v<strong>ar</strong>e möjligheten <strong>till</strong> vittnesstöd (bromoch dv 2004).En förhållandevis enkel åtgärd för att begränsa möjligheterna <strong>till</strong>påverkansförsök i samband med rättegång är att använda sep<strong>ar</strong>ataväntrum för brottsoffer och vittnen. Att behöva dela väntrum medden <strong>till</strong>talade, eller medföljande vänner <strong>till</strong> den <strong>till</strong>talade, kan naturligtvisupplevas som påfrestande av den som ska vittna (Lindgren ochQv<strong>ar</strong>nström 2003, brom och dv 2004). Emellertid finns inte sep<strong>ar</strong>ataväntrum vid alla domstol<strong>ar</strong>. För att denna förebyggande åtgärd skav<strong>ar</strong>a meningsfull är det dessutom viktigt att de som delt<strong>ar</strong> får informationom att möjligheten finns.Brottsoffers erf<strong>ar</strong>enhet av rättsväsendet kan i förlängningen påverkaallmänhetens vilja att delta i rättsliga processer och därmed benägenhetenatt anmäla brott (Lindgren och Qv<strong>ar</strong>nström 2003 brom och dv2004). Dåliga rutiner kan således dels öka risken för övergrepp i rättssak,dels skapa ett rykte som genom en spridningseffekt kan påverkaandra att avstå från att delta i en rättsprocess eller anmäla brott.412 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Bredda perspektivetDe ovan nämnda åtgärdsförslagen rör främst situationen i sambandmed domstolsförhandling. Det studerade doms- och förundersökningsmaterialetvisade emellertid att endast en bråkdel av brottenhade ägt rum inne eller i anslutning <strong>till</strong> rättegången. Övergrepp i rättssakbegicks huvudsakligen vid andra <strong>till</strong>fällen, oftast i samband medgrundbrottet. Som nämnts tidig<strong>ar</strong>e förekommer däremot mer subtilapåverkansformer, som inte med nödvändighet behöver utgöra brott,i samband med rättegång (Brå <strong>2008</strong>). Om majoriteten av övergrepp irättssak sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e sker i andra situationer än i rättssalen kan de förebyggandeåtgärderna behöva breddas. Här diskuteras några åtgärder medfokus på de, enligt förundersökningsmaterialet, vanligast förekommandeoffren för övergrepp i rättssak: kvinnor som utsätts för våld ien nära relation och ungdom<strong>ar</strong>.FördjupningRELATIONSVÅLDDet finns en vittnesstödsutbildning som fokuser<strong>ar</strong> på den särskildaproblematik som känneteckn<strong>ar</strong> situationen för kvinnor som utsattsför våld av en närstående man (brom och dv 2004). Flera aktörer understrykervikten av en snabb process när det gäller kvinnor som utsattsi samband med våld i hemmet. Hot- och riskbedömning<strong>ar</strong> börgöras på ett tidigt stadium eftersom kvinnor som utsatts för våld intesällan ångr<strong>ar</strong> sig inom ett dygn och inte längre vill medverka i utredningen.En anmälan om våld, som inte lett <strong>till</strong> ett ingripande, innebären ökad risk för brottsoffret att utsättas för mer våld eller övergrepp irättssak (Rättsmedicinalverket 2001).SKYDD FÖR DE MEST UTSATTAFör dem v<strong>ar</strong>s situation präglas av en hotbild, finns olika slags skydd attfå. En person som, genom ett konkret hot, risker<strong>ar</strong> att förföljas eller attpå annat sätt skadas kan få en så kallad sekretessm<strong>ar</strong>kering, som innebäratt en noggrann bedömning görs innan personuppgifter om folkbokföringlämnas ut. Nästa säkerhetsnivå, kv<strong>ar</strong>skrivning, innebär atten person flytt<strong>ar</strong> men folkbokförs på sin gamla folkbokföringsadress(Skatteverket <strong>2008</strong>). Nästa säkerhetsnivå omfattas av lagen (1991:483)om fingerade personuppgifter och innebär att en ny identitet kan erbjudasen person som risker<strong>ar</strong> att bli utsatt för allv<strong>ar</strong>lig brottslighetsom medför f<strong>ar</strong>a för liv och hälsa.Efter att ett nationellt program om personsäkerhet ut<strong>ar</strong>betats, infördesår 2006 en ny bestämmelse i polislagen om att polisen får bedrivapersonsäkerhets<strong>ar</strong>bete beträffande vittnen och andra hotade personer.Personsäkerhets<strong>ar</strong>betet ska bedrivas i förhållande <strong>till</strong> de mest utsattabrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>413
Fördjupningpersonerna, främst bevispersoner 152 som lämn<strong>ar</strong> uppgifter i sambandmed utredning<strong>ar</strong> som rör grov eller organiserad brottslighet (sou2004:1, prop. 2005/06:138).UNGDOMARFå ungdom<strong>ar</strong> tycks känna <strong>till</strong> att övergrepp i rättssak är ett brott ochän mindre att det är ett allv<strong>ar</strong>ligt brott som ofta h<strong>ar</strong> högre straffvärdeän det grundbrott som övergreppet syft<strong>ar</strong> <strong>till</strong> att dölja. Därför bör informationi större utsträckning nå ut <strong>till</strong> ungdom<strong>ar</strong> om att handlingenär brottslig.År 2005 inledde det lokala brottsförebyggande rådet och polisen iEskilstuna projektet »Våga vittna«, med målet att förändra ungdom<strong>ar</strong>sattityder kring den svenska rättsapp<strong>ar</strong>aten, att få ungdom<strong>ar</strong> att vittnaoch inte minst att förstå vad detta ansv<strong>ar</strong> betyder (Jonasson 2006).Brottsoffermyndigheten (brom) gav år <strong>2007</strong> ut informationshäftet»Det är ett brott – bra att veta för dig som är ung« (brom <strong>2007</strong>b), därövergrepp i rättssak beskrivs som ett vanligt brott bland unga. I febru<strong>ar</strong>i<strong>2008</strong> lanserade brom webbplatsen »Rättegångsskolan« (www.rattegangsskolan.se) med ett utbildningsmaterial som främst rikt<strong>ar</strong>sig <strong>till</strong> brottsoffer, men även <strong>till</strong> vittnen och <strong>till</strong>talade. Materialet kananvändas av den som vill förbereda sig inför en rättegång. Utbildningsmaterialetsmålsättning är att brottsoffer ska känna sig trygg<strong>ar</strong>e i sambandmed rättegången och därför kunna koncentrera sig på att berättavad de v<strong>ar</strong>it med om. På Brå:s webbplats www.brottsrummet.se, somfrämst rikt<strong>ar</strong> sig <strong>till</strong> ungdom<strong>ar</strong>, men också <strong>till</strong> lär<strong>ar</strong>e, finns informationom övergrepp i rättssak.I propositioner och utredning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> inte b<strong>ar</strong>a vikten av utbildningsinsatser<strong>fram</strong>hållits, utan också samverkan mellan olika aktörer (prop.2000/01:79). Sammanfattningsvis anser man att samordningen kan förbättrasoch bli mer enhetlig inom den brottsofferstödjande verksamheten(brom och dv 2004).152Med bevispersoner avses här målsägande och vittnen men även misstänkta och<strong>till</strong>talade.414 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
ReferenserBrottsförebyggande rådet, Brå (2005). O<strong>till</strong>åten påverkan riktad motmyndighetspersoner. Från trakasserier, hot och våld <strong>till</strong> amorös infiltration.Författ<strong>ar</strong>e: Wallström, K., Skinn<strong>ar</strong>i, J. och Korsell, L. <strong>Rapport</strong>2005:18. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Konsten att läsa statistik om brottslighet.Författ<strong>ar</strong>e: Sporre, T. och Stand<strong>ar</strong>, R. <strong>Rapport</strong> 2006:1. Tredjeom<strong>ar</strong>betade upplagan. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>). Motverka o<strong>till</strong>åten påverkan. Enhandbok för myndigheter om att förebygga trakasserier, hot, våld och korruption.Författ<strong>ar</strong>e: Wallström, K., Korsell, L. och Andersson, E. R.Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>). O<strong>till</strong>åten påverkan mot brottsofferoch vittnen. Om ungdomsbrott, relationsvåld och organiserad brottslighet.Författ<strong>ar</strong>e: Skinn<strong>ar</strong>i, J., Weding, L. och Korsell, L. <strong>Rapport</strong><strong>2008</strong>:8. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsoffermyndigheten, brom, och Brottsofferjourernas riksförbund,boj (2002). Vittnesstödshandboken. Reviderad 2006. Umeå: Brottsoffermyndigheten.Brottsoffermyndigheten, brom, och Domstolsverket, dv (2004). Vittnesstöd.Slutredovisning av regeringsuppdrag. Författ<strong>ar</strong>e: Persson, M.,Gunn<strong>ar</strong>sson, M. (brom) och Islander, P. (dv). Hämtad 31 juli <strong>2008</strong>från .Brottsoffermyndigheten, brom (<strong>2007</strong> a). Ett nationellt samordningsprogramför brottsoffer. Författ<strong>ar</strong>e: Hjerppe, U. Hämtad 18 febru<strong>ar</strong>i <strong>2008</strong>från .Brottsoffermyndigheten, brom (<strong>2007</strong> b). Det är ett brott – bra att vetaför dig som är ung. Författ<strong>ar</strong>e: Krapu, S. Hämtad 18 febru<strong>ar</strong>i <strong>2008</strong> från
FördjupningGranath, S. (<strong>2007</strong>). Rättsliga reaktioner på ungdomsbrott 1980–2005. Påföljdsval,uppsåtsbedömning<strong>ar</strong> och kriminalpolitik. En kriminologiskanalys. Akademisk avhandling. Kriminologiska institutionen vidStockholms universitet, avhandlingsserie nr 25.Holmqvist, L. m.fl. (<strong>2007</strong>). Brottsbalken. En komment<strong>ar</strong>. Brotten mot allmänhetenoch staten m.m. Stockholm: Norstedts juridik.Jonasson, T. (2006). Om projektet Våga vittna och anmäla brott. Projektbeskrivning.Hämtad 18 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong> från .Lindgren, M. och Qv<strong>ar</strong>nström, J. (2003). Brottsoffren i rättsprocessen. Enundersökning genomförd på uppdrag av Rikspolisstyrelsen, Riksåklag<strong>ar</strong>en,Domstolsverket. Hämtad 25 janu<strong>ar</strong>i <strong>2008</strong> från .Mayn<strong>ar</strong>d, W. (1994). Witness intimidation. Strategies for prevention. Policerese<strong>ar</strong>ch group. Crime detection and prevention series: Paper no 55.London: Home Office.Proposition 1996/97:135. Ändring i brottsbalken. Skärpning av straff förövergrepp i rättssak.Proposition 2000/01:79. Stöd <strong>till</strong> brottsoffer.Proposition 2001/02:59. Hets mot folkgrupp m.m.Proposition 2002/03:70. Ytterlig<strong>ar</strong>e åtgärder för att motverka våld i när<strong>ar</strong>elationer.Proposition 2005/06:138. Personsäkerhet.Rättsmedicinalverket (2001). Riskbedömning<strong>ar</strong> och riskhantering inomrättsväsendet. Information 2–2001. Dokumentation av ett semin<strong>ar</strong>ium19–20 september 2001 anordnat av Rättsmedicinalverket, Kriminalvårdsstyrelsen,Statens institutionsstyrelse och Brottsförebygganderådet. Stockholm: Rättsmedicinalverket.Skatteverket (<strong>2008</strong>). Information om skyddade personuppgifter. Hämtad18 m<strong>ar</strong>s <strong>2008</strong> från www.skatteverket.se/folkbokforing/ovrigt/infoskydd.4.18e1b10334ebe8bc80001711.html.sou 1998:40. Brottsoffer. Vad h<strong>ar</strong> gjorts? Vad bör göras? Justitiedep<strong>ar</strong>tementet.Betänkande av Brottsofferutredningen.sou 2000:88. Organiserad brottslighet, hets mot folkgrupp, hets mot homosexuellam.m. – straffansv<strong>ar</strong>ets räckvidd. Domstolsverkets remissv<strong>ar</strong>.Justitiedep<strong>ar</strong>tementet. Betänkande från Kommittén om straffansv<strong>ar</strong>för organiserad brottslighet m.m.sou 2004:1. Ett nationellt program om personsäkerhet. Justitiedep<strong>ar</strong>tementet,Personsäkerhetsutredningen.416 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
LAGFÖRINGSUTVECKLINGENHanns von HoferFördjupningInledningI detta kapitel beskrivs hur lagföring<strong>ar</strong> för brott h<strong>ar</strong> utvecklats underperioden 1975–2006. Lagföringsstatistiken är av stort värde, eftersomden beskriver vad rättssystemet faktiskt gör med personer som befunnitsskyldiga <strong>till</strong> brott. Den beskriver hur många personer som lagförs,vilka brott det handl<strong>ar</strong> om och vilka straff och andra påföljdersom <strong>till</strong>ämpas. Lagföringsstatistiken belyser också vissa egenskaperhos lag överträd<strong>ar</strong>na som kön, ålder och tidig<strong>ar</strong>e brottslig belastning,samt även v<strong>ar</strong> i landet lagföringen h<strong>ar</strong> inträffat. Samtliga dessa v<strong>ar</strong>iablerkommer att användas nedan när utveck lingen beskrivs.Resultaten kan sammanfattas i följande punkter:• Den lindriga trafikbrottsligheten utgör en stor och ökande andel avlagföring<strong>ar</strong>na och h<strong>ar</strong> därför en mycket stor betydelse för utvecklingen.• Den övriga lagförda brottsligheten h<strong>ar</strong> minskat och utvecklingenskiljer sig i så måtto från den ökning som brottsstatistiken i ett längretidsperspektiv vis<strong>ar</strong>.• Minskning<strong>ar</strong>na avser i första hand lagföring<strong>ar</strong> av män och ungdom<strong>ar</strong>,medan lagföring<strong>ar</strong>na bland kvinnor h<strong>ar</strong> ökat.• Det är främst lagföring<strong>ar</strong> som rör allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e trafikbrott, <strong>till</strong>greppsbrott,smugglingsbrott, bedrägeri samt skadegörelsebrott som h<strong>ar</strong>minskat. Lagföring<strong>ar</strong> som rör n<strong>ar</strong>kotikabrott, vålds- och hotbrotth<strong>ar</strong> däremot ökat.• De allra flesta lagföring<strong>ar</strong> leder <strong>till</strong> ett bötesstraff, samtidigt som detär bötesbrotten som h<strong>ar</strong> minskat.• Tillämpningen av övriga påföljder (inkl. fängelse) h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it mer ellermindre oförändrad med undantag för villkorlig dom som h<strong>ar</strong> ökat.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>417
FördjupningNågra redovisningsprinciperRedovisningen börj<strong>ar</strong> år 1975. Det finns från och med denna tidpunkt– efter att omfattande statistikomläggning<strong>ar</strong> gjorts i början av 1970-talet– en <strong>till</strong>förlitlig statistikserie att <strong>till</strong>gå. Själva begreppet lagföring 153omfatt<strong>ar</strong> i den officiella kriminalstatistiken dom<strong>ar</strong>, strafföreläggandenoch åtalsunderlåtelser samt ordningsböter. Dom<strong>ar</strong> avser fällande domsluti tingsrätt som inte behöver ha vunnit laga kraft. Strafföre läggandenär beslut av åklag<strong>ar</strong>e som avser böter och i vissa fall även villkorligdom, som godkänns av den förelagda personen. Även åtalsunderlåtelserär beslut av åklag<strong>ar</strong>e och innebär att åtal inte väcks trots att den misstänktebedöms v<strong>ar</strong>a skyldig <strong>till</strong> brottet. Anlednin gen är ofta att brottetär lindrigt och att personen i stället åtalas för ett annat, grövre brotteller att personen är ung och <strong>till</strong> exempel tas hand om av socialtjänsten.Ordningsböter utfärdas av polis eller tull för brott med penningbötereller normerade böter i straffskalan. Det är Åklag<strong>ar</strong> myndigheten(åm) som beslut<strong>ar</strong> i samråd med Rikspolisstyrelsen (rps) vilka brottsom ska omfattas av ordningsboten. Ordningsböterna redovisas endastsumm<strong>ar</strong>iskt i lagföringsstatistiken.Till skillnad från brottsstatistiken, som avser anmälda och uppkl<strong>ar</strong>adebrott samt statistiken över för brott misstänkta personer, rör lagföringsstatistikenpersoner som funnits skyldiga <strong>till</strong> brott. För att räknasin i lagföringsstatistiken måste en person ha begått ett brott, brottetmåste vid<strong>ar</strong>e ha blivit anmält, uppkl<strong>ar</strong>at och ha lett <strong>till</strong> lagföring. Brottetsobjektiva och subjektiva sida måste alltså ha kunnat bevisas. Denhär komplicerade processen är ett av skälen <strong>till</strong> att uppgifter i lagföringsstatistikenså gott som alltid vis<strong>ar</strong> på lägre nivåer än motsv<strong>ar</strong>andeuppgifter i brotts- eller misstankestatistiken. Ett annat viktigt skäl äratt de olika statistikgren<strong>ar</strong>na bygger på olika statistiska enheter: antaletbrott i brottsstatistiken och antalet personer (brutto) i lagföringsstatistiken(se vid<strong>ar</strong>e avsnittet Kunskapskällor).Eftersom en lagföring kan avse flera brott och flera påföljder, samtatt en och samma person kan lagföras flera gånger under ett kalenderår,är det nödvändigt att ha regler, hur sådana fall ska redovisas i statistiken.I <strong>Sverige</strong> gäller sedan länge följande tre redovisningsprinciper:• huvudbrottsprincipen• huvudpåföljdsprincipen• bruttoprincipen.153Begreppet lagföring används här som ett kriminalstatistiskt begrepp som skiljersig från det språkbruk som används inom <strong>till</strong> exempel åklag<strong>ar</strong>väsendet. Där betyder»lagföring« att en person h<strong>ar</strong> ställts <strong>till</strong> sv<strong>ar</strong>s för sin handling genom åtal. Detinnebär inte nödvändigtvis att personen också h<strong>ar</strong> blivit dömd. Som lagföring räknasäven meddelade strafförelägganden och åtalsunderlåtelser, som dock intebehöver ha blivit godkända.418 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Huvudbrottsprincipen innebär att <strong>till</strong> huvudbrott i statistiken väljsdet brott i en lagföring som h<strong>ar</strong> den strängaste straffskalan. Om tvåbrott h<strong>ar</strong> samma straffskala väljs ett av brotten slumpmässigt somhuvudbrott. Huvudpåföljdsprincipen innebär på liknande sätt att densträngaste påföljden i domen väljs som huvudpåföljd. Påföljderna h<strong>ar</strong>rangordnats efter grad av ingripande med fängelse först och påföljdseftergiftsist. Bruttoprincipen innebär slutligen att en person redovisas istatistiken det antal gånger som han eller hon som h<strong>ar</strong> lagförts underåret. Statistiken redovis<strong>ar</strong> således inte antalet unika personer. Med begreppetlagförda personer avses i fortsättningen antalet personer bruttoom inget annat anges. Med dessa redovisningsprinciper i åtankekan nu antalet för brott lagförda personer eller enkelt uttryckt antaletlagföring<strong>ar</strong>, beskrivas.FördjupningUtvecklingen av antalet lagföring<strong>ar</strong> åren 1975–2006Årligen lagförs omkring 400 000 personer i <strong>Sverige</strong>. År 2006 uppgickantalet <strong>till</strong> 404 000 lagföring<strong>ar</strong>, fördelat på 284 000 ordningsböter och120 000 övriga lagföring<strong>ar</strong> (dom<strong>ar</strong>, strafförelägganden och åtalsunderlåtelser).Exklusive dubbelräkning<strong>ar</strong> (av personer som lagförts fleragånger) avsåg de 120 000 övriga lagföring<strong>ar</strong>na omkring 98 000 personernetto.I figur 1 beskrivs utvecklingen av samtliga lagföring<strong>ar</strong> inklusive respektiveexklusive ordningsböterna. Av figuren <strong>fram</strong>går att lagföring<strong>ar</strong>namellan åren 1975 och 2006 sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e minskat än ökat. Utvecklingenskiljer sig således från vad brottsstatistiken vis<strong>ar</strong> (se avsnittet Densvenska brottsutvecklingen). Den kraftiga minskningen efter år 1976 förkl<strong>ar</strong>asav att fylleri avkriminaliserades år 1977, medan den <strong>till</strong>fälligauppgången i början av 1980-talet hänger samman med ett ökat antalordningsböter för trafikbrott. Det samma gäller för uppgången under2000-talet då ordningsböterna ökade från cirka 200 000 <strong>till</strong> 284 000.År 1999 utvidgades ordningsbotsinstitutet 154 <strong>till</strong> ett större antal författning<strong>ar</strong>än tidig<strong>ar</strong>e, och för att ta <strong>till</strong>v<strong>ar</strong>a de utökade befogenheternafick polisen därefter direktiv för en ökad användning av ordningsbot(rps 2001 s. 20).Lagföringsutvecklingen bestäms således i stor utsträckning av huraktiv polisen är med att utfärda ordningsböter för lindriga trafikbrott 155 .Om man exkluder<strong>ar</strong> ordningsböterna och enb<strong>ar</strong>t ser <strong>till</strong> utvecklingenför de övriga lagföring<strong>ar</strong>na <strong>fram</strong>träder en tydlig minskning (se den nedrekurvan i figur 1). Totalt sett rör det sig om en minskning av 60 000154Riksåklag<strong>ar</strong>ens föreskrifter (1999:178) om ordningsbot för vissa brott.155Med lindriga trafikbrott avses samtliga trafikbrott som inte faller under trafikbrottslagen(TBL).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>419
Fördjupning600 000500 000Samtliga lagföring<strong>ar</strong> inkl. ordningsbotSamtliga lagföring<strong>ar</strong> exkl. ordningsbot400 000300 000200 000100 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 1. Antal för brott lagförda personer, samtliga lagföring<strong>ar</strong> inklusive respektiveexklusive ordningsbot, åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.lagföring<strong>ar</strong> sedan 1980-talets början. Minskningen avser främst böteslagföring<strong>ar</strong>(genom dom eller strafföreläggande) och rör i huvudsak(cirka 40 000 lagföring<strong>ar</strong>) trafikbrott av olika slag. För att bättre kunnabelysa den allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e lagförda brottsligheten utesluts såväl ordningsbötersom övriga lagföring<strong>ar</strong> avseende lindriga trafikbrott och fylleriur den följande beskrivningen.Som <strong>fram</strong>går av figur 2 kännetecknas utvecklingen av två mer ellermindre stabila nivåer: den första högre nivån sträcker sig mellan åren1975 och 1993, medan den andra lägre nivån löper från år 1996 <strong>till</strong> år2006. Den <strong>till</strong>fälliga nedgången mellan åren 1983 och 1986 på drygt22 000 lagföring<strong>ar</strong> förkl<strong>ar</strong>as i huvudsak av färre lagföring<strong>ar</strong> avseende<strong>till</strong>grepps- och bedrägeribrott samt brott mot trafikbrottslagen ochandra lag<strong>ar</strong> inom det specialstraffrättsliga områdetMellan åren 1993 och 1996 minskade antalet lagföring<strong>ar</strong> med 37 500eller knappt 30 procent. Drygt hälften (55 procent) av minskningenutgjordes av brott mot lagen (1951:649) om straff mot vissa trafikbrott,medan vissa förmögenhetsbrott (<strong>till</strong>grepps-, bedrägeri- samt skadegörelsebrott)i brottsbalken (1962:700) samt brott mot v<strong>ar</strong>usmugglingslagen(1960:418) och lag (2000:1225) om straff för smuggling stod förytterlig<strong>ar</strong>e 33 respektive 7 procent av minskningen. En av de få brottstypersom tydligt ökade under dessa år v<strong>ar</strong> brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen(1968:64). Frågan vad som förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> den kraftiga minskningen420 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
160 000140 000Samtliga lagföring<strong>ar</strong> exkl. ordningsbot, lagföring<strong>ar</strong> omfylleri och lindriga trafikbrottFördjupning120 000100 00080 00060 00040 00020 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 2. För brott lagförda personer; ordningsböter samt lagföring<strong>ar</strong> avseende fyllerioch lindriga trafikbrott exkluderade, åren 1975–2006. Källa: Brå, registret överlagförda personer.mellan åren 1993 och 1996 h<strong>ar</strong> hit<strong>till</strong>s inte undersökts systematiskt.Det h<strong>ar</strong> nämnts att organisatoriska förändring<strong>ar</strong>, som närpolisreformenmed åtföljande personalminskning<strong>ar</strong> och budgetåtstramning<strong>ar</strong>(Brå 2002:4) samt minskad trafikövervakning och omorganisationerinom åklag<strong>ar</strong>väsendet, står bakom nedgången. Även statistikproduktionengenomgick under andra hälften av 1990-talet omfattande förändring<strong>ar</strong>,vilka kan ha haft en viss betydelse för jämförelsen över tid(Brå <strong>2007</strong>, s. 136–137)Lagföring<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> efter år 1996 stannat kv<strong>ar</strong> på den lägre nivån. Antaletuppgick som lägst <strong>till</strong> cirka 84 500 lagföring<strong>ar</strong> år 2001 och somhögst <strong>till</strong> cirka 100 000 lagföring<strong>ar</strong> år 2006. Lagföring<strong>ar</strong>na avsåg i förstahand brott mot förmögenhet (stöld- och bedrägeribrott m.m.), brottmot person (vålds-, hot- och sexualbrott), allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e trafikbrott (brottmot trafikbrottslagen) samt n<strong>ar</strong>kotika- och smugglingsbrott.Utvecklingen 1975–2006 fördelad efter vissapersonv<strong>ar</strong>iablerI det följande beskrivs utvecklingen i större detalj genom att dela upplagföring<strong>ar</strong>na enligt kön (kvinnor och män), ålder (unga och vuxna),tidig<strong>ar</strong>e belastning (debutanter och recidivister) samt region (personerlagförda i storstadslän respektive övriga län i landet). Beskrivning<strong>ar</strong>naavser samtliga brott, oavsett om det handl<strong>ar</strong> om vålds-, stöld-, trafik-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>421
Fördjupningeller n<strong>ar</strong>kotikabrott. Fylleri och lindriga trafikbrott är dock borttagna.En mer detaljerad analys av antalet lagföring<strong>ar</strong> fördelad efter olikabrottstyper följer efter detta avsnitt.KÖNMän begår oft<strong>ar</strong>e brott än kvinnor, vilket också <strong>fram</strong>kommer i lagföringsstatistiken.År 2006 v<strong>ar</strong> andelen kvinnor av samtliga personersom lagförts för brott 19 procent. Utvecklingen skiljer sig tydligt åtmellan kvinnor och män. Sedan år 1975 h<strong>ar</strong> lagföring<strong>ar</strong>na bland mänminskat med cirka en tredjedel, samtidigt som kvinnors lagföring<strong>ar</strong>– med ett avbrott under andra hälften av 1990-talet – h<strong>ar</strong> tenderat attöka. Ökningen bland kvinnorna avser dock enb<strong>ar</strong>t brottsbalksbrotten.När man ser <strong>till</strong> brott enligt specialstraffrätten som utgör cirka hälftenav lagföring<strong>ar</strong>na minsk<strong>ar</strong> antalet lagföring<strong>ar</strong> för bägge könen.Under 2000-talet ökade kvinnornas lagföring<strong>ar</strong> med omkring 20procent, vilket kan jämföras med 5 procent bland männen. Frågan omdet är kvinnors lagföringsnivå som håller på att anpassas <strong>till</strong> männensnivå eller om det förhåller sig på motsatt vis kan tyvärr inte besv<strong>ar</strong>ashär, eftersom det kräver undersökning<strong>ar</strong> av annat slag (jfr Pettersson<strong>2007</strong>, s. 95).ÅLDEREftersom de vuxna är så många fler i befolkningen än ungdom<strong>ar</strong>na(15–20 år), står de även för merp<strong>ar</strong>ten av lagföring<strong>ar</strong>na. År 2006 upp-140 000MänKvinnor40 000120 00035 000100 00030 00080 00060 00040 00025 00020 00015 00010 00020 0005 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 20050Figur 3. För brott lagförda män (vänster axel) respektive kvinnor (höger axel), exklusiveordningsbot samt lagföring<strong>ar</strong> rörande fylleri och lindrig<strong>ar</strong>e trafikbrott, åren1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.422 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
gick de vuxnas andel <strong>till</strong> 76 procent av samtliga lagförda personer. Detinnebär dock inte att vuxna personer också skulle v<strong>ar</strong>a mer brottsaktivaän ungdom<strong>ar</strong>. Relativt sett lagförs ungdom<strong>ar</strong> oft<strong>ar</strong>e för brott änvuxna. År 2006 lagfördes 3,3 procent av ungdom<strong>ar</strong>na, vilket kan jämförasmed 1,1 procent av den vuxna befolkningen. Ungdom<strong>ar</strong>nas högrelagföringsandel h<strong>ar</strong> dock tenderat att minska över tid.Ser man <strong>till</strong> hela perioden 1975–2006 finns tydliga skillnader i hurde ungas och de vuxnas lagföring<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> utvecklats. De vuxnas lagföring<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong> tämligen stabila mellan åren 1975 och 1993 respektive åren1996–2006, med en tydlig nedgång åren däremellan. Ungdom<strong>ar</strong>naslagföring<strong>ar</strong> minskade däremot mer eller mindre kontinuerligt <strong>fram</strong><strong>till</strong> år 2001. Visserligen ökade ungdom<strong>ar</strong>nas lagföring<strong>ar</strong> därefter igen,men ökningen förkl<strong>ar</strong>as helt och hållet av större årskull<strong>ar</strong>. T<strong>ar</strong> manhänsyn <strong>till</strong> detta fortsätter minskningen av unga lagförda även under2000-talet med cirka 5 procent.FördjupningTIDIGARE BELASTNINGEn viktig uppgift för kriminalpolitiska insatser är att förebygga återfalli brott. Majoriteten av de personer som lagförs h<strong>ar</strong> redan tidig<strong>ar</strong>e v<strong>ar</strong>itlagförda för brott (s.k. recidivister) 156 . År 2006 uppgick deras andel<strong>till</strong> 57 procent av samtliga lagförda för de allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>e brotten. Studer<strong>ar</strong>120 000Vuxna (21–år)Unga (15–20 år)60 000100 00050 00080 00040 00060 00030 00040 00020 00020 00010 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 20050Figur 4. För brott lagförda personer vuxna (vänster axel), respektive unga (högeraxel), exklusive ordningsbot, lagföring<strong>ar</strong> rörande fylleri och lindrig<strong>ar</strong>e trafikbrott,1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.156Recidivister definieras här som lagförda personer som sedan tidig<strong>ar</strong>e är lagfördaminst en gång.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>4<strong>23</strong>
FördjupningRecidivisterDebutanter90 00080 00070 00060 00050 00040 00030 00020 00010 00001980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 5. För brott lagförda personer exklusive ordningsbot, lagföring<strong>ar</strong> rörande fyllerioch lindrig<strong>ar</strong>e trafikbrott, efter tidig<strong>ar</strong>e belastning, åren 1980–2006. Källa: Brå,registret över lagförda personer.man hela perioden 1980–2006 h<strong>ar</strong> fördelningen mellan tidig<strong>ar</strong>e lagfördapersoner och inte tidig<strong>ar</strong>e lagförda personer (s.k. debutanter) istort sett v<strong>ar</strong>it stabil. Stabiliteten innebär att utvecklingen av lagföring<strong>ar</strong>bland både debutanter och recidivister minskade i ungefär sammatakt sett <strong>till</strong> hela perioden. Under 2000-talet ök<strong>ar</strong> antalet debutantermed 18 procent, vilket delvis hänger samman med de ökande årskull<strong>ar</strong>nabland de unga och ökningen av lagföring<strong>ar</strong>na bland kvinnorna(se ovan).Samtidigt kan vissa skillnader konstateras. Antalet recidivister minskadeunder perioden mer bland personer som lagförts för brott motbrottsbalken (främst stöld- och bedrägeribrott), medan debutanternaföreträdesvis minskade bland personer som lagförts för olika brottinom specialstraffrätten, främst trafikbrottslagen (se även avsnittet omutvecklingen för vissa brottstyper nedan).REGIONAL FÖRDELNINGBrottsligheten är inte jämnt fördelad över landet. Generellt sett gälleratt den är högre i mer tätbefolkade än glestbefolkade områden.På länsnivå är dock skillnaderna inte särskilt stora. År 2006 v<strong>ar</strong> denanmälda brottsligheten <strong>till</strong> exempel knappt dubbelt så stor i det mestbrottsbelastade länet (Stockholm) jämfört med det minst brottsbelastadelänet (Norrbotten). Detta år registrerades 177 respektive 94 brottper 1 000 invån<strong>ar</strong>e i de två länen. I figur 6 beskrivs utvecklingen av lagföring<strong>ar</strong>nai de tre storstadslänen respektive de övriga länen i landet.Som <strong>fram</strong>går – av denna något förenklade jämförelse – h<strong>ar</strong> utveck-424 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
StorstadslänÖvriga län90 00080 00070 00060 00050 00040 00030 00020 00010 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005FördjupningFigur 6. För brott lagförda personer exklusive ordningsbot, lagföring<strong>ar</strong> rörande fylleri ochlindrig<strong>ar</strong>e trafikbrott, efter region (storstadslän [Stockholms, Västra Götalands och Skånelän] och övriga län), åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.lingen v<strong>ar</strong>it lik<strong>ar</strong>tad mellan storstadslänen och de övriga länen underhela perioden 1975–2006.SAMMANFATTNINGÅrligen lagförs omkring 400 000 personer (brutto) för brott. Betydelsenav de lindriga trafikbrotten, som utgör närm<strong>ar</strong>e 80 procent av dentotala lagföringsvolymen, är stor. När de lindriga trafikbrotten och fylleriet(som avkriminaliserades 1977) frånräknas <strong>fram</strong>går det att utvecklingenh<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it mer eller mindre stabil under perioden med undantagför en tydlig och generell nivåsänkning mellan åren 1993 och 1996.Minskningen sett över hela perioden återfinns i princip i samtliga persongrupper,men den är speciellt tydlig bland män och ungdom<strong>ar</strong> (15–20 år). Till skillnad mot övriga redovisningsgrupper uppvis<strong>ar</strong> kvinnorökningstendenser över tid.Utvecklingen 1975–2006 fördelad efter vissa brottstyperI detta avsnitt redogörs för hur lagföring<strong>ar</strong>nas sammansättning avseendeolika typer av brott h<strong>ar</strong> förändrats över tid och hur detta påverkatlagföringsutvecklingen i stort. Det kan konstateras att utvecklingen avantalet lagföring<strong>ar</strong> skiljer sig påtagligt mellan olika brottstyper. Av utrymmesskälinskränks dock beskrivningen här <strong>till</strong> några få brottstyper.Eftersom <strong>fram</strong>ställningen gäller ett utvecklingsperspektiv h<strong>ar</strong> de brottstypervalts som uppvis<strong>ar</strong> de största minskning<strong>ar</strong>na respektive störstaökning<strong>ar</strong>na när perioderna 1975–1993 och 1996–2006 jämförs med v<strong>ar</strong>andra.Som beskrivits ovan minskade lagföring<strong>ar</strong>na mellan åren 1993brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>425
FördjupningTabell 1. För brott lagförda personer, genomsnittlig förändring mellan perioderna1975–1993 och 1996–2006, efter huvudbrott (brottsbalken samt viktig<strong>ar</strong>e specialstraffrättsligaförfattning<strong>ar</strong>).LagrumTBLLag (1951:649) om straff för vissatrafikbrottGenomsnittlig förändringperioderna (1996–2006)och (1975–1993)*-16 673BrB 8 kap Stöld, rån och andra <strong>till</strong>greppsbrott -7 597VSL, LSS V<strong>ar</strong>usmugglingslagen (1960:418),lag (2000:1225) om straff för-6 107smugglingBrB 9 kap. Bedrägeri och annan oredlighet -4 746BrB 12 kap Skadegörelsebrott -1 532BrB 16 kap Brott mot allmän ordning -695SBL Skattebrottslagen (1971:69) -160BrB 10 kap Förskingring och annan trolöshet -152BrB 13 kap Allmänf<strong>ar</strong>liga brott -74BrB 14 kap Förfalskningsbrott -20BrB 18 kap Högmålsbrott -11BrB 7 kap Brott mot familj -2BrB 19 kap Brott mot rikets säkerhet -MB m.m. Miljöbalken (1998:808)-Naturvårdslagen (1964:822)Miljöskyddslagen (1969:387)BrB 20 kap Tjänstefel m.m. 4BrB 5 kap Ärekränkningsbrott 27BrB 6 kap Sexualbrott 179BrB 17 kap Brott mot allmän verksamhet 284AL m.m. Alkohollagen (1994:1738) m.m. 293BrB 11 kap Brott mot borgenärer m.m. 351BrB 15 kap Mened, falskt åtal och annan osann 359BrB 4 kap Brott mot frihet och frid 400BrB 3 kap Brott mot liv och hälsa 1 810NSL N<strong>ar</strong>kotikastrafflagen (1968:64) 4 774*Beräkningsmetod: Genomsnittet av antalet lagföring<strong>ar</strong> under perioden 1996–2006 minus genomsnittet av antalet lagföring<strong>ar</strong> under perioden 1975–1993.426 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
och 1996 med knappt 30 procent. Bryts redovisningen av brottsbalksbrottenner på kapitelnivå, <strong>fram</strong>kommer följande rangordning. 157Minskning<strong>ar</strong>na är störst för i fallande ordning brott mot trafikbrottslagen,<strong>till</strong>greppsbrott, v<strong>ar</strong>usmugglingsbrott samt bedrägeri- ochskadegörelsebrott. Totalt sett h<strong>ar</strong> lagföring<strong>ar</strong> inom denna grupp minskatmed i genomsnitt 36 700 lagföring<strong>ar</strong> mellan de två perioderna. Destörsta ökning<strong>ar</strong>na avser lagföring<strong>ar</strong> rörande n<strong>ar</strong>kotikabrott, brott motliv och hälsa samt brott mot frihet och frid som huvudbrott. Dessa trebrottsgrupper står <strong>till</strong>sammans för en genomsnittlig ökning på närm<strong>ar</strong>e7 000 lagföring<strong>ar</strong>. Sammantaget är således minskning<strong>ar</strong>na störreän ökning<strong>ar</strong>na. I figurerna 7a, 7b och 8 sammanfattas utvecklingen förde fem brottsgrupper som h<strong>ar</strong> minskat mest respektive de tre brottsgruppersom h<strong>ar</strong> ökat mest.Lagföringsutvecklingen kommenteras utifrån de v<strong>ar</strong>iabler som använtstidig<strong>ar</strong>e, det vill säga kön, ålder, tidig<strong>ar</strong>e belastning och regional fördelning.I redovisningen görs även en jämförelse med utvecklingen enligtbrottsstatistiken. Närm<strong>ar</strong>e bestämt jämförs anmälda och uppkl<strong>ar</strong>adebrott med antalet personer lagförda för brott (huvud- och bibrott). Attockså ta med bibrotten är speciellt lämpligt när man vill veta hur mångapersoner som h<strong>ar</strong> lagförts för en viss typ av brott, eftersom huvudbrottsprincipenmedför att brott som h<strong>ar</strong> ett lågt straffvärde eller som ofta begåsi samband med andra brott blir underrepresenterade i statistiken.Eftersom brotts- och lagföringsstatistiken bygger på olika statistiskaenheter (brott respektive personer) är deras nivåer inte direkt jämförb<strong>ar</strong>amed v<strong>ar</strong>andra. Trots detta är det meningsfullt att jämföra trendermellan de två statistikgren<strong>ar</strong>na. För att underlätta sådana jämförelserh<strong>ar</strong> alla serier räknats om <strong>till</strong> indexserier med basåret 1975 = 1. I idealfalletbör serierna över uppkl<strong>ar</strong>ade brott och lagföring<strong>ar</strong> avseende huvud-och bibrott v<strong>ar</strong>a mest lika, eftersom de statistiskt sett står närmastv<strong>ar</strong>andra. I praktiken vis<strong>ar</strong> det sig dock att det delvis förekommer storaskillnader, vilket ger anledning <strong>till</strong> resonemang av skilda slag. För attinte tynga <strong>fram</strong>ställningen alltför mycket kommenteras endast de storautvecklingsdragen och några mer iögonfallande avvikelser. Framställningenföljer sorteringsordningen i tabell 1 ovan.Fördjupning157Att analysen utgår från huvudbrotten i lagföring<strong>ar</strong>na kan ha viss betydelse för deninbördes rangordningen av brotten, på så vis att antalsmässiga minskning<strong>ar</strong> ochökning<strong>ar</strong> i brott som sällan utgör huvudbrott underskattas och vice versa. Då detfrämst är volymmässigt stora brottskategorier som uppvis<strong>ar</strong> stora förändring<strong>ar</strong>och de antalsmässigt mindre brottskategorierna vis<strong>ar</strong> på små förändring<strong>ar</strong> kanden valda analysenheten rimligtvis inte ha någon större betydelse för resultateti sin helhet. En analys av indexerade serier vis<strong>ar</strong> dessutom att utvecklingen förhuvudbrott respektive huvud- och bibrott relativt sett v<strong>ar</strong>it i princip lik<strong>ar</strong>tad underåren 1975–2006 inom samtliga brottskategorier. Samtliga brottskategorier,utom n<strong>ar</strong>kotikabrott och brott mot frihet och frid, uppvis<strong>ar</strong> dock en något st<strong>ar</strong>k<strong>ar</strong>eutveckling när man enb<strong>ar</strong>t ser <strong>till</strong> jämförelse mellan med huvud- och bibrott.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>427
FördjupningTrafikbrottslagen Tillgreppsbrott (BrB 8 kap.)50 00045 00040 00035 00030 00025 00020 00015 00010 0005 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 7a. Antal lagföring<strong>ar</strong> med <strong>till</strong>greppsbrott (BrB 8 kap.) respektive brott mottrafikbrottslagen (TBL) som huvudbrott, åren 1975–2006 Källa: Brå, registret överlagförda personer.16 000V<strong>ar</strong>usmugglingslagen m.m.Bedrägeribrott m.m. (BrB 9 kap.)Skadegörelsebrott (BrB 12 kap.)14 00012 00010 0008 0006 0004 0002 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 7b. Antal lagföring<strong>ar</strong> med bedrägeri- och skadegörelsebrott (BrB 9 kap. resp.12 kap.) samt brott enligt v<strong>ar</strong>usmugglingslagen/lagen om straff för smuggling (VSL/LSS) som huvudbrott, åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.428 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
16 00014 000Brott mot liv och hälsa (BrB 3 kap.)N<strong>ar</strong>kotikastrafflagenBrott mot frihet och frid (BrB 4 kap.)Fördjupning12 00010 0008 0006 0004 0002 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 8. Antal lagföring<strong>ar</strong> med brott mot liv och hälsa respektive mot frihet och frid(BrB 3 kap. resp. 4 kap.) samt brott enligt n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen (NSL) som huvudbrott,åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.BROTTSTYPER SOM MINSKAR MESTTrafikbrottslagen (tbl)Trafikbrottslagen omfatt<strong>ar</strong> de allv<strong>ar</strong>liga trafikbrotten (i fallande storleksordning):olovlig körning, rattfylleri, vårdslöshet i trafik ochsmitning. År 2006 lagfördes cirka 38 000 personer för brott mot trafikbrottslagensom huvud- och bibrott. Som <strong>fram</strong>går av figur 9 är samstämmighetenmellan brotts- och lagföringsstatistiken hög över tid,vilket <strong>fram</strong>för allt beror på att det vanligtvis finns en misstänkt personvid registreringen av brottsanmälan. Den kraftiga minskningen efterår 1993, liksom uppgången efter år 1998 är synliga i båda statistikgren<strong>ar</strong>na.Den kraftiga minskningen sammanfaller med en reform av trafiknykterhetslagstiftningenår 1994, som bland annat inneb<strong>ar</strong> en sänkningav promillegränsen för grovt rattfylleri. Minskningen kan dockha flera orsaker och h<strong>ar</strong> ansetts v<strong>ar</strong>a mycket svårbedömd (Brå 1998, s.26). När det gäller återhämtningen på 2000-talet bör man också beaktaen lagändring år 1999, som inneb<strong>ar</strong> att rattfylleri under påverkanav n<strong>ar</strong>kotika kriminaliserades (Brå 2004c, s. 266). År 2006 avsågomkring 500 lagföring<strong>ar</strong> rattfylleri under påverkan av n<strong>ar</strong>kotika somhuvudbrott.Lagföring<strong>ar</strong>na inom alla undersökta grupper minskade efter år 1993.Kvinnornas lagföring<strong>ar</strong> minskade dock mer än männens, en minsk-brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>429
Fördjupning1,41,21,0Anm. brott Uppkl. brott Lagf. huvud- och bibrott0,80,60,40,20,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 9. Trafikbrottslagen (TBL): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samt för brott lagfördapersoner (huvud- och bibrott), åren 1975–2006. Index 1975 = 1. Källa: Brå,kriminalstatistik och registret över lagförda personer.ning med 58 respektive 47 procent (se även kapitlet om Rattfylleri).Även antalet ungdom<strong>ar</strong> och tidig<strong>ar</strong>e ostraffade personer h<strong>ar</strong> minskat,vilket delvis kan hänga samman med att färre unga personer kom attta körkort under 1990-talet <strong>till</strong> följd av den ekonomiska kris som drabbade<strong>Sverige</strong> under dessa år (jfr scb <strong>2008</strong>, tab. 270).Tillgreppsbrott m.m. (kap. 8 BrB)Tillgreppsbrotten utgörs huvudsakligen av snatteri, stöld, <strong>till</strong>grepp avfortskaffningsmedel, grov stöld och rån/grovt rån (i fallande storleksordning).Totalt sett lagfördes cirka 31 000 personer för <strong>till</strong>greppsbrottsom huvud- och bibrott år 2006, v<strong>ar</strong>av 17 000 personer för snatteri ochdrygt 1 000 personer för rån (inkl. grovt).Som <strong>fram</strong>går av figur 10 h<strong>ar</strong> <strong>till</strong>greppsbrotten minskat sedan 1990-taletbåde i brotts- och lagföringsstatistiken, men minskningen är störrei lagföringsstatistiken. Detta kan tolkas som att antalet lagförda personeri princip bestäms av hur många <strong>till</strong>greppsbrott polisen kl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> upp.Noterb<strong>ar</strong>t är brottsstatistikens avvikande utveckling efter år 1984. Avvikelsenkan inte sättas i samband med några lagändring<strong>ar</strong> eller statistikomläggning<strong>ar</strong>.Däremot likn<strong>ar</strong> utvecklingen den trend som <strong>fram</strong>gårav Statistiska centralbyråns (scb) offerundersökning<strong>ar</strong> som beskriverhushållens utsatthet för stöld- och skadegörelsebrott (Häll 2004).Utvecklingen i lagföringsstatistiken torde därför rimligen förkl<strong>ar</strong>as avatt polisen kl<strong>ar</strong>at upp färre <strong>till</strong>greppsbrott över tid (jfr Brå 2002).430 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
1,81,61,41,2Anm. brott Uppkl. brott Lagf. huvud- och bibrottFördjupning1,00,80,60,40,20,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 10. Tillgreppsbrott m.m. (BrB 8 kap.): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samt förbrott lagförda personer (huvud- och bibrott), åren 1975–2006. Index 1975 = 1.Källa: Brå, kriminalstatistik och registret över brott för lagförda personer.Minskningen i lagföringsstatistiken kan observeras för såväl ungdom<strong>ar</strong>som vuxna, debutanter som recidivister samt för lagförda såväl istorstadslän som i övriga län. Däremot förekommer det stora skillnaderi lagföringsutvecklingen mellan kvinnor och män. Antalet mänlagförda för <strong>till</strong>greppsbrott låg <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1993 på en relativt stabilnivå, men kom under de efterföljande åren att minska. Kvinnornas lagföring<strong>ar</strong>ökade i stället under början av perioden och <strong>fram</strong> <strong>till</strong> mittenav 1980-talet. Därefter låg deras antal på en relativt stabil nivå, för att ilikhet med övriga persongrupper sjunka något under några år kringmillennieskiftet (figur 11).Nämnvärt är även den kontinuerliga minskningen av lagföring<strong>ar</strong>bland ungdom<strong>ar</strong> under perioden. År 1975 lagfördes cirka 14 000 ungdom<strong>ar</strong>för <strong>till</strong>greppsbrott som huvudbrott, vilket kan jämföras med8 000 motsv<strong>ar</strong>ande lagföring<strong>ar</strong> år 2006. Cirka en tredjedel av minskningenavsåg <strong>till</strong>grepp av fortskaffningsmedel. Minskad stöldbrottslighetkan också noteras i de återkommande självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>nabland elever i årskurs nio som genomförts sedan 1995 (Brå2006). Uppgången i antalet lagföring<strong>ar</strong> bland ungdom<strong>ar</strong> i slutet avperioden är dock i huvudsak en följd av större årskull<strong>ar</strong> (se avsnittetom ålder ovan). En viktig avvikelse bör noteras när det gäller rån (inkl.grovt rån). Här h<strong>ar</strong> lagföring<strong>ar</strong> avseende huvudbrott bland ungdom<strong>ar</strong>ökat från cirka 200 lagföring<strong>ar</strong> år 1989 <strong>till</strong> cirka 500 lagföring<strong>ar</strong> år 2006(jfr Brå 2000a).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>431
Fördjupning30 00025 000MänKvinnor15 00020 00010 00015 00010 0005 0005 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 20050Figur 11. För <strong>till</strong>greppsbrott m.m. (huvudbrott) lagförda män (vänster axel), respektivekvinnor (höger axel), åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.30 000Unga (15–20 år)Vuxna (21– år)15 00025 00020 00010 00015 00010 0005 0005 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 20050Figur 12. För <strong>till</strong>greppsbrott m.m. (huvudbrott) lagförda vuxna (vänster axel), respektiveunga (höger axel), åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.432 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Anm. brott Uppkl. brott Lagf. huvud- och bibrott2,01,81,61,41,21,00,80,60,40,20,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005FördjupningFigur 13. Smugglingsbrott (VSL; LSS): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samt för brottlagförda personer (huvud- och bibrott), åren 1975–2006. Index 1975 = 1. Källa:Brå, kriminalstatistik och registret över lagförda personer.V<strong>ar</strong>usmugglingslagen (vsl) och lagen om straff för smuggling (lss)Utvecklingen under perioden 1975–2006 påverkas av de betydandeförändring<strong>ar</strong> i regelsystemet rörande smugglingsbrott som inträffadeunder perioden 158 , men också själva <strong>till</strong>fälles- och kontrollstrukturenh<strong>ar</strong> förändrats genom att gränserna mot eu öppnades i början av 1990-talet.År 2006 lagfördes omkring 1 700 personer för brott mot smugglingslagensom huvud- och bibrott, vilket kan jämföras med drygt14 000 lagförda personer år 1975. Överlag h<strong>ar</strong> lagföring<strong>ar</strong>na för smugglingsbrott,med undantag för grövre brott som lett <strong>till</strong> fängelse, minskatkraftigt i samtliga undersökta grupper (kön, ålder, tidig<strong>ar</strong>e belastningoch regional fördelning). Den kraftiga minskningen efter år 1981hänger samman med att ringa v<strong>ar</strong>usmuggling av sprit och cig<strong>ar</strong>etterfrån och med år 1982 lagförs genom ordningsbotsförelägganden (scb,1983). Dessförinnan utfärdades huvudsakligen strafförelägganden fördenna typ av brott. Lagen om straff för smuggling från år 2001, sombland annat skulle anpassa smuggling av n<strong>ar</strong>kotika <strong>till</strong> bestämmelser-158En stor del av smugglingsbrotten hanteras via tullen genom ordningsbot, och redovisningenav smugglingsbrotten är av detta skäl ofullständig i brottsstatistiken.Eftersom ordningsböter h<strong>ar</strong> exkluderats från lagföringsserien utgör detta dockett mindre problem i jämförelsen mellan brotts- och lagföringsstatistiken efter år1980. Under åren dessförinnan fång<strong>ar</strong> de två statistikgren<strong>ar</strong>na in olika stora del<strong>ar</strong>av smugglinsbrottsligheten.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>433
Fördjupningna i n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen, h<strong>ar</strong> i praktiken inneburit påtagliga ökning<strong>ar</strong>av <strong>fram</strong>för allt långa fängelsestraff för smugglingsbrott och de liggerår 2006 i genomsnitt på omkring 29 månader.Bedrägeri och annan oredlighet (BrB 9 kap.)Bedrägeribrotten omfatt<strong>ar</strong> huvudsakligen brotten bedrägeri (inkl. bedrägligtbeteende och grovt bedrägeri), häleri och utpressning. Skillnadeni utveckling mellan brottsstatistiken och lagföringsstatistikensom visas i figur 14 beror av allt att döma på den extensiva antalsräkningeni svensk brottsstatistik (Dolmén 2004, s. 180–181). Den förhöjdanivån i brottsstatistiken på 1980-talet sammanfaller med många kontokorts-och checkbedrägerier, medan de <strong>till</strong>fälliga uppgång<strong>ar</strong>na åren1996 och 2003 kan hänföras <strong>till</strong> ett fåtal seriebrottsanmälning<strong>ar</strong> respektiveanmälning<strong>ar</strong> om så kallade bluffakturor.Som <strong>fram</strong>går av figur 14 h<strong>ar</strong> antalet bedrägerilagföring<strong>ar</strong> minskatkontinuerligt under perioden. Totalt lagfördes omkring 5 300 personerför bedrägeri och annan oredlighet som huvud- och bibrott år2006, vilket kan jämföras med 11 200 lagföring<strong>ar</strong> år 1975. Noterb<strong>ar</strong>t äratt antalet lagförda män minskade något mer än antalet lagförda kvinnor.Detsamma gäller för lagföring<strong>ar</strong> som rör ungdom<strong>ar</strong> jämfört medvuxna personer, recidivister jämfört med debutanter, samt lagföring<strong>ar</strong>i storstadslänen jämfört med övriga län.2,5Anm. brott Uppkl. brott Lagf. huvud- och bibrott2,01,51,00,50,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 14. Bedrägeri m.m. (BrB 9 kap.): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samt för brottlagförda personer (huvud- och bibrott), åren 1975–2006. Index 1975 = 1. Källa:Brå, kriminalstatistik.434 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Skadegörelsebrott (BrB 12 kap.)Medan skadegörelsebrotten ök<strong>ar</strong> mycket kraftigt i brottsstatistiken,är trenden i uppkl<strong>ar</strong>ingsstatistiken tämligen stabil och <strong>till</strong> och medminskande i lagföringsstatistiken. Det gäller speciellt efter åren 1983och 1992. Skillnaden kan <strong>till</strong> viss del förkl<strong>ar</strong>as med att klotterbrottslighetennådde <strong>Sverige</strong> i mitten av 1980-talet (Johnson <strong>2007</strong>, s. 256).Klotterbrotten, som i dag utgör en fjärdedel av den totala anmäldaskadegörelsen kan anses v<strong>ar</strong>a förhållandevis svåruppkl<strong>ar</strong>ade. I vilkenmån ökningen i övrigt beror på en ökad brottslighet eller på en ändradanmälningsbenägenhet, går inte att fastslå (Holl<strong>ar</strong>i 2004, s.194).Det kan dock påpekas att v<strong>ar</strong>ken scb:s offerundersökning<strong>ar</strong> med avseendepå den vuxna befolkningen (Häll 2004) eller Brå:s självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong>bland elever i årskurs nio (Brå 2006) tyder på attskadegörelse skulle ha ökat, åtminstone inte i den utsträckning sombrottsstatistiken vis<strong>ar</strong>.Minskningen i lagföringsstatistiken h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it påtaglig sedan mittenav 1990-talet och kan inte förkl<strong>ar</strong>as av några eventuella ändring<strong>ar</strong> ilagstiftningen. Minskning<strong>ar</strong>na avser vid<strong>ar</strong>e samtliga undersökningsv<strong>ar</strong>iabler,men den är större bland män, vuxna och recidivister än i motsv<strong>ar</strong>andejämförelsegrupper.Fördjupning Figur 15. Skadegörelsebrott (BrB 12 kap.): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samt förbrott lagförda personer (huvud- och bibrott), åren 1975–2006. Index 1975 = 1.Källa: Brå, kriminalstatistik.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>435
FördjupningBROTTSTYPER SOM ÖKAR MESTN<strong>ar</strong>kotikastrafflagen (nsl)N<strong>ar</strong>kotikastrafflagen trädde i kraft 1968 och h<strong>ar</strong> sedan dess ändratsupprepade gånger. Som <strong>fram</strong>går av figur 16 h<strong>ar</strong> både de anmälda ochde uppkl<strong>ar</strong>ade brotten samt de lagförda personerna ökat kraftigt mellanåren 1975 och 2006, men ökningen i lagföringsstatistiken är störreän den i brottsstatistiken. 159 Effekten av lagändring<strong>ar</strong> och särskildasatsning<strong>ar</strong> mot n<strong>ar</strong>kotika <strong>fram</strong>går tydligt av statistiken: dels ökningeni början av 1980-talet (Kassman 1998), dels satsning<strong>ar</strong>na i slutet av perioden(Holgersson <strong>2007</strong>).Totalt lagfördes närm<strong>ar</strong>e 24 600 personer för brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagensom huvud- och bibrott år 2006, jämfört med drygt 4 300personer år 1975. Det innebär att minst v<strong>ar</strong> femte lagföring år 2006hade koppling<strong>ar</strong> <strong>till</strong> n<strong>ar</strong>kotikaproblemet. Påtagligt fler män än kvinnorlagförs för n<strong>ar</strong>kotikabrott, samtidigt som fördelningen mellankönen v<strong>ar</strong>it tämligen konstant under perioden. Andelen kvinnor h<strong>ar</strong>över tid legat på kring 19 procent.Antalet unga lagöverträd<strong>ar</strong>e minskade <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1993; därefter h<strong>ar</strong>ökningen v<strong>ar</strong>it större bland dem än bland de vuxna. Det ökade antaletlagföring<strong>ar</strong> bland ungdom<strong>ar</strong> ska sättas i samband med att polisen år6,0Anm. brott Uppkl. brott Lagf. huvud- och bibrott5,04,03,02,01,00,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 16. N<strong>ar</strong>kotikastrafflagen (NSL): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samt för brottlagförda personer (huvud- och bibrott) , åren 1975–2006. Index 1975 = 1. Källa:Brå, kriminalstatistik.159Det ska här påpekas att principerna för att räkna n<strong>ar</strong>kotikabrott i brottsstatistikenh<strong>ar</strong> förändrats över tid, vilket påverk<strong>ar</strong> möjligheten <strong>till</strong> jämförelser.436 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
1993 fick rätt att genomföra blod- och urintest på personer som misstänksför bruk av n<strong>ar</strong>kotika (Brå 2000b). Sedan mitten av 1980-talet h<strong>ar</strong>även antalet debutanter ökat mer än recidivister, även om andelen tidig<strong>ar</strong>estraffade personer är mycket stor (drygt 80 procent) bland demsom lagförs för n<strong>ar</strong>kotikabrott. Fördelningen mellan storstadsområdenoch övriga landet h<strong>ar</strong> också v<strong>ar</strong>it stabil, med en viss förskjutningmot övriga landet. N<strong>ar</strong>kotika brottsligheten är politiskt högt prioriteradoch lagföringsutvecklingen spegl<strong>ar</strong> i mångt och mycket polisensoch andra myndigheters fokus på n<strong>ar</strong>kotikaområdet.FördjupningBrott mot liv och hälsa (BrB 3 kap.)Brott mot liv och hälsa avser <strong>fram</strong>för allt misshandel, vållande <strong>till</strong>kroppsskada eller annans död samt mord och dråp. Misshandel ärden antalsmässigt dominerande brottstypen. År 2006 lagfördes 10 500personer för misshandel (inkl. grov misshandel) som huvud- och bibrott,vilket motsv<strong>ar</strong><strong>ar</strong> 95 procent av lagföring<strong>ar</strong>na i denna grupp. Enligtbrottsstatistiken h<strong>ar</strong> antalet anmälda brott mot liv och hälsa nästanfyrfaldigats under perioden. Utvecklingen i lagföringsstatistikenavviker från denna trend, särskilt efter mitten av 1990-talet då lagföring<strong>ar</strong>nasnivå kom att stabiliseras. Det kan här nämnas att uppgifterfrån scb:s offerstatistik mer likn<strong>ar</strong> utvecklingen i lagföringsstatistikenän den i brottsstatistiken (jfr Häll 2004). Även andra indikatorer, somBrå:s återkommande självdekl<strong>ar</strong>ationsundersökning<strong>ar</strong> bland elever i4,0Anm. brott Uppkl. brott Lagf. huvud- och bibrott3,53,02,52,01,51,00,50,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 17. Brott mot liv och hälsa (BrB 3 kap.): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samtför brott lagförda personer (huvud- och bibrott), åren 1975–2006. Index 1975 = 1.Källa: Brå, kriminalstatistik och registret över lagförda personer.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>437
Fördjupningårskurs nio (Brå 2006), samt jämförelser med sjukvårdsstatistik (Estrada2005) tyder sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e på oförändrade brottsnivåer än på ökning<strong>ar</strong>(se kapitlet Misshandel).Den ökning som inträffade i början av 1980-talet kan sättas i sambandmed att förutsättning<strong>ar</strong>na för att kunna lagföra misshandelsbrottutvidgades (Knutsson 1985). Under tidig<strong>ar</strong>e år krävdes en angivelsefrån målsäganden eller att åtal v<strong>ar</strong> påkallat ur allmän synpunkt för attåtal skulle kunna väckas för misshandel som inte v<strong>ar</strong> grov och som ägtrum på enskild plats. Efter lagändringen kom även sådan misshandelatt falla under allmänt åtal, vilket i praktiken fick störst betydelse förmisshandel mot kvinna. Lagföring<strong>ar</strong>na stabiliserades sedan i mittenav 1990-talet på högre nivå. Från detta allmänna mönster avviker kvinnorlagförda för misshandelsbrott (se figur 18). Deras antal h<strong>ar</strong> mer änfyrfaldigats under perioden (från 193 lagföring<strong>ar</strong> år 1975 <strong>till</strong> 1 004 lagföring<strong>ar</strong>år 2006). Bland männen h<strong>ar</strong> antalet lagföring<strong>ar</strong> för misshandelökat med 3 400 eller knappt 80 procent under samma period.I övrigt h<strong>ar</strong> de lagföring<strong>ar</strong> som rör ungdom<strong>ar</strong> ökat i något snabb<strong>ar</strong>etakt än de som rör vuxna personer. Liknande tendenser gäller debutanterjämfört med recidivister samt lagföring<strong>ar</strong> i övriga län jämfört medstorstadslänen. Av påföljdsstatistiken att döma är det <strong>fram</strong>för allt lagföring<strong>ar</strong>som rör brott med lägre straffvärde som h<strong>ar</strong> ökat, eftersom deicke-frihetsberövande påföljderna ökat mer än de frihetsberövande.Brott mot frihet och frid (BrB 4 kap.)Utvecklingen för brott mot frihet och frid likn<strong>ar</strong> av naturliga skäl denför brott mot liv och hälsa enligt BrB 3 kap., med den skillnaden att10 000MänKvinnor1 <strong>2008</strong> 0001 0006 0008006004 0004002 00020001975 1980 1985 1990 1995 2000 20050Figur 18. För brott mot liv och hälsa (huvudbrott) lagförda män (vänster axel), respektivekvinnor (höger axel), åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.438 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
avvikelsen mellan brotts- och lagföringsstatistiken <strong>fram</strong>träder än tydlig<strong>ar</strong>e(se figur 20). Kapitlet innehåller såväl brott med högt straffvärde(t.ex. människorov, människohandel, grov fridskränkning) som brottmed lägre straffvärde (t.ex. olaga hot, hemfridsbrott, ofredande). Demest frekventa brotten är olaga hot och ofredande som <strong>till</strong>sammansutgör 65 procent av huvudbrotten i lagföring<strong>ar</strong>na och det är såledesdessa brott som i huvudsak bestämmer utvecklingen.Fördjupning7 0006 0005 0004 0003 0002 0001 000RecidivisterDebutanter01980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 19. För brott mot liv och hälsa (huvudbrott) lagförda personer efter tidig<strong>ar</strong>ebelastning, åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.7,0Anm. brott Uppkl. brott Lagf. huvud- och bibrott6,05,04,03,02,01,00,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 20. Brott mot frihet och fred (BrB 4 kap.): Anmälda och uppkl<strong>ar</strong>ade brott samtför brott lagförda personer (huvud- och bibrott), åren 1975–2006. Index 1975 = 1.Källa: Brå, kriminalstatistik och registret över lagförda personer.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>439
FördjupningEnligt lagföringsstatistiken h<strong>ar</strong> lagföring<strong>ar</strong>na mer än fördubblatsunder perioden. Totalt lagfördes omkring 8 200 personer för brottmot frihet och frid som huvud- och bibrott 2006, vilket kan jämförasmed 3 600 lagföring<strong>ar</strong> år 1975. Även inom denna brottsgrupp ök<strong>ar</strong> lagföring<strong>ar</strong>naavseende kvinnor mer än de som avser män, åtminstone<strong>fram</strong> <strong>till</strong> mitten av 1990-talet. En större ökningstakt i antalet lagföring<strong>ar</strong>gäller <strong>fram</strong> <strong>till</strong> mitten av 1980-talet även för vuxna jämfört med ungaoch sedan slutet av 1990-talet för debutanter jämfört med recidivister.Införandet av grov fridskränkning och särskild grov kvinnofridskränkning(BrB 4 kap. 4 a §) h<strong>ar</strong> medfört ett ökat antal frihetsberövande dom<strong>ar</strong>efter år 1998. Den genomsnittliga strafftiden för brott mot frihetoch frid h<strong>ar</strong> sedan början av 1990-talet ökat från drygt 4 månader <strong>till</strong>omkring 11 månader.SAMMANFATTNINGNär man ser <strong>till</strong> enskilda brottstyper är minskning<strong>ar</strong>na åren 1975–2006störst för lagföring<strong>ar</strong> avseende brott mot trafikbrottslagen, <strong>till</strong>greppsbrott,v<strong>ar</strong>usmugglingsbrott samt bedrägeri- och skadegörelsebrott.Några brottstyper h<strong>ar</strong> ökat under perioden och det gäller <strong>fram</strong>för alltn<strong>ar</strong>kotikabrott, brott mot liv och hälsa och brott mot frihet och fred.Utvecklingen domineras alltså i stor utsträckning av tämligen traditionellabrott. Uppmärksammade och omdiskuterade brott som sexualbrott(BrB 6 kap.), brott mot allmän verksamhet (BrB 17 kap.) sombland annat avser våld och hot mot tjänsteman, ekonomiskt inriktadebrott som förskingringsbrotten (BrB 10 kap.) och förfalskningsbrotten(BrB 14 kap.), brott mot skattebrottslagen (sbl) samt miljöbrott (mbm.m.) uppvis<strong>ar</strong> enb<strong>ar</strong>t mindre förändring<strong>ar</strong> i lagföringsstatistiken underperioden 1975–2006.Utvecklingen 1975–2006 fördelad efter påföljdernaGenomgången avslutas med en översiktlig beskrivning av vilka huvudpåföljderden lagförda brottsligheten h<strong>ar</strong> lett <strong>till</strong>. Beskrivningenlägger ytterlig<strong>ar</strong>e en dimension <strong>till</strong> genomgången genom att den belyserrättsväsendets bedömning av de lagförda brottens straffvärde.Som <strong>fram</strong>går av figur 21 bestäms utvecklingen av lagföring<strong>ar</strong> i huvudsakav böter. Detta är naturligt eftersom antalet ordningsböter förlindriga trafikbrott är så stor. Men även när man bortser från ordningsböterna,dominer<strong>ar</strong> böter i form av strafförelägganden (vilka utfärdasav åklag<strong>ar</strong>e) och böter i domstol. Medan böterna h<strong>ar</strong> minskat över tid,h<strong>ar</strong> antalet övriga påföljder legat på en tämligen stabil nivå (nederstakurvan i figur 21). Deras antal uppgår <strong>till</strong> i genomsnitt 55 000 lagföring<strong>ar</strong>per år med en v<strong>ar</strong>iation på maximalt ± 20 procent över hela undersökningsperioden.440 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
600 000500 000Samtliga lagföring<strong>ar</strong>Böteslagföring<strong>ar</strong> exkl. ordningsbotÖvriga lagföring<strong>ar</strong>Fördjupning400 000300 000200 000100 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 21. Personer lagförda för brott: Samtliga personer (inkl. ordningsbot), personerlagförda genom böter (exkl. ordningsbot), samt övriga påföljder, åren 1975–2006. Källa: Brå, registret över lagförda personer.Gruppen med övriga påföljder omfatt<strong>ar</strong> ett 10-tal olika påföljder ochuppdelningen kan förenklas genom att skilja mellan påföljder somleder <strong>till</strong> frihetsberövande respektive icke frihetsberövande påföljder.Med frihetsberövande påföljder 160 avses fängelse, sluten ungdomsvård,rättspsykiatrisk vård och skydds<strong>till</strong>syn med fängelse. År 2006 dömdestotalt sett 15 700 personer <strong>till</strong> en frihetsberövande påföljd som huvudpåföljd.Den absolut vanligaste frihetsberövande påföljden är fängelsesom utgör 96 procent av de frihetsberövande påföljderna år 2006.Gruppen icke frihetsberövande påföljder omfatt<strong>ar</strong> i sin tur påföljdernavillkorlig dom, skydds<strong>till</strong>syn, överlämnande <strong>till</strong> vård samt meddeladeåtalsunderlåtelser. I denna grupp är åtalsunderlåtelserna (drygt 18 000personer eller 46 procent år 2006) och villkorlig dom (drygt 11 500 personereller 29 procent år 2006) vanligast. Med viss förenkling kan mansäga att de frihetsberövande påföljderna representer<strong>ar</strong> den allv<strong>ar</strong>lig<strong>ar</strong>ebrottsligheten (dvs. brott med högre straffvärde), medan gruppen ickefrihetsberövande påföljder främst rör brott med lägre straffvärde. Fördelningenmellan grupperna <strong>fram</strong>går av figur 22.I figur 22 visas att fördelningen mellan de två grupperna i stort settv<strong>ar</strong>it oförändrad sedan början av 1980-talet. Att de icke frihetsberövandepåföljderna är vanlig<strong>ar</strong>e än de frihetsberövande hänger samman160Fram <strong>till</strong> 1980/81 ingår här också ungdomsfängelse och internering som avskaffades1980 respektive 1981.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>441
Fördjupning60 00050 00040 000Ej frihetsberövande påföljderFrihetsberövande påföljder30 00020 00010 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 22. Övriga påföljder (exkl. böter av olika slag) fördelade efter icke frihetsberövanderespektive frihetsberövande påföljder, åren 1975–2006. Källa: Brå, registretöver lagförda personer.Skydds<strong>till</strong>syn Villkorlig dom Övriga ej frih.ber. påföljder45 00040 00035 00030 00025 00020 00015 00010 0005 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur <strong>23</strong>. Personer som erhållit icke frihetsberövande påföljder (exkl. böter): Fällandedom<strong>ar</strong> med villkorlig dom respektive skydds<strong>till</strong>syn som huvudpåföljd, samtövriga ej frihetsberövande påföljder, åren 1975–2006. Källa: Brå, registret överlagförda personer.442 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
med att den underliggande lagförda brottsligheten i sig är skevt fördelad.Det innebär att brott med lägre straffvärde förekommer oft<strong>ar</strong>eän brott med högre straffvärde i lagföring<strong>ar</strong>na. Påföljdsfördelningenär således en direkt konsekvens av att åklag<strong>ar</strong>e och domstol i valet avpåföljd måste ta hänsyn proportionalitetsprincipen, vilken föreskriveratt lindrig<strong>ar</strong>e brott ska följas av lindrig<strong>ar</strong>e sanktioner, medan allv<strong>ar</strong>ligabrott ska följas av mer ingripande sanktioner.Ser man närm<strong>ar</strong>e på de icke frihetsberövande påföljderna, vis<strong>ar</strong> detsig att antalet dom<strong>ar</strong> med skydds<strong>till</strong>syn h<strong>ar</strong> legat på en relativt konstantnivå om knappt 6 000 dom<strong>ar</strong> årligen under perioden (se nedersta kurvani figur <strong>23</strong>). Skydds<strong>till</strong>syn innebär övervakning och en prövotid påtre år då den dömde ska v<strong>ar</strong>a skötsam och försörja sig efter förmåga.Övervakningen upphör normalt efter ett år. Skydds<strong>till</strong>syn får utdömasför ett brott där rätten anser att påföljden inte kan stanna vid böteroch straffvärdet i praktiken bedöms som lägre än ett års fängelse. Påföljdenkan förenas med vissa föreskrifter, kontraktsvård samt böter,fängelse och sedan 1989 även med samhällstjänst.Av figur <strong>23</strong> <strong>fram</strong>går vid<strong>ar</strong>e att användningen av villkorlig dom h<strong>ar</strong>ökat, särskilt i början av perioden. Villkorlig dom innebär en straffv<strong>ar</strong>ningmed en prövotid på två år, under vilken personen ska v<strong>ar</strong>askötsam och försörja sig efter förmåga. Rätten får döma <strong>till</strong> villkorligdom om påföljden inte bedöms kunna stanna vid böter och omstraffvärdet i praktiken bedöms som lägre än ett års fängelse samt attdet saknas särskild anledning att bef<strong>ar</strong>a återfall. Påföljden ska i regelförenas med böter och den kan sedan år 1999 också kombineras medsamhällstjänst.De resterande icke frihetsberövande påföljderna domineras av åtalsunderlåtelser.Det bör observeras att en del lagföring<strong>ar</strong> avseende fylleriav tekniska skäl finns med i början av perioden och att den statistisk<strong>ar</strong>edovisningen av åtalsunderlåtelserna h<strong>ar</strong> ändrats åtskilliga gångerunder perioden (senast åren 1999/2000). Det sen<strong>ar</strong>e förkl<strong>ar</strong><strong>ar</strong> de förhållandevisstora årliga v<strong>ar</strong>iationer som utmärker utvecklingen i figur <strong>23</strong>.Exempelvis ledde en förändring i den statistiska definitionen av åtalsunderlåtelseråren 1999/2000 <strong>till</strong> en tydlig ökning av de övriga icke frihetsberövandepåföljderna i början av 2000-talet.Ser man slutligen på de mest allv<strong>ar</strong>liga påföljderna, det vill säga desom innebär ett frihetsberövande, kan det konstateras att det totala antaletfrihetsberövande dom<strong>ar</strong> uppgått <strong>till</strong> i genomsnitt 15 000 per årsedan mitten av 1980-talet. Den relativt stabila utvecklingen som visasi figur 24 behöver dock inte innebära att den underliggande brottslighetenär oförändrad. Vid en jämförelse mellan år 1980 och år 2006, dåantalet frihetsberövande dom<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong> ungefär detsamma, <strong>fram</strong>går att dom<strong>ar</strong>som avser <strong>till</strong>greppsbrott (BrB 8 kap.), bedrägeribrott (BrB 9 kap.)och brott mot trafikbrottslagen (tbl) sammantaget h<strong>ar</strong> minskat medFördjupningbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>443
Fördjupning16 procent mellan de två åren. Samtidigt h<strong>ar</strong> frihetsberövande dom<strong>ar</strong>avseende brott mot person och brott mot n<strong>ar</strong>kotikastrafflagen (nsl)ökat i ungefär motsv<strong>ar</strong>ande utsträckning (totalt 18 procent). Utfalletkan sägas spegla rättsväsendets satsning<strong>ar</strong> på prioriterade områden, ditbland annat brott mot person och n<strong>ar</strong>kotikabrott hör (jfr Andersson2002).Av figur 24 <strong>fram</strong>går att de tydliga svängning<strong>ar</strong>na upp och ner <strong>till</strong>stor del bestäms av det förhållandevis stora antalet fängelsedom<strong>ar</strong> förbrott mot trafikbrottslagen. Om de dom<strong>ar</strong> som rör trafikbrottslagenexkluderas är utvecklingen något jämn<strong>ar</strong>e. Antalet frihetsberövandedom<strong>ar</strong> exklusive trafikbrottslagen (tbl) ökade från cirka 8 500 dom<strong>ar</strong> ibörjan av perioden <strong>till</strong> drygt 12 000 dom<strong>ar</strong> år 1982. Just åren kring 1980kännetecknas av särskilda satsning<strong>ar</strong> mot n<strong>ar</strong>kotika (Kassman 1998).Därefter h<strong>ar</strong> antalet dom<strong>ar</strong> legat på relativt sett oförändrad nivå.Eftersom straffvärdet för brott mot liv och hälsa (BrB 3 kap.) i regelär högre än för förmögenhets- och trafikbrott är det rimligt att antaatt redovisade förändring<strong>ar</strong> i den underliggande lagförda brottslighetenbör leda <strong>till</strong> en ökning av den genomsnittliga strafftiden i fängelsedom<strong>ar</strong>na(jfr tidig<strong>ar</strong>e, Knutsson 1992). Denna tendens bör förstärkasytterlig<strong>ar</strong>e av den rådande kriminalpolitiska målsättningen om attersätta kort<strong>ar</strong>e fängelsestraff med alternativa påföljder (jfr Bäcklund2004). Exempel på detta är dels ett minskat antal personer dömda <strong>till</strong>fängelsestraff för grovt rattfylleri efter år 1990, dels införandet av påföljdenvillkorlig dom med samhällstjänst som ett alternativ <strong>till</strong> kortaSamtliga frih.ber. påföljderFrih.ber. påföljder exkl. trafikbrottslagen20 00018 00016 00014 00012 00010 0008 0006 0004 0002 00001975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 24. Personer dömda <strong>till</strong> frihetsberövande påföljder: Samtliga dömda personersamt exklusive dömda för brott mot trafikbrottslagen, åren 1975–2006. Källa: Brå,registret över lagförda personer.444 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
fängelsestraff år 1999. Dessutom bör även förändring<strong>ar</strong> i lagstiftningen,i form av straffskärpning<strong>ar</strong> och införandet av nya brott med högstraffskala, ha haft effekt på den genomsnittliga strafftiden, om än i betydligtmindre utsträckning.Figur 25 bekräft<strong>ar</strong> förväntning<strong>ar</strong>na: i praktiken h<strong>ar</strong> den genomsnittligtutdömda strafftiden fördubblats under åren 1975–2006, från drygtfyra <strong>till</strong> drygt åtta månader. I vilken utsträckning ökningen också skullekunna v<strong>ar</strong>a en effekt av att domstol<strong>ar</strong>na självständigt och systematiskth<strong>ar</strong> skärpt straffen h<strong>ar</strong> inte närm<strong>ar</strong>e undersökts.FördjupningSAMMANFATTNINGUr ett påföljdsperspektiv bestäms lagföringsutvecklingen i mångt ochmycket av hur många ordningsböter som utfärdas för lindriga trafikbrott.Även andra typer av böteslagföring<strong>ar</strong> (genom dom och strafföreläggande)används i stor uträckning för mindre allv<strong>ar</strong>liga brott. Derasantal h<strong>ar</strong> dock minskat under perioden, medan användningen av övrigapåföljder (inkl. åtalsunderlåtelser) h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it mer eller mindre stabil.Villkorlig dom och skydds<strong>till</strong>syn <strong>till</strong>ämpas oft<strong>ar</strong>e än frihetsberövandepåföljder. Medan användning av skydds<strong>till</strong>syn v<strong>ar</strong>it oförändrad, h<strong>ar</strong>villkorlig dom ökat, speciellt i början av perioden. Sammantaget tyderutfallet på att huvuddelen av den brottslighet som rättssystemet åtgärd<strong>ar</strong>är brott med ring<strong>ar</strong>e eller ringa straffvärde.Även användningen av de mest ingripande påföljderna – frihetsberövandeni form av fängelse, sluten ungdomsvård, rättspsykiatrisk9,0Genomsnittlig strafftid8,07,06,05,04,03,02,01,00,01975 1980 1985 1990 1995 2000 2005Figur 25. Genomsnittligt utdömd strafftid i fängelse (månader), åren 1975–2006.Källa: Brå:s kriminalstatistik.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>445
Fördjupningvård samt skydds<strong>till</strong>syn med fängelse – h<strong>ar</strong> sedan början av 1980-taletlegat stabilt kring cirka 15 000 lagföring<strong>ar</strong> per år. Den underliggandelagförda brottsligheten h<strong>ar</strong> däremot förändrats. Samtidigt som förmögenhetsbrott(BrB 8–12 kap.) och brott mot trafikbrottslagen (tbl) h<strong>ar</strong>minskat, h<strong>ar</strong> brott mot person (BrB 3–7 kap.) och brott mot n<strong>ar</strong>kotikabrottslagen(nsl) ökat. Dessa förändring<strong>ar</strong> ligger i fas med gjorda(om-)prioritering<strong>ar</strong> inom rättsväsendet. De h<strong>ar</strong> också i stor utsträckninginneburit att den genomsnittliga strafftiden ökat från drygt fyramånader <strong>till</strong> drygt åtta månader. Det är mindre sannolikt att den ökadestrafftiden skulle kunna förkl<strong>ar</strong>as av att domstol<strong>ar</strong>na självständigtoch systematiskt skulle ha skärpt straffen under perioden.Slutligen kan det konstateras att politiskt prioriterade satsning<strong>ar</strong> påexempelvis de allv<strong>ar</strong>ligaste v<strong>ar</strong>dagsbrotten och ordningsproblemensamt den grova och organiserade brottsligheten h<strong>ar</strong> en tendens att försvinnai den stora mängden brott med ring<strong>ar</strong>e eller ringa straffvärdesom i praktiken utgör rättsväsendets huvudfokus. Det <strong>fram</strong>går ocksåtydligt att de kraftiga resursökning<strong>ar</strong> som rättsväsendet i egenskapav ett prioriterat politikområde erhållit under perioden 1999–2006 161sammantaget inte h<strong>ar</strong> motsv<strong>ar</strong>ats av ökande lagföringsfrekvenser (ordningsböterej inräknade). Att lagföra fler personer h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>it ett uttalatpolitiskt mål sedan budgetpropositionen 2000/2001.ReferenserAndersson, R. (2002). Kriminalpolitikens väsen. Avhandlingsserie Nr 10.Kriminologiska institutionen. Stockholm: Stockholms universitet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1998). Rattfylleri. Utvärdering av 1994års reform. <strong>Rapport</strong> 1998:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000a). Ungdom<strong>ar</strong> som rån<strong>ar</strong> ungdom<strong>ar</strong>i Malmö och Stockholm. <strong>Rapport</strong> 2000:6. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2000b). Kriminaliseringen av n<strong>ar</strong>kotikabruk.<strong>Rapport</strong> 2000:21. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2002). V<strong>ar</strong>för h<strong>ar</strong> brottsuppkl<strong>ar</strong>ingenminskat? En analys av orsakerna. <strong>Rapport</strong> 2002:4. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004a). Dolmén, L. Bedrägeri. I: <strong>Brottsutvecklingen</strong>i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. Dolmén, L. (red.). <strong>Rapport</strong> 2004:3,s.177–189. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.161ESV, Tidsserier Statsbudgeten 2006 (<strong>2007</strong>:26, Tab. 17; löpande priser), se:www.esv.se/publikationer/trycksaker/publikationer/tidsserierstatsbudgeten2006.5.21528684112fd2ea326800030.html446 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottsförebyggande rådet; Brå (2004b). Skadegörelse. I: <strong>Brottsutvecklingen</strong>i <strong>Sverige</strong> 2001–2003, Dolmén, L. (red). <strong>Rapport</strong> 2004:3. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2004c). Sporre, T. Rattfylleri. I: <strong>Brottsutvecklingen</strong>i <strong>Sverige</strong> 2001–2003. <strong>Rapport</strong> 2004:3. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Ungdom<strong>ar</strong> och brott åren 1995–2005. <strong>Rapport</strong> 2006:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2007</strong>). Kriminalstatistik <strong>2007</strong>. Red.: UllaWittrock. <strong>Rapport</strong> <strong>2007</strong>:20. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Bäcklund, A. (2004). Utvecklingen av de straffrättsliga påföljderna i<strong>Sverige</strong>. Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. Årg. 91 (2–3):255–263.Estrada, F. (2005). Våldsutvecklingen i <strong>Sverige</strong> 1974–2002. Nordisk Tidsskriftfor Kriminalvidenskab, Årg. 92 (3):225–248.Holgersson, S. (<strong>2007</strong>). K<strong>ar</strong>tläggning av svenska polisens n<strong>ar</strong>kotikabekämpning.<strong>Rapport</strong> <strong>23</strong>. Stockholm: Mobilisering mot n<strong>ar</strong>kotika.Häll, L. (2004). Offer för våld och egendomsbrott 1978–2002. <strong>Rapport</strong> 104.Levnadsförhållanden. Stockholm: Statistiska centralbyrån.Johnson, M. (<strong>2007</strong>). Graffiti – individ, kultur, samhälle. En interaktioniskbild av ett ungdomsfenomen. I: Estrada, F. och Flyghed, J.,(red.). Den svenska ungdomsbrottsligheten. 2:a uppl., s. 249–273. Lund:Studentlitteratur.Kassman, A. (1998). Polisen och n<strong>ar</strong>kotikaproblemet. Från nationella aktionermot n<strong>ar</strong>kotikaprofitörer <strong>till</strong> lokala insatser för att störa missbruket.Stockholm Studies in Sociology 6. Stockholm: Almqvist &Wiksell International.Knutsson, J. (1985). Ändrade åtalsregler vid misshandel. Brå Apropå,Årg. 11(2):12–18.Knutsson, J. (1992). Ökad eller stabil straffnivå. rps forskning 1992:3.Stockholm: Rikspolisstyrelsen.Pettersson, T. (<strong>2007</strong>). Genusperspektiv inom svensk forskning om ungdomsbrottslighet.I: Estrada, F. och Flyghed, J., red. Den svenska ungdomsbrottsligheten.2:a uppl., 73–98. Lund: Studentlitteratur.rps 2001. Polisens årsredovisning 2001. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.Statistiska centralbyrån, scb (1983). Kriminalstatistik. För brott lagfördapersoner, 1982. Huvudbrott och huvudpåföljd. sm r 1983:6.1. Stockholm:Statistiska centralbyrån.Statistiska centralbyrån, scb (<strong>2008</strong>). Statistisk årsbok för <strong>Sverige</strong> <strong>2008</strong>.Stockholm: Statistiska centralbyrån.Fördjupningbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>447
FördjupningSVENSK BROTTSUTVECKLINGI INTERNATIONELL BELYSNINGL<strong>ar</strong>s WestfeltInledningDet finns ett stort intresse för jämförelser av brottslighet i olika länder.Med hjälp av sådana hoppas man kunna se om olika kriminalpolitiskastrategier v<strong>ar</strong>it lyckade och om andra sociala och ekonomiska förhållandenhaft inverkan på brottsligheten. Hur ser då brottsligheten ochbrottsutvecklingen i <strong>Sverige</strong> ut jämfört med andra länder? Utgångspunkteni detta kapitel är att studera <strong>Sverige</strong>s brottslighet i ett europeisktperspektiv. Svårigheter med jämförelser och sätt att tackla dessa redovisaskort. Tyngdpunkten ligger sedan vid den bild av brottslighetensom <strong>till</strong>gängliga och användb<strong>ar</strong>a källor ger.Huvudfrågorna är:• Vilka möjligheter finns det att jämföra brottsligheten i olika länder?• Vad kan man dra för slutsatser om situationen i <strong>Sverige</strong> jämfört medandra länder genom att studera resultat från den internationella offerundersökningen.• Hur h<strong>ar</strong> brottsutvecklingen v<strong>ar</strong>it i <strong>Sverige</strong> jämfört med andra europeiskaländer? Finns det en liknande brottstrend i flertalet länder sedanmitten av sjuttiotalet? Tidig<strong>ar</strong>e forskning h<strong>ar</strong> visat att så är fallet<strong>fram</strong> <strong>till</strong> slutet av 1990-talet men gäller detta fortf<strong>ar</strong>ande?• Ökningen av stöldbrottsligheten h<strong>ar</strong>, både i <strong>Sverige</strong> och i mångaandra länder, bromsats upp kring 1990. H<strong>ar</strong> denna stabilitet fortsattin i 2000-talets mitt eller ök<strong>ar</strong> dessa brott igen?• Hur ser utvecklingen av våldet ut i <strong>Sverige</strong> och Europa? Ök<strong>ar</strong> mordenunder första hälften av 2000-talet? Vad säger en jämförelse avanmälda misshandelsbrott?Jämförb<strong>ar</strong>hetInnan vi kan gå över <strong>till</strong> att försöka ge perspektiv på situationen i <strong>Sverige</strong>är det viktigt att ta reda på vad som faktiskt är möjligt att vetaom skillnader mellan olika länders brottslighet. Finns det <strong>till</strong>förlitliga448 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
uppgifter om brottslighetens nivå och utveckling som också är jämförb<strong>ar</strong>amellan länder?I huvudsak finns två datakällor som kan och bruk<strong>ar</strong> användas i dettasammanhang. Dels respektive lands officiella kriminalstatistik, delsinternationella och nationella offerundersökning<strong>ar</strong> (mer utförligt beskrivnai bokens inledningskapitel).FördjupningOfferundersökning<strong>ar</strong>Många västeuropeiska länder h<strong>ar</strong> egna årliga (nationella) offerundersökning<strong>ar</strong>där utsattheten för brott efterfrågas i den allmänna befolkningen.Hur länge de funnits v<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> och det finns även skillnader närdet gäller vilka brottstyper som ingår och hur undersökning<strong>ar</strong>na är genomfördai övrigt. Sammanställning<strong>ar</strong> av sådana finns sedan tidig<strong>ar</strong>eoch de kan, om man t<strong>ar</strong> hänsyn <strong>till</strong> skillnader dem emellan, användassom komplement <strong>till</strong> andra uppgifter.Internationellt jämförb<strong>ar</strong>a undersökning<strong>ar</strong> av utsattheten för brotth<strong>ar</strong> genomförts inom projektet icvs, International Crime and Victimizationstudy. Här h<strong>ar</strong> mycket <strong>ar</strong>bete lagts ner på att försöka få <strong>fram</strong>uppgifter som direkt kan jämföras mellan länder.Den mest uppenb<strong>ar</strong>a fördelen med dessa viktimologiska uppgifterär att de inte b<strong>ar</strong>a gäller brott som anmälts och registrerats hos polisen.En uppenb<strong>ar</strong> nackdel är att det är svårt att få <strong>till</strong>förlitliga sv<strong>ar</strong> när detgäller grova brott och brott av »känslig natur« som <strong>till</strong> exempel sexualbrott.De internationella offerundersökning<strong>ar</strong>na beskrivs mer ingåendenedan. Men först följer ett kort avsnitt om jämförelser av kriminalstatistikfrån olika länder.KriminalstatistikDen officiella kriminalstatistikens giltighet som indikator på faktiskbrottslighet h<strong>ar</strong> i många sammanhang diskuterats inom kriminologin.Att jämföra kriminalstatistiken mellan olika länder kan v<strong>ar</strong>a problematiskt.I grova drag kan problemen sammanfattas enligt följande:över tid och mellan länder finns skillnader i statistiska, rättsliga ochfaktiska förhållanden som påverk<strong>ar</strong> statistiken (Westfelt 2001, von Hofer1997, 1991). Vi ska här inte gå in i detalj på dessa problemområden.I stället går vi direkt in på förslag <strong>till</strong> lösning<strong>ar</strong>. Hur kan statistiken användasgivet dessa problem?Många forsk<strong>ar</strong>e men<strong>ar</strong> att en <strong>fram</strong>komlig väg är att koncentrera analysenpå trender sn<strong>ar</strong><strong>ar</strong>e än på nivåer (Bennett och Lynch 1990; Archeroch G<strong>ar</strong>tner 1984; Council of Europé 1982, Brå 1980:1). Utgångspunkteni föreliggande studie är att en analys av tidsseriers trender, i ställetför nivåer, gör jämförelser av polisstatistik över anmälda brott möjliga.Detta innebär också att enstaka årliga v<strong>ar</strong>iationer utesluts från analysen.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>449
FördjupningDet är viktigt att påpeka att det inte är möjligt att använda alla europeiskaländers kriminalstatistik – i vissa fall finns inte statistik fören längre period <strong>till</strong>gänglig, i andra verk<strong>ar</strong> statistiken v<strong>ar</strong>a av för dåligkvalitet (Westfelt 2001).Den typ av beskrivande trendanalys som görs här är uteslutandeokulär vilket innebär att serierna helt enkelt ritas upp som figurer somstuderas med blotta ögat. Ett problem med sådan trendanalys är attstatistikserierna kan ligga på så olika nivåer att de är svåra att jämföramed v<strong>ar</strong>andra i samma figur. Hur kan man lösa detta? Olika metoderfinns och de innefatt<strong>ar</strong> vanligen att data transformeras på något sätt.Här h<strong>ar</strong> indexering använts. Indexering är ett sätt att få <strong>fram</strong> en relativskala. I stället för den absoluta ökningen från år <strong>till</strong> år visas ökningenrelativt <strong>till</strong> ett visst »st<strong>ar</strong>tår«. Nedan h<strong>ar</strong> (i de flesta fall) år 1975 fått utgöraett sådant st<strong>ar</strong>tår och alla övriga värden vis<strong>ar</strong> då hur stor ökningen/minskningenär i förhållande <strong>till</strong> värdet detta år. 162Men före trendanalysen ska vi granska de internationella offerundersökning<strong>ar</strong>nalite närm<strong>ar</strong>e och se vilka resultat de gett när det gällerbrottsnivåer i <strong>Sverige</strong> jämfört med andra europeiska länder.Brottsnivåer i <strong>Sverige</strong> och EuropaSedan slutet av 1980-talet genomförs internationellt jämförb<strong>ar</strong>a offerundersökning<strong>ar</strong>inom projektet icvs, och hit<strong>till</strong>s h<strong>ar</strong> resultat från femundersökning<strong>ar</strong> publicerats. Undersökning<strong>ar</strong>na h<strong>ar</strong> genomförts år1989, 1992, 1996, 2000 (van Dijk m.fl. 1990, van Dijk och Mayhew 1993,Mayhew och van Dijk 1997, van Kesteren, Mayhew, Nieuwbeerta 2000).Den femte undersökningen som i ett första steg endast gällde eu-länder,euics, h<strong>ar</strong> genomförts år 2004/2005 av Gallup Europa. I ett andrasteg (icvs 2004/2005) <strong>till</strong>kom övriga länder som undersökningen omfatt<strong>ar</strong>och i dessa fall h<strong>ar</strong> studierna genomförts inom respektive land(van Dijk m.fl. <strong>2007</strong>, van Dijk m.fl. <strong>2007</strong>b). Av skäl som anges nedanbehandlas resultat från den senaste omgången sep<strong>ar</strong>at från de övriga.MetodfrågorMetoden för datainsamling i icvs är telefonintervjuer (stand<strong>ar</strong>diseradefrågor) med slumpmässiga urval av mellan i de flesta fall 1 000 och2 000 personer i v<strong>ar</strong>je land. Sammanlagt h<strong>ar</strong> 24 länder deltagit i de treundersökning<strong>ar</strong>na, <strong>Sverige</strong> sedan år 1992. Endast fem länder h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>itmed i samtliga fyra undersökning<strong>ar</strong>. De europeiska länder som någongång deltagit är Belgien, Danm<strong>ar</strong>k, Finland, Frankrike, Englandoch Wales, Italien, Nederländerna, Nordirland, Norge, Polen, Portugal,162Samtliga serier från de olika länderna för en viss brottstyp h<strong>ar</strong> självfallet gettssamma st<strong>ar</strong>tår.450 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Schweiz, Skottland, Spanien, <strong>Sverige</strong>, Västtyskland och Österrike. Debrottstyper som täcks av undersökning<strong>ar</strong>na är bilstöld, stöld från bil,skadegörelse av bil, stöld av motorcykel, cykelstöld, inbrott, inbrottsförsök,rån, stöld från person, sexualbrott och misshandel/hot. Metodproblemenmed denna typ av undersökning<strong>ar</strong> är många och välkända.Nedan diskuteras ett antal sådana problem i korthet (se Ahlberg1994).Att använda ett stickprov för att dra slutsatser om en hel populationär alltid förenat med en viss osäkerhet. Osäkerhetsm<strong>ar</strong>ginalen kandock i princip beräknas och osäkerheten blir mindre ju större stickprovsom används. Stickproven i föreliggande undersökning<strong>ar</strong> är relativtsmå. Detta leder <strong>till</strong> att resultaten i första hand inte är lämpade föruppskattning<strong>ar</strong> av den faktiska utsattheten för brott i respektive land.Däremot är det möjligt att göra bra jämförelser mellan länderna (Mayhewoch van Dijk 1997:1,10).Urvalet måste v<strong>ar</strong>a slumpmässigt för att beräkning<strong>ar</strong>na av osäkerhetsm<strong>ar</strong>ginalernaskall v<strong>ar</strong>a giltiga. Ett problem med icvs–undersökning<strong>ar</strong>naär att alla potentiella intervjupersoner inte kan nås genomtelefonintervjuer. Vissa grupper, som <strong>till</strong> exempel fattiga, m<strong>ar</strong>ginaliseradepersoner, risker<strong>ar</strong> att hamna utanför undersökningen. Ett specielltproblem när man gör internationella jämförelser är att telefontäthetenv<strong>ar</strong>ier<strong>ar</strong> mellan olika länder.Ett annat besläktat problem uppstår när vissa av de kontaktade personernainte vill låta sig intervjuas. Detta problem finns alltid, men ärav olika storleksordning i olika studier. Bortfallen h<strong>ar</strong> för några länderi icvs–undersökning<strong>ar</strong>na v<strong>ar</strong>it stora (upp <strong>till</strong> 70 procent!). Det genomsnittligabortfallet för de fyra första undersökning<strong>ar</strong>na uppgick <strong>till</strong> 38procent och för <strong>Sverige</strong>s del <strong>till</strong> totalt 27 procent. Den senaste undersökningenh<strong>ar</strong> ett bortfall på 50 procent i snitt och 45 procent för <strong>Sverige</strong>.För tolkningen av resultaten är det avgörande om bortfallet kan betraktassom mer eller mindre slumpmässigt eller om det sker selektivt.Om olika kategorier av personer faller bort i skiftande utsträckning ide undersökta länderna, påverkas jämförb<strong>ar</strong>heten mycket allv<strong>ar</strong>ligt. Ipraktiken betyder detta att de beräknade osäkerhetsm<strong>ar</strong>ginalernas exaktastorlek inte kan anges. Här måste vi nöja oss med att konstateraatt osäkerheten faktiskt är större än vad beräkning<strong>ar</strong>na nedan utvis<strong>ar</strong>.En del av de här diskuterade problemen kan minskas genom att läggaihop länderna och undersökning<strong>ar</strong>na, v<strong>ar</strong>igenom urvalsstorlekenavsevärt höjs och vissa bristfälligheter i de enskilda undersökning<strong>ar</strong>nautjämnas (jfr van Dijk och van Kesteren 1996). I den nedanståendeanalysen h<strong>ar</strong> därför resultatet av de fyra första icvs–undersökning<strong>ar</strong>naslagits ihop. Vid<strong>ar</strong>e ingår endast de europeiska länder som medverkatvid minst tre av de första fyra omgång<strong>ar</strong>na, totalt tio länder inklu-Fördjupningbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>451
Fördjupningsive <strong>Sverige</strong> 163 . Detta <strong>till</strong>vägagångssätt överensstämmer också väl medsyftet att beskriva brottsligheten i <strong>Sverige</strong> jämfört med genomsnittetför andra europeiska länder. Nedan jämförs därför <strong>Sverige</strong>s positionmed genomsnittet för de övriga europeiska länderna när det gäller 10brottstyper (inbrottsförsök h<strong>ar</strong> exkluderats).Den senaste omgången intervjuundersökning<strong>ar</strong> (euicv/icvs2004/2005) är behäftad med extra stora metodproblem vilket är anledningen<strong>till</strong> att dessa resultat redovisas sep<strong>ar</strong>at. Bland annat är bortfallenhöga, viktningen felaktig, mobilabonnenter ej kontaktade ochfrågeformuläret ändrat. 164Utsatthet för brott i <strong>Sverige</strong>jämfört med genomsnittet för EuropaI figur 1 nedan h<strong>ar</strong> resultaten från de fyra första icvs-studierna sammanfattats.Som <strong>fram</strong>går av figuren är cykelstöld den brottskategori där<strong>Sverige</strong> relativt sett h<strong>ar</strong> den största andelen utsatta jämfört med deteuropeiska genomsnittet, medan rån och skadegörelse av bil är de kategorierdär <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> lägst andel utsatta i förhållande <strong>till</strong> genomsnit-2520<strong>Sverige</strong>Europa (9)151050Samtligabrott*Cykelstöld*Stöldfr.pers.*Stöldur/fr.bilSkadegör.avbil*Våld/hotSexual-InbrottbrottBilstöldRån*Mcstöld<strong>23</strong>,4 % 7,7 % 4,9 % 4,7 % 4,6 % 3,7 % 2,1 % 1,5 % 1,4 % 0,6 % 0,5 %22,0 % 3,0 % 4,1 % 4,6 % 6,8 % 3,3 % 1,9 % 1,8 % 1,1 % 0,9 % 0,4 %Figur 1. Sammanslagning av ICVS år 1989, 1992, 1996 och 2000. <strong>Sverige</strong> respektivegenomsnittet för nio europeiska länder. (*= signifikant skillnad mellan <strong>Sverige</strong>och Europa på 95 % -nivån).163Efter ihopslagning av de fyra första ICVS–undersökning<strong>ar</strong>na uppgår här urvalsstorlekenför <strong>Sverige</strong> <strong>till</strong> 4 707 personer och för de nio övriga europeiska länderna<strong>till</strong> totalt 61 787 personer.164Enligt Brå:s, Home Office och justitiedep<strong>ar</strong>tementet i Hollands gemensammasammanställning av »metodological concerns« med EU ICV.452 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
tet. Samtliga skillnader är statistiskt signifikanta. En signifikant högreandel utsatta h<strong>ar</strong> <strong>Sverige</strong> också för kategorin stöld från person även omskillnaden inte är särskilt stor.När det gäller summan av samtliga 11 brottstyper ligger utsattheten i<strong>Sverige</strong> något högre än medelvärdet för de andra europeiska länderna(Europa: 22,0 procent; <strong>Sverige</strong>: <strong>23</strong>,4 procent). Skillnaden är mycket litenmen statistiskt signifikant (p< 0,01).FördjupningRESULTAT FRÅN SENASTE UNDERSÖKNINGENJämförs detta med den senaste undersökningen (euicv och icvs2004/2005) vis<strong>ar</strong> det sig att <strong>Sverige</strong> år 2003/2004 fortf<strong>ar</strong>ande ligger ip<strong>ar</strong>itet med europagenomsnittet när det gäller den sammanslagnabrotts kategorin. 165 I likhet med tidig<strong>ar</strong>e undersökning<strong>ar</strong> h<strong>ar</strong> <strong>Sverige</strong>fler cykelstölder (Europa: 3,0 procent; <strong>Sverige</strong> 5,0 procent). Rånen ärdock inte längre färre än i de andra länderna utan tanger<strong>ar</strong> nu genomsnittet(Europa: 0,9 procent; <strong>Sverige</strong> 1,1 procent). Inga uppgifter finnsför »skadegörelse av bil« i den senaste undersökningen. En annan skillnadfrån tidig<strong>ar</strong>e är att <strong>Sverige</strong> inte längre ligger över Europa för »stöldfrån person« utan i stället kl<strong>ar</strong>t under (Europa: 2,4 procent; <strong>Sverige</strong> 4,0procent). Mer positivt är också att <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> en lägre andel utsatta förinbrott (Europa: 1,7 procent; <strong>Sverige</strong> 0,7 procent). Sammanfattningsvisskiljer sig inte huvudresultaten i icvs/icv 2004/2005 särskilt mycketfrån tidig<strong>ar</strong>e omgång<strong>ar</strong> när det gäller <strong>Sverige</strong>s position i förhållande<strong>till</strong> andra europeiska länder – möjligen kan en tendens skönjas somtyder på att brottssituationen i <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> förbättrats något i relation<strong>till</strong> andra länder i Europa.Utsatthet för brott i <strong>Sverige</strong>jämfört med nio europeiska länderDet kan v<strong>ar</strong>a ganska vanskligt att rangordna länder efter utsatthet givetde metodologiska brister som i vissa fall föreligger. Men eftersomjämförelsen endast gäller de länder som v<strong>ar</strong>it med vid minst tre av defyra undersökningsomgång<strong>ar</strong>na bör siffrorna v<strong>ar</strong>a något mer säkra ännär länder med endast en eller två mätning<strong>ar</strong> ingår.I figur 2 <strong>till</strong> figur 12 visas <strong>Sverige</strong>s andel i förhållande <strong>till</strong> de övriganio länderna för respektive brottskategori som undersökts. 166 <strong>Sverige</strong>sandel redovisas med en stapel i avvikande färg. De länder där andelenutsatta är signifikant skilda från <strong>Sverige</strong>s andel redovisas i stapl<strong>ar</strong>165I den senaste studien gäller den sammanslagna brottskategorin 10 brottstyperoch inte 11 vilket v<strong>ar</strong> fallet tidig<strong>ar</strong>e. <strong>Sverige</strong>s värde för denna kategori är 16,1procent medan de övriga nio länderna h<strong>ar</strong> 16,7 procent. En mycket liten skillnadsom självfallet inte är signifikant (p=0,29).166Kategorin inbrottsförsök är dock inte med i föreliggande jämförelse.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>453
Fördjupning35,030,025,020,015,010,05,00,0Holland England PolenFrankrikeSchweiz Belgien<strong>Sverige</strong> SkottlandFinlandNordirlandFigur 2. Rangordning av länder med minst tre mätning<strong>ar</strong>. Andelen utsatta för 11brott. Procent. Källa: ICVS 1989–2000.med en m<strong>ar</strong>kerad kant, medan de som sakn<strong>ar</strong> en m<strong>ar</strong>kerad kant inteär signifikant skilda från den svenska andelen. Detta betyder att detinte går att säga om dessa är högre eller lägre än respektive andel för<strong>Sverige</strong> med det dataunderlag som använts. De övriga med m<strong>ar</strong>keradkant är med 95 procents säkerhet högre/lägre än den svenska andelen(p
3,02,52,01,5Fördjupning1,00,50,0England FrankrikeNordirlandPolen<strong>Sverige</strong> SkottlandBelgienFinlandHollandSchweizFigur 3. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för bilstöld. Procent.Källa: ICVS 1989–2000.8,07,06,05,04,03,02,01,00,0Polen<strong>Sverige</strong>England FrankrikeSkottlandHollandBelgienNordirlandFinlandSchweizFigur 4. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för stöld ur/från bil.Procent. Källa: ICVS 1989–2000.länderna. Att det finns ett samband mellan möjliga brotts<strong>till</strong>fällen/brottsobjekt – i det här fallet antal fordon – och brott är ett väletableratfaktum. Detta gör att forsk<strong>ar</strong>e förvänt<strong>ar</strong> sig högre nivåer av vissastöldbrott, »välfärdsbrott«, i länder med högre generell välfärd. I ländermed många attraktiva stöldobjekt per invån<strong>ar</strong>e kan brotten v<strong>ar</strong>afler både på grund av fler brotts<strong>till</strong>fällen och att objekten h<strong>ar</strong> ett lägrerelativt värde som också kan innebära att stölderna inte anses lika allv<strong>ar</strong>liga.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>455
FördjupningUppgifterna om inbrott tyder på att utsattheten för dessa brott liggerpå en relativt låg nivå i <strong>Sverige</strong> (se figur 8). Fyra länder h<strong>ar</strong> en högreandel utsatta för inbrott, fyra en så liten skillnad att den inte går attsäkerställa statistiskt och endast ett land en lägre andel.Beträffande rån hade ju <strong>Sverige</strong> en kl<strong>ar</strong>t lägre andel utsatta jämförtmed medelvärdet för övriga nio Europeiska länder, och de andel<strong>ar</strong> somredovisas i figur 9 tyder också på att <strong>Sverige</strong>s andel utsatta är förhål-10,09,08,07,06,05,04,03,02,01,00,0England HollandSkottlandFrankrikeBelgienPolen NordirlandSchweiz <strong>Sverige</strong>FinlandFigur 5. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för skadegörelse avbil. Procent. Källa: ICVS 1989–2000.1,00,90,80,70,60,50,40,30,20,10,0SchweizPolen <strong>Sverige</strong> EnglandHollandBelgienFrankrikeFinlandSkottlandNordirlandFigur 6. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för stöld av motorcykel.Procent. Källa: ICVS 1989–2000.456 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
landevis låg i jämförelse med respektive land i undersökningen. Andel<strong>ar</strong>naär dock låga generellt sett och skillnaderna mellan länderna små,vilket gör att endast tre länder skiljer sig signifikant från <strong>Sverige</strong>. Polenh<strong>ar</strong> en tydligt och signifikant högre andel utsatta för rån, <strong>till</strong>sammansmed England och Belgien som också h<strong>ar</strong> signifikant högre andel ävenom skillnaden inte är så stor. Tydliga skillnader mellan samtliga länderi icvs–undersökning<strong>ar</strong>na avseende rån försvann <strong>till</strong> viss del genomFördjupning10,09,08,07,06,05,04,03,02,01,00,0HollandPolen<strong>Sverige</strong> Schweiz FinlandBelgienEngland FrankrikeSkottlandNordirlandFigur 7. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för cykelstöld. Procent.Källa: ICVS 1989–2000.3,53,02,52,01,51,00,50,0EnglandBelgien PolenHollandFrankrikeSkottlandSchweiz <strong>Sverige</strong> NordirlandFinlandFigur 8. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för inbrott. Procent.Källa: ICVS 1989–2000.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>457
Fördjupningurvalet av länder. Exempelvis redovis<strong>ar</strong> Spanien en utsatthet på 3,1 procentoch Norge 0,2 procent vid den enda omgång som respektive landdeltagit i (och därför exkluderats). 168Andelen utsatta för stöld från person i <strong>Sverige</strong> verk<strong>ar</strong> ligga lite högreän majoriteten av de nio andra europeiska länderna (se figur 10). EndastPolen h<strong>ar</strong> en signifikant högre andel i denna kategori medan femländer h<strong>ar</strong> signifikant lägre andel<strong>ar</strong>.2,01,81,61,41,21,00,80,60,40,20,0Polen EnglandBelgienFrankrikeHollandFinland SkottlandSchweiz <strong>Sverige</strong> NordirlandFigur 9. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för rån. Procent.Källa: ICVS 1989–2000.7,06,05,04,03,02,01,00,0PolenHollandSchweiz <strong>Sverige</strong>FinlandEngland SkottlandBelgienFrankrikeNordirlandFigur 10. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för stöld från person.Procent. Källa: ICVS 1989–2000.168Se tabell B1 i bilaga 1.458 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Kategorin sexualbrott vis<strong>ar</strong> att <strong>Sverige</strong>s andel utsatta ligger i en mittenpositioneller något högre (se figur 11) jämfört med andelen i övriganio länder. Med 95 procents sannolikhet h<strong>ar</strong> två länder (Schweiz ochHolland) en högre andel och fyra en lägre. Även när det gäller viktimologiskadata ska det påpekas att en så känslig brottstyp som sexualbrottinte kan mätas med särskilt hög <strong>till</strong>förlitlighet. Mörkertalet är med allsannolikhet stort även här och det kan finnas avgörande skillnader ikulturella definitioner som påverk<strong>ar</strong> jämförb<strong>ar</strong>heten.Fördjupning3,53,02,52,01,51,00,50,0Holland Schweiz Finland <strong>Sverige</strong> England Polen Belgien NordirlandSkottlandFrankrikeFigur 11. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för sexualbrott.Procent. Källa: ICVS 1989–2000.5,04,54,03,53,02,52,01,51,00,50,0England SkottlandFinland Holland <strong>Sverige</strong> Polen FrankrikeBelgien NordirlandSchweizFigur 12. Rangordning av 10 europeiska länder. Andelen utsatta för misshandel/hot.Procent. Källa: ICVS 1989–2000.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>459
FördjupningFör den sista kategorin av utsatta för misshandel/hot vis<strong>ar</strong> det sig ocksåatt <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> en andel som ligger något över en mittenposition avländerna; dock är det här ganska många länder v<strong>ar</strong>s andel<strong>ar</strong> inte kanstatistiskt skiljas från den svenska. England (och Wales) är det landsom h<strong>ar</strong> en signifikant högre andel utsatta jämfört med <strong>Sverige</strong>, medanBelgien, Schweiz och Nordirland h<strong>ar</strong> en lägre andel (figur 12).RESULTATEN I ICVS 2004/2005Jämför man <strong>Sverige</strong>s och övriga europeiska länders position när detgäller stöld och fordonsrelaterade brott med avseende på resultatenfrån icvs 2004/2005 <strong>fram</strong>kommer endast smärre skillnader. 169 Om viska tro den senaste mätningen är <strong>Sverige</strong>s position beträffande stöld avmotorcykel dock något sämre nu än tidig<strong>ar</strong>e.Motsv<strong>ar</strong>ande jämförelser för vålds- och hotbrott och personrelateradebrott (samma analys som i figur 8–12) för icvs 2004/2005 vis<strong>ar</strong> attresultaten skiljer sig åt i tre fall. <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> inte längre en lägre nivåav utsatta för personrån jämfört med de övriga länderna, utan ligger istället i nivå med ett genomsnitt för dessa. Andelen som uppgett att deutsatts för sexualbrott är relativt sett högre i <strong>Sverige</strong> och andelen somutsatts för stöld från person lägre.Sammanfattning om brottsnivåerEn sammanslagning av resultat från fyra omgång<strong>ar</strong> av den internationellaofferundersökningen icvs vis<strong>ar</strong> att andelen utsatta för brottgenerellt i <strong>Sverige</strong> i stort sett ligger i nivå med ett genomsnitt av nioandra europeiska länder. När det gäller specifika brottstyper vis<strong>ar</strong> jämförelsenmed europagenomsnittet att <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> en kl<strong>ar</strong>t högre andelutsatta för cykelstölder samt en något högre andel utsatta för stöld frånperson och misshandel/hot. Den svenska andelen är också lägre när detgäller rån och skadegörelse av bil.När sedan de enstaka länder som medverkat vid minst tre omgång<strong>ar</strong>av icvs jämförs med <strong>Sverige</strong> vis<strong>ar</strong> det sig att det land som oftast hadeen högre andel utsatta än <strong>Sverige</strong> v<strong>ar</strong> England och Wales. På motsattvis h<strong>ar</strong> Nordirland oftast haft en lägre andel jämfört med <strong>Sverige</strong>. Omvi ser <strong>till</strong> de brottskategorier där <strong>Sverige</strong> inte int<strong>ar</strong> en mittenposition avdessa länder vis<strong>ar</strong> det sig att Holland h<strong>ar</strong> en lika hög andel utsatta förcykelstölder som <strong>Sverige</strong>. Vid<strong>ar</strong>e ligger Finland närmast <strong>Sverige</strong>s lågaandel utsatta för skadegörelse av bil (här är Holland i topp) och även<strong>Sverige</strong>s låga andel utsatta för rån (här är Polen i topp). Det kan ocksånoteras att andelen utsatta för inbrott är relativt låg i <strong>Sverige</strong> enligt denhär jämförelsen; endast Finland h<strong>ar</strong> en signifikant lägre andel.169Här används samma analys som tidig<strong>ar</strong>e och som presenteras i figurerna 2–7.460 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Vissa jämförelser med den senaste omgången av icvs-studierna h<strong>ar</strong>gjorts trots att den är behäftad med metodologiska brister. Med någrafå undantag <strong>fram</strong>kommer samma resultat som i de fyra första omgång<strong>ar</strong>na.Det vill säga brottsnivåerna i <strong>Sverige</strong> är inte avvikande höga i etteuropeiskt perspektiv.Fördjupning<strong>Brottsutvecklingen</strong> i nio europeiska länder 1975–2005I det följande övergår jämförelsen <strong>till</strong> att gälla brottsutvecklingen mellan1975 och 2005 enligt polisstatistik över anmälda brott. Hur h<strong>ar</strong>vålds- och stöldbrott utvecklats i <strong>Sverige</strong> jämfört med andra europeiskaländer? Som tidig<strong>ar</strong>e nämnts är det i princip b<strong>ar</strong>a statistikens »grovadrag« som kan jämföras; analysen gäller trender och inte nivåer ellerenstaka årliga v<strong>ar</strong>iationer.I ett tidig<strong>ar</strong>e <strong>ar</strong>bete (Westfelt 2001) h<strong>ar</strong> brottstrender i nio europeiskaländer mellan åren 1950 och 1997 jämförts. Genomgången nedanbygger på en uppdatering av detta datamaterial. Glädjande nog h<strong>ar</strong><strong>till</strong>gången på ny<strong>ar</strong>e siffror blivit bättre sedan den förra studien och förde flesta länder kunde data <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2005 erhållas. 170Samtliga stöldbrottDe anmälda stölderna h<strong>ar</strong> utvecklats på ett lik<strong>ar</strong>tat sätt i Norden mellanåren 1975 och 2005. Från omkring år 1990 bromsas ökningen i både<strong>Sverige</strong>, Danm<strong>ar</strong>k, Finland och Norge v<strong>ar</strong>efter även en minskande utvecklinggradvis inträder. I figur 13 <strong>fram</strong>går att de anmälda stöldbrottenökat något snabb<strong>ar</strong>e i Norge före år 1990 och att de därefter haft ennågot mindre tydlig minskning än de andra länderna även om dessaskillnader måste anses som relativt små.Jämförs sedan den svenska utvecklingen med den i de fyra utomnordiskaländer som ingår vis<strong>ar</strong> det sig att även dessa länder erf<strong>ar</strong>it entrendförändring efter år 1990 (se figur 14). Åren 1992 och 1993 bromsasutvecklingen upp i England, Tyskand, Frankrike och Holland åtföljtav en tydligt minskande trend. Denna minskning verk<strong>ar</strong> kraftigast iEngland och Tyskland. <strong>Sverige</strong>s stöldbrottsanmälning<strong>ar</strong> minsk<strong>ar</strong> frånoch med år 1990 <strong>till</strong>sammans med Frankrikes och Hollands i en någotlångsamm<strong>ar</strong>e takt.170Uppdatering kunde i många fall göras med hjälp av »on-line« databaser på Internet.Ett undantag v<strong>ar</strong> Österrike v<strong>ar</strong>s statistik endast delvis kunde uppdateras.Trots bättre <strong>till</strong>gänglighet än tidig<strong>ar</strong>e krävdes en hel del <strong>ar</strong>bete för att finna derätta brottskategorierna samt korrigera för omläggning<strong>ar</strong> etc.brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>461
Fördjupning3,002,502,00<strong>Sverige</strong>Danm<strong>ar</strong>kNorgeFinland1,501,000,500,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 13. Antal anmälda stöldbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i Norden mellan 1975 och2005. Indexerade data (index 1975= 1).HollandFrankrikeEnglandTyskland<strong>Sverige</strong>3,002,502,001,501,000,500,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 14. Antal anmälda stöldbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i <strong>Sverige</strong>, England, Tyskland,Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index 1975= 1).462 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
RånAnmälda rån vis<strong>ar</strong> <strong>till</strong> skillnad från stöldbrotten en ökning efter 1990för majoriteten av de nordiska länderna (bilaga 1, figur B1). Det är endastFinland som avviker. Mellan 1975 och 1990 h<strong>ar</strong> detta land först ensvag nedgång och sedan en ökning. Från 1990 vis<strong>ar</strong> sedan de anmäld<strong>ar</strong>ånen i Finland en minskande trend ända <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 2005. Även blandde utomnordiska länderna ök<strong>ar</strong> rånanmälning<strong>ar</strong>na över perioden (bilaga1, figur B2). England och Holland h<strong>ar</strong> en mycket kraftig (relativ)ökning medan motsv<strong>ar</strong>ande ökning i Frankrike endast är något kraftig<strong>ar</strong>eän i <strong>Sverige</strong>. Tyskland h<strong>ar</strong> först en förhållandevis svag ökningoch från år 1997 <strong>till</strong> slutet av perioden inträder i stället en minskandetrend. Sammanfattningsvis ök<strong>ar</strong> rånanmälning<strong>ar</strong>na på ett lik<strong>ar</strong>tat setti samtliga länder undantaget Finland och Tyskland som h<strong>ar</strong> minskandetrender i sen<strong>ar</strong>e delen av perioden.FördjupningMisshandelÄnnu tydlig<strong>ar</strong>e än för anmälda rån vis<strong>ar</strong> sig anmälda misshandelsbrottöka över hela perioden utan någon uppbromsning efter år 1990 (se figur15). Vissa mindre skillnader finns dock. Framför allt h<strong>ar</strong> Finlanden något mindre kraftig ökning sett över hela perioden. När det gällerden svenska misshandelsutvecklingen i förhållande <strong>till</strong> de utomnordiskaländerna verk<strong>ar</strong> trenden också här v<strong>ar</strong>a ökande under helaperioden (se figur 16). Här avviker dock <strong>Sverige</strong> med en något mindrekraftig (relativ) ökning från och med år 1990 jämfört med de andraDanm<strong>ar</strong>k Norge <strong>Sverige</strong> Finland5,004,504,003,503,002,502,001,501,000,500,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 15. Antal anmälda misshandelsbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i Norden mellan1975 och 2005. Indexerade data (index 1975= 1).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>463
Fördjupning5,505,004,504,003,503,002,502,001,501,000,50England Holland Tyskland <strong>Sverige</strong> Frankrike0,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 16. Antal anmälda misshandelsbrott per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i <strong>Sverige</strong>, England,Tyskland, Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index1975= 1).länderna. Även England och Wales avviker med en mycket kraftig ökningde sista åren. Generellt sett h<strong>ar</strong> sådana kraftiga ökning<strong>ar</strong> nästanalltid »tekniska« förkl<strong>ar</strong>ing<strong>ar</strong>; det är svårt att tänka sig en verklig förändringav anmälning<strong>ar</strong> eller brott av den storleksordningen på såkort tid. I datainsamlingen <strong>fram</strong>kom också att väldigt genomgripandeförändring<strong>ar</strong> genomförts när det gäller detta lands statistiska förhållandende aktuella åren. 171VåldtäktDet är tveksamt vad en analys av polisanmälda våldtäkter egentligenkan säga om utveckling av antalet faktiska våldtäkter. Vi vet att detfinns stora skillnader avseende rättsliga och statistiska förhållandenmellan länderna och över tid (se <strong>till</strong> exempel wodc 2006). Därutöverär det med största sannolikhet även så att anmälningsbenägenhetenkan v<strong>ar</strong>iera/h<strong>ar</strong> v<strong>ar</strong>ierat på ett sätt som gör det svårt att veta om förändring<strong>ar</strong>kommer av att fler (/färre) anmäler dessa brott eller att fler(/färre) brott begås. Vissa analyser tyder dock på att den ökning somfinns i <strong>Sverige</strong> inte uteslutande kan förkl<strong>ar</strong>as av statistikomläggning<strong>ar</strong>och ökad anmälning: det bedöms som »inte alls osannolikt« att ökningendelvis är reell (Brå 2005). Slutsatsen är något säkr<strong>ar</strong>e i en nyrapport där en faktisk ökning av »vissa våldtäktstyper« bedöms som»sannolik« samtidigt som huvudorsaken är en ökad anmälning (Brå171Se <strong>till</strong> exempel www.crimestatistics.org.uk/output/Page66.asp464 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
<strong>2008</strong>). Det kan således konstateras att dataserierna är mycket svåra atttolka. Trots detta redovisas en jämförelse av anmälning<strong>ar</strong>na nedan ochi likhet med rånanmälning<strong>ar</strong>na återfinns figurerna i en bilaga (bilaga1, figur B3 och figur B4).Norge h<strong>ar</strong> en ganska kraftig (relativ) ökning av våldtäktsanmälning<strong>ar</strong>sedan slutet av 70-talet. Ökningstakten för <strong>Sverige</strong> är något långsamm<strong>ar</strong>emedan Danm<strong>ar</strong>k och Finland i princip sakn<strong>ar</strong> en (relativ)ökning av anmälda våldtäkter. Bland de utomnordiska länderna h<strong>ar</strong>England kraftigast ökning<strong>ar</strong> följt av Frankrike som också h<strong>ar</strong> en mycketkraftigt ökande trend av anmälning<strong>ar</strong>na. <strong>Sverige</strong>s ökning är kl<strong>ar</strong>tmindre i förhållande <strong>till</strong> dessa medan Tyskland och Holland däremoth<strong>ar</strong> en i det närmaste stabil nivå av anmälning<strong>ar</strong>na.FördjupningMord och dråpDet finns relativt goda möjligheter att få kunskap om och jämföra detallra grövsta våldet mellan olika länder. Det finns två indikatorer på utvecklingenav mord (mord och dråp) att <strong>till</strong>gå: polisstatistiken över anmäldabrott och dödsorsaksstatistiken. Polisstatistiken för dessa brottanses generellt v<strong>ar</strong>a förhållandevis <strong>till</strong>förlitlig, men det h<strong>ar</strong> visat sig attäven den är problematisk för <strong>Sverige</strong>s del (Rying 2000). Dödsorsaksstatistikenger däremot en bild som med all sannolikhet ligger mycketnära deras verkliga nivå och trend. Den upprättas också enligt en internationellstand<strong>ar</strong>d vilken underlätt<strong>ar</strong> jämförelser mellan olika länder.I figurerna 17 och 18 h<strong>ar</strong> sådana uppgifter använts. För Holland finnsendast uppgifter från år 1979 vilket gör att indexeringen utgår från dettaår. För England finns endast uppgifter <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1995.Finland h<strong>ar</strong> under hela efterkrigstiden haft en mycket hög andelmord, inte b<strong>ar</strong>a i förhållande <strong>till</strong> resten av Norden utan även <strong>till</strong> restenav Europa. Medan utvecklingen i <strong>Sverige</strong>, Danm<strong>ar</strong>k och Norge fluktuer<strong>ar</strong>kring 1–1 ½ mord per 100 000 invån<strong>ar</strong>e ligger den finska serienkring 3 mord <strong>fram</strong> <strong>till</strong> mitten av 1990-talet v<strong>ar</strong>efter serien minskat <strong>till</strong>omkring 2 mord per 100 000 finska invån<strong>ar</strong>e. En överraskning för dennye på området är kanske också att utvecklingen generellt inte h<strong>ar</strong>v<strong>ar</strong>it ökande över hela perioden. Från och med år 1975 finns först ensvag ökning eller stabilitet bland de nordiska länderna. Efter år 1990minsk<strong>ar</strong> sedan morden i samtliga fyra länder ända <strong>fram</strong> <strong>till</strong> periodensslut (se figur 17).Fram <strong>till</strong> början av 1990-talet är skillnaderna i (relativa) mord- ochdråptrender för de utomnordiska länderna och <strong>Sverige</strong> inte särskiltstora (se figur 18). Den andra hälften av perioden vis<strong>ar</strong> större skillnader.Englands serie sträcker sig b<strong>ar</strong>a <strong>fram</strong> <strong>till</strong> 1995 men den vis<strong>ar</strong> ingatecken på att bromsas upp efter år 1990. Holland h<strong>ar</strong> en trappstegsliknandeökning under de första åren på 90-talet v<strong>ar</strong>efter serien fluktuer<strong>ar</strong>kring samma nivå under de därpå följande åren. Som tidig<strong>ar</strong>ebrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>465
Fördjupningnämnts minsk<strong>ar</strong> dessa brott i <strong>Sverige</strong> under den andra hälften av perioden.Detsamma vis<strong>ar</strong> också data för Tyskland och Frankrike.Om man bortser från den trappstegsliknande ökningen i Hollandär det b<strong>ar</strong>a England som (eventuellt) avviker från en gemensam trend.Denna innebär att <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år 1990 finns en svag ökning eller stabilitetoch därefter minsk<strong>ar</strong> morden i de studerade länderna.2,00Finland<strong>Sverige</strong> Norge Danm<strong>ar</strong>k1,501,000,500,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 17. Mord och dråp per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i Norden mellan 1975 och 2005.Indexerade data (index 1979=1).2,00HollandEnglandFrankrikeTyskland<strong>Sverige</strong>1,501,000,500,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur 18. Mord och dråp per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i <strong>Sverige</strong>, England, Tyskland, Frankrikeoch Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index 1979=1).466 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Sammanfattning av brottstrendernaOm utgångspunkt tas i de två frågor om brottsutvecklingen som ställdesi inledningen kan följande konstateras:• Analysen av anmälningsstatistiken tyder på att brottsutvecklingen ide studerade länderna v<strong>ar</strong>it kl<strong>ar</strong>t lik<strong>ar</strong>tad mellan åren 1975 och 2005.Vissa skillnader finns men i huvuddrag är trenderna samstämmiga.Fördjupning• När det gäller stöldbrotten ök<strong>ar</strong> anmälning<strong>ar</strong>na i de flesta länder<strong>fram</strong> <strong>till</strong> omkring år 1990 v<strong>ar</strong>efter de faktiskt minskat ända <strong>till</strong> år2005.• När det gäller våldsbrott vis<strong>ar</strong> de anmälda misshandelsbrotten däremoten kontinuerlig ökning över hela perioden, och det gäller iprincip samtliga länder. Samtidigt h<strong>ar</strong> enligt dödsorsaksstatistikendet grövsta våldet, mord och dråp, minskat i många europeiska ländersedan år 1990.Den kraftiga ökningen av våldtäktsanmälning<strong>ar</strong> i <strong>Sverige</strong> är lika storeller större i Norge, England och Frankrike. Utvecklingen av mord ochdråp är mycket lik<strong>ar</strong>tad i Norden över hela perioden. Finland h<strong>ar</strong> enhögre nivå än de andra nordiska länderna. I de utomnordiska ländernaär mord- och dråputvecklingen mer lik<strong>ar</strong>tad i den första delen avperioden än därefter. Sedan år 1990 h<strong>ar</strong> morden minskat i samtliga länderutom i Holland och England.Genomgången vis<strong>ar</strong> således på en minskande trend av stöldbrottoch det allv<strong>ar</strong>ligaste våldet i flera europeiska länder. I <strong>Sverige</strong> diskuterashur den kraftiga ökningen av misshandelsanmälning<strong>ar</strong> ska tolkas<strong>till</strong> exempel mot bakgrund av att alternativa data från offerundersökning<strong>ar</strong>inte ger stöd för att det mindre allv<strong>ar</strong>liga våldet skulle ha ökat i<strong>Sverige</strong> under samma period. Jämförelser mellan olika datakällor försvårasbland annat av att de <strong>till</strong> viss del gäller olika populationer. Mankan också ifrågasätta det rimliga i att misshandelsbrotten skulle ökakraftigt samtidigt som mord och dråp minsk<strong>ar</strong> (se kapitlet om misshandel).Hur ser förhållandet mellan olika indikatorer på våldsutvecklingenut i andra länder? Tidig<strong>ar</strong>e studier h<strong>ar</strong> visat att samma mönsteråterkommer i flera andra europeiska länder; offerstatistiken vis<strong>ar</strong> intesamma entydiga ökning<strong>ar</strong> av misshandel som polisstatistiken (Westfelt2001).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>467
FördjupningSammanfattning – svensk brottsutvecklingi internationell belysningResultatet av analysen kan grovt sammanfattas i följande punkter:Brottslighetens nivå och enstaka årliga förändring<strong>ar</strong> kan inte jämförasmed hjälp av polisstatistik om anmälda brott. Denna statistik kan istället användas för att jämföra brottstrender i olika länder.De internationella offerundersökning<strong>ar</strong>na kan användas för nivåjämförelserav brott i olika länder. Här krävs dock stor försiktighet eftersomvissa delstudier bland annat h<strong>ar</strong> mycket stora bortfall.För många brottstyper ligger de svenska brottsnivåerna nära Europagenomsnittets.Ett undantag är att <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> en stor andel somuppger att de utsatts för cykelstöld, ett annat att relativt få h<strong>ar</strong> utsattsför rån. Eventuellt h<strong>ar</strong> dock den svenska nivån av rån närmat sig deneuropeiska under sen<strong>ar</strong>e tid.Resultaten från en jämförelse av brottstrender mellan åren 1975 och2005 vis<strong>ar</strong> att brottsutvecklingen v<strong>ar</strong>it kl<strong>ar</strong>t lik<strong>ar</strong>tad i de nio europeiskaländer som ingått. Det finns under vissa år skillnader i specifikabrottskategorier, men den övergripande bilden är en tydlig likhet.Trendanalysen vis<strong>ar</strong> att den positiva utvecklingen av stöldbrotten i<strong>Sverige</strong> och resten av Europa h<strong>ar</strong> fortsatt in i 2000-talet. Stöldbrottenh<strong>ar</strong> minskat i samtliga undersökta länder mellan åren 1990 och 2005.En tydligt ökande trend mellan åren 1975 och 2005 finns för samtligaländer när det gäller anmälda misshandelsbrott. Samtidigt vis<strong>ar</strong>förhållandevis <strong>till</strong>förlitliga uppgifter om utvecklingen av det grövstavåldet, mord och dråp, en minskande trend i Europa sedan år 1990.Tidig<strong>ar</strong>e forskning vis<strong>ar</strong> att det inte b<strong>ar</strong>a i <strong>Sverige</strong> utan även i fleraandra europeiska länder finns en diskrepans mellan två indikatorer pådet mindre allv<strong>ar</strong>liga våldet, det vill säga. att misshandelsbrotten ök<strong>ar</strong>enligt polisstatistik men inte enligt offerundersökning<strong>ar</strong>.ReferenserAhlberg, J. (1994). Brottsstatistik är svår att jämföra. I: J. Ahlberg (red.)<strong>Brottsutvecklingen</strong> 1992 och 1993. <strong>Rapport</strong> 1994:3, s. 165–174. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.Archer, D. och G<strong>ar</strong>tner, R. (1984). Violence & Crime in Cross-NationalPerspective. New Haven: Yale University Press.Bennett, R. R. och Lynch, J. P. (1990). Does a Difference Make a Difference?Comp<strong>ar</strong>ing Cross-National Crime Indicators I: Criminology,Årg. 28, s. 153–182.Brottsförebyggande rådet, Brå (<strong>2008</strong>). Våldtäkt mot personer 15 år elleräldre. Utvecklingen under åren 1995–2006. <strong>Rapport</strong> <strong>2008</strong>: 13. Stockholm:Brottsförebyggande rådet.468 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Brottsförebyggande rådet, Brå (2005). Våldtäkt. En k<strong>ar</strong>tläggning av polisanmäldavåldtäkter. <strong>Rapport</strong> 2005: 7. Stockholm: Brottsförebygganderådet.Brottsförebyggande rådet, Brå (1980). <strong>Brottsutvecklingen</strong>. Lägesrapport1979. <strong>Rapport</strong> 1980:1. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.Council of Europe (1982). Trends in Crime: Comp<strong>ar</strong>ative Studies andTechnical Problems. Fifth Criminological Colloquium, <strong>23</strong>–25 November1981. Strasbourg.van Dijk, J., van Kesteren, J., Smit, P. (<strong>2007</strong>). Criminal Victimisation inInternational Perspektive – Key findings from the 2004–2005 icvs andeu ics. The Hague: Onderzoek en beleid, No 257. Ministry of Justice,wodc <strong>2007</strong>.van Dijk, J., Manchin, R., van Kesteren, J., Hideg, G. (<strong>2007</strong>b). The Burdenof Crime in the eu. Rese<strong>ar</strong>ch Report: A Comp<strong>ar</strong>ative Analysis ofthe European Survey of Crime and Safety (eu ics) 2005. Brussels:Gallup Europe <strong>2007</strong>.van Dijk, J. och van Kesteren, J. (1996). The Prevalence and PerceivedSeriousness of Victimization by Crime. Some Results of the InternationalCrime Victims Survey. I: European Journal of Crime, CriminalLaw and Criminal Justice, Årg. 1, s. 48–70.van Dijk, J. M. och Mayhew, P. (1993). Criminal victimisation in the industrialisedworld: key findings of the 1989 and 1992 international crimesurveys. I: A. Alvazzi del Frate, U. Zvekic & J. van Dijk (red.) UnderstandingCrime. Experiences of Crime and Crime Control. unicriPublication Nr. 49, s. 1–49. Rome.van Dijk, J. M., Mayhew, P., Killias, M. (1990). Experiences of Crime Acrossthe World: Key Findings of the 1989 International Crime Survey. Deventer:Kluwer.von Hofer, H. (red.) (1997). Nordic Criminal Statistics 1950–1995. Summ<strong>ar</strong>yof a Report. Report 1997:2. Stockholm: Dep<strong>ar</strong>tment of Criminology.von Hofer, H. (red.) (1991). Nordic Criminal Statistics 1950–1989 Summ<strong>ar</strong>yof a Report. Statistical Reports of the Nordic Countries, nr 57.Copenhagen: Nordic Statistical Secret<strong>ar</strong>iat.Kesteren, J.N. van, Mayhew, P. och Nieuwbeerta, P. (2000). Criminal Victimisationin Seventeen Industrialised Countries: Key-findings from the2000 international Crime Victims Survey. the Hague, Ministry of Justice,wodc. Onderzoek en beleid, nr. 187.Mayhew, P. och van Dijk, J. (1997). Criminal Victimisation in Eleven IndustrialisedCountries: key findings from the 1996 International CrimeVictimisation Survey. Prep<strong>ar</strong>ed for the European Union Conference:Crime Prevention: tow<strong>ar</strong>ds a European level, 11–14 May, Noordwijk,the Netherlands.Fördjupningbrottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>469
FördjupningRying, M. (2000). Dödligt våld i <strong>Sverige</strong> 1990–1998. Licentiatavhandling.Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet.Westfelt, L. (2001). Brott och straff i <strong>Sverige</strong> och Europa. En studie i komp<strong>ar</strong>ativkriminologi. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholmsuniversitet.wodc (2006). European Sourcebook of Crime and Criminal Justice Statistics,Third edition. <strong>Rapport</strong> nr. 241. Den Haag.470 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
Bilaga. Tabeller och figurerI Tabell B1 finns dataunderlaget för figurerna 1–12. Där <strong>fram</strong>går ävenvilka av länderna som inte v<strong>ar</strong>it med i icvs annat än vid ett enstaka år.Antalet år länderna medverkat är angivet i p<strong>ar</strong>entes efter v<strong>ar</strong>je land.För närm<strong>ar</strong>e bestämt 7 av de 17 länderna finns det endast uppgifterfrån ett år. De resterande 10 länderna h<strong>ar</strong> antingen v<strong>ar</strong>it med vid tre ellerfyra omgång<strong>ar</strong> av icvs.FördjupningTabell B1. Medelvärden för europeiska länders andel utsatta för olika brottstyperenligt ICVS år 1989, 1992, 1996 och 2000.Land(antal år)Alla(11)brott(%)Bilstöld(%)Stöldur/fr.bil (%)Skadegav bil(%)Mcstöld(%)Cykelstöld(%)Inbrott(%)Rån(%)Stöldfr.pers.(%)Sexualbrott(%)Vålds/hotbrott(%)Österrike(1)18,8 0,1 1,6 6,7 0,0 3,3 0,9 0,2 5,0 3,8 2,1Belgien (3) 19,5 0,8 3,4 6,3 0,6 3,0 2,1 1,0 3,8 1,3 2,4Danm<strong>ar</strong>k(1)<strong>23</strong>,0 1,1 3,4 3,8 0,7 6,7 3,1 0,7 4,1 2,5 3,6Englandoch Wales 26,7 2,5 7,2 9,2 0,3 2,5 2,7 1,1 4,2 2,0 4,4(4)Finland (4) 18,8 0,5 2,9 4,4 0,2 4,5 0,5 0,7 3,6 2,6 3,9Frankrike(3)22,0 1,9 6,2 7,6 0,6 2,0 1,9 0,8 3,5 1,0 3,4Tyskland(1)21,9 0,4 4,7 8,7 0,2 3,3 1,3 0,8 4,0 2,8 3,1Italien (1) 24,6 2,7 7,0 7,6 1,5 2,3 2,4 1,3 3,6 1,7 0,8Holland (4) 28,7 0,4 5,3 9,2 0,7 8,5 2,2 0,8 5,1 2,9 3,7Nordirland(3)15,6 1,5 3,3 5,2 0,0 1,4 1,4 0,4 2,3 1,2 2,2Norge (1) 16,4 1,1 2,8 4,6 0,3 2,8 0,7 0,5 3,2 2,2 3,0Polen (3) 24,2 0,9 5,5 5,7 0,5 3,7 2,0 1,8 6,3 1,9 3,6Portugal (1) 15,5 0,9 4,9 6,3 0,3 0,8 1,4 1,1 1,9 0,6 0,9Skottland(3)22,5 1,1 5,4 8,4 0,2 1,6 1,7 0,7 3,9 1,2 4,0Spanien (1) 24,8 1,4 9,6 6,6 0,8 1,1 1,6 3,1 5,2 2,3 3,1Schweiz (3) 20,4 0,1 2,2 5,0 0,9 5,0 1,6 0,7 4,9 2,8 2,2Europa(16 länder)21,5 1,1 4,7 6,6 0,5 3,3 1,7 1,0 4,0 2,1 2,9<strong>Sverige</strong> (3) <strong>23</strong>,4* 1,4 4,7 4,6* 0,5 7,7* 1,5 0,6* 4,9* 2,1 3,7Europa(9 länder)22,0 1,1 4,6 6,8 0,4 3,0 1,8 0,9 4,1 1,9 3,3* Signifikant skild från Europa (9 länder).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>471
Fördjupning Figur B1. Antal anmälda rån per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i Norden mellan 1975 och 2005.Indexerade data (index 1978= 1). Figur B2. Antal anmälda rån per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i <strong>Sverige</strong>, England, Tyskland,Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index 1978= 1).472 brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>
7,006,005,00Norge <strong>Sverige</strong> Danm<strong>ar</strong>k FinlandFördjupning4,003,002,001,000,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur B3. Antal anmälda våldtäkter per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i Norden mellan 1975 och2005. Indexerade data (index 1979=1).12,00EnglandFrankrike<strong>Sverige</strong>HollandTyskland10,008,006,004,002,000,001975 1978 1981 1984 1987 1990 1993 1996 1999 2002 2005Figur B4. Antal anmälda våldtäkter per 100 000 invån<strong>ar</strong>e i <strong>Sverige</strong>, England,Tyskland, Frankrike och Holland mellan 1975 och 2005. Indexerade data (index1979=1).brottsutvecklingen i sverige <strong>fram</strong> <strong>till</strong> år <strong>2007</strong>473
Bedömning<strong>ar</strong> av brottslighetens omfattning är en av Brottsförebygganderådets viktigaste uppgifter. <strong>Rapport</strong>serien<strong>Brottsutvecklingen</strong> i <strong>Sverige</strong> h<strong>ar</strong> kommit ut sedan år 1976.Årets rapport ger en aktuell genomgång av olika brottstrendermed tonvikt på perioden 1975–<strong>2007</strong>.I genomgången utnyttjas förutom kriminalstatistik ocksåBrå:s Nationella trygghetsundersökning (NTU) och andrakompletterande datakällor. Årets rapport innehåller även ettfördjupningsavsnitt som behandl<strong>ar</strong> fem särskilt angelägnafrågeområden. Det handl<strong>ar</strong> bland annat om ungdomsbrottslighet,kvinnors brottslighet och jämförelser av brottsligheteni olika länder.106 47 Stockholm Tel 08-690 91 90 Fax 08-690 91 91 order.fritzes@nj.se www.fritzes.seISBN 978-91-86027-15-5 ISSN 1100-6676
Change language