Hus på landet - att bygga nytt i kulturlandskapet - Regionmuseet ...

Infarten till GånarpSmåskaligt jordbrukslandskapInledning och bakgrundLandsbygden och byarna runt om i Ängelholms kommun är mycketattraktiva. Det är en vacker trakt med stora möjligheter för ett gottboende på landet, nära till både stad, strand och skog. Det har skapatefterfrågan på nya tomter och önskemål om till- och ombyggnader avbefintliga hus.Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarien i Skåne har fått i uppdragav Byggnadsnämnden i Ängelholms kommun att ta fram ett underlagsmaterialoch en rapport som visar möjligheterna att bygga nytt iett rikt och varierat kulturlandskap med en lång kontinuitet.Rapporten Hus på landet tar sin utgångspunkt i de mjuka värdenaoch ska ses som ett dokument som anger riktlinjer och råd kring tillkommandebebyggelse på landsbygden, en rapport som ska underlättaför allmänhet, politiker och tjänstemän att föra resonemang och diskussioneroch som visar på att det finns goda möjligheter att bygga nyttäven på landet. Titeln, Hus på landet - Att bygga nytt i kulturlandskapet,är vald för att få ett så brett anslag som möjligt och för att tilltala flerläsare än tjänstemän och politiker i Ängelholms kommun. Undertitelnger snarare en fingervisning till olika sätt att hantera nybyggnadsproblematikeni ett äldre kulturlandskap, än handfasta råd i husbyggeri.Förhoppningen är att den kan tilltala många.Som en fallstudie har ett område valts ut som följer Gånarpsvägenoch sträcker sig mellan Hjärnarp i norr och Munka-Ljungby i söder.Området valdes av flera olika anledningar, bland annat för att här liggerbyar av olika karaktär, det har ett skiftande landskap och efterfråganpå tomter är stor.Att ha kännedom om gårdagens landskap och bebyggelse är viktigtför att förstå hur det ser ut idag. Det kan handla om sådant som byarnasutseende, karaktär och gränsdragningar mellan skiftande markslagsom äng och åker. Det landskap vi ser idag är till stora delar ett resultatav skiftesreformerna under 1800-talets första hälft då flera gårdar flyttadeut från byarna och ängsmarken odlades upp. Fortfarande finnsändå tydliga bykärnor kvar i flera av byarna, som i Gånarp och Tåstarp.En utbyggnad här skulle skilja sig från en utbyggnad i exempelvis Hjärnarpeller Munka-Ljungby. Byarna utmed Gånarpsvägen är av olikakaraktär och skiljer sig från varandra både tidsmässigt och bebyggelsemässigt.Det är i regel byns framväxt och historia som utgör det unikaoch det är ofta det som ger byn karaktär och skapar trivsel.Människor har bott och levt i trakten långt innan byarna som vi seridag uppstod. Om detta vittnar den stora mängden fornlämningar iområdet – de flesta från brons och järnålder. Det är i detta långa tidsperspektivsom rapporten har sin utgångspunkt. Det gäller att förenade äldre kulturspåren som kanske inte längre är så synliga i landskapet,med nutid och inte minst framtiden. Att förverkliga visionen om detgoda boendet på landet.Syfte och målSyftet med Hus på landet - Att bygga nytt i kulturlandskapet är att på ettpositivt sätt förmedla kunskapen om att förvalta det gamla i samklangmed det nya. Att tydliggöra byggnadstraditioner och kulturlandskap4

och låta detta berika de nya tillägg som respresenterar dagsläget ochspeglar framtiden. Att låta kulturarvet vara en del i samhällsplaneringeni samklang med övriga regleringar och hänsynstaganden, exempelvisvatten och avlopp, miljöhänsyn osv.Målet är att författa en lättanvänd skrift till beslutsfattare och tillprivatpersoner som underlättar beslutsgången vid uppförande av ny bebyggelsepå landsbygden.ArbetsprocessenFramtagandet av rapporten har föregåtts av inläsning av relaterade program,planer och dokument samt ett flertal möten och kontakter mellanRegionmuseet och ett antal förvaltningar inom Ängelholms kommun,företrädesvis stadsarkitektkontoret. I mars månad 2008 hölls ettdiskussionsmöte inför projektstarten med deltagare från Stadsarkitektkontoret,Miljökontoret, Tekniska kontoret, Skogsstyrelsen, Lantmäterietoch Regionmuseet där många värdefulla synpunkter framkom.Sammanfattningsvis kan konstateras att det råder brist på råd och riktlinjerför byggande inom området, vilket inte sällan medför onödigtmerarbete och kostnader för kommunen, för att inte tala om att det kanframstå som krångligt och byråkratiskt för den enskilde. En stor del avproblematiken kan beskrivas på följande sätt:”Då det inte finns några detaljplaner med förutbestämda planbestämmelsersom reglerar markanvändning, byggrätt m.m. och prövning görsdirekt mot översiktsplanens intentioner och allmänna intressen är det avstor vikt att ärendehantering och myndighetsutövning sker utifrån rättvisaoch snarlika bedömningar. I beslut om förhandsbesked och bygglov görs enviktig avvägning mellan allmänna och enskilda intressen. Skogsbrukets ochjordbrukets intressen, kultur- och naturvärden, friluftsliv och rekreationsvärdenoch andra allmänna intressen skall vägas mot enskilda markintresseni konkreta situationer. Varje ärende är enskilt och omfattas av lokalaförutsättningar och möjligheter. Detta har lett till att ett behov uppståttav övergripande råd och riktlinjer för ärendehantering och bedömningaravseende enskild nybyggnation på landsbygden”.Ovanstående citat beskriver läget för bygglovshanteringen idag däravsaknaden av en gemensam utgångspunkt är markant. För Ängelholmskommun finns det i dag ett antal program och planer som urolika perspektiv belyser kulturmiljövärden på landsbygden. Däremotsaknas en sammanställning som presenterar en utgångspunkt och ettgemensamt förhållningssätt till det nybyggnadstryck som finns pålandsbygden i kommunen. Förhoppningen är att Hus på landet - Attbygga nytt i kulturlandskapet kan förtydliga dessa gemensamma värdenoch ge riktlinjer för ny bebyggelse i ett etablerat område.Under hela arbetsprocessen har från stadsarkitektkontorets sida planarkitektErik Lönnerholm och bygglovsarkitekt/fysisk planerare JohanNilsson deltagit. I synnerhet har Johan Nilsson varit en aktiv part iprojektet och stått för mycket av kunskapsunderlaget. Johan Nilssonhar även författat kapitlen Planering på landsbygden och Ur Ängelholmskommuns perspektiv. För Regionmuseet Kristianstad/Landsantikvarieni Skånes sida har kulturvetare Cissela Olsson, arkeolog CatherineSvensson och bebyggelseantikvarie Katarina Olsson medverkat. Våra5

Plan- och bygglagen – PBLDenna lag innehåller bestämmelser om planläggning av mark och vattenoch om byggande. Bestämmelserna syftar till att med beaktandeav den enskilda människans frihet främja en samhällsutveckling medjämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktigthållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommandegenerationer. (1 kap. 1 §)Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamål förvilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhet ochläge sam föreliggande behov. Företräde skall ges sådan användningsom medför en från allmän synpunkt god hushållning. Vid planläggningoch i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall bestämmelsernai 3 och 4 kap. Miljöbalken tillämpas. Enligt 5 kap 3§ miljöbalkenskall miljökvalitetsnormer iakttas vid planering och planläggning.(2 kap. 1 §)Planläggning skall, med beaktande av natur- och kulturvärden, främjaen ändamålsenlig struktur och en estetisk tilltalande utformning avbebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar.Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållandeni övrigt samt en långsiktigt god hushållning med mark ochvatten och med energi och råvaror skall främjas. Hänsyn skall tas tillförhållandena i angränsande kommuner. Planläggning får inte medverkatill att en miljökvalitetsnorm enligt 5 kap miljöbalken överträds.Vad som anges i första stycket skall beaktas även i andra ärendenenligt denna lag. (2 kap. 2 §)Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamåletmed hänsyn till1. de boendes och övrigas hälsa,2. jord,- berg och vattenförhållandena,3. möjligheter att ordna trafik, vattenförsörjning, avlopp och annansamhällsservice,4. möjligheterna att förebygga vatten- och luftföroreningar samtbullerstörningar.Bebyggelse och anläggningar som för sin funktion kräver tillförsel avenergi skall lokaliseras på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till energiförsörjningenoch energihushållningen. (2 kap. 3 §)Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdragbeaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska,miljömässiga och konstnärliga värden tas till vara. (3 kap. 10 §)Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk,miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i bebyggelseområdeav denna karaktär, får inte förvanskas. (3 kap. 12 §)Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassastill byggnaders värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig ochkonstnärlig synpunkt samt till omgivningens karaktär. (3 kap. 13 §)7

MiljöbalkenBestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbarutveckling som innebär att nuvarande och kommande generationertillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utvecklingbygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och attmänniskans rätt att förändra och bruka naturen är förenad medett ansvar att förvalta naturen väl. (1 kap 1 §)Miljöbalken skall tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöerskyddas och vårdas. (1 kap 2 §)Mark- och vattenområden skall användas för det eller de ändamålför vilka områdena är mest lämpade med hänsyn till beskaffenhetoch läge samt föreliggande behov. Företräde skall gessådan användning som medför en från allmän synpunkt godhushållning. (3 kap. 1 §)Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligtär påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljönskall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligtpåverka områdenas karaktär. (3 kap. 2 §)Mark- och vattenområden som är särskilt känsliga från ekologisksynpunkt skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kanskada naturmiljön. (3 kap. 3 §)Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelseeller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentligasamhällsintressen och detta behov inte kan tillgodosespå ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom attannan mark tas i anspråk. Skogsmark som har betydelse förskogsnäringen skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder somkan påtagligt försvåra ett rationellt skogsbruk. (3 kap. 4 §)Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt som harbetydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärdeneller kulturvärden eller med hänsyn till friluftslivet skall så långtmöjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- ellerkulturmiljön. Behovet av grönområden i tätorter och i närhetenav tätorter skall särskilt beaktas.Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövårdeneller friluftslivet skall skyddas mot åtgärder som avses iförsta stycket. (3 kap. 6 §)Regeringen får för vissa geografiska områden eller för hela landetmeddela föreskrifter om kvaliteten på mark, vatten, lufteller miljön i övrigt, om det behövs för att varaktigt skyddamänniskors hälsa eller miljön eller för att avhjälpa skador påeller olägenheter för människors hälsa eller miljön (miljökvalitetsnormer).8

Regeringen får överlåta till en myndighet att meddela miljökvalitetsnormersom följer av Sveriges medlemskap i Europeiskaunionen. (5 kap. 1 §)Myndigheter och kommuner skall säkerställa att de miljökvalitetsnormersom meddelats enligt 1 § uppfylls när de--prövar tillåtlighet, tillstånd, godkännanden, dispenser ochanmälningsärenden,--utövar tillsyn, eller--meddelar föreskrifter.Vid planering och planläggning skall kommuner och myndigheteriaktta miljökvalitetsnormer. (5 kap. 3 §)9

sätt kulturhistorisk bebyggelse ska bevaras – som kommer att ligga tillgrund för kommunens beslut när det gäller lokalisering av ny bebyggelsepå landsbygden. En genomarbetad översiktsplan, fristående utredningaroch sidodokument med uttryckliga riktlinjer bidrar till attfattade beslut blir genomtänkta i ett bredare sammanhang samtidigtsom medborgarna lättare kan förstå kommunens ställningstagande iolika situationer.Ur Ängelholms kommuns perspektivAtt bygga nytt på landsbygden är en relativt komplex situation då detberör flera kommunaltekniska områden och olika förvaltningar ochnämnder. Det berör miljö- och hälsofrågor som inbegriper aspektersom renhållning, buller, djurhållning, naturvård, enskild avloppshantering– frågor där miljökontoret är sakkunniga och har möjlighet attpåverka via remissförfarandet.Tekniska kontoret har det samordnande ansvaret att se till att detkommunala renhållningssystemet fungerar tillfredsställande runt omi kommunen. Ofta är det både ekonomiskt och miljömässigt fördelaktigtatt ansluta till det kommunala systemet. En alltför utspridd bebyggelsepå landsbygden kan belasta avloppssystemen hårdare och leda tillatt fler enskilda avloppsanläggningar anläggs.Vägstrukturen på landsbygden består i huvudsak av allmänna vägar,samfällda vägar – som underhålls med hjälp av vägföreningar och kommunalabidrag – och enskilda markvägar. Vid byggnation på landsbygdenbör den samlade bedömningen även inbegripa aspekter inom denkommunala servicen som exempelvis skolskjuts, hemtjänst, serviceboendeeller barnomsorg. Detta är kommunalekonomiska kostnader somkan öka med en mer spridd bebyggelse.Nybyggnation på landsbygden innebär ofta även nybildande avfastigheter. Det är Lantmäterimyndigheten i Skåne som är ansvarighandläggande myndighet för fastighetsbildningen på landsbygden.Byggnadsnämnden fungerar som samrådspart under handläggningenoch granskar fastighetsbildningen utifrån plan- och lämplighetsvillkor.Fastigheter som nyskapas ska vara varaktiga till ändamålet och ha enlämplig utformning som är långsiktigt hållbar. Byggnadsnämnden harhärigenom möjlighet att påverka placering utifrån den strategiska planeringengenom översiktsplanens intentioner.Vid exploateringar på landsbygden är det av vikt att förhands- ellerbygglovsprövningen tar hänsyn till den allmänna skogs- och jordbruksmarkenssamlade värde. Att värna om den värdefulla jordbruksmarkenur bruknings- och landskapssynpunkt samt skogsmarken som både harett ekonomiskt och socialt bruknings- och rekreationsvärde är en viktigaspekt i bedömningen mellan enskilda och allmänna intressen.Det är alltså en relativt komplex process som en nybyggnation pålandsbygden inbegriper. Som fastighetsägare kan det tyckas att det ären privat angelägenhet att bygga sig ett nytt hem på sin egen mark.Bygglovsprocessen på landsbygden ger avtryck i de flesta kommunalaförvaltningar och nämnder. Efter de kommunaltekniska och ekonomiskaaspekterna finns de mer mjuka värdena som även de behöverutrymme i bygglovsbedömningarna, värden som det omgivande natur-10

Geometrisk avmätning över Gånarp och Toarp från 1706.och kulturlandskapet, den befintliga bebyggelsestrukturen, regionalaoch lokala byggnadstraditioner med mera. I grunden har kommunenett uppdrag att skapa ett samhälle och en landsbygd där byggnader skaplaceras och utformas på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till bådestads- och landskapsbilden och till kultur- och naturvärdena på platsen.Översiktsplanens intentioner och andra styrdokument ligger fortfarandetill grund för bygglovsprövningar. Inom området mellan Hjärnarpoch Munka-Ljungby är trycket på förändringar i form av avstyckningar,nybyggnad eller ändring av befintliga byggnader stort. IÄngelholm ges ca 25-30 förhandsbesked per år gällande nybyggnationpå landsbygden. Det är företrädesvis avstyckningar för nybyggnationav enbostadshus och mindre hästgårdar. Här handlar det om den visuellamiljön, om den kulturhistoriska miljön och om kontakten mellandet förgångna och framtiden. Hur och var är två viktiga frågor liksomden miljöpåverkan ny bebyggelse utgör. I följande två kapitel ges enhistorik kopplad till dagens landskap och bebyggelse tillsammans medråd inför en framtida nybyggnation.11

Landskapet2

Vy mot ÄngelholmsslättenGånarpsvägen vid TåstarpMellan Munka-Ljungby och HjärnarpVägen mellan Munka-Ljungby och Hjärnarp utgör en markant visuellgräns mellan den flacka Ängelholmsslätten i väster och den merhöglänta, småkuperade skogsbygden mot öster. Vägen längs med sluttningenhar sannolikt en mycket lång historisk kontinuitet och en stormängd fornlämningar visar att man under lång tid levt i området. Frånlandsvägen och gränslandet mellan slätt och skog kan man upplevavackra vyer där Ängelholm anas i bakgrunden.I slättlandskapet i väster ligger utspridda, större gårdar, varav fleradriver ett aktivt lantbruk med växtodling och viss djurhållning. Framtill 1800-talet var dessa marker mer eller mindre sanka ängsmarker,delvis trädbevuxna, som genom dränering och moderna redskap omvandladestill rationell och värdefull åkermark.Det öppna landskapet är flackt och lätt att överblicka. Linjer i formav fastighetsgränser med ursprung i 1800-talets skiften är särskilt tydligasom gräsbeväxta åkerrenar, brukningsvägar, stengärden eller spriddträd- och buskvegetation. Punktobjekten utgörs av de utspridda gårdarna,ofta inramade av lövdungar, men även av märgelgravar som äromgivna av buskar och träd. Idag är slätten helt uppodlad och därförsvårtillgänglig för det rörliga friluftslivet. Den får nästan helt och hålletupplevas från vägarna i området.Slättens jordbruksmark bedöms som särskilt värdefull (klass 8) medhög avkastningsförmåga. Därför bör jordbrukets intressen prioriterasoch ny spridd bebyggelse bör undvikas.Mellan det storskaliga öppna slättlandskapet i väster och skogsbygdeni nordost finns en smal gränszon med mer höglänt topografi längsmed landsvägen och dess pärlband av byar. Sedan byarna etableradesär det här i gränslandet man har bott – slätten i väster var då för sankoch utmarken i öster alltför improduktiv. Området upplevs idag somsmåskaligt, variationsrikt och tilltalande med små gårdar och tillhörandeöppna marker, som ofta hålls öppna med hästbete eller vallodling.Trädridåer och lövdungar, liksom stengärden i fastighetsgränser ellerkring de öppna markerna, delar upp landskapet i olika rum.I området finns stora naturvärden kopplade till vattendrag, lövskogsområdenoch betesmarker. Särskilt framträdande är rikedomen på naturligtslingrande bäckar, men även mer sentida dammanläggningar.De naturliga vattendragen omfattas av strandskydd.Den mycket begränsade tillgången på allemansrättslig mark för rekreationoch friluftsliv i slättlandskapet bidrar till att trycket ökar idenna angränsande zon som är lättillgänglig och tilltalande. Det ärockså här efterfrågan på tomter är som störst.Längre mot nordost höjer sig landskapet ytterligare och den renaskogsbygden tar successivt vid. Gårdarna, som i huvudsak vuxit framlängs med de nordostliga vägarna, ligger med allt glesare avstånd frånvarandra. Samtidigt blir skogsmarken mer påtaglig och granskogen tarallt större arealer i anspråk. I anslutning till gårdarna är däremot landskapetöppet och brukat, vilket ger intryck av öppna öar i ett annarsrelativt slutet landskap. Området har historiskt sett varit glest befolkatoch det var först i samband med 1800-talets befolkningsökning somtorpbebyggelse etablerades på de karga, föga attraktiva markerna.14

Fossil åkermark vid Stubbarps gamla bytomt15

Kulturminneslagen”Det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö.Ansvaret för detta delas av alla.”Raderna är hämtade ur första kapitlet första paragrafen i Kulturminneslagen.Lagen reglerar vårt förhållande till lämningar frånskilda tider – fornlämningar, föremål, kyrkor och andra byggnader.Vår kulturmiljö är allt det vi har omkring oss, allt som vi ochvåra förfäder i generationer har format och skapat.Som fornlämning räknas lämningar ”som tillkommit genom äldretiders bruk och som är varaktigt övergivna”. Fasta fornlämningarkan vara gravar och gravfält men också historiska byareller platser kring vilka det finns knutet äldre traditioner ochberättelser. Fornlämningar kan vara synliga, men också liggadolda under matjorden.För alla gäller att det är ”förbjudet att utan tillstånd rubba, tabort, gräva ut, täcka över eller genom bebyggelse, planteringeller på annat sätt ändra eller skada fast fornlämning”.Inför varje typ av nybyggnation, av till exempel vägar eller hus,är det viktigt att först ta reda på om fornlämning berörs. Allaregistrerade fornlämningar finns i Riksantikvarieämbetets databasFornsök. Den är öppen för alla att söka i. Du kan ocksåkontakta din kommun eller Miljöenheten på länsstyrelsen föratt få hjälp.Vid nybyggnation kan tillstånd ges att ta bort en fornlämning.Förutsättningen är då att borttagandet föregås av en arkeologiskundersökning. Det är länsstyrelsen som avgör om enfornlämning får tas bort. Ärendehandläggningen, från det attansökan nått länsstyrelsen till dess att arkeologerna kan sättaspaden i marken, tar ett par månader. Tänk därför på att varaute i god tid.Fornsökhttp://www.raa.se/cms/fornsok/start.html16

De förhållandevis vidsträckta skogs- och myrområdena med närhettill Västersjön och Rössjön, bidrar till att landskapets rekreations- ochfritidsvärden blir tydliga och det ingår också som riksintresse för friluftsliv.Abstrakta värden såsom tystnad och mörker är betydelsefulla,något som i ett framtida perspektiv sannolikt blir allt viktigare. Å andrasidan bör produktionsskogens ekonomiska värden beaktas. Inte sällanär detta en bas för många boende i området och en av förutsättningarnaför ett levande landskap.Längs hela landsvägen ligger fornlämningarna tätt, de flesta kan daterastill brons- och järnålder. Sträckan mellan Munka-Ljungby ochGånarp är särskilt rik på lämningar, i synnerhet kring byarna Tåstarpoch Gånarp. Vidare norrut mot Hjärnarp är det något glesare mellanlämningarna.Det är inte ovanligt att de historiska byarna har en mycket lång kontinuitetbakåt i tiden. Byggnaderna vi ser idag är sällan äldre än 1800-tal, men själva gårdsläget är ofta betydligt äldre med ett ursprung imedeltid - ibland redan i den sena järnåldern. Några århundraden förevår tideräkning blev klimatet kallare och man började stalla boskapenvintertid. Detta gjorde att det blev möjligt att gödsla åkrarna, vilket isin tur medförde att bosättningarna blev mer stationära. Därmed vargrunden till byarna lagd.Även många av ortnamnen i området kan tala för att byarna etableratstidigt. Efterleden -torp, utvecklad till -arp som i Hillarp, Gånarpoch Tåstarp, anses ha uppkommit under vikingatid och medeltidensförsta hälft. Betydelsen är ’nybygge’ eller ’utflyttargård’. Men ändelsenhar även använts långt upp i 1800-tal, när ny torpbebyggelse etablerats.De historiska bytomterna är fasta fornlämningar och skyddade enligtkulturminneslagen. Det innebär att alla former av markarbeten krävertillstånd från länsstyrelsen. Även andra fornlämningar som ligger doldaunder mark, som exempelvis förhistoriska boplatser och gravfält, ärskyddade och kräver tillstånd för att rubbas eller tas bort. Länsstyrelsenär den myndighet som beslutar om det skall göras en arkeologisk undersökningi samband med arbeten som påverkar en fornlämning.De fornlämningar som är synliga i landskapet, till exempel gravhögar,resta stenar och rösen, har ett stort visuellt värde och berikarfriluftsliv och rekreation för de boende i området. För att bibehållaupplevelsen av dessa lämningar krävs fria ytor runt omkring. Därför ärdet viktigt att ny bebyggelse inte kommer för nära inpå.Vy mot EkebjärsknallGravhög i TåstarpLandskapet och byarnaByarna Hillarp, Tåstarp, Toarp, Gånarp, Kärragårda, Ryet, Lyckorna,Söndrebalj och Norrebalj ligger som ett pärlband längs med landsvägenmed samhällena Munka-Ljungby i söder och Hjärnarp i norr.De förstnämnda byarna, i synnerhet Tåstarp, Toarp och Gånarp,har tydliga bykärnor med samlade gårdsmiljöer. Mellan byarna liggeren del spridda småbruk eller yngre bebyggelse utan någon lantbruksanknytning.Gårdarna har ofta en traditionell utformning med mangårdsbyggnadoch en eller flera ekonomilängor i vinkel kring en öppengårdsplan. Den yngre 1900-talsbebyggelsen består oftast endast av ettboningshus och ett mindre, fristående uthus eller garage bakom eller17

Vårdträdvid sidan av detta. Större träd finns vid de flesta av tomterna, antingensom solitära vårdträd eller äldre fruktträd, eller som trädkransar längstomtgränserna. Åkermarken ligger i anslutning till bykärnan och oftasthar denna mark brukats under flera århundraden, vilket förstärker bynsagrara anknytning och historia.Från Kärragårda och norrut är intrycket av bebyggelsen mer splittratoch man uppfattar inga tydliga byar. Historiskt sett har varje byenhetutgjorts av en eller ett par intilliggande gårdar vars placeringar har skiftatunder århundradenas lopp. Några av de gårdar som idag upplevssom framträdande har växt fram under 1800-talet.Bebyggelsen har under tidens gång successivt förtätats längs landsvägenvilket lett till att de hävdvunna, administrativa bygränsernamer eller mindre suddats ut. De märks endast på ett fåtal ställen längslandsvägen; mellan Hillarp och Tåstarp, mellan Toarp och Gånarp ochmellan Lyckorna och Söndrebalj. Dessa gränser i form av till exempelgräsbevuxna åkerrenar eller stengärden ligger i öppen och brukad åkermarkoch bildar öppna landskapsrum mellan bebyggelseklungorna.Dessa fåtal kvarvarande mellanrum är av mycket stor betydelse för attkunna uppfatta pärlbandet av byar längs vägen. Upplevelsen av landskapetlängs vägen blir därmed mer varierad och mer intressant.Vägnätet binder samman byar och gårdar med varandra. Det är tydligtatt bebyggelsen under århundradena har vuxit längs med vägnätet.Närmast byarna finns i regel en äldre generation vägar som slingrar signaturligt i landskapet och följer topografin, till skillnad från de nästanhelt raka vägarna med ursprung i 1800-talets skiften. Vägarna öster omlandsvägen går i huvudsak i nordostlig riktning och är närmast parallellamed få sammanbindande sträckor. Från dessa huvudvägar leder kortare,mindre vägsträckor ut i landskapet. Dessa är endast i liten utsträckningsammanlänkade med huvudvägarna, varför det är svårt att hitta rundorför olika typer av rekreation såsom vandring, cykling eller ridning.18

Råd för ny bebyggelse på landsbygdenFör att kunna uppleva pärlbandet av byar längs landsvägen bör bygränsernavärnas och bibehållas där de ännu är synliga, i form avexempelvis obebyggda öppna fält, trädridåer eller stengärden.Obebyggda stråk med åkermark med lång historisk kontinuitet i anslutningtill de äldsta gårdslägena är av stor betydelse för att förståbakgrunden som bondby.Slättlandskapet väster om landsvägen bör lämnas fritt från nybyggnation,dels med hänsyn till tidigare bebyggelsemönster, dels medtanke på att värdfull åkermark inte bör exploateras.Ny villabebyggelse bör i första hand placeras utmed det befintligavägnätet och i anslutning till bebyggelse för att ansluta till traktenshistoriska bebyggelsemönster.Skånska rekognosceringskartan,som upprättades mellanåren 1810 och 1820, visartydligt pärlbandet av byaroch gårdar längs Gånarpsvägen.De historiska bytomterna ärmarkerade med rött. Mörkblåkvadrater visar dagens bebyggelse.Orange markeringvisar några av dagens störrevägsträckningar.19

Hästar och hästgårdar är ett påtagligtinslag i landskapet.Hästar och hästgårdarSverige är Europas näst hästtätaste land med omkring 300 000 hästar.Man räknar med att omkring 35 000-40 000 av dessa finns i Skåne.Antalet kan dock ligga kring 45 000, baserat på uppgifter från ett av destörre försäkringsbolagen. Enligt Utredning Hästnäring Ängelholms kommunberäknas antalet hästar i Ängelholms kommun uppgå till omkring1 600 st, varav 1 488 är registrerade hos kommunens miljökontor.Antalet hästgårdar, och därmed antalet hästar och ryttare, har ökatkraftigt under de senaste tio åren. Hästhållningens positiva effekter påsåväl landsbygd som landskap lyfts allt oftare fram. Mindre gårdar bebosoch brukas och små markområden, som annars betraktas som fögaattraktiva inom lantbruket, kan hållas öppna genom hästbete. Företagandemed koppling till hästnäringen gynnas och arbetstillfällen kanskapas. Samtidigt blir trycket högre på landskapet kring hästgårdarna.Detta kan leda till konflikter med grannar, övriga markägare och jägare.Många anlagda hästhagar har genom sina stängsel en tendensatt både fysiskt och upplevelsemässigt ”privatisera” landskapet så atttillgängligheten minskar för övriga närboende.Hästgårdar är särskilt vanligt i tätortsnära miljöer där stad möterland, men också i gränslandet där slätt möter skog. I undersökningsområdetmellan Hjärnarp och Munka-Ljungby är hästhållningen ett påtagligtinslag i landskapet med en tydlig koncentration av både hästägareoch hästföretag. Man kan dra paralleller till tidigt 1800-tal, genomhandlingarna till den skånska rekognoseringskartan, där det framgåratt det redan då fanns förhållandevis många hästar i denna trakt. ITåstarp fanns exempelvis hela 50 hästar fördelade på 20 gårdar. Idagfinns omkring ett 40-tal privata hästägare och ett tiotal företag medkoppling till hästnäring i området, i huvudsak belägna i den småskaligamellanbygden. Hemmansklyvningar, avstyckningar och nyodlingunder 1800- och 1900-talen skapade mindre fastigheter. Den sviktandelönsamheten under senare delen av 1900-talet har bidragit till att dettraditionella jordbruket ersatts av hästhållning.Enligt Utredning Hästnäring Ängelholms kommun finns en stor efterfråganpå hästgårdar. I synnerhet efterfrågas skogsmark eller slättbygdmed närhet till skog. Till en hästgård behövs i första hand mark förhagar men i vissa fall även marker för egen foderproduktion. Desutomkrävs även tillgång till det omgivande landskapet med möjligheter tillridvägar. Ägarna till hästgårdarna nyttjar i första hand de närmsta omgivningarnai den varierade mellanbygden. Här är landskapet mindrereglerat och därmed mer lättillgängligt jämfört med slättlandskapet,även om mindre brukningsvägar i viss mån används som ridleder. Detfinns uttalade önskemål om att säkra och tilltalande ridleder bör skapas.Vilket skyddsavstånd som är lämpligt mellan bostäder och hästhållninghar diskuterats en hel del. Nyare forskning har visat att hästallergenerinte sprids så långt utan att mängden minskar ganska snabbt medavståndet från stallet eller hagen. Skyddsavståndet avgörs från fall tillfall med hänsyn till anläggningens storlek och de aktuella förhållandenavad gäller till exempel topografi, vegetation och dominerande vindriktning.Genom att placera stallbyggnader och hagar så att de vänder sigifrån närbelägna bostäder kan man minimera eventuella problem. Likaså20

kan vegetationsridåer i form av träd och buskar dämpa spridningen avallergener.Den generellt sett mest naturliga och lämpliga placeringen av hästgårdarär i zonen mellan bymiljöerna i väster och skogslandskapet inordost. Anledningarna är flera. Kring byarna ligger bebyggelsen förhållandevistätt samtidigt som de sammanhållna miljöerna är känsliga.Området i nordost präglas i första hand av natur och rekreation, ävenom det finns en hel del spridda gårdar här. Myr- och skogskomplexenlämpar sig inte för djurhållning och efterfrågan på hästgårdar är avsevärtmindre här.Det som lockar hästgårdsägare till området är tillgången på markmed möjligheter att driva sin egen gård på lagom avstånd från grannaroch inte minst möjligheten att vistas och rida i ett ”naturligt” landskap.Men tillgången på mark är inte obegränsad. Som nämnts finns redanidag många hästgårdar i området. För att inte förlora just de värdensom gjort att hästägare sökt sig till trakten bör man kanske överväga attbegränsa etableringen av antalet nya hästgårdar.Att tänka på är att värna det mer eller mindre tydliga gränsområdetmellan by och landsbygd så att miljöerna inte flyter ihop. Som exempelkan nämnas Tåstarp, där ett mindre skogsparti avlöser bymiljön ochdärefter tar landsbygden vid. Från Gånarp mot nordost är däremot dennagräns inte märkbar utan gårdarna ligger jämnt spridda längs vägen.21

Kartan till vänster visar området mellan Munka Ljungy i söderoch Hjärnarp i norr. Gånarpsvägen löper i gränsen mellan detuppodlade slättlandskapet i väster och skogsbygden i öster. Vägenssträckning är i stort sett den samma som på kartmaterialfrån 1700-talet.De historiska bytomterna (markerade i rosa) ligger som ett pärlbandlängs vägen. Än idag finns tydliga bykärnor kvar på fleraplatser, även om bebyggelsen successivt har vuxit längs medGånarpsvägen och de större vägarna norrut. För att förstå dethistoriska bylandskapet är det viktigt att bygränserna bevarasoch de öppna marker som ännu finns kvar mellan byarna även ifortsättningen lämnas obebygda (röd skraffering).En förtätning av bebyggelsen kan göras utmed befintligt vägnätnorrut och i viss mån även inom byarna. Se vidare under respektiveby i följande kapitel.För att undvika miljö- och hälsoproblem bör förtätning i förstahand ske i de områden där kommunalt vatten och avlopp finnsutbyggt.Nya hästgårdar placeras lämpligast i skogsbygden norr om dekänsliga bymiljöerna.Den tätortsnära skogen är viktig för rekreation och friluftslivoch ny bebyggelse bör begränsas i dessa områden.Detalj från geometrisk kartaöver Tåstarp från 1706.23

Byarna3

Grustagen utgör ett påtagligt inslagVillaområde från 1980-talAllé med dubbel trädradHillarps byLandskapet höjer sig norr om Rössjöholmsåns lummiga dalgång och påhöjden finns ett villaområde från 1980-talet som sträcker sig över ochsuddar ut den gamla bygränsen mellan Munka-Ljungby och Hillarp.Den upplevda gränsen är istället just dalsänkan längs Rössjöholmsån.Hillarp nämns i skriftliga källor första gången år 1516. Då skrivs ortnamnetHyllarp.Nära landsvägen ligger ett mindre antal spridda gårdar. De äldstagårdarna, som genom kartmaterial åtminstone kan härröras från tidigt1700-tal, ligger strategiskt mellan landsvägen och vattendraget som rinnersöderut mot Rössjöholmsån. Mitt ute i det uppodlade slättlandskapeti väster finns en större gård som bedriver aktivt jordbruk medköttdjursuppfödning.Mot bygränsen till Tåstarp kan ett uppehåll i den sammanhållnabebyggelsen skönjas. Själva gränsen följer en mindre väg mot nordost.Stora, mer eller mindre aktiva grustag finns på flera ställen i byn ochutgör ett påtagligt inslag. Nära ett numera nedlagt grustag har ett parvillor uppförts ganska nyligen. I byn finns även industriella inslag i formav en träindustri nära landsvägen och ett sågverk i anslutning till Rössjöholmsån.Ett par rejäla dammar har anlagts i den norra delen av byn.Mellan de öppna slåtter- och betesvallarna i det småkuperade landskapetfinns lövdungar med inslag av tall som trivs på sandiga marker.Kring Hillarp finns flera mindre gårdar, som idag fungerar som hästgårdar,men som har sitt ursprung i det sena 1800-talets framväxandesmåbruk.Vägnätet är bitvis slingrande, även om tillgängligheten längs vissa avde enskilda vägarna är begränsad på grund av vägbommar.26

Några råd om HillarpAvbrottet i bebyggelsen mot bygränsen till Tåstarp bidrar till en förståelseför byarnas äldre bebyggelsestruktur.Rössjöholmsån omfattas av strandskydd, vilket bland annat innebäratt tillstånd för nybyggnation och annan ändring av bebyggelsen måstesökas hos länsstyrelsen.Det gröna stråket längs Rössjöholmsån är viktigt som tätortsnära,lättillgänglig natur och exploatering bör begränsas.Hillarp har en spridd bebyggelse varför ny bebyggelse kan smälta inpå tomter mellan befintliga hus.Ny villabebyggelse bör i första hand placeras utmed det befintliga vägnätetför att ansluta till traktens historiska bebyggelsemönster.27

Gård i TåstarpStore sjöGravhögen vid kyrkanDalagårdenHus vid Store sjös sydvästra strandTåstarps byCentralt i Tåstarps by ligger de båda sjöarna Store sjö och Danske sjöoch kring dessa är bebyggelsen i huvudsak koncentrerad. Bebyggelseni form av äldre gårdar och 1900-talsvillor omsluter Store sjös södra ochöstra strand och det är endast sjöns norra lövskogsbevuxna strand somär obebyggd. Längs med byvägens norra sida ligger flera gårdar på rad.Vissa ligger indragna en bit från vägen på väl tilltagna tomter. Ytterligareen rad med gårdar har ursprungligen legat framför några av gårdarna,enligt en karta från år 1706. Första omnämnandet av Tåstarp ide skriftliga källorna är 1334, då det skrivs Tostrup.Tåstarp är den enda kyrkbyn längs med väg 1788, mellan MunkaLjunby och Hjärnarp. I västra delen av byn ligger den medeltida kyrkanlite för sig själv – ett oerhört framträdande landmärke uppe påen höjd med påtagliga nivåskillnader och inbäddad i grönska. Straxsöder om kyrkan ligger en gravhög från bronsålder-järnålder. Någraterraserade åkrar visar att marken brukats redan innan kyrkan ochden omgivande kyrkogården tillkom, vilket skedde någon gång kringsekelskiftet 1200. Dalagården ligger precis som namnet antyder, i dalenstrax nordost om kyrkan.Som en ö i det omgivande rationella åkerlandskapet i väster liggernaturreservatet Prästängen, en rest av den forna trädbevuxna ängsmarken.I området finns stora, vidkroniga ekar med ett buskskikt av hassel,som skapar en halvskuggig lundmiljö.I gränsen mot grannbyn Hillarp i sydost har en remsa förblivit obebyggdoch utgörs av åkermark. Däremot har de båda byarna Tåstarpoch Toarp i det närmaste vuxit samman och det finns ingen tydliggräns mellan byarna. Ett skogsbestånd utgör gräns i nordost mellanbyn och landsbygden. Den smått slingrande nordostliga vägen från bynhar troligen en hög ålder och är markerad på 1810-talets skånska rekognoseringskarta.Längs med denna ligger regelbundet spridda små gårdarmed omgivande öppna marker. Flera av dessa är idag hästgårdar.28

Några råd om TåstarpDe öppna, obebyggda fälten mot Hillarps by är en viktig gräns för attden äldre bystrukturen ska kunna upplevas (röd skraffering).Det obebyggda och tämligen orörda lövskogsområdet närmast norrom Store sjö är av stort värde för de boende och bör lämnas obebyggtför rekreation och friluftsliv.Den öppna och brukade åkermarken mellan byn och Gånarpsvägen ärav stor betydelse för att förstå Tåstarps bakgrund som bondby (rödskraffering).Store sjö och Danske sjö omfattas av strandskydd vilket bland annatinnebär att tillstånd för nybyggnation och annan ändring av bebyggelsenmåste sökas hos länsstyrelsen.Möjligheter till enstaka bostadshus finns utmed vägnätet nordost omDanske sjö.29

Vy mot Toarps gamla byToarps nya byToarps nya byVy mot Toarps nya byÖppna fält mot GånarpVy åt söder, mot Tåstarps kyrkaToarps byToarps by har en tydlig uppdelning i den ”äldre byn” – bondbyn – ochden ”nya byn”. Den äldre byn är belägen i den östra och något mer högläntadelen av Toarps öppna marker, där fem gårdar ligger i en klungaoch en sjätte gård en bit bort. Samtliga gårdar ligger kvar på sammatomter som för 300 år sedan enligt 1706 års karta. Första gången Thoarpnämns i de skriftliga källorna är 1471. Då skrivs det Thoarp.Samlad kring en äldre, parallellt buktande slinga av landsvägen liggerToarps ”nya by”. I mitten av 1800-talet fanns här endast ett fåtal såkallade gatehus. Under senare delen av 1800-talet och under 1900-talethar området successivt förtätats med i huvudsak villor och annanbebyggelse utan koppling till jordbruksnäringen. Bebyggelsen ligger irader längs vägnätet. Buskridåer och klippta häckar bidrar såväl tillrumsbildning som till ett luftigt intryck. Stora växthus är ett påtagligtinslag i miljön. Bebyggelsen i Toarps by utgör visuellt en fortsättningpå Tåstarps by och någon tydlig fysisk bygräns upplevs inte i landskapet.Slutpunkt för bebyggelsen i Toarps norra del är strax innan Gudebäckensom rinner genom en mindre sänka med omgivande buskar ochträd. Öppen åkermark tar vid på andra sidan vattendraget och bildar envisuell gräns mot byn Gånarp.En ganska tydlig gräns upplevs mot nordost där topografin höjer sigoch de öppna fälten ersätts av lövskog med inslag av barrträd. Till skillnadmot den mer tättbefolkade byn nära landsvägen ligger bebyggelsenhär glest. Till största delen består den av spridda fritidshus och ett fåtalmindre gårdar längs den raka nordostliga vägen.Toarp ligger inom vattenskyddsområdet för Brandsvigs vattentäkti ett känsligt läge på genomsläpplig mark där föroreningar lätt kan någrundvattentäkten. Det är därför viktigt att bebyggelse ansluts till detallmänna VA-nätet.30

Några råd om ToarpDen tydliga gränsen mellan den gamla byn och den nya byn i form avett smalt stråk med åkermark bör lämnas öppen, brukad och obebyggdför att byns olika tidsskikt ska kunna upplevas (röd skraffering).De öppna fälten mellan Toarp och Gånarp utgör en viktig visuell gränsför förståelsen av de olika byarna (röd skraffering).Gudebäcken är en viktig gräns och ingår i strandskyddsområde vilketbland annat innebär att tillstånd för nybyggnation och annan ändringav bebyggelsen måste sökas hos länsstyrelsen.För att undvika förorening av Brandsvigs grundvattentäkt är det viktigtatt bebyggelse ansluts till det allmänna VA-nätet.Möjligheter till ny bebyggelse finns i anslutning till den ”nya” byn därförtätning kan ske utmed befintligt vägnät, medan den ”gamla byn”är mer känslig för förändring och ny bebyggelse.Viss nybyggnation kan även ske längs Toarps Backaväg.31

Byarna Kärragårda, Ryet och LyckornaDe tre byarna Kärragårda, Ryet och Lyckorna är idag sammanväxta. Ibörjan av 1800-talet kunde de knappt betraktas som byar utan utgjordesav en eller ett fåtal gårdar vardera. Bebyggelsen i form av friliggandevillor från perioden sent 1800-tal och framåt, ligger i huvudsak längsmed den östra sidan av landsvägen. På motsatt sida av vägen, i anslutningtill den öppna slätten, ligger några större gårdar. Vägen utgöralltså en tydlig gräns mellan olika typer av bebyggelse.De administrativa gränserna mellan byarna är inte längre synliga,inte heller den historiska sockengränsen mellan Tåstarps och Hjärnarpssocknar som går mellan Kärragårda och Ryet. Däremot är gränsennorrut mellan Lyckorna och Söndrebalj märkbar genom öppen ochbrukad åkermark.Landskapet höjer sig ganska kraftigt direkt öster om vägen och övergårnästan omedelbart till ett skogsdominerat landskap. En bit längreösterut öppnar sig landskapet här och var kring spridda småbruk, omgivnaav öppna odlingsmarker. Ytterligare en bit österut tunnar bebyggelsenut och landskapet övergår till en orörd, naturlig karaktär invidHöre mosse.Längs GånarpsvägenByarna Söndrebalj och NorrebaljVid Söndrebalj viker höjdsluttningen av österut och landskapet blir merflackt. Ett öppet, storskaligt fullåkerslandskap breder ut sig på båda sidorom vägen. Den tydliga gränsen mellan slätt och skogsbygd suddasut något. De äldsta kända gårdarna i Söndrebalj, från tidigt 1800-tal, lågnära sluttningen i den östra delen av dagens öppna fält och finns kvarän idag. Söndrebalj nämns i de skriftliga källorna redan 1583, som Sønderball.Norrebalj däremot, är betydligt yngre. Ortnamnet förekommerförst på Skånska rekognosceringskartan som upprättades mellan åren1810-1820. Troligen är Norrebalj en avknoppning från Söndrebalj.Närheten till Hjärnarp och E6 bidrar till att landskapet får en mertätortsnära karaktär. Skolan ligger som ett gränsmärke mellan land ochtätort, tydligt exponerad längs landsvägen som mot nordost avlöses avett bostadsområde. En trolig framtida utveckling är att bebyggelsen,från Söndrebaljs skola och vidare norrut längs landsvägen, så småningomkommer att växa samman med Hjärnarps samhälle. Särskilt viktigtär det därför att värna gränsen söderut mot landsbygden i Lyckorna.Österut höjer sig landskapet ganska snabbt och slättlandskapet övergåri ett småbrutet skogslandskap med spridda gårdar med tillhörandeöppna marker.Utsikt vid LyckornaNorrebaljVy mot Hallandsåsen och villabebyggelsen i HjärnarpNorrebalj35

Några råd om Kärragårda, Ryet och LyckornaDet skogsdominerade nästintill obebyggda stråket mellan landsvägensbebyggelse och landsbygden i nordost utgör en viktig gräns somäven i framtiden bör hållas obebyggd (gul streckad linje).Det öppna fältet i norra delen av Lyckorna, mot Söndrebalj, utgör entydlig gräns mellan landsbygd och tätort som bör hållas öppen och frifrån bebyggelse (röd skraffering).Goda möjligheter till ny bebyggelse genom viss förtätning finns längsmed landsvägens östra sida.36

Några råd om Söndrebalj och NorrebaljFör att kunna uppleva en tydlig gräns mellan tätort och landsbygdbör bebyggelsen begränsas söderut till bygränsen mot Lyckorna (rödskraffering).Att bibehålla den tydliga gränsen i öster mellan tätort och landsbygdär av stor vikt för att områdets kvaliteer som tätortsnära natur skakunna utvecklas. Ny bebyggelse bör därför begränsas.Den tätortsnära bokskogen är viktig för rekreation och skogsbruk ochbör bevaras för att bibehålla områdets karaktär.Ny villabebyggelse bör ansluta till befintliga husklungor och vägnät.37

Råd om huset i landskapetKontrollera om din tilltänkta tomt ligger inom fornlämningsområde.Kontakta din kommun eller länsstyrelsenför att få besked.Nya villor bör i första hand läggas i anslutning till befintligbebyggelse (nedan).Utnyttja ”lucktomter” – alltså naturligt avgränsade ytormellan två befintliga hus (nedan).Välj en tomt som har en naturlig begränsning, exempelvisen åker omgärdad av en stengärdesgård.Prioritera naturliga höjdlägen i landskapet – undvik sänkor.Placera huset utmed befintliga vägar.Plantera gärna alléer, buskar och andra träd som ramar inoch bildar rum. De har förutom rent estetiska även funktionellavärden, såsom lä- och insynsskydd och solskydd.En allé är dessutom en orienteringspunkt i landskapet ochskapar goda livsbetingelser för ett rikt fågel- och insektsliv.Exempel där en lucka i den befintliga bebyggelsenutnyttjats vid placeringen avden nya villan (t.v.). Nytillskottet smälterpå ett naturligt sätt in i miljön.Undvik att placera ett nytt hus isolerati landskapet, utan stöd av omgivandevegetation eller annan bebyggelse (nederstt.v.).Att förtäta och komplettera befintligbebyggelse längs vägnätet är ett brasätt att bibehålla känslan av en naturligtframväxt bymiljö (nedan).41

efintliga hus, är ofta ett resurseffektivt sätt att förtäta bebyggelsen. Enhage eller en åker som är omgärdad av exempelvis stengärden, bildar ennaturligt avgränsad tomt som ofta lämpar sig väl att bebyggas.Huset på tomtenVarje tomt är unik och har sina egna kvaliteter. Det är därför viktigtatt fundera på vilka förutsättningar som finns för just din tomt. Tittapå hur den äldre bebyggelsen ligger och hur tomterna har utformats.Vilken är platsens karaktär och hur tar du bäst tillvara på den?Som nämnts ligger oftast de bäst placerade husen i harmoni medlandskapet – på höjdlägen, nära annan bebyggelse eller vägnät. När detgäller de enskilda byggnadernas placering på tomten kan man finnaolika mönster beroende på när de uppfördes och vilken typ av byggnaddet rör sig om. En bebyggelse som successivt växt fram under en längretid upplevs ofta som harmonisk. När ett nytt hus skall uppföras i enäldre struktur kan man vinna mycket i trivsel genom att titta på hurman tidigare har placerat byggnaderna.Bebyggelsen ligger i regel utmed en byväg eller en mindre väg somslingrar sig i landskapet. Husen är ofta grupperade runt en mer ellermindre öppen gårdsplan. I allmänhet rör det sig om flera byggnader –ett bostadshus och ekonomibyggnader. Idag är ekonomibyggnadernaersatta av ett rejält tilltaget garage på tomten. Att lägga byggnaderna ien vinkel mot varandra med en välkomnande huvudfasad mot vägenkan vara ett sätt att bejaka de äldre traditionerna, även om det hus manuppför är av samtida snitt. Det viktigaste är ändå att titta direkt på dennärmsta omgivningen. Det kan mycket väl vara så att gavlarna iställetligger vända utåt mot vägen. I så fall är det detta bebyggelsemönsterman bör förhålla sig till. Hur byggnaderna är placerade på tomten berorpå förhållandet till vägen, markens beskaffenhet och när de är uppförda.Förhållanden som väderstreck, sol och vind är också av avgörande betydelse.Förr placerades oftast husen så att kök och framförallt skafferi,hamnade i norrläge. Därför är många äldre hus placerade i öst-västligriktning för att tillgodose tillgång på värme och kyla på ett naturligtsätt. Även om vi idag har tekniska lösningar som tillgodoser dessa behovkan det ge andra goda boendekvaliteter, som ett svalt sovrum, solnedgångvid uteplatsen och lä för vinden vid ingångar och dörrar.Att bygga flera enheter på tomten och på så sätt variera gårdsbilden äratt föredra framför hopbyggda större byggnadsvolymer, som exempelvishus med dubbelgarage. Det blir stora volymer som kräver större planaytor för att fungera och därmed går flera värden om intet. Schakta intebort tomtens variationer utan låt terrängen berika tomten. En ”plattö” i ett för övrigt böljande och variationsrikt landskap samspelar inteså väl med den närliggande miljön. Schaktningsarbeten kan dessutominnebära stora kostnader.En del av tomten kan gärna få bli naturmark, då smälter den lättare ini omgivningen. Spara därför träd och andra naturelement i största möjligamån. Tänk på att det tar långt tid för ett träd att växa sig stort. Detkan vara naturliga bäckar som slingrar sig genom tomten till nytta förbåde den biologiska mångfalden och för det estetiska sinnelaget. Finnsdet stengärdesgårdar eller stora stenar på eller runt tomten är detta verkli-42

Råd om huset på tomtenSpara träd och buskar, gärna framför den nya byggnaden.Utnyttja och ta tillvara topografins förutsättningar. Enplan gräsmatta i ett kuperat område ser ofta konstlad utoch ”jobbar emot” omgivningen.Begränsa den anlagda delen av tomten, låt utkanternasmälta ihop med omgivningarna. Det blir samtidigt merlättskött!Spara och framhäv stengärden.Bevara naturliga vattendrag som små bäckar. Fixa inte tilldessa utan bibehåll naturligheten med dungar av buskaroch träd – varva öppet med slutet.43

gen en tillgång. Stengärdesgårdar är dessutom skyddade enligt miljöbalkenoch får inte förändras eller tas bort utan tillstånd från länsstyrelsen.Uterum, verandor och andra sittplatser vid och runt huset är en viktigboendekvalitet som får allt större betydelse. Kanske kan ett separatlusthus vackert placerat i trädgården vara ett alternativ som berikarbåde hus och trädgård. Enklare sittplatser inramade av grönska kanockså fungera väl.Bygg inte bort varandras utsikter. Titta gärna på fastigheten bådefrån längre avstånd och från grannens tomt. Tänk också på att din utsiktblir grannens insyn! I dag är det modernt med stora fönsterpartier.Fundera en extra gång på konsekvenserna av denna ”tvåvägskommunikation”och placera fönsterna på ett genomtänkt sätt.Belysning är ytterligare en angelägen del i kommunikationen medgrannarna. Det är viktigt att belysningen fungerar på flera nivåer. Denhar stor påverkan på hur vi upplever en plats, om den känns varm ochinbjudande eller kall och ödslig. Ljusen hos din granne en mörk höstkvällger trygghet, men kan också upplevas som störande om ljuset blirför starkt eller bländande. Inte bara artificiell ljussättning har effekt.Tänk på att växthus eller glaserade takpannor kan vara bländande ävenpå mycket långt håll. Det kan motverkas genom en genomtänkt placeringav byggnader och växtlighet.En nybyggd carport har anpassats föratt smälta in i den äldre miljön (överst).Nybyggt lusthus som genom materialoch färgsättning samspelar väl med huvudbyggnaden(mitten).Ladugård byggd efter den äldre föregångaren(nederst).Det nya husetTvärt emot vad man kanske föreställer sig, syns verkligen ett nyuppförthus på landet. Det är mycket mera synligt än ett hus i staden eller itätorten. Det syns på långt håll och det har en direkt återverkan påupplevelsen av byn och landskapet. För ett nyuppfört hus gäller detatt samspela såväl med det omgivande landskapet som med den äldretraditionella bebyggelsen för att hitta sin plats och form. När det gällerhusets exteriör är traktens byggnadstradition viktig att känna till. Menockså dagens modernare formspråk kan smälta in i landskapet på ettnaturligt sätt. Byggnadernas proportioner, dess längd, höjd, bredd ochtakvinkel är viktiga karaktärsdrag som syns på långt håll och påverkarhelhetsintrycket.Oavsett om det är en helt ny fastighet som skall bebyggas eller ettnytillskott på en äldre fastighet bör man ge sig tid att studera de omgivandebyggnaderna. Finns det något formspråk eller tradition att förhållasig till och låta sig inspireras av?Valet av material har stor betydelse för husets karaktär och upplevelse.Samma byggnad kan få helt skilda uttryck beroende på om manväljer trä eller puts. De enskilda materialen ger olika möjligheter tillutsmyckningar i fasaden. Ladugårdar, uthus och andra småbyggnaderbrukar traditionellt sett ha ett enklare utseende och att annat uttryckän bostadshuset. Om bostadshuset är oljemålat är det brukligt att uthusetär slamfärgat. Byggs det flera hus på tomten se till att huvudbyggnadenfår dominera över garage, förråd o dyl. Använd material som harförmåga att åldras och som kan underhållas.44

Råd om det nya husetDra nytta av tomtens nivåskillnader om du anlägger flerabyggnader, det ger en varierad och spännande gårdsbild(nedan).Bygg hellre fler enheter än en stor byggnad som riskeraratt bli för dominerande både på tomten och i landskapet.Tänk på takets form och lutning så att det anpassas efterhusets proportioner. Sadeltak, med nätta dimensioner, är envanlig takform och passar de flesta byggnader (överst t.h).TakvinklarAnvänd främst de traditionella takmaterialen, lertegel, pappoch plåt. Undvik material som inte har egenskapen att åldraspå ett vackert sätt (mitten t.h).Om huset skall kläs med stående träpanel, välj då panelmed eftertanke. Locklistpanel är den traditionella framförlockpanel som har bredare dimensioner och ger ett annatintryck än den smalare locklisten. Skillnaden mellan dessapaneler är stor i upplevelsen av byggnaden (t.h).SinuskorrigeratplåttakEnkupigt lertegelÖvriga takdetaljer som skorsten, häng- och stuprännorbör anpassas till byggnaden i övrigt (t.h). Tänk på dimensioner,material och utseende. En mindre veranda behöverexempelvis inte samma dimensioner på häng- ochstuprännor som en större byggnad.LocklistpanelLockpanelPutsade hus kan ha olika utförande, putsen kan var släteller spritputsad dvs med ballast i putsen som gör putsengrövre. Ett spritputsat hus kan med fördel ha slätputsadedetaljer.45

Materialblandning var vanligt förr, ett putsat eller tegelsatthus kan ha vackra trädetaljer eller panelade gavlar(t.v). Ett trähus har däremot sällan tillägg i sten, förutomtrappor och grundläggning.Färgsättningen i ett område kan variera, det kan betydaallt från tegelröda fasader, faluröda laduväggar till vitkalkadeeller oljemålade hus (mitten t.v). Kalkfärg, linoljefärgeller slamfärg är de tre traditionella färgvalen. Denna färgkan sedan varieras i olika kulörer. Undvik blå,lila och grönakulörer som bryter starkt mot det omgivande landskapet.Använd istället de naturliga och traditionella färgsättningarnasom utgår ifrån naturen, exempelvis kalkfärg ellerfalu rödfärg.Husets dörrar och fönster är väsentliga för upplevelsen avbyggnaden både invändigt och utvändigt. Det är inte barautseendet som bidrar till upplevelsen utan även dimensioner,utförande och symmetri. Undvik att blanda mångafönstertyper och storlekar på samma hus.Dörr- och fönsteromfattningar som är anpassade till husetskaraktär ger ett harmoniskt fasaduttryck. Oftast är det enkladet vackra.Måla gärna fönster, dörrar och andra detaljer i en avvikandekulör för att betona fasadens uttryck (nedan t.v).46

Ett exempel på ett nybyggt hus medmodern fönstersättning där materialoch färgsättning stämmer väl in i miljön.Hålebäckseröd 3:85, arkitekt HasseNiedeman, Prisma arkitekter.47

En nybyggd gård i slättlandskapet därbyggnaderna med enkla raka sadeltakhar delats upp i mindre volymer och placeratsmed ett traditionellt gårdsrum.Befintliga stenmurar har använts somfastighetsavdelare och stärker därmedförankringen i det annars relativt öppnajordbrukslandskapet. Nya ägogränserhar markerats med plantering av en pilevalloch byggnadrns material och färgsättningär anpassad med den kringliggandemiljön i landskapet.48

När det gamla boningshuset skulle ersättasmed ett nytt, placerades dettapå samma plats som det ursprungligahuset. Volym, takvinkel, material ochfärgsättning överensstämmer med dentidigare byggnaden och är ett lyckat exempelpå varsam anpassning i en ålderdomligmiljö. Fruktträd från den gamlaträdgården bevarades, vilket skapar ettmervärde för gårdsmiljön.49