T o r s å k e r s S o c k e n t i d n i n g - Korpögat

20 KORPÖGATNyfiken påGöran Berg, numera gladpensionärGöran har vuxit upp i Bodås tillsammansmed sina föräldrar ochtvå syskon. Fadern arbetade i skogenoch modern på matbespisningeni Bagghyttan.– Jag hade en bra uppväxt, sägerGöran.Barndomshemmet köptes ursprungligenav Görans farfar i börjanav 1900-talet varefter faderntog över gården och på -70 taletvar det Görans tur att ta över husetmed omgivningar.– Under min uppväxt så bildadesoch byggdes Bodås by, ochSandvik köpte mark av min far föratt bygga gruvan. Jag har varitmed och sett när gruvdriften varigång under 25 år och sen de tio årsom det odlades svamp där, berättarGöran.– Idag har Mackmyra whiskylagerdär och varannan helg guidarjag i gruvan och berättar om Bodåshistoria och om lagret i gruvan, tillläggerhan.Efter att Göran träffat sin fruMary så flyttade de under några årtill Grängesberg där Göran arbetadei Grängesbergs gruva. Tillbaka iBodås började han läsa till mellanstadielärarei Gävle och som nyexamineradlärare fick han arbete iBodås skola där han arbetade tiotaletår. Han har därefter arbetat iTorsåkers skola och på Västerbergsskola, där i en undervisningsgruppmed högstadieeleversom inte vanliga skolan klarade.– Arbetet på Västerberg varotroligt intressant och stimulerandemen samtidigt en utmaning, sägerGöran. Att arbeta som lärare harvarit berikande och det var helträtt för mig, tillägger han.Under sitt yrkesverksamma liv varGöran, liksom hans fru Mary, politisktaktiv, och Göran har ävensuttit som nämndeman i domstolen.Några år innan pensioneringen lästeGöran in jägarexamen, och hanär varje år med på älgjakten.– Det har blivit fyra älgar förmig men det viktigaste är inte attskjuta utan det är naturupplevelsenoch den sociala kontakten medjaktlaget, säger Göran.Dagarna är fyllda även som pensionär.Förutom guidningen i gruvanså kör han lastbil åt en granneibland, han klipper fruktträd ochhjälper grannarna. Sen ska det finnastid även till släkt, barn ochbarnbarn.Göran har även uppfyllt en drömsom han haft hela livet.– Vi hade hästar under min uppväxt,berättar Göran, och jag hadekört häst men aldrig ridit tidigare,då jag varken haft tid eller råd.– Så jag tänkte, att snart blir jagpensionär och då ska jag förverkligamin dröm om att rida, tilläggerhan.Sagt och gjort, Göran började påridskola, vilket var ett ganska stortbeslut, och efter några år köptehan sig två hästar. Idag har han enegen häst, en gammal travare ochen foderhäst.– Man måste vara lite pedagogockså för att lära en gammal travhästatt bli en bra ridhäst och i börjanvar det cirkus, säger Göran.– Men är du inte rädd för attramla av undrar Korpögat?– Det är klart att jag inte vill slåmig fördärvad men jag är inte räddoch jag har ramlat av många gånger,tillägger han.Så när Jackie, som travhästen heter,vill uppleva gamla minnen ochsätter av i full fart, så kan man seGöran komma som en ”oljad blixt”efter vägarna i byn.Reportage: IngaLill Ek