28. Ödesresan (Himalaya, hösten '97) - fritenkaren.se

Så belyste han också vikten av att människor värnar om sin egen personligamentalitet. Han menade, att en människas mentalitet blir färdig vid 18-årsåldern, ochom han därefter aldrig ger avkall på den kan han hålla sig ung hela livet. Om handäremot offrar sin mentalitet (här synonymt med spiritualitet, personlighet, själ, medmera,) för att stänga in den bakom murar av säkerhet, trygghet, karriär, makt ochpengar med mera, måste han åldras snabbt och lättare bli ett offer för sjukdomar sommagsår, cancer, med mera.Jag kunde bara hålla med honom hela vägen, och han blev mycket glad över mittinpass, att indierna inom ett område var världsbäst. Jag hävdade, att genom attindierna är så många miljoner och är så inklämda i så stora städer, så har de högre ännågot annat folk utvecklat en konst att samarbeta med varandra för att överleva oftaunder olidliga omständigheter, till exempel i storstädernas slumområden. "The Indianway of co-operation" menade jag att var något som särskilt västerlänningar hademycket att lära av.Han hade bland annat varit Aidsläkare och var djupt insatt i hur svåra problemsom helst. Vi diskuterade även min fot och kom fram till, att vad som hade hänt somhade utlöst krisen var, att efter att jag sprungit omkring i bergen i Dharamsala hadejag suttit stilla på en kall restaurant och frusit om fötterna. Den drastiskaomställningen från värme-ansträngning till passivitet och kyla hade blivit för mycketför foten som reagerat med en kraftig muskelinflammation med mycket vatten inedre smalbenet, som nu lyckligtvis gradvis och långsamt drog sig tillbaka.Tyvärr ansåg jag mig inte ha tid att stanna i Almora, men jag försäkrade mig omatt den excentriske och gamle herr Shah fortfarande skötte ruljangsen på sitturåldriga och mer än primitiva hotell Kailas innan jag reste vidare mot Naini Tal.Min vän och värdshusvärd herr Kandpal har hittills skött en kombineradrestaurang och resehärbärge men önskar gå över till turistnäringen just för att tahand om resenärer till Kailas. Han berättade, att man genom Uttar Pradeshsprovinsregering kan få sin resa till Kailas ordnad för bara 40,000 rupier (9000 kronor)om man då färdas från Almora över Pithoragar den närmaste vägen direkt upp tillLipulekpasset, Purang-Taklakot, Manasarovarsjön och Darchen. Detta vore något förmina vänner i England och Sverige som anmält sitt intresse för Kailas.del 9 : Naini Tal.Naini Tal nåddes i kvällningen. Där möttes jag av resans hittills svåraste bakslag:min underbara gäststuga från förra besöket hade stängts och sålts. I ställethänvisades jag till Hotel Alps, ett kolossalt viktorianskt hotell från förra århundradet,ett överväldigande kråkslott och spökhus i upplösningstillstånd, där dörrarnaöppnade sig av sig själva och där receptionen låg uppe på vinden. Men det gick bradet också. Jag fick ett kolossalt rum att bo i för samma pris som i Kausani (100 rupier,22:20 kronor,) med ett särskilt badrum i samma dimensioner - med personlig privatkorridor emellan. En respektabel dam med bara döttrar skötte ruljangsen, och detfanns ingenting man kunde klaga på i denna döende men magnifika 1800-talsatmosfär av överdådig stilfullhet, generöst livsutrymme och idealisk balkongmed utsikt över Indiens vackraste sjölandskap.Den följande dagen blev fridfull under vilken jag mest baddade min sjuka fot idet varma solskenet, men på morgonen begav jag mig upp till China Peak. Det varen underbar morgon, och man kunde se alla Himalayabergen från Himachal Pradeshtill Nepal. Alam var inte där och bjöd mig på te, men hans gode vän Noam var där istället och bjöd mig på te. Han var inte lika filosofisk som Alam och förde ingengästbok som Alam men bjöd ändå på angenämt umgänge. Jag bad honom hälsa tillAlam, som säkert skulle komma ihåg mig från för två år sedan.16