Kommunikationsteori

KommunikationsteoriEtt budskap som förmedlas med hjälp av ljud och rörliga bilder Kan få en mycket storgenomslagskraft. Man har i mediet ett antal redskap som man kan kombinera på ett oerhörtkraftfullt sätt för att nå sitt mål. Å andra sidan, så kan dessa verktyg ha motsatt verkan omdom inte används på rätt sätt.Linjärt berättande (i motsats till t.ex. interaktivt berättande) bygger på att man berättar enhistoria eller på annat sätt för fram ett budskap med en bestämd start och slutpunkt.Mottagaren har begränsade möjligheter att påverka innehållet eller göra paus i berättandet.Det första som man kan tänka sig som exempel är vanligt dramatiskt berättande på film. Mendet kan även röra sig om reportage, nyhetssändning och ”soffprogram”.Det finns naturligtvis både för och nackdelar med denna typ av berättande:+ Föra fram känslor och stämningar+ Engagera+ Skapa överblick+ Visa ”verkligheten”+ Förklara svåra sammanhang- Passiv inlärningssituation- Dålig på att förmedla detaljfakta- Kräver ”uppstartningstid”AnalysI grunden för all kommunikation finns ett behov. Behovet att berätta, påverka, utbilda m.m.Behovet hos målgruppen behöver inte vara lika uttalat. Det är inte alltid som man aktivt sökersig till en speciell typ av information. Jämför t.ex. reklam. Vid utvärdering av behov ska manställa sig frågan om det som jag vill förmedla eller sättet som det görs på tillför något nytt.Syftet styr till viss del valet av formen på budskapet. Är syftet att visualisera, konkretisera,påverka, underhålla o.s.v?Målet är naturligtvis att mottagaren ska ta till sig programmet. Det handlar om åskådarensbehållning, t.ex. känsla och/eller kunskap. Vad har åskådaren med sig direkt efterprogrammet? Vad är den bestående känslan en vecka efter programmet?Målgruppen är viktig för rätt analys. Vilken ålder? Vilka förkunskaper? Vilka attityder,intressen och referensramar har man?Hur är visningssituationen? Sitter man hemma framför TV:n och kan zappa mellan kanalerna,eller sitter man i ett för ändamålet avsett visningsrum? Har det linjära berättandet samverkanmed andra medier t.ex. trycksaker eller utställningsskärmar?

IdéIdén är ett sätt att förpacka budskapet så att den får rätt form för ändamålet. Förpackningensyftar till att på effektivast möjliga sätt nå ut till den målgrupp som man önskar. Ofta handlardet om att t.ex. en film ”andas” ett budskap. Man kan dela in filmen/videon i fleraövergripande former, t.ex.:fiction, lyrik, dokumentär/dramadokumentär, reportage, reklam, information, utbildning,underhållning, musikvideo m.fl.Kommunikationens villkorDet fria valet har naturligtvis stora fördelar. Men rädslan för att tittaren ska byta kanal gör attman inte vågar fördjupa sig i ämnen. Med nya mediakanaler ökas behovet av volym.Kanalerna måste fyllas med något. Kvantitet framför kvalitet. Risken är att innehållet tunnasut.Det fria valet gör att du själv kan söka dig till den information som du är intresserad av,samtidigt som det är mycket lätt att sprida ny information. Risken är också att man aktivtväljer bort information som går emot dina egna förutfattade meningar. Att ständigt gesmöjlighet att välja vinklad information kan skapa en grogrund för en fördjupad personliglikriktning eller fundamentalism om man så vill. En paradox i vårt täta mediabrus.Kommunikationens broar och ravinerNär man ska kommunicera via linjära medier, så finns ett antal fallgropar som minskar, ellerhelt eliminerar den förväntade effekten.De vanligaste fallgroparna kan rubriceras:KannibaliseringRedundansKänslofällanOsynlighetsfällanLogisk bubblaHaloeffektKannibalisering kan sammanfattas med att formen äter upp budskapet. Utmanande klädsel,känsloladdade bilder, störande bakgrund m.m. kan ta bort uppmärksamheten från detegentliga budskapet. Man kan dela upp begreppet i två skilda delar. Rikedoms-kannibaliseringoch fattigdoms-kannibalisering. Exempel på rikedoms-kannibalisering är när man i ettprogram brer på för mycket av avvikande bildspråk så att åskådaren inte uppfattar innehållet iberättartexten.

Vi tittar alltid först på vad bilden berättar. Sedan kanske vi lyssnar också. Allra starkastfängslar bilderna om vi själva kan tänka oss att vara i den situation som visas. Rörliga bilderhar starkare dragningskraft än stillbilder. Bilder av människor har starkare dragningskraft änbilder på djur. Röda och gula föremål uppmärksammar mer än andra färger o.s.v.Fattigdoms-kannibalisering uppstår när uppmärksamheten från innehållet störs avfelaktigheter, om speakern stakar sig, om bilden är dålig (omotiverat suddig eller skakig), omljudet låter kraxigt m.m.Är man ovan att använda sin apparatur eller har dålig yrkesvana är risken att budskapet blirfattigdoms-kannibaliserat. Är man däremot mycket skicklig på att utnyttja sina tekniskaresurser, så är risken att budskapet blir rikedoms-kannibaliserat. Det drunknar i alla ”tjusiga”videoeffekter eller häftiga kameraåkningar. Här gäller som alltid att det är budskapet som skastyra valet av teknik och tekniska lösningar.All förmedling av ett budskap riskerar att bli föremål för kannibalisering. Speakerrösten kanha en dialekt som man försöker att härleda. Musiken kan skapa associationsbanor hos olikamänniskor. Speciellt om man använder kommersiell musik som produceras förkonsumentmarknaden.Redundans innebär att man talar om för åskådaren det som redan är uppenbart. T. ex. manvisar en bild på en apelsin och speakern talar om att "det här är en apelsin". Att på detta sättdumförklara åskådaren gör att man snabbt tappar intresset.En typ av redundans kan t.ex. bli resultatet av att man låter en copywriter, som normalt jobbarmed utformning av broschyrtext, skriver ett speakermanus till en informationsfilm. Speakernberättar om allt som är av värde, på samma sätt som broschyrtexten skulle vara utformad, ochlämnar inget över till bilden att illustrera. Resultatet blir, om man inte är uppmärksam, vadman brukar kalla ”bildsatt speaker”. I detta fall är det bilden som ”talar om något” som redansägs i speakern. Detta är mycket vanligt i nyhetssammanhang där man främst har krav påtydlighet och inte heller har tid att bygga en berätardynamik mellan bild och ljud. Att viaccepterar detta som åskådare kan förklaras med att det som förmedlas engagerar oss på olikasätt.Känslofällan. Människan är en känslovarelse, även om man inte upplever det själv. Även tillsynes rationella beslut fattas många gånger på känslomässiga grunder. Man har mycket lätt attglömma bort eller förringa argument som talar emot ett beslut fattat på känslor. Det är normaltmycket svårt att nå igenom med argumentation om denna inte också kryddas med faktorersom spelar på känslor.Detta är faktorer som utnyttjas i religiösa, politiska och affärsmässiga sammanhang (reklam).Rädsla eller hopp om lycka är faktorer som ofta finns bakom vårt engagemang i en sak. Ireklamen spelar man på sådana känslor.- Om du inte beställer idag, så blir det dyrare!- Om du inte gör så här, så blir du aldrig omtyckt!- Investera nu så blir du rik!- Köp det här, så vill alla bli dina vänner!Om vi bara försöker att nå ut med enbart förnuftiga argument, så är det risk för att vi bara nårett fåtal analytiskt tänkande människor.

Osynlighetsfällan. Fyra faktorer spelar in om jag ska intressera mig för en nyhet.Det bör handla om något som jag inte kan påverka.Det bör ske här, där jag är.Det bör ske nu, strax, eller bör just ha skett.Det bör ske plötsligt.Minst tre av dessa faktorer bör finnas med för att en nyhet ska få genomslagskraft.Exempelvis Kuwaitkriget. Det var opåverkbart - icke självvalt. Det skedde här, d. v. s. i TVsoffan.Det skedde nu med hjälp av direktsändning och det inträffade plötsligt.Å andra sidan kan man jämföra FN:s senfärdighet i kriget i forna Jugoslavien. Kriget ansågssom självvalt. Flera grupper slogs mot varann. Det var bara att lägga ner vapnen. Det hadeinte inträffat plötsligt. Man har ju varit osams där i flera hundra år. Det skedde inte här, utan iJugoslavien. Vi fick i inledningsskedet inte så mycket bilder levererade till oss i TV-soffan.Logisk bubbla. Kan liknas vid förutfattade meningar. Vi har en åsikt i en fråga och är inteberedda att ta emot argument som bevisar motsatsen. Bubblan kan innehålla värderingar,kulturmönster, religion, ideologi, föreställningar, uppfattningar och fördomar. Det kan i vissafall vara oerhört svårt att få hål på en logisk bubbla.Haloeffekter uppstår när man mer ser till vem som förmedlar ett budskap än till innehållet.Man lyssnar t.ex. mer på en professor som yttrar sig i ett ämne, även om det ligger utanfördennes normala kunskapsområde.LägerbålskurvanDen så kallade lägerbålskurvan kan användas som ett medel för att hålla åskådaren intresseradgenom ett program. I princip går den ut på att graden av spänning, intressanta uppgifter ellervad det nu må vara ska variera i intensitet genom programmet. Åskådaren ska matas med småhändelser i lagom stora munsbitar.Typisk lägerbålskurva där åskådaren matas med omväxling.Åskådarens upplevelsegrad är relativ. Lägger man sig på

en "hög" nivå redan från början kommer denna nivå att betraktas som en referens. Kan maninte sedan leva upp till den referensen, så blir upplevelsen i värsta fall negativ.”Ballongen” i inledningen höjer förväntningarna som man sedan inte kan leva upp till.Att hela tiden ligga på en jämn och hög nivå är krävande och inte särskilt effektivt. Åskådarenvänjer sig snabbt vid den nya nivån och det blir en ny ”nollnivå”.Människan är anpassningsbar. Man blir snabbt lätt bortskämd med en genomgående högnivå. Resultatet blir att den relativa upplevelsen inte uppfattas så hög som man skulle hakunnat förvänta sig.Det gäller också att kunna sluta en berättelse i tid. man brukar säga att man ska sluta när manhar som roligast. Det ligger något i det. Ett utdraget slut kan förta effekten av ett i annars braupplägg.

”Vampyren” är en effektiv sabotör av en i övrigt positiv upplevelse.Lägerbålskurvan kan sägas vara ett alternativ eller komplement till den klassiska dramaturgin.Den är mest tillämpbar där informationen är uppdelad och där man har svårt att skapa ensammanhängande story. Man måste också veta att man har publiken med sig hela tiden, så attdom under resans gång inte har möjlighet att välja något annat program. Då kan man leva meddevisen ”Man måste ha lite tråkigt för att kunna uppskatta det roliga”.