nr91 - fritenkaren.se

Så inträder en otvetydig kris. I sonett 29 är poeten direkt olycksdrabbad, i 32spekulerar han i sin egen död, i 34-35 anklagar han den älskade för vad som harhänt, i 41-42 belyses triangeldramat mellan poeten, den älskade och en dam, (densenares fru?), och i 44-45 inträder tydligen en separation mellan poeten och denälskade med långt avstånd och vatten emellan, i 48 lämnar han det viktigaste bakomsig hos vännen, i 50 är skilsmässan ett faktum: "min glädje ligger bakom mig, minsorg framför", och i 56 ligger tydligen en ocean emellan dem. Allt detta tycksindikera katastrof och landsflykt, vilket skulle passa väl in på Christopher Marlowe,dennes öde, hans förhållande till Thomas Walsingham och dennes fru Audrey.Sonett 62 skiljer sig från alla de andra genom sin tvära omkastning tillegenkärlek. Alltid annars när poeten sysslar med sig själv är det i regel medförgängelse och död som ämne.69 är den första direkt kritiska sonetten mot den älskade. Sonetterna 71-74 är dekanske intressantaste i referens till Marlowe. Han talar om sig själv som död, 73innehåller den omdiskuterade Marloweska signaturen ("consumed with that which itwas nourished by"), och 74 tycks direkt beskriva Marlowes fall ("my body being dead,the coward conquest of a wretch's knife").I sonett 80 har poeten plötsligt konkurrens: en annan tillber den älskade, somställer vår poet helt i skuggan. Här uppträder åter ett genomgående tema isonetterna: poetens ödmjukhet och förringande av sig själv intill självutplåning. I 81talar han åter om sin egen död. I 83 framgår åter konkurrenten, och ännu tydligare i86. Här har man trott sig skönja Shakespeares förhållande till Marlowe, menkonkurrenten kan även vara Spenser. Och objektet kan rentav vara drottningElisabet. Många kandidater är möjliga i alla rollerna.Sonetterna 94-95 anger nya toner av besvikelse och desillusion. I 104 harförhållandet varat i tre år - och ingenting har förändrats.111 är en nyckeldikt och refererar klart till poetens ställning - han lever på"public means", alltså på allmän bekostnad, vilket tycks referera till en skådespelaresotacksamma och nästan föraktliga sociala ställning. Ännu starkare är poetensotrygga ställning uttryckt i 112, där han berättar att en vulgär skandal stämplat sigför gott på hans panna.Desillusionen tilltar i 118-119. I 125 antyds en uppgörelse: "Vik hädan, lömskaangivare! En ärlig själ framstår som friast när den står som mest under attack."I 127 inträder den mörka damen, som inleder ett helt nytt skede i sonetternamarkerat av passionerad hatkärlek av mycket komplicerat slag. I 128 framstår denälskade som musiker. I 133 är både poeten och älskaren i den mörka damens våld.Så kommer "Will"-dikterna, där 136 är den enda väsentliga, där poeten verkligenpåstår sig heta Will.I 137 inträder en viss tillnyktring, poeten börjar få distans till kärlekens sprattmed honom, men dess härjningar kulminerar i 141-143, och i 144 summerar hanläget.I 146 har han med sin kärlek avrättat döden, i 147 är desillusionen total, i 152dödar han sin kärlek, men i 153-154 resignerar han inför kärlekens obotlighet.Det är i stort sett raminnehållet i de 154 oförlikneligt vackra ochvälkomponerade sonetterna, alla i exakt samma form. De avslöjar det innerstakänslolivet hos en hjärtinnerlig älskare som i sin självutplåning nästan går tillsjälvförnedring i sin innerliga trohet till en älskad nästan androgyn skön herre medmörk dam i följe.Vem är då denne älskare, som så passionerat kunde vara så innerligt uppriktig isina hänsynslöst självuttömmande dikter av oöverträffad skönhet under så många åri så fullkomlig trohet? Det råder ingen tvekan om att det är samma skald som skrevalla dramerna i "The First Folio". Mycket tyder på att samma författare skrev allaverk som går under namnet Christopher Marlowe. Det mesta av det konkreta10