nr91 - fritenkaren.se

order. Mot dessa förhållanden hjälpte inte den bästa vilja i världen, enkannerligenDalai Lamas, som bara vill Kinas och Tibets väl och som har den perfekta formeln:tibetansk autonomi men under kinesisk militär, administrativ och utrikespolitiskkontroll. Lösningen vore optimal för alla och är politiskt genial. Men Kina fördömerden av ren totalitär dumhet.Johannes belyste det beklagliga i detta. Man har försökt få Kina att resonera,man har framhållit enbart konstruktiva aspekter och argument, man har försöktdiplomatisera, men de enda kineser man har fått att förstå det vettiga ochkonstruktiva i Dalai Lamas fredsförslag har varit studenter och oppositionella, sompessimistiskt gett upp inför det allsmäktiga Partiets vansinniga vägran attkompromissa, som inför en obotlig sjukdom. En av dessa var doktor Sun, en sannkinesisk demokrat uppfostrad med doktor Sun Yat Sens socialdemokrati, med ärftligbelastning av den gamla kantonesiska Mingdynastin och med både intressanta ochfarliga kontakter med hela det oppositionella Kina, Hongkong och triaderna.Hans inlägg i konferensen hade chockerat alla. Han menade att det endast fannsen lösning: att mörda varenda medlem av kommunistpartiet i hela Kina. Dettaframförde han lugnt och på fullaste allvar. Han kände många som gärna skulle ställaupp på det, och han menade att dessa blev fler hela tiden.Fackföreningsrörelsen hade spelat ut sin roll. Alla fackföreningar var förbjudnaoch förföljda, och att fackligt ansluta sig var kriminellt. Den vägen var stängd. FalunGong var stämplade som folkfiender och förföljda, fastän de inte haft något medpolitik att göra, och de kristna och buddhisterna var alldeles för snälla. Muslimernakrigade på egen hand med egna metoder och skulle aldrig kunna sluta fred ellerkunna slutas fred med. De förde sitt eget privata krig, som egentligen försiggickutanför det kinesiska problemet. Och enda sättet att åtgärda det problemet ansågdoktor Sun att var att mörda varenda medlem i hela kommunistpartiet.Så radikal hade denne ärkedemokrat blivit, och han visste vad han talade om.Han kände sitt Kina och hade erfarenhet av alla kommunistpartiets misstag ochoppositionens eländiga nederlag under 50 år, som ständigt förvärrats efter 4 juni1989. Hans ord i debatten vägde tyngst av alla.Det var vad Johannes kunde berätta om den konferensen.I solnedgången satt vi på det öppna kaféet alldeles nära den moraviska kyrkanoch drack te. "Hur orkar du ständigt komma tillbaka hit på så långa resor och såtunga strapatser?" frågade han."Varenda indisk resa har för mig blivit en succé genom att du alltid har varithär.""Ja, vi har alltid kunnat sammanstråla och alltid på olika platser. Men hur längetill tror du vi orkar hålla på? Du är äldre än jag," sade han.Jag kunde bara medge att jag inte blev yngre och att jag redan inte längre orkademed precis vad som helst.På kvällen hade jag middag med alla holländarna på hotellet, en festlig grupp påtolv personer, de flesta damer. De hade rest omkring överallt i Ladakh men fåttklostren en aning upp i halsen. De kunde ge mig en hel del tips och förslag. Själv varjag mest hågad att pröva cykelmöjligheten, att hyra en cykel och den vägenåtminstone nå de närmaste klostren.(forts. i nästa nummer.)Hertig Larson av Mongoliet.Denne originelle svensk är väl tämligen bortglömd idag, fastän han egentligenborde framstå som en lika intressant och framför allt mera sympatisk koryfé än SvenHedin, som han kände, beundrade och samarbetade med. Han hette egentligen23