Verksamhetsberättelse för år 1998 - Gammalkils Hembygdsförening

VERKSAMHETSBERÄTTELSEStyrelsens sammansättning:Lars-Ola Johansson, ordfMonica Shaffier, v. ordfMargaretha Olofsson, sekrSven-Eric Sederlin, v. sekrBirgitta Danielsson, kassörUlla PerssonMärta LarssonYngve Gustavsson, suppl.Verksamhetsåret 19981998 har varit ett rikt verksamhetsår för vår förening, såväl vad gällertradition som förnyelse.Årets valborgsmässofirande genomfördes i samarbete med GammalkilsBygderåd. Det var en positiv förändring som vi gärna vill utveckla vidare.Samarbetet med Bygderådet har också lett till att vi sommaren –99 planeraren gemensam fest med deltagande av alla lokala föreningar.Nationaldagen genomfördes traditionellt vid hembygdsgården, medflagghissning, tal och sång.Det fortsatta arbetet med Torpinventeringen har resulterat i att vi, utöverKlockhemmet, har satt upp ytterligare skyltar vid Sedigslund, LillaVinneberg och Gullbron. Det utfördes som ett trevligt programinslag envacker majdag.Hemvändardagarna 2-4 augusti gav ett mycket lyckat resultat. Allaprogrammen; Gudtjänsten, musikinslagen, kaffeserveringen, föredragen ochberättarcaféet var välbesökta, och såväl medlemmar som hemvändandebesökare bidrog till en mycket god stämning. (Se vidare vår beskrivning avvarje programinslag).Vid två av föredragen fick vi också inspiration till att genomföra ett par nyaprojekt. Det var Johan Wessén som i sitt föredrag om Jonas NilssonKyllander väckte frågan om inte denne 1600-talsbiskop, med anknytning tillGammalkil, vore värd en byst eller minnestavla. Och det var Åke Öberg somunder berättarkvällen väckte vårt intresse av att ev. trycka upp f.d. skolärarenGunnar Karlssons berättelser från Gammalkil. Vi arbetar vidare med dessaprojekt.Årets sista programinslag var en upplevelserik vandring från Bäcks gård viaÖstgötaleden till Svensbo.Under hösten har Sven-Eric Sederlin, Torsten Hansson och Bo Anderssondeltagit i en träff på Odal i Linköping där Göran Sjösvärd hösten –99planerar en stort expo om ”Skördetröskning genom tiderna”. Det har lett till

Den första skylten sattes upp vid GULLBROTORPET som tillhörde gårdenFettjestad. Dettatorp finns först registrerat år 1756 och den sist boende, Lisken Samuelsdotter,finns registrerad där fram till år 1821.Torpet byggdes och beboddes under kung Adolf Fredriks och den maktlystnaLovisa Ulrikas regeringstid i Sverige. Hattar och mössor kämpade ommakten och under hattarnas maktperiod (1740- 60) gynnades litteratur, konstoch vetenskap mer än någonsin tidigare i vår historia. Storskiftesreformen,som fick stort inflytande på lantbefolkningens levnadsförhållanden, infördesunder denna tid.Idag finns bara några avbetade grundstensformationer kvar av Gullbrotorpetshistoria.Den andra torpskylten sattes upp på gården Vinnerbergs betesmarker. TorpetLILLA VINNEBERG finns registrerat mellan åren 1826 och 1922. Deolika torparna i det lilla huset hann uppleva fem svenska konungar under sinhistoria. Då torpet byggdes regerade den ”importerade” kungen Jean BaptisteBernadotte, som i Sverige fick namnet Karl XIV Johan. Han är vår nuvarandemonarks anfader. När torpet gick ur tiden regerade Gustav V, även kallad ”V-Gurra” efter sin romerska siffra. Torpets inneboende hann upplevaemigrationsvågen till Amerika , den svenska industrialismens födelse och densista kvinnan som bodde där fick uppleva att kvinnlig rösträtt infördes.Fem kungars och hundra års historia finns numera gömd under mulbetadegrästuvor, en hög av raserade murstenar och några knappt skönjbaragrunstenar ute i naturen. Vildaplar, nyponrosor och kanske en gammal vresigkrusbärsbuske finns också kvar som spår av människor som levat och verkatföre oss på denna plats på jorden.Den sista skylten SEDIGSLUND sattes upp i en glänta inne i granskogen pågården Stillinges ägor. Detta torp finns registrerat mellan åren 1813 och1935. Den förste torparen som bodde där hette Anders Sedig och det ärsåledes han som fått ge torpet dess namn. Torpet användes efter år 1935 bl asom sommarbostad. Fru Anna Emilia Wilgren/ Karlsson dog i torpet den 17maj år 1943. Hon var gift med orgelfabrikören och naturläkaren AbrahamGustaf Wilgren. Denne gick ur tiden dagen före Lucia år 1919 och den ungahustrun flyttade till Sedigslund år 1921. Året därpå flyttade hon till Blekinge.Hon gifte om sig med en herr Karlsson och var vid sin död skriven iSödermanland. Anna Emilia kom tillbaka till Gammalkil och Sedigslund den17 maj år 1943 för att spendera sommaren i det gamla torpet. Hon dog itorpet samma dag hon återvände och begravdes sex dagar senare iGammalkils kyrka. Det finns historia även i en gammal liten torpruin utiskogen i Gammalkils socken!

mycket uppskatta inslag, deltagare flockades kring borden och många minnenutbyttes.Johan Wessén, fritidsboende i Krångestad Tomtegård, berättade mycketengagerat om gammalkils pojken Jonas som rymde hemifrån som 11-åringoch sedermera blev biskop i Linköping. Jonas mötte en kyrkoherde som blevintresserad av den ovanligt förståndige gossen och genom dennes försorgblev Jonas intagen i Linköpings skola.Under fattigdom och försakelse gjorde Jonas Kylander som han numerakallade sig stora framsteg.År 1583 kom Jonas till Uppsala där han senare prästvigdes. Biskopen iUppsala hjälpte honom att få understöd till en utrikes resa. Han uppehöll sigdärunder en längre tid i Wittenberg och promoverades där 1958 till filosofiemagister. Året därefter blev han rektor i Linköping sedan han hade tackat nejtill att bli biskop i Skara.Under denna period pågick maktkampen mellan Sigismund och Karl den lXoch Jonas aktade sig för att öppet ta ställning för endera parten.Jonas mottog senare Vreta Kloster och Vadstena pastorat efter 6 år kalladesJonas Kyllander till Linköpings biskopsstol. Detta ämbete innehade han i 22år.Han blev mycket omtyckt då han reste runt till församlingarna och deltogaktivt i deras arbete. Han anses ha påverkat demokratiseringsprocessen bl. a.genom införande av sockenstämmor.Sten-Olof Ragnar kåserade kring "Så sa de förr" Ol´ å´ ramser´frånÅsbobygden. Många skrattade igenkännande till välkända uttryck som mankände igen från sin barndom och som idag används mera sällan.Margaretha OlofssonEMIGRATIONEN från GammalkilSom tema för programmet den 3 augusti var emigration från Gammalkil.Margot och Kurt Rodin från Linköping hade lovat att komma tillhembygdsgården och berätta om om emigrationen från Gammalkil tillAmerika. Det var 623 personer som utvandrade till Amerika under åren1846-1928. Listor fanns framtagna med namn på de personer som hadelämnat sin hembygd för att söka lyckan i Amerika och för många av dem fickvi också veta från vilken plats i Gammalkil de hade utvandrat. Programmetvar upplagt så att Margot och Kurt berättade och växlade med att MonicaShaffier och Yngve Gustavsson spelade(gitarr och dragspel) och sjöngshillingtryck, som hade anknytning till emigrationen. Märta Larsson hadeordnat lotteri och kvällen avslutades med kaffedrickning. Kvällen hadesamlat c:a 40 personer.

DanielssonBirgittaBERÄTTARCAFE 4/8När Claes-Erik Prästby berättade om när iskarlarna på 30-talet gick genomisen med hästar och allt i kvarndammen i Gällstad-Lundby, kom enblixtsnabb replik från Torsten Hansson:- Jag var med!Det var en av de mera dramatiska inslagen i vårt berättarcafé, där vi ett 40-talpersoner satt tätt kring borden bland våra samlingar i Hembygdsgården ochberättade om minnen från äldre tiders jordbruk och hantverk. Åke Öberginledde med att berätta om jordbruk, hästavel från förr och omStarrgrässkörden i Svartevad, där han också läste ur f.d. skoläraren GunnarKarlssons minnesanteckningar. Claes-Erik Prästby återgav lite urbokföringen från sin fars jordbruk i Kapperstad bl.a som en jämförelse meddagens skörd. Däremellan flödade berättelserna och samtalen kringjordbruksarbetet och gammalt hantverk, om skräddare, skomakare ochaffärer…Bland berättarna fanns, utom redan nämnda, Stig och UllaDanielsson, Gösta Gustavsson, Bernt Johansson, Karl-Gustav Kindell,Margareta Olofsson…(hjälp mig att fylla i flera). De många intressantaberättelserna tillsammans med den goda stämningen och gemenskapen gavverkligen mersmak för flera berättarkvällar. Men nästa gång måste vi ha meden bandspelare.Lars-OlaJohanssonVANDRING LÄNGS ÖSTGÖTALEDENBÄCK-SVENSBOSkogsvårdsstyrelsen har tillsammans med Ulrika Hembygdsförening initieratett ALU-projekt som gått ut på att röja och markera ytterligare envandringsled i Östergötland. Denna nya vandringsled sträcker sig frånsamhället Ulrika till Trollegater i Rimforsa. Leden är mycket välmarkeradoch går längs natur- och kulturvärda marker och bosättningar.Gammalkils Hembygdsförening anordnade en vandring längs en del av dennaled söndagen den 30 augusti 1998. Föreningen arrangerade skjuts till Bäck,som var startpunkt för vandringen, och hämtning vid Svensbo, som varvandringens slutmål och hade även ”gajd” med på färden. Sträckan mellanBäck och Svensbo är knappt en mil lång.Det var tämligen få vandringslystna personer som mötte upp den grådisigamorgonen vid Gammalkils kyrka för vidare transport till Bäck. Yngve

Gustavsson rattade minibussen säkert ned till de stora skogarna utanförUlrika samhälle och humöret var på topp hos deltagarna.Vi vandrade längs kalhyggen och genom regnblöta kärr, översensommarblommande hagar och längs skogskörvägar och på grusvägar. Vipasserade en gammal kvarndamm med vatten forsande genom stenarna ikvarnfallet och flera torpskyltar som andra föreningar satt upp i skogen. Vidstället Öna stannade vi för en välgörande kaffepaus och blickade ut över dentysta stilla Stensjön. Vi passade också på att titta in i de gamla stengrottornasom finns alldeles intill.Vandringen stannade då och då upp eftersom vägen kantades av skogens gulaguld – KANTARELLER i massor. Vi fick ta till påsar och tygkassar, ja- ävenregnkapporna fick så småningom användas till att förvara svampen i. Detfanns också mycket lingon längs vägen men där gick faktiskt gränsen förgruppens samlariver! De fick sitta kvar och lysa mellan renlav och grönamossor i höstlandskapet!Framme i Svensbo tittade vi på den nybyggda ”gamla” ladugården, på denporlande källan, på kolmilan, tjärdalen och på stället där man kokade”ryssolja” – terpentin. Vi åt en stärkande matsäck och vandrade ned till dentorrlagda Svensbosjön. Där är nu bara ett stort kärr med starrgräs ochmartallar och det är en hisnande tanke, när man står därute på spången, atttänka sig att detta varit en sjö som man förr fraktade timmer på !De mykologiskt intresserade fick även här sitt lystmäte. Skogen vimlade avtrattkantareller och de vanliga begärliga gula. Nu fick herrarna även ta till devanliga ytterkläderna…Yngve hämtade tillbaka minibussen från Bäck på ett finurligt sätt ochklockan 16.00 var vi alla tillbaka vid Gammalkils kyrka igen, stärkta avmycket skogsluft och härliga upplevelser.ShaffeirMonicaÄr du intresserad av denna del av Östgötaleden kan du höra av dig tillMonica Shaffeir, tel: 013- 33 11 66, för mer information.