SiStone nr 4/04 (pdf 3,09 MB, nytt fönster) - Statens Institutionsstyrelse

4/2004Från Östforaorkar ingenrymma/3Polis efterlyserhelhetssynpå LVM-vården/10Lyckad behandlingför flickorsom skär sig/12Jobbkompisarblev Carlosnya vänner/14

En utveckling som borde oroa flerDen regniga sommaren övergår nu i en förhoppningsvis fin höst – både när det gällervädret och resultatet av våra gemensamma ansträngningar i arbetet.SiS styrelse beslutade i början av augusti om delårsrapporten för verksamhetsåret2004. Rapporten, som nu överlämnats till regeringen, är ett i många avseenden positivtdokument. Efterfrågan inom ungdomsvården har varit hög, vilketavspeglas i det ekonomiska resultatet. Kostnadsökningarna harstannat av och det är i hög grad ett resultat av uthålliga insatser påinstitutionerna. Personal och ledningar förtjänar stort beröm förSture Korpigeneraldirektördetta. Det är mycket angeläget att vi även i fortsättningen håller engod budgetdisciplin.Platsbehovet för LSU har ökat markant och det mesta tyder påatt vi behöver minst 100 platser nästa år – antalet intagna var vid halvårsskiftet över80. Om SiS ska klara denna ökning behövs en motsvarande uppräkning av anslaget.Om utvecklingen inom ungdomsvården varit god gäller motsatsen för LVM. Placeringarnahar under våren legat på den lägsta nivån någonsin sedan SiS bildades. Detär en utveckling som borde oroa fler än SiS. Med sänkta alkoholskatter och ökat narkotikamissbrukkommer antalet missbrukare som behöver kvalificerad vård att ökapåtagligt. Men det paradoxala är att i takt med att LVM-vården förbättras går efterfråganner utan att egentligen några alternativa insatser tillkommer. Denna sommarhar vi bokstavligt talat vadat bland utslagna missbrukare i centrala Stockholm. Socialtjänstenhar ont om resurser och tvingas till hårda prioriteringar. Missbrukare hörinte till den kategori som ges företräde vid resursfördelningen. De får skylla sig själv!Regeringen har aviserat att ökade resurser kommer att tilldelas missbrukarvården.Låt oss hoppas att den insatsen blir kraftfull.Sommaren har annars dominerats av debatten kring några spektakulära rymningarfrån kriminalvården. Det är mycket allvarligt att tungt kriminella personer lyckaslämna våra mest sluta säkerhetsanstalter. Om det dessutom är så att personal medverkattill detta blir situationen närmast overklig.Debatten har som vanligt spårat in på hårdare tag, repressalier och en god portionhämndbegär. Det är trist att insikten om dessa människors behov inte kan göra siggällande.Säkerheten måste i varje läge kombineras med kraftfulla rehabiliteringsåtgärder.Det är förvisso svårt att få goda behandlingsresultat, det gäller också för SiS ochandra vårdorganisationer. Men bunkerbyggen gör situationen etter värre.SiStone är en tidskrift frånStatens InstitutionsstyrelseAdressSiStoneBox 16363103 26 StockholmTelefon08-453 40 00Telefax08-453 40 50E-postsistone@stat-inst.seBesöksadressDrottninggatan 29Webbadresswww.stat-inst.seChefredaktörBirgitta Hedman-Lindgren08-453 40 11birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.seMedarbetare i detta nummerCaroline Ardbo, Jonas Bilberg,Åsa Bolmstedt, CeciliaMellberg, Ann-Sofi RosenkvistAnsvarig utgivareSture KorpiLayoutLotta HedebyOmslagsbildAnn-Sofi RosenkvistTryckTryckindustri InformationAB, Solna 2004ISSN1400-2876[ INNEHÅLL ]3 Här får de gamla alkoholisterna vård8 Direktkontakt ska locka till jobb9 LVM-förslag får både ris och ros10 Polis vill se resultat av LVM-anmälningar12 DBT hjälper flickor som skär sig14 Jobbet ger Carlos en plats i tillvaron16 ”Kårnulf” – ett effektivt slag i magen18 Debatt om ungdomsvård har gamla anor22 Kollegor granskar kollegor25 Satsning kan ge pengar över2 SiStone nr 4 2004

Östfora har sju sjuksköterskor. Björn Dahlström är en av dem. Han konfronteras med allt från psoriasis, diabetes och högt blodtryck till leverskador, lungsjukdomar,hepatit och hjärnblödningar. Medicinskåpet är imponerande men ibland blir läget akut. Då är det ambulanstransport till akuten som gäller.Kvalificerad sjukvårdett måste på ÖstforaÖstfora är SiS enda helt öppna LVM-hem. Institutionens sjukavdelningliknar ett mindre lasarett och härifrån är det knappastnågon som orkar rymma. Klienter som lämnar Östfora på dramatiskasätt, de åker ambulans till akuten i Uppsala.Text: Birgitta Hedman-LindgrenFoto: Ann-Sofi RosenkvistIbland tror man nästan att de har försvunnit, degamla alkoholisterna som super halvt ihjäl sig.I dag läggs mycket fokus på att LVM-klienternablir allt yngre. Det är inte ovanligt att killar och tjejersom knappt passerat tonåren tvångsvårdas förtunga drogmissbruk som pågått i många år.Ett allvarligt och skrämmande faktum.Samtidigt finns de naturligtvis fortfarande kvar,de ”gamla” klienterna som kommit upp en bit iåldrarna och i de allra flesta fall har spriten som sinhuvuddrog. I fjol var nästan fyrtio procent av demanliga klienterna på SiS LVM-hem femtio år elleräldre.Alkoholisterna som varit med ett tag är alltsåmånga. Och de är sjuka.– En typisk klient här? Ja, mellan tummen ochpekfingret blir det en äldre man, ofta skadad ikroppen eller med en för tidig demensutveckling.Många har sjukdomar, vi har olika former av cancer,väldigt många svårbehandlade diabetiker ochflera psoriasispatienter. Det är ganska vanligt atthuden är lite sårig. Så gott som alla är alkoholister, >>SiStone nr 4 2004 3

över fyrtio år och nu går i pension, tvekar inte ettögonblick. Klienterna på Östfora är den roligastegrupp han jobbat med. De går att bli vän och kompismed när avgiftningen väl är avklarad och de ärtacksamma för den hjälp de får. Arbetet ger vansinnigtmycket, förklarar han. Men han betonar attbehoven hos alkoholiserade sjuk- och ålderspensionärerär helt andra än hos 22-åriga narkomaner.– Vi bedriver egentligen inte missbrukarvård här eftersommissbruket är sekundärt. Så blir det när manarbetar med dementa som kanske behöver tremånader för att lära sig att hitta till rummet påsjukavdelningen. Du kan själv räkna ut hur mycketpåverkansarbete man kan jobba med då. Mycketkraft läggs på sjukvården men det ligger i planenför var och en att öka aktiviteten så fort det går ochvåra insatser handlar mycket om omvårdnad, medkänslaoch inkännande i klienternas situation. Degäller att få dem att fungera, många är till exempeldubbelinkontinenta och har svårt att över huvudtaget reda sig. Men vi har också de som fungerarväldigt bra och därför kör vi AA varje onsdag, ochundervisning om alkoholens verkningar så att folkfår hjälp att välja väg.På Östfora behandlingshem är medelåldern 53år. En cynisk men naturlig fråga är om klienternahär är förlorade fall. Är det någon som satsar tidEn typisk klient här är enäldre man, ofta skadad ikroppen eller med en förtidig demensutveckling.Institutionschef Jan-Erik Albäck som går i pension efter över fyrtio år med socialt arbetetycker att klienterna på Östfora är den mest givande grupp han någonsin jobbat med. De ärtacksamma för den hjälp de får och blir vänner att snacka med.>>och många beskrivs nog bäst som femtio plus medkomplikationer.Beskrivningen kommer från Jan-Erik Albäck,institutionschef på Östfora behandlingshem någramil utanför Uppsala. Östfora är ett av de LVMhemsom tar emot medelålders och äldre män medstort omvårdnadsbehov, och det märker en besökaredirekt. Rullatorer och rullstolar hör nästan tillinredningen, och den gula huvudbyggnaden somligger bedövande vackert på slätten påminner omett mellanting mellan sjukhem och sommarpensionat.Likheten med det senare är slående. Hit kommerman för att äta upp sig och hämta krafter.Östfora är det enda av SiS LVM-hem som är heltöppet. Här finns inga låsta avdelningar. Någrasådana behövs inte för ingen orkar rymma. Däremotfinns en sjukavdelning som liknar ett mindrelasarett, och inte mindre än sju sjuksköterskor.Läkare finns på plats ett par dagar i veckan ochäven sjukgymnast, psykolog och psykiatriker ärknutna till LVM-hemmet.Jan-Erik Albäck, som jobbat med socialt arbete ioch pengar på så här gamla och nergångna alkoholisternär det finns unga missbrukare som har merav sitt liv framför sig?Jan-Erik Albäck tycker att svaret beror på vad somläggs in i ordet förlorad. Männen är förlorade i såmåtto att de aldrig kommer att arbeta och i vissafall inte ens har särskilt långt kvar att leva. Däremotär de inte förlorade när det gäller möjlighetenatt på något vis få bättre och värdigare liv. Uppfattningendelas av socialtjänsten som placerar på Östforatycker han.– Inte minst av kostnadsskäl. Annars kommer dehär klienterna att finnas inom LVM-vården ochkosta kommunerna en massa pengar, eller så liggerde på sjukhus och kostar pengar. Ibland är det härmed pengar inte helt åt skogen för det driver på,och vi har exempel på småkommuner som hittatfantastiskt fina lösningar för folk. Det är ett bratryck på kommunerna och vi har åtskilliga planeringsbesökvarje dag, säger Jan-Erik Albäck ochberättar att vid många besök har socialsekreterarenen LSS-handläggare med sig. Det gäller inte sällanatt hitta en plats på ett mer eller mindre specialiseratvårdhem eller sjukhem där klienten kan fåomvårdnad dygnet runt resten av livet. I andra fallfinns fortsatt vård på ett annat behandlingshemoch sedan hemgång med i planen. Det är vanligt4 SiStone nr 4 2004

när det gäller de klienter som har någonstans attbo, berättar Jan-Erik Albäck.– Kakan är väldigt varierad måste jag säga. Detfinns de som vägrar allt. De ställer inte upp pånågonting och vi har ingen makt i världen att göranågot åt det, utan de går ut i en tillvaro som vi vetinte är lämplig.Det här känner Torgny Nilvemark som är biträdandechef på Östfora väl till. Han berättar om en gruppklienter som i samband med att de skrivs ut till sinahemorter hamnar i en sorts ”mellanzon”. De ärbostadslösa och har fysiska och psykiska handikappkombinerade med uttalade missbruks- ochberoendeproblem. Männen är svåra att placera iegna boenden eller i omvårdnadsboenden och detAllt är bra här, maten,vården och personalensom man kan prata medoch som jämt ställer upp.är svårt att få till en vettig utskrivningssituation.Risken för återgång i missbruk är stor i många fall.– I samverkan med socialtjänsten i några av deplacerande kommunerna har vi diskuterat möjlighetenatt hitta en förlängd boendeform i anslutningtill vår enhet. Östfora skulle kunna ha en § 27-verksamhet i enlighet med LVM-utredningens förslag,och den skulle kunna kombineras med ettfortsatt längre boende även efter LVM-tidensutgång, säger Torgny Nilvemark. Han ser framförsig hur tillgången till den sjukvård, tillsyn och mathållningsom redan finns på LVM-hemmet skullekomma väl till pass i ett sådant boende.En av de klienter som snart åker hem till sig på § 27-placering är Algot från Norrköping. Han sitterbrunbränd och välmående och solar utanför avdelningBjörken och ser betydligt yngre ut än sina 68år. Bara rullatorn som står parkerad intill stolenvittnar om den dåliga höften som fortfarandebehöver sjukgymnastens vård.– Det här är ett bra ställe, bäst i Sverige. Allt ärbra här, maten, vården och personalen som mankan prata med och som jämt ställer upp. Här fårman gå som man vill och jag kan traska till Uppsalaom jag känner för det, säger Algot som är påLVM-hemmet för tredje gången. När han kommerhem från Östfora brukar han måla, cykla och såsmåningom supa, berättar han men slår fast att denhär gången blir det inget mer drickande. Är detbehandlingen på Östfora som ligger bakom detbeslutet?– Det vet jag inte, jag har inte tänkt på det. Mendet är tredje gången gillt och trägen vinner. Tidigarehar jag inte velat sluta men nu vill jag det.Algot vill inte vara med på bild, bara benet får bli fotograferat.Snart åker han hem på en § 27-placering och den härgången tänker han, till skillnad mot tidigare, inte kommatillbaka.Dahlström och Peter de Jounge vana vid ”jojoklienter”.De är också vana vid att möta hjärtproblem,höga blodtryck, leverskador, hepatiter, lungsjukdomar,hjärnblödningar och blodproppar. Föratt bara ta ett axplock. Inte sällan får de ageradetektiver när klienter som blivit akut omhändertagnamen knappt varit inne och vänt på akuten>>Kanske är det verkligen sista gången Östfora serröken av Algot. Kanske är han snart här igen. Innepå sjukavdelningen är sjuksköterskorna BjörnChrister Björk har varit intagen på Östfora flera gånger. Nu har han stannat kvar somanställd och sköter den lilla, men mycket välsorterade, butiken som ligger i en av de tremotivationsavdelningarna. Här går det att köpa såväl godis och läsk som raklödder ochkassettbandspelare.SiStone nr 4 2004 5

landstingen, som ska stå för sjukvården, är långtifrån klara.– Det finns ju ett skäl till att de här männen kommertill oss och det är att det är väldigt svårt att hadem bland andra patienter på ett sjukhus. Du kaninte ha handsprit ute på salarna för då dricker deupp den, och de kan vara stökiga och ha en antisocialtbeteende som är svårt för andra att acceptera.Vi har kanske större beredskap att hantera demmen det skulle vara förnämligt om man kunde fåmer medicinsk uppbackning, säger Peter deJounge.Han efterlyser en snabb och fungerande kontaktin till sjukvården och är trött på känslan av att nästanbehöva be om ursäkt för att han behöver hjälpoch rådgivning som ofta är livsnödvändig.Östforas satsning på sjukvård har gjort att institutionen även säljer avgiftning externt.Bland kunderna finns kommuner som vill ha missbrukare avgiftade innan de kan delta iöppenvårdsprogram, men även delar av näringslivet köper tjänsten. Scania och Sandvik ärexempel på företag som låter anställda bli avgiftade på Östfora.>>Börjar vi lägga värderingar i hur mångagånger de varit här, eller i vilket skick deär när de kommer, så tror jag att vi skullebli så cyniska att vi inte skulle se de härmännen som människor längre.Institutionschef Jan-Erik Albäck tycker alltså att klienternapå Östfora är de mest givande han jobbatmed. Han ser det faktum att många återkommerom och om igen som en fördel. På så sätt behållskontinuiteten och med många och långa kontakterökar chansen att männen ska klara sig.Peter de Jounge är inne på liknande tankar.– Det man får leva på är att man kan få se ganskaotroliga förändringar. Någon som kommer i rullstoloch knappt kan ta sig fram går härifrån själv.Börjar vi lägga värderingar i hur många gånger devarit här, eller i vilket skick de är när de kommer, såtror jag att vi skulle bli så cyniska att vi inte skullese de här männen som människor längre, sägerhan.Björn Dahlström tycker att läget ibland kännsganska hopplöst. Tidvis kan det kännas som atthan jobbar för ingenting.– Men jag försöker tänka att ju längre perioderman kan få dem att hålla sig nyktra, desto bättre ärdet. Dricker de bara mindre, eller mindre ofta, så ärdet en framgång. Fotnot: Algot heter i verkligheten någonting annat.kommer i ambulans utan medföljande medicinskbedömning. Trots att LVM tydligt säger att tvångsomhändertagnamissbrukare som behöver sjukvårdska få sådan på sjukhus innan de transporterastill ett LVM-hem. I de lägena gäller det förÖstforas sjuksköterskor att göra noggranna undersökningaroch kroppsbesiktningar men också attringa till den egna konsultläkaren, leta i arkiven,försöka prata med klienterna om de är talbara ochkontakta sjukhus som kan ha vårdat dem tidigare.Är allmäntillståndet för dåligt och läget kritisktskickas männen akut till Akademiska sjukhuset iUppsala.– Det funkar väl sådär. Ibland får man tillbakadem med detsamma, bara för att få skicka in demigen, säger Björn Dahlström, och Peter de Joungehåller med.– I grunden är det kanske en attitydfråga. Hurman ser på den här gruppen som människor. Alltberor på vilken doktor det är.Så är det förstås inte tänkt att vara, lika lite som attett LVM-hem för behandling av missbruk egentligenska behöva ha en imponerande sjuk- och mottagningsavdelningmed sjuksköterskor i tjänst dygnetrunt. Men verkligheten ser ut som den gör ochdiskussionerna om ansvarsfördelningen mellan SiS,som ska sköta behandling mot missbruk, och[ LVM-KLIENTERNAS ÅLDER ]På Östfora behandlingshem är medelåldern blandklienterna 53 år. Det är betydligt högre än bland SiSLVM-klienter i stort. 2003 var de manliga klienternai snitt drygt 42 år och kvinnorna knappt 37 år vidintagningen.De flesta kvinnor inom LVM-vården är i åldersgruppen40-49 år. De utgjorde i fjol nästan en fjärdedelav de kvinnliga klienterna. Männen är någotäldre, här är det gruppen i åldern 50-59 år som ärstörst.På senare år har allt fler unga kvinnor och mänplacerats på LVM-institutioner. Framför allt kvinnornahar blivit yngre, 2003 var 24 procent av dekvinnliga klienterna under 25 år. Bland männen ärandelen så unga klienter bara hälften så stor.Ser man till de äldre klienterna är situationen denmotsatta. Förra året var cirka 38 procent av de manligaklienterna 50 år eller äldre. Drygt hälften såmånga av kvinnorna hörde till den åldersgruppen.6 SiStone nr 4 2004

Kontroll av alla intagningarska öka medicinsk säkerhetSopa rent framför den egna dörren och sedan ställa landsting och polistill svars. Det är strategin när överläkare Tom Palmstierna fortsätterjobbet med att öka den medicinska säkerheten inom LVM-vården.Arbetet med att förbättra det konkreta samarbetetmellan LVM-vården och landstingens>sjukvård fortsätter. Överläkare Tom Palmstierna,som knutits till SiS som medicinsk sakkunnig, harsom SiStone tidigare berättat tagit fram checklistorsom ska förbättra intagningsförfarandet på LVMhemmen.Där står vad som ska göras när sjukhusetfår in en missbrukare som blivit omedelbartomhändertagen enligt § 13 LVM, vilka undersökningarsom ska göras och att behovet av sjukhusvårdska bedömas. Dessutom får läkaren informationom vad LVM-hemmen kan erbjuda för nivå påden egna sjukvården. Listorna har gått ut till bådesjukhus och socialsekreterare.– Som komplement ska mottagande sjuksköterskapå LVM-hemmet på en blankett kryssa för omklienten blev bedömd inom akutsjukvården, omdet behövdes sjukhusvård och om man fick tillräckligtmedicinskt underlag. Den här är ganskavanlig, säger Tom Palmstierna och visar en blankettsom berättar att en undersökning gjordes på sjukhuset.Men personalen glömde att skicka med klientennågra handlingar, vilket innebar onödigtmerarbete för sjuksköterskorna.– Det största problemet verkar vara att överlämningenmellan sjukvården och LVM-hemmeninte fungerar. Man får inte med alla papper ochremisser från sjukavdelningarna, säger Tom Palmstierna.Han tror dock inte att missarna innebärnågra stora medicinska risker.Alla blanketter gås igenom och när Tom Palmstiernahittar oklarheter tar han kontakt med alla inblandade.Sjuksköterskorna på LVM-hemmen får gemer detaljer, läkarna får berätta varför de gjordesom de gjorde och polisen får förklara sitt agerande.Anledningarna kan vara många till att det brast irutinerna. Polisen kanske gjorde en egen bedömningav klientens hälsa eller så stod det i handräckningenatt transporten skulle gå till ett LVM-hem.Ibland kan klienten ha motsatt sig all sjukhusvårdoch läkarna kan inte ta till tvångsåtgärder. Inte sällanupptäcks glapp mellan olika lagar och regelsystem.Så hamnar till exempel ofta omhändertagnamissbrukare i häkte i väntan på transport till ettLVM-hem. En läkare kanske bedömer att missbrukarenklarar en natt i förvar, men först vid nästadags transport börjar lagen gälla som säger att klientenska ha nödvändig sjukvård. Där blir det ettfarligt glapp, tycker Tom Palmstierna.Det här och andra påpekanden om missförhållandenska nu sammanställas och rapporteras tillSiS ledning under hösten.– Vilka akilleshälar finns, vad kan vi göra självaoch i vilka frågor behöver vi kontakta hälso- ochsjukvården? Ska det tas kontakter mellan SiS ocholika polismyndigheter? Svaren på de här frågornahar vi inte haft tidigare. Det går fel men ingen vetvar och då skapar man myter om varandra. Ochmyter finns, det kan man lugnt säga.Förhoppningsvis ska genomgången visa hur SiS skaagera utåt, men det är också viktigt att LVM-hemmenhar gemensamma rutiner, till exempel när detgäller hur avgiftning ska gå till. Där får inte variationernavara för stora institutionerna emellan fördå får omgivande aktörer lätt en negativ bild avkompetensen i verksamheten. Och då minskar lustenatt ta diskussionen om ansvar på allvar. Inteminst därför har SiS bildat ett internt medicinsktråd som fungerar som referens- och diskussionsgruppoch intern remissinstans. Tom PalmstiernaDet går fel men ingen vet var och dåskapar man myter om varandra.är ordförande och hoppas att rådet, checklistorna,granskningen av intagningarna och en fortsatt kunskapsspridninginåt, bland annat genom forumsom hälso- och sjukvårdsdagarna, ska öka denmedicinska säkerheten inom LVM-vården.– Det handlar om att göra så lite dåligt som möjligti en situation som ibland kan vara ganska likett moment 22. Jag menar, vad gör du när det hosdig i Småland dimper ner en klient som är skakigoch svettig och du vet att det går åt skogen? Konsultläkarenär på tjugo mils avstånd och lasarettetär det ingen idé att ringa till för de säger bara åt digatt fara och flyga. Ska du köra tillbaka klienten tillDalarna eller göra något annat? Det korrekta är attköra klienten till närmaste sjukhus, lasta av honomdär och säga välkommen tillbaka efter behandling.Har du gjort det tre gånger och hela tiden fått tillbakahonom i ännu sämre skick så gör du inte det.Men innan vi säger åt andra vad de ska göra åt ossså måste vi sopa rent framför vår egen dörr. Sedankan vi säga: Så här gör vi, varför gör ni på det därsättet? avslutar Tom Palmstierna.Birgitta Hedman-LindgrenSiStone nr 4 2004 7

Lockrop på högskolorkan lösa rekryteringenKontakter med högskolornas praktikanter är ett bra sätt att klara rekryteringen.Hessleby behandlingshem ska få hjälp av blivande sjuksköterskor som förhoppningsvisfår smak för att jobba inom LVM-vården.Vill man rekrytera välutbildade medarbetaregäller det att hänga på låset.>Det går att knyta till sig duktigt folk innande ens har lämnat skolbänken. Så resonerari alla fall Gunnar Hansevi som är institutionschefpå Hessleby behandlingshem iMariannelund. Precis som många andraLVM-hem har Hessleby haft svårt attrekrytera sjuksköterskor, men kanske gårdet att se en liten ljusning på problemet.Gunnar Hansevi har bestämt sig för attom inte sjuksköterskorna kommer tillHessleby, ja då får Hessleby komma tillsjuksköterskorna. I våras deltog han ochinstitutionens medicinskt ansvariga sjuksköterskai en handledarträff vid sjuksköterskeprogrammetpå Högskolan i Kalmar,en träff för personer som är villiga attta emot praktikanter. Resultatet blev överförväntan.Direktkontakt med högskolorna kan bli framtidens sätt att lösa rekryteringen för SiS.Illustration: Caroline Ardbo– Vi fick information om vad det innebär attha elever, och på högskolan blev man väldigtintresserad av vår verksamhet. Eftersomfå känner till den bjöd jag in två somansvarar för praktikundervisningen. Defick veta mer om oss, om sjukvårdsdelenoch om vilka arbetsuppgifter som kan bliaktuella. I dag har främst de äldre alkoholisternaoerhört många somatiska skadoroch under en period hade vi till och medextra undersköterskor anställda för att enklient hade så högt vårdbehov, berättarGunnar Hansevi.Går allt vägen kommer de första praktikanternatill Hessleby i höst. Det rör sigom studenter som går utbildningens sistaår och som då har en sex veckor långpraktik. Gunnar Hansevi tror att framförallt de lite äldre studerande kan lockastillbaka till LVM-hemmet när derasutbildning är klar. Blivande sjuksköterskorsom tidigare prövat på att arbetainom åldringsvården och psykiatrin ochkanske även har erfarenhet från missbrukarvården.Förhoppningsvis ska degenom de varierande arbetsuppgifternaunder praktiken upptäcka vilken spännandesjukvård som finns inom LVM-vården.– Tanken är att de ska få lära sig avgiftningsvårdhos oss. Många klienter är inteavgiftade när de kommer eftersom de ärportade på akuten. Andra har kanskeavgiftats under ett par dagar och det äringenting. Dessutom har klienterna ettuppdämt behov av vård, allt ska fixas tillfrån tänder till proteser, så jag tror att dethär kan bli bra, säger Gunnar Hansevi.Intresset från högskolan är större änhan hade vågat hoppas.– Jag trodde att de skulle tycka att vårverksamhet var lite för udda och att sjuksköterskeutbildningeninte hörde hemmahär. Men när de fick se hur många provtagningar,omläggningar, avgiftningar ochmedicinska bedömningar vi gör så blev deförvånade.Stig-Arne Tengmer, institutionschef på särskildaungdomshemmet Långanässkolan iEksjö, ser en parallell mellan LVM-vårdensrekrytering av sjuksköterskor ochungdomsvårdens behov av exempelvislärare. Att Långanässkolan tar emot praktikanterfrån lärarutbildningen i Jönköpingkan vara en av anledningarna till attsamtliga tolv lärartjänster är besatta medbehörig personal. Det är viktigt att visaupp de spännande arbetsuppgifter somfinns och på så sätt locka till sig braarbetskraft, men det handlar också om attfå människor att känna att just deras professionuppskattas och respekteras.– När du väl har en etablerad grupp såär det inte så svårt att rekrytera fler. Menhandlar det om enstaka tjänster och människortycker att de är en försvinnandeminoritet i ett hav av socialtjänstfolk så ärdet svårare. Därför är det viktigt att jag,när gäller skolan, agerar som en rektorutifrån skollagen, läroplanen och lärarnasarbetstidsavtal. Jag måste stå upp för attlärarna har sin position, sin utbildningoch sina avtal så att de inte hela tidenmåste gå i försvar i förhållande till detstora kollektivet, säger Stig Arne Tengmer.Birgitta Hedman-Lindgren8 SiStone nr 4 2004

Remissinstanser positivatill förslag om vårdkedjaBåde ris och ros i remissvaren på den statliga LVM-utredningen. Många vill ha utvidgadlagstiftning när det gäller gravida missbrukare, och oron är stor för vad som händer ompolisen förlorar möjligheten att omhänderta akut.Polisen måste även i fortsättningen få> göra omedelbara omhändertaganden.Går den rätten förlorad utsätts missbrukandepersoner för stora risker. Det ärbra om klienter får möjlighet att överklagaSiS-beslut till länsrätten, men det är alltannat än bra att frågan om graviditet ochtvångsvård hoppas över.Det är några av synpunkterna från deremissinstanser som fått säga sitt omLVM-utredningen. Betänkandet ”Tvångoch förändring – Rättssäkerhet, vårdensinnehåll och eftervård” kom i början avåret, och den sista juni gick remisstiden ut.Ett stort antal myndigheter, juridiskainstanser, kommuner, landsting och organisationerhar fått komma med åsikter.SiStone har läst igenom remissvaren.Utredningens tunga förslag, att SiS och placerandesocialtjänster ska skapa engemensam vårdkedja som ger eftervårdssatsandekommuner rabatt på LVM-vården,möter inte något motstånd. Eventuellttveksamma får dessutom chans attse förslaget i praktiken eftersom SiS, påregeringens uppdrag, påbörjat ett sådantvårdkedjeprojekt.Synpunkterna i remissvaren gäller i ställetandra delar av utredningen.Här är några av dessa:• Polisen ska inte längre ha rätt att göraomedelbara omhändertaganden enligt13 § LVM. Den rätten ska bara socialnämndenoch länsrätten ha. I stället skapolislagen kompletteras med en paragrafsom ger poliser befogenhet att ta hand ompersoner som förväntas bli omhändertagnaenligt LVM och köra dem till sjukhus.Bra tycker vissa remissinstanser menmånga är mycket kritiska, bland annatSiS, Domstolsverket, Föreningen Sverigessocialchefer, ett par länsrätter och flerakommuner. Socialstyrelsen ser liksommånga andra en risk för att missbrukarnalämnar sjukhusen så fort de får möjlighet,och Rikspolisstyrelsen säger sig ha settmånga exempel på när samarbetet mellansocialtjänsten och polisen inte fungerarsnabbt och smärtfritt. Därför finns enstark oro för att det inte ska gå att få tag iLVM-utredningens förslag får både ris och ros avremissinstanserna Foto: Bengt-Göran Carlssonbeslutsfattare i tid. Många instanser betonaratt just poliser är de som oftast rör sigbland missbrukare och som därför ser närdet är nödvändigt att göra akuta omhändertaganden.• Genom en sekretessbrytande bestämmelsei LVM ska SiS få möjlighet att ta delav socialnämndernas uppgifter om enskildaklienter, för att kunna göra utvärderingarav vården och resultatuppföljningar.Här finns få direkta invändningar ävenom vissa tycker att någon utomståendeborde utvärdera LVM-vården. Svenskakommunförbundet och Landstingsförbundetsätter däremot ner foten rejält.Förslaget kolliderar med normala sekretessregleroch kränker den enskildes integritet,anser man.• När LVM-vården inleds på sjukhusska chefen där vara skyldig att hålla kvarklienten tills dess att han eller hon överförstill ett LVM-hem. I dag är klienternafria att avvika. Någon behandling motpersonernas vilja får däremot inte ske iframtiden heller. De flesta tycker att dethär är ett bra förslag men flera landstingopponerar sig. Läkarna görs till poliser,menar man, och vill åtminstone ha entidsgräns för hur länge någon får hållaskvar.• Det ska stå klart att LVM-hemmenbedriver behandlingsarbete såväl sommotivationsarbete. Förslaget välkomnasav Socialstyrelsen som ser det som en nödvändighet.En förutsättning är dock attutredningarna på LVM-hemmen blir merkompetent utförda, påpekar myndigheten.• Alla beslut som fattas av SiS i särskildafall ska kunna överklagas till länsrätt.Bra tycker de allra flesta, även om länsrätternai Skåne och Jönköping påpekar attdet är viktigt att klargöra till vilken länsrättöverklagandet ska ställas. Domstolsverketskriver i sitt remissvar att förfarandetmed överklaganden kommer att kostapengar.• Det är landstingen som ska stå förinledande medicinska bedömningar ochför LVM-klienternas sjukvård. TvingasSiS själva svara för avgiftning och sjukvårdska kostnadsansvar regleras i avtal.Förslaget gillas av SiS, men länsstyrelsen iVärmland vill gå steget längre och reglerafördelningen av kostnadsansvaret i lag.En fråga som LVM-utredningen går förbi utanatt komma med några förslag till förändringarär den om tvångsvård och graviditet.Utredningen vill inte utvidga lagen såatt ett tvångsomhändertagande kan skeför det väntade barnet skull, även omkvinnas eget vårdbehov inte uppfyller§ 4 LVM. Detta kritiseras hårt från mångahåll. Flera kommuner och landsting villha utvidgad lagstiftning eller åtminstonemer utredning i frågan och i Trollhättanär uppfattningen klar. ”Det är beklämmandeatt utredningen inte föreslår ensärskild indikation i LVM-lagen som innebären förbättrad möjlighet att ingripa tilldet ofödda barnets skydd” skriver kommunstyrelsensordförande.Birgitta Hedman-Lindgrenwww.stat-inst.seLäs LVM-utredningen.SiStone nr 4 2004 9

Polisen konfronteras dagligen med de allra mest utslagna. Den tillsyn som länsstyrelsen i Stockholms län gjorde i fjol visar att samtliga granskade LVManmälningarnaresulterade i frivillig vård, trots att den vården misslyckats tidigare.Illustration: Caroline ArdboTrött på LVM-anmälningarsom inte ger något resultatPolisen skriver LVM-anmälningar men möter snart missbrukarna ute på gatan igen.Länsstyrelsen i Stockholms län måste ta sitt ansvar och hålla koll på vad kommunernagör, tycker polisinspektör Ulf Malmqvist som vill att anmälningarna ska ge resultat.Ulf Malmqvist är polisinspektör vid> forsknings- och utvecklingsenhetenpå polismyndigheten i Stockholms län.Han är trött på det han ser. Trött på attpoliser om och om igen skriver LVManmälningarsom inte ger annat resultatän att djupt nergångna missbrukaresnart påträffas på gatan igen. Trött på attförsöka hålla uppe entusiasmen för en lagsom inte respekteras och trött på attingen skaffar sig en helheltssyn på problemetoch ser till att något händer.– Vad jag vet finns det ingen som har etthelikopterperspektiv i dag. Spiralen gårrakt ner när det gäller effektivitet ochutnyttjande av det lagrum som vi faktiskthar tillgång till men inte använder oss av.Nu går pengen före individen. Allvarligttalat, ska vi acceptera att vi i samhällethar en grupp som vi fullständigt struntari, undrar han.– Jag har full förståelse för att kommunernahar svårt att prioritera den härgruppen som politiskt inte har tillräckligtstarka påtryckargrupper bakom sig. Mensedan 1994 har vi sett hur den ekonomiskatilldelningen sett ut. Det är nerdragningarhela tiden och här pratar vi inte omosthyvlar utan om tårtbitar. Stora tårtbitar.Sedan i fjol är Ulf Malmqvist med i ledningenför projektet Smadit (Samverkanmot alkohol och droger i trafiken).Bakom projektet står bland annat länsstyrelsen,vägverket, polisen, landstinget ochKommunförbundet Stockholms län. Pro-10 SiStone nr 4 2004

jektets grundtanke är att personer somkör berusade eller drogpåverkade snabbtska få behandling för sitt missbruk.Genom samarbete mellan de olika aktörernakan bilisterna få hjälp att genast fåen kontakt med beroendevården. Polisenska inte bara sköta den rent polisiäradelen av trafikkontrollen utan även föraen dialog om missbruket och berätta omden hjälp som finns att få. Kanske till ochmed ringa upp den aktuella beroendeenhetenoch boka tid. Och snabbt ska detgå. Nappar den påverkade bilisten påerbjudandet ska en kontakt med vårdenvara etablerad inom 24 timmar.Tre polismästardistrikt deltar i Smadit sompågår till och med nästa år, och hittills haroväntat många bilförare valt att tacka jatill samtal. För Ulf Malmqvist är det härett tecken på att samarbete kan fungera.Men betydligt mer samarbeten kring missbrukarnabehövs. Inte minst för att kontrollerahur kommunerna sköter sinaLVM-ärenden. Enligt Ulf Malmqvist ärbristen på återkoppling det stora problemet.Det är svårt att som polis behålla enhög motivation när det gäller missbrukareom det brister i andra delar av kedjan.– Kommunerna får våra LVM-anmälningaroch jag är säker på att socialtjänstenvidtar en åtgärd, men frågar manmissbrukarna själva så visar det sig att deofta erbjudits ett alternativ. Och de väljerdet bästa, både ur sitt eget och ur socialtjänstensperspektiv, nämligen frivilligvård. Så åker de in på ett behandlingshem,käkar, duschar och tackar för sig. Elaktuttryckt. Men det förekommer och detinnebär att det inte blir någon som helsteffekt.Det helikopterperspektiv Ulf Malmqvistefterlyser skulle han gärna se att länsstyrelseni Stockholms län hade. På hans initiativfår sedan i våras länsstyrelsens trafikenhetkopior på de LVM-anmälningarsom polisen i länet skriver. Något somenhetens chef, Kjell Cromnier, uppskattar.– Vi samlar inte in LVM-anmälningar– Självklart minskar lusten att skriva LVManmälningarom man ser att de inte får någoneffekt, säger polisinspektör Ulf Malmqvist. Jagser ju att missbrukarna är kvar på gatan och närjag frågar så säger de att de varit inne på ettsamtal eller inne frivilligt några dagar. Socialtjänstenmed sin begränsade budget har vidtagiten åtgärd, men vem vinner på den?Foto: Ann-Sofi Rosenkvistaktivt, men får vi in dem så tittar vi pådem ur trafiksäkerhetssynpunkt. Vinstenär att vi fångar upp personer som vi kanskeinte visste hade missbruksproblem.Har vi tillräckligt mycket uppgifter frånbörjan kanske vi återkallar körkortet påen gång, säger Kjell Cromnier. Han tyckeratt samarbetet med polisen är viktigt.– Alla myndigheter jobbar ju gemensamtför att uppnå trafiksäkerhet och dethär är en del av det arbetet.Egentligen vill Ulf Malmqvist att länsstyrelsenssocialavdelning i första hand ska taemot kopior på de anmälningar enligt § 6LVM som polisen gör. Då skulle handläggarnadär kunna följa upp vad som händermed olika ärenden i kommunerna.Riskerna för felaktiga eller otillräckligainsatser skulle minska, tror han.– Jag skulle önska att vi poliser kunde fåen årsredovisning av länsstyrelsen. Enredovisning som kanske skulle berätta attfyrtio av de hundra LVM-anmälningar vigjort under ett kvartal lett till institutionsplaceringaroch tjugo till frivillig vård.Sedan kunde vi få en ny redovisning ett årsenare som kunde visa att hälften av dehundra inte längre var aktuella som klienteri vår verksamhet. Då skulle vi poliserbli motiverade att vidta åtgärder i störreutsträckning, säger han.Något sådant samarbete med socialavdelningenpå länsstyrelsen i Stockholmslän ser det dock inte ut att bli. AvdelningschefAnneMarie Danon säger att det intefinns resurser för att följa upp de anmälningarsom skulle komma in. Arbetetskulle bli helt ohanterligt.– Det är inte alls en dålig tanke, det ärmer en fråga om hur den står sig gentemotalla andra uppdrag vi har, uppdrag somibland är tvingande, säger hon och påpekaratt fjolårets granskning av länets missbruksvårdinte fick någon efterföljare i år.Pengarna räckte helt enkelt inte.Ulf Malmqvist tycker inte att talet omresurser håller. Vinsterna som samarbetetskulle ge är så otroligt stora.– Som det nu är handlar det om sammakillar och tjejer hela tiden och ingen görnågot. Vi småduttar lite bara. I ställetborde vi arbeta tillsammans så att det bliren kedja som faktiskt verkar.Birgitta Hedman-Lindgrenwww.stat-inst.seLäs mer om Smadit.[ TILLSYN ]I fjol gjorde länsstyrelsen i Stockholms länbland annat tillsyn av missbruksvården ikommunerna Haninge och Tyresö ochstadsdelarna Östermalm och Farsta. Tillsynenvisar på stora brister när det gällerhanteringen av LVM-anmälningar. Så härskriver länsstyrelsen om de fyra granskningarna:”LVM-utredningar dokumenteras inte påett acceptabelt sätt. Av dokumentationenframgår inte att utredning av klientenssituation och behov har gjorts. Bedömningav på vilket sätt frivillig vård tillgodoserklientens behov saknas. I samtliga ärendensom länsstyrelsen granskat övergårLVM-anmälan i frivilliga insatser. Inte inågot granskat fall framgick av dokumentationenatt socialtjänsten prövat om klientenssamtycke till vården var realistiskt.Ändå visade dokumentationen att tidigarefrivilliga insatser hade misslyckats upprepadegånger.”www.stat-inst.seLäs länsstyrelsens granskning.SiStone nr 4 2004 11

Lyckat försök med DBTför flickor som skär sigPsykologerna Cecilia Sjödén och Frida Dahlbäck har använt dialektisk beteendeterapii behandlingen av en grupp tonårsflickor. Försöket var lyckat. I dag har ingen ett självskadandebeteende längre.Flickor som skadar sig själva, skär> sig och i vissa fall gör upprepadesjälvmordsförsök, är i stort behov av brabehandling. Frågan är hur den ska se ut.På senare tid har dialektisk beteendeterapi,DBT, diskuterats allt oftare i sambandmed självskadebeteende, och pånågra håll används metoden redan.Två som provat att jobba med unga flickoroch DBT är psykologerna Frida Dahlbäckoch Cecilia Sjödén vid Bup i Västerås.Båda har vidareutbildat sig inom kognitivterapi och möter många unga flickor somgör sig själva illa. När kliniken i Västeråsville satsa på gruppverksamhet valde detvå att gå en veckolång utbildning i dialektiskbeteendeterapi. Efter kursen, somhölls i Köpenhamn i augusti, återstod enhel del arbete på hemmaplan. DBTanvänds än så länge framför allt inomvuxenpsykiatrin, och det gällde för CeciliaSjödén och Frida Dahlbäck att anpassaprogrammet till ungdomar. Dessutom varde tvungna att korta ner den vanligenminst ett år långa behandlingstiden tilltolv veckor. Så länge skulle försöket i Västeråspågå.Komprimerat och i viss mån förändratalltså. Ändå helt annorlunda mot hurderas arbete medsjälvskadande flickorsåg ut förut.– I vanliga fall blirdet att man sitterensam med en flickaeller har något sortsfamiljearbete. Jag kanCecilia Sjödén inte säga att det är feldet heller, men det är skönt för oss terapeuteratt ha något med väldigt tydligstruktur att falla tillbaka på. Som terapeutär det en räddning på många sätt. Detfinns så mycket oro och så många kriserkring de här tjejerna, säger Frida Dahlbäck.Stark struktur är en av grunderna i DBT.Öppenvårdsteamen i Västerås hjälpte tillatt välja ut fem lämpliga flickor i åldern14 till 17 år, och deltagarna och psykologernaskrev tillsammans kontrakt där förväntningarnapå både flickorna ochDet finns så mycketoro och så mångakriser kring de härtjejerna.behandlarna slogs fast. Alla intygade attde skulle göra sitt bästa och vara motiverade.Eftersom DBT-försöket i Västeråsbara var tolv veckor långt blev den inledandeså kallade committment-fasen,motivationsfasen, väldigt kort. Någotsom gjorde jobbet svårare längre fram.– I standard-DBT, det som är grundenför att det ska få kallas DBT, skriver mankontrakt för ett år. Det som ingår då är entimmes individualterapi i veckan, färdighetsgruppen gång i veckan och telefonkonsultation,att man har rätt att ringaterapeuten dygnet runt. Vi lade till treträffar med föräldragruppenför att informeraom vad vi gjorde,säger CeciliaSjödén.Flickornas inledandeproblemformuleringarvar viktiga ochblev till specificerade Frida Dahlbäckdokument att gå tillbakatill vid behov.– Det är normalt för de här flickorna attvilja hoppa av en behandling och då är detbra att kunna plocka fram ett papper ochpåpeka att det var precis det beteendet deville ha hjälp med; känslor som svängerväldigt mycket, impulsivitet och hjälp atthitta andra strategier än att skära sig.I färdighetsgruppen diskuterar mansedan tillsammans fram nya sätt att hanteraångest och rädslor, och hela tidenfinns en koppling till den enskilda terapin.Där kan terapeuten ta upp och tala om deså kallade stå ut-färdigheter som diskuteratsi gruppen och dessutom ha dem attföreslå om en flicka använder telefonkontaktennär hon är i kris. Flickorna komtillsammans på en mängd olika sätt attrikta koncentrationen på annat ändestruktiva handlingar i stunder av starkångest. Lukta på doftande blommor,krama mjuka saker, räkna baklänges ochtitta i fotoalbum för att komma ihåg brastunder är bara några exempel.Strikt målhierarki, där målet att sluta skadasig själv alltid stod högst på listan, starktstruktur på alla träffar, och gruppdiskussionerom alternativa sätt att både tänka12 SiStone nr 4 2004

Psykologerna Frida Dahlbäck och Cecilia Sjödén vid Bup i Västerås har använt DBT i behandlingen av flickor med självskadande beteende. I slutet avseptember träffar de SiS-personal och berättar om sina positiva erfarenheter.Foto: Jonas Bilbergoch stå ut var viktiga delar i behandlingeni Västerås. Men DBT är mer än så. Metodeninnehåller ett starkt inslag av zenbuddhistiskttänkande. Det är här det dialektiskakommer in i behandlingen.Varjesession på Bup i Västerås inleddes med”mindness-övningar” som blev omtycktaav flickorna.– Det zen-buddhistiska handlar om attlugna sig, stanna upp och vara närvarandehär och nu. Det handlar också om attmotverka en ångest som kanske innehållermånga katastroftankar om framtiden.En övning som blev väldigt populär innebäratt man lär sig räkna sina andetag. Påså sätt blir man medveten om sin kroppoch sin andning och det går inte att tänkapå en massa annat medan man räknar,säger Frida Dahlbäck.– Det handlar både om att stilla sig och omatt öka medvetenheten om känslor ochtankar. Man får en liten paus som är viktig,annars kanske man bara agerar impulsivt.Många av tjejerna tyckte att andningsövningarnavi gjorde var väldigt braoch konkreta, men det finns en uppsjö avolika övningar man kan göra tillsammans.Frida Dahlbäck och Cecilia Sjödénanser att DBT är en metod där målensinbördes ordning passar bra för flickormed självskadebeteende. Först och främstläggs all kraft på att få dem att vilja överlevaoch sluta skada sig själva. Den förstafasen handlar om säkerhet och stabilitet inuet. Först när flickorna kan dämpa sinångest med andra redskap än de destruktivaär det dags att arbeta djupare medtrauman och smärtsamma upplevelser.I våras tog de tolv veckorna med DBTbehandlingslut. Frågan är förstås vadsom hände med flickorna. Mår de bättrei dag?Enligt Cecilia Sjödén behövde de flestafortsatt hjälp på ett eller annat sätt. Kanskekopplades familjen in mer eller såkrävdes någon annan uppföljning. Menträffarna blev glesare än tidigare.– Jag tycker att flickorna fått med sig sakerpå vägen och framför allt såg vi en attitydförändringtill att skära sig. De som medicinerarfortsätter att gå i behandling meningen av dem har ett självskadande beteendelängre, säger Frida Dahlbäck.Utvecklingen visade sig när de jämfördede första veckornas självskattningar avsjälvmordstankar, negativa impulser ochdestruktiva handlingar med skattningarnasom flickorna gjorde i slutet av behandlingen.De senare innehöll inte alls likamycket nedstämdhet och ångest.Birgitta Hedman-LindgrenDialektisk beteendeterapi, DBT, är en psykoterapiformsom utvecklats för kronisktsjälvmordsbenägna patienter med borderlineproblematik.Behandlingen bygger påbeteendeterapi i kombination med teknikerför acceptans som till viss del har sittursprung i zen-buddhistisk meditation.Hela behandlingsformen genomsyras aven strävan att balansera förändring ochaccepterande.Behandlingen sker dels individuellt,dels i form av färdighetsträning i grupp.Färdighetsträningen riktar in sig på deområden där personer med borderlineproblematikofta har svårigheter; att varamedvetet närvarande, att hantera relationer,att reglera känslor och att stå ut närdet är svårt.DBT har en hård struktur med blandannat målhierarkier, hemuppgifter ochanvändning av dagboksblad. Metodenutvecklades av professor Marsha Linehanpå 1980-talet.www.stat-inst.seLitteraturtips och mer läsning om DBT.[ DBT ]Fotnot: SiS kan i framtiden använda DBT ibehandlingen av flickor med självskadebeteende,tror Rutger Zachau, utbildningssekretarevid SiS enhet för vård ochbehandling. Frida Dahlbäck och CeciliaSjödén har bjudits in till SiS flicknätverksseminarium den 30 september. Seminariumhar temat ”Hur förebygga och behandlasjälvskadebeteende hos flickor?”– Flicknätverkets uppdrag är att hittabehandlingsmetoder för den här gruppenoch där kan DBT bli en del, säger RutgerZachau.SiStone nr 4 2004 13

Jobbet i köketfår Carlos attkänna sig behövdArtonårige Carlos har efter många år på behandlingshemhittat en plats där han hör till. Jobbet på en restaurang harvisat att han kan och behövs och har dessutom blivit enlänk till nya vänner.Att höra till. Att ha en plats och räknas.Att någon undrar om man ute->blir, och kanske till och med säger – dumåste komma. Vi behöver dig.Viktiga grundbultar i livet för de flesta.Även för dem som haft det riktigt struligt.– Det bästa med ett jobb är att man harnågot att gå till. Någonstans att vara.Ibland när jag är ledig och ensam i lägenhetenkan jag tänka att jag ska sticka inoch jobba ändå. Men nej, det kan maninte. Fast jag skulle bli ledsen om jag intefick vara kvar. Nu känner jag ju alla där.Klockan är två på eftermiddagen och ännuåterstår några timmar tills Carlos, 18 år,ska börja sitt arbetspass på en liten spanskrestaurang på Södermalm i Stockholm.Klockan fyra går han på, sedan väntar enkväll med jobbarkompisar, stress ochmassor av gäster. Det är ett roligt kaos.Fullt av gemenskap.– De gillar mig. Jag är bra på att lagamat och jag tror att de tycker att jag ärsnäll och så där.Carlos har inte alltid uppfattats somsnäll. Hans historia rymmer en skolgångsom gick åt skogen, familjeproblem ochbåde missbruk och brott. Behandling hosHassela har följts av placeringar på SiSsärskilda ungdomshem Eknäs och Bärby,och på det förra var Carlos bland annatmed och startade upplopp.Det var en sorts liv.I dag ser livet annorlunda ut. I alla fall än sålänge. Carlos berättar att även om han gilladeBärby skulle han ha kunnat göra vadsom helst för att få komma ut. När hanshemkommun köpte hjälp av Målet ochrepresentanter därifrån berättade vad dekunde erbjuda lät det skönt att det varjobb och inte skola det handlade om.Plugga pallade han helt enkelt inte. Fasttanken att han skulle gå till ett jobb varjedag och trivas med det var också rättabsurd. Hade någon sagt att det var så detskulle bli hade reaktionen varit självklar.– Jag hade bara skrattat.Nu gick det väl inte helt smärtfritt i början.Första utbildningsplatsen var på ett byggemed hiskligt tidiga morgnar. Det fungeradeinte. Carlos stannade kvar i sängen i denstudentlägenhet i västra Stockholm somhan fått genom Målet. Att jobba på eftermiddagengår bättre och på fritiden träffarhan kompisar och sina kontaktmän. PerLindgren är en av dem, och nu när Carloslämplighetsintyg äntligen kommit tar detvå snart plats bakom ratten.Relationen är stark och viktig och manträffas flera gånger i veckan. Men det ärjobbet som står i centrum.– När våra ungdomar kommer ut ocharbetar är det ofta första gången de fårhöra att de är bra på någonting. Carloslärare tyckte kanske bara att det var sköntnär han höll sig borta för då fick resten avklassen lite lugn och ro, säger Per Lindgren.Men så tänkte restaurangchefen Ricointe alls, då för någon månad sedan närCarlos ville vara ledig en tid. Carlos frågadeom lov och fick ledigheten beviljad föralla dagar utom en. Den dagen behövdeshan alldeles för mycket.Så Carlos jobbar på. Varje dag är en kamp,berättar han, eftersom tillvaron numeraär mycket större och tuffare än det institutionslivhan började bli så van vid. Detdär livet när det värsta som kunde händavar en stunds avskiljning, och allt gick attförutsäga. Ibland saknar han det nästanoch ett par återfall har det blivit.Men jobbet finns ju. Och jobbarkompisarna.De som ställer upp, som känner tillhans historia och som accepterar honomfullt ut.– De är inte som jobbarkompisar, de ärmer som vänner. I alla fall för mig. Vi gårut och festar och vi lattjar. De är vänneroch alla är lite konstiga. Jag är nog nästanmest normal, säger han med ett skratt.– Jag är medveten om att man kan haåsikter om lämpligheten i att Carlos jobbari en restaurangmiljö, men i det här falletvalde vi att låta hans egen önskan överväga,inflikar Per Lindström. Och detfinns restaurangmiljöer och restaurangmiljöer.Kanske är det just i krogbranschen Carloshittar sin yrkesframtid. Kanske får han såsmåningom en ”riktig” anställning hosRico och finns inte möjlighet till det harkanske Rico med sina känningar en kollegasom behöver förstärkning. Kontakterger jobb och jobb ger chans till bostad,och jobb och bostad är viktiga saker förden som måste slita för att inte hamna14 SiStone nr 4 2004

– Hade jag gått gymnasiet skulle jag ha valt restaurangprogrammet, säger Carlos. Nu skaffar han sig arbetslivserfarenhet och yrkeskunnande i ettspanskt restaurangkök i stället. Jobbarkompisarna står för mycket trygghet och gemenskap.Foto: Cecilia Mellbergutanför och bli en avvikare igen.En sak är i alla fall säker. Oavsett hurframtiden ser ut kommer Carlos att hareferenser och en dokumenterad arbetslivserfarenhetatt visa upp.Klockan går och arbetspasset närmarsig. Eftermiddagstrafiken är stentuff menlagom till fyra är Carlos på plats. I köketbörjar en lätt försenad kollega med förberedelsernaför kvällen och Carlos fårsnabbt på förklädet. Sedan åker grönsakernafram. Snart är det dags för köttet.Musiken är hög, luften varm och utrymmetlitet. Men det syns att Carlos trivs.– Det kan bli stressigt och trångt, sägerhan och skär några tomater till. Man fårvara lite smidig.Birgitta Hedman-Lindgren[ MÅLET I SVERIGE ]Målet i Sverige är ett företag som arbetarmed ungdomar med psykosocial problematik,relationsproblem, missbruk och kriminalitet.Vanligast är att socialtjänsten kontaktarMålet innan det blivit aktuellt medinstitutionsplacering, men i några fall handlardet om eftervård av killar och tjejer somvarit intagna för behandling.Målets verksamhet vilar på tre ben. Praktiskyrkesutbildning innebär att ungdomarnafår praktikplatser på lämpliga småföretagdär handledare förbinder sig att stå för enpraktisk yrkesutbildning. Företagen fårbetalt för att de tar emot praktikanten,något som ger Målet möjlighet att ställa kravpå att perioden får ett vettigt innehåll. Tankenär att praktiken ska kunna till en riktiganställning eller ge ungdomarna lust attplugga vidare.De andra benen är familje- och nätverksarbeteoch hjälp till meningsfull fritid. Allaungdomar har tät kontakt med sina kontaktpersoneroch några kan även få hjälp medbostad. De flesta är inskrivna hos Målet icirka ett och ett halvt år.Målet har funnits i sex år och ska nu tareda på hur det har gått för de ungdomarsom hittills fått hjälp. Utvärderingen är klari höst.www.stat-inst.seLäs mer om Målet i Sverige.SiStone nr 4 2004 15

Hon skriver om längtanatt få vara den man ärMed sin debutbok ”Kårnulf was here” har Josefine Adolfsson skapat litteratur som gårrätt in i magen. Hennes berättelse om Moa och hennes vänner som missbrukar och farilla är viktig läsning.Josefine Adolfssons debutbok ”Kårnulfwas here” är en skildring som >borde sträckläsas av alla socialarbetare,lärare och politiker immuna mot larmrapporter.På ytan en ungdomsbok om någratjejer på glid, till innanmätet ett litet mästerverksom påminner om vad allt gottsocialt arbete i grunden borde syfta till –att ge varje människa rätten till sitt livåter.– Jag skrev boken i ett otroligt raseriöver sakernas tillstånd, berättar JosefineAdolfsson när jag träffar henne på ett kaféi Stockholm. Det handlar inte bara omden alarmerande situationen inom missbrukarvårdenoch psykiatrin, utan ommänniskors inneboende drivkraft att helatiden definiera ett ”vi” och ett ”dom”.Om det nu är gentemot missbrukare,hemlösa, invandrare eller några andragrupper.Ambitionen att överbrygga klyftan mellan ”vioch dom” löper som en röd tråd genomboken. Och Josefine Adolfsson lyckas,därför att hon får oss att känna igen tonårstjejernaskamp som den önskan vi allahyser – att hitta vår plats i tillvaron. Medletär identifikation och utgångspunktenhennes egen resa från tablettmissbrukandetonåring till trettioårig journalist ochkulturarbetare. Berättelsen växer fram likten film, där scen fogas till scen sedd genomkameralinsen som är huvudpersonenMoas inre.– Mycket av social journalistik byggerpå siffror och analys. Jag ville skriva på ettsätt som gör att man inte kan värja sig ochdet kan man inte om man börjar identifierasig med dem man läser om.Längtan att finna platsen där man slipperatt bli definierad som avvikande men samtidigtfår vara den man är återkommergång på gång hos bokens tonårstjejer.Men ingenstans tycks det finnas utrymmeför ett mänskligt möte som kan svara pådenna längtan. ”Mina föräldrar kan intebeskydda mig längre”, konstaterar Moa,”du borde kanske gå till psykakuten”,säger en lärare och vänder sig bort, ochpsykologen som träffar Moa på psyket ärinte där för att samtala utan för att ställadiagnos. Som läsare frågar man sig intevarför Moa missbrukar, utan varför honskulle sluta. Destruktiviteten känns logisknär ingen kan erbjuda ett alternativ.– Man talar om integration och assimilering,att människor ska anpassas in isamhället, säger Josefine Adolfsson. I ställetborde man börja bygga samhället utifrånde människor som bor där.Det viktiga, menar hon, är att möta människordär de faktiskt finns: i skolan, i vardagenoch inom vården. Själv hade honturen att få kontakt med en vuxen sommötte henne helt på hennes egna premisser.På Rådgivningsbyrån i Lund fördesinga journaler, där fanns inga krav pådrogfrihet, där kunde man testa gränser.När föräldrarna ringer dit och vill vetavad som försiggår, får de veta att det är ensak mellan Josefine och hennes kontaktperson,något hon tror var avgörande.Rådgivningsbyrån blev en fristad, vigd åthenne.– Hade inte den människan funnitshade jag inte suttit här. Men det var meren slump att jag hittade dit. Jag råkade slåupp skolkatalogen där numret stod längstbak i liten stil. Och inte är det lättare i dagför den som söker vård. Om jag som är 30år och journalist har svårt att hitta rätt,hur ska då en vilsen ung människa kunnagöra det?I Danmark och Norge finns ungerådgivningenrespektive unginfo i varje kommun. Ditkan ungdomar vända sig med frågor omallt från bostad och studier till missbruksproblem.En plats att vända sig till alltså.Och med ung personal. Josefine Adolfssonefterlyser fler sådana ställen. Där ungdomarkan vara utan att prestera, produceraoch konsumera.– I dag ser vi den första generationensungdomar som primärt är konsumenter.De ska marknadsföra sig och satsa på sigsjälva som ett jävla företag, säger hon.Samhället är extremt individualiserat ochskulden för ett misslyckande läggs automatisktpå individen, utan att man ser attdet kanske inte fanns förutsättningar attvälja eller lyckas.”Kårnulf was here” är i sig ett effektivtslag i magen på dem som förespråkar enskyll dig själv-mentalitet. Människorsöker hjälp men socialtjänsten och vårdenliknar mer Vilda Västern än professionellainstanser som ger individen en chans attväxa. Insatser görs i desperation och utansamordning och långsiktighet. Resursersom Rådgivningsbyrån finns ofta intekvar. Och om inte ens akutvården fungerar,hur ska man då kunna tala om förebyggandeinsatser, undrar Josefine Adolfsson?– Jag satt och pratade med några kompisari min ålder häromdagen och då vardet någon som sa att vi ska vara glada attvi fick vara unga när det var ganska bra iSverige. Det är ju inte klokt att man skabehöva tala på det sättet.Läget till trots, Josefine Adolfsson utstrålarmer kamplusta än uppgivenhet. Men detkrävs drastiska åtgärder, tror hon, som attskrota försvaret och föra över pengar tillvården. Pengar till frivillig vård ska öronmärkas.Dessutom, konstaterar hon, ärlångt ifrån all vård på LVM-hem och ungdomsinstitutionernågot att hänga i julgranen.Själv har hon inte varit omhändertagenmen besökt många hvb-hem,SiS-institutioner och fängelser i egenskapav vän till intagna. Hon talar om institutionerdär de intagna sitter vilsna i livet,utan socialt sammanhang och får tiden attgå genom att glo på tv och röka.– Det talas mycket om att man skaändra lagen, men faktum är att det sombehövs redan står i lagen. Att man ska haen kontaktperson, en individuell behandlingsplanoch ett team runt sig. Men jagkänner folk som har jobbat på institutionerdär det inte fanns en enda behandlingsplan.Missförhållanden påpekas meningenting görs.Men det som känns som övergrepp ochtotal brist på insikt handlar oftast omoförmåga och inte om elakhet, betonarJosefine Adolfsson. Hon hoppas att hen-16 SiStone nr 4 2004

– Jag ville skriva på ett sätt som gör att man inte kan värja sig, säger Josefine Adolfsson. Kårnulf i bokens titel är en liten staty som Moa och hennes kompisarvärnar om och som får ta emot många starka känslor.Foto: Ann-Sofi Rosenkvistnes bok ska leda till att lärare, föräldrar,psykologer och andra vuxna kan sträckaut en hand mot varandra och erkänna sinoförmåga. Själv vill hon bidra med sinaerfarenheter genom exempelvis föreläsningaroch work-shops inom vård ochsocialtjänst och har bland annat kontaktmed SiS, BO och Mobilisering mot narkotika.Mycket skulle kunna göras om människorvågar erkänna att de inte räckertill. Josefine Adolfsson ser debatten omcurlingföräldrar som ett tecken på behovetatt diskutera vuxenrollen. Och dåborde det inte bara handla om småbarn,understryker hon.– I Sverige är föräldrautbildningenfokuserad på de första åren. Blir man gravidfår man särskild utbildning och sedanär det täta kontroller de första åren. Menkrasst sett kanske det är en större utmaningatt ta hand om tonåringar. Och detförutsätts man klara av utan hjälp.Jessica RydénSiStone nr 4 2004 17

[ UNGDOMSHEMMENS HISTORIA ]Från slit och kalla cellertill sluten ungdomsvårdMild eller sträng pedagogik. Det har varit en stridsfråga sedan de första ungdomshemmenöppnade på 1800-talet. De senaste fem åren har SiS ansvarat för påföljdensluten ungdomsvård och i höst presenteras återigen en utredning om straffen för ungalagöverträdare. SiStone har gjort en tillbakablick i historien för att se hur det såg ut närde första ungdomshemmen för unga brottslingar öppnade.Stölder och kringstrykande. Det var> brotten som Carl Johan Lund gjortsig skyldig till när han som första pojketogs in på det nyöppnade Råby räddningsinstitut1840. Han flyttades dit från fästningsfängelseti Malmö, där hans mammaoch bror satt.Under de första två åren kom ytterligareelva pojkar mellan 10 och 17 år till Råby.De flesta var pojkar ”på glid” och någrahade tidigare avtjänat straff för olikabrott.Råby räddningsinstitut var landets förstaungdomshem och syftet med institutionenvar att rädda och förbättra brottsligaoch vanartiga barn. Ungdomarnaskulle skiljas från de vuxna brottslingarnaoch den dåliga fängelsemiljön, i ställetskulle de förändras och tvångsuppfostrasmed mildhet, kärlek och frihet. Huset varnybyggt och låg i en öppen park. Förebildenvar ungdomsanstalter i Tyskland ochFrankrike.Företrädarna för Råby strävade efter attbarnen själva skulle vilja göra det rätta,inte tvingas till det genom bestraffningoch disciplin.– De menade att den nya pedagogikenvar ett överlägset medel för att förändravanartiga barn, säger Jonas Larsson vidUppsala universitet som doktorerar påframväxten av sociala institutioner, medsärskilt fokus på Råby.Råby räddningsinstitut i Lund var Sveriges första ungdomshem. Här skulle vanartiga barn räddasundan den dåliga fängelsemiljön och tvångsuppfostras med mildhet och frihet men också med arbeteoch viss skolgång. Anstalter i Tyskland och Frankrike fungerade som förebilder. Fotografi frånLunds universitetsbibliotek.Idén att placera barn som begått brott påsärskilda tvångsuppfostringsanstaltersammanföll med liberala och humana vindarinom kriminalvården i allmänhet.– Det fanns ett idealistiskt perspektivdär man menade att barnen hade egnabehov och därför behövde skiljas frånvuxna. Men det fanns också ett ökatbehov av kontroll och fostran av dessaungdomar, säger Roddy Nilsson. Hanfinns vid Växjö universitet och forskar omåtgärder mot kriminella ungdomar.Barnen skulle räddas från den dåligafängelsemiljön. Men det handlade ocksåom att rädda samhället från de vanartigabarnen. För Råbys grundare gällde detfrämst de lösdrivande barnen på denskånska landsbygden. Då industrialiser-18 SiStone nr 4 2004

[ UNGDOMSHEMMENS HISTORIA ]Stränghet och instängdhet präglade behandlingen på Prins Carls förbättringsavdelning i Stockholm. Kontroll, disciplin och galler för fönstren var endel av vardagen och pedagogiken sågs ibland som motsatsen till den på Råby. Bilden är tagen när anstalten flyttat ut till Gålö på Södertörn söder omStockholm.Foto ur Gålöstiftelsen/Prins Carls uppfostringsinrättning för fattiga barns arkiv, Stockholms stadsarkivingen och urbaniseringen tog fart i slutetav 1800-talet blev barnen allt synligare påstädernas gator. De började betraktas somsociala problem bland politiker och personeri de övre klasserna och blev någotsom man diskuterade och oroade sig för.Jonas Larsson menar att två tankefigurerlåg bakom framväxten av ungdomshemmenoch andra sociala institutioner.– Dels ansåg man att samhället bordeordnas på ett bättre sätt, dels att människangick att behandla, förändra ochforma.Hur detta skulle ske var dock inte allaöverens om. Ungefär samtidigt som Råbyräddningsinstitut etablerades öppnade iStockholm Prins Carls förbättringsavdelning,som en del av Prins Carls uppfostringsinrättning.Där placerades pojkarmellan 8 och 14 år som dömts för brotteller uppvisat stor vanart.Prins Carls uppfostringsinrättning hadehämtat inspiration från USA och Englandoch var en modern anstalt, även om pedagogikenvar den motsatta mot den påRåby. Stränghet och instängdhet var grundeni behandlingen. Murar, höga grindaroch galler för fönstren stängde in barnensom levde i enskilda celler i stället för isovsalar.Under 1800-talet debatterades de tvåanstalternas pedagogik. Enligt etnologenEva-Lis Bjurman startade debatten då tvåpojkar rymde från Prins Carls inrättningMålet var attåterbörda dugliga,skötsamma ocharbetande drängar ochgesäller till samhället.en kall kväll i januari. Hur kunde ungdomarrymma i flera minusgrader om de inteverkligen vantrivdes frågade man sig i tidningarna.I motsats till Prins Carls inrättningframställdes Råby av vissa som mönsteranstalt.Men i verkligheten var livet påRåby inte särskilt idylliskt och skilde siginte nämnvärt från vardagen för andrapojkar ur den arbetande befolkningen.Hårt arbete, sträng disciplin, viss skolgång,aga och andra bestraffningar vargrunden i behandlingen. Livet prägladesav regler och ordning.– Pojkarna drev i princip inrättningen själva.De skötte hushållssysslorna, jordbruket,trädgården och hantverket. Det praktiskaarbetet tycks ha övervägt helt framför studier.Det fanns visserligen en utbildandetanke, men den tycks ha varit mycketgrundläggande: pojkarna skulle konfirmerasig. Det var inte meningen att de pånågot sätt skulle höjas socialt. Målet varatt återbörda dugliga, skötsamma ocharbetande drängar och gesäller till samhället,säger Jonas Larsson.Han menar att vistelsen på Råby varsträngare än vad vi i dag kan tro om enanstalt med en mild metod. Men det varfaktiskt mildare än på de flesta andraanstalter. Det fanns tid för fri lek och aktivitetersom teckning och musik.Etnologen Eva-Lis Bjurman har studeratmetoderna på några anstalter i Stockholmsområdet,bland annat på Prins Carlsinrättning. Hon menar att barnens arbetskraftöverutnyttjades för att ge vinst, attden militäriska disciplinen kunde urarta i >>SiStone nr 4 2004 19

[ UNGDOMSHEMMENS HISTORIA ]>>Råby ungdomshem i dag. Precis som tidigare är grundtanken att unga människor ska hållas bortafrån fängelselivet. I dag finns tonåringar som dömts till sluten ungdomsvård bland annat på Råbysavdelning Åsbogården. Viss frihet finns, men vill man ta en cigarett blir det bakom galler.Foto: Eva Lifövervåld och misshandel och att barnenstankar och handlingar kontrolleradesgenom ett detaljerat schema som inte tillätmycket tid för fri lek och fritt tänkande.Både Jonas Larsson och Roddy Nilssonpåpekar dock att man ska akta sig för attutmåla de två anstalterna som ljus ochgod respektive mörk och dålig.– Jag är inte övertygad om att pedagogikenvar särskilt mild på Råby. Det handladesnarare om olika grad av stränghet.Det är viktigt att komma ihåg att bådebarnarbete och aga förekom i de flestafamiljer på 1800-talet, säger Roddy Nilsson.Till en början var det enskilda stiftelsersom drev tvångsuppfostringsanstalterna.Välgörenhet och filantropi var drivkraften.Råby grundades av friherre Axel Gyllenkrokeftersom att han ansåg att hanmisslyckats med att uppfostra sina egnasöner. En av dem hade flytt landet för attundgå åtal för förskingring.Vid mitten av 1800-talet öppnade de förstaanstalterna för flickor, ofta av kyrkligasammanslutningar. Där placerades äldreoch yngre flickor som frigivits från fästningaroch korrektionsinrättningar, samt”fallna” kvinnor. Ersta diakonisällskap iStockholm var först med att öppna enavdelning för endast yngre flickor, senarekallad skyddshem.– I början fanns inget lagligt stöd förRåbys eller de andra anstalternas verksamhet,som var privat och parallell tillden offentliga rätten. I princip kan mansäga att man bortsåg från detta och menadeatt det var ett privilegium och inte etttvång att bli intagen på Råby, säger JonasLarsson.1864 blev det för första gången möjligtatt döma barn under 15 år till tvångsuppfostranpå särskild anstalt, bland annat påRåby. I och med att allt fler barn placeradespå tvångsuppfostringsanstalt börjadestatsbidrag utgå.Åkerbrukskolonin Hall var den första anstaltensom fick bidrag när den öppnadeutanför Södertälje 1876. Den var en storanstaltmed plats för cirka 200 av de mestsvårbehandlade pojkarna i hela landet.Länge var anstalten en förebild i Nordenoch tog emot åtskilliga studiebesök.1902 utvidgades gruppen till unga mellan15 och 18 år. I samband med det togstaten för första gången ansvar för deunga brottslingarna och öppnade ungdomsvårdsskolornaBona för pojkar ochViebäck för flickor. Antalet flickor på Viebäckblev relativt få, men Bona utveckladestill en storanstalt med plats för 250pojkar.När lagen på 1930-talet utvidgades tillatt omfatta ännu en åldersgrupp, ungdomarmellan 18 och 21 år, öppnade statensärskilda ungdomsfängelser.– Med de nya lagarna ville man tona neratt det var ett straff. Men i praktiken togdet lång tid innan man lyckades skiljaungdomar från vuxna. Det har skett förstunder senare delen av 1900-talet. Längefick de flesta unga som begått allvarligabrott fortfarande fängelse. Många vanartigabarn togs omhand av fattigvårdenlångt in på 1900-talet, påpekar RoddyNilsson.Räddningsinstitut, tvångsuppfostringsanstalt,skyddshem, ungdomsfängelse,avdelningar för sluten ungdomsvård.Namnen på de institutioner som tagitemot och behandlat unga som begåttbrott har varit många.Sedan de första ungdomshemmen öppnadeför 160 år sedan har en hel del förändrats.Den tydligaste skillnaden är kanske vetenskapensintåg och kristendomens uttåg.Men mycket är sig likt 160 år senare.Den röda tråden har varit att man strävatefter att behandla ungdomarna så attde själva ska medverka till sin ”räddning”.Och tittar man på vilka typer avproblem och konflikter som varit aktuel-20 SiStone nr 4 2004

[ UNGDOMSHEMMENS HISTORIA ]la, är det också samma ämnen som hardiskuterats sedan mitten på 1800-talet.– Framför allt handlar det om huruvidaungdomshemmen ska vara vårdande ellerstraffande och om ansvaret ska ligga hosstaten, hos kommunerna eller hos frivilligakrafter. Det är lösningarna som harpendlat fram och tillbaka, säger RoddyNilsson.Med tiden har ungdomshemmen reformeratsoch blivit mer humana och civiliserade,även om utvecklingen inte har följtnågon rak linje.– I dag skulle väl de flesta mena att detär bättre att med resonemang och ett”manipulativt” system med belöningaroch frihet få en ung pojke att rätta sigefter samhällets normer och lagar, än attspöa skiten ur honom tills han gör det.Men det är ju faktiskt en smaksak. Allaformer av samhällelig korrektion är inågon mening ett övergrepp på individen.Vad som händer på Råby är att ett yttre,fysiskt övergrepp till viss del ersätts avövergrepp inriktat på individens inre. Denmilda pedagogiken kritiserades för detredan på 1800-talet. Samtidigt finns detinte något alternativ till icke-övergreppVad som händer påRåby är att ett yttre,fysiskt övergrepp tillviss del ersätts avövergrepp inriktat påindividens inre.för dem som inte rättar sig efter normerna,säger Jonas Larsson.Han påpekar att viss behandling kritiserasför att vara allt för mild än i dag.– När värstingar skulle få segla jordenrunt för ett par år sedan kritiserades detbåde för att vara för milt och positivt ochför att det var dyrt och extravagant. Detär samma principiella kritik som när manklagade på att huset på Råby var så fintoch att glasen var av böhmisk kristall.Att debatten om mild kontra strängpedagogik lever blev tydligt då lagen omsluten ungdomsvård, LSU, kom till förfem år sedan. I dag har SiS LSU-avdelningarpå flera särskilda ungdomshem.Håkan Nyman är föreståndare för densom finns på Råby. Han berättar att man idet nätverk som finns för just LSU-avdelningarnahar diskuterat den pedagogiskainriktningen.– På Råby har vi en förhållandevis liberalinställning till ungdomarna. Jag trorpå att ha ett stort hjärta och motivera,snarare än att straffa. Men vi har fått endel kritik som går ut på att vi är för snälla,att pojkarna får ta emot för mycket besökoch att de får komma ut utanför institutionenför tidigt, säger han.Straff eller vård, för slappt eller för tufft? Debatten om straffen för unga som begår brott är fortfarande livlig och i höst kommer den statliga ungdomsbrottsutredningenmed sitt betänkande. Betydligt fler än väntat döms till sluten ungdomsvård. Inom SiS nätverk för institutioner med LSU-platser diskuterashur den pedagogiska inriktningen ska se ut.Foto: Eva LifSiStone nr 4 2004 21

[ AKTUELLT ]SiS-kollegor granskaroch lär av varandraI höst startar ett projekt med kollegiegranskning inom SiS. Fyra LVM-hem är först ut attgranska varandras arbete och lära av varandra.>> Att bestämma hur man ska jobba ären sak. Att tillämpa besluten praktisktkan vara en annan. Vill man veta om teorioch praktik verkligen överensstämmer ärdet bra att bjuda in kunniga ögon utifrån.Inte minst som man dessutom kan få hjälpatt utveckla arbetet.Det är en av grundtankarna bakom projektetmed kollegiegranskning som SiS inleder ihöst. Från början deltar fyra LVM-institutioner,men fungerar modellen ska denkunna användas som ett verktyg för kvalitetsutvecklinginom hela myndigheten.Runnagården, Frösö LVM-hem, Renforsensbehandlingshem och LVM-hemmetLunden är med från början. Varjeinstitution har utsett var sin representantsom tillsammans med en projektledarebildar den grupp som utför granskningen.Ett av gruppens arbetsredskap blir SiSså kallade LVM-profil som innehållerriktlinjer för hur vården ska bedrivas.Profilen ligger till grund för den frågemanualsom granskarna ska använda vidsina institutionsbesök då de träffarbehandlingsassistenter, chefer och ledningsgrupperför att få en bild av hurarbetet på institutionen går till. Granskningarnadokumenteras i rapporter somgår tillbaka till de berörda LVM-hemmen.– Gruppen ska titta på hur jobbet går till,hur konsekvent man är, vilka metodersom används och hur de fungerar i praktiken.De som granskar lär sig av den institutionde besöker och de som blir granskadefår möjlighet att utveckla sittarbete, säger Tomas Ring, chef för SiSenhet för vård och behandling.– Att bara få applåder är kul för stundenmen inte särskilt utvecklande. Däremotär konstruktiva synpunkter frånnågon initierad både stimulerande ochutvecklande.Tomas Ring betonar att kollegiegranskninginte har något med tillsyn att göra.Här handlar det om möten och vänskapligadialoger kollegor emellan.– Är det någon som ska komma och talaom vad som är bra och dåligt så är det justde här. Det är sådana kollegor som manlyssnar på, säger Tomas Ring.Birgitta Hedman-LindgrenEU-bidrag kan skapavägar ut i arbetslivetSiS utreder LVM-vården av kvinnor>> ”Outsider” är namnet på ett projektmed syfte att hjälpa unga människor atthitta vägar att bryta de mönster somstänger ute vissa unga från arbetsmarknaden.SiS är en av sammanlagt elva drivkrafterbakom projektet och några av deövriga är Arbetslivsinstitutet, Riksförbundetfrivilliga samhällsarbetare, Socialamissionen och Göteborgs stad.Flera områden i samhället berörs, menför SiS del ligger fokus på ungdomshemmenBjörkbackens skol- och behandlingshemi Göteborg och Hammargårdenutanför Stockholm. Tanken är att projektetska bidra till att involvera lokalaarbetsgivare i verksamhet på institutionerna.Ungdomarna ska också få möjlighetatt ta makten över sin tillvaro ochhjälp att planera sina yrkesliv.Budgeten för projektet väntas hamnapå 25 miljoner kronor och finansieringenär till hälften tänkt att ske med EUbidrag.Först i vår kommer beslut ompengar därifrån. >> LVM-vård för kvinnor bedrivs i dagpå sju av SiS institutioner. Var kvinnornabehandlas beror på ålder och psykiskhälsa och på om de har ett utagerande ochvåldsamt beteende eller inte.Nu ska SiS undersöka om LVM-vårdenav kvinnor behöver förändras på någotsätt. Utredningen ska titta på om differentieringenmellan institutioner och avdelningarär tillräcklig, hur kvinnornas särskildabehov och problem beaktas ivården och behandlingen, hur vården skiljersig mellan olika institutioner ochavdelningar och vilka behov som finns avmetodutveckling.Utredningen, som ska vara klar sistaseptember, blir underlag för nästa årsverksamhetsplanering. LVM-konferensska sprida kunskap>> Vad vet vi i dag, vad kan vi och vadpågår inom projekt och forskning? Det ärnågra frågor som ska besvaras på SiSLVM-konferens i Stockholm den 16–17september. Konferensen ska ge en samladbild av det aktuella kunskapsläget när detgäller behandling av alkohol- och drogmissbruk,och aktuella rön inom både SiSfinansieradoch annan forskning kommeratt presenteras. Dessutom blir det paneldebatterom LVM-vårdens framtid och omimplementering av evidensbaserade metoder.– Syftet med konferensen är att spridaforskningsinformation och att uppdateramedarbetarna. Dokumentationen skafungera som en hjälp för vår personal,säger SiS FoU-direktör Nils Åkesson. > Tips till redaktionen?Kontakta oss! 08-453 40 11sistone@statinst.se22 SiStone nr 4 2004

[ AKTUELLT ][ HÖRT OM NAMN ]Som SiStone tidigare berättat var det sextonårigaDiana på Långanässkolan sommed sina dikter gick segrande ur åretsupplaga av SiS stora skrivartävling somalla ungdomar på de särskilda ungdomshemmenfår delta i. I slutet av juli var detdags för prisutdelning. Efter att ha tagitemot diplom, statyett och presentkort påböcker kunde Diana avnjuta en somrigjordgubbstårta tillsammans med institutionschefStig-Arne Tengmer, representanterför SiS huvudkontor och personaloch flickor från avdelningen, lämpligt nogpå en av månadens första riktigt varmadagar.Jan-Erik Albäck, chef för Östforas behandlingshemi Järlåsa, har gått i pension,efter ett helt livs arbete inom den socialasektorn. Torgny Nilvemark, biträdandeinstitutionschef på Östfora, går in somtillförordnad chef för LVM-hemmet tillsen efterföljare är utsedd.[ PÅ GÅNG ]SEPTEMBER9 Spel och spelmissbruk. Konferens påSödertörns högskola. Konferensen tar uppfrågor som spelandets former och utbredning,teorier bakom uppkomsten av spel samtbehandlingsmetoder. Arrangör är RFMA,Riksförbundet mot alkohol och narkotikamissbruk.9 Personer med dubbeldiagnoser – boendeoch liv. Seminarium i länsstyrelsens hörsal,Stora Badhusgatan 2, Göteborg. FoU i Väst/GR och Länsstyrelsen anordnar en heldag förerfarenhetsutbyte om stöd till personer medpsykisk sjukdom eller beteendestörningarsamtidigt med missbruk. Fokus för heldagenär boendefrågorna.10–12 Nordisk konferens för medling ochkonflikthantering. Konferensen på Billingehusi Skövde är en del av ett projekt somNordiskt forum för medling driver i syfte attskapa nätverk mellan dem som arbetar medmedling i de nordiska länderna. JustitieministerThomas Bodström är en av föreläsarna.17 Cannabismissbruk. Konferens på Södertörnshögskola. Konferensen tar upp frågorom utbredning, skador och forskningsläge,risk för psykoser och schizofreni samtbehandlingsmetoder.Daniel DahlgrenDaniel Dahlgren som jobbar som personalsekreterarepå huvudkontoret byterarbetsuppgifter i höst. Han blir kvar påHK men tillträder i oktober en ny befattningsom utredningssekreterarevid administrativastaben. Han skaframför allt arbeta medärendehantering ochbeslutsförslag, menockså med bland annatekonomisk uppföljningoch upphandling.SiS presschef Jessica Rydén vill pröva nyverksamhet och tar därför tjänstledigtunder ett halvår. Vikarie från septemberblir Cecilia Sandahl. Hon kommer närmastfrån Högskoleverket där hon arbetatsom pressekreterare.Thorbjörn LindströmDet är inte bara SiS vikarierandepresschef somhar en bakgrund på Högskoleverket.Därifrånkommer också SiS nyapersonalchef. Han heterThorbjörn Lindströmoch var tidigare administrativchef och personalchefpå Högskoleverket. I oktober börjarhan sitt nya jobb på SiS.22–24 Working with aggression and violence.Den andra internationella ICART-konferenseni Amsterdam. Konferensen tar upp behandlingoch förebyggande av aggressioner ochvåld.23 Studiedag för rättsväsendet. Konferens iStockholm arrangerad av Brå.28–29 Miljöterapi – ett sätt att organiseravardagen. En tvådagarsutbildning i Göteborgarrangerad av Kunskapsforum. Föreläsare ärErik Larsen som går igenom ett antal frågeställningarsom är viktiga i gestaltandet avden dagliga organiseringen av ett avdelningsarbetepå ungdomsinstitution.29 september–1 oktober Missbruksbehandling– Vård, effekter och fallgropar. Kurs vidUppsala universitet med syfte att jämföra ochföreslå effektiva behandlingsmetoder för missbruk.Diskussion kring centrala frågeställningarinom området. Kursen ges i samverkan med”Mobilisering mot narkotika”.29 september–1 oktober. Vilken väg tar socialtjänsten?Föreningen Sveriges socialcheferanordnar sina traditionella studiedagar iKarlstad. Deltar gör bland annat socialtjänstministerMorgan Johansson, etnologen GillisHerlitz, psykiatrisamordnaren Anders Miltonoch Årets föreläsare 2004, pedagogen ochinspiratören Lou Rossling.LVM-hemmet Runnagården i Örebro harfått ny chef efter Tomas Ring som tillträtten ny tjänst som chef för huvudkontoretsenhet för vård och behandling. Han efterträdssom institutionschef av Eva-LottaArdermark, tidigare enhetschef på Runnagården.SiS vårdkedjeprojekt som ska garanteraLVM-klienter vård och insatser även eftertiden på institutionen tar allt fastare form.Medverkar gör LVM-institutionernaHornö LVM-hem, Runnagården ochbehandlingshemmet Rällsögården, liksomkommunerna Eskilstuna, Örebro ochUppsala och stadsdelarna Maria–Gamlastan och Katarina–Sofia i Stockholm.Nu är även anställningarna klara av devårdsamordnare som ska fungera somstöd och viktiga länkar i vårdkedjan.I september börjar Nima Najafi, TarjaHyvönen Sjögren, Cecilia Sköld, Bengt-Enar Andersson och Ingela Widner sinatjänster som samordnare och inleder medintroduktion på huvudkontoret och besökpå institutioner och i kommuner.OKTOBER1 Beslut på bättre grunder – utveckla missbrukarvårdenmed klienterna i centrum.Endagskonferens om strukturerade, systematiskametoder i missbrukarvården. Arrangörerär Institutet för utveckling av metoder i socialtarbete vid Socialstyrelsen, IMS, och Institutionenför socialt arbete i Stockholm.Plats: Institutionen för socialt arbete, Socialhögskolani Stockholm.4–6 Möte med forskningen. CAN-utbildning iStockholm. CAN, Centralförbundet för alkohol-och narkotikautbildning arrangerar dennautbildning för dig som har goda kunskaperi drogfrågor och är intresserad av att utbytaerfarenheter med kollegor och några av vårafrämsta forskare inom drogområdet.14–15 Neuropsykiatriska utvecklingsavvikelserhos vuxna. Kurs med syfte att presenteraden senaste neuropsykiatriska forskningeninom området samt påvisa risk- och skyddsfaktorer.Kursen, som äger rum i Uppsala,vänder sig till anställda inom kriminalvård,psykiatri och beroendeenheter, samt till personalpå arbetsvårdande enheter inom stat,kommun och landsting.www.stat-inst.seFler tips i Kalendariet.SiStone nr 4 2004 23

[ AKTUELLT ]Skärpt kontrollav jobbsökande>> Regeringen vill se överbehovet av registerkontrollnär personal ska anställasvid hem för vård eller boende,HVB-hem. Hittills har desökandes integritet vägttyngre än skyddet för deomhändertagna barnen ochungdomarna, men nu ska enutredare titta på om det trotsallt behövs en kontroll avblivande personals eventuelltkriminella belastning.På SiS särskilda ungdomshemoch LVM-hem begärinstitutionscheferna redan ututdrag ur polisens registervid nyanställningar. Det ärbara den person som mantänker anställa som kontrolleras.Institutionerna får intebegära ut information omalla sökande. Tullen svararpå webben>> I somras var det premiärför Tullverkets nya webbplatsom droger. Den vändersig till både ungdomar ochvuxna och innehåller drogfakta,nyheter, informationom vad som händer när manåker fast för smuggling ochanvändbara länkar. Därfinns också möjlighet attställa frågor och läsa svarenpå andras frågor. www.stat-inst.seBesök Tullens nya webbplats.Han får ansvarför socialtjänst>> Håkan Ceder är ny överdirektörpå Socialstyrelsenfrån första september. Hanlämnar en tjänst som direktörför Hjälpmedelsinstitutet.Under 1990-talet arbetadehan som departementsrådpå Regeringskansliet.Håkan Ceder är socionomoch kommer på Socialstyrelsenatt ha huvudansvar förfrågor som rör socialtjänsten.Krav på skärptaregler för HVB-hemSocialstyrelsen vill skärpa lagstiftningen när det gäller hem förvård eller boende. Vårdplaner ska alltid finnas och HVB-hem skakunna stängas omedelbart.>> Oklarheterna kring begreppetHVB-hem är många.Frågetecken behöver rätas utoch lagstiftning ändras. Detanser Socialstyrelsen som skrivittill regeringen med synpunkteroch förslag till förbättringar.Till att börja med är själva namnetHem för vård eller boendefelaktigt i sig, eftersom enverksamhet måste innehållabåde vård och heldygnsboendeför att räknas som HVB. Hemför vård och boende vore ettmer korrekt begrepp. Dessutomvill Socialstyrelsen ha entydligare avgränsning motfamiljehem där båda föräldrarnapå heltid vårdar ett placeratbarn.– Ingen vet vad som skiljerett HVB-hem från ett ”professionellt”familjehem så det villvi att man hjälper oss att reda>> Hur står det till med rättssäkerhetenför tvångsvårdadepatienter inom psykiatrin? Detska ett nystartat forskningsprojektta reda på.Juristen Ewa Gustafsson på juridiskaenheten vid Lunds universitetska analysera alladomstolsbeslut från 2002 och2003 som rör lagen om psykiatrisktvångsvård, LPT, föratt se hur den används i praktiken.En fråga hon ska titta påär vilken innebörd som läggs iut, säger Marianne Börjessonsom är avdelningschef på Socialstyrelsen.Hon tar bristen på registerkontrollvid anställningar ochde många placeringar somgörs utan att vårdplaner upprättassom exempel på annatsom måste bli bättre. När detgäller att kontrollera sökandeseventuellt brottsliga förflutnamed hjälp av polisens registerhar regeringen nyligen tillsatten utredning i frågan (se notishär intill).En viktig punkt är möjlighetenatt snabbt och utan ett föreläggandestänga HVB-hem sominte fungerar. I dag går det inteatt med omedelbar verkanstoppa fortsatt verksamhet.Det här skapar problem. Enlänsstyrelse kan informeraSocialstyrelsen om att manförsöker stänga ett HVB-hembegreppet ”allvarlig psykiskstörning”.Beslut om tvångsvård enligtLPT fattas av chefsöverläkareinom psykiatrin men måsteprövas i länsrätt efter fyraveckor.Lagen används av både sjukvårdspersonaloch domstolar.Enligt Ewa Gustafsson kanden ge utrymme för olika tolkningar,något som kan urholkaskyddet för utsatta människorsom har svårt att tillvaratasina rättigheter.men att stängningen ännu inteverkställts. Har då hemmetblivit känt för något skandalartatväcks starka känslor.– Vad ska folk tro när de hörtalas om förskräckliga sakermen ser att verksamheten ändåfortsätter? Länsstyrelserna villockså ha möjlighet att ge tidsbegränsadetillstånd, eftersomdet finns verksamheter sometablerar sig och som kännslite udda, men som man intevill döma ut på förhand.Anmälningsskyldighet föranställda som upptäcker allvarligamissförhållanden finnsockså med som önskemål iSocialstyrelsens skrivelse tillregeringen. Marianne Börjessonräknar med att förslagentas på allvar.Birgitta Hedman-Lindgrenwww.stat-inst.seLäs Socialstyrelsens skrivelse.Jurist granskar psykiatrisk tvångsvårdJuristen Ewa Gustafsson har tidigare skrivit en avhandling om hurLVM-lagstiftningen fungerar. Nu tittar hon på rättssäkerheten förpatienter som vårdas enligt LPT.Det är inte första gångenEwa Gustafsson granskartvångsvård. För tre år sedankom hennes avhandling”Missbrukare i rättsstaten – enrättsvetenskaplig studie omlagstiftningen rörande tvångsvårdav vuxna missbrukare”.Avhandlingen innehöll kritikmot hur LVM-lagstiftningenär utformad och mot hur lagenanvänds i praktiken. 24 SiStone nr 4 2004

[ AKTUELLT ]Mycket att vinnapå att sluta sparaSkolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut vill attkommuner och landsting satsar på barnen. En ny rapport visar vadman kan vinna på att sluta spara.>> • Tillgång till skolkuratorför 16 000 barn• Minskning av klasstorlekarnaför 500 barn• Öppen fritidsverksamhetför 400 barnLyckas man undvika att en(1) person utvecklar ett missbrukså sparar man lika mycketpengar som något av ovanståendekostar under ett år.Slipper man betala riktadeinsatser till enstaka personerblir det pengar över till generellainsatser.Låter man bli att skära nerpå föräldrastöd, förskola,skola, elevvård, fritidshem,ungdomsmottagningar och fritidsgårdarså blir behoven avriktade insatser i ett senareskede sannolikt mindre.Investeringar betalar sig i längden,precis som i företag. Attsedan vinsten inte alltid hamnari just den investerandehuvudmannens budget bordeinte spela någon roll.Det här slår Skolverket,Socialstyrelsen och Statensfolkhälsoinstitut fast i singemensamma rapport ”Tänklångsiktigt”, som handlar omnya sätt att beräkna värdet avtidiga insatser för barns psykiskahälsa.I rapporten presenterar de en nyekonomisk modell där kostnaderför generella insatser ställsmot insatsernas effekt på hurbarn mår och vilka samhällsekonomiskavinster insatsernaleder till. Här finns konkretakostnader för såväl missbrukoch psykisk sjukdom sominstitutionsplaceringar och livmed psykosociala arbetshinder.En återkommande tankeär att alla generella insatsermåste ses som sociala investeringarsom visserligen tär påbudgeten nu, men som å andrasidan ger återbäring i framtiden.Enligt myndigheterna är detinte minst tunnelseende somförhindrar det långsiktiga tänkandet.Huvudmän som tyngsav stenhårda krav på att hållaröda siffror borta från budgetenhar svårt att samverka medandra eller att tänka i investeringar.Men det samhällsekonomiskaperspektivet måsteöka och revirtänkandet måstebort.– Jag tror att kommuner ochlandsting kan göra mycketsjälva men det krävs nog ändringari politiska beslut högreupp. Kanske på statlig nivå,säger Ulla Nordenstam, undervisningsrådpå Skolverket.Hon berättar om en kommunsom beslutat lägga ner bådeöppna förskolan och denöppna fritidsverksamheten.– På det sparar man fem miljonerkronor. Vad är det försumma jämfört med vad manfår ut av sådana verksamheter?Birgitta Hedman-Lindgrenwww.stat-inst.seLäs hela rapporten.Vårdplaner krav i nya riktlinjer för SubutexStarka krav på samarbete i de nya reglerna för metadon ochSubutex. Beroendevård och socialtjänst ska jobba tillsammans.>> I Socialstyrelsens nya föreskrifteroch allmänna råd förläkemedelsassisterad behandlinghar bestämmelsen om atthögst 1 200 personer i tagetfår behandlas med metadontagits bort. Något tak finnsinte längre.Enligt föreskrifterna får behandlingenbara ges på sjukvårdsinrättningarför beroendevårdoch det är verksamhetschefensom ansvarar för vården. Hardenne inte specialistkompetensi psykiatri rekommenderasatt ansvaret för behandlingenöverlåts på en läkaresom har det.Den stora förändringen jämförtmed tidigare är den starkakopplingen mellan medicinskbehandling och psykosocialvård. Socialstyrelsen slår fastatt vårdplaner alltid ska finnasoch att de ska upprättasgemensamt av läkare, patienteroch socialtjänst. I vårdplanernaska det noggrant angeshur formerna för samverkanska se ut, syftet med behandlingenoch när olika insatserska äga rum. De nya föreskrifternabörjar gälla den 1 januari2005. www.stat-inst.seLäs Socialstyrelsens riktlinjer.Socialtjänstutsatt för våld>> I nio av tio kommunerförekommer det våld motsocialtjänstens personalminst en gång om året. Detvisar en undersökning somAkademikerförbundet SSRhar låtit Temo göra.Genom intervjuer meddrygt 220 socialchefer ochverksamhetschefer i kommuneroch stadsdelsnämnderhar SSR fått fram en bild avläget när det gäller våld utepå fältet och resultatet ärnedslående. I fyrtio procentav kommunerna uppger manatt risken för att bli utsattför hot och våld upplevs somett stort problem för socialsekreterarna.I storstädernasstadsdelsförvaltningar ärsiffran ännu högre.Trots rädslan för vålduppger en fjärdedel av socialchefernaatt personalenunder de senaste två åreninte fått någon utbildning ihur man ska kunna jobbatryggt.Situationen när det gällerhot och våld ser olika ut påolika håll i Sverige. Läget ärvärst i Västmanlands län,Västernorrlands län, Östergötlandslän och Stockholmslän. I Västernorrlands länsvarade åtta av tio chefer attrisken för hot och våld upplevssom ett stort problem. IKalmar län och Dalarnas länkom det svaret bara från vartionde chef. www.stat-inst.seLäs undersökningen.Kritikerrosadpjäs i repris>> ”Lysande om livets djävulskap”,”Som en svetslåga”,”En djupt personligmonolog” var några av rösternaom ”Bergsprängarensdotter som exploderade”, LoKauppis enmansshow omlivet som hetsätande tonårstjejsom hamnar i knarkträsket.De som missade pjäsenfår en ny chans i september.Mer information finns påRiksteaterns webbplats. SiStone nr 4 2004 25

Vandring med övernattningblev uppskattad belöningNär allt fungerar bra kan det vara kul att bryta rutinerna och göra något spännande sombelöning. Det gjorde Håkanstorps ungdomshem i Vingåker. Vandringsprojektet var enuppmuntran till ungdomarna som skött sina åtaganden i de individuella planeringarnapå ett bra sätt. Här är vandrarnas egen berättelse.>> Måndagen den tionde maj ger vi, femelever och fem personal, oss ut på en tvådagarsvandring på Sörmlandsleden. Envandring som börjar vid Djupviksberget.Tanken är att eleverna ska få möjlighet attprova på friluftsliv med lite ”överlevnadsinslag”,det vill säga att göra upp eld medeldstål, rena vatten, äta växter och myror,orientera sig med hjälp av solen och växtlighetenoch tvätta med hjälp av björklöv.Vandringen går på slingrande stigar i enhärlig natur fram till första fikarasten vidVikitteln, en liten skogstjärn med eldstadoch vindskydd. Efter fikat passerar viVikittelns minikanjon som är en unik geologisksevärdhet och därefter bär det avbrant uppför mot nästa attraktion, Södermanlandshögsta berg som ligger hela 123meter över havet. På berget finns ettutsiktstorn som är tolv meter högt ochsom vi naturligtvis är tvungna att klättraupp i innan vi fortsätter vår vandring.Läser du någon annans tidning?Vill du ha en egen kostnadsfri prenumeration på SiStone?Skicka eller faxa kupongen till oss:SiStone, Box 163 63, 103 26 Stockholm. Fax 08-453 40 50.Ja, jag vill ha en egen SiStone!Efter en lång vandring smakar det gott med middag. Sedan blir det fiske och bad.Skicka också en förteckning över deforskningsrapporter som SiS givit ut.Namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Utdelningsadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Min arbetsplats (frivillig uppgift) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .Fyra kilometer senare når vi Skogbyås därvi lagar mat över öppen eld. Vi passerarÅbo gamla skola och går genom en vackergammelskog, en så kallad skyddad biotop,där resliga ädelträd växer bland granoch tall. Efter några kilometer kommer viupp på Uvberget. Där finns en informationstavlasom berättar om bergets historiaoch som bland annat avslöjar att därhar härjat en 80 hektar stor skogsbrandsom tog en månad att släcka. Nu blir deten ganska brant vandring ned mot nattlägretvid Björnsjön. Lägerplatsen liggerväldigt vackert belägen vid sjön medskärmskydd och en fin sandstrand.Kvällen ägnar vi åt matlagning och vedhuggningsamt lite tips och tricks när detgäller ”överlevnad”. Killarna badar, fiskaroch vilar efter en dag med 15 kilometersvandring genom den sörmländska vildmarkensom vi uppfattar som väldigt ödslig.Vi möter inte en enda människa undertvå dagar.Klockan halv åtta nästa morgon är vi påbenen efter en natt i vindskydd. De flestahar sovit större delen av natten. Morgonrutinertar vid och vi planerar dagensvandring. Några kilometer söder omlägerplatsen passerar vi 1700-talstorpetAsptorp där det finns en kallkälla så vipassar på att fylla våra vattenflaskor. Efterytterligare några kilometer delar sig ledenoch vi styr stegen mot Stavsjö och får påvägen syn på en kolbotten och resterna aven kolarkoja.Efter sex kilometer når vi slutmåletStavsjö. Vi äter och badar innan vi sätteross i bilarna och åter styr färden motHåkanstorp. Väl tillbaka är alla inblandademycket nöjda med de två dagarna påleden och ser fram emot att börja planeraför nya utmaningar.Elever och personal på avdelning Fläderbo26 SiStone nr 4 2004

Succé för hemlösas VMSverige kom på åttonde plats vid fotbolls-VM för hemlösa som spelades i Göteborg.Matcherna på Götaplatsen var välbesökta och lag från 26 länder ställde upp.>> Massor av publik, betydligt fler lag äni fjol, italiensk vinst och svensk revanschmot Sydafrika. Fotbolls-VM för hemlösa,som i år hölls i Göteborg, blev en succépå många sätt. Från den 25 juli till den1 augusti kunde göteborgare och tillrestasupportrar glädja sig åt fotboll på Götaplatsen,och Sveriges lag var med rättastolt över sin placering. Förra årets åttondeplatsblev nu en sjundeplats och då skaman komma ihåg att bara arton länderdeltog i världsmästerskapet 2003. I årställde 26 nationer upp.Sverige hade starkt supporterstöd från fullsattaläktare och slutade turneringen på åttonde plats.Här får Canada storstryk med 7–0.Bakom fotbolls-VM för hemlösa står INSP(The international network of streetpapers) som försöker ge människor i krishjälp till självhjälp genom att låta demsälja gatutidningar och delta i sociala program.Första VM-turneringen spelades ifjol i Graz i Österrike. När nu arrangemangethölls i Göteborg fanns gatutidningenFaktum med och höll i trådarna.Projektledare var Lena Pettersson och honär glad över det stora intresset som tävlingarnaväckt.– Det var fullsatt alla dagar och publikenvar väldigt blandad. Alla kom, frånvåra tidningsförsäljare och deras kompisartill ungdomar och gamla tanter, ochstämningen på Götaplatsen var fantastisk.Jag tror att man på det här sättet får kontaktmed människor som man aldrig skullenå annars och får dem att fundera, fastpå ett positivt sätt. Här ser de hemlösasom har roligt och som presterar någonting.Sammanhanget blir ett helt annat änannars, säger Lena Pettersson.Hon ser framför allt två stora vinstermed arrangemanget. Dels synliggörs problemetmed utslagning och hemlöshet,både lokalt och globalt, dels får de hemlösavara en del av något roligt som gerstolthet och värdighet tillbaka.– Det märks på ett helt fantastiskt sätt.I fotbolls-VM för hemlösa spelas så kalladgatufotboll med lag bestående av målvakt,tre utespelare och fyra avbytare ochmed matcher på 2x7 minuter. Sverige harett helt manligt lag men det finns ländersom kör mixat. Alla i laget saknar riktigbostad och över hälften är Faktumförsäljare.Nästa år går turneringen i New Yorkoch träningen har redan börjat. Den innebärinte bara fotboll utan även annanmotion och för många, både kvinnor ochmän, fungerar den som vettig sysselsättningpå kvällarna, berättar Lena Pettersson.Själv får hon snart börja jaga sponsorerinför USA-resan.– Jag tror inte att det blir några problematt få ihop pengar. Det här är ett så jättebraevenemang.Birgitta Hedman-Lindgren[ LITTERATURTIPS ]>> Många av de idéer om pedagogik somförs fram i dagens skoldebatt är inganyheter. Under 1900-talets första decennierväxte den så kallade progressivapedagogiken fram över stora delar avEuropa och USA. I Sverige var Ellen Keyden kanske mest kända representanten förutvecklingen av uppfostran och utbildning.Maria Montessori är ett annat käntnamn från samma period.Den amerikanske filosofen och pedagogenJohn Dewey (1859–1952) var antagligenden tänkare som mest påverkade västvärldenssyn på utbildningens betydelseför samhällets utveckling. Inte bara viddet förra seklets början, utan ända framtill våra dagar. Tillsammans med sin frustartade han en experimentskola medsyfte att utveckla de pedagogiska metodernaoch öka förståelsen för kunskapsutvecklingenhos individen. Det gällde intebara att få eleverna att lära sig, utan likaviktigt var det att få lärarna att förstå attäven de hela tiden måste öka sin kunskap.Många av John Deweys formuleringarlåter helt moderna i dag, till exempel”överge uppfattningen om kunskapsstoffetsom något fixt och färdigt utanför barnetserfarenhet” och ett av de specifikabidragen till pedagogisk teori ”respekt förindividens begåvning, intressen och erfarenheter”.Elevernas förmågor och behov förändrasunder deras utveckling. Även lärarengenomgår samma process. Att samhälletockså förändras vet vi alla. Vi måste ständigtomvärdera det gamla och lära oss nyasaker.Det finns vissa paralleller mellan detförra sekelskiftet och det nuvarande. Dentekniska utvecklingen har förändratarbetsmarknaden och behovet har ökat avkunniga, välutbildade medborgare. Storabefolkningsgrupper lämnar sina hemländerför att finna frihet och välstånd. Hurska vi kunna hantera det mångspråkliga,mångkulturella kalejdoskop som ärdagens samhälle? Skolan har sin viktigasteroll i att överföra tidigare generationerskunskap och värderingar till den nyagenerationen, men vilka är de viktigastekunskaperna och vilka är de värderingarsom vi vill ge våra barn? Vilka kunskaperoch värderingar ska skapa våra framtidasamhällen?Inför en obekant och osäker framtid ärdet klokt att försöka förstå de historiskasammanhangen, att blicka bakåt och görajämförelser. Vi lär inte hitta rätta svar, inteens hos Dewey, men det gör oss antagligenbättre rustade att reflektera över pedagogikensroll för samhället, läraren och,framför allt, eleven.Kelle NorbergLärare, Stigbyskolan på VisingsöIndivid, skola och samhälle av John Dewey(Natur och Kultur, nyutgåva)Utbildningsfilosofiska texter i urval av SvenHartman, Ulf P. Lundgren & Ros Mari HartmanSiStone nr 4 2004 27

POSTTIDNING BVid adressändring, skicka den nyaoch den gamla adressen till:Statens institutionsstyrelse, SiSBox 163 63103 26 StockholmHallå där…...Elisabeth Andersson, avdelningsföreståndarepå Lundens ungdomshem och en av desexton som kommit in på SiS nya chefsaspirantprogram.Det femton månader långaprogrammet inleds i höst och består avseminarier, praktiktjänstgöring, mentorskapoch egna utvecklingsprojekt. SiS syfte medsatsningen är att säkra chefsförsörjningenoch skapa förberedda och motiverade kandidater.Hälften av platserna var vikta förkvinnor och när utbildningen nu börjarbestår gruppen av nio kvinnliga och sjumanliga deltagare.Varför sökte du till chefsaspirantprogrammet?– Utbildningen har ett väldigt gott syfteoch ett bra upplägg och jag ser den somen utmaning. Den ger ny kunskap och enförberedelse för att så småningom gåvidare till en ny roll som biträdandeinstitutionschef eller institutionschef.– När man som jag arbetar som avdelningsföreståndarehandlar jobbet mycketom behandling och utveckling påavdelningsnivå. Som institutionschefjobbar man på ett annat plan och kanarbeta med verksamhetsplanering ochmed att utveckla verksamheten i stort.Behövs det ett särskilt program? Går detinte lika bra att plocka ut lämpliga chefsämnenoch låta deras chefer lära upp dem?– Det går säkert alldeles utmärkt men jagtycker att det är ett oerhört smart dragav myndigheten att göra ett chefsaspirantprogram.Det ger betydligt bättreförutsättningar och en bra förberedelse.– Om möjligheten att bli institutionschefkommer någon gång i livet så harman kunskap och erfarenhet med sigsom gör det lättare att axla chefsrollen.– Dessutom är det en fördel att mångagår programmet ihop för då får man ettspegla varandra.nätverk av kollegoratt utbytaerfarenheter med.Jag har tidigaregått avdelningsföreståndarutbildningenoch där vardet väldigt givandeatt vi kundeFörvånar det dig att lika många kvinnor sommän sökte?– Nej, det förvånar mig inte alls. Däremotär det oerhört viktigt att balansenmellan kvinnor och män på institutionschefsbefattningarblir jämnare. Det ärnödvändigt i en myndighet som vår.– När jag sökt praktikplatser har jagsökt utifrån vad som intresserar mig menockså utifrån att det på åtminstone tvåav dem finns kvinnliga institutionschefer.För mig har det varit viktigt att fåkomma till institutioner som har kvinnorsom ledare.Institutionschefsrollen inom SiS är en bredchefsroll. Man ansvarar både för vård, personaloch pengar. Är det skrämmande elleren utmaning?– Det krävs att man är väldigt allround,men runt chefen finns ju människor somär specialister på olika områden. Menvisst är det en utmaning med många bollari luften, och det krävs kunskaperinom många områden. Det är också därförjag tycker att chefsaspirantprogrammetär så bra. Man får en bas att stå på.Slutligen, vilken sorts ledare är du?– Jag skulle nog vilja beskriva mig självsom drivande, eftertänksam och demokratisk.[ NYA RAPPORTER ]Lärande och kunskapsanvändning.Kompetensutveckling genom personalutbildningoch arbete vid särskildaungdomshem.Av Leif NilssonKan praktikers erfarenhetsbaserade kunskaputvecklas genom formell utbildning? Kankunskap som inhämtas genom formell utbildning,samtidigt som man arbetar, användasoch utvecklas i det dagliga arbetet? Vilka ärförutsättningarna för en fruktbar växelverkanmellan utbildning och praktik?Nilsson diskuterar ovanstående frågor medutgångspunkt i erfarenheter från en omfattandesatsning på personalutbildning på SiS särskildaungdomshem.Pris 106 kronor.SiS statistik år 2003.Av Linda Knudsdotter Vanström, Ann-ChristinePalmgren Langlet och Stina Björk.I SiS årliga statistik finns bland annat uppgifterom typ av missbruk bland LVM-klienterna,inskrivningsorsaker för ungdomarna, vistelsetideroch vad socialtjänsten tycker om SiSvård. Uppgifterna finns oftast redovisade perlän, ålder och kön. Detta är andra utgåvan avden årliga statistiken från SiS.Sluten ungdomsvård år 2003.Redovisning av domarna. Överklagadebeslut under verkställigheten.Av Anette Schierbeck och Ann-Kristin ThelinEn sammanställning av de domar som inkomtill myndigheten år 2003. I fjol dömdes 102ungdomar till sluten ungdomsvård. 88 procentav ungdomarna hade begått våldsbrott,såsom rån, misshandel, olaga hot, våld mottjänsteman eller mord. Fem procent dömdesför sexualbrott. Sammanställningen avsersamtliga domar som kommit in till myndigheten,det vill säga även domar som i högreinstans ändrats till annan påföljd.www.stat-inst.seKöp eller ladda ner rapporterna.www.stat-inst.seI Faktabanken hittar du allt du vill veta om beläggningenpå SiS institutioner.28 SiStone nr 4 2004