Så kan metoder få kraft att slå rot - Statens Institutionsstyrelse

SiSnrI FOKUSaktuellt om forskning och behandlingfrån statens institutionsstyrelse1 • 2009>> Nytt perspektivnär brukare granskar>> Möt forskningsledarnasom tar ut riktningenTema implementering:Så kan metoderfå kraft att slå rot

AdressSiS i FokusBox 16363, 103 26 StockholmTelefon08-453 40 00Telefax08-453 40 50BesöksadressDrottninggatan 29E-postsisifokus@stat-inst.seWebbadresswww.stat-inst.seRedaktörBirgitta Hedman-Lindgren08-453 40 11birgitta.hedmanlindgren@stat-inst.seMedarbetare i detta nummerJakob Grankvist, Jessica Rydén,Ann-Sofi Rosenkvist, Diana Reybekiel,Judit LukácsAnsvarig utgivareEwa Persson GöranssonOmslagsbildRiyas Hamza/stock.xchangeGrafisk formSvensk InformationTryckIntellecta Infolog, Solna 2009ISSN1654-6040Innehåll nr 1/2009Fokus på forskning:TEMA IMPLEMENTERINGKomet har fått fäste hos många på Margretelund 4Sjömän dog trots att räddning fanns 6De har följt och granskat en lyckad implementering 8SiS i FokusStatens institutionsstyrelse, SiS, ärden statliga myndighet som ansvararför vård av ungdomar på särskildaungdomshem och vuxna missbrukarepå LVM-hem.SiS uppdrag är att vårda med tvång,något som kräver stor öppenhet ochinsyn. Just därför ger vi ut SiS i Fokus.I den berättar vi om viktig forskningoch behandling, och om vad somhänder på våra institutioner.REPORTAGETHär gör brukarna intervjuer 10missbrukSvårdUnga missbrukare får egen vårdkedja 14behandling i fokusForskningsledare med visioner 16nytt om sis 18läsvärt 19NY FORSKNING 202

fokus på forskningtema: IMPLEMENTERINGIllustration: Diana ReybekielSka metoder få fästekrävs rätt sorts näringGod vilja och ambitionen att göra gott är ingen garanti för att nya arbetssätt ska slå rot i det socialaarbetet. För det mesta krävs mer än så. Ska nytänkandets frön växa och gro krävs tid, resurser, utbildningoch uppföljning. Men också att det nya sättet att arbeta är relevant, lättanvänt och går att anpassa.Läs om föräldraprogrammet Komets väg in i SiS, och om vad behandlare, forskare och utredare sägerom konsten att implementera.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse››3

fokus på forskningtema: implementeringStöd och förankring får KometMargretelund satsar stort på föräldraprogrammet. Flerapersonalgrupper och avdelningar involveras, och arbetet fåren chans att genomsyra institutionen.– För en bra implementering behövs ett tillåtande klimat.Arbetet måste vara verklighetsbaserat redan från början,så att vi som jobbar kan komma med alla våra praktiskafrågor.Veronika Karlsson är behandlingssekreterare på Margretelundsutrednings- och behandlingshem i Lidköping,ett ungdomshem för pojkar i åldern 13–20 år. Hon är ledareför miljöteamet på Linden, en av SiS tre MultifunCavdelningar(Läs mer om MultifunC i faktarutan), och ärglad över att äntligen ha fått ett bra redskap som kan involverapojkarnas föräldrar i behandlingen.– För att kunna arbeta med en metod måste man tro påden. Komet kom väldigt rätt, säger hon.Komet, som står för KOmmunikationsMETod, är ettmanualbaserat föräldraträningsprogram som tagits framav FoU-enheten i Stockholms stad och som därefter vidareutvecklatsoch fått stor spridning. Till en början var detmeningen att SiS främst skulle använda Komet på de tresärskilda ungdomshem som arbetar med MultifunC, menidag sker en satsning på flera institutioner, främst i västraoch södra Sverige. Rapporten ”Att starta ett program.Första steget i arbetet med SiS-Komet” ingår i serien ”SiSföljer upp och utvecklar”. I rapporten har forskarna LinaPonnert och Kerstin Svensson studerat introduceringenFakta KOMETKomet är en förkortning för KOmmunikationsMETod. Detmanaualbaserade programmet har som huvudsakligt syfte attbryta negativa beteendemönster hos barn och ungdomar genomatt få föräldrar att förstärka bra beteenden och ge merberöm. Komet är baserat på kognitivt beteendeterapeutiskttänkande. Metoden bygger på inlärningsteori och praktiskträning och är influerat av de terapimetoder, med samlingsnamnet”Parent Management Training” (PMT), som utvecklatsi USA sedan 1960-talet.Komet finns i flera versioner. Det ursprungliga programmetFöräldraKomet riktar sig till föräldrar med barn i åldern 3–12år. I dag finns dessutom UngdomsKomet, Komet för lärareoch Förstärkt Komet för familjer som behöver särskilt stöd.›› Läs mer om Komet på www.kometprogrammet.seFoto: Jakob GrankvistBred förankring. En stor del av personalen på Margretelundberörs av arbetet med Komet, något som förenklar implementeringen.Från vänster projektledaren Pia Svensson och gruppledarnaEva Andersson, Veronika Karlsson, Mikael Eriksson ochMattias Rebscher.av Komet, som kan komma att bli en viktig del av SiSfamiljearbete.Går det att överföra ett väl ansett program från öppenvårdentill SiS institutioner? Vilka problem dyker upp,och hur hanterar man bäst kraven på anpassning utan attge upp programtroheten är frågor som tas upp.Hösten 2006 startade en första utbildning i Kometprogrammetför personal från SiS. Sedan dess har myckethänt. I dag finns ett fyrtiotal gruppledare som kan hållaföräldragrupper, och tre handledare. SiS är dessutom pågång att utbilda egna instruktörer, och en särskild versionav programmet, SiS-Komet, lanseras under våren.Den egna versionen är viktig. Komet används framförallt i socialtjänstens öppenvård där föräldrar ofta har betydligtmindre att tampas med än föräldrar till ungdomarhos SiS. När konflikterna handlar om missbruk, våld ochantisocialt beteende behövs övningar och exempel somspeglar verkligheten. För som det står i rapporten: ”Föräldrarmed barn med en omfattande kriminalitet kanskeinte ser det som ett större problem att de inte hänger uppjackan efter sig”.En annan skillnad jämfört med öppenvården är att föräldraroch barn inom SiS inte bor tillsammans. Uppgifteroch moment måste därför genomföras och tränas underpermissioner och andra hemresor. Alltså ytterligare ettbehov av anpassning.4 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

att lyftaAtt SiS valt Komet, trots de förändringarsom krävs, beror på att Komet i sinursprungliga form är ett evidensbaseratprogram med goda resultat. Det handlardå om den version som vänder sig till föräldrarmed barn i åldern 3–12 år. Uppföljaren Ungdoms-Komet, som har tonårsföräldrar som målgrupp och somSiS nu bygger vidare på, är inte lika väl utvärderad. Ävenom en randomiserad och kontrollerad studie pågår. Dethär ska man vara medveten om, betonar Lina Ponnert ochKerstin Svensson i sin rapport, och skriver att ”Dilemmatsom måste hanteras är att göra ett nytt Kometprogramoch ändå kunna knyta an till de utvärderingar som gjortsi tidigare versioner av programmet”.Pia Svensson är terapeut i Lindens familjeteam, och arbetarpå halvtid som projektledare för Komet inom SiS.Hon ser stora fördelar med att använda ett svenskt program,med närhet till programmakarna. Det är dessutombra att det finns ett så uttalat stöd för användandet avKomet hos både myndighetens och den egna institutionensledning. Det garanterar att hon och kollegorna fården tid och de resurser som behövs.– Man brukar säga att det tar två till fyra år innan enmetod sätter sig, så vi är fortfarande i vaggan. Men redanutifrån min nuvarande tjänst ser jag att fortsatt handledningär viktig för en verksam implementering. Det behövsbåde en handledare som ger bra stöd och stöd frånarbetsledningen. Man ska ha chefens goda öga, säger PiaSvensson.Även kollegors förståelse och intresse behövs. På Margretelundutbildas många i Komet, även behandlare sominte arbetar direkt med föräldrarna. På MultifunC-avdelningenLinden har alltså även Veronica Karlsson lärt sighålla föräldragrupper, trots att hon arbetar med pojkarnapå avdelningen. Det betyder mycket, tycker både hon ochPia Svensson. Arbetet med Komet blir mindre sårbart, detkan genomsyra hela avdelningen och behandlingen avungdomarna och deras föräldrar kan gå hand i hand.Även på övriga Margretelund sprids metoden. MikaelEriksson är utredningssekreterare på akut- och utredningsavdelningenTäppan, och har gått utbildningentillsammans med kollegan Mattias Rebscher från behandlingsavdelningenKinnebäck. Snart ska de hålla sin andraföräldragrupp tillsammans.– Det har gått fantastiskt bra. Vi har inte jobbat medfamiljearbete alls på akutsidan tidigare, så det känns somen jätteförmån. Nu blir det min uppgift att se till att arbetetfortsätter på ett bra sätt på avdelningen, men jag trorinte att det blir något problem, säger Mikael Eriksson.Mattias Rebscher håller med.– Jag trodde att motståndet skulle vara större, men Komethar inte varit ifrågasatt någon gång. Informationsarbetetmåste ha varit bra, säger han.I ”Att starta ett program…” visar intervjuer med handledareoch gruppledare på olika SiS-institutioner att lägetkan vara mindre positivt på andra håll. ”Detta antyder attdet finns trögheter i organisationen. Det finns motståndbland personalen som kommer att få betydelse när programmetska lanseras” skriver forskarna i sin rapport.Birgitta Hedman-Lindgren›› Beställ eller ladda ner rapporten på www.stat-inst.seFakta MULTIFUNCMultifunC står för Multifunktionell behandling på institutionoch i närmiljö. Modellen utgår från kunskapsöversikten ”Institutionsbehandlingav ungdomar” som psykologen Tore Andreassentagit fram på uppdrag av SiS, Institutet för utveckling avmetoder i socialt arbete (IMS) och norska barn- och familjedepartementet.Med den som grund har en institutionsmodelltagits fram och utformats efter vetenskapliga rön.Behandlingen inom MultifunC inleds med utredning ochbehandling under sammanlagt 6–7 månader och följs av uppföljningoch eftervård i 3–4 månader. Unikt för MultifunC äratt funktionerna utredning, behandling och eftervård utgör ettintegrerat helhetsprogram. Tät samverkan mellan olika specialistteammöjliggör intensiv behandling under relativt kort tid.De SiS-institutioner som bedriver MultifunC är Brättegården,Margretelunds utrednings- och behandlingshem och Råbyungdomshem. I Norge används metoden på sex behandlingshemför ungdomar.›› Läs mer om MultifunC på www.stat-inst.sePlocka interussinen ur kakan.Programtrohet är enviktig del av implementeringoch tas upp i rapporten ”Attstarta ett program…” Detgäller att anpassa utan att göraallt för stora avsteg från denursprungliga modellen.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse5

fokus på forskningtema: IMPLEMENTERINGSkörbjugg försvannmen ännu saknas kunskapImplementering är en knepig process, full av fallgropar. IKarin Guldbrandssons forskningssammanställning fungerarsjömän och vitaminbrist som bra exempel.Redan år 1601 visade kapten James Lancaster i ett försökatt tre skedar citronsaft om dagen räddar sjömän frånskörbjugg. På hans skepp överlevde alla i besättningenmedan fyra av tio dog på kontrollskeppen. Någon ändringi flottans kosthållning blev det dock inte. Trots fler lyckadeförsök. Först tvåhundra år senare började c-vitamin delasut i stor skala vilket snabbt ledde till attsjukdomen försvann.Det här talande exemplet finns att läsa iforskningssammanställningen ”Från nyhettill vardagsnytta. Om implementeringens mödosammakonst”. Den är skriven av KarinGuldbrandsson, utredare på Statens folkhälsoinstitut,och är tänkt att fungera somstöd vi implementering av nya metoder.Karin Guldbrandsson slår fast att implementeringär en process, inte en handling,och består av vissa bestämda nyckelbegrepp:• Behov, metod, idé• Beslut• Planering, förändring, integrering• Utvärdering, anpassning• InstitutionaliseringHur väl processen faller ut beror på interaktionen mellande som vill introducera en ny metod, de som ska användaden, metoden i sig och omständigheterna kring implementeringen.Här finns oändliga möjligheter att misslyckas.För, som Karin Guldbransson skriver i sin rapport: ”Medtanke på alla svårigheter som lyfts fram i implementeringsforskningenär det konstigt, kan man tycka, att nyametoder blir implementerade över huvud taget”.För en lyckad process gäller bland annat att beslut ärfattade på rätt nivå och att det planeras rent konkret fördet nya sättet att arbeta, genom exempelvis personalförstärkningoch anpassning av organisationen. Dessutomkrävs utvärderingar och eventuella anpassningarom arbetssättet till slut ska betraktas som självklart ochgivet, alltså institutionaliserat.Foto: Jakob Grankvist– Att informera ochutbilda räcker inte,säger Karin Guldbrandssonsom betonar hurviktigt grundarbetet är.Det betalar sigi längden.Faktorer att stämma av. Punkterna är några exempelur den checklista som finns med i Karin Guldbrandssonskunskapssammanställning.Fakta VAD BETYDER ORDET?Till vardags översätter vi ofta implementera med ord somgenomföra, införa, förverkliga och få till stånd. I sin forskningssammanställningtar Karin Guldbrandsson upp två definitionersom implementeringsforskare gjort.• ”En sammanställning specifika aktiviteter som har till syfteatt få en ny metod eller ett nytt program med kända aspekteratt bedrivas i ordinarie verksamhet” (Dean Fixsen)• ”Aktiva och planerade ansträngningar för att en ny metodska användas som ordinarie metod i en organisation”(Trisha Greenhalgh)Andra definitioner är:• Införa och sätta i bruk nya idéer• Sätta upp och använda en metod i praktiken• Realisera, applicera eller sätta i verket planer, idéer ellerpolicys6 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Karin Guldbrandsson tror att vi ofta är för ivriga när vihittar någonting vi tror kan leda till förbättringar.– Man hittar ett halmstrå, och även om det är en evidensbaseradmetod finns det inte tillräckligt med tid att setill att motivationen är optimal och att metoden verkligenär den bästa, säger hon.Metodval och programtrohet är viktiga faktorer närdet gäller implementering. En grundförutsättning för ettlyckat resultat är att de som ska använda den nya metodenverkligen ser ett behov av den, och känner att valet av metodär det rätta. Användarna måste vara involverade ochdelaktiga, och rent praktiskt se nyttan med förändringen.Karin Guldbrandsson har en lista på gemensamma draghos nya metoder som gått bra att implementera.Metoderna:• … är relevanta. De har hög användbarhet• … har relativa fördelar. De är märkbart bättre än desom tidigare använts• … stämmer med organisationens värderingar• … är lättanvända.• … kan testas i begränsad skala• … ger synliga resultat. På kort sikt kanske bara ienklare utvärderingar• … går att anpassa efter de egna förhållandenaDen sista punkten handlar om programtrohet, som är enknivig fråga för bland annat SiS. Å ena sidan måste programmenoch metoderna gå att använda i verksamheten,och då är en viss anpassning ofta nödvändig. Alla momentgår kanske inte alltid att genomföra precis som programmakarnatänkt sig. Å andra sidan innebär för stora avstegen risk. Arbetar man egentligen med metoden längre?– Det där är jättesvårt. Det kan bli som att gå till vårdcentralenoch få två preparat mot högt blodtryck menbara ta det ena. Förmodligen får man inte den effekt somdoktorn lovat, säger Karin Guldbrandsson.– Balansgången är svår.Forskningen om implementering är inte gammal.Mycket finns kvar att ta reda på.C-vitamin gjorde susen. Trots kunskapen om vad som kundeförebygga skörbjugg tog det två sekel innan sjukdomen försvann.Ett bevis för hur svårt det är att tänka nytt.– Det man är rätt enig om är att det vi gjort hittills,och fortfarande ofta gör som enda insatser, nämligen attinformera och utbilda inte räcker. På olika sätt krävs enförstärkning. Jag tror att vi behöver lära oss mycket mer,säger Karin Guldbrandsson och betonar hur viktigt det äratt ta del av de kunskaper som ändå finns. Ett gott grundarbetebetalar sig i längden. Inte minst när det handlar omatt få med sig personal som varit med länge, och som harsett olika metoder och program komma och gå. Det gälleratt få till en positiv spiral. ”Det gick ju bra att börja jobbamed Återfallsprevention, då ska nog det här också fungera.”Gick det dåligt förra gången blir inställningen kanskei stället ”Åh, nej. Kommer det något nytt nu igen?”– Lägg lite möda på implementeringen även med tankepå nästa metod, säger Karin Guldbrandsson.Birgitta Hedman-Lindgren›› Beställ forskningssammanställningen på www.fhi.se Sammanställningeninnehåller en checklista som kan fungera som hjälpmedelvid implementering.Både bok och konferens om implementeringDet finns mycket att läsa om hur man bäst fårnya arbetssätt att fungera i praktiken. I slutetav 2008 gav Institutet för utveckling av metoder isocialt arbete, IMS, ut boken ”Att förändra socialt arbete.Forskare och praktiker om implementering”. Härmedverkar femton författare som alla har praktiskeller vetenskaplig erfarenhet av implementeringsarbeteinom socialtjänst, skola och omsorg.Redaktörer är Maria Roselius och Knut Sundell.›› Beställ boken på www.socialstyrelsen.se/ims”Att förändra socialt arbete. Forskare och praktiker omimplementering” är även namnet på en konferenssom IMS arrangerar i Malmö den 20 april.›› Anmälan görs senast den 14 april påwww.socialstyrelsen.se/imsAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse7

fokus på forskningtema: IMPLEMENTERINGNy forskning visar attmetod går att användaKerstin Söderholm Carpelan och Malin Hultman har studeratimplementeringen av MultifunC. Den har gått bra, blandannat tack vare tydliga manualer.MultifunC går att implementera på en ungdomsinstitution.Viktiga förutsättningar är att ledningen och personalgruppenär stabil, att behandlarna har rätt kompetensoch att nyanställda snabbt får utbildning i metoden. Detydliga manualerna har dessutom spelat en stor roll fördet lyckade resultatet.Det här visar en rykande aktuell studie. I sambandmed satsningen på MultifunC (läs mer om modellen påsidan 5) har processen med själva implementeringen varitföremål för två års forskning. Forskaren och projektledarenKerstin Söderholm Carpelan och utredaren MalinHultman vid Institutet för utveckling av metoder i socialtarbete, IMS, följer arbetet vid de tre SiS-institutioner somarbetar med MultifunC. Frågeställningarna är följande:• Hur väl lyckas personalen implementera kärnkomponenternai MultifunC?• Hur är kvaliteten i utförandet, alltså personalens förmågaatt använda metoden?• Vilka förhållanden eller faktorer främjar respektivemotverkar en framgångsrik implementering?• Hur fungerar implementeringen under olika faser?Studien, som inleddes 2006, avslutades i slutet av förraåret. Under de två årens observationstid har forskarnabesökt varje institution var fjärde månad, och använt sigav flera olika instrument för att få en så heltäckande bildsom möjligt. Innan arbetet över huvud taget kunde börjagällde det att definiera programmets kärnkomponenter.Det är ju viktigt att se vad behandlarna ska göra för attsedan undersöka och bedöma om det verkligen blir gjort.MultifunC:s många manualer gicks igenom, och viktigakomponenter fördes in i ett frågeformulär. Dessutom definieradesstrukturella faktorer, som resurser, personaloch lokaler som också måste finnas.Kerstin Söderholm Carpelan och Malin Hultman fickstarta från scratch, men hade i det inledande arbetet hjälpav psykologen Tore Andreassen, författaren till den kunskapsöversiktsom ligger till grund för MultifunC, ochpsykologen och förre projektledaren Martin Lardén.Vet vad som behövs. Malin Hultman och Kerstin SöderholmCarpelan har följt implementeringen av MultifunC på nära håll.Under två år har de besökt och noga studerat de institutionersom arbetar med modellen.Resultatet blev ett institutionsformulär med ett 70-talpunkter som redovisas på en skala från ”Ej påbörjat” till”Mycket väl uppnått”. Dessutom har behandlarna intervjuatsmed hjälp av en omfattande personalenkät. Efterett, respektive två år, har forskarna dessutom använt instrumentetCorrectional Program Assessment Inventory,CPAI, för att mäta programkvaliteten. Bland annat genomgranskning av inspelade behandlingssessioner.Naturligtvis har implementeringsstudien även innehållitsamtal med ungdomar, och inte minst, noggranngranskning av institutionernas dokumentation. Där visardet sig tydligt vad som gjorts och vad som inte blivit av.Studien är viktig. MultifunC är något helt nytt, och snartpåbörjas en effektstudie som ska koncentrera sig på ommodellen ger något resultat. Då gäller det att veta om denanvänds som det var tänkt från början. Går idén MultifunCatt implementera på en institution, har varit frågan.– Ja, det gör den. Och det blir riktigt bra, svarar KerstinSöderholm Carpelan. Hon betonar vikten av stabilitet ibåde ledning och personalgrupp, och hur nödvändigt detFoto: Jakob Grankvist8 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

är att utbildningsinsatserna fortsätter under resans gång.Alla som kommer nya måste snabbt in i arbetssättet.– Det har vi skrivit i varenda rapport – mer stöd ochmer utbildning. Manualerna är också viktiga. I enkätsvarenhar minst åtta av tio svarat att manualerna är bra,och det gör att de håller ihop arbetet och ger en väldigstyrka. Sedan är det otroligt viktigt att personalen har enutbildningsnivå som gör att de kan tillgodogöra sig manualernasinnehåll.Enligt Kerstin Söderholm Carpelan och Malin Hultmanhar implementeringen av MultifunC behövt två år på sig.Många behandlare har tyckt att det har varit svårt attändra sättet att jobba, även de som varit positiva till modellen,och det har varit›› I början när arbetssättetär helt nytttycker alla att de haralldeles för litehandledning. Sedanminskar den känslan.viktigt att inse att arbetethar blivit mer krävande.Inte minst på chefsnivåär den insikten nödvändig.Personalen måste fåtid och arbetsro, och möjlighetatt träffa kollegormed liknande uppgifterpå andra institutioner.Malin Hultman berättar att en majoritet av behandlarnatrots allt tycker sig ha fått de resurser de behövt försitt arbete.– Alla vill väl egentligen alltid ha mer stöd, men detintressanta är hur det där har förändrats över tid. I börjannär arbetssättet är helt nytt tycker alla att de har alldelesför lite handledning. Sedan minskar den känslan i ochmed att man lär sig modellen, säger hon.Implementeringsstudier är inte vanliga. Kanske bordede vara det, med tanke på det stora förändringsarbetesom pågår på många håll, inte minst inom socialtjänsten.Kravet på att metoder är grundade i forskning och evidensinnebär ofta stora förändringar. Då är det viktigt attveta vad som krävs för att förändringar också verkligenska bli förbättringar.– I alla år har personalen kanske jobbat på sitt eget sättoch så kommer nya sätt att tänka. Jag tror att det kommeratt göras fler sådana här studier. De är viktiga och de behövs,säger Kerstin Söderholm Carpelan.– Man förlorar väldigt mycket pengar på att inte göraen implementering på rätt sätt.Birgitta Hedman-LindgrenIMS implementeringsstudie kommer att publiceras under nästaår. Planen är att redovisa resultat från både de svenska och denorska institutioner som arbetar med behandlingsmodellen.Implementering kan mätas. En färsk studie av MultifunC visaratt modellen går att använda praktiskt på SiS institutioner.Mer om hur SiSimplementerarHandledare som alltid fanns till hands, positivfeedback och tillräckliga resurser. Där är någrafaktorer som underlättade implementeringen. Tidsbrist,personalomsättning och otydlig ansvarsfördelningär faktorer som försvårade.Det här står att läsa i rapporten ”Att implementeraett klient- och åtgärdssystem på en LVM-institution.Möjligheter och hinder”. Rapporten är skrivenav Harriet Lundefors Oscarsson, institutionschefpå Behandlingshemmet Rällsögården, och handlarom institutionens arbete med att implementeraAddiction Severity Index, ASI. Studien är en internutvärdering i form av en processtudie med bådekvalitativa och kvantitativa inslag. Den ingår i serienAllmän SiS-rapport och går att ladda ner frånwww.stat-inst.se/publikationerAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse9

REPORTAGET”Ingen har frågat migde här grejerna förut”Hornö LVM-hem är först inom SiSmed en brukarrevision. Mikael, 21,tycker att det är viktigt att få göra sinröst hörd. Och de som lyssnar vet vadhan går igenom.Två saker är slående vid besöket påHornö LVM-hem utanför Enköping.• SiS i Fokus får inte vara med vidnågon av brukarrevisionens intervjuer.Inte ens ta en arrangeradbild i efterhand. Revisionen görsav utomstående och SiS ska intepåverka eller medverka på någotsätt.• Av en slump gör huvudkontoretstillsynsjurister oanmäld tillsynsamtidigt som brukarrevisorernafinns på LVM-hemmet. Granskningfrån flera håll, alltså.Att det pågår något nytt och spännandepå Hornö den här vårdagenär det däremot svårt att gissa. Detär inte lätt att gå igång på ordet brukarrevision.”Brukare” känns oftalite konstruerat, och ”revision” torrtoch allvarligt. Ändå är SiS allra förstabrukarrevision allt annat än tristoch högtravande. I stället handlar detom att kunniga människor, med egenerfarenhet, tar reda på vad klienternatycker om den vård och behandlingde får. Självständigt, organiserat , medutgångspunkt från den egna förståelsenför hur det känns att ha ett LVMoch med målsättningen att institutionenska kunna använda resultatet tillatt göra verksamheten bättre.– Det är viktigt att få göra sin rösthörd. Inte för att jag kommer att kommahit någon mer gång, det hoppasjag inte, men för andras skull. Ingenhar frågat mig just de här grejernaförut, det är första gången.Mikael är 21 år och har varit på Hornöi fyra månader. Han har nyligenkommit tillbaka från en § 27-placeringsom inte fungerade, och vill barahem. Socialtjänsten har aldrig lyssnatordentligt, inte nu heller när allt barablir uppskjutet och löften inte hålls,berättar han. Intervjun med BjörnFältman, en av brukarrevisorerna, togungefär en halvtimme och gav Mikaelen chans att berätta om bristerna hantycker finns hos viss personal, och omkänslan av att vara inlåst och passiv.– Har du inte haft ett LVM självkan du inte föreställa dig hur det är,säger han.Björn Fältman kan. Han och deövriga revisorerna, Annika Bäckmanoch Jana Grön har alla själva varitLVM-klienter. Idag lever de ”vanliga”liv och jobbar inom organisationersom på olika sätt vänder sig tillmissbrukare och före detta kriminella.Organisationerna är representeradei SiS centrala brukarråd, där deär med och påverkar myndighetensverksamhet. Nu finns de, bokstavligttalat, på institutionsgolvet och fångarupp klienternas synpunkter. Alla in-Foto: Ann-Sofi RosenkvistRevisorer med klienten i fokus. Björn Fältman (Dianova), Annika Bäckman (Rainbow) och Jana Grön (Rikskris) har alla själva varittvångsvårdade. De känner igen sig i de intervjuades berättelser. – Vi är här för deras skull.10 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Fakta brukarrevisionEgen erfarenhet. I en brukarrevision har granskarna själva varit i samma sits som devars verklighet de granskar. Klienterna på Hornö möter personer som själva varit tvångsomhändertagnaenligt LVM, och som ställer andra frågor än professionella behandlare.tagna erbjuds att delta, och cirka trefjärdedelar vill vara med.Annika Bäckman tycker att samtalenfungerar.– Det flyter på bra med frågorna.Killarna svarar jättebra och man kännerigen sig själv. Jag talade med enkille på intaget idag som just hadesvarat på en professionell enkät. Dehandlar ofta om när man senast injiceradeoch hur man tänkte då. Närjag sitter med honom framför mig vetjag att han är en grav missbrukare såjag behöver inte fråga om det. Detär oväsentligt, jag har ett annat perspektiv.Där är skillnaden, och det ärnog det de känner. Vi är på ett annatplan.Brukarrevisorerna har ställt sammansina frågor, totalt 67 stycken, underrubrikerna ”Boendemiljö”, ”Medbestämmande”,”Bemötande”, ”Aktiviteter”,”Vård” och ”Framtid”. ArneKristiansen, fil. dr. i socialt arbete vidLunds universitet, har tittat på frågornaoch kommit med idéer kringgenomförande av revisionen, ochgenom SiS har revisorerna fått utbildningi intervjuteknik och en genomgångav LVM-lagstiftningen. I övrigthar de självständigt lagt upp sitt arbete.Under vistelsen på Hornö sover dei gästhuset, äter och umgås med klienternaoch har många informella ochviktiga samtal i dagrum och rökrum.– Brukarrevision är så mycket merän att ställa frågor. Vi är ögon som tittaroch vi får en massa tankar som vidiskuterar med varandra, säger BjörnFältman. Han berättar att det somkommit fram i intervjuerna, liksomrevisorernas intryck och iakttagelser,sammanställs i en rapport som kommersenare i vår.För Rutger Zachau, verksamhetsutvecklarepå Hornö och den somkommit med idén till brukarrevisionen,är rapporten viktig. Den kan gevärdefull information och brukarrevisionenblir förhoppningsvis eningång till ett nytt sätt att tänka kringklienternas inflytande, tror han.– I morse när jag träffade revisorernatänkte jag att egentligen skullede kunna vara med och få insyn i››Brukarrevision är en granskning av enverksamhet som utförs av personersom själva är eller har varit brukare avverksamhetens tjänster. Granskningenska vara organiserad och oberoende,revisorerna ska självständigt ta framsina frågor och resultaten ska desjälva sammanställa i en rapport.Idag används brukarrevision inommånga områden, inte minst inomomsorg och psykiatri. Göteborgs stadhar nominerats till Götapriset 2009för sitt arbete med brukarrevision,och satsar stort på modellen. Stadenhar en egen enhet för brukarrevision,genomför många utbildningar iämnet och gjorde i fjol sex revisionerinom verksamheter för personermed psykiska eller intellektuellafunktionshinder. I år är tanken att allastadsdelar ska ha få erbjudande ombrukarrevision.För den som vill veta mer finnsmycket att läsa. Till exempel ”Enhandbok om brukarrevision” somFoU Västernorrland gett ut. Den gåratt beställa eller ladda ner påwww.fouvasternorrland.se/rapporterBoendemiljöVad är det som gör att du trivs/inte trivs här?Känns det tryggt här?Kan du byta din kontaktperson?MedbestämmandeFinns det möjlighet att få mat på andra tider än mattiderna?Vilka har nyckel till ditt rum?Finns det någon vård- och aktivitetsplan för dig?Vad skulle du vilja vara med och bestämma?BemötandeHar personalen tid att prata med dig?Får du vara för dig själv om du vill?Hur blir du bemött här?Är det något du skulle vilja var annorlunda?AktiviteterHur ser en vanlig vecka ut?Finns det någon som lyssnar om du kommer med egna förslag?Är du nöjd?VårdHar du förtroende för din läkare/psykiatriker?Kan du påverka din medicinering?FramtidOm du får önska fritt, hur skulle du vilja bo?Det här är bara några av de totalt 67 frågor som klienterna får svara på.Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 11

REPORTAGETTycker att fler borde prova. InstitutionschefAnders Hågeby och verksamhetsutvecklareRutger Zachau tycker attbrukarrevisionen är spännande. Kanskekan den bli startskottet för ett nytt sättatt tänka kring klienternas delaktighet påinstitutionen.Foto: Ann-Sofi Rosenkvistvåra arbetsgrupper här på Hornö.Nej, tänkte jag sedan, varför skullede det? Det är ju klienterna som skavara med i de grupperna. Du förstår,det här sätter igång processer somgör att man funderar i nya banor.Rutger Zachau berättar att verksamheterutanför SiS redan visat intresseför brukarrevisionen och gärnavill använda sig av de tre revisorerna.Han har själv bjudits in till ett nationelltseminarium om missbrukarvårdför att berätta om institutionensinitiativ, och hoppas att fler tar efterLVM-hemmets exempel. Det hoppasäven Hornös chef, Anders Hågeby.– Klart jag gör, det här är spännande.En drivkraft i det här jobbetär att man är nyfiken och vill förståmer om det man håller på med. Dethär är ett sätt, tycker jag, att få ettnytt perspektiv.21-årige Mikael hade ingentingemot att avsätta en halvtimme förFakta hornös brukarrevisionatt ge sin syn på LVM och på Hornö.Åsikterna var många, för som hansäger ”man har mycket tid att tänkahär”, och kritiken ibland hård.– Det är inte så dåligt att man tjatarom det hela tiden, man accepterarju vissa saker. Men man blir behandladsom en fånge i vissa fall, och detär inte kul.Birgitta Hedman-LindgrenMikael heter egentligen någonting annatHornö LVM-hem har tagit initiativ till brukarrevisionen, och ersätter revisorernaför deras arbete med intervjuer och dokumentation. I övrigt kan institutionen intepåverka hur brukarrevisionen går till. Revisorerna formulerar själva de frågor somställs till klienterna och sammanställer svar och egna iakttagelser i en rapport somöverlämnas till Hornös ledning.Rapporten ska innehålla förslag till förbättringar och även lyfta fram det som fungerarbra och är positivt i verksamheten.Hornö LVM-hem är den första SiS-institution som genomför en brukarrevision.En brukarrevision ger många vinsterBrukare, revisorer och personal tjänaralla på brukarnas granskning, enligtsocionomen Yvonne Zätterman somtittat närmare på metoden.Yvonne Zätterman Åberg, socionominom socialpsykiatrin vid Stora Sköndali Stockholm, har fungerat som stödvid planeringen av brukarrevisionenpå Hornö LVM-hem. I sin magisteruppsatsi socialt arbete ”Att förändradet oföränderliga. Rapporter om och avbrukare” beskriver hon en brukarrevisionvid gruppboendet Nybacken.Hennes roll i det arbetet var som projektledareoch processtöd, men revisorernahade egna erfarenheter av livmed psykiska funktionshinder.Yvonne Zätterman Åberg tyckeratt en brukarrevision, förutom attden resulterar i viktig kunskap, gervinster på många plan.– Den kan bli en möjlighet till friskrevansch för dem som gått igenomsystemen. Man är med och förbättrar,den egna rösten är värd någotoch den är viktig. En brukarrevisioninger dessutom hopp för de som ärkvar i systemen. De möter människorsom varit där men som nu kommertillbaka med ett uppdrag som ärlite forskningsrelaterat, säger hon,och ser också positiva konsekvenser12 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

Allt större chansatt faktiskt påverkaSiS har gett unga och klienter bättre möjligheter att blihörda. Både som individer och som grupp, och på fleraolika plan.Brukarinflytande. De senaste åren har det ordet fått en alltstörre innebörd inom SiS. Idag finns välfungerande forumför medverkan från brukarnas sida både på individ- ochinstitutionsnivå och på central nivå. Enskilda ungdomaroch klienter kan alltid ge sin syn på behandlingen, menär det något som inte fungerar finns ett nytt klagomålssystemvars riktlinjer togs fram så sent som 2008.På i stort sett alla avdelningar inom SiS hålls brukarforum.Här kan gemensamma frågor och synpunkter tasupp, och den personal som leder mötet tar med sig detsom diskuterats till institutionens ledning. Återkopplingär viktig, och ska helst ske redan vid nästa möte. Vanligafrågor vid brukarforumen är regler och rutiner, mat, tvkanaler,rökning/snusning, aktiviteter, behandlingsinnehålloch personalens förhållningssätt.SiS centrala brukarråd består av representanter för olikafrivillig- och brukarorganisationer. Missbruksvården ficksitt brukarråd 2004, och två år senare bildades ett för ungdomsvården.Råden har fått en allt mer aktiv roll. Från attha varit ganska passiva mottagare av information, har degått till att påverka och delta mer konkret.– Ett gott exempel på det var arbetet med att ta framvåra reviderade riktlinjer SiS etik. Där kom både ungdomsrådetoch vuxenrådet med synpunkter, och arbetsgruppenbakom riktlinjerna fick nya ingångar och gjordevissa ändringar. Det blev en bra dialog, säger Åsa Frodlundsom är utredare på enheten för vård och behandling ocharbetar med brukarmedverkan. Hon berättar att brukarrådenfunnits med i styr- och referensgrupper i SiS olikavårdkedjeprojekt, och förklarar att det så kallade prostitutionsprojektetockså kommer att kräva samarbete. SiS harfått regeringens uppdrag att ta fram behandling för människorsom utsatts för människohandel, och en viktig delär att kartlägga erfarenheterna hos de egna klienterna. Detgäller att veta hur man ställer känsliga frågor på rätt sätt.– Där fyller förstås råden en jättefunktion, säger ÅsaFrodlund.Birgitta Hedman-Lindgrenför personalen. Brukarrevisorerna ärlevande bevis för att jobbet inte ärhopplöst.På Stora Sköndal har brukarrevisionernatagits på allvar ochrapporterna har lett till konkreta förändringar,enligt Yvonne ZättermanÅberg. På flera andra håll, bland annati kommuner som Jönköping ochGöteborg och i Västernorrland, harman kommit riktigt långt. Det är bra,eftersom ett stort problem i socialt arbeteär att människor görs till objektsom ska behandlas. På det här sättetblir de subjekt som kan vara med ochskapa kunskap.Den egna erfarenheten får dockinte ligga som ett försvårande raster,förklarar Yvonne Zätterman Åberg.Hon betonar vikten av att man somrevisor jobbat med sin egen historia,och inte bär på en vrede som lätttriggas igång. Det är också viktigt atttänka på både etnicitet och kön närrevisionsgruppen bildas.Utvärderingar, uppföljningar ochintervjuer görs oftast av helt andragrupper än brukare. Något som gjortatt brukarrevisioner ibland har uppfattatssom hotfulla. Uttalanden som”Men de är ju inte sakkunniga” hardykt upp på flera håll, berättar YvonneZätterman Åberg.– Samtidigt har Socialstyrelsenbestämt att evidensbaserat arbetebygger på tre ben, och att ett av demär brukarnas erfarenheter. Då fårman gilla läget.Birgitta Hedman-Lindgren›› Beställ eller ladda ner magisteruppsatsenpå www.esh.se/bibliotek/uppsatserAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 13

MISSBRUKSVÅRDUnga med tungt missbrukfår hjälp i SiS vårdkedjaSamarbete mellan ungdomshemmen Sirius och Granhultger SiS en komplett vårdkedja för tonårspojkar med tungtmissbruk. I det gemensamma halvvägshuset går det attstegvis anpassa sig till ett liv ute i samhället.– Det känns väldigt bra att kunna starta den här verksamheten,säger Allan Mare, biträdande institutionschef vidSirius behandlingshem. Vi har sett hur brister i utslussoch eftervård gjort att samma ungdomar kommer tillbakagång på gång till vår intagningsavdelning.Stämningen är lugn och lite förväntansfull när SiS i Fokusbesöker det nya halvvägshuset i närheten av Uppsala.Allting andas splitternytt. Från inredningen till självaverksamheten som öppnade i veckan.– Det är rätt bra att vara först för jag har själv valt möblerna,säger 18-åriga Erik med ett leende. Stolt visar hanupp sitt rum med nya Ikea-byrån, som han själv skruvatihop, och ett inramat foto på flickvännen.Här i halvvägshuset ska tonårspojkar med missbruksproblemi lugn och ro få träna på att leva vardagsliv medstöd av personal, tills de är redo för eget boende. Någotsom behövs, enligt Erik som just lämnat Sirius låsta akutochmotivationsavdelning.– Att åka direkt från institutionen till en tom lägenhetdär det ligger typ 50 kravbrev från inkasso på hallmattan,det funkar inte! Då är det lätt att falla tillbaka.Nu hoppas han få hjälp med allt som behövs för attStora förhoppningar. Allan Mare, biträdande institutionschefpå Sirius behandlingshem, och projektledaren Hiwa Mohtadi troratt halvvägshuset får en viktig funktion. För pojkar med allvarligtmissbruk behövs en långsiktig behandling med möjlighet att backatill en placering i slutnare former om något går snett.klara tillvaron. Hitta en god man som kan sköta ekonomin,kanske ta körkort, komma in i rutiner med matlagningoch städning. Men framför allt vill Erik landa, ochutan stress förbereda sig på ett liv utanför institutionen.– Jag hoppas att jag ska kunna få tilltro till något, attdet kan ordna sig, säger han. Och jag behöver prata vidareom vissa saker jag varit med om.Något som Hiwa Mohtadi, projektledare för halvvägshuset,har full förståelse för.Foto: Ann-Sofi RosenkvistFakta Vårdkedja för unga med tungt missbrukVårdkedjan drivs gemensamt av Mälardalsregionen och NorraRegionen inom SiS. Tanken är att erbjuda en långsiktig och hållbarbehandling för ungdomar med tungt missbruk. Samarbetetomfattar cirka 25 vårdplatser från intag till utsluss.Behandlingen kan påbörjas antingen vid Sirius behandlingshemsintag och låsta motivationsavdelning eller vid Granhult behandlingshemslåsta avdelning. Därefter finns möjlighet till behandlingi öppnare former vid Granhult och så småningom utslussi samhället via halvvägshuset i Uppsala. Sirius har även tillgångtill tre försökslägenheter i Uppsala. Sker återfall i behandlingenfinns möjlighet att backa i vårdkedjan till en placering i slutnareformer.Behandlingsarbetet är fokuserat på att bryta ett destruktivtmissbruk, men även på att motverka kriminella attityder ochstärka prosociala beteenden, samt på att hjälpa ungdomarnatillbaka till samhället genom stöd till utbildning och praktik.Institutionerna tillämpar samma behandlingsmetoder för attunderlätta övergången mellan olika faser i vårdkedjan. Basen är12-stegsbehandling. Därutöver använder man bland annat återfallsprevention,Motiverande samtal (MI) och familjearbete.14 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

– Det här är första gången som jag inte har rymt från en behandling, berättar Erik, som precis har flyttat in i sitt rum på halvvägshuset.Han tycker absolut att det behövs ett tryggt boende på vägen mellan låst institution och egen lägenhet.Foto: Ann-Sofi Rosenkvist– På en låst avdelning kan detvara ett oerhört späckat schema.Jag hoppas och tror att vi härkommer att få ännu mer tid attprata med var och en, säger han.Vid sidan av det viktiga relationsbyggandetska ungdomarnalära sig att ta ansvar för vardagssysslor,som matlagning,›› Behandlingstidenär indeladi fyra faser därman successivtfår mer ansvaroch frihet.tvätt och städning. Det faktum att de delar sovrum ochgemensamma utrymmen har också en poäng.– Det är bra social träning, säger Hiwa Mohtadi. De fårtillsammans ta ansvar för att det är trivsamt i huset ochlära sig att ta hänsyn till andra människor.Dagarna följer ett strukturerat schema och på gårdenfinns ett mindre hus, där den behandling som ungdomarnapåbörjat tidigare i vårdkedjan fortsätter.– Behandlingstiden är indelad i fyra faser där man successivtfår mer ansvar och frihet. Hur lång tid killarnabehöver på sig innan de är mogna att flytta härifrån ärnaturligtvis individuellt, förklarar Hiwa Mohtadi.Redan nu har halvvägshuset etablerat värdefulla kontaktermed olika aktörer i kommunen, berättar han. Förde ungdomar som vill studera finns ett samarbete meden särskild gymnasieskola. En kommunal yrkesvägledareska hjälpa till med praktikplatser.En enkätundersökning som genomfördes förra åretvisar att intresset för en vårdkedja är stort bland socialsekreteraresom tidigare placerat ungdomar inom SiS. Inteså märkligt, eftersom samarbetet kring vårdkedjan gördet lättare för socialtjänsten att planera vården, menar AllanMare. Men samarbetet mellan Sirius behandlingshemi Uppsala och Granhults behandlingshem i Ramsberg iBergslagen innebär också att det blir tryggare för ungdomarna,understryker han:– I och med att vi ansvarar för hela vårdkedjan kan vi göraövergångarna smidigare mellan slutenvård och öppenvårdoch mellan öppenvård och utsluss. Personal frånhalvvägshuset kan exempelvis besöka de låsta avdelningarnaoch etablera en relation i god tid innan någon flyttarhit. Dessutom har vi en gemensam behandlingsfilosofisom gör att ungdomarna känner igen sig var de än blirplacerade.Även LG Persson, institutionschef på Granhults behandlingshem,är mycket glad att vårdkedjan nu blir verklighet.– På sikt hoppas jag att det här projektet ska fungerasom ett nationellt resurscentrum inom SiS och sprida kunskapom missbruksbehandling också till andra ungdomshem,säger han.Jessica RydénErik heter egentligen någonting annatAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 15

ehandlingi fokus>> Therese Reitan, 43 (t v). Disputerad statsvetare. Avhandlingen ”Municipal checksand county balances. The referral process for substance abusers in Vest-Agder” granskarrelationen mellan kommuner och landsting inom missbruksvården i Norge. Bakgrundbland annat som lektor och docent vid Södertörns högskola, och som forsknings- ochstatistiksamordnare på Kulturrådet. Forskningsledare hos SiS sedan mars 2008.>> Caroline Björck, 41 (t h). Disputerad psykolog. Avhandlingen ”Self-image andeating disorders” undersöker självbilden hos vuxna patienter med ätstörningar. Bakgrundbland annat som enhetschef för Kunskapscentrum för ätstörningar i Stockholm,och där ansvarig för utvecklingen och implementeringen av ett kvalitetssäkringssystemför utvärdering. Forskningsledare hos SiS sedan januari 2009.De tar ut riktningenTherese Reitan och Caroline Björckhar visioner och planer för SiSframtida forskning. Men som forskningsledarei en komplex verksamhetvarnar de också för orealistiska kravpå snabba resultat.• Fler forskare behöver kunskap omSiS forskningsanslag. Även forskareinom andra områden än desom traditionellt finns representeradebland ansökningarna. Varförinte företagsekonomer som kanräkna på vårddygnskostnadernasbetydelse för efterfrågan på institutionsplatser?• Med ökad styrning blir forskningensannolikt ännu mer användbar.• Bättre kvalitetsregister och databaserskulle öka forskarnas intresseoch underlätta uppföljningar ochresultatstudier.Tre punkter som kanske inte är någonönskelista, men väl tankar kringhur SiS forskning kan få en ännu viktigareroll i framtiden. Ett samtal medSiS två forskningsledare CarolineBjörck (ungdomsvård) och ThereseReitan (LVM-vård) innehåller betydligtfler visioner och önskningar änså, men avslöjar också en realistiskinställning till vad som egentligenär möjligt. Större ödmjukhet behövsfrån dem som insisterar på snabbaresultat. SiS arbetar i en kompliceradverklighet där det är svårt att veta hurpåverkan egentligen går till, och vadsom har betydelse i slutänden. Ellersom Caroline Björck uttrycker det:– Kanske är förhoppningarna förhöga och kunskapen för låg om vadman kan förvänta sig.Själv har Caroline Björck stora förväntningarpå tjänsten hon tillträddei januari i år.– Att bygga upp system för att följaupp ungdomar, kanske hitta prognosfaktoreroch vad som predicerar ärlyckosamt och stimulerande. Och attbidra till att upptäcka det som redangörs och är verksamt, fast det inte ärempiriskt känt, är jättekul.Forskningsledare är en titel medpondus. Det handlar om att ta ut denvetenskapliga riktningen för en myndighetsom delat ut cirka 110 miljoneri forskningsanslag sedan 1995.Therese Reitan, som varit forskningsledareför LVM-vården i drygtett år, har hunnit bereda en omgångforskningsansökningar. Hon berättarom vikten av att ha en åsikt och attvara inläst vid presentationen för beslutsfattarnai SiS vetenskapliga råd.Det gäller att forskningen är relevantför SiS, men också att ansökningarnahåller en hög kvalitet som göratt man kan förvänta sig användbararesultat.– Genom att fördela medel till projektsom sedan blir rapporter läggervi grunden för forskning under fleraår framåt. För att göra det bra måstevi under året hålla koll på vem somgör vad därute. Dels för att hitta duktigasakkunniga, men också för attstimulera folk att söka anslag.Therese Reitan förklarar att fråganom en ökad styrning av inriktningenpå forskningsprojekten har varituppe för diskussion. En tänkbar idéskulle kunna vara att hälften av medlenanvänds till projekt där SiS be-16 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

En forskningsledares vardag bestårav en mängd olika uppgifter (se faktarutahärintill). Det gäller att hållakoll på personer, trender, vetenskapligarön och arrangemang av viktoch värde, och att vara SiS ansikteutåt när det gäller forskning och utveckling.Men lika viktigt är att jobbainåt i organisationen, och det är härTherese Reitan hamnar när hon fårfrågan om vad hon som relativt nyforskningsledare vill satsa på. Detgäller att avmystifiera forskningenoch skapa ett nyfiket och reflekterandeförhållningssätt.– Jag skulle gärna vilja ha en mersystematisk arena för dem som haren idé och kanske inte ens lämnat inen ansökan om pengar till ett utvecklingsprojekt.Workshops dit man kankomma med ett papper och sina tankar.Kring frågor man själv driverfinns alltid ett genuint intresse.Caroline Björck brinner för att fåtill en bättre dokumentation som allakan ha nytta av.– De kvalitetsregister som finnsidag är helt klart otillräckliga. Vipå ett myndighetsben och ett forskningsben.Forskning är en långsamprocess, men ofta finns en otålig väntanpå resultat.– Uppföljningar tar lång tid och julängre tiden går ju fler andra faktorerspelar in. Egentligen är det intekonstigt att vi inte vet mer än vi gör,säger hon.ställer ansökningar om vissa bestämdafrågeställningar, och att resten avpengarna går till externt initieradeprojekt. Dessutom behöver SiS satsamer på samarbete, tycker hon.– En så stor myndighet kan lättbli ett system i sig, men jag tror att vibehöver titta mer på andra. Och intebara på de allra närmaste, som kriminalvården,säger hon och får medhållav Caroline Björck.– När det gäller uppföljningarskulle vi till exempel kunna arbetamer med förskoleforskare som följerbarn och ser vilka som hamnar inomsocialtjänsten. Vi skulle kunna stimulerautvecklingsforskningen.måste skapa bättre register och databasersom går att forska från, sägerhon och tror mycket på förenkladesätt att göra uppföljningsintervjueri SiS dokumentationssystem ADADoch DOK. Enklare uppföljningar gerfler intervjuer och mer viktig återkoppling.Ett samtal om forskning glider lättin på den vanliga frågan ”Hur gårdet då?” Therese Reitan berättar attdet ibland kan vara knepigt att ståFakta sis forskningsledareCaroline Björck påpekar att felkällornaalltid är många när man harmed statistik om människor att göra.Att det gått bra för en person efteren behandling behöver ju inte alls hamed behandlingen att göra. Det behövsen nykter syn på vad som gåratt styra tycker hon.Fast optimismen är ändå stor. Påfrågan ”Säg att vi gör en sådan härintervju om tjugo år och ställer fråganom det går att säga vilka metodersom är verksamma för olika grupper.Blir svaret ja då?”, tvekar hon inte.– Absolut. Samlar vi data mer systematisktoch får ett större materialväxer de statistiska musklerna ochanalyserna blir skarpare. Börjar videssutom samarbeta med andra sombarnpsykiatrin och annan missbruksvård,i stället för att bara utvärderaoss själva, ja då lägger vi en rätt godgrund.Birgitta Hedman-Lindgren• Är direkt underställda utvecklingsdirektören• Bevakar den för verksamheten relevanta forskningen• Bidrar till att integrera vetenskapliga rön i utveckling och normering av vård ochbehandling• Ger råd och stöd till institutioner, regioner och ledning i vetenskapliga frågor• Bereder och bedömer forskningsansökningar• Har vetenskapligt ansvar för SiS forsknings- ochutvecklingsrapporter• Läser och ger synpunkter på utredningar och remisser• Leder och planerar vetenskapliga uppföljningar• Är SiS ansikte utåt när det gäller forskningBland annat…Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 17

nytt om sisViktigt projekt får ännu ett årEtt kontrakt för livet fortsätter. Satsningen,som gjort att fler missbrukareän tidigare blivit drogfria, pågår ävenunder 2009.Regeringen har beslutat att SiS fåranvända de 30 miljoner kronor somfinns kvar av de ursprungliga projektmedlentill fortsatta subventionerunder ännu ett år. Något som gläderTomas Ring, chef för SiS FoU-enhet.– Det är bra att vi får pengar tillnågot som är så framgångsrikt, sägerhan.Ett kontrakt för livet startade 2005med syftet att minska antalet klientersom går ut till fortsatt missbrukefter LVM-tiden. Placerande socialtjänstersom i samverkan med klienteroch SiS institutioner tar fram enbra behandlingsplanering för vårdenpå hemmaplan och befäster sina åtagandeni ett kontrakt får en kraftigsubvention på § 27-vården. Den vårdi öppnare former som klienterna skaflytta till så fort som möjligt underLVM-tiden.I slutrapporten om Ett kontrakt förlivet, som kom i slutet av förra året,finns många exempel på hur detökade samarbetet gynnat klienterna.Nästan sju av tio som deltagit hadekraftigt minskat sitt missbruk ellervar helt drogfria vid en uppföljningett halvår efter avslutat LVM. Betydligtfler än tidigare hade fått en fungerandeeftervård.Nu fortsätter alltså projektet, ävenom subventionsgraden sänks från 80till 40 procent. Tomas Ring är övertygadom att intresset hos socialtjänstenfinns kvar..Ännu ett år får socialtjänsten subventioneradeLVM-platser.– Här har man möjlighet att görafortsatt bra insatser med extra medelför en grupp som är väldigt svår attnå resultat med.Birgitta Hedman-Lindgren›› Läs mer om Ett kontrakt för livet påwww.stat-inst.se/vård av missbrukareFoto: Cecilia MellbergHela SiS ska fimpaår tar SiS de första stegen mot att bli enI rökfri myndighet. Alla anställda, ungdomaroch klienter som vill bli av med sittnikotinberoende ska få hjälp.Från och med 1 april är det inte längretillåtet för personal på SiS institutioneratt röka tillsammans med ungdomar ellerklienter. Anställda får inte heller köpatobak till ungdomar som är yngre än 18 år, och rökning får enbartske utomhus och på särskilt anvisade platser. Under 2010blir inskränkningarna i tobaksbruket fler. Enligt SiS nya rökpolicyinförs då rökfri arbetstid för alla anställda, samtidigt som det blirhelt stopp för ungdomar under 18 år att röka eller snusa. På siktär målet att SiS institutioner, regionkontor och huvudkontor skabli helt rökfria.Kvalitet kan ge prisFör andra gången i rad har SiS nominerats tillGöta Priset. Liksom förra gången, 2007, är detarbetet med kvalitet som lett till nomineringen.SiS kvalitetssystem bygger på tjänstekartor sombeskriver myndighetens fem tjänster i detalj.Genom enkäter till socialtjänsten och intervjuermed de intagna får SiS kunskap om vad iverksamheten som behöver förbättras. Informationensammanställs i kvalitetsrapporter somfungerar som underlag vid nästa års planering.Göta Priset går till landets bästa förnyelseprojekti offentlig sektor och delas ut vid Kvalitetsmässani Göteborg i november.›› Läs mer om SiS kvalitetsarbete påwww.stat-inst.se/faktabankenTips till redaktionen? ›› Kontakta oss!Tel 08-453 40 11 e-post sisifokus@stat-inst.se18 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse

läsvärtrapporter från sis›› Femårsuppföljning. Kvinnorvårdade vid Lundens ungdomshemoch LVM-hemAv Mats Fridell, Johan Billsten, IréneJansson, Rickard AmylonUppföljningsstudienvisar hur det har gåttför 132 flickor ochkvinnor fem år efteratt de lämnat Lundensungdomshem ochLVM-hem. Alla harvarit intagna någongång mellan 1997 och2000, och vårdats förtungt missbruk. Uppföljningen har blandannat gjorts med hjälp av halvstruktureradeintervjuer och en rad standardiseradetester och skattningsskalor.Resultatet är bra. 14 procent avLVM-klienterna och 13 procent avflickorna på ungdomshemmet hadevarit konstant drogfria under alla femuppföljningsåren. En fjärdedel, respektiveen tredjedel hade varit drogfria itvå år vid intervjutillfället.– Intervjuerna visar att det finns enstark önskan och ett behov hos klienternaatt knyta an till personal och kontaktpersonervid Lunden. Den aspektenkänns särskilt viktig att understryka.Alliansskapande arbete borde prioriteras,skriver författarna i sin rapport.›› Att starta ett program. Förstastegen i arbetet med SiS-KometAv Lina Ponnert, Kerstin SvenssonInom SiS pågår ett arbete med attanpassa en version av föräldraträningsprogrammetKomet till SiS-komet.Rapporten beskriver processen med attta emot ett nytt program i ett nytt sammanhang.Den avgränsar sig till periodennär programmet lanseras, personalutbildas och programmet prövas.Läs mer om rapporten och arbetetmed att implementera Komet på sidan4–5.›› Beställ eller ladda ner rapporternapå www.stat-inst.se/publikationerLättläst för ungaNY bokixa Cashen – men sen då? Från brott till straff”.”FDet är namnet på berättelsen om Micke sområnar närbutikens kassörska med kniv för att få ihop 20 000 kronortill en skuld. Allt går fel och Micke och hans medbrottslingargrips. Vi får följa deras väg genom rättskedjan och veta vad somhänder på polisstationen, vad socialtjänsten gör, hur det kännsatt vara inlåst och hur en rättegång går till.Boken ges ut av LL-förlaget, lättlästa böcker för alla. Den är en ungdomsromanoch faktabok i ett, och berättar på ett begripligt sätt om både kärlek,juridik och påföljder. Bra faktarutor och ordförklaringar finns insprängda ihandlingen som är rikt illustrerad med teckningar.›› Beställ boken på www.lattlast.seViktig rapport omavbrutna placeringarNY rapportVad händer när man tar hem ungdomar från behandlingshemi förtid? Alltså avbryter innan behandlingenär klar, för att i stället fortsätta på hemmaplan. Inte sällan av ekonomiska skäl.Det går dåligt. Insatserna fungerar inte och ungdomarna får ofta klara sig utanordentlig hjälp.I alla fall enligt rapporten ”Hemtagningar av placerade ungdomar – när socialtjänstenavslutar dygnsvård i förtid”, som Regionförbundet Uppsala län, gett ut.Bakgrunden till rapporten är att kommuner i regioner avbrutit pågående placeringar,vilket väckt en oro bland många socialchefer. En forskare från Stockholmsuniversitet har haft i uppdrag att följa de aktuella ärendena och titta påkonsekvenserna, och han anser att oron är befogad. Enligt hans rapport varden typiska insatsen på hemmaplan kontakt-eller resurspersoner och i vissafall hjälp med boende. Bara i undantagsfall verkar insatserna ha fungerat bra.›› Ladda ner rapporten på www.regionuppsala.se/documents/Tanter ger hjälp på nätetMalmö stad satsar på socialrådgivning viadatorn. Sedan en tid finns ”Soctanter pånätet”, ett forum där vem som helst, helt anonymt,kan ställa frågor till socialtjänsten. Tjänstenär populär. Mängder av besökare är arga,oroliga eller i behov av information. ”Soctanterpå nätet” bemannas av en halvtidstjänstsom delas av två socialsekreterare från Södrainnerstaden, Enheten för beoende och vuxna. Defår hjälp med svaren av resurspersoner från individ- och familj, försörjning,vård och omsorg och från skolpersonal.›› Besök Soctanterna på www.malmo.se/soctanterAktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse 19

POSTTIDNING BVid adressändring, skicka den nyaoch den gamla adressen till:Statens institutionsstyrelse, SiSBox 163 63103 26 Stockholmny forskningUnga kvinnor får vänta på vårdenUnga missbrukande kvinnor kan ha svåra psykiska problem.Trots det får de vänta länge på vård, visar en ny avhandlingsom låter kvinnorna själva beskriva sin verklighet.Hur kommer det sig att medelåldern är så hög blandkvinnor som behandlas mot svåra psykiska problem ochmissbruk? Varför tar det så lång tid innan kvinnorna fårbehandling? Det var den fråga som inte lämnade SolveigOlausson och som ledde till att hon i november 2008 disputeradevid Göteborgs universitet på en avhandling omkvinnor med substansmissbruk och psykisk ohälsa.– Jag bestämde mig för att intervjua en grupp ungakvinnor mellan 18 och 25 år som alla hade svåra psykiskaproblem och någon form av missbruk, berättar SolveigOlausson. Jag ville se hur kvinnorna med egna ord beskriversina problem och sin väg till behandling.De flesta av kvinnorna hade haft psykiska problem länge,några av dem sedan förskoleåldern. Missbruket hade fördem varit ett sätt att bemästra eller komma bort från problemen.Kvinnorna hade alla vuxit upp i en otrygg omgivningoch med bristande omsorg. När de till slut söktehjälp på vårdcentralen, ungdomsmottagningen eller sjukhusakutenvar de nära att ta livet av sig. Ändå fick de sällanden hjälp de behövde.– Kvinnorna tyckte att man fokuserade mer på missbruketän på de psykiska problemen, säger Solveig Olausson.Och de sökte mer en behandlare, någon som kundese hela problematiken, än en viss sorts behandling. Kvinnornahade ofta inte kunskap om vilka behandlingar somfanns och vad de innebar.Solveig Olausson intervjuade också en grupp äldrekvinnor (runt 40 år) med svåra psykiska problem ochmissbruk som fick behandling. Intervjuerna gjordes vidtvå tillfällen, en gång under behandlingen och en gångsom en uppföljning 18 månader senare.Medicinerade med droger. De unga kvinnorna i studien missbrukadeför att komma bort från sina problem. När de till slutsökte hjälp fick de sällan det stöd de behövde.– Dessa kvinnor hade fått behandling under flera årstid, men bara en av 21 intervjuade kunde försörja sig genomarbete och bara två kunde anses som normalt fungerandei samhället. Övriga var beroende av psykiatrin och/eller socialtjänsten, berättar Solveig Olausson som troratt vård och behandling kan hjälpa både de unga och deäldre kvinnorna. Förutsatt att de får hjälp med missbruketoch den psykiska ohälsan samtidigt. Under behandlingenmåste kvinnorna dessutom få hjälp att knyta an till familjoch nätverk, annars är risken för återfall stor. För även omursprungsfamiljen inte varit den bästa behöver de relationernarepareras så gått det går.Judit lukács›› Avhandlingen kan beställas från solveig.olausson@vgregion.seVill du också prenumerera på SiS i Fokus? ›› Gå in på www.stat-inst.se20 Aktuellt om forskning och behandling från Statens institutionsstyrelse