XIT # 8 2008 (pdf)

– EN ROLIG TIDNINGFestivalrapport:För XIT:s Sheyda Shafiei var det sjätte året i rad.Från Ruisrock 2008 tog hon med sig minnen från en magisknatt och Bullet for my Valentines renköttssoppa.TEXT OCH FOTO SHEYDA SHAFIEIVAD? Ruisrock.VAR? På ön Runsala utanför Åbo.HUR? Svettigt och magiskt.VILKA? Bullet for my Valentine, HIM, At the Gates, RaisedFist, Millencolin, Apocalyptica och en massa andra.VARÅRÅ? Ja? Festival är ju kul. Även om Ruisrock intekänns som en riktigt riktig festival.AMERIKANSK JACKASS-KÄNDIS? Check.I år hade jag ett mission: jag skulle samla på mig saker för attse hur generösa folk är när det kommer till att vara … euhm… generösa. Det gick så där.Slutresultatet blev: en konserv renköttssoppa, en ”Ruisrock-08”-tischa, ett hotellrumsnummer och några kapsyler.Och tusen fina minnen. Minst.Slutsats: festivalfolk kan vara riktigt snåla. Men misströstainte. Bland 30 000 besökare kan man lyckas hitta givmildatyper. Om man letar noga. Helst backstage.FREDAGEN BÖRJADE klibbigt och svettigt. Bandet var Atthe Gates. Folk stod med öppna käftar och var helt till sig.Det var riktigt bra fastän man började lukta lite lätt grillad iden stekande solen.Timmarna rusade iväg. Helt plötsligt var det dags för dagensklimax, Raised Fist. På väg till scenen mötte jag BamMargera (jepp, Viva la Bam-Bam a.k.a Jackass-Bam) ochhans fru Missy, vi sa hello till varandra och sen fortsatte vi åtolika håll.Att träffa honom var inte helt otippat med tanke på atthan alltid åker från Pennsylvania till Ruisrock om hans polareVille Valo och hans band HIM spelar.Jämfört med tidigare år då Bam uppträtt mer slirigt vardet en överraskning hur städad och stabil han verkade i år.LÄNGST FRAM VID SCENEN mötte jag ett gäng mediakåtasnubbar. De gjorde verkligen allt för att alla fotograferpå plats skulle fota dem. När jag plåtade dem insåg jag attdet var samma killar som jag träffade förra året på Ruisrockvid scenen där In Flames spelade och det var samma sak dåsom nu. De ville vara med på bild.Everybody wants to be famous, på ett eller annat sätt.Raised Fist var riktigt bra, tyckte jag. Andra påstod att desög.På vägen till området träffade vi ett gäng stressade menglada ålänningar. Vad jag förstod kom dit för att se HIM ellerja, det var i alla fall en stor orsak till varför de hade söktsig dit. Det var åtminstone en av orsakerna till varför jag vardär. På grund av HIM alltså, inte på grund av ålänningarna.LÖRDAGEN VAR EN LÅNG VÄNTAN på att klockan skulleslå midnatt.Under tiden roade jag mig med att hänga med några bekantafrån Helsingfors. Med en av dem satt jag kvar ochpratade lite längre. Han, som för övrigt körde runt artisterfrån och till festivalen, berättade att han har tröttnat på allasom lever”rockstar”-liv, kändisar som svinar och härjar hurmycket som helst utan att de får skit för det. Trots det spelarhan i ett band, härjar minst lika mycket och drömmer om attbli stor och känd och få festa och härja ännu lite hårdare. Ettinte helt logiskt resonemang.Helsingforskillen tappades bort och en underlig snubbevid namn Maxi kom fram till mig. Han undrade varför jag12