Ladda ner biografi som pdf - Irma Schultz Keller
Ladda ner biografi som pdf - Irma Schultz Keller
Ladda ner biografi som pdf - Irma Schultz Keller
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.<br />
Den 22 september släpps Blank is<br />
– Sånger av Joni Mitchell <strong>som</strong> <strong>Irma</strong> har<br />
översatt och producerat. Albumet släpps på egna<br />
skivbolaget Blå rymd via EMI. <strong>Irma</strong> <strong>som</strong> tidigare<br />
släppt sex soloalbum, vunnit Grammis <strong>som</strong><br />
bästa kvinnliga popartist och arbetat <strong>som</strong> skådespelerska<br />
på film och teater fick en särskild<br />
känsla för Jonis låtmaterial redan i tonåren.<br />
Häromhösten gjorde hon en roadtrip tillsammans<br />
med fotograf Tina Axelsson i Jonis<br />
fotspår. Från Saskatoon till Vancouver. Filmmaterial<br />
därifrån kommer användas <strong>som</strong> projektio<strong>ner</strong><br />
under konserterna, i de lokaler där det<br />
fungerar tekniskt.<br />
För bokning kontakta: MTA Production AB www.mtaprod.se 08-660 80 88 hilda@mtaprod.se<br />
Hemsida: irmaschultzkeller.se<br />
För intervjuer och annat kontakta: EMI Music Sweden, 08-527 150 00,<br />
nina.nestlander@emimusic.com<br />
P2010 HI FIDELITY PRESS. g2010 HI FIDELITY PRESS.<br />
IRMA<br />
SCHULTZ<br />
KELLER<br />
BIOGRAFI.<br />
BLANK IS<br />
– Sånger av<br />
Joni Mitchell.<br />
Utdrag från Hi Fidelity Press.
den första skiva<br />
jag verkligen minns<br />
är The Beatles<br />
»Abbey Road«. Jag<br />
var 4 år när den kom och mina<br />
föräldrar måste ha spelat den om<br />
och om igen. Vi bodde på Brännkyrkagatan,<br />
bredvid trapporna<br />
upp till Tavastgatan, i en lägenhet<br />
högst upp i huset. Det här var<br />
långt innan det blev tjusigt med<br />
vindslyor och bredvid oss låg de<br />
andra hyresgästernas vindskontor.<br />
Jag minns en känsla av magi då solen krängde in<br />
över plankgolvet samtidigt <strong>som</strong> »Here Comes<br />
The Sun« fyllde rummet.<br />
Jag var ett extremt blygt barn <strong>som</strong> rodnade så<br />
fort jag blev tilltalad eller hamnade i blickfånget.<br />
Fick ofta höra kommentarer <strong>som</strong>:<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 2 ]<br />
»DET ÄR NÅGOT<br />
MED DEN DÄR<br />
STORA LÄNGTAN.«<br />
Text: <strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> <strong>Keller</strong>.<br />
Jag föddes på Södersjukhuset 1965. Växte upp i trakterna runt Mariatorget<br />
med en mamma <strong>som</strong> arbetade <strong>som</strong> skräddare och så småningom utbildade<br />
sig till journalist. Pappa flackade på den tiden runt mellan olika jobb; trädgårdsmästare<br />
på Skansen, scenarbetare på Dramaten, vårdare på dagcenter... Ibland<br />
satte han sig vid pianot och lirade blues och jazz. Jag och min två år äldre syster<br />
Idde sjöng i stämmor och i vårt rum stod en gammal tramporgel <strong>som</strong> vi skrev<br />
melodier på. Ingen av oss kunde noter så vi hittade på ett eget system. Satte<br />
klisterlappar på tangenterna, skrev bokstäver på de svarta och siffror på de vita<br />
och så kunde vi skriva <strong>ner</strong> våra melodier.<br />
D<br />
Idde & <strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong>, 1969.<br />
Foto: Mamma.<br />
— Spara lite rödfärg till lagårdsdörrn!<br />
I hemlighet drömde jag om att<br />
bli filmstjärna och skrida <strong>ner</strong> för<br />
en lång, svängd trappa à la Rita<br />
Hayworth. Sjöng gjorde jag också<br />
i baksätet på bilen. Min pappas<br />
släkt hade ett gammalt hus på en<br />
vall utanför Funäsdalen dit vi<br />
ibland åkte på loven. När vi åkt<br />
länge och det blivit mörkt ute<br />
lutade jag mig nära rutan och<br />
sjöng tyst så ingen annan skulle<br />
höra. Då studsade ljudet av rösten tillbaka och<br />
förstärktes. Det var någon sorts tröst i det där.<br />
Och kanske en glädje över ett uttryck.<br />
Mina föräldrar skiljdes och vi flyttade upp till<br />
en lägenhet på Bastugatan. Mamma fick jobb på<br />
Sveriges Radio.
Foto nedre: Pappa, 1975. Foto övre: Micke Jansson, 1981.<br />
Det var på den tiden då varje programmakare satte<br />
sin egen musik. Då och då kom en bunt pressex av<br />
nya skivor med hem och jag och syrran botaniserade<br />
friskt i högarna: elo, Barry Manilow, en<br />
samlingsskiva med tidig punk från New York,<br />
10 cc ... De första skivor jag minns att jag köpte<br />
för egna pengar var en singel med The Sweet och<br />
en lp med The Dubli<strong>ner</strong>s.<br />
»Efter mycket tjat<br />
hängde vi med till en<br />
replokal någonstans<br />
i närheten av Vitabergsparken.«<br />
Iddes och mina vägar skiljdes då jag började i<br />
musikklass. Men på gymnasiet landade vi båda<br />
på Södra Latin. Efter mycket tjat hängde vi med<br />
till en replokal någonstans i närheten av Vitabergsparken.<br />
Ett band hade bildats <strong>som</strong> skulle<br />
sjunga Motown-låtar på fester, det var tanken.<br />
Det blev aldrig så utan istället började det skrivas<br />
ny musik <strong>som</strong> resulterade i bandet Zzzang Tumb.<br />
Vi fick kontrakt med Stranded Rekords, Klas<br />
Lundings första bolag, där bl a Lustans Lakejer<br />
och Ratata låg. Det blev några singlar och en fulllängdare<br />
och Idde och jag började få körjobb med<br />
andra band och artister. Under 80-talet var vi nog<br />
med på det mesta <strong>som</strong> spelades in i Stockholm;<br />
Lolita Pop, Di Leva, Imperiet, Lustans Lakejer<br />
och Reeperbahn för att nämna några.<br />
Jag jobbade på glassbar, restaurang, fotolabb<br />
och gick en teaterskola på Kursverksamheten.<br />
Sen sökte jag och fick en del skådespelarjobb; i<br />
tv-produktio<strong>ner</strong> och på scenen.<br />
1986 bildade jag och Tom Wolgers en duo <strong>som</strong><br />
hette »Paris Bis«. Vi spelade in nattetid i Toms<br />
vackra lägenhet på Kungsholms Hamnplan. Jag<br />
minns att han så småningom blev vräkt då han<br />
vägrade vara tyst då alla andra sov.<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 5 ]<br />
Det blev egentligen aldrig mer än en maxisingel<br />
och en snygg video men den släpptes lite<br />
här och var i Europa.<br />
»Paris Bis«—<strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> & Tom Wolgers, 1986.<br />
Foto: Carl Bengtsson.<br />
»Första skivan skrev<br />
vi på min mammas<br />
landställe…«<br />
1988 kom min första solosingel: »Tillbaks till mig«.<br />
Jag hade då börjat jobba med Lars »Billy Bolero«<br />
Hansson. Första skivan skrev vi tillsammans på<br />
min mammas landställe under några <strong>som</strong>marveckor<br />
och den kom att heta »Då staden har<br />
vaknat« (1989). För den fick jag en Grammis<br />
<strong>som</strong> bästa kvinnliga popartist.<br />
Till andra skivan »<strong>Irma</strong>« (1991) skrev Mauro<br />
Scocco en låt <strong>som</strong> kom att bli en rejäl hit: »Precis<br />
<strong>som</strong> du«. Vi hade dock gjort så många versio<strong>ner</strong><br />
att vi i slutskedet av produktionen var så trötta<br />
på låten att vi var nära att lyfta bort den från<br />
skivan (!) Även låten »Stureplan« kom att spelas<br />
mycket på radio och »<strong>Irma</strong>« sålde nästan platina<br />
(97 000 ex). I höstas fick jag reda på att den<br />
kvalat in till boken »Tusen svenska klassiker 1956<br />
till idag« <strong>som</strong> kom ut 2009. Mycket hände i<br />
samma veva; jag gjorde den kvinnliga huvudrollen<br />
i en tv-serie <strong>som</strong> hette »Kvällspressen«<br />
och jag blev gravid.
»Efter den (tredje<br />
skivan) gick luften<br />
ur och jag föll in i en<br />
kris <strong>som</strong> utspelades<br />
på många plan.«<br />
Tredje skivan, <strong>som</strong> kom till i en något ofokuserad<br />
fas i livet <strong>som</strong> nybliven förälder, kom ut 1993<br />
och fick heta »Tröst för stygga barn«. Efter den<br />
gick luften ur och jag föll in i en kris <strong>som</strong> utspelades<br />
på många plan.<br />
Krisen ledde till flera beslut. Jag separerade,<br />
sökte och kom in på Teaterhögskolan och sist<br />
men inte minst växte behovet av att skriva mer<br />
själv. Jag ville ta mer ansvar för helheten, inspelningen<br />
och hur det sedan presenterades. Det<br />
resulterade i skivan »Andas fritt« (1995) <strong>som</strong><br />
producerades av Kjell Andersson.<br />
<strong>Irma</strong>, Reykjavik, Island, 1995.<br />
Foto: Tina Axelsson.<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 6 ]<br />
»Det kom <strong>som</strong> en sång<br />
från ett undangömt fönster<br />
jag glömt att stänga någon gång<br />
det kom <strong>som</strong> en stark storm<br />
och svepte med sig allt<br />
ingen idé att vända om<br />
Allt jag vill är att andas fritt idag«<br />
—»Andas fritt«.<br />
<strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong>, 1995.<br />
»Jag håller fort-<br />
farande den skivan<br />
<strong>som</strong> något av det<br />
modigaste jag gjort.«<br />
Temat var oundvikligen »separation« och jag<br />
håller fortfarande den skivan <strong>som</strong> något av det<br />
modigaste jag gjort. Den är självutlämnade och<br />
ganska egensinnig. När jag lyssnar på den idag<br />
kan jag fyllas av både stolthet och skam. Den<br />
mötte kraftigare reaktio<strong>ner</strong> än mina tidigare<br />
skivor, både negativa och positiva.<br />
Jag hade precis lärt känna Tina Axelsson <strong>som</strong><br />
var fotograf och vi reste till Island och hängde<br />
några dagar och tog bilder <strong>som</strong> sen användes till<br />
omslaget.<br />
Skivan spelades in i emi-studion vid Skärmarbrink<br />
med en fantastisk uppsättning musiker;<br />
Esbjörn Svensson, Lars Halapi, Lasse Englund,<br />
Svante Henrysson, Magnus Persson m fl.<br />
Under några års tid hade jag tillsammans med<br />
några musikervän<strong>ner</strong> spelat Joni Mitchell på<br />
ställen runt om i stan. Det resulterade i skivan<br />
»A Bird That Whistles — Songs of Joni Mitchell«<br />
<strong>som</strong> kom ut 1996, med Kjell Andersson <strong>som</strong><br />
medproducent. Tina Axelsson stod även denna<br />
gång för fotografierna <strong>som</strong> togs i samband med<br />
inspelningen, vilken till största delen skedde live<br />
på Lydmar Hotel.<br />
Foto: Tina Axelsson, Island 1995.<br />
»Ordnar mitt hem, jag målar och spacklar,<br />
alla sprickor spacklar jag igen.<br />
Sol kommer in, kom in.<br />
Vem är du <strong>som</strong> stirrar på mig så där,<br />
från andra sidan spegeln, är det jag.<br />
Var kom den där rynkan ifrån,<br />
är det charm, är det jag.<br />
Det kan det inte va, det kan det absolut inte va.<br />
För jag mår bra, bättre än någonsin faktiskt,<br />
bara jag får … värme, vila och ljus«<br />
—»Värme vila och ljus«.<br />
<strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong>, 1995.
Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.
Foto: Lina fänge, 2003.<br />
Jonas Malmsjö & <strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> »The Black Rider« 1997.<br />
Foto: Sara Lindh.<br />
<<br />
Sen följde fyra år på Teaterhögskolan och praktikjobb<br />
på Dramatens Elverket <strong>som</strong> premiäröppnade<br />
med »The Black Rider«, en musikal av Tom<br />
Waits i regi av Rikard Gunther. Några år med<br />
skådespeleri på Dramaten, Riksteatern, Parkteatern<br />
och Malmö Dramatiska Teater följde. Höjdpunkten<br />
hittills är nog rollen <strong>som</strong> »Hon« i Jon<br />
Fosses »Någon kommer att komma« i regi av<br />
Eirik Stubö. Vi blev inbjudna till flera teaterfestivaler<br />
i Europa och Teaterbiennalen och jag fick<br />
ta emot Riksteaterns pris.<br />
»Ett tema <strong>som</strong> genomsyrar<br />
den skivan är<br />
›barndom‹«.<br />
2003 kom »Imma på glas«, den första skivan på<br />
åtta år. Den producerades av Björn Yttling. Ett<br />
tema <strong>som</strong> genomsyrar den skivan är »barndom«.<br />
Titellåten »Imma på glas« handlar just om minnet<br />
av att sitta i baksätet på en bil och sjunga mig till<br />
tröst nära rutan.<br />
»Imma på glas<br />
prövar min röst<br />
sjunger så svagt<br />
sjunger till tröst<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 11 ]<br />
en bilfärd norrut<br />
ett helt sjuttiotal i skymningsljus<br />
med tallar och gran<br />
alltid så ensam där bak<br />
Hör du mig<br />
kan du höra mig nu<br />
när jag ropar …«<br />
—»Imma på glas«.<br />
<strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> <strong>Keller</strong>, 2003<br />
Vintern 2006 gjorde jag och Uno Svenningsson<br />
ett slags duoprojekt: »Sånger för december«. Jag<br />
hade börjat översätta låtar av Joni Mitchell och<br />
här passade »River« (<strong>som</strong> på svenska heter<br />
»Blank is«) in i det vintriga temat. Jag översatte<br />
även en låt av k.d. Lang; »Barefoot« <strong>som</strong> fick<br />
heta »På nakna fötter«.<br />
»Vi återfann<br />
varandra i bänken<br />
i Allhelgonakyrkan<br />
på Södermalm«.<br />
2007 släpptes »Psalmer« <strong>som</strong> jag, Toni Holgersson<br />
och Lasse Englund sakta och organiskt låtit växa<br />
fram i Lasse studio ute på Lidingö. Jag hade körat<br />
på några av Tonis skivor i början av 90-talet och<br />
vi återfann varandra i bänken i Allhelgonakyrkan<br />
på Södermalm. Där gick vi båda under en period<br />
på söndagskvällarnas mässor och fann att vi berördes<br />
starkt av samma psalmer. Vi reflekterade<br />
över det faktum att man i den anglosaxiska musikkulturen<br />
sjunger om tro i alla musikgenrer<br />
medan man här gärna hoppar till om någon<br />
sjunger »Gud« och placerar in i fack. Något <strong>som</strong><br />
dock börjat luckras upp mer och mer på senare<br />
år. Vi ville också se hur det skulle låta om vi<br />
sjöng de här sångerna utifrån vår känslomässiga<br />
och musikaliska grund.
Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.<br />
BLANK IS –<br />
Sånger av Joni Mitchell.<br />
(Utgivningsdatum: 22 september 2010).<br />
Blå rymd. Distribueras av: emi Music Sweden ab.<br />
50999 629974 2 3<br />
Nu är jag mäkta stolt att presentera den första<br />
skivan på Blå Rymd. Den kommer ut via licens<br />
på emi och innehåller tio sånger av Joni Mitchell<br />
<strong>som</strong> jag översatt och producerat. Vi repade<br />
hemma hos mig och spelade sen in skivan på<br />
bara två dagar med en alldeles självlysande trio i<br />
grunden: Martin Hederos—klaviaturer, Johan<br />
Berthling—kontrabas och Andreas Söderström<br />
—gitarr. På två spår förstärkta av min man,<br />
Nino <strong>Keller</strong>, på trummor och slagverk.<br />
Foto: Tina Axelsson, 2010.<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 13 ]<br />
Trots den snabba inspelningen har skivan<br />
verkligen fått ta tid. Mellan de två inspelningstillfällena<br />
(<strong>som</strong> skedde under 2008) hann ett<br />
halvår passera. Först ett år senare mixades skivan.<br />
Uppifrån: Andreas Söderström, Martin Hederos<br />
& Johan Berthling.<br />
Foto: Tina Axelsson, 2010.<br />
Merparten av låtarna kommer från Jonis album<br />
»Blue« av den naturliga förklaring att det är den<br />
skivan jag levt mest med. De andra kommer från<br />
»Song to a Seagull«, »Ladies of the Canyon«,<br />
»Court and Spark« och »Hejira«. Jag valde förstås<br />
att jobba med de låtar <strong>som</strong> berört mig mest,<br />
men sen handlade det också om vilka <strong>som</strong> lät sig
Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.<br />
översättas. Något jag fick fundera länge på var<br />
hur jag skulle lösa refrängen i »River«. Joni<br />
sjunger: — »I wish I had a river I could skate<br />
away on«. Alla uttryck för vattendrag på svenska är<br />
enstaviga: å, flod, fors, sjö, hav … Blev lycklig när<br />
poletten trillade <strong>ner</strong>: — »Jag önskar mig en blank<br />
is jag kan färdas bort på«.<br />
»Det närmar sig jul<br />
De hugger <strong>ner</strong> träden<br />
De sjunger alla sånger<br />
Om kärleken och glädjen<br />
Och jag önskar mig en blank is<br />
Jag kan färdas bort på«<br />
—»Blank is«.<br />
(»River«) Joni Mitchell.<br />
Lokal text: <strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> <strong>Keller</strong>.<br />
© Joni Mitchell Publishing Corp<br />
Sony/ATV Music Publishing Scandinavia<br />
1996 utdelades Polarpriset till Joni Mitchell.<br />
Hon fick en mängd priser i mitten av 1990-talet,<br />
flera »life achievement awards« samt blev invald<br />
i Rock&Roll Hall of Fame. Många artister har<br />
genom åren utnämnt henne till en stark inspirationskälla<br />
och förebild. Hon visade sig tidigt vara<br />
en gudabenådad låtskrivare <strong>som</strong> började sin bana<br />
med att skriva för andra artister. Sen klev hon<br />
fram själv och blev något av en ikon för en hel<br />
ge<strong>ner</strong>ation med sina självutlämnande texter, sitt<br />
allvar, sin humor och sitt säregna sätt att spela<br />
gitarr, <strong>som</strong> var en följd av hennes insjuknande i<br />
polio <strong>som</strong> barn.<br />
»…via internet,<br />
<strong>som</strong> var alldeles i<br />
startfasen då, fann<br />
de varandra …«<br />
I femtioårsåldern chockerade hon alla, inklusive<br />
sina föräldrar, med att berätta att hon hade en<br />
dotter. En dotter <strong>som</strong> skulle ha fötts 1965 och<br />
<strong>som</strong> hon då adopterade bort. Hon började söka<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 15 ]<br />
efter henne och via internet, <strong>som</strong> var alldeles i<br />
startfasen då, fann de varandra. Hon återförenades<br />
inte bara med sin dotter utan fick då även veta<br />
att hon var mormor. I en del sånger har hon<br />
antytt sitt bortvalda föräldraskap och smärtan i<br />
det, men kanske är det först med facit i hand<br />
<strong>som</strong> de hintarna känns uppenbara.<br />
»Född med månen i kräftans bild<br />
Döp henne till nåt hon kan svara till<br />
Lilla grön, kan ingen vinter betunga<br />
Lilla grön, för att vi var så unga<br />
Lilla grön, bli en dansens drottning<br />
Han for till Kalifornien<br />
Han hade hört att det var varmare där<br />
Så du skriver i ett brev att hennes ögon är blå<br />
Han sänder dig en dikt <strong>som</strong> du inte förstår<br />
Lilla grön, han är helt sin egen …<br />
Bara lite grönt <strong>som</strong> när vårens knoppar<br />
slår ut i blom<br />
Det finns krokusar till fröken din imorgon<br />
Bara lite grönt <strong>som</strong> i norrskenshimlens andetag<br />
Det finns istappar och födelsedagar<br />
Och då och då finns sorgen«<br />
—»Lilla grön«.<br />
(»Little Green«) Joni Mitchell.<br />
Lokal text: <strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> <strong>Keller</strong>.<br />
© Crazy Crow Music<br />
Sony/ATV Music Publishing Scandinavia<br />
»…etttomrum<strong>som</strong><br />
vill bli fyllt,en ständig<br />
längtan bort … «<br />
Hon växte upp på landsbygden i Kanada, i en av<br />
dessa städer den stora vägen passerar rakt igenom.<br />
Det har ofta funnits en melankolisk ådra i hennes<br />
text och musik, ett tomrum <strong>som</strong> vill bli fyllt, en<br />
ständig längtan bort, ut i världen och efter frihet.<br />
Fåglar <strong>som</strong> flyger men också vägens vita linjer<br />
<strong>som</strong> håller henne <strong>som</strong> gisslan. Ständigt på väg.<br />
En både självvald och påtvingad ensamhet.
Det är något med den där stora längtan <strong>som</strong><br />
alltid slagit an min egen klangbotten. Det finns<br />
en sorg där någonstans.<br />
»Just innan vår kärlek gick vilse sa du<br />
Jag är lika beständig <strong>som</strong> polstjärnan<br />
Och jag sa:<br />
Du befin<strong>ner</strong> dig ständigt i mörkret<br />
är det nåt att ha<br />
Du kan finna mig i baren<br />
Och på baksidan av ett glasunderlägg<br />
I det blå ljuset från tv´n<br />
Ritade jag en karta över Kanada<br />
Och jag skissade ditt ansikte där<br />
Du flyter i mitt blod <strong>som</strong> heligt vin<br />
Du smakar bittert och så sött<br />
Och jag kan dricka friskt av dig älskling<br />
Och ändå stå på stadig mark<br />
Ändå stå på stadig mark«<br />
—»Jag kan dricka friskt av dig«.<br />
(»A Case of You«) Joni Mitchell.<br />
Lokal text: <strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> <strong>Keller</strong>.<br />
© Joni Mitchell Publishing Corp<br />
Sony/ATV Music Publishing Scandinavia<br />
Huset Joni Mitchell växte upp i,<br />
Saskatoon, Saskatchewan, 2007.<br />
Foto: Tina Axelsson.<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 16 ]<br />
Häromhösten var jag i Kanada tillsammans med<br />
Tina Axelsson och gjorde en roadtrip i Jonis fotspår.<br />
Från Saskatoon till Vancouver. Vi fick med<br />
oss ett stort foto- och filmmaterial därifrån <strong>som</strong><br />
nu redigeras <strong>ner</strong> för att bl a kunna användas <strong>som</strong><br />
bakgrundsprojektio<strong>ner</strong> under konserterna. Den<br />
kunskap jag samlat på mig om Joni kommer jag<br />
väva in i form av mellansnack. Fakta och funderingar,<br />
humor och poesi blandat med glimtar ur<br />
mitt eget liv.<br />
»Hon hade dansat<br />
till vår skiva på sitt<br />
hotellrum …«<br />
Joni Mitchell, Jack Mittleman & <strong>Irma</strong>,<br />
Stikkan Andersons kök, Djurgården, 1996.<br />
Foto: okänd.<br />
Jag träffade Joni 1996 när hon var här för att ta<br />
emot Polarpriset. Vi hade några dagar före prisutdelningen<br />
tjatat in oss på en mottagning på<br />
Kanadas ambassad och darrande givit henne vår<br />
skiva »A Bird That Whistles — Songs of Joni<br />
Mitchell«. Några dagar senare var det dags för<br />
prisutdelningen. Jag och Jack Mittleman, <strong>som</strong><br />
spelade gitarr på skivan, hade inga biljetter till<br />
galan i Berwaldhallen men vi hade förstått att<br />
det var kutym att efterfesten hölls hos Stikkan<br />
Anderson på Djurgården. Vi chansade och åkte<br />
dit. Efter mycket om och men släpptes vi in. Där<br />
var knökfullt med folk och efter en stund i vimlet<br />
började vi tveka. Tänk om hon inte gillar skivan!<br />
Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.
Foto: Tina Axelsson, Kanada, 2007.<br />
»Oh, there you are!<br />
Joni´s been looking<br />
for you.«<br />
Det här är pinsamt ...Vi var just på väg att forcera<br />
oss ut igen då en man fick syn på oss och glatt<br />
utropade: — Oh, there you are! Joni´s been<br />
looking for you. Han banade väg för oss in i<br />
Stikkans kök. Och där stod hon. Hon sa att hon<br />
dansat till vår skiva på sitt hotellrum och vi satt<br />
sen, runt Stickans köksbord, och pratade länge<br />
om musik och konst och om det fasci<strong>ner</strong>ande<br />
med senapskorn. Att de trots att de är så små ger<br />
upphov till stora plantor. Hennes handflator var<br />
alldeles gula av nikotin.<br />
»Alla människor på festen<br />
De har så mycket stil<br />
De är väldigt välberesta<br />
De har passkortssmil<br />
Nån är vänlig<br />
Nån är kylig<br />
Några håller stor distans<br />
Någon ställer sig i centrum<br />
Men vill va nån annanstans<br />
Fotomodellen får uppmärksamheten<br />
Men sen rin<strong>ner</strong> sminket svart<br />
Hon har en ros bakom örat<br />
Och en lampskärmshatt<br />
— HI FIDELITY PRESS —<br />
[ 18 ]<br />
Ena sekunden lycklig<br />
Nästa gråter hon i nåns famn<br />
Säger skrattet och gråten<br />
Två fiskar i samma damm<br />
Jag sa det när vi möttes<br />
Att jag är galen<br />
Gråt för oss alla här<br />
Gråt för Eddy där i hörnet<br />
Som inte tror han är nånting värd<br />
Och Jack <strong>som</strong> är klassens clown<br />
Och kalla Grace bakom sin mask<br />
Och för mig i min rädda tystnad<br />
Som inte hittar hem nånstans<br />
Det känns <strong>som</strong> att jag sover<br />
Kan du få liv i mig<br />
Du verkar vara känslig nog för att klara dig<br />
Jag har <strong>ner</strong>verna utanpå kroppen<br />
Och ändå stum och blind och döv<br />
Och vad gör jag på den här festen<br />
Fumlig och färglös<br />
Jag önskar att jag hade mer humor<br />
Som kunde hålla sorgen i schack<br />
Kasta allt i ett annat ljus<br />
Le hela vägen ut«<br />
—»Folks fester«.<br />
(»Peoples Parties«) Joni Mitchell.<br />
Lokal text: <strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> <strong>Keller</strong>.<br />
© Crazy Crow Music<br />
Sony/ATV Music Publishing Scandinavia<br />
Vänligen,<br />
<strong>Irma</strong> <strong>Schultz</strong> <strong>Keller</strong>