vill ha snabbspår för innovationer till vården - Medtech Magazine

56
KRÖNIKA
L.i.c., liss, Landstingens Inköpscentral eller Livet i Centrum. Kärt
barn har många namn, om nu barnet var så kärt. Jag påmindes om det
för drygt fem år sedan, när jag på en aktieträff hörde Human Cares
dåvarande vd säga ungefär så här. ”Varthän jag än vänder mig i den
här Medtechvärlden stöter jag på människor som alla har arbetat på
lic”. Lic hade då ”avlidit” nästan tio år tidigare.
starten
Gösta Severin, med förflutet i kf, anställdes av Landstingförbundet
1941 för att sköta en gemensam upphandling för åtta landsting. Ni
som trodde att gemensamma upphandlingar var något nytt ligger 70
år efter. Upphandlingsavdelningen omvandlades till Landstingens
inköpscentral 1946 med Severin som chef.
Oswald Fritz, som kommit till Sverige från Österrike och blivit
civilekonom på Handelshögskolan, kom tidigt in i bilden. Oswald
packade 1952 resväskan och reste till Tyskland för att köpa dentalartiklar
direkt från tillverkarna. Dentalområdet blev tidigt en betydelsefull
del av lic:s verksamhet. Fritz blev senare ekonomichef för att
1968 bli VD.
Det är inte min avsikt att i detalj och kronologiskt beskriva olika
områden inom företaget, men att företaget under sin levnad var en
omtvistad skapelse kan man lätt förstå. Ett företag som försökte gå
direkt på tillverkare utomlands och sälja direkt till sina ägare, landstingen,
blev inte populärt hos de andra medicintekniska företagen.
lic:s styrelse bestod av landstingspolitiker av olika politisk kulör, och
ordförandeposten skiftade med den politiska majoriteten i dåvarande
Landstingsförbundet. Ett affärsföretag, som enbart har landstingspolitiker
i styrelsen, har ingen långsiktigt bra styrelse enligt min åsikt.
Det var en fördel att ha en (s) sörmlänning i styrelsen när det var
en viktig upphandling i Sörmland, men samma landstingsråd var en
lic – en dåtida koloss
som lämnat spår
Text: Bertil Allard
allard och lic
Bertil Allard var tidigare chef för division
L, som omfattade ortopedi/hörsel och
stundtals även annat. Numera ägare av
Hörsam, som tidigare hette LIC Audio.
bestämd motståndare till nedläggningen av företagets olönsamma
tillverkning i Eskilstuna. Han ville givetvis hellre se, att ny tillverkning
hamnade i Katrineholm inte i Portugal, för på portugisisk tillverkning
blir man inte omvald till landstingsråd i Sörmland!
Jag arbetade själv i lic som så kallad divisionschef 1975–1982 och
upplevde företaget inifrån. Det var en bra skola för många inom branschen,
och en del drog sedan vidare med kunskapen.
Oswald Fritz var en minst sagt annorlunda ledare, som i dag skulle
vara otänkbar, men han satsade på unga människor, som han gav ett
stort ansvar, samtidigt som man aldrig riktigt visste varåt Fritz­vinden
blåste. Oswald läste noga alla reserapporter från företagets säljare
och klockan 08:10 omtalade han per snabbtelefon att herr Karlsson
omedelbart skulle skiljas från uppdraget som säljare för lic. Karlsson
kunde inte skriva svenska, stava rätt och än mindre kommatera.
Klockan 15:20 kunde Oswald meddela att han just pratat med inköpschef
Larsson som berättat vilken utomordentlig kunnig säljare samme
herr Karlsson var. Karlsson borde senast samma eftermiddag, belönas
med höjd lön och rimligen snart bli försäljningschef. Om man lugnt
avstod från båda åtgärderna fick man istället fria händer för affärer, så
länge man höll budget!
Fortsättningen
Jag berättade om lic:s satsning på att gå direkt på tillverkarna och
nästa steg blev egen tillverkning. Man startade en tillverkning av
engångsprodukter i Aneby, som konkurrerade med Mölnlycke. Varför
man hamnade i Aneby vet jag inte, men en bra gissning är nog
en smålänning i styrelsen. Man startade tillverkning av autoklaver i
Skärhamn och började med egen produktutveckling. Civilingenjören
Gunnar Ridder var chef för utvecklingsavdelningen, som tog fram en
rad produkter, som exempelvis en rullstol som konkurrerade med Per
MedTech Magazine Nr 2/2011