Nummer 1 2004 - Dialäsen

ANNA KONGRESSENPraktiska tips på ANNA kongressenText avMargaretha Land, Borås,Sara Krång, Mora,Ankica Brkcan, Eskilstunaoch Ingrid Lindkvist, Västerås,SverigeGenom utlottning av resestipendium från läkemedelsbolagetAmgen, fick vi möjlighet att deltai ANNA:s (American Nephrlogy Nurses´Association)konferens i Chicago, april 2003. Tema detta år varFocus on the Future: Realities, Challenges, Solutions.För att delta i utlottningen var man tvungen att hagenomfört Amgens brevskola, Njurdialogen. Innehålleti denna kurs var Torrvikt, PD och Anemi vidkronisk njursvikt.Konferensen hölls på Hotell Hyatt Reagency i Chicago.Cirka 2000 personer deltog, dels från USA, plusutställare och ett fåtal internationella deltagare. Utställningenvar mycket stor, och det fanns bl.a. dialysmaskinerför hembruk, säkerhetsförebyggande kanylerså man inte skall sticka sig katetrar, läkemedel,bemanningsföretag etc.SeminarierLori Hartwell inledde kongressen. Hon hade varitnjursjuk i 30 år och berättade om sina erfarenhetersom patient med både humor och värme. Dessutomhade hon skrivit en bok och åkte runt och föreläste iUSA. Hon gav många goda råd till dialyspersonalen,här är några.-Ha tålamod med patienterna! De befinner sig i ensvår situation. Ignorera inte negativa kommentarer.En patient som känner sig ignorerad kan reageramed ilska vilket i sin tur leder till problem för personalen.-Be patienterna om förslag till förändringar. Fråga omderas förväntningar, vad de ser fram emot just idag-Stärk patienterna genom att ge positiva kommentarernär det går bra, t ex när de följer sin diet ellervätskebalans. Alldeles för ofta kommenterar vi detsom är dåligt.-Hjälp patienten att finna egna lösningar. Mångaskulle följa instruktionerna om bara de förstod ochkom ihåg. Lori Harwell har en hemsida:www.lorihartwell.comPD sjuksköterska Donna Maazsföreläsning innehöll en hel del både praktiskaoch pedagogiska tips. - För att testa patientensuppmärksamhet, gör ett litet hål på vätskepåsenutan att patienten ser det. Låt patienten förklaravad han ska göra och beskriv sedan betydelsenav att trycktesta påsen- Illustrera hur färgen i avfallspåsen kan variera.Häll äppeljuice i ett glas och ananasjuice i ett annat.Notera hur äppeljuicen är klar och ananasjuicenär grumlig. Häll mjölk i en PD påse ochvisa en grumlig påse.- Visa fibrin med hjälp av en kanna med vatteni vilken man tillsätter små tunna bomull/vaddbitar. Eller spruta äggvita i PD- påsen och värmupp den tills fibrintrådarna blir synliga.- För att visa att diffusion går snabbare i varmvätska än i kall, stoppa en tepåse i kallt respektivevarmt vatten. Då förstår patienten, varför det ärbättre med uppvärmda vätskor än med rumstempererade.Mikrovågsuppvärmning kan tillförarestprodukter från plasten till vätskan, därför avrådsdenna uppvärmningsmetoden.- Om patienten ser dåligt, finns förstorningsglasman kan sätta fram på bröstet via en ställning,med belysning för att underlätta hopkopplingen.- Placera en PD-påse på patientens bröst i liggandeställning för att demonstrera känslan avtungandning.- För att visa osmosen: Häll socker på frukt somställs i kylen över natten. Nästa morgon kanman se vad som hänt och på så sätt illustrera vadsom sker i buken.- För att visa hur bakterier vandrar kan man medröd karamellfärg färga vattnet i ett glas och stickaner en garnända. Då ser man hur den röda färgenvandrar upp efter garntråden.Dorian R. Scatell, berättade om patientundervisning.I USA finns sedan tre år tillbaka en speciellorganisation som arbetar med att ta frammaterial och uppdatera information till enhemsida som hänvisar med länkar till allt somen patient eller anhörig kan tänkas vilja veta.www.kidneyschool.org och www.lifeoptions.orgKost och motionNutritionsföreläsning av Judith Beto, dietist.Amerika är ju ett mångkulturellt samhälle. Detär därför inte alltid så lätt att veta vad folk äteroch vad maten innehåller. Hon berättade ochgav många exempel på detta. Något att tänkapå för oss, eftersom dagens Sverige har mångainvandrare? Motion var ett annat ämne. Hurmycket motionerar våra patienter? På flera dialysklinikeri USA har man delat ut stegräknaretill både patienter och personal. Detta för attmedvetandegöra hur mycket eller hur lite manrör på sig.Vi deltog även i ett frukost symposiumom EPO. Vi blev tilldelade varsin mentometer,så att alla deltagarna aktivt kunde delta i mötet.Föredragshållarna gav vissa frågor under föreläsningensom mötesdeltagarna skulle besvara.Olika alternativ gavs och vi fick trycka in vårasvar. Resultatet visades upp på stora tv-skärmar.Det var mycket intressant, och föreläsarna fickockså en uppfattning om åhörarnas erfarenheter,kunskaper och synpunkter.Det var några mycket intensiva dagar medmånga nya intryck; en otrolig upplevelse att hafått delta i denna kongress.36 Dialäsen 1/2004