Ingenjören nr 2 2010

Blue Village.För dig som gillar sandmellan tårna.I sommar presenterar vi tre nya Blue Village-hotell i Bulgarien, Egyptenoch på Kreta. På Blue Village har du alltid nära till stora poolområden, butiker, kvällsunderhållning,aktiviteter, barnklubbar och restauranger med All Inclusive-möjligheter.Men det du nog kommer att minnas allra mest, är hur nära stranden ni bodde.med All Inclusive, barnpris 1 995:– *Bara hosFritidsresor!*Pris för första barnet (2-11 år) i extrabädd med All Inclusive på Blue Village Bella Vista Beach Club FFFF i Sinemoretz, Bulgarien. Gäller alla avresor 29/8 –14/9. Endast nybokningar. Begränsat antal platser.Boka på Fritidsresor.se eller ring 0771-84 01 00. Besök din närmaste resebyrå.

esanVärlden behövermathivationI skolan var Farid Nolen ingen mattemänniska. Nu är han matteinspiratörensom har gett tusentals skolbarn över hela världen självförtroendeatt inte ge upp när talen känns obegripliga.Hela min skoltidhade jag en starkkänsla av att mattevar något nödvändigtont. Även omdet gick hyfsat varjag inte en sådan som skulle klara högskolematematik.Ibland tänker jag på en lärarvikariepå lågstadiet i Kiruna där jag växte upp.Första matteövningen gjorde henneövertygad om att jag inte var något mattesnille,men hon tröstade mig och saatt alla inte kan vara bra på allt. ”Matteär kanske inte din grej” sa hon vänligt. Isjälva verket var jag färgblind och kundehelt enkelt inte skilja på röda och grönaäpplen och andra färgade figurer somskulle ringas in och paras ihop.Efter studenten flöt jag omkring litesom ett löv i vattnet och hamnade såsmåningom i Tromsö där jag fick jobbsom sopgubbe. Bra betalt och mycketfritid men här började en känsla inommig växa sig allt starkare. Jag ville få fleralternativ. En god vän till min pappajobbade på Ericsson och gav mig rådetatt bli civilingenjör. Då skulle jag kunnafå nästan vilket jobb som helst. Det lätlockande och jag bestämde mig för tekniskfysik på Chalmers.Det blev lite av en kraschlandning. Deförsta veckorna satt jag hela dagarna ochfattade ingenting. Vändningen kom förstnär jag insåg att vi faktiskt utbildades tillexperter på att inte fatta.I årskurs tre hörde jag att Angeredsgymnasietmed 1 300 elever planeradeatt lägga ner sin enda naturklass. Jagsnackade med några kompisar, bokademöte med klassen, hoppade över enlunch och tog spårvagnen till Angered.Den skepsis eller snudd på förakt somvi mötte i klassrummet är nästan svåratt beskriva. ”Fuck Chalmers” sa enkaxig liten tjej och fick sina kompisar attskratta åt oss.Vi svalde och började berätta om osssjälva, om att vi aldrig gillade matte iskolan och att vi inte begrep någontingnär vi kom till Chalmers. Framför alltpratade vi om matte – att matte till stordel handlar om att bli bättre på att semönster och analysera kompliceradesystem. Man kan bara bli bättre genomatt utmana sig själv, träna hjärnan precissom vi tränar muskler i gymmet.Vi erbjöd oss att ställaupp som mattementoreroch intresserade fick skrivaupp sig på en lista. Tolv av19 anmälde sig och sedanväxte projektet snabbt somringar på vattnet. Vi startadeföreningen Intize som drogigång mentorprogram medhundratals gymnasie- ochgrundskoleklasser.Under årens lopp har viutvecklat mathivation –Fa r i d N o l e nföreläsningar där vi kombinerar lärande,inspiration och underhållning som fåreleverna att vilja sträcka sig längre än denågonsin tidigare gjort.2008 fick jag och min Intize-polareIsmail Pelaseyed uppdraget av NHO iNorge (motsvarande Svenskt Näringsliv)att under fem veckor besöka 22 städeroch föreläsa för 6 300 norska elever.Förra året packade vi våra väskor igenoch reste ut i världen. I Thailand höll viföreläsningar för 650 elever på tio dagar.Talang: Komponerar musikpå piano.Största utmaning i jobbet:Prioritera bland alla roligauppdrag.I Filippinerna träffade vi 1 000 eleveroch i Los Angeles mötte vi 1 400 eleverpå en skola med 93 procent mexikanerdär gängen styr och skolgården blivit enplats för uppgörelser med skjutvapen.Nu är jag tillbaka i Thailand som medgrundareoch konsult för nystartadeSpired med första uppdraget frånrektorn på Asian Institute of Technology(AIT) att dra igång AIT MathivationCenter, som bland annat arbetar med attfortbilda lärare i Sydostasien.I dag har jag haft en lång dag påRuamrudee International School. Närjag lämnade mitt rum kvart i sex i morsevar trädgårdsarbetarnaoch sophämtarna redanigång. Efter en drygtimmes bussresa var jagframme och träffadeårskurs sju och åtta förtvå föredrag. Det var 80elever i varje omgång somsatt på golvet. Efter lunchfortsatte jag med årskursfyra och fem. Därefterutbildade jag lärarna i tvågrupper och efter åtta timmari sträck är jag rätt sliten men nöjd.Jag hade aldrig kunna drömma om attbesöket på Angeredsgymnasiet skulleleda vidare till 700 inspirationsföredragi matte för 32 000 elever i 14 länder. Omjag någonsin träffar den gamla lågstadievikarienhar jag god lust att säga tillhenne att det här med att vara lärare ochstärka elevernas självförtroende kanskeinte riktigt var hennes grej.”Om fem år: Förhoppningsvispappa och konsult så att jagkan prioritera tid med familjen.Bor någonstans där det ärvarmt – med färdig examen!Offrat på vägen: Allt och ingetBerättat för karin virginMATTEIDOL. Många kommer fram ochpratar med Farid efter mattepasset.En del vill ha hans autograf och addahonom på Facebook.10 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 11foto: elin berge

zoomfoto: evespamutrikeskorrenFysik på franskaAtt Camilla Kärnfeldt lämnade Göteborg har hon aldrig ångrat. I ett parår har hon undervisat och forskat inom mikrovågsteknik på en tekniskhögskola i Bretagne, Frankrike, och hon stormtrivs.LäroriktdataspelIsländska onlinespelet Eve harfler deltagare än hela Island.Spelarna åker mellan olikagalaxer och köper och säljersaker. Eve har till och med enegen ekonomichef.Doktor Eyjolfur Gudmundssonberättar att han till sin storaförvåning har upptäckt att deekonomiska teorier han hadeundervisat om på universitetetverkligen höll, samt att människorsom får tillräckligt brainformation i ekonomiska frågorgör bra val. www.eveonline.comjenny grensmanBravo – jagär uppätenEn ny sorts medicin skvallrarsjälv om att den har blivit svald.Den har utvecklats av ingenjörervid University of Florida i USA.En kapsel som innehåller ettRFID-chip skickar automatiskt ensignal till en mobiltelefon elleren dator när den sväljs.Tanken är att åtgärdaett av sjukvårdens storaproblem i dag, attpatienter glömmereller fuskar när deska ta sina mediciner.Hittills harmedicinen testats i artificiellamodeller. sture HenckelVad jobbar du med?– Jag är forskningsingenjör och lärare vidTélécom Bretagne som är en teknisk högskolamed inriktning på data, telekom och elektronik. Jagundervisar och forskar inom mikrovågsteknik, ochjobbar bland annat med nästa generations intelligentabilradar för att minska olyckor.Varför flyttade du från Sverige?– Jag ville slippa de kalla vintrarna och prova attleva i en ny kultur. Jag mejlade till avdelningschefenför mikrovågsteknik på skolan och frågade om hankände till något företag inom samma område ochhan mejlade tillbaka att jag kunde jobba hos dem omjag ville. Nu har jag jobbat här i två och ett halvt år.Talar du franska i jobbet?– Ja, det finns inte på kartan att man talar engelska.Jag talade inte flytande franska när jag kom hit menhade fem års skolfranska med mig i bagaget. Jag hartalat franska sedan dag ett och mina kolleger harvarit väldigt hjälpsamma och vänliga.Hur är franska ingenjörer?– De är tekniskt väldigt duktiga. Men det är sammatyp av folk här som i Sverige. Stämningen är informell.Man går till jobbet i jeans och t-shirt och manmärker inte av att det finns hierarkier. Det är en litenskola och alla anställda äter tillsammans, jag har till och med ätit ihop med rektornoch det har jag aldrig gjort på Chalmers (skratt).Hur blir du bemött i Frankrike?– Väldigt positivt. Många tror att fransmän är arroganta men det är de inte alls,inte här i Bretagne i alla fall. Det räcker med att man tar en sväng förbi den lokalapuben i byn så är man en i gänget. Anna ErikssonsiffranCamilla KärnfeldtUtbildning: Läst teknisk fysik påC halmers (1997-2001).Drömjobb: Det jag gör nu, forska inommikrovågsteknik.Hur är lönen? Ungefär som i Sverige.Ser fram emot: Nästa rugbymatch.Saknar från Sverige: Pepparkakor, sötoch stark senap och Svinto.25%Andelen förnybart bränslesom producerats i Sverigekan uppgå till en fjärdedelår 2030. Det framgår aven rapport från Chalmerssom räknat på uppdrag avSvenska Petroleuminstitutet.I dag är andelen cirkafem procent, och utgörshuvudsakligen av etanoloch biodiesel, där råvaranoftast är rapsolja.12 ingenjören 2 • 2010foto: privat

utmaningenMånfärden startari underjordenMänniskans erövring av rymden ska börja under jord. Niklas Järvstråtletar efter en nedlagd gruva där han ska bygga prototypen för framtidensmånbas. Det är hans livsprojekt.Hemtrevligt. ”Att bo i en gruva kan låtaskrämmande. Så om man kan göra dettrevligt där, så kanske boende på månenockså kan locka lite mer.”När han var färdig meddoktorsexamen i hållfasthetslära1994 tog NiklasJärvstråt sig en funderarepå vad han ville göra medsitt liv. Det resulteradei ett beslut. Han skulle,förutom att forska vidare i hur olikamaterial fungerar, på något sätt bidra tillatt människan tar sig ut i rymden.Månen är det naturliga första steget.USA:s intresse är lågt just nu, men förreller senare kommer människan attåtervända till månen. Den är förhållandevislätt att nå, den är rik på naturresurseroch den låga gravitationen gör denidealisk som utgångspunkt för vidareutforskning av solsystemet.Efter doktorsavhandlingen jobbadeNiklas under flera år som forskare iindustrin, bland annat på Volvo Aero.Men idén om en månbas ville intesläppa taget om honom. Sedan ett par årtillbaka är han halvtidsanställd på ESABi Laxå. Övrig tid ägnar han åt sitt projektMoon-mine som nu stöds av flera företagoch organisationer.För den rymdintresserade är detlogiskt att placera månbasen under jord.På månen kommer rymdens strålningoch risken för meteoritnedslag sannoliktatt tvinga framtida kolonisatörer attsöka skydd under markytan. Bilder frånmånen visar dessutom att det troligenfinns lavagångar som skulle kunnaanvändas.Att hitta en gruva där det är tillåtet ochpraktiskt möjligt att etablera en månbasär emellertid inte alldeles lätt. Han harhittills haft kontakt med de ansvarigavid tre nedlagda gruvor. Ett problemär att marken ovanför en gruva, ochdärmed äganderätten till gruvan, ofta äruppdelad på flera ägare, och det kan varasvårt att få grönt ljus från allihop. MenNiklas Järvstråt ger sig inte. Det finnsmånga nedlagda gruvor i Sverige, ochutomlands.Tanken är att ett system av mörkaschakt och bergrum någonstans skaförvandlas till varma, ljusa, uppodladeutrymmen med en bostadsdel för etttjugotal forskare och gäster.Självförsörjning är ett centralt temai Niklas idé om en månbas. Det geroberoende mot budgetneddragningaroch avbrutnaleveranser. Psykologiskt gerdet också större trygghet.I gruvan som ska bli endemonstrationsanläggningkopplar man till en börjanhelt enkelt in sig på elnätet,med ett mindre tillskottfrån solenergi och glasfiberledningarsom leder nedsolljus till odlingarna. Att fågruvan helt självförsörjandepå el får komma senare.Niklas JärvstråtAktuell med: Att skapa en prototypför en framtida månbas.Utbildning: Civilingenjörteknisk fysik.Om fem år: Är gruvbasen igång i sin helhet.Går i mål: När folk flyttar in ibasen på månen.Avgörande ögonblick: Ett avdem var finansieringen frånNasa 2000.En friformssvets är också en viktig delav självhushållningen. Med en sådan kanman tillverka en mängd olika saker, frånbordsbestick till slitdelar i gruvborrar.Under våren börjar en examensarbetaresom ska tillverka enkla hushållsvaror.På månen tänker sig Niklas en bosättningmed uppemot tusen invånare.Han fick finansiering från Nasa för sinstudie kring behov och naturresurser påmånen. Den studien visar bland annatatt syretillgången knappast blir ettproblem på månen. Regolit, mångrus,består av 44 procent syre som är förhållandevislätt att utvinna. Energin hämtasfrån strategiskt placerade solceller påmånens yta.Stora delar av månbasen måste varatäckt av växter och allt som odlas måstegå att äta. I dammar kan man odla fisk.Tilapia är en förnöjsam ciklid, en allätaresom redan odlas i stora mängder runtomi världen. Den kan äta upp blasten frånde odlade grönsakerna.Månen har energiresurser och erbjuderbra plats för avanceradeteleskop. Men för NiklasJärvstråt handlar det i grundoch botten om att människanmåste försöka hitta nya äventyr,fortsätta att vidga sinagränser. För Niklas är måneningen slutstation, utan förstasteget på människans väg ut iuniversum.På frågan om han inte blirbemött som en kuf som villbygga en månbas utanförFilipstad, skrattar hantill och svarar: ”Förvånansvärt sällanfaktiskt”. Det finns fler som känner somhan. Han föreläser ibland om sitt ämneoch brukar då fråga åhörarna vilka somfaktiskt skulle vilja flytta till, och bo påmånen. De flesta tycker att det är intressant,och åtminstone var tionde brukarräcka upp handen.sture henckelfoto: linus meyer

vägvalTekniken hittar digSnart är du avslöjad. Medan din mobil guidar dig genom stan med kartor som visar butikernasspecialerbjudanden, röjs samtidigt din egen position av gallerians wlan och av spårningsprogrami din mobil. I stället för ett renodlat övervakningssamhälle där storebror vakar övermedborgarnas steg, kanske vi redan om några år hamnar i ett samhälle där individen mereller mindre frivilligt utbyter information om tid och plats med både staten och andra privatpersoner.Tekniken sitter i mobilen, i satelliterna och i de trådlösa nätverken.M o b i lpositionering1Polisen använderredan mobilpositioneringnär de spanar eftermisstänkta personer.Tekniken går ut på såkallad triangulering,där signalstyrkanfrån mobilen till fleraolika basstationerjämförs. Om intealltför lång tid kanskedu håller reda påbarnen på sammasätt. Exaktheten kankomma ned till ettfemtiotal meter istäderna.GPS-mottagare3Snart har de flesta mobiler inbyggda GPS-mottagare. Meden skärm som visar både taxibolagens närmaste bilar ochstadens hippaste uteställen, omvandlas mobilen till enpersonlig guide. Om du går med på att bli övervakad, kanske dufår extraerbjudanden på de senaste accessoarerna från Gucci närdu passerar den rätta butiken.Trådlösa nätverk2När du går in i en galleriaeller en restaurang, kopplardin mobil upp sig pådet lokala trådlösa nätverket. Dethar en noggrannhet på cirka 50meter. Utanför bokhandeln kandu läsa ett kort säljintro om densenaste kändisromanen och närdu passerar den lokala salladsbarenvisar mobilen ett mått påräksalladens glykemiska index.Bakteriens kommunikationskanalertäpps tillRibosomentillverkarproteinerillustratioin: MAlin lindgren20 ingenjören 2 • 2010

värstingenfoto: GremoBesten somäter trädSom en gigantisk insekt avm etall skakar den när dent uggar sig igenom stockarna.Styr gör skotarens förare påavstånd från sin er gonomiskahytt. Nalkas månne en ny fas iskogsbrukets mekanisering?BestenLängd: 8,8 meterBredd: 3,1 meterHöjd: 3,5 meterVikt: 21,2 tonMotor: John Deere, 6,8liters, 6-cylindrig turbomed luftkyld intercooler.Avverkningsaggregat:Allround eller kraftigslutavverkning. Förbereddför stubbrytningsaggregat.Räckvidd: 8,7 meterfrån krancentrum.Styrning: Fjärrstyrning.Digital och analogsäkerhets funktion.Specialitet: Grov skogmed korta avstånd tillv irkets avläggningsplats.System: Jobbar i gruppmed två alternerandeskotare, i detta systemkallade kurirer.AmorteringarObligationerRäntekalkylLönekontoBillånLönekreditAktieägarePensionUtlåningsräntaInlåningsräntaBolånKapitalsparkontoAktieindexPensionDom andra i ITPK-fondvalet.AMF.Våra konkurrenter i fondvalet inom ITPK håller på med lite av varje. Vi sysslar bara med en enda sak: pensionssparande. Kanskeär det därför våra egna fonder har den högsta snittratingen av alla hos Morningstar, 4,5 av 5. Det kan också vara en av förklaringarnatill våra låga avgifter. Vill du veta mer är det bara att ringa oss på 020-450 600. Vill du ha en omvalsblankett med posten sms:ar duAMF + ditt personnummer till 71747 (ex AMF ååmmddxxxx).* Och vill du göra ditt val direkt går du bara in på amf.se22 ingenjören 2 • 2010* Kostar som ett vanligt sms, enligt din operatörs taxa

Foto: Daniel WesterzoomLars Wallin and Carpe Diem Beds havethrough a unique cooperation in bed- andbedroom textile design created an extravagantcollection of beds and bedtime accessories.The two strong brands are intimatelyassociated with innovative design and areconstantly stretching the boundaries.Now we would like to share this sophisticateddream-like luxury with you.Find your nearest retailer onwww.carpediembeds.comlistanForbes har sammanställtsin årliga lista över världensrikaste. Här är toppnamnenmed pengar från teknikvärlden.Längst upp tronar enmexikansk telekommagnat.2Bill1Carlo Slim Helu,mexikan, telekommagnat,388mi ljarder kronor. Rikasti världen.Gates, amerikan, grundareav Microsoft, 384 miljarderkronor. Näst rikast i världen.extremtHöghusbroska rena flodEn annorlunda byggnad,formad som en stor stubbe, iSichuanprovinsen i Kina skafungera som bro över flodenAnning. Miyi Tower som beräknasstå klart 2013 ska med nyfilterteknik också hjälpa tillatt rena flodens nedsmutsadevatten. Inomhus blir det platsför utställningar och kulturellaevenemang.Foto: Studio SHIFT Architects3LarryEllison, amerikan, grundareav Oracle, 203 miljarderkronor. Sjätte rikast i världen.4Sergey Brin och Larry Page,amerikaner, grundare avGoogle, 127 miljarder kronorvar, 24:e rikast i världen.5Azim Permji,indier, ordförandeförWipro, 123 miljarderkronor, 28:e rikast ivärlden.6StephenBallmer, amerikan,VD för Microsoft, 105 miljarderkronor, 33:e rikast i världen.WWW.CARPEDIEMBEDS.COM | INFO@CARPEDIEMBEDS.COMBODEN Mio, BORÅS Sängjätten, BREDARYD Bredaryds Möbelaffär, FALKENBERG Säng Comfort, GÖTEBORG Sova (Bäckebol, City, Mölndal, Partille), HALMSTAD Sova, Säng Comfort,HELSINGBORG Night & Day Miljö, Sova Väla, HUDIKSVALL Mio, JÖNKÖPING Sova, KALMAR Sova, KATRINEHOLM Sänghuset, KRISTIANSTAD Sova, KUNGSHAMN Wedels Möbler, LEKSANDZ bo, LINKÖPING Sova, LULEÅ Casa Wikström, LUND Sova, LYSEKIL Vackra Hem, MALMÖ Sova, NORRKÖPING Sova, NYKÖPING Carmans, SKÖVDE Sova, STOCKHOLM Atlantis (Arninge,Birger Jarlsgatan, Heron City, Länna, Sickla, Sveavägen, Täby) Sova (Arninge, Barkaby, Kungens kurva, Sveavägen) Stalands (Kungens kurva, Rotebro, Täby, Vällingby, Åsögatan) Stockholms Sovrum,SUNDSVALL Sova, SÖDERTÄLJE DrömButiken, TANDSBYN Sovrumsgalleriet, TIDAHOLM Möbelköp, UDDEVALLA Mio, UPPSALA God Natt Sängkompaniet, Sova, VARBERG Sova, VISBY EMSängvaruhuset Skarphäll, VÄSTERÅS Sova, VÄXJÖ Sova, ÄNGELHOLM Hanssons Möbler, ÖJEBYN Mio, ÖREBRO Jakobssons Möbler, Sova.foto: Monikia Flueckiger/scanpix, MARK WILSON/scanpix7Anil Ambani, indier, chef förindiska telekombolaget Rcom,99 miljarder kronor, 34:e rikasti världen.8Paul Allen,amerikan,medgrundaretill Microsoft,98 miljarderkronor, 37:e rikast ivärlden.ingenjören 2 • 2010 27

zoomVill du ha en hemförsäkringsom täcker ovanligt mycket?If-20100766 SVERIGES INGENJÖRERfoto: linus meyerstruletFräckt värrei mobilenFår du skamliga förslag avdin mobil? Det kan varatextinmatningsprogrammetT9 som spelar dig ettspratt.T9 är ett praktiskt litetprogram. Det vet oftastvad du tänker skriva, menman måste vara lite på sin vakt.Ibland tänker den lilla gubben itelefonen helt fel.Om du skriver ”du ärsötast” kan det händaatt mobilen skriver”du är rövart”.Om du villmeddela attavslappningenvar behövlig,och skriver ”puh såskönt” kanske den somfår meddelandet i ställetläser ”sug på skönt”. Ellerheter du Meier i efternamn, ochvill skriva det i ett sms? Då kanT9 i stället föreslå efternamnetneger.Ica Maxi blir Ica Nazi och Sandrablir sanera. Men programmethar en finare sida också. Ordetmanslem censureras kyskt tillmånsken.Lars Sjöberg är marknadsansvarigpå Nuance Norden,företaget som har tagit fram T9.– T9 är ingen ordlista i förstahand. Det är en algoritm somräknar fram troliga ord, baseradpå språkregler. Vissa ord ärspärrade, men det finns en visseftersläpning, så även nya telefonerkan ha en äldre databas,säger han och poängterar attT9 kom för tio år sedan och attföretaget i dag säljer det nya XT9som ger bra kontroll över orden idatabasen. Sture HenckelEn del upptäckter önskar man, med facit i hand, aldrig hade gjortsäven om de verkade mycket lovande när de kom. År 1948 fick PaulMüller Nobelpriset i medicin för klorföreningen DDT. Vi vet hur detgick sen. 1912 års Nobelpris gick till Paul Sabatier. Ett av hans viktigasteresultat var framställning av transfetter. De är inte så populäranumera. Vilket eftermäle framtiden ger åt grafen vet vi inte men detfinns stora förhoppningar om att det ska revolutionera elektronik ochinformationsteknologi. Och då är det ändå bara sex år sedan det upptäcktes. Grafenär uppbyggt av kolatomer ordnade i ett vaxkakemönster. Det är världens tunnastematerial eftersom det bara är ett enda atomlager tjockt och alltså tvådimensionellt.Den förhärskande uppfattningen inom fysik var länge att tvådimensionella materialvision 2025Anna Delin:”Kommer det att gå förgrafen som för DDT?”inte kan existera och därförvar det en enorm överraskningnär en grupp forskare iManchester år 2004 lyckadesframställa grafen. Till rågapå allt använde de en väldigtenkel metod – de rev bort grafenfrån grafitklumparmed helt vanlig tejp.Grafen är ett vardagligt material samtidigt som det är mycket exotiskt. Det är vardagligtför var och en som använt en blyertspenna har träffat på det, och exotiskt för i sinrena form har det helt unika egenskaper – det är det starkaste material vi känner tilloch elektronerna beter sig som om de saknade massa.En förhoppning är att grafen ska ge oss strömsnålare och kompaktare elektronik ochkanske till och med möjliggöra enelektrontransistorn – den minsta tänkbara transistorn.År 2025 laddar vi kanske alla våra elektronikprylar med en pytteliten solcell,eller använder oss av värmeskillnaden mellan vår hud och den omgivande luften,eller varför inte den energi som våra kropps rörelseralstrar. Eftersom grafen är så tunt kan man lagraoerhört mycket väte med grafen. Ett effektivt materialför vätelagring skulle drastiskt minska vårt beroendeav fossila energikällor. Grafen har också de längeeftersökta mekaniska egenskaper som kan görananoelektromekaniska maskiner (NEMS) praktisktanvändbara. NEMS är pumpar, motorer och sensorersom bara är några nanometer stora. År 2025bär vi kanske runt på sensorer inuti kroppensom samlar information om vårt hälsotillstånd.Kommer det att gå för grafen somdet gick för DDT och transfetterna? Intensivforskning pågår om riskerna med nanoteknologi.Kolnanorör, ett med grafen närbesläktatmaterial har nyligen visat sig kunna skadalungvävnad på samma sätt som asbest, och fullerener(Nobelpris 1985) kan ta sig förbi blodhjärnbarriärenoch ge hjärnskador. Nanomaterial somgrafen har enorm potential att lösa många viktigaproblem, men innebär även risker. Jag hoppas attvi har lärt oss av historien och hanterar de nyamaterialen på rätt sätt denna gång.Anna Delin är docent i materialfysikvid Kungliga Tekniska Högskolan.foto: linus meyerUtökatreseskyddUtökat skyddvid läckageBrandFlyttskyddVi vet att mycket kan hända. Därför har vitillsammans med våra kunder tagit fram enboendeförsäkring som täcker ovanligt mycket– Stor Hem och Stor VillaHem. De innehållerallt du förknippar med en vanlig försäkringoch dessutom en hel del extra. Nu får duallt i en försäkring och slipper lägga till dyraHöjtbortaskyddLäckageSkadeståndoch rättsskyddNyvärdehemelektronikUnderförsäkringsgarantiMaximeratåldersavdragextra försäkringar när du t.ex. ska ut och resaeller köpa ny TV. I samarbete med SverigesIngenjörer erbjuder vi dig som medlem15 % rabatt på våra boendeförsäkringar.Läs mer på www.if.se/sverigesingenjorereller ring 0771-655 655.15 % rabatt till Sveriges Ingenjörer-medlemmar.Angreppav skadedjurNaturkatastrofOtursförsäkringKrisförsäkringInbrottwww.if.seTel: 0771-655 65528

Ingenjoren.seDen här symbolen betyder attdu hittar mer information ellerläsning på vår hemsidaKris ökar jobbkravNär fyradagarsveckan infördes på Volvo Lastvagnar och Scania var det intemeningen att de anställda skulle jobba mer. Men på bolagens företagshälsormärker man en ökning av anställda med stressrelaterade problem.Gudrun Karlsson som är företagssköterskapå Scanias företagshälsa:– Tjänstemännen har sömnproblemoch kan inte koppla av på fritiden. Likamycket ska göras fast de bara jobbar fyradagar.Helen Antonsson är psykolog och verksamhetschefför företagshälsovården Alviva somär en av de största företagshälsovårderna ilandet. Som kunder har de bland annat företagsom Ericsson, Saab och Volvo Lastvagnar.Precis som på Scanias företagshälsa ökade besökenpå Alviva några månader efter att VolvoLastvagnar införde sin fyradagarsvecka.– De flesta väntar med att ta kontakt innande har en mer utvecklad skada. Så vi arbetademer med efterhjälpande arbete. Folkkom till oss med stressrelaterade problemoch ont i rygg, nacke och skuldror.Varför väntar folk med att söka hjälp?– Jag tror att det beror på att de hade etttight schema och inte ger sig den möjligheten.säger Helen Antonsson.Kraven i yrkeslivet har ökat i dag och detläggs större ansvar på den enskilde individenatt själv sätta gränser mellan arbete och privatliv.Flera studier visar att ett stressigt jobb kanbidra till ohälsa i form av sömnbesvär, oro ochångest. Omorganisationer eller förändringarpå jobbet kan också upplevas som stressandeäven för dem som har kvar sitt jobb.Under våren kommer vi att fortsätta med artikelserien”Balans i livet” på Ingenjoren.se. Där vi tar upp frågorsom bland annat handlar om balansenmellan jobb och fritid och hur man somsmåbarnsförälder får tiden att räckatill. Har du egna erfarenheter som duvill dela med dig av? Skriv till oss påIngenjoren@sverigesingenjorer.se– Det är viktigt att både företagen och denanställde tar sitt ansvar för hälsan, sägerKathrine Larsson Andrén som är beteendevetarepå företagshälsan Previa. När man väldrabbats av ohälsa är uppföljningen otroligtviktig. En del hjälper vi ett eller två år efteratt de fått behandling. Ju längre uppföljningdesto bättre.Anna ErikssonEtt par av kommentarerna:Maria: Jobbar själv på ett företag med ett liknandeavtal. Vi anställda har verkligen gått påen nit med dessa krisavtal: inga löneökningarunder 2009, tio procents reduktion av lönenoch fler jobbade timmar för att kompensera förde kollegor som fått gå. Jag skulle gärna se ensammanställning från facket beträffande antaltimmar som lagts i så kallade flexbanker underdenna period.Lisa: Jag slet ut mig på grund av att jobbetskulle göras på fyra dagar. Organisationenblev stressad och stämningen sämre. Ingenklarade av att prioritera. Snacka om kollektivttunnelseende. Fler än jag jobbade mer än fyradagar, men många registrerade det inte, iblandav rädsla för att inte klassas som kompetentoch ibland i någon slags välmening mot företaget.Jag har stressrelaterade besvär som jagtyvärr kommer få dras med en lång tid.anna erikssonwebbredaktörRSSDu vet väl att du kan prenumererapå Ingenjörens nyheter.Klicka påRSS-knappenoch lägg tillflödet till dinRSS-läsare.WebbtipsPå Ingenjörens webbplatshittar du också alltid länkartill intressanta detaljer. Se tillexempel mannen som flygermed vattenjetmotor och följmed in i Lascaux-grottan och lärdig mer om grottmänniskornasväggmålningar. Eller testa Continuity,spelet som de svenskateknologerna tog fram. Nästanberoendeframkallande. UnderKalendariet hittar du också ettaxplock av kommande seminarieroch föredrag.Nyheter påwebbenLäs Ingenjören på webbenockså. Där hittar du nyheter omfrågor som röringenjörernasarbets situation.Löne avtal,stress påjobbet ochlönedumpningär bara någraämnen somvi har skrivitom.Med Nya medlemslånetbehåller du kontrollen– oavsett konjunktur eller ränteläge.Nya medlemslånet är framtaget för dig som är medlemi ett SACO förbund, vilket innebär färdigförhandladeförmånliga räntevillkor * och borttagna avgifter.Du får också ett av marknadens bästa betalskydd som nuförbättrats ytterligare. Om du blir sjuk eller arbetslös kandu få ersättning för din lånekostnad med upp till 2 000 krper månad. Sedan tidigare ingår även en grupplivförsäkring.Nya medlemslånet ger dig alltså tillskottet du behöver,men framför allt en långsiktig trygghet. Läs mer påswedbank.se/medlemslan* Effektiv ränta 4,07 % (mars 10)Laboratorieingenjör inomklinisk kemiKlinisk kemi och farmakologi är en del avAkademiska laboratoriet. Sektionen har, medsina 140 medarbetare, en klinisk verksamhet somäven omfattar undervisning, forskning ochutvecklingsarbete.Läs mer på www.akademiska.se/arbeta eller ringsektionschef Mats Stridsberg, 018-611 42 58.Ansökan senast den 14 maj.30

Reportageav urban hamidfoto Martin von KroghI väntanpå regnetI Port-au-Prince lever hundratusentals haitier på gatanutan avlopp eller sophantering. Svenska hjälparbetareslåss mot tiden för att lösa de mest akuta problemen.Snart kommer regnperioden.32 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 33

Folk dumpar sitt avlopp där. Såkan man inte ha det. Folk badar idet! Djur lever i det. Man tvättar sinak läder i någon annans kiss och bajs.”En minut ödelade ett utfattigt landTisdagen den 12 januari klockan16:53 lokal tid drabbades Haiti aven jordbävning som på mindre änen minut totalt ödelade vissa delarav landet. Ödeläggelsen var såstor att vissa bostadsområden ochbyar blev totalt utplånade.Jordskalvet uppmättes till 7,8 pårichterskalan. Epi centrum låg bara15 kilometer från huvudstadenPort-au-Prince, med cirka två miljonerinvånare i storstadsområdet.Haitiska officiella källor uppskattarantal dödsoffer till runt230 000, lika många som dödadesi tsunamin 2004. Dessutom beräknasrunt 300 000 ha skadats. Överen miljon blev bostadslösa.Sverige har, genom Sida ochgenom den hjälp som utgår direktifrån Utrikesdepartementet,avsatt sammanlagt 212 miljonerkronor för bistånd till Haiti sedanjordbävningen.Därav har 100 miljoner gått tillFN som har fördelat ut pengarnatill internationella organisationersom Oxfam, Unicef med flera.Myndigheten för samhällsskyddoch beredskap har totalt fått 41,2miljoner kronor i bistånd i år försitt arbete i Haiti. (Sammanlagthar man reserverat 70 miljonerkronor.)Röda korset har fått fem miljonerkronor för att kunna nå de värstdrabbade med bland annat vattenoch sanitet och Rädda Barnen harfått 200 000 kronor.Haiti hamnar på 76 plats (av 145möjliga) när det gäller SIDA:sbiståndsverksamhet.Det land som fick mest bistånd2009 var Moçambique (745 miljonerkronor).Tidigare var Tanzania det störstamottagarlandet.en fräna och kväljande lukten av förruttnelseslår emot mig. Jag kippar efter andan och drabbasnästan av panik. Det är som om jag skulle ha fått enkallsup stinkande luft.Fotografen Martin och jag står på soptippenTruiter, i utkanten av Port-au-Prince, Haiti. Enbananodling breder ut sig bara några hundra meterfrån de vallar av sopor som lagts upp för att markeragränsen mellan avfall och natur och för att förhindraatt soporna sprider sig ut i omgivningen. Ett parkilometer längre ner, bortanför bananträden, synskusten och havet. Små solkatter verkar surfa på denblåa havsytan. Låter du fantasin skena iväg är detlätt att inbilla sig att du befinner dig i en idyll. Menden återkommande brisen återför dig snabbt tillverkligheten, när du känner stanken.Liv Almstedt traskar vant på i den svartbrändavegetationen. Hon har stövlar på sig och undvikerintuitivt de vassa glasbitar, metallrester och andrasopor som sticker upp ur marken. De sönderbrändabuskarna lämnar svarta streck på kläderna när viplöjer igenom växterna. Liv som är väg- och vatteningenjöroch arbetar för Myndigheten för samhällsskyddoch beredskap, MSB, anlände till Port-au-Prince någon vecka efter jordbävningen i januari.Först arbetade hon med att bygga upp ett läger förFN-anställda och hjälparbetare, nu ska hon ochhennes kolleger lösa avfalls- och latrin hanteringeni Port-au-Prince. De har bråttom. Regnperiodenkommer snart. Den kommer att försvåra återuppbyggnadsarbetetoch bidra till spridningen avsjukdomar som kolera och denguefeber.Liv Almstedt är 34 år och har byggt på siningenjörsexamen från Mälardalens högskola meden magister i hållbar infrastruktur med biståndsinriktningpå KTH. Sedan några år tillbaka arbetarhon på Stockholm Vatten AB. Med examensarbeteni Polen och Sydafrika har hon förberett sig för attkunna åka ut på den här typen av uppdrag. Hennesliv är inrättat efter det.– När erbjudandet kom gällde det att kunnasläppa allt hemma, berättar hon och tillägger atthennes kolleger på jobbet i Stockholm inte blevförvånade när hon med några få timmars varselåkte iväg till Haiti. Det är hennes första uppdragsom hjälparbetare och hon hade fjärilar i magen.Känslan att hon kan och vill hjälpa haitierna dövadeoron något.Några hundra meter från oss springer en handfullbarn och samlar sopor som de lägger i säckar somde sedan bär på ryggen. Enligt en rapport frånUnicef har antalet sopsamlare som bor på tippenökat från 200 till 2000 sedan jordbävningen. Helaområdet är som ett enda stort sopberg med kullaroch dalar. Här och var, utspridda över tippen ser vikojor av plast, trävirke och annan bråte, där det borfamiljer.En splitterny blå sopbil backar upp och tipparav sin last av plastpåsar, klädrester, petflaskor ochkonserver. Innan lasten hunnit dumpas springer etttjugotal ungdomar fram och börjar rycka och slita iskräpet. Det verkar finnas någon slags hierarki; destarkaste får första tjing. En av dem står högst upppå sophögen och går systematiskt igenom soporna.I handen har han en metallstång som han körned i högen och rotar runt med. Kanske fungerarden också som ett vapen för att hålla de andra påavstånd. Situationen i landet har skapat desperation.Man gör vad som krävs för att överleva ochslåss om de resurser som finns.– Vad bra att de har hunnit bredda vägen. Denkänns fast och fin, utbrister Liv till sina kollegermed glädje i rösten när hon låter blicken svepa utöver soptippen.Det var ett par veckor sedan Liv var ute på soptippensist. Hon är glad att få lämna kontoret ochkomma ut på fältet. Hennes blonda hår flyger förvinden när hon går mot bilen. Vant svingar hon sigupp i förarsätet och lägger i lågväxeln innan hon tarsats och åker ut i lervällingen. Bara någon minutinnan körde ett annat fordon fast i gyttjan. Medtungan rätt i mun styr Liv bilen igenom det svårapartiet. Här vill ingen fastna eller tvingas gå ut igyttjan. På grund av närheten till slamdammarnafinns det mycket avföring och urin i marken. Bilenfortsätter till ett torrare och fastare underlag mittemellan ett par dammar.Bildörrarna slås upp och samma stank somtidigare, bara starkare och fränare, slår emot oss. En34 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 35

Inspektion. Karl Henry Vielot, Liv Almstedt,Christophe Grange, Ylva Mellgren och MagnusJohansson är bekymrade. När regnet kommerriskerar slamdammarna att svämma över.stor vit tankbil som tillhör Läkare utan gränser stårvid en av slamdammarna. En slang som är monteradbakpå tanken är riktad ner mot en stinkande pöl. Enman håller i slangen med händerna. Som enda skyddbär han handskar och en vit ansiktsmask. Oförtrutettömmer han urin och avföring som samlats in frånlatriner någonstans i huvudstaden.– Den här avloppslösningen ska användas i högstsex månader för att rädda situationen som kommeratt försvåras i och med den annalkande regnperioden.Samtidigt som vi fraktar hit slam letar vi efteren annan deponi för permanent förvaring, förklararLiv.– Snart kommer regnet och spolar ut det här överandra läger som blir översvämmade av avloppsvatten.Och egentligen är det så att dikena runtstaden är avloppsdiken. Folk dumpar sitt avloppdär. Så kan man inte ha det. Folk badar i det! Djurlever i det. Man tvättar sina kläder i någon annanskiss och bajs. Det är det största problemet, säger Livmed vämjelse.Men det finns många problem med bristen påavlopp och sophantering. De starka strömmarnai havet utanför soptippen tar med sig soporna ochföroreningarna mot Kubas kust men också längsHaitis egen. På sikt kan det drabba både kubanskaoch haitiska semesteranläggninar och skadaländernas turistnäring. Det skulle kunna ha enförödande effekt på den redan bräckliga haitiskaekonomin. Därför är det viktigt att finna en bättrelösning än slamdammarna på soptippen i Truiter.När regnet kommer är risken överhängande attslammet rinner rakt ut i ett mangroveträsk ochläcker ner i grundvattnet.Om det dumpas ännu mer avfall och slam kan detleda till att de som bor på soptippen tvingas flytta.Om miljön blir alltför hälsovådlig går det inte att bokvar och i så fall mister ett stort antal fattiga människorsina inkomster. Men först när miljöproblemenblir så stora att de hindrar människorna frånatt livnära sig på sitt jordbruk kan man till exempelstoppa en soptipp. Lokalbefolkningens möjlighetatt försörja sig går före miljöhänsyn.För dem som jobbar med hjälparbete är det enständig kamp mot klockan. Deadline och hot växlar.Först gällde det att rädda människor som fastnatunder rasmassorna innan de kvävts eller förblött.Sedan arbetade de för att få fram bostäder, mat ochvatten till över en miljon haitier som blivit hemlösaefter jordbävningen. Nu står förberedelserna förden stundande regnperioden i fokus.– Det viktigaste är att ge oss tid. Vi måste vinnatid för att kunna göra en långsiktig lösning, förklararLiv som ska försöka uppfinna ett enkelt, billigtavloppssystem i en miljonstad som inte hade någotfungerande avlopp ens före jordbävningen.Valen som hon och hennes kolleger gör skullekunna jämföras med det en kirurg ställs inför somfår amputera en lem för att rädda en människas liv.Vissa saker måste offras i nuet för att säkra situationenlångsiktigt. Ingen tycker att lösningen medslamdammarna på soptippen är bra. Människornasom bor här kommer att drabbas av avfallet. Miljönkommer också att påverkas av så enorma mängderlatrin. Men eftersom det här är ett område därortsbefolkningen har dumpat avfall redan under etthalvsekel har det förmodligen redan drabbats av såmycket läckage och infiltration i grundvattnet attdet inte kommer att förvärras nämnvärt.Så trots att avfallet troligtvis kommer att leda tillatt avstjälpningsplatsen får väldigt höga, kansketill och med skadliga, halter av olika gifter har mantvingats välja den här lösningen.– Att lägga det här kan ju hjälpa andra så att deinte blir smittade, tror Liv. Vi hoppas kunna bygganågot riktigt bra senare på ett ställe där det finnsförutsättningar att göra det.Det övergripande projektet går ut på att hitta encentral hantering för slammet. Det som samlats uppi slamsugarbilar ska föras till en deponi för slutförvaring.Där ska det renas och brytas ner i en biologiskprocess. Det låter inte så komplicerat men i kaosetefter jordbävningen är även enkla saker svåra.– Tyvärr har vi inte möjligheter att få till en sådananläggning på den här korta tiden. I stället blir detnågon form av förvaring och täckning. Vi hoppas attvi ska kunna förhindra smittspridning i samhället,konstaterar Liv.Plötsligt ringer Livs mobiltelefon. Hon pratarupphetsat med sina kolleger och förklarar att ettmöte om ett par timmar gör hon att hon snabbtmåste åka tillbaka till kontoret. Av konversationenatt döma gäller det något mycket viktigt. Mer än såfår vi inte reda på.– Det här är vad vi har arbetat för, säger hon ochtillägger: Hur ska vi hinna förbereda oss på ett partimmar?Hon klättar upp till förarsätet och kör tillbaka tillhjälparbetarnas bas på flygplatsen.Förstörelsen i vissa områden i Port-au-Prince ärtotal. Byggnader har rasat ihop som korthus. KvarhaitiOfficiellt namn: RepiblikDayti/Republiken Haiti.Befolkning: 9,2 miljoner(2009).Läge: Utgör västratredjedelen av ön Hispaniola,öster om Kuba, iVästindien. Resten av önupptas av Dominikanskarepubliken.Yta: Något mindre änSmåland.Förväntad livslängd: 60år (kvinnor), 57 år (män).Läs- och skrivkunnighet:55 procent.BNP per capita: 785 USdollar.(Sverige: 49 091US-dollar.) Haiti är västrahalvklotets fattigasteland.Självständigt sedan1804.President: René Preval.36 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 37

Arbetsplats. Att många byggnadervar dåligt konstruerade och tillexempel innehöll för litet armeringbidrog till ödeläggelsen vidjordbävningen.Slam. Tankbilar samlar ihop avföringoch urin från staden och tömmer deti dammarna på soptippen. Trots attPort-au-Prince är en miljonstad harden inget centralt avlopp.Utmaning. Liv har förberett sig längeför att resa iväg som hjälparbetare. Ävenom uppdraget inte blev helt färdigt är honglad för att de kom så långt som de gjorde.38 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 39

Hemma. Soptippen är hem ocharbetsplats för många fattiga människori Port-au-Prince. De har sin kojor här ochlever på vad de hittar bland soporna.40 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 41

lad röst. Det är först när han visar bilden han har avLoulouze i sin mobiltelefon, som han inte kan hållakänslorna tillbaka.– Vi hade planerat att gifta oss i december.Gång efter annan tystnar han och måste ta satsför att kunna fortsätta. Han har aldrig fått se kroppen.Fortfarande ligger många döda kvar under derasade husen.Före jordbävningen arbetade Asmath sommatte lärare på ett amerikanskt gymnasium. Nuär han arbetslös. Skolan är stängd eftersom deflesta s tudenter är amerikaner av haitisk börd somhar lämnat landet. Trots att han kommer från enrelativt fattig familj, har hans pappa som är skräddaregjort uppoffringar så att Asmath och hans tresyskon fått möjlighet att studera. Men nu är de allafinns bara grus, betong, järnspillror. Många kropparligger fortfarande begravda under husrester ochbråte. Utländska, företrädesvis amerikanska firmor,har huggsexa på byggavfallet från jordbävningen,det vill säga resterna av haitiernas bostäder ochandra byggnader. Det är en lukrativ business ochföretagen ignorerar att materialet tillhör haitiernasjälva. I många fall är det det enda som är kvarav familjernas ägodelar och kanske också deraspersonliga minnen. I stället för att pengarna gårtill sina rättmätiga ägare hamnar de i utländskaföretags och kanske lokala politikers fickor.Uppe på en av höjderna i ett område som heterBaillergean, står matteläraren Asmath Smith, 30 år,och sopar rent utanför sitt hus. Hans område drabbadesmycket hårt av jordbävningen. En del hus ärtotalförstörda och minst 500 personer i områdetomkom.Ett vitt lager av damm täcker huset och helaområdet. Längst upp på krönet står en gul grävskopa.Runt omkring hörs de tunga slagen avsläggor. Alla arbetar frenetiskt. Här pågår också endesperat kamp mot klockan. Det gäller att hinnafå någonstans att bo innan regnperioden kommer.När jag ser Asmaths hus och jämför det med deandras ser han ut ha haft tur. Han berättar hur hanvar uppe på taket tillsammans med sin ena bror närjordbävningen slog till.– Jag tänkte på min flickvän som bodde i etthus en bit härifrån. Min bror lekte med sin mobiltelefon.Helt plötsligt började allting skaka. Jag såghur min flickväns och andra hus runt omkring ossrasade samman. Jag och min bror hoppade ner fråntaket. En av mina bröder talade om att vår pappahade begravts under rasmassorna.Samtidigt som de försökte rädda sin papparopade en grannfru:– Kom och rädda min dotter! Hon ligger begravdunder vårt hus. Hjälp mig!– Men vad skulle jag göra? Min pappa var allvarligtskadad och låg fastklämd. Jag var orolig övermin flickvän och visste inte var min mamma var.Vad skulle jag göra, frågar Asmath? De lyckades fåloss pappan som var skadad i huvudet och behövdeläkarvård. Det fanns inga bilar, så de tvingades bärahonom på ryggen till en liten klinik som låg någrahundra meter därifrån. Inga telefoner fungerade.Tusentals människor sprang omkring i panik ochletade efter sina anhöriga. Asmaths mamma komtill rätta och han försökte få reda på hur det gått förLoulouze, hans flickvän. Först efter några timmarlyckades han få tag i en av hennes bröder som berättadeatt hon hade omkommit. Hela tiden som hanberättar om sin tragedi talar han med lugn och samarbetslösaoch känner att deras chanser att få arbeteär små.– Vi har för höga utbildningar och är för smarta.Vi har lämnat in ansökningar till en massa utländskabiståndsorganisationer. Men de har nekat ossjobb och sagt att vi är överkvalificerade, säger hanmed ett stänk av bitterhet i rösten.Familjen vet inte hur de ska kunna reparera huseteller få mat för dagen om de inte får arbete snart.Just nu får de hjälp av vänner och släktingar. Dessutomhar Oxfam delat ut mat och vatten till familjeri området. Fick Asmath möjlighet att studera i USAeller Kanada skulle han ta den. Men han skulle återvändatill sitt land så snart han kunde eftersom hankänner att han vill hjälpa till att bygga upp Haitiigen och vara nära sina föräldrar.Många haitier delar hans irritation över hjälporganisationerna.Vid några tillfällen har deprotesterat mot att de själva bara får dåligt betaldaenkla jobb, om ens det, trots att det bevisligen finnsmycket som behöver göras.Många biståndsarbetare tycker att haitiernasegen kunskap och arbetskraft borde utnyttjasbättre. Det finns en enorm kompetens och utbildningspotentialhos grupper som lärare och arbetare.De behöver vara med från början så att de kan fortsättaåteruppbyggnadsarbetet och driva projektensjälva när hjälparbetarna en dag har lämnat landet.De svenska hjälparbetarna delar synen atthaitierna själva måste vara delaktiga. Svenskarnasuppgift är att strukturera problemet och dela medsig av sin kunskap. MSB:s insats i Haiti kommerBegravningsplats. Över en miljonmänniskor beräknas ha blivit hemlösa vidjordbävningen. En stor del av de omkomnaligger fortfarande kvar under rasmassorna.42 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 43

Väntan. Tältläger har satts upp i många parker och haitierna, som redan innan katastrofen tillhördejordens fattigaste, lever i väntan på hjälp att bygga upp sitt land.För att lösa elförsörjningen i ländersom Haiti vore det bättre att satsa påa lternativa lösningar. Solpaneler skullefungera utmärkt här.”förmodligen att sträcka sig ett par år framåt i tidenunder den fas som kallas tidig återuppbyggnad. Desom arbetar med sanitet och avloppsfrågor är förnärvarande ungefär fem stycken. Personalen utgören resurs för FN-organen Unicef och UNDP, och förde haitiska myndigheterna. Det svenska biståndetgår i stort ut på att tillhandahålla teknisk supportmed spetskompetens och att koordinera projektenoch se till att de genomförs.Den irländske ingenjören, Brian Donaldson, somär koordinator för UNDP:s early recovery team,tycker att internationellt bistånd ibland leder tillfelsatsningar. Vilket delvis beror på att det finnsekonomiska drivkrafter att sälja teknologi som görett mottagarland beroende av ett visst givarlandsteknologi. Att köpa in generatorer gör till exempellandet beroende av fossila bränslen samtidigt sommaskinen kräver underhåll.Genom att välja fel teknik binder man upp länderoch försvårar för dem att bli självförsörjande. Föratt lösa elförsörjningen iländer som Haiti vore detbättre att satsa på alternativalösningar. Solpanelerskulle fungera utmärkt här.Då skulle man spara pengareftersom det enda somtillkommer utöver självainvesteringen är kostnadenför att byta batteri ungefär vart femte år. Dessutomblir landet självförsörjande. Men det finns en rädslaför oprövad teknologi.Det finns många andra exempel. I dag använderhaitierna ved som bränsle när de lagar mat. Medavloppsslammet som bas kan man bygga biogasstationerför att tillverka metangas. Som sedankan användas i gasspisar. På så vis skulle mankunna motverka avskogningen men också göra attavloppsslammet kom till användning.Ett annat exempel är alla petflaskor som blirkvar när haitierna köper vatten. För att hindra attflaskorna hamnar i naturen har experterna kommitpå att man kan samla in flaskorna och använda demsom reglar vid husbyggen. Men även här finns ettvisst politiskt motstånd mot alternativa lösningar.Det är lätt att skylla alla problem på jordbävningen.Men man måste ha klart för sig hurlandet såg ut innan den ödesdigra dagen den 12januari 2010 för att förstå varför det är så svårt attbygga upp det igen.Haiti har länge varit ett av världens fattigasteländer och arbetslösheten var redan före jordbävningen70 procent. På landsbygden lever sju av tioinvånare på mindre än en dollar om dagen. Detråder stora inkomstskillnader inom landet och bara50 procent av befolkningen kan läsa och skriva.Haitierna har gått från kolonialism till diktatur tillen bräcklig demokrati och våld har varit en del avvardagen för det haitiska folket under lång tid. FNhar haft fredsbevarande styrkor här sedan 1995.De styrande politikerna har anklagats för att varakorrumperade och för att inte ha försett invånarnamed de nödvändigaste samhällstjänsterna. Skogenhar skövlats vilket innebär att jorden har eroderatpå många ställen. När regnperioden infaller drabbasmånga områden av återkommande jordskredoch översvämningar. Situationen för avlopps- ochvattenhantering i Haiti är katastrofal. Var och enhar sin egen latrin och tömmer den på sin bakgård.Det stora flertalet haitier har inte heller tillgång tillvatten hemma. I stället finns det olika former avvattendistribution så att invånarnakan gå till en kran ochhämta eller köpa vatten. Påavloppssidan har det inte funnitsnågon verksamhet alls.För närvarande lever flerahundratusen haitier undermycket svåra förhållandeni tillfälliga läger. FotografenMartin och jag ser det med egna ögon när vi träffaren trebarnsmor i ett enormt flyktingläger i Delamas34. Det är en park där man slagit upp hundratalstält som står tätt sammanpackade i rad efter rad.Ibland är tält gatorna så smala att vi måste krypaunder tältlinorna som håller dessa små bostäder påplats, för att ta oss fram. Det är lerigt och smutsigt.Barn springer omkring och skriker i gyttjan och iträngseln. Det hänger tvätt överallt. I tältöppningensitter fyrbarnsmamman, Cassieus Pauline, 45 år,och talar med några andra kvinnor. På huvudet harhon en svart baseballkeps.– Nej, vi har inte fått någon hjälp av någon. Tittahur här ser ut, säger hon och gör en svepande gestöver lägret.Hon och hennes man är lärare, men arbetslösa somalla andra lärare. Alla skolor har varit stängda sedanjordbävningen. Hennes barn i åldrarna 13 och 18 årbor tillsammans med henne. Mannen har prostatacanceroch befinner sig för närvarande på sjukhus.Familjen tvingades fly från sitt totalförstörda hemVi måste få en bättre bostad. I går nattnär det regnade fick vi ställa oss upp föratt golvet blev dyblött. Hur ska det dåinte bli när regnperioden kommer?”44 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 45

Nystart. Jordbävningen har fått den rika världen att öppna plånboken och hjälpen strömmar in.Kanske kan återuppbyggnaden ge Haitis hårt prövade befolkning en omstart på en rimligare nivå.hit till lägret, där de har bott sedan jordbävningen.Cassieus var nära att förlora sin äldste son som sattfast under tunga cementsjok när taket rasade samman.Han var totalt begravd under rasmassorna.Ingen kunde se honom men han slog i cementenmed ett metallrör för att dirigera dem som försökterädda honom. Efter flera timmar lyckades de få uthonom levande. Den enda hjälp de har fått är tältetde bor i. De fick ett ransoneringskort men det ärvärdelöst eftersom det inte finns något att köpa. Delever av att vänner och släkt ger dem mat och litepengar.– Vi måste få en bättre bostad. I går natt när detregnade fick vi ställa oss upp för att golvet blevdyblött. Hur ska det då inte bli när regnperiodenkommer, frågar hon?Kvällen innan vi lämnar Haiti får jag möjlighet attavsluta min intervju med Liv Almstedt och frågavad det vad var det för projekt som var så viktigt attvi fick korta ner vårt besök på soptippen?– Det är det projekt som vi andats och brunnit förde senaste åtta veckorna, svarar hon med stolthet.Men nu har vi fått pengar till det.Det har handlat om att hitta en finansiär för attkunna lösa slamhanteringen på lång sikt i Portau-Princegenom att bygga förvaringsdammarför slam. Projektet kommer att kosta mellan treoch fem miljoner dollar. Pengarna ska bekostadammarna och svara för driften av slamhanter­ingen under ett år. Liv förklarar att det har varitett enormt arbete och engagemang för henne ochhennes kolleger. De har lagt fram skisser, räknat pådet och till och med begärt in offerter från entreprenörersom ska bygga det. Det har varit krångligt.De har tvingats förhandla med myndigheter ochmarkägare.– Landet behöver slammet som jordförbättringsmedelför att få igång ett skogsbruk eller jordbrukute på landsbygden och i närområdena. Det ären jätte stor tillgång och vi måste ta den tillvara,förklarar hon.Hon hoppas dessutom att de ska kunna spara liteav pengarna för att kunna genomföra en studie föratt hitta en permanent lösning. För Livs del är detnågra dagar senare slut på uppdraget. Efter nästantre månader i Haiti reser hon hem.– Jag har sett och upplevt saker som jag aldrigskulle ha varit med om annars. Det har fått migatt tänka och givit mig ett perspektiv på livet somjag aldrig trodde att jag skulle få, säger hon. LivA lmstedt kan känna sig nöjd med att ha lagtg runden för en anständig avloppshantering. Menhon är frustrerad över att de inte har hunnit uppnåalla målen.– Det är en övermäktig uppgift det här. På mångasätt. Men andra tar vid där hon lämnar, och arbetetfortsätter.– Det här är inte slutet utan början, konstaterarhon.46 ingenjören 2 • 2010

intervjunJag brinner avrevanschlystnadför SaabFinanskrisen räddade Saab. Utan den skulle Opelsakta ha kvävt det svenska bilmärket och alla intressantateknikjobb ha flyttat till Tyskland. Håkan Danielssonsatt på första parkett och trodde på ett mirakel.Det gör han fortfarande.av Carina Eliassonfoto nicke johansson48 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 49

Håkan Danielssons mobil ringer. HolländskaSpyker har skrivit på köpetav Saab.Affären är i hamn.Håkan är lättad. Pannan slätasut och han ser plötsligt pojkaktigtobekymrad ut.Sedan ringer det oavbrutet; Ekot, TV4, SVT, DN,Dagens Industri, alla vill ha kommentarer.Håkan har blivit luttrad av det senaste åretsmedietryck och menar att de som säger att Saab intekommer att klara sig har fel. De är fast i storföretagstänkandet.Ett litet företag med korta beslutsvägarhar möjlighet att vara mera lättrörligt och fårdärigenom fördelar, anser han.– Vi kommer att vara jätteduktiga på de nyckelområdensom gör en Saab till en Saab, som att bilenhar bra väghållning och god säkerhet. När det gällerandra delar kan vi köpa det mest tekniskt avanceradetill lägsta pris.Han inser att det är upp till bevis. I finansplanenligger att Saab kommer att gå med förlust det närmasteåret. Håkan tror att företaget går med vinstredan inom ett och ett halvt år.Det återstår att se om han får rätt.Jag träffar Håkan Danielsson för första gångennågra veckor tidigare.Det är en iskall torsdagsmorgon i Trollhättan,kylan nyper i kinderna, istappar hänger från taketoch lyser som kristaller i solskenet. Håkan mötermig välklädd i skjorta och marinblå pullover; det ärlite av engelsk gentleman över honom. Jag skyndarefter honom genom korridorerna med besökstillståndetflaxande på kavajslaget. Vid varje dörr stannarhan, håller upp den och låter mig gå före.– I hela den här historien har jag tänkt att minkarriär ändå ligger bakom mig, säger han ochväger liksom orden. Jag har inte haft mycket attförlora. Som ordförande för Sveriges Ingenjöreroch sektionschef för aerodynamiken skulle det nogväldigt mycket till innan de sade upp mig. Det harjag dragit nytta av.Det senast året har varit en ständig kamp. Måndagden 23 november fick han motta Sveriges Ingenjörersförtjänsttecken. Han stod på podiet framfördryga hundratalet representanter för förbundetsmedlemmar och berättade om Saabs ”ups anddowns” och hur han och medlemmarna hadekämpat. Applåderna ekade. Några timmar senare, isamma stund han satte foten på perrongen hemmai Trollhättan, ringde mobilen. Dagens Nyheter.– Jag tänkte att nu får de väl ge sig – att jag fårförbundets förtjänsttecken är ju möjligen en lokalnyhet, men så undrade reportern vad jag sa nu då?” jag vet inte vad jag ska säga, svarade jag” och dåberättade hon att Koenigsegg group hade dragit sigur.Det är en del av mig, det ärju jag som styr, det är mig deropar på när något kärvar.”Men det värstaögonblicketunder 2009 varnär GM sade attde skulle lägganer Saab. Den18 december var,enligt Håkan, enriktigt tung dag.Trots det lät haninte besvikelsenskymta igenom i någon av intervjuerna han gav.– Fast då kändes det helt kört.Det är olikt honom att säga så. Håkan Danielssonär en mycket optimistik person vilket intygas avkollegor som har känt honom länge. Han ser hellremöjligheter än problem. En ingenjör som har känthonom i tjugo år letar en lång stund i minnet efternågot tillfälle då han har sett Håkan Danielsson arg.Han kommer inte på något.– Jag har jobbat mycket med ungdomar somjudotränare och då såg jag tydligt att man kanvälja, förklarar Håkan Danielsson. Det finns desom väljer den svåra vägen och kämpar emot och ärnegativa. Sedan finns de dem som genom att tänkapositivt utnyttjar de möjligheter som finns.Solitär. Fackordförande, chef ochstyrelseledamot. Nu är det dags atttrappa ned, släppa taget och tänka påannat än krisen i fordonsindustrin.50 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 51

HåkandanielssonFödd: 1945 i TrollhättanFamilj: Två vuxna barnBakgrund: Studerat tillcivilingenjör i maskinteknikpå Chalmers, examen1977. Anställdes på Saab1980. Sedan 1990 chefför aerodynamikavdelningenpå Saab Automobile.Sveriges Ingenjörersklubbordförande för Saabi Trollhättan sedan 1988. Fick förra året Sveriges Ingenjörersförtjänsttecken ”för extraordinära insatser i enkritisk situation för Saabmedlemmarna”.Aktuell med: Nystart för Saab under Spykers ägande.studentHåkan somalltid har varitbra i matte tarexamen somgymnasieingenjörhemma iTrollhättan.första jobbetBörjade arbeta på Uddevallavarvet.En kollegaska börja läsa på Chalmersoch Håkan blir inspireradatt gå vidare.Civ. ING.Ett märkesår. Efter någrastudieuppehåll blirHåkan färdigcivilingenjöri maskinteknik.Han tarockså svartbälte ijudo.hemmaEfter att ha varitlärare på Nils-Ericson gymnasietvill Håkan vidare ochsöker jobb på Saabsom beräkningsingenjör.färskingBlev ordförande förakademiker klubben utanatt någonsin ha varit medi facket.StormvindChef för aero dynamikavdelningen– ett jobbsom för honom till vindtunnlarrunt hela Europai jakten på det perfektaluftmotståndet.Rätt modellSaab 9-5 lanserades medlägsta luftmotståndet hittillsför en Saab – bättreän Ursaaben. En triumfför Håkans avdelning.KlättrareChef för GM Europas aerodynamikprovning.vidareGlobal ledare för GMAerodynamic Tech team.TvärbromsningPå Sveriges Ingenjörersfullmäktige får Håkan förbundetsförtjänstteckenför engagemanget medatt försöka rädda Saab.Dagen efter drar KoenigseggGroup sig ur affären.1967 1968 1977 1980 1986 1988 19901997 2000 2004 2008 2009Omställning1967 Högertrafiken kommertill Sverige. Övergångensker nästan utanproblem. Kaos uteblir.Långkörning”The Long Run” uthållighetstest påT alladega Speedway i Alabama. TreSaab 9000 kör i tjugo dygn och bevisaratt turbo motorn håller.Saab 9000Slutkört1990 GM köper halvaSaab. I Europa växer Opelsig starkt efter Berlinmurensfall när östtyskarnaöverger sina Trabanter.HelägdaAmerikanska GeneralMotors köper hela SaabAutomobile som blir endel av GM Europa.KraschenAmerikanska LehmanBrothers i konkurs ochfinanskrisen är ett faktum.GM beslutar sig föratt sälja av en del avsina bilmärken däriblandSaab.foto: privat, Bertil Ericson/scanpix, Saab AB/Peter LianderPå Granngårdens Budocenter i en källare i stadsdelenLextorp, bland unga judoentusiaster som tränarså svetten lackar, har han utvecklat den filosofin.Utan synbar ansträngning kastar han sin motståndareöver axeln. Det snärtar till som ett pistolskottnär kroppen landar på den tjocka plastmattani träningshallen.Håkan pekar på ett foto av judons skapare JigoroKano och förklarar att judon bygger på två principer,dels hur man bäst använder sin energi, dels påömsesidig framgång; för att lyckas måste man hanågon att träna med. Man kan inte bara ta, manmåste också ge.– Det har styrt mycket av mitt tänkande, både ijobbet och i det fackliga arbetet, säger Håkan ochvisar på judomattan hur samurajerna en gång pareradeanfall och fick motståndaren att tappa svärdet.Han började med judo i tjugoårsåldern och tränadehårt under 70- och 80-talet. 1977 tog han svartbälte. Nu har han börjat träna mer regelbundet föratt ”trappa ned ” jobbet som han säger.På samma matta stod han en dag i slutet av80-talet. Hans fru var långvarigt sjuk, han varensam med sina två barn på tre och fem år och påjobbet gick det uselt. Hans chef hittade ständigt fel idet han gjorde och stoppade hans utveckling.– Den mannen ville krossa mig, säger han. Mennär jag stod här på mattan kom jag ihåg hur mycketberöm jag hade fått av människor både som tränareoch på jobbet. Det var en vändpukt och jag hittadetillbaka till mig själv. Sedan gick jag till en högrechef och sa att antingen ser ni till att jag slipper minchef eller så lämnar jag företaget.Vilken makt en chef har i en medarbetaresutveckling blev en viktig lärdom som han haranvänt sig av när han själv blev befordrad.– Jag har försökt att vara en bra chef och att gemina medarbetare uppmärksamhet och uppmuntradem att ta egna initiativ. Ger man människorförtroende och en möjlighet att synas blir demer intresserade av vad de gör, säger Håkan.Han misstänker att underordnande ibland är irriteradepå all tid han lägger på det fackliga jobbet.Kollegernas bild är en annan: Håkan är en omtycktchef, säger de. Själv beskriver han sig som bra på attlyssna och med förmåga att få andra att lyssna påhonom.Judoengagemanget gjorde också att han blevordförande för ingenjörerna på Saab. Annars ärHåkan, som son till en möbelhandlare och enmamma som hade charkuteri, inte uppvuxen meden facklig tradition.– När kollegerna frågade mig om jag kunde gåin som ordförande för Civilingenjörsförbundet(CF), som Sveriges Ingenjörer hette då, var jag intemedlem i facket och tänkte ”facket kan jag ju inte såmycket om, men att vara ordförande behärskar jagju eftersom jag har varit det så många år i judoklubben”,säger Håkan och rättar till den vita dräkten.– Eftersom jag var bra i matte trodde alla att jagbara kunde räkna och därför fick jag aldrig chansenatt jobba med människor. Men i CF fick jag jobbamed personalfrågor och det var roligt.Hans inträde i den fackliga världen spräcktemånga av hans fördomar. Håkan hade trott attfackligt engagerade var, som han säger ”inte desmartaste”, men genom arbetet mötte han mångaintelligenta människor med olika bakgrund.– Där man minst anar det kan man hitta guldkorn.Inte minst på metallsidan där fackligt engagemangmånga gånger är den enda karriärvägen,säger Håkan.Engagemanget har ökat hans respekt för andrayrkesgrupper. Under det senaste året har kontakternamellan facken på Saab varit intensiva.– Jag hoppas det håller i sig. Vi sitter ju i sammabåt och måste ro den iland tillsammans.Men för Håkans egen del är det dags att tänka pårefrängen vad gäller fackligt arbete. Efter 22 år harhan beslutat sig för att stiga tillbaka. Det hörs pårösten att det inte var något lätt beslut.– Man kan inte bita sig fast, säger han som harkombinerat jobbet som chef för aerodynamikenmed att vara fackordförande och de anställdasrepresentant i bolagsstyrelsen i två decennier.– Jag kommer att sakna det enormt men jagmåste börja trappa ned. Egentligen skulle jag hagått för två år sedan men då hade vi inte någon somville ta vid så jag fortsatte. Det är en del av mig, detär ju jag som styr, det är mig de ropar på när någotkärvar.Som trollhättebo har Håkan Danielssson ettkänslo mässigt förhållande till Saab men trots atthan både är född i Trollhättan och utbildade sigtill gymnasieingenjör där var det inte självklartatt framtiden skulle stavas Saab. Inspirerad av enjobbarkompis på Uddevallavarvet sökte Håkantill Chalmers, blev civilingenjör i maskinteknikmen jobbade som lärare innan en elev uppmanadehonom att söka till Saab 1980. Då var han 35 år.Han började som beräkningsingenjör men efter sexår flyttade han över till aerodynamiken.– Vi hade forskningsprojekt tillsammans medSaabs flygdivision i Linköping. Det var spännandeatt samarbeta med dem och att använda derassuperdator, berättar Håkan.På 80-talet fick han vara med och testa nya bilmodelleri vindtunnlar utomlands eftersom Saabinte hade någon egen vindtunnel som var tillräckligtstor. Först blev det mest resor till England mennär General Motors (GM) kom in i bilden gickturerna alltmer till Tyskland, särskilt till vindtunnelni Stuttgart. Periodvis var Håkan på resandefot flera veckor i månaden.Som bonus av långa perioder i Tyskland, England,USA, Frankrike och Italien talar han flytande engelskaoch tyska, klarar sig hyfsat på franska och ävenitalienska. Genom arbetet har han fått nya socialakontakter och många vänner bland kolleger runtomi världen.– Jag har lärt mig att om man gör något mantycker är roligt går det som en dans och då orkarman mycket mer. Man måste vara intresserad av detman gör. Folk som går till jobbet och hänger av sighuvudet när de hänger av kappan, gör jobbet ochgår hem igen, avundas jag inte.Men även om det var roligt på Saab så gick det långtifrån som en dans för företaget. Siffrorna från Trollhättanhar visat rött de senaste 20 åren. 1990 köpteamerikanska GM hälften av Saabs personbilstillverkning.Andra hälften ägdes då av det svenskainvestmentbolaget Investor. Opel, som var det storaeuropeiska märket i GM:s märkesportfölj hademycket pengar. Den tyska återföreningen hade letttill att de tidigare östtyskarna behövde billiga bilar.De köpte begagnat och billiga modeller och Opelväxte. Men de tidigare västtyskarna ville ha finaremärken. Opel hade premiummärket Opel Senatorsom aldrig blev någon succé. Det var bakgrundentill att GM Europa köpte in svenska Saab. OpelSenator lades senare ned.52 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 53

Många chefer inom Saab sadetill mig ’Du ska veta att vi stårbakom dig… långt bakom dig!’ ”Kuliss. Håkan Danielsson säger attSaab gjorde ett mycket bättre resultat änvad som syntes i de officiella siffrorna.GM ville ha bra siffror för GM.I början gick det bra. Trollhättan fick ny karossfabrik,nytt måleri, ombyggd montering.– Vi hade ju sett hur det gick för brittiska Vauxhalldär Opel flyttade all utveckling och marknadsföringtill Tyskland tills det inte fanns något kvar, sadeHåkan, så visst var vi oroliga för vad som skulle ske.Men så länge Investor var med fanns det en starkmotkraft. De såg till exempel till att vi hade vår egenmotortillverkning kvar. Och när GM helt tog övertrodde vi att våra fina resultat och lägre kostnaderskulle göra att vi klarade oss.Framtiden skulle visa att han hade fel.2000 köpte GM den återstående hälften av Saab avInvestor och företaget blev en del av GM Europa.– GM trodde på Saab men fattade en rad felaktigabeslut, säger Håkan. Företagsledningen försöktegöra Saab till en volymbil, en lite lyxigare variant avOpel och övergav nischen som en mera exklusiv bilmed egen stil.Och sakta började allt mer av teknisk utvecklingoch chefsjobb ta vägen söderut.Opel slogs för sina jobb och sina modeller och Saabvar ett irritationsmoment för dem. Sedan Saab2004 gjort en brakförlust började en integration avSaab och Opel som betydde att avdelningar kundeha medarbetare både i Tyskland och Sverige och attvissa chefer satt i Trollhättan, andra i Rüsselsheim.Inför den första fördelningen av chefsposter hadesvenskarna siktat in sig på att konstruktionsområdenakaross och chassi nog skulle hamna hos demeftersom de var bevisat bäst på det. Endast jobbetsom chef för inredning tillföll svenskarna. Tyskarnavar oerhört hårda förhandlare och så fortsatte det.– Det var snyggt skött, säger Håkan med ettironiskt skratt. En chef i Tyskland som hademedarbetare i Sverige tyckte att de hellre kundesitta i Tyskland. Vi ordnade en flyglinje Trollhättan-Frankfurt för att folk skulle kunna åka smidigt överdagen men efter ett tag fick de svenska flygen intelandningstillstånd så det funkade bara för tyskarna.När GM 2005 beslutade att produktionen avnya Saab 9-5 skulle ske i Rüsselsheim trots att enutredning visade att det var billigare att ha deni Trollhättan samlade de svenska facken sig ochskickade utredningen direkt till USA utan att passeraFrankfurt.– Det är väl en av de få gånger jag har blivit riktigtarg, säger Håkan. GM:s Europachef kom hit föratt tala om för oss att vi hade förlorat kampen om9-5:an och meddelade samtidigt att de tänkte flyttanästan all designutveckling till Tyskland. Då frågadejag om det var så bra.Volkswagen var nämligenväldigt noga med att skilja på utvecklingen av sinvolymbil Volkswagen och sitt premiummärke Audi.En hög tysk chef svarade att Volkswagen höll på attbygga ett stort designcentrum utanför Berlin föralla sina märken. Jag kollade det när jag träffadetyska kolleger några månader senare och det var enlögn. Sedan bojkottade jag den tysken genom attinte komma när han ville ha förmöten med fackeninför styrelsemötena.Som relativt hög chef, fackordförande ochrepresentant för akademikerna i bolagsstyrelsenvar Håkan en av de personer som hade bäst insyni Saab. När flytten av ingenjörsjobb blev alltföruppenbar skrev han 2006 ett brev till alla i bolagsstyrelsen.Han visade att lönekostnaderna var 60procent högre hos Opel och ifrågasatte den tyskastrategin. Den tekniske chefen för GM Europa kalladestill sammanträde för att förklara sig.I sitt brev jämförde Håkan två svenska cheferskompetens med de tyskar som skulle ersätta democh betonade kulturkrockarna mellan svenskar ochtyskar ”Vi säger inte herr doktor, eller ni, vi har intesambeskattning – tyskarna lever som vi gjorde för25 år sedan och det gör att vi har svårt att samarbetamed dem, speciellt på chefsnivå”.– Styrelseordföranden sa att han aldrig i hela sittliv hade fått ett sådant brev, säger Håkan och låterganska nöjd.Mötet som följde gav honom möjlighet att medfakta visa på felaktiga beslut och efter ett tag fickSaab vissa temporära förbättringar, anser han.Samma år lanserades Saab Aero X – det förstatecknet på att GM hade tänkt om och att Saab ävenfortsättningsvis skulle vara en premiumbil.Men det var litet av Davids kamp mot Goliat.– Många chefer inom Saab sade till mig ”Du skaveta att vi står bakom dig… långt bakom dig!”, sägerHåkan. De var rädda om sina karriärer och tordesinte säga något fastän alla var medvetna om vadsom hände.Men så kom finanskrisen och sköljde över denglobala fordonsindustrin. Bilförsäljningen gick54 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 55SAabSaab 921947 SvenskaAeroplan aktiebolaget,Saab, b örjar tillverkapersonbilar i Linköping.1959 Saabs fabrik påStallbacka i Trollhättanbörjar producerapersonbilar. Bland andraSaab 92 som också gårunder smeknamnetTrollhättemoped.1990 Det svenskainvestmentbolagetInvestor och amerikanskaGeneral Motors köperbiltillverkningen.2000 General Motorsköper hela Saab Cars.2008 General Motors villsälja Saab.2009 General Motorsbegär rekonstruktion avSaab. Trots flera möjligaköpare av Saab beslutarGM att lägga ned Saab.2010 Nedläggningeninleds genom att begäraföretaget i likvidation.Spyker Cars köper Saab.foto: FLT-pica/scanpix

Jag vet att mitt arbeteär en del i framgångenför våra bilar.”Vem tror du att du är?i stå och små utländska märken som aldrig hadegått med vinst framstod som den belastning de var.Håkan Danielsson är glad att kraschen kom.– Utan finanskrisen hade vi blivit helt kvävda,det är jag övertygad om. När GM meddelade att deville sälja var jag glad, säger Håkan med eftertrycki rösten.– I början var GM bra med många nya idéer. Mensedan, under Opels tryck, skadade de oss väldigt.Mörkret har lagt sig närHåkan sätter på te ochbrer ostmackor i köketi sin lägenhet efter enlång arbetsdag.Fyrarummaren ärprydlig men ganskaglest möblerad, ”ett provisorium”.Håkan såldevillan för två år sedan isamband med att hanoch hans fru skildes.Nej, äktenskapet sprackinte under tyngdenav hans engagemangför Saab och facket. Vilämnar ämnet snabbt;han vill inte gärna låtadet privata bli alltföroffentligt. Hans barn ärvuxna och det faktumatt de båda har valt attbli ingenjörer talar föratt han i alla fall inte harlyckats avskräcka dem.– Nej, barnen och jaghar en väldigt bra relation,säger Håkan.I hallen hänger trefoton på segelbåtar.Håkan har fortfarande kvar en 36 fot Maxi 108 från1981 som han köpte för tio år sedan.Båten är hans fristad, han brukar vara ute minstfyra veckor på sommaren. Fast i somras blev detinget. Då var det andra stormar som skulle ridas ut.Nu ska han göra den klar för nästa säsong, städa ur,fixa med varmvattenberedaren. På sommaren borhan i båten.Vägen. Tre decenniers jobb för Saab. Fast från börjanhade Håkan Danielsson inga tankar på att bli vare sigcivilingenjör eller att jobba på Saab.– Det är alltid något nytt som ska installeras. I århar jag köpt ett kapell så att man kan sitta ute ävennär det regnar, och ett nytt segel. Och så ska sidornavaxas och botten målas.Förväntan inför kommande dagar på sjön hörs irösten. Efter det senaste året ligger hans stressnivåför högt och han vet att det är dags att trappa ned –både vad gäller fackligt engagemang och jobbet somsådant, även om han tänker fortsätta jobba ett tagtill. 65-årsdagen passeradesi mars.Om du hade varit tiofemtonår yngre, skulledu ha stannat kvar påSaab under krisen ochkämpat då?– Det är ju en samvetsfråga.Jag hade säkert kunnatfå ett annat jobb, sägerhan. Men för mig är Saabväldigt speciellt. Så litet,så lättrörligt att man fårvara med om spännandesaker. Jag har lärt känna såmånga spännande människorgenom jobbet. Härfinns enorm vilja att hittapå nya lösningar, duktigamekaniker. Och tekniskutveckling är spännande.När jag kör en Saab 9-5i 250 km/h, så är mittarbete som aerodynamikeren grundförutsättning föratt det ska vara möjligt attgöra det överhuvudtaget.Jag vet att mitt arbete är endel i framgången för vårabilar.Vi pratar om framtiden, om Saab med Spyker somägare.Tillverkningen har drabbats hårt. 30 000bilar förra året är en fjärdedel mot årsproduktionenför några år sedan.Vad är förutsättningarna?– De har räknat ut oss åtskilliga gånger men vi ärmånga som brinner av revanschlystnad. Jäklar, viska visa dem att de har fel om Saab, säger Håkan.56 ingenjören 2 • 2010Du är mycket mer än du trorUtveckla dig i ledarskap, projektledning,affärsmannaskap, affärsspråk och kommunikation.PresentationsteknikGår budskapet eller deltagarna hem? Att inför publik tydligt och övertygandekunna presentera en idé eller ett koncept är en kraftfull förmåga.- Hur du kommunicerar ditt budskap- Pedagogiska hjälpmedel för presentation- Praktiska övningar med återkoppling- Medvetenhet om ditt kroppsspråk.Stockholm 23-24 september, Göteborg 13-14 septemberMäster Samuelsgatan 60, 10 tr. | 111 21 Stockholm | Tel 08-586 388 00Vasagatan 43B | 411 37 Göteborg | Tel 031-350 09 00www.mindset.se | kurs@mindset.se

ReportageI tjugo år har Ulf Bengtssonfunderat på hur ingenjörernaska kunna få upp l önerna.2010 öppnades en möjlighet.Eller var det en gropsom arbetsgivaren hadegrävt åt akademikerna?Procentjaktentext jenny grensmanfoto a n n a s i m o n s s o n& Linus meyerLånga dagars färd mot kollektivavtal58 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 59

Systematik. Varje rad, varje formuleringi avtalstexterna vrids och vänds på. Ingaobehagliga överraskningar får slinka igenom.Det är onsdag den 3 februari.Sveriges Ingenjörersförhandlare lämnar Teknikarbetsgivarnashus påStorgatan för att gå tillbakatill Ingenjörshuset. Med sighar de ett förslag till alternativtlöneavtal till SverigesIngenjörer. Ett utskrivet A4om hur det skulle kunna gåtill om ingenjörerna kundetänka sig att gå med på att lönebildningen flyttarut i företagen. I de företag där akademikerna ocharbetsgivaren kommer överens ska man kunnaköra löneprocessen helt lokalt enligt en definieradmodell. I övriga företag följer man ett traditionelltavtal med en centralt fastställd siffra. Inom 24 timmarvill Teknikarbetsgivarna ha ett svar.– Hur jag än läser det här så hittar jag inget somvi inte redan kan göra i dag. Varför ska vi ta det här?Vad vinner vi? Vilka är riskerna?Sveriges Ingenjörers ordförande Ulf Bengtssonknappar på datorn, blickar ut över mötesbordet ochsvarar lugnt.– Det vi vinner är att få in det i avtalet. Risken äratt lokalavdelningen utsätts för ett våldsamt tryckför att gå med på en lokal överenskommelse i ställetför den centrala. Men har vi en avdelning med litetstuns i så kräver den minst den procent som finnscentralt.Han lutar sig bakåt och säger med eftertryck:– Vi kan inte fortsätta som vi har gjort. Vi kaninte få in en högre siffra i det centrala löneavtaletför våra medlemmar, inte med nuvarande allmännaopinion. Det kan vi bara åstadkomma lokalt. Detvar lättare för tio år sedan, då trodde man fortfarandeatt det var något fint att vara civilingenjör.Vi måste få tillbaka den individuella löneförhandlingensom vi har tappat.Mötesdeltagarna skruvar på sig, funderar. ÅkeHolmqvist från Saab tar sats.– Det som står här andas för mig att de är negativatill motparten. Vi vet sedan tidigare att när detväl är dags att syna deras löften så står vi där ochtycker ”shit – var det så här de tolkade det”.– Man ska ha en otroligt stark fackklubb som integår med på en lägre siffra än i det centrala avtaletom arbetsgivaren hotar med varsel, fyller någon i.– Jag tror att du överskattar viljan att agera på detsättet, säger Ulf Bengtsson.Sedan blir det tyst runt bordet.Ulf Bengtsson avvaktar. Han vet att bästa sättet attfå saker att köra ohjälpligt fast är att försöka stressafram beslut i frågor som inte är färdigdiskuterade.Till vardags är han ordförande för akademikernapå Sony Ericsson i Lund. Hans bästa lokala löneavtalgenom tiderna var ett där de skrev på för 22procent. Det var på 80-talet och inflationen åt uppen hel del av det men ändå – 22 procent! Någotsådant har ingenjörerna inte varit i närheten av påmånga år. Sanningen är att lönekurvan har trycktsihop och att löneglidningen har blivit mindre. Medallt fler utländska ägare har den centrala procenteni avtalet förvandlats till ett tak och den lokalalöneförhandlingen blivit ett rundningsmärke påmånga företag.Ulf Bengtsson har funderat mycket över hur delokala klubbarna ska kunna få en bättre förhandlingsposition.Att ge lokalavdelningarna nya verktygför att förhandla lön är en av hans hjärtefrågor. Denoch att få in utbildningens betydelse i lönekriterierna.Genom de frostade glasväggarna mot korridorenutanför mötesrummet skymtar förbipasserandeombudsmän. Eftermiddagen går mot sitt slut. ISverige är det den bistraste vintern på 15 år. Det ärockså slutet, förhoppningsvis, på den värsta krissom västerländsk ekonomi har sett sedan 30-talet.2009 varslades drygt 70 000 svenskar om uppsägning.Nu verkar botten vara nådd och undervårvintern 2010 ska två miljoner löntagare få nyakollektivavtal. Sveriges Ingenjörer förhandlar framnya centrala avtal för cirka 25 000 akademikerbara inom avtalsområdet Teknikarbetsgivarna ditstora delar av den konkurrensutsatta industrin somEricsson, ABB, Volvo och Saab hör.Förhandlingarna sköts av förbundsordförandeUlf Bengtsson, förhandlingschef Camilla Frankeliusoch Maria Arrefelt som är branschansvarigombudsman. Bakom sig har de en delegation avlokala förtroendemän. I år är det Bertil Nordqvist,ABB, som leder delegationen som består avStefan Wänstedt, Ericsson AB, Arne Wolgast, SaabAutomobile AB, Åke Holmqvist, Saab AB, AndersC Johansson, Vicicom, Sofia Cerny, Volvo AB ochAgneta Groth, Saab AB. Motpart är Teknikarbetsgivarnamed förhandlingschef Anders Weihe ispetsen.På många företag, bland annat Sofia Cernys VolvoAB, har man under 2009 slutit krisavtal och fåttkortare arbetstid mot lägre lön. Fast för 40 procentav Sveriges Ingenjörers medlemmar har det varitlika mycket jobb till lägre lön. (Läs mer på ingenjoren.se)Pressen på fackklubbarna har varit stor – krisavtaleller varsel.Klimatet för centrala höjningar är alltså intedet bästa, för att använda ett av förbundsordförandeBengtssons kännetecken – understatement.Arbets givarna hävdar att detinte finns något utrymme allsför centrala höjningar. Redanden 26 maj 2009 gick SvensktNäringsliv ut i en debattartikeloch deklarerade att det var”Dags att göra uppehåll medlönökningarna” (DN). Skadet bli några pengar 2010 såfår det bli lokalt efter varjeenskilt företags förmåga. I detcentrala avtalet bör siffran varanoll. ”Reallönerna kan höjasnästa år trots krisen” kontrarUlf Bengtsson tillsammansmed ordförandena för Fackeninom industrin på DN Debatt.Under hösten raserar bonusdebatteroch reportage omdirektörernas lönelyft delvisarbetsgivarsidans argumentation.Nollbudslinjen är långt ifrånny. 1993, samma år som dåvarandeCivilingenjörsförbundetbörjade samköra förhandlingarnapå industriområdet med Unionen (då Sif) ochMetall ville arbetsgivarna ha noll procent centralt.Det slutade med tvåårsavtal med 2,6 procent somcentral siffra. Inför avtalsrörelsen 2010 går Fackeninom industrin, där ingenjörerna ingår, ut medTänkaren. Ulf Bengtsson tycker att detär roligt att förhandla. Men han blir aldrigriktigt nöjd.60 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 61

Efter att Sveriges Ingenjörersförhandlartrio blivit väl mottagnabåde av Teknikarbetsgivarna ochopo förändras plötsligt tonläget.”ett krav på 2,6 procent i ett ettårsavtal. GentemotTeknikarbetsgivarna har Sveriges Ingenjörer, Unionenoch IF Metall, som förhandlar tillsammansinom industrin, en rad gemensamma krav. Till detkommer att varje förbund har en egen lista medsina viktigaste frågor. Fokus för Sveriges Ingenjörerligger på att stärka den lokala löneprocessen och attfå in ordet utbildning i lönekriterierna.Ulf Bengtsson är den förste ordförande i SverigesIngenjörer som själv sitter med i de centralaförhandlingarna. Tidigare hade förtroendemänneningen direkt insyn i förhandlingarna. Förbundetsförhandlare träffade arbetsgivarens förhandlare,gick tillbaka och berättade vad som hände ochförhandlade sedan vidare. Mellan själva förhandlingarnafanns ingen aktivitet i delgationen.Sedan 2004 deltar förbundets ordförande aktivt iförhandlingarna på industrisidan och delegationenarbetar med uppföljning av slutna avtal och förberedelseför nästa omgång.Den har jour under avtalsrörelsen och tar ställningtill alla förslag som presenteras.Att frågan om ett sifferlöst alternativt avtal skullekomma upp i år var oväntat och skulle kunna öppnaför bättre lokala avtal. Det skulle också kunna bidratill att Sveriges Ingenjörers medlemmar faktiskt ficken egen lokal avtalsprocess och inte automatisktjämställdes med Unionen. Men som alla möjligheterinnebär förslaget också en risk.Delegationen tvekar. Den tror på Ulf Bengtsson,men misstror arbetsgivarna. Rädslan för att trilladit och för att göra ett avtal med fallgropar åt medlemmarnaär stark.– Kansliet driver inte det här, poängterarförhandlings chef Camilla Frankelius. Det är enmöjlighet som har dykt upp och det är upp till eratt säga om ni vill ha den eller inte. Vi jobbar på ertuppdrag.Nytt möte bestäms till en vecka senare. Förhandlingschefenmeddelar arbetsgivarna att delegationenmåste diskutera vidare och att svaret dröjer.Den 10 februari fattar de sju förtroendemännenunder viss vånda beslutet att gå vidare med förslagetom ett alternativt sifferlöst löneavtal.– Det kommer att ställa mycket högre krav på delokalavdelningar som går in i det, påpekar ArneWolgast.– Visst har vi svaga lokalavdelningar på sina hålloch visst kan det missbrukas men det öppnar ocksåmöjligheter. Där man inte tror på det så går maninte in i det, säger Ulf Bengtsson.Medan ingenjörerna dissekerar det alternativaavtalsförslaget och funderar över vilka skrivningarsom håller måttet kör förhandlingarna fast om vadsom ska stå i det avtal som inte rör alternativet.Bemanningsfrågan, som ingår i Sveriges Ingenjörers,Unionens och IF Metalls gemensamma krav skaparsnabbt problem. LO-sidan ser den som en av sinakärnfrågor och vill ha ett stopp för att företag väljeratt ta in bemanningsföretag i stället för att respekteravarslade medarbetares återanställningsrätt.Teknikarbetsgivarna ställer frågan mot förlängdakrisavtal och väljer att bara förhandla med Metallvilket skapar irritation hos Unionen och SverigesIngenjörer som får stå på vänt. Tiden går. När baraen månad av avtalstiden och arbetsfreden återstårär så gott som ingen av de frågor som parterna harbland sina krav lösta. Förhandlingsinitiativet gåröver till de opartiska ordförandena, opo, som harsom uppdrag att få ihop parterna och ordna ett avtalnär det kärvar. Det är två luttrade förhandlare somden 6 mars lägger opos första avtalsförslag med 2,4procents löneökning under 18 månader. Det avvisasav samtliga fackförbund. En vecka senare kommerbud nummer två som är så lågt att det rent allmäntses som en provokation för att få något att hända.Unionen och Sveriges Ingenjörer går ut och avvisarbudet samma kväll som det har kommit medanMetall inväntar resten av LO för att ge sitt besked.Din guide i avtalsdjungelnSveriges Ingenjörer förhandlar fram kollektivavtal i en mängdb ranscher. Bara inom industrin har man avtal som gäller 40 000akademiker. Då ingår även medlemmar i Jusek och Civilekonomernasom går under Sveriges Ingenjörers avtal.Avtalsrörelsen är cyklisk och föreberedelsernaför nästa avtal börjar iprincip så fort ett avtal är färdigt.Mer än ett år innan ett avtal går ut börjarförbundet arbeta med vilka krav som skaingå nästa gång, vilka saker som inte harfungerat bra i det gällande avtalet medmera. Till sin hjälp har man olika enkäteroch rådslag med medlemmarna. Förbundsstyrelsenfastslår sedan inriktningen förårets avtalsrörelse på en övergripande nivå.Hjärtefrågor för Sveriges Ingenjörer i privatsektor under avtalsrörelsen 2010 har varitlön, kompetens och jämställdhetSveriges Ingenjörer ingår också i Fackeninom industrin som formulerar en egenavtalsplattform inför avtalsrörelsen. FörutomSveriges Ingenjörer ingår Unionen, IF Metall,Pappers, Livs och GS – facket för Skogs- Trä-Grafisk bransch i Facken inom industrin.Sveriges Ingenjörer har också ett förhandlingssamarbetemed Unionen och IFMetall genom det så kallade förhandlingsrådet.Kraven i avtalsrörelsen överlämnas tillmotparten senast tre månader innan ettavtal upphör att gälla.En månad innan avtalstiden går ut kommerde opartiska ordförandena in. Det är ensorts medlare som har till uppgift att se tillatt avtalsarbetet framskrider och att det blirett avtal innan tiden går ut. Går avtalet utslutar också fredsplikten att gälla och riskenför konflikt ökar.Inom industrin förhandlar SverigesIngenjörer med Teknikarbetsgivarna ochinom tjänstesektorn med Almega. På denoffentliga sidan är det Arbetsgivarverketoch Sveriges Kommuner och Landsting somär motparter.Jenny GrensmanYtterligare några dagar går. Det är folktomt,kallt och ödsligt på Malmskillnadsgatan. Klockanhar precis passerat 22. I cafeterian på plan fyra iIngenjörshuset halvsitter en trött delegation. Efterandra helgen i rad med förhandlingar har SofiaCerny och Agneta Groth mutat in varsin soffhörnaoch försöker sova. Anders C Johansson skannarSvensk Näringslivs sajt ”vad står på spel” ochförsöker intressera övriga för Urban Bäckströmstankar om lönebildning. Det är dags för ett av dedominerande inslagen i avtalsrörelsen: väntan. UlfBengtsson, förhandlingschef Camilla Frankeliusoch branschansvarig ombudsman Maria Arrefelthar gått upp till Teknikarbetsgivarnas högkvarterför att träffa opo och arbetsgivarna. Ryktet säger attIF Metall och Teknikarbetsgivarna har förhandlathela helgen, att allt är löst, och att ett avtalsförslagär på väg. På storbildsteven i cafeterian partajarRoberg Gustavsson med illern Göran när ombudsmanAnders Boströms mobil ringer.– Det var Maria, meddelar han. Nu ska de in ochprata med Weihe.Kafferep. Det sägs att den som orkar väntalängst vinner. Kakor, kaffe, godis och frukthåller delegationen någorlunda pigg.62 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 63

– Har de inte ens fått gå in än, kommer det uppgivetur soffhörnet.I avtalsrörelsen är alla tider ungefärliga ochmöten ställs in och utlyses med en fascinerandesnabbhet.Delegationen håller ångan uppe med en elsäkerhetsfilmfrån ABB där en familjefar brinner upp påsin födelsedag eftersom han åsidosatt säkerhetsreglementet.Det ringer igen.– Det blir inget!Uppe på Storgatan har förhandlingarna brutitihop. Efter att Sveriges Ingenjörers förhandlartrioblivit väl mottagna både av Teknikarbetsgivarnaoch opo förändras plötsligt tonläget. Teknikarbetsgivarnaschefsförhandlare Anders Weihe skäller utCamilla Frankelius och Maria Arrefelt efter noterför att de inte har varit tillräckligt tydliga om vilkenavtalslängd ingenjörerna vill ha. Sedan får alla gå.Någon dag senare klarnar bilden. Under lördag ochsöndag förhandlade IF Metall i smyg med Teknikarbetsgivarna.Det gick bra och när den nya veckaninleddes tycktes ett avtal ligga nära. Det var medden förhoppningen som opo kallade parterna tillStorgatan. Men IF Metall tyckte inte alls att allaproblem var utredda och TeknikarbetsgivarnasAnders Weihe insåg plötsligt att helgens förhandlingarinte hade varit förankrade hos motparten.Han behövde någon att skälla ut och det blev SverigesIngenjörers förhandlare.Två veckor återstår nu innan det gällande avtaletgår ut. Handeln är på väg in i sina förhandlingar.Industrin ska av hävd vara först ut och ”sättamärket” för hur höga löneökningar svensk arbetsmarknadklarar av. Sveriges Ingenjörers delegationbörjar diskutera konflikt och hur en sådan skullekunna se ut. Förbundsstyrelsen ger mandat attvarsla om övertidsblockad. Alternativa avtalslösningar,ja avtal över huvud taget känns allt meravlägset. Unionens Cecilia Fahlberg som fyllerfemtio den 21 mars hade hoppats på ett färdigt avtaltill sin födelsedag men luften verkar ha gått ur bådeopo, arbetsgivarna och facken.Ulf Bengtsson har precis köpt en bunt grön sparrisoch har en god middag i sikte när han sätter sig påbussen mot övernattningslägenheten på Gärdet påonsdagseftermiddagen. I höjd med Humlegårdenringer telefonen. Det är opo Anders Lindström somundrar om inte Ulf kan komma över och prata litet.Han gör det. Sedan åker han hem, kokar sin sparrisoch har precis satt sig till bords när telefonen ringerigen. Nu är det Gun-Sofie Rautila, opo för Stål- ochMetallförbunden som undrar om inte Ulf kan tamed sig Camilla Frankelius och komma till democh prata litet. Möjligheten finns att bryta dödlägetgenom att låta någon annan industribransch änjust Teknikarbetsgivarna sluta avtal först. Dagenefter tar Unionens ordförande Cecilia Fahlbergmed sig Ulf Bengtsson upp till Anders Weihe föratt sondera terrängen. Kan man tänka sig ett avtaldär tjänstemännen på egen hand sluter avtal medTeknikarbetsgivarna? Nja… Plötsligt tillkännageropo att ett slutligt förslag kan väntas dagen efterklockan 14. Sveriges Ingenjörer och Unionen kommeratt lämna Metall bakom sig och ensamma slutaavtalsrörelsens första centrala avtal. Från klockan18 fredag kväll väntar opo på deras besked.– Unionen sa att de skulle behöva tid för att gåigenom det här, säger Ulf Bengtsson, när han möterdelegationen i Ingenjörshuset på fredagseftermiddagen.Det kommer nog att dra över lite. Kanske ärvi färdiga till nyheterna halv åtta. Annars får det bliAktuellt klockan nio. Det här vill vi gärna ha mediatäckningpå.Kan ingenjörerna skriva på ombåde Unionen och Metall står över?Det blir ett långt samtal. ”Delegationen är tillbaka i det fönsterlösa mötesrummet.Rad efter rad går man igenom avtalsförslaget.18 månader, 2,6 procent, två revisionstillfällen,utbildning in i lönekriterierna, påfyllnad avföräldralönen, alternativ löneprocess för dem somtror att det funkar, avsättning till kompetensutveckling.Ingen punkt orsakar några längre diskussioner.– Kommer det här att spräcka samarbetet medMetall?Överenskommelsen mellan Sverige Ingenjörer,Unionen och IF Metall har varit att ingen skriver påförrän alla är färdiga.– Det lät inte så, refererar Ulf Bengtsson sitt senastesamtal med IF Metalls ordförande Stefan Löfven.I väntan på att tiden ska gå börjar delegationenarbeta med avtalsinformationen som ska skickas uttill klubbarna så snart allt är påskrivet och färdigt.Ulf försvinner till ett möte med ordförandenaför Facken inom industrin och kommer tillbaka.Delegationen flyttar ut i cafeterian. Kvällsbuffé medtårta och kaffe som avslutning dukas fram. Allalåter sig väl smaka och tittar sedan gemensamt påRapports reporter Pia Helenius som står och fryserutanför Storgatan 5 i väntan på att facken, SverigesIngenjörer och Unionen, ska komma och ge sinasvar till opo.64 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 65

Timmarna går. I delegationen börjar deltagarnasnegla på tidtabellerna för tåg mot Eskilstuna ochflyget till Luleå. Några åker hem.När klockan har passerat 21 och Pia Heleniusännu en gång har fått berätta hur hon väntar ringerUlf Bengtssons mobil.– Oj säger han. Jamen då kommer vi. Han knäpperav och börjar dra på sig sin trenchcoat.– Nu blev det litet knepigt – Unionens delegationsäger nej.På Storgatan 5 möts Ulf Bengtsson, Camilla Frankeliusoch Maria Arrefelt av Unionens förhandlingschefNiklas Hjert och ordförande Cecilia Fahlbergsom kommer ut från opos rum. De är bleka och sammanbitna.Efter en kort överläggning med SverigesIngenjörer försvinner Unionens ledning ut bakvägenför att åka hem och tala med sin delegation igen. UlfBengtsson stänger in sig i ett ledigt konferensrumoch ringer Bertil Nordqvist. Hur långt sträcker sigdelegationens mandat till förhandlarna? Kan ingenjörernaskriva på om både Unionen och Metall ståröver? Det blir ett långt samtal.Timmarna går. Någon går och handlar frukt ochmackor. Teknikarbetsgivarna bjuder på öl. Närklockan börjar bli framåt ett kommer beskedet attUnionen är på väg med ett positivt besked. Alla serlättade ut när Niklas Hjert och Cecilia Fahlbergstiger in och tillsammans går alla förhandlare intill opo. Strax därefter hörs ett mummel som stigertill… sång! Ja må hon leva! Cecilia Fahlberg får enbättre inledning på sin födelsedag än det såg ut förnågra timmar sedan.Ulf Bengtsson hinner sova fyra timmar innan hanmåste upp för att hinna med flyget hem till Skåne.Han är inte nöjd med avtalet men det är mer ettprincipiellt ställningstagande. Han är aldrig nöjd.– Det är det bästa avtal vi har skrivit på det härseklet. Vissa saker är banbrytande för oss som detalternativa löneavtalet och att vi har fått med i lönekriteriernaatt utbildning är viktigt för vissa jobb.Han tvivlar dock på att särskilt många kommeratt hoppa på det alternativa spåret första året.– Det kräver väldigt mycket från arbetsgivarenssida, säger han glatt. Även om förbundet kommeratt behöva stötta de akademikerföreningar somarbetar med det tror jag att det är ännu jobbigareför motparten. Det kommer att ta tid att få det attfungera men hade vi inte fått med det nu vet manaldrig när möjligheten skulle ha kommit tillbaka.– Jag är också glad att vi fick ett tydligt mandat attskriva på ensamma om inte Unionen hade kommitloss. Det hade varit roligt att gå ut med det i Rapports18-sändning.”Olika avtalslängd kanspräcka samarbetetTjänstemännens avtal med Teknikarbetsgivarna ställerfrågan om samarbetet mellan Sveriges Ingenjörer, Unionenoch IF Metall på sin spets.Sveriges Ingenjörer varken kaneller ska fortsätta samarbetet(med Facken inom Industrin/Förhandlingsrådet. reds anm) som i dag.Förhandlingsarbetet behöver präglas avnytänkande och kreativitet.”Citatet är från den verksamhetsbeskrivningsom Sveriges Ingenjörersriksdag, fullmäktige, hade som underlagvid sitt möte i november 2009. Vidsamma möte ställde sig Jan Montin,avgående förbundsstyrelseledamot, uppoch ifrågasatte vad ingenjörerna vinnerpå att samarbeta med LO-förbunden.Grunden i hans kritik var Vanja Lundby-Wedins framträdande på Saco-kongressendär hon sa att löneskillnaderna iSverige är för stora och att vi i framtidennog kommer att ha samma löner allihopeftersom vi snart gör samma saker.För Sveriges Ingenjörer, ett examensförbundmed paroller som ”andra talarom tillväxt, Sveriges ingenjörer skaparden”, och att utbildning måste löna sig påprogrammet, var det närmast en förolämpning.Fördelarna med att samarbetamed förbund som har låglönesatsningaroch individgarantier som återkommandekrav har ifrågasatts kontinuerligtunder åren. Att många arbetsgivare villbehandla alla tjänstemän likadant ochinte tar hänsyn till att tjänstemänneni Unionen och Sveriges Ingenjörer harolika avtal, har bidragit till missnöjet.Ekonomer hävdar att tjänstemännenhar vunnit lönemässigt på samarbetet.Stefan Löfven, ordförande i IF Metall,tycker att samarbetet är värdefulltoch att de som säger något annat görantaganden om hur saker annars skulleha kunnat vara som inte går att verifiera.– Vi behöver tänka igenom hur vi villatt samarbetet ska fungera och utvecklas,säger han. Förutsättningarna för svenskindustri och våra medlemmar har förändratsmycket de senaste tio åren. Vill manatt samarbetet ska spricka så kommer detatt göra det. Vår tro på det avgör.Samarbetet mellan Sveriges Ingenjörer,Unionen och IF Metall har rullat på isnart tjugo år. Det startade 1992 i ettläge som inte skiljer sig så mycket fråndagens. Hösten 1992 var Sverige i djupekonomisk kris. I september 1992 höjdesmarginalräntan till 500 procent för attskydda den fasta växelkursen. Arbetslöshetenvar den högsta sedan 1930-talet och låg på drygt åtta procent. Näravtalsrörelsen startade 1993 ville arbetsgivarnainom industrin köra nollavtal.66 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 67

Lönebildningen skulle ske lokalt eftervarje företags förmåga. I stället blev dettvåårsavtal med fastställda 1,3 procentsökning per år.I det läget bildades förhandlingsrådetmed Civilingenjörsförbundet, Metalloch Sif som medlemmar. Ursprunget varen intervju i Sundsvalls Tidning där Sifsblivande förhandlingschefLars-Bonny Ramstedtspånade om hur hantyckte att de tre förbundenMetall, Sif och Civilingenjörsförbundetbordesamarbeta närmare eftersomde hade så mångagemensamma frågor försina medlemmar inomindustrin. På Civilingenjörsförbundetväckte idén först ingen entusiasm menMetallordföranden Leif Blomberg tyckteatt det var ett bra förslag och drev det.Ett förhandlingsråd bildades. Rådet jobbarfrämst med att utarbeta de gemensammakrav som förbunden lägger frami avtalrörelserna.Representanter för Sif, Metall ochCF kom senare med tanken att samarbetetborde inbegripa alla fackeninom industrin och att det fanns mångafrågor utanför det fackliga som forskningoch utveckling, energiproblemen,miljö frågorna som också var viktiga förmedlemmarna.1997 undertecknades det som kallasindustriavtalet mellan 18 förbund förbåde arbetsgivare och arbetstagareinom svensk industri. Förutom gemensammasynpunkter på förutsättningarnaFörutsättningarna för svenskindustri och våra medlemmarhar förändrats mycket desenaste tio åren.”för svensk industri från både fack ocharbetsgivare innehåller det ett förhandlingsavtalmed regler om hur förhandlingarom nya riksavtal (kollektivavtal påförbundsnivå) ska gå till.Men sedan dess har det hänt mycketoch de flesta personer som var medoch undertecknade industriavtalet ochbildade förhandlingsrådet har bytts ut.För förhandlingsrådet är det inte barade yttre förutsättningarna som har förändrats.I slutet av 90-talet hade Civilingenjörsförbundet80 000 medlemmaroch var klart minst av de tre förbundendär Metall var störst före Sif. SverigesIngenjörer har i dag 124 000 medlemmar,Unionen drygt 500 000 och IFMetall cirka 370 000. Tjänstemännen äri dag fler än Metalls medlemmar.En viktig del av samkörningen mellanUnionen, IF Metall och SverigesIngenjörer är regeln”ingen är färdig förrän allaär färdiga” det vill säga attförbunden är solidariskaoch inte skriver på avtalenförrän alla är klara. Densamkörningen höll tillmars 2010 då Unionen ochSveriges Ingenjörer skrevpå ett 18-månadersavtalmed Teknikarbetsgivarna och lämnadeMetall bakom sig. Att Metall sedan slötett avtal på 22 månader innebär attförbunden inte längre kommer att hasamma samordning.Niklas Hjert, förhandlingschef förUnionen tycker ungefär som StefanLöfven.– Vi får sätta oss ned och gå igenomfrågan när avtalsrörelsen är över. Jag troratt vi är starkare tillsammans men visstmåste ett sådant här samarbete ocksåutvecklas med tiden. Jenny GrensmanPLACERINGSPARANDEFÖRSÄKRINGPENSIONfoto: JONAS EKSTRöMER / SCANPIXKan ingenjörer redan allt?LEKKAMRATER. Samarbetet mellan Unionen,IF Metall och Sveriges Ingenjörer behöverkanske fräschas upp?68 ingenjören 2 • 2010

essänav Greg grandinillustration zara pickensSuburbiai djungeln1927 köpte Henry Ford en bit land i Amazonas. Hansplaner var att odla gummi men projektet utveckladessnabbt till ett försök att exportera det amerikanskamedelklasslivet rakt ut i regnskogen.ingenjören 2 • 2010 71

Den 9 januari 1928: Henry Ford var på strålandehumör när han gick genom Ford Industrial Exhibiti sällskap med sin son Edsel och sin åldrige vänThomas Edison och låtsades bli rädd för kamerorna,som blixtrade. En poliskordong höll beundrare ochjournalister på avstånd. Evenemanget gick av stapelni New York och det var den nya A-Forden som skullelanseras. Till helt nyligen hade närmare hälften avalla bilar som tillverkades i världen varit T-Fordar,som företaget hade byggt sedan 1908. Men 1927hade T-Fordens marknadsandel minskat kraftigt.Fem års välstånd och billiga krediter hade ökat efterfråganpå elegantare, lyxigare bilar. General Motorsgav kunderna mängder av lackfärger och flera olikaklädslar att välja mellan, T-Forden salufördes däremoti grönt, rött, blått och svart. Det var åtminstonelite mer omväxling än köparna hade erbjudits någraår tidigare, då Ford hade ett stående besked till sinakunder. De kunde få sin bil i vilken färg de ville, ”förutsattatt den är svart”.Från maj 1927, då Ford Motor Company ladener produktionen av T-Forden, till oktober, då denförsta A-Forden rullade av bandet, undrade mångaom Ford verkligen skulle klara av bytet. Det kostadeen förmögenhet, som en historiker beräknar till 250miljoner dollar. Hela tillverkningsmaskineriet i dennyöppnade fabriken i River Rouge, som hade konstrueratsför att producera T-Fordar i oändlighet,måste nämligen göras om för att A-Forden skullekunna byggas. Men under den nya modellens förstatvå dagar i livet besökte mer än tio miljoner amerikanersina lokala Fordförsäljare och inspekteradeden nya bilen. Den fanns att få i flera olika karosse­rier och färger, till exempel Arabisk sand, Rosabeigeoch Andalusiskt blått. Inom några månader hadeföretaget fått in över 700 000 beställningar påA-Forden. Till och med Fords belackare fick vackerterkänna att han hade iscensatt en ena ståendecomeback.Visningen i New York hölls i Madison SquareGarden på Femtionde gatan. Den lockade till sigmer än en miljon besökare och överglänste NationalCar Show i närheten. Alla de många varianterna avden nya modellen fanns att beskåda, liksom LincolnTouring Car. Ford hade köpt Lincoln Motors sex årtidigare och därmed fått in en fot på lyxbilsmarknadenutan att ha behövt bygga om sina egna fabriker.Men visningen var egentligen ingen bilutställning.Den var ”byggd runt denna enda idé, en visuelldemonstration av hur Fords industrier fungerade,från råmaterial till färdig produkt”, skriverEdsel. (…)Henry Ford var känd för att habestämda åsikter om allt möjligt, mennär han spankuleradegenom utställningshallenvar det mest frågor om hans bilar ochpengar som journalisterna ställde. ”Hur stor är erförmögenhet?” ropade en. ”Det vet jag inte och detintresserar mig inte ett dugg”, svarade Ford. (…..)Ford ville tala om något annat än bilar. I augustiåret innan hade han gjort sitt livs första flygtur, entio minuter lång sväng över Detroit i vännen CharlesLindberghs Spirit of St. Louis, bara några månaderefter Lindberghs historiska färd över Atlanten.Ford skröt med att han hade ”hållit i styrspaken” enliten stund. Han var ”mycket positiv till flygtrafik”,sade han, och för ögonblicket arbetade han på enlätt flygmotor som gick på diesel. Så tillkännagavhan att han snart skulle flyga till Amazonas ochinspektera sin nya gummiplantage. ”Om jag resertill Brasilien blir det med flyg. Jag skulle aldrigkasta bort tjugo dygn på att resa medbåt.”Han gick inte in på någradetaljer, och journalist erna blevförbryllade. Edsel steg framoch förklarade. Plantagen lågvid Tapajós, en biflod tillAmazon floden, berättadehan.72 ingenjören 2 • 2010 73

I all uppståndelsen kring A-Forden hade nästaningen lagt märke till att Ford Motor Company nyligenfått koncession på ett gigantiskt landområdei Amazonas. Ytan jämfördes som alltid i Amerikamed en delstat, och Connecticut liksom Tennesseenämndes. Man skulle odla gummiträd. TrotsThomas Edisons alla bemödanden att producerainhemskt eller syntetiskt gummi var latex den endaviktiga naturresurs som Ford inte ägde själv, fastänen modell av en gummiplantage ingick i utställningeni New York. ”Detaljerna är avklarade ocharbetet kommer att påbörjas genast”, hade Edselsagt i det officiella pressmeddelandet om köpet. Enstad skulle anläggas på området och man skullegenomföra en ”omfattande sanitär kampanj motdjungelns faror”. ”Båtar i Fordflottan kommer att gåtill och från området och eventuellt blir det ocksåtal om flygtrafik.”Medan upphetsningen kring A-Forden ebbadeut de följande månaderna riktade journalister ochopinionsbildare blicken mot Fordlandia, som Fordsbrasilianska projekt snart kom att kallas. De framställdedet som en kamp mellan två okuvliga krafter.På ena sidan stod industrialisten som hade fulländatdet löpande bandet och brutit ner tillverkningsprocesseni allt enklare beståndsdelar, konstrueradeför att framställa en enda produkt som kundereproduceras i det oändliga och där den första varexakt likadan som den miljonte. ”Jag strävar efterenkelhet”, brukade Ford säga. På den andra låg detlegendomspunna Amazonbäckenetsom bredde ut sig i nio länder ochtäckte en tredjedel av Sydamerikasyta, ett område så viltoch mångskiftandeatt vattnet barakring den platsdär Ford ämnadeanlägga sinplantage innehöllfler fiskarter änalla Europas flodersammantagna.Det hela framställdessom enställföreträdandestrid. Ford stodför styrka, dynamikoch denflödande energisom utmärkteden amerikanskakapitalismen i1900-talets början.Amazonas förkroppsligade urtidens stillhet, enurgammal värld som dittills hade visat sig omöjligatt erövra. ”Om maskinen, traktorn, kan slå enbräsch i Amazondjungelns väldiga gröna mur, omFord planterar miljoner gummiträd där djungelnsensamhet tidigare härskade, skrivs ett nytt kapiteli gummits romantiska historia”, stod det i en tyskdagstidning. ”En ny och titanisk kamp mellan naturenoch den moderna människan tar sin början.” Enbrasiliansk författare förutsade att Ford äntligenskulle uppfylla den profetia som den preussiskevetenskapsmannen Alexander von Humboldt hadeuttalat mer än hundra år tidigare, att Amazonas varförutbestämt att bli ”världens kornbod”. Och somför att understryka hur riskabel utmaningen varfångades allmänhetens uppmärksamhet av uppgifterom att den brittiske upptäcktsresanden överstePercy Fawcett hade försvunnit, just i det ögonblickdå Ford bestämde sig för att gå in i gummibranschen.I en kombination av arkivstudier, egnaslutsatser och klärvoajans hade Fawcett blivit övertygadom att det låg en försvunnen stad (som hankallade ”Z”) strax söder om den plats där Ford skulleanlägga sin plantage. Han gick in i djungeln för attleta sig fram till den och hördes aldrig av mer.När det gällde Ford, som hade den industrialiseradevärldens alla resurser till sitt förfogande,tvivlade journalisterna aldrig på utgången. De skrevom hans civiliserande uppdrag i förväntansfullaordalag. I Time kunde man läsa att Ford, påhejadav djungelns invånare, ämnade utökaplanteringen av gummiträd varje år”tills hela djungeln är industrialiserad.Snart kommer boa ormaratt glida ner på anläggningsplatserna,och aporna börjartjattra av alla krafter.Svarta indianerbeväpnade med tungasågar kommer att röjasina forna tillhåll för attbereda väg för framtidensvindrutetorkare,dörrmattor, ballongdäck”.Ford förde”den vite mannensmagi” till ödemarken,skrev WashingtonPost, och ämnadekultivera inte bara”gummi utan ocksågummitapparna”. (…)Ford undvek defärgstarka adjektivsom brukar användas om Amazonas, men hanbetraktade ändå djungeln som en utmaning. Detvar inte fråga om att övervinna och ta makten övernaturen utan snarare om att rädda en vision av detamerikanska som började glida honom ur händernadärhemma. Fröet till denna vision hade såttsdå han växte upppå en bondgårdutanför Dearborn.När denhade mognatville han förverkligaden genomatt utnyttja sinförmögenhetoch sin industriellametodför att bevaralantliga dygder och råda bot på missförhållandenai städerna. Han hade redan fyllt sextio då han grundadeFordlandia – eller Fordlândia på brasilianskportugisiska, där cirkumflexen anger ett nasalt aoch tonvikten ligger på i:et – och bosättningen blevslutpunkten på en livstid av djärva idéer om detbästa sättet att organisera samhället.Fords uppfattning om hur ett liv värt att levagestaltade sig var präglad av gammaldags hövlighet,särskilt i fråga om sällskapsdans. Men den varabsolut inte äventyrlig, i motsats till strapatserna ikrig, pionjärtillvaro och djungelutforskning som enperson av Theodore Roosevelts kaliber hyllade förderas karaktärsdanande förmåga. ”Den som arbetarhårt har rätt till en bekväm fåtölj, en trivsam brasa,angenäma omgivningar”, sade Ford en gång. Och iden andan byggde han bostäder med spåntak i CapeCod-stil åt sina brasilianska anställda i Amazonasoch uppmanade dem enträget att odla blommoroch grönsaker och äta fullkornsbröd och råris. Denamerikanska militärattachén major Lester Bakernådde Fordlandia efter en färd på hundratals milgenom djungeln och kallade det för en oas, en”mellan västerndröm” med ”elektriskt ljus, telefoner,tvättmaskiner, grammofoner och elektriskakylskåp”. Cheferna såg till att alkoholförbudetiakttogs, eller försökte göra det, trots att det inte varföreskrivet i brasiliansk lag, och på barndaghemmenexperimenterade man med att ge sojamjölktill spädbarn därför att Henry Ford avskydde kor.På helgerna bekostade plantageledningen folkdansoch uppläsningar av dikter av William Wordsworthoch Henry Long fellow. De flesta i personalen varfödda och uppvuxna i Amazonas. Nu fick de sedokumentärfilmer om forskningsexpeditioner iAfrika och Antarktis, bland annat amiral RichardByrds färd till sydpolen 1929, och likaså kortfilmersom gjorde reklam för turism i Yellowstone Parkoch för den nya, strömlinjeformade Lincoln Zephyr.”Henry Ford har transplanterat ett stort styckeav 1900-talets civilisation” till Amazonas, kundeman läsa i Michigantidningen Iron MountainDaily News, ochhan förde ”ettDe första åren råddes löseri, våld och lastbarheti Fordlandia, och den hemtrevligasmåstads karaktärenlyste med sin frånvaro.”välstånd till deinfödda som dealdrig tidigarehar upplevt”.I närmaretjugo år skulleFord lägga nertiotals miljonerdollar på attgrunda inteen utan två amerikanska städer sedan den förstaplantagen hade förötts av bladpest. Där fanns enöppen plats i centrum, trottoarer, vatten och avloppi bostäderna, sjukhus, välklippta gräsmattor, biografer,simbassänger, golfbanor och förstås T- ochA-Fordar som rullade fram på de belagda gatorna.Därhemma i USA fortsatte tidningarna med sinasmattrande hyllningsfanfarer och antydde bara ivaga ordalag att allt inte gick som företaget hadehoppats. Men en skeptisk ton hördes. I slutet av1928 hade Washington Post ett ledarstick som isin helhet lydde: ”Ford kommer att härska över engummiplantage i Brasilien som är större än NorthCarolina. Detta är första gången han har tillämpatmass produktionsmetoder på bekymmer.”Det tar fortfarande ungefär arton timmar på enlångsam flodbåt att komma till Fordlandia från dennärmaste större provinsstaden, lika lång tid som detgjorde för åttio år sedan när Ford skickade ut sinförsta besättning av ingenjörer och skogshuggarefrån Michigan som skulle börja anlägga hans stad.Jag har gjort resan två gånger, och andra gångenvar det inte mindre omskakande att efter timmar avgrönt runda en krök i floden och plötsligt få syn påett 45 meter högt torn som bryter fram ur lövtaketoch lyfter en 570 kubikmeters vattentank. Årtiondensregn har nött bort den kursiva vita Fordlogon,men då tornet byggdes var det den högsta konstgjordaanläggningen i Amazonas, med undantagav ett par nu nermonterade skorstenar som hadestått bredvid kraftverket. Det var kronjuvelen i ettinvecklat vattensystem som dagligen pumpade in2000 kubikmeter filtrerat och klorerat vatten frånfloden till staden, plantagen och isfabriken. Kilometerefter kilometer av nergrävda rörledningar74 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 75

var kopplade till handfat och toaletter, kloakrörförde bort hushållsavfall och på trottoarerna stodbrandposter – alltjämt något nytt också i de störstalatinamerikanska städerna. Vattensystemet drevsav en elektrisk anläggning bestående av ångpannor,generatorer, turbiner och motorer som räddatsfrån utrangerade krigsfartyg som huggits upp påfabriken i River Rouge några år tidigare. Ford varen pionjär i industriell återvinning.Fordlandia ligger på östra sidan av Tapajós,Amazon flodens femte största biflod. Den rinnernorrut och in i Amazonfloden omkring 95 mil frånAtlanten. Tapajós är bred med låga sandsträndersom stiger gradvis, och ingenstans på färden kännsdet som om djungeln tränger sig på. Här lever ofattbaramängder fiskar, insekter, växter och däggdjur,men det blir ändå långtråkigt med den vidöppnahimlen över dalen. ”Det som dominerar i Amazonflodenär enformighet”, tyckte Kenneth Grubb,”samma gröna växtlighet kantar flodstranden,samma dystra stämning fyller djungeln.”De första åren rådde slöseri, våld och lastbarheti Fordlandia, och den hemtrevliga småstadskaraktärenlyste med sin frånvaro. Dödligheten imalaria och gula febern var hög. När de böjde sigframåt för att hugga bort undervegetationen medmachete dog tjogtals arbetare av huggormsbett. Desom flydde från plantagen tog med sig historier omknivslagsmål, upplopp och strejker. De klagade överhärsken mat och odugliga förmän som lurade dempå deras löner, förvandlade skogen till en lergropoch brände av stora ytor utan minsta begrepp omhur man planterade gummiträd. I vad som kan havarit den första anlagda branden hittills i den delenav Amazonas flötbrinnande blad tillandra sidan flodenmedan aska svävadei luften ochförvandlade regnperiodensmolntill ett rödgult dis.Byggnadsmaterialsom skickatsfrån Dearbornlåg och rostadeoch ruttnade vidstranden. Säckarmed cement förvandlades till sten i regnet. Migrantersom till varje pris ville ha arbete, många frånBrasiliens nordöstra del där torka och svält härjade,strömmade in i lägret efter att ha hört rykten om attFord skulle leja tiotusentals människor och betalafem dollar om dagen. De hade hustrur, barn, föräldrar,kusiner, mostrar och morbröder, fastrar ochfarbröder i släptåg och byggde provisoriska skjulav packlårar och säckvävspresenningar. Det blevingen småstad av mellanvästerntyp, där renlevnadhärskade, som växte upp i grönskan, utan lokalaköpmän inrättade bordeller, barer och kasinon medhalmtak och förvandlade Fordlandia till en snabbtexpanderande nybyggarstad. Cheferna lyckades tillsist ta kontrollen och åstadkomma något som närmadesig deras arbetsgivares vision. Men då gjordenaturen uppror.Turbinerna och generatorernahar tagits bort frånmaskinrummet, men spårav industriell verksamhetligger alltjämt ströddakring sågen.”Hybris är det ord som Fordlandia ger associationertill, särskilt med tanke på de första årens elände ochpå att gummit vägrade att rätta sig efter reglementeringeni Fordstil, också sedan ordning hadeinförts och staden fungerade någorlunda hyggligt.Ändå blev jag nästan sorgsen då jag betraktadeåterstoden av staden. Trots att de första chefernaanvände eld utan urskillning och samtidigt drevvad som basunerades ut som hela Latinamerikasmodernaste sågverk, får man inget intryckav avskogning. Det skulle vara lätt att kritisera.Tvärtom kommer man att tänka på avindustrialisering.Det råder i själva verket en kuslig likhet mellanå ena sidan Fordlandias rostande vattentorn,sågverket med sina trasiga glasrutor och det tommakraftverket, å andra sidan skeletten av sammaanläggningar i Iron Mountain, en förfallande industristadpå Michigans norra halvö som förr i tidenockså dominerades av Ford.Ett par kilometer från kajen, på en kulle omkransadav en flodkrök, ligger det övergivna ”amerikanskaområdet”. Träbyggnaderna går i proper protestantiskstil med spåntak,brädgolv, rappadeytterväggar,dekorativa profiler,kaklade badrum,elektriska kylskåpoch lampetter.Nu är de förfallnaoch övervuxna avogräs, precis somman kan väntasig, och bebosav kolonier avfladder möss somhar lämnat en patina av spillning på väggar och golv.Husen flankerar ”Palm Avenue”, som inte alls harpalmer utan mangoträd, en antydan om att företagetgjorde vissa eftergifter för djungelekologin. Almaroch lönnar skulle ha förtvinat i den fuktiga hettan.Betongtrottoarerna, de elektriska gatlyktorna och deröda brandposterna bekräftar dock att mångasådana kompromisser gjordes motvilligt.Närmare floden bor människor, blanddem några som varit anställda hos Ford,fortfarande kvar i mindre envåningshusi närheten av sågen, längs trelånga avenyer som följerlandkonturerna.Sedan dess hargatorna fåttnya namn, menden som liggernärmast Tapajóshette tidigare ”Riverside Avenue”, den längst bortsom sträckte sig längs foten av en höjdsträckningkallades ”Hillside”. I mitten låg Main Street. Kraftverketoch sågen, båda med fönster från golv till tak,skiljer de båda bostadsområdena åt. Turbinerna ochgeneratorerna har tagits bort från maskinrummet,men spår av industriell verksamhet ligger alltjämtströdda kring sågen. Skruvar och muttrar fyller trälådormärkta med namnet Standard Oil of Brazil,som utförde en del prospekteringsarbete i området.Något dussin pressar, stansar och stampar ärmärkta med ”Made in the USA”. Utanför, begravdai djungel gräset, ligger förvriden räls, resterna av enfem kilometer lång järnväg som fraktade trädstammartill sågen. Man undrar onekligen vilkennaturkraft, eller om det är tidens tand, som kan hafått skenorna att krokna.Fordlandias mest iögonfallande byggnad liggerett stycke från floden på en kulle en knappkilometer inåt land. Det är ruinen av ett sjukhusmed hundra sängar som byggts efter en skiss avAlbert Kahn, arkitekten som ritade Fords fabrikeri Highland Park och River Rouge. Det långa, smalahuset har eleganta proportioner, det är väl ventileratoch har generösa takfötter och mansardfönstersom skjuter ut från ett högt tak. Det ser ut att krypanärmare marken än det gör, ungefär som Kahnsberömda, jättelika fabrik i Highland Park. Därinneär två flyglar förenade av en serie rum med skyltarsom anger vad de användes till när det begav sig.De flesta sängar är borta men en del utrustning avmetall och glas finns där alltjämt. Den ser riskabelut i dag men var hypermodern på 1930-talet.I steriliseringsrummet står en stor apparat sompåminner om en frontlastad tvättmaskin, och igynekologrummet är undersökningsbordet kvar.Operationssalen och röntgenrummet är tomma,men i laboratoriet ligger flaskor och provrör häroch där och sjukhusets sista patienters journaler ärkringströdda på golvet.Till skillnad från de brittiska 1800-talsförfattaresom beklagade industrialiseringensankomstsåg Henry Fordmaskinen, intesom en vanprydnadför trädgårdenutan som harmoniserandemed den. OchFords Amazonas stad ger verkligen intrycket av attkomplettera sin miljö, kanske därför att den hybrissom ledde till att Fordlandia anlades har dämpatsav dess ogräsomslingrade byggnader, ruttnagolv plankor och guanoglaserade väggar. Intrycketförstärks av de hågkomster som invånarna återger,de flesta alltför unga för att ha upplevt företagetpersonligen men som ändå talar med uppskattningom de goda löner Ford betalade och om denavgiftsfria sjukvården på stadens sjukhus. Tidernavar bom demais, nästan för bra, säger en man somflyttade till staden från en by längre nerför flodensom pojke, när hans far började arbeta på plantagen.Visst var Fords välfärdssystem paternalistisktmen det är bättre än vad som finns på mångahåll i världen i dag. En läkare som följde med enskara medicinstudenter i São Paulo på ett besök iFordlandia 2006 säger att de som nu bor där hartvå möjligheter när de blir sjuka. De som har råd tarflodvägen till en läkare, de som inte har råd lär sigatt uthärda sina plågor. América Lobato, som varåttioett år då jag första gången kom till Fordlandia2005, tillhörde gruppen med tur, men bara nätt ochjämnt. När hon var sexton år började hon som barnvakthos en tjänsteman hos Ford och därför fick honen liten pension av den brasilianska staten. Américamindes att sjukhuset inte bara behandlade företagetsanställda utan också tog emot patienter frånhela Brasilien. ”De kunde inte utföra kompliceradeoperationer som hjärtkirurgi”, sade hon, men tillexempel ”blindtarmar och levrar tog de hand om”.När jag kom nästa gång hade América dött, menunder sina sista år fick hon färdas nästan en hel dagpå flodbåt till en specialist som tog sig an hennesallt sämre syn och svaga ben.Man förstår varför América och andra hade ljusaminnen av Fordlandias glansperiod med tanke påden brist på möjligheter, hyggliga arbeten och bastjänstersom de flesta i regionen fick leva med. Mendet vilar något speciellt över Henry Ford som manar76 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 77

fram ett djupare vemod än man brukar höra fråndem som bor i liknande nergångna industristäderpå andra håll i Latinamerika, ruiner från en tid dåamerikanska företag snabbt utvidgade sin verksamhetöver halvklotet, byggd kring gruvor, sågverk ochplantager. År 1917 började Milton Hershey anläggaen sockerbruksstadutanför stadenSanta Cruzpå Kuba somhan gav namnetHershey och somnär den var färdighade envåningsvillori amerikanskstil, lyxigabostäder förpersonalen, skolor,ett sjukhus,en basebollplanoch flera biografer. När banankonjunkturen stodsom högst på 1920-talet kunde man resa genomGuatemala, Costa Rica, Panama, Honduras, Kubaoch Colombia utan att en sekund lämna UnitedFruit Companys mark, färdas på dess tåg och fartyg,passera genom dess hamnar, stanna några dagar idess många städer med sina trädkantade gator ochmoderna bekvämligheter, bo på ett företagshotelleller i en gästvilla, spela golf på dess banor, avnjutaen Hollywoodfilm på någon av dess biografer och fåvård på dess sjukhus om man blev sjuk.Alla dessa företag berättar naturligtvis något omhur USA bredde ut sig i världen. (…)Affärsmän och politiker trodde att det skulle blilätt att transplantera den amerikanska livsstilen ochatt den skulle tas emot med öppna armar överallt.I USA hyllades företagsstäder inte bara för deintäkter de genererade åt sina företag utan ocksåför de fördelar de medförde för latinamerikanerna.Många iakttagare trodde på allvar att de var dennya världens alternativ till den europeiska imperialismen– det vill säga drivna av privata intressenoch inte av statliga ministerier. ”Europas erövringav Afrikas och Asiens tropiker och Stilla havets öarkommer att skildras av framtida historiker somdenna tidsålders monumentala prestation” för attden förde ”högtstående civilisation” till länder somvilade i mörker, trodde affärsskribenten FrederickUpham Adams. På samma sätt skulle ocksåUnited Fruit Company hyllas för att det hade byggtupp ett ”imperium” i ”ödemarken” som inte baraomfattade modern industriell teknologi och sistamodet i sanitära anordningar utan även ”pittoreskabosättningar” med ”nöjesanläggningar, välvårdadegator, elektriskt ljus och det mesta som tillhörcivilisationen”.Men berättelsen om Fordlandia skär djupare in iden amerikanska erfarenhetens märg. Inte därföratt dess tillbehör mer troget avspeglar USA:s liv ochkultur än de man finner i Hershey på Kuba elleri United FruitCompanys städer.Mr Ford är varken f antasteller excentriker, bara denlogiske exponente n ava merikanska förutfattademeningar om rikedomoch framgång.”Många detaljeri Fords Amazonasstad,somhuvudsakligenkommenteradesför att de intepassade in i endjungelmiljö,avspeglade isjälva verketHenry Fordsegna excentriciteter.Det som gör Fordlandia mer amerikanskt till sinkaraktär är att en frustrerad idealism var inbyggd isjälva dess tanke.För över femtio år sedan höll HarvardhistorikernPerry Miller sin berömda föreläsning med titeln”Errand into the Wilderness”, där han försökteklarlägga varför engelska puritaner överhuvudtagetgav sig av till Nya världen när de lika gärna hadekunnat slå sig ner till exempel i Holland. De gjordedet, sade Miller, inte enbart för att bevara sina”efterkommande från denna onda världs fördärv”,sådant det manifesterade sig i den anglikanskakyrkan, utan också för att fullfölja den reformationav kristen heten som hade avstannat i Europa. I ett”tomt land, fritt från redan etablerade (och korrumperade)institutioner, fritt från biskopar ochhovmän” skulle de ”börja de novo”. Puritanernaflydde inte till Amerika utan ville tvärtom ge detrogna hemma i England en ”fungerande modell” avett mindre syndbelastat samhälle. ”Djup ängslan”var alltså från första början central för den amerikanskaexpansionen, en känsla av att ”något hadegått på tok”. Reformationen hade inte förmått renaEuropa och inte heller lyckats uppnå fullkomlighet,att grunda och upprätthålla en ”ren biblisk stat” iNew England. Massachusetts Bay-kolonin hadebara funnits i några decennier när en besviken CottonMather tog itu med att lära sig spanska i tronatt ett bättre ”Nytt Jerusalem” kunde upprättas iMexiko.Fordlandias grundande drevs av en liknanderastlöshet, en irriterande förnimmelse av att”något hade gått på tok” i USA. Trots sin mycketomskrutna altruism levde och dog andra före­tagsstäder till följd av samma ekonomiska logiksom hade lett till att de anlades. Hershey på Kubalevererade socker till Hersheys chokladfabriker iPennsylvania i årtionden, fram till 1945 då det blevbilligare att köpa skörden från fristående sockerbruk.Fordlandia däremot rörde sig efter rytmersom inte dikterades av tillgång och efterfrågan utani stället av växlingarna i den amerikanska tillvarosom Henry Ford hade föresatt sig att reformera.Hans bitterhet över inrikespolitiken och kulturenvar legio: krig, fackföreningar, Wall Street, energimonopol,judar, modern dans, komjölk, paretRoosevelt, cigaretter, alkohol och smygande statliginblandning i medborgarnas angelägenheter.Under alla dessa förargelseväckande företeelserlåg ändå det faktum att kraften i den industriellakapitalism som han hade hjälpt till att släppa lossundergrävde den värld han hoppades återskapa.Den lärdom man kan dra av Fordlandia är särskiltrelevant i dag. Med en segervisshet och en bristandevetgirighet om världen som känns alldelesför välbekant avvisade Ford med flit alla expertrådoch satte i gång med att förvandla Amazonas till detMellanvästern han fantiserade om. ”Det människori Brasiliens inre behöver är att få stabilitet i sitt ekonomiskaliv genom rättvis lön, utbetalad kontant,för sina insatser och att få sitt levnadssätt höjt tillmodern standard i sanitet och i förebyggande ochbot av sjukdomar”, deklarerade han då projektetinleddes. Denna formel fungerade i Michigan ochFord såg inget skäl till att den inte kunde exporterastill Brasilien. ”Det blir inga större svårigheter attuppnå allt detta”, sade han. Fordism var en termsom skulle få många innebörder i fortsättningen,men dess första bemärkelse fångade tvärsäkerhetenskvintessens, definierad av Washington Postpå följande sätt: ”Fords ansträngningar är tillkomnautan hänsyn till eller i okunnighet om Fordsbegränsningar.”Om något blev Ford och hans utsända ännusäkrare på sin sak då de misslyckades. Ju tydligaredet framstod att Fords ursprungliga projekt attodla gummiträd var omöjligt att genomföra, destomer reviderade han och hans företag sin uppgiftoch rättfärdigade sin mission i Brasilien i ständigtmer idealistiska ordalag, särskilt sedan den storadepressionen hade slagit till, då bosättningen höllsfram som en av Ford konstruerad lösning på problemetmed att överleva de dåliga tiderna.Två år efter anläggandet av Fordlandia besökte enamerikansk diplomat stationerad i Brasilien plantagenoch såg med egna ögon det kaos som råddedär. I sin rapport till utrikesdepartementet ville hanförklara Fords fortsatta engagemang i ”ett företagsom tydligen aldrig kommer att bli kommersielltlönsamt”:”De senaste månaderna har undertecknad kommitfram till en åsikt, byggd på ett antal olika fakta,som förefaller vara den enda teori som stämmermed alla dessa fakta. Denna åsikt är att mr Fordbetraktar projektet som ett ’civilisationsarbete’. Justdenna formulering har använts i brevväxlingenmed en av de högre tjänstemännen vid huvudkontoreti Detroit. Inget annat förklarar den överdådigapekuniära satsningen, minst tre miljoner dollar desenaste sexton månaderna, på att lägga grundentill vad som av allt att döma planeras att bli en stadmed två eller tre hundratusen invånare.Med utgångspunkt i denna teori, och bortsett frånalla tolkningar som tillskriver arbetet karaktärenhos ett rent kommersiellt företag, är det möjligt att fåett begrepp om många förhållanden som annars äroförklarliga.”Trots Henry Fords alla egenheter såg journalistenWalter Lippmann i honom ett vanligt drag av ”primitivamerikanism”. Fords övertygelse om att hankunde förmå världen att rätta sig efter hans viljagrundade sig på en tro att framgång på ekonomiskaområden kunde utvidgas så att kapitalister inspireradesatt pröva på ”alla andra sysselsättningarmed lika stor framgång”. ”Mr Ford är varken fantasteller excentriker”, inskärpte Lippmann, ”bara denlogiske exponenten av amerikanska förutfattademeningar om rikedom och framgång.”I Lippmanns ögon representerade Ford amerikanismenssjälva väsen inte bara därför att hanförkroppsligade ett självförtroende fött av pengarutan också för att han avspeglade ”vår rörande tro attvärlden är lik oss själva. Varför skulle inte framgång iDetroit garantera framgång i Bagdad?”Och om det lyckades i Bagdad skulle det givetvislyckas i Brasilien.Essän är ett utdrag ur Fordlandia, The Rise and Fall ofHenry Ford’s Forgotten Jungle City av Greg Grandin.© Metropolitan Books 2009.Översättning Margareta Ekelöf.Greg Grandin är professor i historia vidNew Yorks universitet och författare tillflera uppmärksammade populärhistoriskaböcker. Han har bland annat ocksåskrivit för The New York Times.78 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 79

chosen by Michael Owen - Football PlayerTouch the screen to get the ultimate sportswatch experience with 15 functions including meteo,altitude difference meter and compass.IN TOUCH WITH YOUR TIMEguidenChefer – krävfoto: linus meyertema: kompetensutvecklingTänk på dig självÖrjan Bergstedt var lojal. Han slog aldrig näven i bordet ochkrävde mer vidareutbildning. Nu är han arbetslös och inserallvaret. Kompetens åldras fort. Sidan 84Kompetensutvecklingräknasinte som eninvestering”Christina Håkanssonekonom vid Stockholmsuniversitet. Se sid 92utbildningArbetsgivare som prioriterarbort utbildning av chefer tänkerkortsiktigt. Läs på sidan 88 huringenjörerna Simon Poignantoch Karin Paulsson utveckladesunder ett år med SverigesIngenjörers mentorprogram förchefer.Danmarktar tätenAlla industrianställda i Danmarkkan utbilda sig två veckorom året med nästan full lön.Den danska kompetensutvecklingsfondenstartade i januari2009. Svenska fackförbund harsneglat på den danska modellen.Sidan 89Förbundetkan hjälpaSveriges Ingenjörer har enkarriärservice där ombudsmän,coacher och andra experterstöttar medlemmar som villbyta arbete eller utvecklas merpå jobbet. Läs på sidan 90 omseminarier, coachsamtal ochcv-granskning.Byt jobblite oftareCalle Leinar, VD på TRR Trygghetsrådetvarnar för riskernamed att stanna för länge påsamma jobb. Sidan 91foto: linus meyerExperience more at www.tissot.chingenjören 2 • 2010 81

kompetensutveckling GuidenUppdatera ofta!Samhället ställer stora krav på enskilda individer att hålla sig anställningsbara.Ett lands välstånd och företagens förmåga att hävda sig i deninternationella konkurrensen hänger på kompetensen.Postadress:Box 1419, 111 84 StockholmBesöksadress:Malmskillnadsgatan 48Telefon: 08-613 80 00Fax: 08-7967102E-post:fornamn.efternamn@sverigesingenjorer.seeller info@sverigesingenjorer.seHemsida: www.sverigesingenjorer.seJOURHAVANDE OMBUDSMAN:Telefon:08-613 80 01,tfntid 08.30–11.30, 12.30–16.15(fredagar 12.30–15.45).Medlemsregister:Telefon:08-613 80 02tfntid 8.30–11.30 alla vardagartisdag och torsdag även12.30–16.15.E-post:medlemsregister@sverigesingenjorer.seYRKESETISK RÅDGIVNING:Telefon: 08-613 82 05(Johan Sittenfeld) tfntid 9.00–11.00Förbundsdirektör:Richard MalmborgFörbundssekreterare:Jan MartinKommunikationschef:Sophie HammarskjöldFörbundsstyrelsens ordförande:Ulf BengtssonFörste vice ordförande:Göran EngströmAndre vice ordförande:Susanne LindqvistLedamöter: Ninna Aronsson,Marie Fryklöf, Ulf Grönberg,Johan Ingberg, Joakim Lindström,Per Larsson, Lena Hellberg,Tibor Muhi, Lisa Petersson,Ann-Charlotte Skyllqvist,Patrik Thede, Stefan VadbroYtterst påverkas helasamhällets utvecklingoch tillväxt avsumman av alla individerskompetens. Kontinuerligkompetensutveckling är därförA och O.Ansvaret är dock inte baraden enskildes utan vilar ocksåpå företaget, myndigheten, organisationenoch hela samhället.Rätt förutsättningar måstefinnas. Först och främst måstearbetsgivarna inse behovet avatt medarbetarna utvecklar sinkompetens och se till att ha ettsystematiskt förhållningssättså att kompetensutvecklinginte beror på den chef man förtillfället har. Rimliga förutsättningarför att individen skakunna genomföra detta påarbetstid måste finnas ellerom så behövs, tjänstledighet.Utbudet av kompetensutvecklandeinsatser måste ocksåvara relevanta och av en sådankvalitet att de verkligen ledertill en utveckling av kompetensen.I årets avtalsrörelse varkompetensutveckling en nyckelfråga.Det finns kompetensutvecklingsavtaloch det finns politiskauttalanden av olika slag.Att frågan är viktig återspeglastyvärr inte i våra medlemmarsvardag. Precis som med andraavtalade förutsättningar krävsupprepning och upprepning föratt kraven ska få genomslag ipraktiken.Utbudet av kompetensutvecklandeinsatser behöverstärkas. Vi ser ett ökat intressefrån våra tekniska högskolor atthöja sina ambitioner när detgäller vidareutbildningav olika slag. Detvore en önskvärdutveckling att manmed jämna mellanrumkunde taemot sina tidigareteknologeroch ge dempåfyllning.En närmaresamverkanmellanhögskolaoch näringsliväreftersträvansvärtav mångaolika skäl. Dettaär nog så viktigt.I dag står viinför en situation med storapensionsavgångar, vi har ettarbetsliv där människor byterjobb ofta och vi ser att antaletkarriärbyten ökar. Tendensenär också att allt fler väljer attarbeta allt längre. Sammantagetleder det till ett ökat behovav kompetensutvecklande insatser.Varje insats måste görasutifrån den enskilda individensbehov.Ska Sverige kunna hävda sigi den internationella konkurrensenmåste krafttag ske föratt omsätta alla vackra ord omkompetensutveckling i praktiskhandling!PeterLarssonSamhällspolitiskdirektörfoto: linus meyerAgendan31/5 5-7/56/5 7/5VAL. Sista dagen att rösta till förbundetsfullmäktige. Läs på www.sverigesingenjorer/medlem/valTEKNIK-SM. Final i kårhuset på KTH.Tre högskolor tävlar i kluriga frågor ochkreativt byggande.TEKNIKDAGAR. Teknikkollo på Sergelstorg, draksagor för de minsta och räknestugaför ungdomar.FÖREDRAG. Jonas Birgersson ”Att lyckaseller inte – utvecklingen går ändåframåt”. Kulturhuset, kl 18.00.ingenjören 2 • 2010 83

Guiden kompetensutveckling kompetensutveckling GuidenKompetens har kortbäst före-datumfoto: linus meyerDen som inte utvecklas på jobbet kan bli en belastning för företaget.För ingenjörer är halveringstiden på kompetens skrämmande kort.Med utbildning och ny kompetens sitter du mer säkert.Örjan Bergstedtär en ganskatypisk ingenjör.Om det nufinns särskildakaraktärsdrag som utmärkeringenjörer. Hur som helst ärhan genuint intresserad avteknik och problemlösning ochflyttade från hemstaden Örebrotill Stockholm för att plugga tillcivilingenjör på KTH.Efter examen på maskinteknikprogrammet1995 fickhan jobb som projektingenjörpå Försvarets materielverk,FMV, och efter sex år gick hanvidare till näringslivet. Sedandess har han frånsett en vända ikonsultbranschen arbetat medkonstruktion och utveckling påolika företag inom verkstadsindustrin.Hösten 2008 komhan till företaget Bon Air somtillverkar luftkonditioneringsaggregattill förarhytter i tågoch arbetsmaskiner.Det blev ett tungt besked atthans provanställning inte förlängdesförra våren. Konjunkturentvingade företaget medbara 25 anställda att minskapersonalkostnaderna.Sedan dess har Örjan söktjobb utan framgång. Han harvid det här laget tappat räkningenpå alla jobbsajter hanhar konton hos.– Jag ser i annonserna ochmärker när jag har kommit tillintervjuer att jag saknar färskakunskaper bland annat i decadprogram som används avkonstruktörer i dag. Det är junästan 20 år sedan jag tog examenoch jag har inte vidareutbildatmig under de här åren.Örjan har hela tiden känt hurhan har halkat efter men intefått gehör för sina utbildningsbehovav sina arbetsgivare.– Där det har varit möjligthar jag påtalat mina behov avvidareutbildning under minautvecklingssamtal men underperioder med sparkravhar jag hållitigen med hänsyn tillföretagets resultat.Det är ju inte precisgratis att gå kurser.Jag måste konstateraatt jag heltenkelt varit för lojal,säger Örjan och rörlångsamt i kaffekoppen.Möjligheten attläsa kurser på KTHhar han övervägtoch undersöktutbudet men haraldrig vågat kommamed ett konkret förslag till sinachefer.– Det har aldrig känts somett bra läge att begära ledigt.Det har inte bara varit brist påpengar utan minst lika mycketbrist på tid. Jag inser att jag intevarit tillräckligt påstridig, menatt sälja mig själv och slå näveni bordet är inte precis minstarka sida, säger Örjan meddämpad röst.Kompetensutveckling är enfråga som Sveriges Ingenjörerdriver hårt, som ett krav motarbetsgivarna och som enuppmaning till medlemmarna.Det är viktigt att anställda inseratt de själva har ansvar för attutvecklas på jobbet.På central nivå finns kompetensutvecklingsavtalinom deflestabranschermen pålokalnivå ärparternadåligapå attomsättadem ipraktiken.Detframgårtydligtav enenkätundersökningsom SverigesIngenjörer nyligen genomfördemed ordförande för akademikerklubbarnai både privat ochoffentlig sektor.Resultatet visade att barafyra procent av medlemmarnaär nöjda med sin kompetensutveckling.Drygt 50 procentLojal. Örjan Bergstedt var intetillräckligt påstridig och krävdevidareutbildning.foto: linus meyersvarar att kompetensutvecklingenfungerar dåligt ellermycket dåligt.– Det är oroväckande,särskilt när det gäller exportindustrin.Om svenska företagska vara konkurrenskraftiga,inte minst internationellt,måste de ha en genomtänktstrategi och mer systematisktinventera sina behov av kompetensutvecklingbåde på kortoch längre sikt, säger Mari-AnnHjulbäck, förhandlingsdirektörpå Sveriges Ingenjörer.Camilla Frankelius, förbundetsförhandlingschef inomindustrin är också överraskad.– Det är anmärkningsvärt lågtoch det förvånar mig att inte flerföretag inser hur viktigt det äratt ha en strategi för kompetensutveckling.Det borde välvara en konkurrensfördel attha anställda som ligger stegetföre i den tekniska utvecklingen,säger hon.Mari-Ann Hjulbäck ser etttydligt samband mellan företagensinställning till kompetensutvecklingoch företagenssatsningar.– Enkätundersökningen visaratt i företag där ledningen serutveckling av kompetens somen strategisk fråga fungerardet bra. Och tvärtom – där detfungerar dåligt ser företagetinte kompetensutveckling somen strategisk fråga.Brist på tid och långsiktigLedningsproblem. Per Ola Post, ordförande för akademikerna, tycker att det är för mycket pratoch för lite verkstad när det gäller kompetensutveckling.genomtänkt strategi för kompetensförsörjninguppges somde två huvudskälen till att kompetensutvecklingenfungerardåligt inom både privat ochoffentlig sektor. Brist på tid ärdet största problemet i offentligsektor, i privata företag är detbrist på strategi.ett av de få företag som har ettlokalt kompetensutvecklingsavtalär Toyota MaterialHandling Europe i Mjölby. Av de1 500 anställda i Mjölby tillhör170 den lokala akademikerföreningen.Produktionsbolagetsom har flest anställdaheter BT Products AB avhistoriska skäl. År 2000 köpteToyota Industries Corporationhela BT Industries ochfortfarande pågår processen attsmälta ihop de olika företagskulturerna.Det lokala avtalet har funnitsi drygt sju år men akademikerklubbensordförande Per OlaPost är inte särskilt nöjd medresultatet.– Vi pratar väldigt mycketom kompetensutveckling härmen jag skulle vilja se mindresnack och mer verkstad, sägerhan och guidar vägen över denstora monteringshallen på vägmot sitt kontorsrum.Per Ola Post är en eldsjälsom tycker att kompetensutvecklingär den viktigastefrågan för både företaget ochde anställda. Som ordförandeför akademikerna tar han allamöjligheter att få ledningenmer engagerad i frågan.– Jag vill att kompetensutvecklingblir en merlångsiktig strategisk fråga här,säger han och sträcker sig efternågra papper. Det är ett utkasttill riktlinjer för en kompetensutvecklingsmodellmed förslagpå omfattning per anställd ochår och kostnader.Han har delat in kompetensutvecklingi två grupper: sådantsom kan definieras som direktproduktivt, till exempel projektarbeten,utredningar ocharbetsrotation och sådant sominte kan definieras som direktproduktivt som kurser, studiebesökoch liknande. Han förslårockså ett speciellt program förintern praktik, att anställda skakunna jobba en period medandra arbetsuppgifter för att fåny kompetens och utveckla enförståelse för andra verksamheterpå företaget.– Tyvärr saknar företagsledningenintresse för de här frågorna,säger han. Ett problemär att ledningen inte är samladeftersom verksamheten är uppdelatpå sju olika bolag mednågra chefer i Sverige, några iBryssel och andra i Japan.Fredrik Fjellstedt från företagetsHR-avdelning håller medPer Ola om problemet men hantycker att det har blivit bättre.– Vi har tagit ett stort stegframåt när vi fick en gemensamHR-avdelning för de olikabolagen som finns i Sverige,säger han.Per Ola vill se en uttaladambition från ledningen attakademikerna ska kunna gåvidare till nya arbetsuppgifterinom företaget. Han visar enskiss som ser ut som en piltavladär flertalet nyanställda börjari den yttre ringen. Alla som harambitionen ska kunna flyttasig in mot mitten, från tjänstersom utvecklingsingenjör vidaretill produktionsledare och så84 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 85

Guiden kompetensutveckling kompetensutveckling Guidenfoto: linus meyerEldsjäl. Per Ola Post (till höger) brinner för kompetensutveckling och har tagit fram förslag tillriktlinjer. Öronmärkt tid och pengar krävs för att nå resultat.småningom till gruppchef.I cirkeln närmast mittenfinns avdelningschefer och itiopoängaren i mitten finnsföretagsledningen.– Om kompetensutvecklingenär strategisk och långsiktigska även de högsta befattningarnakunna rekryteras inomföretaget, säger han.Det lokala kompetensutvecklingsavtaletsom funnitslångt innan Per Ola tillträddesom ordförande för akademikerklubbeninnehåller ingalöften i form av tid eller pengar.Avtalet innebär att de fyrafackförbunden – IF-Metall,Unionen, Ledarna och SverigesIngenjörer – finns representeradei ett kompetensråd somträffas varannan månad. Rådetenas varje år om prioriteradeområden och riktade satsningarmot vissa grupper.– Det är bra men det räckerinte. Jag vill ha ett avtal med enstrategisk långsiktig processförankrad i ledningen och öronmärkttid och pengar för varjeenskild anställd, säger han.Per Ola Post kom till BTProducts från Scania för åtta årsedan och många idéer kringkompetensutveckling har hantagit med sig därifrån. Scaniaarbetar strategiskt med vidareutbildningav anställda i mångaolika former. Kurser är viktigamen det finns även möjlighettill arbetsrotation och allanyställda får en fadder.Med rätt stöd och utbildningkan anställda inom produktionenibland erbjudas tjänsterpå tjänstemannanivå. Denmöjligheten fick SebastianAsklöf i höstas. Han börjadepacka reservdelar först somsommarjobbare och sedan somfast anställd efter gymnasiet1998. Under de tolv år han harjobbat på Scania har han helatiden fått mer ansvar. Tidigt ihöstas tog han det största klivethittills då han lämnade jobbetsom produktionssamordnarepå chassitillverkningen förett arbete på forsknings- ochutvecklingsavdelningen.– Vill man så kan man. Detvar en otrolig utmaning menjag har haft ett stort stöd avmin fadder, en kollega som harjobbat här i många år, som jaghela tiden kan fråga. Nu är jagdessutom inbokad på en delkurser under våren.Sebastian arbetar på enenhet som uppdaterar informationom nya och modifieradereservdelar i samband medkonstruktionsändringar.– Jag har stor nytta av mina åri produktionen och har kunskapsom mina högskole utbildadekolleger inte har, säger han ochberättar med ett leende vadhan upplever som den störstaskillnaden mellan produktionoch utveckling.– I produktion måste alltgöras på exakt samma sätt,alltid, oavsett vem som utförarbetet. Bland tjänstemännenfrämjas kreativiteten ocholiktänkandet. Nya människorinnebär nya idéer som kan genya lösningar. Det har varit enhäftig kulturkrock, säger han.Scania har också sedanmånga år ett program som geranställda möjlighet att bytaarbetsuppgifter med varandra.Det kallas PEP, PersonnelEnhancement Program och ären uppskattad möjlighet tillkompetensutveckling.Rickard Ångman är civilingenjörfrån KTH och började påScania 2001. Efter sju år somproduktansvarig på företagetsinterna IT-leverantör ville hanpröva något nytt, gärna utomlands.Hans chef sonderademöjligheterna och kom tillbakamed ett erbjudande om åttamånader i Sao Paulo i Brasiliendär Scania har en mindre enhetför forskning och utveckling.Den nya CAD-lösning somredan introducerats i Sverigeskulle nu till Sao Paulo ochRickards jobb var att göraintroduktionen så smidig ochenkel som möjligt.– Jag lärde mig väldigtmycket i Brasilien som jag harhaft stor nytta av sedan jag komtillbaka till Sverige, säger han.I Rickards fall, liksom förmånga andra som jobbar enperiod utomlands, handlar det iförsta hand inte om att utvecklasin tekniska kompetens utanom att lära sig hur företagskultureni andra länder fungerar,vilket snarare är utveckling avkulturell kompetens.– Du kan till exempel inte been kollega om något utan attgå via hans eller hennes chef.Det är frustrerande men när duvet om det slipper du sitta ochvänta i onödan.De senaste årtiondena hararbetsmarknaden för de flestayrkesgrupper förändrats påmånga sätt. Anställda somförr var arbetstagare har blivitmedarbetare. Tidigare räcktedet med att göra det som manblev tillsagd att göra, skötasitt arbete och vara lojal mot företaget.Nu ställs det högre kravpå varje individs förmåga attdriva sin egen utveckling ochatt ta till oss ny kunskap.– Kompetensutveckling ärett delat ansvar mellan företagetoch de anställda. Arbetsgivarensviktigaste ansvar äratt bryta ner företagets långsiktigamål till individnivå ochkoppla dessa till varje enskildanställds behov av kompetensutveckling.Och självklart attskapa förutsättningar i form avtid, pengar och andra resurser.Men ett stort ansvar vilar påde anställda. Var och en måsteprata med sin chef, föreslåinsatser som kurser, arbetsrotationeller nya arbetsuppgifteroch ta vara på möjlighetersom ges, säger Natasha Kavalic,vikarierande enhetschef påSveriges Ingenjörer.Utvecklingssamtalet är oftaden bästa utgångspunkten föratt planera kompetensutvecklingmen många samtal lederbara till muntliga överenskommelsersom glöms borteller vaga löften om kursereller nya arbetsuppgifter. Påenergi bolaget Mälarenergi harman gått ett steg längre ochupprättar varje år så kalladekompetenskontrakt.Marianne Allmyr är energiingenjöroch har jobbat påföretaget i två år. Hon tyckeratt processen fungerar braoch upplever att ansvaret förhennes kompetensutvecklingär lika mycket hennes eget somföretagets.– Under utvecklingssamtaletkommer jag och min cheföverens om framtida mål förmig och en plan för hur jagska nå målen. Det kan varautbildningar som jag ska gåmen också områden som jag påandra sätt ska hålla mig ”up todate” med, säger hon.Överenskommelserna frånutvecklingssamtalen utmynnarKlubben kangöra mycketFörhandlingsdirektörenMari-Ann Hjulbäck t ipsarklubbarna om smartastrategier för kompetensutveckling.Men glöminte ditt eget ansvar.i ett kontrakt som både chefenoch medarbetaren undertecknar.– Kontraktet lyfter planeringentill en högre nivå. Det blir ettlöfte i stället för en ambitionoch varken jag eller min chefkan vara passiva. Kompetensutvecklingav de anställda ärnödvändig för att företaget skakunna genomföra affärsplaneroch nå uppsatta mål, sägerMarianne Allmyr.Örjan Bergstedt som blevarbetslös förra året har aldrigfått möjlighet att skriva underett kompetenskontrakt mednågon av sina chefer.– Jag vet att jag har eget ansvarför min kompetensutvecklingoch skyller inte på någon,men det är tufft för mig ochandra som inte är så bra på attta för oss. Det räcker inte meden examen från KTH och att göraett bra jobb. Jag är intresseradav att jobba med konstruktionoch teknisk utveckling, inte avpersonlig marknadsföring.Karin Virgin1Ge några exempel på hur akademikerklubbarna kan jobba för att omsätta de centralaavtalen om kompetensutveckling på lokal nivå?Föreslå arbetsgivaren att ni gemensamt utarbetar riktlinjer för HUR ni ska arbeta medkompetensutveckling i organisationen så det blir en självklar del i planeringen. Både chef ochmedarbetare behöver stöd i detta ömsesidiga arbete, något att hålla sig i. Ett lokalt avtal kan varaett sätt, en beskrivning av processen en annan. Det är viktigt att inventera kompetensen systematisktoch skapa samsyn för hur och varför den ska hållas ajour. Chefens mandat måste görastydligare liksom medarbetarens ansvar.2Vad kan och måste var och en göra själv?När du anställdes gjorde arbetsgivaren en investering, i dig! Glöm aldrig det. Sätt egna målför din karriär och tala om vad DU vill. Be om årligt samtal med chefen. Fråga hur den långsiktigaplaneringen för dig ser ut. Se till att hålla dig ajour inom ditt område eller arbeta aktivt föratt bredda dina kunskaper. Iaktta och dokumentera de kunskaper och erfarenheter du förvärvar.foto: linus meyerfoto: Lars-Peter Roos86 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 87

Guiden kompetensutveckling kompetensutveckling GuidenChefer – kräv utbildning!En del ingenjörer bestämmer sig tidigt. Målet är att bli chef. Andra tvekaroch några tackar nej. Vad händer med min tekniska kompetens närdagarna fylls av chefsmöten och utvecklingssamtal?Danskar inspirerarIndustriavtalet som undertecknades imars blev ett genombrott i frågan omk ompetensutveckling. Idéer och inspirationtill avtalskraven fick industrifackenfrån Danmark.Många ingenjörerfår någongång undersitt yrkeslivmöjlighetenatt pröva ett chefsjobb. Det förstasteget är ofta som projektellerproduktionsledare. På dennivån är den tekniska kompetensenfortfarande avgörandemen på högre chefsbefattningarblir ledarskapet viktigare.Plötsligt ställs krav på annankompetens än den som ingår ien ingenjörsexamen.Gunilla Elg är en erfarencoach som jobbar för SverigesIngenjörer sedan drygt ett år.Hon får många samtal frånmedlemmar som är chefer ellerstår inför sitt första chefjobboch har funderingar kring sinkarriär.– Det är inte alls ovanligtatt yngre ingenjörer som fårsin första chans att pröva ettchefsjobb känner en tveksamhet.Det är smickrande att fåmöjlighet att göra karriär menjobbet som chef innebär oftaatt den tekniska kompetensutvecklingenbromsar in. Det kankännas som ett vägval.Men Gunilla tycker att manska våga pröva ett jobb somchef om man får möjligheten.– Se det som en chans ochen utmaning men var inte räddför att lämna ett chefsjobbom det inte känns rätt. Är du iförsta hand en tekniker och enproblemlösare kanske du inteska jobba med arbetsledning,konflikthantering och kommunikation.Eva Norrman Brandt är organisationskonsultoch författarefoto: linus meyertill boken Chefspraktikan – 7vägar till ett modernt ledarskap.Hon ser en ny trend inom storateknikföretag när det gällerrekytering av chefer.– Man har börjat inse värdetav att låta duktiga ingenjörerfå ledarroller utanför linjen,som teknisk ledare ellersystem ledare. De fattar allaavgörande beslut inom tekniskutveckling medan någon annanhar personal ansvar. Det är enspännande modell som jag trorkan vara framgångsrik.Att chefer ska få en braledarskapsutbildning tyckerbåde Eva och Gunilla är ensjälvklarhet men deras samtalmed chefer avslöjar att detfinns brister.– Särskilt under lågkonjunkturnär företag är pressadeekonomiskt riskerar kurser ochannan kompetensutvecklingatt prioriteras bort. Det ärkortsiktigt tänkt, säger GunillaElg som uppmanar alla cheferatt stå på sig och kräva en rejälledarskapsutbildning.Vid sidan av kurser finns andravägar till kompetensutvecklingför chefer. Sveriges Ingenjörererbjuder flera alternativ:föreläsningar, seminarier,coachsamtal, mentorprogramoch chefsnätverk.För ett par veckor sedan startadeden tredje omgången avett ettårigt mentorprogram förchefer och blivande chefer somär medlemmar i förbundet. Tioadepter matchas noggrant motVäxtkraft. Karin Paulsson blev mentor år Simon Poignant.Han lyckades nå målet att bli projektledare före trettio.var sin mentor. Hela gruppenträffas fem gånger under åretmed ett tema varje gång. Mellande gemensamma träffarnaska mentor och adept träffas tiogånger för enskilda samtal.En av deltagarna i den omgångav programmet som startadeförra våren och nyligenavslutades är Simon Poignant.Han är civilingenjör och konsultpå Spring Consulting. Han blevintresserad av inriktningen motledarskap.– Jag visste inte riktigt vadett mentorprogram var men jaglockades av att det sträckte sigöver ett helt år, säger han.Simons mentor blev KarinPaulsson som är projekt ledareoch senioringenjör på SSABfoto: anna simonssonEMEA i Oxelösundoch harhaft flera olikachefs- ochledarbefattningarunder22 år. Honhade lagt inmentorskapi sin egen utvecklingsplanoch när honfick syn på dethär programmetanmäldehon sig direktsom mentor.Under denförsta träffenfår adepternauppdragetatt så snartsom möjligtformulera sina personliga målmed programmet.– Jag hade inget särskilt målnär jag anmälde mig men medKarins hjälp bestämde jag migför målsättningen att få en projektledarrollinnan jag fyllde 30år, vilket jag gjorde nu i börjanav mars.Simon förankrade sitt målhos sina chefer och under samtalenmed Karin formuleradehan delmål och diskuterade hurhan skulle nå dit.– Det kändes väldigt bra närjag bestämt mig för vad jag villegöra. Tidigare hade jag oftahamnat i roller utan att jag gjortmedvetna val, säger Simon.Simon och Karin var nogamed att få ut så mycket av samtalensom möjligt. De träffadesalltid i en avskild miljö, det villsäga inga restauranger ochCoachen Gunilla Elg tipsarom ledarskapsutbildningar:• Institutet för företagsledning, IFL• Handelshögskolan• Företagsekonomiska institutet• Företagsuniversitetet• Mercuri International• Tuff Ledarskapsträningcaféer, ochsamtalenvar väldigtstrukturerade.– Vi börjadevarjesamtal medåterkopplingtill detföregående.Simon hadei allmänhetfått ett uppdragav migsom han berättadeom.Jag lyssnadeoch ställdefrågor.Varje samtalavslutadesmed en sammanfattningav vad vi sagt ochkommit överens om. Dessutomgav vi varandra möjlighet tillfeedback och det är viktigt,säger Karin Paulsson.Både Simon och Karin ärnöjda med programmet och Karintycker att hon har utvecklatssom ledare och ökat sin självkänsla.Både samtalen medSimon och de gemensammaträffarna har varit lärorika.Simon lyckades dessutomnå sitt mål. I början av mars,veckan innan han fyllde 30,fick han sitt första uppdrag somprojektledare. Karin VirginPå www.sverigesingenjorer.seunder fliken chef och medlemfinns en länk till söktjänstenutbildning.se där du kan hittaolika typer utbildningar förchefer.Kompetensutveckling var en fråga som SverigesIngenjörer drev hårt i avtalsrörelsen. Därförblev Industriavtalet en stor framgång med enöverenskommelse om att arbetsgivarna avsätter 0,2procent av lönesumman till kompetensutveckling.Inför avtalsrörelsen sneglade de svenska industrifackenpå grannen i söder. I Danmark har samtligaparter inom industrin undertecknat ett avtal om enkompetensfond.– Den danska modellen kan av flera skäl inte fungerasom helhet i Sverige. Bland annat har vi inte det utbildningssystemmed korta icke-akademiska utbildningarsom Danmark har. Men det finns en del i modellen somhar inspirerat oss, säger Camilla Frankelius, förhandlingschefför industrin på Sveriges Ingenjörer.Avtalet i Danmark som började gälla 1 januari 2009ger industrianställda, såväl arbetare som tjänstemän,rätt att gå kurser två veckor om året med 85 procent avsin grundlön. Det får inte vara företagsanknutna kursersom krävs för att de anställda ska kunna sköta sitt jobb.Utbildningen vara relevant för företagets verksamhetmen var och en kan fritt väljabland kurser inom det offentligautbildningssystemet och somanordnas av privata aktörer.Däremot beviljas inte stöd förkurser på akademisk nivå.I Sverige är formerna för kompetenssparandetfortfarandeCamilla Frankelius inte klara. Frågan utreds av enpartssammansatt grupp.– Jag hoppas att vi har ett förslag som vi är överens omtill årsskiftet, säger Camilla Frankelius. Hon ser gärna attpengarna hamnar på individuella kompetenskonton menär öppen för att diskutera kollektiva lösningar.Utbildning är dyrt och 0,2 procent på en ingenjörslönblir sällan mer än en tusenlapp om året.– Vi hoppas givetvis att det här är starten på någotstörre. Utbildning borde ligga i företagens eget intresse.Det är en investering som är nödvändig för industrinskonkurrensförmåga och lönsamhet, säger CamillaFrankelius.Vad händer med pengarna om parterna inte kanenas?– Då överförs de sparade pengarna till de anställda inågon annan form, till exempel som pension.Karin Virgin88 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 89

Guiden kompetensutveckling kompetensutveckling GuidenFyra tips förkompetensutvecklingDet är lätt att fastna idet man är bra på ochinte orka tänka på atthela tiden utvecklasi jobbet. Här kommernågra kom-igång-tips.1Hitta en bra kursMen fundera ocksåpå om det finnsandra möjligheter tillkompetens utveckling:arbets rotation, mentorprogramoch nätverk.2UtvecklingssamtaletBästa tillfälletatt ta upp dina behov avkompetensutvecklingär utvecklingssamtalet.Förbered dig noga och kommed konkreta förslag.3Ta hjälp av en coachHar du funderingaröver din karriär,står du inför ett vägval,vet du inte hur du skakomma vidare? Ta varapå möjligheten att bokaett samtal med någon avförbundets coacher. Tresamtal är kostnadsfria förmedlemmar.4Byt jobbPå varje ny arbetsplatslär man signågot nytt. Har du varitpå samma jobb för länge?Kanske är det dags att bytainom företaget eller till enannan arbetsgivare. Det ärviktigt att du har en cv somvisar att du hela tiden tarsteg framåt.Engagemang. På SverigesIngenjörer jobbar Malin Lindströmmed att stödja ingenjörerna ikompetens- och karriärfrågor.Facket stöttar. Sveriges Ingenjörer har ett karriärcenter somger stöd och inspiration till medlemmar som söker jobb. Malin Lindström,ansvarig för karriärfrågor, berättar vad förbundet erbjuder.Vilken hjälp kan man få frånförbundet i karriärfrågor?– Vi erbjuder coachsamtal,olika karriärseminarier,webbinarier och CV-granskning.Alla tjänsterna är kostnadsfria.Hur fungerar ett coachsamtal och vadkan en coach hjälpa till med?– Coachning handlar om att få hjälp medatt själv hitta svaren på dina frågor. Våracoacher är alla erfarna och arbetar medatt hjälpa personer som vill förändra sittyrkesliv. Det kan handla om att vilja bytaarbetsinnehåll men att inte veta till vad,eller att bolla olika jobbalternativ. Anmäler på webben. Coachningen sker huvudsakligenper telefon.Varför satsar Sveriges Ingenjörer påUtvecklas med andra i ett nätverkAtt ingå i ett nätverk kan vara bådelärorikt och roligt. Medlemmar iSveriges Ingenjörer och i andraSacoförbund har bildat nätverk över helalandet. I ett chefsnätverk kan du som är chefträffa andra chefer och diskutera angelägnakarriärservice när väldigt få medlemmarär arbetslösa?– Vi vill finnas som stöd och inspirationför våra medlemmar i allt som rör jobbet -ett naturligt steg är att erbjuda karriärtjänster.I dag är det också viktigt att ”vara sitteget varumärke” och att kompetensutvecklasig. Förr i tiden var det fult att byta jobb oftamen i dag krävs det och det tycker vi är bra.Vilka planer finns framöver? Berätta vadsom händer under hösten.– Vi kommer att fortsätta att ge akademikerföreningarnamöjlighet att boka encoach till ett medlemsmöte. Vi planerarnya ämnen för våra seminarier och vidiskuterar möjligheten att genomföra”barnvagnscoachning” för medlemmarsom är föräldralediga. Karin Virginfrågor. Det kan vara ett stöd vare sig duär nybliven chef eller har varit det länge.Kvinnliga nätverk kan fungera som ett stödför kvinnliga ingenjörer på mansdomineradearbetsplatser. Läs mer om nätverken påwww.sverigesingenjorer.se Karin Virginfoto: linus meyerStanna inte för länge!När arbetsgivare tvingas säga upp anställda har egoisterna ofta lättareatt hitta nya jobb. Calle Leinar, VD på Trygghetsrådet, tycker attvi ska tänka lite mer på oss själva.Ofta finns det fleraförklaringar tillatt man blir kvarlänge, ibland etthelt yrkesliv påsamma arbetsplats. Man kanvara specialist och det kanskeinte finns något liknandearbete på orten, kanske trivsman så bra att man helt enkeltinte vill byta. Många blir medåren också lite bekväma. Attbyta arbetsplats innebär enomställning som kan kännasför jobbig.Calle Leinar, VD för TRRTrygghetsrådet och tidigarepersonalchef på Ericsson, harsett många exempel på ingenjörersom stannat kvar för längepå samma jobb och han menaratt missuppfattningar om Lashar en liten skuld i detta.– Egentligen är det bildenav Las som är problemet. Laspremierar dem som stannarlänge på samma arbetsplatsmen kompetens är också ettavgörande kriterium. Det harmånga inte förstått och beskedetatt tvingas sluta när en mernyanställd kollega får stannakvar blir ofta en obehaglig överraskning.Han är också bekymrad överatt många anställda är liteför kollektiva. Mycket arbeteutförs i projektgrupper ellerarbetsgrupper där det samladeresultatet ofta blir viktigareän den enskilde ingenjörensutveckling.– Det är vanligt att hamnai rollen som intern expert ochden kan vara svårt att ta sigur. För att kunna ta på sig nyaarbetsuppgifter för att utvecklaskrävs det möjlighet att fåsläppa den gamla expertrollen.Här måste man kämpa mot sinnärmaste omgivning. Vägravara expert! Ta upp saken meddin chef och stå på dig. Ingen äroersättlig.Men han har också settingenjörer som inte vill släppaifrån sig projekt eller specialkompetensinom ett område.– Det kan bli som en baby.foto: Jeanette HägglundCalle Leinarandelen medlemmar i privat sektor som bytt jobbunder året, 2007-2009, fördelat på åldersklassAnsvaret för kompetensutvecklingligger inte bara påföretaget utan minstlika mycket på denanställde och CalleLeinar skulle gärnase att vi blev lite meregoistiska. Ibland ärlojaliteten med arbetsgivarenväl stor.– Tänk mer på ditt marknadsvärde.I USAtänker de flestapå sig själv i förstahand, ibland går detlite väl långt, mensvensk arbetsmarknadskulle må braav mer egoism.Tänk mer på digsjälv. Räkna inte med att dinarbetsgivare gör det, sägerCalle Leinar. Karin VirginAtt byta jobb ger både kompetensutveckling och högre lön. Unga byter jobb oftare men 2009 var det enhögre andel bland de äldre ingenjörerna som bytte jobb än de två föregående åren.35%30%25%20%15%10%5%0%procentuell löneökning för medlemmari privat sektor 2007-2009Lönerna steg kraftigt för medlemmar i privat sektor som bytte jobb. Runt tio procent eller mer steg lönerna föringenjörer som bytte till en ny arbetsgivare.14%12%10%8%6%4%2%0%-29 30-34 35-39 40-44 45-49 50-54 55-59 60+2007 2008 2009200720082009Inom företagetInom koncernenAnnan arbetsgivareEj bytt arbete90 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 91

Guiden mötetVill du investera i enmaskin lånar du pengar””Medarbetarna är vår största tillgång” är ett mantra närföretag pratar om kompetensutveckling. Alla är överens omatt utbildning är viktig. Ändå är det svårt att få till den.Christina Håkansson, fil mag i nationalekonomi och doktorand vid institutet förinternationell ekonomi på Stockholms universitet forskar om humankapitaloch produktivitet. Hon menar att delar av redovisningssystemet sätter käppari hjulet för kompetensutveckling.– Vill du investera i en maskin lånar du pengar med maskinen som säkerhet.Investeringen tas upp på balansräkningen och kostnaden kan på så sättspridas över flera år. Men utbildning räknas inte som en investeringså hela kostnaden måste tas upp genast. Det gör att företagentenderar att styra kompetensutvecklingen till goda tider.Haken är att när det går bra har de anställda mycket attgöra och det kostar mer att frigöra dem för utbildning.Därför blir det mindre utbildning än det skulle ha kunnatbli i en lågkonjunktur. Christina Håkansson och henneskollega Erik Mellander har tittat på de möjligheter somfinns att motverka begränsningen i systemet och kommitfram till att man skulle kunna öronmärka pengar ien periodiseringsfond för personalutbildning.– Samhället i dag ställer höga krav på att vi skauppdatera vår kunskap och lära oss nya saker. Engod idé kan vara att ta upp kompetensutvecklingendirekt i sitt avtal med arbetsgivaren. Det är enviktig fråga och precis som man förhandlarom pensionsförmåner kan man också taupp frågan om kompetensutveckling.ChristinahåkanssonÅlder: 35Uppvuxen i: Rönninge utanförStockholmUtbildning: Fil mag inational ekonomi, doktorandvid Stockholms universitet.Största utmaning i livet:Att hålla fokus samtidigtsom man har femton bollari luften.Om fem år: Har jag ett spännandejobb och en vackersegelbåt med två rattar!Jenny Grensmanfoto: linus meyerVilse i försäkringsdjungeln?Behöver du en guide? AkademikerFörsäkring kommer gärna ut tilldin arbetsplats och berättar för dig och dina ingenjörskollegor omvilka personförsäkringar ni som förbundsmedlemmar har tillgångtill och vilket skydd de ger dig. Kontakta oss idag för en trevligaktivitet om mervärdet i ditt medlemskap.PMEXEXECUTIVE MASTEŔ S PROGRAMME is an 18-month advanced executivemaster’s programme for senior projectmanagers looking for further career development. provides an arena for thebuilding of dynamic capabilities in a contemporarybusiness environment.Kontakta: jonas.urve@akademikerforsakringSince 1995, more than 120 alumni have graduated from the programme.Participants come from organisations such as: ABB, Ericsson, FMV, Saab, Skanska,Stora Enso, Swedbank, Tetra Pak, and Volvo.Executive Master’s ProgrammeFor application and further information: www.iei.liu.se/pmexWith small groups of experienced participantsand knowledgeable faculty members, learning is a creative process withintense interaction, where challenging newknowledge is anchored through reflectionand feedback.Next start:August 25201092 ingenjören 2 • 2010

ZOOMSemestersabotörenboktipsGå ned i arbetstid ochägna dig i stället åt attutforska teleporteringensmysterium. Här kommernågra tips om hur du gårtill väga.ReAction! Chemistryin the moviesav Mark Griep and MarjorieMikasen, Oxford UniversityPress.Var doctor Jekylli själva verketen passioneradkemist som blevberoende av sinegen upptäckt?Här ställs osynligemannen mot rättsläkarna,kemvapenmot skolkemi. Mark Griep ärprofessor i kemi vid University ofNebraska-Lincoln och MarjorieMikasen är skådespelare.4 timmars arbetsveckaav Timothy Ferriss, Modernista.Här är kravetsom inte kom medi avtalsrörelsen.EntreprenörenFerriss menar attvi kan minska vårarbetstid drastisktutan att bli tvungnaatt göra avkall på alltför mycket.Det stora behovetav Rose George, Telegram Förlag.Rose George tar oss med tillvärldens kloaker och visar hurbefolkningsökningenkommer attfå dem att säckaihop. Men honvisar också hurutvecklingen kanändras.”Vi kollade på 5-Second Films hela kvällen” säger min vän när jag frågarvad de gjorde i lördags. ”Två sekunders intro, fem sekunders film ochen sekund eftertexter. Fantastiskt.””Haha”, tänker jag först. Sedan kopplar jag ihop femsekundersfilmernasväxande popularitet med det faktum att jag – om jag ärensam – inte klarar av att se en hel långfilm utan att göra något annatsamtidigt. Uppdatera Facebook. Skriva lite på inlämningsuppgiften.Kolla mejlen. Lite för ofta slutar det med att jag inte alls hänger med och stänger av.Är en film bara fem sekunder gör jag inget annat – för jag hinner inte.Efter ett besök på sidan 5secondfilms.com förstår jag att det här är kulmen på You­Tube-eran, där klippen blir kortare och kortare för att inte riskera att förlora publikensodelade uppmärksamhet. Att koncentrerat följa en hel film på YouTube dessa dagarär sällsynt. Redansista ordetefter några sekunderstår det klartSara Eriksson:om det är intressanteller inte. Är”Jag klarar inte av att den trist slösar viinte bort dyrbarse en hel långfilm”tid med att se klartklippet. Next!Det här nya beteendet har uppmärksammats också hos mediebolagen. ”Länkekonomi”har de döpt trenden till, vilket syftar på att vi gör de flesta besöken på sidor påinternet efter att ha blivit tipsade om dem av en bekant. Vi läser något intressant ellerser en rolig film och berättar om det för våra vänner genom att lägga upp länken påTwitter eller Facebook. Är sedan denna så kallade ”mem” intressant nog för tillräckligtmånga sprids den snabbt i kompiskretsen för att sedan vandra vidare och till slutkanske ha miljontals visningar. Fler och fler sidor besöks på internet, men samtidigtblir varje besök kortare.Det tar mig emot att kalla det en generationsmarkör, att skriva att just vår generationlider av kollektiva koncentrationssvårigheter och rastlöst men metodisk fin kammarinternet på allt vi kan tänkas gilla. Men kanske är det så. Jag är nog enav de sista personerna som kommer ihåg hur det var att gå till biblioteketoch leta information. Som inte kunde hitta allt materialtill uppsatsen med några klick. När all världens information nufinns samlad på Wikipedia är det alltså inte ett dugg konstigtatt jag har jämnåriga vänner som med jämna mellanrum brukarfastna där timmar i sträck och skumma igenom artiklarom allt från tysk humor till Romarrikets fall – för att sedantwittra om de bästa.Det är som när jag var yngre och samlade på skivor. Jagtänkte på hur mycket musik det producerades i världen ochhur liten del av den som jag hade tillgång till från mitt lillahörn i världen, en liten ort i landskapet Närke. Jag ficksvindel. Spola fram till år 2010 och jag sitter i mitt studentrumi huvudstaden och har fått precis vad jag önskade:tillgång till allt som går att göras om till ettor och nollor.Frågan är om våra barn, som växer upp med allttillgängligt, kommer att vara lika fascinerade över hurmycket det finns att titta på och läsa om, eller om de kommeratt kunna klara av att läsa ett helt magasin utan attbli stressade över vad de missar. Fast på sin Ipad då.Sara Eriksson är teknolog i programmet förmedieteknik på Kungliga Tekniska Högskolan.foto: anna simonssonillustration: MAlin Lindgren1 kmDjupa hamnar och höga husI Kinas största stad Shanghai handlar mycket om att vara störst. Här får alla somgillar storslagna byggnadsprojekt sitt lystmäte. Tröttnar ni kan ni åka till Sigtunai stadens norra utkant.Men först måste ni ta det världs berömdaMaglevtåget från Pudongflygplatsen in tillShanghais finansdistrikt. 30 kilometer på sjuminuter. Toppfart 431 kilometer i timmen.Tåget är tyskbyggt och drivs med magnetisklevitation.Shanghai Science & Technology Museumnära Century park har både utställningaroch interaktiva aktiviteter. Dessutom finnstvå IMAX 3D biosalonger och en 4D salongdär vanlig 3D kombineras med rörliga säten,vädersimulatorer och andra specialeffekter.Sedan 2003 pågår byggandet av Yangshansdjuphavshamn där världens störstacontainerfartyg kan lägga till. Hamnen ligger27 kilometer ut i havet från Shanghai vid Yangshanöarna,där det förut bara fanns en fiskeby.Här ska 50 fartyg kunna lägga till samtidigt.Just nu är den världens andra största djupvattenshamnför containerfartyg efter Singaporemen 2020 ska den vara världens största.Bron över Hangzhoubukten invigdes 2008och är världens största transoceaniska bro.Den förbinder Shanghai med den växandeindustristaden Ningbo. Tillsammans medShanghai utgör Ningbo och Hangzhouvinklarna i den gyllene industriella triangeln,Kinas hetaste region, som genererar 21procent av BNP. Bron är 35,5 kilometer långmed ett längsta spann på 448 meter och är ensnedkabelbro.Shanghai World Financial Center planeradessom världens högsta byggnad 1997men blev omsprunget av Taipei 101 i TaiwanshanghaiInvånarantal:Drygt 18 miljonerHistoria:Efter opiumkriget i mittenav 1800-talet fickolika länder delar avShanghai som ländernasjälva styrde. Under20-och 30-talen gickstaden under namnetSin City och ekonominblomstrade. Efter kulturrevolutionenstängdesKina för utlänningar ochförst i början av 90-taletbörjade Shanghais nyastorhetsperiod.Språk: MandarinValuta: Yuan (RMB)med 16 meter redan under byggtiden. Den97 våningar och 492 meter höga byggnadenanpassades efter 11 september attentatenoch fick speciella brandsäkra områden ochextra utvändiga hissar. Utsiktsbryggan längstupp är världens högst belägna utkiksbrygga.I Baoshang norr om Shanghai ligger Sigtunavid Mälaren fast här heter det LuodianNorth European New Town. För att lättapå trycket i innerstaden har man byggt niosatellit städer efter utländska förebilder iShanghais ut kanter. SWECO ligger bakomLuodian North European Town och harockså byggt den svenska paviljongen tillVärldsutställningen.”Spirit of Innovation”heter den svenska utställningen även omdet låter minst lika mycket som ett motto förvärdstaden. www.expo2010.se94ingenjören 2 • 2010 95

prylgalenMed lätta stegAtt springa kan vara det enklaste enkla där du bara behöverett par bra skor. Men du kan också vara utrustadmed allehanda gadgets och tanka in dina resultat påbloggen efteråt, tävla mot polarna och dig själv.Återvunnet är bäst!Sirocco, röd jacka från svenska Tierra iåtervunnen polyester. Vikt 180 gram ochdu kan knöla ned den i dess egen ficka.Lämnas in för återvinning när du hartröttnat.www.tierra.seL o w t e c h p å gSupertunn mössa i merinoull från Nya Zeeländskaäventyrsklädtillverkaren Icebreaker. Merionoull är detsenaste inom funktionsmaterial – naturligt, varmt ochluktavvisande. www.icebreaker.comTotalkollPuls, fart, distans, tempooch kaloriförbränningser du med Garmins GPSmottagareForerunner 305.Programvara för att tankaöver alla dina träningsresultattill nätet medföljer.www.garmin.comtankenötenKrona och klave men i rätt ordning!Hur gör du för att få mynten i den översta raden att ligga som mynten i den undreraden? Skicka lösningen till ingenjoren@sverigesingenjorer.se senast den 7 maj.Vinnaren får två biobiljetter.Vi lägger fem kronor och i rad som påbilden.Problemet består i att ändra deras positiontill den som visas längst ner med så få dragsom möjligt. Ett drag består i att placera pekochlångfinger på två mynt som berör varandra.Ett mynt måste visa krona och det andraklave. Sedan ska mynten flyttas till en platspå den tänkta linje som ses på bilden. Detvå mynten måste vara i kontakt hela tiden.De två mynten måste behålla sin positionrelativt varandra så att myntet till vänsterska vara till vänster om det till höger ochtvärtom. Luckor i raden av mynt är t illåtnaefter varje drag utom det sista. Efter det sistadraget behöver raden av mynt ej befinna sigpå samma ställe på den tänkta linjen som närde startade.Om det vore tillåtet att flytta två mynt avsamma slag skulle problemet lätt lösas genomtre drag. Genom att flytta 1,2 till vänsteroch fylla gapet med 4,5 sedan ta 5,3 frånhöger till vänster ända. Men det går alltsåinte eftersom varje flyttat par måsteinnehålla en krona och en klave.Björn GustafssoniqFyll påKlassiskt vätskebälte från Perfekta.Fem flaskor à vardera 16 centiliter.Bältet är också försett med en braficka att ha nycklar och annat i.www.perfekta.nuE n l ö pa r e ko m m e r l a s ta dSalomon har gjort ryggsäcken som är syddsom en väst för bra passform under terränglöpning.www.salomon.comillustration: MAlin LindgrenViktlösNikes Lunar Elite+ med Lunarlite skum i sulan. En sko med rymdmaterialoch hängbroteknik för att förena lätthet och stabilitet. Vad blirnästa steg?Vikt 282 gram storlek 42. www.nike.comS t ä n d i g t d e t taApple!Nike + Sportsband där dustoppar sensorn i skonoch sänder resultatentill klockan på armen ärfortfarande hett. Laddaupp resultaten på www.nikeplus.com och följ dinutveckling.foto: linus meyerKakuro är ett japanskt siffer kryssdär tal har ersatt bokstäverna.Varje ruta ska innehålla en siffra1-9. Summan i en rad ska motsvaraen siffra i en svart ruta ovanför ellertill vänster om raden. Samma siffraförekommer endast en gång i varjesumma. Udda siffror står i de grårutorna, jämna i de vita rutorna.Lösningen hittar du på vår webbden 7 maj. www.ingenjoren.seBanta för minnetMinne och tankeförmåga försämras snabbarehos överviktiga. Enligt Anna Dahl,gerontolog på Hälsohögskolan i Jönköping,beror minnes- och tankeförmågan hosäldre till stor del på generna, men ungefären tredjedel kan kopplas till miljö ochlivsstil. Hög utbildning gynnar bibehållenminnesfunktion, medan övervikt påverkarnegativt. Man kan dock inte utesluta andraorsaker, till exempel att personer medlägre kognitiv förmåga löper större risk attbli överviktiga.96 ingenjören 2 • 2010 ingenjören 2 • 2010 97© BullsKakuroHjärnkoll

erglinsillustration: berglinsVi projektlederframtidenSamhällsbyggnadMiljö & säkerhetNordea Bank AB (publ)Gör det möjligt medett Medlemslån!EnergiSwepro Project Management ABwww.swepro.seAnsök idag!• nordea.se/medlemslan• 0771- 22 44 88• hämta låneansökanhos ditt fackliga ombudFörmånlig räntautan avgifter*, f n4,25 %* Priser per 100101. Den effektivaräntan är 4,33% och är beräknadpå 100 000 kr och 5 års kredittid.nästa nummerAnmäl dig till informationsmöte i Lund: 5 majVästvärldeni dag har alladrag hos enmissbrukare”Robert Costanza, doktor i systemekologi,om den ständiga jakten på ökad konsumtion.Den fattige riddarenCharlie Hansson är en 29-årig civilingenjör och numera IT-miljonär.Som barn levde han långa perioder på existensminimum. I dag fårhans anställda ägna en del av arbetstiden åt välgörenhet. Nu satsarhan på politiken.Projektledaren blev författareHon gick från civilingenjör i det privata näringslivet till författare,eller rättare sagt, utökade till att bli författare också – inte minst påkvällstid, när hon i någon mån är ledig från det ”vanliga” jobbet. Närhennes första bok publiceras är hon redan i färd med att skriva nästa.Nummer 3 utkommer den 2 juliVÄX SOM LEDARE OCHBREDDA DITT NÄTVERKVår utbildning för ledare, Executive MBA, erbjuderdig nya kunskaper och ett starkt nätverk avkvalificerade deltagare. Välkommen till EFL– akademin mitt i näringslivet.FÖR MER INFORMATION KONTAKTAExecutive Foundation Lund, Ekonomihögskolan vidLunds universitet, 046-23 59 50, emba@efl.seWWW.EXECUTIVEMBA.SELåna till vad du vill - Räntebetalningsskyddoch Grupplivsförsäkring ingår utan kostnad,och skyddar dig vid arbetslöshet, sjukdom,olycksfall och dödsfall.nordea.seGör det möjligt98 ingenjören 2 • 2010

BRÄNSLEFÖRBR. BL. KÖRNING 4,6 (TDI E) / 9,0-10,2 (E85) / 6,4-7,3 (BENSIN) L/100 KM. CO2 UTSL. 119 G/KM (TDI), 149 G/KM (BENSIN). MILJÖKL. 2005. *AUDI LEASING 36 MÅN, 30% SÄRSKILD LEASINGAVG. 50% RESTV. RÖRLIG RÄNTA BASERAD PÅ STIBOR 90 DAGAR. FÖRMÅNSVÄRDENETTO/MÅN VID 50% MARG.SKATT. LEASING EXKL. MOMS. VI RESERVERAR OSS FÖR EV ÄNDRINGAR/AVVIKELSER. VARJE ÅTERFÖRSÄLJARE SVARAR FÖR SIN EGEN PRISSÄTTNING. BILEN PÅ BILDEN ÄR EXTRAUTRUSTAD. STENSTRÖM RED CELLDokumenterat bästa miljöbil.Välj gärna med etanoldrift och quattro ® .Nu har dieseldrivna och godkända miljöbilen Audi A4 2.0 TDI e utsetts till bästa miljöbil i mellanklassen avauto motor & sport i nr 3/2010. Du kan köra blandat på 0,46 l/mil och har 136 hk och 320 Nm till förfogande.Audi A4 som miljöbil finns nu även för etanoldrift. Vår turboladdade 2.0-liters TFSI-motormed Audi valvelift system har anpassats så att du kan tanka E85. Ändå kan du köra blandat från 0,9 l/mil.Effekten är goda 180 hk/320 Nm och det finns såväl start-stopp-system, bromskraftsåtervinning somväxlingsindikator. Du kan välja den i populära utförandet Avant, och från april 2010 kan du även få denmed tillvalet quattro® permanent fyrhjulsdrift.Tala om njutbar miljöbil. Välkommen att läsa mer på Audi.se om det senaste i den tekniska evolutionen.Audi A4 2.0 TDI e ca 276.500 kr. Leasing: 1.568/mån*. Förmånsvärde: 1.871/mån*.Audi A4 2.0 TFSI E85 ca 286.500 kr. Leasing: 1.625/mån*. Förmånsvärde: 1.554/mån*.