En öppen tredimensionell mötesplats för att samla ... - CID - KTH

En öppen tredimensionell mötesplats för att samla kunskap ochinformation inom människa-datorinteraktionMarc GironReport number: TRITA-NA-D0009, CID-78ISSN number: ISSN 1403-073XPublication date: August 2000E-mail of author: f94-mar@nada.kth.seReports can be ordered from:CID, Centre for User Oriented IT DesignNada, Dept. Computing ScienceKTH, Royal Institute of TechnologyS-100 44 Stockhom, Swedentelephone: + 46 8 790 91 00fax: + 46 8 790 90 99e-mail: cid@nada.kth.seURL: http://www.nada.kth.se/cid/

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 3En öppen tredimensionell mötesplats för att samla kunskapoch information inom människa-datorinteraktionSammanfattningDen stora frågan som ställdes inför detta examensarbete var om en tredimensionell virtuell värld skulle kunna varaett bra verktyg för att stödja kunskapsutbyte inom människa-datorinteraktion. Målet blev att besvara delfrågornavad virtuella världar kan bidraga med i en samarbetssituation, om dessa är bra verktyg i sådana sammanhang, huruvidadet finns ett intresse för sådana verktyg, vilken hjälp och understöd som behövs i världen och vilka önskemålsom målgruppen har. Med ett verktyg menas i denna rapport en datorapplikation, till exempel en tredimensionellvirtuell värld som är projicerad på datorskärmen.För att söka svaren på dessa frågor utformades och byggdes en tredimensionell virtuell värld. Designen av dennagrundade sig på litteraturstudier och intervjuer med representanter ur målgruppen. Världen användartestades sedanpå målgruppen, modifierades med avseende på resultaten från dessa test och fick sedan utgöra en färdig prototyp.Intervjuer och användartest visar att detta verktyg är intressant, men att ytterligare forskning behöver göras för attundersöka vad sådana tredimensionella verktyg kan ge utöver traditionella 2D-verktyg. Dessvärre påverkades testenav långsamheten hos det 3D-verktyg som användes, men de tillfrågade visade sig ändå intresserade av konceptet.Under såväl intervjuer som användartest kom ett flertal synpunkter och önskemål hos målgruppen fram. Dessapåverkade och bidrog i stor utsträckning till utformningen av den virtuella världen. Önskemål om understöd inkomockså. Exempel på efterfrågade understöd var en receptionist, tydliga instruktioner om navigeringssätt och vilkamöjligheter som finns för besökarna och tydliga skyltar som beskriver informationen i världen och övriga företeelserhos denna. Ytterligare användartest skulle egentligen behöva göras, i syfte att få in fler kommentarer och synpunkterfrån målgruppen. Med tanke på antalet utförda användartest i detta examensarbete blev resultatet ändå relativtgott.An open three dimensional meeting place for exchange ofknowledge within human-computer interactionAbstractThe main issue in this master’s project was if a three dimensional virtual environment could be a useful tool forsupporting exchange of knowledge within human-computer interaction. The goal became to answer the followingsubset of questions: With what can a virtual world contribute in a co-operative work? Is it a good tool within thiscontext? Is there an interest for a tool like this? What support is needed within the virtual world? What does thetarget group wish for? Within this project a tool is a computer application, for example a three dimensional virtuelworld that is projected on the computer screen.To find the answers to these questions a three dimensional virtual world was designed. The design was based onliterature studies and interviews with members of the target group. The world was then user tested, modified usingthe results of the tests and finally came to represent a prototype of this tool.Interviews and user tests showed that this tool is interesting for the target group, but that more research has to bedone to investigate what such three dimensional tools can give in addition to traditional two dimensional tools. Unfortunatelythe user tests were influenced by the slow 3D-tool that was used, but still the participants said that theywere interested in this concept. During both interviews and user tests several ideas and wishes came from the targetgroup. This influenced and contributed in a large extent to the design of the virtual world. Wishes about supportalso came in. Examples of such wishes were a receptionist, clear instructions about how to navigate in the worldand what possibilities there are for the visitors and legible signs which describes the information in the world andother phenomena within it. Further user tests need to be done to get more comments and views from the targetgroup. With respect to the amount of user tests done in this master’s project the result is still quite good.

4 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Giron

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 5FörordDenna rapport behandlar ett examensarbete i ämnet människa-datorinteraktion.Arbetet utfördes på Centrum för användarorienterad IT-design (CID), påNADA, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm, mellan oktober1999 och mars 2000. Handledare var Ann Lantz och examinator var professorYngve Sundblad, båda arbetande på CID. Examensarbetet ingår i en förstudieav virtuella världar som en samlingsplats för information och människor somarbetar professionellt med människa-datorinteraktion. Ett tack vill jag lämna tillmin handledare, Ann Lantz, för hennes hjälp, understöd och goda idéer.Stockholm den 20 mars,Marc Giron

6 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Giron

8 En öppen tredimensionell mötesplats Marc GironDESIGN AV MÖTESPLATSEN .........................................................24UTGÅNGSPUNKT ........................................................................................................24HUR MAN BYGGER I ACTIVE WORLDS .......................................................................24FÖRKUNSKAPER ........................................................................................................24METAFOR ..................................................................................................................24EN FÖRSTA DESIGNPROCESS ......................................................................................25ANVÄNDARTEST................................................................................31TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ...............................................................................................31UTFÖRANDE ..............................................................................................................31RESULTAT .................................................................................................................33RESULTAT OCH DISKUSSION........................................................35LITTERATURFÖRTECKNING.........................................................37Anm: Bilden på omslaget är en vy från MDI-mötesplatsen.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 9InledningUppgiften i detta examensarbete handlar om att utformaen tredimensionell virtuell värld där personersom arbetar professionellt med människa-datorinteraktion(MDI) ska kunna träffas, lära sig av varandraserfarenheter och samla och ta till sig informationinom MDI. Även andra personer som är intresseradeav MDI ska kunna tillskansa sig information på dennaplats.Vilka frågor vill man då få besvarade? Jo, till exempelvad virtuella världar kan bidraga med i en samarbetssituation,om det finns intresse för ett sådantverktyg, vilket understöd som behövs i världen ochvilka önskemål som målgruppen har.Varför är då detta intressant? Vad gör att användningenav virtuella världar kan vara bra i dessa sammanhang?Kan det ge något utöver det som vanligasamarbetssätt, som fysiska möten, e-post eller nyhetsbrevger? Det går att tänka sig bland annat följandeytterligare frågor: Erbjuder virtuella världar en möjlighetför geografiskt åtskilda personer att på ett enkeltoch intuitivt sätt träffas och diskutera med varandra?Är det i en virtuell värld lättare att visa fleraolika typer av grafiska aspekter som är svårare att visai till exempel e-postsammanhang? Är det lättare förbesökarna att känna igen sig eftersom de befinner digi en tredimensionell värld och ser grafiska representationerav varandra? Dessa frågor, och flera andra,kommer beröras närmare i denna rapport.HistorikDen självklara, intuitiva dragningskraft som teknikenför virtuella världar har grundar sig troligen i fascinationenför upplevelser i inbillade världar och har enlång historia inom konst och teknologi.Den tidigaste tillämpningen för virtuella världar varsimuleringar av fordon, främst flygplan. En annan stortillämpning har också länge varit visualiseringar avolika slag, främst då av vetenskapliga data [1].Den första riktiga virtuella värld för flera användarekom 1985 och var Lucasfilms ”Habitat”. Den vardessutom den första virtuella värld som använde avatarer.Habitat kunde nås med en normal Commodore64-dator över kommersiella onlinetjänster i USA ochJapan. Det här var en sak som gjorde Habitat så speciell;”vanligt” folk kunde använda den. Habitat finnsinte längre, den avslutades efter sex intensiva år, mende flesta av dagens virtuella världar grundar sig påHabitat. Några virtuella världar, som Active Worlds,är också baserade på påhittade världar som ”the Matrix”i William Gibsons roman ”Neuromancer” eller”Metaverse” i Neal Stephensons roman ”SnowCrash”, skriven 1988-91. Både Matrix och Metaverseär avatarvärldar för flera användare [2], [3].CybersamhällenFörst ska vi se lite mer allmänt på kommunikationen iden så kallade ”cyberrymden” [4].”Cybersamhällen” har uppstått på Internet under desenaste åren, med hjälp av till exempel Usenet (nyhetsgrupper),e-postlistor, IRC, MUD- och MOOvärldaroch virtuella 3D-världar. Några av dessa förklaraslite närmare nedan. De utgör olika typer av såkallad Computer-Mediated Communication (CMC).CMC är ett av syftena med Internet och har funnitsmed ända sedan starten (Arpanet) på 60- och 70-talet.Ett samhälle är en större eller mindre grupp av människoroch är knutet till en plats, som alltid inkluderarkomplexa sociala och miljömässiga nödvändigheter.Samhället är inte något som man lätt kan bli en del av.Man kan inte prenumerera på ett samhälle som mankan prenumerera på en diskussionsgrupp på nätet. Detmåste upplevas. Det är sammanflätat, motsägelsefulltoch involverar alla våra sinnen. Den stora skillnadenmellan verkliga och virtuella samhällen är att man i deverkliga bor tillsammans eller relativt nära varandra,vilket inte är ett krav i de virtuella samhällena, och attman i de virtuella kan vara anonym, visa sig när manvill och annars ”inte existera”.På samma sätt som i verkligheten finns det virtuellasamhällen som inriktar sig på förhållanden mellanmänniskor och de som inriktar sig på arbete, uppgifteroch intresseområden.Många forskare tror att CMC kommer leda oss mot enny typ av samhälle. Geografiskt åtskiljda människor

10 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironfår då på ett helt annat sätt än tidigare en möjlighet attträffas och interagera. CMC erbjuder en mängd kommunikationskanalersom inte funnits tidigare, åtminstoneinte i samma form. På ett enkelt, billigt ochsnabbt sätt kan man komma i kontakt med människoröver hela världen. Större kontaktnät, med ett störreutbyte av erfarenheter och idéer som följd, är en av destora fördelarna. En annan fördel med de virtuellasamhällena är mobiliteten. Man kan befinna sig varsom helst på jorden och ändå vara en del av det aktuellavirtuella samhället. De stora nackdelarna, gentemotverkliga samhällen, är bristen på fysisk närhetoch osäkerheten i om de man interagerar med är desom de utger sig för att vara. Det är i många fall enrelativt stor skillnad mellan det verkliga och det virtuellajaget. Det uppstår heller inte lika lätt den gemenskapmellan människor som kan uppkomma i denverkliga världen, utan ett virtuellt samhälle blir meropersonligt. Det är lättare att missförstå och misstolkavarandra, bland annat för att kommunikationskanalersom kroppsspråk och ansiktsuttryck många gångerinte finns tillgängliga. Kulturella skillnader mellanmänniskor uppfattas mindre lätt och det kan få negativaföljder, men samtidigt kan CMC öppna möjligheterför en större interkulturell förståelse.CMC är inte bara ett verktyg. Det är på samma gångbåde teknik, medium och motor för sociala relationer.CMC strukturerar sociala relationer, men är framförallt den plattform på vilken relationerna försiggår ochdet verktyg som personer använder för att nå dennasociala samvaro.Eftersom det finns så många olika typer av samhällenpå Internet, vart och ett inriktat på sitt område ellergenre, kan människor med samma intresse världenöver finna varandra. Det kan vara allt ifrån seriösa tillmindre seriösa intressen. Flera samhällen är till exempelkopplade till spel, kontaktsökande eller yrkesmässigaaktiviteter. Framför allt bland tonåringar,men även hos äldre åldersgrupper, är intresset stortför kontaktförmedlande samhällen och det finns ettotal exempel på personer som inlett förhållanden efteratt ha träffats på Internet, vilket även undertecknadhar fått erfara.Virtuella världarPå Internet finns det såväl 3D-världar som 2D-miljöer.2D-miljöerna är i form av olika slags sidor ochär allra vanligast, medan 3D-världarna är inte likakända. Det beror bland annat på att de inte funnitslika länge i samma mångfald och att de kräver extramjukvara för att bli tillgängliga. Det finns dock enuppsjö av 3D-världar på Internet.De miljöer vi ska intressera oss för här är tredimensionellavirtuella världar, där flera användare samtidigtkan interagera i realtid. Användarna är representeradegrafiskt i form av så kallade avatarer. Förutomdiskussionsmöjligheter och socialt umgänge kan detockså finnas andra möjligheter för besökarna i 3Dvärlden,t.ex. köpcentra, spel och utställningar avolika slag. Ibland finns det även möjligheter för besökarnaatt bygga egna strukturer. Ytterligare en funktion,som kan tänkas komma i framtiden, är möjlighetentill videokommunikation [5]. Denna kan då tillexempel bedrivas genom särskilda objekt i världen,som virtuella tavlor och monitorer.De virtuella världarna kan kanske vara ett intressantmedium för MDI-experter, inklusive interaktions- ochgrafiska designers, och lärare och forskare som ärinriktade på distansutbildning och distansarbete.MUD (Multi User Dimension eller Multi User Dungeon)är en sorts rollspelsvärld på Internet. Det finnsen mängd virtuella MUD-världar, men gemensamt fördem alla är att gränssnittet för det mesta är textbaserat.Spelidén påminner mycket om de klassiska rollspelen,som till exempel Drakar och Demoner. Desom vanligen håller på med MUD är ungdomar,främst teknologer [6]. IRC (Internet Relay Chat) i sintur är en service på Internet som låter grupper av användareinteragera simultant i realtid. Även IRC ärtextbaserad. Användarna skapar en kanal och sändermeddelanden till den. Varje aktiv deltagare i en givenkanal får en kopia av alla meddelanden inom kanalen[7]. De virtuella världarna på Internet kan ses som engrafisk utbyggnad av MUD-, och IRC-miljöer, menbesitter egna och unika egenskaper som• Levande och öppna sociala miljöer med en störreintuitivitet tack vare det grafiska gränssnittet.• Samarbete vid konstruktion av storskaliga utrymmen,som till exempel byggnader och hela städer,konst och målningar, områden med digital biologioch ”soundscapes” (med soundscape menasatt till exempel bakgrundsljud ändrar typ beroendepå var i världen man befinner sig).Virtuella världar lånar egenskaper från både VirtualReality (VR) och datorspel, men behöver inte någonotymplig utrustning (som exempelvis VR-system behöver).Virtuella världar använder sig av snabba 3Drenderingsverktygliksom datorspel, men tillämpningenär nästan enbart social [8].Virtuella världar sommänniska-datorgränssnittDet grafiska gränssnittet, genererat av datorn, kan blien illusorisk, syntetisk men till synes fysisk miljö.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 11Dessa syntetiska världar kan upplevas ur egocentriskaeller exocentriska synvinklar. Det betyder att användarnaantingen verkar vara inneslutna i världen ellerbetraktar en representation av sig själva i ett fönster.Objekten i denna syntetiska värld, så väl som världensjälv, kan programmeras till att ha godtyckliga egenskaper.Spelplatsen för mänsklig aktivitet i verkliga livet kananvändas som referens för att definiera en virtuellvärld. Man kan tänka på världen som att ha tre delar:Ett innehåll, en geometri och en dynamik [1].InnehållObjekten och personerna i världen är dess innehåll.De kan beskrivas av sin position, hastighet och accelerationi världen, så väl som av andra karakteristikasom färg, textur, ljud och energiinnehåll. Dessa ärobjektens egenskaper. För personerna i världen, somtill viss del kan ses som objekt, tillkommer ocksåförmåga att interagera med andra objekt.GeometriGeometrin är en beskrivning av den plats där händelsernai världen utspelas. Den har dimensionalitet,metrik och utsträckning (metriken är system av reglersom kan användas för att upprätta en ordning av innehålletoch koncept för storlek av minsta avstånd ochgrundläggande rörelsevägar mellan punkter i världen).DynamikDynamiken hos en värld är reglerna för interaktionenhos dess innehåll och beskriver de ingående objektensbeteende när de utbyter energi eller information sinsemellan.Sättet att analysera världen i dessa tre komponenterkommer främst till nytta när utvecklare söker vägaratt öka användarinteraktionen med sina simuleringar.Emellertid kan det också hjälpa till att organisera teoretiskttänkande, om vad det betyder att vara i envärld, genom att tänka på sina erfarenheter av denfysiska verkligheten.Vår känsla av fysisk verklighet är en följd av vårhjärnas arbete med den symboliska, geometriska ochdynamiska information som blir direkt presenterad förvåra sinnen. Det är dock värt att tillägga att mångaaspekter av fysisk verklighet bara presenteras ofullständigteller som brus. En stor del av vår känsla förfysisk verklighet är en konsekvens av internt processandei vår hjärna snarare än något som endast är utvecklatdirekt från den omedelbara sinnesinformationvi tar emot. Som ett tillägg till den undermedvetnakoordinerade interaktionen med den fysiska världenger denna interpretativa process en subjektiv känslaav närvaro i vår värld.Vad vill användarna ha påen MDI-webbplats?Vi tar nu tillfälligtvis ett steg bort från de tredimensionellavärldarna och tittar i stället på webbplatser[9].En studie av vad användare vill ha på en MDI-sajtvisar att det mest populära innehållet och tjänsterna ärempiriska resultat, tips, handledningssystem, designkritikoch tekniker för prototypskapande. Mindre populärt,men ändå önskvärt, är nedladdningsbara program,ordlistor, nyhetsbrev, konferensmöjligheter, e-post angående uppdateringar, spel, nyheter, jobb, e-postlistor, utbildning och hälsoaspekter. Generelltverkar användarna vara mer intresserade av innehålletpå sajten än av interaktiva tjänster och tekniskaaspekter. De mest populära innehållstyperna är principerför användargränssnitt och guidelines, designmetoder,tekniker för användartest, visualisering avinformation, tekniker för prototypskapande och verktygoch webbdesign. I allmänhet verkar användbarhetsmetoderoch principer vara relativt populära, medandomänspecifika ämnen är det mindre [9].De tre egenskaper hos en webbsajt som användarnatycker påverkar användbarheten mest är ett användbartnavigationssystem, praktiskt innehåll och nedladdningshastighet.De tre egenskaper som användarnaanser ge webbsajten trovärdighet är detaljriktoch omfattande innehåll och författarens anseende.Undersökningen identifierar några få ytterligare områdensom kan vara av särskilt intresse för MDI-världen,till exempel tekniker för prototypskapande ochvisualisering av information.Befintliga virtuella världarNya virtuella världar, med eget tema och inriktning,skapas hela tiden på Internet. Dagens mjukvara, somActive Worlds och The Palace, erbjuder bra lösningarför både underhållnings- och professionellt syfte [2].Förutom dessa två finns det även andra typer av virtuellavärldar på Internet. Några exempel är OnlineTraveler, CyberHub, Virtual Places, Microsofts V-chat och VRML-världar [8]. Den typ av virtuell världsom detta arbete kommer grunda sig på är ActiveWorlds.

12 En öppen tredimensionell mötesplats Marc GironDet finns många virtuella världar, med varierandeteman. Flera av dessa teman grundar sig på fantasyellerscience fiction-genrerna, men det finns mångaandra teman också såsom datorer, politik och diskussionstemani varierande ämnen. Man kan se virtuellavärldar som en social version av World Wide Web(WWW). Människor interagerar med varandra påolika sätt samtidigt som världarna täcker nästan likamånga ämnen som WWW [2].Redan idag påverkar virtuella världar livet för tusentalsmänniskor över hela jorden. De flesta av demanvänder en virtuell värld som ett komplement till sittnormala sociala liv. Det finns också företag, till exempelBoeing [2], som har satt upp en virtuell världför att öka kommunikationen mellan sina anställdavärlden över. Det ger en känsla av sammanhållning.Virtuella världar, och kanske främst Active Worlds,är en mycket bra plattform för att skapa kreativa tredimensionellalärmiljöer. De lämpar sig speciellt välför konstutbildning, biologi och annan naturvetenskapoch för annan utbildning som behöver visa olikaaspekter i tre dimensioner. Det finns ett antal universitetsom redan använder Active Worlds i utbildningssyfte,till exempel Tilburguniversitetet i Holland [2].Active Worlds är en kombination av 3D-världar ochWWW. Det betyder att man kan navigera genom en3D-värld och kommunicera med andra användaresamtidigt som man surfar igenom de HTML-dokumentsom relaterar till den värld man är i eller tillvärldens ämne. En nackdel med Active Worlds är attdet kräver relativt kraftfull hårdvara. Dessutom finnsdet bara för Windows 95/98/NT och inte för vare sigMac eller UNIX. En annan nackdel med ActiveWorlds är att möjligheterna för användaren är relativtbegränsade. Vid byggande i detta verktyg är det lättatt ”gå in i väggen” eftersom det endast går att byggaförhållandevis enkla strukturer. Det går till exempelinte att lägga för många strukturer inom en viss omgivning.Active Worlds fungerar bäst som ett prototypverktyg.Active Worlds [10] innehåller mer än 1000 virtuellavärldar av olika slag och varje värld har sitt tema. Deflesta världar är öppna för alla, men andra är slutna.Alla teman/världar vävs sedan samman i universum.Som tillfällig besökare är man en så kallad turist ochhar mer begränsade möjligheter än en registrerad användare.Vill man, efter att ha registrerat sig, lägga tilloch bygga egna strukturer eller funktioner sätter manantingen upp en egen värld (på en egen server) ochregistrerar den eller bygger i någon av de världar somalla får bygga i. Ett exempel på byggverktyg är Robo-Builder [11], men vanligast är att man bygger utansådana hjälpmedel. I 3D-världarna i Active Worldskan man bland annat chatta i realtid med andra besökare,spela spel och handla i virtuella affärer. ActiveWorlds utvecklas ständigt i och med att nya världaroch universum kommer till.Enanvändarvärldar kommer troligen att dö ut i framtiden.Poängen med virtuella världar ligger i kombinationenav teknik och mänsklig interaktion/kommunikation.Utan denna mänskliga interaktion blir världensnabbt ganska tråkig, även om den kan varamycket vacker att titta på. Detta problem hittar man ide flesta VRML-världar eftersom VRML, på egenhand, ännu inte understödjer fleranvändarmöjligheter.De kan i och för sig sammanfogas med Blaxxun-teknikeroch tillsammans med dessa skapa goda fleranvändarmöjligheter,men den framtida potentialen försådana lösningar är inte så stor eftersom det är svårtatt skapa världar på detta sätt. Active Worlds och ThePalace växer så fort att de verkar bli de största applikationernaför virtuella världar. Några orsaker tilldetta är deras låga medlemsavgifter och att de både ärlätta att använda och att bygga världar i [2].AvatarerInnan vi går vidare med de virtuella världarna ska vititta lite närmare på avatarer och synen på dessa [12].I system som är baserade på mänskligt samarbete ärdet viktigt att beteenden i den virtuella världen är realistiska.Realism inkluderar inte bara verklighetstrogetutseende och simulering i den virtuella världen,utan innebär också en naturlig representation av deltagarna.Denna representation, kallad avatar, fyllerflera funktioner, som det visuella förkroppsligandetav användaren, medlen för interaktion med världenoch medlen för att känna olika attribut av världengenom att använda sina sinnen. Realismen i representationenav deltagarna består av två delar: realistisktutseende och realistiska rörelser. Denna realismblir än mer viktig i virtuella världar där avatarernaanvänds i kommunikationen med andra användare.Avatarerna i virtuella världar för flera användare haravgörande funktioner i jämförelse med representationenav en användare i en enanvändarvärld:• Varseblivning – att se om någon annan är närvarande.• Lokalisering – att se var de andra personerna är.• Identifikation – att känna igen en person.• Visualisering av andra personers intressefokus –att se var deras uppmärksamhet är riktad.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 13• Visualisering av andra personers handlande –att se vad de andra personerna gör och vad demenar genom att gestikulera.• Social representation av sig själv genom dekorationav avataren – för att visa deltagarnas uppgifteller status.Trots att virtuella världar har funnits som forskningsområdeunder relativt lång tid så är avatarerna, i deflesta befintliga system, ganska enkla. Det handlar omallt från primitiva blockfigurer (se Figur 1), oartikulerademänniskoliknande eller seriefigurliknande avatarertill artikulerade kroppsrepresentationer som användersig av stela kroppssegment (se Figur 2) [12].virtuell mänsklig stomme, som visar användarens aktiviteter,konstrueras i den virtuella världen. Även omden mänskliga avataren är enkel ökar känslan av närvaroi den virtuella världen. Känslan av att ”vara tillsammans”är mycket viktig vid samarbete. Önskvärtär förstås att avatarerna i en virtuell värld är så människoliknandesom möjligt, både i utseende och funktion.Kommunikationen blir naturligtvis som mestrealistisk då kanaler som ansiktsuttryck, läpprörelser,kroppshållning och gester kan användas. Problemenligger i praktiskt tillvägagångssätt och i prestandabegränsningarhos hårdvaran. När det gäller tillvägagångssättetså kan man tänka sig att det finns vissafördefinierade ansiktsuttryck, läpprörelser, kroppshållningoch gester tillgängliga, men då minskar samtidigtflexibiliteten i systemet [12].Användarerfarenheter avvirtuella världarFigur 1: Exempel på avatarer i MASSIVE [12]Figur 2: Exempel på avatarer i DIVE [12]Genom att använda mänskliga figurer som avatareruppfylls de funktioner, som listades ovan, med realism,eftersom det medför ett direkt förhållande mellanhur vi styr vår avatar i den virtuella världen ochhur vår avatar rör sig relaterat till denna styrning.Även med begränsad sensorisk information kan enDet har observerats att användare av virtuella världarhar anpassat och levt sig in i världarna så mycket attdet känts för dem som om de fysiskt befann sig i denvirtuella världen. Händelser i den virtuella och i denverkliga världen blandas samman mentalt och dettakan frambringa effekter som illamående eller att användarenbörjar röra på kroppen som om han/honbefann sig fysiskt i den virtuella världen. Dessutomkan en viss förvirring eller känsla av obehag uppstå,på grund av omställningen, då användningen upphör.Dessa effekter är mer kännbara vid långvarig användningoch än mer om hårdvaran man använder har högprestanda [13].Vid Art Center College of Design i Pasadena, Kalifornien,har studenter, inom ramen för två kurser,byggt en virtuell värld i Active Worlds som de kallar”ACCD” [14]. Det är en virtuell värld som är utformadpå ett annorlunda och ovanligt sätt och utgångspunktenär estetisk snarare än teknisk. Michael Heim,som leder dessa kurser, kan inte förstå varför utvecklareav virtuella världar hela tiden försöker simuleraden verkliga världen. Han anser att dagens teknik ärför dålig för att simulera den fysiska verkligheten.Därför koncentrerar han och hans studenter sig i ställetpå att utnyttja den virtuella världen till saker sominte är möjliga i den verkliga världen och den virtuellavärlden får en betydligt mer ovanlig och fantasifullutformning. Världen är en samling av individuella”noder”, som var och en är en egen minivärld. Manutnyttjar till fullo alla rörelsemöjligheter i de tre dimensionernaoch flyger då snarare fritt än att, somvanligt, röra sig i ett plan. Vid studier av användandetav denna värld har det märkts att det, trots ganska

14 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironprimitiv grafik, har blivit en kraftfull psykologiskupplevelse för användarna. De levde sig in i världenså pass mycket att många kände sig flygsjuka vid ettpar tillfällen. Skaparna av världen hoppas kunnaskapa ”överraskningsmoment” för användarna när derör sig runt i världen och det plötsligt kan dyka uppen virtuell struktur ur en särskilt tilltalande ellerspektakulär vinkel. Med andra ord är det viktiga förHeim och hans studenter inte själva objekten i denvirtuella världen utan snarare den dynamiska upplevelsenav att vara i den. Att tänka förbi de tekniskaaspekterna och i stället se vilka unika saker som kangöras med detta medium är en central tanke [15].Praktiskt exempel pådesign av en virtuell världSommaren 1999 gavs en kurs inom ramen för HMIforskarskolan.Ett av projekten kallades ”Design andAesthetics in Human Machine Interaction” [16]. Syftetmed projektet var att skapa en prototyp för ett kunskapsnätverk.Personerna i ett sådant nätverk vändersig till varandra, eller snarare till den som har störstkunskap inom det aktuella området, när de har frågor.I detta nätverk handlar det om personliga kontakter istället för att söka svaren i litteraturen. Prototypenblev en tredimensionell virtuell värld, skapad medhjälp av DIVE [17]. I DIVE kunde projektdeltagarnaprogrammera interaktionen mellan objekten i denvirtuella världen, vilket inte kunde göras i sammautsträckning i system som Active Worlds. I DIVEkunde de också använda egenhändigt skapade objektpå ett lättare sätt [16].MetaforProjektdeltagarna ville implementera en prototyp aven CVE (se nedan) där människor kan lokalisera ochträffa andra människor med kunskaper om specifikaämnen. Det var självklart att sådana ämnen och människornavar de centrala objekten i denna värld. Projektdeltagarnaville också att varje ämne skulle vararepresenterat på en viss plats i världen. Människorskulle ha möjlighet att röra sig runt i en ämnesvärldför att finna en person med passande kunskap om detaktuella ämnet.Önskvärt var en öppen metafor, utan tillslutande väggar,för att användarna skulle få en god överblick överämnesområdena och andra människor i världen.Idén om en kunskapsarkipelag kom upp. Varje ö iarkipelagen skulle då representera ett visst ämne.Människor kunde färdas till olika öar genom att användabåtar, broar eller någon form av flyghjälpmedel.Projektdeltagarna ville använda en metafor somskulle få människor att förstå vad som kunde göras iden virtuella kunskapsmiljön.Objekt och interaktion i arkipelagenI arkipelagen användes öar för att representera olikaämnen. En ö var i mitten och kunde jämföras medlobbyn i ett hotell. På den mittersta ön kunde besökarnafråga en slags receptionist om de behövde någonhjälp. Alla andra öar kunde nås från denna ö.Önskvärt var att varje ö hade någon form av höjd, ditbesökarna kunde ta sig för att få en översikt över arkipelagen.Denna höjd blev i form av en fyr. Receptionistenpå den mittersta ön var tänkt att fungera somen sökmotor för att hitta rätt person att vända sig tillför diskussion. För att klargöra vilket ämne som enviss ö behandlade placerades ämnesnamnet på toppenav fyren.Identifiering av platser på öarnaVarje ämnesrymd (ö) fick innehålla några delområden.Ett sådant delområde var ett område för socialinteraktion, där besökarna kunde träffas och visa attde var öppna för diskussion. Detta område utformadessom en strand, med en bar. Ett annat område var enplats som besökarna kunde gå till och se vilka somhar kunskap om det aktuella ämnet, även om dessapersoner inte fanns närvarande på den aktuella ämnesön.Detta område utformades som så att ett antal statyerplacerades ut. Var och en representerande enperson med passande kunskap. Egenskaper hos statynvar bland annat att storleken på statyns huvud visadehur stor kunskap personen i fråga hade om ämnet ochatt textuell information om personens kunskap visadesvid klick på ett fotografi av personen på statyn. Meddelandengick att lämna till personen och dessutomkunde man se hur pass tillgänglig personen var. Etttredje delområde var ett område för skriven information.Det kunde handla om länkar till webbsidor, artiklareller annat skrivet material. Det ansågs nämligenav projektdeltagarna att besökarna skulle ha möjlighetatt titta på skrivet material så väl som att kunnaprata med andra personer. Denna plats utformadessom ett tempel.AvatarernaMan bestämde sig för att inte ha mänskliga avatarer.Anledningen till detta var att projektmedlemmarnaansåg sig ha svårt att göra något som såg tillräckligtmänskligt ut. Avataren fick ett fotografi av sin användarefäst på såväl fram- som baksida i syfte att förenklaidentifieringar. Användarens namn stod dessutomovanför avatarens huvud. En tredje sak var

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 15avatarens bälte, vars färg kunde ändras i proportiontill hur mycket kunskap användaren hade om ämnetpå aktuell ö. Varje ämne/ö hade nämligen en egenfärg associerad till sig. En fjärde sak var att avatarenshuvud sänktes när användaren inte satt på sin stollängre. Detta gjordes genom att använda sensorer påanvändarens kontorsstol.DiskussionFör att göra CVE:ns understöd för samarbete möjligt iarkipelagen trodde projektdeltagarna att denna måstevara en del av en större, samlad CVE innehållandemånga under-CVE:er för olika typer av syften. Människorbesöker inte en virtuell värld enbart i syfte attlista ut vem de ska prata med angående en viss fråga.Det finns snabbare sätt att göra detta på.Collaborative VirtualEnvironments (CVE)Det finns många olika virtuella världar med olikasyften. Active Worlds kan ses som en tillämpning avden typ av virtuell värld som brukar kallas CollaborativeVirtual Environments (CVE). Den medför möjligheterför användarna att samarbeta med varandraoch därför är det av intresse att titta på just CVE:er.Genom att allt fler har fått tillgång till Internet har ettantal organisationer erbjudit tillgång till ett flertalolika virtuella världar. De olika systemen för dessavärldar använder sig av varierande tekniker inombåde 2D- och 3D-grafik för att presentera ett delatutrymme för användarna. Genom utvecklingen av 3Dgrafikenoch av Internet har CVE:er gått från att varaenbart ett forskningsområde till att vara något som varman kan använda sig av. CVE:er blir en allt vanligareteknik för att understödja grupparbete. Vad som fortfarandeär något oklart är hur dessa system ska användasför att effektivt understödja grupparbete ochhur världarna ska utformas för att understödja arbete ipraktiken [18].Det har gjorts kvalitativa analyser av social interaktioni ett internationellt distribuerat, realtids-, flerpartsmötehållet i en CVE. Dessa analyser avslöjar ettantal systematiska problem med turordning och deltagandei sådana världar. Dessutom har det gjorts undersökningarom hur enkla polygonfigurer (avatarer)fungerar i en social interaktion. Förslag, utgående frånde empiriska analyserna, har framkommit. Det harhandlat om förslag på teknisk utveckling, som skullekunna öka interaktiviteten i virtuella världar i frågaom samarbete [19].I en CVE interagerar ett flertal personer med varandrai en datorgenererad värld skapad med VR-teknik.Sådana världar är intressanta ur ett flertal perspektiv.De kan understödja samarbete och interaktivitet på etthelt annat sätt än vad som är möjligt med mer vanligamötes- och distanskommunikationstekniker. CVE:erkan ge en delad miljö där människor kan användakommunikationsresurser som inte finns i andra tekniskasystem. Dessutom, om alla användare i en CVEär förkroppsligade så att deras läge och orienteringkan visas, uppkommer eller understöds en grad avömsesidig medvetenhet om varandras aktiviteter.Vid forskning om CVE:er har det många gånger använtsett system, MASSIVE, som genererar en enkeltuppbyggd grafisk värld och understöder virtuellamöten. Ljud och/eller textkommunikation kan användas.Avatarerna är här enkla blockfigurer.Intresset ligger vid kvaliteten på interaktionen iCVE:er och hur dessa världar fungerar som platser försocial interaktion. Därför har en fokusering blandannat gjorts på två frågor: Hur turordning fungerar ivirtuella världar och hur avatarerna används.TurordningTurordning kan vara ett problem i vissa fall. Vid direktafrågor eller uppmaningar till en viss deltagare ärdet ganska klart vem som står i tur att kommunicera,men vid andra fall kan en viss förvirring uppstå ifråga om detta [19]. Risken är att flera användare börjarprata samtidigt eller att ingen vågar ta vid. Vidundersökning har det märkts att deltagarna försökerlösa eller förutse dessa problem på olika systematiskasätt, till exempel genom att tala om att de nu ska säganågot eller genom att be någon annan prata. Andraproblem är hur man ska tolka tystnad eller frånvarohos en viss deltagare.Hur avatarerna användsNär det gäller hur avatarerna används så har detobserverats att deltagarna tenderar att flytta runt sinavatar för att få en bättre överblick av dem de villinteragera med. Detta görs trots attljudkommunikationen inte kräver det. En slutsats äratt deltagarna känner sig mer vana vid detta från denverkliga världen och att avatarerna därför får en socialroll och inte bara en roll som ett titthål in i denvirtuella världen [19].Design av CVE:erDen övergripande designen av virtuella världar bör tahänsyn till hur dessa ska göra social interaktion möjlig.Andra viktiga punkter är navigerbarhet, möjlighetatt presentera en stor mängd information eller ettestetiskt tilltalande gränssnitt. De objekt som vi place-

16 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironrar i en virtuell värld bör väljas och utformas medtanke på den sociala interaktionen. Ur denna synvinkelär det viktigt med enkla objekt, vars funktion ärlättbegriplig. Däremot är det en stor fördel, i fråga omanvändning och sociala interaktionsmöjligheter, omavatarerna är mer avancerade än blockfigurer. Intuitiviteteni interaktionen blir större om det går att interageraså likt den verkliga världen som möjligt [19].De problem som uppkommer vid allt mer realistiskaobjekt är begränsningar i dator-, nätverks- och systemprestanda.Därför är inte frågan om en virtuellvärld ska innehålla symboler eller inte, utan snararehur många symboler som behövs. Det optimala börvara att göra världen så avancerad det går, med avseendepå grafik, innehåll och abstraktion, men att låtadet vara en övergång mellan realism och symboler. Sålänge som ekonomi och datorprestanda gör det möjligtkan användandet av symboler få stå tillbaka förrealismen. Att göra världen så realistisk som möjligtkan nämligen kosta mycket, både i form av pengaroch datorkraft. Det är naturligtvis önskvärt att besökarnai den virtuella världen känner igen sig intuitivt,men debatten fortgår om det ska göras med störrerealism eller mer symbolik [18].En sak att tänka på vid utformningen av objekt i denvirtuella världen är att inte bara se på vad de är representationerav, utan snarare vad de ska göra som representationeroch hur de ska fungera. Ett exempel pådetta är följande: Varje användarrepresentation (avatar)i den virtuella världen är själv ett interaktivt objekt.Om en användare väljer att interagera med enannan, närvarande eller frånvarande, användare kanolika händelser vara möjliga. Till exempel kan dennahandling starta upp webbläsaren och visa denna användareshemsida. Genom att kunna välja bland avatarerav även frånvarande användare kommer möjlighetenatt initiera direkt kommunikation med dessa.Den aktiva användaren erbjuds nämligen då en valmöjlighetatt antingen skicka e-post till den inaktivaeller att försöka påkalla dennes uppmärksamhet, tillexempel genom ett chat-fönster eller genom olikaljud, och bjuda in denne till den virtuella världen[18].Etnografiska studierUtformningen av en användbar CVE, som ska understödjavissa aktiviteter, måste ta hänsyn till att CVE:nska vara ett användbart verktyg för de personer somska utföra aktiviteterna. Det är av stor vikt att skapaförståelse för dessa aktiviteters natur och sambandetmellan hur aktiviteterna yttrar sig i den verkliga världenoch i den virtuella. Detta påvisar vikten av etnografiskastudier av aktiviteter i den verkliga världen[18].PraktikfallFör ett par år sedan gjordes en etnografisk studie avdesignarbete i klädindustrin i syfte att skapa en CVEför en modeskapare [20]. I motsats till mångaföreställningar om klädindustrin visade det sig attdess designarbete väsentligen var bundet tillorganisationell koordination och kraven fråntillverknings- och råvarukedjan. Relativt litedesignarbete involverar artistisk målning, utan mycketkräver hämtning av data från databaser, dataanalys,informationsinsamling och saker som de anställdasjälva kallar ”tekniskt”.Etnografiska studier och interaktionsstudier avCVE:er [21] visar att flera och varierande aktiviteterbehövs för att sätta upp, bibehålla och felsökaCVE:er. Dessa aktiviteter rör sig över såväl den virtuellavärlden som den verkliga. En förståelse avCVE:er måste behandla relationerna mellan samarbetebåde inuti och utanför en CVE för att den skakunna fungera som en plats för lättbegripliga socialaaktiviteter. Med andra ord så kan händelser i en användaresfysiska verklighet påverka och skapa förvirringi den virtuella värld han/hon är besökare i. Dessaslutsatser föreslår en socialvetenskaplig specifikationav vad som bör ingå i en CVE, av hur den virtuellavärlden bör vara uppbyggd och av avatarernas egenskaper.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 17SpecifikationProblemdefinitionNär personer som arbetar professionellt med MDI skasamarbeta, diskutera eller utbyta kunskap med varandramåste de idag oftast antingen träffas fysiskteller föra en diskussion med hjälp av olika textbaseradeoch tvådimensionella datorverktyg. Det kan bådehandla om mer informella möten mellan mindre gruppereller större sammanträden. Då användarna är geografisktåtskilda eller om man vill kunna göra mer änvad som är möjligt med tvådimensionella verktyg kandet bli problem.Skulle en tredimensionell virtuell värld kunna vara ettbra verktyg för att stödja informationsutbyte samtmöten på distans inom MDI? Världen är tänkt att varatillgänglig på Internet via något lämpligt 3D-navigeringsverktyg.Med tredimensionalitet menas här entredimensionell värld som är projicerad på datorskärmen.Uppgift och målUppgiften i detta examensarbete blir att utforma entredimensionell virtuell värld där besökare ska kunnaträffas, lära sig av varandras erfarenheter och samlaoch ta till sig information. Med andra ord ska världenfungera som en samlingsplats för kunskap och informationinom MDI.Målet är att besvara frågor som vad virtuella världarkan bidraga med i en samarbetssituation och om detär ett bra verktyg i sådana sammanhang, huruvida detfinns ett intresse för ett sådant verktyg, vilket understödsom behövs i världen och vilka önskemål målgruppenhar.MålgruppDetta verktyg är främst riktad till personer som arbetarprofessionellt med människa-datorinteraktion, menäven andra personer som är intresserade av dettaämne ska kunna tillskansa sig information i den tredimensionellavärlden.Möjligheter för användarnaFörutom det som angivits ovan ska besökarna i världenkunna tipsa, önska och beställa saker. Dessa sakerär inlägg, tillägg, nya byggnader och information istaden och övriga önskemål som är relevanta för ämnet.Det här uppmuntras mycket, för det är just besökarnasom bestämmer utformningen av denna plats.Önskemål om förändringar eller borttagning av byggnaderoch information kan också lämnas. Besökarnaska också ha möjlighet att sätta upp egna utställningar.Frågor som besökarna kan få svar på i världen är tillexempel olika design- och metodfrågor, allmännafrågor om MDI, vilka trender som råder, etc.TillvägagångssättDetta examensarbete utfördes på Centrum för användarorienteradIT-design (CID), NADA, KungligaTekniska Högskolan (KTH) i Stockholm.Första momentet i examensarbetet var inläsnings- ochlitteraturdelen. Denna del examinerades skriftligt genomen uppsats, som senare kom att ingå i denna rapportsinlednings- och bakgrundskapitel. I litteraturförteckningeni slutet av rapporten anges bland annatvad inläsningsdelen omfattade.Nästa moment var att intervjua representanter ur målgruppen.Intervjuerna skulle försöka ge svar på hur dearbetar gemensamt inom och mellan organisationerrörande MDI, om det i några sammanhang skulle varaen fördel att ha tillgång till en virtuell värld, vad deanser att virtuella världar skulle kunna bidraga med ien samarbetssituation, om ett sådant verktyg är intressant,hur den virtuella världen bör utformas och vadsom ska ingå, vilka understöd som behövs, etc. Defem intervjuobjekten var alla verksamma inom näringslivet.En förfrågan om de hade möjlighet att deltagabehövde skickas ut i förväg. Vid samma tillfällegavs en introduktion av ämnet i syfte att effektiviseraden kommande intervjun. Intervjuerna genomfördesföreträdesvis genom att träffa varje intervjuobjektpersonligen, men om detta inte var möjligt, till exem-

18 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironpel på grund av geografisk placering, genomfördes devia telefon.Då intervjuerna var avslutade och resultaten fråndessa var bearbetade tog nästa fas vid: designfasen.Detta moment var det längsta, räknat i tid, och utfördesi Active Worlds på en PC-plattform. ActiveWorlds är en av de ledande applikationerna på Internetför utställningar, diskussion och navigering i entredimensionell värld. Användarna representeras grafiskti form av olika så kallade avatarer och kan genomdessa interagera med sin omgivning. Det var idetta exjobb tänkt att det skulle finnas möjligheter förbåde mer informella möten mellan mindre grupper avbesökare och större sammanträden. Dessutom var dettänkt att det skulle finnas utställningar av olika slag.Resultatet från intervjuerna styrde utformningen avaspekterna hos den virtuella världen.Nästa moment var att göra användartest på den virtuellamötesplatsen. Testpersonerna skulle så långt detvar möjligt vara desamma som under intervjuerna,men då detta inte gick att uppfylla testades mötesplatsenpå forskare inom MDI på NADA, KTH. Testpersonernafick samma förhandsinformation, med eventuellatillägg, som gavs ut inför intervjuerna. Resultatoch erfarenheter från användartesten medförde attvissa aspekter hos mötesplatsen behövde bearbetas pånytt. När detta var klart var prototypen färdig.Metoden att utföra denna typ av arbete i en itererandeprocess hade tidigare använts under kurserna i människa-datorinteraktionoch användarcentrerad programutveckling.Det här arbetssättet hade visat sig fungerasmidigt och bra och dessutom passa för arbete medtidsramar enligt examensarbeten och sådana kurser.UtrustningDen utrustning som användes under detta examensarbetevar följande:• PC med relativt god prestanda.• Windows 95/98/NT.• En snabb Internetförbindelse.• Active Worlds browser. (Kan endast köras i PCmiljö.)• Medlemskap i Active Worlds.• Ett antal PC till användartesten, med ActiveWorlds browser installerad och en snabb Internetförbindelse.Högtalare och mikrofon tillsamtliga datorer.• Adobe Photoshop och Adobe Illustrator.AvgränsningarFör att inte arbetet skulle svälla ut och bli alltför omfattandeeller långvarigt gjordes ett antal avgränsningar.Avgränsningarna är följande:• Tyngdpunkten i examensarbetet ligger på designenav den virtuella mötesplatsen.• Active Worlds används dels för att det är enkraftfull miljö som det är relativt lätt att bygga ioch dels för att det är den vanligaste 3D-applikationenpå Internet.• Designen koncentreras på strukturer och teoretisktinnehåll i den virtuella världen och därförutelämnas design av avatarer. Dessutom har användarnai Active Worlds inte en tillräckligt bramöjlighet till överblick över de avatarer somfinns tillgängliga.• Tidsaspekten i exjobbet begränsar antalet iterationsstegoch även antalet intervjuer. Det blirendast ett iterationssteg.• Antal intervjuobjekt begränsas till fem.• Antal testpersoner begränsas i samma utsträckning.• Det förutsätts inte att intervju- eller testpersonernakänner varandra i förväg.• Intervju- och testpersonerna erhåller samma förhandsinformation.Möjligen kan den vara någotkompletterad för testpersonerna.• Intervju- och testpersonerna erhåller ingenytterligare förhandsinformation utöver den introduktionde fick vid inbjudan, såvida de intefrågar.• Vare sig intervju- eller testpersonerna förutsättsha någon erfarenhet av Active Worlds eller någotliknande verktyg.• Vissa önskemål hos målgruppen beaktas ej. Dethandlar om önskemål som kräver mycket merarbete,kunskap som jag ännu ej besitter och tidsom inte finns inom ramen för detta examensarbete,till exempel ett diskussionsforum och entidslinje för MDI-historiken.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 19IntervjuerSyftet med intervjuerna var att undersöka vilken synsom experter inom människa-datorinteraktion har påpotentialen hos tredimensionella virtuella världar sommötesplatser och kompetensstödjande verksamhetinom MDI-området. Intervjuerna ska försöka ge svarpå hur de arbetar gemensamt inom och mellan organisationeridag, om det i några sammanhang skulle varaen fördel att ha tillgång till en virtuell värld, vad deanser att virtuella världar skulle kunna bidraga med ien samarbetssituation, om ett sådant verktyg är intressant,hur den virtuella världen bör utformas och vadsom ska ingå, etc.TillvägagångssättFem personer ur målgruppen kontaktades. Var och enfick en inbjudan om att deltaga i intervjun skickad tillsig via e-post. I detta brev ingick även en beskrivningav syftet med examensarbetet och vad vi ville få ut avintervjuerna. Alla tillfrågade visade sig vara intresseradeav att deltaga och vi kom överens om tidpunktoch intervjumetod. Intervjuerna skulle utföras underett personligt möte med var och en av deltagarna, mendär detta inte var möjligt på grund av geografisk avlägsenhetskulle intervjun utföras via telefon. Det visadesig bli två personliga möten och tre telefonintervjuer.Intervjuerna tog var och en omkring en timme attgenomföra. Undantaget var en intervju som tog fyrtiofemminuter, men det förklaras av att personen i fråga,på egen begäran, fått även frågorna i förväg.FörsökspersonerAlla intervjuade personer var verksamma i näringslivet.De arbetar professionellt inom MDI på IT-företagsom sysslar med konsultverksamhet. Det handlade omstora tekniska företag med egen produktutveckling.Tre av de tillfrågade var från Stockholm och två frånLinköping. Personernas bakgrund varierade från exempelvisbeteendevetare till civilingenjör med inriktninginom MDI. Företagen i fråga var oftast mycketproduktinriktade och styrda av tid och krav från sinakunder. Medarbetarnas arbetsuppgifter skiljer sig frånuppdrag till uppdrag.FrågeområdenIntervjufrågorna behandlade två olika områden. Tillatt börja med handlade det om frågor rörande befintligarbetssituation för personen i fråga och hur haneller hon ser på hur en virtuell värld skulle kunna fungerai detta arbete och om det är intressant. Det andraområdet handlade mer specifikt om innehållet ochutformningen av den virtuella världen. Frågorna finnssom underrubriker nedan.ResultatResultatet av intervjuerna ska här kort sammanfattas.En utförligare beskrivning, grupperad efter fråga,följer nedan.Svaren på frågorna i intervjuerna visar att det finns ettintresse för ett sådant här verktyg, men att det förstmåste undersökas och utvärderas ordentligt innan detgår att uttala sig om dess fulla potential. En personhade svårt att se att detta verktyg skulle kunna ha någonpotential i näringslivet, men möjligen inom denakademiska världen, medan en annan person troddepå dess potential och såg fram emot att få provaverktyget. Två tillfrågade såg en större användninginom informationsvisualisering än inom sammanträdes-och mötessammanhang.Undersökning av befintligsituation hos målgruppenTill att börja med ombads de tillfrågade att beskrivahur deras arbetssituation och arbetsuppgifter ser utidag. Detta gjordes för att få en allmän känsla för derasbakgrund, hur de arbetar, hur arbetet är uppdelat,hur strategierna är och lite om hur företaget fungerarpå detta område. Det visade sig att de flesta arbetade inågon form av MDI-grupp på sitt företag och att de

20 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironofta var inbegripna i hela utvecklingsprocessen av enprodukt.Hur arbetar ni idag gemensamt inom företagetmed andra personer inom MDI-området?På denna fråga svarade alla relativt lika. Personligakontakter, möten och konferenser var det överlägsetvanligaste samarbetssättet, vilket medför att det blirmånga resor. E-post och telefon var näst vanligast ochi ett fall var e-post till och med mer förekommande änpersonliga kontakter, enligt den tillfrågade. Andrasamarbetssätt var via nyhetsgrupper, videokonferens,träffar via ett internt MDI-nätverk och, vid enstakatillfällen, nyhetsbrev. Just videokonferens var vanligtpå ett företag, medan det på andra företag var mindrevanligt eller inte förekom alls. Ett annat företag användesig av ett internt dokumenthanteringssystem idatabasform. I många fall är kontakten med kollegorpå en spontan nivå. Att göra studiebesök och bjuda införeläsare förekommer ibland. Syftet med samarbetetär många gånger att utnyttja varandras erfarenheter,diskutera aktuella problem och strategier och att bollafrågor mot varandra på spontan nivå.Hur arbetar ni idag gemensamt med personer påandra företag eller organisationer inom MDIområdet?När det gällde denna fråga blev svaren något varierande.De mindre företagen har litet eller inget samarbetemed andra organisationer, medan de större företagenhar fortlöpande samarbete med andra organisationeri samband med så kallade affärsprojekt. Dåsamarbete fanns svarade berörda personer ungefärsamma sak: Personliga möten är allra vanligast, menäven e-post förekommer ofta. Även här blir detmycket resande. Nyhetsgrupper förekommer ibland.Skulle de uppgifter ni har idag på något sätt gå attlösa i en virtuell värld eller skulle det i någrasammanhang i problemlösningsprocessen vara enfördel med en tillgång till en sådan?Här uppstod det en viss skiktning i svaren. Det fannsde som trodde att ett sådant verktyg skulle kunnahjälpa dem i problemlösandet och då som ytterligareett verktyg för samarbete och redovisning av lösningar.Det fanns de som tyckte att detta främst var ettbra verktyg för att understödja möten. Det fanns desom tyckte att det främst var ett bra verktyg för attvisa information. Slutligen fanns det de som hadesvårt att se hur ett sådant verktyg skulle kunna hjälpadem i deras arbete i näringslivet. Några tillfrågadehade svårt att se vad tredimensionaliteten skullekunna bidraga till utöver vad tvådimensionella textchattaroch nyhetsgrupper gör, men detta kan möjligendelvis bero just på det faktum att samtliga intervjuadehade liten eller ingen erfarenhet av en tredimensionellvirtuell värld. En person ansåg det varaviktigt att befinna sig nära den verksamhet man jobbarmed för att vara tillgänglig och kunna fatta snabbabeslut. Denna person trodde mer på videokonferenssom sammanträdesverktyg, men att detta kanskeskulle kunna gå att väva in i en virtuell värld på någotsätt. En annan person såg en fördel i den visuellaöverskådligheten, vilket även de andra höll med om,och att det lättare skulle gå att göra en inriktning inomolika MDI-frågor genom att ha olika forum i den virtuellavärlden för olika aktiviteter och frågor. Sammaperson såg en fördel i att kunna demonstrera lösningar,tillvägagångssätt och idéer vid användarcentreratarbete i en virtuell värld och detta tog även andraintervjuobjekt upp. Något som de flesta tillfrågadenämnde var att de tyckte att det är viktigt att känna,eller känna till, den man ska samarbeta med i en virtuellvärld eller via videokonferens relativt bra i förväg.Det skulle då vara lättare att föra en effektiv diskussion.Några av dem tyckte att en av de största fördelarnamed ett sådant verktyg, i samband med möten,var att slippa resa. Med andra ord att slippa restid ochreskostnader. En person tyckte att detta var ett braverktyg för att underlätta både formella och informellamindre möten och uppkomsten av dessa. Detskulle vara lätt att gå in i en virtuell värld och ha ettmöte som annars kanske inte skulle bli av. ”Diskussionleder till fler synpunkter än vad e-postväxling göroch att det just är i realtid gör att det erbjuds möjlighetför konstruktiva motkommentarer”, ansåg sammaperson. Två andra tillfrågade ansåg att det skulle varasvårt och ineffektivt att ha regelrätta sammanträden ien virtuell värld. Antingen så har de vanliga, fysiskamötena strikta regler som inte går att överföra till envirtuell värld eller så skulle man i en virtuell världvara tvungen att införa så strikta regler för sammanträdenatt spontaniteten och intresset för verktyget, idetta sammanhang, skulle minska drastiskt. De troddei stället att potentialen för spontana möten i mindregrupper var större.Skulle ett sådant verktyg vara intressant om detfanns tillgängligt?På denna fråga svarade de flesta tillfrågade att detyckte det, men att verktyget behöver utredas och testasi organisationen innan det går att uttala sig omdess verkliga potential. ”Om ett sådant verktyg fannsoch om innehållet är vettigt skulle det nog användas”,ansåg en person, vilket även andra höll med om. Hontyckte också att ett sådant verktyg kan fungera som enbra samlingsplats parallellt med andra media. Ett problemsom några belyste var om man skulle ha tid attanvända det. En tillfrågad trodde att de användaresom är ovana vid tredimensionella virtuella världarinitialt skulle få sin uppmärksamhet att till viss del gåöver från uppgiften till en beundran av grafiken och

22 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironuppmärksamhet bör finnas. Ett diskussionsforum itextform bör också finnas tycker flera av de tillfrågade.En person föreslog dessutom ett kalendariumoch länkar till konferenser. När det gällde vilken informationsom skulle finnas i världen och hur denskulle presenteras inkom svar som en samling av designlösningarför användargränssnitt, exempel på braoch dåliga lösningar, metoder och erfarenheter avdessa, en samling av produkt- och produktionskategorierett samlat referensbibliotek, en kontaktlista, länkartill webbsidor, webbgränssnittsbaserade delar,litteraturtips och kanske även egna dokument ochrapporter. En person tyckte att utställningarna i världenskulle vara tidsbegränsade. Samma person tyckteatt man bör anamma en sanktionerad struktur, till exempelgenom att titta på innehållsförteckningen i enbok som spänner över en så stor del av MDI-områdetsom möjligt. Han ansåg också att även tomma ämnesrumskulle ha en fördel då att det därigenom visas attanvändaren inte behöver leta vidare i världen efterinformation om detta ämne och att det finns en möjlighetför användarna att fylla detta ämne med information.En annan person föreslog rekryteringsmöjlighetertill användartester och kanske till och med attvissa användartester skulle kunna utföras i dennavärld.Har du något eget önskemål om vad som skullekunna finnas i en virtuell värld av den här typen?Två personer tyckte att ett sådant här verktyg har potentialinom rekrytering och att det därför vore bramed sådana möjligheter. En av dem tyckte också attdet vore bra om fokusgrupper inom ett företag skullekunna använda en del av världen internt och slutet, tillexempel genom en virtuell byggnad som endast företagethar fullständig access till. Andra besökare skullekunna ha tillgång till en begränsad del av dennabyggnad i intresse- och rekryteringssammanhang. Enannan person ville ha en möjlighet att presentera egnaresultat och lösningar om det skulle vara acceptabeltför hennes kunder. Hon tyckte också att det vore bramed ett forum för studenter, där de skulle kunna presenterasig och sina arbeten. Examensarbeten skulletill exempel kunna presenteras i en sådan virtuellvärld. En av de tillfrågade, i vars arbetsuppgifter detingår att svara på många frågor, ville få sitt eget arbetsrumrepresenterat i ett sådant verktyg. Besökarnaskulle där kunna se om han är tillgänglig och annarskunna lämna ett meddelande eller söka kontakt påannat vis. En annan av de tillfrågade saknade idagmöjligheten till kopplingar och utbyte av kunskapmellan MDI-världen och systemutvecklingsvärlden ifråga om verktyg, programspråk, metoder, teknik,modeller, etc. Ett sätt att göra detta på tyckte hon varatt lägga ut länkar till systemvärlden på webbtavlor iden virtuella världen. Vidare ville hon ha en aktivanvändarmedverkan i det arbete som skulle kunnautföras i en sådan virtuell värld.Vad är ett bra upplägg?En intervjuad ansåg att det i första designfasen varviktigast att koncentrera sig på den information somska finnas i världen och mindre på världens strukturellaoch utseendemässiga utformning. Användartesterskulle sedan ge ytterligare uppslag om information,men framför allt om utseende och struktur. Återigennämndes vikten av en metafor. En tillfrågad tyckte attdet vore bäst om den virtuella världen var så lik denriktiga som möjligt och att det fanns olika ”rum” förolika typer av verksamhet, till exempel mötesrum,grupprum, utställningsplatser, bokhyllor med information,mm. Dessutom vore det bra om det fannsmöjlighet för användarna att teleportera sig runt ivärlden (snabbt hoppa till en annan plats, till exempelgenom att klicka på en viss länk). En annan persontyckte att det, som det nämndes ovan, borde finnas enöversiktlig grafisk representation av världen, till exempeli form av en karta. Som komplement till kartan,med tillhörande beskrivning, tyckte hon också att detborde finnas en textuell beskrivning av världen, tillexempel på en webbtavla. Båda dessa sätt ska visa ensammanfattande översikt av världen, men också syftetmed dess delar och vilka möjligheter som finns. Justöversiktlighet var tydligen bland det viktigaste gällandeupplägget, för det nämnde flera tillfrågade. Attsamla information och struktur så kompakt att vilsenhetenminskar var också viktigt, tyckte en person.Samma person ansåg det vara viktigt med referenspunkteri världen så att man hela tiden vet i vilkenriktning man tittar. En annan tillfrågad tyckte att detvore en fördel att införa flera dimensioner, till exempeltid (”Vad gjorde man på 1970-talet?”), geografi,kvalitativt arbete – kvantitativt arbete, användarpopulationer(Är de domänspecifika? Är domänen publik?Vilka förkunskaper behövs?), effektivitet (produktivitet– upplevelse) och vad är användbarhet?Övriga idéer och tips?Till sist tillfrågades de intervjuade om de hade någraövriga tips och idéer. Ett svar som inkom var att detär viktigt att göra användartest och stämma av medfiktiva användare. Ett annat svar var att utnyttja möjlighetenmed genvägar och teleportrar. En annan tillfrågadansåg att ljudkommunikation är viktigt, men attdet kan uppstå problem i fråga om kvalitet och prestanda.Då nätverks- och systemprestandan ej är tillräckligför att ge en fullgod ljudkvalitet kan en samtidigtelefonkontakt behövas i ett sådant verktyg. Ljudkommunikationenär framför allt viktig för att kunnaförmedla känslor på ett naturligt sätt.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 23Slutsatser och diskussionSom en slutsats kan det nämnas att resultatet avintervjuerna visar att det finns ett intresse för ettsådant här verktyg (virtuella världar), men att det förstmåste undersökas och utvärderas innan det går attuttala sig om dess fulla potential. En person hadesvårt att se att detta verktyg skulle kunna ha någonpotential i näringslivet, men möjligen inom denakademiska världen, medan en annan person troddepå dess potential och såg fram emot att få provaverktyget. Två tillfrågade såg en större användninginom informationsvisualisering än inomsammanträdes- och mötessammanhang.En av erfarenheterna från intervjuerna var att skillnadeni upplevelse mellan personligt möte och telefonintervjuvar inte så stor. Visserligen var det lättare attfå en personlig kontakt med intervjuobjektet då viträffades rent fysiskt, men samarbetsviljan var likastor i de båda fallen. Den intervjuade hade störremöjlighet att förklara och beskriva sina svar och synpunktervid de personliga mötena, främst genom attkunna illustrera dem på papper. En av deltagarna villeha frågorna i förväg och fick det också. Effekten avdetta blev att intervjun med henne gick fortare mengjorde den också mindre diskussionsrik än de övrigaintervjuerna. Eftersom diskussion ökar samhörighetskänslanoch förståelsen av varandras synsätt upplevdesdetta något negativt. Det kändes även som om honskrivit ner sina svar i förväg.Alla intervjuade personer var från näringslivet ochingen från den akademiska världen, trots att en avdem nyligen kommit därifrån. Det är möjligt att responsenoch intresset för konceptet hade blivit störreom ett par akademiker hade intervjuats och det påpekademycket riktigt en av de intervjuade. Tre av defem intervjuade personerna sade sig vara intresseradeav att deltaga i ett användartest. De övriga två nämndeinget om detta.Intervjuerna gav en relativt bra grund att stå på vidden fortsatta prototyputvecklingen av detta verktyg.Under ett par intervjuer lämnades tips om webbsidoroch relevant litteratur som skulle kunna ge ytterligareidéer och underlätta utformningen av den öppna tredimensionellamötesplatsen för samlande av kunskapoch information inom människa-datorinteraktion.

24 En öppen tredimensionell mötesplats Marc GironDesign av mötesplatsenUtgångspunktEn värld i Active Worlds är CID-världen. Den ärganska liten jämfört med andra världar och mäter endast40x40 längdenheter. (Detta kan jämföras medAlphaWorld som mäter 40 000 x 40 000 längdenheter.Längdenheten är Active Worlds interna.) CIDvärldenägs av LO men administreras av CID. Härpågår bland annat ett par projekt med facklig anknytning,till exempel FRU-projektet, men här finns ocksåinformation, projekt och utställningar av CID. Defackliga projekten utförs av CID-personal i samarbetemed fackförbunden. LO:s projekt kallas ”Cyberbygget”.Världen är i huvudsak en forsknings- och experimentvärld.Eftersom Active Worlds är relativt begränsat,i funktions- och användningshänseende, fungerarprogrammet bäst som prototypverktyg. Mer omverktygets begränsningar beskrevs under kapitlet”Bakgrund”.Den plats jag fick mig tilldelad i CID-världen ligger inordväst och utgör omkring en fjärdedel av världenstotala yta. Detta visade sig gott och väl räcka för designeninom ramen för det här examensarbetet och alltillgänglig plats användes inte. Totalt användes ungefären femtedel av CID-världen. För att inte störa besökarnapå MDI-mötesplatsen och omkringliggandeprojekt omgärdades platsen med kullar och murar.Dessa objekt var också till för att tydligt markera deyttre gränserna för staden.Hur man bygger i ActiveWorldsGrunderna i byggandet av strukturer i Active Worldsär relativt lätt. Det finns ett stort antal färdiga byggobjektoch vart och ett av dessa har ett unikt namn.Det kan handla om väggar, golv, tak, möbler, murar,växter, etc. Många objekt finns i olika storlekar, mendet som skiljer dem åt i huvudsak är form och textur.Alla tillgängliga byggobjekt finns utställda och sorteradei en särskild byggvärld i Active Worlds. Förutomobjekten kan man där även få hjälp med sitt byggandetack vare en mängd anslagstavlor och ibland närvarandelärare. Själva byggandet utförs genom att ettbefintligt objekt i världen kopieras. Sedan döps kopianom till det objekt som är aktuellt. Till sist förflyttasdet nya objektet till önskad plats. Det går attflytta i alla riktningar, även uppåt och nedåt. Objektengår även att rotera, men enbart runt den axel som ärvinkelrät mot horisontalplanet.FörkunskaperEftersom det är så lätt att bygga i Active Worlds behövsinga direkta förkunskaper, så länge det är frågaom vanligt byggande med de objekt som redan finns.Det går även att använda egenutformade objekt, mendå krävs det att man vet i vilket verktyg man kan tillverkadessa, vilka format som Active Worlds stödjeroch hur man importerar objekten i världen. I dettaexamensarbete har inga objekt utöver de allmänt tillgängligaanvänts eftersom de ansågs fullt tillräckliga.Vissa objekt, som skyltar, tavlor och teleportrar, harlite speciella egenskaper. Dessa egenskaper sätts genomatt skriva in en eller flera rader kod i objektetsbeskrivningsfält. I detta fall är en viss vana av programmeringen tillgång, men absolut inte nödvändig.Den kod som behöver anges i respektive fall finnsangiven på en hjälpsida på Active Worlds webbplats.Där beskrivs också hur man gör. Antalet varianter ärlätträknade. Kunskaper i något speciellt programspråkbehövs inte alls. På hjälpsidan står även annan informationsom kan vara nyttig för den som inte är vanvid denna typ av verktyg.MetaforVid intervjuerna märktes det att målgruppen önskarett så intuitivt gränssnitt som möjligt. Därför bordejag välja en grundmetafor som användarna lätt kan tatill sig och förstå. Intervjuerna gav även ett flertal tipspå innehåll och strukturer i världen. Syftet med dessavar att underlätta navigeringen och öka överskådligheten.Vad är då en bra metafor i detta sammanhang? Detmåste vara en metafor som gör det så intuitivt sommöjligt för besökarna att navigera i världen samtidigtsom informationen finns redovisad på ett sätt som gör

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 25den lätt att hitta. Från litteraturstudierna och intervjuernaframkom ett par förslag. Exempel på dessa varett museum, en arkipelag och en stad. De har alla detgemensamt att informationen kan delas upp spatialt påolika fysiska utrymmen. Det som skiljer dem åt äröverblickbarheten.Ett museum är vanligen inrymt i omkring en till trebyggnader som hänger ihop. Fördelen är att den historiskaaspekten kan utnyttjas och att informationen kandelas upp efter typ i olika rum. Besökarna får härdessvärre en relativt dålig överblick över hela platsen,på grund av alla väggar och tak. Orienteringstavlor,med teleporteringslänkar, kan och bör i och för sigsättas ut på strategiska platser, men besökarna blirberoende av dessa för att kunna navigera på ett någorlundaeffektivt sätt. De kan inte gå till en punktoch därifrån se hela ”världen”. Just detta efterlystesnämligen i intervjuerna.En arkipelag har fördelen att överblickbarheten ärgod, men för att den ska bli tillräckligt bra måsteöarna ligga förhållandevis nära varandra. En annansjälvklar fördel är att det på ett lätt och intuitivt sättgår att dela upp informationen efter typ på de olikaöarna så att varje ö får sitt eget tema. Denna metaforanvändes med framgång under sommarskolan ”Designand Aesthetics in Human Computer Interaction”[16]. En nackdel med denna metafor finns då man haratt göra med en hela tiden växande plats. Då inses detnämligen snabbt att det snart blir ett gytter av allaförbindelser (broar, färjor, etc.) mellan öarna ochdärigenom förvirras besökaren. En annan nackdel äratt det ibland kan vara svårt att veta om man, sombesökare, tittar upp i himlen eller ner i havet.En stad har de flesta fördelarna från både musee- ocharkipelagmetaforerna. Överblickbarheten över stadenkan göras mycket god och informationen kan lätt ochintuitivt delas upp efter tema och typ i olika hus ochbyggnader. Olika aspekter av varje tema kan inomvarje hus delas upp på olika rum. Frihetskänslan ifråga om att kunna navigera nästan hur man vill ochslippa att hela tiden slå i väggar och tak, är nästan likastor som i arkipelagen. Att dessutom kunna se himlenoch låta dagsljuset lysa upp omgivningen visade sigsedermera, under användartesten, upplevas som positivtav målgruppen. Staden är ett vant begrepp för deflesta människor och därigenom underlättas navigeringen.Tillsammans med ett antal stadskartor ochskyltar med husnamn blir även överskådligheten god.Varje byggnad kan ges ett unikt utseende och utformning,vilket gör att den lätt känns igen. En nackdelmed staden som metafor kan vara att det i början kanvara lite svårt att hitta för besökarna. Navigeringenunderlättas dock av kartor av olika slag.Efter att ha studerat ett par rapporter från liknandearbeten eller efterforskningar bestämde jag mig för attanvända en by eller småstad, med hus, vägar och informationstavlor,som grundmetafor [22], [23], [24],[25]. Informationstavlor, bestående av karta och text,och skyltar på husens tak och ingångar skulle ökaöverblicken för användaren. Varje hus täcker en enskildaspekt av MDI-mötesplatsen, som till exempelmetodhuset för olika metoder inom användarorienteratarbete och möteshuset för möten och sammanträden.Husen utformades på olika sätt för att de lättareskulle gå att känna igen. För att kunna förflytta sigsnabbare i världen finns det teleportrar på informationstavlornaoch ”hissar” inlagda i hus där sådanabehövs. Tavlorna och de andra hjälpmedlen behövseftersom synfältet i världen är begränsat (120 meter).Dessutom kräver stora synfält mycket datorkraft. ActiveWorlds navigeringsprogram är som sagt mycketprestandakrävande och större synfält än 40-50 meterär inte att rekommendera om man samtidigt behöverröra på sig.En första designprocessHär kommer jag att beskriva hur jag gick tillväga idesignarbetet och mina tankar och intryck under detta.Hur man går tillväga för att bygga i Active Worldsfinns angivet ovan och därför nämner jag inte mer omden tekniken. All information om MDI i staden placeradespå tavlor, så kallade webbtavlor.Jag hade fått min plats i världen tilldelad och det förstajag gjorde var nu att bygga det som sedermeravisade sig bli välkomstplatsen. Den fick formen av envägkorsning, omgärdad av vatten. Tanken var att denskulle se så ovanlig och speciell ut att den lätt skullegå att minnas för besökarna. Idén om en central välkomstplatskom redan innan designen inleddes. Tankenvar att besökarna skulle utgå från denna plats ochpå ett intuitivt sätt ta sig till andra delar av staden ochdå var en vägkorsning ett relativt enkelt val. I dennavägkorsning placerades till att börja med endast envälkomsttavla. Tanken var att ytterligare informationskulle tillkomma på denna plats.Nu var det så dags att konstruera husen och de andrabyggnaderna i världen. En förteckning gjordes överönskvärd information och denna delades upp på ettantal hus och andra byggnader. Vilken informationsom skulle ingå bestämdes av intervjuerna och av delitteraturstudier som inledde examensarbetet. Sedermerabegränsades antalet byggnader av tidsramen fördetta moment i examensarbetet, men de centrala ochviktigaste husen kom med. Hur skulle då byggnadernase ut? Vilken form skulle de ha och vilka texturer

26 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironskulle väggar, golv och tak ha? För att få fram svar pådessa frågor begav jag mig ut i ett par världar i ActiveWorlds för att låta mig inspireras av befintliga byggnader.Detta gjorde jag ett flertal gånger under designprocessen.I Active Worlds byggvärld lärde jagmig det mesta om byggandet och hur man ska utformasina strukturer för att de ska se så bra ut som möjligt.Här fanns även ett antal färdiga husexempel. I CIDvärldenhittade jag en byggnad som inspirerade migtill det första huset; MDI-huset. Byggnaden var etttolvkantigt hus och utgjorde den centrala delen avCID:s egna utställningar. Jag inspirerades framför alltav dess yttre form.MDI-husetMDI-huset skulle innehålla allmän information ommänniska-datorinteraktion, främst riktad till de besökaresom är mindre välinsatta i ämnet. Även mer luttradeMDI-veteraner skulle dock beredas en möjlighetatt komplettera sina kunskaper i detta hus. Dessaskulle också förhoppningsvis senare komplettera informationeni detta hus. Just med tanke på dennaframtida komplettering gjordes rummen i husetganska stora, så att ny information enkelt skulle kunnafå plats. Huset blev tolvkantigt och fick bestå av åttainformationsrum, ett mittrum och fyra ingångar, ett ivarje väderstreck. Det senare visade sig nödvändigtför husets tillgänglighet eftersom det blev så stort. Attdet just blev åtta informationsrum kom sig av att deninformation som lades in i huset bäst delades upp iåtta delar. Informationen togs främst från ACMSIGCHI:s Curricula-sida och bestod till exempel avbeskrivningar om vad MDI är för något, vilka områdensom finns, historik, fallstudier och MDI-kurser[26]. I husets mitt placerades en informationstavlaöver huset, av samma typ som orienteringstavlorna påstora varuhus. För att snabba upp navigeringen i detstora huset förseddes tavlan även med länkar medhjälp av vilka besökaren kunde teleportera sig runt ihuset. Ingången till varje rum förseddes med en skyltsom beskrev vilken typ av MDI-aspekt rummet behandlade.I syfte att öka överblicken för besökarna istaden förseddes även husets ingångar med skyltarsom beskrev huset. På byggnadens tak placerades detut fyra stora skyltar med husets namn, en i varje väderstreck.Tillblivelseprocessen för MDI-husetåskådliggörs i figur 3 till figur 11.Figur 3: Första steget av MDI-husets skapandeFigur 3: Första steget av MDI-husets skapandeFigur 4: Andra steget av MDI-husets skapandeFigur 5: Tredje steget av MDI-husets skapande

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 27Figur 6: Fjärde steget av MDI-husets skapandeFigur 9: Sjunde steget av MDI-husets skapandeFigur 7: Femte steget av MDI-husets skapandeFigur 10: Åttonde steget av MDI-husets skapandeFigur 8: Sjätte steget av MDI-husets skapandeFigur 11: MDI-huset färdigt

28 En öppen tredimensionell mötesplats Marc GironEfter att MDI-huset var färdigt skissade jag upp deövriga husens utseende och innehåll innan jag fortsattebyggandet. Detta visade sig senare vara nödvändigtför en effektiv design eftersom det gick mycketfortare att bygga om en skiss kunde ligga till grund förarbetet. MDI-huset byggdes utan skiss och tog alldelesför lång tid att utforma. En stor del i detta var husetsform och därför byggde jag endast rektangulärabyggnader i fortsättningen. De färdiga objekten i ActiveWorlds understödjer nämligen inte, på ett brasätt, byggnader med annan form. Skisserna bidrog tillatt resten av staden tog ungefär lika lång tid att byggasom enbart MDI-huset.De byggnader som jag nu skisserade upp var följande:• Ett möteshus, där det skulle vara som mest intuitivtför besökarna att hålla mer formella mötenoch sammanträden. Informella kontakter mellantvå besökare kunde uppstå var som helst i stadenvar det annars tänkt.• Ett VR-hus, där information om VR, virtuellavärldar skulle placeras.• En plats för att samla länkar och informationsom inte riktigt passade in i de övriga husen.• Ett hus som skulle innehålla information omMDI-design.• Ett hus som behandlade metoder inom användarorienteratarbete och erfarenheter av dessa metoder.• En plats där besökarna kan få hjälp med enmängd frågor. Till exempel frågor om MDI, hurman navigerar i Active Worlds, vad MDI-stadenssyfte är, vad den innehåller och vilka möjligheterför besökarna som finns.• Ett hus där besökarna ska kunna sätta upp egnautställningar.MöteshusetMöteshuset fick bestå av fyra rum, två större och tvåmindre för varierande antal mötesdeltagare. För attgöra huset mer kompakt och inte låta det ta för storplats fick det två våningar. För att ta sig till övervåningenkan besökarna välja mellan två vägar, entrappa och en hiss. Trappan visade sig bli alltförskrymmande, så inga andra hus fick en sådan i fortsättningen.Hissen fungerade på så sätt att besökarnateleporteras till övervåningen genom att klicka på enknapp inne i hissen. Med samma princip kunde de tasig ner igen.Innan designfasen av examensarbetet kom igång deltogjag i en av CID anordnad ”Workshop” i VR.Denna workshop bestod till större delen av en mängdföredrag. Ett par av föredragen inspirerade migmycket, se [22], [25], [27], [28], [29]. Ett av dessa,[28], behandlade bland annat en tredimensionellmötesplats och i mötesrummen hade ett bordplacerats. Detta bord skulle fungera som ett naturligtoch intuitivt objekt att samlas runt förmötesdeltagarna. Jag anammade den idén ochplacerade därför ett bord i varje rum av möteshuset.Ett annat tips som inkom under workshopen varljudkommunikation. Ett av de större rummen imöteshuset fick ljudkommunikationsmöjligheter. Detfungerade på så sätt att när besökaren gick in genomdörren genomkorsade han/hon ett osynligt objekt ochen webbsida laddades ner. Genom denna webbsidakunde besökarna kommunicera med hjälp avmikrofon och högtalare. Kvaliteten begränsas dock avatt all ljudinformation går över Internet. Mer om hurljudkommunikationen fungerar finns att läsa på [30].VR-husetÅter inspirerad av dels workshopen, men framför alltav mina litteraturstudier, beslöt jag mig för att göra etthelt hus om olika former av VR. Huset kom att beståav elva informationsrum, där informationen mestadelshämtades från VR-referenserna (se inledning, bakgrundoch [1], [2], [10], [18] – [21]) och frånworkshopen [25], [27], [28], [29]. Det handlade tillexempel om information om Collaborative VirtualEnvironments (CVE), Networked VirtualEnvironments (NVE), svensk VR-forksning, virtuellavärldar som människa-datorgränssnitt och befintligavirtuella världar, men också om VR-simuleringar.Huset fick två våningar, med en hiss som förbanddessa. De mest centrala aspekterna hamnade ibottenvåningen. Huset fick en lite speciell form, mentanken var att när besökaren kommer in i huset skadenne inte behöva springa 180 o runt ett hörn för attkunna se ingången till alla rum. Strax innanföringången, i hallen, placerades en huskarta så attbesökaren lättare skulle få en överklick över huset.Kartan blev av samma princip som MDI-husetsinformationstavla.LänkgårdenUnder litteraturstudien och under sökandet efter informationentill de övriga byggnaderna i staden komjag över några webbsidor som jag absolut tyckteskulle ingå i staden. Problemet var bara att de interiktigt passade in i något visst hus. Därför beslöt jagatt lägga alla sådana sidor på en samlingsplats föröverblivna länkar. Eftersom denna plats inte hade ettvisst tema, som de övriga husen i staden hade, villejag utforma den på ett lite annorlunda sätt. Designenav denna plats fick jag inspiration till av ett annatprojekt i CID-världen. Byggnaden jag utgick ifrån varen gård omgärdad av pelare och väggar, med infor-

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 29mationen på innerväggarna. Denna idé anammade jag,men modifierade utseendet något. Framför allt blevbyggnaden större och mer oval i MDI-staden. Decentrala sidorna på länkgården hamnade mitt för ingången.Alla sidor på denna plats sorterades upp ochsamlades i kategorier. Det kunde handla om länkar tillkonferenser, referenser, resurser, intressegrupper, etc.Under intervjuerna, i ett tidigare moment av examensarbetet,inkom en hel del förslag på informationoch de flesta av dessa förslag hamnade i länkgården.Ett exempel var en länk till Svensk InteraktionsDesign(SID) [31]. Under litteraturstudien upptäckte jagatt en undersökning visat att Jakob Nielsens webbplatsär den överlägset vanligaste källan på Internetför information om användbarhet [9], [32]. Därförfick denna länk det mest centrala läget på länkgården.DesignhusetEgentligen så handlar det mesta i MDI-staden omolika infallsvinklar av MDI-design, men jag ville ändåsamla den mest renodlade designinformationen i etteget hus. Tanken var också att om en besökare sökerjust information om MDI-design så ska denne lättastoch snabbast hitta denna om ett sådant hus finns. Fyrainformationsrum kom huset att bestå av: ett designrum,ett rum för designfrågor och förslag, ett rum medlänken till SID och ett rum om design av informationsteknik.Hur gör man då ett hus med fyra rum ochen ingång så kompakt som möjligt? Efter en stundsfunderande kom jag fram till att det bästa vore attlägga ingången i mitten av huset och de fyra informationsrummenrunt i kring denna, som ett stort plustecken.För att kunna göra på det här viset måste dettavåningsplan höjas upp en bit och en hiss placeras imitten. Designhuset kom att få den mest annorlundautformning som någon byggnad i staden fick. Inspirationhämtade jag även från en annan byggnad i CIDvärlden.MetodhusetUnder intervjuerna framkom det att ett av de störstaönskemålen om innehållet i MDI-mötesplatsen varmetoder inom MDI och erfarenheter av dessa. Därförbeslöt jag mycket tidigt i designprocessen att göra ettmetodhus. Vilka metoder skulle då ingå? Hur hittarjag relevanta metoder på ett snabbt sätt? Under tidigarekurser i min utbildning hade jag kommit i kontaktmed en tjänst, utformad av Fredrik Winberg påCID. Denna tjänst, som utgör ett projekt på CID, gårunder namnet Usor och går ut på att samla metoderför användarorienterat arbete [33]. Den är tänkt attvara dynamisk på ett sådant sätt att användarna avtjänsten ska komplettera samlingen med ytterligaremetoder. Eftersom denna tjänst funnits på CID underett par år och innehöll mycket intressant informationansåg jag det självklart att ta med den i MDI-staden.Under en intervju med Fredrik diskuterade vi uppläggetoch utformningen. Han lät mig få relativt fria händer,men ville bestämt att namnet ”Usor” skulle användasoch tydligt framgå. Därför döpte jag sedermerahuset till ”Usor – Metodhuset”. Jag anammadeUsors struktur och delade upp huset i fem våningar.Entrén fick innehålla administrativ information, sompresentation av Usor, sökverktyg för metoder, mailinglista,ett sätt att komplettera metodsamlingen, etc.Andra våningen fick innehålla information om metoderför aktiviteter inom MDI-arbete. På tredje våningenhamnade olika metoder för användarmedverkani designarbete. Fjärde våningen innehöll olikametoder för att nå fram till målet i MDI-arbetet. Påden femte våningen, takvåningen, bereddes det platsför erfarenheter av metoder. Eftersom inga erfarenheterännu fanns att tillgå på denna plats ställdes detupp ett plakat som uppmanar besökaren att bidragamed information till detta rum. Strax innanför ingångentill huset placerades en huskarta av samma typsom hos VR-huset. Med en hiss kan besökarna ta sigmellan våningarna.HjälpcentretÄven om den centrala tanken under hela designprocessenvar att göra staden så intuitiv som möjligt utformadesför säkerhets skull en plats där besökarnaskulle kunna få hjälp med en mängd frågor. Hjälpcentretplacerades centralt i staden och fick utseendetav en öppen yta. Golvet blev ett rött kors på en vitbakgrund. Mitt på denna plats ställdes ett skrivbord utför en framtida receptionist. Idén med en receptionisthade kommit fram redan under litteraturstudien ochintervjuerna. Receptionisten var tänkt att vara tillgängligvid vissa tillfällen och då kunna svara på frågorinom MDI. Då han/hon inte fanns tillgängligkunde besökarna få hjälp med de vanligaste frågornapå en FAQ-tavla (FAQ står för Frequently AskedQuestions). Bredvid receptionisten fanns även enskylt på vilken besökarna kunde klicka för att skickae-post till den platsansvarige. På detta sätt ska deockså kunna lämna bidrag och önskemål om innehålleti staden. På hjälpcentret lades det också in hjälpom hur man rör sig och kommunicerar i ActiveWorlds. Active Worlds allmänna hjälpsida gjordesockså tillgänglig. Till sist ställdes tre tavlor ut för attbeskriva MDI-staden, dess syfte, mål och möjligheter.Huset för besökarnas egna utställningarBesökarna eller medlemmarna av denna MDI-mötesplatsska kunna sätta upp egna utställningar. Dennatanke fanns redan i den ursprungliga idén med examensarbetetoch hade bekräftats under intervjuerna.Inga sådana utställningar fanns ännu att sätta upp,men ett hus med plats för sådana byggdes. Huset ärtänkt att byggas på eftersom allt fler utställningar till-

30 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironkommer och därför gjordes det först endast i ett plan,med tre tomma rum. Detta mest för att visa att dennamöjlighet finns för besökarna.Nu var då alla byggnader utformade och ett gatusystemlades ut i staden. För att underlätta navigeringenfick alla hus stora plakat på sina tak. På dessa plakatstår husets namn. Vid infarten till varje hus sattes detockså ut skyltar med aktuellt husnamn. Staden sågdock fortfarande lite steril ut och för att göra den mertilltalande planterades därför en rad träd och buskar.Jag var dock noga med att dessa inte skulle minskabesökarnas överblick. Till sist skapades så stadenskanske viktigaste hjälpmedel för navigeringen; stadskartan.Den fick samma princip som huskartorna, meden översiktsbild över staden och en teleporteringslänktill varje byggnad. Besökarna kan då välja mellan attteleportera sig runt till respektive hus eller att traskadit själv.Ytterligare en tanke som genomsyrat designen är idénmed öppna takvåningar. Alla takvåningar i staden ärutan tak och detta är gjort så för att öka välbefinnandethos besökarna. Intervjuer och samtal med erfarnaanvändare av Active Worlds visade nämligen att ljusoch himmel är önskvärda och gör det trevligare attvandra runt. Detta bekräftades också senare, underanvändartesten.Den första designomgången var nu avslutad och MDImötesplatsenvar mogen för användartest. Användartestengav senare ytterligare en designomgång.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 31AnvändartestSå var det då dags att undersöka vilket gensvar MDImötesplatsenskulle få hos målgruppen. Dels skulleinformationens tillgänglighet och navigerbarheten hosstaden och husen undersökas och dels skulle det undersökashur bra det fungerar att hålla mindre möten iActive Worlds. Mötesfunktionen, både textuell ochaudiell, skulle undersökas på en mindre grupp testdeltagare.Med tanke på att de flesta av de saker somskulle undersökas i detta test direkt kom sig av dedesignmässiga resultaten av intervjuerna valdes testpersonernai stor utsträckning ut bland intervjuobjekten.Testpersonerna för mötestestet valdes ut blandintresserad personal på CID och Iplab på NADA,KTH. Från början var det tänkt att det skulle bli omkringfem testomgångar: fyra för renodlad navigerbarhetoch tillgänglighet och en för test av möten.TillvägagångssättVar och en av de tilltänkta testpersonerna fick en inbjudanom deltagande i testet skickad till sig via e-post. I detta brev ingick även en kort beskrivning avsyftet med examensarbetet och testen. Då testpersonenvisat sig villig att deltaga sändes ytterligare ett e-brev, vilket innehöll en beskrivning om hur nödvändigprogramvara skulle laddas ner och installeras och hurman sedan kunde ta sig till MDI-mötesplatsen. Testernaskulle utföras under ett personligt möte meddeltagarna, men då detta inte var möjligt på grund avgeografisk avlägsenhet skulle testerna utföras på distansmed en kontinuerlig kontakt mellan försöksledareoch försöksdeltagare via både Active Worlds ochtelefon. Telefonkontakten behövdes för att lättareuppfatta reaktioner, kommentarer och spontana uttryckhos försökspersonen, men användes naturligtvisinte vid kommunikationstesten. Under ljudtestet användesmikrofon och högtalare.Varje testomgång delades upp i två moment. Underdet första momentet skulle testpersonen i 15-20 minutervandra runt i staden på egen hand och bekantasig med denna och med Active Worlds browser.Eventuella spontana reaktioner och kommentarerskulle noteras av försöksledaren. Nästa moment bestodi att försökspersonen skulle utföra en rad uppgifteri MDI-staden. Uppgifterna var av typen ”Hittainformation om…” och beskrivs närmare nedan. Näruppgifterna var utförda gjordes en utvärdering, medalla testomgångens deltagare samlade.Nu visade det sig att de tillfrågade hade mycket svårareatt deltaga i något test just nu än vad de tidigarehade att vara med i intervjuerna. Endast en personbland intervjuobjekten hade tid att deltaga och endasttvå personer på Iplab. Därför blev det endast två testomgångar,en på intervjuobjektets arbetsplats, ett välkäntIT-företag i Stockholm, och en på CID.UtförandeDen egna rundvandringen tog ungefär 20 minuter,men testpersonerna ville helst fortsätta utforskastaden. Försöksledaren var därför tvungen att avslutamomentet efter just denna tid. Så skulle då ett antaluppgifter utföras av användaren.På vilka sätt kan besökaren få hjälp?Att svaret stod att finna på hjälpcentret rådde det ingatvivel om, men tavlorna ansågs för utspridda.Överblicken över denna plats var heller inte helt bra.En karta över hjälpcentret var önskvärd. Tavlornabehövdes samlas ihop och grupperas efter snarlikinformation. På grund av att någon fysisk receptionistinte fanns tillgänglig under testen var det för en avtestdeltagarna svårt att uppfatta att en sådan typ avhjälp fanns tillgänglig. Annars var det inga problemmed informationen eller utformningen av denna plats.Hitta information om vad MDI är för något.Det var inga problem att förstå att svaret stod att finnai MDI-huset. Försökspersonerna efterlyste dock flerreferenser i husets information och andra skärmdumparpå webbtavlorna än de som nu satt där.Hitta information som beskriver MDI-stadens syfte.Rätt information hittades på rätt plats, men en försökspersontyckte att den borde finnas på välkomstplatsensåväl som på hjälpcentret. En annan deltagaretrodde först att informationen fanns just vid välkomstplatsen,men vid närmare efterforskning hittadesinformationen på hjälpcentret. Andra tyckte att det varologiskt att placera sådan information på en hjälpplats

32 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironoch att den hellre bör befinna sig på en egen plats, tillexempel välkomstplatsen.Hitta information om metoder för användarmedverkani designarbete.En testperson gick först till MDI-huset, men hittadesedan rätt hus (metodhuset). Hon ignorerade huskartanoch gick i stället runt i huset och letade reda påefterfrågad information på egen hand. Övriga testdeltagarehade inga problem att hitta efterfrågad information.Det som efterlyses var att man i hissen direktska kunna åka till samtliga våningsplan, vilken våningman än befinner sig på. Ursprungliga designen varnämligen gjord så att besökaren endast kunde åka tillvåningen just ovanför och först högst upp gick det attåka ner. Detta för att knapparna tog så stor plats i hissen.Var kan besökarna träffas och samtala med varandra?Hitta dit.Det var inget problem för försökspersonerna att förståvar svaret låg och att hitta till möteshuset.Hitta referenslitteratur.En försöksdeltagare letade först i MDI-huset, menhittade inget där. Då gick hon i stället till länkgårdenoch där gick det bättre. Dock lade hon inte märke tillde skyltar som beskriver varje informationsgrupp,utan tittade bara på respektive webbtavlas titelskylt.Hon efterlyste en annan sorts gruppering så att kategoriernamärks tydligare. Eventuellt kan en karta görasöver länkgården som antingen finns som en skylteller som kommer fram i webbfönstret då man går in ilänkgården, tyckte hon. Övriga testdeltagare hadeinga problem med uppgiften.Stå vid norra ingången till MDI-huset och hitta därifråntill Designhusets södra rum.Uppgiften gavs endast till en testdeltagare och resultatetvisade att det var så pass intuitivt att hitta rätt attuppgiften ej behövde upprepas för de övriga försökspersonerna.Inga synpunkter eller kommentarer gavsheller.Hitta information om hur man rör sig i ActiveWorlds.Av samma anledning som hos förra uppgiften gavsdenna endast till en testperson. Hon hittade rätt direkt,utan några som helst problem. Alla testdeltagare hadeträffat på denna information under sin rundvandring.Finns det någon möjlighet för användarna/besökarna/medlemmarnaatt påverka innehålleti staden, exempelvis ny information och nya byggnader?Hur görs i så fall detta?Försökspersonerna listade ut rätt svar genom att läsarätt information på hjälpcentret, men tyckte åter igenatt tavlorna här var för utspridda och behöver ordnaspå annat sätt för att öka överblicken. En annan testdeltagareuppfattade först inte att besökarna kundeskriva till ”borgmästaren” för att göra egna inlägg ivärlden.Hitta information om ett praktiskt designexempel aven virtuell världAlla förstod direkt att rätt information kunde hittas iVR-huset. En försöksperson hittade rätt informationutan större problem. De övriga trodde att informationenfanns i rummet om befintliga virtuella världar.Detta berodde främst på att de ej hade använt huskartan,vilket den första personen hade gjort. Det inkomdock en del synpunkter på VR-husets karta. En persontyckte att våningsplanen skulle byta plats på dennakarta så att bottenvåningen hamnade överst. På fråganom detta även skulle göras i metodhuset svarade honnej. Där fanns nämligen så pass många våningar att ensådan kartförändring lätt skulle kunna förvirra besökaren,ansåg hon. Dock skulle hissen på alla huskartormarkeras tydligare.Hitta information om metoder för olika aktiviteter idesignprocessen.Inga problem alls, för den försöksperson som fickfrågan, att hitta rätt och denna gång användes ävenmetodhusets karta.Diskutera i mellan fem och tio minuter om huruvidaett sådant här 3D-verktyg kan tillföra något gentemotidag vanliga typer av 2D-verktyg.De två testdeltagare som fick denna uppgift tog sig tillavsett rum på två olika sätt. En använde möteshusetshiss och gick sedan in i ”Mötesrum 22”. Den andradeltagaren ville prova att flyga till rummet från välkomstplatsenoch gjorde därför så. Den textuellakommunikationen gick alldeles utmärkt och utan problem.Denna hade även använts under det övriga testetav försöksledaren då denne delat ut uppgifterna tillförsökspersonerna. Då det rörde sig om direkta frågorhade deltagarna svarat genom att viska sina svar tillförsöksledaren och det gjordes för att de inte skullekunna hjälpa varandra. Eftersom det nu i möteshusetskulle studeras hur textkommunikationen fungeradelades det mindre vikt på vad som diskuterades. Enåterkommande kommentar var dock att programmetvar alldeles för långsamt och segt. Försöksdeltagarnatrodde annars på denna typ av verktyg.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 33Fortsätt diskussionen i ljudkommunikationsrummetunder mellan fem och tio minuter.Testdeltagarna hittade till ”Mötesrum 12” utan problemoch denna gång använde båda hissen. Ljudkommunikationsmöjlighetenstartades så fort de komin i rummet. I början uppstod en viss förvirring överhur de tekniskt skulle gå till väga och över att bara enperson kunde prata åt gången, men vid en närmare tittpå de instruktioner som stod att finna i Active Worldswebbfönster löstes det problemet. Nu är det så atteftersom all information går via Internet måste densamsas om bandbredden hos Internetanslutningen.Som tidigare nämnts så är Active Worlds ganska krävandeäven på detta område och det påverkade ljudetsframkomlighet. Ljudet i sig kräver nämligen också enstor bandbredd för att kunna hålla god kvalitet ochkomma fram till mottagaren. Allt detta gjorde att ljudetvar på pass opålitligt att någon effektiv kommunikationinte gick att genomföra. Respektive testdeltagarefick koncentrera sig på att överhuvud taget uppfattavad den andre sade. Ibland kom ljudet fram,ibland inte. Ibland kom delar av en mening fram ochibland gick det alldeles utmärkt att höra vad som sades.ResultatSamtliga tre försöksdeltagare hade använt ActiveWorlds tidigare, men ytterst få gånger. Två av deltagarnahade bara använt det en gång tidigare.Testpersonerna använde sig av stadskartan för att navigerarunt i staden. Förutom i vissa lägen, då de befannsig i närheten av rätt byggnad, använde de kartansteleporteringslänkar vid förflyttning till respektivehus. Det här visade sig nästan vara en förutsättningför en effektiv förflyttning i staden, eftersomprogrammet upplevdes som mycket långsamt att arbetamed. Just därför blev resultatet av testet relativtavhängigt programmets alltför höga prestandakrav.En försöksperson tyckte dessutom att överblickenöver världen i programmet inte var tillräckligt godoch samtliga deltagare ansåg att texten på alla skyltarsyntes för dåligt på avstånd. För att öka överblickenbehövde då husen på stadskartan förtydligas och beskrivasmed mer text än bara husets namn. Ytterligareteleporteringslänkar hos stadskartan efterfrågades avsamtliga personer, till exempel genom att besökarnaskulle kunna klicka direkt på kartbilden för att teleporterasig runt i världen.Våningarna i metodhuset gjorde det onödigt krångligtatt hitta och minskade överblicken, tyckte en person.En åtgärd för att förbättra detta var att införa teleporteringslänkari huskartan. Även teleporteringsmöjligheterhos VR-husets karta efterlystes. Tillgången tillhuskartor upplevdes som inkonsekvent i staden. Tvåförsöksdeltagare tyckte att samtliga byggnader i världenskulle ha en översiktskarta. Vidare upplevde enperson att de rum som hade tak var något för mörkaoch att de helst borde göras mer luftiga. Ljussättningenär dock inget som går att påverka i ActiveWorlds, utan det som på sin höjd kan göras är att hafler genomskinliga golv och väggar. Över lag upplevdedenna person världen som något för mörk.Två personer ville att det skulle markeras ut på välkomstplatsenatt det går att röra sig i alla riktningar.Detta ansågs speciellt viktigt då besökaren för förstagången hamnar i världen. Många användare tänkernämligen inte på att det går att röra sig i en annaninriktning än framåt. Samma personer tyckte även attdet tydligare skulle markeras på stadskartan var besökarenbefinner sig, speciellt då denne just hamnat ivärlden. Information om hur besökarna kan göra egnainlägg bör även placeras ut i huset för besökarnasegna utställningar. Testpersonerna ville även ha störreöverblick över var andra besökare i staden befinnersig. Detta är dock inte möjligt att påverka i ActiveWorlds browser, utan användarna får nöja sig med attkunna se avatarerna på avstånd, med sina namn ovanförhuvudet. Som angivits ovan så efterlystes det ävenfler referensmarkeringar i texten hos informationen iMDI-huset.En testdeltagare påpekade att eftersom denna typ avverktyg (till exempel Active Worlds) ännu inte ärallmänt känt och vant för en lika stor användarskarasom de traditionella webbläsarna är så kan besökarnaha svårt att reagera på vilka skyltar, tavlor och bildersom det går att klicka på eller att det över huvud tagetgår att klicka någonstans. Därför är färgkodningenviktig och att man är konsekvent med denna. Företeelseroch information av samma typ bör ha skyltarmed samma bakgrunds- och textfärg, men en tydligskillnad mellan olika typer. Som ovan nämnts såupplevdes ljudkvaliteten som alltför usel för att någonljudkommunikation ska kunna bedrivas på detta vis.En annan lösning för detta behövs eftersom ljudkommunikationär eftersträvansvärt.Länkgården upplevdes som bra. Bortsett från detsmärre förändringsbehov som angavs ovan så tyckteförsökspersonerna att denna plats var tydlig, trevligoch väl utformad. Över lag upplevdes innehållet istaden som välstrukturerat och lättförståeligt. Informationenvar intressant och vettig tyckte samtligaförsöksdeltagare. Alla höll även med om att en av destörsta fördelarna med ett sådant verktyg var att kunnasamla en stor mängd information, från en mängd olikakällor, och visa den på ett intuitivt och spatialt fördelaktigtsätt.

34 En öppen tredimensionell mötesplats Marc GironEn försöksdeltagare fick frågan vad tredimensionalitetenskulle kunna tillföra utöver mer traditionella,och tvådimensionella, verktyg. Hon svarade att det ärsvårt att avgöra på grund av det stora problemet medprestanda under testets gång. Annars hade hon litesvårt att se vad just tredimensionaliteten hade att tillföra,men tyckte ändå att den är lockande. Övrigakommentarer angående denna fråga var att hon tyckteatt utställningarna i den virtuella världen skulle kunnavara kopplade till ett diskussionsforum och att det ärpositivt med möten där informationen finns nära ochlättillgänglig. Att grafiken i Active Worlds gör detsvårt att läsa skyltar medför att överblicken för besökarenförsvåras och detta minskar fördelen med attkunna samla en stor mängd information på ett intuitivtsätt. Prestandan är avgörande tycker hon, liksom enstörre läslighet.Varje testomgång tog ungefär en och en halt timme attgenomföra. Varje moment i testet tog mellan fem ochtjugo minuter att genomföra för testpersonerna.Låt vara att det nu bara blev två testomgångar i dettatest och bara tre deltagare sammanlagt, men testengav däremot mycket. Många intressanta synpunkteroch kommentarer inkom och de kompletterade väl dekommentarer som handledaren för examensarbetetlämnat vid genomgången av staden före testfasensstart.

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 35Resultat och diskussionMDI-mötesplatsen utformades, modifierades ochkompletterades enligt inkomna idéer under litteraturstudieroch önskemål under intervjuer och användartest.Resultatet blev en mötesplats i form av en stad,med byggnader enligt följande (se ävenFigur 12):• En välkomstplats, där besökarna först hamnar dåde besöker staden. På denna plats finns en välkomstskylt,som talar om att besökarna kommittill MDI-staden och vem som byggt denna, enstadskarta och tre så kallade webbtavlor med informationsom beskriver staden, dess syfte ochmöjligheter.• Ett hjälpcenter, där en receptionist finns tillgängligunder vissa tillfällen i syfte att svara på frågorangående människa-datorinteraktion. Dessutomfinns här bland annat information om staden,dess syfte och mål och vilka möjlighetersom finns för besökarna, samt en stadskarta. Tillsist finns här även information om hur man rörsig och kommunicerar i Active Worlds.• Ett hus för allmän information om vad människa-datorinteraktionär, vilka delområden somfinns, kurser inom MDI, fallstudier och historik.• Ett hus där möten och sammanträden ska kunnahållas i olika rum. Ett rum erbjuder även ljudkommunikationför de besökare som har ensnabb internetuppkoppling.• Ett hus som tar upp och beskriver en mängd metoderför användarorienterat arbete och erfarenheterav dessa. Besökarna uppmuntras att självabidraga till husets innehåll av metoder och erfarenheter.• Ett hus med information om MDI-design samtfrågor och förslag rörande denna.• En omgärdad gård innehållande länkar till sådaninformation som inte direkt passade in i stadensövriga byggnader. Det handlar bland annat omtrender, referenser, resurser, intressegrupper,konferenser och andra populära webbsidor inomMDI.• Ett hus med information om virtual reality (VR),desktop virtual reality och virtuella världar. Härfinns bland annat information om olika formerav VR-forskning, virtuella världar som människa-darotgränssnittsamt ett praktiskt designexempelav en virtuell värld.• Ett hus där besökarna i staden kan få egnautställningar uppsatta. Kriteriet är att dessa behandlarnågon form av människa-datorinteraktion.Information om hur besökarna ska gå tillväga finns såväl här som på välkomstplatsen ochhjälpcentret.Fördelarna med att använda en stad som metafor ärflera. En stad är ett välkänt begrepp för de flesta människorvilket därigenom underlättar navigeringen.Tillsammans med ett antal stadskartor och husnamnkan även överskådligheten göras god. Varje byggnadkan ges ett unikt utseende och utformning, vilket göratt de lätt känns igen. Informationen kan lätt och intuitivtdelas upp efter tema och typ i olika hus ochbyggnader. Olika aspekter av varje tema kan inomvarje hus delas upp på olika rum. Den statiska informationeni samtliga byggnader finns redovisad påwebbtavlor. En nackdel med staden som metafor är attdet i början kan vara lite svårt att hitta för besökarna.Navigeringen underlättas dock av kartor av olika slag.Har vi då fått svar på de frågor vi ställde oss i inledningen?Ja, det har under arbetets gång inkommitbåde svar och kommentarer rörande dessa. Användartestenvisar att detta verktyg är intressant, men attytterligare forskning behöver göras för att undersökavad sådana tredimensionella verktyg kan ge utövertraditionella 2D-verktyg. Ljudkommunikationen visadesig under användartesten vara undermålig i nuvarandetappning och eftersom detta kommunikationssättär eftersträvansvärt bör ytterligare undersökninggöras angående detta. Textkommunikationen var däremotalldeles utmärkt. Tyvärr påverkades testen avlångsamheten hos Active Worlds, men de tillfrågadevisade sig ändå intresserade av konceptet. Under såvälintervjuerna som användartesten kom ett flertalsynpunkter och önskemål hos målgruppen fram.Dessa påverkade och bidrog i stor utsträckning tillutformningen av MDI-staden. Önskemål om understödinkom också. Exempel på önskvärda understödär en receptionist, tydliga instruktioner om navigeringssättoch om vilka möjligheter som finns för be-

36 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Gironsökarna och tydliga skyltar som beskriver informationenoch övriga företeelser i världen. Ytterligare användartestskulle egentligen behöva göras, i syfte attfå fler kommentarer och synpunkter på staden, men degenomförda testen gav ändå relativt mycket.Resultatet av exjobbet är en prototyp som senare kankomma att utvecklas beroende på om detta arbeteleder vidare till ett budgeterat projekt på CID ellerinte. Fortsättningen av arbetet bör inkludera ett byteav system. Med andra ord att gå ifrån Active Worldstill något annat, kanske DIME [34] eller DIVE [17].Detta främst för att Active Worlds är alldeles för prestandakrävandei PC-miljö, att textskyltar inte går attavläsa på avstånd och att verktyget innehåller förmånga begränsningar (se ovan). Nackdelen är att deföreslagna verktygen ännu inte går att köra i PCmiljö,inte kommunicerar över Internet eller kräverför mycket teknisk kunskap för att kunna passa normalanvändaren.I väntan på bättre verktyg kanskeActive Worlds ändå är det bästa alternativet. Minimikravenrent tekniskt är i så fall en PC med PentiumIII-processor installerad och en bandbredd på 100KB/s hos Internetuppkopplingen.Min personliga åsikt om virtuella världar på Internetär att det ännu är en för omogen teknik för att kunnanå ut till en bred användarskara och kunna användasprofessionellt över Internet. Internets användarflora äri stort sett nöjd med de 2D-verktyg som redan finnstillgängliga. Vartefter 3D-verktygen blir mer effektivaoch mer forskning görs på området kommer nog virtuellavärldar på Internet bli alltmer vanligt och i alltstörre utsträckning börja användas professionellt. Omsådär 5-10 år tror jag att tredimensionalitet på Internetkommer vara den dominerade företeelsen och att enbarttvådimensionella sidor kommer minska mer ochmer för att i stället bli en del av de virtuella världarna.Staden finns tillgänglig på http://objects.activeworlds.com/cgi-bin/teleport.cgi?cid_15.6N_10.6W_0.0a_180men kommer kanske flyttas någon gång efter dettaexamensarbete är färdigt. Tänk på att Active Worldsbrowser behövs och den hittas lättast på ActiveWorlds hemsida [10].Figur 12: Översiktskarta över MDI-staden.1. Välkomstplats, 2. Hjälpcenter, 3. MDI-huset, 4. Möteshuset, 5. Metodhuset,6. Designhuset, 7. Länkgården, 8. VR-huset

Marc Giron En öppen tredimensionell mötesplats 37Litteraturförteckning1. Stephen Ellis, Durand Begault och ElizabethWenzel, Virtual Environments as Human-Computer Interfaces, NASA Ames ResearchCenter, USA, ur Handbook of Human-Computer Interaction, Second Edition, editeradav Martin Helander, Thomas Landauer ochPascal Prabhu, North-Holland, 1997.2. Virtual Worlds,http://library.thinkquest.org/23138/hwelcom.htm. (Senast kontrollerad 000124.)3. Contact Consortium, Organization andMember Services, http://www.ccon.org, 1999.(Senast kontrollerad 000124.)4. Steven Jones, Cybersociety 2.0: RevisitingComputer-Mediated Communication andCommunity, NMC, SAGE Publications, 1998.5. Jonathan Kies, Robert Williges och BeverlyWilliges, Desktop Video Conferencing: ASystems Approach, Department of Industrialand Systems Engineering, Virginia Tech, USA,ur Handbook of Human-Computer Interaction,Second Edition, editerad av Martin Helander,Thomas Landauer och Pascal Prabhu, North-Holland, 1997.6. Per Gustafsson, Cyberspace – Teknik ochkultur, Studentlitteratur, 1996.7. Rob Shields, Cultures of Internet: Virtualspaces, real histories, living bodies, SAGEPublications, 1996.8. Bruce Damer, Interacting and Designing inVirtual Worlds on the Internet, CHI 97Electronic Publications: Tutorials, 1997.9. Tom Brinck, Diamond Bullet Design ochAnthony Hand, What do Users Want in an HCIWebsite?, University of Michigan School ofInformation, EACE Quaterly, Volume 3,Number 2, USA, Augusti 1999.10. Active Worlds, http://www.activeworlds.com.(Senast kontrollerad 000124.)11. RoboBuilder,http://users.netonecom.net/~lmauk/roboinfo.html. (Senast kontrollerad 000124.)12. Tolga K. Capin, Igor S. Pandzik, NadiaMagnenat-Thalmann, Daniel Thalmann,Avatars in Networked Virtual Environments,Schweiz, WILEY, 1999.13. Mark Nixon, Technojectory,http://www.mheim.com/pdf/21cheim.pdf,Artikel ur 21st Century magazine, 1998.(Senast kontrollerad 000124.)14. Vlearn Collaborations,http://www.ccon.org/vlearn/collab.htm. (Senastkontrollerad 000124.)15. Margaret Wertheim, Playing God in your veryown universe,http://www.guardianunlimited.co.uk/Archive/Article/0,4273,3889647,00.html#to, GuardianNewspapers, 1999. (Senast kontrollerad000124.)16. Kristina Groth, Reflection Paper from the HMIResearch Summer School ”Design andAesthetics in Human Machine Interaction”,NADA, KTH, Augusti 1999.17. O. Ståhl och M. Andersson, DIVE – A Toolkitfor Distributed VR Applications,http://www.sics.se/dce/dive/online/ercim.html,1995. (Senast kontrollerad 000124.)18. Steve Benford, Dave Snowdon, AndyColebourne, Jon O’Brien och Tom Rodden,Informing the Design of Collaborative VirtualEnvironments, Department of ComputerScience, University of Nottingham ochComputing and Social Departments, LancasterUniversity, UK, 1997.19. John Bowers, James Pycock och Jon O’Brien,Talk and Embodiment in Collaborative VirtualEnvironments, Proc. CHI’96, New York: ACMPress, 1996.

38 En öppen tredimensionell mötesplats Marc Giron20. James Pycock och John Bowers, GettingOthers To Get It Right: An Ethnography ofDesign Work in the Fashion Industry, Proc.CSCW’96, New York: ACM Press, 1996.21. John Bowers, Jon O’Brien och James Pycock,Practically Accomplishing Immersion:Cooperation in and for Virtual Environments,Proc. CSCW’96, New York: ACM Press,1996.22. David Modjeska och John Waterworth,Information Visualization and UserNavigation in Desktop Virtual Reality,Department of Computer Science, Universityof Toronto och Institutionen för informatik,Umeå universitet, 1999.23. Norman Vinson, Design Guidelines forLandmarks to Support Navigation in VirtualEnvironments, Institute for InformationTechnology, National Research Council,Canada, CHI 99, maj 1999.30. HearMe(tm) VoicePresence(tm)Documentation,http://www.hearme.com/products/vp/embedded(Senast kontrollerad 000208.)31. Svensk InteraktionsDesign,http://www.interaktionsdesign.nu/sid/. (Senastkontrollerad 000208.)32. Jakob Nielsen Biography,http://www.useit.com/jakob/. (Senastkontrollerad 000208.)33. Usor, http://www.nada.kth.se/cid/usor/. (Senastkontrollerad 000205.)34. Sören Lenman, DiME - Digitala mötesmiljöer,http://cid.nada.kth.se/sv/forskning/dvwww/dime.html. (Senast kontrollerad 000209.)24. Can Keskin och Volker Vogelmann, EffectiveVisualisation of Hierarchical Graphs with theCityscape Metaphor, Telecooperation Office,Uneversity of Karlsruhe, 1998.25. John Waterworth och David Modjeska,Desktop VR and the Visualization of Meta-Information, Institutionen för informatik,Umeå universitet och Department of ComputerScience, University of Toronto, ur abstracts tillworkshopen ”Future Directions In VirtualEnvironments II”, NADA, KTH, 1999.26. SIGCHI Curricula in HCI,http://www.acm.org/sigchi/cdg/. (Senastkontrollerad 000208.)27. Ann Lantz, Virtuella miljöer – användbara fördistribuerade smågruppsmöten, ur abstracts tillworkshopen ”Future Directions In VirtualEnvironments II”, NADA, KTH, 1999.28. Helena Holmström och Mikael Jakobsson, TheCreation of a Virtual Building Based on aLego Model, Institutionen för informatik,Umeå universitet, ur abstracts till workshopen”Future Directions In Virtual EnvironmentsII”, NADA, KTH, 1999.29. Åke Wallduis, Shared 3-D documentaryexhibitions: The LO-project, ur abstracts tillworkshopen ”Future Directions In VirtualEnvironments II”, NADA, KTH, 1999.