Att leva med stroke

Jag som måste jobba vidare, och jag som måste… osv. De har också beskrivitatt det som stör deras arbete och deras situation mest är att de har en så oerhördtrötthet. De kan inte alls göra lika mycket som tidigare och varje gångde ska göra någonting känner de väldigt snabbt en stor trötthet. De måste nuorientera sig i den nya situationen och försöka förstå vad som har hänt ochhur de ska handskas med det. De känner väldigt ofta att de inte kan leva upptill de förväntningar som de har på sig.Kvinnorna har varit de som har hållit reda på barnen i familjen, sett till attalla sköter sig och gör sina uppgifter i hemmet. De orkar inte det längre, klarardet inte. Männen som hade känt att de hade ett ekonomiskt ansvar i familjenhade svårt att bära det ansvaret igen. De här förväntade könsrollerna var väldigtsvåra att fylla efter en stroke. De kände sig utanför och osynliga för att de intevar riktigt med i olika grupper som de deltog i, och folk brydde sig inte riktigtom dem för att de inte var helt där. Man fick inte riktigt kontakt med dem. Dekände sig därför inte heller delaktiga i det som hände runt omkring dem.En del uttalade att de kände att den rehabilitering som de fick inte var riktigtanpassad efter deras ålder utan kanske mer utformad för äldre individer.Idag ligger medelåldern för stroke på 75 år, så det är möjligt att man har anpassatde rehabiliteringsåtgärder som finns till den gruppen. De yngre är jufortfarande mer ovanliga. En del av dem menade också att de inte hade fåttriktigt bra information om vad som hade hänt dem.Stroke drabbar även de anhörigaDe anhöriga påverkas i väldigt stor utsträckning. Gunilla Forsberg-Wärlebyi Göteborg har gjort en undersökning om hur livet ser ut för en anhörig tillen strokepatient. Alla aktiviteter i hela familjen påverkas om en person harfått en stroke, och det förändrar också rollerna i familjen. Dessutom påverkasden emotionella hälsan i hög grad.Hon har också frågat den make eller maka som inte har stroke om hur de serpå framtiden. Då framgår det att sjukdomen också påverkar den icke drabbademaken/makans aktiviteter, roller och livssituation. Det påverkar också denanhöriges syn på den egna förmågan att ”stå pall” när något sådant händer:Hur ska jag handskas med det här, allt som händer omkring mig, hur ska jagkunna ta det här? Den förmågan kan ha förändrats när en person i familjen34