Avslutande diskussion

Frågestund och debattSverker Olofsson: Här finns alltså alla möjligheter att ställa frågor om träning,om åldrande och träning, om unga och träning. Precis allt. Jag tänkte göra detväldigt enkelt för mig och börja med en fråga till någon av er, vem som helst:Om jag har en timme tre gånger i veckan – är det smartare att springa som entok eller att promenera långsamt? Ska jag köra hårt eller ta det lugnt?Karin Henriksson-Larsén: Jag tycker att du ska börja måttligt intensivt eftersomdet är så obehagligt att tokspringa. Då orkar du troligen inte så långtatt du hinner få några endorfiner. Om du däremot börjar promenera i rasktakt och mer än 40–50 minuter startar du endorfinproduktionen och det ären större chans att du fortsätter med det beteendet.Sverker Olofsson: Nu är vi inne på motivation och vilja och sådant..?Karin Henriksson-Larsén: Ja, men också hormoner – de som får dig att vilja.Sverker Olofsson: Säg att man kommer igång med det här, att man springeren timme 2–3 gånger i veckan. Dagens rubrik har ändå varit ”Motion på gott69

och ont”. Kan träningen skada min kropp? Här finns både skelett- och muskelforskaresom borde kunna svara..?Lars-Eric Thornell: Jag skulle föreslå en allsidig träning. Gör t.ex. ett passvattengympa på IKSU eller IKSU Spa – då har du ingen belastning på höfteroch knän, men kan göra väldigt många olika rörelser med bra effekt.Sture Forsgren: Jag tror också att det är viktigt att satsa på det man tycker ärroligt. Annars blir det bara så att man hållet på ett tag och att det sedan blirså tråkigt att man slutar. Bättre att redan från början satsa på det man verkligenkänner är skojigt!Sverker Olofsson: Lek med tanken att jag tycker det är vansinnigt roligt attspringa. Det är kul att springa en mil på 60 minuter och att springa en heltimme utan att stanna. Om jag tycker det är så kul att jag håller på mycket –kan det leda till att jag får dåliga höfter, skador i knäna, besvär med senornaoch värk i musklerna? Finns det sådana risker?Karin Henriksson-Larsén: Om man har en gammal skada i t.ex. en knäled,en meniskskada eller en korsbandsskada, finns en ökad risk att få artros tidigareän andra. Möjligtvis blir det värre om du håller på och hoppar när duspringer; det är visat på yrkesförare som kliver upp och ner från lastbilsflak.De får artros lite tidigare, men då ska det handla om någon form av extremabelastningar.Nina Lindelöf: Sedan är det också viktigt vid artros att kunna behålla muskelstyrkanför att lindra besvären, så det blir en avvägning.Bernt Lindahl: Jag vill nog se det här från andra sidan. Det gäller att få människoratt över huvud taget börja röra på sig. Kom ihåg hälsovinstkurvansom jag visade (sid. 17): Om man inte gör någonting alls och börjar med motionvinner man väldigt mycket i sin hälsa. Den som ligger ganska högt påkurvan vinner inte särskilt mycket hälsa på att öka sin fysiska aktivitet. Detfanns också en annan kurva på bilden som visade skaderisken. Med höga träningsvolymeroch hög intensitet tror jag – åtminstone för vanligt folk – attdet blir ökad risk för skador. Vi arbetar väldigt mycket med tunga människorsom ibland går upp väldigt mycket i aktivitet för att de tycker att det ärroligt, men sedan ser vi ofta att de får besvär med fötter och knän så att de70

Sverker Olofsson: Men har preparatet den potentialen att det är värt att pröva?Karin Henriksson-Larsén: Framförallt används glukosaminet i veterinärmedicinoch hos djur finns ju inte så mycket placeboeffekt. Därför borde det jukunna ha en verkan, åtminstone om man använder sulfatvarianten. Det finnsstudier på människa som tyder på det.Sverker Olofsson: Jag har förstått att det är många människor som har väldigtmycket problem med artrosskador. Kan man göra något annat?Karin Henriksson-Larsén: Ja, gå ner i vikt och börja röra sig mera. Ocksåen artrosled mår bättre av att belastningen minskar och av att man använderden.Sverker Olofsson: Menar du att en någorlunda juste och genomtänkt träningkan få skadorna att kurera sig?Karin Henriksson-Larsén: Inte läka, men ge mindre besvär.Sture Forsgren: Jag vill gärna tillägga att skidåkning är en väldigt bra motionsformvid lindrig artros.Massage vid träningsvärk?Publikfråga: Jag funderar kring träningsvärk. I det allmänna medvetandet liggernog att träningsvärk är lika med inflammation. Vid behandling av musklersom man har värk i är väl regeln att inte massera när det är inflammation.Men när Lars-Eric Thornell säger att det han talar om inte har med inflammationatt göra, kan det då t.o.m. vara konstruktivt med massage för att ökablodtillförseln som hjälp för uppbyggnaden av muskeln?Lars-Eric Thornell: Massage är skönt – en sådan behandling är helt OK vidden här typen av påverkan. Däremot är massage inte bra vid en akut skadaeftersom den kan förvärras då. Vid en bristning eller liknande, t.ex. om manhar spelat brännboll och sträckt sig, är det bättre att kyla ner det onda än attförsöka värma det, vilket är effekten av massage. Mer allmänt kan man sägaatt det som känns bra efter att man har motionerat, det är oftast bra. Det finnsstudier som visar att värme kan minska träningsvärk.73

Publikfråga: För ett antal år sedan hade TV-programmet Café Umeå ochKorpen samlat en grupp ”hösäckar” som skulle ha gympa två gånger i veckanoch dessutom göra någon egen aktivitet. Vi som deltog testades från huvudtill fot på Idrottsmedicin och då upptäcktes det att jag hade en benskörkota i ryggen. När jag kom tillbaka efter en termin sade man: ”Du har buritdig åt som en elitidrottsman, du har två kotor till som är bensköra”. Vad hadejag gjort för fel?Karin Henriksson-Larsén: Ja, jag kommer ihåg det där projektet. Varför drabbadesjust dina kotor? Det finns en tendens om man motionerar och inte får isig tillräckligt med kalk – och kanske inte heller kan ta in det vilket är svårareefter klimakteriet – att kroppen plockar benvävnad från ryggen och sätteri höfterna. Därför är det viktigt med ett tillräckligt stort kalkintag när manbörjar motionera.Sverker Olofsson: Vad betyder det exakt? Borde hon borde ha druckit mermjölk?Karin Henriksson-Larsén: Ja, till exempel.Sverker Olofsson: De skador som uppstår på det här sättet, är de permanenta?Karin Henriksson-Larsén: Jag vet inte om hon hade tryckt ihop dem eller omde bara hade lågt kalkinnehåll. Om de är hoptryckta är det en permanent skada,men om de inte är hoptryckta kan man äta kalk som kan byggas in. Iblandkan man också behöva mediciner.Hjärtproblem och motionSverker Olofsson: Ni sa ju att om man är dålig på att träna innebär det ökaderisker. Det har med hjärtat, förträngningar i ådrorna och en massa sådant attgöra. Om man har de problemen, kan man med vettig träning göra sig friskeller åtminstone gå åt rätt håll?Bernt Lindahl: Absolut. Mycket av det jag visade pekade på linjära effekterpå just hjärt-kärlsidan. Kort sagt: Ju mer träning desto bättre. Men de härriktlinjerna var ju egentligen utformade för friska vuxna. Det är klart att densom i grunden har en kärlsjukdom kanske ändå behöver gå till sin läkare ochfå klartecken innan det blir alltför kraftfull fysisk aktivitet.74

Sverker Olofsson: Säg att man är i 60–70-årsåldern och har sina krämpor.En vettig träning bromsar då inte bara upp den negativa utvecklingen utanden kan också – så att säga – styra tillbaka en aning?Bernt Lindahl: Det finns studier som säger att man kan förbättra genomblödningeni hjärtat. Man studerade i och för sig livsstilsförändringar, därfysisk aktivitet var en del av det hela tillsammans med ändrad kost och bättrestresshantering. Men väldigt ambitiösa undersökningar visade att blodflödeti kranskärlen faktiskt ökade.Nina Lindelöf: Det finns faktiskt en speciell ”hjärtsviktsträning” som genomförsmed lägre intensitet utan vila men med byte av muskelgrupper hela tiden.Publikfråga: Fysisk aktivitet är ju viktigt och borde vara än viktigare i framtiden.Det bör finnas en stor marknad för nya sätt att motionera och tränamera. Jag har lanserat ”promenadsammanträden” och försöker få gehör i denlokala simhallsdebatten för en strömmande simkanal. Därför vill jag frågapanelen: Finns det forskning om hur man utvecklar nya idéer och innovationerför att stimulera till fysiska aktiviteter, gärna roligare sådana?75

Karin Henriksson-Larsén: Jag tror att svaret kan bero på politisk åsikt omhur man ska göra detta. I det block som regerar nu tror man nog på den friamarknadens styrning av innovationer. Jag vet inte om man på andra sidankanske mer tror på en statlig utredning.Tennisarmbåge och idrottsmedicinSverker Olofsson: Jag har fått en skriftlig fråga, egentligen tre, som handlarom tennisarmbåge. Laserbehandling m.m. har inte gett förväntat resultat eftersex månader – vad gör man? ”Ska jag vila, ska jag behandla och hur kommerjag i kontakt med Idrottsmedicin när jag inte heter Zlatan?”Sture Forsgren: Tennisarmbåge berör egentligen inte senorna utan muskelfästenapå armbågens utsida. På Idrottsmedicin har man testat injektionsbehandlingensom jag beskrev och fått ganska god effekt också på tennisarmbåge.Det finns annars väldigt många behandlingsalternativ, en variant ärfaktiskt att vila bort besvären.Sverker Olofsson: Hur lång tid tar vilokuren då?Sture Forsgren: Ganska lång tid så det kanske man inte har tålamod till.Sverker Olofsson: Är man sjuk så är man. Men den ursprungliga frågan då:Är det senan, muskeln eller slemsäcken som gör ont?Sture Forsgren: Smärtan kommer från bindväven där nerver blir retade avsubstanser i vävnaden.Sverker Olofsson: Man kan ju tänka sig att någon har väldigt besvärligt medsin armbåge. Är då rådet att ta kontakt med en läkare på orten där du bor, försökafå en remiss för att få komma till någon av era behandlingar?Sture Forsgren: Ja, det är bra om man blir riktigt utredd, för en sådan personhar nog prövat många utvägar.Lars-Eric Thornell: Det finns en energikris i musklerna på utsidan av tennisarmbågen,precis samma energikris som man ser hos personer som harskuldermuskelvärk. En del av muskeln är också påverkad. Stretching fungerarjättebra här liksom excentrisk träning. Jag jobbar också inom företagshälsovårdhos Umeåhälsan, och där lyckas vi ganska väl med att lära patien-76

terna hur man stretchar och drar ut den här muskeln. Överbelastar man enmuskel förkortas den med sämre funktion. Här gäller det att återställa muskelnsnormala balans.Sverker Olofsson: Med positiv effekt för till exempel en elak armbåge?Lars-Eric Thornell: Det är samma sak som vid tendinoserna. Då säger manju på Idrottsmedicin att det ska göra ont! Det är gott att det gör ont därföratt då har det effekt. När vi lagar oss själva är det en fråga om att bygga om– vi måste bygga om senan med nytt kollagen, vi måste bygga om musklernamed nya myofibriller.Sverker Olofsson: Men om du får tag i den där ilskna armbågen, hur lång tidska man räkna med innan man är OK igen?Lars-Eric Thornell: Om man inte gör någonting alls blir det oftast bra efterett och ett halvt år, men så länge vill man inte vänta. Den som har ett monotontarbete med upprepade rörelser kan ju inte hålla på med det under ombyggnadsfasenutan då får man försöka jobba med något annat så att armenfår vila.Sverker Olofsson: Sista frågan på lappen – ”Hur kommer man i kontakt medIdrottsmedicin?” – tyder ju på förtroende. Men då ska man ha en vanlig remiss?Karin Henriksson-Larsén: Jag håller med Lars-Eric om att man först ska provamed stretching och med excentrisk träning, precis som vid hälsenor ochpatellarsenor. Om det inte har fungerat har det ju varit så att fram till februarii år kunde man få remiss från sin distriktsläkare till Idrottsmedicin – oavsettom man heter Zlatan eller något annat. Som ni har läst i tidningarna hardet varit privatiseringsdiskussioner men senare kanske det finns ett vårdavtal.Då kan man gå till sin distriktsläkare och få en remiss till Idrottsmedicin,som sedan får skicka remiss till det privata bolaget.Sverker Olofsson: Den här träningen och stretchingen, är det något som mankan få hjälp med hos vilken sjukgymnast som helst?Nina Lindelöf: Det tycker jag att man borde kunna.77

Prioriteringar och remisserPublikfråga: Jag har en golfarmbåge sedan två år. Jag har gått hos sjukgymnastoch har fått akupunktur, kortisonsprutor och jag har varit på vårdcentralen.Läkaren sade att efter två år skulle det gå tillbaka av sig själv genombroskbildning – det har det inte gjort. Jag vände mig till ortopeden och frågadeom jag kunde få remiss till Sankt Eriks sjukhus eftersom jag visste attde utförde s.k. skrapning där. Fick då som röstmeddelande från överläkarenatt: ”Sådant gör vi inte här och vi skickar inte heller några remisser. Är du intenöjd med det kan du vända dig till Förtroendenämnden”. Vad ska jag göra?Karin Henriksson-Larsén: Golfarmbåge har vi inte studerat så jag kan intesäga att Idrottsmedicin har någon bättre behandling än andra. Det är tyvärrså att du inte har så mycket annat att göra än att vända dig till nämnden omdet nu är en diagnos som inte är prioriterad. Inom landstinget har man ju hållitpå med prioriteringar och numera är vissa saker bortprioriterade.Sverker Olofsson: Det skulle kunna innebära att en golfsmärta satsas detinga pengar på…?Karin Henriksson-Larsén: Sjukvården har under hösten och våren arbetatmed prioriteringar. Om man t.ex. har artros i stortåleden och inte har väldigtont, då får man dras med den. Om just golfarmbåge är en sådan diagnosvet jag emellertid inte.Sverker Olofsson: Vi kanske ska säga det: Det här sker då för att skapa resurserför dem som är riktigt sjuka.Hur mäter man träningsintensitet?Publikfråga: Ni har diskuterat en del om maxintensitet i träning och sagt attden varierar mellan individer. Är det inte möjligt att använda pulsfrekvensensom mått på lämplig intensitet?Nina Lindelöf: Den träning som jag beskrev är inriktad på styrka och balans– inte i första hand kondition. Vid sådan träning går det inte att använda pulsen,det skulle i så fall vara vid konditionsträning.Karin Henriksson-Larsén: Man vill ju jobba i procent av maximal hjärtfrekvens,men problemet är att den maximala hjärtfrekvensen sjunker med ål-78

dern och inte lika mycket hos alla. En forskare som heter Gunnar Borg ochsom var en period här i Umeå har gjort en väldigt intressant skattningsskala.När man går efter den skalan får man ut en lagom hjärtfrekvens i relationtill sin egen förmåga. ”Borgskalan”, som den kallas, används många gångerför att styra belastningen. Det finns också en variant som kan mäta upplevelsenav styrketräning, t.ex. när man får ont. Borgs skalor är väldigt fiffiga ochhan är nog den mest citerade forskaren i Sverige.Nina Lindelöf: Borgs skala rekommenderas också i FYSS-boken.Sverker Olofsson: Borde man köpa sig ett ex. av den där boken? Är det en rekommendation?Nina Lindelöf: Ja, om man har ett sådant intresse. Jag har köpt den för egendel. ”FYSS för alla” har jag inte tittat på, men jag tycker att den låter jätteintressant.Publikfråga: Jag tänkte ställa en mer epidemiologisk fråga: Dödligheten ärju något lägre bland äldre som motionerar mycket, men hur ser sjuklighetsmönstretut för dem? Är det så att de ändå får de här katastrofala ålderssjuk-79

domarna eller drabbas de av annat som mer stämmer med yngre personerssjukdomsmönster?Bernt Lindahl: Jag kom att tänka på en duktig forskare inom det här områdetsom hette P-O Åstrand och myntade uttrycket att ”man ska dö ung så sentsom möjligt”. Det ligger väl mycket i tanken att den största vinsten kanske inteär att vinna några år till livet utan att vinna liv till åren. Man mår helt enkeltbättre längre. Om man sedan vinner något eller några år i livslängd är detväl bra, men inte huvudsaken. Det handlar om att upp genom åren må bättre,känna sig bättre, orka mera. Det tror jag är vinsten med att få människoratt komma igång med träning.Sverker Olofsson: Jag inser att frågan låter otäck, men kan det vara så att envältränad person lever längre också i den sista riktigt svåra sista fasen av livet?Bernt Lindahl: Jag känner inte till någon studie som har tittat på just det.Låsningar och motivationPublikfråga: När jag är ute och motionerar med lite snabb gång låser sig knäetoch jag får plötsligt våldsamt ont. Stannar jag bara någon minut och står stillaför att sedan börja röra mig lite försiktigt försvinner smärtan och när jagkommer hem känner jag ingenting från knäet. Sedan 14 dagar efteråt kommersmärtimpulsen igen när jag är ute och går. Då kan den sitta i lite längremen släpper oftast efter bara några minuter. Är det begynnande artros ellervad är det?Karin Henriksson-Larsén: Det är jättesvårt att ställa en diagnos bara på vaddu berättar. Man måste alltid göra en undersökning för att kunna vara säker.Utan en sådan kommer jag att tänka på två saker. Det ena är att det kan varaartros om du i samband med att smärtan kommer råkar vrida till i leden. Dethär att trampa lite snett kan ofta hänga ihop med en plötslig artrossmärta somgår över. Det andra är att du skulle kunna ha något som kan komma i kläm –en liten broskbit eller liknande, vilket inte är ovanligt, eller någon del på insidanav leden som är inflammerad och irriterad – och sedan åka ur igen såatt du inte har besvär av det.80

Sverker Olofsson: Tycker du att frågaren ska stå ut eller borde han göra någontingåt det?Karin Henriksson-Larsén: Det är jättesvårt att säga. Kanske ska han gå ochfå sitt knä undersökt av en distriktsläkare.Sture Forsgren: Om hans smärtor är förenade med en låsningstendens i knäetkanske man också får fundera på menisken.Sverker Olofsson: Innan vi släpper fram fler publikfrågor skulle jag vilja höra ettlitet resonemang mellan Bernt och Nina kring det här med hur man ska få igångoch motivera folk för motion. Jag tänker då inte bara på gamla: Hur ska man göradet kul? Det är ju faktiskt så att för den som inte är van att motionera känns detnog ganska tråkigt att gå ut och traska i skogen eller vad det nu kan vara.Bernt Lindahl: Vi ser det så här att kunskap är en del av processen med attkomma fram till att man ska börja röra på sig – men kanske inte den viktigastedelen. Många människor vet vad de borde göra men gör det inte i alla fall.Därför jobbar vi mycket med att man måste kunna se att ”det här är möjligtför mig att göra”. Det måste rymmas inom det liv man lever. Om man inte hartid för det måste man skapa tid. Man måste också känna att det ger någontingoch då får man börja i det lilla. Man sätter upp ett litet mål, t.ex. ut ochpromenera i 15 minuter, och markerar sedan med ett streck på papper varjedag man har gjort det. Sedan kan man öka till 30 minuter – då sätter mantvå streck. Det är just det här att sätta upp ett mål, se att man uppnår det –det är då man växer i din tillit: Det här är möjligt för mig. Det är jag som utfördet. Det är ingen annan som har sagt det till mig utan jag gör det här. När duväxer i tillit kan du skapa ett nytt beteende. Sedan gäller det att hålla på ochdå kommer det alltid motgångar. Det är en process: Du kan vara jätteduktigi flera veckor, flera månader kanske och sedan kommer det en motgång ochdå slutar du. Då gäller det att komma igång igen.Nina Lindelöf: Om man har som mål att förbättra en viss sak gäller det verkligenatt hitta rätt träningsmetod för att nå målet. Det är viktigt att sätta överkomligadelmål – ett väldigt högt mål kanske man inte kan nå på en gångutan måste ta i steg. Just uppnådda resultat av träning är motiverande, dethar man sett.81

Sverker Olofsson: Om ni två – med all er auktoritet på det här området – använderlite lätt hot, t.ex. ”om du inte skärper dig och tar dina 15 minuter perdag kommer du att ligga och sprattla med en hjärtinfarkt om två år”? Funkarnågot sådant?Bernt Lindahl: Man kan nog alltid skrämma någon till att bli mer aktiv, menjag är mer inne på att människor i det långa loppet inte gör det som andra bestämmeratt de ska göra. Någonstans måste man hitta en dialog där individensjälv kommer fram till att det här är bra för mig och jag mår av att göra det.Då uppstår ett slags inre drivkraft – inte att någon står och slår dig med piskanutan en kraft som kan göra processen mycket mer långsiktig.Sverker Olofsson: Jag tänkte på när Nina pratade om de gamla människorna– resultaten är ju så oerhört uppseendeväckande. Man tycker nästan detborde vara lättare att motivera där, men det är det alltså inte?Nina Lindelöf: Det här är så väldigt individuellt. Jag har förmånen att arbetapå en dagrehabilitering med personer som naturligtvis är motiverade närde kommer. Sedan gäller det förstås att vidmakthålla det. För min del, ävenom början av mitt föredrag kanske var lite hotfull, tror jag inte på hot utanpå inspiration!Sverker Olofsson: Jag tänkte också på vad du sade om att det är så mycketsämre beställt med viljan att börja träna hos kvinnor. Nu pratar vi om äldremänniskor: Är det en kulturfråga som ligger kvar sedan gamla tider? Kommerdet att jämna ut sig mellan män och kvinnor?Nina Lindelöf: Det kan jag nog tro. I de studier som har visat det här brukardet vara så att kvinnorna har andra åtaganden som de prioriterar högre. Detkan t ex vara att ta hand om…Sverker Olofsson: …gubben.Nina Lindelöf: Ja, så kan det nog vara. Familjeförhållandena påverkar träningenmer hos kvinnor än hos män. Det är en kulturell och förhoppningsvisgenerationsfråga som också kan förändras.Sture Forsgren: Jag tror också – som jag sa förut – att det är viktigt att mangör det man känner är roligt för att det ska hålla i längden. Om jag ska vara82

ärlig vill jag inte gå till de där apparaterna på IKSU, trots att jag har dem inärheten, utan jag åker hellre skidor. Det beror kanske på att jag har åkt skidorsedan jag var ett litet barn.Sverker Olofsson: Då har du det med dig nästan från födseln. Frågan är hurman kan få igång människor som inte har en sådan vana och inte ens har enbild av att föräldrarna någonsin tränade. De som verkligen inte har någontingmed sig, hur ska man få dem att börja engagera sig?Bernt Lindahl: Jag håller delvis med att man ska göra det som är roligt, för detär ju en stark drivkraft. Men om det som är roligt också är väldigt kompliceratatt åstadkomma – t.ex. ringa ihop tre vänner för att träffas i någon lokal ochdet är svårt att få tider – blir det inte av tillräckligt ofta. Med våra patienterbygger vi det mesta på dagliga promenader. Nu kan man ju inte tvinga människoratt ge sig ut och gå, men bland dem som börjar är det väldigt mångasom under resans gång upptäcker att det är trevligt och riktigt roligt. ”Manmår bra av det efteråt”, säger de ganska snart.83