Doggy Rapport nr 3

2/973/02ÅRGÅNG 26Veterinärinformation från Doggy ABAntalet läsareökar!Med glädje konstaterar vi att intresset förDoggy Rapport ökar. I dagsläget har vinärmare 10 000 prenumeranter och antaletväxer. Vi vill nu passa på att uppdateravårt prenumerantregister. Därför bervi dig att med hjälp av kupongen på tidningensutsida ge oss besked om du villfortsätta att vara prenumerant eller inte.Det gäller både dig som vill fortsätta attprenumerera, och dig som känner att detinte är så aktuellt längre. Senast den31/12 2002 vill vi ha din svarskupong.Robur har under sommaren relanseratsoch heter nu Bozita Robur. Det ärinte bara förpackningen som ser annorlundaut. Nytt är också att alla varianternainnehåller MacroGard®. I serienfinns numera även Bozita Robur LowProtein 22/15.På tidningens utsida finns också en värdekupong.Med den vill vi ge dig somprenumerant en möjlighet att prova nyaBozita Robur till ett extra bra pris.Vill du läsa mer om Bozita Robur såhittar du information på www.doggy.se.Utnyttja kupongen och prova själv!Hans NilssonVDAtt många katter både är oförsäkrade och oregistrerade är ett problem när man ska uppskattaförekomsten av olika sjukdomar, till exempel hjärtsjukdomar. Foto: Lisbeth Karlsson.Hjärtsjukdomarhos kattvid kardiomyopati endast hör blåsljud i50% av fallen vid hjärtmuskelsjukdomar.Kattens hjärtsjukdom förblir därför oftaoupptäckt under lång tid.INNEHÅLL 3/02■ HJÄRTSJUKDOMAR: Hjärtsjukdomarhos katt. Veterinär Anna Tidholm redogör förde hjärtsjukdomar som förekommer hos katt.Sid. 17■ PÄLS: Pälsens rödfärgning beror troligeninte på fodret. Agronomie doktor MarieSallander beskriver hur hårstrån växer ocholika orsaker till förändrad färg på pälsen.Sid. 21■ PÄLS: Röd missfärgning av päls. VeterinärAnn Strander redogör bland annat för olikasjukdomstillstånd som kan leda till rödfärgningav päls. Sid. 23■ SAGT & GJORT Sid. 23Kattens hjärtsjukdomar skiljer sigfrån hundens. Veterinärmedicine doktorANNA TIDHOLM redogör förderas förekomst och beskriver deolika formerna av sjukdom i hjärtmuskeln.BakgrundDet är svårt att uppskatta förekomstenav hjärtsjukdom hos katt i Sverige,främst på grund av att de flesta kattervarken är försäkrade eller registreradehos någon organisation. Vad man säkrarevet är att den allt överskuggande orsakentill hjärtsjukdom hos katt är sjukdomi själva hjärtmuskeln, det vill sägakardiomyopati. Till skillnad från hund ärförvärvade sjukdomar i hjärtklaffarna,det vill säga kronisk klaffdegeneration, istort sett okända hos katter. Medföddahjärtfel är också ovanligare hos katter änhos hundar. En annan skillnad är att manKardiomyopatiKardiomyopati hos katt indelas i hypertrofisk,restriktiv och dilaterad form, beroendepå kamrarnas form och sammandragningsförmåga.I de fall man harsvårt att klassificera kardiomyopatin användsofta termen intermediär kardiomyopati.Återigen skiljer sig kattens hjärtsjukdomarfrån hundens i det att den hypertrofiskaformen är den absolut vanligastförekommande formen av kardiomyopati,medan det hos hund är vanligastmed den dilaterade formen (se Doggy-Rapport nr 4/2000).Hypertrofisk kardiomyopatiHypertrofisk kardiomyopati (HCM) ärden i särklass vanligaste hjärtsjukdomenhos katt. Orsakerna är sannolikt flera,men anses i en del fall vara genetiska.Olika gener har visats ha ett sambandDOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 317

HJÄRTSJUKDOMAREkokardiografisk bild av ett katthjärta med HCM sett i ett tvärsnitt genom vänster kammare.Det lilla svarta hålet i mitten är hålrummet i vänster kammare under sammandragningsfasen.Hjärtmuskelväggen är cirka en cm tjock vilket är en kraftig förtjockning. Det ärlätt att föreställa sig att blodvolymen har svårt att få plats i denna kammare och istället pressasupp i vänster förmak.med sjukdomen. Hos kattrasen MaineCoon förekommer en form av HCMmed autosomal dominant nedärvning*inom vissa familjer.Alla raser och båda könen kan drabbasav HCM. Åldern vid upptäckten av sjukdomenvarierar stort, från cirka ett års åldertill tio till tolv års ålder.HCM yttrar sig som en förtjockning avfrämst vänster kammare. Med tiden åtföljsdetta ofta av en utvidgning (dilatation)av vänster förmak. För att påvisadessa förändringar krävs en ultraljudsundersökningav hjärtat, en så kalladekokardiografi.Symtom och diagnosDet är ovanligt att katten visar någrasjukdomssymtom innan vänster förmakhar utvidgats. Det är också ovanligt medhjärtsvikt så länge som förmaksstorlekenär normal. Hjärtsvikt innebär att hjärtatinte längre kan förse kroppen med tillräckligmängd syresatt blod. De symtomsom katten visar vid hjärtsvikt är vanligenandningssvårigheter, bukandningoch hjärtklappning.Det är viktigt att komma ihåg att deflesta katter med HCM helt saknar synligasymtom och blåsljud. Diagnosen HCMkan endast fastställas med hjälp av ekokardiografi,utan vilken veterinärens möjligheteratt upptäcka sjukdomen är små.Det finns dock andra sjukdomar somger liknande förändringar i hjärtats kamraroch förmak, till exempel högt blodtryckoch hög insöndring av sköldkörtelhormon(hyperthyroidism). Dessa sjukdomarär vanliga hos katter och bör särskiljasfrån HCM med hjälp av blodtrycksmätningrespektive blodprovstagning.Bakbensförlamning kan uppkommaakut hos katter med HCM eller andrahjärtsjukdomar som ger förstoring avvänster förmak. Orsaken är att det bildasblodproppar i det förstorade förmaket.Dessa förs med blodet via vänster kammareut i aorta och fastnar i aortas förstastora förgrening där kärlen löper ut tillbakbenen. Katten blir plötsligt förlamadi ett eller båda bakben, som blir pulslösaoch kalla. Katten upplever oftast starksmärta i samband med detta.BehandlingBehandlingen av HCM är beroende avhur stora förändringarna i vänster kammareoch förmak är. Vid lindrig förtjockningav vänster kammare väljer manibland att avstå från behandling. Medultraljud följer man dock hjärtmuskelförändringarnasutveckling med jämnaintervall, till exempel en till två gångerper år.Vid kraftigare förtjockning av hjärtmuskelnpåbörjas vanligen behandlingmed så kallade beta-blockerare (Tenormin®).Denna typ av preparat framställdesursprungligen som rena blodtryckssänkandepreparat, men har på senare tidblivit populära vid behandling av hjärtsvikt.Vid HCM används beta-blockerarefrämst för att minska tendensen tillhjärtmuskelförtjockning och oregelbundenhjärtrytm. De flesta katter tolererarTenormin väl, även om en del opponerarsig mot själva tablettgivan.Vissa veterinärer föredrar att användaså kallade kalciumkanalblockerare iställetför beta-blockerare. Dessa preparathar också ursprungligen använts i behandlingenav högt blodtryck hos människa.Det finns inga studier som klart visarvilket av preparaten som är bäst attanvända vid HCM hos katt. En av fördelarnamed Tenormin är att medicineringsker endast en gång dagligen.I de fall där även vänster förmak är utvidgatbör någon form av ”anti-blodproppsmedicin”användas, eftersom detanses finnas en risk för att utveckla blodproppari det utvidgade förmaket. Vanligmagnecyl används för att minska riskenför blodproppsbildning, även om effektenav preparatet har ifrågasatts.Vid akut hjärtsvikt med lungödem(vätska i lungblåsorna) och/eller hydrothorax(vätska i brösthålan) krävs akutinsatt, intensiv medicinsk behandlingmed vätskedrivande preparat för att kattenska överleva.Intravenösa injektioner med furosemid(Furix) ges var till varannan timme, ochkattens andning kontrolleras fortlöpande.Det är viktigt att kontrollera njurfunktionenefter avslutad intensivbehandling,eftersom det finns en risk attdenna temporärt påverkas negativt. Närhjärtsvikten är hävd minskas dosen vätskedrivandemedel till lägsta möjliga dos.Katter är, till skillnad från hundar, känsligaför medicinering med vätskedrivandepreparat. I övrigt behandlas katternasom ovan är beskrivet. Ibland användsockså så kallade ”ACE-hämmare” (angiotensin-converting-enzyme-hämmare)för att motverka de i längden skadligaförsvarsmekanismer som sätts igång ikroppen vid hjärtsvikt.PrognosPrognosen vid HCM utan hjärtsvikt ärgod. Katterna lever vanligen i flera år efterdet att diagnosen ställts utan att visa symtompå hjärtsjukdom. Årliga kontrollermed ultraljud rekommenderas för att följautvecklingen av hjärtats väggtjocklekoch en eventuell förstoring av vänster förmak.Det finns ännu inga studier där manjämför överlevnaden för katter medHCM utan hjärtsvikt med eller utan behandlingmed till exempel beta-blockareoch magnecyl. Sådana studier vore avstort värde eftersom medicinering är ettstort problem för många kattägare.Prognosen vid HCM med hjärtsvikt ärvanligen betydligt sämre eftersom sjukdomenär mer framskriden när hjärtsviktväl inträtt. Prognosen vid bakbensförlamning,orsakad av en blodpropp i aortasförgrening till bakbenen, anses varamycket dålig.Restriktiv kardiomyopatiRestriktiv kardiomyopati (RCM) är en18 DOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 3

HJÄRTSJUKDOMARovanligare form av kardiomyopati som ibetydligt högre grad än HCM förlöpermed hjärtsvikt. I internationell litteraturanges ingen ras-predisposition för RCM,men jag har sett sjukdomen framför allthos unga till medelålders birmakatter iSverige.Sjukdomen diagnostiseras framför allthos katter som utvecklat hjärtsvikt.Hjärtsvikten är vanligen svår och dubbelsidig,det vill säga det finns vätskabåde i lungblåsorna (lungödem), i brösthålan(hydrothorax) och eventuellt ocksåi buken (ascites). Restriktiv kardiomyopatikan enbart skiljas från HCMgenom ultraljudsundersökning. Ekokardiografivisar en ofta kraftig förstoringav båda förmaken och ibland även avhöger kammare, i frånvaro av förtjockningav vänster kammare. För att ställaen definitiv diagnos krävs också en flödesmätning,en så kallad Dopplerundersökning.Behandlingen är densamma som vidhjärtsvikt orsakad av HCM. Prognosenär dock betydligt sämre, och vanligen avlivasdessa katter på grund av terapisvikt(resultatlös behandling). Liksom vid allatillstånd där vänster förmak är förstoratfinns även här risk för blodproppsbildning.Dilaterad kardiomyopatiDilaterad kardiomyopati (DCM) var enrelativt vanlig hjärtsjukdom hos katt iUSA före 1987, då man visade att sjukdomenorsakades av taurinbrist (vilketockså ger skador i ögonbotten). Taurinär en essentiell (livsnödvändig) aminosyraför katt, vilket innebär att katteninte själv kan bilda den utan behöver fåden i fodret. Numera har all kattmat tillskottav taurin och DCM är mycketovanlig. Sannolikt har sjukdomen aldrigvarit vanlig i Sverige, och jag har undermina 23 år som veterinär endast sett ettfåtal fall.Som kuriosum kan nämnas att DCMinte är helt ovanlig hos iller. DCM diagnostiserasmed ekokardiografi, där enutvidgning av hjärtats alla fyra hålrumses tillsammans med en starkt försvagadsammandragningsförmåga.Behandlingen omfattar i förekommandefall vätskedrivande medel (furosemid),digitalis, ”ACE-hämmare” och taurin.Prognosen är dessvärre dålig vid DCM,och drabbade katter avlivas ofta kort tidefter det att diagnos ställts.Ekokardiografisk bild av samma hjärta i längdsnitt. Det svarta är hålrummen och det meleradekammarväggarna. Överst i bilden ses höger kammare knappt urskiljbar från mellanskiljeväggen,följt av hålrummet i vänster kammare och sedan vänster kammarvägg. Tillhöger i bilden ses överst en liten del av höger förmak, därefter aorta med ett litet streck(klaffarna som är stängda) i mitten och nedanför vänster förmak.Intermediär eller oklassificeradkardiomyopatiIbland kan resultatet av ultraljudsundersökningenav hjärtat inte klart hänförastill någon av ovanstående kategorier avkardiomyopati. I de fallen användsibland termen intermediär eller oklassificeradkardiomyopati. I de flesta fall ärordvalet bara en akademisk fråga, ochden hjärtsjuka katten behandlas på sammasätt som vid HCM.Medfödda hjärtfelMedfödda hjärtfel hos katt är ovanligareän hos hund. Antalet publicerade studierangående medfödda hjärtfel hos katt ärlitet, vilket gör att det är svårt att säkertuttala sig om frekvensen av olika defekter.I en amerikansk studie obducerades96 katter med medfödda hjärtfel. Det visadesig att 40 procent av katterna hademissbildade klaffar mellan förmak ochkammare, det vill säga mitralis - respektivetricuspidalisdysplasi, och 15 procenthade ett hål mellan kamrarna, det villsäga kammarseptumdefekt.I en egen, opublicerad studie av 31svenska katter med olika medföddahjärtfel var frekvenserna följande: kammarseptumdefekt(9), förträngning avaorta (aortastenos) (9), förmaksseptumdefekt(3), förträngning av lungartären(pulmonalisstenos) (3), en kombinationav missbildningar i form av kammarseptumdefekt,felplacerad aorta och pulmonalisstenos,så kallad Fallot´s tetralogi(3), samt enstaka fall av mitralis- och tricuspidalis-dysplasioch kvarbliven förbindelsemellan aorta och lungartären(PDA).I de flesta fall av medfödd hjärtsjukdomvisar katten inga symtom, och defektenupptäcks först vid besiktning iform av ett blåsljud. Ekokardiografi behövsför att ställa diagnos och få en uppfattningom prognosen.Kammarseptumdefekt (hål mellankamrarna) saknar vanligen klinisk betydelse.Den drabbade katten lever ofta etthelt normalt liv med normal livslängd.Detta beror på att defekten vanligen är såliten att den inte nämnvärt påverkarblodflödet och hjärtfunktionen. Ju mindredefekten är, desto starkare är blåsljudeteftersom blodhastigheten måsteöka drastiskt för att passera den lillaöppningen. Därför kan man inte medutgångspunkt av blåsljudets styrka säganågot om prognosen för en katt med etthjärtfel utan att veta närmare vilket felsom föreligger.Aortastenos (förträngning av aorta) göratt den vänstra kammaren förtjockas,vilket kammaren gör för att kompenseraden ökade kraft som krävs för att pressaut blodet genom förträngningen. Dennakammarförtjockning kan vara svår attskilja från lindrig till måttlig hypertrofiskkardiomyopati, och diagnosen får oftabli en sannolikhetsdiagnos. Det är dockovanligt med en allvarlig hypertrofi (förtjockning)av vänster kammare vid aortastenos.Prognosen vid aortastenos fårställas något mer avvaktande än vidkammarseptumdefekt, eftersom den förtjockadekammaren kan orsaka oregelbundenheteri hjärtrytmen, vilka iblandkan ha dödlig utgång.Pulmonalisstenos (förträngning avlungartären) förlöper med en kompensatoriskförtjockning av höger kammare,vilken lätt ses med ekokardiografi. Lungsjukdomarmed åtföljande förhöjt trycki lungkretsloppet kan ge en likartad förändringav höger kammare. Här kan flö-DOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 319

HJÄRTSJUKDOMARav hypertrofisk kardiomyopati utanhjärtsvikt förbättrar långtidsprognosen.Vid utvecklad hjärtsvikt krävs livslångbehandling och prognosen är dålig.Anna TidholmVeterinärmedicine doktor ANNA TIDHOLMär specialist i hundens och kattens sjukdomarsamt europeisk hjärtspecialist. Hon arbetar pådjursjukhuset Albano i Stockholm.För litteraturlistan hänvisas till veterinär AnnaTidholm.Fotnot:Autosomal dominant nedärvning = Gen, somåterfinns i någon av de kromosomer som ej ärkönskromosomer, och som kommer till uttrycki enkel upplaga.Hjärtsjukdom är vanligare hos hund än hos katt. Kardiomyopati är den oftast förekommandehjärtsjukdomen hos katt. Foto: Lisbeth Karlsson.Doggy-Rapport påNätet!desmätning, det vill säga Dopplerregistrering,i lungartären ge diagnosen. Prognosenvid pulmonalisstenos är sannoliktstarkt beroende av graden av förträngning.Förmaksseptumdefekt (ett hål mellanförmaken) är i likhet med kammarseptumdefektenett lindrigt medfött hjärtfelmed god prognos i de allra flesta fall.Missbildningar i klaffarna mellan förmakoch kammare (mitralis- respektivetricuspidalisdysplasi) kan leda till rytmrubbningaroch hjärtsvikt, vilket ofta innebären relativt dålig prognos. De missbildadeklaffarna läcker, vilket orsakarblåsljud och en överbelastning av respektivekammare och förmak som förstoras.Ekokardiografi med Dopplerregistreringger information om graden av läckageoch därmed risk för utveckling av hjärtsvikt.Persisterande ductus arteriosus (PDA)är en missbildning, en kvarbliven förbindelselänkfrån fosterstadiet mellan aortaoch lungartär. Denna förbindelselänk fyllersin funktion under fosterstadiet dåblodet inte syresätts via lungorna, menska normalt tillbakabildas i sambandmed födelsen. Om den kvarstår återcirkulerarblod kontinuerligt i lungkretsloppetmed en ökad belastning på vänsterkammare och förmak, med hjärtsvikttill följd. PDA är den enda typ av hjärtfelsom kan opereras med fullgott resultat,det vill säga helt återställd, normal hjärtfunktion.Det är dock viktigt att hjärtfeletuppmärksammas i tid så attsekundära förändringar i hjärtat inte harhunnit bli allvarliga.Fallot´s tetralogi (en kombination avkammarseptumdefekt, pulmonlisstenosoch felplacerad aorta) anses vara enovanlig hjärtmissbildning hos hund, menvisade sig vara lika vanlig som enbartpulmonalisstenos respektive förmaksseptumdefekti ovan angivna studie av hjärtmissbildningarhos katter i Sverige. Manmåste dock komma ihåg att det är en relativtliten studie som inte nödvändigtvisär representativ för hela populationen avsvenska katter.SammanfattningSammanfattningsvis kan sägas att denvanligaste orsaken till hjärtsjukdom ochhjärtsvikt hos katt är hypertrofisk kardiomyopati.Denna sjukdom kan lätt förbisesav djurägaren och veterinären eftersomden i tidiga stadier inte orsakarnågra kliniska symtom och i de flesta fallinte ens blåsljud. Endast ekokardiografikan ge diagnosen och också en uppskattningav prognosen. I de fall där hjärtsviktinte utvecklats är prognosen god. Detfinns ännu inga vetenskapliga studiersom ger svaret på frågan om behandlingDoggy-Rapport finns utlagd påInternet. Besök oss gärna påhttp://www.doggy.se.Fråga omkatter ochhundarMycket av Doggy-Rapports framgångberor på Er läsare. Genomkontakten med Er får vi uppslag tillnya artiklar.Ni är alltid välkomna att höra aver med önskemål om ämnen ellerfrågor om katt och hund, och gärnaav allmänt intresse! Alla frågor ochsynpunkter diskuteras inom redaktionenäven om de inte alltid ledertill en artikel.Skriv, faxa, maila eller ring till oss.Adressen du når oss på är Doggy-Rapport, 447 84 Vårgårda. Vill dufaxa eller ringa så är telefonnumret0322-66 65 00 och faxnumret0322-66 65 80.Mailadressen ärdogpost@doggy.se.Annika Norberg20 DOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 3

PÄLSFärgskiftningar i pälsen kan ha många orsaker. Som exempel kan nämnas om hunden slickar sig eller om igentäppta tårkanaler gör atthundens ögon rinner. Foto: Lisbeth Karlsson.Pälsens rödfärgningberortroligen inte påfodretRödfärgning av päls upplevs som ettproblem bland hundägare och mångafrågor ställs kring dess orsaker. Agronomiedoktor MARIE SALLANDERbeskriver hur ett hårstrå växer samthur rödfärgning av päls uppstår. VeterinärANN STRANDER ger exempelpå sjukdomar som kan ge upphovtill slickande, vilket i sin tur kange rödfärgad päls.Under senare år har hundutställarevid några tillfällen hört av sig tillmig. De har blivit oroade över att hundenspälsfärg ändrats från sin normalafärg och blivit mer röd eller rödbrun, såkallad ”rödpäls”. De har befarat att rödfärgningenberott på någon eller någrakomponenter i fodret. Ett antal olikahundfoder har under åren blivit beskylldaför att vara orsaken till de röda skiftningarnai pälsen.För att kunna avgöra om ett foder kanmöjliggöra en färgskiftning i pälsen ärdet viktigt att först förstå hur ett normalthårstrå växer och åldras. Ett enskilt hårstråväxer ut på mellan sex och åtta veckor.När det är utvuxet till sin fulla längd,är hårstrået i en vilofas i veckor ellermånader tills det är dags att ge plats förett nytt hårstrå.Vilken färg pälsen har beror på vilkentyp och mängd av olika pigment som bildasmedan hårstrået är i bildningsfas ihårfollikeln. Det finns speciella pigmentproducerandeceller i follikeln som bildarantingen det gul-röda pheomelanin ellerdet brun-svarta melanin. Arvet påverkarhur stor andel av de olika färgerna sombildas, hur de är fördelade i det enskildahårstrået och på olika delar av kroppen.Genetiska faktorer avgör också hur utspäddeller stark färgen blir. Förutom arvetkan även mediciner, schampon, bekämpningsmedel,åldrande, foder ellernågot annat i omgivningen påverka håretsfärg, antingen då det växer eller dådet är i sin vilofas.Ändra färg är möjligtOm ett hårstrå ändrar färg, kan det skepå två sätt. Det skulle kunna vara så attfärgproduktionen ändras redan i hårfollikeln.Om så är fallet betyder detta attfärgförändringen syns från huden och utmot hårtoppen. Hur stor del av hårstråetsom har förändrat färg beror på hurlänge hårstrået har växt sedan färgningenav hårstrået i follikeln förändrades. Omfärgproduktionen varit förändrad bara iett par veckor och därefter återgått tilldet normala, kommer det röda att synassom band på varje hårstrå. Eftersom olikahårstrån är i olika faser i hela pälsen,kommer helhetsintrycket att bli ett randigtutseende. Denna typ av rödfärgningtar veckor eller månader innan den synsför första gången och den tar samma tidatt få bort. Eftersom det också kan varaså att vissa hår på kroppen växer mer änandra, kan en del av pälsen ibland blirödrandig, medan andra delar inte färgatspå grund av att dessa hårstrån inteväxte under den period då färgen förändrades.Det andra sättet som ett hårstrå kan ändrafärg på är då något ämne kommer ikontakt med pälsen utifrån. Denna förändringskulle kunna ske om hundägarenexempelvis badar hunden i ett schampoeller lägger på någon salva eller medicinpå huden. Huden kan i vissa fall ävensjälv avsöndra ämnen som gör att pälsensfärg förändras. Det är också känt attdå hunden slickar sig på pälsen kan enfärgförändring ske. Om hundens pälsrödfärgats på något av dessa sätt, blirDOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 321

PÄLSOm färgproduktionen ändras redan i hårfollikeln synsfärgförändringen från huden och ut mot hårtoppen.Om färgproduktionen varit förändrad bara enkort tid och därefter återgått till det normala,syns det röda som band på varje hårstrå.Denna typ av rödfärgning tar veckor ellermånader innan den syns för förstagången och den tar samma tid att fåbort. Illustration: Lisbeth Karlsson.Hårstrån kan ändra färg då de kommer i kontakt medämnen utifrån. Förändring kan orsakas av till exempelschampoon, olika salvor eller mediciner. Ocksådå hunden slickar sig på pälsen kan en färgförändringske. Om hundens päls rödfärgatspå något av dessa sätt, blir helahårstrået rödfärgat, och alla hårstrånsom utsatts kommer att färgas i denregionen av kroppen. Denna typ avrödpäls är väldigt annorlunda motden förstnämnda, randiga färgningenav pälsen. Illustration:Lisbeth Karlsson.hela hårstrået rödfärgat, och alla hårstrånsom utsatts kommer att färgas i denregionen av kroppen. Denna typ av rödpälsär väldigt annorlunda än den förstnämnda,randiga färgningen av pälsen.Flera faktorer kan bidra till att pälsen ändrarfärg. När hårstrån åldras sker naturligten färgförändring. Då ett hårstrå närmarsig slutet av sin vilofas och snart skafällas, blir svarta hårstrån ofta röda ellerrödbruna. Denna färgförändring skerfrämst i toppen av hårstrået och resten avstrået förblir svart. Ibland händer det attväldigt gamla hårstrån blir helt röda innande tappas. När hunden tappar degamla hårstråna kommer de nya att göraatt pälsens färg återgår till den tidigaresvarta. Det är också känt att solljus kanfå svarta hårstrån att bli röda, främst ihårtopparna. Längre ner på hårstråna ärfärgen vanligen svart.Vissa schampon eller parasitbekämpningsmedelkan få hundens päls att ändrastill en röd färg. Detta kan ses på allapälsfärger, men syns bäst på vita eller ljusahundar. Om en rödfärgning beror påschampo eller bekämpningsmedel är färgningenlika över hela pälsen, förutsatt attman behandlat hela hunden. Vissa typerav balsam, eller om man torkar pälsenmed hårtork, kan göra att pälsens färgförändras.När hunden slickar på pälsen eller dåhundens tårvätska rinner på pälsen kandenna rödfärgas. Det beror på att salivoch tårvätska innehåller porfyrin, ettämne som blir rött i solljus. Porfyrin ärett ämne som bildas naturligt då hemoglobinomsätts i kroppen. Om hundenslickar sig mycket, kan detta vara en orsaktill en rödpäls. I dessa fall är hela hårstråetslängd rödfärgad.Inte foderTrots att en rad faktorer alltså har visatsvara orsak till en rödfärgning av pälsen,har man aldrig kunnat visa ett sambandmellan foder och rödpäls. Kopparbristkan dock orsaka en röd- eller gråfärgningav pälsen, men då har hunden ävenandra sjukdomssymtom såsom anemi(blodbrist), hudproblem samt torr ochlivlös päls. Det är inte troligt att bristerav olika näringsämnen i ett foder skullevara orsaken till att pälsen rödfärgas - iså fall skulle hunden även lida av sjukdomartill följd av dessa brister. Är hundenfrisk med en röd päls har färgningentroligen andra orsaker.Marie SallanderAgronomie doktor MARIE SALLANDER ärspecialist inom hundens utfodring.Artikeln har tidigare publicerats i tidningenJakthunden nr 3/02.UPPFÖDARE!Du är väl medlem ivår uppfödarklubb?Om inte ring ellermaila till oss:Annika Norbergannika.norberg@doggy.seLinda Aspsjölinda.aspsjo@doggy.seRose-Marie Hermanssonrose-marie.hermansson@doggy.seTel 0322-66 65 00 (växel).22DOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 3

Röd missfärgningav hundpälsPÄLSHundar med ljus pälsfärg kan blimissfärgade och få en rödbrun färgpå pälsen där den utsätts för tårvätska,saliv eller svett. Detta beror på attkroppsvätskorna innehåller porfyriner,vilket är en nedbrytningsprodukt frånröda blodkroppar.Vi kan se missfärgningen som rödbrunaränder från ögonvrårna ner överkinderna på de hundar som har rinnandeögon. På andra hundar syns en tydligrödbrun färg på pälsen mellan trampdynorna,där hunden svettas. Många gångermisstolkas detta som en svampinfektion,men är alltså helt normalt.Skulle däremot huden under pälsen visaen rodnad eller svullnad kan det ha heltandra orsaker.Andra hundar kan ha en rödfärgningav sin ljusa päls på ben, buk och/eller tassar,och då kan vi alltid misstänka att dehar slickat sig på dessa platser. Salivenkommer genom sitt innehåll av porfyrineratt ge pälsen dess missfärgning. Orsakenkan vara underliggande problemmed exempelvis klåda eller värk på dessaplatser. En hund med allergi har till exempelofta klåda på sina tassar. Detöverdrivna slickande ger då rödfärgningav pälsen både på ovan- och undersidorna.Samma hund kanske även slickar sigi ljumskarna och då missfärgas pälsendär.Ledvärk kan också vara orsak till ettöverdrivet slickande över eller i närhetenav den onda leden. Pälsen blir då röd avslickandet även här.Saliv kan missfärga mungipor och behåringenpå bringan samt i vissa fall ävenbenen. De senare gäller framför allt dehundar som saliverar rikligt.I litteraturen talas det om att hundar iundantagsfall kan få samma missfärgningom de får en diet med proteiner avdålig kvalitet. Detta försvinner helt dåhundarna får byta till en diet med proteinerav hög kvalitet. Även dieter med förlite koppar kan ge samma rödfärgning avpälsarna.Dessa senare orsaker torde vara mycketovanliga i Sverige, då våra hundaroftast utfodras med högkvalitativa ochvälbalanserade foder. Men, om hundägaretillsätter olika preparat till ett helfoderlöper de alltid risken att ett tillsattämne överdoseras eller att ett tillsattämne blockerar upptaget av något väsentligti fodret, vilket resulterar i enbrist. Båda tillstånden kan ge hundenproblem.Ann StranderVeterinär ANN STRANDER är specialist ihundens och kattens sjukdomar med speciellinriktning på hudsjukdomar. Hon arbetar vidDjurklinik Nordväst/Hässelby Veterinärpraktik,Stockholm.LitteraturScott, Muller, Kirk. Small AnimalDermatology.Robur lanseras i TysklandRobur, Doggys high premium-fodersom funnits sedan 1996, har undervåren genomgått stora förändringar,som vi kunde berätta om i förranumret. Detta gjorde att Doggy valdeatt relansera hela Robur-sortimentetpå världens största zoofackmässa,Interzoo 2002, i Tyskland tidigarei år.Lanseringen möjliggjordes av de fram-SAGT & GJORTgångar man tidigare haft med Bozita iTyskland. I samband med detta namnändradesRobur till Bozita Robur. Introduktionenblev mycket väl mottagenöver hela Tyskland tack vare att älgråvarani fodret har uppmärksammats avde tyska konsumenterna. Doggys framgångarhar medfört att man under årethar startat ett tyskt bolag Bozita GmbH iHamburg och Tyskland är nu Doggysnäst största marknad.Svenska återförsäljare på platsDoggy erbjöd alla svenska återförsäljareav Robur att följa med till Nürnberg,totalt deltog ett 80-tal. Under mässbesöketinformerade Doggys utvecklingsavdelningdeltagarna om produktförändringarnai Roburfamiljen. Speciellvikt lades vid nykomlingen Low Protein22/15 med älg, MacroGard®, glukosaminoch chondroitinsulfat.Per ÖstlundI Doggys monter fanns en uppstoppad älg, som fick många att höja på ögonbrynen.Press-Stopp!Graden av svärta i pälsen på svarta katteroch hundar beror på hur mycket melaninpigmentsom bildas. Aminosyran tyrosinär viktig för denna utveckling avmelaninpigment.Nya forskningsrön från University of Californiavisar att det krävs högre halter avtyrosin för att utveckla melaninpigmentän vad som krävs för djurets normalatillväxt. Doggy kommer att följa uppdessa nya rön. Mer information publicerasi kommande nummer av Doggy-Rapport.Ulla BjörnehammarDOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 323

GöteborgspostregionPorto betaltPort payéP 410197400BFel om katters synI min artikel om katters syn, som publiceradesi nummer 1/2002 av Doggy Rapport,har jag gjort ett beklagligt misstag.I beskrivningen av de olika syncellernas,tappar och stavar, funktion har jag påalla ställen använt fel beteckning på syncellerna.Där det skulle ha stått ”tappar”står det ”stavar” och vice versa. Det korrektaskall vara att det är tapparna somstår för synskärpa och färgseende ochsom kräver god belysning för att fungera.I svagt ljus eller mörker är det stavarnasom registrerar minsta rörelse mensom ger en oskarp och svartvit bild. Detfinns en enkel minnesregel: ”Tappar manstavarna så ser man inte i mörker”.Jag ber tidningens läsare om ursäkt.Berit Wallin HåkansonLuktsinnet ur olika vinklarDen 7 december anordnar HundUtbildningsgruppenoch PET Hundcenter ettsymposium i Stockholm kring hundensluktsinne. Föreläsare är representanterfrån flera vetenskapliga grenar som tillexempel zoologi, molekylär biologi ochpsykologi. Bland namnen finns SverreSjölander, Staffan Nordin och Peter Söderberg.För ytterligare information om platsoch tid ring 0472-40066 eller 0379-844806. Alternativt epostadress hundutbildningsgruppen@swipnet.se.Lisbeth KarlssonSAGT & GJORTDeltagarna i DoggyAgility CupLyckad riksfinal i DoggyAgility CupDoggy Agility Cup är en rikstäckandeagilitytävling som arrangeras i samarbetemellan Sveriges Hundungdom och Doggy.Den är öppen för ungdomar mellan 7och 25 år och genomförs i etapper. Förstasteget är en tävling på hemmabananoch efter det, om man kvalificerar sig, såtävlar man på distriktsnivå.Helgen 17-18 augusti anordnades denstora finalen på Tånga Hed i Vårgårda.Trettiofyra förväntansfulla ungdomarfrån hela landet laddade upp med en Liseberg-rundapå lördagkvällen inför denstundande finalen på söndag morgon.Efter en väldigt spännande tävling istrålande sol och med en mycket entusiastiskpublik så fick vår domare JohanEriksson fram följande vinnare i de treklasserna:I klassen Small segrade Miriam Gauffinfrån Stockholm med sin Tussie av rasencavaljer king charles spaniel. Vinnare iklassen Medium blev Emma Carlssonfrån Falkenberg med shetland sheepdoghundenFoxi och i Large-klassen vann SusanGrassl från Varberg med collien Pepsi.Tema jakthundBåde lördagen och söndagen bjöd ävenpå många andra aktiviteter under tematjakthund, såsom jakthundutställningaroch jakthunduppvisningar.Helgen samlade drygt 800 hundarsamt närmare 5000 besökare under detvå dagarna.Annika NorbergVeterinärinformation från Doggy ABAnsvarig utgivare: Hans NilssonVeterinärmedicinsk konsult:Leg. vet. Ulla BjörnehammarI redaktionen: Agronom Åsa PerkiöRedaktionssekreterare:Annika NorbergRedigering: Lisbeth KarlssonFörfrågningar om tidningen, artiklar i tidigarenummer m.m. besvaras gärna av tidningensredaktionssekreterare! För signeradeartiklar svarar författaren. För osignerat materialsvarar redaktionen. För insänt, ej beställtmaterial ansvaras ej.Artiklar i Doggy-Rapport får endast återgesmed redaktionens tillstånd och efter överenskommelsei varje enskilt fall med upphovsmannen,författaren. I sammanhanget skall detklart framgå från vilket nummer av Doggy-Rapport artikeln är hämtad. För närmare upplysningar– tag kontakt med redaktionssekreteraren!Läsarservice: Tidigare nummer av Doggy-Rapport kan beställas och kostar då 20 kr(med reservation för att vissa nummer intelängre finns i lager). Fotostatkopiering av artiklar:2:50 kr/sid. Samlingspärm: 32 kr. Förvarje beställning utgår en expeditionsavgift på10 kr. Moms ingår.ISSN: 1400-6650Doggy uppfyllerkraven i den internationellakvalitetsstandardenSS-EN ISO 9001.Certifikat nr 321, utfärdatav SIS Certifiering AB.Postadress: Doggy-Rapport, 447 84 VårgårdaTelefon: 0322-66 65 00Från utlandet +46 (0)322 66 65 00Telefax: 0322-66 65 80Hemsida: www.doggy.seE-mail: dogpost@doggy.seAdressändringar: Sänd postens portofriaadressändringskort till Doggy AB,447 84 Vårgårda.Tryckt hos Prinfo Vårgårda Tryckeri AB,Box 45, 447 22 Vårgårda.24 DOGGY-RAPPORT • 2002 • ÅRGÅNG 26 • NR 3