Read article (pdf - 1173 KB) - Jens Bursell

Vilken skapelse! Jens medresans enda tigermal på 19,4 kilo –blott 350 gram under gällandevärldsrekord.När motståndet utgörs av färgglada fiskar i megaformatkan det vara svårt att skilja på fantasi och verklighet.Följ med fiske-febers Jens Bursell på ett svettigtdjungeläventyr i jakten på psykedeliska stormalar sombrummar och fabelaktiga arapaimor som frustar…Text: Jens BursellFoto: Jens Bursell, Geir Åsjord och Morgan FärdighAmazonasakvariefiskarFÖRVUXNA82

amazonasVärldens starkaste fisk?Amazonas ruvar fortfarande på massor av hemligheter – speciellt på malfronten.En av de mest spännande arterna är kumakuma (Brachyplatystoma filamentosum) –som också kallas lechero eller piraiba. Arten kan väga uppåt 300 kilo och är en avvärldens största och starkaste malar. Med sitt långsträckta, strömlinjeformade ochhajaktiga utseende är den som gjord för strömmande vatten. Den är känd för sinafullkomligt vansinniga rusningar och kan mäta sig med både tuna och marlin avmotsvarande storlek! Förmodligen är det bara en tidsfråga innan sportfiskarevärlden över får upp ögonen för denna temperamentsfulla fajter.Regnet öser ner och tjugo meterbort – någonstans ute i detbecksvarta och uppslukandemörkret – hör jag upprördaröster.– För helvete, en miljon myror är på vägin i kanoten, ropar Mads, medan han febriltförsöker undgå att bli uppäten av de små,ettriga krypen.Det enda jag kan se genom väggen avregn är tre pannlampor som irrar runt imörkret.– Förbannat, nu är de på väg in över detandra förtöjningsrepet också, ropar endesperat Simon.Det är ingen normal badsemester vi ärute på – eller är det kanske det?Ett par timmar senare vaknar en fullkomligtgenomblöt Mads – som någorlundakomfortabelt har försökt sova i tiocentimeter regnvatten på botten av kanoten– av knarrens högfrekventa vrål. Blixtsnabbtkastar han sig över spöet och redani mothugget märker han att det är en storfisk, som med obehagliga ryck, försökerrusa rakt genom ett sjunket träd. Det finnsbara ett sätt att rädda situationen – och detär med hjälp av den lilla, hopfällbara kanoten.Daniel kommer snabbt i farkosten ochpaddlar iväg med Mads, men att stoppa enurstark fisk från en liten kanot är inte detlättaste. Daniel paddlar som besatt för attkomma över på motsatta sidan. När linanslutligen lossnar har fiskens krafter sinat.Det dröjer inte länge innan en vacker,rödstjärtad mal ligger högljutt brummandei kanoten. Precis som Alaska förknippasmed stora kungslaxar, är den rödstjärtademalen – eller papegojmal som den ocksåkallas, höjdpunkten på ett fiskeäventyr iAmazonas. För en kort stund är myrorna,regnet och alla strapatser fullständigtbortglömda.i väntan på regnet… Målet med vår resatill Amazonas är att förverkliga drömmenom att fånga några av alla de urstarkamalarter som lever här i världens störstaflodsystem. Tyvärr har El Nino spelat ossett spratt och regnperioden är försenad.Bäst chans att fånga både många och storamalar är under regnperioden, när de samlasi flodmynningarna för att kalasa på småfisksom leker i de översvämmade områdenamellan klara och grumliga floder.Dessvärre har vattenståndet varit flerameter under det normala i över en veckaoch de första tio dagarna ägnas istället åtfiske efter arapaima i de avskurna flodarmarnalängs Rio Cuyabeno. Men det äringet fiske att förakta – absolut inte. Föreställdig själv att jaga fiskar på 50–100 kilo ismå vattendrag, som inte är mer än 20–30meter breda, 5–6 meter djupa och fulla medvegetation och sjunkna träd, från en liten,rank kanot! Det är inget för barn. Eller föratt tala klarspråk – det är både hårresandeoch nervpåfrestande.Arapaiman kommer upp till ytan medjämna mellanrum för att hämta luft ochfisket bedrivs främst efter fisk som du harsett. Det råder inget som helst tvivel när enstor arapaima kommer upp till ytan – detlåter näsan som en stor, frustande häst närden drar in luft. Bara plasket när den vräkersig rakt upp ur vattnet är en upplevelsesom nästan är för mycket för en normalmänniska.möte med en gigant. En kväll åker vi upptill en plats som ligger en halvtimmes båtfärdfrån lägret. Redan när vi är i färd med att lodadjupet, hör vi ett gigantiskt plask under ettträd som hänger ut över floden. >>Djungelvrål! Christian Möllermed 37 kilo papegojmal.84

amazonasStora, blytunga skyar tornar upp sig ochvi sätter full fart med våra tackel. Precis närvi ska placera mitt ena bete under trädetdär vi hörde fisken, kommer den upp ännuen gång och suger in luft med ett ljud somåterigen för tankarna till en vilt frustandehäst.– Du kommer att fånga den, sägerChristian och jag har själv precis sammakänsla i kroppen.När skymningen faller hörs ytterligaretvå våldsamma plask och vi tittar på varandramed förväntan i blicken. Tio minutersenare drar min gamla Baitrunnerrulleigång för fulla varv. När jag krokar fiskensätter den av i en tung rusning. Den hopparrakt upp i luften så att man tydligt kan sedess enorma bredsida. Jag sätter full pressoch får den närmare båten. När fisken ettpar minuter senare dyker upp i ytan gårdet kalla kårar längs ryggraden – den ärkrokad ytterst i överkäken, där den är hårdsom sten.– Skynda dig med håven! Fisken kanlossna när som helst, skriker jag nervösttill Geir.I samma ögonblick dyker den in underbåten. Efter ett par sekunder skjuter denupp ur vattnet som en torped och kaskaderav vatten slår in över kanoten. Under bråkdelenav en sekund är fiskens huvud endasten meter från mitt eget och medan denkastar från sida till sida med utspärradegällock, möts våra blickar. Det känns somom den grinar mig rakt upp i ansiktet.Febrilt försöker jag hålla linan sträckt, meni samma ögonblick lossnar kroken.– Förbannat!Jag skriker ut min ilska så det ekar idjungeln. Sedan blir allt stilla, mycket stilla.blixtar och dunder. Ett par dager senareär Christian och jag tillbaka vid flodmynningen,där vi hoppas att det snart ska händanågot på malfronten. Vi har tröttnat påallt väntande och vår rekognoscering företasmer av plikt än av lust. De andra orkarinte längre fiska efter mal, men eftersom detär klokt att hålla ett vakande öga på förhållandena– så att vi snabbt kan vara påplats om det händer något – åker vi ut ändå.Under kvällen drar det ihop sig till ettväldigt oväder. Periodvis går himmel ochjord i ett och enorma blixtar lyser regelbundetupp mörkret. Jag kan inte låta bli atttänka på den gången när jag fick upplevahur en kinesisk fiskare i en båt blev dödadav blixten.Regnet fullkomligt vräker ner och närChristian vänder sig om och tittar på mig,ser jag att vi tänker på samma sak. På baratio minuter har det blivit betydligt kortaremellan blixt och åskknall. Det börjar kännasskrämmande och farligt. Medan vi diskuteraren planmässig tillbakadragning, riveren blixt upp himlen bara några hundrameter bort. Nu handlar det bara om attkomma härifrån fortast möjligt. Vi sliter invåra tackel, hivar upp ankaret och ror in tillland och tar skydd av skogen. Det finnstrots allt ingen fisk som är så stor att den ärvärd att mista livet för… >>Efter ett par sekunder skjuterden upp ur vattnet som entorped och kaskader av vattenslår in över kanoten.Floden gungar när 65 kilo artikelförfattare pressas till bristningsgränsenav en arapaima i samma viktklass. Dessvärre avgick fisken med segern…Pontus Vallin (till höger) medsitt världsrekord på 84,9 kilo.Monstret mätte 210 centimeter ochhade en omkrets på 106 centimeter!Arapaiman fångades under enexpedition i början av 2005.Efter en lång kamp ochen svettig brottningsmatchkan Daniel Hein poseramed denna djungelskönhetpå 62,5 kilo!ArapaimapionjärUnder senare år har det publiceratsflera artiklar om det spän-område med massor av arapaimaredan året därpå utforskades ettnande fisket i Amazonas. Mannen i 30–60 kilosklassen – Lagartobakom de lyckade resorna är norrmannenGeir Åsjord. Den första och Brasilien. De två senaste årenCocha på gränsen mellan Ecuadorexpeditionen år 2000 bjöd ihar fisket utvecklats av främsthuvudsak på mindre malar, men svenska sportfiskare och kommerdu iväg vid rätt tidpunkt, ärLagarto en av de absolut bästaplatserna för arapaima.Arapaimaäventyret är dockbara i sin linda. Även om enarapaima på 50–70 kilo är en storfisk, så är den inte ens i närhetenav artens maxvikt. Arapaiman kanbli betydligt större och det är baraen tidsfråga innan äventyrslystnapionjärer, som exempelvis Geir,hittar orörda platser med störrefisk. När detta sker är en fördubblingav världsrekordet fulltrealistisk.Är du intresserad av ett fiskeäventyri Amazonas – ellerBig Game längs Ecuadors kust –så kontakta Geir Åsjord via e-post:post@amazon-images.com86

amazonasRegn är egentligen precis vad vi harväntat på och när vi kryper ner i våra sovsäckarhar vattnet redan börjat stiga.topptrimmade malar. Nästa morgon ärförväntningarna på topp. Det stigandevattenståndet har pressat det klara vattnetså långt upp i Cuyabenofloden, att denströmmar baklänges. Längre uppströmshar lokala fiskare observerat hur stora stimav bocachico är på väg ut från de avskurnaflodarmarna.– När strömmen vänder kommersmåfisken att söka sig ner mot flodmynningenför att leka, förklarar vår båtförareMarcellino.Han får rätt. På kvällen ligger vi klara imynningen – taggade till tusen. Överallthörs ett djupt, pulserande ljud. Under vårakanoter står tusentals småfiskar som frambringarljud så höga att de tydligt kan hörasovan vattnet. Om inte detta kan locka framde stora malarna så vete gudarna…Mads, Daniel och jag är förtöjda vid enträdstam mitt i flodmynningen, medanChristian, Simon och Geir ligger längskanten en bit nedströms. Redan efter enhalvtimme får Christian ett hugg som hanmissar. Efter en timme kommer så huggetvi alla har väntat på. Vi ligger och slöar isolens sista strålar när knarren på en av rullarnaplötsligt skriker för full hals. Sekundersenare far alla runt som en skock yra höns.Simon får knappt upp spöet ur hållaren ochnär han till sist lyckas och skickar det vidaretill Christian, är fisken på väg ut i huvudfåranmed full fart. När Christian slår tillbromsen blir fisken fullkomligt galen ochtar över 150 meter lina i en enda rusning!Geir, som har sett ganska många storafiskar i Amazonas, blir alldeles vit i ansiktet.– Det här är lika vilt som marlinfiske,ropar Christian, medan han svettdrypandebetraktar Geirs skakande ben.I samma ögonblick slaknar linan –kroken har släppt. Svordomar och förbannelseryr ut över Amazonas, medanlinan vevas hem. När tacklet kommer in ärdet insmort med ett grovt, gråsvart slem.– Lechero, säger Geir.Efter den urladdningen är det ingen somtvivlar. Vi har precis missat en av världensstörsta och starkaste malarter: Lechero –eller kumakumamal som den också kallas.Hur stor den var är svårt att säga, men denvar definitivt av seriöst format.psykedeliska stormalar. Efter ett partimmar byter vi beten och jag har preciskastat ut en liten silliknande betesfisk framförbåten, när knarren kör igång för fullt. Isamma ögonblick som jag slår till bromsenskjuter fisken upp ur vattnet som en raket,landar på sidan och sliter 20–30 meter linaav rullen. Den låter sig dock stoppas ochefter ytterligare ett hopp och några kortarerusningar far den runt med blixtsnabba, hajaktigarörelser under båten. Fem minutersenare kan fisken vältas in i kanoten. Det äringen haj, utan en stor yxskaftsmal, somlokalt kallas peixe-lenha. Den märkliga ochvackert leopardprickiga varelsen mäternästan halvannan meter och har ett brett,platt och närmast fyrkantigt huvud med ettstort överbett och långa skäggtömmar.Ett par dagar senare vaknar Christianoch jag åter i flodmynningen efter enspännande natt. Christian har fått envacker rödstjärtad mal och en douradamal.Vi har knappt hunnit lägga ut våra tackeligen förrän vattnet börjar stiga.– Det har visst regnat uppströms. Ska viavbryta fisket? frågar Christian.– Nej, vi ger det lite tid till, svarar jagoptimistiskt. >>I floderna fanns mängderav sötvattensrockorsom gärna högg på bottenmetadefiskbeten.Ytterligare en av Amazonas förvuxna akvariefiskar – en douradamal.Under våra kanoterstår tusentals småfiskarsom frambringar ljud såhöga att de tydligt kanhöras ovan vattnet.MAL- OCH ARAPAIMAUTRUSTNINGNär du fiskar i Amazonas kan allthända och det gäller att vara förbereddpå monsterhugg. Samtligamalarter är fantastiska fajters ochska du ha en chans att landa tungviktarnakrävs en seriös utrustning.Vi använde stora multirullar somShimanos TLD och Tiagra med leverdragi kombination med korta helaktionsspönpå 7-8 fot (ShimanoBeastmaster STC Boat och PennNevercrack Bankcats). Krokarna var istorlek 10/0-12/0 (VMC 9730, ProLogic Catfishhook, Gamakatsu,Owner Gorilla och Jobu Big Game).Som tafsmaterial passar en extraslitstark flätlina, som exempelvisPower Pro 0,89 mm. Även huvudlinanmåste vara slitstark och tillmalfisket använde vi Sufix Matrix Pro0,58 mm.Till arapaima används lämpligenett kraftigt 3,5 punds karpspö och enstor haspelrulle som Shimano BigBaitrunner. Eftersom det kastas enhel del är en tunn och stark flätlinaatt föredra. Lämpliga krokar ärMustad Big Gun eller ProLogic Globetrotteri storlek 8/0-12/0. Som tafsmaterialanvände vi Sufix Superior på1,0-1,4 mm och flötena var DrennanPiker med 28-40 grams bärighet.88

amazonasJag får dock äta upp mina ord och snartåker ankarlinor och tackel runt i en malströmav flytande grenar, trädstammar och grumligtflodvatten. Efter ett par minuter i dettainferno är vi tvungna att kapitulera.När vi sitter i lägret ett par timmarsenare har vattnet stigit med nästan tvåmeter. Vi tvingas vänta tills strömmen iCuyabeno stabiliserats och dagen ägnas åtatt kontrollera all utrustning in i minstadetalj – och det ena mer optimistiska maltackletefter det andra ser dagens ljus.papegojmal i världsrekordformat.Nästa dag är förhållandena optimala ochvi ligger åter på floden. Flera gånger harett antal floddelfiner simmat precis framförbåten som Simon och Danielfiskar ifrån och Daniel har precishaft ett konstigt napp, när detkommer en liknande kort dragningi Simons rulle.– Det är säkert en delfin, mumlarSimon lågmält, men när knarrenplötsligt kommer upp i högrefrekvens blir det fart på dem båda.Fisken, som har tagit en levande,halvmeterlång betesfisk, tar överhundra meter lina i den förstarusningen och precis som medChristians tappade lechero, står denstilla ett ögonblick innan den återsusar nedströms och ut i huvudfåran.När fisken äntligen stannar upp är denförvånansvärt medgörlig och låter sig gradvispumpas in, men inne vid båten vänderden plötsligt och efterlämnar en brutalvirvel i vattenytan.– Jag tror att det är en papegoja, jag sågnågot rött på stjärtfenan, ropar Simon.Vi andra tror inte riktigt på honom –fisken är helt enkelt för stor – men närDaniel och Mads sent omsider kan lyftaombord besten behöver vi inte funderalängre. När Geir ser den enorma fiskentappar han nästan hakan. Det är denstörsta papegojmal han någonsin har sett!– Den är gigantisk, säger han på klingandenordnorska, under tiden som fiskenåker ner i vågsäcken och upp på vågen.Han har rätt. Den är inte bara enorm,med sina 47,5 kilo är den i världsrekordklass!två tungviktare. Efter den fantastiskamalen är humöret på topp och inte blir förväntningarnamindre när vi flera gånger påkort tid ser en stor fisk vältra sig undernågra träd på andra sidan floden.– Det blir svårt att fiska tvärs överströmmen, men i morgon ror jag över etttackel, säger jag till Christian.Dödströtta har vi för sjuttionde gångensomnat på botten av kanoten när viplötsligt väcks av den metalliska knarren påChristians Tiagra. Sömndrucken slårChristian till bromsen och gör mothugg.Det är en fin fisk, som sätter av i en lång ochokontrollerbar rusning. Den gör flerarusningar, men med kraftig press låter densig drillas in till båten efter en stund. NärDen näst största malen i Amazonas är zungaromalen(Paulicea lutkeni), som kan väga uppåt 150 kilo. Här visarGeir Åsjord ett praktexemplar på över 65 kilo – en bra bitöver gällande världsrekord. Lokalt kallas fisken för jau.den dyker upp i pannlampans sken ser vi attden inte bara är stor, det är utan tvekanresans vackraste papegojmal.När vi håller på att väga malen hörs plötsligtett våldsamt plask alldeles bakom båten.– Arapaima, ropar Marcellino, medan vihör Daniel skrika från andra sidan.– Det är jag som har krokat den, menden sitter fast i något!Marcellino och jag kastar oss i den lilla,hopfällbara kanoten och paddlar över tillDaniel, som står med våldsam böj påspöet. Jag får tag i linan och följer den ut imörkret. Fisken har gått runt ett sjunketträd och när jag försöker få loss linankänner jag tydligt hur fisken är på väg ut iströmmen. Med hela armen nere i vattnetlyckas jag till sist rädda situationen och detär inte en sekund för tidigt. Fisken panikrusaroch formligen sliter ut lina.Våta av svett paddlar vi tillbaka och jagkan föreviga kampens slutfas med kameran,medan Mads och Marcellino landar fisken idet stora vågnätet. Jubelvrålen ekar överfloden när vi väger arapaiman till 62,5 kilo.Vilken skönhet!i sjunde malhimlen. En av de sistanätterna ligger vi på den plats där Christianfick sin papegojmal. En bra bit nedströmshar vi vid upprepade tillfällen sett hoppandesmåfisk och några väldiga plask. Fleragånger har jag rott ner beten utan resultat.Jag ska precis försöka igen, men ångrar migoch svingar istället ut betet tio meter nedströmsmed ett underhandskast. Ett beslutsom jag inte kommer att ångra.Det blir en magisk natt. Efter deändlösa, våta och tuffa nätterna ikanoten är det en underbar känsla attfå njuta av det markanta väderomslaget.Temperaturen är perfektoch det finns inte ett småkryp påflera meters avstånd. Ovanför osslyser tiotusentals stjärnor upp denkolsvarta natthimlen och i denkristallklara luften känns det nästansom om man kan röra vid vintergatan.Den tropiska natten pulserar av märkligaljud och alla ord är överflödiga.Efter ett par timmar sätterknarren igång och jag kastar migöver spöet. Fisken gör en kortrusning innan den stannar. Med en stenhårdpress kan jag vända fisken, men närden kommer upp till ytan brakar helvetetlöst. Man kan nästan tro att den har hörtvårt löfte till lokalbefolkningen; att nästafisk ska sluta sina dagar som huvudrätt påden stora byfesten… Efter ett par korta,djupa rusningar in under båten får jag uppden till ytan igen. Synen är fantastisk! Iströmmen står en vackert marmorerad ochnästan overklig varelse som mest påminnerom en gigantisk barb med enorma skäggtömmar.Med skakande händer pressar jagfisken mot kanoten, där Simon med ettsäkert grepp kan lyfta ombord odjuret.Framför oss ligger resans första tigermal,en otrolig skönhet och en verkligt uddaskapelse som överträffar allt jag någonsinhar skådat. Jag befinner mig i den sjundemalhimlen. Vad mer kan man begära? •Simon Boholdt medsin fantastiska rödstjärtadepapegojmal på 47,5 kilo!Jens Bursell med en yxskaftsmali världsrekordformat.I samma ögonblicksom jag slår tillbromsen skjuter fiskenupp ur vattnet somen raket, landarpå sidan och sliter20–30 meter linaav rullen.Världsrekord– MEN ÄNDÅ INTE…Flera av malarna som fångades underexpeditionen överskred gällande IGFAvärldsrekordför respektive art. JensBursells yxskaftsmal vägdes till 12,6 kilo,men eftersom den fångades på ett tvåkrokstackelmed trekrokar – av samma typsom de flesta europeiska gäddfiskareanvänder – kan den inte godkännas enligtregelverket. Samma öde drabbade SimonBoholdt. Hans gigantiska papegojmal på47,5 kilo överträffade med god marginalrekordnoteringen på 44,2 kilo. Det kännslite märkligt att listan som ska spegla destörsta sportfiskefångade arterna i världengår miste om många noteringar pågrund av till synes märkliga regler, menkanske vill amerikanerna att vi skaanvända basstackel till allt fiske…90 91