Jobba för livet - Cogito

Cogito, ergo sum.Jag tänker alltså finns jag.RENÉ DESCARTESChrister Sanne, 2005, Jobba för livetrapport 1: Tema Arbete och liv© Christer Sanne ochStiftelsen Cogito – Den gröna idéverkstadenISSN 1653-2783Omslag, sättning och layout: Lasse Nilsson, yaformTryck: Arkitektkopia - 20052 3

InnehållFörord 6Arbete – nödvändigt ont eller livets mening? 6Viktiga frågor 101. Hur mycket producerar vi i (förvärvs)arbetet? 12produktivitet 12tillväxt och BNP 132. Hur mycket jobbar vi i Sverige? 163. Vilka jobbar? 18försörjningskvot 19utanför arbetet 20arbetets fält 224. Varför jobbar vi? 26karoshi 28instrumentell och expressiv inställning 28dubbelt tunga jobb 295. Hur mycket vill vi jobba? 32kortare arbetstid för mig eller för alla? 33jäkt och stress 34stabil men delad opinion 34pengar och lycka 36arbetstid, produktivitet och BNP 37BNP och arbetstidsförkortning 386. Hur mycket arbete tål miljön? 40faktor 10 40ekologiska fotavtryck 41satsa på rätt verksamheter 427. Arbete och liv i Sverige och världen 44Epilog 47Referenser 4845

förord:Arbete – nödvändigt onteller livets mening?EN ENDA MENING sitterinpräntad i min hjärnbarkav en femtiotalssommars mässandekonfirmationsundervisninghos en schartauansk prästi Bohuslän: »Arbete befordrarhälsa och välstånd och förhindrarmånga tillfällen till synd«.Trettio år senare besökte jagAuschwitz-Birkenau och sågmed egna ögon inskriften överingången till det värsta människoskapadehelvete historienkänner: »Arbeit macht frei«.Men det är naturligtvis inteLuthers eller Hitlers »arbete«alla dessa enhälliga kommentatorerfrån höger till vänster hari tankarna när de sjunger arbetetslov, kräver arbete åt allaoch, inte minst, att vi alla skallarbeta mer. Och mer. Och mer.Själv tillhör jag dem som gärnaarbetar mer. Jag gillar mittarbete. Jag gillar att läsa, skriva,hålla föredrag, agitera, debattera.För sådant har jag understörre delen av mitt liv haftbetalt. Mitt arbete är, i varje falldelvis, min fritid. Arbetet är endel av mitt självvalda liv, ja endel av meningen med livet.Men jag har bekanta som räknarvarje sekund tills de kan stämplaut och gå hem till ett privatlivsom de försöker göra så oliktarbetet som möjligt. För dem ärarbetet ett nödvändigt ont.En stor del av befolkningen»arbetar« inte, i varje fall inte ipenningmätt form. Om det gällerbarn och ungdomar i studieålderneller äldre i pensionsåldernanses det helt i sin ordning.Barnarbete bekämpas och ansesutgöra den värsta formen avomoral. Äldre som vill stannakvar i arbete betraktas somjobbtjuvar, de bör lämna plats föryngre. Men om någon mellanungdom och ålderdom intearbetar gäller en helt annanmoral. Då är det både suspektoch en livskatastrof att intearbeta. Allt strängare kontrollreglerinförs för att garantera attdet inte handlar om arbetsskygghet,lathet eller någon annan föraktligegenskap utan om objektivtbevisbar sjukdom eller oförmåga.Eller lagstadgad rätt tillledighet för föräldraskap, studiereller annan godkänd verksamhet.Att arbeta kan vara tecken påsåväl högsta omoral som påhögsta moral. Det beror på var,när, hur och, inte minst, vem?Att svaret på de flesta aktuellasamhällsproblem skulle vara att»vi« måste arbeta mer, förefallerinte sannolikt. Men inteheller motsatsen, att »vi«borde arbeta mindre, verkarvara ett rimligt svar.Kanske handlar det istället avproblem av typen: Många somvill arbeta har inget arbete.Många som har arbete skullevilja sluta arbeta, men har interåd. Många vill arbeta, men påen annans sorts jobb. Mångahar arbete, men vill arbetamindre. Många har arbete,men vill arbeta mer.Arbetslivet vimlar av obalanseroch motstridigheter. Människorsföreställningar om arbetslivetsverklighet pendlar mellanextremer.En del tycks tro att vi är ett folkav latmaskar och bidragsfuskare,trots att Sverige ligger i toppennär det gäller andel av befolkningeni arbetskraften. Det berornaturligtvis delvis på låg andelbarn och ungdomar och högandel kvinnligt förvärvsarbete.Ändå visar det att lättja knappastär ett typiskt karaktärsdrag förSveriges befolkning.Andra förefaller frukta att vi hållerpå att arbeta ihjäl oss, trots attvi ligger i topp också när det gällerlivslängd.Visst lider många av6 7

stress och utbrändhet på grundav sitt arbete. Men jämförelsermed t ex Danmark visar att olikheteri rökning och supning spelarbetydlig större roll för hälsotillståndetän arbetslivet.Men arbetet är en så dominerandedel av våra vardagsliv,oberoende av om vi har ett ellerinte, att minsta skiftning iarbetslivets statistik och regelverklätt blir ett politiskthuvudämne. När moderaternapå sin stämma nyanserar sinhållning till arbetsrätt och kollektivavtalär det en sensation.När mp och v och några kvinnoförbundkräver kortarearbetstid möts de av en bredfront av indignerat motstånd.Och inget är så känsligt somolika förslag om att flytta arbetefrån den oregistrerade och obeskattadeinformella sektorn tillden legala, formella sektorn,från 50-talets förslag om »hemmafrulön«till dagens debattom skatteavdrag för barnvakteroch hembiträden.Den gröna idéverkstaden Cogito– döpt efter 1600-talsfilosofenDescartes kända uttalande»Cogito, ergo sum« (Jag tänker,alltså finns jag) – vill meddenna, sin första rapport, presenterafakta och frågeställningarkring arbete och arbetsliv.Visträvar framförallt efteratt dra fram okända, obekvämafakta ur statistikfloden och efteratt ställa kritiska och gärna provocerandefrågor. Däremot läggervi inte fram några konkretareformförslag.Några frågeställningar är:• hur vill vi leva våra liv med arbeteoch fritid?• hur kan vi organisera arbetet så attalla kan delta och producera vad vibehöver?• hur kan vi göra det utan att förödajordens resurser?Den här rapporten utgörinledningen av Cogitos verksamhet.Vi planerar ett antaluppföljningsverksamheter påsamma tema under hösten2005 och våren 2006. Vi harsträvat efter att presenterafakta kortfattat, sakligt ochneutralt. Vi hoppas att beskrivningarnagör det lättare attsortera argumenten snarare änatt värdera dem.Som man frågar får man svar,brukar det heta. Vi är naturligtvismedvetna om att absolutobjektivitet inte finns.Redan i urvalet av fakta finnsen värdering. Cogito skall,enligt sina stadgar, »främjadebatt och idéutveckling igrön och ekologisk anda ochbidra till långsiktigt hållbaralivsformer«. Cogito skall också»ifrågasätta etablerade sanningar,inklusive sådanasanningar som anses självklarainom den gröna rörelsen«.Vi hoppas att vi i denna rapportlyckas leva upp till våra stadgarsambitioner.Rapporten har skrivits av ChristerSanne, samhällsforskare från KTHoch styrelsemedlem i Cogito ochbygger delvis på data från hanstidigare skrifter som har aktualiseratsoch uppdaterats.Rapporten har lästs, diskuteratsoch kommenterats i Cogitosstyrelse, men för den slutligautformningen svarar rapportförfattaren.PER GAHRTONordförande i den grönaidéverkstaden Cogito8 9

Viktiga frågorDAGENS DEBATT KRINGarbete, ekonomi och vardagslivkretsar i hög grad kringnågra speciella frågor som denhöga arbetslösheten, ohälsan, detökade antalet människor somstår utanför arbetsmarknadenoch den globala konkurrensenom jobben.Vi menar att de rymsinom några bredare frågor:• hur vill vi leva våra liv med arbeteoch fri tid?• hur kan vi organisera arbetet så attalla kan delta och producera vad vibehöver?• hur kan vi göra det utan att förödajordens resurser?Som ett underlag för att diskuteradem tar denna rapport uppnågra mer konkreta frågor:1. hur mycket vi producerar i Sverige2. hur mycket vi jobbar för dennaproduktion3. vilka som utför arbetet – män ochkvinnor, åldrar, yrkesgrupper – ochvilka som står utanför4. varför vi jobbar – motiv och hållningtill arbetet5. hur mycket vi skulle vilja jobbaDessa första fem frågor pendlaralltså mellan ett makroperspektivsom gäller landet och ekonominoch ett mikroperspektivpå individens villkor i förvärvsarbetet.De beror naturligtvis avvarandra: summan av mikrobeslutenformar makroverklighetenmen makrovillkoren påverkarockså mikrobesluten. Inteminst frågan om arbetstidenslängd kan ses som en lins sombryter ihop perspektiven.En diskussion om »arbete ochliv« gäller inte heller bara denärmaste åren utan hur vi ordnareller vill ordna våra liv i ett långttidsperspektiv. Det kräver enganska lång upploppsträcka –ibland redovisas data från hundraår bakåt i tiden. Det betalda arbetet– mest lönearbete alltså – ärden röda tråden. Det betyder inteatt vi blundar för allt det obetaldaarbetet. Kanske omfattar detlika många timmar som detbetalda – det är svårt att dranågra klara gränser mellan obetaltarbete och andra sysslor. Förvår välfärd och vårt välbefinnandeär det mycket viktigt mendet grundas på en annan logikän det betalda arbetet.Frågorna kan inte heller begränsastill hur vi själva ställer osstill att arbeta och hur arbetetfördelas i det svenska samhället.Arbetandet är viktigt för miljönoch resursförbrukningen eftersomdet leder till en allt störreproduktion som också skaanvändas. Men kan vi verkligenfortsätta att konsumera mer ochmer i samma takt? När vi idagser en ohållbar överkonsumtionså hänger den direkt ihop meden ohållbar överproduktion ochdärmed även ett ohållbart överarbete.Därför är en annan relevantfråga6. hur mycket arbete tål miljön?Slutligen är det kanske signifikativtatt diskussionen omSverige i den globala konkurrensenlätt blundar för frågornaom global rättvisa och allamänniskors rätt till en rimliglevnadsstandard. Det leder tillytterligare en fråga7. hur förhåller sig arbetet i Sverigetill arbetandet i andra länder (medderas löner och arbetsvillkor)?Två kvantitativa frågor kan alltsåsägas falla ut ur detta: hurmycket arbete behövs? för att viska leva väl och hur mycketarbete är möjligt? med hänsyntill de ekologiska gränserna ochglobal rättvisa. Det leder vidaretill inriktningsfrågor: Ska mansträva efter att skapa jobb ellerdela på jobben? Ska fokus sättaspå ökad produktion eller på hurvi organiserar och lever vardagslivet?Perspektivet är alltså svenskt ochpersonligt.Vi vill diskutera vad vikan göra, som medborgare i detsvenska samhället och som individer.Det globala perspektivetfinns med som förutsättningmen rapporten handlar inte hurvärlden bör göra utan hur vi kanhandla i Sverige för att skapa enbättre värld i stort och smått.10 11

10090807060504030201001. Hur mycket producerar vii (förvärvs)arbetet?Lön för industriarbetare1900 1920 1940 1960 1980 2000Figur 1. Industriarbetarlönen 1900-2000. Index 2000=100.Bearbetning av offentlig statistik.VI PRODUCERAR STÄNDIGTmer, framför allt tack vareökad produktivitet (se rutanedan). Detta avspeglas i ökadelöner. Figur 1 visar hur industriarbetarlönenutvecklats under100 år (inflationen borträknad).Andra löner har ökat iungefär samma mån.Därigenom har också konsumtionenökat, i fast penningvärdetre gånger de senaste 50 åren.Vi har alltså råd att skaffa ossmer och göra mer: prylar,bostad, resor etc – allt som räknassom (materiell) levnadsstandard.Eftersom priserna påvaror och tjänster kan ha sjunkiteller stigit av olika skälavspeglar konsumtionsökningen– som räknas i pengar – intedirekt vad vi kan kosta på ossmen det är ett bra riktmärke.produktivitetAtt produktion, löner ochkonsumtion kunnat ökaberor framför allt på att viblir allt effektivare på attframställa varor och tjänster.Effektivare innebär då i förstahand att det behövs mindremänskligt arbete. (Arbets)-produktiviteten kan mätas påflera sätt, alltid som en kvotmellan resultat och insats:1. i konkreta termer: meter grävtdike per timme och grävare(eller grävmaskin), antal starroperationerper vecka och vårdteam,antal skrivkunniga barnper lärarår etc.2. i ekonomiskt värde: intjänatbelopp per arbetstimme. Förvaror och tjänster som inte säljs,t ex offentliga tjänster, används istället ofta lönekostnaden.Det senare leder till en avfallgroparna med mätningarav produktivitet. Ettlågavlönat sjukvårdsbiträdeblir definitionsmässigt»lågproduktiv«. En lyckosamaktiemäklare kan däremotbetecknas somextremt högproduktiv.Detta visar att begreppet ärladdat; om sjukvårdsbiträdetslön skulle fördubblasskulle hon plötsligen räknassom dubbelt så produktiv.Produktivitet kan ocksågälla andra insatser i produktionen,t ex råvaror ellerenergi. Eftersom arbetskraftenär dyr köper vi oftahögre arbetsproduktivitettill priset av en lägre energiproduktivitet.Detta är ennegativ miljö/resursaspektav utvecklingen och den ärmycket påtaglig. Jordbruketanvänder t ex ungefär tiogånger mer energi (fossilbränslenmm) än detproducerar i form av matenergi.Man talar om attvårt moderna välstånd vilarpå 20 »energislavar« somarbetar åt var och en av oss.Bruttonationalprodukten(BNP), det vanliga statistiskamåttet för att mäta ett landsproduktion, har också tredubblatspå 50 år. BNP betyder juvärdet av alla varor och tjänstersom marknadsförs under ett årmen det kan också beräknasfrån lönesumman.tillväxt och bnpTillväxt har blivit ett mantrai samhällsdebatten menanvänds inte alltid i enprecis mening. När manavser ekonomisk tillväxt(ursprungligen talade manmest om tillväxt för skogeneller t ex barns tillväxt) såär definitionen »årligökning i BNP«. Det finnsinget begrepp för enminskning av BNP; iblandhör man »negativ tillväxt«(och detta är en realitet påmånga håll, främst för fattigaländer).12 13

Tillväxt kommer alltså attregistreras om fleroch/eller dyrare varor ochtjänster produceras ochkonsumeras, t ex genomatt människor (förvärvs)-arbetar mer och lyfterhögre löner. Tillväxt är ettmått på den ekonomiskaaktiviteten – försäljning,investering, löner etc.Däremot kan tillväxt aldrig»skapa jobb«. Det är viktigtatt se riktningen idetta. Om vi köper ellerarbetar mer uppstår tillväxt.Men det finns ingenomvändning av detta, såatt någon magisk tillväxtkan åstadkomma mer varoreller arbetstillfällen.BNP som ett uttryck förutveckling innehåller flerafallgropar. Mycket som ärvärdefullt och viktigt fallerutanför det som registreras,exempelvis det obetaldaarbetet. Mycket somär oönskat, t ex olyckor,kan bidra till en höjd BNP.Eftersom det dessutom ärvärdet som redovisas berorBNP på hur prisernautvecklas – fallande priserger lägre BNP trots attvarorna/tjänsterna rimligenär lika värdefulla förbrukaren. Dessa begränsningarär de flesta ekonomermedvetna om men detycks ändå falla i glömska idebatten.Tillväxt brukar anses bra avflera skäl• för att »mer är bättre«– den ekonomiska grundbulten,• för att det är »lättare att delapå en växande kaka«, dvs detunderlättar en social fördelningspolitik,• för att ge mer resurser till välfärden.Alla skälens giltighet kandiskuteras – se vidarenedan. Det sista är särskiltproblematiskt eftersom välfärdendrabbas av »tjänstedilemmat«:välfärdstjänsternaspris stiger i takt medtillväxten eftersom de intekan rationaliseras somnäringslivets varor. Dettabekräftar en av Sverigesmest aktade ekonomer,Assar Lindbeck, i DN2005-01-09:»Paradoxen är att ju merinkomsterna stiger, destosvårare blir det att finansieraden offentliga välfärden.Ekonomisk tillväxt räckerinte för att lösa problemet.«Han fortsätter därefter »Vadsom behövs är fler arbetadetimmar i den privata sektorneller att välfärdstjänsternakan utföras på effektivaresätt« vilket, som vi skase, möter andra problem.14 15

2. Hur mycket jobbar vi i Sverige?FÖRVÄRVSARBETET I SVERIGEomfattar ungefär 6-7 miljardertimmar per år och detta hargällt under hela 1900-talet, sefigur 2. Under tiden har befolkningennästan fördubblats. Därförhar det genomsnittliga antaletarbetstimmar per person sjunkitkraftigt. Det bör påpekas att värdenaför första halvan av 1900-talet är osäkra. De innefattar t exMiljoner arbetadetimmar per år70006000500040003000timmar perperson och årinte de många kvinnor som arbetadeobetalt i jordbruksarbetet.Under en stor del av seklet –från 1930 till 1980 – föll arbetsvolymensuccessivt, dvs vi klaradeoss med mindre arbete.Levnadsstandarden steg ändåraskt. Den generella arbetstidenförkortades i flera omgångar, nertill 40 timmar per vecka 1973.arbetsvolymArbetade timmar per åroch person1900 1920 1940 1960 1980 2000Figur 2. Arbetsvolymens förändring över 100 år. Streckad linje anger timmar per person över 15 år.Källa Sanne 1995 och offentlig statistik.12001000800Med ett kraftigt trendbrott vändesedan arbetsvolymen uppåtomkring 1980. Därefter har värdenapendlat upp och ner. Dettaframgår tydligare av figur 3 somomfattar de senaste decenniernaoch även visar arbetslöshetensförändring. Under välfärdsstatensgoda år och fram till 1990hade arbetslösheten legatomkring 2 %. Därefter sköt denmycket snabbt i höjden, tillnivåer över 6 %, för att sedanfalla tillbaka till dagens 4-5 %.Bara en liten del av produktionsökningenhar tagits ut somkortare arbetstid. Figur 4 jämförproduktionens ökning(beskrivet med löneutvecklingen,från figur 1) med tvåmått på arbetets omfattning:• normal veckoarbetstid för deanställda• arbetad tid jämfört med »livstid«,definierad som 8 timmar per vardag(måndag till lördag) för allamellan 15 och 60 år. Det beskriveralltså hur stor del av livet som vilägger ner på förvärvsarbeteMedan lönerna nästan tiofaldigatshar både normalarbetstiden ochlivsarbetstiden minskat med entredjedel. Arbete och produktionhar alltså prioriterats framför merfritid. Genomsnittstalen döljersamtidigt att arbetet är ojämntfördelat så att somliga fortfarandesliter hårt och drabbas av stressoch andra problem medan andrainte kan finna ett jobb. Detta skavi utveckla i nästa avsnitt.Arbetade timmar(miljoner/år)700065006000100index för lön/tim per vecka/ procent9080706050403020100arbetsvolymLön för industriarbetaindex 2000 = 100arbetslöshetNormal heltidtim/veckaAndel arbetstid %Öppenarbetslöshet, %1960 1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000 2005 2010Figur 3. Arbetsvolym och arbetslöshet från 1963. Vertikalastreck visar brott i statistikserier. Källa: offentlig statistik(Konjunkturinstitutet).1900 1920 1940 1960 1980 2000Figur 4. Produktion (löner) och arbetad tid under 1900-2000.Se vidare text. Källa: beräkningar av offentlig statistik%8642016 17

3. Vilka jobbar?ARBETSLIVET HAR förändratskraftigt, både till sin yrkesstrukturoch i fråga om vilkasom ingår. Samtidigt har synenpå vilka som »bör« förvärvsarbetaförändrats successivt.Verkligheten och föreställningarnaändras parallellt.1920 kunde Sveriges befolkningmed fog beskrivas som enpyramid som smalnar av medstigande ålder. Se figur 5.Vidden tiden och ända fram till1950-talet dominerade männeni förvärvsarbetet (även ommånga kvinnors arbete i jordbruketsom sagt förblev oregistrerat).Livet var i praktiken(förvärvs)arbete för män: 90%förvärvsarbetade år 1920respektive 86% år 1950.Omkring 1950 var andelen personeri förvärvsarbete förhållandevislåg. Detta brukar beskrivassom en »hemmafruepok« närmannen var stolt över att kunnaförsörja familjen utan att hustrunbehövde »gå ut och arbeta«.Därefter har kvinnor trätt in iförvärvsarbete, 1980 och idagarbetar de i nästan sammaomfattning som männen (omän med färre arbetade timmar).På senare år har förvärvsarbetetdessutom koncentrerats allt mertill de mellersta åren i människorsliv medan de yngre ochäldre i allt högre grad står utanför.Sverige utmärker sig visserligenför en hög andel förvärvsarbetandejämfört med andra ländermen försörjningskvoten (senedan) riskerar att stiga.Vi hargått in i en »medelåldersepok«.2005 har andelen arbetande avde vuxna åter minskat.Skillnaderna över seklet är ändåsom synes måttliga; från topparna61-62% till dalarna 56-59%. Minskningen är dock markantför männen: idag är andelenca 62% mot 90% i början av1900-talet. Detta beror både påen sjunkande utträdesålder ochatt fler lever till hög ålder.försörjningskvotär (i SCBs tolkning) förhållandethela befolkningenoch personer i arbetsförålder. Idag menar man då20-64 år. Kvoten ökar alltsånär andelen i arbetsför ålderminskar. Detta demografiskamått kan ibland ersättas medett ekonomiskt som beskriverhur stor befolkningen är iförhållande till de (förvärvs)arbetande.Detta avbildasi figur 5 som hela ytanjämfört med den skuggade. Ibåda avseendena tenderarkvoten att öka i Sverige. Detbetyder allt större krav på(offentliga) överföringar tilldem som inte har eget (förvärvs)arbete– särskilt somhushållen blivit allt meruppsplittrade så att överföringarinom hushållen (frånen familjeförsörjare) blir alltovanligare.I andra änden av arbetslivet harunga människor fått allt svårareatt komma in i arbetslivet.Denna utveckling var särskiltdramatisk på 90-talet.»Etableringsåldern« (då 75% aven årskull är sysselsatt/anställd)steg 1989-97, från 21 till 26 à27 år för män och till 30 år förkvinnor (Social rapport 2001).Med andra ord kunde mindre änhälften av de unga etablera sigunder denna period. Det yttradesig inte bara som ökande öppenarbetslöshet. Antalet studerandeökade också snabbt på 90-taletfrån ca 350 000 till 600 000(inklusive Komvux och gymnasiet).Att så många går vidare tillhögre studier kan vara positivtmen kan vara också ett tecken påatt man har haft svårt att finnajobb. Idag rapporteras en ökandeakademikerarbetslöshet (ochmånga unga människor har dragitpå sig stora studieskulder).Ett omskrivet problem är ocksåatt vissa invandrargrupper, liksomfunktionshindrade, har alltsvårare finna ett jobb. Detta kantillskrivas diskriminering ochfördomar och kan kanske motverkasmed bättre kunskaper. Enmer djupliggande orsak kan ändåvara att utbudet av arbetskraft ärså mycket större än efterfrågan.18 19

60 år1920Den situationen ger de somanställer tillfälle att låta fördomarspela in vid anställandet.ARBETSMARKNADSSTATISTIKENanvänder flera begrepp somär lätta att förväxla. I korthetgäller (enligt definitioner somanvänds av Arbetskraftsundersökningen(AKU) som görsav SCB (och bl a redovisas avKonjunkturinstitutet) attBEFOLKNINGEN i arbetsförålder (16-64 år), 5,8 miljonerpersoner (Mp) 2004,delas i arbetskraften (4,5Mp) och de som står utanför(1,3 Mp)ARBETSKRAFTEN delas isysselsatta (4,25 Mp) ocharbetslösa (240 000 personer).SYSSELSATTA delas i dem19501980962% 56% 61%(90/36)(86/30) (68/54)som är i arbete (3,5 Mp)och de frånvarande(700 000 personer).UTANFÖR ARBETSKRAFTENstår studerande, sjuka, pensioneradeoch övriga.DE FRÅNVARANDE i arbetskraftenutgörs bl a av (korttids)sjukaoch lediga (t ex förvård av barn eller semester).Statistiken är ofta svårtolkad,bland annat pga mångaregeländringar under årenslopp. Jan Edlings rapport(»Alla behövs« 2005) somockså används här ger delvisandra värden. Den förmedlardock samma bild.utanför arbetet2005 års pyramid (figur 5) visaratt antalet icke sysselsatta i6055-6-542 00559 %(62 /55)Figur 5. Befolkningspyramider 1920, 1950, 1980 och 2005. Skuggad yta visar vilka som är förvärvsarbetande/sysselsatta iolika åldersgrupper och kön. Övre raden av procentvärden visar andel arbetande (över 15 år). Nedre radens siffror visarandelen män respektive kvinnor. Källa egna beräkningar av offentlig statistik.arbetsför ålder har ökat. Dessutomär frånvaron i arbetet stor.Detta gäller särskilt efter 90-taletskris. Figur 6 visar att under deförsta åren av 90-talet sjönk allavärden: personer i arbetskraften,sysselsatta och personer i arbete(väl att märka från mycket högavärden i slutet av 80-talet).Arbetslösheten ökade (somsagt) kraftigt. Detta trots attantalet personer i arbetsmarknadsåtgärderockså ökade kraftigtunder krisåren (figur 7).Samtidigt som arbetslöshetenökade så minskade frånvaron.Som figur 8 visar blev summanav arbetslösa och frånvarandedärför nästan konstant. Detta ärett exempel på vad Edling ocksåvisar: att människor tenderar attklassas in i olika bidragssystempga varierande regeltolkningaroch bedömningar. Ända sedan1980-talet har man t ex pekatpå hur förtidspensioneringanvänts som en arbetmarknadsreglerandeåtgärd. Sedan 1970-talet har antalet förtidspensionärerfördubblats och det finns etttydligt lokalt samband i kommunernamellan arbetsmarknadslägetoch andelen förtidspensionärer(se Edling 2005).Sjukskrivning och förtidspensionsätts in när problemetegentligen heter arbetsbrist.90PROCENT8580757065601988 1991 1994 1997 1999 2002 2005 2008 201010PROCENT50SYSSELSATTAI ARBETEI ARBETSKRAFTENarbetslösafrånvarandeFigur 6. Personer i arbetskraften, sysselsatta och personer iarbete från 1990. Procent. Källa: Konjunkturinstitutet1988 1991 1994 1997 1999 2002 2005 2008Figur 7. Personer i arbetsmarknadsåtgärder från 1990.Procent. Källa: Konjunkturinstitutet2018summa frånvarande och arbetslösa161412frånvarande1086arbetslösa4201988 1991 1994 1997 1999 2002 2005 2008 2010Figur 8. Frånvaro och arbetslöshet sedan 1990. Procent. Källa:Konjunkturinstitutet20 21

Edlings skrift – som väcktestor uppmärksamhet undervåren 2005 – lyfter alltså framdet stora antalet människor,nästan var femte person iarbetsför ålder, som lever påbidrag från stat och kommun.Antalet bidragsmottagare (helårsekvivalenter)har vuxit frånca 730 000 personer räknat påhelårsbasis 1990 till ca 1 050000 år 2003. Som mest varantalet ca 1 150 000 1994(Edling enligt SCB). Edlingvisar också att idag uppbär19,7% av alla i åldern 20-64år ersättning på grund avohälsa eller arbetslöshet. Dettainnefattar:• öppen arbetslöshet 4,4 %• konjunkturåtgärder 1,9 %(t ex arbetsmarknadsutbildning)• handikappåtgärder (offentligtskyddat arbete och lönebidragmm) 1,2 %• sjuk- och aktivitetsersättning(tidigare förtidspension ochsjukbidrag) 10,1 %• långtidssjuka (minst ett år) 2,1 %(och kostnaden för dessa är heltdominerande i sjukförsäkringen)Edling pekar också på att kostnadernaför detta tenderar atttränga ut andra angelägnaoffentliga åtgärder. Allt färregamla får social hemtjänst, skolanutarmas och de offentligainvesteringarna krymper.Bedömningarna i dessa frågor ärsjälvklart vanskliga eftersom detutan tvivel finns många som äralltför sjuka eller handikappadeför att kunna sköta ett jobb (ochdet påverkas givetvis av hurarbetsuppgifterna utformas ochbemanningen i jobben). Bristenpå arbetstillfällen är ändå en klartbidragande faktor till att människoravförs från arbetslivet, oavsettvilken etikett som används.Den kritiska frågan är om denbristen bäst löses genom att»skapa jobb« eller genom attdela på det arbete som behöverutföras eller efterfrågas.arbetets fältAtt tala om förvärvsarbete i allmänhetdöljer att villkoren ärhelt olika för de arbetande.Gängse beskrivningar – t ex iarbetare och tjänstemän (meddelgrupper efter utbildning ochstatus) – har också blivit allt100bygg-arbjord/skogarbförareövr fabriksarbetareförrådsarbproc-arbmet-arbkvinnligabiträdesyrkenstädare köksbitrsjukvårdsbiträdenmanligaarbetaryrkenblandadeunderordnadeyrkenpersonligatjänsterpost/telebank/ekonomitjänstemänaffärsbiträdendaghem/hemvårdaresjukskötpol/mil/väktAndel som anser ARBETET FYSISKT SLITSAMTmer inadekvata för att beskrivaarbetsförhållandena. Figur 9redovisar i stället en indelning i23 yrkesgrupper som har lagtsut i ett »fält«.Yrkesgruppernahar sammanfattats i fem huvudgrupper:manliga arbetaryrken,kvinnliga biträdesyrken,skrivbordsyrken (ledande ochmellanskikt) samt en övriggrupp av blandade underordnadeyrken. Mönstret gällertekn/ingläkare mmläraremellanskiktskrivbordsyrkensekreterarehandlare,inköpareadministratörer,företags-ledledande skrivbordsyrkensamhällsvetare,humanister90 8060 50 40 30 20 10Figur 9. Arbetets fält med 23 yrkesgrupper. Yrkena har placerats efter könsfördelningen ochefter hur fysiskt slitsamt yrket uppfattas (av de anställda). Ju högre upp, desto mer manligtdominerade yrken, ju längre till vänster, desto mer fysiskt slitsamma yrken (korset i fältet visaratt det finns lika många män som kvinnor (50 %/50 %) i arbetslivet och att 62 % anser sittyrke fysiskt slitsamt). Cirklarnas storlek motsvarar antal arbetande 1986/87. Källa: Sanne 1991Andelmän/kvinnor0%80/2050/5020/8022 23

tunga jobbtunga jobbtunga jobb25%47%fortfarande även om yrkesgruppernasstorlek förändrats underåren; framför allt har de manligaarbetaryrkena krympt.inflytande i arbetet1,9/3lätta jobb2,6/3kvinnligayrkenjäktigt och enformigt arbeteutanför politiska samtal9%lätta jobb1%lätta jobbkvinnligayrkenkvinnligayrkenmanligyrkenmanliyrkenmanligyrkenFigur 10. Arbetsvillkor och kännetecken för olika yrkesgrupper.Staplarna är placerade på ett fält (jämför figur 9) där axlarna stårför manligt/kvinnligt dominerade yrken respektive fysiskt tungt/lättarbete. Avser förhållanden 1986/87. Källa Sanne 1991Fältet visar bl a hur könssegregeratdet svenska arbetslivet är.Det finns lika många män somkvinnor i arbetslivet men dejobbar i olika yrken. I detnordvästra hörnet finns enkoncentration av manligaarbetaryrken. I det sydvästrahörnet samlas en rad mycketkvinnodominerade yrken, deflesta dessutom med en underordnadställning. Båda dessagrupper är också fysiskt slitsamma(som de arbetandeuppfattar sitt arbete). Det är igrupperna till höger man finner»symbolanalytikerna«– de högutbildade och högavlönadesom ofta ser sin arbetsmarknadsom global och därmeddistanserar sig från sinalandsmän som sköter rutinproduktioneneller de personligatjänsterna. Så karakteriserart ex Robert Reich framtidensarbetsmarknad (1991).Yrkesgrupperingen (från figur9) kan användas för att illustrerade skilda villkoren iarbetslivet och även de arbetandesattityder. Figur 10 visarnågra exempel på ett förenklatsätt – staplarna avser samman-slagna grupper av yrken på»arbetets fält« enligt tidigare.Den översta figuren visar attde anställdas inflytande översitt arbete är störst i nordosthörnet.Nästa figur visar attvar fjärde arbetande (bådemän och kvinnor) som harett fysiskt tungt arbete uppleveratt det är både jäktigt ochenformigt; det gäller baraenstaka procent i nordosthörnet(och kombinationen jäktigtoch enformigt anses varasärskilt negativ för deanställda). Den nedersta figurenvisar hur människor iolika yrken brukar förhålla sigi samtal som gäller politiskafrågor. Skillnaderna är mycketstora – i vissa (tunga) yrkenförhåller sig nästan varannanpassiv. I skrivbordsyrkena deltardäremot nästan alla.Arbetstiden är högst förmanliga yrken (av alla slag),omkring 40 veckotimmar, ochlägst, ca 30 timmar, för kvinnligabiträdesyrken. Någraandra intressanta skillnadermellan yrken beskrivs i nästaavsnitt om motiven för attarbeta.24 25

4. Varför jobbar vi?DET ÄR INTE TRIVIALT attställa frågan »varför jobbarvi?« eftersom det finns tvåkonkurrerande allmänna synsättmed rakt motsatt innebörd.Det ekonomistiska sägeratt arbete är ett nödvändigt ontsom måste utföras för att viska kunna njuta av konsumtionensom utgör arbetets frukter.Detta överensstämmer ocksåmed de kända bibelorden, t exatt »Den som inte arbetar skainte heller äta« (Paulus 2 Tess3:10). Den politiskt korrektabilden av arbetet är tvärtom att(förvärvs)arbete är så viktigtför människor att ingen mödafår sparas för att »skapa jobb«.Flera vetenskapliga och filosofiskaskolor har urskiljt tremotiv för att arbeta:1. att producera det vi behöveri ett utbyte med andra2. att få tillfälle skapa någotför att tillgodose dettamänskliga skaparbehov3. att delta i den sociala gemenskapensom arbetet innebär.E F Schumacher utrycker isin bok »Small is beautiful«arbetets uppgifter på följande,mycket likartade sätt(fast med produktionsmotivetsist):»Att ge människan tillfälleatt använda och utvecklasina förmågor, att ge hennemöjlighet att komma översin självupptagenhet genomatt förena sig med andra ien gemensam uppgift ochatt framställa varor ochtjänster som behövs för entillfredsställande tillvaro«Detta gäller alltså ur ett individuelltperspektiv. Många harpekat på arbetets disciplineranderoll i samhället men sådanasamhälls- eller strukturperspektivfaller utanför frågan här.De här tre synsätten kan samtidigtsägas tolka människansväsen. Givetvis är de inte inbördesuteslutande. Som alla mederfarenhet av förvärvsarbete vetkan alla tre gälla och gäller i deflesta fall, mer eller mindre.Viavser inte heller att jämföraeller ta ställning till dem. Ändåväcker de mycket intressantaoch centrala frågor om hur vivill arbeta och leva:1. Om arbetet ska tillgodosevåra materiella behov, hur skadessa avgränsas? Hur mycketbör vi producera och därmedhur mycket behöver vi arbeta?Produktionsförmågan pertimme växer ju successivt varjeår. Idag visar den ekonomiskadebatten med stor tydlighet attkonsumtionen måste stimulerasför att hålla jämna steg medproduktionen. Men har man dåinte vänt på den naturliga ordningenoch spänt kärran framförhästen?2. Det goda arbetet erbjudermänniskor tillfälle att skapa ochutvecklas. Men alla arbeten harinte den karaktären (som statistikenvisade ovan). Livet utanförförvärvsarbetet kan däremotgöra det – eller borde kunnagöra det. Det finns en tendensatt framhäva just det betaldaarbetets betydelse för att ge tillfälletill skapande insatser ochtillfredsställande uppgifter. Menhur ska man då se på att fixamed en sommarstuga eller föreningsverksamheteller någotannat engagemang som utloppför människors skapande drift?3. Det finns övertygande forskningsdataom arbetskamraternasstora (positiva) betydelse förmänniskors trivsel. I tider avkrympande hushåll och ökatensamboende har man ocksåtalat en »japanisering« därarbetskamraterna utgör individensnya familj. Men vad sägerdetta om hur vårt samhälle fungerari övrigt? Är det bara positivtatt vi blivit så beroende avarbetets sociala gemenskap? Vilkaalternativ kan tänkas?Fokuseringen på (betalt) arbeteoch produktion kan alltsåskymma andra delar av livet.Vem tjänar på det? I denmoderna litteraturen om arbetslivetpekar man ibland pågrupptrycket som får anställda ivissa yrken att ställa upp på26 27

extremt intensivt och långvarigtarbete med uppenbara risker förderas hälsa. Inte minst från deanglosaxiska länderna rapporterasatt »symbolanalytikerna«idag arbetar fler timmar ännågonsin; de utgör de »villigaslavarna« i en växande övertidskultur(se Bunting 2004) (enannorlunda vinkling av detta gerHochschild: vissa av dessa privilegieradearbetande tycks upplevaarbetet som livets positivapol med intressanta uppgifteroch stimulerande arbetskamrateri motsats till hemmets trivialaslit med gnälliga ungar).Detta ska inte skymma att ävenmånga lågavlönade tvingas ökasin arbetstid för att tillfredsställaarbetsgivarnas krav och för attklara sitt uppehälle, inte bara itypiska låglöneländer utan äveni USA och Europa.karoshiär den japanska beteckningenför »överarbete tilldöds«. Det är ett allt meruppmärksammat fenomen,även i väst, att läkare, advokateretc förstör sin hälsagenom extremt långaarbetstider. Det kan ha fleraorsaker men en uppenbarär den hårda konkurrensenoch otryggheten blanddessa »symbolanalytiker«.Långa arbetstider hotar intebara hälsan utan innebärockså stora risker (i ochutanför arbetet, t ex i trafiken)och sannolikt lägreproduktivitet. ProfessorLayard, en tidigare traditionellarbetslivsekonom, harpekat på hur hyllade trenderi arbetslivet undersenare år – stor rörlighet,lösa anställningsförhållandenetc – som förmodasöka effektiviteten i näringslivetfår förödande konsekvenserför de anställdastrivsel, trygghet och hälsa.instrumentell ochexpressiv inställningForskningen har ofta analyseratinställningen till arbetet. Ettexempel är grundfrågan omanställda har en »instrumentell«eller »expressiv« attityd till arbetet.Se t ex levnadsnivåundersökningarnafrån SCB.»Instrumentell« innebär att mananser sitt jobb vara »som allaandra jobb, det enda som bety-der något är förtjänsten«. Enexpressiv hållning är att arbetet»förutom lönen ger en känsla avpersonlig tillfredsställelse«.Inställningen beror i hög gradpå vad man har för slags jobb.Se figur 11 (som är mer detaljeradän föregående figur; siffrornamotsvarar staplarnashöjd). En »expressiv« hållningdominerar i skrivbordsyrkenamen i lika hög grad i vårdyrkenamed värden omkring90%. Det kan jämföras medvärden under 50% i vissayrken. Framför allt visar yrkensom har med människor attgöra höga tal för den expressivaattityden. Men det finnsockså andra intressanta skillnader,t ex bland de manligaarbetaryrkena. Jord- ochskogsbruksarbete har myckethögre värden (78%) än omgivandegrupper vilket kan tolkassom att det upplevs somsärskilt meningsfullt.dubbelt tunga jobbDet är intressant att jämföraattityden till arbetet med vilkayrken som uppfattas som psykisktansträngande. Se figur 12.De högsta värdena, upp tillbygg65 proc-arb5551pol/mi 7778 met-arbjo/sk65 förare55öv fab-arbmycketlåg43Figur 11. Attityd till arbetet. Siffror inom cirklar = procent medexpressiv hållning. Några områden visar särskilt höga värden:ledande skrivbordsyrken, lärare och vårdyrken. Källa: Sanne 199117bygg 28proc-arb2123met-arbjo/sk29 förare20 för-arb19 öv fab-arbpers tjänför-arblågpers tjän7375 post/teleba/ekontjm26medellågpol/mi27post/teleba/ekontjm80 9243teknm fl30 7555sh-vetm fllärarestädare köksbi 23 affärsbi12 22712061sjvbi 55 sekdagh/ sjuk r100 90 hög hemv -sköt 60 50 40 30 20 10Andel som anser arbetet fysiskt ansträngande62handl m flhögtekn m fl87 93högadminlärarefö-ledsh-vet m fllärarestädare45köksbi6572 affärsbi8691 77 sekrhögsjvbi89100 90 80 sjukskötdagh/hemv50 40 30 20 10Andel som anser arbetet fysiskt ansträngande915090medelAndelmän/kvinno80/2060/4040/6020/800%Andelmän/kvinn80/20admin51 fö-led60/4040/6020/80Figur 12. Psykiskt tunga yrken. Siffror inom cirklar = procent somanser arbetet psykiskt belastande (procent). Källa Sanne 19910%28 29

75%, visar lärare, alla kategoriervårdpersonal samt gruppenpolis/militär/väktare. Därefterföljer de ledande skrivbordsyrkena.Manliga arbetaryrkenvisar överlag låga värden,mindre än 25%. Detsammagäller städare och köks- ochaffärsbiträden som i andraavseenden ligger nära vårdpersonalenpå arbetets fält.Tolkningen kompliceras av att»psykisk belastning« både kanbetyda att arbetet är mentaltansträngande och att det ärkänslomässigt påfrestande. Detförra kanske gäller skrivbordsarbeteni allmänhet. Det senareantas gälla inom vård ochutbildning. Detta gör de kvinnodomineradevårdyrkena (i sydvästhörnet)unika eftersom deär både fysiskt och psykiskttunga. Samtidigt visade viovan (figur 11) att deanställda i vården, liksomlärare, går upp i sitt arbete;nästan inga svarar att de harjobbet bara för förtjänstensskull. Man tycks vara så engageradatt man finner det varavärt påfrestningen.Men belastningen har ett pris.Sedan denna enkät gjordes harsärskilt vården utsatts för storabesparingar som ofta gått utöver bemanningen. Det hardrabbat de anställdas hälsa ochlångtidssjukligheten har ökatkraftigt. Dessutom har mångavalt att arbeta deltid ochmånga vill förkorta sin arbetstid.Det senare gäller dock intebara i vårdyrkena utan även iandra kvinnodomineradeyrken, dvs det är också styrt avkvinnors totala livssituationsom ofta innebär huvudansvaretför familj och hem.30 31

I princip kan var och enbestämma hur mycket haneller hon vill arbeta. I praktikenär arbetstiden dock hårtstyrd av konventioner och kontrakt.De flesta arbetar fortfarande»heltid«. Sedan mer än30 år betyder det 40 timmarper vecka. Eftersom bådamakarna i allmänhet förvärvsarbetarkommer det typiskahushållets sammanlagdaarbetstid att uppgå till 70-75timmar. Det är långt mer änden ensamme förvärvsarbe-DELTIDS-ANSTÄLLDA4% vill minska5. Hur mycket vill vi jobba?KORTARE ARBETSTID VAR ettav arbetarrörelsens förstakrav och både den genomsnittligaoch den ordinariearbetstiden har, som vi sett,minskat successivt underhundra år. Samtidigt har dockstrukturen för arbetslivet förändratsmed mer kvinnligtförvärvsarbete. Arbetstidenslängd är därför fortfarandemycket viktig för att klara vardagslivetskrav och tillgodogörasig en högre standard iform av mer fri tid.17% vill ökaFigur 13. Önskemål om ändrad arbetstid somindividuellt ställningstagande, dvs »hur vill duha din arbetstid?« Källa: Sanne 1991.HELTIDSANSTÄLLDA18% vill minska2% vill ökakan ej taställning;ej svarkortare arbetstidprivatkonsumtionoffentligatjänsterFigur 14. Önskemål om ändrad arbetstid somgemensamt ställningstagande, dvs »vad bör ökaderesurser användas till?« Källa: SOU 1989:53.tande mannens 48 timmar på1950-talet! Särskilt för barnfamiljertillkommer ett tungthemarbete. SCB räknar med attvarje förälders sammanlagdaarbetsvecka är omkring70 timmar/vecka.kortare arbetstid förmig eller för alla?Det har gjorts många undersökningarom önskad arbetstid(och sådana enkätfrågor ärverkligen motiverade eftersomalla kan ha en välgrundadåsikt). Svaren beror på om fråganses som ett individuelltställningstagande eller ettgemensamt beslut som leder tillen ändrad norm i samhället. Sefigur 13 och 14.Den vänstra figuren (13) handlarom ett tydligt individuelltsvar (»vad passar dig bäst; lönenpåverkas…«). Då anger ungefären av sex heltidsarbetande att devill minska sin arbetstid. Av deltidsarbetande(som alltså redanjobbar kortare än heltid) angeren lika stor andel att de vill öka.Den högra figuren (14) ger denandra bilden. På frågan vadökade resurser borde användastill svarade så mycket somvarannan att arbetstidsförkortningvar den mest angelägnareformen. Båda enkäterna gjordesi slutet av 80-talet men allttalar för att de i princip gälleräven idag (se vidare nedan).Det är alltså avgörande hurman uppfattar frågan om kortarearbetstid. Eftersom människoranpassar sig till andrakan ganska få väntas gå ner iarbetstid som ett eget initiativ.Likafullt vill många gärna seen sådan reform och då kommerman att »göra som allaandra«. Det hävdas ibland attdagens arbetsliv och människorsönskemål är så varieradeatt tiden skulle vara förbi fören reform av arbetstiden. Dettaär dock sannolikt en felsyneftersom den sociala normenär så stark. Vill man genomförakortare arbetstid kan maninte förvänta sig en effektenbart genom människorsindividuella val. Ett politisktbeslut om en allmän reform,som ändrar den sociala normen,är ofrånkomligt för attuppnå det målet.32 33

% svar...och så här fort önskarman att den gick:Så här beskriver manhur fort tiden tycks gå...Figur 16. Hur fort går tiden – och hur fort borde den gå? Så härsvarar man i Tyskland: de flesta tycker att tiden rusar fram ochskulle hellre se att den gick i ett makligare tempo. Källa:AllensbacherInstitut 1999.jäkt och stressMånga klagar på tidsbrist ochstress. I några tyska undersökningarhar man ocksåkunnat visa att människorkänner stress och jäkt ochönskar ett lugnare livstempo.Se figur 16. Detta kan vara enkommentar till frågan omarbetstidens längd även ommycket annat spelar in.stabil mendelad opinionDet aktuella opinionslägetframgår av en undersökningfrån SIFO år 2003 som ställdefrågan »Om du fick välja mellanhögre lön eller mer ledigt, vilketskulle du då helst vilja ha?«(vilket kan uppfattas både individuelltoch kollektivt).Svaren visar att 57% valde merledigt (42 % högre lön ochbara 1 % var tveksam eller svaradevet ej). Män och kvinnorger i allmänhet likartade svarmen några grupper avvikerpåtagligt: yngre (15-29) väljerhögre lön, särskilt yngre män(64%). Av olika partisympatisöreravviker folkpartister förhögre lön (48%) och kristdemokrateroch miljöpartisterför ledighet (79 resp 72%).Tjänstemän är mer intresseradeav ledighet, 65% mot49% för arbetare. Dettaavspeglas även i facktillhörigheten:LO 49%, TCO 67% ochSACO 56% för kortare tid.Geografiskt utmärker sig norraSverige med 74% för ledighetmot bara 50% i storstäderna.Opinionen är alltså delad. Detskapar ett politiskt dilemmaeftersom man måste räknamed många missnöjda, varesig man beslutar att sänkaarbetstiden eller inte. Figur 17visar att denna delade opinionhar funnits ända sedan 1950-talet. Redan då ville ungefär%6040200lika många förkorta arbetstidensom att höja lönen.Opinionsläget tycks ha varitlikartat genom perioden avarbetstidsreformer från 48 till40 timmar per vecka ochlängre semester. De senaste tioåren har stödet för kortarearbetstid ökat starkt.Samma arbetstid, högre lönKortare arbetstid, samma lön1955 1970 1995 2000 200517. Opinionen för kortare arbetstid eller högre lön sedan 1955. Källa FSI34 35

pengar och lyckaBlir vi lyckligare av högreinkomster? Är det sant att»mer är bättre«, en av förklaringarnatill att ekonomisktillväxt anses viktig? Enmängd forskning, som harkommit till ytan de senasteåren, visar att materiellaframsteg och hög inkomstinte tycks leda till ökad tillfredsställelsemed livet. Detgäller åtminstone inte generellt,t ex för invånarna i ettland (se figur 18) och på deinkomstnivåer som gäller iSverige. Den uppmätta»lyckonivån« i en mängdländer planar snabbt ut närFigur 18. Livstillfredsställelse och inkomst i olika länder. Y-axeln visarlivstillfredsställelse, X-axeln BNP/capita i US $. Källa Diener 2004.den ställs mot BNP/capita.Efter ca $10.000 (75 000kr/år) ger ökad inkomstingen nämnvärd effekt påden genomsnittliga livstillfredsställelsen.Dennainkomst uppnåddes i Sverigepå 50-talet; idag är BNP/capita över 250 000 kr.Denna tredubbling tycks hahaft liten betydelse för vårtillfredsställelse med livet.Därmed kan man ocksåfråga sig varför inte deökade resurserna använts påannat sätt, t ex till mer fritid.En rad andra personliga förhållanden– en allmänt positivhållning till livet, socialarelationer, hälsa och arbetsförhållanden– visar sig hastörre betydelse än materiellstandard. Det är också viktigtför lyckonivån att man uppfattarsig leva i ett rättvistoch demokratiskt land.Föga förvånande är högreinkomsttagare mer intresseradeav kortare arbetstid men detta ärinte den tydligaste skiljelinjen.Viktigare är att intresset är störrebland kvinnor (vilket kan beropå deras livssituation i sin hel-het) och bland tjänstemän (somhar en mer individuell hållningtill sitt arbetande). På frågan»varför vill du inte förkorta dinheltid?« (vilket är en tveksamintervjufråga eftersom de svarandesannolikt inte har övervägtden så noga) svarar man iallmänhet både »inkomsten«och »arbetet/arbetsgivaren kräverdet«. Ju högre inkomst manhar, desto oftare hänvisar mantill arbetet snarare än inkomsten.arbetstid,produktivitet och bnpSambanden mellan de begreppsom diskuterats här kan skrivasBruttonationalprodukten (BNP) =arbetad tid x arbetsproduktivitetÖkad (arbets)produktivitet kanöka BNP, dvs leda till tillväxt.Detta är innebörden i s k »joblessgrowth«: företagen väljeratt investera mer kapital i effektivaremaskiner framför attanställa fler personer. Dessutomkan ekonomisk tillväxt (ökadBNP) uppstå genom fler arbetadetimmar, antingen genomfler i arbete eller genom flertimmar per arbetande.Tillväxtkraven står alltså i motsatstill önskemålen att minskaarbetstiden vilket förklarar»etablissemangets« motståndmot arbetstidsreformer.Däremot ses det som positivtatt fler arbetar, särskilt som detockså ökar försörjningskvoten.Att öka produktiviteten ärockså en okontroversiell väg tilltillväxt under förutsättning attdet finns människor som klararatt arbeta och att ökad produktivitetinte leder till stress,utslitning och andra negativaeffekter. Men ökad (arbets)produktivitetskapar ocksåutrymme för kortare arbetstid.Detta illustreras av figur 19 därutgångspunkten är 1973 då40-timmarsveckan blev allmän.55tim/veckaprocent5045403530kapitalandel av förädlingsvärdetkortare arbetstid motsvarandehalva löneökningen251973 1978 1983 1988 1993 1998 2003Figur 19. Analys av möjlig arbetstidsförkortning. Den neråtgående kurvanvisar hur mycket arbetstiden hade kunnat förkortas (från 40 timmar 1973)om hälften av löneökningen hade använts för detta. Den övre kurvan visarkapitalets andel av förädlingsvärdet (procent). Triangel och kvadrat: se text.Källa: egna beräkningar efter offentlig statistik.36 37

Produktivitetsökningen går,som redan sagts, snabbast inäringslivet. Om halva detutrymme som detta skapar hadeanvänts för att förkorta arbetstidenhade man redan 1993 kunnatha en 32 timmarsvecka(markerat som kvadrat). Dettaär dock inte realistiskt för helasamhället eftersom andra sektorerinte utvecklas lika gynnsamt.Om man i stället utgårfrån hälften av den genomsnittligaproduktivitetsökningen föralla anställda skulle vi 1993 hakunnat gå ner till 35 timmarsarbetsvecka (markerat med triangel;dessa beräkningar harendast utförts till 1993).Sådana argument om att ökadproduktivitet ger ökat löneutrymmeförs ofta i löneförhandlingar.Men löneutvecklingen iverkligheten blev inte lika gynnsamför industriarbetare (ochandra löner följer efter) somproduktivitetsutvecklingen.Tillatt börja med gav den ingetutrymme alls för att sänkaarbetstiden; lönerna sjönk t o mrealt under några år (dvs mer än40 timmar hade krävts för attupprätthålla inkomsten). Enbidragande orsak till detta är attlönernas andel av företagensresultat minskade. »Kapitalet«tog en större del av överskottet(som den övre kurvan visar).Därmed blev det mindreutrymme för de anställda attanvända, t ex för arbetstidsreformer.Löneklyftorna har ocksåökat så att vanliga löntagare harhalkat efter.Sedan mitten på 80-talet harlönerna dock ökat så mycket atthalva löneökningen hade räcktför att finansiera en 32-timmarsvecka.Idag hade vi alltsåkunnat arbeta en dag mindre iveckan och ändå haft kvarhälften av löneökningarna desenaste 20 åren för privat elleroffentlig konsumtion. En sådanordning hade sannolikt betyttmycket för att motverka stresseni arbetslivet, minska sjukskrivningarnaoch ge utrymmeför bättre omsorg om barnenoch en högre allmän tillfredsställelsemed livet.bnp och arbetstidsförkortningKortare arbetstid ger alltså.allt annat lika (antal arbe-20%10%-10%-20%tande, produktivitet etc),minskad tillväxt. Detta harvisats i många utredningar.Men det kan illustreras påolika sätt. Den övre av dessafigurer visar att BNP skulleväxa vare sig arbetstidensattes till 40, 35 eller 30timmar. Med kortare arbetstidväxer dock BNP långsammare.Den under figuren redovisarsamma sak men utgår frånoförändrad arbetstid, 40FÖRÄNDRING AV BNP VIDOLIKA ARBETSTIDER40 tim201535 timtimmar, som referens. Dettaläggs in som x-axel. Andraalternativ med reformerad(kortare) arbetstid (»fall 1«och »fall 2«) beskrivs somneråtgående kurvor eftersomde ger lägre tillväxt.Ibland beskrivs det som en»förlust« eller en »kostnad«för att förkorta. Så uttryckersig gärna de som ser tillväxtsom ett överordnat mål. Isak säger bilderna detsammamen framställningenär olika vinklad.30 tim2005 2010 20152005 2010 2015BNP-EFFEKT AV MINSKADARBETSTIDfall 1fall 2Figur 20. Olika sätt attillustrera de ekonomiskaeffekterna av arbetstid.Övre figuren enligt enarbetsgrupp för s, v ochmp år 2000, undrefiguren enligtKonjunkturinstitutetsamma år.38 39

6. Hur mycket arbete tål miljön?PRAKTISKT TAGET ALL ekonomiskaktivitet krävermateriella resurser och lämnaravfall i någon form. Stora förbättringarhar gjorts så attenskilda processer blivitenergi- eller materialeffektivare.Den relativa energi/resursåtgången minskar, dvsåtgången per producerat värde(»BNP-krona«). Men eftersomBNP samtidigt ökar snabbareså växer åtgången av energioch materiella resurser totaltsett i produktionen. Någonegentlig »avmaterialisering«går inte att spåra i ekonomin.Tanken att miljön först skulleskadas men sedan gynnas avökande BNP, som uttrycks medden s k »Miljö-Kuznets-kurvan«,är inte heller hållbar. Ettsådant förhållande har visserligenvisats för vissa slag avföroreningar men det gällerinte generellt. Utsläppen avväxthusgaserna som är avgörandeför klimatet visar t exingen tendens att minska.Därför är det berättigat att fråga»hur mycket arbete är möjligt?«utan att överskrida deekologiska gränserna. Dennavinkling på hållbarhetsfrågan ärmindre vanlig och något givetsvar finns inte. Tre slags datakan ge någon insikt i frågan.faktor 10De rika länderna förbrukarskyhögt mer naturresurser ochderas utsläpp är många gångerstörre än de fattigas. Därförhar man länge pekat på att ien rättvis och hållbar världmåste de rika länderna minskasin åtgång, i många fall meden faktor 10 (dvs till en tiondelav de nuvarande). Dettahar varit ett slagord i debattenmen få tror att det är möjligtmed enbart teknisk utveckling.De rika länderna måste ocksåslå av på takten i sin produk-tion och konsumtion omresurserna ska räcka till alla.ekologiskafotavtryckDetta är ett populärt mått föratt beskriva den ekologiskabelastningen från mänskligaktivitet. Det beskriver denbiologiskt produktiva yta –mark och vatten – som krävsför att förse en befolkningmed naturresurser och för attta hand om utsläppen. Detekologiska fotavtrycket för 1km 2 stad – med all mänskligproduktion, konsumtion, trafiketc – uppskattas t ex till 500-1000 km 2 skog, jordbruksmark,våtmark och sjöar. Detgenomsnittliga ekologiska fotavtrycketi världen är idag ca2,2 hektar/capita. Samtidigt ärden tillgängliga kapaciteten ca1,8 ha/capita (data genomgåendefrån 2001). Efterfrågan äralltså 20% högre än tillgången.Läget förvärras hela tiden:1961 användes bara halva tillgången;för tjugo år användeshela den tillgängliga ytan.Detta förklaras i huvudsak avökad befolkning; det genomsnittligafotavtrycket per personär i stort sett oförändrat desenaste decennierna (GlobalFootprint Network).För att klara skillnaden mellanefterfrågan och tillgång täralltså jordens innevånare påsina förråd. De fossila reservernatöms, liksom haven tömspå fisk och koldioxidhaltenökar i atmosfären, till skada föross och framtida generationer.Det senare beror naturligtvismest på de rika ländernasutsläpp – arealen som krävs föratt absorbera koldioxid utgörungefär hälften av det genomsnittligafotavtrycket.Det ekologiska fotavtrycketvisar alltså hur stor yta enperson eller nation göranspråk på med sin livsstil.Storleken varierar därför kraftigtmellan länder, från 9,5hektar (ha) per person förUSA till 0,6 för Bangladesh.De flesta länder överskridersin kapacitet: USA behöveralltså 9,5 men har bara ca 5ha/capita tillgängligt (inomnationens gränser),Bangladesh behöver 0,6 menhar bara 0,3.40 41

Offentlig förvaltningSådana värden ställer också fråganpå sin spets om vilka länderoch medborgare som ärmest tärande. För både USAoch Bangladesh är t ex fotavtrycketungefär dubbelt så stortom den tillgängliga arean. Menunderskottet per capita förUSA är alltså mångfaldigtstörre. Trots detta uppfattar vioftast Bangladesh som mestöverbefolkat.Sveriges situation är ovanligtgynnsam eftersom vårt fotavtryckär 7 ha/capita medan kapacitetenär nästan 10 ha/capita.Eftersom den globalt tillgängligaytan bara är 1,8 borde vi dock, iett globalt rättviseperspektiv,Andra tjänsterJordbrukreducera vårt fotavtryck tillmindre än en tredjedel. Det kräverbåde bättre teknik och minskadkonsumtion vilket måste fåkonsekvenser för produktionenoch därmed arbetandet.Tillverkningutsläpp avväxthusgaserper anställdFigur 21. Anställda i nio sektorer och utsläpp avväxthusgaser per anställd. Bör endast tolkassom en illustration av en allmäntendens eftersom den bygger på intehelt jämförbara data. Källa egnaberäkningar efter brittiskainput/outputtabeller för utsläpp(Vaze 1997) samt offentligsvensk statistik för anställda.Transposatsa på rättverksamheterOlika sektorer i arbetslivetsmutsar ner i mycket varierandegrad som »vindrosen« i figur21 visar. Här jämförs utsläpp avväxthusgaser per anställd medantalet sysselsatta i nio sektorer.Som synes ger tillverkningsindustrinstora utsläpp. Men tillverkningsindustrinhar också,tillsammans med vård, skolaoch omsorg, den största andelenarbetande. Även handelnhar många anställda (i särklassstörst utsläpp per capita harenergiförsörjningen med ytterstfå anställda; denna sektor harutelämnats ur diagrammet).Detta kan användas till att övervägahur mycket miljön tål avolika verksamheter. Ofta framställsmiljökrav som ett hot motsysselsättningen och detta kansägas gälla tillverkningsindustrin.Vårdsektornär däremot förhållandevisren med obetydligautsläpp (av växthusgaser; naturligtvismåste även andra miljöriskerbeaktas). Likaså visarhandeln måttliga utsläpp peranställd. En politisk slutsats avdetta kan vara att en satsning påvård/skola/omsorg, sommånga önskar av andra skäl,bättre än flera av de andra sektorernaskulle kunna rymmasinom ett rättvist miljöutrymme.Det kan också uttryckas som attbetydligt mer arbete är möjligtom det utförs inom rena sektorer,t ex vård, skola och omsorg.hellre än materiell konsumtion.Detta är också en av slutsatsernai Stefan Edmans utredning omhållbar konsumtion (SOU2005:51)Finansiella tjänsterVård/skola/omsorgantalarbetandeHandelByggandeFrån ett konsumtionsperspektivkan detta beskrivas som att vibör satsa på sådana tjänster42 43

7. Arbete och liv i Sverige och världenMÅNGA UTTRYCKER IDAGoro för hur företag iSverige – och andra länder medhöga lönekostnader – skakunna konkurrera på världsmarknadenoch därmed bevarajobben i landet. En öppnareekonomi (med mindre politiskarestriktioner), billigare transporteroch snabbare kommunikationer– globaliseringens viktigastekännetecken – har förstärktkonkurrensen från låglöneländer.Löneskillnaderna ärockså enorma – se tabell nedan.Arbetskraftskostnad 2004, kr per timmeför arbetare. Källa Industrifacken.Sverige 209USA 168Japan 158Korea 83Ungern 48Taiwan 47Hongkong 45Slovakien 40Estland 33Brasilien 22Lettland 22Bulgarien 15Kina 6Det är ändå påfallande tystbland ekonomiska forskare ochdebattörer om hur detta skahanteras (bortsett från förslagatt möta konkurrensen medlägre löner och längre arbetstider,inte kortare; åsikter som jusammanfaller med arbetsgivarnasständiga önskemål). Det kantill en del bero på att det skettett hastigt vindskifte: många avde länder som nu seglar uppsom hotande konkurrenter stöttadestill helt nyligen medutvecklingsbistånd från Sverigeoch andra rika länder. Ett biståndsom skulle hjälpa befolkningenur den fattigdom sombland annat beror på de lågalönerna.Samtidigt som en del biståndfinns kvar bygger nu de rikaländerna upp olika slags värnmot att översvämmas av billigaimportvaror. Tullar och kvoterär ett medel. Man ställer krav påhur produktionen ska gå till:inte »social dumpning«, intebarnarbete, jämförbara miljökravetc. Detta är ett sätt attneutralisera de delar av konkurrensensom uppfattas somorimliga. De rika länderna harockså försäkrat sig om ett kraftigtutökat skydd för immateriellarättigheter (patent, upphovsrätt,kontroll över genetisktmaterial etc) vilket reser hinderför produktionen i de fattigaländerna och även ger ett penningflödefrån dem.Det kan synas som om löneskillnaderna(enligt tabellen)skulle göra all internationelltinriktad produktion omöjlig förett land med så höga kostnadersom Sverige. Trots detta ärSverigeplacerade företag fortfarandeframgångsrika i världen.Det förklaras ibland med positivasärdrag i Sverige som ensmidig byråkrati och välutbyggd social välfärd. Manpekar också på att svenskarbetskraft är kunnig, engageradoch har vana att arbetasjälvständigt. Edling strykerockså under att specialiseringoch samverkan mellan företagoch akademisk forskning krävsför att skapa konkurrenskraft.En nyligen publicerad konsultrapport(»Deloitte-rapporten«)pekar också på att »outsourcing«– som att svenska kapitalintressenflyttar tillverkning tilllåglöneländer – visat sig medföraproblem som gjort detlångt mindre lönsamt än manförutsett. Särskilt mindre företagkan också hämmas i sin tekniskautveckling av att splittraproduktutveckling och tillverkninggeografiskt. Faktorer somtalar emot de dystraste scenariernaär också att de snabbväxandeländerna har storaegna problem att hantera, bådemed en ogynnsam demografiskstruktur (många äldre att tahand om i Kina) och storamiljö- och resursproblem.Det har föreslagits att denökade efterfrågan från deväxande ekonomierna i östgynnar företag i Sverige ochdärmed sysselsättningen här.Detta förefaller dock vara ettkortsiktigt synsätt. Viktigare ilånga loppet är att många»fattiga« länder snabbt hållerpå att öka sina resurser i formav utbildning och högteknologi.Därmed kan de snart konkurreraäven på områden därde rika länderna hittills haft ett44 45

stort försprång. Allt talar därförför att världen står inför enenorm strukturomvandlingsom mycket väl kan tänkas ledatill stora politiska spänningar.Redan vid Rio-mötet 1992 yttradepresident Bush (denäldre) de bekanta orden om att»den amerikanska livsstilen ärinte förhandlingsbar«. Det saknasfortfarande en seriös debattom global utjämning. Det kanmöjligen bero just på att fråganär så svår att tackla – detfinns förkärlek för att diskuterade problem till vilka vi redananar en lösning.Den önskvärda utjämningen avlevnadsförhållanden i världentycks alltså just nu gynnas avstora tekniska och ekonomiskasprång i vissa länder. Ett sätt attförhålla sig är att se det positivai detta och verka för att allaländer dras in i ett ökandevälstånd, även t ex länder iAfrika som där utvecklingenfortsätter att gå kräftgång. Derika länderna får inte i sitt egethandlande motverka detta.Både gammalrika och nyrikaländer måste samtidigt hanterade växande miljö- och resursproblemen.Den enda konsekventahållningen för ett landsom Sverige tycks därför varaatt avstå från att försöka klättraännu högre på den materiellastegen. Det kan bara leda tillökade klyftor som gör processenatt utjämna löner och levnadsförhållandenglobalt ännusvårare. En öppen fråga ärdock hur ett land ska kunna slåav på tillväxttakten men ändåbevara sina företags konkurrenskraft.En lika avgörandefråga är hur vardagslivet iSverige kan gestaltas på ettattraktivt sätt i sådan process.EpilogDEN HÄR RAPPORTEN harförsökt fånga några viktigadrag i utvecklingen i Sverige.Trots stora framgångar tycks vistå långt ifrån ett samhälle medlyckliga människor som levermeningsfulla liv med barn ochvänner, utan att tära på jordensändliga resurser. Förvärvsarbetethar stått i fokus. Allt färre människorproducerar allt mer.Paradoxalt nog betraktas detsom ett hot, inte som en möjlighet.Vitycks anstränga oss attskapa jobb. De som står utanförförsörjs med bidrag.Rapporten är inte skriven för attge några lösningar. Ändå pekardet mesta på att arbetslivetmåste reformeras så att människorkan leva ett mer balanseratliv samtidigt som fler beredsplats där. Ingen vill ifrågasättavikten av att ha ett arbete menvi diskuterar alltför sällan hurmycket arbete som krävs för atttillgodose arbetets olika syften.En annan observation är attarbetandet idag räcker för attförsörja alla trots att så mångainte arbetar. Därför borde detfinnas en bättre ordning att fördelaarbetet. Det måste varabättre för alla att dela på jobbensnarare än att dela ut pengar.En annan fråga som lyfts framär de ekologiska gränser för förvärvsarbetandetoch produktionen.Viär inte fria att fortsätta isamma hjulspår.Vad som skakomma i stället är fortfarandeen öppen fråga.46 47

ReferenserAllensbacherInstitut (1999). Allensbacher Jahrbuch der Demoskopie1997-1999. Munich, Saur.Bunting, M. (2004) Willing Slaves: How the Overwork Culture is RulingOur Lives, London: Harper CollinsDiener, E. and Seligman, M. E. (2004) Beyond Money. Toward anEconomy of Well-Being. Psychological Science in Public Interest, 5.Edling, Jan (2005) Alla behövs. Kan laddas ner frånhttp://www.di.se/DataBas/2005/05/18/Pix/allabehovs.pdfFSI, Forskningsgruppen för Samhälls- och Informationsstudier,www.forskningsgruppen.comGlobal Footprint Network http://www.footprintnetwork.org/Hochschild, A. R. (1997). The time bind: when work becomes home andhome becomes work. New York, Metropolitan Books.Konjunkturinstitutet: www.konj.seReich, R. (1991) The Work of Nations. Preparing Ourselves for 21st-Century Capitalism, New York: Alfred A Knopf,Sanne, C. (1991). Mer eller mindre arbete? Löntagarnas arbetstidsönskemål.Stockholm, SCB Levnadsförhållanden 70.Sanne, C. (1995). Arbetets tid. Om arbetstidsreformer och konsumtion ivälfärdsstaten. Stockholm, Carlssons.Social rapport (SCB) http://www.sos.se/fulltext/111/2001-111-3/hela.pdfVaze, P. (1997) Environmental input-output tables for the UnitedKingdom. Economic Trends, No 527 October48

Christer SanneDen gröna idéverkstaden Cogito – döptefter 1600-talsfilosofen Descartes kändauttalande »Cogito, ergo sum« (Jag tänker,alltså finns jag) – vill med denna, sinförsta rapport, presentera fakta ochfrågeställningar kring arbete och arbetsliv.Vi strävar framförallt efter att dra framokända, obekväma fakta ur statistikflodenoch efter att ställa kritiska och gärnaprovocerande frågor. Däremot lägger viinte fram några konkreta reformförslag.Den här rapporten utgör inledningen avCogitos verksamhet. Vi planerar ett antaluppföljningsverksamheter på samma temaunder hösten 2005 och våren 2006. Vi harsträvat efter att presentera fakta kortfattat,sakligt och neutralt. Vi hoppas att beskrivningarnagör det lättare att sorteraargumenten snarare än att värdera dem.pris: 49 krISSN 1653-2783