Excentrisk korrektion vid centrala scotom - Certec - Lunds Tekniska ...

läser med olika typer av bortfall [Fletcher et al., 1999] [Guez et al.,1993].Redan på 1800-talet kunde vetenskapsmän som Thomas Young seatt människoögat hade astigmatism [Young, 1801]. Och Herman vonHelmholtz yttrade i början av 1900-talet att ögats optik innehåller såmycket optiska fel att det aldrig skulle accepteras, jämfört med ett aven linsdesigner skapat system [Bennet and Rabbets, 1998].I denna licentiatuppsats sammanfattas mitt hittillsvarande arbeteom ögats perifera optik och möjligheter att optiskt förbättra detexcentriska seendet på avstånd. Först ges introduktioner till vart ochett av mina tre arbetsområden:1. Modeller, mätmetoder och kliniska mätningar av excentriskavbildning2. Korrigerande optik och dess effekter på perifert seende3. Kunskapsglapp mellan olika yrkeskategorier.1.1 Modeller, mätmetoder och kliniska mätningarav perifer optikMånga modeller av ögat och dess optiska system finns publicerade.I vissa fall har det också gjorts beräkningar av aberrationer utanföroptiska axeln [Pomerantzeff et al., 1984] [Dunne et al., 1987] [Liouand Brennan, 1997] [Popiolek-Masajada and Kasprzak, 1999][Kooijman, 1983] [Wang and Thibos, 1997]. Mängder av modellerhar använts med början i det berömda ”Gullstrands schematiskaöga”[Gullstrand, 1909].Några beräkningar har handlat om hur aberrationerna förändrasoch ökar vid ackommodation. Det visar sig att hornhinnans formhar ingen eller liten betydelse för avbildningens kvalitet vid snettinfall i ögat [Smith and Lu, 1991]. I stället är det i huvudsak ögonlinsenoch dess placering som åstadkommer aberrationer (i förstaGullstrandsschematiska öga.10 • excentrisk korrektion vid centrala scotom