Bilaga 1 - VafabMiljö

Avfallsplan 2009-2012Bilaga 1Uppföljning av tidigare avfallsplanering i VafabMiljö-området

Innehåll1 Inledning 52 Regional avfallsplan för Vafab-området, 1994-2000 62.1 Övergripande mål 1994-2000 ......................................................................... 62.2 Konsekvensanalys .......................................................................................... 93 Avfallsplan för kommunerna Köping, Arboga, Kungsör 1992-1995 15Ordlista 17Referenser 19

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 11 InledningInnan bildandet av Vafab Miljö AB genomfördes regional avfallsplanering av de båda ursprungligaorganisationerna Vafab respektive VMR. För Vafab-området antogs en regional plan undervåren 1994. Denna plan sträckte sig fram till år 2000. Inom VMR-området antogs redan 1991 enplan för kommunerna Köping, Arboga och Kungsör, för perioden 1992-1995.5

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 12 Regional avfallsplan för Vafab-området,1994-2000En regional avfallsplan, med handlingsplan och mål för verksamheten fram till år 2000 antogsav Vafab’s bolagsstämma den 27 maj 1994. De övergripande nationella mål och strategier somdå var styrande för planeringen har inte påtagligt förändrats, fram till idag. Det har därför varitnaturligt att hålla fast vid huvuddelarna i handlingsprogrammet från 1994, och man kan nu konstateraatt detta har genomförts, näst intill i sin helhet. Avfallspolitiken har under den drygatioårsperioden framför allt varit inriktad på att inrätta och förstärka styrmedel, i form av lagstiftning,skatter etc, med syfte att så effektivt som möjligt styra alla aktörer mot de uppsatta målen.Några exempel är införandet av producentansvar, förbud mot deponering av vissa avfallskategoriersamt skatt på deponering och förbränning av avfall.I den mån planerade åtgärder inte har vidtagits beror detta framför allt på de begränsningar sominförts vad gäller det kommunala ansvaret för avfallshanteringen. Här syftas dels på införandetav producentansvar för vissa produkter, men även på att kommunernas möjlighet att ta på sig ettutökat renhållningsansvar har minskats, genom lagändringar. År 2000 togs denna möjlighet bortför allt avfall utom hushållsavfall och farligt avfall. Från den 1 juli 2007 kan inte heller farligtavfall omfattas av kommunalt ansvar, med undantag för sådant farligt avfall som är en del avhushållsavfall.Nedan redovisas de övergripande mål som fastställdes i den förra planen, och därefter kommenteras,för respektive mål, de viktigast åtgärder, i form av utredningar, projekt och verksamhetsförändringar,som vidtagits. I kap 2.2 redovisas konsekvenser av de genomförda åtgärdernafram till och med år 1999, vad gäller avfallsmängder, ekonomi, miljöeffekter m m. Det är viktigtatt notera att effekterna är det sammanlagda resultatet av både regionala och lokala (kommunala)åtgärder så som de formulerades i de respektive avfallsplanerna.Sammanfattningsvis kan konstateras att förändringarna av avfallshanteringen i regionen harinriktats på rätt saker, vilket bl a bekräftas genom en god överensstämmelse med de mål ochstrategier som anges i nationella riktlinjer. Som exempel kan nämnas de nationella miljömålen,där man beträffande avfallshanteringen bl a fokuserar på att den biologiska behandlingen böröka i omfattning. Konkret anges att senast år 2010 ska minst 35 procent av matavfallet frånhushåll, restauranger etc återvinnas genom biologisk behandling. Detta är ett mål som redanuppnåtts i regionen.2.1 Övergripande mål 1994-2000De övergripande målen formulerades på följande sätt:1) Avfallsmängderna ska minska till år 20002) Avfallets innehåll av farligt/skadligt avfall ska minska3) Behandlingstekniken ska utvecklas4) Markområden för framtidens avfallshantering ska tryggas5) Informationen till allmänhet och företag ska hållas på en hög nivå6

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Övergripande mål 1: Avfallsmängderna ska minska till år 2000Det övergripande målet konkretiserades i tre verksamhetsmål, rörande respektive hushållsavfall,ej branschspecifikt industriavfall och slam från avloppsreningsverk. De innebar i korthet attdeponering och förbränning av osorterat avfall skulle minska kraftigt.Medlen för att uppnå målet har framförallt varit inriktade på att erhålla renare avfallsfraktioner,som kvalitetsmässigt är lämpade för den fortsatta behandlingen. Detta har bl a möjliggjorts genomupprättande av system för källsortering av olika avfallsflöden. På så sätt har förutsättningarnaför återvinning och återanvändning förbättrats, samtidigt som mängden osorterat avfallsom måste slutbehandlas genom förbränning eller deponering kunnat minskas.HushållsavfallEn utredning av system för källsortering och behandling av bioavfall (1) genomfördes i mittenav 90-talet och resulterade i att en regional strategi fastställdes. Kort därefter började föreslagnasystem byggas ut i regionen. Utbyggnaden av källsorteringssystemet är ännu inte helt slutförd ialla delägarkommuner, men uppskattningsvis omfattas minst 90 procent av hushållen i regionen.För att möjliggöra ett bättre omhändertagande av hushållens grovavfall och farliga avfall uppfördesunder perioden 1994-1997 15 st stationära återvinningscentraler. Systemet med återvinningscentraler,vilka senare kom att benämnas Återbruk, kompletterades även med en mobilenhet, Mobila Återbruket, som betjänar ett antal mindre orter, med långt avstånd till närmastestationära anläggning.Industriavfall m mMöjligheten att utöka det kommunala ansvaret till att även omfatta bygg-, rivnings- och industriavfallupphörde den 1/1 2000. Detta innebar att kommunernas styrmedel, vad gäller hanteringenav sådant avfall, begränsades markant.I enlighet med planens strategier genomfördes dock följande åtgärder:Differentiering av mottagningstaxor på Vafab’s behandlingsanläggningar, med syfte attpremiera källsortering och återvinning.Utvecklad grovsortering av industri- och byggnadsavfall m m på behandlingsanläggningarna.Uppförande av en kvalificerad anläggning för sortering av avfall, på Gryta avfallsstation.Slam från avloppsreningsverkAnvändningen av avloppsslam på livsmedelsproducerande mark har påverkats av att LRF,livsmedelsproducenter m fl har haft principiella invändningar emot detta. Deponeringen av slamhar dock kunnat begränsas, dels genom ökad användning för gödsling av energigrödor, delsgenom utveckling av metoder för kompostering av slam. Komposterat slam kan exempelvisanvändas i samband med täckning av deponier.Övergripande mål 2: Avfallets innehåll av farligt/skadligt avfall ska minskaÅtgärderna inriktades på att öka insamlingen av farligt avfall från hushållen, samt att minskarisken för att farligt avfall från industriell hantering, på grund av okunskap, hamnar bland övrigtavfall eller i avloppssystemet.Insamlingen av farligt avfall från hushållen har mängdmässigt ökat mycket kraftigt. Det berordels på att klassificeringen av avfall har förändrats successivt, så att allt fler ämnen och produkterhar kommit att klassas som farligt avfall. Utöver detta har servicen för insamling av farligtavfall förbättrats genom Återbrukssystemet, vilket medfört att andelen farligt avfall som samlasin separat sannolikt också ökat kraftigt.7

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Åtgärderna beträffande farligt avfall från industriell verksamhet koncentrerades på förstärktinformation till avfallslämnare samt förbättrad infartskontroll vid Vafab’s mottagningsanläggningar.Dessa har utförts i sin helhet.Övergripande mål 3: Behandlingstekniken ska utvecklasStrategier och åtgärder inriktades på följande:Begränsning av riskerna för negativ miljöpåverkan från befintliga och framtida behandlingsanläggningar.Utveckling av behandlingsmetoder som medger att olika avfallsslag eller fraktioner uravfallet kan omhändertas separat med hänsyn till deras egenskaper och behandlingsbehov.Utveckling av behandlingsmetoder för farligt avfall.Mängden avfall som deponeras har minskat kraftigt genom utveckling av metoder för källsortering,återvinning och annat nyttiggörande av avfall. Genom exempelvis separat omhändertagandeav bioavfall har speciellt deponeringen av lättnedbrytbart, gasbildande avfall reducerats, vilket isin tur begränsar emissionerna från deponierna.Miljöskyddet på anläggningar för deponering av avfall har stärkts kraftfullt, exempelvis genomförbättrad lakvattenhantering och gasuppsamling. Kontrollprogram för yt- och grundvatten harsuccessivt reviderats och utvecklats. På senare år har avslutningsplaner upprättats för samtligaanläggningar. Sluttäckning av deponiområdet vid Vätterskoga avfallsstation i Skinnskatteberghar genomförts under 2006. Vid Gryta avfallsstation pågår försök med användning av restproduktersom reningsverksslam och aska för sluttäckning. Arbeten med att sluttäcka ett delområdeav deponin som uppgår till ca 10 ha har påbörjats under 2007.Biologisk behandling av utsorterat matavfall, park- och trädgårdsavfall m m har införts ochutvecklats successivt. Inledningsvis tillämpades strängkompostering på ett flertal anläggningar.På Isätra avfallsstation i Sala togs en anläggning för membrankompostering i drift i november1999. Detta var då den första i sitt slag i Skandinavien. Nästa utvecklingssteg togs hösten 2005då en biogasanläggning invigdes i Västerås. Här omvandlas bioavfall från hushåll och storkök,tillsammans med bl a vallgröda, till ett miljöanpassat fordonsbränsle. Dessutom erhålls en näringsrikrestprodukt som återförs till jordbruksmark.Vad gäller farligt avfall så är det framför allt tekniken för behandling av förorenade jordar somhar utvecklats starkt. Efterfrågan på sådan behandlingskapacitet har ökat kraftigt under senareår. På Gryta avfallsstation i Västerås finns sedan 2004 en klass 1-deponi, d v s en deponi som ärgodkänd för farligt avfall. Även annan teknik har utvecklats, exempelvis biologisk behandlingav oljehaltigt avfall samt jordtvätt. En behandlingsanläggning för oljeförorenat vatten har kompletteratsmed jonbytesteknik och ultrafiltrering, vilket gör halterna i det utgående vattnet sålåga att det kan skickas direkt till Västerås avloppsreningsverk.Övergripande mål 4: Markområden för framtidens avfallshantering ska tryggasArbetet har framför allt inriktats på att långsiktigt säkerställa markområden för att kunna deponerasådant avfall som inte lämpar sig för annan behandling. En omfattande utredning om deponeringav avfall i regionen slutfördes under 2002 (2). Ett stort antal områden studerades ochutvärderades, i första hand utifrån geologiska förutsättningar. Efter hand sållades områden bortoch andra faktorer än de geologiska började vägas in. Ett område, Kallmora vid Slagårda inordvästra Västerås utkristalliserades som det mest lämpliga, och denna lokalisering ställdessedan mot ett alternativ med fortsatt deponering vid Gryta avfallsstation. Jämförelsen visade attden sammantaget bästa lösningen är att välja en utvidgning och anpassning av Gryta. Våren2003 fastställdes denna inriktning av delägarkommunerna. Ett nytt miljötillstånd för Gryta, som8

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1bl a inkluderar en utvidgning av området för deponering, har meddelats av Miljödomstolen ifebruari 2007.Övergripande mål 5: Informationen till allmänhet och företag om avfall och återvinning ska hållaspå en hög nivåInformationsarbetet har utvecklats kraftigt och bedrivs nu på en mycket bred front. En viktigförutsättning för VafabMiljö’s informationsverksamhet är det samarbete som man haft och harmed den renhållningsansvariga förvaltningen i Västerås stad. Härigenom kan den kompetensoch de personella resurser som finns i Västerås även komma övriga delägarkommuner till del.Exempelvis kan informationsmaterial som tas fram i Västerås lätt anpassas och användas avövriga kommuner.Ett större gemensamt projekt var framtagandet av en handbok om hemkompostering. Boken hardelats ut till över 35.000 hushåll i regionen och har även spridits i kommuner utanför regionen.Några exempel på kontinuerligt pågående informationsaktiviteter är:Skolinformation, framför allt riktat mot mellanstadieeleverFramtagande av årlig informationsbroschyr till hushåll (Soptips)Framtagande av faktablad som beskriver olika verksamheter, system etcGenomförande av attitydstudier (enkät om miljö- och avfallsfrågor för karläggning avattityder och beteende)Deltagande vid mässor och liknande evenemangInformationsarbetet har varit en förutsättning för införandet av de nya källsorterings- och insamlingssystemen.Inte minst har resultaten från de upprepade attitydstudierna kunnat användas föratt utvärdera invånarnas syn på förändringarna, hur informationen fungerat, och mycket annat.2.2 KonsekvensanalysEffekterna av de genomförda förändringarna bedöms här med avseende på avfallsmängder,kostnader, miljöpåverkan samt övriga konsekvenser, såsom påverkan på arbetsmiljö, servicenivågentemot hushåll och företag m m.Det är viktigt att notera att det är de sammanlagda effekterna av både Vafab’s och delägarkommunernasåtgärder som redovisas.Konsekvenser för avfallsmängdernaMellan åren 1991 och 1999 har den totala avfallsmängden (exkl. avfall från jord- och skogsbruk)som genererats i regionen minskat något. Det bör dock påpekas att siffrorna i vissa fall ärrelativt osäkra, bland annat på grund av att metodiken för att få fram underlagsdata har varieratunder perioden. Som exempel kan nämnas att en stor del av underlaget för beräkning av 1991års mängder har baserats på nyckeltal, medan siffrorna för 1999 helt och hållet baserats på registrerademängder. I tabell 2.1 redovisas mängderna för 1991 respektive 1999 fördelat på olikakategorier.9

tonRegional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Tabell 2.1 Avfallsmängder 1991 och 1999 (ton)Avfallstyp 1991 1999Hushållsavfall 125 000 113 200Park- och trädgårdsavfall 8 700 3 300Bygg- och rivningsavfall 59 500 43 500Avfall från energiutvinning 48 100 33 200Avfall från kommunalt och industriellt avlopp 34 800 33 700Industriavfall 79 500 97 900Farligt avfall 14 500 21 100Summa 370 100 345 900Förändringen av avfallsmängderna överensstämmer med prognosen i 1994 års avfallsplan avseendede tänkbara effekterna av genomförandet av planens åtgärder. Mängden farligt avfall somsamlas in har ökat med nära 50 procent under perioden. När det gäller insamlingen av hushållensfarliga avfall har mängden ökat med en faktor 9 under samma period, som en direkt följd avåtgärder i avfallsplanens handlingsprogram.Återvinningen av material samt energi (genom förbränning) har ökat med nära 70 procent mellanåren 1991-1999. Vad gäller hushållsavfall har detta möjliggjorts framför allt genom systemetför källsortering och behandling av bioavfall, samt uppbyggnaden av återvinningscentralerför hushållens grovavfall. Även inom industrin och andra verksamheter har återvinningen ökatkraftigt genom information och marknadsföring av källsorteringslösningar. Behovet av deponeringav avfall har som en följd av detta minskat kraftigt. Se tabell 2.2.Tabell 2.2 Behandling av avfall (exkl. farligt avfall) 1991 och 1999 (ton)Behandling 1991 1999Återvinning 111 100 185 200Deponering 244 500 140 000Summa 355 600 325 200I diagram 2.1 visas specifikt hur behandlingen av hushållsavfall har förändrats mellan åren 1991och 1999. Hushållens farliga avfall ingår ej i redovisade mängder.Diagram 2.1 Behandling av hushållsavfall (exkl. farligt avfall) 1991 och 1999 (ton)Hushållsavfall - behandling 1991 och 199975000701005000038200418001991199925000166002670015000297000Materialåtervinning120BiologiskbehandlingFörbränning medenergiutvinningDeponering10

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Av diagrammet framgår framför allt att materialåtervinningen ökat markant, samt att biologiskbehandling har blivit en betydande behandlingsmetod. Detta har i sin tur möjliggjort en kraftigminskning av mängden hushållsavfall som deponeras.Ekonomiska konsekvenserI 1994 års regionala avfallsplan beräknades kostnaderna för hantering av hushållsavfall kommaatt mer än fördubblas, som en följd av åtgärderna i planens handlingsprogram. I detta inkluderadeshanteringen av förpackningar och tidningar, antingen i kommunal regi eller inom ramen förett producentansvar. I tabell 1.3 redovisas översiktligt de kostnadsmässiga konsekvenserna –merkostnaderna – till följd av den utökade källsorteringen, för ett normalt villahushåll i regionen.Tabell 2.3 Kostnadsutveckling för villahushåll 1993-1999. Kostnad inkl moms.Kostnad Anmärkning(kr/år)Grundnivå 1993 1 200 Genomsnitt i regionenTillkommande kostnader till följd av utökad källsortering:Hantering av grovavfall, farligt avfall, 170 Merkostnad för ÅterbrukssystemetkylmöblerInsamlingssystem för bioavafall 230 Merkostnad för påsar, kärl m mBehandling av restavfall och bioavfall 160 I huvudsak allmän kostnadsutvecklingFörpackningsinsamling 220-400 Förpackningsavgift för villahushåll enligtRVF:s ”Svensk avfallhantering 1999”Tidningsinsamling 0 Självfinansierande p g a marknadsvärdetTotalkostnad 1999 1 980-2 160Den faktiska totalkostnaden enligt tabellen ovan har blivit avsevärt lägre än den nivå man förutspådde1994. I stället för en bedömd kostnad på ca 2 600 kr/år har det alltså stannat vid ca 2 100kr/år. Skillnaden beror framför allt på att kostnaden för insamling och behandling av bioavfallblivit lägre än vad som kalkylerades 1994.En motsvarande analys av kostnadsutvecklingen för ett lägenhetshushåll är betydligt svårare attgöra, eftersom kostnaden där kan variera kraftigt beroende på bl a vald servicenivå och hämtningsförhållanden.I planen från 1994 beräknades en framtida kostnad på ca 1300 kr per år ochlägenhet. Den faktiska kostnaden 1999 bedöms ligga inom intervallet 950-1250 kr.Någon uppskattning av de ekonomiska konsekvenserna för företag har inte gjorts. Detta har intebedömts som meningsfullt eftersom förutsättningarna varierar kraftigt mellan olika branscher,företag etc.MiljökonsekvenserÅtgärderna enligt 1994 års regionala avfallsplan har, i enlighet med bedömningen i planen, givitstora positiva miljökonsekvenser. Dessa konsekvenser kan sammanfattas enligt följande:Deponeringsbehovet i regionen har minskat radikalt, från ca 245 000 ton år 1991 till ca140 000 ton år 1999.Genom informations- och källsorteringsinsatser har avfallets farlighet minskat och materialenblivit renare. Detta ökar materialens återvinnings- och behandlingsbarhet ochdeponiresterna orsakar mindre miljöpåverkan.Den utvecklade källsorteringen har också förbättrat avfallshanteringssystemet från resurshushållningssynpunkt.Vid materialåtervinning av t ex glas, papper, plast och metall11

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1uppstår miljövinster främst till följd av den energibesparing som användningen av återvunnaråvaror innebär, i jämförelse med användningen av jungfruliga råvaror. Utsorteringoch separat insamling av bioavfall för biologisk behandling innebär ökad hushållningmed humus och näring då behandlat material används för odlingsändamål.Under 2001 genomförde JTI (Institutet för jordbruks- och miljöteknik) en studie (3) med syfteatt belysa de miljö- och energimässiga konsekvenserna av de åtgärder som genomförts till följdav den kommunala avfallsplanen för Västerås stad. Då majoriteten av kommunerna i regionenhar arbetat efter snarlika handlingsprogram är det ett rimligt antagande att resultatet av Västerås-studieni princip bör gälla för hela Vafab-området.Vid studien användes det datorbaserade simuleringsverktyget ORWARE (Organic Waste Research).Hanteringen av hushållsavfall och industriavfall studerades i två separata analyser, ochjämförelser gjordes för åren 1991 och 1999. Studerade miljöeffekter var växthuseffekt, försurning,övergödning samt bildning av fotokemiska oxidanter orsakade av flyktiga organiska ämnen(VOC) respektive kväveoxider (NO x ). Utöver miljöpåverkan studerades omsättningen avenergi. Här konstaterades att den totala energimängden för att driva avfallshanteringen harminskat. En stor del av denna minskning beror på att produktionen av material från jungfruligaråvaror minskade.Studien visar att det miljö- och energimässigt är positivt med ökad källsortering, materialåtervinningoch energiutvinning ur avfall. Totalt minskade miljöpåverkan för samtliga studerademiljöeffekter med mellan 20 och 80 procent, vilket framgår av tabell 1.4.Tabell 2.4Total procentuell förändring av miljöpåverkan från omhändertagande av hushållsochindustriavfall i Västerås mellan åren 1991 och 1999.Miljöeffekt Hushållsavfall IndustriavfallVäxthuseffekt Minskar 50 % Minskar 60 %Försurning Minskar 30 % Minskar 40 %Övergödning Minskar 30 % Minskar 45 %Fotokemiska oxidanter från VOC Minskar 60 % Minskar 80 %Fotokemiska oxidanter från NOx Minskar 20 % Minskar 30 %Med utgångspunkt från studiens resultat kunde följande slutsatser dras:Förändringarna av avfallshanteringen i Västerås till följd av avfallsplanen medför enminskad miljöpåverkan för samtliga studerade avfallsslag.Den totala miljöpåverkan minskar, både för hanteringen av hushållsavfall och för avfallfrån industrier.De stora miljövinsterna beror främst på att insamling och återvinning av material är merfördelaktigt än tillverkning av samma material från jungfruliga råvaror.Minskningen av miljöpåverkan och energiomsättning från omhändertagande av avfallfrån industrin beror på ändringar i hanteringen, oberoende av vilka mängder som hanterasrespektive år.Fler avfallsfraktioner medför ökat arbete vid insamling och transporter och leder till enökad miljöpåverkan. Ökningen av transporternas miljöpåverkan är dock mindre än miljövinsternaav att återvinna material.12

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Övriga konsekvenserFörutom direkta effekter på avfallsmängder, kostnader och miljö har avfallsplanens handlingsprogramäven påverkat servicen gentemot hushåll och företag.Källsorteringen av bioavfall har i vissa fall haft effekter som av enskilda kan uppfattas somnegativa. I flerfamiljshusområden har ofta sopnedkast ersatts av avlämningsplatser, i form avsophus, sopskåp och liknande i markplanet. Detta har då inneburit ökade gångavstånd för deboende. Brist på utrymme för att kunna förvara avfall inomhus har också, i vissa fall varit ettproblem, speciellt för lägenhetsboende. För villahushåll har de praktiska konsekvenserna bl avarit att intervallet mellan sophämtningarna i många fall ökat från en till två veckor. Av vissakan det också ha uppfattats som negativt att behöva härbärgera ytterligare ett sopkärl på denegna tomten. Enligt attitydundersökningen som genomfördes 2002 ansåg ändå 70 procent av detillfrågade att avfallshanteringen hade utvecklats bra ur servicesynpunkt. Den ökade källsorteringenhar samtidigt av många upplevts som något positivt, genom att man fått nya möjligheteratt påverka den framtida miljön.Förändringarna av grovsophanteringen, genom uppbyggnaden av Återbruks-systemet, har mottagitspå lite olika sätt i olika delägarkommuner, beroende på hur grovsopinsamlingen bedrevsinnan systemets införande. I stora delar av regionen har dock Återbruken uppfattats som enförbättring av servicenivån för insamling av grovsopor och farligt avfall, med en god tillgänglighetoch samtidigt en hög ambitionsnivå vad gäller ett miljöriktigt omhändertagande av avfallet.Attitydundersökningarna visar här att invånarnas betyg på insamlingen av grovavfall harökat markant under en 10-årsperiod. År 1992 ansåg 58 procent att grovavfallshanteringen fungerademycket eller ganska bra. Motsvarande siffra år 2002, d v s sedan Återbrukssystemetbyggts upp, var 78 procent.Möjligheten för småföretag att lämna avfall till Återbruken är något som generellt uppskattas avdessa. Företagens avfallshantering i övrigt har framför allt påverkats genom källsortering i alltfler fraktioner. Detta har givetvis ställt vissa krav på företagen, men här har tydliga incitamentinförts genom differentierade mottagningstaxor.Konsekvenserna av avfallsplanens handlingsprogram när det gäller arbetsmiljö och hälsoeffekterkan för några olika målgrupper sammanfattas enligt följande:Hushåll och företag: Miljön i samband med avfallshantering i hushåll och på företagbedöms inte ha påverkats nämnvärt till följd av den utökade källsorteringen. Risken förlukt kan i en del fall ha ökat något genom den separata hanteringen av bioavfall. Eftersomhushållen inte exponeras särskilt länge för mikroorganismer och illaluktande ämnendå de lägger bioavfallet i kärlet, och halterna dessutom vanligtvis är låga, bör hanteringenav bioavfallet inte utgöra någon särskild hälsorisk. Detta styrks också av fleraundersökningar som gjorts.Sophämtare/avfallstransportörer: De största skillnaderna jämfört med tidigare är att fleravfallsfraktioner hämtas och att betydande rationaliseringar av vissa delar av insamlingenhar genomförts. Säckar för förvaring av avfall har i stor utsträckning ersatts av plastkärl.I många villaområden har sidlastande insamlingsfordon införts. Detta har gjort attergonomiskt olämpliga arbetsmoment har minskat i omfattning. Överfyllda och tungakärl förekommer dock, främst i flerfamiljshusområden. Vid tömning av överfulla kärlför bioavfall riskerar sophämtarna att exponeras för lukt, damm och överskottsvatten.Betydelsen av detta från arbetsmiljösynpunkt är inte klarlagd, men hittills finns ingatecken på hälsoproblem i större omfattning än tidigare. Studier som genomförts i bl aTyskland, Danmark och Sverige visar att det från sanitära och hygieniska utgångspunkterinte råder någon nämnvärd skillnad mellan hantering av blandat hushållsavfall respektiveutsorterat bioavfall från hushåll.13

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Den förbättrade insamlingen av farligt avfall har medfört att praktiskt taget allt farligtavfall från hushåll samlas in separat via Återbruken. Detta innebär bl a att risken för attsophämtare och avfallstransportörer exponeras för farligt avfall i samband med insamlingav övrigt hushållsavfall är mycket liten.Personal på avfallsstationerna: Det praktiska arbetet i samband med mottagning ochbehandling av avfall på anläggningarna sker på liknande sätt som tidigare. Numer ärdock avfallet i stor utsträckning sorterat i ett flertal fraktioner som hanteras och behandlaspå olika sätt, med hänsyn till avfallets egenskaper. Blandat avfall genomgår vanligenen sortering på avfallsstationen, innan det förs vidare till återvinning eller slutligt omhändertagande.Vid hanteringen av bioavfall, samt till följd av lagring av sorterat avfallsom ska transporteras till återvinning, riskerar anläggningspersonalen att exponeras förlukt och damm i större utsträckning än vad som tidigare var normalt. Effekterna av detta,från arbetsmiljösynpunkt, är inte klarlagd i detalj, men hittills finns inga tecken påhälsoproblem i större omfattning än tidigare.Personal på Återbruken: Eftersom genomströmningen av besökare är hög och stora materialmängderhanteras inom en begränsad yta förekommer olycks- och skaderisker.Blandningen av fotgängare och fordon, och, i många fall ovana, släpvagnsförare innebären risk, både för personal och för besökare. Tunga lyft och hantering av farligt avfall ärandra förekommande riskmoment. Ingen olycka med allvarlig personskada har dock hittillsinträffat på Återbruken. Omhändertagandet och förvaringen av material och produktersom är eftertraktade gör att inbrott förekommer, vilket, tillsammans med de omfattandekundkontakterna, innebär att hotfulla situationer kan förekomma.Förändringarna av systemen för avfallshantering har framkallat helt nya arbetsuppgifter. I vissafall har dessa ersatt andra arbetsuppgifter, men nettoeffekten är ändå att antalet personer som ärsysselsatta med hanteringen av hushållsavfall har ökat. Tydligast är detta när det gäller hanteringenav grovsopor och farligt avfall, då verksamheten på Återbruken är relativt personalkrävande.Hanteringen av bioavfall, genom källsortering och separat behandling har också bidragittill en viss ökning av sysselsättningen. Sysselsättningseffekterna är dock svåra att kvantifiera dåexempelvis grovsophanteringen tidigare sköttes av delägarkommunerna och i många fall varintegrerad med insamlingen av övrigt hushållsavfall.14

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 13 Avfallsplan för kommunerna Köping, Arboga,Kungsör 1992-1995En regional avfallsplan för KAK-området (Köping, Arboga och Kungsör) fastställdes redan1991, och avsåg tidsperioden 1992-1995. Därefter har inga ytterligare regionala avfallsplanertagits fram. Däremot har kommunerna antagit egna kommunala planer under slutet av 1990-talet.En förbränningsanläggning för avfall byggdes i Köping, redan i början av 1970-talet. Tillgångentill denna anläggning har präglat förutsättningarna för avfallsplaneringen i kommunerna.I den regionala planen formulerades sex övergripande mål för avfallshanteringen, enligt följande:Mål 1: Minimera miljöbelastningen i samband med insamling, transport och behandling avavfall. Reducera miljöbelastande delar av avfallet genom att påverka producent- och konsumentkategoriertill ett ökat miljömedvetande inom avfallsområdet.Mål 2: Minimera slöseriet med naturresurser, genom avfallsreducerande åtgärder i producent-och konsumentled. Genom återvinning (i första hand materialåtervinning) skall restprodukternai största möjliga utsträckning komma till nytta samtidigt som belastningen på regionensdeponier minskar.Mål 3: Befrämja arbetsmiljön för berörd personal i insamlings- och behandlingsled. Renhållningspersonalensstatus och yrkesroll som miljöarbetare skall stärkas.Mål 4: Eftersträva en godtagbar hygienisk och sanitär standard.Mål 5: Eftersträva kostnadseffektiva system för hantering och behandling av avfallet. Kostnadernamåste vara rimliga och stå i proportion till nyttan av insatserna och de resultat som kanerhållas.Mål 6: Tillhandahåll och förbättra den kommunala service som efterfrågas från hushålloch näringsliv. System för insamling och lagring av separerade delar av avfallet måste vara såutformade att de accepteras av avfallslämnare.Beträffande hanteringen av hushållsavfallet slogs fast att detta, så långt som möjligt, skulle angripasvid källan, d v s genom att hushållen förmås att reducera sitt avfallsflöde och källsorteradet avfall som uppkommer. Återvinningssystemen, som då omfattade papper, glas och batterierskulle utvecklas och effektiviseras. För resterande avfall var inriktningen att hitta ett system förutsortering av en fraktion för förbränning i anläggningen i Köping. I planen tänkte man sig enuppdelning i en bränslefraktion och en deponifraktion. När det blev aktuellt att införa dennakällsortering, under början av 2000-talet, infördes dock en uppdelning i tre fraktioner. Förutombränsle- och deponifraktion tillkom en fraktion med komposterbart avfall.Liksom i Vafab-området uppfördes i KAK-kommunerna under 1990-talet återvinningscentralerför insamling av hushållens grovavfall och farliga avfall. Producentansvaret för förpackningaroch tidningar ledde till att återvinningsstationer för insamling av dessa material byggdes uppunder ungefär samma tidsperiod.15

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Deponering av avfall på Norsatippen i Köping startade 1975, men för att långsiktigt klara behovetav deponering av avfall konstaterades i avfallsplanen att ett då påbörjat arbete med att finnautrymme för en ny deponi skulle slutföras snarast möjligt. Förutsättningarna för detta kom dockatt påverkas starkt av de skärpta miljökraven för avfallsdeponering som arbetades fram undersenare delen av 90-talet. Detta ledde till att dåvarande Vafab och VMR beslutade att gemensamtutreda frågan om framtida deponering. Denna utredning slutfördes 2002 och utmynnade, somtidigare nämnts (kap 2.1) i beslutet att fortsätta deponeringen vid Gryta i Västerås.16

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1OrdlistaAvfallAvfallshanteringBioavfallBiogasBiologisk behandlingDeponiEmissionFarligt avfallFörbränningGrovavfallKomposteringKontrollprogramLakvattenLRFLättnedbrytbartavfallVarje föremål, ämne eller susbstans som innehavaren gör sig av med,eller avser, eller är skyldig att göra sig av med (Miljöbalken 15 kap 1 §).Verksamhet eller åtgärd som utgörs av insamling, transport, återvinningoch bortskaffande av avfall (Miljöbalken 15 kap 3 §).Biologiskt lättnedbrytbart avfall, d v s den del av det organiska avfalletsom på kort tid kan brytas ner i biologiska processer. Exempelvis matochträdgårdsavfall (jämför organiskt avfall).Gas som bildas vid syrefri nedbrytning av biologiskt material, huvudsakligenbestående av metan och koldioxid.Återvinning av humus, näring och/eller energi ur bioavfall genom aerobeller anaerob behandling.Kontrollerat upplag för avfall som inte avses flyttas.Utsläpp av förorening till omgivningen.Avfall som har en eller flera farliga egenskaper, t ex giftigt, cancerframkallande,explosivt eller brandfarligt (se Avfallsförordningen 4 §). Exempelpå farligt avfall är olja, färger, bekämpningsmedel etc.Omvandling av avfall genom uppvärmning och oxidation. I processentillvaratas värme och ofta produceras även el. Värmen distribueras vanligentill ett fjärrvärmenät.Del av hushållsavfallet bestående av större föremål som möbler, cyklar,trädgårdsavfall etcBiologisk behandling där bioavfall bryts ner under förbrukning av syre(jämför rötning).Kontrollprogram fastställs vid prövning av en verksamhet enligt miljöbalkenoch reglerar hur kontroll av omgivningspåverkan ska ske. Ettkontrollprogram för ett avfallsupplag anger bl a var, när och hur vattenproverska tas.Förorenat vatten från ett avfallsupplag. Utgörs huvudsakligen av nederbördsom passerat genom eller som varit i kontakt med avfall varvidurlakning har skett.Lantbrukarnas RiksförbundAvfall som lämpar sig för kompostering eller rötning.17

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1MaterialåtervinningMetanOrganiskt avfallProducentProducentansvarRestproduktRötningTäckningVäxthuseffektÅteranvändningÅtervinningÅtervinningscentral,ÅVCÅtervinningsstation,ÅVSSe återvinning.Kemisk beteckning: CH 4 . Gasformig förening mellan kol och väte. Gasenär energirik och uppstår vid anaerob nedbrytning av organiskt material.Avfall som innehåller organiskt kol, exempelvis biologiskt avfall ochplastavfall (jämför bioavfall) (se Avfallsförordningen 4 §).Den som yrkesmässigt tillverkar, för in till Sverige eller säljer en varaeller en förpackning (varuproducent) eller den som i sin yrkesmässigaverksamhet frambringar avfall som kräver särskilda åtgärder av renhållnings-eller miljöskäl (avfallsproducent) (se Miljöbalken 15 kap 4 §).Producenters ansvar för vissa utpekade produkter under hela dess livscykel,inklusive design, produktion och omhändertagande som avfall.Överblivet material i process eller konsumtion.Anaerob (syrefri) behandling av bioavfall där biogas bildas (jämför kompostering).Material på deponi, ofta i flera lager, för att dränera lakvatten, förhindraregnvatten att tränga ner och ibland för att hindra avfallet från att blåsaiväg. Mellantäckning läggs mellan lager av avfall, sluttäckning i etttjockare lager, överst, ofta med en avslutande plantering.Genom att s k växthusgaser (koldioxid, metan m fl) samlas i atmosfärenblir denna ”tätare” och släpper inte ut värmeutstrålningen från jorden.Klimatet blir varmare, vilket kan få ödesdigra globala effekter genom tex uttorkning, höjd havsnivå etc.Användning av en kasserad produkt utan föregående förädling.Användning av material, näringsämnen eller energi från avfall (se ”Återvinningsförfaranden”i bilaga 4 till Avfallsförordningen).Bemannad större anläggning för mottagning av grovavfall och farligtavfall från hushåll. I VafabMiljö-området kallas återvinningscentralernaför Återbruk.Obemannad mindre anläggning för mottagning av förpackningar ochreturpapper.18

Regional Avfallsplan 2009-2012 – Bilaga 1Referenser1. Vafab (1996): Källsortering och biologisk avfallsbehandling i Vafab-regionen2. Vafab och VMR (2002): Deponeringsutredning Vafab-/VMR-regionen3. JTI (2002): Utvärdering av Västerås avfallsplan – En jämföresle mellan 1991 och 1999års avfallshantering19