Avfallsplan 2009-2012 - VafabMiljö

7.2.2 VafabMiljös taxa .............................................................................. 427.3 Information .................................................................................................... 427.3.1 Informationsarbetet i regionen ......................................................... 437.3.2 Plattform för informationsarbetet 2009-2012 ................................... 447.3.3 Övergripande information ................................................................ 447.3.4 Verksamhetsinriktad information ..................................................... 457.3.5 Informationsarbetet 2009-2012 ....................................................... 458 Mål och handlingsprogram för 2009-2012 478.1 Inriktningsmål ................................................................................................ 498.2 Delmål och handlingsprogram ...................................................................... 498.3 Konsekvenser ............................................................................................... 638.3.1 Effekter på avfallsmängderna .......................................................... 638.3.2 Effekter på kostnaderna .................................................................. 648.3.3 Effekter på miljön ............................................................................. 65Ordlista 71Referenser 74Bilagor:Bilaga 1: Uppföljning av tidigare regional avfallsplanering i VafabMiljö-områdetBilaga 2: Avfallshantering i VafabMiljö-området idag

Regional Avfallsplan 2009-2012SammanfattningVafab Miljö AB ägs gemensamt av kommunerna i Västmanlands län, samt Heby kommun ochEnköpings kommun. Genom nuvarande ägaravtal, som gäller t o m 2024, ansvarar VafabMiljö ihuvudsak för följande:Behandling och deponering av det hushållsavfall som samlas in genom delägarkommunernasförsorg.Drift av regionens Återbruk för insamling av grovavfall och farligt avfall från hushåll.Utöver den verksamhet som bedrivs inom ramen för det lagstadgade kommunala renhållningsansvarethar VafabMiljö resurser för att ta hand om farligt avfall, dels i egen regi, dels genomsamverkan med andra företag. I konkurrens med andra aktörer på avfallsområdet utför man äveninsamling, transport och behandling av de flesta typer av avfall, på uppdrag av både kommuneroch företag i regionen.Denna regionala avfallsplan omfattar samtliga 12 kommuner som är delägare i Vafab Miljö AB.Varje enskild delägarkommun måste dock ta fram en egen kommunal avfallsplan, utöver dennaplan. Det är viktigt att de kommunala planerna och denna plan står i samklang med varandra,eftersom det är det sammanlagda resultatet av både delägarkommunernas och VafabMiljös åtgärdersom ska leda till att uppställda mål kan nås.Tidigare regional planeringInnan bildandet av Vafab Miljö AB, år 2004, genomfördes regional avfallsplanering av de bådaursprungliga organisationerna Vafab respektive VMR. För Vafab-området antogs en regionalplan under våren 1994. Denna plan sträckte sig fram till år 2000.Avfallsplanen från 1994 innebar ett systemskifte för avfallshanteringen i delägarkommunerna.Arbetet med att ställa om avfallshanteringen mot långtgående källsortering, utsortering av bioavfall,uppbyggnad av Återbruk och en mängd informationsinsatser har genomförts under åren1994-2000. I stort sett har alla mål uppnåtts. Effekterna av planen kan sammanfattas enligt följande:Mängden avfall som deponeras har minskat kraftigt. I stället har andelen avfall som materialåtervinnseller behandlas biologiskt ökat. Insamlingen av farligt avfall från hushåll,för miljöriktigt omhändertagande har mångfaldigats.Kostnaderna för hanteringen av hushållsavfallet har inte ökat i den omfattning som förutspåddesi avfallsplanen.Studier har visat att genomförandet av avfallsplanens handlingsprogram har medfört enminskad miljöpåverkan. Hanteringen av fler avfallsfraktioner medför visserligen ökatarbete med insamling och transporter, som i sin tur leder till en ökad miljöpåverkan.Ökningen är dock mindre än miljövinsterna som följer av att återvinna material.Inom VMR-området antogs redan 1991 en plan för kommunerna Köping, Arboga och Kungsör(KAK), för perioden 1992-1995. Planeringen har här präglats av att man sedan 1970-talet haften avfallsförbränningsanläggning i Köping. I början av 2000-talet infördes en uppdelning av5

Regional Avfallsplan 2009-2012hushållsavfallet i tre fraktioner, en till förbränning, en till deponi och en tredje till biologiskbehandling.Liksom i Vafab-området uppfördes i KAK-kommunerna under 1990-talet återvinningscentralerför insamling av hushållens grovavfall och farliga avfall.Avfallshantering i regionen idagI VafabMiljös 12 medlemskommuner bor ca 300 000 personer. Befolkningen i området har ökatunder de senaste åren och enligt prognoser förväntas befolkningstalet år 2012 vara ca 312 000.Idag bor ca 54 procent av hushållen i flerfamiljshus.AvfallsmängderDen totala mängd avfall som uppkom i regionen år 2006 uppskattas till ca 815 000 ton. En stordel av detta, ca 270 000 ton, är material som schaktmassor, aska etc vilka används som konstruktions-och sluttäckningsmaterial på VafabMiljös deponier. Totalt har avfallsmängden ökatkraftigt sedan 1999. Till denna ökning bidrar i första hand bygg- och rivningsavfall, där justschaktmassor utgör en stor andel. Förklaringen står sannolikt att finna i de senaste årens högkonjunktur,med hög aktivitet inom byggandet. Konjunkturen har även bidragit till att mängdenhushållsavfall ökat under perioden. Speciellt gäller detta grovavfallet. En del av denna ökningberor dock sannolikt på att företag i allt större utsträckning lämnar avfall till Återbruken. Entredje avfallskategori där mängden ökat påfallande är farligt avfall. Även här finns delvis enkoppling till konjunkturen då huvuddelen av ökningen utgörs av förorenade jordar som uppkommiti samband med byggprojekt.HushållsavfallI VafabMiljö-regionen har delägarkommunerna gemensamt beslutat om hur systemen för insamlingoch behandling av hushållsavfall ska se ut. Riktlinjerna för detta lades fast i avfallsplanernafrån början av 1990-talet och systemen tog form under de följande åren. I samtliga delägarkommunerfinns idag system för källsortering och insamling av bioavfall.BioavfallInsamlad mängd bioavfall i delägarkommunerna uppgick 2006 till ca 13 000 ton. Detta innebäratt insamlingsgraden, d v s andelen som samlas in av den totalt tillgängliga mängden, ligger pånära 50 procent, vilket kan jämföras med motsvarande nationella miljömål där andelen år 2010bör ha nått 35 procent.Bioavfallet behandlas i dag genom rötning vid Svensk Växtkrafts anläggning vid Gryta avfallsstationi Västerås. Förutom bioavfallet från hushåll och andra verksamheter rötas här även slamfrån fettavskiljare samt ensilerad vallgröda. Den gas som utvinns uppgraderas till fordonsbränslesom bl a används för drift av bussar och sopbilar i Västerås. I rötningsprocessen uppkommeräven stora mängder biogödsel, vilken ersätter konstgödsel inom lantbruket.RestavfallDet restavfall som samlas in från hushållen i regionen transporteras till olika anläggningar förförbränning med energiutvinning. Cirka 20 procent behandlas i VafabMiljös egen anläggning iKöping. Den återstående andelen förbränns i anläggningar i Stockholm, Uppsala, Avesta ochLinköping. Både Mälarenergi i Västerås och Ena Energi i Enköping har på senare tid visat intresseför att bygga anläggningar för avfallsförbränning. Ingen etablering är dock beslutad ännu.6

Regional Avfallsplan 2009-2012ÅterbrukenUtbyggnaden av Återvinningscentraler (Återbruk) var det andra viktiga utvecklingssteget närdet gäller hanteringen av avfallet från hushållen. Återbruken är i första hand avsedda för mottagningav grovavfall och farligt avfall. Genom att avfallet sorteras på platsen och läggs i olikabehållare möjliggörs återvinning av avfallet på ett helt annat sätt än i de gamla insamlingssystemenför grovavfall. Då samlades ofta grovavfallet in via containrar, där allt avfall blandades.Mängden avfall som lämnas till Återbruken har ökat kontinuerligt sedan starten. År 1997 mottogsdrygt 20 000 ton grovavfall (inklusive farligt avfall och elektronikavfall) på anläggningarna.År 2006 var motsvarande siffra ca 75 000 ton. Också antalet besök har mångdubblats underdenna period och uppgick 2006 till över 1,4 miljoner. I dagsläget finns 18 st permanenta återvinningscentraleri regionen. Dessutom finns en mobil enhet som regelbundet besöker ett antalmindre orter i området.Mängden farligt avfall som samlas in från hushåll har ökat för varje år sedan början av 1990-talet. En viktig förklaring till detta är att farligt avfall prioriterats högt i informationsarbetet,vilket lett till att allmänhetens kunskap om vad som är farligt avfall och hur det ska hanterassuccessivt ökat. Dessutom har Återbrukens tillkomst gjort att möjligheterna att lämna ifrån sigfarligt avfall förbättrats avsevärt. Till den dramatiska ökningen av mängderna har också bidragitdet faktum att nya avfallstyper har kommit att kategoriseras som farligt avfall. Detta gäller t eximpregnerat virke.ProducentansvarFör avfall som omfattas av producentansvar har kommunerna normalt tilldelats rollen som ansvarigför informationen. Tanken är att denna information ska samordnas med den övriga informationenpå avfallsområdet. När det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkterhar delägarkommunerna och VafabMiljö en mer omfattande uppgift än så, då man genom avtalmed producenterna upplåter Återbruken som insamlingsplatser.För insamling av förpackningar och returpapper finns i regionen ca 150 kompletta återvinningsstationer.Vanligtvis utgörs stationerna av mer eller mindre avgränsade markytor med containrarför de olika materialen. I några delägarkommuner förekommer andra lösningar, exempelvisvanliga sopkärl, antingen i byggnader, eller utomhusplacerade, nedgrävda behållare etc.Förutom insamlingssystemet med återvinningsstationer förekommer i flera delägarkommuneräven s k ”hushållsnära” insamling. Det innebär att exempelvis förpackningar och returpapperhämtas direkt vid fastigheten, på uppdrag av en fastighetsägare, bostadsrättsförening eller liknande,på samma sätt som vid hämtning av vanligt hushållsavfall.Återvinningsmål för de olika förpackningsmaterialen och för returpapper anges i förordningarom producentansvar. Den senaste uppföljningen av målen gjordes av Naturvårdsverket år 2005.Det visade sig att flertalet av målen nåtts. Undantag var bl a mål beträffande materialutnyttjandeav metall- och plastförpackningar. De insamlade mängderna i regionens kommuner har inteförändrats nämnvärt under de senaste åren.DeponeringMängden avfall till deponering har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. På VafabMiljösanläggningar deponerades år 2006 endast ca 30 000 ton avfall, vilket kan jämföras med 1991 dåmotsvarande mängd uppgick till ca 260 000 ton. Minskning av deponeringen, till förmån förbl a ökad återvinning av material och energi, har under ett antal år prioriterats högt inom svenskavfallshantering. Exempel på styrmedel som tillämpats är deponiskatten, som infördes år 2000,samt förbuden mot deponering av brännbart och organiskt avfall.7

Regional Avfallsplan 2009-2012De strängare EU-regler om deponering som träder i kraft den 1 januari 2009 innebär att man påmånga av landets avfallsanläggningar då kommer att upphöra att deponera avfall, möjligen medundantag för inert avfall, för vilket kraven är lägre. VafabMiljö är väl rustade för detta då allt ärförberett för att kunna ta ett nytt deponiområde, vid Gryta avfallsstation, i drift från 2009. Samtidigtupphör deponeringen av traditionellt avfall på de övriga avfallsstationerna.Framtida avfallshantering i regionenFörutsättningarna för framtidens avfallshantering anges till stor del i de lagar och regler somfastställs inom EU och nationellt. Just nu omarbetas unionens ramdirektiv för avfall. Bland annatdiskuteras att den s k avfallshierarkin skrivs in i direktivet. Hittills har denna bara funnitsmed som en vägledande princip. Avfallshierarkin anger en prioriteringsordning för hur avfallsproblemetbör angripas. Högst prioriteras förebyggande av uppkomsten av avfall, samt åtgärderför att minska avfallets farlighet. Avfall som inte kan undvikas ska helst återanvändas, materialåtervinnaseller återvinnas på annat sätt. Deponering ska tillämpas så lite som möjligt. Beslutom ramdirektivet väntas komma under 2008. På det nationella planet har bl a deponeringsförbudenför organiskt och brännbart avfall samt skatterna på deponering och förbränning av avfallpåverkat avfallshanteringen på senare år. En annan viktig utgångspunkt för avfallsplaneringen ärde nationella miljökvalitetsmålen.I de avfallsplaner som togs fram i regionen i början av 1990-talet lades grunden för stora delarav de system vi idag har för hantering av framförallt hushållsavfall. Under andra halvan av decennietskedde sedan uppbyggnaden av systemen, i form av Återbruken, källsortering och behandlingav bioavfall m m. Detta är satsningar som visat sig mycket lyckade, och som kan förväntasvara gångbara för lång tid framöver. Under de närmaste åren handlar det därför inte omatt bygga upp nya system, utan snarare att utveckla och förbättra de system vi redan har.InriktningsmålI huvudsak gäller även i fortsättningen de tidigare antagna strategierna för avfallshanteringen.Dessa har till stor del grundats på den ovannämnda avfallshierarkin. Riktigheten i de gjordasatsningarna på återvinning av både material, näring och energi har i många fall bekräftats genomden avfallspolitik som förts under senare år, och som bl a kommit till uttryck i regelverk,miljökvalitetsmål och andra styrmedel. Det fortsatta arbetet innebär en utveckling av styrningenav avfall till olika omhändertaganden, med fokus på materialutnyttjande.Med utgångspunkt från dessa förutsättningar har mål och handlingsprogram för regionens avfallshanteringutarbetats för åren 2009-2012. Fyra långsiktiga inriktningsmål har formuleratsenligt följande:1) Den totala mängden avfall och avfallets farlighet ska minska2) De resurser som finns i avfallet ska tas tillvara3) Avfall ska hanteras på ett säkert sätt med avseende på hälsa och miljö4) Avfallshanteringen ska svara upp emot samhällets och kundernas krav på ekonomi, serviceoch kvalitetInriktningsmålen har i de flesta fall konkretiserats i mätbara delmål. Aktiviteterna är de konkretaåtgärder som ska leda fram till uppfyllandet av målen.Handlingsprogram för 2009-2012Av handlingsprogrammet för perioden 2009-2012 framgår att många av de planerade aktiviteternasyftar till att utveckla de befintliga systemen. När det gäller bioavfallet kommer arbetet iförsta hand att inriktas på att säkra kvaliteten på det utsorterade materialet. Insatser kommer8

Regional Avfallsplan 2009-2012också att göras för att öka mängden bioavfall som sorteras ut, både hos hushållen och hos olikaverksamheter, exempelvis genom information.Återvinningen av material ur grovavfallet har ökat kontinuerligt sedan Återbruken började etableras.Andelen restavfall som måste deponeras har exempelvis minskat från 23 till ca 8 procentmellan åren 2001-2007. Här finns dock fortfarande möjligheter till förbättring genom exempelvisinformation, utveckling av sorteringsanvisningar etc. Pådrivande för materialåtervinningenär också att värdet på många material ökar i takt med ökad efterfrågan och stigande råvarupriser.Ökning av materialåtervinningen får dock inte ske till priset att materialen blir orenare. Därförmåste arbetet med kvalitetssäkring av material utvecklas. Detta gäller även för avfallsbränslen.Restavfallet från hushållen går till förbränning med energiutvinning vid olika anläggningar.Denna fraktion innehåller en del avfall som inte är lämpat för förbränning. Exempel på detta ärmetallföremål och annat icke brännbart material som porslin och keramik etc. Här finns också iviss utsträckning bioavfall som av olika skäl inte blivit utsorterat. Detta, tillsammans med dehöga kostnaderna för förbränning av avfall, bl a genom förbränningsskatten, ger motiv för attsortera restavfallet centralt. Genom krossning och siktning kan vissa fraktioner separeras ut.Bearbetningen innebär också att avfallets kvalitet som bränsle förhöjs, vilket kan ge möjlighettill förbränning i andra anläggningar än avfallsförbränningsanläggningar. Frånskiljt organisktmaterial kan behandlas genom kompostering eller rötning och därefter användas vid täckning avdeponier. VafabMiljö kommer att genomföra försök med denna teknik under 2008.Även om behovet av deponering har minskat kraftigt på senare år och förutspås minska ytterligarekommer det inte att upphöra helt. VafabMiljö har nu säkrat tillgången till deponeringsutrymmeför lång tid framöver då en ny deponi kommer att etableras vid Gryta avfallsstation iVästerås. Tillstånd för verksamheten har meddelats av miljödomstolen och förarbetena har påbörjatsför att deponin ska kunna tas i drift från 2009. Anläggningen kommer att kunna svaraupp mot de nya, skärpta krav som gäller för avfallsdeponering från detta datum. Deponin blir enstrategiskt viktig tillgång för hela regionen, och kan få betydelse för näringslivets långsiktigautveckling.VafabMiljös deponier i Sala, Enköping, Köping och Fagersta kommer inte att användas fördeponering efter utgången av 2008. Arbete med täckning av deponierna, etablering av systemför lakvattenhantering m m kommer att pågå på dessa anläggningar under många år framöver.Även om deponeringen av traditionellt avfall upphör kommer anläggningarna även fortsättningsvisatt fylla viktiga funktioner för omhändertagande av överskottsmassor, samt omlastning,mellanlagring, sortering och i vissa fall även kompostering av avfall.Arbete med kartläggning av sådana gamla deponier som VafabMiljö inte driver eller har drivitingår inte i bolagets uppdrag enligt avtalet mellan delägarkommunerna. Det kan dock vara motiveratatt VafabMiljö tar initiativ till regional samordning av en uppdatering av kartläggningenav nedlagda deponier. VafabMiljö avser därför att be om delägarkommunernas syn på förutsättningarnaför ett sådant samarbete.Effekter på avfallsmängdernaDen trend med ökande avfallsmängder som konstaterats hittills under 2000-talet bedöms beståäven under perioden fram till 2012. För hushållsavfallet kalkyleras med en ökning på ca 3 procentper år. Åtgärder i handlingsprogrammet som syftar till att begränsa uppkomsten av avfallbedöms endast i liten utsträckning kunna motverka denna utveckling. Utan dessa åtgärder, blandannat information om miljöanpassad konsumtion, samt åtgärder som syftar till ökad hemkomposteringav trädgårdsavfall och utveckling av second hand-verksamheten på Återbruk, bedömsatt ökningen av mängden hushållsavfall blivit ännu något större.9

Regional Avfallsplan 2009-2012Förutsättningarna för att öka utnyttjandet av avfallets resurser bedöms som betydligt bättre. Ettexempel är bearbetningen av hushållens restavfall, med krossning och siktning, för att utvinnaåtervinningsbara material och samtidigt höja kvaliteten på avfallet som bränsle. Om denna teknik,efter en försöksperiod, visar sig lyckosam är det ett rimligt antagande att mängden hushållsavfalltill förbränning kan minska med ca 10 000 ton per år.Flera åtgärder i handlingsprogrammet syftar till att öka utsorteringen av bioavfall i hushåll ochverksamheter. Ytterligare 1 500 ton, utöver de ca 13 000 ton som samlades in 2006, bedömskunna sorteras ut, som ett resultat av informationsinsatser m m.Deponeringen av avfall, som redan 2006 låg på en mycket låg nivå, bedöms kunna minskasytterligare något, framför allt genom information och utveckling av sorteringsanvisningar påÅterbruken. Ett delmål i avfallsplanen är att deponeringen av hushållsavfall år 2012 ska uppgåtill högst 4 procent av den totala mängden. Räknat på dagens mängder innebär detta en minskningav deponeringen av hushållsavfall med ca 1 500 ton.Effekter på kostnadernaTillkommande kostnader, för de åtgärder i handlingsprogrammet som inte är kopplade till avslutningav deponier, bedöms för hela perioden, 2009-2012, uppgå till ca 3 Mkr. Nuvarandeintäkter genom mottagningsavgifter för hushållsavfall uppgår till ca 145 Mkr (budget för 2008).För genomförande av handlingsprogrammet krävs en avgiftshöjning med ca 1Mkr, eller 0,7procent, från 2009.Kostnaderna för avslutning och efterbehandling av VafabMiljös avfallsupplag bedömdes i sambandmed den regionala deponeringsutredningen som genomfördes av dåvarande Vafab ochVMR gemensamt, och slutfördes år 2002. Den totala kostnaden för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder,eller miljöskulden, uppskattades till ca 330 Mkr. Beräkningen bygger på ettantal faktorer som i nuläget inte går att överblicka till fullo, och ska därför ses som en grov uppskattningav kostnaderna.Effekter på miljönAvfallsplanens handlingsprogram syftar främst till att åstadkomma en långsiktigt hållbar avfallshanteringmed miljö och hälsa i fokus. Det innebär t ex att miljöpåverkan ska begränsas tillvad naturen långsiktigt tål, vilket också är utgångspunkten för de nationella och regionala miljökvalitetsmålsom fastställts.I målet ”God bebyggd miljö” återfinns målformuleringar med direkt koppling till avfallshanteringen.Bland annat inriktar man sig på minskad deponering och återvinning av hushållsavfall.Återvinning av matavfall från hushåll och verksamheter genom biologisk behandling lyfts framspeciellt. I huvudsak har dessa mål redan uppnåtts i regionen.10

Regional Avfallsplan 2009-2012Handlingsprogrammet bedöms därutöver ha en positiv effekt på flera av de nationella miljökvalitetsmålen.Några exempel på åtgärdspunkter och de miljökvalitetsmål dessa har bäring på visasi nedanstående tabell:ÅtgärdÅtgärder för att minska den totala avfallsmängdenÖkad utsortering av bioavfallÖkad materialåtervinning genom bl a utveckladsorteringStimulera ökad användning av biogas somfordonsbränsleAvslutningsåtgärder på deponier (täckning,gasutvinning)Effektivisering av avfallstransporter och ökatanvändande av alternativa drivmedelEffektivisering av energianvändningenInformation om miljöanpassad konsumtionKvalitetssäkring av fraktioner till förbränning,biologisk behandling och materialåtervinningEffektiv uppsamling och behandling av lakvattenvid deponierÅtgärder för att öka insamlingsgraden av farligtavfallMiljökvalitetsmålBegränsad klimatpåverkanBegränsad klimatpåverkanBegränsad klimatpåverkan, bara naturlig försurningBegränsad klimatpåverkan, frisk luft, baranaturlig försurning, ingen övergödningBegränsad klimatpåverkan, bara naturlig försurning,Giftfri miljö, skyddande ozonskikt,ingen övergödningBegränsad klimatpåverkan, frisk luft, baranaturlig försurning, ingen övergödningBegränsad klimatpåverkanGiftfri miljöGiftfri miljöGiftfri miljö, ingen övergödningGiftfri miljö, skyddande ozonskikt11

Regional Avfallsplan 2009-20121 Inledning1.1 VafabMiljö och delägarkommunernaVafab Miljö AB ägs gemensamt av kommunerna i Västmanlands län, samt Heby kommun ochEnköpings kommun. I augusti 2004 tog Vafab Miljö AB över de båda kommunägda avfallsbolagenVästmanlands avfallsaktiebolag (Vafab) och Västra Mälardalens Renhållningsaktiebolag(VMR), och vid en fusion i juni 2005 övergick all verksamhet och alla tillgångar i Vafab ochVMR till Vafab Miljö AB.VMR bildades 1969 med uppgift att inom kommunerna Köping och Arboga svara för insamlingav hushållsavfall samt deponering och förbränning av all slags avfall. Kungsörs kommun tillkomsom delägare 1977.Vafab bildades 1981, då kommunerna Enköping, Fagersta, Hallstahammar, Heby, Norberg,Sala, Skinnskatteberg, Surahammar och Västerås valde att överlåta på bolaget att svara för mottagningoch behandling av hushållsavfall, icke branschspecifikt industriavfall, slam, askor m m.Bolaget fick också i uppgift att verkställa delägarkommunernas insamlings- och transportansvarför farligt avfall. Beträffande hanteringen av farligt avfall omfattades även de dåvarande VMRkommunerna.Genom nuvarande ägaravtal, som gäller t o m 2024, ansvarar VafabMiljö i huvudsak för följande:Behandling och deponering av det hushållsavfall som samlas in genom delägarkommunernasförsorg.Drift av regionens Återbruk/återvinningscentraler för insamling av grovavfall och farligtavfall från hushåll.Kommunerna har, förutom ansvaret för insamling av hushållsavfallet, det grundläggande myndighetsansvaretenligt miljöbalken, genom att t ex utöva tillsyn, ta fram renhållningsordning,besluta om renhållningstaxa samt sköta fakturering av renhållningsavgifter.Utöver den verksamhet som bedrivs inom ramen för det lagstadgade kommunala renhållningsansvarethar VafabMiljö resurser för att ta hand om farligt avfall, dels i egen regi, dels genomsamverkan med andra företag. I konkurrens med andra aktörer på avfallsområdet utför man äveninsamling, transport och behandling av de flesta typer av avfall, på uppdrag av både kommuneroch företag i regionen.För att säkra att lagar och andra krav uppfylls, och för att få struktur i miljöarbetet, har miljöledningssystemetISO 14001 införts i VafabMiljö’s organisation. Ett certifikat som omfattarhela VafabMiljö’s verksamhetsområde erhölls i november 2006.För hushållsavfallet betalar delägarkommunerna en fast avgift per invånare, samt en rörlig avgiftför den avfallsmängd man lämnar till VafabMiljö. I den fasta avgiften ingår bland annatkostnad för insamling av hushållens grovavfall och farliga avfall via Återbruken och hushållensandel av miljöskyddet på avfallsanläggningar. Här inkluderas även den s k miljöskulden, d v savsättningar av medel för framtida efterbehandling av avfallsupplag, samt informations- och12

Regional Avfallsplan 2009-2012utvecklingskostnader. Den rörliga avgiften innehåller kostnaden för att ta hand om hushållsavfallet,genom t ex biologisk behandling, förbränning och deponering.Den verksamhet som inte omfattas av kommunalt renhållningsansvar bedrivs på affärsmässiggrund och finansieras genom avgifter som tas ut direkt av avfallslämnarna.Kommunalt samarbete i bolagsform, så som det bedrivs inom ramen för VafabMiljö, har påsenare tid ifrågasatts från flera håll. Kritikerna menar att kommunerna i dessa fall inte uppfyllerkraven på offentlig upphandling enligt LOU. Regeringsrätten har under våren 2008 i två domarkonstaterat att två skånska kommuner brustit på detta sätt då man tecknat avtal med det regionalaavfallsbolaget SYSAV. Analys och konsekvensbedömning av domarna pågår nu inom fleradepartement.1.2 AvfallsplaneringSedan 1990 har Sveriges kommuner ett ansvar för att upprätta kommunala avfallsplaner. Ensådan avfallsplan utgör, tillsammans med kommunens lokala föreskrifter om avfallshantering,renhållningsordning för kommunen. Avfallsplaneringen ska omfatta allt avfall som uppkommeri kommunen, inte bara sådant avfall som kommunen själv hanterar.1.2.1 Krav på kommunala avfallsplanerNaturvårdsverket har meddelat föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplanm m (NFS 2006:6). Här framgår bl a att följande ska ingå:En beskrivning av de förhållanden i kommunen som påverkar avfallets mängd ochsammansättning, samt uppgifter om avfallsmängder, -hantering och -anläggningar. Föravfall som inte omfattas av kommunalt renhållningsansvar ska översiktliga uppgifterredovisas.Mål och åtgärder för insamling och behandling, samt för hur avfallets mängd och farlighetkan minskas.En beskrivning av hur uppställda mål kan bidra till att nationella och regionala mål nås.En beskrivning av hur mål och åtgärder i den föregående avfallsplanen har följts upp,samt hur målen i den nya planen kommer att följas upp.En beskrivning av hur miljöbedömning av planen har genomförts.Uppgifter om nedlagda deponier.Uppgifter om åtgärder för att förebygga att förpacknings- och tidningsavfall uppstår,samt åtgärder för att främja återanvändning av förpackningar och tidningar.I föreskrifterna fastläggs också vilka uppgifter som ska lämnas som underlag till länsstyrelsenssammanställning av de kommunala avfallsplanerna.1.2.2 Regional avfallsplanDenna regionala avfallsplan omfattar samtliga 12 kommuner som är delägare i Vafab Miljö AB.Varje enskild delägarkommun måste dock ta fram en egen kommunal avfallsplan, utöver dennaplan. Det är viktigt att de kommunala planerna och denna plan står i samklang med varandra,13

Regional Avfallsplan 2009-2012eftersom det är det sammanlagda resultatet av både delägarkommunernas och VafabMiljös åtgärdersom ska leda till att uppställda mål kan nås. Avgränsningen mellan denna regionala planoch de kommunala planerna följer naturligt av den fastställda ansvarsfördelningen mellan VafabMiljöoch delägarkommunerna. I praktiken innebär detta att denna plan i stor utsträckning ärinriktad på avfallsbehandling, medan de kommunala planerna främst tar sikte på insamling ochkällsortering av hushållsavfall. Då VafabMiljö, genom ägaravtalet, fått ansvaret för systemetmed återvinningscentraler kommer även frågor om insamling av grovavfall och farligt avfallfrån hushåll främst att tas upp i den regionala planen.Det bör också påpekas att den regionala planen inte omfattas av föreskrifterna enligt ovan, ochdärför inte innehåller samtliga moment som krävs enligt dessa.Den regionala avfallsplanen för åren 2009-2012 har tagits fram på uppdrag av VafabMiljösstyrelse. En styrgrupp bestående av ledande tjänstemän inom Vafab Miljö AB har lett arbetet,medan dokumentet tagits fram av en arbetsgrupp på VafabMiljös avdelning Teknik och Miljö.En extern referensgrupp bestående av tjänstemän från delägarkommunernas miljöförvaltningar,eller motsvarande, samt från länsstyrelserna i Västmanlands och Uppsala län har bjudits in tillsamråd vid två tillfällen. Behovet av samordning med delägarkommunernas avfallsplanering hartillgodosetts genom fortlöpande diskussioner i en intern referensgrupp bestående av VafabMiljössamrådsorgan, vilket utgörs av tjänstemän från de renhållningsansvariga organen i delägarkommunerna.Se figur 1.1Figur 1.1Organisation för arbetet med regional avfallsplanVafabMiljö’s styrelseStyrgruppExtern referensgruppLänsstyrelser,miljöförvaltningarIntern referensgruppSamrådsorganetArbetsgrupp14

Regional Avfallsplan 2009-20122 Tidigare regional avfallsplaneringObservera att detta kapitel utgör en sammanfattning av Bilaga 1, Uppföljning av tidigareregional avfallsplanering i VafabMiljö-området. Där återfinns en mer detaljerad redovisningav dessa planer, vad gäller mål och strategier, samt vilka konsekvenser de fått föravfallshanteringen.Innan bildandet av Vafab Miljö AB genomfördes regional avfallsplanering av de båda ursprungligaorganisationerna Vafab respektive VMR. För Vafab-området antogs en regional plan undervåren 1994. Denna plan sträckte sig fram till år 2000.Avfallsplanen från 1994 innebar ett systemskifte för avfallshanteringen i delägarkommunerna.Under perioden 1994-2000 har system införts för källsortering och biologisk behandling avbioavfall. Källsortering av grovavfall har möjliggjorts genom uppbyggnaden av Återbruk. Parallelltmed detta har stora informationsinsatser genomförts. Genomförandet av handlingsprogrammeti planen har lett till att i stort sett alla mål har uppnåtts.Effekterna av planen, och dess handlingsprogram, kan sammanfattas enligt följande:Mängden avfall som deponeras har minskat kraftigt. I stället har andelen avfall som materialåtervinnseller behandlas biologiskt ökat. Insamlingen av farligt avfall från hushåll,för miljöriktigt omhändertagande, har mångfaldigats.Kostnaderna för hanteringen av hushållsavfallet har ökat, men inte i den utsträckningsom förutspåddes i planen.Studier har visat att avfallshanteringens miljöpåverkan har minskat. Hanteringen av fleravfallsfraktioner medför visserligen ökat arbete med insamling och transporter, som isin tur leder till en ökning av miljöpåverkande utsläpp. Ökningen är dock mindre änmiljövinsterna som följer av att återvinna material.För kommunerna Köping, Arboga och Kungsör antogs redan 1991 en plan, för perioden 1992-1995. Planeringen har här präglats av att man sedan 1970-talet haft en avfallsförbränningsanläggningi Köping. I början av 2000-talet infördes en uppdelning av hushållsavfallet i tre fraktioner;en till förbränning, en till deponi och en tredje till biologisk behandling.Liksom i Vafab-området uppfördes i KAK-kommunerna under 1990-talet återvinningscentralerför insamling av hushållens grovavfall och farliga avfall.15

Regional Avfallsplan 2009-20123 Om regionenI de 12 medlemskommunerna i Vafab Miljö AB bor ca 300.000 personer på en markareal om ca7.500 km 2 . Majoriteten, 10 av de 12 kommunerna, ligger i Västmanlands län. Enköping och,sedan den 1 jan 2007, även Heby hör till Uppsala län.I de södra delarna, området närmast Mälaren, finns relativt stora jordbruksarealer, medan denorra delarna domineras av skogsmark. Närheten till naturtillgångar som malm, skog m m harbidragit till utvecklingen av starka industriföretag. Några exempel är ABB, Volvo och KanthalAB. Idag innebär goda transportmöjligheter och läget i den expansiva Mälarregionen en etableringav ett flertal stora grossistföretag.Västerås stad dominerar kraftigt vad gäller befolkningsantal, antal arbetstillfällen etc. Av befolkningeni hela området bor ca 44 procent inom Västerås stad. Näst störst i detta avseende ärEnköpings kommun, med ca 13 procent av befolkningen. För de minsta kommunerna i området,Skinnskatteberg och Norberg, är motsvarande andelar 1,6 respektive 1,9 procent.Figur 3.1 Geografiskt område och VafabMiljö’s anläggningar3.1 BefolkningTotalt sett har befolkningen i området ökat under de senaste åren, framför allt beroende på enökning i Västerås. I Tabell 3.1 visas invånarantalet i respektive kommun den 31/12 2006 samtinvånare år 2012, enligt befolkningsprognoser.16

Regional Avfallsplan 2009-2012Tabell 3.1 Befolkning 2006-12-31 samt befolkningsprognos för 2012Kommun Befolkning 2006 Prognos för 2012 1)Arboga 13 391 13 333Enköping 38 486 42 289Fagersta 12 202 12 346Hallstahammar 15 042 15 320Heby 13 530 14 293Kungsör 8 211 8 535Köping 24 659 24 652Norberg 5 843 5 801Sala 21 360 22 208Skinnskatteberg 4 752 4 861Surahammar 10 109 10 187Västerås 132 920 138 836Totalt 300 505 312 6611)Uppgifter ur ”Befolkning och arbetsmarknad i Västmanlands län 2010 – Länsstyrelsen iVästmanlands län” (4). Av olika prognosalternativ har här huvudalternativet valts. För Enköpingskommun hämtas uppgiften från ”Befolkningsprognos 2007-2016 - Enköpings kommun”(5).Enligt dessa prognoser kommer befolkningen i området att öka med ca 4 procent mellan åren2006-2012.Tabell 3.2 visar antalet hushåll fördelat på boende i villor och flerfamiljshus. Dessutom angesdet ungefärliga antalet fritidshus inom respektive kommun.Tabell 3.2 Ungefärligt antal hushåll i villa respektive flerfamiljshus, samt antal fritidshus, 2006 1)Kommun Villa FlerfamiljshusPermanentboendehushåll, totaltFritidshusArboga 3350 3770 7120 560Enköping 9530 7830 17360 2400Fagersta 2660 4320 6980 530Hallstahammar 3900 3610 7510 120Heby 4620 1490 6110 1300Kungsör 2430 1360 3790 240Köping 5230 7630 12860 980Norberg 1790 1410 3200 370Sala 6400 3990 10390 1300Skinnskatteberg 1620 760 2380 900Surahammar 3160 1820 4970 210Västerås 22920 42000 64920 2100Totalt 67 610 79 990 147600 110101)Källa: www.scb.se3.2 Näringsliv och arbetsmarknadÄven när det gäller näringsliv och arbetsmarknad får Västerås stad stort genomslag i statistiken.Enligt SCB:s statistik över antalet förvärvsarbetande finns nära hälften av alla arbetstillfällen iområdet i Västerås stad. Tillverkning och utvinning är den bransch som sysselsätter flest i området,följd av hälso- och sjukvård, och därefter handel och kommunikationer. Se tabell 3.3.Enligt länsstyrelsens prognoser för Västmanlands län (4) förväntas en fortsatt minskning avantalet sysselsatta inom tillverkning och utvinning. En viss ökning av antalet sysselsatta förväntasbl a inom områdena handel och kommunikation respektive hälso- och sjukvård.17

Regional Avfallsplan 2009-2012Tabell 3.3 Förvärvsarbetande per näringsgren (dagbefolkning) 1)Näringsgren Antal (st) Andel (%) Andel i riket (%)Jord- och skogsbruk, jakt, fiske 2 600 2 2Tillverkning och utvinning 29 900 23 17Energi, vatten och avfall 1 200 1 1Byggindustri 8 600 7 6Handel och kommunikation 20 700 16 19Finansiell verksamhet och företagstjänster 12 300 10 14Utbildning och forskning 13 800 11 11Vård och omsorg 21 200 17 16Personliga och kulturella tjänster 7 200 6 7Offentlig förvaltning m m 7 900 6 6Ej specificerad verksamhet 1 800 1 1Summa 127 200 100 1001) Avrundade siffror. Underlagsdata från 2002-2004.Som framgår ovan är andelen sysselsatta inom området tillverkning och utvinning markant störrei VafabMiljö-området än i riket i övrigt. I riket är i gengäld andelen större beträffande handeloch kommunikation samt finansiell verksamhet och företagstjänster. I övrigt är fördelningeninom området i stort sett identisk med den i riket.18

Regional Avfallsplan 2009-20124 Avfallshantering i regionen idagObservera att detta kapitel utgör en sammanfattning av Bilaga 2, Avfallshantering i VafabMiljöområdetidag. Där återfinns en mer detaljerad redovisning av avfallsmängder,system för insamling och behandling av avfall, anläggningar m m.Stora delar av dagens system för hantering av hushållsavfall grundlades i samband med avfallsplanearbeteti början av 1990-talet. Då lyftes också den ansvarsfördelning fram som nu tillämpasvad gäller VafabMiljös respektive delägarkommunernas uppgifter. Ansvarsfördelningen ärfastlagd i det nu gällande ägaravtalet som undertecknades 2004.Kommunerna har enligt Miljöbalken ansvaret för kommunal avfallsplanering, omhändertagandeav hushållsavfall m m. Detta ansvar kan inte överlåtas. Däremot kan kommunerna låta utförauppgifterna med hjälp av andra aktörer än den egna organisationen.Ansvarsfördelningen mellan delägarkommunerna och VafabMiljö, när det gäller de uppgiftersom inryms i det kommunala renhållningsansvaret visas i tabell 4.1. Huvudsyftet med det regionalasamarbetet är att gemensamt lösa sådana uppgifter som kommunerna har svårt att hanterapå egen hand, eller med hjälp av entreprenörer. Genom att gå samman ökar kundunderlaget etc,och därigenom även möjligheterna att hitta effektiva lösningar, upprätthålla specialistkompetensm m.Tabell 4.1Fördelning av det kommunala ansvaret mellan delägarkommunerna och VafabMiljöKommunernaInsamling och transport av hushållsavfallRenhållningsordning (inkl. kommunal avfallsplan)RenhållningstaxaMyndighetsroll (tillsyn etc)Vafab Miljö ABInsamling av grovavfall och hushållens farliga avfallvid ÅterbrukÅtervinning, behandling och deponering av hushållsavfallRegional avfallsplaneringDelägarkommunerna har beslutat att VafabMiljö ska kunna engagera sig affärsmässigt på deområden inom avfallshanteringen som ligger utanför de grundläggande arbetsuppgifterna. Härigenomkan de resurser som finns inom bolaget utnyttjas mer rationellt. Detta ska då ske helt påmarknadsmässiga villkor. Ambitionen är att erbjuda en heltäckande service inom avfalls- ochåtervinningsområdet. Det innebär att tillhandahålla lösningar för i princip alla branscher ochavfallstyper, och omfattar bl a följande:Insamling och transportSortering, balning och mellanlagringÅtervinning, behandling och deponeringRådgivning och konsultationVafabMiljö kan även utföra insamling och transport av hushållsavfall på uppdrag av kommuner.Detta sker efter upphandling i konkurrens. För närvarande (april 2008) har VafabMiljö sådanauppdrag i kommunerna Köping, Arboga, Kungsör, Hallstahammar, Surahammar, Skinnskattebergoch Sala.19

Regional Avfallsplan 2009-2012Det hushållsavfall som samlas in genom hämtning vid fastighet (kärl- och säckavfall) är vanligensorterat i två fraktioner; bioavfall för biologisk behandling samt restavfall som normalt behandlasgenom förbränning med energiutvinning. Lokalt inom regionen finns undantag fråndetta, bl a beroende på att källsorteringssystemet ännu inte är fullt utbyggt.Förutom den konventionella sophämtningen enligt ovan består systemet för insamling av avfallfrån hushållen av Återbruken för grovavfall och farligt avfall samt återvinningsstationer förförpackningsmaterial och tidningar. I det kommunala renhållningsansvaret ingår även omhändertagandeav slam från enskilda avloppsanläggningar samt av latrin från torrklosetter. De olikadelarna av insamlingssystemet för avfall från hushåll beskrivs mer detaljerat i Bilaga 2.Bilaga 2 innehåller även beskrivningar av hanteringen av annat avfall än hushållsavfall, redogörelserför olika metoder för behandling och återvinning av avfall, detaljerade sammanställningarav avfallsmängder samt beskrivningar av anläggningar som har betydelse för avfallshanteringeni regionen.4.1 Avfallsmängder i regionen 2006Följande redovisning omfattar avfall som uppkommit i regionen under 2006, med undantag föravfall från utvinning av mineraliska produkter samt avfall från jord- och skogsbruk. I förstahand redovisas primära avfallsflöden. Med detta menas att avfallet registrerats då det primärtuppkommit (i praktiken vid det tillfälle avfallet för första gången mängdbedömts, genom vägningeller volymsbestämning). Om detta avfall sedan har genomgått exempelvis återvinningsellerförbränningsprocesser så att sekundära avfallsflöden som slagg och aska, sorteringsresteretc uppkommit, har dessa mängder inte inkluderats i redovisningen.Man bör vara medveten om att redovisningen är en ögonblicksbild och att vissa approximationeroch antaganden har varit nödvändiga att göra. Svårigheten att precisera avfallsmängdenberor bl a på det komplexa systemet för avfallshanteringen, med ett stort antal olika aktörer ochdär avfall ofta genomgår en kedja av processer och transporter. Vid inventeringar av avfallsflödenfinns därför alltid en risk för att samma avfallsflöden registreras flera gånger, liksom detfinns risk att andra flöden förbises. Ett annat problem är svårigheten att avgöra det geografiskaursprunget för avfall som förs till anläggningar med stora upptagningsområden. Avfall somuppkommit utanför VafabMiljö-områdets gränser, men som förts in i området för exempelvisåtervinning eller deponering ingår normalt inte i redovisningen.Störst säkerhet finns i uppgifterna som rör hushållsavfall, samt generellt för det avfall som hanterasav VafabMiljö. Uppgifter om avfall som hanterats av andra aktörer än VafabMiljö ochdelägarkommunerna har i huvudsak erhållits via tillsynsmyndigheterna.Med ovanstående förutsättningar uppgick mängden till ca 815 000 ton. Cirka 270 000 ton avdenna mängd är dock material, i form av jord- och stenmassor, aska etc vilket använts som, ellerkommer att användas som, konstruktions- och sluttäckningsmaterial på VafabMiljös deponier.Den avfallsmängd som sedan återstår, ca 540 000 ton, utgörs av ca 160 000 ton hushållsavfall,ca 320 000 ton från industrier och andra verksamheter, samt drygt 60 000 ton avfall som mottagitsenligt rutin för farligt avfall.I tabell 4.2 redovisas avfallsmängder för 2006. Mängderna har fördelats utifrån ursprung(bransch eller verksamhet där avfallet uppkommit) och det avfall som hanterats av VafabMiljöredovisas separat.Som framgår av tabellen har 2/3 av den redovisade mängden hanterats av VafabMiljö.20

Regional Avfallsplan 2009-2012Tabell 4.2 Total avfallsmängd 2006AvfallstypTotal mängd(ton)Varav till VafabMiljö(ton) (%)Hushållsavfall 1) 162 100 139 000 86Park- och trädgårdsavfall 8 900 5 300 60Bygg- och rivningsavfall 401 300 274 200 68Avfall från energiutvinning 60 100 8 300 14Avfall från kommunalt avlopp 27 300 19 400 71Avfall från industriellt avlopp 2 500 2 500 100Industriavfall 2) 88 700 39 300 44Farligt avfall 3) 64 100 46 900 73Summa 815 000 534 900 661) Omfattar avfall från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet2) Omfattar även sådant avfall från kontor, institutioner, butiker etc som inte ingår i hushållsavfallet3) Här ingår ca 2300 ton farligt avfall från hushållI tabell 4.3 redovisas fördelningen mellan olika typer av behandling för ovan redovisat avfall,med undantag för farligt avfall. Observera att som återvinning räknas här alla former av nyttiggörandeav avfall med undantag för förbränning. Exempelvis ingår här kompostering och rötningsamt användning av aska, slagg, mineralavfall etc som konstruktionsmaterial inklusivematerial för täckning och tätning av deponier.Tabell 4.3 Avfallsbehandling (exkl. farligt avfall) 2006Avfallstyp Återvinning Deponering Förbränning Totaltm. energiutvinningHushållsavfall 1) 65 800 10 000 86 300 162 100Park- och trädgårdsavfall 6 100 0 2 800 8 900Bygg- och rivningsavfall 275 900 116 100 9 300 401 300Avfall från energiutvinning 59 900 200 0 60 100Avfall från kommunalt avlopp 25 900 1 300 100 27 300Avfall från industriellt avlopp 1 400 1 100 0 2 500Industriavfall 2) 39 100 18 200 31 400 88 700Summa 474 100 146 900 129 900 750 9001) Omfattar avfall från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet2) Omfattar även sådant avfall från kontor, institutioner, butiker etc som inte ingår i hushållsavfallet4.2 Avfall under kommunalt ansvarEnligt miljöbalkens 15 kap ansvarar kommunerna för att hushållsavfall transporteras till en behandlingsanläggningoch återvinns eller bortskaffas. I kapitlets § 2 anges att ”med hushållsavfallavses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet”.Denna definition av begreppet hushållsavfall har ofta diskuterats inom branschen, framför alltgällande vad som kan anses omfattas av formuleringen ”därmed jämförligt avfall”. Under senareår har behovet av en uttolkning av begreppet aktualiserats allt mer och under 2007 har Naturvårdsverketarbetat fram ett förslag till en vägledning av hushållsavfallsbegreppet. Vägledningenfastställdes i januari 2008.21

Regional Avfallsplan 2009-2012Naturvårdsverket har också nyligen, på uppdrag av regeringen, gjort en konsekvensbedömningav en begränsning av definitionen av hushållsavfall till enbart avfall som kommer ifrån hushåll.Begränsningen skulle alltså innebära att kommunernas ansvar och ensamrätt för företagsavfallsom liknar hushållens avfall tas bort. Uppdraget redovisades i juni 2008. Man konstaterade atten sådan avreglering skulle medföra både fördelar och nackdelar. För företag som lämnar avfallskulle valfriheten öka genom konkurrensen mellan privata och offentliga aktörer. Man menarockså att reglerna skulle bli tydligare om problemet med att avgöra vilket företagsavfall somegentligen kan anses likna hushållens avfall försvinner. Samtidigt innebär dagens kommunalaensamrätt att kommunerna kan samla in hushållens och företagens avfall på samma runda ochpå så sätt hålla nere transporterna. Vid en avreglering bedömer Naturvårdsverket att transporternakommer att öka. Ensamrätten innebär även att kommunerna har kontroll över att avfallethanteras korrekt. Det är viktigt inte minst ur sanitär synpunkt. Vid en avreglering finns risk föratt avfallsinnehavare väljer att hantera avfallet felaktigt, t ex genom att använda insamlingssystemenför hushållens avfall, återvinningsstationerna eller dumpa avfallet någonstans. Därmedökar behovet av tillsyn. Det är ännu oklart om, och i så fall hur, denna fråga kommer att drivasvidare av regeringen.I VafabMiljö-regionen har delägarkommunerna gemensamt beslutat om hur systemen för insamlingoch behandling av hushållsavfall i huvudsak ska se ut. Riktlinjerna för detta lades fast iavfallsplanerna från början av 1990-talet och systemen tog form under de följande åren. I samtligadelägarkommuner finns idag system för källsortering och insamling av bioavfall. Utbyggnadstaktenför detta system har dock varierat mellan olika delägarkommuner och i några avdessa är det ännu inte helt genomfört. De flesta delägarkommuner har valt ett upplägg där det ärfrivilligt för hushåll/fastighetsägare om man vill ansluta sig till källsorteringen. Normalt finns dåtre olika abonnemangsalternativ; källsortering där både bioavfall och restavfall hämtas vidfastigheten, hemkompostering, som innebär eget omhändertagande av bioavfallet och att enbartrestavfallet hämtas, samt sophämtning, där ingen källsortering sker utan avfallet lämnasosorterat. Sophämtningsalternativet är då normalt förhållandevis dyrt för att stimulera till källsortering.Den del av hushållsavfallet som hämtas vid fastigheterna benämns vanligen ”kärl- och säckavfall”,och består alltså av bioavfall och restavfall, antingen uppdelat på två fraktioner eller osorterat.För insamlingen av detta avfall ansvarar delägarkommunerna, antingen med egna resurser,eller, efter upphandling, genom kontrakterad entreprenör.Grovavfall och farligt avfall från hushållen samlas i huvudsak in via Återbruken i regionen. Enmindre del grovavfall samlas in i container, eller på liknande sätt, på uppdrag av t ex fastighetsägareoch bostadsrättsföreningar. Vissa delar av det avfall som samlas in på Återbruken omfattasav producentansvar. Det gäller exempelvis elektriskt och elektroniskt avfall samt avfall frånförpackningar och tidningar.4.3 Avfall under producentansvarDe första bestämmelserna om producentansvar för avfall infördes 1994, och gällde då förpackningaroch tidningar. Sedan dess har producentansvaret utökats och omfattar idag följande kategorier:FörpackningarReturpapperDäckBilarElektriska och elektroniska produkter22

Regional Avfallsplan 2009-2012Producentansvaret är ett styrmedel för att uppnå miljömålen och innebär att producenterna harbåde ett fysiskt och ett ekonomiskt ansvar för att samla in och ta hand om uttjänta produkter.Tanken är att detta ska motivera producenterna att ta fram produkter som är mer resurssnåla,lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. Producentansvaret regleras i särskildaförordningar som är specifika för respektive produktkategori. I de flesta förordningar haråtervinningsmål angivits. Förutom lagstadgade producentansvar finns även frivilliga åtaganden,som liknar producentansvar, för återvinning av kontorspapper och lantbruksplast.Naturvårdsverket utreder nu en eventuell övergång till insamling av specifika material i ställetför, som nu, insamling av vissa produkter, såsom förpackningar. Det skulle t ex innebära attproducenternas ansvar för metall inte bara skulle omfatta just förpackningar av dessa materialutan även andra produkter. Ett motiv för en sådan förändring är bl a att ett sådant system skullevara enklare att förstå för konsumenterna. Utredningen ska vara klar den 30 januari 2009.4.4 Avfall som varken omfattas av kommunalt ansvar eller producentansvarEnligt Miljöbalken gäller att alla som ger upphov till avfall ska se till att avfallet hanteras på etthälso- och miljömässigt godtagbart sätt. För avfall som varken omfattas av kommunalt ansvareller producentansvar måste därför en verksamhetsutövare själv se till att avfallet transporterasbort och behandlas.Kommunerna har viss möjlighet att påverka hanteringen av denna typ av avfall genom att upprättaföreskrifter i den lokala renhållningsordningen om hus avfallet ska sorteras. Denna möjlighethar utnyttjats av många av kommunerna i regionen. För att bidra till en miljömässigt riktighantering av avfall från verksamheter bedriver delägarkommunerna, främst genom VafabMiljö,informations- och rådgivningsverksamhet gentemot företag och organisationer om avfall ochkällsortering.4.5 Återvinning och behandling av avfallFör att möjliggöra en miljö- och resursriktig avfallshantering är det viktigt att ha tillgång till ettbrett spektrum av återvinnings- och behandlingsmetoder. Avfallsplaneringen i regionen utgår istor utsträckning ifrån en prioritering som väl överensstämmer med den s k avfallshierarki somsedan många år är ett centralt begrepp i EU:s avfallspolitik. Högst prioritet ges här till förebyggandeav uppkomsten av avfall, samt åtgärder för att minska avfallets farlighet. Härefter rangordnasi tur och ordning återanvändning, återvinning och förbränning. I sista hand kommer deponering,som ska tillämpas så lite som möjligt.Även om deponering av avfall helst bör undvikas är det viktigt att komma ihåg att det finnsavfall som inte är lämpat för någon annan typ av behandling. Det är därför nödvändigt att VafabMiljöhar tillgång till en anläggning för deponering av i princip alla avfallstyper som kan bliaktuella. Denna tillgång har nu också säkerställts genom att bolaget under 2007 beviljades tillståndtill att etablera en ny deponi vid Gryta avfallsstation i Västerås.Då kommunerna i regionen tidigt valde att satsa på utsortering och separat behandling av matavfalloch liknande ur hushållsavfallet, s k bioavfall, har VafabMiljö idag lång erfarenhet av biologiskavfallsbehandling, omfattande såväl kompostering som rötning.Kapaciteten för förbränning av avfall med energiutnyttjande har under de senaste åren varitotillräcklig i Sverige. Detta har lett till att nya anläggningar nu etableras. VafabMiljö har enegen mindre förbränningsanläggning i Köping. Här behandlas årligen ca 26 000 ton avfall, vilketutgör ca 20-25 procent av det brännbara avfall som uppkommer i regionen. Det resterande23

Regional Avfallsplan 2009-2012behovet av förbränningskapacitet täcks via avtal med externa anläggningar, i Stockholm, Uppsala,Linköping och Avesta.Anläggningar för återvinning av avfall är oftast begränsade till ett fåtal platser i landet, då denormalt är specialiserade på vissa processer. Ett exempel på detta är förpackningsglas, som samlasin i alla landets kommuner, för att sedan fraktas till en och samma anläggning, i Hammarutanför Askersund. I VafabMiljö-regionen finns en stor anläggning för återvinning av metaller,Stena Gotthards i Hallstahammar.4.6 Anläggningar för behandling och annan hantering av avfallFör den regionala avfallshanteringen har VafabMiljö idag ett väl utbyggt nät av anläggningar,bestående av sex avfallsstationer, en omlastningsstation och 18 återvinningscentraler (se figur4.1). Dessutom driver VafabMiljö ett mobilt Återbruk, som gör det möjligt för små tätorter attfå tillgång till en återvinningscentral.Figur 4.1 Anläggningsstruktur inom VafabMiljö-områdetAnläggningsstrukturen i regionen gör att avståndet till en avfallsstation eller ett Återbruk aldrigär särskilt stort, oavsett var man befinner sig. Detta är naturligtvis positivt för både hushåll ochföretag. Samtidigt innebär det stora antalet anläggningar att kostnaderna blir relativt höga. Frågorom den framtida anläggningsstrukturen är därmed mycket viktiga för VafabMiljö och delägarkommunerna.24

Regional Avfallsplan 2009-2012Ännu så länge sker deponering av avfall vid fem av de sex avfallsstationerna. Undantaget ärSkinnskatteberg, där deponeringen avslutades för flera år sedan, och området nu har sluttäckts.Som tidigare nämnts (kap. 4.5) kommer deponeringen, efter 2008, att begränsas till Västerås.Detta beslutades av delägarkommunerna, i samband med deponeringsutredningen (2). De nuvarandeavfallsupplagen kommer då att stängas för deponering och successivt efterbehandlas genombl a avsläntning och täckning, samtidigt som ett nytt EU-anpassat upplag byggs i anslutningtill Gryta avfallsstation i Västerås, för att kunna tas i drift till 2009.En viktig fråga i samband med dessa förändringar är vilken verksamhet som ska bedrivas på deavfallsstationer där deponeringen upphör. Exempel på sådan verksamhet kan vara omlastning,sortering, biologisk behandling, deponering av inert avfall m m. Rent praktiskt handlar det bl aom vilka typer av avfall som kommer att kunna tas emot på stationerna, och vilka konsekvenserdetta kan få för hushåll, företag och andra aktörer. Ökade transportavstånd kan förutom en ökadmiljöbelastning innebära en risk för att dumpning av avfall kan öka i omfattning.25

Regional Avfallsplan 2009-20125 Framtida avfallshantering i regionenI de avfallsplaner som togs fram i regionen i början av 1990-talet lades grunden för stora delarav de system vi idag har för hantering av framförallt hushållsavfall. Under andra halvan av decennietskedde sedan uppbyggnaden av systemen, i form av Återbruken, källsortering och behandlingav bioavfall m m. Detta är satsningar som visat sig mycket lyckade, och som kan förväntasvara gångbara för lång tid framöver. Under de närmaste åren handlar det därför inte omatt bygga upp nya system, utan snarare att utveckla och förbättra de system vi redan har.Av handlingsprogrammet för perioden 2009-2012, som redovisas i kapitel 8.2, framgår attmånga av de planerade aktiviteterna syftar till just att förfina de befintliga systemen. När detgäller bioavfallet kommer arbetet i första hand att inriktas på att säkra kvaliteten på det utsorteradematerialet. Insatser kommer också att göras för att öka utsorteringsgraden av bioavfall,både hos hushållen och hos olika verksamheter, exempelvis genom information.Biogasproduktionen vid Svensk Växtkrafts rötningsanläggning i Västerås ökar för varje år. Detberor dels på att mängden material som tas in för behandling ökar kontinuerligt, dels på att erfarenheterfrån praktisk drift m m lett till att styrningen av processen kunnat förbättras. Just närdet gäller processoptimering finns sannolikt en stor potential att öka biogasproduktionen ytterligarei framtiden.I mars 2008 togs ytterligare ett utvecklingssteg när det gäller biogasproduktion för fordonsdriftgenom att en ny tankningsstation togs i drift i anslutning till produktionsanläggningen vid Grytaavfallsstation i Västerås. Stationen är avsedd för påfyllning av mobila gasbehållare, vilket möjliggördistribution av gas, med lastbil, till andra tankställen. I samband med detta har ett femårigtavtal tecknats med AGA om leveranser av fordonsgas till Stockholmsområdet.Återvinningen av material ur grovavfallet har ökat kontinuerligt sedan Återbruken började etableras.Andelen restavfall som måste deponeras har exempelvis minskat från 23 till ca 8 procentmellan åren 2001-2007. Här finns dock fortfarande möjligheter till förbättring genom exempelvisinformation, utveckling av sorteringsanvisningar etc. Denna typ av insatser kan också användasmed syfte att öka utsorteringen av återvinningsbara material. Det kan exempelvis rörasig om wellpapp, plast etc som idag hamnar i den brännbara fraktionen på Återbruken.Restavfallet som hämtas vid fastigheter, företrädesvis i kärl, går till förbränning med energiutvinningvid olika anläggningar. Denna fraktion innehåller en del avfall som inte är lämpat förförbränning. Exempel på detta är metallföremål och annat icke brännbart material som porslinoch keramik etc. Här finns också i viss utsträckning bioavfall som av olika skäl inte sorterats utav avfallslämnaren. Dessa omständigheter, tillsammans med de ökade kostnaderna för förbränningav avfall, bl a genom förbränningsskatten, kan motivera vissa insatser för att sortera dettaavfall centralt. Bearbetningen innebär också att avfallets kvalitet som bränsle förhöjs. Detta kanöppna möjligheter för att förbränning ska kunna ske i andra anläggningar än rena avfallsförbränningsanläggningar,vilket i sin tur innebär en bättre kostnadsbild för VafabMiljö och delägarkommunerna.Mekanisk biologisk behandling av restavfall, s k MBT (Mechanical Biological Treatment)tillämpas idag bl a i Tyskland. Behandlingstekniken är relativt enkel, och bygger på att avfalletkrossas och siktas i flera steg. Avskiljning sker av organiskt material, vilket därefter exempelviskan komposteras och användas vid täckning av deponier. Även metaller, glas och ev. andrafraktioner kan separeras ut. VafabMiljö avser att genomföra försök med denna teknik, med bör-26

Regional Avfallsplan 2009-2012jan under 2008. Om försöken faller väl ut kan stora delar av den årliga restavfallsmängden, somidag uppgår till drygt 50 000 ton, behandlas på detta sätt inom några år. Tanken är då att denutsorterade organiska fraktionen till en början ska behandlas på komposteringsanläggningen vidIsätra i Sala. Ett tänkbart alternativ för framtiden är att materialet i stället rötas så att även energiinnehålletkan tas till vara.Andra viktiga framtidsfrågor rör deponering av avfall. Även om behovet av deponering harminskat kraftigt på senare år och förutspås minska ytterligare kommer det inte att upphöra helt.Det kommer sannolikt alltid att finnas avfall, för vilket deponering är den lämpligaste behandlingsmetoden.Ett sådant exempel är förorenade massor av olika slag. De ökade ambitionerna isamhället att åtgärda förorenade markområden gör att mängderna massor av denna typ, sommåste tas om hand på något sätt, ökar kraftigt. Trots reningsåtgärder finns i vissa fall, i slutändan,inte något alternativ till deponering av massorna. Dessutom bör möjligheten att deponeraavfall bibehållas, exempelvis för situationer med driftavbrott på andra anläggningar. VafabMiljöär nu på god väg att säkra tillgången till deponeringsutrymme för lång tid framöver genom attetablera en ny deponi vid Gryta avfallsstation i Västerås. Tillstånd för verksamheten har meddelatsav miljödomstolen och förarbetena har påbörjats för att deponin ska kunna tas i drift från2009. Anläggningen kommer att kunna svara upp mot de nya, skärpta krav som gäller för avfallsdeponeringfrån detta datum. Deponin blir en strategiskt viktig tillgång för hela regionen,och kan få betydelse för näringslivets långsiktiga utveckling.En viktig uppgift beträffande deponerat avfall är också att vidta åtgärder för att förhindra negativmiljöpåverkan från de deponier som nu tas ur drift. VafabMiljös deponier i Sala, Enköping,Köping och Fagersta kommer inte att användas för deponering efter utgången av 2008. Avslutningsplanerför dessa har tagits fram och nu även fastställts av respektive tillsynsmyndighet.Arbete med täckning av deponierna, etablering av system för lakvattenhantering m m kommeratt pågå på dessa anläggningar under många år framöver. Även om deponeringen upphör kommeranläggningarna även fortsättningsvis att fylla viktiga funktioner för omlastning, mellanlagring,sortering och i vissa fall även kompostering av avfall.Förbränning av avfall sker idag i huvudsak i anläggningar utanför VafabMiljö-regionen. Cirkaen femtedel av det brännbara avfall som uppkommer i regionen går till förbränningsanläggningeni Köping. Resterande mängder förbränns i anläggningar i Stockholm, Uppsala, Linköpingoch Avesta. Som en följd av införandet av deponiskatt samt förbud mot deponering av brännbartoch organiskt avfall har på senare år allt större avfallsmängder styrts till förbränning. Detta harlett till en brist på förbränningskapacitet i stora delar av landet, bl a i vår region. Kapacitetsbristenhar, tillsammans med ökade priser på biobränslen, väckt ett intresse för att bygga nya anläggningarför avfallsförbränning. För närvarande diskuteras etablering av sådana av de kommunalaenergibolagen både i Västerås och i Enköping.5.1 Framtida avfallsmängderUtvecklingen av avfallsmängden i Sverige sedan början av 1990-talet kan förenklat sammanfattassom att mängden under 90-talet var relativt konstant, för att därefter börja öka kontinuerligt,med ca 3-4 procent per år. Detta förhållande gäller i första hand för hushållsavfallet men stämmeräven ganska väl in på delar av det övriga avfallet.Faktorer som kan förväntas påverka utvecklingen av uppkomsten av avfall i samhället är bl a:BefolkningsutvecklingKonjunkturer och andra ekonomiska förhållandenTillgång på naturresurserKonsumtionsmönster/trender27

Regional Avfallsplan 2009-2012Tillämpning av styrmedel som skatter, avgifter, information etcDen snabba ekonomiska utvecklingen i bl a Kina och andra folkrika länder har på senare år letttill kraftiga ökningar av konsumtion, efterfrågan på råvaror m m. Detta har redan börjat pressaupp världsmarknadspriserna på vissa varor och på längre sikt kan denna utveckling leda till enresursbrist som även resulterar i minskande avfallsmängder i vår del av världen.Ett tydligt exempel på hur trender påverkar avfallsmängden är det på senare år kraftigt ökadeintresset för ombyggnad och renovering av bostäder, som ibland benämns ”Timell-effekten”.Namnet härrör från Martin Timell, som med programmet ”Äntligen Hemma” gått i bräschen förflera andra program med liknande inriktning, som handlar om att förändra och bygga om ihemmet. I VafabMiljös utredning om Återbruken från 2006 (6) lyfts detta fenomen fram som enstarkt bidragande faktor till det kraftigt ökade inflödet av grovavfall.Det finns idag inget som talar för att ökningen av mängden hushållsavfall inte kommer att beståunder den aktuella planperioden. Länsstyrelsens prognos för befolkningsutvecklingen i Västmanlandslän, från 2004, pekar på en svag ökning på ca 0,5 procent per år fram till år 2012 (4).En rimlig bedömning bör vara att mängden hushållsavfall fortsätter att öka med ca 3 procent perår fram till 2012.Detta innebär att den totala mängden hushållsavfall som uppkommer i regionen kan förväntasöka från 164 400 ton år 2006 till 196 300 ton år 2012, d v s en ökning med ca 20 procent.Vad gäller utvecklingen av mängder avfall från verksamheter är detta i de flesta fall ännu mersvårbedömt än hushållsavfallet. De påverkande faktorerna är i huvudsak desamma men företagoch andra verksamheter kan vara betydligt känsligare för t ex kostnadsförändringar och andraomvärldsfaktorer än vad hushållen normalt är. Ett undantag är dock sannolikt offentliga verksamheterdär priskänsligheten är mindre.Några kategorier av avfall bedöms i huvudsak påverkas av befolkningsutvecklingen. Detta gällerpark- och trädgårdsavfall, avfall från energiutvinning samt avfall från kommunalt och industrielltavlopp. Detta innebär att man kan räkna med en årlig ökning av avfallsmängderna på ca0,5 procent. När det gäller avfall från energiutvinning finns dock möjligheter till en helt annanutveckling, om det skulle bli aktuellt med etablering av en anläggning för avfallsförbränning iregionen. Detta skulle kunna leda till en kraftig ökning av askmängderna.För övriga avfallskategorier, d v s bygg- och rivningsavfall, industriavfall och farligt avfall antasutvecklingen vara liknande den för hushållsavfallet. Här kalkyleras därför med en årlig ökningpå 3 procent fram till år 2012.Baserat på ovanstående resonemang redovisas i tabell 5.1 totala mängder uppkommet avfall år2006 samt förväntade avfallsmängder år 2012. Observera dock att osäkerheten beträffande utvecklingenär relativt stor. Denna prognos bygger på att inga dramatiska förändringar av förutsättningarnasker.28

Regional Avfallsplan 2009-2012Tabell 5.1 Avfallsmängder 2006 och 2012Avfallstyp 2006 2012Hushållsavfall 1) 164 400 196 300Park- och trädgårdsavfall 8 900 9 200Bygg- och rivningsavfall 401 300 480 000Avfall från energiutvinning 60 100 61 900Avfall från kommunalt avlopp 27 300 28 100Avfall från industriellt avlopp 2 500 2 600Industriavfall 2) 88 700 106 000Farligt avfall 3) 58 500 69 800Summa 811 700 953 9001) Omfattar avfall från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet, inklusive farligt avfallfrån hushåll2) Omfattar även sådant avfall från kontor, institutioner, butiker etc som inte ingår i hushållsavfallet3) Farligt avfall från hushåll redovisas som hushållsavfall5.2 Framtida behandlingsbehovPrognoser för det framtida behandlingsbehovet inriktas i första hand på hushållsavfall. För dettaavfall finns idag ett kommunalt ansvar, med undantag för avfall som lyder under producentansvar,vilket innebär att VafabMiljö hanterar detta. En ytterligare begränsning av det kommunalarenhållningsansvaret kan dock inte uteslutas i framtiden. Tecken på en sådan utveckling finns,framförallt genom att regeringen i januari 2008 givit Naturvårdsverket i uppdrag att utreda konsekvensernaav en begränsning av ansvaret till att enbart omfatta avfall från hushåll.5.2.1 Behandlingsbehov för hushållsavfallEn prognos för mängden hushållsavfall och hur den fördelar sig på olika kategorier/behandlingsformerbaseras på följande antaganden:Den totala mängden hushållsavfall ökar med knappt 3 procent per år (För kärl- ochsäckavfall, inklusive förpackningar och tidningar antas +1 procent, och för grovavfall,inklusive farligt avfall och elektronikavfall antas + 5 procent)Andelen förpackningar och tidningar till återvinning är oförändradUtsorteringen av bioavfall från hushåll och verksamheter ökar, dels på grund av fortsattutbyggnad av källsorteringssystemet, dels beroende på medvetna satsningar på att ökasorteringsutbytet.Hälften av restavfallet förbehandlas genom MBT-teknikAndelen avfall till deponi fortsätter att minska, bl a genom utvecklad sortering av avfallför ökad materialåtervinningKommunernas ansvar för hushållsavfall är oförändat29

Regional Avfallsplan 2009-2012Tabell 5.2 Hushållsavfall 2006 och 2012Avfallstyp/behandling 2006(ton)2006(%)2012(ton)2012(%)Materialåtervinning 42 500 25,9 62 700 31,9Biologisk behandling 23 300 14,2 29 900 15,2Förbränning 86 300 52,5 92 800 47,3Deponi 10 000 6,1 7 800 4,0Farligt avfall 2 300 1,4 3 100 1,6Summa 164 400 100,1 196 300 100,0Förutom ökningen av den totala mängden hushållsavfall är den mest markanta förändringen attandelen avfall till materialåtervinning ökar från ca 26 till nästan 32 procent. Större delen avdetta kan hänföras till användningen av MBT-teknik som möjliggör frånskiljning av framförallttungt organiskt material. Denna fraktion kan sedan rötas eller komposteras och användas fördeponitäckning, i stället för att detta ingår i avfallet som går till förbränning. Återstående del avökningen av materialåtervinningen beräknas i huvudsak kunna åstadkommas av förbättradsortering av avfall på Återbruken, bl a genom ökad information och utveckling avsorteringsanvisningar.Andelen avfall till biologisk behandling förväntas också öka något. Ökningen i mängd är dockbetydande och beror till stor del på en förväntad ökad utsortering av bioavfall frånverksamheter. Även insamlingen av bioavfall från hushåll bör kunna öka genom attutbyggnaden av källsorteringssystemet slutförs i samtliga delägarkommuner.Hushållsavfall till förbränning förväntas öka något i mängd, men andelen sjunker, framförallttill fördel för materialåtervinningen. Även detta är företrädesvis en effekt av behandlingen avrestavfallet med MBT-teknik.5.2.2 Sammantaget behandlingsbehov för avfallGenom VafabMiljös nya tillstånd för deponering av avfall vid Gryta avfallsstation tillgodosesbehovet av utrymmen för deponering i regionen för lång tid framöver. Tillståndet ger möjlighettill deponering av följande mängder:150 000 ton/år icke farligt avfall,80 000 ton/år farligt avfall samt80 000 ton/år icke farligt eller inert avfall i form av flyg- och bottenaska från förbränningav kol och biobränslen.Som jämförelse kan nämnas att totalt ca 150 000 ton avfall deponerades i regionen år 2006 (setabell 4.3). Här ingår dock ej sådant, i huvudsak branschspecifikt, industriavfall som deponeradespå industriernas egna deponier. Det bör också påpekas att huvuddelen av dessa 150 000 tonutgjordes av jord- och stenmassor som skulle kunna användas som konstruktions- och täckningsmaterialpå deponier.Av de ca 150 000 ton avfall som deponerades i regionen 2006 togs drygt 30 000 ton omhand påVafabMiljös anläggningar. Det är idag oklart i vilken utsträckning övriga deponier i regionenkommer att drivas vidare efter 2008, då reglerna för deponering skärps. Om dessa anläggningaravvecklas kan flödet in till Gryta avfallsstation öka med upp till ca 50 000 ton. Hur stort VafabMiljösdeponeringsbehov kommer att vara år 2012 är således mycket svårbedömt. Som mestskulle det kunna röra sig om ca 100 000 ton, men det är heller inte otänkbart att man ligger kvarpå dagens nivå, eller något lägre, d v s ca 25-30 000 ton. Oavsett hur utfallet blir kan man kon-30

Regional Avfallsplan 2009-2012statera att deponeringskapaciteten på Gryta avfallsstation gott och väl bör täcka regionens behovför många år framåt.Det nya tillståndet för Gryta avfallsstation skapar också goda förutsättningar för fortsatt omhändertagandeav förorenade massor. Massor som, trots behandling genom exempelvis jordtvätteller kompostering, inte är tillräckligt rena för att återanvändas kan deponeras på ett säkert sättinom ramen för tillståndet.Mängden avfall till biologisk behandling förväntas öka under perioden fram till år 2012. GenomVäxtkrafts biogasanläggning samt VafabMiljös övriga resurser för kompostering av bioavfall,grönavfall, slam m m bedöms dock kapaciteten för biologisk behandling av avfall väl tillgodoseddmed hänsyn till både dagens och framtidens behov i regionen.På senare år har stora avfallsmängder styrts om från deponering till förbränning medenergiutvinning. Denna utveckling har drivits på bl a genom förbuden mot deponering avbrännbart och organiskt avfall samt införandet av deponiskatten. Från den 1 juli 2006 infördesäven skatt på förbränning av hushållsavfall. Denna har blivit mycket omdiskuterad ochutvecklingen är svår att förutse. Frågan kommer att belysas i en statlig utredning däravrapportering ska ske senast i februari 2009. Eventuellt kan skatten komma att tas bort ellerkonstrueras om. Ett alternativ är en ändring så att skatten även kommer att omfatta annat avfallän hushållsavfall. Vad som händer i denna fråga får åtminstone på sikt stor betydelse förutvecklingen av mängden brännbart avfall.I en utredning av VafabMiljö, från våren 2007, om förutsättningarna för avfallsförbränning iVästerås, konstateras att mängden brännbart avfall i regionen i framtiden är mycket svår attförutse. Utvecklingen under en period på något tiotal år kan variera mellan ca -30 procent och+15 procent.Huvuddelen av det brännbara avfall som uppkommer i regionen transporteras idag tillanläggningar utanför närområdet. VafabMiljö levererar avfall bl a till Uppsala och Stockholm.Avtalen med ägare till förbränningsanläggningar, tillsammans med VafabMiljös egenanläggning i Köping, täcker idag i princip de behov av förbränningskapacitet som finns.Avsaknaden av avfallsförbränningsanläggningar i närområdet medför dock omfattandetransporter och bl a av detta skäl vore det positivt med en anläggning, antingen i Västerås eller iEnköping. Mälarenergi utreder för närvarande förutsättningarna för att etablera en störreanläggning i Västerås. Däremot har planerna på en mindre anläggning i Enköping, i samarbetemellan ENA Energi och VafabMiljö, åtminstone tillfälligt, lagts på is.31

Regional Avfallsplan 2009-20126 Regler och riktlinjer för avfallshanteringenFrån början var avfallshanteringen i Sverige framför allt ett renhållningsproblem som behövdelösas för att inte äventyra hygien och hälsa. Det var viktigt att avfallet snabbt och rationellt forsladesbort från bostäder och samhälle och att det omhändertogs. Samhället fick huvudansvaretför att lösa problemet. Renhållningslagen infördes i början av 1970-talet. Kommunerna gavs dåansvaret för att ta hand om hushållsavfallet, samtidigt som sophämtning i princip blev obligatorisktför alla fastighetsägare.Redan i mitten av 1970-talet började man att diskutera behovet av ett systemskifte inom svenskavfallshantering. Drivkraften för detta resonemang var framför allt att avfallet skulle ses som enresurs. Avfallshanteringens miljöpåverkan lyftes då inte fram som det största problemet. Denprincipiella grundsynen var att producenterna borde ansvara för hur deras avfall och varor skulletas om hand.Under 1980-talet uppmärksammades avfallshanteringens miljöpåverkan allt mer. Avfallsförbränningifrågasattes starkt under en period, som en följd av dioxindebatten. Synen på avfalletsom en resurs ifrågasattes och i stället betonades att det var viktigt att förebygga uppkomsten avavfall och att se till att det avfall som ändå uppkommer inte innehåller miljö- och hälsofarligaämnen.Under början av 1990-talet startade sedan något som skulle kunna beskrivas som ett systemskifteinom svensk avfallshantering. Kommunerna hade då fått ett utökat ansvar genom kravet på attupprätta avfallsplaner för allt avfall inom kommunen. Dessa användes av många kommunersom ett instrument för att genomföra omfattande förändringar, framför allt av hanteringen avhushållsavfall. Under 1990-talet blev också producentansvaret en realitet. Först infördes producentansvarför förpackningar och tidningar. Därefter har ytterligare produktgrupper kommit attomfattas.Med syfte att förbättra resurshushållningen och begränsa avfallets påverkan på miljön har undersenare år lagstiftningen skärpts markant samtidigt som ekonomiska styrmedel, i form av skatterinförts. Exempel på detta är förbud mot deponering av brännbart och organiskt avfall, samt införandetav skatt på avfall som deponeras samt förbränns.6.1 EU’s avfallspolitikEU har sedan länge bedrivit en aktiv avfallspolitik, bl a för att avfallshanteringen har varit ettstort och synligt problem i många länder.Man har nyligen (oktober 2008) fattat beslut om ett omarbetat ramdirektiv för avfall för unionen. Det ursprungliga direktivet skrevs redan 1975. Syftet med revideringen är främst att görabestämmelserna tydligare och enklare. Det gamla direktivet innehåller bland annat en del oklaradefinitioner som har försvårat avfallsarbetet. Exempelvis är det viktigt att tydliggöra när avfallhar övergått till att vara en produkt. En annan viktig definitionsfråga som diskuteras är vad somär ”återvinning” och vad som är ”bortskaffande”. Frågan är viktig eftersom detta bl a påverkarett lands möjligheter att stoppa avfall som någon vill föra in i landet.En annan viktig del i det nu aktuella förslaget till reviderat avfallsdirektiv är att den s k avfallshierarkinnu tas med. Hittills har denna bara funnits med som en vägledande princip. Avfallshierarkinanger en prioriteringsordning för hur avfall bör hanteras. Högst prioriteras förebyggande32

Regional Avfallsplan 2009-2012av uppkomsten av avfall, samt åtgärder för att minska avfallets farlighet. Avfall som inte kanundvikas ska återanvändas, materialåtervinnas eller återvinnas så långt möjligt. Deponering skatillämpas så lite som möjligt. Hierarkin har debatterats flitigt, bl a diskuteras om förbränningmed energiutnyttjande ska betraktas som återvinning. Införande av direktivet i medlemsstaternaska ha skett senast den 12 december 2010.Utöver ramdirektivet finns ett antal mer specialinriktade direktiv. Några exempel på detta ärdirektiv om:förbränning av avfall (2000/76/EG)deponering av avfall (1999/31/EG)Förpackningar och förpackningsavfall (94/62/EG)Gemensamt för direktiv är att de ska införas i svensk lagtext. Innehållet i direktiven införs påden nivå i den svenska lagstiftningen där det är mest lämpligt. För EG-förordningar, däremot,gäller att de inte behöver arbetas in i svensk lag. Dessa blir direkt giltiga i alla medlemsländer såsnart de fastställts. Några exempel på EG-förordningar inom avfallsområdet är:Förordning (EG) 1013/2006 om transport av avfallFörordning (EG) 1772/2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inteär avsedda att användas som livsmedelFörordning (EG) 2150/2002 om avfallsstatistik6.2 Svensk avfallspolitikSveriges miljö- och avfallspolitik har utvecklats betydligt under de senaste årtiondena. Miljöskyddslagen,och därefter miljöbalken, har vid sidan av en rad åtgärder även från EU skapatdrivkrafter för en mer hållbar avfallshantering. Övergripande bestämmelser om avfall finns ifemtonde kapitlet i miljöbalken, samt i avfallsförordningen. Av stor betydelse för avfallshanteringenär också de olika förordningarna om producentansvar, förordning om deponering, omavfallsförbränning och om spillolja, samt förordning om miljöfarlig verksamhet och miljöskydd.Nationella föreskrifter kommer från statliga myndigheter, på avfallsområdet främst Naturvårdsverket,men även från Jordbruksverket, Socialstyrelsen, Strålskyddsinstitutet och Räddningsverket.Lokala föreskrifter om avfallshanteringen meddelas av kommunerna.En, av flera, utgångspunkter för avfallspolitiken är de 16 nationella miljökvalitetsmål som riksdagenhar fastställt. Avfallshanteringens miljöpåverkan är av betydelse för ett flertal av dessamål.För att arbeta mot mål om minskad deponering av avfall, ökad återvinning etc, har flera kraftfullastyrmedel införts på senare år. Exempel är förbud mot deponering av brännbart samt organisktavfall, som trädde i kraft år 2002 respektive 2005. Andra exempel är deponiskatten, sominfördes från år 2000, samt skatten på avfallsförbränning, som började tas ut från den 1 juli2006.6.2.1 Nationella miljömålI nuläget finns 16 nationella miljökvalitetsmål. Målen kan ses som en sammanfattning av måloch visioner för den svenska miljöpolitiken. Avfallshanteringens miljöpåverkan är av betydelseför ett flertal av dessa mål, men i första hand berörs avfallsproblematiken i mål nr 15, om ”Godbebyggd miljö”. Här finns ett delmål som är formulerat enligt följande:33

Regional Avfallsplan 2009-2012”Den totala mängden genererat avfall skall inte öka och den resurs som avfall utgör skall tastill vara i så hög grad som möjligt samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljöminimeras. Särskilt gäller att:Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 procent tillår 2005 räknat från 1994 års nivå.Senast år 2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnas genom materialåtervinning,inklusive biologisk behandling.Senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkökoch butiker återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfalltill såväl hemkompostering som central behandling.Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrierm m återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som förekommerutan att vara blandat med annat avfall och är av sådan kvalitet att det är lämpligtatt efter behandling återföra till växtodling.Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp återföras till produktivmark, varav minst hälften bör återföras till åkermark.”För att följa upp och utvärdera utvecklingen mot miljökvalitetsmålen i Sverige har ett särskiltMiljömålsråd inrättats. Detta består av företrädare för centrala myndigheter, länsstyrelser m m.Vart fjärde år ska rådet göra en samlad utvärdering av miljömålsarbetet. Den andra fördjupadeutvärderingen överlämnades till regeringen den 31 mars 2008 (12). Här finns förslag till nya ochreviderade miljömål samt åtgärder för hur målen ska kunna nås. Rapporten ska ligga till grundför regeringens miljömålsproposition som presenteras i början av 2009.I ett förslag till nytt delmål för avfall har man tagit bort de delar man bedömer redan har uppnåttseller kommer att nås och lagt till formuleringar som bl a rör utformningen av insamlingssystemsamt nedskräpning i naturen och på allmänna platser. Enligt Miljömålsrådets förslagskulle det nya delmålet se ut på följande sätt:”År 2015 tas resurserna i avfallet till vara i så hög grad som möjligt, samtidigt som påverkanpå hälsa och miljö minimeras. Avfallshanteringen är effektiv för samhället och enkel för konsumenterna.För att delmålet ska bedömas vara uppfyllt ska följande preciseringar vara uppnådda:Den totala mängden avfall och avfallets farlighet har minskat jämfört med 2004 (omfattarej gruvavfall).Insamlingen är estetiskt tilltalande och har god tillgänglighet och säkerhet för hushållensamt säkerställer en separat insamling av farligt avfall. Minst 90 procent av hushållenär nöjda med insamlingssystemen.Nedskräpningen utomhus på platser som allmänheten har tillträde till har minskat med50 procent jämfört med år 2008.Minst 35 procent av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker tas omhandså att växtnäringen kan utnyttjas,Minst 60 procent av fosforföreningarna i avlopp utnyttjas som växtnäring. Minst hälftenåterförs till åkermark.”Man kan här notera att matavfallet lyfts fram som en resurs som bör tas tillvara så långt det ärmöjligt. Detta är en tydlig bekräftelse på att vi i regionen har valt rätt när vi tidigt satsat på systemför källsortering och separat behandling av bioavfall.34

Regional Avfallsplan 2009-2012Nya inslag i förslaget till nytt delmål är inriktningen emot förbättrade insamlingssystem samtåtgärder för att motverka nedskräpning.6.2.2 Regionala och lokala miljömålRegionala miljömål som berör VafabMiljö-området har tagits fram av länsstyrelserna i Västmanlandsoch Uppsala län.Västmanlands länRegionala miljömål fastställdes våren 2005 (13). En översyn pågår nu eftersom de nationellamålen reviderats efter detta. Det finns ett regionalt delmål angående avfall, och detta har sammalydelse som den första punktsatsen i motsvarande nationella delmål, d v s:”Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska med minst 50 procent till år 2005räknat från 1994 års nivå.”När det gäller exempel på åtgärder för att uppnå detta mål nämns följande:Deponeringsminskningen för hushållsavfall bedöms uppnås med gällande regler ochnormer. Kommunernas och centrala myndigheters informationsinsatser gentemot producenteroch konsumenter, samt eventuell ny lagstiftning bör främst syfta till en minskningav den totala avfallsmängden.Tillsynsmyndigheterna (Länsstyrelsen och kommunerna) bör i den löpande tillsynenbeakta möjligheten att minska deponeringsmängden från industrier och annan yrkesmässigverksamhet.Stimulera införandet av fastighetsnära insamling för att underlätta för hushållen att lämnasorterat avfall (materialbolag, kommunerna, Länsstyrelsen).Uppsala länRegionala miljömål för Uppsala län för åren 2003-2010 har fastställts av länsstyrelsen i april2003 (14). Kopplat till det nationella delmålet om avfall anges följande regionala delmål:Den totala mängden avfall som genereras i Uppsala län ska inte öka.Av den totala mängden avfall som behandlas i länet, ska andelen som deponeras kontinuerligtminska.Avfallets farlighet ska minska.Ett förslag till reviderade regionala miljömål (15) har varit ute på remiss under 2007. De tredelmålen har här formulerats om till ett delmål, enligt följande:”Den totala mängden genererat avfall i länet skall inte öka och den resurs som avfallet utgörskall tas till vara i så hög grad som möjligt, samtidigt som påverkan på och risker för hälsa ochmiljö minimeras.”Lokala miljömålMånga kommuner har formulerat egna lokala miljömål som grundas på de nationella och regionalamålen. De lokala målen presenteras ofta i form av ett miljöprogram eller en miljöplan, däribland även konkreta åtgärder redovisas.35

Regional Avfallsplan 2009-20126.2.3 Sveriges avfallsplanNaturvårdsverket tog i september 2005 fram dokumentet ”Strategi för hållbar avfallshantering –Sveriges avfallsplan” (16). Denna nationella plan innehåller en bakgrundsbeskrivning av svenskavfallshantering, en problemanalys, samt en redovisning av prioriterade områden för fortsattarbete inom avfallsområdet, under perioden fram till 2010. Behoven grundas till stor del på defastställda miljömålen (se kap. 6.2.1).I korthet anges följande fem prioriterade områden för fortsatt arbete:Genomför de regler och använd de styrmedel som beslutats och följ upp att de får avseddeffekt.Flytta fokus till att minska avfallets farlighet och mängd.Öka kunskapen om miljögifter.Det ska vara enkelt för hushållen att sortera avfall.Utveckla svenskt deltagande i EU-arbetet inom avfallsområdet.Av dessa områden är det framförallt hushållens källsorteringsmöjligheter som delägarkommunerna,och VafabMiljö, har möjlighet att påverka. Givetvis har även producenterna här en viktigroll, genom producentansvaret för olika varor. Naturvårdsverket poängterar bl a att samarbetetmellan kommuner och producenter bör fortsätta att utvecklas.Avsikten är att den nationella avfallsplanen ska förnyas senast vid utgången av 2010 och dåkunna grundas på uppdaterade miljömål.6.2.4 Lagar och regler för avfallshanteringDe lagar och regler som påverkar avfallshanteringen är framförallt:Miljöbalken (i första hand 15:e Kap)AvfallsförordningenFörordningar om:o Deponering av avfallo Avfallsförbränningo Producentansvaro Batterier (ny förordning om producentansvar från 1 januari 2009)Föreskrifter från NaturvårdsverketMiljöbalkenMiljöbalken (17) började gälla den 1 januari 1999. Miljöbalken är en sammanhållen och övergripandelagstiftning för hela miljöområdet, som syftar till att begränsa effekter på miljön till ennivå som inte påverkar människors hälsa eller ekosystemet. Det 15:e kapitlet innehåller speciellabestämmelser om avfall och producentansvar. Dessa bygger till stor del på bestämmelserna irenhållningslagen från 1979.I Miljöbalkens 15:e kapitel fastslås bl a kommunernas ansvar för hanteringen av hushållsavfall,samt upprättandet av avfallsplaner. Här ges också grundförutsättningarna för producentansvaretgenom att regeringen bemyndigas att utfärda bestämmelser om producentansvar för vissa produkter.Kapitlet innehåller även bestämmelser om avfallsinnehavarens ansvar för att avfall hanteraspå ett bra sätt ur miljö- och hälsoskyddssynpunkt.Miljöbalkens 2:a kapitel innehåller de hänsynsregler som gäller för alla verksamheter. Hänsynsreglernaska tillämpas vid tillståndsprövning, tillsyn och egenkontroll, och innehåller bl a hushållnings-och kretsloppsprincipen, vilken innebär att man ska hushålla med råvaror och energi36

Regional Avfallsplan 2009-2012samt utnyttja möjligheten till återanvändning och återvinning. Andra betydelsefulla hänsynsreglerär kunskapskravet, försiktighetsprincipen och produktvalsprincipen.I det 27:e kapitlet finns bestämmelser som reglerar kommunens rätt att ta ut avgifter för avfallshanteringen.AvfallsförordningenI avfallsförordningen (18) finns mer detaljerade bestämmelser som rör kommunernas ansvar ochhär ges även kommunerna befogenheter att meddela lokala föreskrifter om hanteringen av hushållsavfall.Förordningen innehåller också bestämmelser om hantering av farligt avfall samt omvad som gäller för yrkesmässig transport av avfall.I bilagor till förordningen finns bl a en förteckning över alla material och produkter som skabetraktas som avfall. Varje avfallstyp har tilldelats en specifik s k EWC-kod. I förteckningenanges vilka avfallstyper som klassificeras som farligt avfall.Andra förordningarFörordningen om deponering av avfall (19) trädde i kraft 2001, varigenom EG-direktivet omavfallsdeponering införlivades i svensk lagstiftning. Förordningen medför skärpta krav, bl a pådeponiernas bottentätning, samt på att leda bort och samla upp lakvatten. Kraven skiljer sig åtbland annat beroende på vilken typ av avfall deponin tar emot. Föreskrifterna ställer också högrekrav på kunskap om avfallets egenskaper hos den som producerar avfallet. I förordningenanges också ett antal avfallstyper som inte får deponeras. Exempelvis gäller detta utsorteratbrännbart avfall (sedan 2002) samt organiskt avfall (sedan 2005). Detta är bestämmelser somfått stora konsekvenser för svensk avfallshantering.På samma sätt som beträffande avfallsdeponering har ett EG-direktiv resulterat i en förordningom avfallsförbränning (20). Denna trädde i kraft 2003 men medförde inte några större konsekvenserdå likartade krav funnits i Sverige redan innan direktivets tillkomst.Producentansvar innebär att producenterna ansvarar för att samla in och ta hand om uttjäntaprodukter. Tanken är att detta ska motivera producenterna att ta fram produkter som är mer resurssnåla,lättare att återvinna och inte innehåller miljöfarliga ämnen. Förordningar om producentansvarfinns idag för fem olika produktgrupper:Förpackningar (21)Däck (8)Returpapper (22)Bilar (9)Elektriska och elektroniska produkter (10)Den 1 januari 2009 börjar en ny förordning om producentansvar för batterier att gälla (11).Denna ersätter den tidigare förordningen om batterier från 1998. Skillnaden är framför allt attansvaret för insamling, återvinning och annat omhändertagande av alla typer av batterier nuhelt läggs på producenterna. Tidigare hade kommunerna ansvaret för hanteringen av småbatterier.I den nya förordningen ställs krav på producenterna att samla in ännu mer batterier än idag.Kraven höjs successivt och 2016 ska 75 procent av alla småbatterier samlas in. För övriga batterier,t ex bilbatterier, ska 95 procent av alla batterier samlas in redan år 2009.Föreskrifter från NaturvårdsverketNaturvårdsverket kan i vissa fall meddela föreskrifter och allmänna råd som påverkar avfallshanteringen.Föreskrifter är bindande, till skillnad från allmänna råd som ger rekommendationer,t ex om hur någon kan eller bör agera i ett visst avseende. Föreskrifter och allmänna råd avbetydelse för avfallshanteringen finns bl a beträffande följande:37

Regional Avfallsplan 2009-2012Kommunal avfallsplanering (23)Transport av avfall (24)Hantering av brännbart avfall och organiskt avfall (25)Deponering av avfall (26)Avfallsförbränning (27)Farligt avfall (28)6.2.5 Andra statliga styrmedelAndra styrmedel än lagstiftning kan exempelvis vara ekonomiska sådana, i form av skatter,avgifter och liknande. Skatt på avfall som deponeras infördes i januari 2000, med syfte attminska mängden avfall samt styra mot bättre sätt att behandla och återvinna avfall. Skatten ärför närvarande 435 kr/ton och tas ut på allt material som förs in till en avfallsanläggning. Avfallsom förs ut från anläggningen eller som används för konstruktionsändamål får sedan dras av.Den 1 juli 2006 infördes en skatt på avfall som går till förbränning. Skatten tas i dagsläget endastut för hushållsavfall, och är differentierad efter förbränningsanläggningens elverkningsgrad.Skattebeloppet kan därför variera mellan ca 50 och 450 kr/ton. Skatten har diskuteratsflitigt sedan införandet och ifrågasatts från flera håll. I april 2008 tillsattes en utredning för attbl.a ge svar på frågan om den ger en effektiv styrning mot de avfalls- och klimatpolitiska målen.Dessutom ska skattens lämplighet som ett samhällsekonomiskt energi- och miljöpolitiskt styrmedelbedömas, och om det finns alternativa styrmedel som bättre kan uppnå målen står detutredaren fritt att föreslå en sänkning eller ett avskaffande av skatten. Utredningen ska vara klarsenast den 28 februari 2009.En annan typ av ekonomiska styrmedel som används är olika former av bidrag. Stöd till lokalainvesteringsprogram (LIP) började betalas ut år 1998 och kan gå till åtgärder som ökar denekologiska hållbarheten. LIP ersattes år 2002 av stödet till klimatinvesteringsprogram (Klimp).Upplägget är ungefär detsamma men inriktningen är nu mot åtgärder som minskar utsläppen avväxthusgaser och åtgärder för energieffektivisering och –omställning.Stödet kan sökas av kommuner och det är kommunen som ansvarar för programmet och dessgenomförande och för att fördela bidraget till de aktörer som gör själva investeringarna.Sedan 1998 har stöd utgått till flera investeringar gällande avfallshanteringen i regionen. Detstörsta bidraget har gått till biogasanläggningen (Växtkraft) i Västerås, där man erhöll ca 67Mkr. Dåvarande Vafab erhöll även bidrag till anläggningar för kompostering av avfall på avfallsstationernai Sala och i Fagersta samt för lokal lakvattenbehandling vid Isätra avfallsstationi Sala.38

Regional Avfallsplan 2009-20127 StyrmedelI kapitel 6 beskrevs översiktligt de olika styrmedel, i form av regler, skatter etc som användsframförallt på EU-nivå och statlig nivå. Dessa kan sägas ange de övergripande spelreglerna föralla som berörs av avfallshanteringen, d v s dels de som är yrkesmässigt verksamma i branschen,men även alla privatpersoner, företag, verksamheter m m som ger upphov till avfall. Liknandestyrmedel kan även användas på regional och lokal nivå.Ett av de starkaste instrumenten för att reglera avfallshanteringen lokalt är den kommunala renhållningsordningen.Renhållningsordningen består av föreskrifter, i form av detaljerade reglerför avfallshanteringen i kommunen, och en avfallsplan. Då det kommunala renhållningsansvaretär begränsat till hushållsavfall är det naturligt att föreskrifterna i huvudsak är inriktade på dettaavfall.Andra styrmedel som kan tillämpas lokalt och regionalt är dels ekonomiska sådana, i form avtaxor och avgifter, dels attityd- och beteendepåverkande sådana, i form av information, utbildningoch rådgivning. Taxor och avgifter för omhändertagande av hushållsavfall fastställs avrespektive kommuns fullmäktige. Hur dessa avgifter får tas ut regleras både i kommunallagenoch i miljöbalken. En viktig princip är att avgifter får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning,återvinning eller annan miljövänlig avfallshantering stimuleras.Under avfallsplaneringen i början av 1990-talet identifierades information som ett av de viktigastestyrmedlen för att nå målen i avfallsplanen. Allmänhetens intresse för avfallsfrågorna ochviljan att förändra sitt beteende är förutsättningar för att kunna åstadkomma en miljöanpassadavfallshantering. Det är viktigt att VafabMiljö, tillsammans med delägarkommunerna, målmedvetetjobbar vidare med kraftfulla informationsinsatser även i framtiden.7.1 Kommunal renhållningsordningKommunfullmäktige är enligt miljöbalken skyldig att anta en renhållningsordning för kommunen.Renhållningsordningen består av lokala föreskrifter och en avfallsplan.Föreskrifterna riktar sig framför allt till alla som ger upphov till hushållsavfall. Här anges huravfallet ska sorteras, vilka fraktioner som hämtas vid fastigheten och vilka som måste föras tillspeciella avlämningsplatser, hur ofta avfall hämtas vid fastigheter etc. Renhållningsordningen ärett viktigt styrmedel för att kommunerna ska kunna åstadkomma en effektiv och miljöriktigavfallshantering. Föreskrifterna inriktas också normalt på att skapa förutsättningar för bra arbetsmiljövillkorför alla som yrkesmässigt hanterar avfallet.I föreskrifterna ska dessutom anges under vilka förutsättningar fastighetsinnehavare själva får tahand om hushållsavfall. När det gäller annat avfall än hushållsavfall kan kommunen föreskrivaom att vissa slag av avfall ska förvaras och transporteras bort skilt från annat avfall.7.2 Taxor och avgifterKommunernas taxor för hushållsavfall fastställs, liksom renhållningsordningen, av kommunfullmäktige.Bestämmelser för hur dessa taxor får utformas finns dels i kommunallagen, dels imiljöbalkens 27 kap. De kommunala hushållsavfallstaxorna har i många kommuner genomgått39

Regional Avfallsplan 2009-2012stora förändringar under de senast 10-15 åren. Ofta har syftet varit att premiera ett önskat agerande,såsom källsortering, avfallssnål konsumtion etc.VafabMiljös taxor gentemot delägarkommunerna, avseende behandling av hushållsavfallet,samt andra tjänster har också förändrats på senare år. Denna taxa innehåller numer både en fastoch en rörlig del. Den fasta delen baseras på invånarantalet i respektive kommun medan denrörliga delen grundas på den mängd avfall varje kommun levererar.VafabMiljös hantering av avfall som inte omfattas av kommunalt ansvar bedrivs på affärsmässiggrund och finansieras genom avgifter som tas ut direkt av avfallslämnarna.7.2.1 Kommunal renhållningstaxaFör kommunala renhållningstaxor gäller att självkostnadsprincipen och likställighetsprincipenska tillämpas. Det innebär att avgifterna inte får vara högre än att de nödvändiga kostnadernatäcks. Likställighetsprincipen säger att kommunerna ska behandla sina medlemmar lika om detinte finns sakliga skäl till att inte göra det. En kommun kan således inte ha olika avgifter församma tjänst i olika kommundelar.En viktig princip är att avgifter får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning ellerannan miljöanpassad avfallshantering främjas. Denna möjlighet utnyttjas av flertalet kommuneri regionen genom att hushåll som väljer att sortera ut sitt bioavfall premieras i förhållande till desom avstår från sådan källsortering. Det finns också exempel där man valt att extra premiera desom hemkomposterar sitt bioavfall.Taxan måste ge tillräckliga intäkter för att klara finansieringen av avfallshanteringen både påkort och på lång sikt. Inte minst måste den ge grund för de återställningskostnader som uppstårnär nuvarande deponier ska avslutas. Förutom ovanstående är det också önskvärt att renhållningstaxanhar följande egenskaper:Enkel och tydlig så att den är lätt att förstå och förklaraStyr mot förbättrad arbetsmiljöEnkel att administreraTaxedifferentieringDet finns flera principiellt olika sätt att konstruera differentierade renhållningstaxor som styrmot återvinning och bättre arbetsmiljö, och som även speglar utförd prestation och kundensbehov. Några av de i Sverige vanligast förekommande principerna för taxedifferentiering är:HämtningsintervallHämtningsintervallet kan, inom vissa gränser, anpassas efter kundens behov/önskemål. Längreintervall än 14 dagar förutsätter normalt att lättnedbrytbart avfall har sorterats ut. En variant pådetta upplägg är att kunden, vid varje ordinarie hämtning väljer om behållaren/behållarna skatömmas eller inte. Valet görs genom att kunden, om han vill att tömning ska ske, ställer framaktuell behållare på en bestämd plats, eller på annat sätt markerar detta. Detta upplägg kombinerasdå med ett system där varje enskild tömning registreras automatiskt, och sedan utgör underlagför debiteringen.BehållarstorlekKostnaden för insamling påverkas endast marginellt av storleken på behållare. Differentieringmed avseende på behållarvolym kan ändå vara ett sätt att möta vissa kunders önskemål och ärockså en pedagogiskt lämplig princip.40

Regional Avfallsplan 2009-2012GemensamhetslösningarI vissa bostadsområden, t ex radhusområden och liknande, kan gemensamhetslösningar vara braalternativ till individuell hämtning. Gemensamma behållare samlas då på en eller flera platserinom området, t ex i en miljöbod, ett sophus, -skåp eller liknande. Trots att detta i regel krävervissa investeringar blir det ofta lönsamt på sikt, för de boende, då hämtningskostnaderna sjunkerradikalt.Delad behållareMånga kommuner erbjuder möjligheten att två eller fler närboende grannar delar behållare medvarandra. Det kan vara en tilltalande lösning för hushåll med små avfallsmängder. Avgiften perhushåll reduceras normalt, men storleken på reduktionen kan variera mellan olika kommuner.VägningVägning av behållare vid varje enskild tömning tillämpas idag i några svenska kommuner.Viktsregistreringen kan sedan utgöra del av underlaget för debitering av avgiften. För detta systemkrävs en hel del teknisk utrustning, och det kräver också att varje behållare är märkt, förautomatisk identifiering. En uppenbar risk med systemet är att det tydliga ekonomiska incitamentetgör det lockande att lägga avfallet på annan plats än i den egna behållaren. Rapporterförekommer om att avfall tas med till jobbet, läggs i grannens behållare, spolas ner på toalettenetc.Differentiering efter hinderDe taxesystem som har sitt ursprung i 1970-talet är ofta differentierade med avseende på denprestation som måste utföras vid hämtningen. Faktorer som påverkar är gångavstånd, dörrar,grindar, lutningar, trappor etc. Hämtningsförhållandena har successivt förbättrats på de flestahåll, vilket inneburit att behovet av denna typ av styrning har minskat.Kostnader som påverkar renhållningstaxanEn stor del av kostnaderna för avfallshanteringen i de gamla insamlingssystemen utgjordes avkostnader för insamling och transport. Fram till början av 1990-talet var det inte ovanligt attdessa kostnader uppgick till ca 75-80 procent av totalkostnaden. Genom de förändringar somgenomförts har nya kostnader kommit till. Kostnader för uppbyggnad och drift av Återbruk ochutrustning för källsortering av bioavfall är bara några exempel. Dessutom har de skärpta miljökravenpå behandlingsanläggningar inneburit kraftigt ökade kostnader, samtidigt som skatterinförts för deponering och förbränning av avfall. Sist men inte minst har de ständigt ökandemängderna av farligt avfall gjort att kostnaderna för behandling av detta avfall skjutit i höjden.Insamlings- och transportkostnaderna för det avfall som regelmässigt hämtas vid fastighet, dets k kärl- och säckavfallet, utgör idag ofta inte mer än ca 25-30 procent av totalkostnaden.En allt större andel av kostnaderna är fasta kostnader, d v s sådana kostnader som inte är direktproportionella mot mängden avfall som hanteras. Denna förändring, som skett under den senaste10-årsperioden, är dock inte allmänt känd hos hushållen. Många ser fortfarande renhållningsavgiften,eller sophämtningsavgiften, som den ofta benämns i dagligt tal, som en avgift enbartför hämtningen av avfall vid den egna fastigheten. Här uppstår lätt ett pedagogiskt problem förrenhållningsorganisationen, nämligen att förklara att även om mängden avfall som hämtas vidden enskilda fastigheten i många fall minskar så ökar kostnaderna totalt sett.VafabMiljö och delägarkommunerna måste tillsammans arbeta för att öka kunskapen blandallmänheten om avfallshanteringens kostnader. Renhållningstaxans konstruktion kan sannolikt, imånga fall, utvecklas ytterligare så att det blir tydligt vilka kostnader som ska täckas. Viktigt isammanhanget är också hur avgiften redovisas på fakturan.41

Regional Avfallsplan 2009-20127.2.2 VafabMiljös taxaVafabMiljös taxa fastställs årligen vid en extra årsstämma.För hushållsavfallet betalar delägarkommunerna en fast avgift per invånare, samt en rörlig avgiftsom grundas på den mängd avfall man lämnar till VafabMiljö. I den fasta avgiften ingårbland annat huvuddelen av de kostnader som är förknippade med Återbruken. Ett undantag ärbehandlingskostnader för Återbruksavfallet, utom farligt avfall. Dessa kostnader ingår i denrörliga delen. I den fasta avgiften ingår även hushållens andel av kostnaderna för miljöskyddetpå avfallsanläggningar, samt den s k miljöskulden, d v s avsättningar av medel för framtidaefterbehandling av avfallsupplag.Den rörliga avgiften innehåller kostnaden för att ta hand om hushållsavfallet, genom t ex biologiskbehandling, förbränning, deponering och återvinning. Avgiften grundas på den faktiskaavfallsmängden men är också beroende av hur avfallet har sorterats. För utsorterat bioavfall äravgiften betydligt lägre än för övrigt avfall. En extra hög avgift tas ut om hushållsavfallet innehållergrovavfall, då detta orsakar problem bl a i förbränningsanläggningarna. VafabMiljö kananvända dessa prisdifferenser som styrmedel gentemot delägarkommunerna för att t ex öka incitamentetför att utsortering av bioavfall sker.Avgifterna som VafabMiljö tar ut för omhändertagande av annat avfall än hushållsavfall är ocksådifferentierade för att så långt som möjligt premiera källsortering. Då man här agerar på en frimarknad påverkas dock prissättningen även av konkurrenternas agerande. Här krävs också enstor flexibilitet eftersom priserna på avsättningsmarknaden för olika material, bränslefraktioneretc kan ändras snabbt. Exempel på detta är den senaste tidens kraftigt höjda ersättning som betalasför utsorterat metallskrot.7.3 InformationI den lagstadgade uppgiften att svara för hanteringen av hushållsavfall ingår givetvis också förkommunerna att sköta informationen om verksamheten. När de första bestämmelserna om producentansvarinfördes, under 90-talet, ingick i detta även att producenterna skulle informera allaberörda om insamlingen. Man har dock senare kommit fram till att när det gäller information tillhushållen så är det lämpligast att kommunerna sköter detta, genom samordning med den ordinarieinformationen om hushållsavfall. I dagsläget (maj 2008) gäller att kommunerna ansvarar förinformation till hushållen om insamling av returpapper samt elektriska och elektroniska produkter.Tidigare har informationsansvaret gällt även för förpackningar, men i samband med en justeringav förordningen som reglerar detta (21) har denna skrivning tagits bort. Avsikten är dockatt det kommunala informationsansvaret ska återinföras snarast möjligt. För hushållen är det enfördel att informationen om hur de bör hantera sitt avfall är samordnad på ett bra sätt. För attkunna ge bra information krävs också att avsändaren har bra kännedom om de lokala förhållandena,och även detta talar för att kommunerna är lämpligast härvidlag. Dock finns en uppenbarsvårighet i att informera om en verksamhet som man själv inte ansvarar för.Information inom avfallsområdet ges idag både av delägarkommunerna och av VafabMiljö. Detkan vara en fördel att ha både en lokal och en regional avsändare av information, förutsatt att debåda arbetar mot samma mål. Det är därför viktigt att både VafabMiljö och delägarkommunernahar samma grundsyn och inriktning på informationsarbetet. Samarbetet kring information harutvecklats kontinuerligt. Ett exempel är att man från år 2007 gemensamt har producerat informationsbroschyren”Soptips”, som spridits till alla hushåll i regionen. Stora delar av materialetär gemensamt men vissa sidor har det varit möjligt att lokalanpassa för de kommuner som önskatdet.42

Regional Avfallsplan 2009-2012På riksplanet finns idag några få aktörer som sprider information inom avfallsområdet. Det rörsig då oftast om kampanjinsatser inriktade på något speciellt tema eller någon specifik avfallstyp.Framförallt är det branschorganisationen Avfall Sverige (f d Svenska Renhållningsverksföreningen)som gjort stora satsningar på rikskampanjer de senaste åren. Detta startade 2006 meden kampanj med inriktning på hushållens farliga avfall. Man satsade stort på TV-reklam ochannonser i tidskrifter m m. Tanken med upplägget var att kommuner och andra aktörer skullehaka på med olika lokala insatser, som annonsering i lokalpress m m. Man kunde fritt nyttja detmaterial som tagits fram centralt. I vår region bekostade VafabMiljö bl a reklamsändningar iTV4:s regionala sändningar samt annonser i lokaltidningar. I samband med kampanjen introduceradesbeskrivningen av svensk avfallshantering som ”Sveriges största miljörörelse”. Meddetta syftar man på att avfall och kretslopp är frågor som berör alla och är mycket viktiga för vårframtid.År 2007 följdes den första kampanjen upp av en kampanj med temat materialåtervinning. Uppläggetvar i princip detsamma som året innan. Avsikten är nu att jobba vidare med årliga kampanjer.År 2008 är temat energiåtervinning och därefter börjar man om med farligt avfall igen.Projektet Batteriinsamlingen startades 1997 som ett samarbete mellan Naturvårdsverket, SverigesKommuner och Landsting (då Svenska Kommunförbundet), Avfall Sverige och Batteriföreningen.Batteriinsamlingen har som uppgift att sprida information om vad som gäller enligtbestämmelserna om batterier.7.3.1 Informationsarbetet i regionenStrategierna för det fortsatta informationsarbetet i regionen bygger vidare på den modell och deinriktningar som lades fast i början av 90-talet, då den tidigare regionala avfallsplanen togsfram. Vissa delar har dock blivit inaktuella och har tagits bort. De flesta inslag finns emellertidpå ett eller annat sätt kvar och har utvecklats så att informationsarbetet kan bidra till att målen idenna avfallsplan ska uppnås.Underlaget för många av målformuleringarna i den gamla avfallsplanen utgjordes av den attitydstudiesom genomfördes under hösten 1992. Denna undersökning har sedan upprepats, medendast smärre justeringar, vart femte år. Detta material innehåller nu en stor mängd informationom hur allmänheten ser på miljö- och avfallsfrågorna, den verksamhet som bedrivs samt deorganisationer som är involverade. Här finns ett bra underlag för att planera, följa upp och utvärderaverksamheten.Attitydstudien, som senast genomfördes hösten 2007, visar tydligt att allmänhetens kunskaper,attityder och beteenden förändrats positivt ur miljösynpunkt, sedan början av 90-talet. I genomsnittsäger nu 83 procent att de alltid eller ofta sorterar sitt avfall och 76 procent tycker att detfinns mycket bra eller ganska bra möjligheter till källsortering. Högst betyg får insamlingen avhushållsavfall. Cirka 90 procent tycker att den servicen fungerar mycket eller ganska bra. Sedankommer Återbruken, där motsvarande andel är 80 procent. Samtidigt kan man se att en grupp påca 10 procent inte är nöjda med sorteringsmöjligheterna. Det handlar främst om personer sominte är miljöintresserade, företrädesvis i åldern 18-35 år, och som bor i flerbostadshus. Här finnsett behov av djupare analyser av orsakssammanhangen för att om möjligt hitta lösningar sominnebär att även dessa grupper blir delaktiga.Sammanfattningsvis kan man ändå säga att situationen är gynnsam för det fortsatta informationsarbetet.Uppmärksamheten kring klimatförändringarna har sannolikt ökat mångas motivationatt agera mer miljömedvetet. Sättet att arbeta med information har bidragit till att uppnåmålen under den tidigare avfallsplaneperioden. De allra flesta har förändrat sitt beteende ochdeltar aktivt i sorteringen och återvinningen av avfall. Det är viktigt att vara medveten om attinställningen till avfallshanteringen genomgående är mycket positiv, och att de nuvarande in-43

Regional Avfallsplan 2009-2012samlingsnivåerna är mycket höga. Det kan därför vara svårt att förbättra detta speciellt mycket,enbart genom informationsinsatser. En ökad servicenivå, vad gäller bekvämlighet, närhet tillinsamlingsplatser, sorteringsmöjligheter etc krävs sannolikt för att förbättra insamlingsresultatenytterligare.Samtidigt måste informationsarbetet fortsätta att utvecklas. De positiva attityder vi hittills settkan snabbt förändras till det sämre. Speciellt viktigt är det att individanpassa informationen,tydliggöra miljönyttan och återföra insamlingsresultat. Det är också väsentligt att utveckla samarbetetmed ägarna till flerbostadshus, för att genom dessa nå hushållen med olika typer av insatser.7.3.2 Plattform för informationsarbetet 2009-2012Avfallsplanerna från början av 1990-talet inriktades i första hand på att kommunicera med demiljöintresserade. Den ovan nämnda attitydstudien visade nämligen att detta var den klart störstagruppen bland allmänheten. Nu måste arbetet även inriktas på den minoritet som fortfarandeär ointresserad av en miljöanpassad avfallshantering och inte deltar i sorteringen. För att inledningsvisfå reda på varför vissa inte deltar krävs mer detaljerade och genomarbetade målgruppsanalyseri form av t ex djupintervjuer. Ett sådant arbete kommer att genomföras under de närmasteåren.Det är också viktigt att fortsätta att kommunicera med de hushåll som redan sorterar sitt avfall,så att deras beteenden förstärks. Detta arbete handlar mycket om att fokusera på resultaten ochmiljövinsterna med återvinningen.Informationsarbetet påverkas starkt av utvecklingen inom IT. Möjligheterna till anpassade insatsergentemot olika målgrupper ökar. Även snabbheten i informationsspridningen kommer attöka. Tekniken bygger dock på att målgrupperna själva tar ansvar för att söka information. Därförär det viktigt att ha rätt balans mellan att aktivt ge information och att göra informationentillgänglig via Internet och andra IT-lösningar.Attitydstudierna visar också på en tydlig koppling mellan ett allmänt miljöintresse och viljan attsortera sitt avfall. Därför behöver informationen om miljöfrågorna och hållbar utveckling breddas.Den uppmärksamhet som klimatfrågorna fått bland beslutsfattare och media under densenaste tiden stödjer informationsarbetet kring en miljöriktig och hållbar avfallshantering. Iklimatdebatten finns även livsstilsfrågorna med som ett viktigt område att arbeta med.7.3.3 Övergripande informationSyftet med den övergripande informationen är framförallt att:Ge grundläggande kunskaper om sambanden i miljönFörklara avfallshanteringens betydelse för miljö och hälsaFörbättra allmänhetens attityd till avfallsfrågornaFörbättra beteendet när det gäller avfallsfrågornaStärka miljö- och avfallsfrågornas position i samhällsdebattenStärka relationen med intressenternaÖka kännedomen och kunskapen om de organisationer som svarar för avfallshanteringenÖka förtroendet för dessa organisationers miljöarbete44

Regional Avfallsplan 2009-2012Skolinformationen behåller sin särställning i det övergripande informationsarbetet eftersom detinte enbart är ett sätt att aktivera eleverna utan också ett bra sätt att engagera lärare och nå föräldrarnamed avfallsinformation.Studiebesök och andra möten är också viktiga aktiviteter för att öka förståelsen och acceptansenför en miljöanpassad avfallshantering. Genom att visa upp moderna avfallsanläggningar gesallmänheten möjlighet att själv se vad som händer med de material som sorteras ut. Detta ökarförståelsen för helheten när det gäller avfallsfrågorna och även för betydelsen av att avfalletsorteras på rätt sätt.En utveckling av möjligheterna att kunna ta emot besökare och samtidigt förmedla informationpå ett bra sätt planeras i samband med att de äldre delarna av deponin på Gryta avfallsstationska återställas. Tanken är att här bygga upp en ekopark, eller återvinnarpark, där besökare skakunna få kunskap och inspiration till att bidra till en miljöriktig avfallshantering. Exempelvisplaneras utställningar kring temat avfall och återvinning samt möjligheter att genomföra olikatyper av pedagogiska experiment. Målgrupp är framför allt skolklasser men även andra som kanvara intresserade, såsom boendegrupper (BRF m fl), företag som vill utbilda sin personal m m.Kostnaden för investeringen samt drift under två år har beräknats till 4,5 Mkr. VafabMiljö haransökt om KLIMP-stöd som uppgår till halva detta belopp.Återbruken kan utnyttjas för informationsspridning mer än vad som görs idag. Det stora antaletbesök, som under 2007 uppgick till mer än 1,5 miljoner, gör Återbruken till en utmärkt kanal föratt nå ut med information om avfallshanteringen.IT blir allt viktigare för att göra information lättillgänglig och effektiv. Några exempel är attutveckla interaktiva hemsidor och att möjliggöra utskick via e-post och sms.En viktig roll i det övergripande informationsarbetet har den personal som är sysselsatt medavfallshanteringen och som i sitt arbete kommer i kontakt med hushåll, företag och andra somnyttjar avfallstjänsterna. Välfungerande system för intern information bidrar till att säkerställahög kompetens och stort engagemang hos personalen.7.3.4 Verksamhetsinriktad informationAv stor vikt är också den mer verksamhetsinriktade informationen, som bl a syftar till att gepraktisk vägledning i konkreta frågor. Några exempel på detta är information om:Hur man sorterar sitt avfallVar man lämnar olika typer av avfallÖppettider etc för Återbruk och avfallsstationerTider för sophämtning7.3.5 Informationsarbetet 2009-2012Utgångspunkterna för informationsarbetet bygger på de strategier som togs fram i samband medavfallsplaneringen i början av 1990-talet. Vissa punkter har vidareutvecklats, medan andra harutelämnats då de inte längre har aktualitet. Några nya punkter har också tillkommit.För att bidra till att uppnå målen i denna avfallsplan bör VafabMiljös informationsarbete byggapå följande strategier:Utveckla medarbetarnas kompetens45

Regional Avfallsplan 2009-2012Fortsätta samarbetet med skolanGenomföra informationskampanjer kring aktuella temanAnvända egna anläggningar, fordon etc för att sprida informationFörbättra samarbetet med fastighetsägare, bostadsrättsföreningar, samfälligheter m flDelta vid mässor, festivaler, miljödagar etcArrangera ”Öppet Hus-aktiviteter” på avfallsstationer och ÅterbrukUtveckla hemsidan (interaktivitet etc)Arbeta för att massmedia bevakar miljö- och avfallsfrågorna regelbundetFölja upp och utvärdera såväl enskilda informationsaktiviteter som informationsstrategini sin helhetNågra exempel på specifika informationsaktiviteter som avses genomföras under planeringsperiodenär:Attitydstudien som genomförts 1992, 1997, 2002 och 2007 upprepas 2012Information om hemkompostering av trädgårdsavfallFörebygga uppkomst av avfall genom information om miljöanpassad konsumtionÖkat användande av Återbruken för informationsspridningÅterkommande kampanjer om utsortering av farligt avfallAnläggande av en ecopark i samband med återställandet av Gryta avfallsdeponiUtveckling av VafabMiljös hemsida46

Regional Avfallsplan 2009-20128 Mål och handlingsprogram för 2009-2012Utgångspunkten för avfallshanteringen i regionen är att verksamheten ska vara långsiktigt hållbar,med resurshushållning, miljö och hälsa i fokus. Det innebär att miljöpåverkan ska begränsastill vad naturen långsiktigt tål. Avfallshanteringen ska också erbjuda en hög kvalitets- ochservicenivå gentemot hushåll och företag, och samtidigt vara effektiv ur kostnadssynpunkt.Det handlar om att arbeta med en helhetssyn där förebyggande åtgärder kombineras med ensamordnad och genomtänkt insamling, återvinning, behandling och slutligt omhändertagande avavfallet. Att arbeta förebyggande innebär att förändra konsumtions- och produktionsmönster föratt minska avfallsmängderna, men även för att få konsumenterna att använda de minst farligaproduktalternativen samt att öka kunskapen och medvetenheten om miljö- och hälsofrågor.Avfallsplanen för 2009-2012 medför inga stora förändringar av nuvarande systemlösningar föravfallshanteringen. Fokus ligger i stället på att vidareutveckla systemen, för att bl a kunna höjautsorteringsgraden och renheten på bioavfallet, samt andra utsorterade fraktioner. En annanviktig uppgift är att jobba vidare med att minska miljöbelastningen från avfallshanteringen. Dethandlar exempelvis om att ytterligare begränsa emissioner från deponerat avfall, effektiviseratransporter, säkerställa att farligt avfall tas om hand på ett bra sätt etc.Formuleringar av mål och handlingsprogram är centrala frågor i denna avfallsplan. En förutsättningför att målen verkligen ska uppnås är att samtliga aktörer, på såväl regional som kommunalnivå, arbetar mot samma mål. Speciellt gäller detta hanteringen av hushållsavfallet, där delägarkommunernasoch VafabMiljös insatser måste vara väl samordnade. För annat avfall än hushållsavfall,där inget lagstadgat kommunalt renhållningsansvar finns, har VafabMiljö möjlighetatt påverka hanteringen av avfallet i sin egenskap av aktör på en konkurrensutsatt marknad.I kapitel 6 har de grundläggande förutsättningarna för avfallshanteringen i Sverige beskrivits, såsom de ser ut i dagsläget (november 2008). Av redovisningen framgår att ett flertal frågor justnu är föremål för utredningar och andra överväganden. Det är i flera fall frågor som kan få storakonsekvenser för avfallshanteringen i Sverige, och därigenom även för VafabMiljö och dessdelägarkommuner. Framför allt gäller detta dessa frågor:Avfallsförbränningsskatten. Utredning pågår för att bl.a ge svar på frågan om den geren effektiv styrning mot de avfalls- och klimatpolitiska målen. En justering av nivån ellerrent av avskaffande kan bli aktuellt. Utredningen ska vara klar senast den 28 februari2009. (Se kap 6.2.5)Insamling i materialströmmar i stället för specifika produkter. Även här pågår en utredningoch denna ska vara klar den 30 januari 2009. (Se kap 4.3)Begränsning av definitionen av hushållsavfall. Konsekvenserna av en sådan begränsningtill enbart avfall som kommer ifrån hushåll har nyligen utretts av Naturvårdsverket.Utredningen visade på både fördelar och nackdelar. Det är ännu oklart om, och iså fall hur, denna fråga kommer att drivas vidare av regeringen. (Se kap 4.2)Utveckling av producentansvaret. Regeringen har tillsatt en förhandlare som ska försökaförbättra samarbetet mellan producenter och kommuner. Uppdraget skulle ha redovisatstill regeringen senast den 30 november 2008, men har blivit försenat. (Se bilaga2, kap 4.1)47

Regional Avfallsplan 2009-2012Ytterligare en mycket viktig fråga som är aktuell rör förutsättningarna för regional samverkan,inte bara på avfallsområdet, utan generellt. Samarbete i bolagsform ifrågasätts med hänvisningtill att kraven på offentlig upphandling enligt LOU inte följs. Analys och konsekvensbedömningav domarna pågår nu inom flera departement. (Se kap 1.1)Mot bakgrund av ovanstående bör påpekas att vid upprättandet av följande mål och handlingsprogramhar utgångspunkten varit de förutsättningar som gäller idag beträffande regler och riktlinjeretc för avfallshanteringen i regionen. På grund av det är så många osäkra faktorer har detinte heller bedömts meningsfullt att spekulera i olika tänkbara scenarier.Redovisningen av mål och handlingsprogram i denna avfallsplan görs i en struktur med tre olikanivåer, från inriktningsmål, via delmål till aktiviteter.Inriktningsmålen är fyra till antalet och har formulerats med ambitionen att de ska täcka in allatänkbara aspekter av avfallshanteringen. Det innebär att varje aktivitet ska kunna kopplas tillåtminstone ett inriktningsmål på så sätt att aktivitetens genomförande ska bidra till ett närmandeav det aktuella målet. Inriktningsmålen är långsiktiga, vilket innebär att de bör kunna ha en livslängdpå åtminstone ett tiotal år.Inriktningsmålen konkretiseras i de flesta fall i mätbara delmål. Syftet är att uppföljningen avdessa ska indikera om utvecklingen går i rätt riktning i förhållande till inriktningsmålen.Aktiviteterna, slutligen, är de konkreta åtgärder som ska leda fram till uppfyllandet av målen.Aktiviteterna kan vara av engångskaraktär, i form av avgränsade projekt, eller innebära ett kontinuerligtarbete som pågår under längre tid. En aktivitet behöver inte nödvändigtvis vara koppladtill ett specifikt delmål, utan kan vara direkt länkad till ett eller flera inriktningsmål. I mångafall har aktiviteter bäring på flera mål, såväl delmål som inriktningsmål. Inplaceringen i strukturenhar då gjorts utifrån den koppling som bedömts som mest relevant. Ett exempel på detta ärvissa typer av informationsinsatser, som ofta har ett brett syfte med inriktning både mot resurshushållningoch mot minskad miljöpåverkan m m.48

Regional Avfallsplan 2009-20128.1 InriktningsmålFör perioden 2009-2012 anges följande inriktningsmål för den regionala avfallshanteringen:Inriktningsmål 1Den totala mängden avfall och avfallets farlighet skaminskaInriktningsmål 2De resurser som finns i avfallet ska tas tillvaraInriktningsmål 3Avfall ska hanteras på ett säkert sätt med avseendepå hälsa och miljöInriktningsmål 4Avfallshanteringen ska svara upp emot samhälletsoch kundernas krav på ekonomi, service och kvalitet8.2 Delmål och handlingsprogramI följande handlingsprogram redovisas, för vart och ett av de fyra inriktningsmålen, de delmåloch aktiviteter som kopplats till respektive inriktningsmål. För varje delmål anges också huruppföljning ska ske. Som redan nämnts kan aktiviteter ha koppling till flera av målen. Inplaceringhar då gjorts där det bedömts lämpligast.För varje aktivitet i handlingsprogrammet anges normalt följande:TidplanResurserAnsvar/genomförandeKoppling till mål49

Regional Avfallsplan 2009-2012Tidplan anges som ett årtal eller tidsintervall då aktiviteten ska genomföras/bedrivas.Under Resurser anges bedömda kostnader för Vafab Miljö AB, utöver ordinarie budget. Dettakan avse en årlig kostnad eller en engångskostnad.I kolumnen Ansvar/genomförande anges som ansvarig (fet stil) den part som är huvudansvarigoch därigenom drivande för åtgärdens genomförande. Med kursiv stil anges parter som har enroll i genomförandet, utan att vara huvudansvariga.Koppling till mål visar vilket/vilka mål aktiviteten i huvudsak har bäring på. Detta kan varasåväl delmål som inriktningsmål.I kolumnen Ansvar/genomförande används följande förkortningar för olika avdelningar inomVafab Miljö AB:Teknik och Miljö = (ToM)Produktion = (Prod)Insamling och Transport = (IoT)Farligt Avfall = (FA)Marknad och Kommunikation = (MoK)Ekonomi och Administration = (EoA)Inriktningsmål 1Den totala mängden avfall ochavfallets farlighet ska minskaAvfallets mängd och farlighet kan endasttill en begränsad del påverkas genomåtgärder i avfallsledet. Det är snarast isamband med tillverkningen ochanvändningen av varor sådana effekterkan åstadkommas. Om avfalletsfarlighet ska minska krävs t exutfasning av de allra farligaste ämnenaoch minskad användning av övrigafarliga ämnen.För VafabMiljö och delägarkommunerna är det framför allt information som kan användas somredskap i arbetet mot detta mål. Ett konkret exempel är att försöka begränsa den mängdträdgårdsavfall som samlas in genom att på olika sätt uppmuntra till hemkompostering. Idagsamlas stora mängder trädgårdsavfall in på Återbruken i regionen. Om detta avfall i störreutsträckning komposteras hemma i trädgårdarna skulle transporterna kunna begränsas, både förhushållen och för VafabMiljö. Redskap för att öka hemkomposteringen är exempelvisinformation i form av kampanjer och seminarier. Samverkan med andra aktörer, t ex sådana sommarknadsför utrustning som kompostbehållare, -kvarnar etc kan bli aktuellt.Med miljöanpassad konsumtion avses att hushåll och andra konsumenter gör miljömedvetnaval när de handlar olika typer av produkter. Det kan röra sig om allt från livsmedel till bilar.Valen kan i stor utsträckning påverka mängden och egenskaperna hos det avfall somuppkommer då produkterna tjänat ut. Även i dessa frågor bör det vara en fördel om man kan fåtill stånd en bred samverkan. VafabMiljö ser möjligheter att samarbeta med t ex delägarkommunernasmiljöförvaltningar, och gärna även andra, både lokala och regionala, aktörerkring information till konsumenter.VafabMiljö har också vissa möjligheter att främja återanvändning av olika varor och produkter.En betydande del av det material som lämnas till Återbruk är helt användbart, och skulle kunnastyras till olika ideella aktörer för försäljning till allmänheten. På så sätt kan livslängden50

Regional Avfallsplan 2009-2012förlängas för dessa varor. Sådan verksamhet provas sen en tid tillbaka på ett Återbruk iVästerås, och avses utvecklas ytterligare under planperioden.VafabMiljö har också för avsikt att fr o m 2009 årligen dela ut ett miljöpris/stipendium till enorganisation eller person som gör betydelsefulla insatser för att förbättra avfallshanteringen frånmiljö- och resurssynpunkt.Inga delmål anges för detta inriktningsmål då VafabMiljö och delägarkommunerna, på egenhand, bedöms ha förhållandevis begränsade möjligheter att påtagligt påverka utvecklingen.Knutet till inriktningsmål 1 föreslås följande aktiviteter:Aktiviteter Tidplan Resurser Ansvar/genomförandeUppmuntra hemkompostering avträdgårdsavfallInformationsinsatser med inriktningpå miljöanpassad konsumtionUtveckla second-hand-verksamhet påÅterbruken tillsammans med andraaktörerÅrligt stipendium/bidrag tillverksamhet som är inriktad påresurshushållning/miljöriktigavfallshantering2009-10 50 kkr/år VafabMiljö (MoK)/delägarkommunerm fl2009-12 100 kkr/år VafabMiljö (MoK)/delägarkommunerm fl2009-12 Ord. budget VafabMiljö (IoT)2009-2012 75 kkr/år VafabMiljö (MoK)Inriktningsmål 2De resurser som finns i avfalletska tas tillvaraGenom återanvändning ochåtervinning kan olika jungfruligaresurser sparas. Exempel på sådanaresurser är olja, metaller, jord- ochstenmaterial m m. En effektiv återvinningav material och energi uravfall minskar ocksåavfallshanteringens miljöpåverkan.Genom att återanvända och återvinna avfall kan deponering undvikas, vilket begränsarutsläppen av exempelvis metangas. Att använda återvunnen råvara i produktionen innebär ocksåi de flesta fall att mindre energi krävs än vad som är fallet vid användning av jungfrulig råvara.Slutligen kan avfall ersätta fossila bränslen vid energiutvinning. Återanvändning ochåtervinning av avfall har således mycket positiva konsekvenser för miljön, inte minst när detgäller den idag så viktiga utmaningen att begränsa utsläppen av klimatpåverkande gaser.De stora omställningarna av avfallshanteringen, som framför allt ägde rum under 1990-talet, vari stor utsträckning inriktade på att ta vara på resurserna i avfallet. Exempel är införandet avutsortering och omhändertagande av bioavfall, utbyggnaden av Återbruk för att möjliggöra ettbättre nyttiggörande av hushållens grovavfall etc. Nu, när dessa förändringar är genomförda,handlar det mer om att utveckla och förfina metoder och system.51

Regional Avfallsplan 2009-2012Arbete med att säkra kvaliteten på det bioavfall som sorteras ut i regionen har redan påbörjatsoch kommer att drivas vidare under planperioden. Successivt kommer detta arbete även attinriktas på att öka utsorteringsgraden. System för källsortering av bioavfall är ännu inte fulltutbyggt i alla delägarkommuner. Här kan VafabMiljös taxa för hushållsavfall användas för attstimulera en fortsatt utbyggnad genom att t ex öka prisdifferensen ytterligare mellan restavfalloch bioavfall, eller införa ytterligare en prisnivå för osorterat avfall, d v s hushållsavfall frånområden där bioavfallet inte sorteras ut.Som komplement till källsortering kommer också försök att göras med att vidareförädla vissaavfallsfraktioner, genom central sortering/behandling. Ett exempel är avfall som på Återbrukensorterats som brännbart. Denna fraktion kan ofta innehålla material som är bättre lämpade förmaterialåtervinning. Utsorterad metallskrot skulle också kunna vidaresorteras i flera fraktionerför att erhålla bättre kvaliteter och på så sätt höja värdet på materialet.Mekanisk biologisk behandling av restavfall, s k MBT (Mechanical Biological Treatment)tillämpas idag bl a i Tyskland. Syftet med sådan behandling är att ur hushållsavfall skilja utmaterial som skulle kunna utnyttjas på annat sätt än genom förbränning eller deponering. IVafabMiljö-regionen är det i första hand restavfallet från hushållen som skulle kunna behandlaspå detta sätt, med syfte att bl a komma åt kvarvarande organiskt material. Behandlingenmöjliggör också avskiljning av t ex metall och glas, vilket medför att restavfallets bränslevärdeökar. Målsättningen är att styra detta material till annan behandling än traditionell avfallsförbränning.Behandlingstekniken är relativt enkel, och bygger på att avfallet krossas och siktas iflera steg. Behandlingen innebär en kvalitetssäkring av det restavfall som sedan går tillförbränning. Det organiska avfall som utvinns är inte tillräckligt rent för att kunna användas ijordbrukssammanhang. Materialet kan däremot stabiliseras genom biologisk behandling ochdärefter användas vid täckning av deponier.När det gäller återvinning av förpackningsmaterial m m i enlighet med bestämmelserna omproducentansvar har kommunerna mycket små möjligheter att påverka producenternasinsamlingssystem m m. Trots detta får kommunerna ofta stå till svars gentemotkommuninvånare och andra när det finns missnöje med sådana saker som nedskräpning,snöröjning, tömningsfrekvens m m på producenternas återvinningsstationer. Enligtlagstiftningen ska denna typ av frågor lösas genom samråd mellan producenter och kommuner. Ipraktiken har detta dock ofta fungerat dåligt, och speciellt mindre kommuner har upplevt attman fått dåligt gehör för sina synpunkter vid diskussioner med producenterna. I några regioner ilandet har kommuner börjat samarbeta kring dessa frågor för att kunna visa upp en enad frontgentemot producenterna och få en starkare förhandlingsposition. Detta bör prövas även iVafabMiljö-området om det visar sig att delägarkommunerna är positiva till ett sådantsamarbete. I handlingsprogrammet föreslås därför att initiativ tas till ett regionalt samarbetekring kontakter med producenterna.Under planperioden avser VafabMiljö genomföra en heltäckande sammansättningsanalys avhushållens bioavfall och restavfall. Resultaten ska bl a kunna utgöra underlag för bedömningarom potentialen för att öka återvinningen av olika material.MBT är ett exempel på hur man kan jobba med kvalitetssäkring av avfall. Även för andrafraktioner än restavfallet bedöms behoven komma att öka för att säkerställa kvaliteten på avfalltill förbränning och materialåtervinning. VafabMiljö avser att upprätta ett program förfortsättningen av detta arbete.Under planperioden, och även lång tid därefter, kommer det att pågå arbete med sluttäckning avdeponier. För detta krävs stora mängder av lämpliga täckmassor. För att hushålla mednaturresurser, och även av kostnadsskäl, bör restprodukter som slam, aska, schaktmassor etc52

Regional Avfallsplan 2009-2012utnyttjas i så stor utsträckning som möjligt. Att säkerställa tillgången på sådant material blirdärför en viktig uppgift under de närmaste årtiondena.En stor del av informationen om avfallshantering är inriktad på att motivera och hjälpa hushålloch andra att källsortera sitt avfall, och därigenom möjliggöra bl a ökad resurshushållning. Dethandlar nu i stor utsträckning om att jobba vidare med etablerade aktiviteter, såsom skolinformation,produktion av tidningar och nyhetsbrev, medverkan vid mässor och liknande. Några nyainslag finns också. Ett exempel är att öka utnyttjande av Återbruken för spridning av informationgenom anordnande av särskilda informationsplatser. Ett annat exempel är anläggandet aven Ecopark i samband med att avslutningsåtgärder genomförs vid Gryta avfallsstation i Västerås.Med Ecopark avses ett parkområde som dessutom erbjuder besökarna utställningar, experimentetc inriktat på avfallshantering och kretslopp.53

Regional Avfallsplan 2009-2012Nedan redogörs för delmål kopplade till inriktningsmål 2 och för hur uppföljning av dem avsesske:Delmål 2.1År 2012 ska högst 4 procent av hushållsavfalletdeponerasUppföljning:Beräkning utifrån producenternas och Vafab-Miljös statistik över insamling och behandlingav hushållsavfall (inklusive grovavfall). År 2006var andelen hushållsavfall som deponerades 6procent. I den deponerade mängden ingårenbart det primära flödet, vilket innebär att t exaska från avfallsförbränning samt rejekt frånbiologisk behandling inte räknas in.Delmål 2.2Innehållet av bioavfall i restavfallet skaminska genom ökad utsorteringUppföljning:Registrering av mängden utsorterat bioavfall.Mängden ska öka från 43 kg per invånare år2006 till 46 kg år 2012. En ökning av dennamängd förutsätts indikera att innehållet avbioavfall i restavfallet minskat.Delmål 2.3År 2012 ska felsorteringsgraden i insamlatbioavfall uppgå till högst 0,8procentUppföljning:Kontroll genom plockanalys av bioavfallet.Som felsorterat räknas sådant avfall som enligtsorteringsanvisningarna inte ska läggas ibioavfallet. Vid tidigare plockanalyser har felsorteringsgradeni medeltal uppgått till ca 1,5procent.Delmål 2.4År 2012 ska felsorteringsgraden i denbrännbara fraktionen på Återbrukenuppgå till högst 10 procentUppföljning:Kontroll genom plockanalys av den brännbarafraktionen. Som felsorterat räknas avfall som iförsta hand ska läggas i annan behållare/lämnaspå annan plats. Exempel på dettaär farligt avfall, avfall som inte är brännbartsamt avfall som kan materialåtervinnas.54

Regional Avfallsplan 2009-2012Aktiviteter under inriktningsmål 2 är följande:Aktiviteter Tidplan Resurser Ansvar/genomförandeKopplingtill målUtvärdera pågående kvalitetsarbeteavseende hushållens bioavfallUtifrån erfarenheter från ovanståendearbete upprätta ett handlingsprogrammed inriktning på att höja både kvalitetpå och insamlad mängd av bioavfallfrån hushållUtveckla omhändertagandet av bioavfallfrån verksamheter, genom att:Utreda arbetsmiljömässigtbättre metoder för insamlingUtreda tekniker och kostnaderför behandling av förpackatlivsmedelsavfallUpprätta handlingsprogram föratt höja kvalitet på och insamladmängd av bioavfall frånverksamheter2008200920092009-102009-10Ord.BudgetOrd.budgetOrd.budgetVafabMiljö(MoK)/VäxtkraftVafabMiljö(MoK)/Delägarkommuner+VäxtkraftVafabMiljö(ToM)/(Prod)+ (MoK)+Växtkraft2.2, 2.32.2, 2.32.2, 2.3Prov och utvärdering av metoder förförädling av olika material- ochbränslefraktioner:Mekanisk biologisk behandling(MBT) av hushållens restavfall(kärl- och säckavfallet)Utvecklad sortering avträdgårdsavfall på Återbrukengenom styrning av grövrematerial till förbränning ochövrigt till biologisk behandlingVidaresortering av vissafraktioner för förädling avmaterial, t ex:o Brännbarto Metallo Well/kartong2008-092008-092008-09100 kkrOrd.budgetOrd.budgetVafabMiljö(ToM)/(Prod)VafabMiljö(Prod)/(IoT)VafabMiljö(Prod)Inr. mål2Inr. mål2Inr. mål2Upprätta program för kvalitetssäkringav fraktioner till:FörbränningMaterialåtervinningRutiner för uppföljning ska införas iledningssystemet2009-102010-11Ord.budgetVafabMiljö(ToM)/(Prod)+(MoK)Inr. mål2Ta initiativ till ett regionalt samarbetekring kontakter med företrädare förproducenterna2009 VafabMiljö Inr. mål2 och 455

Regional Avfallsplan 2009-2012Aktiviteter Tidplan Resurser Ansvar/genomförandeKopplingtill målMöjliggöra utnyttjandet avrestprodukter vid sluttäckning avdeponier, genom att:Bevaka myndighetskravbeträffande material försluttäckningSäkerställa tillgång till lämpligtmaterial som uppkommer iregionenSäkerställa tillgång tilllagringsytor för material2009-12 Ord.budgetVafabMiljö(ToM)/(Prod)+delägarkommunerInr. mål2Insatser för att marknadsföra biogassom fordonsbränsleBättre utnyttjande av Återbruken förinformationsspridning2009-12 50 kkr/år VafabMiljö(ToM)/Växtkraft2009-12 Ord.budgetVafabMiljö(MoK)Inr. mål2Inr. mål2Utvädering av försök med separatomhändertagande av hushållsfett påÅterbruken2009 Ord.budgetVafabMiljö(ToM)/(Prod)+(IoT)2.2Se över VafabMiljös taxa förhushållsavfall m a p möjligheter attstyra mot ökad resurshushållning2009 Ord.budgetVafabMiljö(ToM)2.2Genomföra en heltäckandesammansättningsanalys på bioavfall ochrestavfall från hushåll2010 250 kkr VafabMiljö(ToM)/delägarkommunerInr. mål2Bedriva skolinformation genom attbesöka minst 7000 elever per år2009-12 Ord.budgetVafabMiljö(MoK)Inr. mål2Kontinuerligt genomförainformationsinsatser, såsom:Producera och sprida skriftligtmaterialUtveckling av hemsidan,interaktivitet m mMedverka vid mässor,miljödagar etcMålinriktad information(t ex invandrargrupper)Öppet hus på avfallsstationeroch Återbruk2009-12 Ord.budgetVafabMiljö(MoK)/delägarkommunerInr. mål2Återställningsplan för södra delen avGryta deponin, t ex ”Ecopark”2010 2,25 Mkr VafabMiljö(MoK)/(Prod)+(ToM)Inr. mål256

Regional Avfallsplan 2009-2012Inriktningsmål 3Avfall ska hanteras på ett säkertsätt med avseende påhälsa och miljöAvfallet och hanteringen av detta harpotential att kunna påverka hälsa ochmiljö på flera olika sätt, både i insamlings-och behandlingsledet. Utsläpptill luft och vatten från deponeratavfall har dock successivt kunnatbegränsas, inte minst genom att dedeponerade mängderna minskat radikaltpå senare år. Ökade krav på avfalletskvalitet, exempelvis vad gäller innehåll av farligt avfall etc samt allt effektivare uppsamlingav lakvatten och deponigas har också bidragit till förbättringarna. Inriktningen är dock attfortsätta arbetet med att begränsa emissionerna från verksamheten så långt det är möjligt. Dettagäller givetvis även störningar i form av lukt, buller, nedskräpning m m som kan förekomma ianslutning till avfallsanläggningar.Arbetet med att återställa markområdena på de avfallsstationer där deponeringen i huvudsakkommer att upphöra efter 2008 har redan påbörjats. Dessa arbeten kommer att pågå under långtid framöver, och innebär att områdena ska släntas av och sluttäckas samtidigt som omhändertagandeav lakvatten och deponigas ska säkerställas. Avslutningsplaner har fastställts av tillsynsmyndigheternaför samtliga aktuella deponier.För omhändertagande av lakvatten från deponier finns i princip två olika huvudlinjer att väljamellan:Behandling i avloppsreningsverk, med eller utan lokal förbehandlingLokal behandling och utsläpp till recipientOavsett vilken av dessa huvudlinjer man väljer är det av stor vikt att så långt det är möjligt begränsaproduktionen av lakvatten. Detta uppnås framförallt genom en effektiv täckning av deponiytan,för att på så sätt förhindra att nederbördsvatten tränger ner till avfallet. Lämplig metodför lakvattenbehandling kommer att utredas i varje enskilt fall då förutsättningarna skiljer sig åtför de olika deponierna.Vid nedbrytningen av organiskt material som deponerats bildas deponigas, som framförallt bestårav metan och koldioxid. Av bl a klimatskäl är det viktigt att begränsa utsläppen av dessagaser. En effektiv uppsamling av deponigas är också av stort intresse då gasen kan utnyttjas förenergiutvinning. Från såväl miljö- som resurshushållningssynpunkt finns således motiv för atteffektivisera uppsamlingen av bildad deponigas. VafabMiljö har under hösten 2007 lämnat in enansökan om investeringsstöd för att utveckla deponigasutvinningen vid Gryta avfallsstation iVästerås. Ansökan är en del av Västerås stads klimatinvesteringsprogram (KLIMP).En del i arbetet med att avsluta deponierna är att upprätta skyddszoner kring dessa områden.Syftet med detta är framför allt att förhindra framtida ingrepp i form av t ex schaktning ochgrävning, som skulle kunna öka risken för föroreningsspridning och annan negativ påverkan.Genom att områdena skyddas kan de också bibehållas som strategiska resurser för sådan verksamhetsom inte kan härbärgeras på andra platser.Kommunala avfallsplaner ska bl a innehålla uppgifter om nedlagda deponier inklusive bedömningarav risken för olägenheter för människors hälsa eller miljön. I samband med framtagandetav de första kommunala avfallsplanerna i Vafab-regionen, i början av 1990-talet, samordnadeVafab ett sådant arbete som omfattade gamla deponier i samtliga dåvarande delägarkommuner.Därefter har man i kommunerna, i varierande utsträckning, arbetat vidare med de olika deponierna.57

Regional Avfallsplan 2009-2012Att arbeta med kartläggning, kontroll m m av sådana gamla deponier som VafabMiljö inte driver,eller har drivit, ingår inte i bolagets uppdrag enligt avtalet mellan delägarkommunerna. Detkan dock vara motiverat att VafabMiljö tar initiativ till regional samordning av en uppdateringav kartläggningen av nedlagda deponier. VafabMiljö avser därför att be om delägarkommunernassyn på förutsättningarna för ett sådant samarbete. Inriktningen på arbetet skulle i första handvara att genomföra en heltäckande kartläggning av objekten i området, genom tillämpning avNaturvårdsverkets metodik för inventering av förerenade områden (MIFO).I den utredning om framtida avfallsdeponering som genomfördes av Vafab och VMR underbörjan av 2000-talet studerades ingående ett område i nordvästra delen av Västerås. Detta markområde,benämnt Kallmora, ansågs lämpligt för deponering även om valet i slutändan föll påalternativet att bygga ut Gryta avfallsstation. För att långsiktigt säkerställa denna resurs börområdet vid Kallmora reserveras för avfallsdeponering, exempelvis i översiktsplanen för Västeråsstad.Genom avfallshanteringens ökade komplexitet har också transportbehovet ökat. För att begränsade negativa klimat- och miljöeffekterna av transporterna är det viktigt att dessa utvecklas, bådevad gäller själva transportmedlen och de bränslen som används. Det är troligt att lastbilstransporternakommer att dominera under lång tid framöver och då är det bl a viktigt att ha en rationellruttplanering. På detta område sker en kontinuerlig utveckling av tekniska hjälpmedel iform av dataprogram för transportplanering, GPS-teknik m m. Möjligheterna till effektiviseringav de transporter som VafabMiljö utför eller handlar upp avses belysas i en brett upplagd studiesom senast under 2009 ska ha resulterat i ett konkret handlingsprogram.En av de viktigaste uppgifterna inom avfallshanteringen är att åstadkomma ett miljösäkert omhändertagandeav farligt avfall. Detta förutsätter bra och lättillgängliga insamlingssystem, menockså att en motiverande och instruktiv information ges till hushåll och andra avfallslämnare.Ett led i att minska risken för att farligt avfall hamnar fel är också att förstärka kontrollen av detavfall som förs in till VafabMiljös anläggningar.Även de avfallstransporter som hushållen svarar för har naturligtvis betydelse för utsläppen avklimatpåverkande ämnen och andra föroreningar. Det finns anledning att misstänka att omfattningenav dessa transporter har ökat på senare år, framför allt genom Återbrukens tillkomst. Denmiljönytta som återvinningen ger har dock vid studier påvisats överstiga de negativa effekternaav transportökningen.Trots detta finns det anledning att titta närmare på hushållens transportvanor när det gäller derasbesök på Återbruken. En utredning planeras under 2008-2009, möjligen som ett examensarbetevid Mälardalens Högskola.Aktuella delmål för inriktningsmål 3 är följande:Delmål 3.1År 2012 ska högst 0,2 procent av hushållensrestavfall utgöras av farligt avfallUppföljning:Kontroll genom plockanalys av hushållsavfalletsrestfraktion (ej grovavfall). Vid tidigareplockanalyser uppgick andelen till ca 0,1-0,2procent.58

Regional Avfallsplan 2009-2012Delmål 3.2År 2012 ska högst 0,2 procent av denbrännbara fraktionen från Återbrukenutgöras av farligt avfallUppföljning:Kontroll genom plockanalys av den brännbarafraktionen från Återbruken. Vid tidigare plockanalyserav deponirestfraktionen från Återbrukhar andelen uppgått till 1,8-5,0 procent.Delmål 3.3År 2012 ska andelen hushåll som harmycket eller ganska stort förtroendeför VafabMiljös sätt att ta ansvar förmiljöfrågor uppgå till minst 58 procentUppföljning:Kontroll genom attitydundersökningen somgenomförs vart 5:e år. År 2007 uppgick andelentill 53 procent.Handlingsprogrammet för inriktningsmål 3 består av följande aktiviteter:Aktiviteter Tidplan Resurser Ansvar/genomförandeKoppling tillmålTa fram förslag till framtidalakvattenbehandling för:Gryta (nuvarandedeponiområde)AnnelundSänkmossenGryta (nya deponiområdet)2008201020082011-13500 kkr500 kkr200 kkr500 kkrVafabMiljö(ToM)Inr. mål 3Etablera system för framtidalakvattenbehandling vid Vätterskoga,i enlighet med länsstyrelsenskommande beslutInom 2 årefterLst:sbeslut1 Mkr VafabMiljö(Prod)Inr. mål 3Färdigställd avslutning av etapp 1 avGryta deponin, ca 10 ha. (Senast2027 ska hela deponin vara avslutad)2009 25 Mkr VafabMiljö(Prod)Inr. mål 3Avslutning av övriga deponierpåbörjas så att åtgärder kan varaslutförda vid tidpunkt enligttillsynsmyndigheternas beslut:AnnelundIsätraSänkmossenNorsaBeräknadtotalkostnad:39 Mkr35 MKr25 Mkr35 MkrVafabMiljö(Prod)Inr. mål 3Utveckla deponigasutvinningen vidGryta avfallsstation(Förutsatt att investeringsstöd kanerhållas ur Västerås stads KLIMPprogram)2009-10 3,4 Mkr(varav 1,02Mkr i stöd)VafabMiljö(Prod)Inr. mål 359

Regional Avfallsplan 2009-2012Aktiviteter Tidplan Resurser Ansvar/genomförandeKoppling tillmålSäkerställa skyddszoner vidavfallsanläggningarna Annelund,Isätra, Sänkmossen, Vätterskoga ochNorsa2010-2012200 kkr VafabMiljö(ToM)Inr. mål 3Ta initiativ till regional samordningav en uppdatering av kartläggningenav nedlagda deponierReservera mark föravfallsdeponering vid Kallmora iöversiktsplanenUtreda möjligheten att införahushållsnära insamling av farligtavfallOm utredningen ger positivt svargenomföra försök2009 Ord.budget2009-201220082009-10Ord.budgetVafabMiljö Inr. mål 3Västerås stad/(Måste dockinitieras avVafabMiljö)50 kkr VafabMiljö(FA)/DelägarkommunerInr. mål 33.1, 3.2Kampanj om att sortera farligt avfall(Samordnas med Avfall Sverigesplanerade kampanjer)Försök med förbättrad mottagning avFA på Återbruken, t ex ”FA-bar”200920122009Ord.budget150 kkrVafabMiljö(MoK)/DelägarkommunerVafabMiljö(IoT)/(FA)3.1, 3.23.1, 3.2Utvärdering av försök (ev. ex-jobb)201080 kkrUtreda invånarnas transportvanor vidbesök på Återbruken2009-10 80 kkr (ev.ex-jobb)VafabMiljö(ToM)Inr. mål 3Upprättande av handlingsprogramför att effektivisera avfallstransporteroch använda alternativadrivmedel2009 100 kkr VafabMiljö(IoT)Inr. mål 3Genomföra en översyn avenergianvändningen på Annelund,Isätra, Sänkmossen, Vätterskoga ochNorsa2008-09Ord.budgetVafabMiljö(ToM)Inr. mål 3Upprätta en plan förenergieffektivisering på samtligaavfallsstationer200960

Regional Avfallsplan 2009-2012Inriktningsmål 4Avfallshanteringen ska svaraupp emot samhällets ochkundernas krav på ekonomi,service och kvalitetVafabMiljö och delägarkommunernahar en ambition att erbjuda invånareoch företag avfallshanteringssystemmed en hög servicegrad, och samtidigtprioritera miljöhänsyn och resurshushållning.Det är också viktigtatt verksamheten bedrivs effektivt urkostnadssynpunkt.Olika riksomfattande undersökningarger möjlighet att jämföra avgiftsnivåermed andra kommuner och regioneri landet. Vid jämförelsen måste dock hänsyn tas till att de tjänster som ingår i ett sophämtningsabonnemangkan variera kraftigt mellan olika kommuner.En bra spegling av verksamheten kan också erhållas genom att med enkäter och undersökningaranalysera kundernas attityder och uppfattningar om avfallshanteringen. VafabMiljö har genomförten omfattande attitydundersökning, vart femte år sedan 1992. Dessa undersökningar utgörnu ett mycket bra underlag för uppföljning, och avsikten är att fortsätta med samma intervallsom tidigare. Undersökningen kommer nästa gång att genomföras år 2012.Återbruken i regionen har under åren fått många uppskattande ord av invånarna. Popularitetenframgår också klart när man studerar utvecklingen av besöksstatistiken. Utredningen om Återbruken,som nyligen genomförts visar att besökstrycket är allra störst på några av anläggningarnai Västerås samt Återbruket i Enköping. I Västerås kan det därför bli aktuellt att etablera ytterligareett Återbruk. Det skulle innebära att man har totalt 7 st Återbruk i kommunen, vilket vardet antal som planerades då utbyggnaden av systemet påbörjades.Delmål knutna till inriktningsmål 4 är följande:Delmål 4.1År 2012 ska minst 83 procent av hushållenanse att verksamheten på Återbrukenfungerar mycket eller ganskabraDelmål 4.2Andelen av hushållen som uppger attde alltid eller ofta lämnar farligt avfall,el-avfall och återvinningsbart avfall tillÅterbruket ska år 2012 vara minst 86procentDelmål 4.3Renhållningsavgiften i flerfamiljshus,som ett medelvärde för regionenskommuner, ska inte överstiga medelavgifteni kommuner med jämförbarserviceUppföljning:Kontroll genom attitydundersökningen somgenomförs vart 5:e år. År 2007 uppgick andelentill 81 procent.Uppföljning:Kontroll genom attitydundersökningen somgenomförs vart 5:e år. Ett medeltal beräknasför tre olika frågor (avseende farligt avfall, elavfalloch återvinningsbart avfall). År 2007uppgick andelen till 84 procent.Uppföljning:Underlag för jämförelsen hämtas från ”NilsHolgersson-undersökningen”, som är en årliguppföljning av bl a kommunala renhållningsavgifteri landet. Medelvärdet för regionenviktas med hänsyn till invånarantal.61

Regional Avfallsplan 2009-2012Delmål 4.4År 2012 ska minst 90 procent av villahushålleni regionen anse att avgiftenför sophämtning inte är alltför hög iförhållande till den service som erbjudsUppföljning:Kontroll genom attitydundersökningen somgenomförs vart 5:e år. År 2007 uppgick andelentill 88 procent.Delmål 4.5Senast år 2012 ska VafabMiljö ha införtett certifierbart kvalitetsledningssystemUppföljning:Målet anses uppfyllt om systemet är införtsenast vid utgången av 2012.Aktiviteter under inriktningsmål 4 är följande:Aktiviteter Tidplan Resurser Ansvar/genomförandeKoppling tillmålTa fram en modell för hur innehålleti renhållningstaxan ska redovisas(fast, rörlig och miljöavgift)Attitydstudie i form av enkät tillhushåll i regionen genomförs vart5:e årUtreda förutsättningarna för ett 7:eÅterbruk i VästeråsUtreda varför vissa personer väljeratt inte medverka ikällsorteringssystemet(ev. som examensarbete)Åtgärder enligt upprättadhandlingsplan för Återbrukskortgenomförs2008-09 Ord.budgetVafabMiljö(ToM)/ delägarkommuner2012 500 kkr VafabMiljö(MoK)2009 Ord.budgetVafabMiljö(ToM)/(IoT)2009-10 100 kkr VafabMiljö(ToM)/(IoT)+(MoK)+delägarkommuner2008-09 Ord.budgetVafabMiljö(MoK)4.4Samtligainriktningsmål4.12.2, 4.24.3, 4.4Behovet av mark för Återbrukbeaktas vid nyplaneringInförande av ett certifierbart systemför kvalitetsledning för VafabMiljö2009-20122009-2012Ord.budgetVafabMiljö(ToM)/delägarkommuner80 kkr/år VafabMiljö(ToM)Inr. mål 44.5Kontinuerligt utvecklasärredovisning av den lagregleradeverksamheten (hushållsavfall)respektive övrig verksamhet2009-2012Ord.budgetVafabMiljö(EoA)Inr. mål 462

Regional Avfallsplan 2009-20128.3 KonsekvenserBedömningar av konsekvenserna av avfallsplanens handlingsprogram görs här med avseende påföljande faktorer:Effekter på avfallsmängdernaEffekter på kostnadernaEffekter på miljönSamtliga dessa faktorer påverkas dock inte enbart av VafabMiljös och delägarkommunernasåtgärder och agerande utan är också i hög grad beroende av andra aktörer och företeelser. Ensvårighet i dessa konsekvensbedömningar är därför att, i så hög grad som möjligt, urskilja ochkvantifiera de effekter som kan förväntas uppkomma som en direkt följd av åtgärder i avfallsplanen.I handlingsprogrammet finns några aktiviteter som innebär att utredningar och/eller försök skagenomföras. Beroende av hur resultaten blir kan dessa utredningar/försök sedan leda till attverksamhetsförändringar genomförs. I sådana fall beaktas här enbart effekterna av utredningsaktivitetensom sådan, då underlag ännu saknas för att bedöma konsekvenserna i förlängningen,i de fall utredningen resulterar i att aktiviteten genomförs fullt ut. Ett undantag från detta resonemangfinns dock, gällande de föreslagna försöken med mekanisk biologisk behandling(MBT) av hushållens restavfall. Konsekvensbedömningarna baseras här på att denna behandlingsteknikinförs under planperioden och att hälften av den tillgängliga avfallsmängden hanteraspå detta sätt år 2012.8.3.1 Effekter på avfallsmängdernaI kapitel 5.1 redovisades den totala mängd hushållsavfall som förväntas uppkomma år 2012.Jämfört med år 2006 kalkyleras med en ökning på ca 19 procent (3 procent per år), från ca164 000 ton till över 196 000 ton, vilket är en sammantagen effekt av samhällsutvecklingen istort, vad gäller befolkning, konjunkturer, konsumtionstrender m m, samt VafabMiljös ochandra aktörers åtgärder enligt denna avfallsplan.Som tidigare konstaterats kan de totala avfallsmängderna påverkas endast till en begränsad delpå lokal och regional nivå, där VafabMiljö och delägarkommunerna verkar. För mer påtagligaeffekter fordras exempelvis åtgärder i samband med tillverkning av varor, kraftfulla styrmedelpå nationell eller överstatlig nivå m m. Handlingsprogrammet i kapitel 8.2 innehåller dock vissaåtgärder som primärt syftar till en begränsning av avfallsmängderna. Dessa är:Kampanj om hemkompostering av trädgårdsavfallInformation om miljöanpassad konsumtionUtveckling av second-hand-verksamheten på ÅterbrukAllmänna informationsinsatser som skolinformation etcDet handlar således framförallt om informationsinsatser riktade mot hushållen. I första hand kandessa förväntas påverka mängden hushållsavfall, men i förlängningen kan ökade kunskaper ochett ökat miljömedvetande leda till att även andra avfallsflöden kan begränsas.Effekterna på mängden hushållsavfall, till följd av ett genomförande av avfallsplanens handlingsprogram,är svåra att bedöma, och dessutom, när det gäller informationsåtgärderna, knappastmöjliga att följa upp. En grov uppskattning är hemkompostering av trädgårdsavfall kan ökamed maximalt ca 500 ton per år och att utveckling av second-hand-verksamheten på Återbrukkan ge ungefär samma resultat. Det innebär en sammantagen potential för avfallsbegränsande63

Regional Avfallsplan 2009-2012åtgärder på ca 1000 ton per år. Relaterat till de förväntade mängderna år 2012 motsvarar dettaca 0,5 procent.Om möjligheterna att påverka de totala avfallsmängderna är relativt begränsade så förväntasbetydligt mer kunna åstadkommas när det gäller att förbättra nyttiggörandet av avfallet. Denenskilt mest betydelsefulla åtgärden i handlingsprogrammet i detta fall är tillämpningen av mekanisk-biologiskrestavfallsbehandling (MBT). Förutsatt att de försök som ska genomföras under2008 och 2009 faller väl ut och leder till att tekniken anammas kan stora mängder avfallsom idag går till förbränning i stället materialutnyttjas. Ett rimligt antagande är att ca hälften avden totala mängden restavfall från hushållen förbehandlas genom MBT år 2012. Detta, tillsammansmed andra åtgärder, skulle innebära att mängden hushållsavfall till förbränning kan minskamed ca 10 000 ton, till förmån för ökad materialåtervinning. Hälften av denna mängd utgörsav den utsiktade tunga fraktionen från restavfallsbehandlingen, vilken efter stabilisering kanutnyttjas för täckning av deponier.Flera åtgärder i handlingsprogrammet syftar till att öka utsorteringen av bioavfall i hushåll ochverksamheter. Ytterligare 1 500 ton, utöver de ca 13 000 ton som samlades in 2006, bedömskunna sorteras ut, som ett resultat av informationsinsatser m m.Deponeringen av avfall, som redan 2006 låg på en mycket låg nivå, bedöms kunna minskasytterligare något, framför allt genom information och utveckling av sorteringsanvisningar påÅterbruken. Ett delmål i avfallsplanen är att deponeringen av hushållsavfall år 2012 ska uppgåtill högst 4 procent av den totala mängden. Räknat på dagens mängder innebär detta en minskningav deponeringen av hushållsavfall med ca 1 500 ton.8.3.2 Effekter på kostnadernaEn stor del av avfallsplanens handlingsprogram utgörs av aktiviteter kopplade till avslutningenav VafabMiljös deponier. De kalkylerade kostnaderna för sluttäckning, omhändertagande avlakvatten och deponigas m m är betydande och blir vid jämförelse med kostnaderna för övrigaföreslagna åtgärder helt dominerande. Av bl a detta skäl redovisas här de kalkylerade avslutningskostnadernaseparat. Ytterligare skäl till en sådan särredovisning är att avslutningsåtgärdernamåste genomföras, enligt krav i lagstiftningen. Dessa kostnader hanteras också på ett specielltsätt, genom att avsättning sker till en fond. Slutligen finns idag frågetecken beträffandetidplanen, totala kostnader m m som gör att ekonomiska kalkyler blir mycket osäkra.De bedömda kostnadseffekterna för de åtgärder i handlingsprogrammet som inte är kopplade tillavslutning av deponier är relativt begränsade. Det beror i första hand på att de genomgripandeverksamhetsförändringarna redan är genomförda och att det nu handlar mer om finjusteringar avsystemen. Bland de åtgärder som förslås finns också sådana som inte bara är motiverade avmiljöskäl, utan även av ekonomiska skäl, vilket innebär att de är mer eller mindre självfinansierande.De tillkommande kostnaderna, till följd av avfallsplanens handlingsprogram, bedöms förhela perioden, 2009-2012, uppgå till ca 3 Mkr. Nuvarande intäkter genom mottagningsavgifterför hushållsavfall uppgår till ca 145 Mkr (budget för 2008). För genomförande av handlingsprogrammetkrävs en avgiftshöjning med ca 1Mkr, eller 0,7 procent, från 2009. Kostnadseffektertill följd av ökade avfallsmängder har inte vägts in här då denna ökning orsakas av yttre faktoreroch inte av avfallsplanens aktiviteter.Kostnaderna för avslutning och efterbehandling av VafabMiljös avfallsupplag bedömdes i sambandmed den regionala deponeringsutredningen som genomfördes av dåvarande Vafab ochVMR gemensamt, och slutfördes år 2002 (2). Den totala kostnaden för avslutnings- och efterbehandlingsåtgärder,eller miljöskulden, uppskattades till ca 330 Mkr. Beräkningen bygger på ettantal faktorer som i nuläget inte går att överblicka till fullo, och ska därför ses som en uppskattningav kostnaderna. Avgörande för de verkliga kostnaderna är bl a när sluttäckningsåtgärderna64

Regional Avfallsplan 2009-2012genomförs, vilka tekniska möjligheter som finns för att reducera kostnaden, tillgången till sluttäckningsmaterial,vilken praxis som kommer att utvecklas när det gäller krav från myndigheternaetc. Helt klart är dock att finansieringen av sluttäckning och efterbehandling av befintligadeponier kommer att orsaka betydande kostnader under lång tid framöver. För att möta dessakostnader sker sedan många år tillbaka årliga avsättningar till en fond. För närvarande är avsättningenca 7,7 Mkr per år. Fonden innehåller nu (våren 2008) nära 70 Mkr.En föreslagen åtgärd som har anknytning till efterbehandling av deponier, men som i dagslägetinte utgörs av lagkrav, är en utveckling av systemet för deponigasutvinning vid Gryta avfallsstation.Den totala kostnaden för åtgärden bedöms vara ca 3,4 Mkr. Investeringsstöd har sökts(KLIMP-bidrag) för 1,02 Mkr. Om bidraget beviljas planeras ett genomförande under 2009-2010. Intäkter från försäljning av gas beräknas innebära en pay off-tid på 5-6 år.8.3.3 Effekter på miljönAvfallsplanens handlingsprogram syftar främst till att åstadkomma en långsiktigt hållbar avfallshanteringmed miljö och hälsa i fokus. Det innebär t ex att miljöpåverkan ska begränsas tillvad naturen långsiktigt tål, vilket också är utgångspunkten för de nationella och regionala miljökvalitetsmålsom fastställts.Nedan redovisas de nationella miljökvalitetsmål, inklusive delmål, som är mest relevanta föravfallshanteringen. För varje miljökvalitetsmål anges hur ett genomförande av avfallsplanenshandlingsprogram kan bidra till måluppfyllelsen. Observera att delmål inte alltid är ordagrantåtergivna utan formuleras för att ange inriktningen.Miljökvalitetsmål 1Nationella delmålÅtgärder enligt avfallsplanenBegränsad klimatpåverkanDe svenska utsläppen av växthusgaser skall som ett medelvärdeför perioden 2008-2012 vara minst fyra procent lägre än utsläppenår 1990.Åtgärder för att minska den totala avfallsmängdenÖkad utsortering av bioavfallÖkad materialåtervinning genom bl a utvecklad sorteringStimulera ökad användning av biogas som fordonsbränslei allmänhetAvslutningsåtgärder på deponier (täckning, gasutvinning),syftar bl a till att begränsa avgång av deponigasEffektivisering av avfallstransporter och ökat användandeav alternativa drivmedel i den egna verksamhetenEffektivisering av energianvändningenKommentarerHanteringen av avfall kräver att resurser tillförs längs hela kedjan. Ett exempel är transporter, ettannat är maskinell hantering i samband med behandlingen av avfallet. Detta innebär ofta attfossila bränslen används, och i förlängningen att utsläpp av växthusgaser sker. Åtgärder sombegränsar uppkomsten av avfall ger således direkt resultat i form av minskade utsläpp. Ett konkretexempel på en sådan åtgärd är att genom information och andra insatser uppmuntra till attträdgårdsavfall komposteras i den egna trädgården, i stället för att hushållen transporterar det tillett Återbruk.65

Regional Avfallsplan 2009-2012Att framställa biogas ur avfall leder till att fossila bränslen kan ersättas. Genom ökad utsorteringav bioavfall kan större mängder biogas produceras. För att stimulera efterfrågan på biogas är detockså viktigt att miljöfördelarna med gasen lyfts fram i marknadsföringen.Avgången av klimatpåverkande gaser från deponerat avfall kan i vissa fall vara betydande. Dessautsläpp kan begränsas, dels genom täckning av deponierna, dels genom att effektiva gasuppsamlingssysteminstalleras.Återvinning av olika material ur avfallet är också positivt ur klimatsynpunkt. Användning avåtervunnen råvara i produktionen innebär nästan alltid att mindre energi krävs, jämfört med vidanvändning av jungfrulig råvara.En stor del av energiförbrukningen i samband med avfallshanteringen är kopplad till transportarbete.Biogasdrivna insamlingsfordon används redan idag, men kan bli ännu fler. En storbesparingspotential ligger sannolikt också i en effektivare transportplanering, exempelvis genomatt undvika tomkörningar, optimera körrutter m m. Övrig energiförbrukning på avfallsstationer,Återbruk etc kommer också att ses över med syfte att spara och effektivisera.Miljökvalitetsmål 2Nationella delmålÅtgärder enligt avfallsplanenFrisk luftGränsvärden för halter av svaveldioxid, kvävedioxid, marknäraozon, partiklar och bens[a]pyren.Minskade utsläpp av flyktiga organiska ämnen (VOC).Stimulera ökad användning av biogas som fordonsbränsleEffektivisering av avfallstransporter och ökat användandeav alternativa drivmedelKommentarerNär det gäller avfallshanteringen bedöms transporterna vara den faktor som har störst påverkanpå miljökvalitetsmålet om frisk luft. Se vidare i kommentarer till miljökvalitetsmål 1 ovan.Miljökvalitetsmål 3Nationella delmålÅtgärder enligt avfallsplanenBara naturlig försurningBegränsning av andelen vattendrag som är försurade.Begränsning av försurad skogsmark.Minskade utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider.Stimulera ökad användning av biogas som fordonsbränsleEffektivisering av avfallstransporter och ökat användandeav alternativa drivmedelAvslutningsåtgärder på deponier (täckning, gasutvinning),syftar bl a till att begränsa avgång av deponigasÖkad materialåtervinning genom bl a utvecklad sortering66

Regional Avfallsplan 2009-2012KommentarerÄven utsläppen av försurande ämnen härrör i stor utsträckning ifrån transportsektorn. Dessutomfinns betydande källor inom energiförsörjningen. Därför är den energibesparing som möjliggörsgenom materialåtervinning positiv för uppfyllande av målet.Kväveoxider ingår som en del i den gas som bildas i deponier. Här finns således ytterligare motivför att täcka deponierna och anlägga effektiva gasuppsamlingssystem.Miljökvalitetsmål 4Nationella delmålÅtgärder enligt avfallsplanenGiftfri miljöÄmnen med egenskaper som kan skada hälsa och miljö skaundvikas i produktionsprocesser.Befintliga varor som innehåller sådana ämnen ska hanteras påett sådant sätt att ämnena inte läcker ut i miljön.Förorenade områden ska åtgärdas.Minskade halter av skadliga dioxiner i livsmedel.Exponeringen av kadmium ska minska till en säker nivå.Information om miljöanpassad konsumtionKvalitetssäkring av fraktioner till förbränning, biologiskbehandling och materialåtervinningAvslutningsåtgärder på deponier, syftar bl a till att begränsauppkomsten av lakvattenEffektiv uppsamling och behandling av lakvatten vid deponierÅtgärder för att öka insamlingsgraden av farligt avfallKommentarerInformation om miljöanpassad konsumtion syftar till att få konsumenter att välja de produktalternativsom är sammantaget bäst ur miljösynpunkt. Många faktorer ska då vägas in, men enviktig målsättning är att undvika ämnen som är direkt skadliga för hälsa och miljö. Konsumtioneni vårt samhälle är dock ändå sådan att stora mängder farligt avfall uppkommer, varför det ärviktigt att systemen för att fånga upp detta och säkerställa en bra hantering är effektiva. Underplanperioden kommer VafabMiljö att utreda möjligheterna att ytterligare höja insamlingsgradenav farligt avfall från hushållen genom ökad kundanpassning, t ex hushållsnära insamling, förbättradmottagning på Återbruken m m. Parallellt med dessa åtgärder krävs också en effektivkontroll av det avfall som lämnas till VafabMiljö, för att säkerställa att farligt avfall inte harhamnat fel.Avfall som lagts i en deponi sätter sin prägel på det lakvatten som ofrånkomligt uppkommer.Även om risken för att farligt avfall hamnar i en deponi idag är betydligt mindre än tidigarepåverkas lakvattnet under lång tid efter det att avfallet deponerats. Genom att begränsa uppkomstenav lakvatten, effektivt samla upp de flöden som kvarstår och behandla dessa med lämpligametoder minskar risken för att skadliga ämnen läcker ut i miljön.67

Regional Avfallsplan 2009-2012Miljökvalitetsmål 5Nationella delmålÅtgärder enligt avfallsplanenSkyddande ozonskiktÅr 2010 skall utsläpp av ozonnedbrytande ämnen till störstadelen ha upphörtÅtgärder för att öka insamlingsgraden av farligt avfall,däribland produkter som kyl- och frysskåp, vilka innehållerozonnedbrytande ämnenAvslutningsåtgärder på deponier (täckning, gasutvinning),syftar bl a till att begränsa avgång av deponigasKommentarerDe ämnen som främst diskuteras i detta sammanhang är vissa klorerade lösningsmedel, klorfluorkarboner(CFC) och klorfluorkolväten (HCFC). Avfall som innehåller dessa ämnen är i förstahand kyl- och frysskåp. Separat omhändertagande för miljöriktig behandling av kyl- och frysskåphar pågått i regionen sedan början av 1990-talet, då ett kommunalt ansvar för detta infördes.Insamlingsgraden bedöms idag vara hög. Åtgärder för att öka denna ytterligare omfattarexempelvis information. Även utredningen om hushållsnära insamling av farligt avfall kan fåbäring på detta mål.Deponigas kan innehålla ämnen med ozonnedbrytande egenskaper, även om detta sannolikt är iganska begränsad omfattning. Täckning av deponier, inklusive effektiv gasuppsamling, kandärför också bidra positivt till uppfyllande av målet.Miljökvalitetsmål 7Nationella delmålÅtgärder enligt avfallsplanenIngen övergödningMinskning av utsläpp av kväve- och fosforföreningar till vatten.Minskning av utsläpp av ammoniak och kväveoxider till luft.Avslutningsåtgärder på deponier, inklusive gasuppsamling,syftar bl a till att begränsa uppkomsten av lakvattenoch avgången av deponigasEffektiv uppsamling och behandling av lakvatten vid deponierStimulera ökad användning av biogas som fordonsbränsleEffektivisering av avfallstransporter och ökat användandeav alternativa drivmedelKommentarerSluttäckningen av deponier förväntas leda till en minskning av mängden lakvatten som uppkommer.Det är å andra sidan sannolikt att detta lakvatten kommer att vara mer koncentrerat ändagens lakvatten, d v s att halterna av olika ämnen generellt är högre. Mindre volymer är docken avsevärd fördel när det gäller förutsättningarna för att genom lakvattenrening reducera utsläppenav olika ämnen.Utsläppen till luft av olika kväveföreningar härrör, när det gäller avfallshanteringen, framför alltfrån deponigasläckage samt transporter.68

Regional Avfallsplan 2009-2012Miljökvalitetsmål 15Nationella delmålGod bebyggd miljöDelmål 5: AvfallDen totala mängden genererat avfall skall inte öka och denresurs som avfall utgör skall tas till vara i så hög grad som möjligtsamtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljöminimeras. Särskilt gäller att:Mängden deponerat avfall exklusive gruvavfall skall minska medminst 50 procent till år 2005 räknat från 1994 års nivå.Senast år 2010 skall minst 50 procent av hushållsavfallet återvinnasgenom materialåtervinning, inklusive biologisk behandling.Senast år 2010 skall minst 35 procent av matavfallet från hushåll,restauranger, storkök och butiker återvinnas genom biologiskbehandling. Målet avser källsorterat matavfall till såvälhemkompostering som central behandling.Senast år 2010 skall matavfall och därmed jämförligt avfall frånlivsmedelsindustrier m.m. återvinnas genom biologisk behandling.Målet avser sådant avfall som förekommer utan att varablandat med annat avfall och är av en sådan kvalitet att det ärlämpligt att efter behandling återföra till växtodling.Senast år 2015 skall minst 60 procent av fosforföreningarna iavlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återförastill åkermark.Åtgärder enligt avfallsplanenUppmuntra hemkompostering av trädgårdsavfallInformation om miljöanpassad konsumtionSecond-hand-verksamhet på ÅterbrukenÖkad utsortering av bioavfallÖkad materialåtervinning genom bl a utvecklad sorteringKvalitetssäkring av fraktioner till förbränning och materialåtervinningSe över VafabMiljös taxa för hushållsavfallÅtgärder för att öka insamlingsgraden av farligt avfallKommentarerI målet ”God bebyggd miljö” återfinns exempelvis de skrivningar som är direkt inriktade påavfallshanteringen. Som en övergripande ambition anges här bl a att den totala mängden genereratavfall inte ska öka. Åtgärder som syftar till att begränsa uppkomsten av framförallt hushållsavfallåterfinns i denna avfallsplan, men man måste vara medveten om att andra företeelser isamhället har en betydligt större påverkan på alstrandet av avfall. Sådana faktorer är exempelvisbefolkningsutveckling, konjunkturer, konsumtionsmönster och trender m m.Målet som gäller minskning av deponeringen har redan uppnåtts med god marginal. Trots dettagår vi vidare i regionen med åtgärder för att ytterligare begränsa deponeringen. Vårt eget mål äratt högst 4 procent av hushållsavfallet ska deponeras år 2012. Ett motsvarande mål för övrigt69

Regional Avfallsplan 2009-2012avfall går knappast att formulera då ett sådant resultat är helt beroende av vilka typer av avfallsom kommer in till anläggningarna för omhändertagande.Det omtalade s k matavfallsmålet, vilket anger att 35 procent av matavfallet från hushåll m mska återvinnas genom biologisk behandling år 2010, har också uppnåtts med god marginal iVafabMiljö-regionen. För år 2006 uppgick siffran, som ett genomsnitt för regionen, till 48 procent.Avfallsplanen innehåller flera åtgärder som syftar till att ytterligare öka insamlingen avmatavfall, både från hushåll och från verksamheter. Noterbart är att naturvårdsverket bedömeratt målet om 35 procent till 2010 inte kommer att uppnås på riksnivå.Det fortsatta arbetet med att ytterligare öka materialåtervinningen har tidigare berörts. Åtgärderför att öka materialåtervinningen föreslås på flera olika plan. Information är här ett viktigt styrmedel,dels för att ge motivation genom att förklara miljönyttan med återvinning, dels genom attge konkret handlingsinriktad information i form av exempelvis anvisningar om hur avfallet börsorteras. Förutsättningarna för återvinning av olika material kommer sannolikt att öka i framtiden,bl a som en följd av att tillgången på vissa råvaror försämras. Ökade priser på jungfruligaråvaror kan då skapa ekonomiska incitament för ökad central sortering för att komma åt vissamaterial i avfallet.70

Regional Avfallsplan 2009-2012OrdlistaAvfallAvfallshanteringAvfall SverigeBatteriholkBioavfallBiobränsleBiogasBiologisk behandlingBortskaffandeBrännbart avfallDeponiDeponigasVarje föremål, ämne eller susbstans som innehavaren gör sig av med,eller avser, eller är skyldig att göra sig av med (Miljöbalken 15 kap 1 §).Verksamhet eller åtgärd som utgörs av insamling, transport, återvinningoch bortskaffande av avfall (Miljöbalken 15 kap 3 §).Branschorganisation för renhållnings- och avfallsfrågor. Medlemmar ärkommuner, avfallsbolag, entreprenörer etc.Insamlingsbehållare för små batterier. Vanligen en röd ”brevlåda”.Biologiskt lättnedbrytbart avfall, d v s den del av det organiska avfalletsom på kort tid kan brytas ner i biologiska processer. Exempelvis matochträdgårdsavfall (jämför organiskt avfall).Bränsle som framställs av växande material och som på kort sikt är förnyelsebart,Exempel är skogsflis, energigröda, halm etc. OBS torv, koloch olja räknas inte som biobränsle.Gas som bildas vid syrefri nedbrytning av biologiskt material, huvudsakligenbestående av metan och koldioxid.Återvinning av humus, näring och/eller energi ur bioavfall genom aerobeller anaerob behandling.Sådana förfaranden som anges i bilaga 5 till Avfallsförordningen, bl adeponering.Sådant avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessenstartat (se Avfallsförordningen 4 §).Kontrollerat upplag för avfall som inte avses flyttas.Gas som bildas anaerob nedbrytning av organiskt material i ett avfallsupplag.Gasen innehåller till största delen metan, koldioxid och kväve.Genom sitt energiinnehåll kan gasen förbrännas.Dioxin Ett samlingsnamn för vissa organiska klorföreningar. Det finns drygt 200olika sådana föreningar, av vilka några är extremt giftiga. Anges oftasom TCDD-ekvivalenter, som är ett sammanvägt värde av de tolv farligaste.EkologiEkonomiserLäran om de ömsesidiga relationerna mellan de levande organismernaoch den miljö de lever i.Anordning för att med hjälp av rökgaserna förvärma det vatten som tillförsen ångpanna.71

Regional Avfallsplan 2009-2012EmissionFarligt avfallFörbränningGrovavfallUtsläpp av förorening till omgivningen.Avfall som har en eller flera farliga egenskaper, t ex giftigt, cancerframkallande,explosivt eller brandfarligt (se Avfallsförordningen 4 §). Exempelpå farligt avfall är olja, färger, bekämpningsmedel etc.Omvandling av avfall genom uppvärmning och oxidation. I processentillvaratas värme och ofta produceras även el. Värmen distribueras vanligentill ett fjärrvärmenät.Del av hushållsavfallet bestående av större föremål som möbler, cyklar,trädgårdsavfall etcGWh Energienhet. 1 GWh = 1 000 MWh = 1 000 000 kWh. 1 m 3 olja ger ca 10MWh energi.Inert avfallKomposteringKontrollprogramKraftvärmeverkLakvattenLRFLättnedbrytbartavfallMaterialåtervinningMBTMetanMIFOAvfall som inte genomgår några nämnvärda fysikaliska, kemiska ellerbiologiska förändringar vid t ex deponering.Biologisk behandling där bioavfall bryts ner under förbrukning av syre(jämför rötning).Kontrollprogram fastställs vid prövning av en verksamhet enligt miljöbalkenoch reglerar hur kontroll av omgivningspåverkan ska ske. Ettkontrollprogram för ett avfallsupplag anger bl a var, när och hur vattenproverska tas.Anläggning där värme och elkraft samproduceras.Förorenat vatten från ett avfallsupplag. Utgörs huvudsakligen av nederbördsom passerat genom eller som varit i kontakt med avfall varvidurlakning har skett.Lantbrukarnas RiksförbundAvfall som lämpar sig för kompostering eller rötning.Se återvinning.Mekanisk biologisk behandling (eng. Mechanical Biological Treatment).Behandling av avfall som kan bestå av en eller flera av följande metoder;krossning, siktning, magnetseparering, kompostering.Kemisk beteckning: CH 4 . Gasformig förening mellan kol och väte. Gasenär energirik och uppstår vid anaerob nedbrytning av organiskt material.Förkortning för ”Metodik för inventering av förorenade områden”. Naturvårdsverketmetodik för kartläggning av bl a gamla deponier, sombygger på grundliga kart- och arkivstudier och översiktliga undersökningarmed provtagning och analyser.72

Regional Avfallsplan 2009-2012Referenser1. Vafab (1996): Källsortering och biologisk avfallsbehandling i Vafab-regionen2. Vafab och VMR (2002): Deponeringsutredning Vafab-/VMR-regionen3. JTI (2002): Utvärdering av Västerås avfallsplan – En jämförelse mellan 1991 och 1999års avfallshantering.4. Länsstyrelsen i Västmanlands län (2004): Befolkning och arbetsmarknad i Västmanlandslän 2010, Rapport 2004:30.5. Enköpings kommun (2007): Befolkningsprognos 2007-2016.6. VafabMiljö (2006): Återbruk i VafabMiljö-regionen – Utvärdering av verksamheten7. Naturvårdsverket (2006): Rapport 5599: Samla in – återvinn!8. Förordning (1994:1236) om producentansvar för däck9. Förordning (2007:185) om producentansvar för bilar10. Förordning (2005:2009) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter11. Förordning (2008:834) om producentansvar för batterier12. Miljömålsrådet (2008): Miljömålen – Nu är det bråttom! Miljömålsrådets utvärderingav Sveriges miljömål13. Länsstyrelsen i Västmanlands län (2005): Miljömål för Västmanlands län, Rapport2004:11.14. Länsstyrelsen i Uppsala län (2003): Miljömål för Uppsala län 2003-2010, Rapport2003:5.15. Länsstyrelsen i Uppsala län (2007): Miljömål för Uppsala län 2008-2010, revidering avmiljömål 2003-2010, remissversion.16. Naturvårdsverket (2005): Strategi för hållbar avfallshantering – Sveriges avfallsplan.17. Miljöbalk (1998:808)18. Avfallsförordning (2001:1063)19. Förordning (2001:512) om deponering av avfall20. Förordning (2002:1060) om avfallsförbränning21. Förordning (2006:1273) om producentansvar för förpackningar22. Förordning (1994:1205) om producentansvar för returpapper23. Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om innehållet i en kommunal avfallsplanoch länsstyrelsens sammanställning (NFS 2006:6)24. Naturvårdsverkets föreskrifter om transport av avfall (NFS 2005:3)25. Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd om hantering av brännbart avfall ochorganiskt avfall (NFS 2004:4)26. Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfaranden för mottagningav avfall vid anläggningar för deponering av avfall (NFS 2004:10)27. Naturvårdsverkets föreskrifter om avfallsförbränning (NFS 2002:28)28. Naturvårdsverkets allmänna råd till avfallsförordningen (2001:1063) avseende farligtavfall (NFS 2004:14)74