Avfallsplan 2009-2012 - VafabMiljö

Regional Avfallsplan 2009-20127.2.2 VafabMiljös taxaVafabMiljös taxa fastställs årligen vid en extra årsstämma.För hushållsavfallet betalar delägarkommunerna en fast avgift per invånare, samt en rörlig avgiftsom grundas på den mängd avfall man lämnar till VafabMiljö. I den fasta avgiften ingårbland annat huvuddelen av de kostnader som är förknippade med Återbruken. Ett undantag ärbehandlingskostnader för Återbruksavfallet, utom farligt avfall. Dessa kostnader ingår i denrörliga delen. I den fasta avgiften ingår även hushållens andel av kostnaderna för miljöskyddetpå avfallsanläggningar, samt den s k miljöskulden, d v s avsättningar av medel för framtidaefterbehandling av avfallsupplag.Den rörliga avgiften innehåller kostnaden för att ta hand om hushållsavfallet, genom t ex biologiskbehandling, förbränning, deponering och återvinning. Avgiften grundas på den faktiskaavfallsmängden men är också beroende av hur avfallet har sorterats. För utsorterat bioavfall äravgiften betydligt lägre än för övrigt avfall. En extra hög avgift tas ut om hushållsavfallet innehållergrovavfall, då detta orsakar problem bl a i förbränningsanläggningarna. VafabMiljö kananvända dessa prisdifferenser som styrmedel gentemot delägarkommunerna för att t ex öka incitamentetför att utsortering av bioavfall sker.Avgifterna som VafabMiljö tar ut för omhändertagande av annat avfall än hushållsavfall är ocksådifferentierade för att så långt som möjligt premiera källsortering. Då man här agerar på en frimarknad påverkas dock prissättningen även av konkurrenternas agerande. Här krävs också enstor flexibilitet eftersom priserna på avsättningsmarknaden för olika material, bränslefraktioneretc kan ändras snabbt. Exempel på detta är den senaste tidens kraftigt höjda ersättning som betalasför utsorterat metallskrot.7.3 InformationI den lagstadgade uppgiften att svara för hanteringen av hushållsavfall ingår givetvis också förkommunerna att sköta informationen om verksamheten. När de första bestämmelserna om producentansvarinfördes, under 90-talet, ingick i detta även att producenterna skulle informera allaberörda om insamlingen. Man har dock senare kommit fram till att när det gäller information tillhushållen så är det lämpligast att kommunerna sköter detta, genom samordning med den ordinarieinformationen om hushållsavfall. I dagsläget (maj 2008) gäller att kommunerna ansvarar förinformation till hushållen om insamling av returpapper samt elektriska och elektroniska produkter.Tidigare har informationsansvaret gällt även för förpackningar, men i samband med en justeringav förordningen som reglerar detta (21) har denna skrivning tagits bort. Avsikten är dockatt det kommunala informationsansvaret ska återinföras snarast möjligt. För hushållen är det enfördel att informationen om hur de bör hantera sitt avfall är samordnad på ett bra sätt. För attkunna ge bra information krävs också att avsändaren har bra kännedom om de lokala förhållandena,och även detta talar för att kommunerna är lämpligast härvidlag. Dock finns en uppenbarsvårighet i att informera om en verksamhet som man själv inte ansvarar för.Information inom avfallsområdet ges idag både av delägarkommunerna och av VafabMiljö. Detkan vara en fördel att ha både en lokal och en regional avsändare av information, förutsatt att debåda arbetar mot samma mål. Det är därför viktigt att både VafabMiljö och delägarkommunernahar samma grundsyn och inriktning på informationsarbetet. Samarbetet kring information harutvecklats kontinuerligt. Ett exempel är att man från år 2007 gemensamt har producerat informationsbroschyren”Soptips”, som spridits till alla hushåll i regionen. Stora delar av materialetär gemensamt men vissa sidor har det varit möjligt att lokalanpassa för de kommuner som önskatdet.42