Avfallsplan 2009-2012 - VafabMiljö

Regional Avfallsplan 2009-2012GemensamhetslösningarI vissa bostadsområden, t ex radhusområden och liknande, kan gemensamhetslösningar vara braalternativ till individuell hämtning. Gemensamma behållare samlas då på en eller flera platserinom området, t ex i en miljöbod, ett sophus, -skåp eller liknande. Trots att detta i regel krävervissa investeringar blir det ofta lönsamt på sikt, för de boende, då hämtningskostnaderna sjunkerradikalt.Delad behållareMånga kommuner erbjuder möjligheten att två eller fler närboende grannar delar behållare medvarandra. Det kan vara en tilltalande lösning för hushåll med små avfallsmängder. Avgiften perhushåll reduceras normalt, men storleken på reduktionen kan variera mellan olika kommuner.VägningVägning av behållare vid varje enskild tömning tillämpas idag i några svenska kommuner.Viktsregistreringen kan sedan utgöra del av underlaget för debitering av avgiften. För detta systemkrävs en hel del teknisk utrustning, och det kräver också att varje behållare är märkt, förautomatisk identifiering. En uppenbar risk med systemet är att det tydliga ekonomiska incitamentetgör det lockande att lägga avfallet på annan plats än i den egna behållaren. Rapporterförekommer om att avfall tas med till jobbet, läggs i grannens behållare, spolas ner på toalettenetc.Differentiering efter hinderDe taxesystem som har sitt ursprung i 1970-talet är ofta differentierade med avseende på denprestation som måste utföras vid hämtningen. Faktorer som påverkar är gångavstånd, dörrar,grindar, lutningar, trappor etc. Hämtningsförhållandena har successivt förbättrats på de flestahåll, vilket inneburit att behovet av denna typ av styrning har minskat.Kostnader som påverkar renhållningstaxanEn stor del av kostnaderna för avfallshanteringen i de gamla insamlingssystemen utgjordes avkostnader för insamling och transport. Fram till början av 1990-talet var det inte ovanligt attdessa kostnader uppgick till ca 75-80 procent av totalkostnaden. Genom de förändringar somgenomförts har nya kostnader kommit till. Kostnader för uppbyggnad och drift av Återbruk ochutrustning för källsortering av bioavfall är bara några exempel. Dessutom har de skärpta miljökravenpå behandlingsanläggningar inneburit kraftigt ökade kostnader, samtidigt som skatterinförts för deponering och förbränning av avfall. Sist men inte minst har de ständigt ökandemängderna av farligt avfall gjort att kostnaderna för behandling av detta avfall skjutit i höjden.Insamlings- och transportkostnaderna för det avfall som regelmässigt hämtas vid fastighet, dets k kärl- och säckavfallet, utgör idag ofta inte mer än ca 25-30 procent av totalkostnaden.En allt större andel av kostnaderna är fasta kostnader, d v s sådana kostnader som inte är direktproportionella mot mängden avfall som hanteras. Denna förändring, som skett under den senaste10-årsperioden, är dock inte allmänt känd hos hushållen. Många ser fortfarande renhållningsavgiften,eller sophämtningsavgiften, som den ofta benämns i dagligt tal, som en avgift enbartför hämtningen av avfall vid den egna fastigheten. Här uppstår lätt ett pedagogiskt problem förrenhållningsorganisationen, nämligen att förklara att även om mängden avfall som hämtas vidden enskilda fastigheten i många fall minskar så ökar kostnaderna totalt sett.VafabMiljö och delägarkommunerna måste tillsammans arbeta för att öka kunskapen blandallmänheten om avfallshanteringens kostnader. Renhållningstaxans konstruktion kan sannolikt, imånga fall, utvecklas ytterligare så att det blir tydligt vilka kostnader som ska täckas. Viktigt isammanhanget är också hur avgiften redovisas på fakturan.41