Avfallsplan 2009-2012 - VafabMiljö

Regional Avfallsplan 2009-2012ÅterbrukenUtbyggnaden av Återvinningscentraler (Återbruk) var det andra viktiga utvecklingssteget närdet gäller hanteringen av avfallet från hushållen. Återbruken är i första hand avsedda för mottagningav grovavfall och farligt avfall. Genom att avfallet sorteras på platsen och läggs i olikabehållare möjliggörs återvinning av avfallet på ett helt annat sätt än i de gamla insamlingssystemenför grovavfall. Då samlades ofta grovavfallet in via containrar, där allt avfall blandades.Mängden avfall som lämnas till Återbruken har ökat kontinuerligt sedan starten. År 1997 mottogsdrygt 20 000 ton grovavfall (inklusive farligt avfall och elektronikavfall) på anläggningarna.År 2006 var motsvarande siffra ca 75 000 ton. Också antalet besök har mångdubblats underdenna period och uppgick 2006 till över 1,4 miljoner. I dagsläget finns 18 st permanenta återvinningscentraleri regionen. Dessutom finns en mobil enhet som regelbundet besöker ett antalmindre orter i området.Mängden farligt avfall som samlas in från hushåll har ökat för varje år sedan början av 1990-talet. En viktig förklaring till detta är att farligt avfall prioriterats högt i informationsarbetet,vilket lett till att allmänhetens kunskap om vad som är farligt avfall och hur det ska hanterassuccessivt ökat. Dessutom har Återbrukens tillkomst gjort att möjligheterna att lämna ifrån sigfarligt avfall förbättrats avsevärt. Till den dramatiska ökningen av mängderna har också bidragitdet faktum att nya avfallstyper har kommit att kategoriseras som farligt avfall. Detta gäller t eximpregnerat virke.ProducentansvarFör avfall som omfattas av producentansvar har kommunerna normalt tilldelats rollen som ansvarigför informationen. Tanken är att denna information ska samordnas med den övriga informationenpå avfallsområdet. När det gäller avfall från elektriska och elektroniska produkterhar delägarkommunerna och VafabMiljö en mer omfattande uppgift än så, då man genom avtalmed producenterna upplåter Återbruken som insamlingsplatser.För insamling av förpackningar och returpapper finns i regionen ca 150 kompletta återvinningsstationer.Vanligtvis utgörs stationerna av mer eller mindre avgränsade markytor med containrarför de olika materialen. I några delägarkommuner förekommer andra lösningar, exempelvisvanliga sopkärl, antingen i byggnader, eller utomhusplacerade, nedgrävda behållare etc.Förutom insamlingssystemet med återvinningsstationer förekommer i flera delägarkommuneräven s k ”hushållsnära” insamling. Det innebär att exempelvis förpackningar och returpapperhämtas direkt vid fastigheten, på uppdrag av en fastighetsägare, bostadsrättsförening eller liknande,på samma sätt som vid hämtning av vanligt hushållsavfall.Återvinningsmål för de olika förpackningsmaterialen och för returpapper anges i förordningarom producentansvar. Den senaste uppföljningen av målen gjordes av Naturvårdsverket år 2005.Det visade sig att flertalet av målen nåtts. Undantag var bl a mål beträffande materialutnyttjandeav metall- och plastförpackningar. De insamlade mängderna i regionens kommuner har inteförändrats nämnvärt under de senaste åren.DeponeringMängden avfall till deponering har minskat kraftigt sedan början av 1990-talet. På VafabMiljösanläggningar deponerades år 2006 endast ca 30 000 ton avfall, vilket kan jämföras med 1991 dåmotsvarande mängd uppgick till ca 260 000 ton. Minskning av deponeringen, till förmån förbl a ökad återvinning av material och energi, har under ett antal år prioriterats högt inom svenskavfallshantering. Exempel på styrmedel som tillämpats är deponiskatten, som infördes år 2000,samt förbuden mot deponering av brännbart och organiskt avfall.7